om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Regeringens proposition en 1986/87: 146 ey

om reglering av priserna på Prop

Jordbruksprodukter, m. m. 1986/87: 146

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tapits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 april 1987. På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Mats Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om prisregleringen på jordbruksprodukter för tiden den ljuli 1987—den 30juni 1988. Vidare lämnas förslag till prisregleringen på sockerbetor och socker för samma period.

Förslag lämnas till ett åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Sammanlagt föreslås 100 milj. kr. anvisas till detta särskilda program. 1 propositionen behandlas även riktlinjerna för det fortsatta skördeskadeskyddet samt vissa anslagsfrågor.

I Riksdagen 198687. 1 samt. Nr 146

Förslag till . 1986/87: 146

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels ändring i samma lag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983: 147) om förbud under viss

tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä,

dels att lagen, som gäller till utgången av juni 1987'. skall fortsätta att gälla till utgången av juni 1988,

dels att rubriken till lagen samt I $ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Lag om förbud under viss tid mot Lag om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nöt- nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä. kreatur och svin,

18”

För att motverka överskott inom För att motverka överskott inom jordbrukets animalieproduktion är jordbrukets animalieproduktion är nybyggnad av djurstallar för nöt- = nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä förbjuden — kreatur och svin förbjuden intill ut-

intill utgången av juni månad 1987. — gången av juni 1988.

Denna lag träder i kraft den I juli 1987.

! Lagens giltighetstid senast förlängd 1986: 390. ” Senaste lydelse 1986: 390, ba

Jordbruksdepartementet Prop. 1986/87: 146

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 april 1987

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gus-

tafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,

Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Lindqvist, G. Andersson,

Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m.

I Inledning

Regeringen uppdrog genom beslut den 22 januari 1987 åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag om den närma-

re utformningen av prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för tiden efter den 30 juni 1987. Förslagen skulle utformas

med utgångspunkt i riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393).

Jordbruksnämnden skulle beakta vad regeringen har föreslagit riksdagen i proposition 1986/87:100 bil. 11 om finansieringen av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård och kostnaderna för statistik på jordbrukets område.

Jordbruksnämnden skulle vidare beakta den överenskommelse som hös-

ten 1986 träffats mellan företrädare för regeringen och Lantbrukarnas

förhandlingsdelegation om att underlaget för uttag av förmalningsavpifter

utvidgas till att omfatta havre och korn för human konsumtion med undan-

tag för malt.

Jordbruksnämnden skulle vidare överväga en fortsatt tillämpning av det särskilda ränte- och etableringsstödet. Nämnden var vidare oförhindrad att inom den ram som tilldelas jordbruket föreslå andra åtgärder som kan

främja en jämnare inkomstfördelning mellan olika kategorier av jordbruka-

re. Jordbruksnämnden skulle dessutom redovisa behovet av fortsatta åtgärder för produktionsanpassning.

I skrivelse den 8 april 1987 har jordbruksnämnden efter överläggningar och I samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämn-

dens konsumentdelegation lagt fram förslag om prisreglerande ätgärder på

jordbrukets område för tiden den I juli 1987—den 30 juni 1988. Jordbruksnämndens skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Regeringen uppdrog genom beslut den 18december 1986 åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med företrädare för sockerbetsodlarna och sockertillverkningen samt jordbruksnämndens konsumentde- 3

legation avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på Prop. 1986/87: 146 sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1987—-den 30 juni 1988.

Nämndens förslag skulle bygga på att driften vid samtliga nu existerande

sockerbruk skall upprätthällas. På sikt skall gälla att ett importutrymme på

10-15 av den totala sockerkonsumtionen skall skapas.

Överläggningarna skulle ske med utgångspunkt i riksdagens beslut om mål för livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166, JoU 33. rskr. 393) och i den ordning som gäller för övriga jordbruksprodukter enligt nämnda riksdagsbeslut. Förslaget skulle vara så avvägt att något underskott inte beräknas uppkomma i sockerregleringsfonden.

I skrivelse den 27 februari 1987 har jordbruksnämnden efter avslutade

överläggningar lagt fram förslag till prisreglering på sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1987—-den 30 juni 1988.

Sveriges betodlares centralförening (SBC) har tillstyrkt nämndens förslag utom vad gäller framtida förhandlingsordning och produktivitetsavdragets storlek. Svenska sockerfabriksaktiebolaget (SSA) har gjort invändningar i fråga om produktivitetsavdrag och prisutjämning för den yrkesmässiga biodlingens användning av socker. SSA har av dessa skäl inte tillstyrkt nämndens förslag. Nämndens konsumentdelegation har förklarat sig beredd att biträda nämndens förslag om ersättning till. betodlingen och sockertillverkningen om en överenskommelse därmed kunde uppnås.

Jordbruksnämndens skrivelse bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Riksdagen beslutade våren 1986 (JoU 1985/86: 24, rskr. 344) att ett ät-

gärdsprogram för norrlandsjordbruket skulle utarbetas. Inom regeringskansliet har utarbetats en promemoria med förslag till åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Promemorian bör fogas till protokollet i detta

ärende som bilagu 3.

Efter remiss har yttranden äver förslagen avgetts av Överstyrelsen för

civil beredskap, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens jordbruks-

nämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsstyrelserna i Älvsborgs. Värmlands. Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. glesbygdsdelegationen, Hushållningssältskapens förbund, Kooperativa förbundet, Lands-

organisationen i Sverige, Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Svenska

kommunförbundet, Bräcke. Nordmalings och Pajala kommuner, Svenska lantarbetareförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges livsmedelsindustriförbund, Tjänstemännens centralorganisation samt Jämtlands travsällskap.

Enligt den överenskommelse som träffats mellan företrädare för rege-

ringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation hösten 1986 skall ett nytt skördeskadeskydd införas om möjligt fr. om. 1988 ärs skörd med Lantbrukarnas riksförbund som huvudman. En för staten och LRF gemensam

arbetsgrupp har haft uppdraget att närmare utreda och lägga förslag om

utformningen av det nya skördeskadeskyddet. Gruppen har den 22 april 1987 lagt fram sin rapport Överföring av skördeskadeskyddet till LRF. i vilken redovisas den överenskommelse som träffats mellan staten och

LRF. Överenskommelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som Prop. 1986/87: 146 hilagad.

Lantbruksstyrelsen ingår i den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som beslutats av regeringen. Med anledning härav erhöll styrelsen den I9 december 1985 särskilda direktiv för anslagsframställningen för

budgetåren 1987/88—-1989/90. Lantbruksstyrelsen avlämnade den 28 april 1986 en särskild rapport med underlag för anslagsframställningen 1987/88 inför perioden 1987/88—-1989/90. Rapporten behandlas i det följande.

I prop. 1986/87: 100 (bil. 11) har regeringen föreslagit riksdagen att, i

avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1987/885 beräkna

till Lantbruksstyrelsen ett förslagsanslag av 39678 000 kr., ull Lantbruks-

nämnderna ett förslagsanslag av 220297 000 kr. och ull Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder ett reservationsanslag av 2577 000 kr. Jag anhäller att nu få ta upp dessa frågor.

[NS] Föredragandens överväganden

2.1¶Allmänna utgångspunkter

Livsmedelsposten utgör ca en femtedel av den totala privata konsumtionen av varor och tjänster. Av de totala livsmedelsutgifterna avser över hälften produkter som huvudsakligen kan hänföras till den svenska jordbruksproduktionen. Maten intar också en viktig plats i vardagen. Hur vi framställer vår mat, vad den har för kvalitet och vad den kostar är centrala

frågor för konsumenterna.

Riksdagen fastställde år 1985 riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393). Beslutet innebar en klar kursomläggning jämfört med 1977 års politik. Livsmedlens kvalitet och hänsynen till djur och miljö står i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare. Huvudmålet för livsmedelspolitiken skall enligt riksdagsbeslutet vara att trygga vår livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och

krig. Under detta huvudmål finns två likställda delmål. nämligen konsumentmålet och inkomstmälet.

Därutöver finns ett miljö- och resursmål som innebär att jordbruket och

livsmedelsproduktionen mäste ta hänsyn till kravet på en god miljö och till

behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser.

Det ekonomiska stödet till det svenska jordbruket skall liksom tidigare lämnas som ett prisstöd I huvudsak genom ett gränsskydd som vid behov kompletteras med marknadsreglerande åtgärder.

Jordbruksproduktionen i norra Sverige får med hänsyn till dess regional-

politiska betydelse ett särskilt prisstöd. Stödet skall syfta till att kompense-

ra jordbruket i norra Sverige för att dess produktionskostnader är högre än motsvarande kostnader i mellersta Sverige.

Riksdagsbeslutet innebär i fräga om prisregleringen på jordbruksprodukter att kompensation till jordbruket och viss livsmedelsindustri för ökade kostnader samt jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall bestämmas efter obundna överläggningar. Det är enligt riksdagsbeslutet angeläget att pris- in

regleringen för jordbruksprodukter utformas så att den blir ett stöd för Prop. 1986/87: 146

strävandena att sänka produktionskostnaderna och anpassa produktionens inriktning till marknadens efterfrågan. Prisregleringen skall fortlöpande ses över i syfte att förenkla och begränsa den så långt som möjligt.

Under år 1986 fortsatte den svenska ekonomin att förbättras i en rad avseenden. Den ekonomiska tillväxten uppgick till nära 292. Bytesbalansen ändrades från ett underskott av 10 miljarder kr. är 1985 till ett överskott av drygt 8 miljarder kr. år 1986. Härigenom blev det möjligt att nettoamortera den statliga utlandsskulden.

Den inhemska räntenivån sjönk påtagligt under år 1986. Medan de totala

investeringarna ökade endast långsamt, uppvisade däremot näringslivets investeringar en fortsatt god tillväxt.

Även reallöner och sysselsättning utvecklades gynnsamt år 1986. För

första gången på åtskilliga år har reallönerna ökat markant de senaste två

åren. Sysselsättningen ökade med drygt 30000 personer och arbetslösheten fortsatte att sjunka till i genomsnitt 2,7 26 under år 1986.

Prisökningen uppgick under loppet av år 1986 till ca 392. Detta skall

jämföras med en prisökning år 1985 om knappt 6 Ze, vilket i sin tur var klart

lägre än under de föregående åren.

Konsumentpriserna på jordbruksprisreglerade livsmedel steg med 5,3 % under år 1986 vilket skall jämföras med 1985 års prisökning på 8.196.

Prisregleringspriserna har ökat med ca 6976 år 1985 och 596 år 1986. Avräkningspriserna ökade med 5 92 år 1985 och 4,3 96 år 1986.

Överskotten av animalieprodukter minskar på grund av att de marknads-

reglerande åtgärder som regeringen medverkat till börjar få effekt. Beträf-

fande spannmålsöverskottet är läget fortfarande besvärande. Världsmarknaden för spannmål karaktäriseras av dumpade priser till följd av stora

överskott inom EG och USA. Detta har medfört mycket stora kostnader för den svenska spannmålsexporten. Överskottsproduktionen av spannmål är olönsam såväl för jordbruket som från samhällsekonomisk syn-

punkt. Stora svårigheter föreligger att inom ramen för vårt nuvarande prisregleringssystem klara de problem som spannmålsöverskottet medför.

Mot den bakgrunden har jag inbjudit LRF till överläggningar om vissa jordbrukspolitiska frågor. Dessa överläggningar skall ses som ett led i

arbetet med att anpassa produktionen till konsumenternas efterfrågan, införa fler marknadssignaler i prisregleringen samt åstadkomma ett mer

miljövänligt jordbruk. Jag återkommer närmare till frågor om produktionsanpassningen i det följande. Frågan om livsmedlens kvalitet är av mycket stor betydelse. Bland de

frågor som diskuteras kan nämnas användningen av kemiska medel, produktsortimentet, livsmedlens färskhet som har aktualiserats genom den

ökade storskaligheten inom livsmedelsindustrin samt strävandena till ett ökat kvalitetsmedvetande inom primärproduktionen t. ex. i fråga om slaktdjur. Statens jordbruksnämnd utreder på regeringens uppdrag möjligheterna att utvidga kvalitetsbetalningen för jordbruksprodukter. Nämnden har nyligen inkommit med en delrapport Betalning för bra matkvalitet. Senare

under våren väntas en slutrapport. Jag vill dock redan nu beröra ett förslag

av jordbruksnämnden som rör betalningen för slaktkroppar med sådana Prop. 1986/87: 146

skador som tyder på att djuren inte fötts upp i en god miljö. Nämnden har

angivit att den återkommer med närmare preciseringar i fråga om bl. a. vilka skador som bör föranleda prisavdrag och dettas storlek. Enligt min

mening är det angeläget att en sådan kvalitetsbetalning införs för att

påskynda ansträngningarna att ästadkomma en god djurmiljö. Det fortsatta

arbetet i dessa frågor bör därför bedrivas så att det blir möjligt att genomföra en sådan betalning från den 1januari 1988. Livsmedelsverket undersöker hur märkningen av livsmedel skall vara utformad för att konsumenterna lättare skall kunna bedöma kvaliteten på

en produkt.

Utredning pågår också om konkurrensförhållanden och prisbildning inom livsmedelsindustrin och handeln. Även här berörs kvalitetsfrågorna.

Utredaren skall nämligen bl. a. analysera hur ägarkoncentrationen och den

geografiska koncentrationen inom livsmedelsindustrin och livsmedelshan-

deln påverkar konkurrens, pris- och kostnadsutveckling samt livsmedelskvaliteten.

Vidare kan i sammanhanget nämnas att en särskild expertgrupp tillsatts med uppgift att lämna förslag till åtgärder för att minska intensiteten i

jordbruksproduktionen. I avvaktan på expertgruppens förslag har rege-

ringen beslutat förbjuda användningen av s.k. stråförkortningsmedel vid odling av stråsäd. Förbudet träder i kraft den I maj 1987 och gäller fram till

årsskiftet.

1985 års beslut om prisreglering på sockerbetor och socker gäller 1. 0. m.

den 30 juni 1987. Jordbruksnämnden har kommit in med förslag till utform-

ningen av prisregleringen på dessa produkter för tiden den 1 juli 1987—den 30juni 1988. Nämndens förslag bygger på att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk skall upprätthållas. På sikt skall importutrymmet vara 10—15 96. Jag återkommer till prisregleringen på sockerbetor och socker i det följande.

Jordbruksnämnden har efter överläggningar och i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation lämnat förslag om prisregleringen för jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1987—den 30 juni 1988. Kompensa-

tionsbeloppet för det första halvåret har bestämts i de nu avslutade överläggningarna och tas ut i form av prishöjningar fr. o. m. den 1 juli 1987. Den l januari 1988 föreslås en s.k. ventil som innebär att prisjusteringar skall

ske om utvecklingen av produktionsmedelsprisindex (PM-index) under

tiden januari— september 1987 överstiger 2,06. Jag återkommer till dessa frågor i det följande. Ett förslag till åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige har utarbe-

tats inom regeringskansliet. Förslaget innebär bl. a. att Norrlandsjordbruket får ytterligare 100 milj. kr. i extra stöd under tre år.

Åtgärdsprogrammet ger uttryck för en delvis ny syn på jordbrukspoliti-

ken i de utpräglade glesbygderna och dess möjligheter att där främja landsbygdsutvecklingen. Det är en politik som bygger på att sysselsättningen i glesbygderna sätts i centrum och går före traditionella krav på storleksrationaliseringar. I programmet föreslås en rad insatser från sam-

hällets sida i syfte att stödja och uppmuntra tillkomsten av s.k. kombina- Prop. 1986/87: 146

tionsföretag där jordbruk ingår som en del. Jag återkommer i det följande till ätgärdsprogrammet.

Företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation

träffade den 10 november 1986 en principöverenskommelse om att LRF

skall överta huvudmannaskapet för ett nytt skördeskadeskydd. Senare har en för staten och LRF gemensam arbetsgrupp lämnat förstag till utform-

ning av det nya skyddet. Förslaget har utmynnat i att en överenskommelse

har träffats med LRF. Flera av de frågor som behandlas i överenskommelsen är av den arten att det ankommer på riksdagen att fatta beslut. Jag äterkommer till skördeskadeskyddet i det följande.

Sammantaget utgör de av regeringen vidtagna åtgärderna en strategi för att främja en god utveckling av jordbruket och en livsmedelsproduktion

som i enlighet med 1985 års livsmedelspolitiska beslut ger konsumenterna tillgång till livsmedel av god kvalitet och bra näringsvärde till rimliga priser samtidigt som hänsyn tas till vår miljö och djurens välbefinnande.

2.2¶Åtgärder för produktionsanpassning

2.2.1 Animalier En rad ätgärder har de senaste åren vidtagits för att anpassa produktionen av jordbruksprodukter till den inhemska efterfrågan. I det följande redovisar jag vilka åtgärder som verkar för närvarande.

Ett tillfälligt investeringsförbud gäller sedan våren 1983 enligt beslut av riksdagen. Beslutet innebär ett temporärt förbud mot ny-, om- eller tillbyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin eller fjäderfä. Lagens giltiehetstid har förlängts ett år i sänder och gäller fram t. o. m. den 30 juni 1987.

Avvecklingsersättning kan utgå till mjölkproducenter, specialiserade

nötköttsproducenter och smågrisproducenter. Avvecklingsersättning för

mjölkproducenter utgår till producenter i åldern 60 till 65 är för att dessa

skall upphöra med mjölkproduktionen. Enligt gällande bestut får nya producenter ansluta sig till systemet t.o.m. kalenderåret 1988. I fråga om

specialiserade nötköttsproducenter utgår avvecklingsersättning till den

som producerat minst motsvarande 20 ungnöt per år från inköpta kalvar.

Produktionen skulle vara helt avvecklad den 31 december 1986. Avveck-

lingsersättning som utgår till smågrisproducenter betalas ut i tre år till producenter födda åren 1922—1926 och i ett år till producenter födda 1921

eller tidigare. Produktionen skulle upphöra under år 1986.

Under tiden den Ijuli 1985—den 30juni 1988 pågår försöksverksamhet med tväprissystem för mjölk. Systemet är frivilligt och innebär i princip att

mjölkproducenten erhåller hemmamarknadspris för den andel av produktionen som kan avsätllas på den svenska marknaden. För eventuell över-

skjutande kvantitet erhålls världsmarknadspris. Innan beslut om eventuell

förlängning fattas skall försöksverksamheten utvärderas.

Mitt förslag: Förbudet mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin skall förlängas med ett år.

Statens jordbruksnämnds förslag: Förbudet mot nybyggnad av djurstal- Prop. 1986/87: 146

lar för svin skall förlängas med ett år.

Skälen för mitt förslag: Förbudet mot nybyggnad av djurstallar bör förlängas med ett år vad avser stallar för nötkreatur och svin. Det kan

enligt min bedömning. även om marknadssituationen för mjölk- och nöt-

köttsproduktionen förbättrats, finnas anledning att behålla förbudet under en övergångsperiod. En förlängning av förbudet är, även motiverad mot

bakgrund av att jag har för avsikt att senare under år 1987 föreslå regeringen att lägga fram förslag till riksdagen om en ny djurskyddslag, som kan

komma att få konsekvenser för nybyggnaden av djurstallar.

Vad gäller äggproduktionen är naturligtvis djurskyddsaspekten lika angelägen men jag delar jordbruksnämndens och lantbruksstyrelsens bedömning att vid nuvarande överkapacitet är motiven för en förlängning av

slås att djurstallar för fjäderfä inte skall omfattas av lagens regler.

2.2.2 Vegetabilier

Mitt förslag: Det skall liksom för innevarande regleringsår ankomma på regeringen att inom ramen för de medel som står till förfogande

för jordbruksprisregleringen fatta de beslut som kan behövas för att minska jordbrukarnas, regleringens och samhällets kostnader för

spannmålsöverskottet för 1988 års skörd.

Skälen för mitt förslag: Våren 1986 tillsattes den s.k. spannmålsgruppen

med uppgift att lägga fram förslag till hur kostnaderna för spannmålsöver-

skottet kan minskas redan från 1987 års skörd. Gruppen hade inte presenterat några förslag vid den tidpunkt då regeringen lade fram prop.

1985786: 166 om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. För att

möjliggöra finansiering av eventuella förslag från gruppen föreslogs i pro-

positionen att det skulle ankomma på regeringen att inom ramen för de medel som står till förfogande för jordbruksprisregleringen fatta de beslut

som kan komma att behövas för näringens produktionsanpassning. Riks-

dagen beviljade regeringen det begärda bemyndigandet. Senare under våren redovisade spannmåälsgruppen ett förslag om ersättning till jordbrukare

i södra och mellersta Sverige som under år 1987 lägger åkermark i träda. Regeringen har bemyndigat statens jordbruksnämnd att medge Svensk spannmålshandel. ekonomisk förening att ingå avtal med jordbrukare som innebär att jordbrukaren åtar sig att mot ersättning från föreningen under år 1987 hålla vissa arealer i träda. Dessa avtal skulle i huvudsak överens-

stämma med spannmålsgruppens förslag.

Trädesavtal har för år 1987 tecknats för ca 12 500 brukningsenheter med

sammanlagt drygt 120000 ha trädad åkermark. Effekten på spannmålsöverskottet år 1987 beräknas ligga mellan 350-425 milj. kg. Nettoeffekten

på regleringsekonomin beräknas till 150-200 milj. kr.

Spannmålsgruppen presenterade i december 1986 en rapport med redo- Prop. 1986/87: 146

visning av mer långsiktiga åtgärder. Rapporten har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Spannmålsgruppen arbetar vidare med att söka minska kostnaderna för överskottet dels för 1988 års skörd, dels med mer långsiktiga åtgärder. Ett

exempel på en sådan åtgärd kan vara ett två-prissystem för spannmål.

Riksdagen uttalade våren 1986 att det är angeläget att de medel som staten under en övergångsperiod ställer till förfogande för att underlätta produktionsanpassningen utnyttjas för att stödja en inriktning av produktionen som så snart som möjligt minskar kostnadsbelastningen på samhäl-

Iet och på lantbrukets ekonomi. För egen del finner jag det angeläget att framhålla att olika typer av

alternativ produktion, som inte nödvändigtvis behöver avse produktion av livsmedel, bör kunna främjas inom ramen för de medel som staten ställer ,

till förfogande för produktionsanpassning.

Det är därför av stor vikt att jordbruksnäringen själv redan inför nästa

odlingssäsong tar initiativ till att sådana typer av åtgärder kan utvecklas

och introduceras.

2.3¶Prisregleringen på jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker under regleringsåret 1987/88

Mitt förslag: Prisregleringsperioden skall omfatta tiden den 1juli

1987—den 30 juni 1988.

Kompensationsbeloppet för det första halvåret skall uppgå till

675 milj. kr. och fördelas ut i form av prishöjningar på olika produk-

ter den I juli 1987.

Inför den I januari 1988 skall en s. k. ventil tillämpas som innebär

att prisjusteringar skall ske om utvecklingen av det s.k. PM-index

under tiden januari-september 1987 överstiger 2,07. Överstiger indexutvecklingen nämnda procenttal skall jordbruket tillerkännas ett a contobelopp av 350 milj. kr.

Det skall ankomma på regeringen att besluta om de pris- och

avgiftsändringar som kan bli aktuella med anledning av förslagen.

Jordbruksnämndens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Jordbruksnämnden har efter överläggningar och i samförstånd med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation lämnat förslag om en ettårig prisregleringsperiod för jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker. Perioden omfattar tiden

den 1 juli 1987—den 30juni 1988. Förslaget bygger på de riktlinjer som har angetts i riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166,

JoU 33, rskr. 393).

Kompensationsbeloppet för det första halvåret har bestämts i de nu

aktuella överläggningarna och fördelas i form av prishöjningar på olika produkter den Hjul 1987. Den ljanuari 1988 föreslås en s.k. ventil som

innebär att prisjusteringar skall ske om utvecklingen av PM-index under Prop. 1986/87: 146

tiden januari- september 1987 överstiger 2.046.

Det belopp som jordbruket och förädlingsindustrin som en följd av detta

förslag skall tillföras i form av prishöjningar den 1juli 1987 uppgår till

675 milj. kr. Till grund för överläggningarna har legat uppgifter om bl. a. kostnadsutvecklingen i jordbruket under perioden september 1986—januari 1987 som enligt PM-index uppgått till 1,7 Z£, motsvarande ett belopp av

286 milj. kr. Som utgångspunkt för inkomstkompensationen till jordbruket

har legat bl. a. uppgifter om löneavtal och ändrade sociala avgifter under är

1987. Kostnadskompensationen till förädlingsindustrin har bl. a. baserats

på kostnadsutvecklingen enligt mejeri- och slakteriindex. 160 milj. kr. av-

ser preliminär kompensation för kostnaderna inom förädlingsindustrin.

Vidare skall jordbruket tillerkännas 25 milj. kr. av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen för utbyteshandel med kött och fläsk.

Som föreslagits i budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87: 100 bil. 11)

skall jordbrukets kompensationsram därutöver höjas med 25 milj. kr. fr. o. m. den I juli 1987 till följd av ändringarna i finansieringen av djurens hälso- och sjukvård.

Riksdagen beslutade (prop. 1985/86: 166, JoU 24, rskr. 344) i fjol att lagen (1967: 340) om prisreglering på lordbrukets område skulle ändras så att det blir möjligt att ta ut förmalningsavgift även på korn och havre som används för human konsumtion. Jag ansåg emellertid att frågan behövde utredas ytterligare innan regeringen tog ställning till om och i vilken utsträckning som lagändringen borde utnyttjas. Jag avser nu att föreslå regeringen att basen för uttag av förmalningsavgift fr. o. m. den 1 juli 1987 utvidgas till att omfatta även korn och havre för human konsumtion med undantag av malt. Jag kommer att föreslå regeringen att nämnda förmalningsavgift bestäms till 25 öre/kg vilket beräknas motsvara en intäkt av ca

10 milj. kr.

Jordbruksnämnden lade i skrivelse i november 1986 fram förslag till ändring av priserna på vissa Jordbruksprodukter fr. o. m. den 17 november 1986. Som jag tidigare har anmält för riksdagen (prop. 1986/87:65) enades företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation om

att dessa prisjusteringar skulle träda i kraft först den I juli 1987.

Tillsammans med det nu framlagda förslaget innebär detta att prisnivån i det jordbruksprisreglerade ledet stiger med drygt 1 100 milj. kr. den 1 juli 1987. Vid en bedömning av de prisjusteringar som skall ske den 1 juli 1987 bör beaktas att justeringar senast skedde i början av januari 1986.

Jordbruksnämnden har lagt fram förslag till de sammanlagda prisändringarna på olika produkter som skall ske fr.o.m. den tjuli 1987. Det

ankommer på regeringen att besluta härom. För riksdagens information

vill jag nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen att besluta i enlighet med jordbruksnämndens förslag.

Inför den ljanuari 1988 föreslår jordbruksnämnden att en s.k. ventil tillämpas. Om kostnadsutvecklingen i jordbruket mätt enligt PM-index under perioden januari>-september 1987 ej överstiger 2.09: skall inga prisjusteringar ske den 1januari 1988. Överstiger indexutvecklingen 2.0 skall jordbruket tillerkännas ett a contobelopp av 350 milj. kr. avseende

kostnadskompensation till jordbruket och förädlingsindustrin för perioden Prop. 1986/87: 146 januari —september 1987. Av detta belopp beräknas 300 milj. kr. som kompensation till jordbruket medan 50 milj. kr. avser kompensation för kostnaderna i förädlingsindustrin. Om den s.k. ventilen utlöses skall också en definitiv korrigering göras den I januari 1988 för influtna fodermedelsavgifter under 1986/87. I annat fall skall en korrigering göras inför den 1 juli 1988. Om korrigeringen görs per den 1juli 1988 skall den eftersläpning som uppstått sedan den I januari 1988 beaktas i form av ett engångsbelopp.

Det bör få ankomma på regeringen att besluta om de pris- och avgiftsändringar som kan bli aktuella under perioden till följd av förslagen.

Jordbruksnämnden föreslår att de definitiva priser som gäller för spannmål under regleringsåret 1986/87 skall, med undantag för råg, gälla som preliminära priser under regleringsåret 1987/88. För råg föresläs en höjning av det preliminära priset med 4 öre/kg.

Jordbruksnämnden föreslår vidare att prisgränserna tas bort för heläggpulver. Gränsskyddet bör bibehållas för produkten.

Efter bemyndigande av riksdagen (prop. 1986/87:65, JoU 13, rskr. 79) disponerade regeringen 250 milj. kr. för amortering av det s.k. historiska underskottet i spannmålsregleringen. Aterstående del av underskottet inkl. räntekostnader skall jordbruket reg!era inom ramen för en amorteringstid av fyra år. Jordbruksnämnden föreslår med anledning härav att det utgående underskottet i spannmålsregleringen får uppgå till högst 230 milj. kr. den 30 juni 1988.

Jag har inget att erinra mot dessa förslag. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.

I likhet med föregående år föreslår jordbruksnämnden att amortering och räntebetalning av räntestödslån senareläggs vtterligare ett år och börjar först regleringsåret 1988/89. Det fordras inga nya medel för räntestödet. Vidare föreslår jordbruksnämnden att medel för etableringsstöd anslås endast till de jordbrukare som redan har anslutits till stödformen. Etableringsstödet finansieras av regleringsmedel inom den ram som tilldelats jordbruket. För regleringsåret 1987/88 bedömer lantbruksstyrelsen vid

Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att jordbruksnämndens förslag godkänns.

Under anslagsposten Låginkomstsatsning m.m. inom jordbruket disponerar jordbruksnämnden 435 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Regeringen har i budgetpropositionen 1987 under anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område tagit upp oförändrat 435 milj. kr. under denna anslagspost. Jordbruksnämnden lämnar nu förslag till fördelning av posten på olika ändamäl. Nämnden föreslår att 90 milj. kr. anvisasför leveranstillägg för mjölk. 150 milj. kr. för avbytarverksamhet, 21 milj. kr.för företagshälsovård, 90 milj. kr. för socialförsäkringsskydd och 84 milj. kr. för produktionsanpassningsåtgärder m.m. Det ankommer på regeringen att besluta om denna fördelning.

2.4¶Införselavgiftsmedel m. m. Prop. 1986/87: 146

Mitt förslag: Inflytande införselavgiltsmedel för regleringsäret

1987/88 skall disponeras i enlighet med redovisningen i tabell 2.4.1.

Tabell 2.4.1 Huvudsaklig medelsdisposition av inforselavgiftsmedel m. m. reglerings-

åren 1985/86, 1986/87 och 1987/88

1985/86 1986/87 198788

1000-tal kr. 1000-tal kr. = 1000-tal kr. prel. prognos

Inkomster

Från föregående regleringsär kvar-

stående införselavgifter 2254 16370 0 Under resp. regleringsår influtna införselavgifter

Utgifter

aw Av medel inom fördelnings-

planen

Regionalt kostnadsbidrag,

norra Sverige

Bidrag vill fraktkostnader för mjölk

och grädde 0 500 Upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete 13 000 13 500 Dijurhälsovård, kontrollverksamhet m.m. 29300 32 300 Stöd till odling av konservärter och

Fonden för kollektiva åtgärder inom

Reserv till jordbruksnämndens förfogande 72731 14220

Summa 539 835 467 200 467 200! Härefter kvarstående införselavgiftsmedel 138 735 223 170 230 800

! Förslag till preliminär fördelning av medel inom fördelningsplanen lämnas våren

1987.

Prop. 1986/87: 146

1985/86 1986/87 1987/88

1000-tal kr. 1000-tal kr. 1000-tal kr.

prel. prognos

b) Av medel utanför fördelningsplanen

Bidrag till Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande 475 250 250 Bidrag till fraktkostnader för mjölk och grädde 300) 0 0 Minskning av mekaniska skador på matpotatis 0 500 500

Stöd till maltproduktionen 1000 2000 1000 Sveriges exporträd 1 500 2000 2000 Ränta på lån i riksgäldskontoret 4530 2240 0

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Skälen för mitt förslag: I tabell 2.4.1 redovisas användningen av införsel-

avgiftsmedel m. m. under regleringsåret 1985/86 liksom en beräkning av och förslag till användning av införselavgiftsmedel som inflyter under

regleringsåren 1986/87 och 1987/88. För en närmare redovisning av inför-

selavgiftsmedlen hänvisas till bilaga Il.

Fördelningsplanen för regleringsåret 1986/87 utgör 267,2 milj. kr. enligt

riksdagens beslut våren 1986 samt inflytande avgifter för fodermedelsim-

porten (prop. 1985/86: 166, JoU 24, rskr. 344). Med hänsyn till att inflytan-

de avgifter för fodermedelsimporten för närvarande kan beräknas till

200 milj. kr. beräknar jag därmed fördelningsplanen till 467,2 milj. kr. Jag beräknar de disponibla inkomsterna av införselavgifter till 690,4 milj. kr..

vilket innebär att 223 170 000 kr. beräknas återstå sedan medel avsatts till fördelningsplanen. Definitiv fördelningsplan för regleringsåret 1986/87 kan fastställas först efter utgången av regleringsåret då de verkliga inkomsterna av införselavgifterna för fodermedel är kända.

Sammanställningen avseende ändamål utanför fördelningsplanen för regleringsäret 1986/87 skiljer sig på några punkter från de preliminära

beräkningar som låg till grund för riksdagens beslut våren 1986. Posten utbyteshandel med nötkött från öststaterna beräknas öka med 11 milj. kr.

För utbyteshandel med kött och fläsk har inte utgått medel utanför fördelningsplanen de senaste åren på grund av brist på avgiftsmedel. Jordbruksnämnden bedömer att tillgängen på införselavgiftsmedel nu åter gör det

möjligt att anslå utomramsmedel till utbyteshandel med kött och fläsk. För

regleringsåret 1986/87 föreslås att 75 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Av

beloppet föreslås 25 milj. kr. få överföras till regleringsåret 1987/88. Posten

pristillägg för får- och lammkött beräknas öka med 0.5 milj. kr. Bidraget till Prop. 1986/87: 146

Svensk matpotatiskontroll (SMAK) ökar med 248 000 kr. till följd av löne-

höjningar för SMAK under år 1986. För att åstadkomma en snabb förbätt-

ring av matpotatiskvaliteten har jordbruksnämnden i skrivelse till regeringen den 23 februari 1987 föreslagit att nämnden får disponera högst 0,5 milj.

kr. av 1986/87 års utomramsmedel för information till odlare och förpacka-

re om hur mekaniska skador kan undvikas. Ränta på lån i riksgäldskonto-

ret beräknas till 2,2 milj. kr.

Kostnaderna för sådana ändamål som får täckas av införselavgiftsmedel

utanför fördelningsplanen beräknas således för regleringsåret 1986/87 till

145 milj. kr. Detta leder till ett beräknat överskott av 78 milj. kr. för regleringsåret 1986/87. Jag har ingenting att erinra mot vad jordbruksnämn-

den föreslagit i dessa delar. Jag återkommer senare till regeringen med anledning av jordbruksnämndens förslag till disposition av tillgängliga införselavgiftsmedel.

Jag föreslår att fördelningsplanen för regleringsåret 1987/88 skall omfatta oförändrat 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter, vilket totalt beräknas ge 467,2 milj. kr.

Jag föreslår att Svensk spannmålshandel liksom hittills tillförs införsel-

avgifter för viss utbyteshandel med brödsäd. Dessa avgifter beräknas till

45 milj. kr. Vidare bör Sveriges oljeväxtintressenter tillföras fettvaruavgif-

ter såväl på importerad som inhemsk olja för en kvantitet motsvarande fettinnehållet i den inhemska fröskörden, dock högst motsvarande fett-

varuavgifter på den totala fettkonsumtionen inom landet. Beloppet beräk-

nas uppgå till 545 milj. kr.

Med hänsyn till ovissheten rörande regleringsekonomins utveckling för

de olika varuområdena har nämnden inte lagt fram någon plan för fördel-

ning av det preliminärt beräknade beloppet. Nämnden avser att återkom-

ma med förslag till preliminär fördelning av beloppet. Ett sådant förslag

kan då avges i samband med att förslag lämnas till gränsskydd m.m.

fr. o. m. den 1juli 1987. Nämnden bör liksom tidigare få jämka delbeloppen

mellan de olika regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det

belopp som kan komma att stå till nämndens förfogande.

I det följande anger jag medelsbehovet under regleringsåret 1987/88 för

de ändamål som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelnings-

planen.

För utbyteshandel med nötkött med öststaterna har jag i likhet med

jordbruksnämnden beräknat 40 milj. kr.

I likhet med jordbruksnämnden föreslår jag att för utbyteshandel med

kött och fläsk avsätts 50 milj. kr. av införselavgiftsmedel från import av

kött och fläsk under förutsättning att motsvarande export ägt rum och under förutsättning att införselavgiftsmedel finns tillgängliga sedan samtli-

ga övriga ändamål tillgodosetts inom och utom fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv för oförutsedda ändamål.

Under regleringsåret 1986/87 utgär pristillägg för får- och lammkött med 330 öre per kg vilket beräknas motsvara en utgift på 17 milj. kr. Jag föreslår

att pristillägget lämnas med samma belopp per kg får- och lammkött även regleringsåret 1987/88, vilket beräknas medföra en oförändrad utgift.

Jag föreslår att SMAK ulldelas högst 4668000 kr. för den officiella Prop. 1986/87: 146

kontrollen och 1480 000 kr. för upplysningsverksamheten.

Bidrag till stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande bör läm-

nas med 250 000 kr. För att åstadkomma en minskning av de mekaniska skadorna på matpo-

tartis bör nämnden få disponera 0,5 milj. kr. för information till odlare och förpackare om hur mekaniska skador kan undvikas.

Stöd till maltproduktionen för regleringsåret 1987/88 bör lämnas med

1 milj. kr.

Jag föreslår att Sveriges exportråd skall erhålla 2 milj. kr. av medel utanför fördelningsplanen regleringsåret 1987/88.

Jag vill vidare erinra om att regeringen 1 budgetpropositionen (1986/87: 100 bil. 11) har föreslagit att 17 milj. kr. anslås för finansiering av

viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt 26 milj. kr. för

statistik på jordbrukets område.

Med hänsyn till de oundgängliga svängningarna i inflödet av införselav-

gifter har jag i 1987 års budgetproposition (bil. 11, s. 32—33) föreslagit att

en rörlig kredit även fortsättningsvis ställs till nämndens förfogande. Dock föreslås krediten minska till 60 milj. kr. Med hänsyn till osäkerheten i prognosen bör det i enlighet med sammanställningen beräknade överskot-

tet inte intecknas för nägot ändamål. Det på detta sätt prognosticerade

överskottet bör liksom för innevarande år stå till regeringens disposition.

2.5¶Prisregleringen på sockerbetor och socker

2.5.1 Prisregleringens utformning under perioden

Mitt förslag: Prisregleringen på sockerbetor och socker för perioden

den I juli 1987—den 30 juni 1988 utformas enligt samma grunder som

för innevarande regleringsperiod.

Grundpriset på sockerbetor, som avser 167 sockerhalt, skall år

1987 vara 29,89 kr. per 100 kg.

Prisregleringspriset på strösocker skall vid oljepriset 1622 kr. per

kubikmeter vara 456,90 kr. per 100 kg.

Det skall ankomma på regeringen att fatta de beslut om prisregle-

ringen som kan komma att krävas under perioden.

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Förslaget bygger på att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk upprätthålls samt att kostnadskompensation och inkomstföljsamhet för betodlarna resp. kostnadskompensation till sockerbolaget lämnas utifrån utfallet av obundna överläggningar i likhet med vad

som gäller för övriga jordbruksprodukter.

Jordbruksnämndens förslag rörande betodlingen innebär att priset på

sockerbetor kan sänkas motsvarande ett belopp av 21 milj. kr. Till grund

för beräkning av beloppet ligger bl.a. uppgifter om kostnaderna i betodlingen som mellan oktober 1985 och oktober 1986 har minskat med 1.74 56

samt uppgifter om av staten fastställt löneutrymme för år 1986. För vissa Prop. 1[986/87: 146

rationaliserings- och produktivitetsvinster i sockerbetsodlingen har ett avdrag av 20 milj. kr. gjorts. Mot denna bakgrund bör grundpriset för sockerbetor sänkas med 0,82

kr. per 100 kg till 29,89 kr. per 100 kg.

Vad gäller kompensationen till Sockerbolaget bör prisregleringen liksom tidigare avse endast strösocker. Av verksamheten vid raffinaderiet i Arlöv bör ingå raffineringen av säväl inhemskt som importerat råsocker för den svenska marknaden. Kostnadsvolymen täcker även in produktionen av vissa foderbiprodukter. Nämnden förbehåller sig rätten att beakta foder-

biprodukterna vid ersättningsberäkningarna. Sockerpriset bör liksom hit-

tills justeras när oljepriset ändras med + 160 kr./m?. Kostnadsersättningen till SSA bör, inkl. definitiv justering för olje- och

gaskostnader under regleringsåret 1985/86, uppgå till 17 050000 kr. vilket motsvarar 5,23 kr. per 100 kg socker.

Prisregleringspriset på strösocker bör sänkas med 1,21 kr. per 100 ke till 456,90 kr. per 100 kg.

I kostnadskompensationen har även merkostnaderna vid ö-bruken beaktats. Den del av sockerpriset som tillerkänns SSA för dessa merkostnader

för regleringsäret 1987/88 beräknas tll 5,98 kr. per 100 kg socker, vilket vid

normal produktionsvolym ger ca 19,5 milj. kr. Dessutom tillkommer 4,3 milj. kr. ur sockerregleringsfonden.

Ersättningen för raffinering och lagring av importerat råsocker bör sän-

kas för inträffade kostnadsminskningar med 4,02 Z-tll 83,27 kr. per 100 kg. Om väsentligt ändrade förutsättningar inträffar under regleringsperioden bör det ankomma på nämnden att efter överläggningar med delegationerna lägga fram förslag till de åtgärder som kan anses påkallade.

Vad gäller den framtida prisregleringens utformning anser nämnden och konsumentdelegationen att överläggningarna som sker rörande prissätt-

ningen på sockerbetor bör ingå i de allmänna överläggningarna för övriga

jordbruksprodukter medan överläggningar med SSA fortfarande bör ske

separat. Härigenom kan enligt nämnden en bättre samordning av prissätt-

ningen m. m. inom växtodlingen åstadkommas. Vidare anför nämnden att överläggningar och reglering kan förenklas. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga. :

2.5.2 Areal och arcalbidrag

Mitt förslag: Sockerbetsarealen för 1987 års odling skall uppgå till

51 000 hektar år 1987. Arealminskningen skall inte beröra odlingen under betbruken på Öland och Gotland (ö-bruken).

Arealbidragen till odlare som levererar betor till ö-bruken bibehålls oförändrade.

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Sockerbetsarealen bör minskas med 300 hektar

2 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 146

och bör uppgå till högst 51000 hektar är 1987. Neddragningen motsvarar Prop. 1986/87: 146 ett års trendmässig skördeökning. Vid fastställandet av arealen har hänsyn tagits till att driften vid samtliga betbruk skall upprätthållas. Arealminskningen bör inte beröra odlingen under de båda ö-bruken. Erforderlig kvotering av arealen bör godkännas av jordbruksnämnden. Ca en tredjedel av odlingen bör kontrollmätas. Mätningen bör bekostas av näringen. Prisavdraget vid överodling bör vara kraftigt.

Smäland och Blekinge som levererar betor till bruket i Mörbylånga, 400 kr. per hektar till odlarna på Öland och 500 kr. per hektar till odlarna på

Gotland. I de fall arealen vid arealkontroll befinns vara mindre än den kontrakterade, bör bidraget utgå efter den uppmätta arcalen.

2.5.3 Regleringsekonomin

Mitt förslag: Från sockerregleringsfonden skall bestridas kostnader för arealbidrag, viss ersättning för ö-bruken, fraktbidrag, kollektiva

åtgärder inom biodlingen, kostnader för prisutjämning på socker

samt vissa administrationskostnader. Sockerregieringsfonden får

inte uppvisa något underskott vid utgången av regleringsåret.

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Skälen för mitt förslag: Införselavgift tas liksom hittills ut för importera-

de kvantiteter under perioder då världsmarknadspriset understiger det

fastställda avräkningspriset på socker ur svenska betor. De uppburna

medlen bör — liksom hittills — tillföras sockerregleringsfonden. Sockerregleringsfonden bör få användas för fraktsubventionering till de

fyra nordligaste länen och Kopparbergs län med 1,2 milj. kr. Ur fonden bör

dessutom bestridas kostnaderna för dels arealbidrag till de odlare som levererar betor till ö-bruken till en beräknad kostnad av ca 3,5 milj. kr.,

dels den ersättning om 4,3 milj. kr. som skall utgå för SSA: s merkostnader

för driften vid dessa bruk. Till kollektiva åtgärder inom biodlingen bör tas

0,5 milj. kr. ur fonden. Till yrkesmässig biodling bör av fondens medel återföras ett belopp som motsvarar odlingens sockerförbrukning och den skillnad i pris mellan Sverige och världsmarknaden som föreligger under den tid sockret kan beräknas bli förbrukat, ca 1,5—2.0 milj. kr. Vidare bör regleringsföreningen Svensk sockerhandels administrationskostnader täckas ur fonden. Fondmedlen används också till vissa kostnader inom prisut-

jämningen för varor innehållande socker (fr. o. m. regleringsäret 1987/88

även för prisutjämning vid tillverkning av dextran). Vid tillverkning av vissa produkter såsom farmacevtiska halvfabrikat för export återbetalas införselavgiften för förbrukat socker. Fen situation med ingen eller ringa sockerimport bör 1 stället exportbidrag ur sockerregleringsfonden lämnas för sådana produkter.

1986 ärs sockerproduktion ur inhemska betor blev så stor att något

importbehov inte torde föreligga under regleringsåret 1986/87. Därmed

begränsas ocksa tillförseln av införselavgifter till sockerregleringsfonden. Prop. 1986/87: 146

Detta leder till att fonden kan beräknas visa ett underskott under hös-

ten/vintern 1987/88 om inte medel tillförs på annat sätt. Betodlarna och SSA bör om sä erfordras skjuta till medel så att fonden inte visar underskott den 30 juni 1988. Under hösten 1987 när bl. a. prognos för årets sockerproduktion finns tillgänglig bör överläggningar tas upp med

odlare och SSA om storleken på erforderlig fyllnadsinbetalning. Aktuellt belopp skall fördelas med 60 &- på betodlarna och 407 på SSA. Odlarnas

belopp dras från betlikviderna för 1987 års skörd. Parterna har kommande år rätt — att med beaktande av regleringsekono-

min — ta upp överläggningar om återbetalningar av tidigare inbetalda medel. Detta innefattar även den del som återstår att reglera av den inbetalning som gjordes regleringsåret 1982/83.

Vid behov bör jordbruksnämnden liksom hittills få ta ut en försäljnings-

avgift på allt socker som säljs inom landet för att subventionera sockerimport när världsmarknadspriset är högre än det svenska.

2.6¶Åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige

2.6.1 Allmänna överväganden

Riksdagens beslut från år 1985 om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166, JoU 33. rskr. 393) innebär bl. a. att de speciella förhållandena i norra Sveri-

ge skall särskilt beaktas vid utformningen av jordbrukspolitiken. Det finns enligt beslutet flera skäl för en geografiskt väl differentierad jordbrukspro-

duktion av i stort sett oförändrad storlek i norra Sverige. Med hänsyn bl. a.

till jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service och miljö men även från försörjningsberedskapssynpunkt är det angeläget att behålla ett regionalpolitiskt motiverat stöd till näringen i denna del av landet. Däremot är det inte möjligt att för närvarande ha som mål att ytterligare öka jordbruksproduktionen i norra Sverige. Det är inte heller enligt riksdagsbeslutet möjligt att med hänsyn till den fortsatta rationalise-

ring som sker i jordbruket, garantera att en viss resursmängd behålls inom

jordbruket i detta område.

Det åtgärdsprogram som jag redovisar i det följande och som omfattar de

fem norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs län, ger uttryck för

en delvis ny syn på jordbrukspolitiken i de utpräglade glesbygderna och dess möjligheter att där främja landsbygdsutvecklingen. Sysselsättningen sätts i centrum och går före traditionella krav på storleksrationaliseringar.

Slutsatsen av ett sådant synsätt bör ta sin utgångspunkt i allmänt gles-

bygdspolitiska överväganden utan direkta kopplingar till jordbrukspolitiska bedömningar om enskilda jordbruksfastigheters utvecklingsbarhet. I programmet föreslås en ökad samordning av stöd till jordbrukets rationalisering, glesbygdsstöd och arbetsmarknadsstöd. En rad insatser föreslås i syfte alt från samhällets sida stödja och uppmuntra tillkomsten av kombinationsföretag. där jordbruk ingår som en del. Flertalet remissinstanser har understrukit behovet av åtgärder för att förstärka det norrländska

jordbruket. 19

Enligt min mening kommer de åtgärder som föreslås i det följande att Prop. 1986/87: 146

aktivt medverka till att sysselsättningen på landsbygden i norra Sverige främjas. Åtgärderna innebär även att jordbruksproduktionen i norra Sveri-

ge kommer att kunna upprätthållas på en acceptabel nivå.

2.6.2 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

Mitt förslag: Prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall vara

oförändrat under budgetåret 1987/88.

Justeringar av prisstödet skall i fortsättningen ske med hänsyn till

kostnadsutvecklingen. En närmare översyn av prisstödet skall dess-

utom genomföras vart tredje år.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. statens jordbruks-

nämnd, länsstyrelserna i norra Sverige, Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas riksförbund, har understrukit prisstödets betydelse som medel

för att kompensera det norrländska jordbruket för högre produktionskost-

nader än vad som råder i övriga delar av landet. Några remissinstanser har

föreslagit vissa justeringar i prisstödets områdesindelning. Statens jordbruksnämnd har föreslagit att möjligheten bör prövas att i vissa glesbygder i norra Sverige, där nedläggning av åker ej är önskvärd från allmän naturoch landskapssynpunkt, som komplement till prisstödet införa arealstöd.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län har föreslagit att jordbruket i stödområdena befrias från vissa internavgifter inom prisregleringen, såsom avgifter för värphöns och slaktdjursavgifter. Skälen för mitt förslag: Genom beslut av riksdagen år 1986 skedde en

kraftig uppräkning av prisstödet med 135 milj. kr. från 375 milj. kr. budget-

året 1985/86 till 510 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Detta innebär en

höjning med 100 milj. kr. utöver justering med hänsyn till det nya beräk-

ningsunderlag som framtagits av jordbruksnämnden. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom jordbruket finns det enligt min mening inte skäl att räkna upp stödet per den 1 juli 1987. Justering av prisstödet bör i fortsätt-

ningen ske med hänsyn till förändringar i kostnadsutvecklingen i jordbru-

ket. Därutöver finns skäl att vart tredje år genomföra en närmare översyn av prisstödet.

Jag är inte beredd att biträda de förslag som tagits upp av några remissinstanser beträffande ändrad stödområdesindelning och att jordbruket i stöd-

områdena befrias från vissa internavgifter inom prisregleringen.

2.6.3¶Investeringsstöd och stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag Prop. 1986/87: 146

Mitt förslag: Regionalt rationaliseringsstöd till jordbruksföretag i

norra Sverige skall kunna lämnas till ekonomiskt utvecklingsbara företag, varvid avses företag som bedriver enbart jordbruk eller jordbruk i kombination med skog eller någon annan verksamhet. Vissa förändringar skall ske av bidragsbelopp m. m. Motsvarande anpassning skall göras vad gäller regionalt rationaliseringsstöd till trädgårdsföretag i norra Sverige.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag utom vad

gäller anpassning av det regionala rationaliseringsstödet till trädgårdsföretag i norra Sverige.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser redovisar en positiv inställning till förslagen i promemorian. Lantbruksstyrelsen har framhållit att cn inriktning av det regionala rationaliseringsstödet som mera anknyter till reglerna för glesbygdsstödet får positiva effekter framför allt ur regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska synvinklar. Lantbruksstyrelsen pekar på att förordningen (1979:427) om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering bör anpassas till den ändrade inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet främst vad gäller procentsatser och beloppsgränser för investeringsbidrag. Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd

har pekat på att stöd även i fortsättningen bör ges till uppbyggnad av bärkraftiga heltidsjordbruk. RRV är positivt till uppbyggnaden av kombi-

nerade företag och framhåller att det är sannolikt att det är andra sysselsättningar utanför jordbruket som har en avgörande betydelse för möjlig-

heten att bo kvar på jordbruksfastigheten. Skälen för mitt förslag: Det regionala rationaliseringsstödet bör enligt

min uppfattning ges en inriktning som i sina huvuddrag överenstämmer

med glesbygdsstödet. Stödet till jordbruksföretag och trädgårdsföretag bör

i norra Sverige kunna lämnas till ekonomiskt utvecklingsbara företag. Med

ekonomiskt utvecklingsbara företag bör avses företag som bedriver enbart jordbruk/trädgård eller jordbruk/trädgård i kombination med skog eller

någon annan verksamhet. Även inkomst av tjänst utanför det egna företaget bör ingå i den helhetsbedömning som måste göras av företagets ekonomiska utvecklingsbarhet. Jag vill dock understryka att för att ett företag

skall kunna betraktas som ekonomiskt utvecklingsbart så måste såväl företaget som enskilda verksamheter lämna ett med hänsyn till resursin-

satserna godtagbart ekonomiskt överskott.

Stöd till investeringar i ekonomibyggnader bör enligt min uppfattning i

huvudsak avse ersättningsinvesteringar. Flera remissinstanser har understrukit att sådana investeringar är nödvändiga för att produktionsvolymen

skall kunna upprätthållas på en acceptabel nivå. Regionalt rationaliserings-

stöd till ekonomibyggnader bör lämnas med högst 25 Zz av godkänd kostnad. Det bidrag som högst kan lämnas bör höjas från nuvarande 250 000 kr. till 300000 kr. Det bidrag som kan lämnas om särskilda skäl föreligger bör enligt min mening höjas från nuvarande 40 96 till 50 92 av godkända kostnader. Det bidrag som högst kan utgå bör höjas från nuvarande 400 000 kr. till

500 000 kr. Förhöjt bidrag (50 26 eller 500000 kr.) bör endast utgå i sådana Prop. 1986/87: 146

fall då en önskvärd investering inte kan genomföras utan förhöjt bidrag. Flera remissinstanser, bl.a. lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna i norra Sverige och Lantbrukarnas riksförbund,

har understrukit behovet av ökad stimulans till investeringar i markanlägg-

ningar. Enligt min uppfattning är detta en angelägen åtgärd för att sänka kostnaderna i produktionen. Stöd bör kunna utgå tull varaktiga investering-

ar i markanläggningar på bestående åker. Stödets syfte skall således inte

vara att öka produktionen. Stödet bör kunna utgå utan prövning av företagets möjligheter att bestå och utvecklas som självständig enhet. Vissa markinvesteringar, såsom huvudavlopp. berör i regel flera fastigheter. Det är i dessa fall angeläget att åtgärderna utförs gemensamt. För att detta skall vara möjligt fordras en ganska hög stimulans särskilt i de fall vissa fastigheter ägs av passiva markägare. En hög stimulans är även motiverad med

hänsyn till att kostnaderna för åtgärden i många fall är högre än markens

saluvärde. Jag föreslår att bidrag bör kunna lämnas med högst 5026 av godkänd kostnad för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. Bidrag för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp I Norrbottens län bör lämnas med högst 75 20 av godkänd kostnad. Bidrag till täckdikning och andra markanläggningar bör kunna lämnas med högst 2526 av godkänd kostnad. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna lämnas med högst 50 70 av godkänd kostnad. Till markanläggning bör liksom nu är fallet räknas grundkalkning som utförs i samband med annan markförbättringsåtgärd. Grundkalkningen bör som regel avse

samma åkerareal som är föremål för annan markförbättringsåtgärd. Om

särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna lämnas till grundkalkning utan samband med annan markförbättringsåtgärd. Statliga garantier för lån till investeringar i byggnader och markanläggningar bör också lämnas till ekonomiskt utvecklingsbara företag. Med hänsyn till den föreslagna inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet och behovet av medel för reinvesteringar vid jordbruksföretag utanför det område som omfattas av glesbygdsstödet framstår enligt min uppfattning en teknisk samordning av glesbygdsstödet och det regionala rationaliseringsstödet som mindre angelägen. Administrativt är de båda stödformerna för närvarande samordnade genom att glesbygdsstödet till de areella näringarna i flertalet län handläggs av lantbruksnämnderna. I Norrbottens län är lantbruksnämnden försöksvis inordnad i länsstyrelsen sedan den 1 juli 1986. Jag vill understryka vikten av att principiella ställningsta-

ganden till stödgivningens inriktning och speciella insatser i vissa regioner i

övriga län bör göras i samråd mellan lantbruksnämnd och länsstyrelse.

Efter beslut av riksdagen våren 1985 har under budgetåret 1985/86

40 milj. kr. lämnats som stöd ull särskilt skuldtyngda jordbruksföretag.

varav drygt 30 milj. kr. till norra Sverige. Som redovisas 1 bifogade prome-

moria bör situationen inom jordbruket i norra Sverige ha förbättrats under senare delen av år 1986. Lantbruksstyrelsen bör liksom hittills utnyttja

möjligheten att efter hand medverka till rekonstruktion av högt skuldsatta jordbruksföretag genom att biträda ackord eller eljest efterge statens rätt NM MN

på grund av garantiätaganden för lån. Om ytterligare insatser bedöms vara Prop. 1986/87: 146

nödvändiga för att stödja särskilt skuldtyngda jordbruksföretag bör särskilda resurser för ändamålet kunna disponeras av de medelsramar som jag i

det följande föreslår bör ställas till resp. läns förfogande. Mot bl.a. denna

bakgrund anser jag det inte vara befogat att föreslå något särskilt stöd till

högt skuldsatta jordbruksföretag.

2.6.4 Utvecklingsprojekt, forsknings- och försöksverksamhet samt

rådgivning och fortbildning

Mitt förslag: Särskilda insatser krävs för att stimulera utvecklingen av kombinationsföretag. För att förbättra förutsättningarna för det norrländska jordbruket skall ytterligare resurser avsättas för forsknings- och försöksverksamhet. Vidare skall insatserna ökas vad gäller rådgivning och fortbildning.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslagen I promemorian. Sveriges lantbruksuniversitet har som primära mål för jordbruksforskningen i norra Sverige särskilt betonat bl. a. ökad odlingssä-

kerhet, vallfoderproduktion, förbättrat resursutnyttjande, skördeteknik,

utveckling av alternativa produktionsformer och produktionsgrenar samt anpassning av ekonomibyggnader. Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker genomförandet av de åtgärder som föreslås i åtgärdsprogrammet.

Skälen för mitt förslag: Utöver de förbättrade finansieringsmöjligheter som jag tidigare har föreslagit, behövs särskilda insatser för att främja

tillkomst och utveckling av kombinationsföretag. Enligt min mening bör

därför särskilda medel avdelas för utvecklingsprojekt inom området. Vidare bör för att förbättra förutsättningarna för det norrländska jordbruket

ytterligare resurser ställas till Sveriges lantbruksuniversitets förfogande för verksamheten vid Röbäcksdalen.

För att förbättra de produktionstekniska och företagsekonomiska förutsättningarna bör enligt min uppfattning rådgivningen till jordbruket i norra

Sverige utökas. Det bör ankomma på länsmyndigheterna att gemensamt

besluta om i vilka former en utökad rådgivning skall genomföras.

Regionalt bör en genomgång göras av dels behovet och dels möjligheter-

na att utnyttja befintliga arbetsmarknadspolitiska stödformer i de areella

näringarna. Härvid bör särskilt understrykas behovet av utbildning och stöd i samband med uppbyggnad och utveckling av kombinerade företag.

Försöksvis bör som ett led i stimulans till uppbyggnad av kombinationsföretag starta-eget-bidrag införas för verksamhet som inte är ett naturligt led

i jordbruksdriften. Kvinnans situation skall särskilt uppmärksammas i detta sammanhang.

Jag avser att återkomma till regeringen i de frågor jag nu berört.

2.6.5¶Medelsbehov och genomförande Prop. 1986/87: 146

Min bedömning: Ett belopp av 100 milj. kr. skall ställas till förfogande för åtgärdsprogrammet under en treårsperiod. Det skall ankom-

ma på lantbruksstyrelsen att svara för fördelningen av medel mellan

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har i stort lämnat förslagen

om medelsbehov och genomförande utan erinran. Några remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen, vissa av länsstyrelserna och Lantbrukarnas riks-

förbund har dock ifrågasatt om den anvisade medelsramen är tillräcklig. Vad gäller genomförandet har bl. a statskontoret, länsstyrelsen i Västerbottens län och glesbygdsdelegationen ansett att länsstyrelsen i resp. län

bör ha huvudansvaret.

Skälen för min bedömning: De åtgärder för jordbruket i norra Sverige som jag föreslagit i det föregående avser bl. a. ökade möjligheter att stödja kombinationsföretag, insatser för att genom investeringar tillvarata befintliga produktionsresurser och ökade insatser vad gäller markanläggningar. Vidare har jag föreslagit särskilda utvecklingsprojekt för att stimulera uppbyggnad och utveckling av kombinationsföretag, ökade satsningar på forsknings- och försöksverksamhet för Norrlandsjordbruket samt ökade

insatser vad gäller rådgivning och fortbildning.

Enligt min bedömning bör en förbättrad samordning av olika jordbruks-,

regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser innebära ett effektivare utnyttjande av de samlade resurser som nu finns till förfogande för jordbru-

ket i norra Sverige.

Jag har beräknat kostnaderna för åtgärdsprogrammet till totalt 100 milj. kr. för en treårsperiod med följande uppskattade fördelning, nämligen stöd till investeringar inom jordbruket och till kombinationsföretag 54 milj. kr., stöd till utveckling av kombinationsföretag 27 milj. kr., ökad utbildning

och rådgivning 15 milj. kr. samt ökad forsknings- och försöksverksamhet

4 milj. kr. Enligt min uppfattning bör varje län tilldelas en medelsram för genomfö-

rande av olika insatser. Det bör sedan ankomma på länsmyndigheterna att tillsammans bestämma hur stor del av medlen som skall användas för olika stödinsatser och hur mycket som skall användas som projektmedel för

utvecklingsprojekt, rådgivning, utbildningsinsatser m.m. Härutöver bör finnas vissa medel för insatser som rör mer än ett län. Användningen av

medlen för ökad forsknings- och försöksverksamhet bör beslutas av rege-

ringen efter förslag från lantbruksstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet.

Åtgärdsprogrammet avser jordbruket i norra Sverige. Det bör enligt min uppfattning därför ankomma på lantbruksstyrelsen att fördela medlen till lantbruksnämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr- Jands. Jämtlands och Västerbottens län samt till länsstyrelsen i Norrbottens län. Jag vill understryka att planeringen av olika insatser bör samord-

nas med övriga länsmyndigheter.

Landskapet Dalsland i Älvsborgs län ingår i det område där regionalt Prop. 1986/87: 146

rationaliseringsstöd utgår. Även om inte Älvsborgs län ingår i åtgärdspro-

grammet bör enligt min uppfattning de regler för det regionala rationaliseringsstödet som jag föreslagit i det föregående tillämpas för hela det område som nu omfattas av stödformen dvs. också för Dalsland. Jag är däremot

för närvarande inte beredd att föreslå några utvidgningar av det område som nu omfattas av det regionala rationaliseringsstödet.

Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att efter den treårsperiod som

åtgärdsprogrammet avser göra en utvärdering av genomförda insatser. Jag återkommer senare till anslagsfrågan.

2.7¶Det framtida skördeskadeskyddet

Mitt förslag: Lantbrukarnas riksförbund skall genom en särskild

Juridisk person vara huvudman för ett nytt skördeskadeskydd fr.o.m. 1988 års skörd.

Skälen för mitt förslag: Mellan företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation träffades den 10 november 1986 en principöverenskommelse om att LRF skall överta huvudmannaskapet för ett nytt skördeskadeskydd.

En för staten och LRF gemensam arbetsgrupp har därefter haft i uppdrag att närmare utreda och lämna förslag till utformning av det nya skyddet.

Enligt arbetsgruppens förslag skall LRF genom en särskild juridisk person, som LRF har ett avgörande inflytande över och som endast har

detta ändamål, vara huvudman för ett nytt skördeskadeskydd fr. o. m. 1988 års skörd, om vissa förutsättningar och villkor uppfylls. Vilka dessa förut-

sättningar och villkor är framgår av överenskommelsen i bilaga 4.

Flera av de frågor som behandlas i överenskommelsen är av den arten

att riksdagen måste besluta i ärendet innan en överföring av skyddet till

den nya huvudmannen kan ske. Detta gäller inte enbart de ekonomiska förpliktelserna. I vissa fall fordras ändrad lagstiftning. Det fortsatta arbetet bör nu inriktas på att överenskommelsen skall genomföras. Förslag i de

olika frågor som fordrar riksdagens ställningstagande bör utarbetas och föreläggas riksdagen senast hösten 1987. Jag vill emellertid redan nu något

beröra vissa frågor.

Riktlinjerna för skyddet anges i överenskommelsen. I huvudsak innebär de att skyddet väsentligen är ett individuellt totalskadeskydd och att det är öppet för alla jordbrukare med mer än 5 ha åker. Väsentliga ändringar i grunderna för skyddet får inte göras utan regeringens medgivande. Någon närmare författningsreglering av skyddets omfattning är inte avsedd.

Avsikten är att finansieringen av det nya skördeskadeskyddet skall ske genom att till den nye huvudmannen överförs behållningen i skördeskade-

fonden som nu uppgår till ca 324 milj. kr. efter utbetalningarna för 1986 års

skörd. Den nye huvudmannen övertar fonden efter 1987 års skörd. Vidare to un

är avsikten att skyddet skall finansieras genom prisregleringsmedel som Prop. 1986/87: 146 Jordbruksnäringen ullförs enligt årliga riksdagsbeslut eller genom en särskild statlig skördeskadesvgift inom ett årligt belopp som för närvarande beräknas till ca 60 milj. kr. Omprövning av beloppets storlek kan aktualiseras, när fonden fått avsedd storlek, i samband med överläggningar om

prisregleringen på jordbrukets produkter. Jordbrukets kompensationsram

skall fr.o.m. den ljuli 1988 höjas med motsvarande belopp utan avräkning. Medlen tillförs skördeskadefonden.

Vidare anges i överenskommelsen att om utbetalda ersättningar och

behovsprövade bidrag till följd av skördeskador är 1987 överstiger 90 milj. kr. skall staten och jordbruksnäringen vardera tillföra skördeskadefonden hälften av överskjutande belopp. Näringens bidrag får täckas inom ramen för de prisregleringsmedel som jordbruket tillförs.

Överenskommelsen torde innebära att den nye huvudmannen kommer att anförtros uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Eftersom den nye huvudmannen skall vara en stiftelse fordrar detta enligt 11 kap. 6§

regeringsformen lagstöd.

En grundläggande förutsättning för överenskommelsen är att den nye huvudmannen får tillgång till uppgifter som finns i lantbruksregistret och som behövs för skördeskadeskyddet. I viss utsträckning gäller sekretess

för sådana uppgifter enligt 9 kap. 4§ sekretesslagen. Den nye huvudman-

nens tillgång till dessa är således en fråga som fordrar lagreglering.

I denna fråga har jag samrått med chefen för justitiedepartementet.

2.8¶Lagstiftningsfrågor

Jag har i det föregående (avsnitt 2.2.1) föreslagit att det temporära förbudet

mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin förlängs ytterligare

ett år fr.o.m. den 1 juli 1987. Förslaget förutsätter bl.a. ändringar i 18

lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för

nötkreatur, svin och fjäderfä.

Lagändringen bör träda i kraft den I juli 1987.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983: 147) om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä, dels änd-

ring t samma lag. Eftersom den föreslagna författningsändringen från lagteknisk synpunkt är av enkel beskaffenhet är lagrådets hörande enligt min mening inte påkallat.

3¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

dels att anta inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till

1. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1983:147) om förbud

under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin och Prop. 1986/87: 146

fjäderfä, dels ändring i samma lag,

dels att

2. godkänna vad jag har förordat i fråga om produktionsanpass-

ning på vegetabilieområdet (avsnitt 2.2.2).

3. godkänna: vad jag har förordat i fråga om prisregleringen på

Jordbruksprodukter utom sockerbetor och socker under reglerings-

året 1987/88 (avsnitt 2.3),

4. godkänna vad jag har förordat i fråga om användningen av

avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1987/88 (avsnitt 2.4), 5. godkänna vad jag har förordat + fråga om prisregleringen på sockerbetor och socker under regleringsäret 1987/88 tavsnitt 2.5),

6. godkänna vad jag har förordat om ett åtgärdsprogram för jord-

bruket i norra Sverige (avsnitt 2.6),

7. godkänna vad jag har förordat om huvudmannaskapet för det

framtida skördeskadeskyddet (avsnitt 2.7).

4¶Anslagsfrågor för budgetåret 1987/88

NIONDE HUVUDTITELN

Lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas verksamhet Lantbruksstyrelsen ingår i den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som beslutats av regeringen. Med anledning härav erhöll styrelsen den 19december 1985 särskilda direktiv för anslagsframställningen för

budgetåren 1987/88—-1989/90. Lantbruksstyrelsen avlämnade den 28 april

1986 en särskild rapport med underlag för anslagsframställningen 1987/88 inför perioden 1987/88—-1989/90. Jag lämnar mot denna bakgrund en relativt utförlig redogörelse för myndighetens verksamhet.

Mot bakgrund av utvecklingen i samhället och de areella näringarna

samt 1985 års livsmedelspolitiska beslut redovisar lantbruksstyrelsen de allmänna förutsättningarna för verksamheten 1987/88—-1989/90. Kravet på

hög effektivitet i produktionen kommer enligt styrelsens bedömning att stå i centrum för verksamheten även i fortsättningen. Verksamheten med

jordbrukets och skogsbrukets rationalisering skall samtidigt bedrivas med större hänsyn till kravet på god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med naturresurserna. Dessa krav får anses väga lika tungt som kravet på hög effektivitet. Även kvalitetsfrågorna kommer att få allt större tyngd.

Lantbruksstyrelsen bedömer vidare att rådgivningsverksamheten kom-

mer att ändra karaktär bl.a. som en följd av kraven på ökad miljö- och

kvalitetshänsyn. Betydande informations- och rådgivningsinsatser behövs

för att snabbt få genomslag för de nya metoder som forskning kring

miljöfrågor och nya produktionsformer leder till. En marknad med mera varicrande krav på produkternas kvalitet liksom skärpta miljökrav ställer nya anspråk på företagsutveckling och företagande. Det förblir enligt sty-

relsens uppfattning ett starkt samhällsintresse att medverka i en sådan

utveckling. Olika slag av kombinationsföretag kan väntas öka i framtiden, Prop. 1986/87: 146

inte minst av regionalpolitiska skäl.

Lantbruksstyrelsens roll i samhällsplaneringen kommer att öka under programperioden. Åtgärder behövs för att motverka negativa konsekvenser av ett minskat arealbehov för livsmedelsproduktionen och en fortsatt minskad sysselsättning i jordbruket.

Lantbruksstyrelsen anser det vara angeläget att aktiva insatser för att förbättra fastighetsförhållandena inom jord- och skogsbruket kan sättas in i

minst samma omfattning som hittills. Framför allt bör den skogliga struk-

turrationaliseringen ges hög prioritet.

Den statliga finansiella stödgivningen ull jordbruket bör enligt lantbruksstyrelsen på sikt bli föremål för en samlad översyn. Härvid bör bl.a. en samordning av glesbygdsstödet och det regionala rationaliseringsstödet övervägas liksom behovet av stöd för att främja nyetablering, utveckling av nya företagsformer där jordbruket ingår som en del samt utveckling av miljövänligare produktionsteknik.

Verksamheten vid statens lantbrukskemiska Jaboratorium kommer att anpassas I enlighet med statsmakternas beslut. Ett i stort sett oförändrat resursbehov förutses.

Lantbruksstyrelsen anser att en fortsatt statlig rådgivning är motiverad inom flera områden. En förutsättning för att resultaten av jordbruksforskningen skall leda till praktiska tillämpningar inom rimlig tid är enligt lant-

bruksstyrelsens uppfattning att staten svarar för att en basresurs för råd-

givning finns vid lantbruksnämnderna. Vidare är statlig finansiering nödvändig av den information och rådgivning som bedrivs i anslutning till myndighetsutövningen.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning är en fortsatt statlig finansiering av rådgivningen motiverad av regionalpolitiska skäl i norra Sverige och för

alt främja sysselsättningen på landsbygden. Andra områden där en fortsatt

statlig finansiering är motiverad är behovet av marknadsanpassning av jordbruksproduktion och rådgivning med anknytning till miljö- och natur-

resursmålet. Behovet av rådgivning är även stort vad gäller företags-

utveckling, statligt stöd och jordpolitiska insatser.

Lantbruksstyrelsen anser att kostnaderna för lantbruksnämndernas rådgivning på trädgårdsområdet även i fortsättningen i huvudsak bör finansi-

eras av staten.

Lantbruksstyrelsen anser det vara ofrånkomligt att staten står för hela kostnaden för rådgivning till rennäringen.

Sammanfattningsvis anser lantbruksstyrelsen att 55 milj. kr. av rådgivningsverksamheten bör betalas av staten. Högst ca 25 milj. kr. bedöms

vara möjligt att finansiera genom avgifter om rimliga krav ställs på kost-

nadstäckning och anknytning till målen för lantbruksnämndernas verksamhet. Konsekvenserna av en fullständig avgiftsfinansiering skulle enligt styrelsen innebära en genomgripande omläggning av rådgivningsverksam-

heten så att den helt svarar mot marknadens krav. BI. a. innebär detta att rådgivningen i norra Sverige i huvudsak måste avvecklas liksom rådgivning som syftar till volym- eller miljöanpassning av produktionen.

Under förutsättning att inga nya myndighetsuppgifter läggs på lantbruks-

nämnderna anser styrelsen att verksamheten måste genomföras inom en Prop. 1986/87: 146 något minskad resursram till följd av besparingskraven. Med hänsyn till dels verksamhetens inriktning under planeringsperioden, dels hur besparingarna hittills skett bör emellerud den fortsatta minskningen i huvudsak avse administrationen.

Föredragandens överväganden

För egen del vill jag framhålla att det svenska jordbruket står inför bety-

dande strukturella förändringar. I den produktions- och marknadsanpass-

ning som mot bakgrund av bl. a. de kostsamma överskotten är nödvändig,

kan lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet fylta en viktig funktion för näringen. En väl fungerande rådgivning kan för jordbruksnäringen utgöra en viktig länk mellan forskningsresultat och praktisk tillämpning. Inte minst när det gäller kravet på ett mer miljöanpassat jordbruk är det angeläget att en viss statligt finansierad rådgivning kan lämnas. Undantag från en avgiftsfinansiecrad rådgivning bör emellertid endast göras i de fall det föreligger ett stort samhälleligt intresse att nå ut med rådgivning och det inte är uppenbart att denna rådgivning kan avgiftsfinansieras.

Jag kan inte därför biträda lantbruksstyrelsens förslag om en minskad avgiftsfinansieringsnivå i verksamheten. Det bör ankomma på lantbruks-

styrelsen att göra den närmare prioriteringen av insatser mellan olika

områden.

Jag delar lantbruksstyrelsens uppfattning att fortsatta besparingar i förs-

ta hand bör avse administrationen. För närvarande pågår olika försök till

samordning hos regionala myndigheter. I Norrbottens län pågår försök med en samordnad länsförvaltning. Inom ramen för försöket har lantbruksnämnden i Norrbottens län lagts in som en funktion inom länsstyrelsens

organisation. F Uddevalla pågar ett försök med samordning av vissa admi-

nistrativa funktioner mellan skogsvårdsstyrelse och lantbruksnämnd.

Inom ramen för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet har sammanslagningar av kanslifunktionerna skett i Malmöhus och Kristianstads län samt i Stock-

holms och Uppsala län.

Regeringen kommer senare att ta ställning till vilka åtgärder som bör

vidtas med anledning av bl. a. de erfarenheter som erhålls i berörda försök. Ett sådant ställningstagande kommer inte att påverkas av att myndigheten

ingår i försöksverksamheten med treårig budgetram.

För vissa funktioner vid lantbruksnämnderna såsom för trädgårds- och vattenfrågor har den strikta länsbundna verksamheten frångåtts. Persona-

len får därvid arbeta över större områden än det egna länet — en regionalisering av organisationen har således skett inom vissa arbetsområden.

Liksom lantbruksstyrelsen anser jag att vissa ytterligare rutiner och

funktioner kan ”regionaliseras” och att rationalisering av vissa arbetsuppgifter inom lantbruksnämnderna kan leda till besparingar. Regeringen har i vår lagt fram ett förslag till ändringar i jordförvärvslagen (prop. 1986/87: 122). Dessa kan också komma att påverka inriktning-

en av verksamheten hos lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.

Chefen för finansdepartementet har tidigare (prop. 1986/87: 100 bil. I,

avsnittet Särskilda frågor) lämnat förslag om ett nytt system för överföring Prop. 1986/87: 146 av anslagsmedel mellan budgetår. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna bör ingå i försöksverksamheten med överföring av anslagsmedel

fr.o.m. budgetåret 1987/88. Medel för lantbruksstyrelsen och lantbruks-

nämndernas förvaltningsutgifter bör därför anvisas under ramanslag.

Jag återkommer i det följande till anslagsfrågan.

B. Jordbrukets rationalisering

B 1. Lantbruksstyrelsen

1985/86 Utgift 40317 003

1986/87 Anslag 39 678 000 1987/88 Förslag 48 006 000

Lantbruksstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om

lantbruket och lantbrukets rationalisering, trädgårdsnäringen och trädgår-

dsnäringens rationalisering, rennäringen och rennäringens rationalisering, stöd ull företag i glesbygd avseende de areella näringarna, kontroll och

inspektion på växtskyddsområdet, den allmänna hälso- och sjukvården

bland husdjuren, foderkontrollen, djurskyddet samt veterinärväsendet, i den mån sådana ärenden inte ankommer på annan myndighet. Styrelsen är

chefsmyndighet för lantbruksnämnderna och deras ortsombud, statens

lantbrukskemiska laboratorium samt distriktsveterinärorganisationen. Styrelsen är också tillsynsmyndighet över avbytarverksamheten inom jordbruket, statens utsädeskontroll och de lokala frökontrollanstalter som är behöriga att utföra statsplombering av utsäde samt de lokala lantbrukskemiska kontrollanstalter vars stadgar styrelsen fastställt. Styrelsen skall vidare följa verksamheten vid de hushållningssällskap för vilka styrelsen fastställt stadgar.

Lantbruksstyrelsens organisation m.m. framgår av förordningen (1967: 425) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnder-

na.

Lantbruksstyrelsen Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till besparingar under tidigare är be-

räknat besparingen för treårsperioden 1987/88—-1989/90 ull 4,3 97 att fördelas med 0.3 2 budgetåret 1987/88, 227 budgetåret 1988/89 och 25: budgetåret 1989/90.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit att ett nytt förslagsanslag inrättas avseende särskilda undersökningar m. m. i samband med foderkontroll. För

att ästadkomma en effektivisering av vattenhushållningsverksamheten fö-

reslås alt samtliga tjänster som lantbruksingenjör överförs från anslaget B2. Lantbruksnämnderna till anslaget B I. Lantbruksstyrelsen.

Prop. 1986/87: 146

TOR6/87 Beräknad ändring

1987/88

Föredraganden

Personal 236 -2

Anslag

Utgifter

Kostnader för reglering

av skadeständ 30000 - Halvering av bekämp-

Föredragandens överväganden Som jag tidigare föreslagit bör medel för lantbruksstyrelsens förvaltningsutgifter anvisas under ramanslag.

Jag föreslår att medel under anslaget beräknas med utgångspunkt i ett huvudförslag med en real minskning av utgifterna om 5 Z& för treårsperioden med fördelningen 176 första året och 292 under vardera andra och tredje året. För treårsperioden har jag beräknat utgifterna till 126 958 000 kr. För budgetåret 1987/88 beräknar jag utgifterna till 48 006 000 kr. Budgeten är beräknad i 1987/88 års priser. Anslagen för budgetåren 1988/89 och 1989/90 skall prisomräknas I vanlig ordning.

Vidare bör 5,4 milj. kr. ställas till förfogande för utveckling och bedrivande av prognos- och varningsverksamheten, bidrag till maskinhandeln för anskaffning av mobila testutrustningar samt för försöks- och utvecklingsprojekt inom ogräsområdet i enlighet med vad jag tidigare föreslagit i prop. 1986/87: 80 bil. 7 om forskning.

Jag har vidare beräknat 127000 kr. för vissa uppgifter i fråga om försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila delar. Jag bedömer att särskilda undersökningar m. m. i samband med foderkontroll bör klaras inom ramen för lantbruksstyrelsens resurser.

Jag har även räknat med att 760000 kr. motsvarande kostnaden för 3 tjänster som lantbruksingenjör överförs från anslaget B 2. Lantbruksnämnderna till anslaget B 1. Lantbruksstyrelsen.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu och i det föregående har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Lantbruksstyrelsen för budgetåret 1987/88 anvisa ett ram-

anslag av 48 006 000 kr.

B 2. Lantbruksnämnderna Prop. 1986/87: 146

1985/86 Utgift 230050 753 1986/87 Anslag 220297 000 1987/88 Förslag 229 840 000

Lantbruksnämnd skall uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och utveckling samt vidta eller hos lantbruksstyrelsen föreslå de åtgärder som är påkallade eller i övrigt lämpliga, särskilt för att åstadkomma en fortsatt rationalisering inom lantbruket och trädgårdsnäringen. Nämnden svarar

även för vissa statliga åtgärder i fråga om tillsyn över växtodling och

husdjursskötsel, om skördeskadeskydd, skördeuppskattning och jordbruksstatistik samt om försöksverksamhet och kursverksamhet inom lantbrukets område. Nämnden handlägger vidare frågor inom rennäringens område och andra områden som enligt särskilda bestämmelser ankommer

på nämnden.

Från anslaget bestrids även vissa kostnader för fiskenämnderna. Lantbruksnämndernas organisation m.m. framgår av förordningen

(1967: 425) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnder-

nä.

Lantbruksstyrelsen Lantbruksstyrelsen har med hänsyn till besparingar under tidigare år beräknat besparingen för.treårsperioden 1987/88— 1989/90 till 3,4 Z- att fördelas med 0 Zz budgetåret 1987/88 och med 1.7 £ vardera budgetåren 1988/89

och 1989/90. |

Vidare har lantbruksstyrelsen föreslagit att de särskilda medel som ställts till förfogande under anslaget B2. för intensifierad rädgivning om användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel samt för råd-

givning om alternativa odlingsformer ökas från 5 milj. kr. budgetåret 1986/87 till 8 milj. kr. budgetåret 1987/88, 12 milj. kr. budgetåret 1988/89 och 15 milj. kr. budgetåret 19897/90. Särskilda medel om 225 000 kr. föreslås ställas till förfogande för grund-

utbildning av synemän.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen i Norrbottens län har hemställt att ytterligare besparingar

inte läggs ut på länsstyrelsen och att intäktskravet inom lantbruksverkets

rädgivningsverksamhet sänks till 600.000 kr.

Prop. 1986/87: 146

198687 Beräknad ändring 198788 Föredraganden

Personal 1206 -12R2 Anslag Utgifter

Inkomster

Avgifter 32.000 000 =

Nettoutgirt 220297 000 +9 543 000

Till lantbruksnämnderna influtna renbetesavgifter skall tas till uppbörd under anslaget för att användas inom renskötseln enligt föreskrifter som meddelas av lantbruksstyrelsen.

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare föreslagit bör medel för luntbruksnämndernas förvalt-

ningskostnader anvisas under ramanslag. Detta bör även gälla de särskilda medel som föreslås ställas till förfogande för intensifierud rådgivning och under anslaget B 1 för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen.

Dessa båda anslagsposter finansieras med avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel och ställning måste därför tas inför varje budgetär vad gäller de belopp som kan disponeras för dessa ändamäl med hänsyn till tillgängen på avgiftsmedel. Jag föreslår att medel i övrigt under anslaget, med undantag för medel till

lantbruksenheten i Norrbottens län, beräknas med utgångspunkt i ett

huvudförslag med en real minskning av utgifterna om 57 för treårsperio-

den 1987/88—-1989/90 med fördelningen 197 första året och 2Z under

vardera andra och tredje året. För treårsperioden har jag beräknat utgifter-

na till 763 916 000 kr. För budgetåret 1987/88 beräknar jag utgifterna till

261 840 000 kr.

Inkomsterna för treärsperioden beräknar jag till sammanlagt 96 milj. kr.

För budgetåret 1987/88 beräknar jag inkomsterna ull 32 milj. kr. För budgetåret —1987/88 beräknar jag således nettomedelsbehovet till

229840 000 kr. Budgeten är beräknad i 1987/88 års priser. Anslagen för budgetären 1988/89 och 1989/90 skall. med de undantag som tidigare nämnts, prisomräknas I vanlig ordning.

I nettomedelsbehovet för budgetåret 1987/88 har jug inräknat 17 121 000

kr. till lantbruksenheten vid länsstyrelsen i Norrbottens län. Inkomsterna vid lantbruksenheten i Norrbottens län är därvid beräknade till 1,3 milj. kr. Detta innebär att huvudförstlaget ine tillämpas för denna enhet. De medel som avsätts till lantbruksenheten i Norrbottens län skall tillföras länsstyrelsen.

3 Riksdagen 198687. 1 saml. Nr 146

Jag har vidare beräknat 375 000 kr. för vissa uppgifter i fråga om försörj- Prop. 1[986/87: 146

ningsberedskapen inom totalförsvarets civila delar.

Jag förordar att 5.6 milj. kr. ställs till förfogande för intensifierad rådgiv-

ning om användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel i jord-

bruket samt för rådgivning om alternativa odlingsformer.

Medel för grundutbildning av synemän får i män av behov avdelas inom ramen för ordinarie medel inom anslaget.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu och i det föregående har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen

att till Lanrbruksnämnderna för budgetåret 1987/88 anvisa ett

ramanslag av 229 840000 kr.

B 11. Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

Nytt anslag (förslag) 100000 000

Jag har i det föregående (avsnitt 2.6.5) föreslagit att ett belopp av

100 milj. kr. ställs till förfogande för ett åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Medlen för treårsprogrammet bör i sin helhet anvisas under

ett reservationsanslag för budgetåret 1987/88. Medlen för åtgärderna bör

disponeras av lantbruksstyrelsen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige för bud-

getåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 100000 000 kr.

F. Service och kontroll

F 16. Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder

1985/86 Utgift 1326 275 Reservation 1409 491 1986/87 Anslag 2577 000 1987/88 Förslag 2736 000

Under anslaget anvisas medel för att bestrida kostnaderna för prövning från djurskyddssynpunkt av nya djurhällningsmetoder, inredningsdetaljer m. m. i stallar och kostnader för viss verksamhet på försöksdjursområdet.

Lantbruksstyrelsen Till ledamöterna i de regionala djurförsöksetiska nämnderna har hittills utgått endast rese- och traktamentsersättning samt i förekommande fall

ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Lantbruksstyrelsen beräknar, med reservation för de förändringar som 34

kan föranledas av de förslag som utredningen om etiska frågor i samband Prop. 1986/87: 146

med djurförsök presenterat i betänkandet (Ds Jo 1986: 3) Etisk prövning av

djurförsök, kostnaderna till 283 000 kr. för budgetäret 1987/88.

Centrala försöksdjursnämnden

1. Pris- och löneomräkning 146 000 kr.

2. Nämnden föreslår en ökning av medelsanvisningen med 600 000 kr.

varav 300 000 kr. avser ökade insatser inom området alternativa och kom-

pletterande metoder till djurförsök och 300 000 kr. avser ökade medel för

utbildning, för hälsoinventeringar och hälsokontrollverksamhet av för-

söksdjur samt förstärkning av nämndens kansliresurser. 3. Nämnden föreslår en förlängning av avtalet mellan staten och Läke-

medelsindustriföreningen om gemensam finansiering av alternativa och

kompletterande metoder till djurförsök.

Föredragandens överväganden Utredningen om etiska frågor i samband med djurförsök har i betänkandet

(DsJo 1986:3) Etisk prövning av djurförsök lagt förslag om bl.a. viss

ändring av organisationen av den etiska prövningen. De förslag som utred-

ningen lagt fram avser jag återkomma till vid behandlingen av förslag till en ny djurskyddslag. Jag vill dock redan nu ta upp utredningens förslag om att

ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna bör erhålla sammanträdesarvode.

Till ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna utgår för närvarande

ersättning för rese- och traktamentskostnader enligt allmänna reseavtalet

samt i förekommande fall ersättning för förlorad arbetsinkomst. I likhet

med utredningen anser jag det skäligt att ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna fr. o. m. den 1 juli 1987 även skall erhålla sammanträdes-

arvode enligt beslut av regeringen om arvoden m. m. för vissa uppdrag

inom departementens verksamhetsområde. Sammanträdesarvode skall

även utgå till de ledamöter som förbereder ärenden till nämnds sammanträ-

de. Jag beräknar kostnaderna för sammanträdesarvoden till ledamöterna

till 100 000 kr.

1 beslut den 2juni 1984 (prop. 1983/84:107 bil.6, JoU 30, rskr. 406) bemyndigade riksdagen regeringen att ikläda sig de förbindelser som följde

av ett avtal mellan staten och Läkemedelsindustriföreningen om samarbe-

te för att stödja viss forskning för att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder till djurförsök. Regeringen godkände avtalet i beslut den 14juni 1984. Avtalet gäller för tiden den 1 juli 1984—den 30 juni

1987 och innebär att var och en av parterna bidrar till forskning rörande

alternativa och kompletterande metoder till djurförsök med 300000 kr.

under budgetåret 1984/85 samt med 600000 kr. vart och ett av budgetåren

1985/86 och 1986/87. Centrala försöksdjursnämnden kommer, efter samråd med medicinska forskningsrådet, att under maj månad 1987 redovisa en

utvärdering av den i avtalet avsedda forskningen. För att under budgetåret 1987/88 kunna upprätthålla en intensifierad forskning som syftar till en

minskad användning av försöksdjur har jag för avsikt att för statens del Prop. 1986/87: 146

föreslå Läkemedelsindustriföreningen en förlängning av avtalet att gälla

för tiden den I1juli 1987—den 30 juni 1988 på sådant sätt att parterna skall

för perioden tillskjuta ytterligare 600000 kr. vardera. Förlängningen av avtalet skall för sin giltighet vara beroende av regeringens godkännande.

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 2 736 000 kr.

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att ikläda sig de förpliktelser som följer

av en förlängning av avtalet angående stöd till forskning rörande

alternativa metoder till djurförsök i enlighet med vad jag har föror-

dat i det föregående, 2. till Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret

1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 2736 000 kr.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte. Regeringen bör föreslå riksdagen att besluta att förkorta motionstiden till elva dagar.

5¶Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1986/87: 146

Bilaga I

IN STATENS JORDBRUKSNÄMND

Dailum Dar 1987-04-08 402-400/87

2 AS :

FÖRSLAG TILL JORDBRUKSPRISREGLERING UNDER 1987/88

INNEHÄLLSFÖRTECKNING Sid Prop. 1986/87: 146

1 INLEDNING

2 ALLMÄNNA UTGÄNGSPUNKTER 2.1 Jordbruks- och livsmedel spolitiska

utgångspunkter 2.2 Internationell bakgrund

2.3¶Marknadssituation och anpassningsåtgärder

i Sverige 2.4 Prisutvecklingen

3 PRISREGLERINGENS UTFORMNING UNDER TIDEN DEN

1 JULI 1987 - DEN 30 JUNI 1988 3.1 Prisregleringens allmänna konstruktion 3.2 Kompensation till jordbruket och förädlings-

industrin den I juli 1987 3.3 Kompensationsbelopp per den 1 januari 1988 4 PRISÄNDRINGAR FR O M I JULI 1987

5¶PRODUKT IONSANPASSNINGSÅTGÄRDER PÅ ANIMALIE- OMRÅDET

6¶RÄNTE- OCH ETABLERINGSSTÖD

7 AVBYTARVERKSAMHET, SOCIALFÖRSÄKRINGSSKYDD,

FÖRETAGSHÄLSOVÅRD OCH ANNAN LÅGINKOMST-

SATSNING

8¶INFÖRSELAVGIFTSMEDEL M M FÖR 1987/88

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid Prop . 1986/87: 146

PRISREGLERINGEN PÅ OLIKA PRODUKTER

Spannmål

Spannmål sregleringens finansiering

Förmalningsavgiften för korn och havre Matpotatis Fodermedelsregleringen

Effekter av sänkta priser på matärter

Handelsgödselavgiften Borttagande av mittpris och prisgränser för heläggpulver Buffertzoner för nötkött och fläsk 9.10 Finansiering av djurens hålso- och sjukvard

9.11¶Kvalitetsfrågor

Vissa utredningar

HEMSTÄLLAN

" BESLUTSMENING

Bilaga 1 Förslag till ändring i lagen (1967:340)

om prisreglering på jordbrukets område

Bilaga 2 Särskilt yttrande från ledamöterna

Arvidsson och Fringel

Bilaga 3 Särskilt yttrande från konsumentdele-

gationen Bilaga 4 Lantbruksstyrelsens förslag rörande lagen

om förbud mot nybyggnad av djurstallar

STATENS JORDBRUKSNÄMND 1987-04-08 Dnr 402-400/87 Prop. 1986/87: 146

Regeringen

Jordbruksdepartementet

Statens jordbruksnämnd angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för tiden den 1 juli 1987 - 30 juni 1988

1 INLEDNING

Regeringen uppdrog den 22 januari 19387 åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på Jjordbruksprodukter utom sockerbetor och socker för tiden efter den 30 juni 1987. Förslagen skall utformas med utgångspunkt i riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop 1984/85:166, JoU 33, rskr 393).

Av uppdraget framgår att jordbruksnämnden skall beakta vad regeringen har föreslagit riksdagen i proposition 1986/87:100 bil 11 om finansieringen av kostnaderna för djurens hälso- och

sjukvård och kostnaderna för statistik på jordbrukets område.

Jordbruksnämnden skall vidare beakta vad som anges i en till uppdraget bifogad PM beträffande uttag av förmalningsavgift. I nämnda PM anges bl a att regeringen och företrädare för Lantbrukets förhandlingsdelegation har enats om att underlaget för uttag av förmalningsavgifter utvidgas till att omfatta havre och korn för human konsumtion med undantag av malt.

En fortsatt tillämpning av det särskilda ränte- och Prop. 1986/87: 146

etableringsstödet skall övervägas. Jordbruksnämnden är vidare

oförhindrad att inom den ram som tilldelas jordbruket föreslå

andra åtgärder som kan främja en jämnare inkomstfördelning mellan olika kategorier av jordbrukare. Jordbruksnämnden skall

dessutom redovisa behovet av fortsatta åtgärder för

produktionsanpassning.

2¶ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER Prop. 1986/87: 146

2.1 Jordbruks- och livsmedelsoolitiska utgånaspunkter

Enligt riksdagens beslut 1985 (prop 1984/85:166, JoU 33,

rskr 393) är huvudmålet för en samlad 1ivsmedelspolitik att

trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid scr

under avspärrning och krig. Som likställda delmål under dets:

huvudmål gäller att konsumenterna får tillgång till livsmed:i av

god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna får er ned andra jämförbara grupper likvärdig standard. Därutöver finn: ett miljömål som innebär att jordbruket och livsmedelsprodukticnen måste ta hänsyn till kravet på en god miljö och till behovet av

en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser.

Konsumentmålet innefattar vidare att konsumenterna skall ges goda nöjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag och att livsmedlen är fullgoda från kost- och näringssynpunkt.

Vid inkomstjämförelser skall hänsyn tas till att jordbruket skall bära kostnaderna för produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade. Det är vidare angeläget med en bättre och mer solidarisk inkomstfördelning mellan olika kategorier jordbrukare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas fördelningsfrågorna inom ramen för prisöverläggningarna.

Riksdagsbeslutet innebär i fråga om prisregleringen på

jordbruksprodukter att kompensation till jordbruket och viss livsmedelsindustri för ökade kostnader samt jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall bestämmas efter obundna överläggningar.

Hänsyn skall därvid tas till aktuella förhållanden på marknaden,

i jordbruket och samhällsekonomin i övrigt.

Det ankormer enligt riksdagsbeslutet på parterna vid prisöverläggningarna att närmare överväga på vilket sätt kostnadskompensationen skall beräknas.

Enligt statsmakternas beslut bör jordbruksnäringen ta ett betydande ansvar i fråga om produktionsanoassningen.

2.2¶Internationell bakgrund Prop. 1986/87: 146

På världsmarknaden för jordbruksprodukter råder sedan några år

en för exportländerna alltmer besvärande överskottssituation som tar sig uttryck i låga priser och hård konkurrens mellan säljarna. Den sjunkande dollarkursen har förstärkt prisfallet,

uttryckt i svensk valuta, på många varor. Generellt kan sägas

att utsikterna, i varje fall för den närmaste framtiden är dystra från exportörernas synpunkt sett. Den expansion av jordbruksproduktionen som sker över nästan hela världen har utlösts av såväl rationaliseringsinsatser och teknisk-biologisk utveckling som nationella prisstödsåtgärder. Samtidigt är marknaderna i i-länderna i stort sett mättade. U-länderna söker i första hand lösa sin livsmedelsförsörjning genom ökad produktion. Vissa av dessa länder har också lyckats i ansträngningarna att öka produktionen. Export till u-länderna försvåras också ofta av betalningsproblemen i dessa länder.

Medan tidigare överskotten av animalieprodukter var de som orsakade störst bekymmer har nu spannmålsmarknaden kommit mer i

rampljuset. Lagren av spannmål i världen ökar för tredje året i

rad. Världshandelin är samtidigt vikande och priserna extremt

låga. Inga tecken tyder på någon snar förändring av denna

marknadsbild.

Trots betydande insatser i många länder för att nå kontroll över

mjölkproduktionen är situationen på mejerivaruområdet alltjämt

besvärande. Lagren av smör är fortfarande mycket stora samtidigt som efterfrågan är svag. För skummjölkspulver har dock

marknadsbilden förbättrats något.

Den internationella köttmarknaden präglas alltjämt av betydande

överskott och låga priser. Förhållandena har dock förbättrats något på vissa delmarknader jämfört med situationen för ett år

sedan.

Den rådande världsmarknadssituationen har medfört att Prop. 1986/87: 146

kostnaderna för jordbrukspolitiken ökat dramatiskt i många länder. I de flesta länder diskuteras eller har redan vidtagits reformer i syfte att hålla nere kostnaderna för överskotten.

Genom sin dominans på världsmarknaden tilldrar sig USA och EG ett särskilt intresse i detta sammanhang. De åtgärder för bättra marknadsanpassning som där beslutats har dock ännu inte givit

några påtagliga resultat på världsmarknaden. Också de mindre

länderna har ställts inför behovet av omprövning av sin jordbrukspolitik.

I det internationella samarbetet, exempelvis i GATT, OECD, FAO, EFTA, har överskotts- och anpassningsproblemen väckt ett stort intresse och försök till analyser och lösningar har presenterats. Inom GATT har jordbrukspolitiken gjorts till ett huvudtema i den nyss påbörjade tullförhandlingsomgången. I flera länder finns förhoppningar att man här skall kunna uppnå snabba

lösningar på de problem som råder inom jordbruksvaruhandeln.

Erfarenheterna från tidigare förhandlingsrundor i GATT och jordbruksproblemens komplexitet ger dock inte stöd för någon överdriven optimism.

2.3 Marknadssituation och anpassningsåtgärder i Sverige

Animalieprodukter

Den svenska mjölkoroduktionen har sedan 1960-talet i stort sett varit rimligt anpassad till den inhemska konsumtionen. Den överskottsproduktion som förekommit p g a säsongsmässiga variationer i produktion och efterfrågan har inneburit att Sverige traditionellt haft ett visst exportbehov för smör och mjölkpulver.

Utvecklingen under början av 1980-talet har präglats av stagnerande konsumtion och stadigt ökande produktion av mejeriprodukter främst till följd av kontinuerliga

produktivitetsförbättringar. Parallellt med växande Prop. 1986/87: 146

internationella överskott och drastiskt försämrade exportvillkor har detta medfört kraftigt ökande exportkostnader och därmed minskad lönsamhet. |

För att snabbare uppnå produktionsbalans infördes ett

tvåprissystem för mjölk den 1 juli 1985. Avsikten med

tvåprissystemet var att mer direkt än tidigare låta

världsmarknadens signaler nå fram till mjölkproducenterna. För

mjölk som går till inhemsk konsumtion i någon form erhålls

överenskommet svenskt pris. För mjölk som i någon form exporteras erhålls internationellt pris. Främst till följd av tvåprissystemet har mjölkproduktionen minskat med ca 7 z (250 000 ton) mellan åren 1984 och 1987. Antalet mjölkkor har till följd av systemet minskat mycket kraftigt och uppgick i juni 1986 till ca 600 000.

Även andra åtgärder har vidtagits för att minska mjölköverskottet. År 1983 infördes möjlighet till

avvecklingsersättning till vissa mjölkproducenter (s k

mjölkpensionering). T o m november 1986 hade 2 065 producenter utnyttjat systemet och därmed har 121 000 ton tagits ur produktionen. Prisrabatter för ost har givits till allmänna inrättningar. Sedan 1983 stimuleras dessutom k-mjölksförsäljningen genom att mejerier som ökar sin försäljning av k-mjölk i förhållande till en jämförelseperiod erhåller ett premieringsbelopp som f n uppgår till 1,75 kr/kg.

En anpassningsåtgärd inom nötköttssektorn med konsekvenser även för mejerivarusektorn är de premier som periodvis utbetalas sedan 1983 vid utslaktning av kvigspädkalvar. Detta system har fungerat som komplement till tvåprissystemet för mjölk och lett till minskat rekryteringsunderlag.

Investeringsförbudet inom animalieproduktionen som gällt sedan

år 1983 och därefter förlängts ett år i taget, f n till och med

juni 1987. Syftet är att underlätta produktionsanpassningen inom animaliesektorn.

Inom mejeriområdet har således en klar förbättring av Prop. 1986/87 : 146 produktionsbalansen ägt rum. För 1987 förutses i stort sett oförändrad produktion och konsumtion ifråga om hela sektorn. För vissa produkter, t ex, k-mjölk, kan en viss konsumtionsminskning förutses.

Den svenska marknaden för kött och fläsk har sedan början av 1980-talet varit i obalans, främst p g a att konsumtionen minskat. Slaktdjursavgifterna fick därför i takt med tilltaganae överskottsproblem och sjunkande internationella priser ökas kraftigt. Under senare år har de generellt verkande produktionsavaifterna kompletterats med mer direkt verkande

atgärder för att uppnå bättre balans för kött och fläsk.

Åtgärder primärt ämnade att minska mjölköverskottet har även inneburit an anpassning av nötköttsproduktionen. En åtgärd som direkt rör nötkött är avvecklingsersättningen till köttoroducenter som baserar sin produktion på inköpta kalvar. Denna åtgärd infördes år 1986. Även den förut nämnda premien för slakt av kvigspädkalvar har haft en produktionsdämpande effekt.

Även konsumtionsstimulerande åtgärder har vidtagits. Således har

t. ex. köttreor och rabatterade skolluncher förekommit regelbundet under 1980-talet, särskilt inom nötköttssektorn men även för fläsk.

Utöver de generellt verkande slaktdjursavgifterna har även vissa direkt riktade anpassningsåtgärder vidtagits för fläsk. Differentiarade pristillägg för att motverka storproduktion infördes genom riksdagsbeslut fr o m den 1 januari 1981 för leveranser av slaktsvin. Avvecklingsersättning för äldre smågrisproducenter infördes år 1986.

Under våren 1985 stimulerades slakt av suggor och ungsuggor genom att slaktdjursavgifterna för dessa slopades. Under sommaren 1985 betalades särskilda premier ut vid utslaktning av smågrisar (390 kr/gris). De konsumtionsstimulerande åtgärderna koncentreras år 1987 enligt nu gällande planer till fläsksektorn.

D2 anpassningsåtgärder som vidtagits har tillsammans med Prop. 1986/87: 146 försämrad lönsamhet p g a ökade exortkostnader resulterat i att överskottet av för nötkött i praktiken upphört. Under 1986 minskade produktionen av nötkött med ca 10 milj kg jämfört med 1985 medan konsumtionen var i stort sett oförändrad. För 1987 förutses en fortsatt balans för nötkött.

vad gäller fläsk har den inhemska produktionen traditionellt överstigit konsumtionen p g a de starka säsongsmässiga efterfrågevariationerna. Även för fläsk har dock de senaste årens överskott minskat avsevärt till följd av försämrad lönsamhet och vidtagna anpassningsåtgärder. Produktionen minskade markant under 1986 medan konsumtionen var i stort sett oförändrad. En ytterligare förbättring av balansen förutses under 1987 till följd av minskande produktion och ökande konsumtion.

Inom ägaproduktionen tillämpas genom beslut av riksdagen likson för fläsk ett system med syfte att motverka storproduktion genom avgifter för större innehav av värphöns. Andra produktionsanpassningsåtgärder har diskuterats inom denna

sektor. Målet är att få till stånd en så enkel och så lite

detaljstyrd reglering som möjligt med hög grad av mårknadsanpassning.

Vegetabilieorodukter

Den svenska åkerarealen var som störst efter 2:a världskriget, ca 3,7 milj ha. Under 1950- och framförallt 1960-talen lades ca 700 000 ha ned. Därefter har arealen endast minskat med ca

100 000 ha. Den nuvarande åkerarealen är för stor i förhållande till gällande mål för svensk jordbruksproduktion.

Överskottsarealen används till spannmålsproduktion. För att minska överskottsproblemen inom spannmål sproduktionen anges det

i 1985 års livsmedelspolitiska beslut att det är angeläget att

minska odlingen och/eller att finna alternativ användning av

spannmål.

Frågan om överskottsarealen borde prövas under en femårsperiod. Prop. 1986/87: 146 I enlighet med detta beslut har en av regeringen tillsatt expertgrupp fått i uppdrag att studera hur denna produktionsanpassning praktiskt skall kunna genomföras och lämna

förslag till åtgärder som bör vidtas på kort respektive längre

sikt.

Den 1 juli 1986 introducerades ett trädesprogram avseende 1987 ärs odling i vilket jordbrukare ersätts av regleringsmedel för att lägga spannmålsareal i träda. Trädesprogrammet väntas

medföra en minskning av spannmålsöverskottet 1987 med 0,3 milj ton.

När det gäller åtgärder under 1988 diskuteras f n flera olika alternativ syftande till en reduktion av spannmålsproduktionen.

Följande alternativ har analyserats av expertgruppen:

- odling av energiskog

- framställning av etanol och motorbränsle av spannmål och

oljeväxter

- ärtodling

- intensitetssänkning (minskad användning av

handelsgödselkväve och tillväxtregulatorer)

- jordbruk

- skogsplantering

- utveckling av nya verksamheter

Expertgruppen har föreslagit att överskottsarealen i första hand används för ökad odling av ärter, energiskog, skogsplantering och för vissa "nischgrödor", eftersom man anser att dessa alternativ har störst förutsättningar att långsiktigt begränsa

spannmål söverskottet.

JN vill vidare peka på att en rad andra åtgärder redan vidtagits Prop. 1986/87 : 146

inom vegetabilieområdet vilka bidrar till en anpassning av produktionen till det inhemska avsättningsutrymmet. Den 1 juli

1986 infördes efter förslag av JN 20 3-iga förbrukaravgifter på

växtskyddsmedel. Samtidigt höjdes också efter förslag av JN handelsgödselavgiften från 15 till 20 §. Syftet med

handel sgödselavgiften och bekämpningsmedelsavgiften är att finansiera exportkostnaderna. Både handelsgödsel och växtskyddsmedel belastas dessutom med en 5 2-ig miljöavgift. Samtliga avgifter medför att förbrukningen av berörda insatsvaror minskat något. Åtgärderna har därmed en viss produktionsdämpande inverkan.

Världsmarknadspriserna för flera viktiga vegetabilier har under 19886 fortsatt att sjunka. Störst betydelse har prisfallet på spannmål eftersom Sverige regelmässigt har ett betydande överskott som måste exporteras. De sänkta priserna på spannmål

har lett till att inkomsterna från exporten av spannmål har

minskat med ca 500 milj kr/år jämfört med läget för ett par år sedan. Även världsmarknadspriserna på oljeväxtfröer har fortsatt att falla. För stärkelse har också världsmarknadspriserna

fortsatt att sjunka. På matpotatisområdet har priserna under

1986 legat på en högre nivå än året innan främst till följd av

att den totala skörden i Västeuropa blev lägre än året innan.

Regleringsekonomin!

Som tidigare framförts har den bristande balansen mellan produktion och konsumtion sedan börjar av 1980-talet inneburit en väsentlig försämring av regleringsekonomin. Utöver de ökade överskottskvantiteterna har de sjunkande priserna på världsmarknaden bidragit till denna utveckling.

1. Med regleringsekonomin avses här i första hand regleringsföreningarnas inkomster och utgifter för överskottshanteringen. Med "exportkostnad" menas i detta sammanhang prisskillnaden mellan t ex priset på spannmål i Sverige och det pris men får ut vid export.

4 Riksdagen 1986!87. I saml. Nr 146

Exportkostnaderna m m inom köttvaruområdet har exempelvis ökat Prop. 1986/87: 146

från ca 225 milj kr till drygt 1 200 milj kr mellan åren 1977/78

till 1986/87. Till en del beror ökningen från 1977/78 på at: redovisningen av exportkostnaderna påverkats av ändrade livsmedelssubventioner. Inom mejeriområdet har kostnaderna för exporten under samma period ökat från ca 200 milj kr till drygt 400 milj kr.

Till följd av den förbättrade balanssituationen förutses dock en positiv förändring inom köttvaruregleringen, För spannmål innebär låga världsmarknadspriser betydande kostnader i regleringen. För 1986/87 kan exportkostnaden för spannmål uppskattas till närmare 1 400 milj kr.

2.4 Prisutvecklingen

I Sverige har utvecklingen inom livsmedelssektorn under 1980-talet inneburit kännbara prishöjningar på livsmedel. Ökningarna har skett inom aila led i livsmedelskedjan. Prishöjningarna har påverkats av bl a minskade 1ivsmedelssubventioner. Prisökningarna och minskade subventioner i förening med den minskade allmänna köpkraften har lett till att konsumtionen av vissa livsmedel, främst kött och fläsk har minskat. Under de första åren på 80-talet ökade produktionen. De ökande överskotten har fått säljas utomlands till allt lägre priser vilket lett till ökade exportkostnader. Jordbruket har vidare fått vidkännas ökade produktionskostnader. Särskilt räntekostnaderna är besvärande för yngre och nyetablerade jordbrukare. Spridningen av inkomsterna är stor mellan olika jordbrukare.

Under 1986 har produktionsbalansen i jordbruket förbättrats samtidigt som kostnadsutvecklingen varit betydligt lägre än

tidigare år.

Lantbruksekonomiska samarbetsnämndens indexgrupp redovisar

indexserier för priser i olika led från producent till

konsument. Producentpriserna mäts med avräkningsprisindex (A-index). Prisregleringsprisindex (PR-index) mäter priserna i

det led där prisregleringen verkar. Dessa priser innefattar viss Prop. 1986/87: 146

förädling. Producentprisindex för Tivsmedelsindustrin (PPI-J)

registrerar oriserna för förädlade orodukter medan Konsumentprisindex för iordbruksprodukter (KPI-J) mäter priserna i butiksledet.

Prisökningar på jordbrukets produktionsmedel registreras i produktionsmedelsprisindex (PM-index).

I följande tabell redovisas prisutvecklingen i olika led för jordbruksprodukter.

Tabell 1. Prisutvecklingen för jordbruksprodukter enligt olika index, procentuetl förändring jämfört med föregående år (årsgenomsnitt)

Förändring, 3 Par år i

genom- 1987 1982 1983 1984 1985 1986 snitt

Konsumentpriser (KPI-J) +18,0 +12,7 +11,1 +12,6 + 7,9 + 6,2 +11,4 vegetabilier +15,4 +11,4 +12,4 +11,9 + 6,4 + 6,8 +10,7 animalier +19,4 +13,5 +10,3 +13,0 + 8,7 + 5,9 +11,8

Producentpriser från Jivsmedelsindustrin (PP1-J) +15,3 +14,5 + 8,9 +12,5 + 7,3 + 6,5 +10,8

vegetabilier +14,1 +13,0 +10,5 +11,5 + 7,9 + 6,9 +10,7 animalier +15,9 +15,8 + 7,7 +13,0 + 7,0 + 6,2 +10,9

Prisregleringspriser (PR-index) +15,4 +16,3 + 7,2 +12,8 + 5,0 + 5,1 +10,3

vegetabiilier +12,4 +12,4 +10,5 +10,7 + 2,8 + 3,6 + 8,7 animalier +16,3 +17,4 + 6,2 +13,3 + 5,6 + 5,5 +10,7

Avräkningspriser (A-index) +11,5 + 9,4 + 6,3 + 6,9 + 2,6 + 4,8 + 6,9

vegetabilier +11,8 +11,0 + 9,83 + 7,6 + 0,6 + 0,3 + 6,9 animalier +11,5 + 9,0 + 5,3 + 6,9 + 3,1 + 6,2 + 7,0

Produktionsmedelspriser (PM-index) +12,6 +10,4 +10,4 + 3,1 + 6,3 + 1,9 + 8,3

Som framgår av tabellen har priserna under perioden 1981-1986 Prop. 1986/87: 146 ökat mest i konsumentledet medan prisutvecklingen varit lägst i producentledet. Vid jämförelser av prisutvecklingen i olika led bör beaktas att ändringar i mervärdeskatt och livsmedelssubventioner inverkar. Även inhemska

avsättningsförhållanden har haft betydelse. Den minskade

konsumtionen, ökad produktion och fallande priser på världsmarknaden och därmed ökade exportkostnader har under

perioden bidragit till den förhållandevis låga ökningstakten i

producentpriserna. Under 1986 har dock, som nämnts, balansen mellan produktion och konsumtion förbättrats.

Räknat under kalenderåret 1986 (december 1985 - december 1986) steg den allmänna prisnivån i konsumentledet med 3,3 3. De

jordbruksprisreglerade livsmedlen ökade under samma period med 5,3 5 i konsumentledet. I det led där prisregleringen verkar (prisregleringsledet) steg priserna med 4,7 3. Priserna på jordbrukets produktionsmedel minskade med 0,2 2 medan producentpriserna steg med 4,3 2. Den stora skillnaden mellan kostnadsökningarna i jordbruket och avräkningsprisernas utveckling kan bl a förklaras av s k eftersläpningseffekter som uppstår beroende på att kostnadsökningar kompenseras i efterhand. Nedgången i jordbrukets produktionskostnader påverkar därför främst priserna under 1987.

På den internationella marknaden sjönk livsmedelspriserna (mätt enligt det s k världsmarknadsprisindex VM-index) under 1986 med 10 2.

'n ta

3 PRISREGLERINGENS UTFORMNING UNDER TIDEN DEN 1 JULI Prop. 1986/87: 146

1987 - DEN 30 JUNI 1988

JN:s utgångspunkter är 1985 års livsmedelspolitiska beslut med de mål och medel som finns angivna däri. Avvägningen mellan de

olika målen - produktionsmålet med frågan om rimlig marknadsbalans, inkomstmålet och konsumentmålet - innebär alltid

vissa konflikter. JN:s förslag får därför ses som en sammanvägning av dessa olika, delvis motstridiga mål.

Dessutom har beaktats överenskommelsen mellan regeringen och LRF i november 1986.

3.1 Prisregleringens allmänna konstruktion

JN föreslår en ettårig prisregleringsperiod enligt följande.

Kompensationsbeloppet för det första halvåret har bestämts i de nu aktuella överläggningarna och läggs ut per den 1 juli 1987.

Den 1 januari 1988 föreslås en s k ventil som innebär att

prisjusteringar skall ske om utvecklingen av PM-index under tiden januari - september 1987 överstiger 2,0 2.

Beloppet per den 1 juli 1987 fördelas ut i form av prishöjningar på olika produkter nu. JN bör dock få möjlighet att göra vissa modifieringar i fördelningen i maj/juni 1987. Om ventilen utlöses skall beloppet per den 1 januari 1988 fördelas i november 1987.

3.2 Kompensation till jordbruket och förädlingsindustrin

den I juli 1987

Belopp per den 1 juli 1987

Enligt förslaget skall jordbruket och förädlingsindustrin den I

juli 1987 tillföras ett belopp om 675 milj kr som får tas ut i

form av prishöjningar. JN föreslog hösten 1986 att 50 milj kr av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen skulle anslås för budgetåret 1986/87 att användas för utbyteshandel för kött och

fläsk, Motsvarande belopp föreslås nu utgå av Prop. 1986/87: 146

införselavgiftsmedel från import av kött och fläsk för budgetåret 1987/88 under förutsättning att motsvarande export ägt rum och att införselavgiftsmedel finns tillgängliga sedan

samtliga övriga ändamål tillgodosetts inom och utom

fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv för

oförutsedda ändamål. Härutöver föreslås jordbruket nu

tillerkännas ytterligare 25 milj kr av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen för utbyteshandel med kött och fläsk, vilka enligt senast gjorda beräkningar är tillgängliga av medel under budgetåret 1986/87. Dessa medel bör få användas under

budgetåret 1987/88.

Kostnadskompensation till jordbruket

Till grund för de nu avslutade överläggningarna har legat uppgifter om kostnadsutvecklingen i jordbruket under perioden september 1986 - januari 1987, som enligt PM-index uppgått till 1,7 2 motsvarande ett belopp om 286 milj kr. För den lejda arbetskraften har kostnaderna t o m 1 februari 1987 beaktats.

Frågan om belopp för korrigering för fodermedelsavgifter

föreslås tas upp då definitiva uppgifter om influtna

avgiftsmedel under 1986/87 föreligger.

Inkomstkompensation till jordbruket

Som utgångspunkt för inkomstkompensationen till jordbruket har legat bl a uppgifter om löneavtal och ändrade sociala avgifter under 1987. Dessutom har en avstämning skett av det a COntobelopp om 50 milj kr som jordbruket tillfördes den 17 november 1986 som kompensation för ändrade regler för uttag av egenavgifter,

Kostnadskompensation till förädlingsindustrin

Kostnadskompensationen till förädlingsindustrin har bl a baserats på kostnadsutvecklingen enligt mejeri- och slakteriindex under tiden den 1 september 1986 - 1 februari

1987. Av det belopp som den 1 juli 1987 skall tillföras avser Prop. 1986/87: 146 150 milj kr preliminär kompensation för kostnaderna inom förädlingsindustrin.

När den faktiska kostnadsutvecklingen enligt bokföringsmaterial

för 1987 föreligger (våren 1988) bör parterna åter kunna få t2

upp ersättningen till förädlingsindustrin under 1987 till prövning.

I höstens överläggningar var parterna överens om att ett a contobelopp om 185 milj kr skulle tillföras förädlingsindustrin för regleringsåret 1986/87. JN föreslår att detta belopp nu skall anses slutligt reglerat.

3.3 Kompensationsbalopp per den 1 januari 1988

Parterna har enats om en s k ventil per den 1 januari 1988 med följande konstruktion.

Om kostnadsutvecklingen i jordbruket mätt enligt PM-index under perioden januari - september 1987 ej överstiger 2,0 4 skall inga prisjusteringar ske den 1 januari 1988.

Överstiger indexutvecklingen 2,0 > skall jordbruket tillerkännas ett a conto-belopp om 350 milj kr avseende kostnadskompensation

september 1987. Av detta belopp beräknas 300 milj kr som kompensation till jordbruket medan 50 milj kr avser kompensation för kostnaderna i förädlingsindustrin.

Om den s k ventilen utlöses skall också en definitiv korrigering göras för influtna fodermedelsavgifter under 1986/87 per den 1 januari 1988. I annat fall skall en korrigering göras inför den 1 juli 1988. Om korrigeringen görs per den 1 juli 1988 skall den eftersläpning som uppstått sedan den 1 januari 1988 beaktas i

form av ett engångsbelopp.

4 PRISÄNDRINGAR FR O M DEN 1 JULI 1987 Prop. 1986/87: 146

Det belopp som jordbruket och förädlingsindustrin som en följd av detta förslag skall tillföras i form av prishöjningar den I juli 1987 uppgår således till 675 milj kr. Därtill kommer som tidigare nämnts, ett belopp om 25 milj kr i form av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

Som en följd av uppgörelsen per den 17 november 1986 föreslog Ji ett belopp att fördela ut i form av prishöjningar på produkter som uppgick till sammanlagt 466 milj kr. I den summan ingick bl a vissa engångsbelopp vilka senare skulle dras av.

Efter korrigering för dessa engångsbelopp samt med tilläag för

25 milj kr för finansiering av djurens hälso- och sjukvård skall

429 milj kr nu tas ut i form av prishöjningar på marknaden som en följd av regeringens uppgörelse med LRF. Om den föreslagna

fördelningen från den 17 november 1986 (466 milj kr) bibehålls återstår sålunda ytterligare 638 milj kr att fördela ut på olika

produkter per den 1 juli 1987 (675+429-466=638). Som nämnts kan denna fördelning under vissa ändrade förutsättningar komma att modifieras i maj/juni 1987. Härutöver kommer att basen för uttag av förmalningsavgifter enligt tidigare beslut skall utvidgas vilket beräknas motsvara ett belopp om ca 10 milj kr.

Av följande tabell framgår dels JNs förslag i november 1986 till

fördelning av 466 milj kr, dels förslag till fördelning av de ytterligare 638 milj kr, som skall fördelas ut enligt den nu

aktuella överenskommelsen och dels de totala höjningarna av

partipriserna den 1 juli 1987.

Tabell 1. Ändringar av partipris på olika produkter fr. 0. m. Prop. 1986/87: 146

den 1 jul: 1987

Förslag Förslag Totalt november april 1 juli 1986 1987 1987

Ore/kg Öre/kg Öre/kg

el öre/l Milj. kr. el öre/1 = Milj. kr. el öre/l

Särskilda prishöjningar 5,96 15,00 Summa mejeri-

Summa animalieprodukter 434,35 554,94 TOTALT 465,85 638

1 Nytt oljevärde 898 kr/100 kg fr o m den 1 juli 1987.

Som tidigare nämnts skall basen för uttag av förmalningsavgift utvidgas till att omfatta även korn och havre för human konsumtion med undantag av malt. Detta innebär att fr o m den 1 juli 1987 tas ut en förmalningsavgift om 25 öre/kg för havre och korn motsvarande en intäkt om ca 10 milj kr (se vidare avsnitt 9).

I 1985 års livsmedelspolitiska beslut anges att vid Prop. 1986/87 : 146

jordbruksprisöverläggningarna borde i fortsättningen anges nur mycket oroducentpriserna kan förväntas stiga till följd av den föreslagna partiprishöjningen.

Uppgörelsen innebär att av det tillerkända totalbeloppet om 675 milj kr har ca 25 3 beräknats gå till livsmedelsindustrin. Förändringar i efterfrågan på olika produkter kan emellertid komma att påverka fördelningen varför den faktiska fördelningen kan komma att avvika från nyssnämnda teoretiska beräkning. För de viktigare produkterna beräknar LRF effekterna för jordbruket bli följande:

Den negativa konsumtionsutvecklingen för bl a k-mjölk påverkar

mejeriernas betalningsförmåga. Med utgångspunkt från de

bedömningar som nu kan göras av marknadsutvecklingen och kostnadsutvecklingen inom mejerierna bedöms avräkningspriset under hösten bli oförändrat eller eventuellt något sänkt jämfört med nuläget.

För kött och fläsk bedöms de föreslagna prishöjningarna efter beaktande av kostnadsutvecklingen i slakterierna slå igenom i form av höjda avräkningspriser. Detta innebär att avräkningspriset för nötkött bedöms komma att öka med ca 80 öre/kg och för fläsk med ca 30 öre/<g. Härtill kommer effekten av eventuella ändringar av slaktdjursavgifterna.

Med beaktande av de prisförändringar som nu föreslagits föreslås följande mittpriser och prisgränser fr. o. m. den 1 juli 1987.

Tabell 2. Mittpriser och prisgränser fr. o. m. den 1 juli 1987, Prop. 1986/87: 146 kr per 100 kg

Nedre Övre

prisgräns = Mittpris prisgräns Matpotatis (se avsnitt 9)

Som redovisas närmare Ii ett senare avsnitt föreslås att

prisgränssystemet för heläggpulver tas bort.

JN inkommer senare med skrivelse angående gränsskyddet fr o m

den 1 juli 1987.

5¶PRODUKTIONSANPASSNINGSÅTGÄRDER PÅ ANIMAL IEOMRÅDET Prop. 1986/87: 146

Åv regeringens uppdrag framgår att jordbruksnämnden skall redovisa behovet av fortsatta åtgärder för produktionsanpassning.

Statsmakterna har i olika sammanhang slagit fast att en

produktionsanpassning är nödvändig för att återställa lönsamheten i jordbruket. Omställningsprocessen bör ske med hänsyn till den enskildes ekonomiska och sociala trygghet.

I jordbruksnämndens skrivelse den 3 april 1986 till regeringen med förslag till jordbruksprisreglering under 1986/87 framfördes som jordbruksnämndens och delegationernas uppfattning att man tidigare varit eniga om att förorda vissa selektiva åtgärder för produktionsanpassning. Åtgärderna borde dock vara tidsbegränsade eftersom de - om de permanentas - har en tendens att medföra komplicerade detaljregleringar vilka på sikt verkar effektivitetshämmande.

Nedan följer en produktvis redovisning av vilka åtgärder som verkar f n. Gällande beslut om hur länge dessa åtgärder skall

verka redovisas också. Flera av dessa åtgärder administreras i

stor utsträckning av Tantdruksverket. Samråd har ägt rum med lantbruksstyrelsen i dessa frågor (se bilaga).

Som berörs närmare i avsnitt 9 avser JN att tillsammans med

berörda parter gå igenom frågor rörande produktionsanpassning.

Investeringstförbud

Enligt beslut av riksdagen gäller ett tillfälligt investeringsförbud sedan den 21 april 1983. Beslutet innebär ett temporärt förbud mot ny-, om- eller tillbyggnad av djurstallar för nötkreatur, svin eller fjäderfä. Förbudet gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1984. Genom rikdagsbeslut

våren 1984, 1985 resp 1986 har lagen förlängts ett år i sänder

och gäller fram till och med den 30 juni 1987.

Dispens från nybyggnadsförbudet kan lämnas om det finns Prop. 1986/87: 146 särskilda skäl. De lämnade dispenserna har till övervägande del avsett investeringar i mjölkproduktion. Nettoförändringen av antalet stallplatser till följd av lämnade dispenser har varit begränsad.

Vid en bedömning av den effekt som nybyggnadsförbudet har bör hänsyn tas till att investeringsbenägenheten varit förhållandevis låg under den period som lagen varit i kraft. Dat bör vidare påpekas att lagen ej omfattar ändring av inredning i ett befintligt djurstallsutrymme.

I sammannanget kan även nämnas att en svaghet i lagstiftningen är att den inte förhindrar insättning av djur i stallar som stått oanvända även under en lång period. Vidare har den förhållandevis ringa påföljden för investeringar kunnat innebära att investeringar kommit till stånd utan dispens. Enligt de erfarenheter lantbruksstyrelsena kunnat inhämta har detta inte förekommit annat än i undantagsfall.

JN föreslår att det tillfälliga investeringsförbudet i

aninalieproduktionen avvecklas fr o m den 1 juli 1987 för samtliga produktionsgrenar utom för fläskproduktionen. I fråga om mjölk tillgodoses behovet av produktionsanpassning tills vidare genom tvåprissystemet. När det gäller fläsk bör förbudet

förlängas ytterligare ett år för att underlätta

produktionsneddragningen och därefter avskaffas. För en sådan förlängning talar också de betydande investeringsreaserver som är

tillgängliga för uttag under regleringsåret 1987/88. JN föreslår

att statsmakterna prövar om dessa reserver kan få tas i anspråk

även för investeringar som ej berör jordbruksproduktionen. I fråga om ägg anser JN, liksom lantbruksstyrelsen, att motiven

för en förlängning med ett år är betydligt svagare än för fläsk.

Konsumentdelegationen har i detta sammanhang avgett särskilt Prop. 1986/87: 146 yttrande. LRF har reserverat sig. Reservationen och det särskilda yttrandet bifogas.

Avvecklingsersättning

Avvecklingsersättning kan utgå till mjölkproducenter,

specialiserade nötköttsproducenter och smågrisproducenter.

Avvecklingsersättning för mjölkproducenter utgår till producenter mellan 60 och 65 år för att dessa skall upphöra med mjölkproduktion. Enligt gällande beslut får nya producenter ansluta sig till systemet t o m kalenderåret 1988. Detta innebär att systemet kommer att dra kostnader t o m år 1993.

Effekterna av avvecklingsersättningen till mjölkproducenter beror av hur stor andel av producenterna som skulle ha slutat

även utan ersättning, Det går inte att göra några säkra

uttalanden härom. Att ca hälften av producenterna ansluter sig redan vid 60 år innebär rimligen att ersättningen har stor betydelse. Utan ersättning borde avgången av 60 - 64 åringar varit jämnare fördelad och med viss förskjutning mot de äldre årsklasserna. Avvecklingsersättningen är numera så känd att man

kan utgå ifrån att praktiskt taget alla producenter som slutar mellan 60 och 65 år och inte får någon efterträdare söker och

beviljas ersättning.

I fråga om specialiserade nötköttsproducenter utgår

avvecklingsersättning till dem som producerat minst motsvarande

20 ungnöt per år från inköpta kalvar. Produktionen skulle vara

helt avvecklad den 31 december 1986. Ersättning utgår under 4 år. Detta innebär att systemet drar kostnader t o m 1990.

Avvecklingsersättning utgår till smågrisproducenter betalas ut i

tre år till producenter födda 1922-1926 och i ett år till

producenter födda 1921 eller tidigare. Produktionen skulle upphöra under 1986 och systemet drar således kostnader t oo m 1989.

Effekten av ersättningarna är svår att mäta eftersom man inte Prop. 1986/87: 146 vet hur många som skulle ha slutat med produktionen utan ersättning. Den kortsiktiga effekten kan antas vara god genom att anslutna producenter tvingades sluta omgående. Den

långsiktiga effekten däremot är mindre då många av de anslutna

företagarna förmodligen skulle ha slutat även utan ersättning.

Parterna föreslår oförändrade regler för avvecklingsersättningen till mjölkproducenter. Avvecklingsersättning till kött- och smågrisproducenter var (i motsats till avvecklingsersättning

till mjölkproducenter) möjlig att söka endast tillfälligt våren

1986. Nya producenter kan därför inte komma in i systemet.

Tvåprissystem för mjölk

Under tiden den 1 juli 1985 t o m den 30 juni 1988 pågär

försöksverksamhet med tvåprissystem för mjölk. Systemet är frivilligt och innebär i princip att mjölkproducenten erhåller hemmamarknadspris för den andel av produktionen som kan avsättas på den svenska marknaden. För eventuell överskjutande kvantitet erhålls världsmarknadspris. Innan beslut om förlängning fattas skall försöksverksamheten utvärderas. Detta bör ske snarast och i god tid före den 1 juli 1988.

Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har i överläggningarna angivit att frågan om tvåprissystemet för mjölk förusätts bli föremål för överläggningar direkt med regeringen.

6¶RÄNTE- OCH ETABLERINGSSTÖD Prop. 1986/87: 146

Tillfälligt räntestöd

Tilfälligt räntestöd betalades ut åren 1980 - 1985 till mellan

ca 1 100 och 2 650 företag årligen. De totala beloppen var följande.

År 1980 1981 1982 1983 1984 1983

Miljkr 21 72 57 35 30 30

Enligt reglerna skall - efter 5 år - hälften av beloppen avskrivas och hälften förräntas och återbetalas under en 10-årsperiod. Uppskov med återbetalning (och avskrivning) har

skett två gånger. Om nytt uppskov inte beviljas så skall hösten

1987 beloppen avseende åren 1980 - 1982 förfalla, dvs totalt ca

150 milj kr varav ca 75 milj kr skall betalas ränta på och

amorteras.

Lantbruksstyrelsen har tidigare föreslagit att uppskov med

återbetalning och avskrivning av räntestödslån beviljas till

1990. (Rapport oktober 1985: "Högt skuldsatta jordbrukares situation, etableringsstöd, regionalt rationaliseringsstöd".) Situationen har inte förändrats sedan rapporten skrevs varför lantbruksstyrelsen bedömer att uppskov fortfarande är mycket

angeläget för många företag.

Nya medel för räntestöd erfordras inte. En liten del återbetalas

fortlöpande till följd av att företag säljs eller avvecklas på

annat sätt.

De överläggande parterna har i enlighet med lantbruksstyrelsen förslag enats om att skjuta på tidpunkten, då amortering och erläggande av ränta för lånedelen bör påbörjas, till

regleringsåret 1988/89.

Etableringsstöd Prop. 1986/87: 146

Etableringsstöd infördes den 1 juli 1982 för att underlätta för lantbrukare utan stort eget kapital att etablera sig. Efter den 1 juli 1985 har inga nya etableringsstöd beviljats. Härefter kar medel bara anslagits till redan anslutna företag. Även etableringsstödet kan sägas vara ett slags räntestöd eftersom stöd utgår för den del av räntekostnaden som överstiger 10 3 av godkänd låneskuld. Det 6:e och 7:e året höjs räntenivån till 11 Zz och det 8:e året till 12 §. Efter det 8:e året avskrivs den del av etableringsstödet som avser inventarier och driftskanital. Den del som avser fastighetsförvärv skall återbetalas - vanligen med hjälp av garantilån.

Ca 1 750 företag har etableringsstöd. Utbetalningarna nar

upngått till följande belopp.

Budgetår 1982/83 1983/84 1984/85 1985/846

Milj kr 12 25 30 44

Andra halvåret 1986 utbetalades ca 17 milj kr.

Prognoser över kommande utbetalningar är osäkra eftesom ändring av låneräntorna slår igenom med stor marginaleffekt.

Parterna har enats om att medel tillsvidare endast bör anslås för stöd till de jordbrukare som redan anslutits till stödformen. Yid oförändrad räntenivå bedömer lantbruksstyrelsen medelsbenovet för 1987/88 till knappt 30 milj Kr.

S Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 146

7¶AVBYTARVERKSAMHET, SOCIALFÖRSÄKRINGSSKYDD, Prop. 1986/87: 146 FÖRETAGSHÄLSOVÅRD OCH ANNAN LÅGINKOMSTSATSNING

Budgetåret 1986/87

För låginkomstsatsning m m inom jordbruket för budgetåret

1986/87 uppgår hos JN fonderade medel från tidigare år, anvisade

medel och beräknat utfall till följande belopp, milj kr.

1986/87 Ingående = Anvisade Beräknat Utgående

balans, medel, utfall, balans,

milj kr milj kr milj kr milj kr

Leveranstillägg

Social försäkrings-

1) Fonderat hos Lantbrukets Avbytartjänst AB. 2) Härtill kommer 30 milj kr från införselavgifter

från 1985/86.

Budgetåret 1987/88

JN har i anslagsframställningen för budgetåret 1987/88

föreslagit att oförändrat 435 milj kr anvisas till

låginkomstsatsning m m.

JN och delegationerna har enats om att föreslå följande fördelning av anslaget.

1987 /88 Ingående Anvisade Prop. 1986/87: 146

balans, medel,

milj kr milj kr

Leveranstillägg

Socialförsäkrings-

1) Fonderat hos Lantbrukets Avbytartjänst AB.

Härtill kommer 30 nilj kr från införselavgifter från

1985/86.

Eventuella besparingar eller överskridanden beträffande beloppen för leveranstillägg bör liksom tidigare få tillföras resp avgå från beloppet för avbytarverksamhet. Dessutom bör eventuella överblivna medel för produktionsanpassningsätgärder m m och återbetalda medel avseende räntestöd få användas för övriga

ändamål inom anslagsposten.

3 INFÖRSELAVGIFTSMEDEL M M FÖR 1987/88 Prop. 1986/87: 146

Storleken av de medel som kommer in genom införselavgifter mm för regleringsåret 1987/88 beror på importens storlek, världsmarknadsprisernas utveckling och på de eventuella ändringar i avgiftssatserna som kan ske 1987-07-01 och 1988-01-01.

Beräkning för 1987/88 i sammandrag Milj kr Inkomster 1 288,0

Utgifter - Fettvaruavgifter till Sveriges oljeväxtintressenter (SOIL) - utbvteshandel 1. 545,9

- Införselavgifter för brödsäd m m

till Svensk spannmålshandel

(SSH) - utbyteshandel 1. 45,0

Kvarstår införselavgifter till

den s k fördelningsplanen 698,0

- Fördelningsplan

- riksdagens beslut 267,2 - belopp motsvarande influtna införsel-

avgifter på fodermedel 200,0 /.467,2

- Ändamål utanför fördelningsplanen 1.A59,9

3eriknat resultat + 70,9

Fördelningsplanen för 1987/88 föreslås uppta samma belopp som för 1986/87 dvs 267,2 milj kr plus beloppet av inflytande

avgifter för fodermedelsimporten enligt ovan beräknade till

200,0 milj kr, alltså totalt 467,2 milj kr. Liksom hittills blir Prop. 1986/87: 146

det definitiva beloppet beroende av de verkliga intäkterna av

införselavgifter på fodermedel.

JN vill här anmäla att bl a mot bakgrund av de riksdagsbeslut som föreligger har nämnden för avsikt att inför den period som

börjar den 1 juli 1988 ta upp frågan om den s k

fördelningsplanens storlek.

Med hänsyn till ovissheten om den kommande utvecklingen av regleringsekonomin för de olika varuområdena har det inte ansetts möjligt att nu lägga fram någon plan för fördelning av det preliminärt beräknade beloppet. Jordbruksnämnden avser att återkomma med ett förslag till preliminär fördelning senare under våren 1987. Ett sådant förslag avges i samband med att förslag lämnas till gränsskydd m m fr om den 1 juti 1987. Det förutsätts härvid att nämnden liksom hittills skall kunna jämka delbeloppen mellan de olika regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det belopp som kan komma att stå till förfogande. Vidare förutsätts att, liksom hittills, Svensk Spannmålshandel får tillföras införselavgifter för viss s k utbyteshandel med brödsäd. Det förutsätts även att Sveriges Oljeväxtintrassenter av inflytande fettvaruavgifter såväl på importerad som inhemsk olja får tillföras medel för en kvantitet som motsvarar fettinnehållet i den svenska otjeväxtskörden. Dock får ej mer pengar överföras än vad som skulle motsvara fettvaruavgifter på den totala fettkonsumtionen inom landet.

Vad avser ändamål utanför fördelningsplanen (utomramsmedet, 159,9 milj kr) lämnar jordbruksnämnden följande förslag.

För utbyteshandel nötkött, äststaterna beräknas 40 milj kr.

För utbyteshandel med kött och fläsk föreslås som tidigare nämnts att 50 milj kr utgår av införselavgiftsmedel från import

av kött och fläsk under förutsättning att motsvarande export ägt

rum och att införselavgiftsmedel finns tillgängliga sedan Prop. 1986/87: 146

samtliga övriga ändamål tillgodosetts inom och utom

fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv för

oförutsedda ändamål.

Som tidigare nämnts föreslås vidare att jordbruket nu tillerkänns ytterligare 25 milj kr av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen för utbyteshandel med kött och fläsk vilka enligt senast gjorda beräkningar är tillgängliga av medei

under budgetåret 1986/87. Dessa medel från 1986/87 bör få

användas under budgetåret 1987/88.

Pristillägg får- och lammkött. Jordbruksnämnden föreslår ett

oförändrat pristillägg på 330 öre per kg vilket beräknas motsvara en utgift för 1987/88 på 17 milj kr.

Nämnden har efter samråd med SMAK och lantbruksstyrelsen beräknat SMAK:s medelsbehov enligt de direktiv som gäller för de statliga myndigheternas anslagsframställningar. Nämnden föreslår att SMAK tilldelas högst 4 668 000 kr för den officiella kontrollen och 1 480 000 kr för upplysningsverksamheten.För löneökningar under 1986/87 som inte beaktades i föregående års anslagsframställning föreslås ett tilläggsanslag för 1986/87 på

248 000 kr. Frågan om kvalitetsarbetet på matpotatisområdet

avser JN att ta upp i anslutning till uppdraget om kvalitetsbetalning.

Jordbruksnämnden har i skrivelse till regeringen den 23 februari

1987 föreslagit att nämnden får disponera högst 0,5 milj kronor

av 1986/87 års utomramsmedel för information till odlare och förpackare om hur mekaniska skador för matootatis kan undvikas. Det är angeläget att beslut i denna fråga kan tas inom den

närmaste tiden så att informationen kan komma igång redan till

färskpotatiskampanjen i juni 1987. Även för regleringsåret

1987/88 föreslås att 0,5 milj kr får disponeras för nämnda

ändamål .

Bidrag till stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande. Prop. 1986/87: 146 Jordbruksnämnden föreslår ett oförändrat bidrag på 250 000 kr.

Stödet till maltproduktionen. Jordbruksnämnden föreslår ett

anslag på I milj kr för 1987/88.

Sveriges exportråd. Med hänsyn till pågående

produktionsanpassning inom jordbruket anser JN att det är angeläget att man söker bearbeta exportmarknaderna för bl a förädlade livsmedel. Delvis utförs detta arbete inom

exportrådet. JN föreslår därför ett oförändrat belopp av 2 milj kr till exnortrådet.

Vidare har regeringen i budgetpropositionen 1986/87 föreslagit att viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt statistik på jordbrukets området skall finansiseras av utomramsmedel.

Med hänsyn till de oundvikliga svängningarna i inflödet av införselavgifter föreslår jordbruksnämnden att en Tikviditetsbuffert i form av en oförändrad rörlig kredit även fortsättningsvis ställs till nämndens förfogande. Krediten bör, i den nån införselavgifter inte står till förfogande, kunna användas för finansiering av ändamål utanför fördelningsplanen samt för sockerregleringen. Krediten får ej utan regeringens särskilda medgivande användas för finansiering av utbyteshandel med kött och fläsk.

Huvudsaklig medelsdispostion av införselavgiftsmedel m m Prop. 1986/87: 146

regleringsåren 1985/86 - 1987/88

1985/86 1986/87 1987/88

tkr tkr prel tkr orel Inkomster

Slaktvaror (samt slaktdjur,

Utgifter

Utbyteshandel

Prop. 1986/87: 146

1985/86 1986/87 1987/688

tkr tkr orel tkr prel Utgifter Av medel inom fördelningsplanen

Regionalt kostnadsbidrag, norra Sverige

Upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete 13 000 13 500 Djurhälsovård, kontrollverksamhet mm 29 300 32 300 Stöd till odling av konservärter

Fonden för kollektiva åtgärder

Summa (införselavgifter på foder-

medel + 267,2 milj kr) 539 335 467 200 467 200

1) 130 Mkr + extra 105 Mkr ./. 74 Mkr till spannmålsregleringen. 2) 62 Mkr ./. 10 Mkr till spannmål sregleringen 3) Av 1985/86 års reserv på 72,7 Mkr har beslutats att 25 milj kr

skall tas i anspråk för ytterligare kostnader avseende foderstödet till norra Sverige. Vidare avses 30 milj kr

överföras till särskilda låginkomståtgärder.

Prop. 1986/87: 146

1985/86 1986/87 1987/88

tkr tkr prel tkr prel Av medel utanför fördelningsplan

Bidrag till stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande 475 250 250 Bidrag till fraktkostnader för mjölk 0 grädde 300 500 0

Minskning av mekaniska skador

Återbetalning av tån från rörlig kredit 28 700

Saldo vid utgången.

av resp regleringsar + 77 6424 + 70 9022

1) — Särskilt regeringsbeslut krävs för utbetalning. Av beloppet föreslås

25 milj kr få användes under budgetaret 1987/88. 2) Särskilt regeringsbeslut krävs för utbetalning. 3 I skrivelse till regeringen 1987-02-23 har föreslagits att

medel anstås för 1986/87

4) Disposition efter särskilt regeringsbeslut.

9 PRISREGLERINGEN PÅ OLIKA PRODUKTER Prop. 1986/87: 146

9.1¶Spannmål

Vete” 130 = fjolårets def pris

Råg 128 + 4 kr/100 kg jämfört med fjolårets def pris Korn 117 = fjolårets definitiva pris Havre 111 = fjolårets definitiva pris

« För kvalitets vete föreslås tillägget oförändrat till

4 kr/100Kg.

Förmalningsavgiften föreslås höjas med 10 kr/100 kg till 1170

kr/100 kg för vete och 106 kr/100 ky för råg. För kvalitetsvete

blir avgiften 108 kr/100 kg. Bemyndigandet angående den högsta

förmalningsavgift som nämnden får ta ut föreslås höjd till 130

kr/100 kg.

9.2 Spannmålsregleringens finansiering

I skrivelse från regeringen den 19 december 1985 erhöll JN i uppdrag att bl a årligen utvärdera de anpassningsåtgärder som jordbruket vidtar för att samhällets delansvar i finansieringen av överskottsproduktionen skall kunna upphöra. Genom tillsättandet av den s k spannmål sgruppen har JN uppfattat att detta uppdrag 2j längre är giltigt. Däremot anser JN självfallet att nämnden har ansvaret för att finna lämpliga medel för

spannmålsregleringens finansiering under 1987. Till frågan om

1988 års skörd får JN återkomma när denna fråga blir aktuell.

Vid utgången av regleringsåret 1985/86 uppgick det akcumulerade

underskottet i spannmålsregleringen till 555 Mkr. Därefter har staten efter uppgörelse med LRF tillskjutit 250 Mkr. Resterade

underskott skall jordbruket amortera under en fyraårsperiod. Mea Prop. 1986/87: 146 anledning härav bör det utgående underskottet i svensk

spannmålshandel få uppgå till högst 230 Mkr per 30 juni 1988.

9.3 Förmalninasavgiften för korn ach havre

JN utformar f n ett system för uttag av förmalningsavdift för korn och havre för human konsumtion med undantag för malt. Enligt branschen kan inte samma system som för vete och råg användas eftersom det skulle leda till konkurrenssnedvridande effekter mellan olika kvarnar. JN avser att återkomma i frågan senare i vår i samband med skrivelse om gränsskydd mn.

Parterna är överens om att frågan om en höjning av förmalningsavgiften för korn och havre enligt steg 2 i regeringens uppgörelse med LRF den 10 november 1986 bör tas upp

vid överläggningarna våren 1988.

9.4 Matpotatis

För matpotatis föreslås mittpriser och prisgränser fr o m I juli 1987 enligt följande veckoindelning. Mittpris och prisgränser avser en nedre storleksgräns på 35 mn.

JN hemställer om bemyndigande att justera mittpris och prisgränser när annan nedre storleksgräns tillämpas i prisnoteringssystemet eller pga ändringar i reglerna för kvalitetsbedömning av matpotatis.

9.5¶Fodermedelsredgleringen Prop. 1986/87: 146

Frågan om ändringar av fodermedelsavgifterna behandlas av JN:s plenum. Ändringar i fodermedelspriser och -avgifter korrigeras via regeln för korrigering för inflytande fodermedelsavgifter. Effekterna för jordbrukarna och konsumenterna av sådana ändringar skall tas upp vid överläggningarna våren 1988. I samband härmed bör också redovisas hur den extra höjning av fodermedetsavgifterna som gjordes 1982/83 och det avdrag om 20 milj kr som gjordes 1983/84 har påverkat konsumentpriserna.

Det bör åter understrykas att det är angeläget att åtgärder snarast vidtas i syfte att åstadkomma ett enhetligt gränsskydd

för fodermedel. En sådan åtgärd är också ett aktivt stöd för

arbetet med att förbättra tivsmedlens kvalitet.

9.6¶Effekter av sänkta oriser på matärter

Parterna är överens om att de sänkta priserna på matärter har beaxtats i det fördelninasförslag som presenteras.

9.7 Handelsaödselavgiften

Fr omden I juli 1982 uttas en prisregleringsavgift på

handelsgödsel. JN begärde vid dess införande bemyndigande att få ta ut avgift på varor som bedömdes kunna användas som handelsgödsel. Sedan dess har avgiften höjts i flera omgångar.

Det föreligger därför risk för att en övergång kan ske till

andra varor som också kan användas som handelsgödsel. Därmed kan snedvridningar i konkurrensen uppkomma mellan produkter och även mellan företag på marknaden. JN bedömer att prisregleringsavgift

bör få tas ut på ytterligare ett antal varuområden. Jn kommer

givetvis inte att ta ut avgift i dessa fall förrän tillräckligt starka skäl föreligger.

JN föreslår att ett tillägg görs i lagen (1967:340) om

prisreglering på jordbrukets område. Förslag till ändring bifogas (bilaga).

JN vill i detta sammanhang informera regeringen om de skillnader Prop. 1986/87: 146 som har uppstått i omfattningen av varor för vilka prisregleringsavgift resp. miljöavgift tas ut.

Här miljöavgiften på handelsgödsel infördes på kväve och fosfor anslöt avgiftsuttaget till de varor som då var belagda med prisregleringsavgift. Sedan dess har JN tagit in följande varor under prisregleringsavgift.

Den 9 november 1985 infördes prisregleringsavgift på varor som

går under tullstatistiskt nummer;

25.10 Naturliga kalciumfosfater, naturliga kalciumaluminiumfosfater, apatit och fosfatkrita:

100 omalda

900 andra slag

Den 1 juli 1986 infördes prisregleringsavgift på varor som går under tullstatistiskt nummer; 28.16 Ammoniak, vattenfri eller i vattenlösning:

100 förtätad

300 annan

På ovan angivna varor uttas för närvarande inga miljövgifter.

9.8 Borttagande av mittpris och prisgränser för

heiäggpulver

Hela skalägg och heläggpulver är den enda animaliska

produktgrupp där både råvaran och den förädlade varan åsätts mittpris och prisgränser. Äggråvaran till heläggpulver ingår i

den kvantitet skalägg som finns med i underlaget för fördelning på produkter av totalbeloppet till jordbruket.

Varans värdevolym uppgår till ca 63 milj kr. Jämfört med t ex ' styckade fläsk- och köttdetaljer, som inte åsätts mittpris och prisgränser vilkas värdevolym uppgår till ca 10 miljarder kr är heläggpulvrets värdevolym liten.

JN föreslår med hänsyn till att regleringen där så är möjligt Prop. 1986/87: 146

bör begränsas samt volym- och värdemässiga skäl att prisgränssystemet tas bort för heläggpulver. Endast gränsskyddet

bör bibehållas för produkten.

9.9 Buffertzoner för nötkött och fläsk

Sedan regleringsåret 1985/86 tillämpas för nötkött och fläsk ett system utan buffertzongränser och med prisgränser motsvarande 95 2 resp 105 5 av mittpriserna.

Enligt JNs mening bör detta system gälla även fortsättningsvis.

9.10 Finansiering av djurens hälso- och sjukvård

Enligt den överenskommelse (1986-11-17) som träffades mellan företrädare för regeringen och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation skall jordbruket fr o m den 1 juli 1987 kollektivt finansiera ytterligare 25 milj kr av djurens hälsooch sjukvård. Jordbrukets kompensationsram skall fr o m samma datum höjas med motsvarande belopp (se avsnitt 4).

Beloppet föreslås finansiseras via regleringskassorna och fördelas utifrån respektive produktionsgrens andel enligt normkalkylen. Detta innebär att mejeriregleringen skall bidra med 52 3 eller 13 milj kr, kött- och fläskregleringen med 40 & eller 10 milj kr, äggregleringen med 5 32 eller 1,25 milj kr och fjäderfåregleringen med 3 3 eller 0,75 milj kr.

9.11¶Kvalitetsfrågor

Vikten av fortsatta insatser på kvalitetsområdet bör understrykas. Detta gäller såväl i fråga om kvalitetsbetalningen för jordbruksprodukter där JN nyligen lämnat en rapport till regeringen som djurskydds- och miljöaspekter bl a burutrymmen för värphöns. Den senare frågan utreds f n av lantbruksstyrelsen.

9.12 Vissa utredningar Prop. 1986/87: 146

Under perioden har förutsatts att ett antal frågor blir föremål för ytterligare studier. Vid överläggningarna inför 1988/89 fär bl a frågor om reducering för exportproduktionens andet och kapitalkostnadernas behandling i normkalkylen åter tas upp. Vidare bör ett sådant material tas fram att ett indexbaserat system kan läggas till grund för diskussionerna om kostnadskompensationen till förädlingsindustrin. Härutöver bör beräkningar avseende modelljordbruk tas fram. JN erinrar om det uppdrag som statsmakterna ålagt nämnden att pröva regleringarna inom animalieområdet (inkl regleringsföreningarnas verksamhet) samt frågor om produktionsanpassning och produktionsbalans. Som information vill JN anmäla att en översyn av förhandlingsunderlaget kommer att ske under regleringsåret i

syfte att åstadkomma förenklingar.

10¶HEMSTÄLLAN Prop. 1986/87: 146

Med stöd av det nyss anförda hemställer JN att

det nu framlagda förslaget om jordbruksprisregleringens allmänna utformning för perioden den 1 juli 1987 - den 30 juni 1988 godkänns,

förslaget om prisregleringspriser fr o m den 1 juli 1987 godkänns,

vid ändrade förutsättningar få inkomma med förslag

till modifierade prisregleringspriser i maj/juni 1987

lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets

område ändras i fråga om prisregleringsavgiften på

handelsgödsel

det tillfälliga investeringsförbudet inom fläskproduktionen förlängs att gälla ytterligare ett

år,

förslaget angående ränte- och etableringsstödet inom jordbruket godkänns,

förslaget om fördelning och användning av fonderade och anvisade medel för låginkomstsatsning m m inom

jordbruket för budgetåren 1986/87 och 1987/88 godkänns,

få tillämpa ett prisgränssystem för nötkött och fläsk

utan buffertzongränser och att prisgränserna skall utgöra 95 respektive 105 % av mittpriserna,

vad nämnden anfört rörande användningen av regleringsmedel godkänns,

10 prisregleringen i övrigt under perioden den 1 juli

1987 - 30 juni 1988 får tillämpas enligt hittills

gällande orinciper

6 Riksdagen 198687. 1 saml. Nr 146

1" BESLUTSMENING Prop. 1986/87: 146

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören och ledamöterna Alamaa, Arvidsson, Brangmo, Ekberg och Fringei efter föredragning av avdelningscheferna Sjöberg och Öjeheim, byråcheferna Lebert, Sandqvist, Hansson och Ågren samt avdelningsdirektören Wigstrand, envar för sitt sakområde.

Reservatior har avgetts av ledamöterna Arvidsson och Fringe] vilket bifogas. Ledamoten Alamaa ansluter sig till det

särskilda yttrandet från konsumentdelegationen vilket också

bifogas.

Få

- a fA

fp rat aa if E TE ”

[G Ingvar Lindström

LENS Ara

. Hans Lebert

Underbilaga I Prop. 1986/87: 146

Förslag till ändring i lagen (1967:340), prisraglering på jordbrukets område

1) naturliga kalciumfosfater, naturliga kalciumaluminiumfosfater, apatit och fosfatkrita hänförliga till tulltaxenummer 25.10, salvetersyra hänförlig till tulltaxenummer 28.09, fosforpentoxid och ortofosforsyra hänförliga till tulltaxenummer 28.10, ammaniak hänförlig till tulltaxenummer 28.16, natriumnitrat, kaliumnitrat och magnesiumnitrat hänförtiga till tulltaxenummer 28.39, kalium- och kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och pyrofosfater), kaliumortofosfater och kalciumhydrogenfosfat (dikalciumfosfat) hänförliga till tulltaxenummer 28.40 samt gödselmedel och andra produkter hänförliga till tulltaxenummer 31.01 - 31.05.

Underbilaga 2 Prop. 1986/87: 146

Reservation av Zskil Arvidsson och Viggo Frinael

Jordbruksnämnden föreslär att investeringsförbudet skall upphöra att gälla från den 1 juli 1987 utom för fläskproduktionen. För fläskproduktionen föreslås en förlängning med ett år.

Vi anser att förbudet bör gälla tills vidare för både fläsk- och äggproduktionen. Motiven härför är följande.

Produktionsöverskott föreligger för båda produktionsgrenarna. För ägg är överskottet betydande. Lantbruksstyrelsen har för fläsk föreslagit en förlängning av förbudet bl a motiverat med att betydande belopp finns i investerinasreserverna. Vi anser att detta motiv gäller i lika hög grad för äggproguktionen.

Det är ett starkt konsumentkrav att uppfödning m m sker i former som ur konsumentsynpunkt är acceptabla. Lantbruksstyrelsen har

bl a därför tillsatt en arbetsgrupp som skall se över frågor rörande djurhälsan och djurmiljön liksom frågor kring kvaliteten

od . . . .

på livsmedelsråvarorna från animalieproduktionen.

Förbättringar vad gäller djurmiljö m m kan innebära ändrade krav beträffande nybyggnad av djurstallar.

Enligt vår uppfattning är detta också ett motiv för att förlänga

investeringsförbudet vad gäller fläsk- och äggproduktionen. Ett

eventuellt slopande av investeringsförbudet sör enligt vår uppfattning prövas först när lantbruksstyrelsens översyn är Klar.

Eskil Arvidsson Viggo Fringel

KONSUMENTDELEGAT IONEN 1987-04-10 — Underbilaga 3 Prop. 1986/87: 146

Särskilt yttrande av konsumentdelegationen

När förbudet mot investeringar i djurstallar infördes i april 1983 ancavs att det skulle vara tillfälligt. Det har sedan förlängts ett år i taget. KDs principiella inställning är att kvantitativa detaljregleringar bör undvikas, eftersom de verkar hämmande för utveckling och förnyelse inom näringen. De bör i vart fall tidsbegränsas. Mot den bakgrunden och eftersom balansläget för animalier starkt förbättrats, föreslår KD att investeringsförbudet inte förlängs efter den 30 juni 1987.

LANTBRUKSSTYRELSEN 2M Underbilaga 4 Prop. 1986/87: 146

1987-03-23

Lantbruksstyrelsens förslag rörande lagen om förbud mot nybyggnad av djurstallar

i. Lantbruksstvrelsen föreslog våren -86 att lacen borde förlängas länast t om juni -88 för att därefter helt upphöra. Lagen föriängdes t o m juni -37.

2. Lantbruksstvrelsen anser nu att förbudet mot nvbvagnad såvitt avser stallar för nötkreatur inte bör förlängas den 1 juli

1987.

Motiv: Väsentligt förbättrad baians mellan proguktion och kon-

zumti0on.

3. Vad gäller svin är det tveksamt att inte förlänga den 1 juli

1987. |

Htotiv:fFörbättrad lönsamhet. Betvdande belopp finns i investerinas

reserverna.

Målet bör dock vara att förbudet kan slopas snarast möjligt heist

den 1 juli 1988. Under mellantiden bör undersokas en vidgad ansändning av meglen i iNnvesterinasreserven.

2. Beträffande fjäderfå finns inte lika starka skäl för för-

längning som i fråga om svin.

, Mrs HY 2atrin

JN STATENS JORDBRUKSNÄMND Bilaga 2 Prop. 1986/87: 146

. e)

Datum Dar

1987-02-27 402-28/87 1 (127

209-111/87

Regeringen

Jordbruksdepartementet

PUST 1937-03-06

Förslag till prisreglering på sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1987 - den 30 juni 1988

1¶INLEDNING OCH ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER

Regeringen uppdrog den 18 december 1986 åt statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med företrädare för sockerbetsodlarna och sockertillverkningen samt jordbruksnämndens konsumentdelegation avge förslag om utformningen av prisregleringen på sockerbetor och socker för tiden 1 juli 1987 - 30 juni 1988.

Nämndens förslag skall bygga på att driften vid samtliga nu

existerande sockerbruk skall upprätthållas. På sikt skall gälla

att ett importutrymme på 10 - 15 procent av den totala sockerkonsumtionen skall skapas. Överläggningarna skall ske med utgångspunkt i riksdagens beslut om mål för livsmedelspolitiken (prop 1984/85:166, JoU 33, rskr 393) och i den ordning som gäller för övriga jordbruksprodukter enligt nämnda riksdagsbeslut. Förslaget skall vara så avvägt att något underskott inte beräknas uppkomma i sockerregleringsfonden.

Med hänsyn till dessa riktlinjer har nämnden dets analyserat kostnadsutvecklingen för betodlingen, dels med bistånd av särskild expertis från statens pris- och kartellnämnd (SPK)

granskat Svenska Sockerfabriks AB:s (SSA) ekonomi och kostnads-

utveckling. Vidare har bl a konsumtionens storlek och utveckling Prop. 1986/87: 146

analyserats. Även utvecklingen inom EG har belysts (bilaga 1).

Jordbruksnämnden har nu avslutat de föreskrivna överläggningarna. Sveriges Betodlares Centralförening (SBC) har tillstyrkt nämndens förslag utom vad gäller framtida förhandlingsordning och 9 Mkr utav produktivitetsavdraget. SBC:s reservation bifogas (bilaga 2). SSA har gjort invändningar i fråga om produktivitetsavdrag och prisutjämning för den yrkesmässiga biodlingens användning av socker. SSA har av dessa skäl inte tillstyrkt nämndens förslag. SSA:s reservation bifogas (bilaga 3).

KD har förklarat sig beredd att biträda JN:s förslag om ersätt-

ning till betodlingen och sockertillverkningen om en överenskommelse därmed kunde uppnås. Förslaget till prisreglering om-

fattar ettårsperioden 1 juli 1987 - 30 juni 1988.

Förslag till kompensationsbelopp m m avseende 1987/88 redovisas i avsnitt 3,:4 och 7.

Om väsentligt ändrade förutsättningar inträffar under regleringsperioden' bör det ankomma på nämnden att efter överläggningar med delegationerna lägga fram förslag till de åtgärder

som kan anses påkallade.

Vad gäller den framtida prisregleringens utformning anser nämnden och konsumentdelegationen att överläggningarna som sker

rörande prissättningen på sockerbetor bör ingå i de allmänna

överläggningarna för övriga jordbruksprodukter medan överläggningar med SSA fortfarande bör ske separat. Härigenom kan en

bättre samordning av prissättning m m inom växtodlingen åstad-

kommas. Vidare kan överläggningar och reglering förenklas.

2 AREAL OCH AREALBIDRAG

Sockerbetsarealen bör minskas med 300 hektar och bör uppgå till

högst 51 000 hektar år 1987. Neddragningen motsvarar ett ärs

trendmässig skördeökning, Vid fastställandet av arealen har

hänsyn tagits till att driften vid samtliga betbruk skall upp-

rätthållas. Prop. 1986/87: 146

Arealminskningen bör inte beröra odlingen under de båda ö-bruken.

Fördelningen av sockerbetsarealen bland odlarna går till så att

dessa får göra en förhandsteckning. Om den sammanlagda tecknade arealen överstiger den areal som statsmakterna har fastställt sker en kvotering av arealen. Härvid tilldelas, om statsmakterna har fastställt oförändrad areal för riket, de som har odlat sockerbetor tidigare högst oförändrad areal. Den areal som friställs genom att tidigare odlare slutar odla sockerbetor eller minskar sin areal fördelas sedan mellan nya odlare och tidigare odlare som önskar öka sin areal.

Nämnden anser det angeläget att en odling som har begränsats genom statsmakternas beslut inte helt förbehålles en redan etablerad odlarkår. En rimlig möjlighet bör finnas för dem som inte redan odlar sockerbetor att få göra detta. Kvoteringen av arealen bör godkännas av jordbruksnämnden.

Cirka en tredjedel av odlingen skall kontrollmätas. Mätningen bör direkt bekostas av odlarna och SSA. För betor på areal utöver kontrakterad bör liksom hittills göras ett kraftigt prisavdrag.

Arealbidraget föreslås oförändrat 200 kr per hektar till odlarna på fastlandsdeten av Mörbylångadistriktets upptagningsområde

(exkl Östergötland), 400 kr per hektar till odlarna på Öland och

500 kr per hektar till odlarna på Gotland. I de fall arealen vid

arealkontroll Sefinns vara mindre än den kontrakterade, bör bi-

draget utgå efter den uppmätta arealen.

3 ERSÄTTNING TILL BETODLARNA

Kostnadsminskningen har enligt tillämpat index!? varit -1,74 procent mellan oktober 1985 och oktober 1986 (-11,27 Mkr).

1) Exkl avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Under samma tid har kostnaderna för lejd arbetskraft inom Prop. 1986/87: 146

sockerbetsodlingen ökat med 7,67 procent (+3,73 Mkr). Eftersom skillnaden är stor har ersättningen för lejt arbete beräknats efter 7,67 procent. Kostnadsminskningen under perioden oktober 1985 - oktober 1986 har beräknats till totalt 7,54 Mkr.

Inkomstersättningen till betodlarna föreslås höjas med 5,12 Mkr.

Detta är 5 procent på aktuell inkomstvolym (102,35 Mkr) och motsvarar det av statsmakterna fastställda löneutrymmet för år 1986.

Fr om 1986 års taxering, dvs inkomståret 1985, gäller att

ränteinkomster som är hänförliga till jordbruk skall tas upp i förvärvskällan jordbruksfastighet i stället för som tidigare som inkomst av kapital. Detta innebär att dessa intäkter kommer att beläggas med egenavgifter, vilket medför en ökad kostnad för jordbruket. Med utgångspunkt från motsvarande belopp (50 Mkr)

för övriga jordbruket föreslås att ett ä-conto belopp om 1,47 Mkr bör utgå till betodlarna. En slutgiltig avstämning bör

ske vid kommande överläggningar och efter att en slutlig avstämning gjorts:för övriga jordbruket.

En fortsatt övergång från skötselmetoden "solohackning" till

"färdigt bestånd" har ägt rum under 1986. Förbrukningen av han-

delsgödsel och bekämpningsmedel är i minskande inom betodtingen. Sockerbetsodlingens lönsamhet relativt andra grödor har förstärkts mellan år 1985 och 1986. Sammantaget bör detta beaktas genom ett avdrag om 20 MKr.

Totalt bör således göras ett avdrag för betodlingens del med

21 Mkr enligt följande:

Beräkning av kostnadsminskning okt 1985 - okt 1986 - 17,54 tkr Inkomstersättning inkl ä-conto belopp för egenavgifter + 6,59 "

- 0,95 Mkr

Produktivitetsavdrag m m - 20,00 "

- 20,95 Mkr

Avrundat till - 21,00 Nkr

Med utgångspunkt från det nyss anförda bör grundpriset för Prop. 1986/87: 146

sockerbetor sänkas med 0,82 kr per 100 kg, vilket motsvarar en betprissänkning med 2,7 procent och en partiprissänkning av socker med 6,44 kr per 100 kg eller 1,4 procent.

4 ERSÄTTNING TILL SOCKERBOLAGET

4.1¶Allmänna utgångspunkter

Prisregleringen bör liksom tidigare avse endast strösocker, både i bulk och förpackat. Av verksamheten vid raffinaderiet i Arlöv

bör ingå raffineringen av såväl inhemskt som importerat råsocker

för den svenska marknaden. Kostnadsvolymen täcker även in produktionen av vissa foderbiprodukter. Nämnden förbehåller sig rätten att beakta foderbiprodukterna vid ersättningsberäkningarna.

SSA bör kompenseras för kostnadsändringar. Beräkningen av kost-

nadsändringarna (exkl olje- och gaskostnaderna) baseras så långt

möjligt på en generell branschkalkyl. För ändringar i olje- och gaskostnaderna har gjorts preliminära justeringar av sockerpriset när priset på olja har ändrats med minst 160 kr/m?. För 1985/86 års olje- och gaskostnader görs nu en slutjustering.

Alla beräkningar bygger på normerad skördevolym och normerad sockerhalt.

Beräkningar och analyser som avser SSA utförs i huvudsak av SPK.

4.2 Korrigering av sockerpriset på grund av ändringar i

01je- och gaspriserna

4.2.1 A-conto justering av olje- och gaskostnader

Sockerpriset har hittills justerats när oljepriset enligt ett

löpande 30-dagarsgenomsnitt av Rotterdamnoteringen (inkl bikost-

naderna) har ändrats med + 160 kr/m3. Regeln föreslås gälla

även under 1987/88. Regeln har under perioden november Prop. 1986/87: 146 1985 - oktober 1986 lett till fem prissänkningar på sammanlagt 18,18 kr per 100 kg socker.

4.2.2 Definitiv justering av olje- och gaskostnaderna för

198386 noen onon

SSA:s olje- och gaskostnader under perioden november 1985 - oktober 1986 har understigit baskostnaderna med

25,415 Mr. A-conto sänkningarna har enligt utförda beräkningar

minskat SSA:s intäkter med 35,822 Mkr.

Ett engångsbelopp om 10,407 Mkr bör därför tillföras SSA. Vidare

skall återföras förra årets engångsavdrag om 0,438 Mkr.

SSA:s kostnadsersättning bör således med hänsyn till olja och gas ökas med 10,845 Mkr.

4.3 Korrigering av sockerpriset på grund av ändringar i

andra kostnader än olje- och gaskostnader

Kostnadsökningarna oktober 1985 - oktober 1986 exkl olja och gas

har av SPK beräknats till 19,205 Mkr.

Enligt underlaget har produktionen av socker per arbetstimme (kollektivanställda arbetare) ökat under perioden 1980 - 1985.

B1 a har utbytet av socker ur betorna under senare är legat klart högre än tidigare. Det förbättrade utbytet sammanhänger bl a med att kvävegödslingen har anpassats bättre till rekommenderad nivå och att gamla betsorter ersatts med nya som har bättre kvalitet vad gäller sockerutbytet. SSA har också successivt sänkt sin förbrukning av energi.

Ett avdrag om 13 Mkr bör göras med hänsyn till produktivitets-

förbättringar och effektivare resursanvändning samt viss hänsyn till foderbiprodukterna.

Den totala kostnadsersättningen till SSA (definitiv ersättning Prop. 1986/87: 146

för olje- och gaskostnader samt ersättning för övriga kostnadsökningar) blir 17,050 Mkr, vilket motsvarar 5,23 kr per 100 kg socker.

4.4 Ersättning för merkostnaderna vid bruken på Öland och

Gotland

I kostnadskompensationen har även merkostnaderna vid öbruken beaktats. Den del av sockerpriset som tillerkänns SSA för dessa merkostnader för regleringsåret 1987/88 beräknas till 5,98 kr per 100 kg socker, vilket vid normal produktionsvolym blir ca 19,5 Mkr. Dessutom tillkommer 4,3 Mkr ur sockerregleringsfonden.

4.5 Ersättning för raffinering av importerat råsocker

Ersättningen för raffinering och lagring av importerat råsocker bör sänkas för inträffade kostnadsminskningar med 4,02 procent (lika med den genomsnittliga minskningen i sockertillverkningen)

till 83,27 kr per 100 kg.

5 REGLERINGSEKONOMIN

1986 års sockerproduktion ur inhemska betor blev så stor att något importbehov inte torde föreligga under 1986/87. Därmed begränsas också tillförseln av införselavgifter till sockerregleringsfonden. Detta leder till att fonden kan beräknas visa ett underskott under hösten/vintern 1987/88 om inte medel till-

förs på annat sätt. Betodlarna och SSA bör om så erfordras

skjuta till medel så att fonden inte visar underskott den 30 juni 1988. Under hösten 1987 när bl a prognos för årets sockerproduktion finns tillgänglig bör överläggningar tas upp med odlare och SSA om storleken på erforderlig fyllnadsinbetalning. Aktuellt belopp skall fördelas med 60 procent på betodlarna och 40 procent på SSA. Odlarnas belopp dras från betlikviderna för

1987 års skörd.

Parterna har kommande år rätt - att med beaktande av reglerings- Prop. 1986/87: 146 ekonomin - ta upp överläggningar om återbetalningar av tidigare inbetalda medel. Detta innefattar även den del som återstår att reglera av den inbetalning som gjordes 1982/83.

6¶REGIONALSTÖD

Såväl nämnden som de tre delegationerna anser i princip att stöd som har tydlig regional karaktär inte bör belasta konsumenterna av socker eller sockernäringen utan bör täckas genom budgetmedel.

1 sammanhanget aktuella poster är:

Arealbidrag (via sockerreg].fonden) ca 3,5 Mkr

Ö-bruksstöd (om " ) 4,3 Mkr

Fraktbidrag - Norrland ("or " ) 1,2 Mkr

Ö-bruksstöd (" — sockerpriset) ca 19,5 Mkr

7¶JORDBRUKSNÄMNDENS FÖRSLAG TILL PRISREGLERING PÅ

SOCKERBETOR OCH SOCKER FÖR REGLERINGSÅRET 1987/88

Jordbruksnämndens förslag till sockerreglering för perioden

1 juli 1987 - 30 juni 1988 kan sammanfattas i följande punkter:

1¶Sockerbetsarealen för 1987 års odling får uppgå till

51 000 hektar. Odlingen under ö-bruken undantas från

neddragningen i areal. Erforderlig kvotering av od-

lingen bör godkännas av nämnden. Cirka en tredjedel av

odlingen bör kontrollmätas. Mätningen bör bekostas av

näringen. Prisavdraget vid överodling bör vara

kraftigt.

2 Grundpriset på sockerbetor, som avser 16 procent

sockerhalt, föreslås år 1987 bli 29,89 kr per 100 kg.

Det innebär en prissänkning med 2,7 procent.

Till de odlare i Småland och Blekinge som levererar Prop. 1986/87: 146 betor till bruket i Mörbylånga föreslås utgå ett oför-

ändrat arealbidrag om 200 kr per hektar kontrakterad

areal. Till odlare på Öland föreslås arealbidraget bli oförändrat 400 kr per hektar och till odlare på Got-

land oförändrat 500 kr per hektar. I de fall arealen vid arealkontrollen befinns vara mindre än den kontrakterade, bör bidraget utgå efter den uppmätta arealen. Bidraget bör finansieras med medel ur sockerregleringsfonden.

SSA:s nettopris (genomsnittligt nettopris efter avdrag för årsbonus och kvantitetsrabatter) för baskvaliteten i sortimentet, strösocker K5 i säck om 50 kg, föreslås vid oljepriset 1 622 kr/m vara 456,90 kr per 100 kg. Detta innebär en prissänkning med 0,3 procent. Priset justeras när oljepriset har ändrats med

+ 160 kr/m3.

Gränsskyddet för socker bör utgå enligt de grunder som hittills gällt. Detta innebär att en införselavgift tas ut för importerade kvantiteter under perioder då världsmarknadspriset understiger det fastställda avräkningspriset på socker ur svenska betor. De uppburna medlen bör - liksom hittills - tillföras sockerregleringsfonden. Som världsmarknadspris på färdigt socker bör därvid gälla Parisbörsens spot-notering för vitsocker. Denna notering bör ökas med kostnader för frakt m m till svensk hamn samt korrigeras för kvalitetsskillnad mellan den svenska baskvaliteten och den kvalitet Parisnoteringen avser. Fraktkostnadens och kvalitetskorrektionens storlek bör fastställas av

jordbruksnämnden. Som mått på världsmarknadspriset på råsocker bör gälla den nominella Londonnoteringen på

råsocker. Båda noteringarna skall omräknas till svensk

valuta enligt den säljkurs som gäller noteringsdagen.

Införselavgiften för färdigt socker bör utgöra skill- Prop. 1986/87: 146

naden mellan SSA:s nettopris enligt punkt 4 och

världsmarknadspriset på färdigt socker, mätt på nyss

angivet sätt.

Införselavgiften för råsocker föreslås anpassas så att

svensk raffineringsindustri, som köper in råsocker till gällande Londonnotering och säljer den raffinerade varan till SSA:s nettopris enligt punkt 4, erhåller en ersättning för raffineringen som inkl ersättning för säckkostnader och viss utfrakt samt lag-

ringsbidrag uppgår till 83,27 kr per 100 kg raffinad.

Raffineringen bör härvid förutsättas medföra ett svinn om 8 procent.

Införselavgiften för sirap, sockerlösningar och sockerkulör bör liksom hittills motsvara avgiften för färdigt socker, varvid hänsyn tas till produktens torrsubstanshalt.

Införselavgifterna bör förutom vid svenska pris-

ändringar i princip justeras en gång varje månad för

ändringar i de internationella priserna samt dessutom vid större variationer i de utländska priserna.

on Vid behov bör jordbruksnämnden få ta ut en försäljningsavgift på allt socker som säljs inom landet. Därvid kommer det inhemska partipriset att höjas med ett belopp som motsvarar försäljningsavgiften. De insamlade medten bör användas för att subventionera sockerimport när världsmarknadspriset är högre än det svenska.

Sockerregleringsfonden föreslås få användas för fraktsubventionering till de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län med 1,2 Mkr.

Ur fonden bör dessutom tas dels arealbidraget till de Prop. 1986/87: 146 odlare som i enlighet med punkt 3 ovan levererar betor till öbruken till en beräknad kostnad av ca 3,5 Mkr,

dels den ersättning om 4,3 Mkr som skall utgå för

SSA:s merkostnader för driften vid dessa bruk.

Till kollektiva åtgärder inom biodlingen bör tas

0,5 Mkr ur fonden.

Till yrkesmässig biodling (odlingar omfattande minst

15 bisamhällen) bör av fondens medel återföras ett

belopp som motsvarar odlingens sockerförbrukning och den skillnad i pris mellan Sverige och världsmarknaden som föreligger under den tid sockret kan beräknas bli

förbrukat. (Motsvarar vid rådande prisförhållanden

1,5 - 2,0 Mkr).

Vidare bör regleringsföreningen Svensk Sockerhandels administrationskostnader täckas ur fonden.

Fondmedlen används också till vissa kostnader inom prisutjämningen för varor innehållande socker (fr 0 m 1987/88 även för prisutjämning vid tillverkning av dextran). Vid tillverkning av vissa produkter såsom farmacevtiska halvfabrikat för export återbetalas införselavgiften för förbrukat socker. I en situation med ingen eller ringa sockerimport bör i stället exportbidrag ur sockerregleringsfonden lämnas för sådana produkter.

8 Föreslagna prisändringar skall i princip gälla fr om den 1 juli 1987. Erfarenheten har visat att kännedom om prishöjningar resulterar i forcerade inköp under tiden närmast före höjningen och motsvarande stark nedgång i inköpen under tiden närmast därefter. Jordbruksnämnden bör därför bemyndigas att medge att pris-

ändringarna fördelas i tiden på ett sådant sätt att minsta möjliga störning uppstår på marknaden. Systemet

7 Riksdagen 1986/87.1 saml. Nr 146

bör utformas så att varken SSA eller dess kunder kal- Prop. 1986/87: 146

kylmässigt gör någon vinst eller förlust.

BESLUTSMENING

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören och ledamöterna

Alamaa, Arvidsson, Brangmo, Ekberg och Fringel efter föredragning av avdelningschefen Sjöberg i närvaro av avdelnings-

chefen Öjeheim. 1 beredningen har dessutom deltagit byråchefen

Sandqvist och byrådirektören Karlsson. Ledamöterna Arvidsson och Fringel reserverade sig angående betodlarnas ersättning och har

i övrigt avgivit ett särskilt yttrande (bilaga 4).

Ingvar Lindström

DN Sn

s

"F2aleg = : 24

C (—

Torgny Sjöberg i

Z

Bilagor

Bilaga I Sockerregleringen 1987/88, pärm

Bilaga 2 Reservation från SBC Bilaga 3 Reservation från SSA Bilaga 4 Reservation och särskilt yttrande från

ledamöterna Arvidsson och Fringei

JN STATENS JORDBRUKSNÄMND Underbilaga I Prop. 1986/87: 146

ww

1(2)

Vegetabiliebyrån Datum Dn: 1986-12-10

SOCKERREGLERINGEN 1987/88

Innehåll

Förhandlingsuppdraget Jämförelse mellan EG:s priser och de svenska priserna Skörden av sockerbetor samt produktion och förbrukning av socker | Arealbidragen (sockerbetsodlingens omfattning inom Mörbylånga

och Roma sockerbruks tillförselområde)

Sockerbetsodlingens lönsamhet i förhållande till andra grödor

Utvecklingen av produktionsmedelprisindex för sockerbets-

"odlingen under perioden oktober 1985 - oktober 1986

Kostnadskompensation och inkomstföljsamhet att tillföras

betodlarna under perioden 1/7 1987 - 30/6 1988

Sockerbetsod] ingens andel i finansieringen av överskottsarealen.

10 Normskörden och dess användning 11 - Regleringsekonomin - Skrivelse från Sverige Biodlares Riksförbund ang stöd till

biodlingen via förbrukningen av socker = Bakgrundsmaterial om biodlingen

12 Overheadbilder för socker

SOCKERREGLERINGEN 1987/88 Prop. 1986/87: 146

13 Principer för SSA:s kostnadskompensation inom ramen för

sockerregleringsavtalet

14 Frågor att behandla vid överläggningarna med sockerbolaget

15 Kompensation för kapitalkostnader inom sockerregleringen 16 SSA:s fodertillverkning 17 Analys av SSA:s ekonomiska situation 18 — Sockerbolagets kostnadsutveckling för reglerad verksamhet,

beräkning inför 1987/88 (exk1 energikostnadsberäkning)

19 — Beräkning av sockerbolagets kompensation för ökade kostnader

för eldningsolja och gas 20 Raffineringsersättning för importerat råsocker 21 Beräkningar över ersättning för merkostnader för ö-bruken

2¶Prop: 198687: uUnderbilag2

1987 -03-23

ralförening

BC

Sveriges B Service AB Betodlarnas

| TRG/EO

” TS PGO uksnämn nd statens jordbry rektör ing

ES

BK genera ÅR 551 82 JUNKOPING

Prop. 1986/87: 146

i STATENS

I JORDEN NUKTNA ND

ins 1987-02-24

Reservation

1 jordbruksnämndens förslag till prisreglering på sockerbetor för tiden 1 juli 1987 - 30 juni 1988 reserverar sig SBC mot beräkningen av det s.k. produktivitetsavdraget som föreslås till 20 Mkr.

Nämndens motiveringar för avdraget är en fortsatt övergång från solohackning till färdigt bestånd, att förbrukningen av handelsgödsel och

bekämpningsmedel minskar inom sockerbetsodlingen och att dess lönsamhet

relativt andra grödor har förstärkts mellan 1985 och 1986.

SBC kan inte finna annat än att en beräkning med beaktande av nämnda faktorer och på basis av gemensamt framtaget förhandlingsunderlag resulterar i ett avdragsbelopp om 11 Mkr, vilket skulle ge ett betpris i närheten av 1985 års nivå. Jämförelsen har då gjorts med det preliminära priset på höstvete i likhet med tidigare år. Täckningsbidraget för sockerbetor har därvid minskats i samma grad som för höstvete. Att som konsumentdelegationen relatera till det definitiva spannmålspriset bryter mot praxis och är knappast relevant, eftersom det sänkta vetepriset beror på brist i spannmålens regleringskassa och helt saknar samband med produktivitetsutvecklingen inom betodlinger.. SBC finner sålunda att motiv ej föreligger för det ytterligare produktivitetsavdrag om 9 Mkr som jordbruksnämnden föreslår.

I övriga delar tiltstyrker SBC prisregleringsförslaget.

Slutligen vill SBC i motsats till jordbruksnämndens och konsumentdelega-

tionens uppfattning framhålla värdet av hittills gällande förhandlingsordning. Sockerbetsodlingen är en det av svensk sockernäring, vilken begränsas i enlighet med riksdagens beslut ifråga om omfattning och lönsamhet i mycket högre grad än någon annan svensk livsmedelsproduktion. Därför anser SBC .att nuvarande förhandlingsordning bör bibehållas. |

SVERIGES BETODLARES CENTRALFURENING

Underbilaga 3 Prop. 1986/87: 146

3 Sockerbolaoet W— Returene Datu”

SW/Wn 1987-02-19

STATENS ! La JORBSRUKSNIMND | |

GD al VAL SA

PGO (6 (RAA VeL TS Statens Jordbruks Hörna ES Vegetabiliebyrån 209- iN

BK 537 82 JÖNKÖPING 7

Sockerregileringen 1987/88

Vi har mottagit Ert brev av 1987-02-16 med bilagt utkast till slutbud avseende sockerregleringen 1987/88 och har följande synpunkter därpå.

Vi kan inte godta det avdrag på 13 Mir som föreslås göras från vår beräknade kostnadskompensation, och för vilket något beräkningsunderlag inte redovisas. Vår syn på produktivitetsavdraget - som bl.a. sammanhänger med bruksstrukturfrågan - har vi vid flera tillfällen framfört under förhandlingarnas gång och den skall inte i sin helhet upprepas. Här vill vi nu bara peka på två saker: dels det bisarra i tanken att applicera produktivitetstal från arbetsåtgångssidan även på övriga kostnadsslag i kalkylen, dels det egentligen självklara att produktivitetsförbättringar loch nu i bred bemärkelse) som regel vinnes genom insats av kostnader för t.ex. utvecklingsarbete, inköp av effektivare maskiner, mer kontrollåtgärder och liknande. Ett enögt tittande Då "tekniska" produktivitetstal ger därför ofta en felaktig bild av vilka nettokostnadsminskningar som kan ha uppnåtts.

Vi kan som produktivitetsavdrag acceptera den i förhandlingsunderlaget angivna, från skördevariationer rensade, 10-årssiffran, 1,59 9, applicerad på arbetarlönesumman. Detta skulle ge ett belopp på 2,4 Mkr.

Beträffande vad som säges i stycke 3 Regleringsekonomien vill vi erinra om att vi begärt att av parterna inbetalda medel skall löpa med ränta så länge de disponeras av fonden.

Beträffande stödet till den vrkesmässiga biodlingen anser vi fortfarande att den frågan bör lösas genom tull på dumpad honungsimport och inte genom bidrag från sockerregleringsfonden.

Av ovannämnda skäl kan vi - för vår del - inte tillstyrka förslaget till 1987/88 års sockerreglering.

Vi vill gärna också kommentera en fråga som endast indirekt berör oss. 1 utkastets

inledning, sista stycket, nämnes den även vid förhandlingarna framförda åsikten att överläggningarna vad gäller sockerbetsodlingen bör ingå i de allmänna jordbruksöverläggningarna. För Sockerbolaget skulle detta antagligen innebära en betydande nackdel.

Q Svckerbolaget Prop. 1986/87: 146

Statens Jordbruksnämnd, Vegetabiliebyrån

Så många frågor är gemensamma för odlingen och produktionen av socker: arealens storlek, disposition och fördelning, betprissystemets konstruktion och funktion, allmänna frågor som rör sockernäringen som sådan (fonden t.ex.) osv. Vi bedömer därför - från vår utgångspunkt - att det smidigaste och effektivaste även för framtiden vore om överläggningarna bedrives "gemensamt" i ungefär samma former som nu.

Med vänlig hälsning

SOCKERBOLAGET AB

Få

- Sa

As LALLE

F5 Wramstedt

Verkst. direktör

Underbilagau 4 Prop. 1986/87: 146

1987-03-02 STATENS

JOR”PRUKSNÄMND Ink 1927-02-04

RESERVATION AV ESKIL ARVIDSSON OCH VIGGO FRINGEL

Vi kan inte biträda jordbruksnämndens förslag till prisreglering på sockerbetor för 1987/88, av skäl som

vi redovisar i det följanåe.

Sockerbetsodlarna accepterade ett avdragsbelopp om 11 Mkr för Pproduktivitetsutvecklingen, lönsamhetsrelationer till andra grödor etc. Vi kan utifrån det material som redovisats inte finna några motiv för ett högre avdragsbelopp. Ett avdrag om 11 Mkr innebär att täckningsbidraget för sockerbetor utvecklas på samma sätt som för höstvete utifrån de preliminära spannmålspriserna. Vi tillstyrker därför sockerbetsodlarnas förslag ifråga om produktivitetsavdrag.

De definitiva inlösenpriserna för 1986 års spannmålsskörd sänktes till följd av mycket låga världsmarknadspriser på spannmål. Rent principiellt kan man se denna åtgärd som en tillfällig korrigering av spannmålspriserna. Vi kan sålunda inte acceptera att sänk-

ta spannmålspriser till följd av låga världsmarknads-

priser skall leda till ett försämrat odlarpris på sockerbetor. Däremot anser vi det rimligt att även sockerbetsodlingen borde ta ett ansvar för överskottsarealens kostnader. Vi har föreslagit att sockerbetsodlingen för 1987/88 borde bidra härför med 5 Mkr.

Shed fara Nasr Pers

1987-03-02 STATENS Prop. 1986/87: 146

JORESE TE UKSHIMND

Int. 1927-03-04

SÄRSKILT YTTRANDE AV ESKIL ARVIDSSON OCH VIGGO FRINGEL

Vad gäller kostnadskompensationen till SSA anser vi att det avdrag för produktivitetsförbättringar som jordbruksnämndens majoritet föreslår är godtyckligt valt. Vid fastställandet av ett produktivitetsavdrag bör beaktas de förhållanden som gäller för industrin ifråga. Enligt jordbruksnämndens förslag bör arealen minska med 300 ha, dvs förslaget innebär oförändrade volymer vid normalskörd. Vidare skall enligt förhandlingsuppdraget driften vid samtliga nu existerande sockerbruk upprätthållas. Med dessa utgångspunkter och utifrån det förhandlingsmaterial som i övrigt rer dovisats bedömer vi att 2 proc kan vara ett rimligt arbetsproduktivitetskrav, Detta innebär ett avdragsbelopp om ca 3 Mkr.

= = = = = ss Enligt vår uppfattning är det naturligt att förhandlingarna om priserna På sockerbetor och socker sker separat. Flera frågor är speciella för denna näring och bör behandlas gemensamt mellan odlarna och sockerindustrin. Detta gäller t ex frågor kring odlingens omfattning och regleringsekonomin. Vi kan

inte se att det finns några starka skäl för den före-

slagna ändringen av förhandlingarna. Dessa bör enligt vår uppfattning även i fortsättningen ske separat för sockernäringen. .

Afuibren NMaer Per ge

AS JORDBRUKS-

DEPARTEMENTET

PY

ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR JORDBRUKET I NORRA SVERIGE

PM Mars 1987 107

Prop. 1986/87: 146

Förord

I samband med beslutet om reglering av priserna på jordbruksprodukter m.m. vären 1986 begärde riksdagen att regeringen utarbetar ctt åtgärdsprogram för det norrländska jordbruket. Regeringen har i budgetpropositionen 1987 aviserat att ett åtgärdsprogram för Norrlandsjordbruket kom-

mer att redovisas under våren 1987. Föreliggande förslag till åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige har utarbetats inom regeringskansliet. Under arbetets gång har synpunkter överlämnats från berörda regionala

myndigheter. Vidare har synpunkter inhämtats från företrädare för jord-

bruksnäringen.

Innehållsförteckning Prop. 1986/87: 146

FÖTOIA soseereerrrrerrrererrrrre rr rr rr rer ers ss rss seas Keen ss

INIedNiNg sososeereeereererererer reser r rer rer rr rer rss ses tees sn

I Bakgrund ooooooeeresererrreresrrrrrerere rr rer rer ers rr ss sr rss

Inledning Prop. 1986/87: 146

Jordbruket i Norrland föreslås få 100 milj. kr. i extra stöd

Detta program har till syfte att stärka och utveckla det speciella stöd som

samhället ger till jordbruket i norra Sverige.

Under en period av tre år, föreslås nu att Norrlandsjordbruket — utöver det stöd på ca 600 milj. kr. om äret (varav drygt 500 milj. kr. är prisstöd)

som redan i dag utgår — skall få ytterligare 100 milj. kr. i extra stöd.

Bakgrunden till förslagen är att jordbruket i norra Sverige arbetar under speciella förhållanden, samtidigt som jordbruket har en stor betydelse för sysselsättning, service, miljö och försvarsberedskap i Norrland.

Det är framför allt de naturliga förutsättningarna för växtodling som är sämre i norra Sverige, varför avkastningen inom växtodlingen också är

betydligt lägre i Norrland än i övriga landet.

När det däremot gäller mjölkproduktionen, hävdar sig Norrlandsjordbruket mycket väl, och har i dag en avkastning som är lika god som i mellersta och södra Sverige.

De olika delförslagen i åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige presenteras utförligt i den följande texten, men kan mycket kort samman-

fattas enligt följande:

Sysselsättningen sätts i centrum Programmet ger uttryck för en delvis ny syn på jordbrukspolitiken och dess möjligheter. Det är en politik som bygger på en helhetssyn. och där sysselsättningen går före traditionella krav på ökad storleksrationalisering.

Denna helhetssyn innebär bl. a. att konkreta förslag presenteras i syfte

att få samhällets olika delar att samverka och samarbeta på ett bättre sätt

än tidigare. Programmet föreslår en ökad samordning av jordbruksstöd, glesbygdsstöd och arbetsmarknadsstöd.

Bygga upp kombinerade företag där jordbruket ingår som en del

Många jordbruk i norra Sverige kan i dag inte försörja en familj eller en

ensam brukare. Däremot är det så att om jordbruket kombineras med annat arbete, kan det bli tillräckligt för en tryggad sysselsättning, och

därmed ytterst för många bygders framtid. I programmet föreslås därför en rad insatser från samhällets sida med syfte att stödja och uppmuntra uppbyggnaden av s. k. kombinerade företag där jordbruket ingår som en del. Några exempel på arbete som förutom jord- och skogsbruk kan inga i sådana kombinationsföretag. är småindustri, hantverk, turism, trädgårds-

odling, uppfödning av pälsdjur och vattenbruk.

Ta vara på de möjligheter forskning och utbildning ger

I programmet för norrlandsjordbruket ingår forskningen och utbildningen

som naturliga och viktiga delar. 110

I programmet föreslås att forskningen på ett delvis nytt sätt ska ställas Prop. 1986/87: 146

till sysselsättningens och miljöns tjänst. De fördelar som norrlandsjordbruket har — t. ex. ljuset på sommaren och den låga användningen av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel — skall tas till vara och utvecklas.

Jordbrukarna skall få bättre möjligheter till adekvat utbildning. Då inte

bara i norrlandsjordbruksfrågor, utan även inom de andra områden som behövs vid utvecklandet av kombinationsföretag.

Utveckla jordbruket och hjälpa enskilda jordbrukare

En viktig del i programmet är förslag på nya satsningar och investeringar

inom jordbruket, med syfte att värna dagens produktion. För att förbättra

de grundläggande förutsättningarna för jordbruket. föreslås vtterligare in-

satser på t.ex. markavvattning samt hjälp till enskilda jordbrukare med stora skulder.

Sammanfattning i siffror

Programmet innebär som nämnts att statens nuvarande stöd till norrlandsjordbruket på omkring 600 milj. kr. per år, utökas med ytterligare 100 milj.

kr. under en tre-årsperiod, med följande uppskattade fördelning: — Stöd till ersättningsinvesteringar inom jordbruket och kombinationsföretag. 54 milj. kr. — Stöd till utveckling av kombinationsföretag, 27 milj. kr. = Ökad utbildning och rådgivning, 15 milj. kr.

— Ökad forskning, 4 milj. kr.

I Bakgrund

Riksdagens beslut från år 1985 om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166.

JoU 33, rskr. 393) innebär bl.a. att jordbrukspolitiken skall ta särskild hänsyn till de speciella förhållandena i norra Sverige.

Det finns flera skäl för en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion av i stort sett oförändrad storlek i norra Sverige. Med hänsyn bl. a.

till jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service och miljö men även från försörjningsberedskapssynpunkt är det angeläget att behålla ett regionalpolitiskt motiverat stöd till näringen i denna del av landet. Däremot är det inte möjligt att för närvarande ha som mål att ytterligare öka jordbruksproduktionen i norra Sverige. Det är inte heller enligt riksdagsbeslutet möjligt att med hänsyn till bl. a. den fortsatta rationalisering som sker i jordbruket, garantera att en viss resursmängd behålls

inom jordbruket i detta område. I samband med beslut om reglering av priserna på jordbruksprodukter

m.m. våren 1986 begärde riksdagen att regeringen utarbetar ett ätgärdsprogram för Norrlandsjordbruket (JoU 1985/86:24, rskr. 344).

I sitt betänkande anför jordbruksutskottet att en helhetssyn bör anläggas

på Norrlandsproblematiken. Bl.a. bör enligt utskottet uppmärksammas

möjligheterna till ökad samordning mellan å ena sidan de jordbrukspoli- 1

nadspolitiska insatserna. Hänsyn bör tas till hela livsmedelssektorns betydelse från beredskapssynpunkt och som underlag för sysselsättning m. m.

Möjligheter till kombinationssysselsättning med jordbruk och/eller skogs-

bruk som bas bör övervägas. Frågor om produktionsinriktning och alternativa produkter bör prövas mot bakgrund av bl. a. de klimatologiska beting-

elserna.

Ett antal skrivelser har inkommit till regeringen med förslag till åtgärder rörande jordbruket i norra Sverige.

Regeringen har i budgetpropositionen 1987 (1986/87:100 bil. 11) aviserat

att ett åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige kommer att redovisas

under våren 1987.

2¶Jordbrukets omfattning och utveckling i norra

Sverige

2.1¶Sysselsättning i jordbruket och livsmedelsindustrin

Uppgifter om andelen förvärvsarbetande inom jordbruket och livsmedelsindustrin redovisas från statistiska centralbyråns (SCB) folk- och bostadsräkning. Sådana räkningar genomförs vart femte år. Uppgifter finns till-

gängliga från den undersökning som genomfördes år 1980 (se bl.a. tab.

14.1 sid. 379 2 livsmedelskommitténs betänkande (SOU 1984:86) där

uppgifter för norra Sverige finns redovisade.) Uppgifter från räkningen år

1985 förväntas föreligga under våren 1987.

2.2¶Akerareal och brukningsenheter

Jordbruket har under flera decennier varit föremål för en omfattande rationaliseringsverksamhet. Utvecklingen har bl. a. inneburit att åkerarealen och framför allt antalet brukningsenheter minskat. I tabell 1. redovisas

hur åkerarealen har utvecklats i norra Sverige under 1980-talet samt ut-

vecklingen i hela riket.

Tabell 1. Areal åker, ha, år 1980, 1983 och 1986 vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker samt relativ utveckling 1980— 1986 Län 1980 1983 1986 Relativ

utveckling

1980-1986

1980=100

Källa: SCB, Lantbrukets företagsregister

norra Sverige jämfört med riket i övrigt mellan åren 1980 och 1986. Minskningen har varit särskilt stor i Västerbottens län.

Vid bedömning av takten i åkernedläggningen bör hänsyn tas till att i norra Sverige redovisas en avsevärt högre andel av åkermarken som obrukad än i övriga delar av landet. Så till exempel uppgår andelen obrukad åker år 1986 i övre Norrland till 4,67: av den totalt redovisade åkerarealen medan den i riket som helhet uppgår till 1,3 2. Nedläggning av åkermark är en successiv process där arealer som redovisas som obrukade under några är I själva verket kommer att läggas ned. Detta gäller särskilt i norra Sverige. Det är därför sannolikt att nedläggningen av åkermark sker i en snabbare takt i norra Sverige än vad som framgår av tabell I. Ökningen av åkerarealen i vissa län mellan åren 1980 och 1983 förklaras av att det under år 1981 genomfördes en lantbruksräkning som innebär en noggrannare genomgång av företagen vad gäller åkerarealen än vad som sker vid den ordinarie uppgiftsinsamlingen till lantbruksregistret.

I tabell 2. redovisas förändringen av antalet jordbruksföretag under 1980-talet i norra Sverige och i hela riket.

Tabell 2. Antal företag med mer än 2 ha åker år 1980, 1983 och 1986 samt relativ utveckling 1980—1986 Län 1980 1983 1986 Relativ

utveckling

1980— 1986

1980= 100

Källa: SCB. Lantbrukets företagsregister

Av tabell 2 framgår att antalet företag i norra Sverige har minskat från ca

31 200 år 1980 till ca 28 300 är 1986 eller med totalt närmare 3 000. För hela

norra Sverige har minskningen skett i ungefär samma takt som i hela riket. Vid en jämförelse mellan norra Sverige och hela riket bör dock hänsyn tas

till att strukturomvandlingen i dessa delar av landet sker på ett annat sätt

än i övriga delar av riket. I norra Sverige innebär en företagsnedläggelse i

mänga fall även att åkermarken tas ur produktion. I övriga delar av landet

tillförs z2realen i allmänhet en annan brukningsenhet. Den faktiska minskningen av jordbruksföretag i norra Sverige kan vara större än vad som framgår av tabell 2 genom att företaget kan ha registrerats som jordbruksföretag även om jordbruksdriften lagts ned.

Av en jämförelse mellan länen i norra Sverige framgår att minskningen

av antalet företag varit särskilt stor i Västerbottens län.

8 Riksdagen 19861/87.1 saml. Nr 146

2.3¶Arbetsbehov och driftsinriktning Prop. 1986/87: 146

Från lantbruksregistret publiceras uppgifter om jordbruksföretagens stan-

dardiserade arbetsbehov och huvudsakliga driftsinriktning. Med standar-

diserat arbetsbehov avses ett beräknat arbetsbehov med utgångspunkt från

normtal över arbetsåtgång inom olika produktionsgrenar.

1 tabell 3 redovisas antalet jordbruksföretag i norra Sverige år 1984 fördelade efter beräknat arbetsbehov.

Tabell 3. Antal företag med mer än 2 ha åker år 1984 fördelade efter arbetsbehov i jordbruket

Källa: SCB, Lantbrukets företagsregister

Av tabell 3 framgår att det i norra Sverige år 1984 fanns drygt 30000 företag. Huvuddelen av dessa eller ca 65 26, hade en driftsinriktning med ett beräknat arbetsbehov på högst 800 timmar per år. Dessa företag är mycket små och kan endast i begränsad omfattning bidraga till familjens försörjning. Även företag med ett beräknat arbetsbehov på 800—1600 timmar per år är i de flesta fall att betrakta som deltidslantbruk. Inkomster

från annat håll, låga kapitalkostnader, uppskjutet underhåll m. m. kan göra

det möjligt framför allt för äldre brukare att leva på denna typ av företag. Som exempel på företag, som redovisas i gruppen med ett arbetsbehov på

800—-1600 timmar per år kan nämnas att 10 ha åker och 5 mjölkkor med

rekryteringsdjur ger ett beräknat arbetsbehov på ca 1000 timmar per år.

I tabell 4 redovisas antalet jordbruksföretag år 1984 fördelade efter driftsinriktning.

Tabell 4. Antalet företag med mer än 2 ha åker år 1984 fördelade efter driftsinriktning, procent Län Driftsinriktning

Växt- Husdjurs- — Blandad Ej klassific. Samtliga

odling skötsel drifts- småbruk antal

inriktning

li4 Källa: SCB. Lantbrukets företagsregister

Klassificering efter driftsinriktning är gjord med utgångspunkt frän Prop. 1986/87: 146 driftsgrenarnas relativa storlek vid respektive företag. Till gruppen ej

klassificerade småbruk har förts företag med ett beräknat arbetsbehov i jordbruket som understiger 400 timmar per år.

Av tabell 4 framgår att närmare hälften av alla företag är klassificerade som smäbruk. Vidare framgår att husdjursskötsel som i norra Sverige i

huvudsak innebär mjölkproduktion, är den dominerande produktionsfor-

men. SCB:s typklassificeringssystem ger också en möjlighet att belysa skogs-

bruket och dess betydelse för jordbruksföretagen. För alla företag beräknas standardiserat arbetsbehov i skogsbruket enligt samma principer som

för växtodling och husdjursskötsel. Detta arbetsbehov är ett mått på om-

fattningen av företagets skogsbruk.

Ett mått på skogsbrukets relativa betydelse vid företaget, dvs. av det

totala arbetsbehovets fördelning mellan skogs- och jordbruk, ges av en speciell skogsbrukskod enligt följande sammanställning.

Klass — Benämning Definition A Jordbruk, inget Arbetsbehovet i skogsbruket mindre än

eller obetydligt 3346 av det totala arbetsbehovet och skogsbruk mindre än 100 timmar

B Jordbruk. Arbetsbehovet i skogsbruket är mindre

kompletterande än 33 Ze av det totala arbetsbehovet skogsbruk och minst 100 timmar

C Jord- och skogs- Arbetsbehovet i skogsbruket mellan

bruk. kombinerat 33 <& och 67 96 av det totala arbetsbehovet D Skogsbruk, Arbetsbehovet i skogsbruket är större

kompletterande än 67 7: av det totala arbetsbehovet

jordbruk och mindre än 1000 timmar E Stort skogsbruk. Arbetsbehovet i skogsbruket större än

kompletterande 67 % av det totala arbetsbehovet och

jordbruk minst 1000 timmar

I tabell 5 redovisas skogsbrukets relativa betydelse i riksområden.

Tabell 5. Andel företag efter skogsbrukets relativa betydelse i riksområden år 1984, procent

RO I RO IH RO HI Hela riket Skogsbruk klass A 65 35 24 45 Skogsbruk klass B 26 35 31 31

Källa: SCB, Lantbrukets företagsregister

ROT = Södra och mellersta Sveriges slättbygder RO I! = Södra och meHersta Sveriges skogs- och dalbygder RO HI = Norra Sverige

Av tabell 5 framgår att andelen företag med skogsbruk är högre i norra

Sverige än i övriga delar av landet.

2.4.1¶Mjölkproduktion

Den viktigaste animalieproduktionsformen i norra Sverige är mjölkproduktion. Huvuddelen av intäkterna från jordbruket i norra Sverige kommer även från mjölkproduktionen. Förändringar i mjölkproduktionens omfatt-

Sverige. I tabell 6 redovisas förändringar av antalet mjölkkor i norra Sverige under 1980-talet.

Tabell 6. Antal mjölkkor vid företag med mer än 2 ha åker år 1980, 1983 och 1986 samt relativ utveckling 1980—1986 Län 1980 1983 1986 Relativ

utveckling

1980-1986

1980-100

Källa: SCB, Lantbrukets företagsregister

Norra Sverige har drygt 2092 av det totala antalet mjölkkor i landet, vilket i stort sett motsvarar norra Sveriges andel av landets folkmängd. Av

tabell 6 framgår att antalet mjölkkor under 1980-talet minskat i snabbare

takt i norra Sverige än inom övriga delar av landet. Det gäller särskilt

Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län.

Mjölkproduktionens utveckling avspeglas även i mejeriföretagens mjölkinvägning.

Fram till år 1984 ökade produktionen på ett i stort sett likartat sätt i hela

Sverige. Efter år 1984 har produktionen minskat som en följd av de åtgärder för produktionsanpassning som vidtagits, bl.a. det s.k. tväpris-

systemet. I tabell 7 redovisas mjölkinvägningen vid mejeriföretagen i norra

Sverige och i hela riket de senaste tre åren.

Tabell 7. Mjölkinvägningen åren 1984, 1985 och 1986 företagsvis i norra Sverige samt i Prop. 1986/87: 146

Pp: Nr hela riket, milj. kg

Nedre Norrlands

Norrbottens läns Producentförening 85,3 82.1 79.6 — 6,9 Hela riket 3677.5 3 580,9 3422.7 —- 6,9 Källa: Svenska Mejeriernas Riksförening

Av tabell 7 framgår att minskningen av mjölkinvägningen efter år 1984

vid flertalet mejeriföreningar i norra Sverige har skett i en snabbare takt än i riket i övrigt. Som framgår av tabell 7 är variationen mellan olika företag

betydande. Detta kan till viss del förklaras av årsmånsvariationer. I övrigt

kan skillnaden förklaras av struktuella skillnader i mjölkproduktionen med en större andel små företag inom vissa områden. Avgången av mjölkproducenter är betydligt större bland företag med ett mindre antal mjölkkor.

I tabell 8 redovisas förändringen av antalet mjölkleverantörer vid mejeri-

företagen i norra Sverige samt i hela riket.

Tabell 8. Antal leverantörer till mejeriföretagen i norra Sverige samt i hela riket är 1984, 1985 och 1986

Nedre Norrlands

Norrbottens läns Producentförening 937 891 801 —-14,5 Hela riket 35795 33810 30872 —-13,8 Källa: Svenska Mejeriernas Riksförening

Av tabell 8 framgår att antalet mjölkleverantörer mellan åren 1984 och

1986 har minskat avsevärt snabbare, särskilt vid Värmlandsmejerier, Ängermanlands mejeriförening och Norrmejerier jämfört med utvecklingen i hela riket. Dessa företags upptagningsområden är Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län.

Vad gäller produktivitetsutvecklingen inom mjölkproduktionen kan framhållas att avkastningen per ko i norra Sverige ligger på samma nivå som mjölkkornas avkastning I övriga delar av landet.

2.4.2¶Växtodling Prop. 1986/87: 146

De naturliga förutsättningarna för växtodling är mindre gynnsamma i norra Sverige än i övriga delar av landet. Vegetationsperioden är exempelvis ca 160 dagar i övre Norrlands inland jämfört med 200-210 dagar i mellersta Sverige. Frost mellan sådd och skörd begränsar antalet odlingsbara grödor och ökar risken för skördeskador.

Korn, slättervall och matpotatis omfattar ca 70 2 av den totala åkerarealen i norra Sverige. I tabell 9 redovisas avkastningen för dessa grödor år

1986.

Tabell 9. Avkastningsnivå' för korn, slättervall” och matpotatis” år 1986, kg per ha

Källa: SCB, objektiva skördeuppskattningen I Avkastningsnivån avser normskörd > Total skörd 3 Obevattnad

Med normskörd avses den skörd som normalt kan förväntas. Den beräk-

nas med ledning av tidigare års uppgifter.

Av tabell 9 framgår att avkastningsnivån inom växtodlingen är avsevärt lägre i norra Sverige än i övriga delar av landet.

I sammanhanget kan även framhållas att avkastningsökningen i växtodlingen är betydligt lägre i norra Sverige än i övriga delar av landet. Så till

exempel redovisas i Norrlandskommitténs betänkande Ds Jo 1982:7 att

avkastningen för korn i de fyra nordligaste länen ökat med ca 674 under 1970-talet medan avkastningen i Svealands slättbygder ökat med ca 204.

Skillnaden kan förklaras bl. a. av allmänt sämre odlingsbetingelser och av

sämre torrläggning. Därigenom ökar riskerna för skördeskador. Såväl an-

talet ersättningar som ersättningsbelopp per 1000 ha åker i skördeskade-

skyddet är avsevärt högre i norra Sverige än i övriga delar av landet.

2.5¶Investeringar

2.5.1 Byggnader Statistiska centralbyrån (SCB) insamlar årligen statistik över byggnads-

verksamheten i jordbruket. Uppgifter finns tillgängliga t. o. m. år 1985. Se

tabell 10.

Tabell 10. Antal ny-, till- och ombyggda djurstallar för nötkreatur år 1980, 1983 och

Källa: SCB

Av tabell 10 framgår att byggnadsverksamheten har minskat starkt under hela 1980-talet. Detta kan för de södra och mellersta delarna av landet

till stor del förklaras av förbudet mot nybyggnad av djurstallar som gäller fr. o. m. år 1983. Av regionalpolitiska skäl är norra Sverige i princip undantaget från nybyggnadsförbudet. Trots det har byggnadsverksamheten i Norrland

minskat relativt sett mer än i övriga delar av landet.

2.5.2 Markanläggningar Täckdikningarnas omfattning framgår av lantbruksstyrelsens statistik över

projekteringarna. Se tabell 11.

Tabell 11. Täckdikning, projekterad areat, ha

Källa: Lantbruksstyrelsen

Av tabell 11 framgår att aktiviteten vad gäller täckdikning har tenderat att minska i samtliga län med undantag för Västerbotten under senare år.

Möjligheterna att genomföra investeringar i markanläggningar av typ hu-

vudavlopp och täckdikning påverkas förutom av brukningsenheternas

storlek även av den arrenderade markens omfattning. Vid små bruknings-

enheter som drivs extensivt är brukaren ofta inte intresserad av att genomföra investeringar i markanläggningar. Samma sak gäller passiva markäga-

re som arrenderar ut åkern och även arrendatorer som inte gärna vill utföra markanläggningar på arrenderad åker.

Andelen arrenderad åker är i norra Sverige ungefär densamma som i

övriga delar av landet — ca 4096. Av den totala åkerarealen finns i norra

Sverige 36 Zz; vid företag med mindre än 20 ha åker. Motsvarande siffra för övriga delar av landet är 184.

Den av SCB genomförda deklarationsundersökningen för jordbrukare

(DU) omfattar ett slumpmässigt urval av brukningsenheter med mer än 2

ha åker. Från DU redovisas taxerade resultat från jordbruksföretagen. I

tabell 12 redovisas bruttointäkter (exkl. ränteinkomster) minus kostnader (exkl. egenavgifter) efter balansändring m. m.

Tabell 12. Taxerade resultat i jord- och skogsbruket åren 1981, 1983 och 1985, medeltal kronor per företag Område 1981 1983 1985 Storleksgrupp

kr. rel.tal kr. rel.tal kr. rel.tal

Källa: SCB. Deklarationsundersökningen för jordbrukare

Av tabell 12 framgår att utvecklingen vad gäller taxerat resultat i jord-

och skogsbruket är bättre i RO I och RO III än i RO II. Den positiva

förändringen i RO III mellan ären 1983 och 1985 kan sannolikt bl.a.

förklaras av ökade intäkter från skogsbruket.

Vad gäller jordbruket i norra Sverige bör situationen ha förbättrats

under senare delen av år 1986 till följd av den kraftiga uppräkningen av prisstödet per den 1 juli 1986. Vidare bör utvecklingen ha påverkats positivt av den förbättrade balanssituationen inom animalieproduktionen, sär-

skilt mjölkproduktionen. Under år 1986 har dessutom räntenivån sänkts och kostnadsutvecklingen i övrigt stabiliserats.

I tabell 13 redovisas jordbruksföretagens inkomster från jordbruksföretag och från andra förvärvskällor år 1985.

Tabell 13. Taxerade nettointäkter och sammanräknad inkomst år 1985. Medeltal kr. per företag Område = Jordbruks- Tjänst Övrigt Sammanräknad

fastighet inkomst kr. Ga kr. Ge kr. Zz kr. Ca

RO I 50603 40 63 828 50 11948 10 126379 100

RO Ii 31657 28 70716 62 12636 10 115009 100

RO III 27771 23 83670 69 10509 8 121950 100 Källa: SCB, Deklarationsundersökningen för jordbrukare

Under rubriken Övrigt i tabell 13 har hänförts inkomster av kapital,

annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och annan rörelse. 120

Av tabell 13 framgår att den genomsnittliga inkomsten av jordbruksfas- = Prop. 1986/87:146

tighet per företag är avsevärt lägre i RO 11 och HI jämfört med RO 1.

Skillnaden i sammanräknad inkomst utjämnas av att inkomst av tjänst är högre särskih i RO HI än i övriga delar av landet.

3¶Nuvarande utformning och omfattning av stödet till jordbruket i norra Sverige

3.1¶Prisstöd

Prisstöd till jordbruket i norra Sverige lämnas för att täcka produktionskostnadsskillnader mellan produktion i norra Sverige och produktion i mellansverige. Stöd lämnas till produkterna -mjölk. kött och fläsk som prisstöd samt till smågris-, get- och potatisproduktion som stöd per modersugga, get resp. ha. Prisstödet varierar mellan olika prisstödsområden.

I samband med 1985 ärs livsmedelspolitiska beslut (prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393) höjdes anslaget C 6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige från 330 milj. kr. för budgetåret 1984/85 till 412 milj. kr. för

budgetåret 1985/86, dvs. med ca 2596. (I dessa belopp ingick då 10—12 milj. kr. som prisstöd till rennäringen, numera anslaget B 11.). Riksdagen gjorde ett uttalande till förmån för en årlig justering av pris-

stödet till jordbruket i norra Sverige. Vid riksdagsbehandlingen kritise-

rades beräkningsunderlaget för norrlandsstödets stödnivåer på en rad punkter, vilket föranledde regeringen att ge statens jordbruksnämnd i

uppdrag att företa en översyn av beräkningsunderlaget. Jordbruksnämnden föreslog att en delvis reviderad beräkningsmodell i fortsättningen skulle tillämpas vid beräkningen. Den nya modellen visade att stödet titl vissa produkter och områden skulle höjas, medan stödet i andra fall enligt beräkningsresultaten skulle sänkas.

Regeringen föreslog riksdagen våren 1986 (prop. 1985/86:166) att prisstödet skulle höjas med närmare 102. Stödet skulle enligt regeringens

förslag uppgå till 410 milj. kr. budgetäret 1986/87 (beräknat utfall för år

1985/86 var 375 milj. kr.).

Riksdagen beslutade att ytterligare 100 milj. kr., dvs. 510 milj. kr. skulle anslås till prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1986/87.

I tabell 14 redovisas pristilläggen på olika produkter och i olika pris-

stödsområden fr. o. m. den 1 juli 1986.

Tabell 14. Pristillägg på mjölk, kött och fläsk samt prisstöd för smågrisproduktion fr.o.m. den 1 juli 1986 Produkt Prisstödsområde

Prisstöd för smågrisproduktion lämnas för högst 60 suggor per företag. Prop. 1986/87: 146 Prisstöd till getskötsel lämnas med 325 kr. per år till företag i Norrbot-

tens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Stöd lämnas endast till företag med minst 10 och högst 50 mjölkproducerande getter per företag.

Prisstöd till potatisodling som omfattar minst 0,5 ha lämnas med 3700 kr. per ha och år till företag i Norrbottens län och i de delar av Västerbot-

tens län som ingår i prisstödsområde I. Till företag i övriga delar av

Västerbottens län samt i Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län

lämnas prisstöd till potatisodling med 2 100 kr. per ha och år.

3.2¶Regionalt rationaliseringsstöd

Regionalt rationaliseringsstöd utgår i norra Sverige enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering i form av bidrag till utvecklingsbara företag för utförande av större och samlade investeringar i byggnader och markanläggningar. Bidrag utgår i regel som avskrivningslån och med högst 2596 av kostnaderna, dock högst 250000 kr. för

ekonomibyggnader.

Om det föreligger särskilda skäl kan i vissa fall bidrag utgå med högst 4096 av kostnaderna, dock högst 400000 kr. för ekonomibyggnader. Bidrag kan också utgå till produktionsfrämjande åtgärder, 1. ex. för anskaff-

ning av djur.

Bidrag kan i norra Sverige även ges till begränsat utvecklingsbara företag för utförande av investeringar i byggnader och markanläggningar.

Bidrag utgår endast till begränsade investeringar, t.ex. ombyggnad av djurstall och med högst 25 96 av godkänd kostnad vilket för ekonomibyggnader är maximerat till 40.000 kr. I tabell 15 redovisas det regionala rationaliseringsstödets omfattning.

Tabell 15. Det regionala rationaliseringsstödets omfattning budgetåren 1981/82, 1983/84 och 1985/86 1000-tal kr.

Källa: Lantbruksstyrelsen

Den totala bidragsramen för inre rationalisering har minskats från 55 milj. kr. budgetåret 1981/82 till 18 milj. kr. 1986/87, varav 1,3 milj. kr. är avsedda för särskilda ändamål. Enligt beslut av riksdagen våren 1986 (prop. 1985/86:100, JoU 13. rskr. 165) skall en prioritering göras av stödet ] [Se] [

tens län. För detta ändamål kommer under budgetåret 1986/87 att förbrukas ca 4 milj. kr. i vardera länet.

3.3¶Stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

Riksdagen beslutade våren 1985 att anslå 40 milj. kr. som stöd till särskilt skuldtyngda jordbrukare under budgetåret 1985/86.

Enligt förordningen (1985:673) om stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag har stöd lämnats till dem som under åren 1975-1980 har startat ett jordbruksföretag eller under denna tid har gjort större investeringar i fast egendom som är avsedd för jordbruksdrift. Stöd har lämnats endast till företag som uppfyller de allmänna förutsättningarna för statligt stöd enligt förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering. Stödet har lämnats endast till företag som inte förmår bära sina egna kapitalkostnader och vars ckonomiska svårigheter huvudsakligen beror på omständigheter som företagen inte råder över. Stödet har lämnats i form av lån som är ränte- och amorteringsfritt till dess företaget har förutsättningar att bära kostnaderna för lånet. Lånets storlek har bestämts efter utredning om företagets behov av ekonomiskt stöd och har lämnats med högst 750 000 kr. och lägst 100000 kr.

Antalet ansökningar, antal företag, som beviljats stöd samt beviljade belopp under budgetåret 1985/86 framgår av tabell 16.

Tabell 16. Fördelning av stöd till högt skuldsatta jordbruksföretag budgetåret 1985/86

Källa: Lantbruksstyrelsen

Av tabell 16 framgår att huvuddelen av stödet till höga skuldsatta jord-

bruksföretag har beviljats till företag i norra Sverige.

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning fanns hösten 1986 ca 120 företag i de fem nordligaste länen där ett omedeibart behov fanns av villkorslån eller motsvarande åtgärder. Medelsbehovet för dessa företag beräknades till 400 000-500 000 kr. per företag eller totalt till 50—60 milj. kr. Nästan alla dessa företag har stora garantilån och staten kommer att förlora betydande belopp om företagen gär i konkurs.

I sammanhanget kan även nämnas att ca 20 st företag i Norrbottens län fått skuldlättnad genom att garantilån lösts in och omvandlats till ränte-

och amorteringsfria lån eller genom ackordsförfarande. 123

3.4¶Stödformer inom ramen för jordbruksprisregleringen av Prop. 1986/87: 146 betydelse för jordbruket i norra Sverige

3.4.1 Räntestöd

I syfte att mildra högt skuldsatta jordbrukares problem till följd av en kraftigt höjd räntenivå infördes år 1980 för hela landet ett temporärt ränte-

stöd (SFS 1982:702). Räntestöd har lämnats t. o. m. budgetåret 1985/86.

Räntestöd har utgått med halva beloppet som bidrag. Andra halvan är ett

lån som skall betalas tillbaka med början under regleringsåret 1986/87.

Dessutom tillkommer ränta fr.o.m. regleringsåret 1986/87 på den åter-

stående delen. Stödet har finansierats av prisregleringsmedel. För budget-

året 1985/86 anvisades 20 milj. kr. till stödet.

Enligt beslut av riksdagen våren 1986 har räntebetalning och amortering

för de två första ärens räntestödslån skjutits upp och kommer att börja

först regleringsäret 1987/88.

3.4.2 Etableringsstöd För att underlätta för lantbrukare utan högt eget kapital att etablera sig infördes fr. o. m. den I juli 1982 för hela landet ett särskilt etableringsstöd (SFS 1982:702).

Syftet med stödet är att reducera räntekostnaderna. Lån lämnas under en tid av åtta år efter det att låntagaren börjat ägna sig åt jordbruk med den del av företagarens räntekostnader som överstiger 10 de första fem åren, 1126 de därefter följande två åren och 12: det åttonde året. Godkänd skuld omfattar skulder för fastighetsförvärv, inventarier och driftskapital. Efter åtta år skrivs den skuld av som avser kostnader för inventarier och

driftskapital. Efter ytterligare två år skall den del som avser fastighetsförvärv återbetalas eller omvandlas till ett garantilån. Stöd lämnas endast i mån av tillgång på medel inom ramen för jordbruks-

prisregleringen.

Det totala antalet beviljade etableringsstöd fram till är 1985 uppgår till ca

1 660. Under budgetåret 1985/86 utgick 45 milj. kr. av regleringsmedel för

ändamålet. Dessa medel täckte kostnaderna för dem som anslutit sig

t.o.m. budgetåret 1984/85. Fr.o.m. 1985/86 har inga medel funnits tillgängliga för ytterligare företag.

Riksdagen beslutade under våren 1986 att under 1986/87 anslå 40 milj.

kr. för fortsatt stöd till de företagare som redan anslutit sig till stödfor-

merna. Medel avsattes således inte för nya företag.

3.4.3 Kostnadskompensation

Inom ramen för jordbruksprisregleringen avsätts vissa belopp till föräd-

lingsindustrin i norra Sverige som kompensation för deras högre kostnadsläge. För närvarande avsätts ca 65 milj. kr. per år för mjölk, kött, fläsk och ägg. 124

Riksdagen beslutade år 1985 om mål och riktlinjer för regionalpolitiken (prop. 1984/85:115, AU 13. rskr. 354), Härvid slogs fast att regionalpoliti-

ken skall inriktas på att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar med tillgång till arbete, service och

god miljö samt att glesbygdens utvecklingsmöjligheter skall tas tillvara. Bl. a. anges att bedrivande av kombinationsjordbruk bör underlättas i glesbygdsområdena. Bestämmelser om det regionalpolitiska stödet anges i

förordningen (1985:648) om ändring i förordningen (1982:677) om regio-

nalpolitiskt stöd.

Glesbygdsstöd Den del av det regionäalpolitiska stödet som har mest relevans 1 detta sammanhang är stöd enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd. Glesbygdsstöd kan i mån av tillgång på medel lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd. Med glesbygd avses stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller

service samt skärgårdar och andra liknande områden. Närmare föreskrif-

ter om vilka områden inom ett län som är att hänföra till glesbygd meddelas av länsstyrelsen. De delar av glesbygdsstödet som är av störst intresse i

detta sammanhang är stöd till företag och stöd till intensifierade kommuna-

la sysselsättningsinsatser i glesbygder s. k. IKS-stöd. Härutöver finns stöd

till kommersiell och samhällelig service.

Stöd till företag kan lämnas i form av kreditgaranti och avskrivningslån om de ligger inom av länsstyrelsen avgränsade glesbygdsstödsområden. Avskrivningslån får lämnas för investeringar i byggnader eller andra anläggningar som är avsedda för stadigvarande bruk, maskiner eller annan

utrustning, båtar och iståndsättning av åkermark. Avskrivningslån får utgå

med högst 509£ av godkänd investeringskostnad dock högst 260000 kr. Stöd får inte lämnas om annat statligt stöd har lämnats eller bedöms kunna lämnas för samma ändamål. Glesbygdsstödet lämnas av länsstyrelserna. I flertalet län har prövningen av ärenden som rör de areella näringarna

överlämnats till lantbruksnämnden. IKS-stödet syftar till att ge sysselsättning åt företrädesvis äldre lokalt

bunden arbetskraft. De arbetsobjekt som utförs sker i allmänhet i kommunal regi, men bidrag kan även lämnas till objekt i enskild regi t. ex. mindre

investeringar vid Jordbruksföretag.

I tabell 17 redovisas glesbygdsstödets omfattning i norra Sverige under 1980-talet.

milj. kr.

Av tabell 17 framgår bl. a. att under budgetåret 1985/86 beviljades glesbygdsstöd med totalt 116,8 milj. kr. till norra Sverige. Härav fick 330 företag inom de areella näringarna avskrivningslån med över 20 milj. kr. och kreditgarantier med ca 15 milj. kr. Av dem var ca 200 jordbruksföretag medan övriga rörde bl. a. fiske, skogsbruk eller trädgård. Av de 330 företagen var ca 109£ kombinationsföretag där företagaren även hade annan

sysselsättning än den stödet avsåg.

Annat regionalpolitiskt stöd Övriga regionalpolitiska stödformer berör jordbruket främst indirekt genom allmän förstärkning av näringslivet, sysselsättningen eller infrastrukturen i regionen, samt möjligen vid en jordbrukares satsning på andra näringar, t.ex. pälsdjursuppfödning och vattenbruk. Lokaliseringsstöd i form av lån och bidrag riktar sig annars i första hand till industri och turism. Inte heller övriga regionalpolitiska stödinsatser såsom sysselsättningsstöd, transportstöd och sänkta arbetsgivaravgifter i Norrbotten har

direkt betydelse för jordbruket. Däremot kan de projektmedel som länsstyrelserna disponerar för utvecklingsarbete även komma jordbrukssektorn till del.

3.6¶Arbetsmarknadspolitiska stödformer

Arbetsmarknadsservice

Anslaget inkluderar förutom förmedling och arbetsvägledning även stöd vid geografisk rörlighet. Personer sysselsatta inom jordbruket kan själv-

klart få del av dessa stödformer. Praktiskt föreligger ändå ofta vissa svårigheter för t.ex. gruppen undersysselsatta jordbrukare/jordbruksarbetare. Denna kategori finns sällan anmäld som arbetssökande på förmedlingen. Inte heller vid driftsinskränkningar av mindre omfattning (färre än fem personer) får förmedlingen vetskap om förändringarna. I dessa fall förelig-

ger inte någon varselskyldighet.

Arbetsmarknadsutbildning

Den totala utbildningsvolymen för arbetsmarknadsutbildning budgetåret 86/87 får uppgå till 125 000 kursdeltagare, fördelat med 85 000 deltagare på

reguljära utbildningsväsendet och övriga kurser. För dessa båda utbild-

ningsformer kan jordbrukarc/jordbruksarbetare som är eller löper risk att bli arbetslös och i övrigt uppfyller villkoren för arbetsmarknadsutbildning

beviljas utbildningsbidrag. Inom den särskilt .:anordnade arbetsmarknads-

utbildningen kan även tio procent av utbildningsplatserna utnyttjas för icke

arbetslösa. Den tredje utbildningsformen, AMU i företag. medger utbildning av 20000 kursdeltagare och är främst riktad mot tillverkningsindu-

strin. Stödformen är i sin helhet inte tillämpbar inom jordbruksnäringen.

Arbetslöshetsersättning Ersättning till arbetslöshetskassor och det kontanta arbetsmarknadsstödet utgår över arbetsmarknadsanslagen.

I december 1986 uppbar totalt 1399 personer arbetslöshetsersättning tillhöriga lantarbetarnas arbetslöshetskassa, varav 296 bosatta i skogslänen.

Sysselsätttningsskapande åtgärder Beredskapsarbeten Från anslaget bekostas statliga och kommunala beredskapsarbeten samt enskilda beredskapsarbeten av investeringskaraktär. Beredskapsmedlen

får i östra Norrbotten användas för stimuleringsåtgärder t. ex. utbildning och marknadsföring till etablerade och nystartade företag i syfte att varaktigt minska den höga arbetslösheten. Startbidrag utgår till anordnaren i form av grundbidrag och tilläggsbi-

drag.

Rekryteringsstöd Rekryteringsstöd kan utgå till arbetsgivare med 50 Zi statsbidrag av totala

lönekostnaden. Stödformen skall underlätta anställning av längtidsarbets-

lösa eller i övrigt svårplacerad arbetskraft.

Starta-eget-bidrag

Bidrag kan utgå till arbetslösa för att starta egen verksamhet. Bidraget är

avsett att vara ett tillskott till rörelseidkarens försörjning under inlednings-

skedet av verksamhet som bedöms få en tillfredsställande lönsamhet och ge bidragstagaren en varaktig sysselsättning. Ersättning lämnas under

högst sex månader med belopp som motsvarar dagpenningen från arbets-

löshetskassa elter kontant arbetsmarknadsstöd.

Särskilda försök att stödja arbetstös ungdom

För att stödja otika projekt för arbetslösa ungdomar disponerar regeringen

15 milj. kr.

Statsbidrag för ungdomslag Ersättning ges till offentliga arbetsgivare för anordnande av ungdomsplatser för arbetslösa ungdomar 18—20 år.

3.7¶Övrigt

Utöver de särskilda insatser för jordbruket i norra Sverige som redovisas i föregående avsnitt kan även nämnas annan statlig verksamhet som har stor betydelse för utvecklingen av jordbruket i norra Sverige. I detta sammanhang bör bl.a. erinras om den forsknings- och försöksverksamhet som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet. För verksam-

het i norra Sverige har lantbruksuniversitetet försöksstationer i Röbäcks-

dalen och Öjebyn.

Vidare kan nämnas att av de totala kostnaderna för iantbruksnämnder-

nas rådgivning avser närmare 3097 insatser i norra Sverige. Detta motsva-

rar en kostnad av ca 20 milj. kr. varav ca 2 milj. kr. avser rådgivning till rennäringen.

4¶Tidigare översyner av stödet till jordbruket i norra Sverige

4.1¶Kommittén för översyn av stödet till jordbruket i norra

Sverige samt 1983 års livsmedelskommitté

Den 1 juli 1981 tillkallades en kommitté för att se över stödet till jordbruket

1 norra Sverige (Norrlandskommittén). Kommittén överlämnade sitt betänkande hösten 1982. (Statligt stöd till jordbruket i norra Sverige. Ds Jo

1982:7) Efter remissbehandling överlämnades betänkandet till 1983 års livsmedelskommitté (LMK). LMK:s förslag överensstämmer med Norr-

landskommitténs.

Enligt Norrlandskommittén och LMK bör det regionala rationaliserings-

stödet vara så utformat att likviditeten och den ekonomiska stabiliteten förbättras framför allt under de första åren efter det att en investering har utförts. Stöd till större investeringar vid utvecklingsbara företag föreslogs därför utgå i form av räntebidrag och startbidrag.

Räntebidrag föreslogs endast lämnas om investeringen i ekonomibyggnader uppgick till mer än 300000 kr. Den garanterade räntan skulle vara

107 under år 1—5, 1196 under år 6-7 och 122: under år 8. I vissa fall

skulle den garanterade räntan kunna sänkas till 896 under de tre första

ären.

Till investering i ekonomibyggnad som uppgår till högst 300000 kr. föreslogs stöd utgå i form av investeringsbidrag med högst 2592 av godkänd kostnad. Till investering i ekonomibyggnader vid begränsat utvecklingsbara företag föreslogs investeringsbidrag kunna utgå med högst 25 ZX dock högst 75 000 kr. Stöd till markanläggningar på bestående åker föreslogs utgå i form av 128

investeringsbidrag med högst 5096 av godkänd kostnad om åtgärden avsåg Prop. 1986/87: 146 för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. Till övriga markanläggningar

föreslogs investeringsbidrag kunna utgå med högst 25 96 (i vissa fall 40 20) av godkänd kostnad. | Såväl Norrlandskommittén som LMK föreslog en samordning av tilllämpningen av glesbygdsstödet och det regionala rationaliseringsstödet. Samordningsförslaget innebär i princip att stöd till ekonomibyggnader och

markanläggningar i glesbygdsområdena i första hand lämnas enligt glesbygdsförordningen. Vid större investeringar föreslogs att regionalt rationaliseringsstöd utgår till den del av investeringen vartill bidrag enligt glesbygdsförordningen inte kan utgå (för närvarande investeringar över

520 000 kr.).

4.2¶Lantbruksstyrelsens arbetsgrupp för översyn av vissa stödformer på jordbrukets område

I riksdagens beslut den 6 juni 1985 om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr. 393) behandlades bl. a. frågan om högt skuldsatta jordbrukares problem, det regionala rationaliseringsstödet och frågan om för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp I Norrbottens län. Enligt riks-

dagsbeslutet har lantbruksstyrelsen att följa utvecklingen vid högt skuldsatta jordbruksföretag och redovisa behovet av åtgärder till regeringen. Regeringen gav den 17 juni 1985 lantbruksstyrelsen i uppdrag att i

samband med redovisning av frågor beträffande högt skuldsatta jordbrukares problem även utvärdera etableringsstödet. I uppdraget ingick även att Jämna förslag om det regionala rationaliseringsstödet och frågan om inves-

teringar i för flera fastigheter gemensamma huvudavlopp i Norrbottens län. Till uppdraget hörde vidare att redovisa kostnaderna för de åtgärder

som föreslogs med förslag till finansiering.

I en rapport från oktober 1985 behandlar lantbruksstyrelsen de i utredningsuppdraget ingående frågeställningarna med undantag av hur nyetableringen vid jordbruksföretag långsiktigt skall lösas. Styrelsen har för avsikt

att senare återkomma i denna fråga.

I rapporten lämnas följande förslag. Med ledning av tillgängligt statistiskt material konstateras att skuldök-

ningen vid jordbruksföretagen under de första åren av 1980-talet har varit ungefär densamma i såväl södra och mellersta Sveriges slättbygder som i

norra Sverige. I mellersta Sveriges skogsbygder har skulderna däremot ökat i snabbare takt än i andra regioner.

Vidare konstateras att skulderna i jordbruket generellt sett har utvecklats på ungefär samma sätt i olika storleksgrupper under den analyserade perioden. Några skillnader av betydelse i skuldökningen mellan självägan-

de jordbrukare och arrendatorer har inte kunnat konstateras. Enligt rapporten är skuldnivån i jordbruket generellt sett inte oroande.

Av tillgängligt material framgår att problemet med en hög skuldsättning är

begränsat till företag där nyetablering och/eller större investering ha skett under senaste 10-årsperioden och till stor del finansierats med främmande

kapital. Vidare synes större företag med hög årlig investeringsaktivitet ha

9 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 146

större ekonomiska problem än mindre företag med en förhållandevis lägre investeringsaktivitet. Det bör framhållas att i det statistiska underlaget döljer sig individuella resultat som avviker i såväl positiv som negativ riktning från den bild som det statistiska underlaget ger.

I rapporten föreslås att lån som är ränte- och amorteringsfria under viss

tid — benämnda villkorslån — skall kunna lämnas till jordbrukare som har en sådan skuldbörda att en sänkning av kapitalkostnaderna framstår som nödvändig och meningsfull. Villkorslån bör ses som ett medel för att på ett

smidigt sätt kunna genomföra ett rekonstruktionsarbete. Ett villkorslån

bör utformas enligt i stort sett samma regler som under budgetäret 1985/86 gällde för lån till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag. Detta innebär att återbetalningsskyldigheten och räntevillkoren bör omprövas efter fem år.

Vidare föreslås att betalning av ränta och amortering på räntestödslån imte bör aktualiseras så länge företaget inte kan bära räntekostnaden för

villkorstånet. Kan villkorslånet inte betalas tillbaka utan efter ett antal år

måste skrivas av, bör räntestödslån som företagaren kan ha behandlas på

samma sätt.

Det regionala rationaliseringsstödet bör enligt lantbruksstyrelsens förslag ges en inriktning som i sina huvuddrag överensstämmer med glesbygdsstödet. Stöd till jordbruksföretag i norra Sverige bör enligt rapporten kunna utgå till ekonomiskt utvecklingsbara företag. Till ekonomiskt utvecklingsbara företag bör hänföras företag som i dag ryms inom begreppen utvecklingsbara och begränsat utvecklingsbara företag. I det ekonomiskt utvecklingsbara företagets verksamhet bör förutom jord- och skogsbruksverksamhet kunna inräknas även annan verksamhet som är av betydelse för förcetagets samlade resultat. Även inkomst av tjänst utanför det egna företaget bör ingå i helhetsbedömningen när man bedömer företagets eko-

nomiska utvecklingsbarhet.

Regionalt rationaliseringsstöd bör enligt tantbruksstyrelsens förslag liksom hittills utgå i form av investeringsbidrag. Bidrag till ekonomibyggnader bör utgå med högst 252 av godkänd kostnad, dock högst 300 000 kr.

Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna utgå med högst 4096, dock högst 500 000 kr. Förhöjt bidrag (4096 eller 500000 kr.) bör endast utgå i sådana fall då en från allmän synpunkt önskvärd investering inte kan

genomföras utan förhöjt bidrag. Bidrag bör även utgå till produktionsfräm-

jande åtgärder. Bidrag till investeringar i ekonomibyggnader bör inte utgå om bidragsbeloppet understiger 5 000 kr. Stöd till varaktiga investeringar i markanläggningar på bestående åker bör enligt förslaget kunna utgå utan prövning av företagets möjligheter att

bestå och utvecklas som en självständig enhet. Den enda prövning, som

behöver ske vad gäller åtgärden och företaget, är att det är fråga om en varaktig och från allmän synpunkt lämplig åtgärd som utförs på bestående

åker.

Vidare föreslogs att bidrag bör kunna utgå med högst 5056 av godkänd kostnad för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. I

Norrbottens län bör bidrag kunna utgå med högst 75 4.

Bidrag till täckdikning och andra markanläggningar föreslogs kunna utgå

med högst 2550 av godkänd kostnad. Om särskilda skäl föreligger bör Prop. 1986/87: 146 bidrag kunna utgå med högst 4095 av godkänd kostnad. Till markanlägg-

ning bör liksom nu räknas grundkalkning som utförs i samband med annan

markförbättringsåtgärd. |

Medelsbehovet för villkorslån uppskattades av lantbruksstyrelsen till

200 milj. kr. i hela landet under en 5-årsperiod fördelat med 40 milj. kr. per är. Mellan åren 1980-1984 har sammanlagt 218 milj. kr. eller i genomsnitt drygt 40 milj. kr. per år betalats ut i form av räntestöd.

Medelsbehovet för regionalt rationaliseringsstöd uppskattades till 55

milj. kr. per år. varav 30 milj. kr. avser stöd till ekonomibyggnader och 25

milj. kr. stöd till markanläggningar.

Enligt lantbruksstyrelsen, talar den av styrelsen föreslagna inriktningen

av det regionala rationaliseringsstödet och den föreslagna synen på vad som är ett ekonomiskt utvecklingsbart företag i norra Sverige, för en administrativ samordning av glesbygdsstöd till jordbruksföretag och rationaliseringsstödet. Därför föreslog lantbrukstyrelsen att lantbruksnämnderna i norta Sverige årligen tilldelas en medelsram för glesbygdsstöd till

lantbruk och att lantbruksnämnderna även bör besluta i ärenden om gles-

bygdsstöd till lantbruk.

5¶Överväganden och förslag

5.1¶Allmänna utgångspunkter

Enligt riksdagens beslut om livsmedelspolitiken år 1985 (prop.

1984/85:166, JoU 33. rskr. 393) finns, med anledning av jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service och miljö, skäl att behålla

ett regionalpolttiskt motiverat stöd till näringen t denna del av landet. Detta ansågs betydelsefullt även från försörjningsberedskapssynpunkt. I samband med beslutet om regleringen av priserna på jordbruksprodukter våren 1986 (prop. 1985/86:166, JoU 24, rskr. 344) begärde riksdagen att regeringen utarbetar ett åtgärdsprogram för Norrlandsjordbruket.

Utvecklingen inom jordbruket har under 1980-talet kännetecknats av en försämrad lönsamhet bl.a. som en följd av överskotten av jordbruksprodukter. Den allmänt försämrade lönsamheten har även drabbat jordbruket i norra Sverige. I avsnitt 2 redovisas jordbrukets omfattning och utveckling i norra Sverige under 1980-talet. Härav framgår att denna i stort överens-

stämmer med utvecklingen inom landet i övrigt. Inom vissa områden har dock utvecklingen inneburit en snabbare minskning av jordbruket än inom

landet i övrigt. Mjölkproduktionen i norra Sverige har tenderat att minska snabbare än i övriga delar av landet.

Av avsnitt 3 framgår att betydande statligt stöd lämnas till jordbruket i norra Sverige. Sammantaget är de statliga insatserna för stöd till jordbruket i norra Sverige av storleksordningen 600 milj. kr. per är.

Per den I juli 1986 skedde cen kraftig uppräkning av prisstödet till jord-

bruket i norra Sverige. Under budgetåret 1985/86 vidtogs särskilda åtgär-

der för högt skuldsatta jordbrukare. Huvuddelen av insatserna. drygt 30 131

miljoner kr. avsåg norra Sverige. Vidare har räntenivån sänkts och pro- Prop. 1986/87: 146 duktionskostnaderna i övrigt stabiliserats. Sammantaget har dessa åtgärder medfört att förutsättningarna för jordbruket i norra Sverige bör ha förbättrats under innevarande budgetår. Norrlandsjordbruket bör även komma att påverkas positivt av de generella jordbrukspolitiska åtgärder som vidtages för att förbättra situationen för hela näringen. Detta gäller

inte minst åtgärder för att minska spannmåälsöverskotten.

Utöver generella jordbrukspolitiska insatser och tidigare insatser kan

dock ytterligare åtgärder behövas för att förbättra situationen för jordbruket i norra Sverige. Inte minst viktiga i detta sammanhang är åtgärder som

minskar skillnader i produktionskostnader mellan norra Sverige och övriga

delar av landet samt värnar sysselsättningen och miljön.

5.2¶Prisstöd

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige syftar till att kompensera för de högre produktionskostnaderna i detta område jämfört med områden i

mellersta Sverige. Prisstödet differenticras mellan olika stödområden så

att stödet successivt ökar längre norrut och är högst i nordligaste Sveriges inland. En översyn av beräkningsunderlaget genomfördes av statens jordbruksnämnd så sent som under budgetåret 1985/86. Det har därför i detta sammanhang inte funnits anledning att närmare överväga utformningen av stödet.

Genom beslut av riksdagen år 1986 skedde en kraftig uppräkning av prisstödet med 135 milj. kr. från 375 milj. kr. budgetåret 1985/86 till 510 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Detta innebär en höjning med 100 milj. kr. utöver justering med hänsyn till det nya beräkningsunderlag som framtagits av jordbruksnämnden. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom jordbruket under det senaste året finns inte skäl att räkna upp stödet per

den 1 juli 1987. Justeringar av prisstödet bör i fortsättningen ske med

hänsyn till förändringar i kostnadsutvecklingen i jordbruket.

Därutöver finns skäl att med jämna mellanrum, förslagsvis vart tredje år, genomföra en närmare Översyn av prisstödet.

De geografiska gränserna bygger bl. a. på produktionskostnadskalkyler

för olika områden. Områdesindelningen ändrades senast genom beslut av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:166, JoU 24, rskr. 344). Det bör även i fortsättningen i första hand ankomma på regeringen och statens jordbruks-

nämnd att meddela föreskrifter om mindre ändringar 1 gränsdragningen mellan stödområdena. Även dessa frågor bör prövas med jämna mellanrum av jordbruksnämnden.

5.3¶Investeringsstöd

5.3.1 Allmänt

Riksdagen har uttalat att investeringarna i jordbruket i norra Sverige i

huvudsak bör vara ersättningsinvesteringar för att behålla nuvarande produktionsvolym. Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga att 132

investeringsverksamheten får en nägot annorlunda inriktning än hittills. — Prop. 1986/87:146

Befintliga resurser bör i större utsträckning tas till vara, förbättras och successivt utvecklas även om det innebär att jordbrukarfamiljen inte kan få

full sysselsättning på brukningsenheten. Det regionala rationaliseringsstödet bör anpassas i denna riktning. Rationaliseringsstödet bör, som lantbrukssyrelsen tidigare föreslagit, ges en inriktning som i sina huvuddrag överensstämmer med glesbygdsstödet. Stöd till jordbruksföretag i norra Sverige bör kunna utgå till ekonomiskt utvecklingsbara företag. Med ekonomiskt utvecklingsbara företag bör avses företag som bedriver enbart jordbruk eller jordbruk i kombination med skog eller någon annan verksamhet. Exempel på kompletterande

produktionsgrenar kan vara vattenbruk, trädgårds- och köksväxtodling,

get- och fårskötsel, biodling, pälsdjursuppfödning, viltproduktion, bär- och

svampplockning, turism m. m.

Till ekonomiskt utvecklingsbara företag bör räknas företag som i dag

ryms inom begreppen utvecklingsbara och begränsat utvecklingsbara. I det ekonomiskt utvecklingsbara företagets verksamhet bör förutom jordoch skogsbruksverksamhet inräknas även annan verksamhet som är av betydelse för företagets samlade resultat. Även inkomst av tjänst utanför

det egna företaget bör ingå i den helhetsbedömning som måste göras av

företagets ekonomiska utvecklingsbarhet. Detta innebär att brukaren inte alltid behöver få sin huvudsakliga sysselsättning i och inkomst från företaget. Verksamheten i det kombinerade företaget skall dock vara av betydelse för brukarens sysselsättning och försörjning. Det bör understrykas att

för att ett företag skall kunna betraktas som ekonomiskt utvecklingsbart så

måste såväl företaget som enskilda verksamheter kunna lämna ett med hänsyn till resursinsatsen godtagbart ekonomiskt överskott.

Det företagsbegrepp som föreslås skapar förutsättningar för en flexibel tillämpning av rationaliseringsstödet. Detta bör också komma till uttryck vid tillämpningen. I områden med goda förutsättningar för jordbruksproduktion såsom i norra Sveriges kustbygder bör brukningsenhetens jordoch skogsbruk i regel vara den dominerande delen i företaget. Vidare bör rationaliseringsstöd inte lämnas på ett sådant sätt att en framtida utveckhing av företagets eller andra jordbruksföretags verksamhet försvåras.

I andra områden med mindre goda förutsättningar för jordbruksproduk-

tion kan andra verksamheter än jordbruksverksamheten mycket väl vara

den dominerande delen i företaget. Jordbruksverksamheten blir då ett

komplement till övriga verksamheter på samma sätt som andra verksam-

heter i de bättre jordbruksbygderna blir ett komplement till jordbruksverk-

samheten.

Den syn som här redovisas på vad som är ett ekonomiskt utvecklings-

bart företag innebär att det inte blir någon klar gräns mellan de företag som kan komma ifråga för glesbygdsstöd och de företag som bör komma ifråga för rationaliseringsstöd. För att på bästa sätt utnyttja de ekonomiska resurser som ställs till förfogande inom såväl glesbydsstödets som rationaliseringsstödets ram, bör stödgivningen ske efter likartade principer.

Samtidigt måste även i fortsättningen beaktas behovet av att genom

bl.a. reinvesteringar ta tillvara resurserna vid utvecklade och utvecklings- 13 '

10 Riksdagen 1986/87. I saml. Nr 146

bara företag som exempelvis i norra Sveriges kustbygder och där jord-

bruksproduktionen även i fortsättningen kommer att vara den dominerande delen i företagen.

Den här föreslagna anpassningen av det regionala rationaliseringsstödet

och de extra resurser som i det följande föreslås ställas till förfogande

under en treårsperiod innebär sammantaget en väsentlig förstärkning av stödet till de areella näringarna i syfte att främja sysselsättningen.

Norrlandskommittén föreslog att startbidrag skulle kunna utgå med högst 100 000 kr. i samband med utförande av större investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar. Startbidraget var avsett som ett stöd

till företaget och företagaren under de första åren av ett uppbyggnadsskede.

Om det regionala rationaliseringsstödet främst inriktas mot ersättnings-

investeringar och successiv uppbyggnad av företagen minskar behovet av startbidrag. Det är därför inte motiverat att införa ett startbidrag.

Livsmedelskommittén föreslog även att räntebidrag skulle kunna utgå

till större investeringar i ekonomibyggnader vid utvecklingsbara företag.

Ett stödsystem som innebär att kapitalkostnaderna på sikt stiger förut-

sätter att de totala intäkterna och kostnaderna utvecklas på ett för det enskilda företaget fördelaktigt sätt. Kostnaderna i jordbruket har under

1980-talet som nämnts stigit snabbare än intäkterna. Stöd i form av räntebi-

drag innebär även att skuldsättningen i företaget blir högre och därmed också brukarens risktagande. Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av riksdagens uttalande om det regionala rationaliseringsstödets inriktning är det inte motiverat atl införa ett räntebidrag till större investeringar. Startbidrag och räntebidrag bör kunna prövas i samband med frågan om nyetablering inom jord-

bruket.

5.3.2¶Stöd till ekonomibyggnader

Regionalt rationaliseringsstöd till ekonomibyggnader bör utgå i form av

investeringsbidrag med högst 252 av godkänd kostnad. Det bidrag som

högst kan utgå bör höjas från nuvarande 250000 kr. till 300000 kr. Det bidrag som kan utgå om särskilda skäl föreligger bör höjas från nuvarande

407 till 5026 av godkända kostnader. Det bidrag som högst kan utgå bör höjas från nuvarande 400000 kr. till 500 000 kr. Förhöjt bidrag (50 926 eller

500000 kr.) bör endast utgå i sådana fall då en från allmän synpunkt

önskvärd investering inte kan genomföras utan förhöjt bidrag. Maximibeloppen har varit oförändrade sedan 1978 och den föreslagna höjningen är mindre än ökningen av byggnadskostnaderna under samma

period. Med hänsyn till den av riksdagen förordade inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet finns dock inte skäl att föreslå en uppräkning av maximibeloppen motsvarande ökningen av byggnadskostnaderna. Bidrag till produktionsfrämjande åtgärder bör liksom nu kunna utgå i

samband med utförande av större investering i ekonomibyggnader. Den

produktionsfrämjande åtgärden skall medföra cen effektivisering av pro- 134

duktionen och ha karaktär av investering, såsom anskaffning av bättre Prop. 1986/87: 146 djurmaterial etc.

Kreditgarantier för lån till investeringar i byggnader på jordbruksföretag bör lämnas enligt rationaliseringsförordningen till ekonomiskt utvecklingsbara företag.

5.3.3 Markanläggningar

Täckdikningen och markens tillstånd i övrigt har stor betydelse för avkastningen. Norrlandskommittén konstaterade att de skillnader i produktionskostnad som finns mellan norra och mellersta Sverige i huvudsak beror på

skillnader i markens avkastningsförmåga. Så t.ex. visar genomförda un-

dersökningar att för vall och korn, som är de viktigaste grödorna i norra

Sverige uppgår normskörden till ca 60-702 av möjlig avkastningsnivå. En stimulans av investeringar i markanläggningar såsom huvudavlopp.

steringar i huvudavlopp är särskilt stort i Norrbottens län.

Investeringar i markanläggningar kan i många fall med fördel utföras gemensamt för flera fastigheter t.ex. täckdikning av sammanhängande markområden som ingår i flera fastigheter. I andra fall är gemensamt utförande nödvändigt, exempelvis investeringar i huvudavlopp som av-

vattnar marken från flera fastigheter. Behovet av att stimulera ett gemen-

samt utförande bör komma till uttryck vid stödets utformning.

Lantbruksstyrelsen uppskattade år 1980 behovet av investeringar i huvudavlopp till 190 milj. kr. under en tioårsperiod och i täckdiken till 160 milj. kr. Totalt berörd areal uppskattades till drygt 37000 ha åker. Till

investeringarna i huvudavlopp föreslog lantbruksstyrelsen att bidrag skulle utgå med sammanlagt 75 26 och till investeringarna i täckdiken med sam-

manlagt 4096. Det totala behovet av bidrag beräknades med dessa förut-

sättningar till 21 milj. kr. per år. Regeringen anvisade år 1982 särskilda medel med 5 milj. kr. för att

underlätta utförandet av för flera fastigheter gemensamma huvudavlopp i

Norrbottens län. Härigenom kunde, utöver det regionala rationaliserings-

stödet, i Norrbottens län under budgetåret 1982/83 och 1983/84 särskilt stöd lämnas med ytterligare 35 94 till investeringar i huvudavlopp.

Täckdikningen har inte ökat i omfattning i Norrbotten sedan år 1980.

Prioriteringen av huvudavloppen har gjort att resurserna inte har räckt till för att även öka täckdikningsverksamheten.

Stöd till varaktiga investeringar i markanläggningar på bestående åker bör kunna utgå utan prövning av företagets möjligheter att bestå och

utvecklas som en självständig enhet. Den enda prövning, som behöver ske vad gäller åtgärden och företaget, är att det är fråga om en varaktig och

från allmän synpunkt lämplig åtgärd som utförs på bestående åker.

Stöd till markanläggningar bör utgå i form av investeringsbidrag. Stödet bör utformas bl. a. med hänsyn till behovet av att stimulera utförandet av olika typer av markanläggningar.

Vissa markinvesteringar, såsom huvudavlopp, berör som nämnts i regel flera fastigheter. En del av dessa fastigheter ägs av aktiva jordbrukare, 135

som kan ha intresse av att en förbättring av huvudavloppet kommer till Prop. 1986/87: 146

stånd, medan andra fastigheter ägs av passiva markägare, som inte har

samma intresse av att utföra markinvesteringar. För att undvika kost-

samma och arbetskrävande syneförrättningar enligt vattenlagen är det

angeläget att frivilliga överenskommelser kan komma till stånd. För att det skall vara möjligt att få till stånd sådana överenskommelser fordras en

ganska hög stimulans.

Behovet av en hög stimulans till huvudavlopp är även motiverat med hänsyn till de sammanlagda kostnaderna för att få en tillfredsställande

torrläggning av marken. I många områden i norra Sverige, framför allt i Norrbottens län, är dessa kostnader större än markens saluvärde. Investeringar i markanläggningar, som är nödvändiga för att de naturliga produktionsbetingelserna i norra Sverige skall kunna tas till vara, kan därför i

mänga fall inte förväntas komma till utförande utan ett relativt högt inves-

teringsbidrag.

Bidrag bör kunna utgå med högst 50 76 av godkänd kostnad för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp. Bidrag för utförande av för flera fastigheter gemensamt huvudavlopp i Norrbottens län bör lämnas enligt rationaliseringsförordningen med högst 75 36 av godkänd kostnad.

Behovet av stimulans för utförande av täckdikning och andra markanläggningar är i regel mindre än behovet av stimulans för utförande av huvudavlopp. Bidrag till täckdikning och andra markanläggningar bör kunna utgå med högst 25 26 av godkänd kostnad. Om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna utgå med högst 50 56 av godkänd kostnad.

Avgörande för om bidrag skall lämnas med mer än 257: av godkänd

kostnad bör vara att det finns ett starkt stimulansbehov för att en från allmän synpunkt lämplig åtgärd skall komma till utförande.

Investeringar i markanläggningar medför i vissa fall att även andra markförbättrande åtgärder kan behöva utföras. Till markanläggning bör därför liksom nu är fallet räknas grundkalkning som utförs i samband med annan markförbättringsåtgärd. Grundkalkningen bör som regel avse samma åkerareal som är föremål för annan markförbättringsåtgärd. Om särskilda skäl finns bör bidrag kunna lämnas till grundkalkning utan samband

med annan markförbättringsätgärd.

Kreditgaranti för lån till investeringar i markanläggningar på jordbruksföretag bör lämnas enligt rationaliseringsförordningen till ekonomiskt ut-

vecklingsbara företag.

5.3.4 Samordning av glesbygdsstöd och regionalt rationaliseringsstöd Livsmedelskommittén föreslog en samordning av glesbygdsstöd och regio-

nalt rationaliseringsstöd.I princip innebar förslaget att i de områden där

glesbygdsstöd kan utgå skulle bidrag till investeringar i ekonomibyggnader och markanläggningar lämnas enligt glesbygdsförordningen upp till en investeringskostnad på 400000 kr. Om investeringskostnaden översteg 400000 kr. skulle resterande del prövas enligt rationaliseringsförordning-

en.

Sedan livsmedelskommittén lämnade sitt förslag har glesbygdsstödets

bidragstak höjts från 200000 kr. till 260000 kr. Detta innebär att 5096 i Prop. 1986/87: 146

bidrag kan lämnas upp till en investeringskostnad på 520 000 kr. Mot denna bakgrund och även med hänsyn till den föreslagna inriktningen av det regionala rationaliseringsstödet mot i huvudsak successiv uppbyggnad av

företag och en stimulans av ersättningsinvesteringar framstär en teknisk samordning av glesbygdsstödet och det regionala rationaliseringsstödet såsom livsmedelskommitténs förordade för närvarande som mindre ange-

läget. Med den inriktning av det regionala rationaliseringsstödet som föror-

das i det föregående bör i norra Sveriges inland vara möjligt att lämna

investeringsbidrag till ekonomibyggnader med 5096 av godkänd kostnad. Därigenom kan en godtagbar stimulans uppnås utan att stöd till en och samma investering lämnas enligt två förordningar.

Mot en teknisk samordning av det regionala rationaliseringsstödet och glesbygdsstödet talar behovet av medel för reinvesteringar vid jordbruksföretag utanför det område som omfattas av glesbygdsstödet.

Administrativt är de båda stödformerna för närvarande samordnade genom att glesbygdsstöd till areella näringar i flertalet län handläggs av lantbruksnämnderna. Principiella överväganden m.m. om bl.a. stödgivningens inriktning och speciella insatser i vissa regioner bör göras I samråd

mellan lantbruksnämnden och länsstyrelsen i resp. län.

5.4¶Stöd till särskilt skuldtyngda jordbruksföretag

Efter beslut av riksdagen våren 1985 har under budgetåret 1985/86 enligt förordningen (1985:673) 40 milj. kr. lämnats som stöd till särskilt skuld-

tyngda jordbrukare, varav drygt 30 milj. kr. till norra Sverige.

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning fanns hösten 1986 ca 120 företag i norra Sverige varav hälften i Norrbottens län med en så hög skuldsättning att behov fanns av särskilda åtgärder. Nästan alla dessa företag har bety-

dande garantilån och staten kommer att förlora betydande belopp om företagen går i konkurs.

] sammanhanget kan nämnas att av de totalt 120 företagen har ca 20

företag i Norrbottens län fått skuldlättnad genom att garantilän lösts in och

omvandlats till ränte- och amorteringsfritt lån eller genom ackordsförfarande.

Som redovisats i det föregående bör situationen inom jordbruket i norra

Sverige ha förbättrats under senare delen av år 1986. Lantbruksstyelsen

bör utnyttja möjligheten att efter hand medverka till rekonstruktion av högt skuldtyngda företag genom att biträda vid ackord eller eljest efterge

statens rätt på grund av garantiätagande för lån.

Ett offentligt ackord innebär att såväl staten — i de fall företaget har statliga garantilån — som andra fordringsägare gemensamt får medverka till en rekonstruktion. Om den ekonomiska situationen vid de företag det

här är fråga om inte är så allvarlig att det är möjligt att få andra fordrings-

ägare att medverka i rekonstruktionsarbetet men en skuldsanering ändå bedöms nödvändig, bör ett underhandsackordsförfarande 1 vissa fall bli aktuellt.

Från fall till fall får prövas när det kan vara motiverat att även andra 137

fordringsägare medverkar i rekonstruktionsarbetet genom att skriva av en

del av sina fordringar, ändra på villkor för lån etc. Är andra fordringsägare inte beredda att — med hänsyn till deras förlustrisk — göra skäliga eftergif-

ter bör underhandsackord inte komma i fråga. Detta gäller särskilt om uppgörelsen i huvudsak leder till att andra fordringsägares förlustrisk

elimineras.

Om ytterligare insatser bedöms vara nödvändiga för att stödja särskilt

skuldtyngda jordbruksföretag bör det bedömas i vilken utsträckning sär-

skilda resurser bör disponeras för ändamålet av de medelsramar som i avsnitt 5.10 föreslås ställas till resp. läns förfogande.

5.5¶Nyetablering

Regeringen uppdrog den 27 juni 1985 åt lantbruksstyrelsen att i samband med redovisningen av högt skuldsatta jordbrukares situation även utvärdera etableringsstödet. I en rapport från lantbruksstyrelsen avlämnad i oktober 1985 behandlades de i utredningsuppdraget redovisade frågeställningarna med undantag av hur nyetableringen vid jordbruksföretag långsiktigt skall kunna underlättas. Styrelsen har för avsikt att senare återkomma i

denna fråga.

Under år 1986 har lantbruksstyrelsen på uppdrag av lantbruksekonomis-

ka samarbetsnämnden genomfört studier av nyctableringen inom jordbruket. Syftet med studien har varit dels att erhålla en kartläggning av nyetab-

leringens omfattning och inriktning och dels att genom en studie av jordbrukare som etablerat sig under 1980-talet få en bild över aktuella problem

i samband med nyetablering.

Antalet nyetableringar har beräknats till ca 3 300 per år eller ca 3'£ av det totala antalet företag i landet. Gemensamma drag hos de företag som etablerat sig har varit ett alltför lågt eget kapital vid starten och till följd härav ansträngd likviditet. Många företagare är beroende av inkomster utanför företaget för sin försörjning. Gemensamma problem är bristande

kunskaper i företagsekonomiska frågor och brist på företagsekonomisk

helhetssyn. I rapporten redovisas vissa sammanfattande synpunkter och förslag. Dessa rör finansiering vid etablering, utbildning och praktiskt kunnande samt företagsledningsfrågor.

Frågan om hur nyetablering vid jordbruksföretag skall underlättas bör behandlas efter det att lantbruksstyrelsen återkommit i frågan.

5.6¶Utvecklingsprojekt

I avsnitt 5.3 redogörs för vissa förslag som syftar till att underlätta uppbyggnad och utveckling av kombinationsföretag där jordbruket utgör en

del. Exempel på kompletterande produktionsgrenar kan vara vattenbruk,

trädgårds- och köksväxtodling, get- och fårskötsel, biodling, pälsdjursupp-

födning, viltproduktion, bär- och svampplockning, turism m. m. Även om

flera av dessa verksamheter var och en för sig inte kan få någon större

omfattning kan de sammantaget och i kombination med jord- och skogsbruk ge betydande möjligheter till ökad sysselsättning särskilt i glesbygder.

Glesbygdsdelegationen och Lantbrukarnas riksförbund har givit ut en idékatalog för landsbygden. I denna ges exempel på en rad olika verksamheter som kompletterar den konventionella jordbruksdriften.

Gemensamt för dessa kompletterande verksamheter är ofta att kunskaperna är för dåliga vad gäller produkt- och verksamhetssidan, finansiering,

produktionsteknik och marknadsföring. Särskilda kunskaper krävs även

vad gäller ledning av kombinerade företag.

Utöver bättre finansieringsmöjligheter krävs särskilda insatser för att

stimulera utvecklingen av kombinationsföretag. Särskilda medel bör där-

för kunna avdelas för detta ändamål exempelvis genom stöd till regionala och lokala utvecklingsproiekt inom området. Vidare kan utbildnings- och

marknadsföringsinsatser behövas.

I programmen kan även ingå att finna former för information till länsarbetsnämnderna vid ändrade drifts- och produktionsförhällanden som påverkar sysselsättningen. Vidare kan ingå att tillsammans med länsarbetsnämnderna gå igenom behoven av utbildningsinsatser och att i ökad utsträckning ta vara på befintlig arbetsmarknadsutbildning.

5.7¶Forsknings- och försöksverksamhet

Växtodlingen 1 norra Sverige är en grund för animalieproduktionen. Av

bakgrundsbeskrivningen framgår att avkastningen inom mjölkproduk-

tionen i norra Sverige ligger väl i nivå med den i övriga delar av landet. Däremot har inte den norrländska växtodlingen förbättrats i samma takt som i landet i övrigt.

De speciella betingelserna i norra Sverige innebär inte enbart nackdelar.

Användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel är betydligt lägre i denna del av landet. Även de speciella klimat- och ljusförhållandena ger i

vissa avseenden fördelar gentemot övriga delar av landet. Härigenom finns förutsättningar att producera en rad livsmedelsprodukter, inte enbart tradi-

tionella jordbruksprodukter. med speciella kvalitetsegenskaper. Utöver

kunskaper vad gäller odlingsteknik m. m. ställer sådan produktion av icke traditionella jordbruksprodukter speciella krav vad gäller marknadsföring

m.m. För att förbättra förutsättningarna för det norrländska jordbruket bör

ytterligare resurser ställas till Sveriges lantbruksuniversitets förfogande för verksamheten vid Röbäcksdalen.

I sammanhanget kan nämnas att staten för närvarande lämnar bidrag

ling. Av den bidragsfinansierade växtförädlingen som direkt syftar till

sortframställning omfattar växtförädling för norra Sverige, köksväxtförädling och potatisförädling cirka tre fjärdedelar, De tre delarna är av samma

storleksordning. Vidare kan nämnas att vad gäller stödet till växtförädlingsverksamheten skall enligt avtal mellan staten och Lantbrukarnas riks-

förbund före utgången av år 1988 förhandlingar tas upp mellan staten och jordbrukets föreningsrörelse om eventuellt behov av fortsatt stöd till växtförädlingsverksamhet för tiden efter den 31 december 1989. I detta sammanhang bör behovet av växtförädling för norra Sverige beaktas. 139

Forskning av betydelse för utvecklingen av glesbygden i norra Sverige

sker också vid andra institutioner. Bl.a. bör nämnas den glesbygdsan-

knutna forskningen vid Centrum för regionalvetenskaplig forskning i Umeå. högskolan i Östersund och expertgruppen för forskning om regional utveckling.

5.8¶Rådgivning och fortbildning

Lantbruksstyrelsen har i sin särskilda rapport med underlag för anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 inför perioden 1987/88—-1989/90

bl. a. behandlat regional- och glesbygdspolitiskt motiverad rådgivning. Av den totala kostnaden för lantbruksnämndernas rådgivning avser när-

mare 3097 insatser i norra Sverige. Det motsvarar en kostnad av drygt 20 milj. kr., varav ca 2 milj. kr. avser rådgivning till rennäringen. Under lång tid har staten medverkat till att bygga upp rationella jordbruksföretag i regionen. Fortfarande finns brister i de produktionstekniska och företagsekonomiska förutsättningarna. Förbättringar I dessa avseen-

den är nödvändiga för att många av företagen skall kunna vidmakthållas.

En utbyggnad av jordbruksnäringens egen rådgivning har i motsats till i övriga delar av landet inte skett och kan inte heller väntas ske i Norrland. Sedan år 1979 finns sju lokalrådgivaretjänster vid lantbruksnämnderna i de fyra nordligaste länen. Även andra rådgivningsresurser används för rådgivning till glesbygdsföretag främst i samband med glesbygdsstöd. Så-

dan rådgivning med syfte att ta till vara lokala resurser och initiativ i kombination med glesbygdsstödet och andra insatser för att främja sysselsättningen i glesbygderna har visat sig ge god effekt. Insatsbehovet är långt

större än de för närvarande tillgängliga resurserna. I några län anslår kommuner och landsting medel för lokalrådgivning med jordbruksinriktning. En förbättrad samordning med de statliga resurserna vid lantbruksnämnderna skulle öka den samlade effekten av den offentligt finansierade

rådgivningen.

Formerna för rådgivning kan variera. I vissa län har länsstyrelsen medverkat till anställning av särskilda landsbygdsutvecklare, som bl. a. har till

uppgift att ta tillvara lokala initiativ och ge råd m.m. till enskilda. I Gävleborgs län driver bl. a. länsstyrelsen, kommuner och hushållningssällskapet ett gemensamt projekt med bygderådgivare som bl. a. skall stimule-

ra till alternativ användning av åkerarealen. Det bör ankomma på länsmyndigheterna att tillsammans besluta om i

vilka former utökad rådgivning skall genomföras.

Övergång till kombinationsverksamhet kan ställa krav på vidareutbild-

ning. Även här kan särskilda insatser från länsmyndigheterna erfordras. I detta sammanhang kan nämnas att statens skola för vuxna i Härnösand i samverkan med bl.a. skolöverstyrelsen, utvecklingsfonder och Komvux

bedriver ett utvecklingsarbete om småföretagsutbildning i glesbygd. Vidare kan noteras att utbildning av kombinationsföretagare startar hösten 1987

vid folkhögskolan i Övertorneå med stöd av östra Norrbottendelegationen. I det föregående redovisas de arbetsmarknadspolitiska stöd som är eller kan vara tillämpbara inom jordbruket. Regionalt bör en genomgång göras 140

ka stödformer i jordbruket. Härvid bör särskilt uppmärksammas behovet

av utbildning och stöd i samband med uppbyggnad och utveckling av

kombinerade företag. Även kvinnornas situation bör uppmärksammas i

detta sammanhang.

Arbetsmarknadsstyrelsen har nyligen mot bakgrund av de åtgärder som

gjorts för att få balans inom animalie- och vegetabilieproduktionen fattat beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom jordbruket. Åtgärderna

avser bl.a. samräd, kartläggning, information, uppsökande verksamhet, varsel och arbetsmarknadsutbildning.

Försöksvis bör som ett led i stimulans till uppbyggnad av kombinationsföretag starta-eget-bidrag införas för verksamhet som inte är ett naturligt led i jordbruksdriften.

5.9¶Övriga åtgärdsförslag

I anslutning till arbetet med åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige har framförts olika förslag om åtgärder som inte närmare behandlats i det föregående. Förslagen rör bl.a. behovet av att stärka jordbruksfastigheter med skog och avskrivningsregler vid byggnadsinvesteringar.

Förstärkning av jordbruksföretag med skog, är en viktig insats för att förbättra möjligheterna till inkomster och sysselsättning vid kombinerade

jord- och skogsbruksföretag. Frågan kommer att behandlas i den proposi-

tion om jordförvärvslagstiftningen som regeringen lägger fram under våren

1987.

För att underlätta investeringar i byggnader och markanläggningar har

föreslagits att en omedelbar avskrivning bör medges för sådana investeringar som finansieras genom t.ex. skogsuttag, större försäljningar av

t.ex. grus, torv, avstyckade tomter m. m. Frågan om beskattningsregler för familjeföretag ses för närvarande över av 1980 års företagsskattekommitté.

5.10¶Medelsbehov

Som redovisats i föregående avsnitt bedöms situationen inom det norr-

ländska jordbruket ha förbättrats under senare delen av år 1986 bl. a. som

en effekt av den kraftiga höjningen av prisstödet per den 1 juli 1986.

Situationen har även förbättrats genom att räntekostnaden har minskat och att produktionskostnaderna i övrigt har stabiliserats. Jordbruket i norra

Sverige påverkas även positivt av de ytterligare jordbrukspolitiska insatser som kommer alt vidtagas för att minska spannmälsöverskotten.

De ytterligare åtgärder som föreslagits avser bl. a. ökade möjligheter att stödja kombinationsföretap, insatser för att genom investeringar tillvarata

befintliga produktionsresurser och ökade insatser vad gäller markanlägg-

ningar. Vidare har föreslagit särskilda utvecklingsprojekt för att stimulera uppbyggnad och utveckling av kombinationsföretag ökade satsningar på forsknings- och försöksverksamhet för norrlandsjordbruket samt ökade insatser vad gäller rådgivning och fortbildning. 141

Genom en bättre samordning och av olika jordbruks-, regional och arbetsmarknadspolitiska insatser bör de resurser som nu finns för att

stödja jordbruket i norra Sverige kunna utnyttjas effektivare.

Det samlade behovet av medel för investeringar kan uppskattas till

ytterligare ca 18 milj. kr. per år vilket är en fördubbling i förhållande till nuvarande bidrag för inre rationalisering. Behovet av medel för ökad rådgivning kan uppskattas till ca 5 milj. kr. per år och utvecklingsprojekt till 6 milj. kr. per år. Resurserna för forsknings- och försöksverksamhet

bör ökas med 1,5 milj. kr. per år. Härutöver bör anslås ca 3 milj. kr. per år

för bl. a. insatser som rör mer än ett län. Sammanlagt kan behovet av medel för ett åtgärdsprogram för jordbruket

I norra Sverige uppskattas till ca 100 milj. kr. under en treårsperiod.

5.11¶Genomförande

I det föregående har redovisats exempel på insatser för jordbruket i norra Sverige. Behovet av och valet mellan olika insatser varierar naturligen

med länens olika förutsättningar i utgångsläget. Insatsbehovet kan också

vara olika inom länet. Inom vissa områden kan satsning på utvecklingsbara jordbruk bedömas som angelägen, medan det 1 andra delar av länet kan anses särskilt angeläget att prioritera kombinationsföretag i en allmän satsning på glesbygdsutveckling.

I länen har länsstyrelserna ansvar för regional och glesbygdspolitiska

frågor medan lantbruksnämnderna har motsvarande funktion vad gäller jordbrukspolitiken. Som framgått av det föregående syftar åtgärdsprogrammet till att främja sysselsättningen och att upprätthålla jordbruksproduktionen.

Varje län bör tilldelas en medelsram för genomförande av olika insatser.

Det bör sedan ankomma på länsmyndigheterna att tillsammans bestämma hur stor del av medlen som skall användas för olika stödinsatser och hur mycket som skall användas som projektmedel för utvecklingsprojekt. rådgivning, utbildningsinsatser m. m. Härutöver bör finnas vissa medel för insatser som rör mer än ett län.

Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att svara för fördelningen av

medlen mellan de sju nordligaste länen.

Efter den treårsperiod som åtgärdsprogrammet avser bör en utvärdering

göras av effekterna av genomförda insatser.

Bilaga 4 Prop. 1986/87: 146

4 REFORMENS GENOMFÖRANDE

4.1 Tidpunkt

Enligt överenskommelsen med företrädare för regeringen skall

LR om möjligt fr o m 1988 års skörd svara för ett nytt

skördeskadeskydd.

Arbetsgruppen har gått igenom förutsättningarna för att vid angiven tidpunkt genomföra reformen. LRF har förklarat sig kunna överta skördeskadeskyddet fr o m 1988 års skörd, om principbeslut i frågan fattas av riksdagen under innevarande

vårsession.

SCB, som svarar för huvuddelen av arbetet med nuvarande skördeskadeskydd, anser det angeläget att omläggningen av skyddet verkligen blir genomförd vid den angivna tidpunkten, Man bedömer att det blir mycket svårt att behålla personal i erforderlig omfattning vid SCB:s enhet för skördeskadeskydd längre än till sommaren 1988, sedan beslut om avveckling fattats.

Arbetsgruppen föreslår att den preliminärt angivna tidpunkten för reformen, dvs fr om 1988 års skörd, fastställs.

Efter statens utbetalningar för 1987 års skörd skall skördeskade fonden överföras till den nye huvudmannen. Arbetsgruppen föreslår att staten den 30 juni 1988 överför behållningen i skördeskadefonden med undantag för ett belopp som beräknas för återstående utbetalningar av ersättningar och behovsprövade bidrag till följd av 1987 års skördeskador. Sedan dessa utbetalningar avslutats överförs även eventuellt kvarstående medel i fonden.

4.2 Överenskommelse m m

Skärdeskadeskyddet kommer att finansieras av skördeskadefonden samt av medel inom jordbruksprisregleringen eller särskilda avgifter som tas upp i anslutning till jordbruksprisregleringen. Dessa medel är med hänsyn till sin karaktär att betrakta som statliga medel. En förutsättning för att den av LRF inrättade juridiska person, som skall svara för skördeskadeskyddet, skall kunna disponera dessa medel är ett medgivande i lag. Arbetsgruppen föreslår att den nye huvudmannen genom en sådan lagbestämmelse ges rätt att disponera nämnda medel och utbetala ersättningar för skördeskador.

En överenskommelse mellan staten och LRF om det nya skördeskadeskyddet av följande innehåll har träffats.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och staten är överens om Prop. 1986/87: 146 att genom en särskild juridisk person, som LRF har ett avgörande inflytande över och som endast har detta ändamål, skall vara huvudman för ett nytt skördeskadeskydd fr om 1988 års skörd, om följande förutsättningar och villkor uppfylls.

Skördeskadeskyddet skall vara utformat enligt de riktlinjer som redovisas i bilaga, avsnitt 2.1 och 2.2, till denna överenskommelse. Detta innebär bl a att skyddet väsentligen är ett individuellt totalskadeskydd samt att det är öppet för alla jordbrukare med mer än 5,0 ha åker.

Den nye huvudmannen ges tillgång till sådana uppgifter ur lantbruksregistret som erfordras för att administrera skördeskadeskyddet. Uppgifterna skall behandlas med föreskriven sekretess.

Skördeskadeskyddets huvudman får mot ersättning anlita statistiska centralbyrån och lantbruksnämnderna för uppgifter inom skördeskadeskyddets ram.

Skördeskadeskyddet finansieras genom prisregleringsmedel som jordbruksnäringen tillförs enligt årliga riksdagsbeslut eller genom särskild statlig skördeskadeavgift inom ett årligt belopp som f n beräknas till ca 60 milj kr. Omprövning av beloppets storlek kan aktualiseras, när fonden fått avsedd storlek, i samband med överläggningar om prisregleringen på jordbrukets produkter. Jordbrukets kompensationsram skall således fr o m den 1 juli 1988 höjas med motsvarande belopp utan avräkning. Medlen tillförs den fond som enligt punkt 5 överförs till huvudmannen för skyddet.

Cenom ett särskilt avtal överför staten per den 30 juni 1988 till huvudmannen för skyddet behållningen i skördeskadefonden med undantag av det belopp som behövs för återstående utbetalningar av ersättningar och behovsprövade bidrag till följd av 1987 års skördeskador. Så snart dessa utbetalningar avslutats överförs även eventuellt kvarstående medel. De medel som enligt punkterna 4 och 5 överförts till skyddets huvudman skall användas för det nya skördeskadeskyddet.

Om utbetalda ersättningar och behovsprövade bidrag till följd av skördeskador år 1987 överstiger 90 milj kr skall staten och jordbruksnäringen vardera tillföra skördeskadefonden hälften av överskjutande belopp. Näringens bidrag får täckas inom ramen för de prisregleringsmedel som jordbruket tillförs.

Staten skall ha ett övergripande ansvar vid skördeskador av

naturkalastrofkaraktär som drabbar stora områden. 1 sådana

situationer har LRF rätt att ta upp överläggningar med staten.

Väsentliga ändringar i grunderna för skördeskadeksyddet kräver regeringens medgivande.

Innehåll Prop. 1986/87: 146

PrOpOSIUON doseeeeereerererreerre see r ere res see et rek tes see sr es Propositionens huvudsakliga innehåll oocosssssssee rer ere ses s sees rm Propositionens lagförsläg sososersesrssersrerserssess rer e rer reser enes