Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas mål och riktlinjer för regionalpolitiken samt överväganden om de regionalpolitiska medlens allmänna inriktning och utformning m.m.

Förslag och bedömningar redovisas på grundval av bl.a. betänkanden från den regionalpolitiska utredningen, glesbygdsdelegationen och malm- fältsutredningen.

Målen för regionalpolitiken bör ligga fast. Regionalpolitiken bör inriktas på att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar och att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. Glesbygdens utvecklingsmöjligheter skall tas till vara.

Det regionalpolitiska arbetet bör bedrivas med inriktning på att främja en positiv utveckling av näringsliv, sysselsättning m.m. i alla delar av landet och att åstadkomma regional utjämning mellan skilda delar av landet.

Nuvarande stödområdesindelning föreslås vara oförändrad och nedsätt- ningen av företagens socialavgifter liksom i dag omfatta Norrbottens län.

Det regionalpolitiska arbetet bör ha en bred inriktning så att mål och riktlinjer kan vägas in i regionalpolitiskt betydelsefulla samhällssektorer. Ökad vikt bör under de närmaste åren bl.a. läggas på insatser för att åstadkomma kunskaps- och teknikspridning till regionalpolitiskt prioritera- de regioner.

l Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 115

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85:115 2

För att underlätta för företag i norra Sverige att få kontakt med mark- nader i andra delar av landet föreslås att ett persontransportstöd införs. Det nuvarande godstransportstödet utvidgas på visst sätt för transporter till hamnar längs norrlandskusten och i Vänern och Mälaren.

Den regionalpolitiska planeringen, sektorssamordningen och projekt- verksamheten, lokaliseringsstödet och investeringsbidragen i samband med investeringar, offertstödet, sysselsättningsstödet och nedsatta social- avgifter, glesbygdsstödet samt transportstödet bör utgöra grunden för det regionalpolitiska arbetet och insatserna. För att ytterligare öka effektivite- ten i de regionalpolitiska insatserna föreslås vissa förändringar och kom- pletteringar.

Länsstyrelserna föreslås få ökade medel för regionala utvecklingsinsat- ser. Användningsmöjlighetema för medlen föreslås vidgade så att förstärkt företagsservice och ökat stöd till företagens produkt-, teknik- och mark- nadsutveckling kan lämnas till företag i regionalpolitiskt prioriterade regio- ner. Den ökade medelstilldelningen ger länsstyrelserna möjligheter att bl. a. stödja teknikspridningsprojekt och att också intensifiera glesbygdsin- satserna. Sammanlagt 488 milj. kr. föreslås för regionala utvecklingsin- satser m. m. under budgetåret 1985/86.

Särskilda medel föreslås ställas till regeringens förfogande för bl.a. utvecklingsstöd till teknik- och kunskapsspridning. Investeringsstöd före- slås kunna ges till teknikcentra i regionalpolitiskt prioriterade regioner.

För att främja forskning och utveckling i Umeå högskoleregion föreslås att medel tillförs universitetet i Umeå för insatser för bioteknisk forskning och utbildning samt högskolan i Luleå för insatser för datateknisk forsk- ning och utbildning. Vidare föreslås insatser för rymdteknisk forskning och _högskoleutbildning på rymdområdet i Kiruna.

En viss utökning av de verksamheter som bör kunna erhålla regionalpo- litiskt stöd föreslås. Det regionalpolitiska stödet i samband med investe- ringar i byggnader och maskiner föreslås sänkas något. För beslut om lokaliseringsbidrag m. ur. som fattas på central nivå föreslås för budgetåret 1985/86 362 milj. kr. För beslut om lokaliseringslån där beslut fattas på både central och regional nivå begärs 300 milj. kr. Kostnaderna för sänkta socialavgifter i Norrbottens län och förhöjt sysselsättningsstöd beräknas till 360 milj. kr. resp. 120 milj. kr. För person- och godstransportstödet begärs 221 milj. kr.

En redovisning lämnas för de särskilda insatser som görs eller planeras i Norrbotten/Malmfälten, Bergslagen och Uddevallaregionen. Beträffande Malmfälten föreslås fortsatta insatser för att på olika sätt stärka och bredda näringslivet i regionen.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 115 . 3 Utdrag PROTOKOLL

vid regérin'gssäinmanträde 1985 -02-2 ]

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bo— ström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hell- ström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsråden Peterson och Boström

Proposition om regional utveckling och utjämning

Statsrådet Peterson anför:

Den regionala problembilden

När riksdagen vid mitten av 1960-talet beslöt om en aktiv lokaliserings- politik var det den snabba minskningen av antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruket som utgjorde det dominerande problemet. Denna ned- gång drabbade sysselsättning och befolkning i alla delar av landet, men främst skogslänen där dessa näringar dominerade. Industrin expanderade under denna tid och det var naturligt att de regionalpolitiska medlen huvudsakligen inriktades mot att påverka lokaliseringen av industrins in- vesteringar. Även den offentliga sektorn expanderade under 1960-talet med tyngdpunkt i utbyggnaden av universiteten, den mera specialiserade sjukvården och gymnasieskolan, vilket bidrog till den snabba tillväxten i främst storstäder och länscentra.

Under 1970-talet fortsatte tillbakagången av antalet sysselsatta inom jord- och skogsbruket. men i en klart långsammare takt. Både industrin och den offentliga sektorn visade nya utvecklingsdrag. Den allt snabbare strukturomvandlingen inom industrin och den allmänt sett svaga ekono- miska utvecklingen under främst den senare delen av 1970-talet ledde dels till regionalt koncentrerade kriser. nu också i delar av landet där man tidigare varit förskonad från allvarligare regionala problem, dels till en allmän tillbakagång inom industrin, som vänts först de två senaste åren. Den offentliga sektorn fortsatte under 1970-talet att öka i snabb takt, men utbyggnaden fick nu en regionalt mera spridd inriktning. Denna över landet jämnt fördelade tillväxt möjliggjordes främst av statliga transfere- ringar till kommunerna, vilket fortfarande utgör en politik som vid sidan

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85:115 4

om de direkta regionalpolitiska insatserna i hög grad bidrar till en regional utjämning.

Sammantaget blev resultatet att flyttningsrörelserna minskade både mel- lan och inom län. Nettoflyttningen till storstadsregionerna byttes i en viss utflyttning och flertalet skogslån hade en viss nettoinflyttning. Skillna- derna mellan och inom län vad gäller sysselsättningsgraden tenderade att minska. Som jag kommer att redovisa senare, kvarstår dock fortfarande stora skillnader vad gäller arbetsmarknadens storlek och kvalitet. Fortfa- rande är arbetslösheten hög relativt sett och yrkesverksamhetsgraden låg inom i stort sett samma områden som under 1960-talet var de främsta problemregionema.

Under de senaste åren har det skett en uppbromsning av tillväxten inom den offentliga sektorn och dess tidigare stabiliserande inflytande på syssel- sättningen har därmed minskat. Industrins nedgång har samtidigt upphört och förbytts i ökning. Det kan vidare noteras att tillväxten inom industrin har haft en regionalt förhållandevis jämn fördelning. En ny tendens, av potentiellt stor framtida betydelse, är den snabba tillväxten inom främst företagsinriktade privata tjänster.

Den bedömning, som redovisas i den senaste långtidsutredningens hu- vudalternativ (SOU 1984: 4), innebär att de senaste årens tendenseri stort sett kommer att stå sig. En förhållandevis långsam tillväxt inom den offentliga sektorn kommer att gå parallellt med en svag sysselsättningsök- ning inom industrin. Enligt de analyser, som expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) gjort, kan en sådan utveckling väl förenas med en rimlig regional balans.

Strukturomvandlingen inom industrin kommer emellertid att fortsätta också inom ramen för denna utveckling mot en totalt sett bättre balans i ekonomin. Detta kan leda till regionalt koncentrerade obalanser främst på grund av att näringslivet har en branschmässigt ojämn regional fördelning. Malmfälten, Bergslagen Och Uddevallaregionen är exempel på vilka pro- blem ett ensidigt beroende av någon eller några få branscher kan leda till.

Den svenska ortsstrukturen är gles i en internationell jämförelse. ] de flesta industrialiserade länder bedrivs industriell verksamhet i tätt befolka- de regioner, där det ryms en betydande variation i näringslivet. Samtidigt har Sverige en öppen ekonomi och produktionsstrukturen måste anpassas efter hur den internationella marknaden utvecklas. Tillsammans med några andra högt industrialiserade och glest befolkade länder står vi därför san- nolikt inför en svårare anpassning mellan näringsliv och regional struktur än vad våra viktigaste konkurrenter har att klara av. Som jag kommer att utveckla i det följande ställer detta krav på en aktiv industri- och regional- politik. som måste byggas under med en god tillväxt i ekonomin.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85:115 ' ' 5

Den ekonomiska politiken i stort

En utgångspunkt vid utformningen av"regionalpolitiken är att utveck- lingen i en5kilda regioner på ett avgörande sätt påverkas av situationen i ekonomin i stort och av den samlade ekonomiska politikens inriktning. En annan utgångspunkt är att regionalpolitiken skall vara en integrerad del av den ekonomisk-politiska strategin. Jag skall därför här kortfattat redovisa min syn på situationen i den svenska ekonomin och huvudinriktningen av den ekonomiska politiken.

Den stagnation i den svenska ekonomin som inträdde vid mitten av 1970-talet präglade starkt utvecklingen i enskilda regioner. Sjunkande lön- samhet och försämrad konkurrenskraft i industrin ledde till en nedgång i produktionen och en påtagligt minskad industrisysselsättning. Den indu- striella tillbakagången medförde att industriinvesteringarna föll kraftigt under senare delen av 1970-talet. Därmed försvann praktiskt taget möjlig- heterna att utnyttja omlokalisering av industriell expansion för regional utjämning. Samtidigt uppstod en mängd företagskriser som skapade allvar- liga sysselsåttningsproblem på lokala arbetsmarknader.

Det stod klart för regeringen när den tillträdde hösten 1982 att den fortgående försämring av situationen i den svenska ekonomin som pågått sedan mitten av 1970-talet måste brytas. En central uppgift blev att stärka industrisektom. Dess konkurrenskraft måste förbättras och dess produk- tion, sysselsättning och investeringar åter bringas att växa. Den snabba tillväxten i den offentliga sektorn måste hejdas. En sådan omläggning av den ekonomiska politiken var en förutsättning för att jämvikten i bytesba- lansen skulle kunna återställas och att den offentliga sektorns finanser skulle kunna saneras.

Regeringens första åtgärd blev en kraftig devalvering, som skapade förutsättningar för både en starkt ökad konkurrenskraft och en förbättring av den tidigare mycket svaga lönsamheten i den svenska industrin. Vidare fattades beslut om ett omfattande investeringsprogram inom transport-, energi- och byggnadssektorema. Resultatet av politiken har kunnat avlä- sas i en snabb produktionsökning inom industrin och förbättrad bytesba- lans samtidigt som sysselsättningen och industriinvesteringarna ökat.

Den ekonomisk-politiska strategin har med nödvändighet inneburit upp- offringar för medborgarna. Väsentliga inslag har varit stark återhållsamhet med den privata konsumtionen och de offentliga utgifterna och en påtaglig förbättring av lönsamheten i industrin. För att fördela krisens och krispoli- tikens bördor rättvist har därför olika fördelningspolitiska åtgärder satts in.

Industripolitiken har, som ett led i det ekonomiska rekonstruktionsarbe- tet, lagts om radikalt. Den kraftiga förbättringen av industrins allmänna konkurrensförmåga och den sanering av de statliga företagen som genom- förts har inneburit att subventioner till krisföretag har kunnat ersättas med offensiva industripolitiska insatser. Under 1984 genomfördes en rad åtgär-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 115 6

der för att stimulera teknikutveckling och teknikspridning inom industrin och för att stödja nyföretagande och expansion inom mindre och medel- stora företag.

Jag vill här också peka på den förändring i den industri- och regionalpoli- tiska myndighetsorganisationen som genomförts. Handläggningen av re- gionalpolitiskt och industripolitiskt företagsstöd har sammanförts till sta- tens industriverk. Förändringen skapar bl. a. förutsättningar för en förenk— lad stödgivning.

Den av regeringen förda politiken har varit framgångsrik. Situationen i den svenska ekonomin är i dag avsevärt bättre än för några år sedan, och utvecklingen går i rätt riktning. Det kommer emellertid att ta ytterligare avsevärd tid innan den långsiktiga balansen i den svenska ekonomin har återställts. Om detta skall kunna ske krävs att den nu gällande inriktningen av den ekonomiska politiken ligger fast.

Regionalpolitiska insatser sedan regeringsskiftet

Regeringen har under de drygt två år som gått sedan regeringsskiftet beslutat om omfattande regionalpolitiska insatser. Den förda regionalpoli- tiken inrymmer tre utvecklingslinjer inom ramen för betydligt höjda anslag till regionalpolitiska insatser. Den första förändringen består i samlade program för kraftfulla punktinsatser i särskilt drabbade regioner som Norr- botten, Bergslagen och Uddevallaregionen. Den andra delen i omläggning- en av politiken utgörs av långsiktigt verkande åtgärder för spridning av ny teknik. Experiment i denna riktning har inletts i Blekinge och Jämtlands län samt kring tre kärnkraftverk.

Den tredje förskjutningen av insatserna är de kraftiga uppräkningarna av de regionalpolitiska medel som ställs till länsstyrelsernas förfogande och då i synnerhet för glesbygdsinsatser.

Problemen i de områden där särskilda program satts in är olika från fall till fall, men kännetecknas i regel av att man under lång tid varit beroende av en eller ett fåtal näringar eller företag. Industrin i Norrbottens län har huvudsakligen bestått av ett fåtal stora företag inom tunga basindustrier som gruv-, järn- och Skogsindustri. Bergslagsregionen har i stort sett varit beroende av samma typ av industrier och företag som Norrbotten. 1 Bergslagen har ändå funnits en något mera differentierad industristruktur med kortare avstånd till andra industrimiljöer. Uddevalla som ort har varit starkt beroende av en stor arbetsplats, varvet, men ligger samtidigt i en region med betydande industriell växtkraft.

Även om situationen således är olika i de olika exemplen är den ensidiga näringslivsstrukturen ett gemensamt drag.

De tre särskilda åtgärdsprogram som satts in i Norrbotten, Bergslagen och Uddevallaregionen syftar alla till att skapa en miljö för ny industriell utveckling, såväl genom utveckling i befintliga företag som genom utveck-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85:115 7

ling av nya företag i nya branscher. Ätgärderhå har bl. a. innefattat förbätt- ring av infrastrukturen t. ex. i form av ökade forsknings- och utvecklingsin- satser och utbildning. : _

Åtgärderna i Norrbottenprogramme! (prop. 1982/83: 120) bestod bl.a. av rekonstruktion av de statliga företagen, särskilda arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder, sänkta arbetsgivaravgifter, medel för företagsutveckling och vissa insatser inom energiområdet, resurser för utökade forsknings— och utvecklingsinsatser samt särskilda medel för utveckling av rymdverk- samheten i Kiruna. Programmet innehöll omfattande arbetsmarknadspoli- tiska insatser. men huvudvikten lades vid åtgärder för att skapa ny företag- samhet och en breddning av näringslivet.

Resultatet av insatserna i Norrbottens län, tillsammans med de allmänna förbättringar i den svenska ekonomin som har åstadkommits, är att en positiv utveckling har inletts i länet. Nyföretagandet ökar samtidigt som näringslivet har genomgått en breddning. Särskilt intressant är den mycket positiva utveckling som pågår inom data- och elektroniksektom samt rymdverksamheten i Kiruna. Åtgärderna har dock sin stora effekt först på lång sikt och sysselsättningsproblemen i länet är fortfarande betydande.

Bergslagsprogrammet, som sattes in i anslutning till uppgörelsen om en ny struktur för specialstålindustrin, omfattar på samma sätt åtgärder för att stärka det befintliga näringslivet och skapa förutsättningar för att bryta ensidigheten oeh komplettera befintligt näringsliv med nya verksamheter.

De medel för Bergslagen som ingick i specialstålspropositionen (prop. 1983/84: 157) kompletterar de utvecklingsresurser som finns vid berörda länsstyrelser och utvecklingsfonder. Insatserna tar huvudsakligen sikte på olika företagsutvecklande åtgärder samt åtgärder för teknikutveckling och teknikspridning. Åtgärderna i Bergslags programmet omfattar också utbild- ningsinsatser och stimulans av nyföretagande. Statens industriverk (SIND) och styrelsen för teknisk utveckling (STU) har båda givits särskil- da uppdrag att arbeta aktivt med utveékling av näringslivet i Bergslagen.

Uppgörelsen om specialstålindustrin omfattade finansiella rekonstruk- tioner av företagen, huvudsakligen från privata intressenter och ägare. Därtill kom Bergslagsprogrammet, som kraftigt ökade regionens medel för industriell förnyelse.

Även åtgärdernai Uddevallaregionen är inriktade på att skapa en bas för ny industriell utveckling i en region som varit ensidigt uppbyggd kring en enskild industrigren. De statliga insatserna i Uddevallaregionen omfattar bl.a. lokaliseringsstöd till industriprojekt samt infrastrukturförbättrande åtgärder, främst kommunikationer, forskning och utveckling samt utbild- ning.

Regeringen har sedan regeringsskiftet vid sidan om åtgärderna för sär- skilt utsatta regioner påbörjat ett arbete, som syftar till att via åtgärder för att förbättra infrastrukturen och stimulera företagsutveckling lägga en grund för en balanserad regional utveckling.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 115 8

Exempel på sådana åtgärder är de program för teknikspridning som lånsstyrelsema i Blekinge och Jämtlands län har utarbetat på uppdrag av regeringen. Dessa program syftar till att ta till vara de tekniska och andra resurser som finns vid stora företag, högskolor och andra organisationer inom eller i kontakt med länen och utnyttja dessa resurser för företagsut- vecklande åtgärder. Båda länen kommer att kunna genomföra sina resp. utvecklingsprogram med regionalpolitiska medel. .

På samma sätt har länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och Hallands lån på uppdrag av regeringen utarbetat program och erhållit regionalpolitiska medel för att utnyttja de tekniska kunskaper som finns hos personalen vid kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals för företagsut- vecklande åtgärder. Syftet är att utnyttja verkens högt utbildade personal för nyföretagande, företagsutveckling och teknikspridning.

Av stor betydelse för stora delar av de regionalpolitiskt prioriterade områdena har vidare den kraftigt ökade projekterings- och prospekterings- verksamheten varit. Detta har möjliggjorts genom det hösten 1982 besluta- de 300-miljonerkronorsprogrammet för ökad projekterings- och prospek- teringsverksamhet. Inte minst i Bergslagen och Norrbottens län har detta haft stor betydelse. '

Erfarenheterna av olika åtgärder för att skapa nya förutsättningar för näringslivsutveckling visar också på det starka sambandet mellan industri- politik och regionalpolitik. Propositionen om industriell utveckling och förnyelse (prop. 1983/84: 135), som riksdagen beslutade om våren 1984, innehöll en rad åtgärder i det syftet, något som har stor betydelse för utvecklingen i de regionalpolitiskt prioriterade regionerna. Jag vill här särskilt peka på de utökade möjligheterna för de regionala utvecklingsfon- dema att stimulera investeringar i produktutveckling, marknadsföring m.m., de ökade insatserna för stimulans av nyföretagande samt åtgärder för teknikspridning bl.a. via en utvecklad samverkan mellan högskola och småföretag.

Sammanfattningsvis visar denna redogörelse att en lång rad åtgärder har vidtagits sedan regeringsskiftet 1982 i syfte att skapa förutsättningar för en balanserad regional utveckling. Samtidigt har åtgärder vidtagits inom ra— men för industripolitiken vilka har stor betydelse även för de regionalpoli- tiskt prioriterade regionerna. Åtgärderna ligger i linje med den inriktning av den framtida regionalpolitiken, som jag kommer att förorda i denna proposition.

Regionalpolitikens mål och inriktning

Målen för regionalpolitiken bör enligt regionalpolitiska utredningens uppfattning vara att ge alla människor oavsett var de bor i landet tillgång till arbete, service och en god miljö. Denna målformulering överensstäm- mer i stort med vad som gällt alltsedan början av 1970-talet. Som framgår

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 115 9

av vad som tidigare sagts om den regionala-pioblembilden, finns i sam- hällsutvecklingen starka krafter som verkar för geografisk koncentration.

Slutsatsen måste enligt min uppfattning, liksom ,den regionalpolitiska utredningens, bli att de allmänna målen för regionalpolitiken bör ligga fast. Jag instämmer också i utredningens bedömning att stödområdesindelning- en inte nu bör förändras genom att ytterligare kommuner hänförs till stödområdet eller att någon kommun förs därifrån.

Förändringama- skall i stället gälla instrumenten, och siktet måste vara inställt på en högre grad av måluppfyllelse. De förändringar i de regional- politiska medlen som föreslås i det följande är avsedda att effektivisera regionalpolitiken och därmed skapa bättre förutsättningar för en varaktigt förbättrad regional balans. Förslagen motiveras också av de förändrade betingelser som de senaste årens ekonomiska utveckling i Sverige innebu- rit från regionalpolitisk utgångspunkt.

Jag vill i detta sammanhang också betona att regionalpolitiken skall ses som en integrerad del i arbetet för att föra landet ur den ekonomiska krisen. En bättre regional balans bidrar till att hålla uppe utnyttjandet av landets samlade produktionsresurser. Å andra sidan gäller att fullföljandet av regeringens ekonomiska politik är av avgörande betydelse för möjlighe- terna att på sikt bedriva en framgångsrik regionalpolitik. Erfarenheten har visat att en stagnation i ekonomin slår hårt mot sysselsättningen i de regioner som har de största problemen. Därtill kommer att en bräcklig samhällsekonomi leder till att grunden för fördelningspolitiska insatser försvagas.

Dagens situation i den svenska ekonomin innebär att förutsättningama för regionalpolitiken är väsentligt bättre än bara för några år sedan. Indu- strins konkurrensförmåga har kraftigt förbättrats och lönsamheten är totalt sett god. Även om man inte kan räkna med en stark långsiktig sysselsätt- ningsexpansion i industrin med åtföljande möjligheter till betydande omlo- kalisering av företag, har förutsättningar skapats för en industriell utveck- ling i alla delar av landet.

Slutsatsen blir, enligt min uppfattning, att regionalpolitiken i ökad ut- sträckning bör inriktas på att ta vara på de naturliga förutsättningama för utveckling av näringslivet inom olika regioner. Det kan gälla att bygga upp en infrastruktur som skapar underlag för en långsiktigt positiv utveckling av de egna resurserna. Förslag lämnas bl.a. om insatser för att främja forskning och utbildning i Umeå, Luleå och Kiruna. Det kan också vara fråga om att stödja utvecklingen av befintliga företag i regionen. Det kan, då det gäller glesbygden, gälla att med okonventionella och för det enskilda fallet särskilt utformade insatser ta vara på de speciella förutsättningar för produktiv verksamhet som finns i dessa områden.

Jag vill understryka att de påfrestningar på enskilda regioner som ligger i den fortgående strukturomvandlingen inte får leda till att regionalpolitiken

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 115 10

utformas så att den konserverar näringsstrukturen. Regionalpolitiken mås- te tvärtom syfta till att ta vara på de positiva inslagen i förändringen.

En sådan inriktning av det regionalpolitiska arbetet överensstämmer också väl med det krav som jag tidigare redovisat. nämligen att insatserna skall ligga i linje med den ekonomisk-politiska strategin i stort.

Min allmänna bedömning är att det regionalpolitiska stödet i huvudsak har fungerat bra och bidragit till en positiv industriutveckling i stöd- områdeslänen. Också vad beträffar glesbygdsstödet är erfarenheterna en— ligt min uppfattning goda. Detta är också regionalpolitiska utredningens bedömning. Några mer långtgående förändringar i stödets utformning finns det därför inte skäl att göra. Det finns emellertid anledning att göra vissa förändringar vad gäller såväl utformningen som hanteringen av de regio- nalpolitiska medlen.

Som jag tidigare har framhållit är en grundläggande utgångspunkt att det praktiska regionalpolitiska arbetet i ökad utsträckning skall inriktas på att ta vara på möjligheter till tillväxt i befintligt näringsliv och att utveckla ny verksamhet på basis av regionernas egna förutsättningar. Detta är viktigt.

Jag vill här sammanfattningsvis redovisa några slutsatser, som mot bakgrund av vad jag hittills anfört är utgångspunkt för utformningen av de i fortsättningen presenterade förslagen.

En första slutsats är att regionalpolitikens genomförande till stor del kan och bör decentraliseras till länsnivån. Detta är en naturlig följd av att politiken i större utsträckning inriktas på att utveckla regionernas och glesbygdens egna resurser. Det innebär också en förenkling för företag som söker stöd.

En andra slutsats är att regionalpolitiken i ökad utsträckning bör inriktas på att bygga upp infrastrukturen i de regionalpolitiskt prioriterade områ- dena. Det behövs exempelvis aktiva åtgärder för att åstadkomma kun- skaps- och teknikspridning till regionalpolitiskt prioriterade regioner. Ris- ken är annars överhängande för en ökad koncentration av verksamheter och arbetstillfällen till de orter och regioneri landet som har större högsko- leenheter och/eller större företag med stora egna forsknings- och utveck- lingsresurser.

En tredje slutsats är att det regionalpolitiska stödet till företagen bör utformas så att det mer än tidigare ger möjlighet att stödja ”mjuka" investeringar, i främst teknik- och marknadsutveckling. Stödet bör också ges en sådan utformning att företagens kundkontakter och möjligheter att nå marknaden med sina produkter underlättas.

En fjärde slutsats är att det finns ett stort behov av speciella glesbygds- insatser för att nå ut med regionalpolitiken till de mest utpräglade gles- bygdsområdena. Även i glesbygdspolitiken bör tyngdpunkten ligga på att ta till vara och utveckla lokala resurser och förutsättningar.

En femte slutsats är att det regionalpolitiska arbetet måste ske på bred front — med en aktiv medverkan från flera politikområden. Industri- och

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 115 11

regionalpolitiska insatser måste göras så att de stöder och kompletterar varandra. Samverkan med bl.a. arbetsmarknads-, utbildnings-, kommuni- kations- och jordbrukspolitiken är nödvändig för att resultat skall nås med regionalpolitiken. Att påverka den offentliga sektorns verksamhet och lokalisering utgör också en viktig del av den samlade regionalpolitiken. Det är viktigt att komma ihåg att ett stort antal beslut som påverkar den regionala utvecklingen positivt eller negativt fattas utanför regionalpoliti- kens ram.

Avslutningsvis vill jag redovisa omfattningen av de insatser som före- slås i det följande. Förslagen liggeri linje med vad som redovisades av den regionalpolitiska utredningen.

För att genomföra de regionalpolitiska insatserna kommer jag att föreslå att 1740 milj. kr. anvisas för olika former av utvecklingsarbete och före- tagsstöd.

Betydelsen av att initiativ och idéer som finns regionalt och lokalt kan utvecklas på ett effektivt sätt motiverar att det regionalpolitiska arbetet till en betydande del genomförs i decentraliserade former. Av de medel jag föreslår skall användas för regionalpolitiska insatser anser jag att länssty- relserna bör disponera 457 milj. kr. för regionala utvecklingsinsatser.

Chefen för kommunikationsdepartementet kommer att begära att riksda— gen anvisar 19 milj. kr. till gods- och persontransportstöd utöver de 202 milj. kr. som föreslagits i budgetpropositionen (prop. 1984/85: 100 bil. 8).

Statsråden Peterson och Boström anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokoll för resp. departement.

Statsrådet Peterson hemställer att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad han och statsrådet Boström har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un- derprotokollen skall fogas till propositionen som bilagorna [ och 2.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 115 12

Bilaga ] Utdrag IN DUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1985-02-2 1

Föredragande: statsrådet Peterson

Anmälan till proposition om regional utveckling och utjämning

1. Inledning

Det senaste mer övergripande riksdagsbeslutet om regionalpolitiken togs våren 1982 (prop. 1981/82: 113, AU 23, rskr 305). Riksdagen beslöt därvid också att föreslå regeringen tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att se över regionalpolitikens inriktning och omfattning efter budgetåret 1983/84.

Utredningen, som tillsattes av regeringen i december 1982, avlämnade i augusti 1984 betänkandet (SOU 1984: 74) Regional utveckling och mellan- regional utjämning. Därutöver har ett flertal andra utredningsbetänkanden och rapporter rörande regionalpolitiken redovisats för regeringen. Sam- manfattningar av betänkanden, rapporter m.m. och remissynpunkter på dessa bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 1.2—1.5 enligt följande:

Utredningsbetänkanden Bilaga

SOU 1984: 74 Regional utveckling och [_2 mellanregional utjämning + bilagor, Ds I 1984z21—25. Betänkande avgivet av regional- politiska utredningen.l Ds I 1984: 1 Statligt stöd till glesbygd — 1.3 utvärdering av stödgivningen 1968—1982. Rapport avlämnad på industri- departementets uppdrag av planeringsdirektör Bengt Berglund.

' Professor Pär-Erik Back, ordförande, riksdagsledamötema Per-Ola Eriksson, An- ders G. Högmark, Christer Nilsson. Gunnar Ström, Marianne Stålberg, Jörn Svens- son. docenten Lars Nordström samt dåvarande länsrådet Uno Williamsson.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85 : 115 . 13

Sammanfattning av mina bedömningar:

0 De nuvarande regionalpolitiska medlen — i form av bl. a. regionalpoli- tisk planering. sektorssamordning och projektverksamhet, lokaliserings- stöd i samband med investeringar, sysselsättningsstöd, nedsatta social- avgifter, glesbygdsstöd samt transportstöd — bör utgöra grunden för det regionalpolitiska arbetet och insatserna också i fortsättningen. Vissa förändringar och kompletteringar bör dock göras med hänsyn till delvis ändrade förutsättningar och för att i övrigt öka slagkraften i de regional- politiska insatserna. O Länen bör tillföras ökade medel för regionala utvecklingsinsatser och också ges ökade beslutsbefogenheter när det gäller dessa medel. An- vändningsmöjlighetema för dessa medel bör vidgas så att förstärkt före- tagsservice och ökat stöd till nyföretagande och investeringar i produkt-, teknik- och marknadsutveckling kan lämnas till företag i regionalpoli- tiskt prioriterade regioner. Samtidigt bör subventionsnivån sänkas något vad gäller stöd i samband med investeringar i byggnader och maskiner. O Ökade insatser bör vidare göras för att allmänt förbättra näringslivsmil- jön i de sysselsättningssvaga delarna av landet. Regionalpolitiskt stöd bör således även kunna användas för att initiera och främja kunskaps- och teknikspridning till dessa delar av landet. Chefen för kommunika- tionsdepartementet kommer senare (bilaga 2) att föreslå att ett person-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 115 17

transportstöd införs för företagen i norra delen av landet och att en viss utvidgning görs av det nuvarande godstransportstödet.

Utredningsförslag: Regionalpolitiska utredningens och glesbygdsdelega- tionens synsätt överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ansluter sig'till utrednings- förslagen när det gäller den allmänna inriktningen av de regionalpolitiska åtgärderna och medlen. Många motsätter sig dock att subventionsnivån sänks för stöd i samband med investeringar i byggnader och maskiner. Flera remissinstanser anser att utredningen inte lyckats förenkla stödsy- stemet i riktning mot färre medel. enklare regler och färre beslutsinstanser. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet anser i sitt gemensamma yttrande att inriktning- en på medlen bör förändras i väsentliga delar. Organisationerna anser bl. a. att de selektiva formerna av stöd till företagen — lokaliseringsstöd, offert- stöd m.m. — bör sammanföras till ett enda riskkapitalstöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. De anser vidare att sysselsättningsstödet och på sikt också transportstödet bör avvecklas till förmån för en ytterligare sänkning av företagens socialavgifter.

Opinionen är starkt splittrad i synen på vissa förslag som rör enskilda medel. En utförligare redovisning av remissynpunktema görs i anslutning till behandlingen av de olika medlen ( avsnitt 3 ).

Mina bedömningar: Åtgärder och beslut inom många samhällsområden påverkar den regionala utvecklingen. Det reguljära regionalpolitiska stödet utgör endast en liten del av de samlade statliga transfereringama till skilda regioner. Det är därför viktigt att regionalpolitiska aspekter vägs in i sektorspolitiken och att detta sker på såväl central som regional nivå. Sektorsövergripande planering och samordning blir därvid ett viktigt inslag i det regionalpolitiska arbetet för att åstadkomma väl fungerande regioner och goda utvecklingsbetingelser för näringslivet. Jag återkommer senare till dessa frågor ( avsnitt 2.3 och 3.2 .).

Grunden för det nuvarande regionalpolitiska stödet utgörs av det lokali- seringsstöd — i form av lån och bidrag till investeringar — som infördes i mitten av 1960-talet. Stödet har efter hand kompletterats och förändrats. Det regionalpolitiska stödet omfattar i dag lokaliseringsstöd, investerings- stöd, offertstöd, sysselsättningsstöd, nedsatta socialavgifter, glesbygds- stöd, transportstöd samt medel för projektarbete. Det senaste mer övergri- pande beslutet angående medlen tog riksdagen våren 1982. Stödet har sedan dess byggts ut genom riksdagens beslut är 1983 om sänkta socialav- gifter i hela Norrbottens län från att tidigare under ett år ha gällt endast den nordligaste delen av länet.

Min allmänna bedömning är att det regionalpolitiska stödet har fungerat 2 Riksdagen 1984/85. ] saml. Nr 115

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 115 18

bra och bidragit till en bättre regional balans och en förbättrad arbetsmark- nad i de sysselsättningssvaga delarna av landet. Denna bedömning gäller också glesbygdsstödet. Jag vill i detta sammanhang emellertid också peka på den betydelse andra samhällsinsatser har i regionalpolitiskt avseende. Jag avser då den kommunala skatteutjämningen, arbetsmarknadspolitiska åtgärder m. m.

Den nuvarande utformningen och inriktningen av det regionalpolitiska stödet bör mot nämnda bakgrund enligt min mening i sina huvuddrag gälla också i fortsättningen. Vissa förändringar bör dock göras bl. a. med hänsyn till att nya faktorer fått ökad betydelse för näringslivets utveckling och lokalisering.

Med en ökad betoning inom regionalpolitiken på att ta till vara regionala och lokala utvecklingsmöjligheter bör också följa ökade beslutsbefogen- heter på länsnivå vad gäller användningen av det regionalpolitiska stödet. En ytterligare decentralisering till länen bör, enligt min mening, därför ske. Länen bör sålunda tillföras ökade medel för regionala utvecklingsinsatser och också ges ökade möjligheter att besluta om användningen av medlen.

Dessa medel bör vidare i ökad grad inriktas på att stödja företagsutveck- ling och nyföretagande. Erfarenheterna från det praktiska arbetet i länen pekar entydigt i denna riktning, något som också framgår av de regionala industriprogram som arbetats fram i länen. Länsstyrelsernas medel för regionala utvecklingsinsatser bör sålunda kunna utnyttjas för att förstärka de regionala utvecklingsfondemas resurser för företagsservice och stöd till företagens investeringar i marknads-, teknik- "och produktutveckling i re- gionalpolitiskt prioriterade regioner. Samtidigt med denna vidgning av användningen av det regionalpolitiska stödet finns det, enligt min mening, skäl att minska subventionsnivån något i samband med investeringar i byggnader och maskiner. Jag återkommer till detta ( avsnitt 3.4.3 ).

Ökad vikt bör vidare läggas på infrastrukturåtgärder inom bl. a. utbild- ning, forskning och teknisk utveckling. Åtgärder måste enligt min mening vidtas för att ge små och medelstora företag i de regionalpolitiskt priorite- rade regionerna möjligheter att ta del av och utnyttja ny teknik och kun- skap. Det gäller här att initiera och främja kunskaps- och teknikspridning i sådana regioner. Jag kommer senare ( avsnitt 3.3 ) att föreslå att regionalpo- litiska medel skall kunna användas för detta ändamål.

2.3 De regionalpolitiska insatsernas geografiska inriktning Sammanfattning av mina bedömningar:

0 Det regionalpolitiska arbetet bör bedrivas med inriktning på att främja en positiv utveckling av näringsliv, sysselsättning m.m. i alla delar av landet och att åstadkomma regional utjämning mellan skilda delar av landet.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85:115 19

0 De regionalpolitiska insatserna bör geografiskt fördelas så att alla län tilldelas resurser för vissa allmänt utvecklingsfrämjande insatser och i övrigt med hänsyn till problemens omfattning i skilda delar äv landet. 0 Vissa typer av åtgärder bör förbehållas vissa områden i landet som preciseras av regering och riksdag. Avgränsningen av dessa områden kan variera för olika slags åtgärder. 0 Nu gällande stödområdesindelning för det regionalpolitiska stödet bör ligga fast liksom nuvarande geografiska avgränsning för nedsättning av socialavgifter. Chefen för kommunikationsdepartementet kommer sena- re (bilaga 2) att förorda att även områdesindelningen för godstransport- stödet behålls oförändrad. o Regeringen bör som hittills kunna förklara orter/regioner som drabbas av regionalpolitiska problem i samband med strukturförändringar som tillfälliga stödområden eller på annat sätt ge särskilt stöd till sådana orter/regioner. 0 Det ankommer på länsstyrelserna att ange geografiska prioriteringar och riktlinjer för det regionalpolitiska arbetet i länen.

Utredningsförslag: Regionalpolitiska utredningens syn överensstämmer i allt väsentligt med min vad avser den geografiska inriktningen av regional- politiken. Det gäller såväl grunderna för de geografiska prioriteringarna som den konkreta indelningen i stödområden m.m. Utredningen gör en uppdelning av regionalpolitiken i två delar — regional utveckling och mellanregional utjämning. Utredningen anser att stödområdesindelningen för det regionalpolitiska stödet bör ligga fast. Tre landsdelar — Norra inlandet, Norrlands kustland och Bergslagen — framstår enligt utredningen som de områden som bör prioriteras vad avser åtgärder för mellanregional utjämning. Problemen skiljer sig en del mellan landsdelarna, varför sam- mansättningen av åtgärder bör variera dem emellan. Utredningen fram- håller också betydelsen av starka stödjepunkter i dessa delar av landet och angelägenheten av att åtminstone en arbetsmarknad i varje län utvecklas så att den kan fungera som alternativ till expansiva orter på andra håll i landet. Såväl regionalpolitiska utredningen som glesbygdsdelegationen förordar en geografisk utvidgning av systemet med sänkta socialavgifter. Jag behandlar den frågan senare (avsnitt 3.4.4).

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser ansluter sig till regio- nalpolitiska utredningens bedömningar och slutsatser beträffande de all- männa geografiska prioriteringarna inom regionalpolitiken. Svenska ar- betsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska handelskam— marförbundet framhåller dock i sitt gemensamma yttrande att det i en fungerande marknadsekonomi är omöjligt att bedriva en regionalpolitik som omfattar större delen av landet. Organisationerna anser att det krävs en bättre precisering av de geografiska prioriteringarna och ser detta också

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85: 115 20

som en förutsättning för en delegering av verkställigheten till verk och myndigheter.

Remissopinionen är till viss del splittrad när det gäller de geografiska avgränsningarna för enskilda stödformer bl. a. vad gäller nedsättningen av socialavgiften. En närmare redogörelse härför lämnas i anslutning till behandlingen av de olika stödformema ( avsnitt 3 ).

Många remissinstanser tillstyrker utredningens förslag att stödområdes- indelningen inte bör förändras. En del remissinstanser, bl.a. ett antal länsstyrelser i södra och mellersta Sverige, tillstyrker att ingen ändring sker under förutsättning att län som har områden med betydande regional- politiska problem kan få detta beaktat vid tilldelningen av medel för regio- nala utvecklingsinsatser, även om dessa områden ligger utanför stödområ- det.

Ett antal remissinstanser, främst länsstyrelser och kommuner, föreslår inplacering eller ändrad inplacering av enskilda kommuner i stödområdet. Flera av förslagen gäller kommuner i eller gränsande till Bergslagen. Kra- vet är där inplacering i stödområde C eller att få räknas in bland de kommuner i Bergslagen som nu är föremål för särskilda insatser från statens sida. TCO anser att samtliga 22 kommuner i Bergslagsområdet bör föras till stödområde C.

Några kommuner, bl. a. Lindesberg och Kiruna, anser att det är otill- räckligt med endast en utvecklad arbetsmarknad i varje län i en kommentar till regionalpolitiska utredningens skrivning i denna fråga.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den nuvarande stödområdesin- delningen ger en mycket splittrad och svåröverskådlig bild av stödmöjlig- heterna i länets olika delar. Länsstyrelsen anser att en ny indelning bör göras utan delningar av kommuner och helst omfattande hela länet.

Mina bedömningar: Den uppdelning som regionalpolitiska utredningen gör mellan regional utveckling och mellanregional utjämning beskriver enligt min mening två viktiga dimensioner i den geografiska inriktningen av det regionalpolitiska arbetet. Härtill kommer insatser för att motverka att lokalt och regionalt koncentrerade akuta sysselsättningskriser i samband med strukturförändringar inom näringslivet leder till långsiktiga regional- politiska problem. "

Den sektorsövergripande planeringen och samordningen utgör en viktig del i regionalpolitiken. Detta arbete tjänar flera syften. Ett syfte är att genom samordning mellan olika samhällssektorer allmänt främja utveck- lingen i alla delar av landet — vad regionalpolitiska utredningen kallar regional utveckling. Det är viktigt att åtgärder inom skilda sektorer plane- ras och genomförs på ett samordnat sätt — tidsmässigt, geografiskt osv. Därmed uppnås en ökad effektivitet och hushållning med tillgängliga re- surser. Den sektorsövergripande regionalpolitiska planeringen bildar ock-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85:115 . 21

så — tillsammans med den översiktliga fysiska planeringen i länen — en viktig grund för trafikplanering, vägplanering, bostadsplanering m.m.

Alla län bör tillförsäkras vissa resurser från anslaget för regionala ut- vecklingsinsatser för denna typ av allmänt utvecklingsfrämjande insatser. Samordningsansvaret för dessa insatser ligger på länsstyrelserna. Den decentralisering av resurser och beslutsbefogenheter inom regionalpoliti- ken som sker till länsstyrelserna innebär också ökade krav på samordning, uppföljning m.m. I detta sammanhang vill jag också betona vikten av att det inom lånsstyrelsema finns en beredskap för att hantera lokala och regionala strukturkriser.

En huvuduppgift för regionalpolitiken är att åstadkomma regional balans och utjämning såväl inom som mellan länen — av regionalpolitiska utred- ningen benämnt mellanregional utjämning. Som en viktig del i detta arbete ingår också att främja utvecklingen i länens glesbygdsområden. Proble- mens karaktär och omfattning i skilda regioner skall utgöra grunden för de geografiska prioriteringarna när det gäller denna del av de regionalpolitiska insatserna, t.ex. vid fördelningen till länen av medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser liksom vid avgränsning av stödområden m. m. Sådana analyser skall också ligga till grund för de geografiska priori- teringarna inom länen. Faktorer som låg sysselsättningsgrad, långvarigt hög arbetslöshet och hög andel personer i arbetsmarknadspolitiska åtgär- der liksom omfattande nettoutflyttning och befolkningsminskning bör här- vid tillmätas stor vikt. Hänsyn måste vidare tas till situationen inom större sammanhängande områden och avstånd till större orter och deras arbets- marknad.

Vissa typer av åtgärder bör förbehållas de delar av landet som har de största regionalpolitiska problemen. Även om ansvaret för genomförandet och den geografiska fördelningen av stödinsatserna i ökad utsträckning delegeras till statens industriverk och länsstyrelserna bör av regering och riksdag fastlagda stödområdesindelnihgar m. ni. också i fortsättningen vara vägledande för insatsemas omfattning och inriktning i skilda delar av landet. Dessa indelningar och till dessa knutna regler om högsta stöd m. m. ger också en viss enhetlighet i behandlingen av likartade områden i skilda län.

Jag skall nu behandla stödområdesindelningen för det regionalpolitiska stödet, dock utan att gå närmare in på vilka stöd och regler som bör gälla i de olika stödområdena. Den redovisningen sker i anslutning till behand- lingen av de olika stödformema ( avsnitt 3 ). Områdesavgränsningen för nedsättningen av socialavgifter tar jag upp senare ( avsnitt 3.4.4 ), medan områdesindelningen för transportstödet kommer att behandlas senare (bi- laga 2) av chefen för kommunikationsdepartementet.

En genomgång av den regionala problembilden och bedömning av ut— vecklingen visar att de stora och långsiktiga balansproblemen fortfarande återfinns i de regioner som omfattas av de nuvarande stödområdena. Det

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 115 22

gäller skogslänen. Bergslagen, norra Dalsland samt Gotland. Det har i detta avseende inte skett några större förändringar sedan våren 1982, då den nu gällande indelningen beslutades av riksdagen. De analyser som gjorts av den regionalpolitiska utredningen och inom industridepartemen- tet leder fram till slutsatsen att den nuvarande stödområdesindelningen bör ligga fast. Det är vidare viktigt att inte ändra stödområdesindelningen för ofta utan låta den ligga fast över en längre tid. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att föreslå några utökningar eller ändringar i övrigt. En be- skrivning och analys av den regionala utvecklingen och problembilden redovisas i bilaga 1.1.

Jag är inte heller beredd att göra några ändringar i själva principerna för stödområdesindelningen av det slag som länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar. Det måste vara möjligt att klara ut vilka stödvillkor som gäller i skilda delar av länet även vid nuvarande indelning.

Genom de medel länsstyrelserna disponerar för regionala utvecklingsin- satser finns möjligheter att vidta åtgärder ocksåi orter och regioner med regionalpolitiska problem, även i de fall de inte ligger inom stödområdet. Detta gäller även direkta företagsstöd, t. ex. i samband med investeringari byggnader och maskiner. Avgörande för möjligheterna till åtgärder i denna typ av problemorter/regioner belägna utanför stödområdet blir storleken på de medel för regionala utvecklingsinsatser som regeringen beslutar tilldela resp. län. Detta förhållande gäller också för insatser inom stödom- rådena för projekt upp till en viss storlek, medan stöd till större projekt beslutas av SIND eller regeringen. Jag vill i detta sammanhang peka på den möjlighet som regeringen har och bör ha också i framtiden att i särskilda fall besluta om lokaliseringsstöd till projekt även utanför stödområdet.

Fördelningen av medel för regionala utvecklingsinsatser skall, som jag tidigare angivit, grundas på problemens omfattning och karaktär i de skilda länen. Detta innebär att även problem i orter/regioner utanför stödområ- dena bör beaktas vid regeringens fördelning av dessa medel, t. ex. i Östra Småland, Blekinge och Sjuhäradsbygden.

Det ankommer sedan på länsstyrelserna att ange vilka delar av resp. län och vilka ändamål som bör prioriteras för olika typer av regionalpolitiska insatser. Häri ingår bl.a. att avgränsa vilka områden som skall bli föremål för särskilda glesbygdsinsatser.

Som jag tidigare framhållit bör ökad vikt läggas på åtgärder som förbätt- rar näringslivsmiljön i de regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet. Jag kommer senare ( avsnitt 3.3 ) föreslå att regionalpolitiska medel får användas i dessa områden för att initiera och främja kunskaps- och tek- nikspridning m.m. Det är viktigt att i vissa fall se denna typ av satsningar i ett läns- eller landsdelsperspektiv och något som kommer hela länet/ landsdelen till godo.

Insatser för att förbättra infrastrukturen är en typ av åtgärder som

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 115 23

naturligt kan passas in i ett landsdels- och stödjepunktsresonemang av det slag som utredningen för. Jag kan i stort ansluta mig till de principiella överväganden som utredningen redovisar. Utredningen an'Ser att de skill- nader som finns i problemens karaktär mellan olika landsdelar inom de regionalpolitiskt prioriterade områdena innebär att åtgärdernas inriktning och sammansättning bör anpassas med hänsyn härtill. Detsamma gäller utredningens betoning av värdet att det finns stödjepunkter som allmänt kan understödja utvecklingen i dessa områden. Samtidigt anser jag, i likhet med utredningen, det inte vara möjligt att tillämpa landsdels- och stödje- punktsperspektiven vid den regionala fördelningen av regionalpolitiska insatser. De geografiska prioriteringarna bör som hittills komma till ut- tryck genom fördelningen av medel till länen och genom områdesavgräns- ningar för olika typer av åtgärder.

Ett viktigt inslag i den framtida regionala problembilden kommer, liksom under det senaste årtiondet, med all sannolikhet att vara lokalt och regio- nalt koncentrerade sysselsättningskriser förorsakade av strukturföränd- ringar inom näringslivet och då främst industrin. Den svenska ortsstruk- turen är förhållandevis gles och många orter och regioner är starkt beroen- de av någon eller några få branscher, många av något enda företag. Omfat- tande nedläggningar eller personalminskningar i sådana orter och regioner kan leda till allvarliga sysselsättningsproblem, såväl kort- som långsiktigt. Behovet och inriktningen av åtgärder i sådana situationer får bedömas utifrån problemens omfattning och karaktär i det enskilda fallet. Självfallet måste ortens/regionens storlek, geografiska läge och situation i övrigt vägas in i en bedömning. I vissa fall kan det vara nödvändigt att vidta särskilda insatser — ofta med en kombination av arbetsmarknads-, indu- stri- och regionalpolitiska åtgärder.

Exempel på regioner där staten under senare år gjort omfattande insat- ser i samband med större strukturförändringar inom näringslivet är Norr- bottens län, Bergslagen och nu senast Uddevallaregionen. Problemen hari dessa regioner varit av varierande art och omfattning. Gemensamt har dock varit att strukturförändringarna berört ett stort antal anställda. Skilda lösningar har använts både vad gäller beslutsorganisation och medel. Jag skall senare (avsnitt 4) översiktligt redogöra för insatserna i dessa tre områden. Jag skall därvid också redovisa min syn på det fortsatta arbetet i Malmfälten med utgångspunkt från malmfältsutredningens betänkande (Ds I 1984: 9) Framtid i Malmfälten.

Det är viktigt att utnyttja de erfarenheter som vunnits från de senaste årens insatser i orter/regioner som drabbats av i förhållande till regionens storlek mycket omfattande strukturproblem. En erfarenhet är att det är svårt att peka ut en generell modell för hur arbetet bör organiseras och för vilka insatser och medel som bör användas i denna typ av situationer. Såväl organisation som insatsemas inriktning måste anpassas till de förhål-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85:115 24

landen som gäller i varje enskild region. Några allmänna slutsatser kan dock enligt min mening dras från senare års arbete med dessa frågor.

En viktig slutsats är att det är angeläget att redan från början inrikta ansträngningarna på att långsiktigt få fram ny verksamhet och sysselsätt- ning som kan ersätta de arbetstillfällen som försvinner vid en strukturför- ändring. En annan är vikten av att beslutsorganisationen görs klar och enkel och att i de fall där särskilda delegationer eller arbetsgrupper till- sätts, dessa får en klart angiven beslutskompetens i förhållande till ordina- rie organ vad gäller omfattning, tidsperiod för arbetet m.m. Erfarenheter- na visar också vikten av en stark lokal och regional förankring av arbetet och att skilda organ samarbetar och samordnar sina resurser på ett effek- tivt sätt. Möjligheterna att nå resultat ligger således i ett effektivt utnyttjan- de av tillgängliga medel och i en samverkan mellan olika sektorsområden.

Jag har tidigare redogjort för vilka faktorer som skall beaktas i analysen av de regionalpolitiska problemen och ligga till grund för de geografiska prioriteringarna inom och mellan länen. Regionalpolitiska problem i an- slutning till lokala och regionala sysselsättningskriser inom näringslivet skall vägas in vid fördelningen av medel till länen för regionala utvecklings- insatser. De skall likaså beaktas vid den geografiska fördelningen av de regionalpolitiska insatserna inom länen.

Regeringen bör som hittills kunna peka ut orter/regioner som drabbas av regionalpolitiska problem i samband med omfattande strukturförändringar inom näringslivet som tillfälliga stödområden. Ett sådant utpekande inne- bär att lokaliseringsstöd kan påräknas även för större projekt och att beslut om sådant stöd kan fattas av industriverket. Regeringen bör, liksom nu, ha möjlighet att besluta om stöd till företag utanför stödområdet och om synnerliga skäl föreligger också kunna lämna högre bidrag än normalt. Stor restriktivitet bör gälla för såväl utpekande av tillfälliga stödområden som stöd "till företag utanför stödområdena. Jag återkommer till detta ( avsnitt 3 ).

Följande sammanställning visar vilka kommuner och delar av kom— muner som tillhör stödområdena A, B och C samt vilka kommuner och delar av kommuner som genom regeringens beslut f.n. tillhör tillfälliga stödområden.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85: 115 25

Stödområden

Kommuner och delar av kommuner som f.n. är inplacerade i stödområ- dena A, B och C.

Län och kommun Stödområde

Gotlands län Gotland C Älvsborgs län Bengtsfors Dals Ed Åmål"

Värmlands län Arvika Eda Filipstad Hagfors Munkfors Storfors Sunne Säffle Torsby Årjäng

OOO

ownonnnnon

Örebro län Hällefors Lindesberg. Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar Ljusnarsberg

("1

00

Västmanlands län Fagersta Norberg Skinnskatteberg

rann

Kopparbergs län Avesta Ludvika Malung Mora,

Venjans församling Orsa Smedjebacken Vansbro Älvdalen

Gävleborgs län Hofors Hudiksvall, Bjuråkers församling Ljusdal Nordanstig Söderhamn

muut-mee 0500

ÖÖmO O

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 115

Län och kommun

Västernorrlands län Kramfors Sollefteå Sundsvall, Holms och Lidens församlingar Ånge Örnsköldsvik, Anundsjö, Björna, Skorped och Trehörningsjö församlingar Övriga församlingar

Jämtlands län Berg Bräcke Härjedalen Krokom, Aspås, Näskotts, Rödöns och Ås församlingar ' Övriga församlingar

Ragunda

Strömsund

Åre Östersund

Västerbottens län Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå, Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar Övriga församlingar Sorsele Storuman Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele

Norrbottens län Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå

Stödområde

USÖ 600

om

>OUU>>>ÖGU owoww>w nw>>>n ww>

o>n>>>>>nw>

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 115 27

Län och kommun Stödområde Älvsbyn B Överkalix A Övertorneå A

Kommuner och delar av kommuner i vilka f.n. regionalpolitiskt stöd tillfälligt kan lämnas. Områden med möjlighet till högst 30% lokaliseringsbidrag

Län och kommun

Västerbottens län Umeå Hörnefors församling

Gävleborgs län Hudiksvall Delsbo församling

Göteborgs och Bohus län Lysekil Munkedal Uddevalla

Blekinge län Olofström

Områden med möjlighet till högst 20% lokaliseringsbidrag

Län och kommun

Örebro län Degerfors Karlskoga

Värmlands län Kristinehamn

Uppsala län Tierp Osthammar

3. Regionalpolitikens medel

3.1. Inledning

Jag har tidigare ( avsnitt 2 ) översiktligt redovisat min syn på de regional- politiska medlens inriktning, utformning och hantering. Jag skall nu närma- re utveckla mina bedömningar och förslag angående de olika medlen.

Jag tar först upp formerna och ansvarsfördelningen för samt inriktningen av det regionalpolitiska utvecklingsarbetet på central och regional nivå ( avsnitt 3.2 ). Jag redogör sedan för mina förslag och bedömningar beträf- fande åtgärder för att stärka teknisk forskning och utveckling i de regional-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 115 28

politiskt prioriterade delarna av landet liksom åtgärder för att främja sprid- ningen av ny kunskap och teknik ( avsnitt 3.3 ). Därefter går jag in på utformningen och hanteringen av det regionalpolitiska stödet till företagen och av åtgärder i övrigt för att stödja företagens utveckling ( avsnitt 3.4 ). Avslutningsvis redovisar jag mina förslag och bedömningar vad gäller glesbygdsstödets utformning och hantering samt arbetet i övrigt med gles- bygdsfrågoma ( avsnitt 3.5 ).

3.2. Regionalpolitiskt utvecklingsarbete

3.2.1 Ansvarsfördelning och inriktning Jag kommer i detta avsnitt att, för riksdagens information, redovisa vissa bedömningar dels om organisation och ansvarsfördelning på det regionalpolitiska området, dels om inriktningen av det regionalpolitiska utvecklingsarbetet.

Sammanfattning av mina bedömningar:

0 Mål och riktlinjer inom regionalpolitiken bör vägas in vid genomförandet av åtgärder inom regionalpolitiskt betydelsefulla samhällssektorer. O Länsstyrelserna bör besluta om mål och riktlinjer för regionalpolitiken i länen. Därvid bör bl. a. en precisering göras av mål och riktlinjer för en inomregional utjämning. Utgångspunkter bör vara statsmakternas beslut om regionalpolitiken, analyser av utvecklingen samt de medel som anvi- sas.

O Länsstyrelserna bör samverka med och anlita de regionala utvecklings- fonderna för att genomföra regionalpolitiskt. motiverade åtgärder för nyföretagande och företagsutveckling. O Statens industriverk har samordningsuppgifter på central myndighets- nivå för frågor om industri- och regionalpolitiskt stöd samt genomför viss regionalpolitisk projektverksamhet. Industriverket bör följa den regionala utvecklingen och det regionalpolitiska arbete som bedrivs regionalt och centralt.

Utredningsförslag: Regionalpolitiska utredningen anser att de samhälls- problem som skall lösas i många fall är komplexa och att det därför är en förutsättning att flera sektorsmyndigheter deltar i arbetet. Glesbygdsdele- gationen menar att sektorspolitiken måste utformas så att offensiva gles- bygdsinsatser inte motverkas utan tvärtom understöds.

Regeringens samordningsansvar på central nivå och länsstyrelsens på regional nivå betonas av regionalpolitiska utredningen. Statens industri- verks roll bör enligt utredningen vara att dels hantera större engagemang i företag, dels utveckla samspelet mellan industri- och regionalpolitik.

De regionala utvecklingsfonderna föreslås av utredningen få ökat ansvar

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85:115 29 för olika företagsutvecklande insatser. Medel som länsstyrelserna skall kunna avsätta till utvecklingskapital föreslås överföras till fonderna efter en överläggning om hur medlen bör användas i resp. län. Andra företagsut- vecklande medel bör enligt utredningen fördelas av regeringen direkt till berörda utvecklingsfonder.

För att belysa det statliga resursflödets regionalpolitiska konsekvenser föreslås expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) få i uppdrag att utveckla metoder för en regional konsekvensanalys av stats- budgeten. Vidare föreslås att ERU och delegationen för arbetsmarknads- politisk forskning (EFA) ges i uppdrag att analysera och bedöma vilka effekter en överföring av medel från arbetsmarknadspolitik till regionalpo- litik skulle ha för berörda individer och orter i Norrlands inland.

Remissinstanserna: En bred samstämmighet råder bland remissinstansema om behovet av en väl fungerande samordning av insatser inom olika samhällssektorer för att de regionalpolitiska målen skall kunna nås. Rege- ringens samordningsansvar på central nivå understryks och länsstyrelsen i Värmlands län, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet m. fl. anser att regeringens roll bör stärkas.

Statens industriverks regionalpolitiska roll accepteras i allmänhet, men vissa remissinstanser hyser en viss skepsis till ett centralt verks möjlighe- ter att verka inom regionalpolitikens vida område.

Länsstyrelsernas samordningsroll betonas starkt från de flesta remissin- stanser. Flera länsstyrelser, bl.a. de i Kalmar och Västmanlands län, påpekar att en viktig förutsättning för att man skall nå bra resultat är att länsorganen har befogenheter att fatta beslut men också har tillgång till resurser. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att länsstyrelsens möjlig- heter till påverkan för att uppnå regional sektorssamverkan överdrivs av utredningen och att en övertro på frivillig samverkan uppvisas.

Vad gäller relationen mellan länsstyrelse och utvecklingsfond förordar en majoritet av de remissinstanser som behandlat frågan att medel fördelas till lånsstyrelsema som sedan anlitar utvecklingsfonderna för företagsut- vecklande insatser i länen. Landstingsförbundet liksom landstingen och utvecklingsfonderna förordar dock att de regionalpolitiska medlen för ut- vecklingskapital och övriga företagsutvecklande åtgärder fördelas direkt av regeringen till utvecklingsfonderna.

F lera centrala myndigheter, t. ex. AMS, Skogsstyrelsen och statens väg- verk, påpekar att man i sitt arbete verkar för de regionalpolitiska målen. Vägverkets erfarenheter av sektorssamverkan är goda, inte minst på den regionala nivån där tyngdpunkten i verksamheten ligger. Verket framhåller dock att de regionalpolitiska aspekterna måste anges tydligare.

Även lantbruksstyrelsen framför liknande synpunkter. Man påpekar att lantbruksnämndema endast undantagsvis har haft tillgång till ett lokalt

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: 115 30

eller regionalt underlag för vad som från allmän synpunkt skall vara att anse som en önskvärd utveckling i olika områden. Det bör enligt lantbruks- styrelsen åligga länsstyrelser och kommuner att i den utsträckning dessa anser det önskvärt förse lantbruksnämndema med sådana målformulering- ar.

Utredningens förslag om att uppdra åt ERU att utveckla metoder för en regional konsekvensanalys av statsbudgeten får stöd av ett stort antal remissinstanser. Landsorganisationen menar att detta stämmer väl med utredningens slutsats att regionalpolitisk sektorspåverkan på central nivå måste vara en regeringsuppgift och tillägger att det möjligen är utredning- ens viktigaste förslag.

Även förslaget att uppdra till ERU och EFA att analysera effekterna av överföringar av medel från arbetsmarknadspolitik till regionalpolitik får stöd av många remissinstanser. AMS, EFA och TCO anmäler dock viss tveksamhet till förslaget och menar att frågan om dimensionering av olika politikområden inte är en forskningsuppgift utan främst en politisk fråga som bör utredas av en parlamentarisk kommitté.

Mina bedömningar: I arbetet med att nå de mål som gäller för regionalpoli- tiken krävs beslut och insatser inom en rad samhällssektorer. Aktörerna i form av statliga myndigheter på central och regional nivå, kommuner, företag, organisationer m.fl. blir därför många. För att den politik som riksdagen beslutar om skall kunna genomföras på ett effektivt sätt krävs samverkan mellan sektorerna. De organisatoriska förhållandena inom och utom den statliga förvaltningen påverkar i hög grad detta arbete.

Ett antal utredningar har nyligen behandlat en rad organisatoriska frågor av betydelse för regionalpolitikens genomförande. Främst gäller detta myndigheterna på den regionala nivån. I detta sammanhang kan bl.a. följande nämnas — Norrbottensprojektet, där statskontoret på regeringens uppdrag bl.a.

har utarbetat ett förslag till samordnad länsförvaltning, — en arbetsgrupp inom civildepartementet som har undersökt möjligheter- na att ge länsstyrelserna rätt att i större utsträckning själva bestämma sin organisation. — stat-kommunberedningen som bl. a. har behandlat olika frågor som gäl- ler samverkan mellan statliga och kommunala verksamhetsområden. Dessa utredningar är en del av underlaget för det samlade program för den offentliga sektorns omvandling och utveckling som aviseras i prop. 1984/85 : 100 bil.15. Chefen för civildepartementet framhåller där bl. a. att han avser att behandla statskontorets förslag om samordnad länsförvalt- ning i Norrbotten i det aviserade programmet. Han framhåller vidare att han, i avvaktan på remissbehandlingen av ovan nämnda arbetsgrupps förslag, är beredd att i positiv anda behandla framställningar från olika

• Sida 31
•  Original

Prop. 1984/85:115 31

länsstyrelser som försöksvis vill pröva en annan intern organisation av planeringsavdelningen än den nuvarande.

Mot denna bakgrund finner jag det inte motiverat att i detta sammanhang närmare gå in på den regionalpolitiska myndighetsorganisationen. Jag kommer dock i det följande att redovisa vissa allmänna överväganden dels om organisation och ansvarsfördelning på det regionalpolitiska området, dels om inriktningen av det regionalpolitiska arbetet. I likhet med regional- politiska utredningen anser jag att berörda myndigheter bör kunna utföra de föreslagna arbetsuppgiftema utan att ytterligare administrativa resurser anvisas.

Regionalpolitiskt planerings- och programarbete på länsnivå

En effektiv regionalpolitik förutsätter god information om den regionala utvecklingen och ett väl fungerande planerings- och programarbete. Tyngdpunkten i det regionalpolitiska planerings- och programarbetet har lagts på länsnivån. Länsstyrelserna har i dessa frågor liksom i fråga om regionalpolitikens genomförande i länen givits en samordningsroll. Med utgångspunkt från statsmakternas beslut om regionalpolitiken skall läns- styrelserna precisera och lägga fast mål och riktlinjer för arbetet inom det egna länet. Häri ingår att ange regionalpolitiska riktlinjer för såväl länssty- relsens egen verksamhet som för verksamheten hos andra statliga länsor- gan och andra statliga myndigheter som arbetar i länet. I det löpande regionala utvecklingsarbetet skall länsstyrelserna sedan verka för att stat- lig, kommunal och landstingskommunal verksamhet står i samklang med målen för länets utveckling.

Förutsättningarna för länsstyrelsernas samordningsuppgifter ges främst i länsstyrelseinstruktionen (1971: 460) och förordningen (1982: 877) om re- gionalt utvecklingsarbete. Länsstyrelserna ges här befogenheter på en rad områden som är betydelsefulla för länens utveckling. Samtidigt åläggs andra statliga länsorgan och andra myndigheter att efter sina förutsättning- ar verka för att de regionalpolitiska målen uppnås och att lägga resultatet av länsplaneringen till grund för sin egen planering av sådan verksamhet.

I förordningen (1982: 877) om regionalt utvecklingsarbete föreskrivs att länsstyrelsen för samverkan i sysselsättningsfrågor mellan länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och den regionala utvecklingsfonden skall utse en be- redningsgrupp. Jag ser arbetet i denna grupp som en viktig del av den eftersträvade samordningen som är nödvändig för att åstadkomma en effektiv användning av de resurser som de berörda länsorganen förfogar över. I gruppen bör därför, utöver beredningen av enskilda ärenden, även sysselsättnings- och näringslivsfrågor i vidare mening kunna tas upp. Detta gäller även uppföljning av olika insatser i länet etc.

Länsstyrelserna gavs genom riksdagsbeslut år 1982 ansvar att själva bestämma när och på vilket sätt mål och riktlinjer för det regionala utveck- lingsarbetet tas fram. Detta ligger i linje med den decentraliserade inrikt-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85:115 32

ning som jag anser att regionalpolitiken bör ha. Det föreskrivs dock att länsplaneringen skall utgå från kommunernas översiktliga planering och att övriga statliga myndigheter skall lämna länsstyrelserna den hjälp som behövs.

I flera län utgör fortfarande analyser samt målsättningar och riktlinjer som lades fast i l980 års länsprogram grunden för det regionalpolitiska arbetet. Det har mot denna bakgrund i vissa län tagits initiativ i syfte att förnya det långsiktiga perspektivet i planeringen och att förbättra kunska- perna på områden som är strategiska i resp. län. Då det är angeläget att man i samtliga län arbetar utifrån en aktuell analys av problemen ser jag det som naturligt att ett sådant arbete bedrivs i alla län. Det är i detta sammanhang av stor betydelse att man i länen utformar arbetet så att kompetens från en bred krets av länsorgan. kommuner, fackliga organisa- tioner m.fl. engageras. Ett arbete med denna inriktning bör ge en god grund för utformningen av riktlinjer för verksamheten inom skilda sektorer och för länsstyrelsernas projektverksamhet m.m. Jag vill här, med anled- ning av bl.a. de synpunkter som framförts av lantbruksstyrelsen och vägverket, betona vikten av att dessa riktlinjer ges en sådan konkret och preciserad utformning att de kan utgöra ett användbart underlag för inrikt- ningen av sektorsorganens verksamhet.

1 det regionalpolitiska arbetet i länen utgör den årliga länsrapporten ett väsentligt dokument. Den ger information till statliga länsorgan, kom- muner, landsting, företag, organisationer m. fl. om vilken verksamhet som bedrivs i länet. om vilka resultat som har uppnåtts och om vilka resultat man vill åstadkomma.

Jag vill betona att arbetet med länsrapporterna bör syfta till att skapa ett samlat program för regionalpolitikens genomförande i resp. län. Länen ges stor frihet i fråga om utformningen av länsrapporten. Vissa föreskrifter beträffande innehållet ges i förordningen (19821877) om regionalt utveck— lingsarbete. Det bör vara en väsentlig uppgift att i länsrapporten redovisa de mål och riktlinjer som skall ligga till grund för en regionalpolitik med inriktning på att åstadkomma inomregional utveckling och utjämning. Jag avser här dels geografiska prioriteringar inom länet och den syn länsstyrel- sen har på olika samhällssektorers medverkan, dels riktlinjer för använd- ningen av de regionalpolitiska medel länsstyrelsen disponerar. Med denna utformning riktar sig länsrapporten i första hand till myndigheter och organisationer i det egna länet. Samtidigt kan länsrapporterna, trots skill- nader mellan länen vad gäller innehåll och uppläggning, ge viktig informa- tion till regeringen och centrala myndigheter om regionalpolitikens inrikt- ning i länen.

Regionalpolitisk sektorspåverkan bygger på ett förtroende för sektors- organens kompetens inom resp. område och utgår från att de är beredda att efter förmåga samverka med andra organ i arbetet för att utveckla en region. Sektorsmyndigheten har huvudansvaret och den regionalpolitiska

• Sida 33
•  Original

Prop. 1984/85: 115 33 påverkan av verksamheten avser i alla normala fall en marginell del av resursanvändningen. Utgångspunkten för en regionalpolitisk påverkan kan vara de långsiktiga strukturella effekterna av vissa insatser, behovet av olika åtgärder i en eftersatt landsdel/länsdel eller möjliga sam— ordningsvinster i ett konkret projekt.

Kraven på ett samlat uppträdande i länen från statens sida har ökat under de senaste åren. Mot denna bakgrund har länsstyrelsens samord— ningsroll successivt utvecklats och förstärkts. bl. a. i takt med att länssty— relsen har fått ett ökat ansvar i fråga om de regionalpolitiska medlens användning. Av särskild betydelse har här varit medlen för regionalt ut- vecklingsarbete, de s.k. projektmedlen. Som jag senare kommer att redo- visa närmare har ett omfattande projektarbete kunnat genomföras i länen. Det konkreta samarbetet mellan olika regionala och lokala organ i projekt har skapat förutsättningar för en mera effektiv samordning av resursan- vändningen inom olika sektorer.

Som framhålls av den regionalpolitiska utredningen är det en svår upp- gift för en länsstyrelse att kontinuerligt följa och påverka utvecklingen inom alla sektorer. Det finns därför anledning att under vissa perioder prioritera sådana områden som kan bedömas vara av särskild betydelse för utvecklingen i länen eller i ett nationellt sammanhang. Regeringen har i detta syfte uppdragit åt länsstyrelserna att dels utarbeta regionala industri- program, dels medverkai utbildningsplaneringen i länen. Arbetet har skett i samarbete med en rad regionala och lokala myndigheter och organisatio- ner.

De båda uppdragen har haft delvis olika karaktär. Gemensamt har emel- lertid varit att informationsunderlaget, på två för den framtida utveckling- en betydelsefulla områden, både har breddats och fördjupats. I första hand har ett viktigt underlag skapats för det fortsatta arbetet inom ramen för de befogenheter och resurser som varje län förfogar över. Det framkomna materialet ger också väsentlig information för det arbete som bedrivs av centrala myndigheter och av regeringen. Arbetet med de båda uppdragen har även inneburit att formerna för samverkan mellan olika aktörer i länen har utvecklats på ett positivt sätt.

Det är min bedömning att de båda sektorsgenomgångarna har utgjort ett värdefullt inslag i det fortlöpande regionala utvecklingsarbetet. Det är nu viktigt att arbetet på det regionala industripolitiska området liksom på utbildningsområdet kan drivas vidare i länen.

De former för samverkan som finns utvecklade för flera sektorsområden bör självfallet kunna tillämpas även inom andra sektorsområden, men också när det gäller sektorsövergripande frågor. Regeringen har t.ex. uppdragit åt länsstyrelserna att i samverkan med länsskolnämnderna och länsarbetsnämnderna redovisa program för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Jag återkommer senare ( avsnitt 33 ) till ett förslag som dataetfektutredningen i sitt betänkande (SOU 1984: 20) Datorer och

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 115 34

arbetslivets förändring lämnat om att regionala utvecklingsprogram på dataområdet bör utarbetas.

Jag har tidigare framhållit det angelägna i att de regionalpolitiska medlen i ökad utsträckning används för att stimulera företagens utveckling. Jag återkommer senare ( avsnitt 3.4 ) med förslag om att ökade medel för sådana insatser tillförs länen. Vad gäller ansvarsfördelningen i länen i fråga om företagsutvecklande åtgärder som är regionalpolitiskt motiverade, de— lar jag den uppfattning som en majoritet av remissinstansema företräder. Medlen bör således tillföras länsstyrelserna inom ramen för anslaget för regionala utvecklingsinsatser. För att genomföra de konkreta insatserna är det naturligt att länsstyrelserna nära samverkar med de regionala utveck- lingsfonderna och anlitar den kompetens som dessa har. Länsstyrelserna bör tillsammans med utvecklingsfonderna fastställa de villkor som skall gälla för insatsemas inriktning och utformning.

Regionalpolitiska uppgifter på central myndighetsnivå

Regeringen har samordningsansvaret på central nivå i fråga om regional- politiken. Flera eentrala myndigheter kan emellertid på olika sätt tilldelas regionalpolitiska uppgifter, var och en inom sitt ansvarsområde eller i samverkan med andra myndigheter. För initiering och samordning av viss utvecklingsverksamhet på det regionalpolitiska området har regeringen särskilda organ till sitt förfogande. Expertgruppen för forskning om regio- nal utveckling (ERU) har sådana uppgifter i fråga om regionalpolitisk forskning. Glesbygdsdelegationen bedriver bl.a. utvecklingsarbete vad gäller inriktning och utformning av glesbygdsinsatser.

Bland de centrala myndigheterna intar statens industriverk (SIND) en särställning genom sina uppgifter i fråga om det regionalpolitiska stödet till näringslivet. Dessa innefattar handläggning av stöd i vissa ärenden, upp- följning av den stödgivning som regeringen, SIND och länsstyrelserna svarar för samt rådgivning m.m. till lånsstyrelsema. Det ankommer på regeringen att utfärda de närmare anvisningar som erfordras för detta.

SIND har också i sin instruktion, samt i form av särskilda uppdrag. tilldelats vissa andra uppgifter på det regionalpolitiska området. SIND skall således bedriva viss projektverksamhet, svara för lokaliseringssam- råd med den privata tjänste- och servicesektorn samt bedriva utrednings- verksamhet på det regionalpolitiska området. Det är angeläget att verk- samheten på samtliga dessa områden bedrivs så att samverkan mellan industri- och regionalpolitiska insatser, såväl inom som utom den egna myndigheten, främjas.

SIND bör också på regeringens uppdrag, med utnyttjande av tillgängliga resurser och medel, kunna svara för samordning av insatser i projekt där flera myndigheter och organ medverkar. [ första hand bör SIND därvid arbeta med projekt som berör flera län eller där utvecklingsinslaget i arbetet är stort och där viktiga erfarenheter kan överföras till andra län.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1984/85:115 35

Mot bakgrund av riksdagens tidigare ställningstagande (prop. 1983/84: 100 bil. 14, AU 23, rskr 352) har regeringen uppdragit åt SIND att särskilt analysera och utveckla metoder och medel för att p'åVerka utbygg- naden och lokaliseringen av företag och verksamheter inom den privata tjänste- och servicesektorn till stödområdena. På grundval av detta arbete skall industriverket, i enlighet med dess uppgift i fråga om lokalise- ringssamråd, bedriva en aktiv uppsökande verksamhet riktad till företag och verksamheter'inom den privata tjänste- och servicesektorn. .

Regeringen har vidare uppdragit åt SIND att i samarbete med arbets- marknadsstyrelsen och Sveriges turistråd genomföra en branschstudie av turistnäringen, vilken har stor betydelse för sysselsättningen i vissa av de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Studien skall syfta till att ge un- derlag för åtgärder som kan förbättra turistnäringens villkor utan att bero- endet av olika statliga stödformer ökar.

Det är nödvändigt att på central nivå ha en god överblick över vilka mål och riktlinjer som regionalpolitiken bedrivs efter. hur resurserna fördelas och vilka resultat som uppnås. Det förhållandet att regionalpolitiken be- drivs av ett stort antal myndigheter och på såväl regional som central nivå, liksom att betydande belopp årligen anvisas för regionalpolitiska insatser, gör att kraven på överblick blir särskilt stora. Jag anser det vara naturligt att SIND, på grundval av sådan information om och dokumentation av den praktiska regionalpolitiska verksamheten som tas fram på central och regional nivå, fortlöpande följer det regionalpolitiska arbete som bedrivs. Jag tänker då på information om befolknings- och sysselsättningsutveck- lingen samt mål, riktlinjer, prioriteringar etc. beträffande de regionalpoli- tiska stödinsatsema. _

Även andra centrala myndigheter än SIND bör i ökad omfattning kunna ges uppgifter på det regionalpolitiska området. Teknikutveckling och tek- nikspridning utgör viktiga inslag i den förnyelse av svensk industri som nu pågår. Det är angeläget att detta sker på ett sätt som främjar de regionalpo- litiska målen. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) bör i detta avseende kunna spela en betydelsefull roll i samverkan med SIND, högskolan, gymnasieskolan och regionala och lokala organ. Jag återkommer ( avsnitt 3.3 ) till konkreta förslag i detta avseende.

På transportområdet har transportrådet inlett ett regionalpolitiskt orien- terat projektarbete med särskild inriktning mot transporter och materialad- ministration.

Som jag tidigare redovisat har länsstyrelserna på regeringens uppdrag medverkat i utbildningsplaneringen i länen. En avrapportering av arbetet har skett i anslutning till 1984 års länsrapport. Arbetet syftar främst till att förbättra planeringsunderlaget och utveckla samverkan inom länen. Det redovisade materialet innefattar emellertid även sådan information som är av betydelse för utbildningsplaneringen på central myndighetsnivå och inom regeringen. Jag avser därför, efter samråd med cheferna för utbild-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 115 36

nings- och arbetsmarknadsdepartementen. att senare återkomma till rege- ringen med förslag om att uppdra åt skolöverstyrelsen. universitets- och högskoleämbetet och arbetsmarknadsstyrelsen att sammanställa och bear- beta det redovisade materialet samt överväga om erfarenheterna från det hittills genomförda arbetet föranleder några förändringar i fråga om for- merna för och inriktningen av planeringen av den yrkesinriktade utbild- ningen m.m.

De former av sektorspåverkan jag här redovisat är exempel som bör kunna tillämpas även i det fortsatta regionalpolitiska arbetet. Därutöver bör det ankomma på alla myndigheter som bedriver verksamhet som direkt och indirekt har regionalpolitisk betydelse att i sin verksamhet väga in de mål och riktlinjer som läggs fast för regionalpolitiken.

Jag skall här också behandla den regionalpolitiska utredningens förslag beträffande dels utveckling av metoder för analyser av statsbudgetens regionala utfall, dels analyser av konsekvenserna av en överföring av medel från arbetsmarknadspolitik till regionalpolitik.

Jag finner för min del att kraven på regionalpolitisk medvetenhet hos sektorsorganen gör det angeläget att dessa i sin verksamhet dels tar hänsyn till de skilda förutsättningar som råder i olika regioner dels i verksamhets- planer, program etc. redovisar insatsemas fördelning och inriktning i ett regionalt perspektiv. STU framhåller i sitt yttrande över den regionalpoli- tiska utredningens betänkande att det finns motiv för att ytterligare analy- sera möjligheterna till teknisk industriell utveckling utifrån regionala ut- gångspunkter och även genomföra särskilda planerings- och utredningsak- tiviteter inom området. Inom ramen härför avser STU att utifrån ett teknikperSpektiv analysera olika regioners speciella utvecklingsförutsätt- ningar. Studierna skall bl. a. resultera i förslag om hur STU kan effektivise- ra olika verksamheter med hänsyn till regionala behov.

Jag anser att det arbetssätt som STU har redovisat bör kunna tillämpas även av andra sektorsorgan. Därmed kan dels informationen om resursan- vändningen inom områden av stor betydelse för den regionala utveckling- en förbättras, dels en effektivare resursanvändning sett från regionalpoli- tiska utgångspunkter nås. Jag anser att åtgärder inom sektorsorganen av det slag jag här har redovisat skulle ge såväl regering och riksdag som sektorsorganen själva ett mera praktiskt användbart informations- och beslutsunderlag än vad omfattande nedbrytningar av statsbudgeten skulle ge.

Beträffande förslaget att analysera effekterna av en överföring av medel från arbetsmarknadspolitik till regionalpolitik delar jag utredningens syn att avvägningsproblemet mellan olika statliga insatser är störst i de regio- nalpolitiskt mest prioriterade områdena. Här råder en varaktig brist på arbetstillfällen. Betydande belopp anslås därför årligen i syfte att dels öka antalet arbetstillfällen i dessa områden, dels på olika sätt underlätta för dem som ändå drabbas av arbetslöshet. Det är självfallet angeläget att

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85: 115 . 37

dessa resurser får en så effektiv användning som möjligt och att olika insatser i möjligaste mån får långsiktiga effekter. Förlatt avvägningen mellan olika typer av insatser skall bli ändamålsenlig krävs god kunskap om olika åtgärders effekter på kort och lång sikt.

Den regionalpolitiska utredningen tar i sitt förslag endast upp avvägning- en mellan arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska medel. Jag anser för egen del att avvägningsproblemen också berör andra delar av den statliga resursöverföringen till den typ av region det här är fråga om. Skatteutjämningsbidragen har t. ex. direkt och indirekt stor betydelse för sysselsättningen i berörda kommuner. Det gäller även stöd till de areella näringarna m.m. Jag anser också att effektiviteten i den samlade resursan- vändningen inte bara är en fråga om hur tillgängliga resurser fördelas mellan olika ändamål. Genom förbättrad samordning mellan olika insatser bör den totala effekten kunna förbättras. För att underlätta sådan samord- ning och samverkan kan vissa förändringar i gällande regelsystem behöva göras.

Mot bakgrund av vad jag här anfört avser jag att senare föreslå regering- en att uppdra åt ERU att genomföra en studie av de statliga insatserna i några olika delar av stödområdet. Studien bör omfatta sådana resurser som mera direkt är avsedda att påverka sysselsättning och viss infrastruktur. Syftet med studien bör vara att kartlägga nuvarande omfattning och an- vändning av sådana resurser samt att analysera effekterna av olika insat- ser. Vidare bör, inom ramen för nuvarande totala resursnivå. förändringar i avvägningen mellan olika ändamål och förändringar i reglerna för medels- användningen diskuteras samt de sannolika effekterna av sådana föränd- ringar analyseras. ERU bör i sitt arbete samverka med andra forskningsor- gan liksom med berörda myndigheter.

Resultaten av en studie med den inriktning jag redovisat bör tillsammans med annan tillgänglig information ge ett förbättrat underlag för de avväg- ningar och prioriteringar av resursanvändningen som regering och riksdag svarar för. En sådan studie ligger också väl i linje med överväganden om försök med en samordnad länsförvaltning i Norrbottens län.

Jag vill nu ta upp frågan om planeringstalen som styrinstrument i regio- nalpolitiken.

Den regionalpolitiska utredningen konstaterar att planeringstalen knap- past har haft någon styrande effekt när det gällt att inom olika politikområ- den fördela relativt sett större resurser till de regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet. Utredningen konstaterar vidare att planeringstalen spe- lar en mindre roll i dag när en bättre regional balans uppnåtts och utbygg- naden av bostäder, samhällsservice, vägar och annan infrastruktur mins- kat i omfattning.

lnte någon remissinstans har berört planeringstalen och deras roll som regionalpolitiskt styrinstrument.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85: 115 38

Senast riksdagen fattade beslut om planeringstal för länen var år 1982 ( prop. 1981/82: 113 , AU 23, rskr 388). Nu gällande planeringstal avser år 1990.

Jag delar i stort den bedömning som regionalpolitiska utredningen gör beträffande planeringstalens alltmer minskade betydelse som regionalpoli- tiskt styrinstrument. Den bättre regionala balansen och de minskade sam- hällsinvesteringarna förklarar troligen endast en del av det minskade intresset för planeringstalen som underlag för dimensioneringsbeslut m. m. En del av förklaringen torde ligga i själva systemet för framtagandet och fastställandet av planeringstalen.

Myndigheter, institutioner, företag m.m. efterfrågar för sin planering information om befolkningsutvecklingen i län och kommuner. Ett krav är dock att informationen skall innehålla aktuella uppgifter och bedömningar samt ofta en relativt detaljerad bedömning av förändringar inom olika åldersgrupper. De av riksdagen fastlagda planeringstalen för länen blir snabbt inaktuella och detsamma gäller naturligtvis de planeringstal för kommunerna som länsstyrelserna fastställer med utgångspunkt från plane- ringstalen för länen.

I flera län har lånsstyrelsema för att få fram realistiska planeringstal för kommunerna fått lämna en del av planeringstalen för länen ofördelade som ett slags restpost. Detta är otillfredsställande. I andra län används progno- ser i stället för de fastlagda planeringstalen som underlag i planeringen.

Den regionalpolitiska utredningen har inte redovisat något faktaunder- lag, som innebär att en bedömning kan göras om planeringstalen tjänat ut sin roll som regionalpolitiskt styrmedel eller inte. Utredningen har inte heller redovisat några förslag om och i så fall hur planeringstalen skulle ersättas med någon annan form av styrinstrument.

Det saknas således enligt min mening underlag för att nu kunna bedöma planeringstalens regionalpolitiska betydelse.

Jag avser därför att i särskild ordning ta fram erforderligt faktaunderlag för att kunna bedöma planeringstalens roll i regionalpolitiken och därefter föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag i denna fråga. I avvaktan på detta faktaunderlag är jag inte beredd att nu föreslå några nya plane- ringstal för länen.

3.2.2. Regional projektverksamhet

Sammanfattning av mina bedömningar: Projektverksamhet bör även i fort- sättningen vara ett av ändamålen inom det s. k. länsanslaget. Inriktningen bör utvecklas vidare på grundval av hittillsvarande erfarenheter och den andel av detta anslag som får användas för projektverksamhet bör höjas.

Utredningsförslag: Regionalpolitiska utredningens förslag överensstämmer med mitt vad gäller verksamhetens inriktning. Utredningen anser att pro- jektmedlen bör ha kvar sin nuvarande karaktär av relativt liten resurs som

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 115 39

kan användas för utredningar, utvecklingsprojekt och försöksverksamhet i syfte att befrämja den regionala utvecklingen. Hur stor andel av länsansla- get som skall gå till projektverksamhet. föreslår utredningen att länsstyrel- serna själva bör få avgöra. Glesbygdsdelegationen föreslår att projektme- del skall kunna lämnas till kommunerna för konsultinsatser m.m. Jag kommer att behandla denna fråga i avsnitt 3.5 .

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i frågan är posi- tiva till länsstyrelsernas projektmedel och deras användning.

Mina bedömningar: Med medlen för regionalt utvecklingsarbete, i fortsätt- ningen benämnt regional projektverksamhet, kan länsstyrelserna helt eller delvis finansiera vidareutvecklingen av de olika förslag, som kommer fram i det regionalpolitiska utvecklingsarbetet i länen. Det kan t. ex. gälla kon- kreta projekt som senare genomförs med hjälp av regionalpolitiskt stöd, projekt som till slutresultat ger en förbättrad samordning mellan olika statliga insatser eller olika former av lokala utvecklingsprojekt som tar till vara lokala och regionala förutsättningar och initiativ.

Regionalpolitiska utredningen har beskrivit verksamheten relativt ingå- ende och menar att den lett till en mer konkret inriktning av det regionala utvecklingsarbetet och förbättrad sektorssamordning etc. Jag delar utred- ningens bedömning att verksamheten är ett viktigt regionalpolitiskt medel. För länen utanför stödområdet är projektmedlen det dominerande regio- nalpolitiska medlet.

Länsstyrelsernas beslutanderätt över medlen innebär, enligt min me- ning, dels en klar decentralisering av viktiga prioriteringsbeslut, dels bättre möjligheter för samhället att effektivt ta till vara de initiativ, idéer, resurser etc. som finns i regionerna. Genom närheten till problemen har regionala och lokala organ bättre förutsättningar än centrala organ att finna kon- struktiva lösningar. Jag tillmäter också det lokala och regionala engage- manget stor betydelse för möjligheten att nå framgång i det delvis svåra arbetet med olika utvecklingsfrågor. Engagemanget ökar självfallet när det finns ekonomiska resurser som möjliggör konkreta åtgärder.

En annan viktig faktor bakom de goda erfarenheterna är kopplingen mellan utvecklings- och genomförandefaserna i ett projekt. I och med att hela denna process i hög grad är decentraliserad går det snabbare att komma från idé till genomförande.

Projektmedlen har enligt min mening också medverkat till att länsstyrel- sernas roll i regionalpolitiken förstärkts. Som exempel på detta vill jag nämna de slutsatser som redovisas i en delredovisning (Regionala organ för näringslivsutveckling — beslutsprocesserna) från forskningsprojektet "Decentralisering och samordning i regionalpolitiken” som bedrivs vid statsvetenskapliga institutionen vid universitetet i Lund. I rapporten be- skrivs och analyseras bl.a. de beslutsprocesser som föregick bildandet av

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 115 40

nio regionala FoU-organ och riskkapitalbolag. I sju av de studerade fallen har, enligt rapporten, resp. länsstyrelse haft en pådrivande roll. Som en av huvudorsakema nämns att länsstyrelserna genom tillgången till projekt- medlen kunnat föra aktiva förhandlingar om ett genomförande. Enligt flertalet av de intervjuer som rapporten bl. a. grundas på har projektmed- len i de sju fallen varit avgörande för att organen skulle bildas.

I anslutning till detta kan också noteras att en betydande samfinansiering kunnat ske i det regionala projektarbetet. Enligt det underlag som utred- ningen tagit fram, och som belyser verksamheten under budgetåren 1979/80 t.o.m. 1982/83, avsatte andra intressenter 850000 kr. för varje miljon kronor som lånsstyrelsema anvisade. Den tendens till stigande andel delfinansiering från andra intressenter som också redovisas av utred- ningen noterar jag för min del med tillfredsställelse. En sådan utveckling bör bl.a. innebära en allt bättre förankring av projekten och en ökad möjlighet till praktiska resultat. Jag vill här nämna att om en länsstyrelse ställer projektmedel till förfogande för enskilt företag, skall företaget i fråga svara för minst hälften av den beräknade totalkostnaden för projek- tet. En aspekt på samfinansiering av projekt som jag också vill nämna är att länsstyrelse och övriga intressenter kan finansiera olika stadier i ut- vecklingsarbetet. Så kan t. ex. länsstyrelse och länsarbetsnämnd samverka i ett projekt där projektmedlen finansierar utrednings- och konsultinsatser, samt kanske viss försöksverksamhet, och genomförandet ske med hjälp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t. ex. arbetsmarknadsutbildning eller beredskapsarbete. Den beredningsgrupp som finns för samverkan mellan länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och den regionala utvecklingsfonden har, enligt min mening, en viktig roll vad gäller inriktningen av den regio- nala projektverksamheten.

Beträffande inriktningen vill jag nämna att det av länsstyrelsernas an- slagsframställningar framgår att de ca 50 milj.kr. som avsattes till olika projekt budgetåret 1983/84 fördelades på följande större projektområden:

Industriell utveckling 39 % Jord, skog och glesbygd 12 Utbildning, teknikspridning 11 Kommun- och regionprojekt 9 Turism 8 Energi 4 Kommunikationer 3 Övrigt, information, projekt-

administration rn. m. 14

Det kan också nämnas att en genomgående tendens de senaste åren har varit att ökat utrymme har givits åt projekt med inriktning mot samverkan mellan högskola och näringsliv, teknikutveckling och teknikspridning. Jag återkommer senare ( avsnitt 3.3.2 ) till detta. Inom ramen för projektmedlen

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 1 15 41

kan länsstyrelserna vidare avsätta medel för s.k. regionalt nyföretagande. Jag kommer senare ( avsnitt 3.4.2 ) att närmare behandla dessa frågor.

Mot bakgrund av de redovisade goda erfarenheterna bör projektverk- samheten även fortsättningsvis ingå som en del av det samlade länsansla- get och kunna användas för utredningar, utvecklingsprojekt och olika former av försöksverksamhet. Jag vill dock inte biträda regionalpolitiska utredningens förslag om att ta bort maximeiingen av den del av anslaget som resp. länsstyrelse får disponera för projektverksamhet. Mitt skäl för detta är att prioritet bör ges åt regionalpolitiskt stöd till företag och gles- bygdsstöd. Jag kommer däremot senare att föreslå regeringen en uppräk- ning av ramen för detta ändamål inom länsanslaget till 80 milj. kr.

3.2.3. Kommunernas och landstingskommunernas näringspolitiska roll

Jag kommer i detta avsnitt att, för riksdagens information, redovisa vissa allmänna överväganden beträffande kommunernas och landstings- kommunemas näringspolitiska roll.

Regionalpolitiska utredningen markerar kommunernas och landstings- kommunemas betydelse för att regionalpolitikens mål skall kunna förverk- ligas. För landstingskommunema gäller det främst de insatser som kanali- seras till utvecklingsfonderna, men även andra utvecklingsorgan har på senare år fått stöd. Kommunernas ökade engagemang på näringslivsområ- det ses som ett nödvändigt komplement till statens insatser. Samtidigt anser utredningen att en förutsättning för att de ökade kommunala insat- serna skall ha positiva nettoeffekter nationellt sett är att den kommunala aktiviteten ligger inom ramen för den kommunala kompetensen.

Glesbygdsdelegationen tar i sin rapport upp vissa förslag om ett ökat kommunalt engagemang bl. a. i fråga om hanteringen av glesbygdsstödet. Jag återkommer senare ( avsnitt 3.5 ) till dessa förslag.

Flertalet remissinstanser delar regionalpolitiska utredningens uppfatt- ning att kommunernas ökade engagemang på näringslivsområdet utgör ett nödvändigt komplement till statens egna insatser. Svenska kommunför- bundet understryker dock att ett ökat kommunalt engagemang inte får bli ett argument för en minskad statlig regionalpolitisk insats. Flera länsstyrel— ser framhåller värdet av att kommunerna har byggt upp en kompetens i näringslivs- och sysselsättningsfrågor. Samarbetet mellan länsstyrelsen och kommunerna underlättas härigenom. Landstinget i Västmanlands län betonar vikten av att olika satsningar av regionalpolitisk betydelse sker inom ramen för någon typ av gemensamt handlingsprogram, där länspla- neringen utgör grunden. Det är olyckligt, menar man, om kampen om sysselsättningstillfällen ger upphov till inbördes konkurrens mellan kom- munerna.

Samhällets insatser på näringspolitikens område är i första hand en uppgift för statliga organ. Staten har det övergripande ansvaret för syssel- sättningspolitiken och för det regionalpolitiska stödet. De åtgärder som

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85: 115 42

vidtas av såväl kommunerna som landstingskommunema har dock väsent- lig betydelse för att de regionalpolitiska målen skall kunna förverkligas. Förändringar inom näringslivet leder ofta till sådana konsekvenser för samhälle och enskilda på den lokala och regionala nivån att kommuner och landstingskommuner inte kan vara overksamma eller sakna handlingsbe- redskap.

De kommunala befogenheterna inom näringslivsområdet är starkt be- gränsade. Grundläggande för bedömningen om en kommun eller en lands- tingskommun får engagera sig i näringslivsfrågor är den allmänna kompe- tensregeln i 1 kap. 4 & kommunallagen (1977: 179). I denna bestämmelse anges att kommuner och landstingskommuner själva får vårda sina angelä- genheter. Bestämmelsen är således mycket allmänt hållen. Närmare be- sked om kompetensregelns räckvidd ges i förarbetena till kommunallagen och i regeringsrättens omfattande rättspraxis.

De kommunala insatserna för att stödja och utveckla näringslivet är av skiftande slag. På länsnivån är landstingskommunema tillsammans med staten huvudmän för de regionala utvecklingsfonderna. Huvudparten av de landstingskommunala insatserna för att främja näringslivsutvecklingen kanaliseras genom fonderna. I flera län medverkar även landstingskommu- nema i och stödjer andra utvecklingsorgan som växt fram under senare år. Med den ökade roll företagsutvecklande insatser kommer att ha i den framtida regionalpolitiken följer att de regionala utvecklingsfondemas medverkan i politikens genomförande kommer att utökas. En nära samver- kan mellan staten och landstingskommunerna på detta område är därför av stor betydelse.

Kommunerna svarar för väsentlig samhällsservice såsom utbildning, social omsorg och bostäder som indirekt påverkar näringslivets utveck- ling. Det kommunala ansvaret för kommunalteknisk service, industriområ- den och lokaler för småindustri är andra exempel på verksamheter som i detta sammanhang har stor betydelse. Den kommunala verksamheten har därför stor betydelse för de statliga industri- och regionalpolitiska insatser- na.

Regionalpolitiskt stöd kan f.n. under vissa förutsättningar lämnas till kommuner eller andra organ där kommuner har ägarintresse. De ändamål som kan komma i fråga för sådant stöd är turismverksamhet, fastbränsle- framställning och uppförande av industrilokaler för uthyrning. Glesbygds- stöd kan lämnas till kommuner bl. a. i form av stöd till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser. Jag kommer vidare att ( avsnitt 3.4.3 ) föreslå att regionalpolitiskt stöd i viss utsträckning skall kunna lämnas till s. k. teknikcentra där även kommuner kan vara engagerade.

Kommunernas och landstingskommunemas engagemang i näringspoli- tiska frågor har under senare år uppmärksammats på olika sätt. Statens industriverk har på regeringens uppdrag kartlagt omfattning. inriktning och vissa ekonomiska konsekvenser av den kommunala näringspolitiken. Ver-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 1 15 43

ket har i en rapport (SIND 1984: 8) visat att kommunerna i viss omfattning subventionerat näringslivet genom mark- och lokalinsatser, rådgivning och service och i samband med avgränsade industriella samverkansprojekt. Dessutom har kommunerna stött enskilda företag med lån, borgen och garantier. Kommunerna deltar också aktivt i utvecklingen av näringslivet via s.k. industriutvecklingsbolag. I en särskild rapport (SIND 1984: 1) har aktiviteterna i dessa bolag kartlagts. Industriverket har vidare kartlagt och analyserat olika typer av industriella samverkansprojekt (SIND 1982:7 och 1984: 3).

Statens industriverk konstaterar att den årliga nettokostnaden för den kommunala näringspolitiken successivt ökat fram till år 1982, då den beräknades uppgå till 340 milj.kr. Enligt verkets bedömningar har de hittillsvarande insatserna haft marginell betydelse för konkurrenssitua- tionen i enskilda branscher och för regionalpolitiken.

Frågan om en allmän översyn av kommunernas befogenheter på närings- livsområdet har tagits upp i olika sammanhang. Regeringen har därför givit stat-kommunberedningen (C 1983:02) i uppdrag att utreda kommunernas och landstingskommunemas roll i närings- och sysselsättningspolitiken. Beredningen skall bl.a. analysera erfarenheterna av de kommunala nä- ringslivsinsatsema och belysa konsekvenserna av olika kommunala kom- petensgränser inom näringslivsområdet. I beredningens uppdrag ingår vi- dare att pröva formerna för ökad samverkan mellan kommunerna, lands- tingskommunema och olika statliga organ samt företag och fackliga organi- sationer.

AVSlutningsvis vill jag betona att kommunerna har viktiga uppgifter av betydelse för att de regionalpolitiska målen skall nås. Det är emellertid nödvändigt att, som den regionalpolitiska utredningen framhåller, den kommunala aktiviteten sker inom ramen för den kommunala kompeten- sen.

3.3. Åtgärder för att främja utbildning, forskning, teknikutveckling och teknikspridning

3.3.1. Den allmänna inriktningen

Sammanfattning av mina bedömningar: 0 Ett nära samspel mellan utbildningspolitiska och regionalpolitiska insat- ser bör utvecklas.

0 Inom en begränsad ram bör regionalpolitiska medel kunna disponeras för att åstadkomma en ökad kunskaps- och teknikspridning för att höja teknisk och annan kompetens i befintliga företag samt för att stimulera nyföretagande.

Utredningsförslag: Både den regionalpolitiska utredningens och glesbygds- delegationens bedömning av den betydelse utbildning, FoU-verksamhet.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85: 115 44

teknikutveckling och teknikspridning har för regional utveckling och ut- jämning överensstämmer med min. Regionalpolitiska utredningen menar att forskning och högre utbildning har en nyckelroll som drivkraft i den ekonomiska och sociala utvecklingen. Stor vikt läggs vid att ny teknik och kunskap sprids även till de regionalpolitiskt utsatta områdena. Utredning- en tar speciellt upp de mindre högskolornas roll. Genom sin utbildnings- funktion och genom forsknings- och utvecklingsarbete kan en högskola aktivt bidra till den egna regionens utveckling.

Glesbygdsdelegationen betonar särskilt behovet av glesbygdsanpassad utbildning inom olika områden.

Regionalpolitiska utredningen föreslår vidare att SIND ges i uppdrag att belysa de möjligheter och hinder för utvecklingen i olika delar av landet, som introduktionen av de nya data- och telekommunikationsnäten inne- bär. Glesbygdsdelegationen föreslår att regeringen ger televerket i uppdrag att utveckla modeller för hur informationstekniken skall komma glesbyg- den till godo.

Remissinstanserna: Utredningamas bedömning av utbildningssektoms be- tydelse för den regionala utvecklingen får stöd av en enig remissopinion. De regionala och kommunala remissinstansema markerar betydelsen av att de mindre högskolorna utvecklar utbildning med teknisk inriktning för att ytterligare stimulera det regionala näringslivet. Universitets- och hög- skoleämbetet (UHÄ) menar att det kan finnas en konflikt mellan å ena sidan regionalpolitik och å andra sidan forsknings- och utbildningspolitik, men konstaterar också att de åtgärder som är önskvärda av regionalpolitis- ka skäl ofta är neutrala och ibland positiva i förhållande till de mål som gäller för forskning och utbildning. ,

Många remissinstanser menar att utredningens konkreta förslag inom detta område är alltför begränsade. Glesbygdsdelegationens betoning av utbildningsfrågorna får starkt gensvar hos remissinstansema.

De remissorgan som yttrat sig beträffande data- och telekommunika- tionsnätens regionala konsekvenser, bl.a. televerket, statskontoret och statens planverk, ställer sig positiva till att frågan belyses närmare.

Mina bedömningar: Mycket tyder på att de närmaste åren kommer att präglas av en snabb teknikutveckling som starkt förändrar betingelserna för den långsiktiga industriella verksamheten. På en rad områden kan nya produkter, produktionsmetoder, system och organisationsforrner komma att utformas och tas i bruk i begränsad skala för att under l990-talet få en bredare spridning. Teknikutvecklingen rymmer flera regionalpolitiskt vik- tiga aspekter.

Det är för det första angeläget att stimulera spridning av ny teknik och ny kunskap till redan existerande företag. Detta är en viktig del av fömyel- sen av svensk industri. Därför måste sådana hinder som försvårar sprid-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 115 45

ningsprocessen i de regionalpolitiskt prioriterade områdena uppmärksam- mas och åtgärdas.

En annan aspekt är framväxten av s. k. nya teknikbaserade företag. I ett längre perspektiv kan dessa företag få stor betydelse för utvecklingen av produktion och sysselsättning. Strategiska beslut om t.ex. geografisk på- verkan av denna utveckling måste dock i hög grad ske redan nu. För att en tillväxt inom dessa områden skall komma fler regioner till del är det därför angeläget att ytterligare utveckla förutsättningama för högteknologisk FoU-verksamhet och samverkan mellan högskola, utbildningsväsendet i övrigt och näringsliv i olika regioner, särskilt i landets norra del.

En tredje aspekt är den omfattande utbyggnad av tele- och datakommu- nikationsnät som kommer att ske. Härigenom ändras förutsättningama, både lokaliserings- och sysselsättningsmässigt, för verksamheten inom många samhällssektorer.

Regionalpolitiska utredningen har försökt att få en bild av vilken bety- delse investeringarna i tele- och datakommunikationsnät kan ha för den framtida regionala utvecklingen. Någon entydig slutsats har utredningen inte kunnat dra. Det är emellertid uppenbart att nätutbyggnaden och nätets kapacitet i olika regioner kan bidra till en regional utjämning av produk- tionsförutsättningar och livsvillkor. En snabb utbyggnad av telenätet mins- kar riskerna för att'denna del av infrastrukturen skall utgöra ett hinder för en önskvärd regional utveckling. Jag delar den uppfattning som såväl utredningen som flera remissinstanser framför, att denna fråga bör belysas närmare. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet har jag erfarit att bl. a. sådana frågor kommer att behandlas i det förslag rörande telefrågor som han avser att senare under våren föreslå regeringen att förelägga riksdagen.

En väl utbyggd infrastruktur inom utbildningens och forskningens områ- de är en viktig förutsättning för en god utveckling i landets olika delar. Den omfattande uppbyggnad och geografiska spridning av högskoleutbildning- en som har genomförts har otvetydigt haft stor betydelse för utvecklingen i landet som helhet och i olika regioner. Tillgången till resurser för utveck- lingsarbete har därmed också förbättrats. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad chefen för utbildningsdepartementet anför i årets budgetpro- position ( prop. 1984/85: 100 bil. 10) beträffande bl. a. omstruktureringen av de mindre högskoleenhetemas utbildningsutbud.

Hon framhåller där att det enligt hennes mening är nödvändigt för varje högskola utanför universitetsorterna att ha en bas för sin verksamhet i någon eller några allmänna utbildningslinjer som är av betydelse bl. a. för utvecklingen av regionens arbetsliv. Många av dessa högskolor har en bas som i ett längre perspektiv inte är tillräckligt stabil, varför den bör breddas mot främst de tekniska och ekonomiska utbildningsområdena. Genom en sådan breddning och förändring av utbildningsutbudet bör dessa enheters roll som regional utvecklingsfaktor och bas för teknikspridning kunna förstärkas ytterligare. En omstrukturering av de mindre högskoleenheter-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 115 46

nas utbildningsutbud bör av dessa skäl göras systematiskt och planmässigt och med utgångspunkt i de förhållanden, problem och behov som finns vid enheten och i dess närmaste omgivning.

De mindre högskolorna är en resurs för regional utveckling inte bara med hänsyn till den egna verksamheten, utan också som kontaktlänk till högskolesystemet i stort. För att stärka denna kontaktfunktion har basor— ganisationen för kontakterna med det omgivande samhället och med enhe- terna med fast forskningsorganisation förstärkts.

Jag ser också gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen som viktiga resurser i utvecklingsarbetet. I juni 1982 uppdrog regeringen åt skolöverstyrelsen att i samråd med SIND och glesbygdsdelegationen in- ventera, utarbeta och fastställa kursplaner för företagsutvecklande utbild- ningar och för yrkesinriktade glesbygdsanpassade utbildningar. I sin rap— port för år 1984 redovisar skolöverstyrelsen dels länsbaserade inventering- ar, dels försöksverksamheter. I inventeringsarbetet har överstyrelsen fun- nit utbildningsbehov inom vitt skilda områden och av olika omfattningar. Överstyrelsen avser bl.a. att i samarbete med några länsskolnämnder arbeta fram ett åtgärdsprogram för att motverka att yrkesutbildningar inom hantverkssektom försvinner. Ett omfattande utvecklingsarbete har startat beträffande småföretagarutbildning i samverkan mellan utbildningsenhe— terna vid vissa regionala utvecklingsfonder och kommunal och statlig vuxenutbildning. Försöksverksamhet med utbildning inom vattenbruks- området kommer att pågå under budgetåren 1984/85 och 1985/86 med statens skola för vuxna i Härnösand som utbildningsanordnare.

Det uppdrag att medverka i utbildningsplaneringen i länen som regering- en i mars 1983 gav samtliga länsstyrelser har enligt min mening inneburit, förutom en ökad lokal och regional samverkan inom utbildningssystemet, en intensifierad diskussion om anpassning av utbildningens inriktning till den lokala och regionala arbetsmarknadens behov och ett ökat inslag av lokalt förankrade utvecklingsprojekt.

Fr.o.m. den 1 juli 1985 har alla länsskolnämnder möjlighet att utforma och besluta om regionalt arbetsmarknadsanpassade högre specialkurser i gymnasieskolan. I fem län, bl.a. de fyra nordligaste. har detta varit möjligt sedan 1983. Erfarenheterna därifrån vittnar om ett vitaliserat samarbete mellan gymnasieskolan och näringslivet.

En väsentlig del av det regionala utvecklingsarbetet har kommit att omfatta åtgärder för att bygga upp nätverk av kontakter mellan företag, regionala organ och utbildningen/forskningen. För att främja teknikutveck- ling och teknikspridning har i ökande omfattning förslag om' olika former av teknikcentra förts fram som ett sätt att skapa gemensamma lösningar för att tillfredsställa olika intressenters utvecklings- och utbildningsbehov.

Det är angeläget med ett fortsatt och fördjupat samarbete i utbildnings- och utvecklingsfrågor både på regional och central nivå mellan regionalpo- litiskt och utbildningspolitiskt ansvariga organ. Teknikfrågor i vid mening bör ägnas fortsatt stor uppmärksamhet.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85: 115 47

I det följande kommer jag att särskilt behandla åtgärder för att underlätta teknikspridning (3.3.2) och åtgärder för att främja FoU-verksamhet i Umeå

högskoleregion (3.3.3).

3.3.2. Teknikspridning

Mitt förslag: Särskilda medel bör ställas till regeringens förfogande från anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m. för stöd till teknik- och kunskapsspridning i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Sammanfattning av mina bedömningar i övrigt: 0 Länsstyrelserna bör genom anslaget för regionala utvecklingsinsatser

tillföras ökade resurser för olika teknikspridningsprojekt. Vidare bör lånsstyrelsema få i uppdrag att samordna programarbete inom data- och elektronikområdet. o Centrala myndigheter bör engageras i bl. a. samordning, rådgivning och informationsutbyte.

Utredningsförslag: Regionalpolitiska utredningen föreslår dels att SIND ges i uppdrag att i samråd med STU och UHÄ följa de regionala projekten för teknik- och kunskapsspridning till små och medelstora företag, dels att länsstyrelserna ges möjlighet att delta i finansieringen av samverkansorgan och särskilda teknikspridningsprojekt, dels att 3 milj. kr. avsätts för etable- ringen av en filial i Östersund till stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum (lUC), dels att 30 milj. kr. avsätts under en treårsperiod för att stimulera produktutveckling och vidareförädling hos sågverks- och träförädlings- företagen i stödområdena.

Dataeffektutredningen (DEU) föreslår att regionala utvecklingsprogram för data— och elcktronikområdet utarbetas i länen med länsstyrelserna som huvudmän och samordnare.

Glesbygdsdelegationen föreslår att STU och SIND ges i uppdrag att ägna särskild uppmärksamhet åt den småskaliga tekniken.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan — utom STU — är positiva till att SIND ges ett uppföljningsuppdrag. STU hävdar att ett sådant uppdrag bör falla inom styrelsens ansvarsområde.

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva till regionala samverkans- projekt, men en genomgående åsikt är också att utredningen inte tillräck- ligt beaktat behovet av ekonomiska resurser. Några länsstyrelser, bl. a. de i Älvsborgs och Kopparbergs län, menar att länsanslaget inte kommer att räcka för satsningarna på teknikcentra m.m. Det behövs enligt deras mening även tillskott från central nivå.

Samtliga remissinstanser ställer sig bakom förslaget att utarbeta regiona- la utvecklingsprogram enligt DEU:s förslag. Däremot invänder flera re-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 115 48

missinstanser mot förslaget att bygga upp en central organisation för samordningen.

Ett antal remissinstanser, bl. a. STU, är positiva till förslaget att inrätta en lUC-filial i Östersund. Flera berörda organ i länet, liksom SIND, hänvisar till det pågående teknikspridningsprojektet i Jämtlands län och vill bedöma frågan om en lUC-filial i detta sammanhang.

Förslaget att förstärka branschprogrammet för träindustrin får stöd av flertalet remissinstanseri norra Sverige, medan t. ex. länsstyrelsen i Jön- köpings län motsätter sig förslaget och länsstyrelsen i Kalmar län menar att även östra Småland bör omfattas av ett utvidgat branschprogram.

Glesbygdsdelegationens förslag rörande småskalig teknik får ett positivt mottagande av remissinstansema. STU framhåller att det är viktigt att delegationen redovisar sin definition av begreppet.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Jag har tidigare allmänt angett de regionalpolitiska motiven för att främja spridning av ny teknik. Teknik- spridning innefattar en rad aktiviteter med ömsesidigt infonnationsutbyte mellan företag och utbildnings-, utvecklings- och forskningsorgan. I sam- band med att jag här redovisar skälen för att anvisa särskilda medel vill jag för riksdagens information lämna en bredare redovisning av sådana på- gående och planerade insatser inom området som kan ha betydelse för riksdagens ställningstagande.

Regionala och lokala initiativ

De regionala FoU-råd och forskningsstiftelser som vuxit fram, inte minst i anslutning till de mindre högskolorna, visar att man på lokal och regional nivå känner behov av och vill pröva nya vägar för samverkan _ mellan företag och utbildningssektorn. De nya organen har enligt min mening medverkat till ett förbättrat kontaktnät och effektivare former av informationsutbyte och kunskapsöverföring. Erfarenheterna av verksam- heten är hittills genomgående goda, vilket också en enig remissopinion understryker.

De regionala samverkansorganen har i sin tur i flera fall medverkat till att teknikcentra i olika former skapats. Med teknikcentra avser jag sådana organ som inrättas för att på olika sätt underlätta spridning av ny teknik till främst små och medelstora företag. Verksamheten kan bestå av konsult- verksamhet (t. ex. CAD/CAM), utvecklingsarbete (prototyptillverkning m.m.). utbildning (för gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning. hög- skola. företag. länsarbetsnämnd m.fl.) och uthyrning av teknisk utrust- ning.

Den typ av teknikcentrum jag här avser kan bedrivas i form av t. ex. en stiftelse med företag, kommuner, regionala organ, branschorgan etc. som huvudmän. Andra former kan också förekomma. Genom att samordna verksamheten kan utrustning och personal utnyttjas effektivare. De olika

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 115 ' 49

intressenterna får på så sätt tillgång till resurser som de var för sig inte skulle kunna skaffa sig. Utrustningen kan också förnyas snabbare än om var och en skulle svara för sin utrustning. Jag vill erinra om" att de förnyel- sefonder som riksdagen nyligen beslutat om (prop. 1984/85: 86, FiU 9, rskr 108) bl. a. kan utnyttjas för investeringar i byggnader och maskiner i samband med utbildning, forskning eller utvecklingsarbete.

Jag vill vidare erinra om vad chefen för utbildningsdepartementet anfört i årets budgetproposition om det kommunala skolväsendets medverkan i teknikcentra. Genom sådan medverkan, framhåller hon, kan en skola dels hålla en nära kontakt med den tekniska utvecklingen, dels på sikt begränsa utrustningskostnaderna samtidigt som utrustningen fortlöpande hålls mo- dern. Från statsbidraget till utrustning för gymnasieskolan har regeringen beviljat s.k. särskilt verksamhetsstöd till teknikcentra. I budgetproposi- tionen anmäler utbildningsministern vidare att verksamhetsstödet bör kun- na utnyttjas som stöd till finansiering av teknikcentra i avvaktan bl. a. på förslag från arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala yrkesutbildning- en, som behandlar frågan om teknikcentra och införande av ny teknik i yrkesutbildningen.

Jag vill framhålla det angelägna i att de avgörande besluten om inrättan- de av sådana organ som t. ex. teknikcentra fattas av regionala och lokala organ. Det är där som förutsättningama är bäst kända. Förutsättningarna eller underlaget för denna verksamhet kan variera kraftigt från region till region, bl. a. beroende på om det finns intresserade företag, gymnasiesko- lor med lämplig inriktning m.m.

Jag ser tillkomsten av teknikcentra som ett av flera viktiga inslag i teknikspridningsprocessen. De bör kunna utgöra viktiga komplement till de resurser som finns på STU, branschinstitut m.fl. centrala organ och på de regionala utvecklingsfonderna. De regionala utvecklingsfonderna arbe- tar operativt med att sprida ny kunskap och teknik till små och medelstora företag. Relationerna mellan teknikcentra och utvecklingsfonderna kan utformas så att resp. teknikcentrum blir en av fondens huvudresurser i den teknikbaserade företagsservicen.

Länsstyrelserna har en viktig roll att spela när det gäller att t. ex. förhandla fram och samordna olika statliga, kommunala m. fl. insatser.

Jag vill i detta sammanhang behandla DEU:s förslag om regionala ut- vecklingsprogram på dataområdet. Utredningen prioriterar detta förslag och menar att regionalt baserade insatser är ett effektivt medel för att få till stånd en god teknikanvändning. Ett genomgående motiv för DEU:s förslag är att kunskapsnivån bland företag, organisationer m.fl. inte står i paritet med teknikens möjligheter.

Enligt utredningen bör ett program innefatta informationsspridning, råd- givning, erfarenhetsutbyte, utbildningsinsatser, samordning av resurser samt utredningsarbete. Utredningen lämnar exempel på innehåll i dessa delar, men föreslår att varje län får bygga upp sitt program enligt egna 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 115

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85:115 50

behov av kunskapsuppbyggnad på dataområdet. Utredningen baserar sina förslag bl. a. på försöksverksamhet som bedrivits i Värmlands och Malmö- hus län.

Jag finner flera skäl som talar för att i väsentliga delar genomföra utredningens förslag. Regionala utvecklingsprogram bör passa väl in i de regionala teknikspridningsaktiviteter som jag redogjort för. Enligt min mening föreligger behov av ett visst program— och samordningsarbete eftersom utvecklingen går snabbt och många aktiviteter pågår som berör . många aktörer. Vidare bör en samordnad process komma igång i samtliga län.

Jag kommer därför senare att föreslå regeringen att länsstyrelserna får i uppdrag att genomföra ett regionalt programarbete inom data- och elek- tronikområdet med tonvikt på behovet av samordning. Jag är däremot inte beredd att biträda utredningens förslag om en särskild central organisation utan menar, i likhet med flera remissinstanser, att främst SIND och STU bör ha den uppgiften inom ramen för sin ordinarie verksamhet.

I samtliga de regionala aktiviteter jag har berört spelar länsstyrelsen en viktig roll. Som jag tidigare nämnt kommer jag att föreslå regeringen att medelsramen för länsstyrelsernas projektverksamhet räknas upp till 80 milj. kr. Därigenom får länsstyrelserna inom anslaget för regionala utveck- lingsinsatser ökat utrymme för att stödja teknik- och kunskapsspridning i olika former. Jag vill slutligen nämna att länsstyrelserna redan nu kan medverka i finansieringen av samverkansorgan och särskilda tekniksprid- ningsprojekt. Inom ramen för projektmedlen har länsstyrelserna möjlighe- ter att genom försöksverksamhet, initialstöd och projektvist stöd främja denna verksamhet. Stödet bör vara av engångskaraktär och inte ha formen av reguljärt driftstöd. Som villkor bör gälla att verksamheten därefter kan drivas vidare utan krav på ytterligare regionalpolitiska insatser.

Särskilda medel till regeringens förfogande

Huvudlinjen bör, som jag nyss framhållit, vara att såväl det organisato- riska som det ekonomiska ansvaret för regionalt inriktade tekniksprid- ningsåtgärder ligger i regionerna. Utöver det ansvar som åvilar kommuner och företag blir därvid länsstyrelsernas samordningsroll och projektmed- len inom länsanslaget viktiga faktorer. En av regeringens möjligheter att främja olika former av teknikspridningsprojekt i de regionalpolitiskt priori- terade delama av landet är därför medelstilldelningen till berörda länssty- relser.

Jag finner det emellertid motiverat att regeringen bör kunna stödja särskilt angelägna projekt om t. ex. medelsfrågan inte kan lösas på enbart regional nivå, eller om projektet är av länsövergripande karaktär eller av försökskaraktär med speciellt intresse.

Jag föreslår således att regeringen ges möjlighet att med medel från anslaget Regionala utvecklingsinsatser m.m. lämna stöd till tekniksprid-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85: 115 51

ningsprojekt i regionalpolitiskt prioriterade regioner enligt följande rikt- linjer.

Som geografiska riktlinjer bör gälla att stöd i första hand bör kunna lämnas till projekt som främjar utvecklingen i stödområdet och vissa stödjepunkter i nära anslutning till detta samt de delar av Bergslagen som inte tillhör stödområdet. Vidare bör projekt som främjar utvecklingen i Östra Småland, Blekinge och Sjuhäradsbygden kunna komma ifråga för stöd.

Dessa särskilda medel bör användas till bl. a. sådana projekt som rege- ringen stött med de medel som avsatts för fördjupad samverkan mellan småföretag och högskolor innevarande budgetår (prop. 1983/84: l35 s. 67, NU 42, rskr 379). Regeringen har därvid stött dels projekt där tyndpunkten ligger på att bygga upp kontaktnät och samverkansformer för kunskaps- överföring mellan företag och kunskapscentra, t. ex. sammanhållna teknik- spridningsprogram i Blekinge och Jämtlands län, dels projekt av konkret karaktär som syftar till direkt överföring av kunskap från tekniska högsko- lor (motsvarande) till grupper av företag med likartade kunskapsbehov.

Visst stöd har också lämnats av regeringen till teknikcentra. Inom ramen för teknikspridningsprogrammet i Blekinge har således länsstyrelsen fått medel för att slutföra planeringen av ett elektronikcentrum i Svängsta och ett verkstadstekniskt centrum i Karlskrona. Ett annat projekt som nu håller på att genomföras är ett Utvecklingscentrum i Sandviken, där rege- ringen tilldelat STU medel till detta inom ramen för Bergslagsprogrammet. Jag återkommer senare till insatserna i Bergslagen, där teknikspridningsåt- gärder har givits hög prioritet.

Stöd till teknikcentra från dessa särskilda medel bör utformas från fall till fall efter beslut av regeringen. En riktlinje bör därvid vara att stödet bör vara av engångskaraktär och kunna täcka en del av inkörningskostnaderna i ett initialskede upp till tre år. Därefter bör verksamheten kunna drivas vidare utan krav på ytterligare regionalpolitiska insatser. För att stöd skall lämnas bör normalt högst en tredjedel av engagemanget i form av stiftelse- kapital (eller motsvarande) vara statligt. Övrigt stiftelsekapital (eller mot- svarande) bör privata och andra intressenter svara för. Vidare bör regiona- la och lokala organ svara för en betydande del.

Stöd till teknikcentra i samband med investeringar i maskiner och lo- kaler bör kunna lämnas i form av regionalpolitiskt stöd genom beslut av regeringen i varje särskilt fall. Jag återkommer senare till frågan om stöd till teknikcentra i de fall kommun är delägare ( avsnitt 3.4.3 ).

Vad gäller utredningens förslag om en lUC-filial i Östersund vill jag inte nu förorda att särskilda medel avsätts för detta ändamål. Flera remissorgan i länet har i viss utsträckning ställt sig tveksamma till om en IUC-filial är den mest angelägna åtgärden i den teknikspridningssatsning som f. n. görs.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 1 15 52

Jag vill också kommentera utredningens förslag att avsätta 30 milj. kr. under en treårsperiod för att stimulera produktutveckling och vidareföräd- ling hos sågverks- och träförädlingsföretagen i stödområdena. Jag delar utredningens uppfattning att det finns stora möjligheter till utveckling av sågverksindustrin i inlandet genom sådana åtgärder. För att stimulera till sådana insatser har SIND fr.o.m. budgetåret 1983/84 tilldelats ökade resurser till det branschprogram för träindustrin som verket driver. För egen del anser jag inte att ytterligare medel behöver anvisas utöver de som ingår i SIND:s branschprogram. Om berörda länsstyrelser prioriterar så- dana insatser bör det ankomma på SIND och länsstyrelserna att inom ramen för branschprogrammet samordna centrala och regionala resurser.

Centrala myndigheters medverkan

Jag har tidigare ( avsnitt 3.2 ) allmänt redogjort för den roll olika centrala myndigheter bör spela inom regionalpolitiken. En huvudlinje var därvid samordning, rådgivning och informationsöverföring som komplement till det decentraliserade beslutsfattandet.

Jag vill därför anmäla att jag i stort ansluter mig till utredningens förslag om berörda centrala myndigheters medverkan i teknikspridningsinsatser. Jag kommer därför senare att föreslå regeringen att uppdra åt SIND, STU, UHÄ och SÖ att följa de olika regionala verksamheterna med teknik- och kunskapsspridning till små och medelstora företag samt att ta initiativ till samverkan och informationsutbyte mellan projekt i olika regioner. I årets budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 10) anmäler chefen för utbild- ningsdepartementet att SÖ i nästkommande anslagsframställning kommer att redovisa ett kartläggnings- och utvecklingsarbete avseende samarbets- former mellan teknikcentra och gymnasieskolan.

En viktig uppgift för de centrala verken bör vara att sprida erfarenheter och lämna råd vad gäller medfinansiering från t. ex. näringslivet, graden av självfinansiering m.m. samt att svara för rådgivning bl.a. i fråga om utformning och inriktning av verksamheten.

Slutligen vill jag beröra glesbygdsdelegationens förslag att STU och SIND bör få i uppdrag att ägna särskild uppmärksamhet åt den småskaliga tekniken. För egen del anser jag att även frågor rörande s.k. småskalig teknik faller inom ramen för SIND:s och STU:s ordinarie verksamhet. Glesbygdsdelegationen arbetar med frågor rörande småskalig teknik. Det bör enligt min mening ankomma på delegationen att i samråd med SIND och STU ytterligare precisera problemen. Exempel på lösningar bör vidare kunna belysas i konkreta projekt. '

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85:115 53

3.3.3. Särskilda åtgärder för att främja forskning och utveckling i Umeå högskoleregion

Mitt förslag: 0 Universitetet i Umeå bör tillföras medel för en intensifiering av den

påbörjade satsningen inom det biotekniska området. O Högskolan i Luleå bör tillföras medel för en förstärkning av datatek- nisk forskning och utbildning.

Utredningsförslag: Mina förslag överensstämmer med regionalpolitiska ut- redningens med undantag för att utredningen inte föreslår någon konkret lösning i medelsfrågan vad gäller högskolan i Luleå. Därutöver föreslår utredningen åtgärder för att underlätta rekryteringen av kvalificerad perso- nal vid dessa enheter samt att frågan om lokalisering av en superdator till Umeå högskoleregion utreds närmare.

Malmfältsutredningen föreslår att högre utbildning och forskning inrät- tas i Kiruna. Jag kommer att behandla detta förslag i avsnitt 4.2.2 .

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen om sär- skilda insatser inom det biotekniska området vid Umeå universitet och det datatekniska området vid högskolan i Luleå. Skogsstyrelsen påpekar att utredningens förslag inte beaktar den betydande kompetens inom det biotekniska området som finns vid lantbruksuniversitetets skogsveten- skapliga fakultet i Umeå.

Även övriga förslag möts av övervägande positiva reaktioner från re- missinstanserna.

Av de negativa reaktionerna kan nämnas att TCO avstyrker utredning— ens förslag om rekryteringsfrämjande åtgärder. Organisationen anser att det vid tillsättande av tjänster skall vara de sökandes kvalifikationer som ger utslaget.

När det gäller lokalisering av en superdator till Umeå anser STU att utgångspunkten måste vara de nationella behoven och inte regionala inve- steringsönskemål. Liknande synpunkter lämnas av bl. a. Forskningsråds- nämnden.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Jag delar utredningens bedömning att forsknings- och utbildningsinsatser har en särskild betydelse i norra Sveri- ge beroende på dels närings— och sysselsättningsstrukturen inom regionen, dels att kunskaps- och utvecklingscentra utanför högskolan är få och volymmässigt små. Även det företagsinterna forsknings- och utvecklings- arbetet är volymmässigt mindre än i övriga delar av landet. För att närings- livet i regionen aktivt skall kunna bidra till tillväxt och förnyelse i svensk ekonomi krävs en allmän höjning av tekniknivån och speciella satsningar på högteknikområden med snabb expansion. _

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 115 54

I Umeå finns f.n. en betydande kompetens inom det biotekniska områ- det. Forskning och utbildning anordnas inom de medicinska, matematisk-, naturvetenskapliga och skogsvetenskapliga områdena. Forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs även inom FOA 4, Röbäcksdalens försöksan- stalt vid Sveriges Lantbruksuniversitet m.fl. institutioner i Umeå. Det är också främst inom det biotekniska området som en rad samverkansprojekt med näringslivet håller på att utvecklas.

För att underlätta och påskynda den önskvärda och påbörjade förstärk- ningen av forsknings- och utbildningsresurser till det biotekniska området, föreslår jag, i samråd med chefen för utbildningsdepartementet, att univer- sitetet i Umeå för budgetåret 1985/86 tillförs 20 milj. kr. att disponeras under en fyraårsperiod.

Trots att endast drygt tio år har gått sedan högskolan i Luleå startades är det helt uppenbart att den har stor betydelse för utvecklingen i såväl Luleå som hela Norrbottens län och övre Norrland i övrigt. Vad gäller den datatekniska forskningen och utbildningen vid högskolan delar jag utred— ningens uppfattning att forskningsorganisationen bör byggas ut för att säkra fortsatt framgång inom de områden där uppbyggnad skett.

Jag vill emellertid gå ett steg längre än utredningen när det gäller att genomföra en utbyggnad av forskningsorganisationen inom dataområdet. Därvid kan, enligt min mening, samma modell för finansiering tillämpas som den jag nyss redovisat beträffande forskning och utbildning inom bioteknik i Umeå. Jag föreslår således, i samråd med chefen för utbild- ningsdepartementet, att högskolan i Luleå för budgetåret 1985/86 tillförs 8 milj. kr. att under en fyraårsperiod disponeras för en förstärkning av den datatekniska forskningen och utbildningen. Jag anser att medlen i detta fall bör kunna tas från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norr- bottens län.

En tredje större FoU-satsning som jag vill nämna här är de förslag till insatser i anslutning till Kiruna geofysiska institut som jag närmare kom- mer att utveckla när jag behandlar Malmfältsutredningens betänkande (avsnitt 4.2.2). Genom satsning på forskning och påbyggnadsutbildning som komplement till den nuvarande rymdverksamheten kommer Kiruna att få en ytterligare förstärkt ställning som svenskt ”rymdcentmm". Me- delsbehOVet för de insatser jag kommer att föreslå i Kiruna beräknar jag till 5 milj. kr. under en fyraårsperiod.

Sammantagna innebär förslagen att 33 milj. kr. anvisas för en förstärk- ning av forskning och högre utbildning inom nämnda områden i Umeå, Luleå och Kiruna.

Gemensamt för förslagen bör gälla att tillskotten bör disponeras under de fyra kommande budgetåren. Kostnaderna för den verksamhet som därefter kommer att bedrivas inom de berörda områdena bör, enligt min och chefens för utbildningsdepartementet mening, bestridas inom ordina- rie utbildnings- och forskningsanslag. För medlens disponering, t.ex. i

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85:115 -_ . 55

fråga om tillsättande av tjänster etc. bör för högskoleenheterna gällande regler tillämpas. Viss del av medlen bör kunna avse utrustning. Jag åter- kommer senare till anslagsfrågan.

Vad gäller högskolans organisation i övrigt i regionen vill jag framhålla att den omstrukturering mot tekniskt och ekonomiskt inriktade utbildning- ar vid högskolorna i Östersund och Sundsvall/Härnösand, som chefen för utbildningsdepartementet föreslår i budgetpropositionen, också är ett led i strävandena att stärka regionens förutsättningar inom FoU-området.

Beträffande åtgärder för att underlätta rekryteringen av kvalificerad personal till högskolan i Luleå och universitetet i Umeå är jag inte beredd att biträda utredningens förslag. Jag vill däremot peka på det s.k. medflyt- tarbidraget som finns inom arbetsmarknadspolitiken. Genom en ändring i reglerna, vilken gjorts helt nyligen. kommer detta bidrag att kunna utgöra ett mer aktivt stöd för arbetsgivare som söker personal. Genom bidraget får arbetsförmedlingen möjlighet att under sex månader betala lönen för en medflyttare som annars skulle haft svårigheter att få arbete.

Frågan om den lämpligaste lokaliseringen av en superdator anser jag, i likhet med bl.a. STU och forskningsrådsnämnden, bör behandlas i ett vidare perspektiv. Lokaliseringsfrågan är därvid en av flera aspekter.

Utöver direkta FoU-insatser i högskolesystemet, som inslag i en politik för regional utjämning, vill jag här erinra om mitt förslag att regeringen ges möjlighet att stödja olika teknikspridningsprojekt. Slutligen har, som jag tidigare nämnt, även fördelningen av länsanslaget stor betydelse, eftersom en klar prioritering av de nordligaste länen i medelsfördelningen ger dessa län betydande möjligheter att med regionala medel stödja t. ex. projekt med inriktning på forskningssamverkan.

3.4. Regionalpolitiska åtgärder för företagsutveckling, stöd i samband med investeringar m. m.

3.4.1. Utgångspunkter

Sammanfattning av mina bedömningar: Det regionalpolitiska stödet till företagen bör utvecklas så att det inriktas på att — ytterligare ta till vara olika regioners egna resurser, — ge ökade möjligheter att stödja företagsutveckling, produktutveckling, marknadsföring m.m., - ge utrymme för ytterligare insatser inom utbildningsområdet, — genomföras i mer decentraliserad form och förenklas

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningens förslag överens- stämmer i huvudsak med mina bedömningar.

Remissinstanserna: Statens industriverk anser att såväl utredningens direk- tiv som utredningstiden har förhindrat en förutsättningslös principiell

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 115 56

prövning-av det regionalpolitiska stödets utformning och att en sådan bör komma till stånd. Även Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges indu- striförbund och Svenska handelskammareförbundet yrkar i ett gemensamt yttrande att en ny utredning skall tillsättas för att se över regionalpolitiken i ett vidare perspektiv.

Utredningens förslag till utveckling av det regionalpolitiska stödet till- styrks genomgående av remissinstansema. En allmän kritik mot utredning- en är dock att den misslyckats med att föreslå förenklingar av stödsyste- met.

Mina bedömningar: De nuvarande regionalpolitiska stödmedlen som riktar sig direkt till företagen är lokaliseringsstöd (lokaliseringsbidrag och lokali- seringslån), offertstöd, lån till regionala investmentbolag, investerings- bidrag, sysselsättningsstöd, nedsatta socialavgifter och transportstöd. Därtill kommer att även glesbygdsstöd kan lämnas till investeringar i företag. Jag kommer i det följande att närmare behandla den framtida utformningen av alla dessa stödmedel utom transportstödet. Sistnämnda stöd kommer senare att behandlas av chefen för kommunikationsdeparte- mentet (bilaga 2).

Förutom dessa direkta stöd till företag har vissa organ som inrättats av staten stor regionalpolitisk betydelse. Här kan nämnas Stiftelsen Industri- centra, Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfälten (APM), Stiftelsen Industriellt Utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) och Stiftelsen Norrlandsfonden. [UC har jag berört i ett tidigare avsnitt. Jag återkommer senare till Stiftelsen Industricentra. Som framgått av 1985 års budgetpro— position (prop. 1984/85: 100 bil. 14 5.44) har regeringen föreslagit att 20 milj. kr. anvisas för Norrlandsfondens verksamhet budgetåret 1985/86. Jag avser att under 1985/86 års riksmöte förelägga regeringen förslag om Norr- landsfondens verksamhet efter utgången av år 1985 samt om fortsatta medelstillskott efter budgetåret 1985/86.

Härtill kommer att de regionala utvecklingsfonderna svarar för viktiga uppgifter i genomförandet av regionalpolitiken. Förutom att fondernas egen verksamhet skall stå i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden så har de exempelvis viktiga uppgifter i anslutning till hand- läggningen av lokaliseringsstöd.

Även systemet med allmänna investeringsfonder i företagen har ett uttalat regionalpolitiskt syfte. Särskilt under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet användes fonderna som ett led i regionalpolitiken. Under denna tid etablerades ett flertal filialer till större företag i stödområdet.

F.n. gäller att företagen får ta i anspråk sina allmänna investeringsfonder för inventarier som anskaffas före utgången av mars 1986 och är avsedda att användas inom stödområdena. För inventarier som skall användas utanför stödområdena upphör möjligheten till fondutnyttjande vid utgång- en av mars 1985. Vidare föreligger rätt till investeringsavdrag enligt 7 5

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85: 115 _ 57

lagen om allmän investeringsfond endast i fråga om byggnads- och markar- beten som utförs i stödområdena. . _ .

Regeringen avser att ytterligare förbättra möjligheterna att utnyttja in- vesteringsfondsystemet i regionalpolitiskt syfte. Sålunda bör orter och kommuner utanför stödområdet. som regeringen anger skall tillfälligt kom- ma i fråga för regiOnalpolitiskt stöd, jämställas med stödområdet vad avser ianspråktagande av investeringsfonder. '

Regeringen avser även att mer generellt tillåta kombination av fondut- nyttjande och regionalpolitiskt stöd. En förutsättning för kombination är dock att fondutnyttjandet faller inom ramen för de generella frisläpp som regeringen beslutar om.

Utvecklingen beträffande villkor och förutsättningar för näringslivet gör det enligt min mening nödvändigt att göra vissa förändringar av de regio- nalpolitiska medel som är avsedda att påverka företagens verksamhet.

Statsmakterna kan i princip påverka sysselsättningen i en region anting- en genom att söka styra över tillväxt från områden med spontan växtkraft eller genom att stimulera befintligt näringsliv och nyföretagande i regio- nen. När det regionalpolitiska stödet infördes var situationen i Sverige sådan att det var naturligt att inrikta en stor del av politiken på att omfördela den industriella expansionen från områden med stark tillväxt till stödområdena. Sedan mitten av 1970-talet har förutsättningama för en sådan politik förändrats. främst på grund av att den totala sysselsättningen inom industrin minskat under flera år. Den ekonomiska politiken och industripolitiken har gett till resultat att industrisysselsättningen ökar un- der 1984 och 1985. På lång sikt kan man dock inte räkna med en syssel- sättningsexpansion inom industrisektom. Politiken har därför under sena- re år alltmer kommit att inriktas mot att initiera och stödja nyskapande och nyföretagande samt att utveckla de företag som finns i de sysselsättnings- svaga områdena. Enligt min mening är det nödvändigt att denna inriktning av politiken ytterligare förstärks och medlen därför ytterligare anpassas för att ta till vara olika regioners egna resurser.

Investeringar i forskning och utveckling samt i marknadsföring har suc- cessivt kommit att bli allt viktigare för företagens utveckling. De regional- politiska stödmedlen har efter hand anpassats härtill, och enligt min me- ning är det önskvärt att nu ytterligare öka möjligheterna till stöd för sådana investeringar. Erfarenheterna har visat att behovet av produktutveckling, en väl fungerande produktionsapparat samt en god förankring på markna- den har större betydelse än vad dessa faktorer hittills tillmätts inom det regionalpolitiska stödsystemet.

En följd av att företagandets villkor förändras är att behovet av utbild- ningsinsatser för företagsledare och anställda ökat. För att stimulera nä- ringslivsutvecklingen i regionalpolitiskt prioriterade områden är det moti- verat att använda regionalpolitiska medel för att åstadkomma sådan utbild- ning.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 115 58

Inriktningen av politiken mot att i större utsträckning utveckla olika regioners egna förutsättningar utgör motiv för att ytterligare decentralisera genomförandet av regionalpolitiken och därigenom också ta till vara alla möjligheter att förenkla stödgivningen.

l utredningens direktiv angavs bl. a. att den borde överväga och föreslå förenklingar i stödsystemet. I likhet med flera av remissinstansema kon- staterar jag att utredningen inte har några egentliga förslag i detta avseen- de. Även förslagen från remissinstansema är få.

Som jag närmare beskrivit i årets budgetproposition (prop. 1984/85: 100 bil. 14 s. 13) har regeringen sedan sitt tillträde hösten 1982 genomfört en omläggning av industripolitiken med utgångspunkt i behovet av att stärka industrisektom. Omläggningen har genomförts i olika steg. Det första syftade till att skapa en ny grund för tillväxt, det andra till förnyelse av industrin. Nästa steg syftar till att skapa en stabil och gynnsam miljö för industriell tillväxt och förnyelse, kreativitet, nya initiativ och nyföreta- gande. Häri ingår bl. a. att undanröja och motverka administrativa hinder och byråkratiskt krångel för företagen.

Insatser har redan inletts på detta område. Inom regeringskansliet har en arbetsgrupp tillsatts med syfte att gå igenom den statliga normgivningen gentemot näringslivet. Den 5. k. norrngruppen skall motverka regler som är onödigt kostnadsdrivande, försvårar strukturförändringar eller får konkur- rensbegränsande effekter. Gruppen skall medverka till avreglering och motverka byråkratisering och krångel. Avsikten är att skapa regler som fyller samhällets målsättningar och samtidigt ger företagen goda produk- tionsvillkor. Gruppen arbetar i nära samverkan med näringslivets och löntagarnas organisationer.

Också vad gäller komplexiteten i samhällets stödgivning har åtgärder inletts för att åstadkomma förenklingar. Samhällets samlade stöd för en önskvärd utveckling inom näringslivet från industri-, regional-, arbets- marknads- eller miljöpolitiska utgångspunkter är uppdelat på ett mycket stort antal stödformer. Förberedande utvärderingar av möjligheterna att begränsa antalet stödformer pågår.

Sålunda har industridepartementet inlett en kartläggning av hur väl företagen känner till-de industri- och regionalpolitiska stöden, i vilken omfattning de utnyttjas och vad företagen anser om stödens utformning i relation till företagens behov. Syftet med denna undersökning är bl. a. att erhålla underlag för eventuell omprövning av stödformema, förbättring av information och administration av stöden samt ge underlag för förenklingar av stödsystemet.

Jag har vidare initierat ett arbete inom industridepartementet att gå igenom nu gällande stödformer för att lägga förslag om förenklingar och minskning av antalet stödformer.

Att ett flertal beslutsnivåer blir inblandade i ett stödärende försvårar möjligheterna att fatta snabba beslut. I dagsläget fattas ca 80% av antalet

• Sida 59
•  Original

Prop. 1984/85: 115 59

beslut om lokaliseringsstöd och investeringsbidrag av länsstyrelserna. Den ytterligare delegering av beslutanderätten beträffande regionalpolitiskt stöd som föreslås i denna proposition är därför av stor betydelse även från förenklingssynpunkt. Jag kommer i det följande ( avsnitt 3.4.3 ) att föreslå dels att beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslutsfattande skall höjas till investeringar med ett totalt kapitalbehov av 9 milj. kr., dels att lokali- seringsstöd i orter och kommuner utanför stödområdet som regeringen anger tillfälligt skall komma ifråga för regionalpolitiskt stöd även skall kunna lämnas av länsstyrelsen. Detta bör innebära att ett ännu större antal beslut kommer att fattas på regional nivå och därmed kunna leda till att handläggningstiderna förkortas.

Jag har vidare erfarit att statens industriverk vidtagit åtgärder för att på ett tidigt stadium kunna delta i handläggningen av ärenden som via länssty- relsen skall överlämnas till verket för beslut. Även detta bör göra att snabbare beslut kan fattas.

Sammanfattningsvis pågår på olika sätt ett omfattande arbete med syfte att underlätta företagens verksamhet genom att undanröja administrativa hinder.

3.4.2 Regionala insatser för företagsutveckling

Mitt förslag: Regionalpolitiska medel bör i fortsättningen kunna använ- das för

— att stimulera nyföretagande och företagsförnyelse genom exempelvis information om företagandets villkor samt insamling och utvärdering av idéer och produktförslag, — att i form av utvecklingskapital stödja bl. a. produktutvecklings- och marknadsföringsprojekt, — att underlätta företagens löpande verksamhet genom företagsser- viceåtgärder och utbildningsinsatser.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningen föreslår att de regio- nala utvecklingsfonderna i de regionalpolitiskt prioriterade landsdelarna under en treårsperiod skall tilldelas regionalpolitiska medel — för att stimulera nyföretagande och produktidéer (45 milj. kr.). — för utvecklingskapital (minst 225 milj. kr.), — i form av administrationsbidrag för företagsserviceåtgärder (50 milj. kr.),

— för utbildningsverksamhet som de regionala utvecklingsfonderna i Lu- leå och Falun bör bedriva (15 milj. kr.).

Utredningen föreslår också att engagemangsgränsen för utvecklingska- pital och rörelselån för samtliga fonder bör höjas till 5 milj. kr., samt att utvecklingsfonderna i de regionalpolitiskt prioriterade områdena bör få möjlighet att i stället för rörelselån kunna tillskjuta kapital i form av skuldebrev med optionsrätt.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85: 115 60

Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker utred- ningens förslag om att de regionalpolitiska medlen i ökad utsträckning skall användas för företagsutvecklande insatser. Enighet råder även om att de konkreta åtgärderna bör genomföras av de regionala utvecklingsfonderna. En del instanser påpekar att begränsningen beträffande utbildningsverk- samhet till utvecklingsfonderna i Luleå och Falun innebär att en del regio- nalpolitiskt prioriterade områden inte får del av de förstärkta insatserna. Statens industriverk avstyrker utredningens förslag om höjd engage- mangsgräns för utvecklingsfondemas låneverksamhet. Beträffande försla- get om att vissa fonder skall få tillskjuta kapital i form av lån med options— rätt m.m. så anser SIND att detta tills vidare måste betraktas som en försöksverksamhet som skall användas med stor restriktivitet.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Länsstyrelserna disponerar f.n. vissa medel för att stimulera bl. a. nyföretagande. produktutveckling och mark- nadsföring samt företagsserviceinsatser. De regionala utvecklingsfonderna svarar i flertalet fall för genomförandet av åtgärderna. Mina motiv för att ge länsstyrelserna möjlighet att använda ytterligare regionalpolitiska medel för bl. a. dessa ändamål är följande.

Genom att informera om möjligheter och villkor för att starta företag, att stimulera kreativt tänkande genom exempelvis informationskampanjer för att få fram idéer och uppslag till nya produkter samt genom att delta i eller skapa förutsättningar för en teknisk och kommersiell utvärdering av pro- duktidéerna bör regionalpolitiska effekter kunna uppnås.

Dessa företagsstimulerande åtgärder bör kunna genomföras i alla delar av landet för att åstadkomma såväl inomregional utjämning som utjämning mellan olika delar av landet. De med nödvändighet högre ambitionerna i stödområdena bör främst åstadkommas genom en ökad medelstilldelning och en geografisk prioritering inom länen.

Jag föreslår därför att denna verksamhet intensifieras genom att länssty- relserna får möjligheter att satsa ytterligare regionalpolitiska medel på sådana åtgärder.Det är naturligt att lånsstyrelsema låter de regionala ut- vecklingsfonderna svara för det praktiska genomförandet av dessa typer av företagsutvecklingsåtgärder.

Jag föreslår dessutom att ett ytterligare steg tas i denna riktning genom att skapa möjligheter att använda regionalpolitiska medel även som regio- nalpolitiskt utvecklingskapital.

Jag föreslår därför att lånsstyrelsema skall kunna tillföra utvecklingsfon- derna medel för regionalpolitiskt utvecklingskapital. Utvecklingsfonderna är enligt min bedömning med sina nära kontakter med de enskilda företa- gen väl skickade att svara för den här typen av företagsutvecklingsin- satser. Fonderna har dessutom redan en etablerad stödforrn anpassad för denna typ av stödändamål.

Det regionalpolitiskt motiverade utvecklingskapitalet bör lämnas i form

• Sida 61
•  Original

Prop. 1984/85: 115 61

av lån eller bidrag för att delfinansiera avgränsade projekt i företagen, inom exempelvis områdena marknadsföring eller produktutveckling. För nuvarande form av utvecklingskapital, söm utvecklingsfonderna kan bevil- ja, gäller att medlen i regel inte behöver betalas tillbaka om projektet i fråga misslyckas. Å andra sidan bör fonden om projekten lyckas kunna få tillbaka ett större belopp än det som har satsats. Utvecklingsbidrag lämnas således vanligen med krav på royalty, för att fonden skall få del av de framtida intäkterna av projektet eller av företagets verksamhet i dess helhet. Samma regler bör gälla för regionalpolitiskt motiverat utvecklings- kapital. Av de medel länsstyrelserna i stödområdet disponerar för regiona- la utvecklingsinsatser m.m. bör de kunna överföra medel för utvecklings- kapital till utvecklingsfonderna och i samband därmed tillsammans med fonderna fastställa de villkor i övrigt som skall gälla för insatsemas inrikt- ning och utformning.

Det bör ankomma på regeringen att besluta om hur reglerna för regional- politiskt utvecklingskapital närmare skall utformas. De bör så långt som möjligt anpassas till reglerna för nuvarande form av utvecklingskapital. För riksdagens information vill jag emellertid anmäla att jag anser att bl. a. följande bör gälla för utvecklingskapital som lämnas med hjälp av regional- politiska medel. — Medlen skall användas inom stödområdena eller i orter eller kommuner som regeringen beslutat skall tillfälligt komma i fråga för regionalpoli- tiskt stöd.

— Regionalpolitiskt utvecklingskapital skall kunna beviljas alla typer av verksamheter som är berättigade till regionalpolitiskt stöd. — Medlen skall normalt inte användas vid investeringar i byggnader och maskiner.

— Det är angeläget att stödgivningen sker i sådana former att så stor del som möjligt av satsat kapital återbetalas till fonden. — Medel som återbetalas skall få behållas av fonden för ny stödgivning. Beträffande engagemangsgränsen för utvecklingsfondemas finansie- ringsverksamhet så ankommer det numera på regeringen att besluta om dennas storlek. Denna gräns höjdes den 1 juli 1984 från 2 till 3 milj. kr. Gränsen kan överskridas i särskilda fall efter samråd med statens industri- verk. Denna möjlighet anser jag vara tillräcklig för att tillgodose syftet med

utredningens förslag att höja engagemangsgränsen.

Utredningen föreslår att utvecklingsfonderna skall få tillskjuta kapital till företagen i form av lån med optionsrätt i stället för rörelselån. Enligt vad jag erfarit har vissa fonder redan använt sig av denna eller liknande finansieringsformer inom ramen för utvecklingskapital. I likhet med sta- tens industriverk betraktar jag tills vidare detta som en försöksverksamhet som skall användas med stor restriktivitet och anseri likhet med verket att verksamheten bör utvärderas innan finansieringsformen utökas och prövas ytterligare.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85: 115 , 62

Företagsserviceåtgärder. För att underlätta den löpande verksamheten i ett företag kan det ibland vara motiverat att samhället gör olika typer av insatser. Sådana insatser kan bestå dels av rådgivnings- och konsultin- satser i huvudsak inom områdena marknadsföring/export, underleveran- törsinsatser, produktutveckling, energihushållning, administration/ADB m.m., dels av utbildningsservice. Det kan också vara fråga om insatser som syftar till att underlätta för företagen att komma i kontakt med rätt instans när de behöver krediter, råd eller annan service.

Inom ramen för arbetsmarknadsutbildning (AMU) i företag bedrivs f.n. en omfattande utbildning av anställda. Utbildningen syftar till att stärka de anställdas och företagens möjligheter att följa med i bl.a. den tekniska utvecklingen. Ett annat syfte är att motverka s.k. flaskhalsproblem i produktionen. Under det senaste året har också inom ramen för arbets- marknadsutbildning i företag en särskild satsning gjorts på utbildning av anställda i datateknik.

I detta sammanhang vill jag erinra om att riksdagen nyligen på förslag av regeringen beslutat att införa ett system med förnyelsefonder i företagen ( prop. 1984/85:86 , FiU 9, rskr 108). Dessa fonder tar sikte på att främja utbildning av de anställda i företagen samt forskning och utvecklingsarbe- te.

En viktig utgångspunkt för företagsserviceverksamheten vid utveck- lingsfonderna är att den skall komplettera befintligt utbud av dessa tjänster och således koncentreras till tjänster där det privata konsultutbudet inte är så utbrett. Det privata tjänsteutbudet är starkt koncentrerat till storstä- derna och vissa andra större orter och således mycket begränsat inom exempelvis delar av stödområdena. För att företagen inom stödområdena över huvud taget skall få tillgång till företagsserviceverksamhet av detta slag inom rimligt avstånd är det motiverat att det fortsättningsvis blir möjligt att använda regionalpolitiska medel för dessa ändamål. Jag föreslår därför att länsstyrelserna skall kunna disponera medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser för företagsservice och utbildningsverksam- het. Jag anser det vara naturligt att länsstyrelserna utnyttjar den kompe- tens som finns hos de regionala utvecklingsfonderna för genomförandet av sådana insatser. Då det åligger huvudmännen för fonderna att svara för medel till fondernas löpande verksamhet bör de regionalpolitiska medlen inte anvisas som administrationsbidrag till fonderna.

I likhet med vad jag anfört om de företagsstimulerande insatserna bör även dessa företagsserviceåtgärder kunna genomföras för att åstadkomma inomregional utveckling i alla delar av landet och medverka till regional utjämning mellan stödområdet och landet i övrigt. Den regionalpolitiska prioriteringen bör således främst åstadkommas genom en medelstilldelning som är anpassad till den regionala problembilden.

I många län, och då speciellt i stödområdena, är de geografiska avstån- den så stora att de utgör allvarliga hinder för företagen att ta del av

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 115 63

utvecklingsfondemas finansierings- och företagsserviceverksamhet. Vissa utvecklingsfonder har byggt upp en lokal företagsservice för att övervinna dessa hinder. På andra håll har särskilda personella resurser avdelats för vissa delar av länen. Sådan verksamhet kan behöva utvecklas i flera län. Jag anser därför att länsstyrelserna skall kunna överföra medel från länsan- slaget till utvecklingsfonderna, om det av länsstyrelsen och fonden bedöms motiverat, för att åstadkomma en utökad företagsservice inom länet och därigenom ge möjlighet även för företagare med långa avstånd till huvud- kontoret att få del av fondens tjänster. Sådan företagsserviceverksamhet bör i första hand inriktas mot de regionalpolitiskt högst prioriterade de- larna av stödområdena och därigenom utgöra en strategisk resurs för företagsutvecklingen i dessa områden. Jag anser att en sådan decentrali- sering av utvecklingsfondemas verksamhet ligger väl i linje med de regio- nalpolitiska strävandena.

Jag återkommer senare till frågan om medel för de företagsutvecklande åtgärder jag nu beskrivit.

3.4.3 Stöd i samband med nyetablering och expansion Utfall av den nuvarande stödverksamheten Av följande sammanställning framgår beviljat lokaliseringsstöd, inves- teringsbidrag och ofertstöd samt beräknad sysselsättningsökning och sub- vention per arbetstillfälle under de senaste budgetåren.

1979/80 l980/81 1981/82 1982/83 1983/84

Antal arbetsställen 326 293 271 266 360 Beviljat stöd (milj. kr) avskrivningslån/ lokaliseringsbidragl 332,l 298.7 375.4 410,2 365,8 lokaliseringslån 575,9 516.6 401 .9 176.9 300.7 Summa 908,0 815,3 777,3 587,1 666.5 Beräknad sysselsätt- ningsökning 2 392 1 959 1 706 2 000 2 136 varav kvinnor 1 059 809 684 672 809 Subvention per nytt arbetstillfälle (tkr)2 102 1 19 131 169 151

1 Inkl. investeringsbidrag och offertstöd. 2 l beloppet ingår inte stöd till industrilokaler för uthyrning.

Sammanställningen visar att den nedåtgående trenden i stödgivningen nu kunnat brytas. Detta är en återspegling av den ökade investeringsaktivi- teten i industrin. Stöd har således under budgetåret 1983/84 beviljats i ökad omfattning jämfört med föregående budgetår. Ökningen av antalet bevil- jade stöd faller till stor del på ökat antal beviljade investeringsbidrag. Det beloppsmässiga utfallet under olika år påverkas i stor utsträckning av enstaka stora stödärenden. Av under budgetåret 1983/84 beviljade bidrag avser 19,8 milj. kr. investeringsbidrag och 5,8 milj. kr. offertstöd. Den

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: 115 64

beräknade sysselsättningsökningen har stigit under de två senaste budget- åren. Den lägre subventionsnivån per arbetstillfälle förklaras även den till stor del av ökad användning av investeringsbidrag.

Den långsiktigt minskade trenden i totalt beviljat stöd beror huvudsakli- gen på att andelen lokaliseringslån minskat. Denna minskning hängeri sin tur huvudsakligen samman med ändrade regler för stödgivningen på så sätt att något subventionsinslag inte längre finns i lokaliseringslånen.

Beviljat stöd budgetåret 1983/84 länsvis fördelat på antal arbetsställen, investeringskostnad, stödform och beräknad sysselsättningsökning fram- går av följande tabell.

Län Antal lnveste- Beviljat stöd Beräknad arbets- rings- -——-————— syssel- ställen kostnad Bidrag Lokalise- sättnings-

- ringslån ökning

Uppsala 7 29,0 4,4 56 Södermanland 6 4.8 1,0 37 Ostergötland 4 6,1 0,7 31 Jönköping 6 6,8 1 ,0 34 Kronoberg 4 1.8 0,4 20 Kalmar 1 3,0 0,6 13 Gotland 4 10,1 3,5 2,6 17 Blekinge 14 13,9 2,2 57 Kristianstad 1 23,8 6,0 50 Göteborgs och Bohus 14 23,7 4,6 83 Älvsborg 9 21,8 4,5 2,7 59 Skaraborg 1 0.8 0,2 4 Värmland 26 64.8 15,5 15,4 140 Orebro 19 56.5 9,6 13,6 101 Västmanland 12 40,2 5,3 12,5 130 Köpparberg 27 73,5 16,0 14,2 136 Gävleborg 29 71 ,8 19.1 20,2 208 Västernorrland 41 717,6 51,4 164,5 243 Jämtland 50 109.5 49,8 13,2 212 Västerbotten 46 133 ,6 69,3 9,1 208 Norrbotten 39 245 ,4 100,9 32,6 297 Summa 360 1 658,5 365.8 300,7 2 136

En stor del av stödet har beviljats i Västernorrlands län i form av lokaliseringslån till ett företag med 150 milj. kr. I likhet med tidigare år har Norrbottens län beviljats en mycket stor del av stödet.

Länsstyrelserna fattade under budgetåret 279 beslut varav 97 gällde investeringsbidrag. Länsstyrelserna svarade för 78 % av alla beslut och för 31 % av det totalt beviljade stödet. Av länsstyrelserna beviljat stöd uppgick till 111 milj. kr. i lokaliseringsbidrag, 20 milj. kr. i investeringsbidrag och 73 milj. kr. i lokaliseringslån. Av sammanlagt 2136 nya arbetstillfällen hänför sig 1 395 till länsstyrelsernas beslut.

En fördelning av stödet under budgetåret 1983/84 på stödområden visar att drygt två tredjedelar av antalet arbetsställen som fått stöd ligger inom stödområdena. Även sysselsättningseffekten visar samma fördelning. Vi- dare har 85 % av bidragen och 95 % av lokaliseringslånen gått till stödområ-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 115 65

dena. Därtill kommer att en stor del av stödet utanför stödområdet gått till de orter och kommuner i vilka regeringen ansett att regionalpolitiskt stöd tillfälligt kan lämnas. ' '

Av nedanstående tabell framgår fördelningen på olika stödområden av antal arbetsställen, investeringskostnad, stödform, beräknad sysselsätt- ningsökning och subvention per nytt arbetstillfälle.

Stödom- Antal Investe- Beviljat stöd Beräknad område arbets- ringskost- ————-———_— syssel- ställen nad Bidragl Lokalise- sättnings- (milj. kr.) (milj. kr.) ringslån ökning (milj. kr.) A 55 230,4 116.7 29,2 339 B 96 315,6 [16,3 40,7 453 C 103 848,6 76,3 215,5 634 Tillfälligt 29 123,3 31.9 6.6 162 Utanför 77 140,6 24,6 8,6 548 Summa 360 1 658,5 365,8 300,7 2 136

' Lokaliseringsbidrag, investeringsbidrag och offertstöd. 2 I beloppet ingår inte stöd till industrilokaler för uthyrning.

Av följande tabell framgår stödets fördelning under budgetåret 1983/84 på olika branscher, arbetsställen, stödform och beräknad sysselsättnings- ökning.

Bransch Antal Beviljat stöd Beräknad arbets- -——————— syssel- ställen Bidragl Lokali- sättnings-

seringslån ökning

Livsmedel 23 1 1,6 7,4 90 Textil 7 1 ,4 0,3 35 Trävaror 47 80, 1 30,3 374 Massa, grafisk 18 23,8 163.52 161 Kemisk 36 29,8 7,6 261 Metall/verkstad 140 74,1 45 ,9 776 Ovrig industri 15 21 ,7 15,8 102 Partihandel 2 15,5 — 19 Turism 36 50.4 23,1 228 Uppdragsverksamhet 15 22,0 3,8 24 Ovrigt 21 35 .3 2,9 66

(varav industrihus 7 22,2 0,5 -)

Summa 360 365,8 300,7 2 136

' Lokaliseringsbidrag, investeringsbidrag och offertstöd. 2 Lån på 150 milj. kr. till ett företag ingår.

Metall- och verkstadsindustrin har liksom tidigare år beviljats det mesta stödet (18 %), men stödet till trävaruindustrin har ökat och ligger nu på nästan samma nivå. Stöd till partihandel, turism och uppdragsverksamhet har lämnats i ungefär samma omfattning som tidigare budgetår. Stödet till industrihus har minskat.

Subvention per nytt arbetstill- fälle (tkr)2

327 234 108 73 45

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 115 66

Antalet företag som fick sysselsättningsstöd uppgick under år 1982 till 532, vilket är en ökning jämfört med 1981. Ökningen av antalet anställda per arbetsställe kvarstår dock oförändrat och uppgår till i genomsnitt fyra årsarbetskrafter.

För 1982 beviljades sysselsättningsstöd för 73,3 milj. kr. Härav avsåg 32,3 milj. kr.förstaårsstöd till 393 arbetsställen med ökad sysselsättning av 1857 årsarbetskrafter. Det är en ökning med 658 årsarbetskrafter från föregående år. Större delen av ökningen hänför sig emellertid till ett företag som ensamt svarade för 355 årsarbetskrafter.

Antal företag som fick sysselsättningsstöd för år 1983 uppgick till 634, vilket är en ökning med drygt 100 företag jämfört med år 1982. Ökningen per arbetsställe kvarstår dock oförändrad till knappt fyra årsarbetskrafter.

För 1983 beviljades sysselsättningsstöd för 84,7 milj. kr. Härav avsåg 30,6 milj. kr. förstaårsstöd till 479 arbetsställen med ökad sysselsättning av 1701 årsarbetskrafter. Det är en minskning med 156 årsarbetskrafter från föregående år. År 1982 låg dock ökningen på hög nivå.

Av följande sammanställning framgår beviljat sysselsättningsstöd för åren 1979-1983 fördelat på antal arbetsställen, årsarbetskrafter samt bevil- jat belopp.

År 1979 1980 1981 1982 1983 Antal arbetsställen 432 518 452 532 634 Antal årsarbetskrafter 2 520 3 356 3 409 4 355 5 150 Beviljat belopp (milj. kr.) 31,3 54,5 59,5 73,3 84,7

Stödberättigad verksamhet m.m.

Mitt förslag: Utöver de verksamheter som för närvarande kan erhålla regionalpolitiskt stöd bör all uppdragsverksamhet samt pälsdjursupp- födning och fiskodling vara stödberättigad. För turistverksamhet bör möjlighet ges att lämna stöd även i de fall driften av en anläggning utarrenderas. Vidare bör regionalpolitiskt stöd kunna lämnas för verk- samhet med teknikcentra även när kommun är delägare.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningens förslag innebär att de grundläggande utgångspunkterna för utformningen av det regionalpoli- tiska stödet till företagen i huvudsak behålls oförändrade. Utredningen framhåller bl. a. att de projekt som samhällsorganen engageras i alltid bör uppfylla kravet på företagsekonomisk lönsamhet. Endast i undantagsfall vid tillskapande av nödvändiga basresurser som kan komma flera företag tillgodo bör stöd lämnas till projekt som i sig inte är lönsamma på kort sikt. Vidare anser utredningen att det är angeläget att den s. k. könskvoteringen av tillkommande arbetsplatser bibehålles. I det enskilda fallet bör dock hänsyn tas till förhållandena på den lokala arbetsmarknaden.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 115 . 67

Utredningen föreslår att utöver ovan nämnda verksamheter även gruv- och mineralföretag, all partihandel med produktionsvaror samt konferens- verksamhet skall vara stödberättigade. Den föreslår dessutom att affärs- verksamhet som bedrivs av de statliga affärsverken skall vara stödberätti- gad. Vidare föreslås att stöd till kommuner för uppförande av industrilo- kaler i vissa fall skall kunna lämnas även på större orter.

Remissinstanserna: De flesta instanser accepterar utredningens förslag att behålla huvuddragen i det nuvarande stödsystemet. Några remissinstanser föreslår dock omläggningar för att förenkla stödgivningen bl. a. genom att införa mer generella stödformer. Statens industriverk framhåller när det gäller mindre förändringar att dessa måste vara väl motiverade och av långsiktig bäring eftersom de förorsakar betydande administrativa besvär och skapar förvirring gentemot näringslivet. Bland de synpunkter i övrigt som behandlar de allmänna villkoren för stödet kan nämnas att arbets- marknadsstyrelsen anser att könskvoteringen haft begränsad effekt och styrelsen föreslår därför att man i stället prövar möjligheterna att främja sysselsättningen för kvinnor i stödområdena genom exempelvis någon form av bidragssystem.

Remissinstansema är i allmänhet positiva till förslagen att utvidga de stödberättigade verksamheterna. Statens industriverk anser dock inte att gruv- och mineralverksamhet, partihandel med produktionsvaror och kon- ferensverksamhet skall vara generellt stödberättigade. Beträffande affärs- verksamhet som bedrivs av de statliga affärsverken anser industriverket att man i stället bör pröva möjligheterna till avskrivning av statskapital via statsbudgeten. Verket avstyrker även förslaget om att finansiera större ny- eller ombyggnader av industrilokaler utanför stödområdet.

I övrigt har remissinstansema en del förslag på ytterligare verksamheter som de anser bör vara stödberättigade. Många instanser anser därutöver att stöd till turistnäringen bör kunna lämnas inom ett större geografiskt område än för närvarande.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: De regionalpolitiska stöden är utfor- made som ekonomiska stimulansmedel, dvs. bidrag och lån som påverkar företagens ekonomiska kalkyler. Huvuddelen av stödet har karaktär av initialstöd. Stöd kan lämnas både för att påverka företagens kapitalkost- nader och deras personalkostnader.

Huvuddelen av stödet lämnas efter individuell prövning av de olika stödärendena. Det sammanlagda stödet skall härvid inte vara större än vad som behövs för att verksamheten i fråga skall komma till stånd.

Bortsett från sysselsättningsstödet så styrs numera stödverksamheten i högre grad än tidigare av tillgången på medel. Sålunda gäller att länsstyrel- sernas beslut om lokaliseringsstöd och investeringsbidrag skall inrymmas tillsammans med andra ändamål inom anslaget för regionala utvecklingsin-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 115 68

satser. För statens industriverks och regeringens beslut finns ett gemen- samt anslag som skall inrymma både lokaliseringsbidrag och lån till regio- nala investmentbolag. För lokaliseringslån finns ett gemensamt anslag för

alla beslut. Jag återkommer närmare till anslagsfrågorna (avsnitt 8).

Som allmänna villkor för att erhålla regionalpolitiskt stöd gäller bl.a. — att stöd får lämnas endast till verksamheter som bedöms få tillfredsstäl- lande lönsamhet och ge de anställda en varaktig sysselsättning, — att minst 40% av det antal arbetsplatser som tillkommer till följd av stödet skall förbehållas vartdera könet, — att stöd får beviljas endast i den mån de anställda uppbär lön och andra anställningsförmåner som är minst likvärdiga med dem som utgår enligt tillämpligt kollektivavtal, — att en stödmottagare skall ha auktoriserad eller godkänd revisor.

Dessa grundläggande utgångspunkter bör enligt min mening gälla även fortsättningsvis. Jag anser sålunda bl. a. att den s.k. könskvoteringen har haft positiva effekter för att åstadkomma en ökad jämställdhet på arbets— marknaden. Målsättningen att minst 40% av de tillkommande arbetsplat- serna skall förbehållas vartdera könet har sålunda i det närmaste uppnåtts. De möjligheter till dispens från detta villkor som redan finns gör det vidare möjligt att som utredningen anser ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Efter samråd med statsrådet Anita Gradin föreslår jag därför att könskvoteringen bibehålls i nuvarande omfattning.

I princip gäller att alla verksamheter som kan påverkas i fråga om lokalisering eller omfattning kan få stöd. Denna princip bör gälla även fortsättningsvis. De verksamheter som i dag är stödberättigade bör dock kompletteras i enlighet med vad jag anför i det följande.

För att uppdragsverksamhet skall vara stödberättigad erfordras f.n. dels att den är inriktad mot företagssektom och därigenom utgör en viktig komponent i regionens industriella miljö, dels att den har mer än lokal betydelse och därför är av relativt betydande omfattning, dels att stödet ger sysselsättningseffekt. ,Jag anser det angeläget att bättre ta till vara möjligheterna att etablera och bevara också sådana uppdragsverksamheter som bedrivs i mindre skala för att underlätta företagens verksamhet på mindre orter. För uppdragsverksamhet bör därför gälla samma kriterier som för annan stödberättigad verksamhet. r

Pälsdjursuppfödning och fiskodling har hittills inte varit stödberättigade verksamheter annat än vad avser beredning eller förädling. Eftersom dessa verksamheter har utvecklingsmöjligheter inom stödområdena och därmed kan bidra till att de regionalpolitiska målen uppnås föreslår jag att de i fortsättningen skall vara stödberättigade även för regionalpolitiskt stöd. I fråga om övergripande planering för fiskodlingens lokalisering, priorite- ringar inom verksamheten och principen för i vilken ordning olika beslut bör fattas hänvisar jag till vad chefen för jordbruksdepartementet inom kort kommer att anföra när han anmäler sina förslag på fiskets område.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 115 ' 69

Vad beträffar turistverksamhet är det vanligt att ägarna till anläggningen arrenderar ut rörelsen. Jag föreslår därför att det i fortsättningen blir möjligt att lämna regionalpolitiskt stöd till turist- och konferensanläggning- ar även i de fall avsikten är att arrendera ut rörelsen. I de fall stöd lämnas under förutsättning att en viss ökning av sysselsättningen skall ske bör det finnas ett avtal mellan arrendatorn och den som äger anläggningen om att sysselsättningsplanen skall följas. 1 övrigt bör gälla samma villkor beträf- fande återkrav av stöd m. m. som gäller för verksamheter som inte utarren- deras. I likhet med vad som gäller för hyressättning i kommunala industri- lokaler för uthyming bör villkor för arrendets storlek m. m. kunna föreskri- vas av myndighet.

Jag har tidigare redogjort för betydelsen av att samhället gör stora ansträngningar för att förbättra den industriella miljön i stödområdena — bl. a. i form av åtgärder för spridning av ny teknik. Jag har därvid ( avsnitt 3.3.2 ) föreslagit att vissa medel skall ställas till regeringens förfogande för stöd till teknik- och kunskapsspridning i prioriterade regioner. Genom regionala och centrala initiativ har redan skapats olika former av teknikin- riktade institut. För att driva dessa verksamheter behöver ofta avancerad maskinutrustning, och ibland särskilda lokaler, anskaffas. Kommuner del- tar ofta i uppbyggnaden av dessa typer av verksamheter. Med nuvarande bestämmelser för när regionalpolitiskt stöd kan lämnas till projekt med kommunalt hel- eller delägande är det inte möjligt att stödja denna typ av teknikcentra. Under förutsättning att resurserna är tillgängliga för alla företag i kommunen ligger de väl i linje med reglerna om den kommunala kompetensen. Jag förordar därför att stöd till kommuner fortsättningsvis skall kunna lämnas även till denna typ av teknikcentra. Vid bedömning av om stöd skall lämnas bör som villkor ställas bl. a. att verksamheten i ett fortvarighetstillstånd kan drivas vidare utan krav på ytterligare regionalpo- litiskt stöd.

Gruv- och mineralföretag kan i dag få stöd endast om de bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse. I praktiken har detta inneburit att dessa verksamheter på grund av sin geografiska belägenhet ofta har erhållit stöd om de uppfyllt övriga villkor för att erhålla sådant. De möjligheter som redan finns att stödja gruv- och mineralverksamhet är enligt min mening tillfredsställande. Jag anser det därför inte vara motiverat att införa någon generell möjlighet till stöd för dessa verksamheter.

Beträffande partihandel gäller f. n. samma villkor som för uppdragsverk- samhet för att den skall vara stödberättigad. Jag har nyss redogjort för dessa villkor och för att jag anser att de bör slopas för uppdragsverksam- het. För partihandel anser jag i likhet med statens industriverk att de nuvarande villkoren bör bibehållas.

Stöd till konferensverksamhet kan f.n. generellt lämnas i den mån verk- samheten har anknytning till turistverksamhet. l undantagsfall kan stöd

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 115 _ 70

därutöver lämnas om verksamheten bedöms få väsentlig betydelse för näringslivet i regionen eller annars ha särskild regionalpolitisk betydelse. Enligt min mening är denna avgränsning väl anpassad till angelägenheten av att koncentrera stödet till turistnäringen till de mest utsatta områdena. Jag föreslår därför inga förändringar vad avser stödberättigad konferens- verksamhet.

Utredningen föreslår även att regionalpolitiskt stöd skall kunna lämnas till affärsverksamhet som bedrivs av statliga affärsverk och som är av särskild regionalpolitisk betydelse på vissa orter. Jag kan inte biträda detta förslag, eftersom statsmakterna har andra möjligheter att påverka affars- verken att ta regionalpolitiska hänsyn. Liksom f.n. bör dock exempelvis dotterbolag till affärsdrivande verk kunna få stöd om de uppfyller övriga villkor.

Lokaliseringsstöd kan. som jag tidigare nämnt, i vissa fall även lämnas för uppförande av industrilokaler för uthyrning. Enligt riksdagens beslut ( prop. 1981/82: 113 s. 116 — 122, AU 23, rskr 388) får stöd lämnas endast för lokaler på mindre orter och i lokalerna får endast bedrivas industriell eller industriliknande verksamhet eller industriserviceverksamhet. Därutöver gäller bl. a. att lokalytan i normalfallet inte bör överstiga 2 000 m2.

Utredningen föreslår att lokaliseringsstöd till industrilokaler för uthyr- ning i fortsättningen skall kunna lämnas även på större orter som drabbats av akuta strukturkriser samt till större lokaler än för närvarande.

Motivet för att införa stöd till uppförande av industrilokaler för uthyr- ning var främst att ge de ekonomiskt och sysselsättningsmässigt mest utsatta kommunerna i stödområdena möjlighet att förse mindre, nystartade eller expansiva företag med lokaler. Detta bl. a. mot bakgrund av erfaren- heten att ekonomiskt starka kommuner ofta byggde industrilokaler på egen hand, vilket de mest utsatta kommunerna inte hade möjlighet till. Avsikten har däremot inte varit att medverka till en utveckling som innebär att samhället mer generellt tar över ansvaret för att förse företagen med industrilokaler. En sådan utveckling kan också lätt leda till att stödet kommer i konflikt med reglerna om den kommunala kompetensen. _

Mot bakgrund av vad jag anfört om motivet till införande av stöd till industrilokaler för uthyrning och de principiella invändningar jag redovisat är jag inte beredd att föreslå några förändringar av de nuvarande reglerna.

Lokaliseringsstöd

Mitt förslag: Den maximala andelen lokaliseringsbidrag i ett projekt bör sänkas till 50% i stödområde A, 35% i stödområde B och 20% i stödområde C. För projekt i sådana orter eller kommuner utanför stödområdet som regeringen beslutar skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd bör den maximala andelen lokaliseringsbidrag sänkas till antingen 15 % eller 20 %. För markberedning för toerroduk-

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 115 71

tion bör den maximala andelen lokaliseringsbidrag sänkas till 25% i stödområde A och till 10% i stödområde B. Regeringen bör dock i undantagsfall kunna lämna högre lokaliseringsbidrag. maximalt 70%, i hela landet. Länsstyrelsernas rätt att besluta i lokaliseringsstödsärenden bör ut- ökas till investeringar med ett beräknat totalt kapitalbehov på högst 9 milj. kr. Det bör även bli möjligt för länsstyrelse'att besluta om lokali- seringsstöd till investeringar med ett beräknat totalt kapitalbehov av högst 9 milj. kr. i orter och kommuner utanför stödområdet vilka regeringen anger skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningens förslag överens- stämmer i huvudsak med mina. Utredningen tar dock inte upp frågan om länsstyrelsernas beslutanderätt i mindre stödärenden i vissa orter och kommuner utanför stödområdet som regeringen beslutar skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd. Dessutom föreslår utredningen — att lokaliseringsstöd skall kunna lämnas, förutom i samband med inves- teringar som ökar sysselsättningen, även i samband med investeringar som bedöms vara en förutsättning för att sysselsättningen helt eller delvis skall kunna upprätthållas eller som i annat avseende är av stor betydelse för ett företags fortsatta utveckling, — att den tidsperiod under vilken statens fordran på grund av lämnat lokaliseringsbidrag skrivs ned skall förkortas från sju till fem år, — att lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån tillsammans högst skall kun- na lämnas med 70% i stödområde A, 50% i stödområde B och 30 % i stödområde C.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet instanser motsätter sig utred- ningens förslag om sänkning av de maximala andelarna lokaliseringsbi- drag. Statens industriverk tillstyrker dock förslaget av handelspolitiska skäl, men föreslår att utrymme lämnas på central nivå att i vissa fall överskrida de föreslagna maximala andelarna.

Endast ett fåtal instanser yttrar sig om förslaget om ökad beslutskompe- tens för länsstyrelsema. Statens industriverk finner den nuvarande grän- sen väl avvägd och förordar dessutom att en engagemangsgräns på 10 milj. kr. införs på så sätt att beslut om stöd som ökar statens engagemang över denna gräns skall fattas centralt. Landsorganisationen är tveksam till för- slaget och Svenska Träindustriarbetarförbundet avstyrker det.

Flertalet remissinstanser är positiva till att lokaliseringsstödets knytning till sysselsättningsökningen görs mindre fast.

Utredningens förslag att begränsa det totala lokaliseringsstödets storlek avstyrks bl.a. av industriverket och kommunförbundet.

En del remissinstanser, däribland Bankföreningen, anser att lokalise- ringslånen bör ersättas med statliga garantier.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85:115 ' 72

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Lokaliseringsstöd utgörs av lokalise- ringsbidrag och lokaliseringslån. Lokaliseringsbidrag kan lämnas för att täcka en del av de totala kostna- "derna i samband med investeringar som gäller — ny-, till- eller ombyggnad av byggnader eller anordnande av markan- läggningar, — maskiner eller inventarier med en beräknad avskrivningstid av mer än tre år, eller

— markberedning för torvproduktion, om det finns särskilda skäl. Lokaliseringslån kan dessutom lämnas till kostnader för förvärv av

mark, byggnader eller markanläggningar, för anskaffning av omsättnings- tillgångar, patent, licenser eller liknande eller för marknadsföring, pro- duktutveckling eller liknande.

För lokaliseringsstödet gäller i övrigt bl. a. de allmänna villkor om stöd- berättigad verksamhet m.m. som jag nyss beskrivit.

Beträffande lokaliseringsstödets användning kan noteras att investering- arna i stödprojekt haft en helt annan inriktning än investeringarna i stort i skogslänen. Inslaget av stöd till basindustriema är mycket litet. Däremot finns en stark inriktning mot träförädling, kemisk industri, metallindustri, maskinindustli, transportmedel samt övrig tillverkning. Ett genomgående drag är således att lokaliseringsstödet bidragit till att förnya och utveckla industristrukturen.

De flesta projekt som fått stöd har erhållit både lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån. Förlusten på grund av låntagarens konkurs eller på grund av att fordringar eftergivits har under senare år legat runt 3—4% av ute- stående lokaliseringslån.

Storleken på ett lokaliseringsbidrag grundas på de totala kostnaderna inklusive inkömingskostnader och liknande i samband med en investering. Bidraget bestäms med hänsyn till antalet nya arbetstillfällen, investering- ens storlek och inriktning samt angelägenheten från samhällssynpunkt att den genomförs. Bidraget får dock inte vara större än vad som behövs för att investeringen skall komma till stånd och vidare uppgå till högst följande procentandelar av den del av totalkostnaderna som avser byggnader. markanläggningar, maskiner och inventarier:

Stödområde A 70% Stödområde B 50 % Stödområde C 30 %

För verksamheter i kommuner som regeringen beslutar tillfälligt skall komma i fråga för regionalpolitiskt stöd uppgår den högsta procentandelen lokaliseringsbidrag till 20 eller 30%.

Lokaliseringsbidrag till industrilokaler för uthyrning får lämnas högst med belopp som är tio procentenheter lägre än nyss nämnda procentsatser. För markberedning för torvproduktion kan bidrag lämnas med högst 30% av totalkostnaderna i stödområde A och högst 15 % i stödområde B.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 115 73

Om det finns synnerliga skäl kan regeringen medge att lokaliseringsbi- drag lämnas med högst 70% i hela landet.

Regionalpolitiska utredningen konstaterar att den nuvarande subven- tionsnivån i det regionalpolitiska stödet internationellt sett är hög. Utred- ningen föreslår bl.a., som tidigare redovisats. att den maximala andelen lokaliseringsbidrag i de olika stödområdena minskas. Jag ansluter mig till förslaget. Skälen härtill är flera. '

Jag vill inledningsvis peka på den starka förbättring i industrins lönsam- het och soliditet som åstadkommits under de senaste åren. Förbättringen gäller även företagen i stödområdet, som därför f.n. har väsentligt större möjligheter än tidigare att genom egna finansiella insatser och via den reguljära kreditmarknaden finansiera sina investeringar.

Vidare gäller — vilket också utredningen påpekar — att riskkapitalför- söljningen inom de regionalpolitiskt prioriterade områdena har förbättrats under senare år. Utöver den ökade kreditvärdigheten i näringslivet kan man peka på tillkomsten av aktiemarknaden för mindre bolag, den s.k. OTC-marknaden, och av ett stort antal riskkapitalföretag. Vidare har de prioriterade landsdelarna tillförts betydande kapital via statliga regionala investmentbolag och genom delvis via statlig långivning finansierade. pli— vata regionala investmentbolag. Därtill kommer att jag nu ( avsnitt 3.4.2 ) föreslår förbättringar i företagens möjligheter att få regionalpolitiskt stöd till s.k. mjuka investeringar.

Jag vill också i detta sammanhang peka på att ett av de allmänna villkoren för stöd är att sådant endast skall lämnas till verksamhet, som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge de anställda en varaktig sysselsättning. Avsikten är alltså att verksamheten på sikt skall kunna drivas vidare utan fortsatt stöd. Kraven på avkastning från de investering— ar som ges regionalpolitiskt stöd bör därför inte sättas alltför lågt. Dessut- om får det inte råda någon tveksamhet om att ansvaret för ett projekt ligger hos företaget och dess finansiärer.

De skäl som jag här angivit talar enligt min uppfattning för att bidragsan- delen i lokaliseringsstödet bör ändras i enlighet med utredningens förslag.

Som en konsekvens av de sänkningar av den maximala bidragsprocen- ten i olika stödområden jag förordat bör också den högsta andelen lokalise- ringsbidrag för markberedning för torvproduktion minskas till högst 25 % av totalkostnaderna i stödområde A och högst 10% i stödområde B. För verksamheter i kommuner som regeringen beslutar tillfälligt skall komma i fråga för regionalpolitiskt stöd bör den högsta andelen lokaliseringsbidrag fortsättningsvis vara 15 eller 20 %.

Övriga regler för lokaliseringsbidragets storlek bör vara oförändrade. Det innebär att bidrag till industrilokaler för uthyrning i normalfallet skall kunna lämnas med högst ett belopp som är 10% lägre än om företaget bygger egna lokaler. Vidare skall regeringen även fortsättningsvis, om det finns synnerliga skäl, kunna lämna lokaliseringsbidrag med högst 70% i hela landet.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85 : 1 15 74

Beträffande den praxis som utbildats av myndigheterna att vid bestäm- mande av ett lokaliseringsbidrags storlek ta hänsyn till bidrag per nytt arbetstillfälle vill jag betona att detta kriterium endast bör användas som en bland flera bedömningsfaktorer och att bidragets storlek skall grundas på en avvägning mellan alla de faktorer jag tidigare nämnt. Det viktigaste kriteriet anser jag även fortsättningsvis bör vara att stödet inte är större än vad som behövs för att en investering skall komma till stånd. De högsta procentandelarna bör liksom hittills vara maximigränser för den statliga stödinsatsen.

Det ankommer på regeringen att besluta om handläggningsordningen för lokaliseringsstödet. En regel har dock en sådan betydelse för anslagsför- delning m.m. att riksdagen bör ta ställning härtill. Det gäller storleken av en investering till vilken beslut om stöd skall fattas på regional nivå. F.n. gäller att länsstyrelsen, med vissa undantag, skall avgöra ett ärende om det godkända totala kapitalbehovet i samband med den investering som ligger till grund för ansökningen uppgår till högst 7 milj. kr. Denna beloppsgräns har gällt sedan den 1 juli 1982.

Utredningen anser det motiverat att höja denna beloppsgräns till 10 milj. kr. från den 1 juli 1985 bl. a. med hänsyn till penningvärdeförändringen.

De senaste åren har präglats av en starkt ökad decentralisering av beslutsfattandet inom regionalpolitiken. Vid en internationell jämförelse är den svenska regionalpolitiken bland de mest decentraliserade. Vad beträf- far lokaliseringsstöd och investeringsbidrag så svarade länsstyrelserna un- der budgetåret 1983/84 sålunda för 78% av alla beslut. Jag har tidigare förordat att regionalpolitiken i ännu större utsträckning än f.n. bör inriktas mot att ta till vara regionernas egna resurser. Som ett led häri har jag även föreslagit en starkare inriktning av stödet mot 5. k. mjuka investeringar och - att lånsstyrelsema skall kunna tillföra de regionala utvecklingsfonderna medel härför. Jag anser det logiskt att fullfölja dessa intentioner med att även höja beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslutsfattande i fråga om lokaliseringsstöd. Jag föreslår därför att denna gräns höjs till 9 milj. kr., vilket är en större höjning än som motiveras av kostnadsutvecklingen.

Länsstyrelsernas beslutanderätt i mindre stödärenden i vissa orter och kommuner. Beslut om lokaliseringsstöd utanför stödområdena A-C fattas normalt av regeringen. Regeringen kan dock bemyndiga statens industri- verk att i speciella situationer bl. a. lämna lokaliseringsstöd till projekt med ett beräknat totalt kapitalbehov som överstiger 7 milj. kr. Det sker genom att regeringen i särskild ordning anger orter eller kommuner som tillfälligt bör komma ifråga för regionalpolitiskt stöd för sådana projekt. Maximalt lokaliseringsbidrag är f.n. härvid antingen 20 eller 30 %.

För projekt med ett kapitalbehov av högst 7 milj. kr. kan enligt nuvaran- de ordning länsstyrelsen inte bevilja lokaliseringsstöd. Endast regeringen kan f.n. fatta beslut om sådant stöd i dessa områden.

Jag föreslår därför, för att förenkla beslutsfattandet och förkorta hand-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 115 75

läggningstiderna i sådana stödärenden, att länsstyrelse bör få möjlighet att besluta om lokaliseringsstöd till investeringar med ett beräknat totalt kapi- talbehov av högst 9 milj. kr. i orter eller kommuner utanför stödområdet vilka regeringen anger skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd. Denna möjlighet bör ersätta möjligheten att bevilja investeringsbi- drag.

Enligt nuvarande regler kan i undantagsfall lämnas lokaliseringsstöd i samband med investeringar som inte leder till ökad sysselsättning. Det ankommer på regeringen att närmare utforma bestämmelserna härom. Regeringen har i förordningen (l982:677) om regionalpolitiskt stöd före- skrivit att stöd, förutom när investeringen beräknas leda till ökad syssel- sättning, kan lämnas — i samband med en väsentlig omläggning av verksamheten som är nöd-

vändig för att bevara sysselsättning eller —- om investeringen sker i ersättnings- och rationaliseringssyfte i en verk-

samhet som har väsentlig betydelse för sysselsättningen på orten, om verksamheten på sikt inte bedöms kunna fortsätta utan att investeringen kommer till stånd och denna inte kan genomföras utan att lokaliserings- stöd lämnas. Dessa ärenden prövas av statens industriverk.

För egen del vill jag påpeka att det grundläggande motivet för lokalise- ringsstödet är att skapa ny sysselsättning. Dessutom anser jag att det grundläggande kravet på lönsamhet för att stöd skall lämnas innebär att företagen normalt skall kunna genomföra ersättningsinvesteringar utan statligt stöd. Som jag ovan redovisat finns dessutom i vissa fall möjlighet att göra undantag från huvudregeln. Min bedömning är därför att de nuvarande reglerna är väl avvägda.

Utredningen anser att lokaliseringsbidragets nedskrivningsperiod bör begränsas till fem år för att förstärka bidragets resultatpåverkande effekt under ett projekts inkörningsfas.

I samband med att lokaliseringsbidraget fick sin nuvarande utformning upphävdes skyldigheten att skriva av värdet av de med stödet anskaffade tillgångarna i samma takt som bidraget intäktsförs. Syftet härmed var att företagen tidigare skall få ett positivt tillskott till resultatet. Detta uppnås genom att bidraget successivt kan intäktsföras eftersom det lämnas för att täcka de inkörnings- och merkostnader som uppstår i samband med inves- teringen. Dessa kostnader antas i normalfallet fördela sig över en sjuårspe- ri'od med resp. 30, 20, 10, 10, 10, 10, 10% av lokaliseringsbidraget per år från utbetalningstidpunkten. Om det av någon anledning är önskvärt att fördela bidraget på något annat sätt finns möjlighet att i undantagsfall medge en annorlunda tidsmässig fördelning av bidraget.

Vid bestämning av hur bidraget skulle fördela sig över tiden var avsikten således att uppnå balans mellan de inkörnings- och merkostnader som under en längre tidsperiod uppståri samband med en investering i stödom- rådena och stödets resultatpåverkande effekt. Vid bestämning av perio-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85:115 76

dens längd togs även hänsyn till vikten av att underlätta företagens långsik- tiga överlevnad. Enligt min mening har hittills inga avgörande förändringar inträffat som motiverar en ändring av denna tidsperiod. Med hänvisning härtill och till möjligheten att i undantagsfall medge en annorlunda tidsmäs- sig fördelning av bidraget föreslår jag ingen förändring i detta avseende.

Den beskrivna utformningen av lokaliseringsbidraget har i de allra flesta fall visat sig ändamålsenlig. I några undantagsfall, exempelvis vid stöd till uppförande av industrilokaler, där inkörnings- och merkostnader inte upp- står hos stödmottagaren är det dock lämpligare att lämna stödet till inves- teringsutgifterna. Det bör därför, enligt min mening, vid stöd till uppföran- de av industrilokaler för uthyrning vara möjligt att lämna lokaliseringsbi- draget även till detta ändamål. Härvid skall en motsvarande avskrivning ske av de med stödet anskaffade tillgångarna. Detta förfarande bör även vara tillämpligt i samband med stöd till en turistanläggning som utarren- deras och till teknikcentra. Jag vill i detta sammanhang även understryka vikten av att det av beslutet om stöd klart framgår till vilket ändamål stöd lämnas.

Vid införandet av det nya lokaliseringsbidraget anförde föredraganden, med anledning av att en allmän översyn av beskattningen av stöd till företag pågick, att det kunde finnas anledning att återkomma till den skatterättsliga behandlingen av lokaliseringsbidraget.

För näringsbidrag som lämnas efter den 1 juni 1983 gäller sålunda nya bestämmelser på skatteområdet. Bestämmelserna finns intagna i punkt 2 av anvisningarna till 19 & kommunalskattelagen.

De nya bestämmelserna innebär bl. a. att om näringsbidrag har använts för en utgift i verksamheten som är omedelbart avdragsgill vid taxeringen så utgör bidraget skattepliktig intäkt. Om ett sådant bidrag har erhållits i förskott, dvs. bidraget avser driftskostnader e. d. först ett senare beskatt- ningsår än det då bidraget uppburits, får den skattskyldige skattemässigt balansera bidraget till användningsåret. För att få flytta fram beskattningen av bidraget krävs dock bl. a. att den skattskyldige yrkar detta i sin deklara— tion. Dessa regler kan vara tillämpliga på lokaliseringsbidrag som erhålls för att täcka inkörnings- och merkostnader i samband med en större investering.

Näringsbidrag som används för anskaffning av anläggningstillgångar, dvs. byggnader, inventarier eller markanläggningar, skall inte tas upp som skattepliktig intäkt. Å andra sidan skall vid beräkning av värdeminsknings- avdrag anskaffningsvärdet minskas med den del av utgiften som har täckts av bidraget. Beskattningen kommer alltså att ske indirekt genom att de årliga värdeminSkningsavdragen blir lägre. Dessa skatteregler torde vara tillämpliga på lokaliseringsbidrag som erhålls för att täcka utgifter för anskaffning av byggnader, markanläggningar, maskiner och andra inventa- rier.

Beträffande redovisningen av lokaliseringsbidraget vill jag slutligen

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85: 115 77

nämna att bokföringsnämnden nyligen har utfärdat en ny anvisning beträf- fande redovisningen av näringsbidrag m. m. (KFS 1984: 44, BFN: 23). Denna anvisning knyter an till ändringarna i skattelagstiftningen. Genom anvisningen föreligger således numera överensstämmelse mellan den skat- temässiga och den redovisningsmässiga behandlingen av näringsbidrag.

Det totala lokaliseringsstödets storlek. Lokaliseringsstöd utgörs "av lokali- seringsbidrag och lokaliseringslån. Lokaliseringslån kan lämnas för fler ändamål än lokaliseringsbidrag och för att ge företagen en totalt sett lämplig finansiering.

Regeringen har på senare tid vidtagit en rad åtgärder för att underlätta företagens kapitalförsörjning, vilket bl. a. inneburit att tillgången på riskka- pital förbättrats i landet. De projekt som får lokaliseringsstöd är dock ofta inte sådana som det liskvilliga kapitalet i första hand söker sig till. Nöd- vändigheten av att inom de regionalpolitiskt prioriterade områdena ta till vara alla projekt som kan bedömas bli lönsamma, även de mycket risk- fyllda, gör det enligt min mening motiverat att även fortsättningsvis gene- rellt kunna lämna lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån med tillsammans upp till 70% av det totala kapitalbehovet. Erfarenheterna pekar också enligt min mening mot att det inte bara, som utredningen anser, är inom stödområde A som de säkerheter som företagen kan lämna i form av exempelvis pantbrev i fastigheter ofta har ett mycket begränsat värde. Detta kan också gälla utanför stödområdet, t.ex. i orter med ensidigt näringsliv som drabbats av strukturomvandlingen inom industrin.

Den sänkning av de högsta procentandelarna för lokaliseringsbidrag, som jag tidigare förordat, innebär också att lokaliseringslånen kan väntas komma att svara för en större andel av finansieringen i samband med investeringar i byggnader och maskiner.

Jag vill i sammanhanget erinra om att riksdagen nyligen har beslutat ( prop. 1983/84: 100 s. 47 , AU 23, rskr 352) att höja den högsta andelen lokaliseringslån till 70% av det godkända totala kapitalbehovet i samband med en investering.

Investeringsbidrag

Mitt förslag: Den maximala andelen investeringsbidrag i ett projekt bör sänkas till 15 %.

Storleken på en investering i samband med vilken investeringsbidrag kan lämnas bör höjas till högst 9 milj. kr.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningens förslag överens- stämmer i huvudsak med mina.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 115 78

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad om förslaget att sänka den maximala andelen investeringsbidrag. En del instanser anser att inve- steringsbidraget bör avskaffas.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Investeringsbidrag får lämnas av läns- styrelserna utanför stödområdena i samband med investeringar som med- verkar till att lösa inomregionala obalansproblem eller strukturproblem inom näringslivet och leder till ökad sysselsättning.

Investeringsbidrag får enligt gällande regler beviljas i samband med investeringar med ett högsta totalt kapitalbehov av 7 milj. kr. och det får uppgå till högst 20% av den del av kostnaderna som avser byggnader, markanläggningar, maskiner och inventarier. I övrigt gäller för investe- ringsbidrag i stort sett samma regler som för lokaliseringsbidrag. I likhet med utredningen anser jag att investeringsbidraget bör behållas med i huvudsak nuvarande utformning och inriktning.

Jag har tidigare, liksom utredningen, förordat att de maximala procent- satsema för lokaliseringsbidrag skall sänkas i stödområdet. I konsekvens härmed anser jag, liksom utredningen, att den maximala procentsatsen för investeringsbidrag bör sänkas till 15 %.

När jag behandlade lokaliseringsstödet föreslog jag att beloppsgränsen för länsstyrelsernas beslutsfattande skulle höjas till investeringar med ett totalt kapitalbehov av högst 9 milj. kr. Detta bl.a. som ett uttryck för en ökad delegering och decentralisering av beslutfattandet inom regionalpoli- tiken. Jag finner det logiskt att fullfölja detta förslag genom att höja även storleken på en investering i samband med vilken investeringsbidrag kan lämnas till högst 9 milj. kr.

Offertstöd

Sammanfattning av mina bedömningar: Offertstödets flexibilitet bör i ökad utsträckning kunna utnyttjas för att lämna stöd med villkor om återbetal- ningsskyldighet eller andel i värdetillväxt.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningen anser beträffande of- fertstödet

— att mer av resurserna för offertstöd bör satsas på att utveckla och stödja projekt som innehåller produkt- och marknadsutveckling. — att det är viktigt att utbildningsprojekt avseende olika personalkategori- er kan ges stöd, — att man så långt som det är möjligt bör lämna offertstöd med villkor om återbetalningsskyldighet i någon form eller med villkor om andel i vår- detillväxt. — att medel för offertstöd och lokaliseringsbidrag som beslutas på central nivå bör slås samman till en anslagspost.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85: 115 79

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till utredningens förslag om den framtida användningen av offertstödet.

Mina bedömningar: Offertstöd får inom stödområdena lämnas till alla verksamheter som är stödberättigade utom för uppförande av industrilo- kaler för uthyrning och till investmentbolag. Offertstöd kan även lämnas till produktutveckling på annan ort inom landet på villkor att tillverkningen av den färdiga produkten förläggs inom något stödområde.

Offertstödet skall användas när övriga stödformer inte är tillämpliga och skall främst lämnas för framtidsinriktade åtgärder i form av exempelvis produktutveckling, marknadsföring och utbildning. De närmare villkoren för stödet utformas från fall till fall.

Användningen av offertstödet har varierat mycket under senare år. Det har genom sin flexibilitet dock alltid varit värdefullt på så sätt att angelägna projekt som inte helt har passat in inom lokaliseringsstödets regler kunnat genomföras. Särskilt vid projekt inom den privata tjänste- och servicesek- torn, där investeringarna i byggnader och maskiner ofta är små, är offen- stödet lämpligt. Som jag tidigare framhållit kan denna sektor väntas få ökad betydelse för sysselsättningen i framtiden.

Den ökade betydelsen av företagens investeringar i form av exempelvis produktutveckling och marknadsföring har också kunnat fångas upp ge- nom offertstödet i den mån bidragsmedel för investeringarna har ansetts nödvändiga. Även denna utveckling väntas fortsätta under de närmaste åren.

Utredningens förslag om stödets användning till produkt- och marknads— utveckling samt utbildning ligger väl i linje med detta.

Många av de projekt till vilka regionalpolitiskt stöd lämnas är riskfyllda. Samtidigt innehåller de ofta framtida möjligheter som kan ge god avkast- ning för företagen. Denna tendens förstärks av att en allt större andel av investeringarna sker i tidigare led i produktionskedjan, exempelvis i form av produktutveckling. Jag anser det angeläget att staten i lämpliga fall kan tillgodogöra sig avkastningen av lyckade projekt. Utredningens förslag om att offertstöd så långt det är möjligt bör lämnas med villkor om återbetal- ningsskyldighet i någon form eller med villkor om andel i värdetillväxt är väl anpassat härtill.

Jag återkommer senare till medelsfrågan.

Lån till privata regionala investmentbolag

Mitt förslag: Lån till privata regionala investmentbolag bör kunna läm- nas även om de verksamheter som bolaget engagerar sig i huvudsakli- gen bedrivs i orter eller kommuner utanför stödområdet vilka regering- en anger tillfälligt skall kunna komma i fråga för regionalpolitiskt stöd i vissa fall.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 115 80

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningen har inga förslag be- träffande lån till privata regionala investmentbolag.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Stöd till privata regionala investment- bolag kan lämnas av regeringen i form av lån. Lånevillkoren bestäms för varje särskilt fall. Dessa har i allmänhet varit utformade så att bolagens likviditet i inledningsskedet inte skall urholkas av räntor och amorteringar. Som kompensation härför förbehåller sig staten i allmänhet andel i bola- gets eventuella värdetillväxt.

Syftet med långivningen är att främja expansion av främst små och medelstora företag inom stödområdena, dels genom att öka tillgången på riskvilligt kapital, dels genom att tillföra företagen kapacitet i form av ledningskunnande.

Erfarenheterna av dessalån är hittills goda. Jag föreslår därför att lån till privata regionala investmentbolag fortsättningsvis skall kunna lämnas även om de verksamheter som bolagen engagerar sig i huvudsakligen bedrivs i orter eller kommuner utanför stödområdet vilka regeringen anger tillfälligt skall kunna komma i fråga för regionalpolitiskt stöd.

S ysselsä ttningsstöd

Mitt förslag: Sysselsättningsstödet bör höjas till sammanlagt 180000 kr. per ny årsarbetskraft i stödområde A, till 110000 kr. i stödområde B och till 55000 kr. i stödområde C.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningen föreslår att syssel- sättningsstödet skall höjas till sammanlagt 160000 kr. i stödområde A, till 120 000 kr. i stödområde B och till 60000 kr. i stödområde C och att stödet skall lämnas under fem år och med lika stort belopp per år. Den föreslår dessutom att handläggningen av ärenden om sysselsättningsstöd skall överföras från länsarbetsnämnden till länsstyrelsen.

Remissinstanserna: Remissopinionen är i stort positiv till utredningens förslag om höjning av sysselsättningsstödet. Majoriteten, däribland arbets- marknadsstyrelsen (AMS), har inte heller något emot att hanteringen av stödet överförs från länsarbetsnämnden till länsstyrelsen. AMS påpekar att även ärenden rörande dispens från könskvoteringsbestämmelserna bör föras över till länsstyrelsen.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Sysselsättningsstödet är avsett att täcka allmänna inkömingskostnader i nystartad eller utvidgad verksamhet. Sysselsättningsstöd lämnas inom samtliga stödområden till all verksam- het som är stödberättigad utom till uppförande av industrilokaler och till

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85:115 81

investmentbolag. Till turistverksamhet och framställning av fasta bränslen lämnas sysselsättningsstöd dock endast inom stödområdena A och B.

Sysselsättningsstöd lämnas f.n. med sammanlagt 130 000 kr. per ny årsarbetskraft i stödområde A. med 80000 kr. i stödområde B och med 40000 kr. i stödområde C.

I likhet med utredningen anser jag det viktigt att lämna en särskild stimulans till företag som ökar sin sysselsättning och därigenom något kompensera för de inkömingskostnader detta medför. Sysselsättningsstö- det bör därför behållas som stödform.

Jag delar även utredningens uppfattning att stödet bör höjas. Beloppen har varit oförändrade sedan år 1979. De av utredningen föreslagna belop- pen finner jag dock bör omfördelas något mellan stödområdena med hän- syn till att utredningen i sitt förslag utgått från att nedsättningen av social- avgiftema skulle utvidgas till att omfatta hela stödområde A. Jag återkom- mer till frågan om nedsatta socialavgifter ( avsnitt 3.4.4 ). Jag kommer då inte att föreslå någon utökning av området för nedsättning av avgifterna. Jag föreslår därför att sysselsättningsstödet höjs till sammanlagt 180000 kr. i stödområde A, 110000 kr. i stödområde B och 55 000 kr. i stödområde C. Det innebär en ökning med närmare 40 %.

Jag kan däremot inte finna tillräckliga motiv för utredningens förslag att ändra stödets konstruktion på så sätt att det i alla stödområden lämnas under fem år och med lika stora belopp per år. Även här vill jag hänvisa till att mindre förändringar av gällande regler måste vara väl motiverade eftersom de kan förorsaka betydande administrativa problem och förvir- ring gentemot näringslivet.

Jag föreslår därför att sysselsättningsstöd från och med kalenderåret 1985 lämnas med följande belopp per ny årsarbetskraft i de olika stödområ- dena.

Stödområde A Stödområde B Stödområde C

Förstaårsstöd 40 000 kr. 30 000 kr. 25 000 kr. Fortsatt stöd för andra året 35 000 25 000 20 000 tredje året 30 000 25 000 10 000 fjärde året 25 000 20 000 - femte året 20 000 10 000 — sjätte året 20 000 — — sjunde året 10 000 — —

Sammanlagt 180 000 kr. 110 000 kr. 55 000 kr.

Handläggningen av ärenden om sysselsättningsstöd på regional nivå handhas av länsarbetsnämnden, medan statens industriverk är central myndighet. Utredningen anser att denna ordning principiellt sett inte är bra. Jag kan instämma med utredningen i att det finns problem i det att länsarbetsnämnderna på detta sätt kommer att styras av två myndigheter. 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 115

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 115 82

De ärenden om sysselsättningsstöd som avgörs av länsarbetsnämnderna är emellertid av generell karaktär så till vida att ingen prövning av företagets ekonomiska förutsättningsar sker. Sambandet med hanteringen av övriga regionalpolitiska stödärenden är bl. a. därför begränsad. Länsarbetsnämn- dema har en naturlig kontakt med företagen i dessa frågor, besitter den nödvändiga kompetensen och har en organisation lämpad att utföra uppgif- terna. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag bl.a. därför funnit att det nuvarande systemet i stort fungerar väl och föreslår ingen förändring beträffande hanteringen av sysselsättningsstöd på regional nivå. Detta innebär också att länsarbetsnämnderna även fram- deles bör ha kvar sina uppgifter inom de övriga regionalpolitiska stöden.

I detta sammahang vill jag också erinra om det flyttningsstöd som kan lämnas till arbetstagare med kvalificerad yrkesutbildning som får anställ- ning vid nyetablerat eller utvidgat företag som bedriver stödberättigad verksamhet inom stödområdet. Stödet utgörs bl.a. av starthjälp enligt regler i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 369). Starthjälpen höjdes den 1 juli 1984 till 9000 kr. för ensamstående och till 20000 kr. för flerpersoners- hushåll vid flyttning till stödområdet.

3.4.4 Nedsätming av företagens socialavgifter

Sammanfattning av mina bedömningar: Nuvarande system med nedsätt- ning av företagens socialavgifter bör bibehållas oförändrat både vad gäller geografisk och branschmässig omfattning.

Utredningsförslag: Regionalpolitiska utredningen föreslår att nedsättning- en av socialavgifter utvidgas också till övriga delar av stödområde A, men i övrigt inga ändringar i systemet. Glesbygdsdelegationen anser det angelä- get att olika finansieringsvägar undersöks både för en geografisk utvidg- ning till hela stödområde A och för en branschmässig utökning till alla näringsgrenar utom den offentliga sektorn. Delegationen anser vidare att möjligheten bör övervägas att i Norrlands inland befria familjeföretag från arbetsgivaravgift för den första som anställs i företaget och eventuellt också reducera avgifterna för de nästkommande två anställda.

Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad om utredningarnas för— slag. Många remissinstanser, bl.a. LO, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet, Svens- ka kommunförbundet. Bankföreningen, Landstingsförbundet samt flera länsstyrelser, utvecklingsfonder och kommuner, tillstyrker en geografisk utvidning till övriga delar av stödområde A. Några vill gå längre och förordar en viss nedsättning av socialavgiftema även i stödområdena B och C. Många remissinstanser, bl. a. riksrevisionsverket (RRV), riksskat- teverket (RSV), SIND, TCO och flera länsstyrelser, avstyrker dock en geografisk utvidgning. En utökning av kretsen berörda företag och lokala

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 115 83

skattemyndigheter skulle enligt RSV kunna leda till allvarliga störningar i det nya uppbördssystem som införts från den 1 januari 1985. SIND vill inte utesluta en eventuell framtida utvidgning, men avstyrker en sådan i avvak- tan på ett bättre genomarbetat beslutsunderlag. Även RRV anser att ett bättre underlag måste finnas före ett eventuellt beslut om utvidgning. AMS anser att andra utformningar av avgiftsnedsättningen kan övervägas, vilka är mer selektivt inriktade och ger lägre statsfinansiella kostnader. Även TCO anser att andra former bör väljas för eventuella kostnadssänkningar i norrlandslänen t. ex. lägre teletaxor eller bensin- och energiskatter.

Remissynpunkterna går också isär beträffande frågan om en bransch- mässig utvidgning av systemet. Några remissinstanser — bl.a. lantbruks- styrelsen, Skogsstyrelsen och LRF — anser att även jord- och skogsbruket bör omfattas av avgiftsnedsättningen, medan ytterligare några vill att den skall gälla all privat verksamhet. Många remissinstanser redovisar endast synpunkter vad gäller den geografiska omfattningen av systemet med sänkta socialavgifter. Flertalet av de som avstyrker en geografisk utvidg- ning synes av formuleringarna att döma också vara negativa till en utök- ning till fler branscher och näringsgrenar. RSV tillstyrker dock en bransch— mässig utvidgning om maskinell kontroll blir möjlig.

De av glesbygdsdelegationen framförda förslagen om befrielse för famil- jeföretag i Norrlands inland från arbetsgivaravgift för den först anställde och reduktion av avgiften för de nästkommande två anställda får stöd av Hushållningssällskapens förbund, SHIO/Familjeföretagen samt några kommuner. RSV, SIND och TCO avstyrker förslagen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller vikten av att preciseringar nu görs om att avgiftssänkningen kommer att gälla en längre tidsperiod, t. ex. minst återstoden av decenniet. Även SIND betonar att spelreglerna måste vara fasta och långsiktiga så att företagen i sin planering kan utgå ifrån att sänkningen står fast under en längre period.

Mina bedömningar: Den regionalpolitiskt motiverade nedsättning av före- tagens socialavgifter som riksdagen beslutade om år 1983 (prop. 1982/ 83: 120, AU 24, rskr 305 och prop. 1983/84:38 , AU 9, rskr 102) gäller företag i Norrbottens län inom verksamhetsområdena gruvverksamhet, industri, partihandel med produktionsvaror, uppdragsverksamhet samt ho- tell-. pensionats— och campingverksamhet. Remissinstansema är som jag redovisat mycket splittrade i fråga om en eventuell utvidgning av systemet med sänkta socialavgifter. För egen del anser jag att skälen emot en utvidgning överväger både i fråga om geografisk och branschmässig ut- vidgning.

Jag börjar med frågan om en geografisk utökning av området för en avgiftsnedsättning. Ett viktigt skäl mot en utökning är att nedsättningen av socialavgifterna i Norrbottens län ingår som en del i de extraordinära insatserna som nu görs i detta län för att höja konkurrenskraften i näringsli-

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 115 84

vet. En utvidgning till ytterligare områden—skulle delvis förta kraften i den satsning på länet som beslutades av riksdagen våren 1983.

Mot en utvidgning talar också att den nu gällande nedsättningen i Norr- bottens län fungerat så kort tid. Den har i sin nuvarande utformning inte varit i kraft mer än drygt ett år. Det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om lämpligheten av att i ökad utsträckning använda differentie- rade arbetsgivaravgifter som ett medel i regionalpolitiken. Utvärderingar har på regeringens uppdrag påbörjats och de första resultaten från dessa beräknas föreligga i början av år 1986.

Ett ytterligare skäl för att nu inte göra någon geografisk utvidgning är behovet av stabilitet och långsiktighet i systemet. Detta måste ligga fast över en längre tid för att företagen skall kunna väga in avgiftsnedsättningen i sin planering och i sina kalkyler. Företagen måste kunna utgå ifrån att de konkurrensfördelar som nedsättningen innebär gentemot andra regioner kommer att bestå under en längre tid. En ändring redan nu skulle sannolikt minska tilltron till systemet på denna punkt.

Mot bakgrund av vad jag här anfört anser jag sålunda att nedsättningen av socialavgifterna inte bör omfatta något ytterligare område utöver Norr- bottens län. Jag är medveten om de stora problem som råder även i andra delar av Norrland och då främst i Västerbottens inland och i delar av Jämtlands län. Problemen i dessa områden får dock enligt min mening hanteras med intensifierade åtgärder med andra regionalpolitiska medel. De utökade resurser som jag föreslår till regionalpolitiska utvecklingsin- satser på regional nivå skapar utrymme för förstärkta insatser bl.a. i dessa regioner. Jag har också föreslagit ( avsnitt 3.4.3 ) en kraftig höjning av sysselsättningsstödet i stödområdena.

De skäl som jag nyss redovisat mot en geografisk utvidgning av avgifts- nedsättningen kan till vissa delar också användas som motiv mot en branschmässig utökning av systemet. Den korta tid som förflutit sedan det nuvarande systemet infördes gör att det inte heller här finns någon erfaren- hetsgrund om effekter m. m. att basera ett beslut på.

Det enligt min mening viktigaste argumentet mot en utvidgning till fler branscher och näringar är dock de höga kostnader en sådan vidgning av systemet skulle föra med sig. En utvidgning till alla näringsgrenar utom den offentliga sektorn skulle i stort innebära en fördubbling av kostnaderna från ca 350 till ca 700 milj. kr. per år. I ett budgetlåge som kräver hårdhänta prioriteringar vore det, enligt min mening, fel att göra en sådan bransch— mässig utvidgning, då detta skulle resa krav på neddragningar på andra punkter inom det regionalpolitiska stödet. Som jag tidigare framhållit bör det övriga regionalpolitiska stödet utgöra stommen i den regionalpolitiska medelsarsenalen också i framtiden. Därmed saknas utrymme för en utök- ning av avgiftsnedsättningen till andra branscher och näringar. Vidare anser jag det allmänt sett lämpligt att den regionalpolitiskt motiverade avgiftsnedsättningen inn'ktas mot samma näringsgrenar som omfattas av

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85:115 __ _ _ 85 det regionalpolitiska stödet i övrigt. Jag finner mot denna bakgrund den nuvarande branschmässiga avgränsningen väl avvägd och anser därför att den bör behållas oförändrad.

Enligt vad jag erfarit har administrationen av avgiftsnedsättningen hitin- tills fungerat utan större problem. I några fall har dock uppkommit pro- blem som hänger samman med klassificeringen av företagens närings- grenstillhörighet. Denna klassificering görs med utgångspunkt från företa- gets huvudsakliga verksamhet. Detta kan i vissa fall leda till en olycklig konkurrenspåverkan mellan företag, beroende på att en del företag inom sig bedriver olika typer av verksamhet. Ett företag där en del av verksam- heten från branschsynpunkt skulle vara berättigad till avgiftsnedsättning. men den huvudsakliga verksamheten inte är det, erhåller ingen avgiftsned- sättning. Motsvarande verksamhet får nedsättning av socialavgiften i ett annat företag där den huvudsakliga verksamheten ingår bland de näringar som är berättigade till avgiftsnedsättning. Detta kan skapa problem, sär- skilt mellan företag som konkurrerar på en .lokal marknad. För att undvika en oönskad konkurrenspåverkan av detta slag anser jag att företag, vars huvudsakliga verksamhet ligger utanför de näringsgrenar som omfattas av systemet, i vissa fall och efter särskild prövning bör kunna få nedsättning för den del av verksamheten som kan hänföras till någon av de nedsätt- ningsberättigade näringsgrenarna. Nedsättning bör medges i de fall där konkurrenspåverkan kan bedömas vara av mer betydande omfattning och där den nedsättningsberättigade verksamheten är möjlig att avgränsa från företagets verksamhet i övrigt.

När det slutligen gäller glesbygdsdelegationens förslag om avgiftsbefriel- se/avgiftsreduktion för de första 1—3 anställda i familjeföretag i Norrlands inland anser jag att andra stödformer — sysselsättningsstöd, lokaliserings- stöd och glesbygdsstöd — redan ger betydande subvention till företag som expanderar och nyanställer personal. Härtill kommer vad jag tidigare anfört om den korta tid som det nuvarande systemet med avgiftsnedsätt- ning varit i kraft och att det därför är för tidigt att dra några slutsatser om lämpligheten av att i ökad utsträckning använda det som ett regionalpoli- tiskt medel. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att biträda delegatio- nens förslag.

3.4.5 Stiftelsen Industricentra

Sammanfattning av mina bedömningar: Verksamheten vid statliga industri- centra bör i större utsträckning än f.n. inriktas mot att skapa en god företagsmiljö med tillgång till allsidig service för hyresföretagen.

Eftersom stiftelsen har en stor andel tomma lokaler bör inga nya indu- stricentra byggas.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningen anser det angeläget att nu konsolidera Stiftelsen Industricentras verksamhet och att som ett

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 1 15 86

led häri hyresintäkterna bör ökas. Endast sådana kompletterande nybygg- nationer som kan hyras ut omedelbart bör genomföras. Högst 10% av lokalytan bör vara outhyrd. Sedan konsolideringsåtgärderna avslutats kan ställning tas till eventuella utbyggnader av stiftelsens verksamhet.

Remissinstanserna: Stiftelsen Industricentra betonar att verksamheten som regionalpolitiskt medel är långsiktig. Stiftelsen bedömer det som möjligt att genomföra den föreslagna konsolideringen med sikte på en senarelagd utveckling av verksamheten. Förutsättningar härför är att ägaren visar fortsatt tilltro och med all kraft stöder verksamheten samt att finansiering- en av investeringarna ordnas så att verksamheten kan hävda sig i konkur- rens med annat lokalutbud.

De flesta andra instanser som yttrat sig, däribland ett flertal kommuner med industricentraanläggningar, anser att konsolideringsalternativet är alltför restriktivt och att en fortsatt offensiv satsning bör göras. SAF, Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet anser dock att stiftelsen bör avvecklas.

Mina bedömningar: Stiftelsen Industricentra har till ändamål att genom uppförande av industrilokaler för uthyrning stödja regionalpolitiskt högt prioriterade regioner dels genom att styra ny industrisysselsättning till strategiskt viktiga orter i dessa områden, dels genom att skapa en god industriell miljö i de industricenteranläggningar som byggs upp.

För att nå dessa mål har stiftelsen i uppgift att planera, uppföra, äga och förvalta industricenteranläggningar, rekrytera hyresgäster till dessa samt i övrigt skapa goda förutsättningar för verksamheten i anläggningarna. An- läggningarna skall enligt de mål som riksdagen ställt upp dimensioneras för ca 300 arbetsplatser. Utbyggnaden skall dock ske etappvis.

Riksdagen beslutar om i vilka orter industricenteranläggningar skall byggas. Det ankommer sedan på regeringen att, efter framställning av stiftelsen, besluta när byggen skall påbörjas och i samband därmed besluta om medel för projekten. Om behov av extraordinära insatser för att täcka merkostnaden för uppförande eller drift uppstår bör förslag till åtgärder dock föreläggas riksdagen.

Stiftelsens verksamhet skall drivas utan vinstsyfte. Hyran i industricen- teranläggningarna skall ligga på en nivå som motsvarar de kostnader som företagen kan räkna med om de bygger egna lokaler med regionalpolitiskt stöd. Finansieringen av anläggningarna har därför i princip skett med maximalt lokaliseringsstöd samt kapitaltillskott till stiftelsen. Stiftelsens kostnader för driften av anläggningarna skall täckas av hyrorna. Regional- politiskt motiverade kostnader för stiftelsens verksamhet i forrn av exem- pelvis kostnader för att rekrytera hyresgäster. för tomma lokaler och för hyresförluster kan dock täckas av statsbidrag. För budgetåret 1984/85 har stiftelsen beviljats sammanlagt 4,2 milj. kr. för dessa ändamål.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 115 87

.

Stiftelsens lokaler skall hyras ut till företag som ökar sysselsättningen på orten och som driver verksamheter som är berättigade till regionalpolitiskt stöd. I undantagsfall får dock lokaler hyras ut till serviceföretag som inte är stödberättigade om de bidrar till utbudet av industriservice i vid mening inom anläggningarna.

Industricenteranläggningar finns uppförda på åtta orter. Ortema (inom . parentes anges det år när anläggningarna påbörjats), uppförd lokalyta, uthyrd yta, antal hyresgäster samt antal sysselsatta hos dessa framgår av följande sammanställning som avser situationen i december 1984.

Ort Uppförd Uthyrd yta Antal Antal lokalyta _— hyres- syssel- m2 m2 % gäster satta

Lycksele (1973) 14 440 11400 79 11 152 Strömsund (1973) 25 530 20190 79 8 85 Ljusdal ( 1976) 14 940 13 740 92 7 126 Haparanda (1978) 15 860 9 970 63 6 731 Vilhelmina ( 1980) 6 750 3 430 51 23 63 Ange (1980) 6 310 2 680 42 4 23 Gällivare ( 1982) 4 730 970 21 2 15 Sveg (1982) 3 710 140 4 1 4 92 270 62 520 68 62 541

' Dessutom 90 AMU-elever.

Från verksamhetens start har investerats sammanlagt ca 350 milj. kr. i anläggningarna. Härav har 217 milj. kr. finansierats med lokaliseringsbi- drag/avskrivningslån, 35 milj. kr. med lokaliseringslån/annuitetslån och 98 milj. kr. genom kapitaltillskott till stiftelsen. Sedan den 1 juli 1982 gäller att 10% av investeringskostnaderna skall finansieras på den öppna kredit- marknaden.

Stiftelsen har ett kansli i Skellefteå med nio anställda. För de delar av dess verksamhet som inte täcks av hyror får stiftelsen ett årligt statsbidrag. Detta uppgår budgetåret 1984/85 till 3,6 milj. kr. .

Betydelsen av en kreativ företagsmiljö kan enligt min bedömning väntas bli allt större för att driva framgångsrik industriell verksamhet under kom- mande år. Ökade krav på avancerad teknik inom industrin, ett på grund härav ökat behov av kvalificerad utbildning av företagsledare och anställ- da, ett ökat behov av närhet och kontakt med marknaden m.m. hör till de behov som finns för företagsutveckling. Det finns således risk för att det blir svårare än i dag att bedriva industriell produktion på mycket små orter.

När stiftelsen inledde sin verksamhet är 1973 kunde företag med erbju- dande om lokaler till låg hyra relativt lätt lockas att etablera sig i de nya industricentraorterna.

Den sedan dess under lång tid låga investeringsbenägenheten i svensk industri har dock negativt påverkat viljan till nya satsningar och etablering bl. a. i industricentraortema. De senaste årens förbättringar i detta avseen- de har inte nämnvärt ändrat förutsättningama på dessa orter.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 115 88

Samtidigt har utbudet av hyreslokaler för företag ökat över hela landet, inte minst på grund av att kommunerna i ökad omfattning uppför industri- lokaler för uthyrning på för företagen fördelaktiga villkor. lnom det regio- nalpolitiska stödområdet har även skett en utbyggnad av hyreslokaler med statligt stöd. Denna utveckling har medfört att stiftelsens uppgift blivit svårare och dess möjligheter att nå nu gällande mål för verksamheten med tillgängliga medel försämrats.

Samtidigt kvarstår angelägenheten från regionalpolitisk synpunkt att skapa ökad sysselsättning på dessa strategiska orter inom stödområdena. Industricenteranläggningarna utgör härvid utposter i industrifattiga regio- ner med mestadels stor utflyttning och arbetslöshet.

Jag anser därför att verksamheten skall fortsätta som en statlig regional- politisk satsning, att nuvarande riktlinjer för finansiering av stiftelsens investeringar och administration i huvudsak skall ligga fast, att verksamhe- ten i större utsträckning än f.n. skall inriktas mot att skapa en god företags- miljö, att i huvudsak befintliga resurser skall utnyttjas för att fortsätta verksamheten , att en ökad uthyrningsgrad skall eftersträvas samt att inga industricentra f.n. skall byggas på nya orter.

Jag vill nu peka på några åtgärder som enligt min mening väsentligt bör underlätta för stiftelsen att utveckla sin verksamhet på de orter där man har industricenteranläggningar.

Med hänsyn till den stora andelen tomma lokaler bör stiftelsen inte bygga nya lokaler eller expandera nuvarande förrän man med större säker— het än hittills kan få dem uthyrda.

För att underlätta stiftelsens rekrytering av hyresgäster bör i fortsätt- ningen inte samma krav ställas på att dessa skall öka sysselsättningen på orten. Även på orten befintliga företag som av andra orsaker behöver nya lokaler eller kan förbättra den industriella miljön i centrat bör kunna hyra lokaler av stiftelsen.

Liksom hittills bör alla typer av serviceföretag som kan bedömas vara av värde för att skapa en god industrimiljö kunna inrymmas i anläggningarna. Målet att skapa en god industrimiljö har ännu inte uppfyllts på någon ort. Endast vid en av anläggningarna har försök gjorts att systematiskt realisera detta genom att hyra ut lokaler till hyresgäster inom servicesektorn, såsom bokföringsbyrå, revisionsfirma, advokatverksamhet, spedition. konstruk- tionsbyrå etc. Stiftelsen bör eftersträva att skapa denna typ av industri- miljö på flera orter.

I än högre grad än tidigare ser jag det som nödvändigt för stiftelsen att samarbeta med och stöttas av andra organ.

Framför allt är det viktigt med ett intimt samarbete med de kommuner där stiftelsen har anläggningar." Redan nu samarbetar stiftelsen med kom- munerna på olika sätt. Hittillsvarande erfarenheter är att kommunen, inom ramen för den kommunala kompetensen i näringslivsfrågor måste stödja stiftelsens verksamhet för att den skall bli framgångsrik.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 115 89

Ett nära samarbete med länsstyrelsen och utvecklingsfonden i de län där industricenteranläggningar finns serjag också som mycket angeläget.

[ samband med etablering av företag i de områden där industricenteran- läggningarna finns är det ofta aktuellt att bevilja regionalpolitiskt stöd. Det är mestadels länsstyrelsen som beslutar om sådant. Det bör vara angeläget för länsstyrelserna att härvid beakta den resurs som industricentras lokaler utgör. Företag som inte har möjlighet att bygga egna lokaler k'an härigenom påverkas att etablera sig i industricentra.

Hyresgästerna hos stiftelsen är ofta nystartade företag eller expanderan— de sådana med alla problem det innebär. Jag har tidigare föreslagit att länsstyrelserna över länsanslaget skall tilldelas resurser för företagsut- veckling och att länsstyrelserna normalt bör anlita utvecklingsfonderna för bl.a. stimulering av företagandet, produktutvecklings-, marknadsförings- och företagsserviceinsatser. Det bör därvid finnas möjlighet för utveck- lingsfonden att underlätta verksamheten även för stiftelsens hyresgäster. Jag har här även föreslagit att länsstyrelserna skall kunna tillföra utveck- lingsfonderna medel för att åstadkomma en lokal företagsservice i de regionalpolitiskt högst prioriterade områdena. Möjligheterna att förmedla sådan service till företag i orter med industricentra bör undersökas.

Statens industriverk bör ha möjlighet att kombinera sina kunskaper om och kontakter med den svenska industrin samt sina resurser för bransch- mässiga och småföretagsinriktade insatser med regionalpolitiska insatser för att uppnå effekter på industricentraorterna. Verket bör t. ex. kunna påverka företag att söka sig till dessa orter samt inom ramen för sin projektverksamhet initiera och stödja insatser för att främja utvecklingen av de företag som redan finns i industricentra.

3.4.6 Lokaliseringssamråd

Sammanfattning av mina bedömningar: Systemet med lokaliseringssamråd med industriföretagen skall bli föremål för en översyn.

Utredningsförslag. Den regionalpolitiska utredningen föreslår att lokalise- ringssamrådet bör utvecklas på så sätt att det koncentreras till ett mindre antal företag för att göra det möjligt att föra mer djupgående diskussioner om möjligheterna att förlägga viss expansion till de regionalpolitiskt priori- terade landsdelarna.

Remissinstanserna: Det fåtal instanser som yttrat sig stöder förslaget att lokaliseringssamrådet bör utvecklas. Ett undantag är dock länsstyrelsen i Stockholms län som motsätter sig att samrådet används för att styra den privata tjänstesektorn bort från Stockholmsregionen.

Mina bedömningar: Regeringen och industriföretagens organisationer — Sveriges industriförbund, Kooperativa Förbundet och Lantbrukarnas

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 115 90

Riksförbund — överenskom under åren 1976 och 1977 om att skapa ett särskilt lokaliseringssamråd mellan regeringen och de större industriföreta- gen. Motivet var att skapa en informell kontaktkanal direkt mellan rege- ringen och de stora industrikoncernernas företagsledningar för utbyte av information om regional- och sysselsättningspolitiska frågor. En särskild delegation inom industridepartementet svarar för kontakterna med dessa samrådsföretag.

Riksdagen beslöt senare att systemet med lokaliseringssamråd skulle utvidgas till den privata service- och tjänstesektorn (AU 1978/79: 23, rskr 435). Detta samråd bedrivs numera av statens industriverk och bör även fortsättningsvis bedrivas i samma former som f.n.

Samrådet med industriföretagen omfattar i dagsläget ca 170 företag/kon- cerner som vardera har mer än 500 anställda. De i samråd ingående företagen omfattar ca hälften av industrisysselsättningen i Sverige.

En redovisning av erfarenheterna av systemet med lokaliseringssamråd lämnades i den regionalpolitiska propositionen 1982 ( prop. 1981/82: 113 s. 137 — 140 ). När överenskommelsen om samrådet träffades antog man all- mänt att industrins produktion. sysselsättning och investeringar skulle fortsätta att öka kontinuerligt. Avsikten var att nyetableringar och expan- sionsinvesteringar genom lokaliseringssamrådet och med hjälp av regional- politiskt stöd så långt möjligt skulle styras till sysselsättningssvaga regio- ner.

Industrins utveckling under senare delen av 1970- och början av l980-ta- let blev emellertid mindre gynnsam. Industriproduktionen sjönk från år 1975 till år 1982. Antalet industrisysselsatta sjönk från 1049000 år 1975 till 887000 år 1983. Industrins anläggningsinvesteringar har sjunkit mycket kraftigt under motsvarande period.

Detta har givetvis gett sämre förutsättningar att uppnå lokaliseringssam- rådets ursprungliga syfte. Samrådet har därför i regionalpolitiskt hänseen- de främst kommit att avse frågor med anknytning till investeringar vid befintliga arbetsställen, omlokaliseringar och företagsrekonstruktioner. Antalet fall av rena nyetableringar eller filialutläggningar i gruppen av samrådsföretag har under årens lopp varit mycket ringa. I praktiken har också det regelbundna samrådet kommit att koncentreras till ett urval av de företag som berörs av överenskommelsen.

Under år 1984 skedde en ökning av antalet anställda inom industrin. I de större industriföretagen kan konstateras att ökningen av antalet anställda i huvudsak skedde i befintliga anläggningar. En eventuell fortsatt uppgång av sysselsättningen inom de större företagen kommer främst att tillföra arbetstillfällen till företagens redan existerande produktionsenheter.

Investeringar inom nya produktområden förväntas också ske i anslut- ning till befintliga arbetsställen. För detta talar såväl effektivitetsskäl som företagens strävan att långsiktigt trygga sysselsättningen på orter där de redan är etablerade.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85:115 91

i- — .. -.t—

Det är därför inte rimligt, trots en allmänt sett gynnsammare utveckling inom industrin, att förvänta sig några mera betydande nyetableringar eller omlokaliseringar bland de företag vilka är föremål för samråd.

Samrådet har också inneburit att överläggningarna med företagen gällt ett vidare industripolitiskt och branschorienterat perspektiv. Genom att få tillgång till initierad och aktuell information om utvecklingen i de större industriföretagen har regeringens kännedom om sådana aktuella förhållan- den inom industrisektorn som kan vara av betydelse vid utformningen av industripolitiken förbättrats.

Med hänsyn till att förutsättningama för verksamheten med lokalise- ringssamråd med industriföretagen har förändrats avsevärt sedan den på- börjades samt att inriktningen successivt förändrats anser jag det befogat att göra en översyn av systemet med lokaliseringssamråd. Jag kommer i det sammanhanget också att överväga frågan om att koncentrera samråds- verksamheten med industriföretagen till ett mer begränsat antal företag.

3.5 Insatser i glesbygd

3.5.1 Allmän inriktning

Sammanfattning av mina bedömningar: Glesbygdsinsatserna, som utgör en betydelsefull del i den samlade regionalpolitiken, bör inriktas på att ta till vara glesbygdens resurser och utvecklingsmöjligheter. Mot bakgrund av de betydande sysselsättnings- och serviceeffekter som uppnåtts genom hittills gjorda insatser, bör insatserna intensifieras med förstärkt inriktning på offensiva och utvecklingsinriktade åtgärder.

Utredningsförslag: Glesbygdsdelegationen förordar en fortsatt offensiv och utvecklingsinriktad politik för glesbygden och anser att denna skall bygga på en mobilisering av glesbygdens resurser.

Remissinstanserna: Remissinstansema är genomgående positivt inställda till den angivna inriktningen på glesbygdsinsatsema.

Mina bedömningar: Regionalpolitiken måste i fortsättningen än mer inrik- tas på att ta till vara och utveckla olika regioners egna resurser. Särskilda insatser i glesbygd för att bättre ta till vara glesbygdens egna möjligheter och resurser, för att öka vidareförädlingen av råvaror, för att öka samver- kan mellan verksamheter och sektorer samt en satsning på ny och småska- lig teknik blir då exempel på viktiga inslag i en sådan politik. Insatserna bör vara offensiva och utvecklingsinriktade och i hög grad bygga på en mobili- sering av glesbygdens resurser så att förutsättningar skapas för sysselsätt- ning och boende i glesbygd. Detta utgör en del av den allmänna politikens inriktning på att skapa full sysselsättning i landet genom utnyttjande av alla produktionsresurser. Jag kommer senare att föreslå en uppräkning av det

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 115 92

anslag som länsstyrelserna disponerar för regionala utvecklingsinsatser. Härigenom skapas ökat utrymme för glesbygdsinsatser.

När det gäller insatser i glesbygd, så måste först konstateras att glesbygd inte är något entydigt begrepp. Det föreligger också stora skillnader mellan glesbygdsområdena i olika delar av landet vad gäller tillgång på service och sysselsättning. Det finns områden som ligger relativt nära större orter, men som i statistiska sammanhang betecknas som glesbygd. Dessa områden kan inte anses ha glesbygdsproblem, vilket däremot mindre tätorter på långt avstånd från större tätorter ofta kan ha. Den mest utpräglade glesbyg- den, som kännetecknas av långa avstånd till större orters sysselsättnings- tillfällen och service, finns i första hand i de sju skogslänen. Det finns emellertid glesbygdsområden även i andra delar av landet och då särskilt i skärgårdsområdena, i Småland. på Gotland och i norra delen av Älvsborgs län.

För att få en uppfattning om hur många människor som bor i utpräglad glesbygd gjordes inom industridepartementet år 1981 en geografisk av- gränsning av glesbygdsområden där hänsyn togs till bl. a. pendlingsavstånd till större tätorter. I dessa områden inkluderades även mindre tätorter som låg långt från större tätorter. På så sätt erhölls i grova drag sådana områden som förordningen (1979: 638) om statligt stöd till glesbygd tar sikte på, dvs. stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning och service samt skärgårdar och andra liknande områ- den. Den närmare avgränsningen av de områden inom vilka glesbygdsstöd kan lämnas har emellertid uppdragits åt länsstyrelserna att genomföra. Jag återkommer ( avsnitt 3.5.2 ) till dessa avgränsningar.

Inom de av industridepartementet avgränsade glesbygdsområdena bodde 572000 invånare år 1980. Av dessa bodde ca 200000 personer i glesbygdsområden som låg utanför skogslänen. Under en 15-årsperiod hade befolkningen i de avgränsade glesbygdsområdena minskat med ca 130000 personer, varav över 100000 i skogslänens glesbygd. Minsknings- takten var dock avtagande. Således var minskningen under 1970-talets andra hälft endast 2% jämfört med 12% under 1960-talets andra hälft. Flera förklaringar finns till denna dämpning av befolkningsminskningen i glesbygd, bl.a. minskad flyttningsbenägenhet i kombination med minskad efterfrågan på arbetskraft i landets befolkningscentra. Dessutom hade antalet tänkbara utflyttande personer redan reducerats i flera av de tidigare utflyttningsområdena. Vidare lyckades fler personer få arbete på hemor- ten, bl.a. genom regionalpolitiska insatser, eller genom att pendla till tätorter där arbetstillfällena inom offentlig sektor ökade. Utvecklingspro- blem av strukturell och långsiktig karaktär kvarstår dock i glesbygden. Bl.a. är den skeva åldersstrukturen ett problem. som hotar att leda till fortsatt befolkningsminskning.

Det föreligger ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan glesbygdsom- rådena och tätorterna. Flera naturresurser. som t. ex. skogen, tas till varai

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 115 93

glesbygden och ger viktiga sysselsättningstillfällen. En viss vidareförädling sker lokalt, men huvuddelen utgör råvaror i större tätorters förädlingsin- dustrier. Glesbygdens resurser är alltså betydelsefulla inte bara för gles- bygden utan även i ett nationellt perspektiv. Pendling från glesbygd till tätorter förekommer trots de många gånger långa avstånden. Vidare kan konstateras att utvecklingen i glesbygden i hög grad är beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen, av olika samhälleliga beslut eller av beslut inom näringslivet. För att upprätthålla en rimlig service- och syssel- sättningsnivå även i glesbygdsområdena har samhällets transfereringar dit varit omfattande i form av t. ex. skatteutjämningsbidrag, arbetsmarknads- och regionalpolitiska medel. Även stödet till jordbruket i norra Sverige är av stor betydelse för glesbygden i de områden där det lämnas.

Beroendeförhållandena gör att förändringar inom olika samhällssektorer på ett avgörande sätt påverkar glesbygdens utvecklingsmöjligheter. Många av glesbygdsdelegationens förslag avser också hur sektorerna skall kunna påverkas att verka i en för glesbygden positiv riktning. Detta ligger i linje med den inriktning av regionalpolitiken som jag behandlat tidigare i denna proposition. Jag har därmed i det föregående redan behandlat flera av delegationens förslag. 1 det följande tar jag därför endast upp vissa frågor kring glesbygdsstödet samt vissa av delegationens övriga förslag och syn- punkter.

I den utvärdering av glesbygdsstödet, som gjorts på uppdrag av industri- departementet (bilaga 1.3), påvisas betydande sysselsättnings- och servi- ceeffekter av hittills gjorda insatser. Glesbygdsdelegationen och remissin- stansema är också av den uppfattningen att glesbygdspolitiken i huvudsak fungerar väl. Glesbygdsinsatserna bör mot denna bakgrund intensifieras med den inriktning jag här angivit.

3.5.2 Glesbygdsstädet

Allmänna bestämmelser

Sammanfattning av mina bedömningar: De nuvarande bestämmelserna anses allmänt fungera väl och medge stor flexibilitet i tillämpningen. En- dast mindre förändringar är därför erforderliga för att nå den intensifiering och tyngdpunktsmarkeiing som jag förordat. Jag avser senare att för regeringen redovisa vissa förslag till förenklingar av bestämmelserna.

Utredningsförslag: Glesbygdsdelegationen anser att en ny struktur behövs i förordningen innebärande att två stödformer. stöd till företag och stöd till kommunala glesbygdsinsatser, skulle ersätta nuvarande fem stödformer. Stödet till kommunerna föreslås utökat till att omfatta även projektmedel för konsultinsatser m.m., medan butiksstöd, stöd till godstransporter och hemarbete skulle ingå i företagsstödet.

Delegationen föreslår också att möjligheten vidgas att lämna_glesbygds-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85: 115 94

stöd även om annat statligt stöd kan lämnas för samma ändamål. Gles- bygdsstödet skulle mycket väl kunna utgöra ”basstödet" för små investe- ringar i glesbygden. Den begränsning som bör gälla är att olika statliga stöd inte får kombineras så att högre subventionsgrad än vad som är tillåtet erhålls för en specifik investering.

Kraven på att en investering skall bedömas få tillfredsställande lönsam- het i strikt företagsekonomisk mening, och att företaget skall ha möjlighet att bestå under en längre tid, anser delegationen inte alltid är tillämpliga i glesbygden, t. ex. vid investering i ett kombinationsföretag, och föreslår att hänsyn tas till detta i förordningen.

Den uppläggningsavgift om f.n. 200 kr. per lån som uttas från låntagaren föreslås slopad liksom den årliga avgiften om 1% av utestående kredit- garantibelopp som bankerna skall erlägga.

Begreppet glesbygd finns definierat i l 5 förordningen ( 1979:638 ) om statligt stöd till glesbygd, varför delegationen föreslår att den allmänt hållna 4 5 kan utgå. Länsstyrelserna bör svara för preciseringen av gles- bygdsområden. Länsstyrelsernas samrådsskyldighet i en del stödärenden med vissa myndigheter och organ föreslås slopad.

Remissinstanserna: De flesta instanserna har ställt sig bakom delegationens förslag. Att ändra bestämmelserna vad gäller krav på lönsamhet m.m. har dock inte fått något mer allmänt stöd. Ifråga om ny struktur i förordningen så önskas förenklingar, men meningarna är delade om behovet av en ny struktur och formerna för en sådan.

Mina bedömningar: GleSbygdsstöd kan lämnas till investeringar vid före- tag, till kommersiell service, intensifierade kommunala sysselsättningsin- satser (IKS), samhällelig service och hemarbete. I storleksordningen 130 milj. kr. per år har under de senaste två åren lämnats i glesbygdsstöd.

Glesbygdsdelegationen har i sin rapport framhållit att glesbygdsstödet blivit det effektiva instrument för utvecklingen i glesbygden som statsmak- terna avsett. Delegationen anser därför inte att det finns anledning att göra genomgripande förändringar av stödets inriktning och hantering.

För egen del anser jag inte heller att det finns anledning till omfattande förändringar. De nuvarande bestämmelserna — som återfinns i förordning- en (1979: 638) om statligt stöd till glesbygd — anses allmänt fungera väl och medge stor flexibilitet i tillämpningen. Jag finner därför inga vägande motiv för att genomföra en ny struktur i förordningen så som delegationen föreslagit. Dessutom finns en principiell invändning mot förslaget. Stödet till kommersiell service har inte samma stödbestämmelser och syfte som stödet till investeringar i företag. Stödet till kommersiell service, som infördes för över tio år sedan, har som primärt syfte att trygga glesbygds- bornas dagligvaruförsöijning. Det är således konsumenternas intressen som i första hand skall tillvaratas och inte företagets även om detta blir

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85:115 95

mottagare av stödet. I stället för en ny struktur i förordningen, så förordar jag en allmän översyn och förenkling. Jag avser senare, att för regeringen redovisa vissa förslag till förenklingar av nyss nämnda förördning.

Beträffande förslaget att särskilda projektmedel till kommunerna skall ingå som en del av stödet till kommunala glesbygdsinsatser, så kan konsta- teras att länsstyrelserna sedan länge i samarbete med kommuner medver- kar i olika lokala utvecklingsprojekt. Projekten delfinansieras med länssty- relsernas medel för regionalt utvecklingsarbete. Länsstyrelserna i skogs- länen har dessutom detta budgetår tilldelats särskilda medel för glesbygds- insatser, vilka bl.a. kan användas för lokala utvecklingsprojekt i glesbyg- den. Enligt min mening finns det därmed redan möjlighet att bedriva den verksamhet som åsyftas med delegationens förslag.

Jag vill i detta sammanhang, utöver vad jag tidigare anfört om kommu- nernas roll ( avsnitt 3.2.3 ), något beröra kommunernas roll i hanteringen av glesbygdsstödsärenden och i glesbygdsutvecklingsarbetet i stort. Jag anser att kommunerna har en viktig roll när det gäller att hjälpa fram lokala initiativ, att underlätta företagens kontakter med myndigheter, att medver- ka till en väl Utbyggd företagsservice m.m. i syfte att stimulera småföreta- gandet i glesbygden. Kommunerna har också viktiga uppgifter vad gäller hanteringen av stödet till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS) och vad gäller varuförsöijningsplaneringen bl.a. genom hemsänd- ningsverksamheten. I Jämtlands och Västerbottens län pågår en försöks- verksamhet med aktiv medverkan från kommunerna i beredningen av ärenden som avser stöd till företag. Länsstyrelsen har fastställt kommuna- la ramar som anger hur stor volym varje kommun har att röra sig inom under budgetåret. Kommunen får sedan prioritera mellan ansökningarna.

Några långtgående slutsatser av försöksverksamheten kan ännu inte dras. I likhet med glesbygdsdelegationen anser jag att ett ökat kommunalt engagemang har ett värde genom att beredningsarbetet sker utifrån lokal- kännedom och i nära kontakt med den stödsökande. Emellertid anser jag att det också kan finnas risker med ett sådant system. Olikheter i den kommunala prioriteringen kan uppfattas som orättvist av stödsökande på olika sidor om kommungräns. Fördelning av medel på kommunala ramar kan också medföra låsningar som försvårar omprioriteringar inom det samlade länsanslaget om efterfrågesituationen skulle förändras. Det är emellertid angeläget att den pågående försöksverksamheten får fortsätta och att det senare görs en grundlig utvärdering av vilka erfarenheter som vunnits.

Även om jag anser att flera positiva effekter kan uppnås av ett ökat kommunalt engagemang, så anser jag att länsstyrelsen även i fortsättning- en måste ha ett samlat ansvar för genomförandet av regionalpolitiken och därmed även för beslut i enskilda ärenden och för medelshanteringen. Jag förordar därför ingen ändring beträffande handläggningsordningen för be- slut om glesbygdsstöd.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 115 96

Jag anser att det inte heller i framtiden skall vara möjligt att erhålla glesbygdsstöd om annat statligt stöd beviljats eller bedöms kunna beviljas för samma investering. Dels får någon översubventionering inte åstadkom- mas och dels bör det vara av intresse för länsstyrelserna att i första hand prioritera sina medel till andra sektorer än sådana som kan få stöd från annat håll. Om sådant sektorsstöd inte kan beviljas finns emellertid for- mellt inget hinder i förordningen att lämna glesbygdsstöd. Vidare bör glesbygdsstöd till en investering i byggnader och maskiner inte utesluta kombination med annat stöd som inte avser själva investeringen. Det kan exempelvis gälla det föreslagna utvecklingskapitalet till produktutveck- ling, marknadsföring o. dyl. ( avsnitt 3.4.2 ). Om verksamheten uppfyller villkoren för sysselsättningsstöd bör sådant också kunna lämnas.

Min grundinställning är således att glesbygdsstöd inte skall kunna kom- bineras med annat statligt stöd till samma investering. Samtidigt har jag erfarit att det i Ljusdals kommun kommer att startas en försöksverksamhet med samordning av resurserna för beredskapsarbeten och intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS). I projektet medverkar gles- bygdsdelegationen, länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och kommunen.

Jag anser att kravet på tillfredsställande lönsamhet bör behållas för att glesbygdsstöd skall kunna lämnas. Vid stöd till kombinationsföretag bör företagarens hela verksamhet bedömas och inte bara avkastningen på den kompletterande investeringen. Varken statliga eller andra medel bör emel- lertid satsas i projekt som inte har förutsättningar att överleva ekonomiskt. Det är dessutom önskvärt att bankerna i ökad utsträckning deltar i finansi- eringen av projekt, vilket är uteslutet om rimlig lönsamhet inte kan ställas i utsikt. Slutligen, och kanske viktigast, så anser jag det vara felaktigt att med statliga stödmedel medverka till att projekt kommer till stånd, som för den enskilde stödmottagaren riskerar att medföra ekonomisk skada.

Beträffande delegationens förslag att slopa vissa avgifter som tas ut med anledning av beviljat glesbygdsstöd, så rör det sig här om ett avgiftsfinan- sieringssystem som tillämpas generellt för alla typer av statligt stöd. Jag avser emellertid föreslå regeringen att avskrivningslån som lämnas enligt förordningen ( 1979:638 ) om statligt stöd till glesbygd skall undantas från uppläggningsavgift, vilket tillgodoser ett av glesbygdsdelegationens önske- mål. Däremot kommer någon ändring vad gäller kreditgarantiavgiften inte att göras. Jag är medveten om att avgiftssystemet medfört vissa admini- strativa problem för länsstyrelserna, men dessa problem bör minska vid övergång till ADB-system för administration av glesbygdsstödet. Industri- departementet har i n0vember 1984 anslagit särskilda medel till länsstyrel- sen i Västernorrlands län för att länsstyrelsen tillsammans med länsstyrel- sernas organisationsnämnd och i samråd med statskontoret skall utveckla ett sådant ADB-system som skall kunna användas även av övriga länssty- relser.

I glesbygdspolitiska sammanhang definieras glesbygd som stora sam-

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 115 97 manhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till syssel- sättning eller service samt skärgårdar och andra liknande områden. Insat- ser som görs med glesbygdsmedel bör koncentreras till utpräglade glesbyg- der. Jag anser det dock inte nödvändigt att införa ytterligare preciseringar i förordningen. Jag delar här glesbygdsdelegationens uppfattning om att glesbygdsstödsförordningens ] 9 ger tillräcklig vägledning och jag förutsät- ter att länsstyrelserna i sina föreskrifter beaktar innebörden i paragrafen beträffande vad söm är att betrakta som glesbygd.

Delegationen anser att bestämmelserna om att länsstyrelsen skall sam- råda med andra myndigheter och organ bör slopas och att länsstyrelsen själv bör avgöra när samråd behövs. Vad gäller stödet till kommersiell service så skall länsstyrelsen samråda med berörd kommun samt närmast berörda köpmannaorganisationer och konsumentföreningar. l principiellt viktiga ärenden skall samråd ske även med konsumentverket. Enligt min mening har detta förfarande inneburit en allsidig prövning av ärendena som många gånger tillfört värdefull information av betydelse för beslutsfattan- det. Beträffande stödet till investeringar i företag är samrådsförfarandet endast aktuellt när länsstyrelsen prövar ärenden som berör vissa sektors- organs ansvarsområden, vanligen lantbruksnämnd, utvecklingsfond eller regionalt rekreations- och turistorgan. Jag anser att dessa organ kan tillföra värdefulla fackkunskaper av betydelse för beslutsfattandet. Samtidigt har jag en viss förståelse för att samrådsplikten kan upplevas betungande när det rör sig om mycket små investeringar. Det bör dock konstateras att samrådsplikten inte behöver innebära ett formellt remissförfarande, utan vid mindre investeringar bör samrådet kunna ske i enklare former.

Stöd till företag

Mitt förslag: Högsta belopp för avskrivningslån höjs från 200000 kr. till 260 000 kr.

Högsta belopp för avskrivningslån till uthymingsstugor höjs från 30000 kr. till 39000 kr.

Stödet till hemarbete inordnas som en del av stödet till företag. Om särskilda skäl föreligger bör stöd även kunna lämnas till s.k. hemar- betscentral.

Utredningsförslag: Glesbygdsdelegationen och den regionalpolitiska utred- ningen har båda föreslagit att högsta belopp för avskrivningslån skall höjas till 300000 kr. samt att högsta belopp för stöd till uthymingsstugor bör vara 50000 kr. Delegationen har också föreslagit att stöd till hemarbete skall kunna lämnas även utanför stödområdena samt att avskrivningslån skall kunna lämnas för produktutveckling, marknadsföring m.m.

Beträffande stödet till vissa godstransporter har delegationen föreslagit

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 115 98

att det inte som f.n. skall utgöra en del av stödet till samhällelig service utan att det skall kunna lämnas direkt till företag och inordnas i företags- stödet.

Remissinstanserna: Delegationens förslag har i allmänhet fått ett positivt mottagande. Vad gäller godstransportstödet har emellertid de länsstyrelser som utnyttjar denna stödmöjlighet förordat, att den bör finnas kvar inom ramen för stödet till samhällelig service, men utan nu gällande tidsbe- gränsning till tre år.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Drygt hälften av glesbygdsstödsmedlen eller omkring 65 milj. kr. per år har under de senaste åren använts till avskrivningslån för investeringar i företag, främst i byggnader och maski- ner. Över 1000 företag per år har fått sådant stöd under senare år. Omkring 1000 nya heltids- eller deltidsarbeten beräknas tillkomma per år genom detta stöd.

Utöver dessa direkta sysselsättningseffekter har kringeffekter uppstått i form av bibehållande av underlaget för servicen samt över huvud taget ett bättre tillvaratagande av lokala resurser. Företagsstödet har också haft stor betydelse för att möjliggöra kombinationssysselsättning för t. ex. små- jordbrukare när det ordinarie arbetet inte givit tillräcklig sysselsättning och försörjningsmöjlighet.

Mina förslag om höjningar av beloppsgränsema för avskrivningslånen till 260000 kr. resp 39000 kr. innebär en kraftig uppräkning. Den regional- politiska utredningen och glesbygdsdelegationen har båda föreslagit en uppräkning till 300000 kr. resp. 50000 kr. Med hänsyn till att beloppen räknades upp kraftigt så sent som år 1982 och att större projekt många gånger kan erhålla lokaliserings- eller investeringsbidrag finner jag inte anledning att föreslå fullt så stora uppräkningar som utredningarna föresla- git.

] detta sammanhang finns det anledning att framhålla att stödets storlek i större utsträckning än hittills borde kunna differentieras mellan olika stöd— ärenden. Den genomsnittliga stödandelen i riket är för företagsstödet ca 35 %, men variationen mellan länen är stor. En del län lämnar nästan genomgående maximal stödandel, medan andra — ofta de med liten till- delning av resurser för regionala utvecklingsinsatser — ligger på en sub— ventionsnivå som är hälften så stor. Det finns anledning att uppmärksam- ma att vid bestämmandet av stödets storlek skall även övriga finansierings- möjligheter undersökas. Eftersom ett 50-procentigt avskrivningslån ofta kompletterats med en statlig kreditgaranti för lån, står staten ibland för i stort sett hela risktagandet i ett projekt. Jag har tidigare framhållit att lönsamhetskravet inte får eftersättas vid prövning av ett ärende. Om ett projekt bedöms kunna bli lönsamt bör en ökad medverkan från bankerna i finanseringen kunna uppnås.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 115 99

Stöd till särskilda insatser avseende godstransporter till och från företag i glesbygd går i dag via kommun. Detta medför en i vissa fall onödigt krånglig hantering. Det finns behov av stöd till vissa transporter av fisk från fjällsjöar, till skärgårdstransporter m. in. Det kan i sådana fall vara mera ändamålsenligt att lämna stöd direkt till den som organiserar trans- porten än att gå via kommunen. Detta innebär dock ingen generell möjlig- het att få stöd till godstransporter, utan det bör avse vissa speciella gods- transporter som länsstyrelsen bedömer nödvändiga att stödja för att en viss verksamhet skall kunna bedrivas rationellt. Eftersom det inte är fråga om ett generellt stöd till glesbygdsföretagens godstransporter, anser jag att nödvändiga anpassningar av bestämmelserna bör göras inom ramen för stödet till samhällelig service. Jag återkommer senare till denna fråga.

När stödet till hemarbete år 1982 inordnades i glesbygdsstödsförordning- en angavs entydigt att arbetet måste utföras i hemmet. Tidigare kunde s. k. hemarbetscentraler få stöd. Det kunde gälla att ett mindre antal personer utförde arbete i hemarbetsliknande former i en nedlagd skola eller bygde- gård. En sådan lösning ansågs ha fördelar bl.a. från arbetsgemenskapssyn— punkt. Om särskilda skäl föreligger anser jag att sådana mindre arbetsplat- ser åter bör kunna komma i fråga för stöd. Några andra driftmerkostnader än sådana som föranleds av egentligt hemarbete får dock inte beaktas. Jag anser vidare att stödet liksom hittills bör förbehållas de glesbygdsområden, som ligger inom det regionalpolitiska stödområdet.

Glesbygdsdelegationen har föreslagit att avskrivningslån skall kunna lämnas även till mjuka investeringar såsom produktutveckling, marknads- föring m. in. Jag finner det angeläget att investeringar sker även med denna inriktning men de bör inte bli stödberättigade inom glesbygdsstödets ram. Detta är frågor som naturligen hör hemma inom utvecklingsfondens an- svarsområde. Jag har tidigare ( avsnitt 3.4.2 ) föreslagit att regionalpolitiskt utvecklingskapital skall kunna lämnas för sådana ändamål i de regional- politiskt prioriterade områdena. Glesbygdsföretag i dessa områden bör också kunna få del av dessa medel.

Stöd till kommersiell service

Sammanfattning av mina bedömningar: Stödet till kommersiell service har haft mycket positiva effekter för varuförsörjningen i glesbygden, varför nuvarande bestämmelser bör fortsätta att gälla.

Utredningsförslag: Glesbygdsdelegationens förslag till ny struktur i förord- ningen innebär en splittring av stödformen på stöd till företag respektive kommuner, men ingen ändring av de enskilda bestämmelserna för stödet till kommersiell service.

Remissinstanserna: De flesta remissinstansema anser inte att några föränd- ringar i bestämmelserna behövs.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85:115 100

Mina bedömningar: I storleksordningen 20 milj. kr. per år har under de senaste åren lämnats i stöd till kommersiell service. Under de drygt tio år som stödet till kommersiell service funnits har omkring 700 butiker i glesbygden fått möjlighet att leva vidare. Enligt konsumentverket har därmed drygt 200000 glesbygdsbor och ca 30000 fritidsboende fått en tryggad varuförsörjning genom att de har kvar en dagligvarubutik inom rimligt avstånd. Mot bakgrund av de positiva serviceeffekter som uppnåtts saknas grund för förändringar av denna stödform.

Stöd till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser

Mitt förslag: Högsta stödbelopp till enskilda arbetsobjekt höjs från 30000 kr. till 39 000 kr.

Utredningsförslag: Glesbygdsdelegationen har föreslagit att högsta stödbe- lopp bör vara 50000 kr. Vidare har delegationen föreslagit att stöd till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS) skall få lämnas även utanför det regionalpolitiska stödområdet. Begränsningen att IKS-ar- betena skall reserveras för företrädesvis äldre lokalt bundna arbetslösa föreslås också slopad.

Remissinstanserna: Några erinringar mot förslagen har i allmänhet inte framförts.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Stödet till IKS är det i kronor räknat näst största stödändamålet inom glesbygdsstödets ram. Drygt 30 milj. kr. per år har under senare år, genom de prioriteringar som länsstyrelserna gjort, lämnats i stöd till kommuner i stödområdeslänen för arbetsobjekt, som de ordnar för att sysselsätta företrädesvis äldre lokalt bundna arbets- lösa.

Mitt förslag om höjning av högsta stödbelopp till enskilda arbetsobjekt till 39 000 kr. innebär en kraftig uppräkning. Eftersom beloppet dessutom räknades upp kraftigt så sent som år 1982 anser jag det inte motiverat att föreslå en så betydande höjning som delegationen föreslagit.

GlesbygdsdelegatiOnen har föreslagit att IKS-stöd bör få lämnas även utanför det regionalpolitiska stödområdet om länsstyrelserna inom ramen för tilldelade medel vill göra en sådan prioritering. Delegationen anser också att begränsningen till företrädesvis äldre arbetslösa bör slopas. Motivet härtill anges vara att IKS-stöd även bör bidra till att lösa arbetslös- hetsproblem för ungdomar. För egen del anser jag att [KS-systemet haft många positiva effekter i glesbygden. Samtidigt vill jag understryka att de regionalpolitiska insatserna för utveckling i glesbygden i första hand bör sikta mot långsiktiga lösningar och därmed bör tonvikten läggas på stödin-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85: 115 101

satser som ger bestående arbetstillfällen. Jag förordar därför ingen utvidg- ning av det geografiska området där stöd till lKS kan lämnas.

Enligt min mening bör IKS-stödet även i fortsättningen reserveras för företrädesvis äldre arbetslösa. Dessa är ofta lokalt bundna och har svårt att få arbete på den öppna arbetsmarknaden. För ungdomsgrupperna görs särskilda insatser inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.

S töd till samhällelig service

Mitt förslag: Om särskilda skäl föreligger får stöd till vissa godstrans- porter lämnas direkt till företag eller ekonomisk förening.

Utredningsförslag: Glesbygdsdelegationen har föreslagit att godstransport- stödet skall överföras till företagsstödet.

Remissinstanserna: Få remissinstanser har haft direkta synpunkter på för- slaget. Några länsstyrelser avstyrker förslaget och vill i stället slopa tidsbe- gränsningen på tre år.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Jag har tidigare i avsnittet om stöd till företag anfört att stöd till vissa godstransporter i fortsättningen bör kunna lämnas direkt till företag eller ekonomisk förening inom ramen för stöd till samhällelig service. Stöd till kommuner lämnas f.n. i några län i samband med skärgårdstransporter. Eftersom man där funnit denna lösning ända- målsenlig anser jag att kommuner även i fortsättningen skall vara stödbe- rättigade i samband med godstransporter. Mitt förslag öppnar emellertid möjlighet att lämna stöd direkt till företag eller ekonomisk förening. när detta bedöms vara mera ändamålsenligt. Godstransportstödet bör även i fortsättningen vara ett initialstöd, som får lämnas under högst tre år.

Stöd till samhällelig service kan i övrigt lämnas till kommuner och landstingskommuner för att täcka kostnaderna för särskilda insatser avse- ende främst vård eller service för äldre eller handikappade samt aktiviteter för barn Och ungdom. Under förra budgetåret utnyttjades merparten av de totalt 6 milj. kr. som länsstyrelserna avsatte för stöd till samhällelig service till sådana insatser. Det vanligaste ändamålet har varit upprustning av samlingslokaler. Det kan vara svårt att dra en gräns mot vad som är att betrakta som ordinarie kommunal verksamhet i glesbygd. men jag anser att det finns anledning att erinra om stödformens ursprung, som var en av socialstyrelsen bedriven försöksverksamhet i syfte att förbättra den soci- ala servicen i glesbygd. Även om jag inte föreslår någon formell ändring av stödformen, anser jag. liksom glesbygdsdelegationen, att stödet i större utsträckning än hittills bör kunna användas till försöksverksamhet som avser service och omsorg i glesbygden.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/85: 115 102

3.5.3 Ytterligare synpunkter på glesbygdsfrågorna

I detta avsnitt tar jag upp vissa ytterligare frågor som behandlats av glesbygdsdelegationen i dess rapport och som jag inte tagit upp i annat sammanhang i denna proposition. Det gäller bl. a. vissa sektorsfrågor. Jag finner det angeläget att bereda riksdagen tillfälle att ta del av mina syn- punkter på dessa frågor.

Jag har en positiv inställning till åtskilliga av de synpunkter som delega- tionen framför, och jag kan samtidigt konstatera att många av frågorna som aktualiseras redan är föremål för åtgärder eller uppmärksamhet i olika sammanhang.

Skogen är en viktig bas för sysselsättningen i glesbygden. Här bör finnas betydande utvecklings- och sysselsättningsmöjligheter. Det kan gälla in- tensifierad skogsskötsel, skogsbränslesatsningar, lokal vidareförädling av råvaror och utnyttjande av småskalig teknik. Skogsbruket är också en viktig bas för kombinationssysselsättning i glesbygd, t. ex. i kombination med jordbruk, turism eller småföretagsamhet.

Glesbygdsdelegationen har föreslagit att ett försöksprojekt startas i någ- ra glesbygdskommuner, där storskogsbruket skulle utarbeta åtgärdspro- gram för skogsskötsel m.m. med preciserade sysselsättningsmål. Några länsstyrelser och domänverket har ställt sig bakom förslaget. För egen del vill jag först konstatera att det är skogsvårdsstyrelsema som ute i länen svarar för att samhällets skogspolitik verkställs. Givetvis är det då viktigt att skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser samverkar i det regionala pro- gramarbetet så att skogsbruksintressena kan samordnas med de regional- politiska. Enligt vad jag erfarit har glesbygdsdelegationen prioriterat skogsfrågoma i sitt arbete och inlett ett samarbete med skogshögskolan i Garpenberg om skogen som utvecklingsresurs för glesbygden. Delegatio- nen har bl.a. avsatt medel för ett projekt i Älvdalens kommun. Vidare har skogsvårdsstyrelser tillsammans med länsstyrelser och kommuner på flera håll i landet medverkat i projekt för bättre skogsvård samtidigt som ökad sysselsättning i skogen erhållits. Även delegationens förslag till skogspro- jekt bör kunna genomföras genom sådana lokala och regionala initiativ.

Glesbygdsdelegationen har också föreslagit att arbetsmarknadsmyn— digheterna skall anmodas att bättre utnyttja de möjligheter som finns att ge arbetsmarknadspolitiskt stöd till samlade skogsvårdsåtgärder m. m. Denna verksamhet är redan prioriterad i regleringsbrev till arbetsmarknadsstyrel- sen. Vid knapphet på medel måste emellertid olika arbetsmarknadspolitis— ka insatser vägas mot varandra. Det bör ankomma på länsstyrelserna och länsarbetsnämnderna att utifrån olika behov i de enskilda länen söka lösningar på dessa avvägningsproblem.

Jordbruket har stor betydelse för sysselsättningen i glesbygden. Föränd- ringar i jordbrukspolitiken får därför stor betydelse för glesbygdens ut- vecklingsmöjligheter. Enligt vad jag erfarit avser chefen för jordbruksde- partementet att föreslå regeringen att under våren 1985 lägga fram proposi-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 115 103

tion om livsmedelspolitiken. I detta sammanhang kommer bl. a. stödet till jordbruket i norra Sverige att behandlas.

Även s.k. inte utvecklingsbara jordbruk i glesbygden har'visat sig kunna fortleva som kombinationsföretag tillsammans med skogsbruk, turism, hantverk. småföretagsverksamhet m.m. Glesbygdsstödet har vid sådan breddning av verksamheten varit till stor hjälp. Men det är inte enbart ekonomisk hjälp som behövs vid sådana satsningar på ny verksamhet, utan det är också viktigt att erbjuda sakkunnig rådgivning. Länsstyrelsen, ut- vecklingsfonden och lantbruksnämnden bör i samverkan erbjuda rådgiv- ning till sådana kombinationsföretagare.

Viktigt för möjligheten att bedriva kombinationsföretag är också att det vid prövningen av ärenden enligt jordförvärvslagen utnyttjas de möjlighe- ter som lagen ger utrymme för vad gäller regionalpolitiska hänsynstagan- den. Det bör ankomma på lantbruksnämnden att i samråd med länsstyrel- sen verka för en tillämpning som underlättar bedrivandet av kombinations- jordbruk i de av länsstyrelsen prioriterade glesbygdsstödsområdena.

Kust- och skärgårdsfisket är en viktig del av försörjningsunderlaget för många glesbygdsinvånare. I insjöarna finns betydande outnyttjade re- surser som kan ge fångster och utkomstmöjligheter. Samtidigt måste möj- ligheten till transporter, mottagning och vidareförädling beaktas när insat- ser görs för ökat fiske. Detsamma gäller vid satsningar på fisk- och skal- djursodlingar som blivit allt vanligare under senare år, inte minst i gles- bygdsområdena. Flera av dessa har erhållit glesbygdsstöd. Jag har tidigare ( avsnitt 3.4.3 ) föreslagit att fiskodlingsverksamhet även skall bli berättigad att erhålla regionalpolitiskt stöd.

På uppdrag av regeringen har fiskeristyrelsen, sedan denna fått det _ övergripande ansvaret även för konsumtionsodling av fisk och skaldjur, redovisat hur verksamheten i fortsättningen bör bedrivas hos styrelsen. Bl. a. tas frågan om samordning m.m. med regionalpolitiska åtgärder upp. Enligt vad jag har erfarit kommer bl. a. dessa frågor att tas upp av chefen för jordbruksdepartementet inom kort, när han anmäler sina förslag på fiskets område.

Glesbygdsdelegationen har framfört vissa förslag rörande förenklad till- ståndsprövning m.m. vad gäller vattenbruk. Dessa önskemål har i stora delar redan tillgodosetts. I syfte att åstadkomma en bättre samordning och undvika dubbelprövning har ändringar genomförts i miljöskydds- och vat- tenlagstiftningen när det gäller förprövningsplikten för vattenbruk. Änd- ringarna, som trädde i kraft den 1 januari 1985, innebär att tillstånd enligt vattenlagen inte längre krävs för odling av fisk. musslor eller kräftdjur. Ändringar i förprövningsplikten enligt miljöskyddslagen gjordes också vid årsskiftet. Dessa ändringar innebär att förprövning av fiskodling behöver ske först om möjlighet finns att hålla minst 10 ton fisk i odlingen. För- prövning av musselodling skall ske om odlingens areal, inbegripet förtöj- ningar, uppgår till minst 20000 m2.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85:115 104

Anmälningsplikt gäller för fiskodling med möjlighet att hålla mer än 500 kg men mindre än 10 ton fisk i odlingen samt för musselodling med en areal, inbegripet förtöjningar, av mer än 5 000 in2 men mindre än 20000 m2. Dessutom gäller anmälningsskyldighet för anläggning för övervintring av mer än 500 kg fisk samt för kräftdjursodling med möjlighet att hålla mer än 500 kg kräftdjur i odlingen.

Regeringen har vidare, vid införandet av avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöskyddslagen, maximerat de belopp som myndigheterna får ta ut beträffande mindre odlingar.

Enligt vad jag har erfarit har chefen för jordbruksdepartementet för avsikt att föreslå ytterligare förenklingar i prövningsförfarandet, i första hand när det gäller frågor om samordning mellan prövning enligt fiskeriför- ordningen och miljöskyddslagen.

Ett ökat utnyttjande av inhemska energikällor har inte bara energipoli- tiska fördelar utan skogs- och torvenergi kan också få stor betydelse för sysselsättningen i glesbygden. Regeringen har på olika sätt sökt stimulera en sådan utveckling. Regeringen har nyligen i en särskild proposition (1984/851120) lagt fram förslag till riktlinjer för energipolitiken, varvid bl. a. dessa frågor har behandlats.

Glesbygdsdelegationen föreslår ytterligare stimulansåtgärder på områ— det, bl. a. för utveckling av småskaliga energisystem. Delegationen anser också att prisrelationen mellan elström och inhemska fastbränslen måste förändras för att inte den fastbränslemarknad som börjat byggas upp skall slås sönder. Förslagen får inget direkt stöd av remissinstansema.

Utredningen om el och inhemska bränslen arbetar med dessa frågor och föreslog i ett delbetänkande i november 1984 att det utan dröjsmål borde komma till stånd ett samråd på lokal nivå mellan kraftleverantörer, kom- muner och fastbränsleintressenter för att åstadkomma en bättre organisa- tion av oljeersättningen. Frågan om el och fastbränsle har behandlats i nyss nämnda proposition med förslag till riktlinjer för energipolitiken.

Turismen har under senare år utvecklats till en betydelsefull näring i många glesbygder.

Glesbygdsstöd har lämnats till mindre turistsatsningar. Under föregåen- de budgetår lämnades avskrivningslån med 6 milj. kr. och kreditgarantier på 2 milj. kr. till turistinvesteringar, bl.a. till uthymingsstugor. Turismen i glesbygden bedrivs ofta i kombination med annan verksamhet, t. ex. jord- och skogsbruk.

Jag har tidigare ( avsnitt 3.5.2 ) föreslagit att det högsta beloppet för avskrivningslån till uthymingsstugor räknas upp från 30000 kr. till 39000 kr. per stuga.

Sveriges turistråd har i uppdrag att upprätta en strukturplan för turism och rekreation. Rådet och statens industriverk bör kunna förutsättas upp- märksamma glesbygdens resurser och möjligheter på turistområdet i sitt arbete.

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 115 105

Många servicefunktioner fordrar ett visst minimum av befolkningsunder- lag för att kunna upprätthållas. Därför har många mindre serviceinrättning- ar eller filialkontor dragits in i glesbygden. Sektorsmyndigheterna har därvid inte alltid beaktat de regionalpolitiska aspekterna och inte heller grundligt undersökt möjligheterna att i samverkan med andra sektorer genom personal- eller lokalsambruk upprätthålla en servicefunktion. Det finns dock några exempel på framgångsrika försök att samordna service- funktioner i lokalkontor. Inte minst för det lokala utvecklingsarbetet har en del av dessa glesbygdskontor eller servicekontor fått stor betydelse. Lo- kalkontorsiden bör kunna utvecklas ytterligare, t.ex. inom ramen för försöket med sektorssamordning i Norrbottens län. I några andra län har länsstyrelserna redan med hjälp av sina medel för regionalt utvecklingsar- bete medverkat till uppbyggnaden av lokalkontor.

I 1985 års budgetproposition framhåller chefen för utbildningsdeparte- mentet att detär av avgörande betydelse för små kommuner i glesbygd att teoretisk gymnasieutbildning kan behållas och föreslår ett nytt resurssy- stem för att möjliggöra detta ( prop. 1984/85: 100 bil. 10 s. 173).

Indragning av statliga myndigheters funktioner har vållat problem inte minst i skärgårdsområdena. Det har därför införts en av särskilda föreskrif- ter reglerad handläggning av frågor om indragning av statlig verksamhet utmed rikets kuster. Enligt förordningen (1982: 136) om handläggning av vissa personalfrågor i statlig verksamhet utmed rikets kuster skall en myndighet som planerar en inskränkning av personal som har direkt bety- delse för tillsyn och övervakning av kusterna inhämta länsstyrelsens ytt- rande över den planerade åtgärden. Länsstyrelsen skall om den finner det befogat skyndsamt utreda följderna av åtgärden och om det bedöms ange- läget med en fortsatt bemanning föreslå organisation, huvudmannaskap samt finanSieiing och kostnadsfördelning i fråga om denna. Om myndighe- ten trots länsstyrelsens invändning vill genomföra inskränkningen av verk- samheten skall myndigheten överlämna frågan till regeringens prövning.

En näraliggande fråga gäller de ombudskap för offentliga organ som glesbygdsbutikerna ofta har. Det gäller t.ex. förmedling av post- och apotekstjänster och de statliga spelbolagens verksamhet. Sådana ombud- skap är många gånger viktiga för glesbygdsbutikernas möjligheter att leva vidare, inte bara genom de direkta intäkter som de ger utan också, och kanske framför allt, genom att de förbättrar glesbygdsbutikernas konkur- renskraft i förhållande till tätorternas butiker. Avveckling av ombudskap kan sålunda stundtals få verkningar som går långt utöver det direkta inkomstbortfallet. Det är enligt min mening angeläget att också sådana verkningar kan lyftas fram och beaktas när beslut om t. ex. indragningar av ombudskap övervägs. Konsumentverket har här gjort värdefulla insatser, senast vid överläggningar med AB Tipstjänst. Jag förutsätter att sådana överläggningar i lämplig omfattning kommer till stånd även med andra berörda affärsverk och bolag.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 115 106

Glesbygdsdelegationen har föreslagit att kommunala glesbygdsramar, innefattande medel från olika samhällssektorer, skall prövas i några för- sökskommuner. Syftet med förslaget är i första hand att skapa utrymme för ett stärkt kommunalt engagemang i det regionalpolitiska utvecklingsar- betet, där näringslivs- och sysselsättningsfrågorna skulle få en framträdan- de roll.

Jag anser att en ökad sektorssamordning behövs inom regionalpolitiken och att länsstyrelserna ytterligare bör utnyttja de möjligheter som finns att samordna de olika sektorsorganens insatser så att de regionalpolitiska målen beaktas. Vad gäller kommunernas engagemang i sammanhanget, vill jag hänvisa till de projekt som bedrivs för att pröva nya arbetsformer och då särskilt till det s.k. frikommunprojektet. Berörda nio kommuner får där komma med förslag inom vilka områden som de vill ha större frihet från bl. a. statliga regler för att kunna pröva nya arbetssätt.

En del av de lokala utvecklingsprojekten har skett i kooperativa former. Det kan gälla arbetskooperativ för jord- och skogsbruk, hantverk m.m. Det relativt nyligen bildade kooperativa rådet, som är knutet till industri- departmentet, har till uppgift att i samarbete med kooperationen främja utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet. Det bör därmed falla sig naturligt för rådet att även verka för ett genomförande av de åtgärder som glesbygdsdelegationen föreslagit beträffande utbildnings- insatser på det kooperativa området. Huvudansvaret för kooperationens utveckling ligger dock hos de kooperativa organisationerna själva och deras medlemmar.

Jag har redan nämnt att små utvecklingsbara verksamheter — ofta knutna till de areella näringarna — såsom fiskodling. trädgårdsodling, biodling, pälsdjursuppfödning, Stuguthyrning m.fl. är betydelsefulla för utvecklingen i glesbygden. Behovet av lokala anpassningar av dessa verk- samheter har gjort det naturligt att utvecklingsarbetet i huvudsak bedrivits på lokal och regional nivå. Stöd i arbetet har man bl. a. haft från hushåll- ningssällskapen, nämnden för hemslöjdsfrågor och glesbygdsdelegationen. Enligt vad jag erfarit bedriver hushållningssällskapen i flera län — särskilt i skogslänen — ett intressant utvecklingsarbete som avser marknadsföring och försäljning av lokalt tillverkade livsmedelsprodukter. Verksamheten går under benämningen GÅRDEN-projektet. Vidare har jag erfarit att glesbygdsdelegationen har angett de små och utvecklingsbara näringarna som ett av sina viktigaste arbetsområden och avsatt medel för att stödja och driva på utvecklingsarbetet. Länsstyrelserna har medverkat i flera projekt, bl. a. finansiellt med medel för regionalt utvecklingsarbete. Enligt min mening är det arbete som pågår framgångsrikt, och bör även fortsätt- ningsvis kunna stödjas med sådana medel. Jag bedömer i övrigt att några ytterligare initiativ från regeringens sida f. n. inte erfordras. Glesbygdsde- legationen bör fortsätta att följa utvecklingsarbetet och medverka i projekt av pilotkaraktär.

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 115 _ _ 107

4. Särskilda insatser i vissa regioner

4.1. Inledning

Lokala och regionala sysselsättningskriser förorsakade av strukturför- ändringar inom näringslivet utgör, som jag tidigare konstaterat ( avsnitt 2.3 ), en väsentlig del av den regionalpolitiska problembilden i landet. Norrbotten, Bergslagen och nu senast Uddevallaregionen är exempel på regioner som drabbats av stora strukturproblem under senare år och där staten gått in med omfattande åtgärder. Jag skall här översiktligt redogöra för de särskilda insatser som gjorts och görs i dessa regioner. Arbetet befinner sig i olika skeden i de tre regionerna vilket gör att omfattningen och detaljeringsgraden skiljer sig i redovisningen av insatserna regionerna emellan. När det gäller Norrbotten skall jag särskilt ta upp situationen i Malmfälten och de fortsatta insatserna där.

Problemens omfattning och karaktär skiljer sig en del mellan de tre regionerna. För Norrbottens del var arbetsmarknadssituationen mycket allvarlig redan innan strukturproblemen blev akuta inom gruv- och stålin- dustrin i slutet av l970—talet och början av l980-talet, bl.a. beroende på stora sysselsättningsminskningar inom jord- och skogsbruket. Den tidigare omfattande nettoutflyttningen från länet hade visserligen stoppats men arbetslösheten och undersysselsättningen låg kvar på en hög nivå. Länet tillhörde därför stödområdet redan före strukturkriserna inom gruv- och stålindustrin.

Även i Bergslagen var huvuddelen av kommunerna sedan tidigare inpla- cerade i stödområdet när strukturproblemen blev akuta inom stålindustrin i slutet av ]970-talet — beroende på stora sysselsättningsminskningar inom bl. a. skogs- och gruvnäringarna under 1960- och 1970-talen.

Kommunerna i Uddevallaregionen ingick inte i stödområdet när beslutet om att uppta förhandlingar om en nedläggning av Uddevallavarvet kom i slutet av år 1984. Regeringen har nyligen beslutat att utpeka Uddevalla, Munkedals och Lysekils kommuner som tillfälligt stödområde.

Situationen skiljer sig på viktiga punkter mellan de tre regionerna, vilket påverkar såväl förutsättningama för som inriktningen av arbetet på att hjälpa dem som förlorar sina arbeten att få ny sysselsättning. Det gäller det geografiska läget i förhållande till andra arbetsmarknader av betydelse och till vilka pendling skulle vara möjlig. Det gäller också läget i landet i förhållande till avsättningsmarknader och övrigt näringsliv. Härtill kom- mer betydande skillnader i den allmänna näringslivsmiljön och i industriell tradition.

Som jag tidigare framhållit måste insatserna anpassas efter förhållan- dena i varje enskild region. Skilda lösningar har också använts i de tre aktuella områdena både vad gäller organisation och medel.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 115 108

4.2. Norrbotten/Malmfälten

4.2.1 Insatser i Norrbotten under senare år

Riksdagen har vid tre tillfällen under senare år — 1979, 1982 och 1983 — beslutat om särskilda program med åtgärder för att stärka näringslivet och sysselsättningen i Norrbotten. Det är 1979 beslutade åtgärdsprogrammet (prop. 1978/79: 127, AU 33, NU 45, rskr 320 och 322) omfattade stöd till länet på totalt ca 1 miljard kr. Riksdagsbeslutet år 1982 (prop. 1981/82: 113. AU 23, rskr 388) omfattade dels 355 milj. kr. till särskilda sysselsättnings- främjande insatser, dels en sänkning av socialavgifterna i länets fyra nord- ligaste kommuner. Beslutet år 1983 (prop. 1982/83: 120, AU 24, rskr 305) omfattade åtgärder till en beräknad kostnad av ca 4 miljarder kr. under en treårsperiod för att långsiktigt främja utvecklingen och sysselsättningen i länet och för att möta den akuta sysselsättningskris som uppstått i Malm- fälten. I detta belopp ingick 390 milj. kr. i bidrag till SJ för att ge LKAB en samhällsekonomiskt motiverad fraktnedsättning för malmtransporterna under år 1983 samt kostnaderna för nedsättning av företagens socialav- gifter i hela Norrbottens län med tio procentenheter beräknade till ca 350 milj. kr. per år under 1984—1986. Till de särskilda insatser jag här nämnt kommer ordinarie satsningar inom bl. a. arbetsmarknads- och regionalpoli- tiken.

Genom de omfattande åtgärder som därmed sattes in i Norrbotten lades en ny grund för länets utveckling. Situationen för de stora basindustriema i länet har stabiliserats. AB Statens Skogsindustrier (ASSI), Luossavaara- Kiirunavaara AB (LKAB) och Svenskt Stål AB (SSAB) beräknas samtliga redovisa vinst för år 1984.

Vid sidan av den gamla industristrukturen baserad på skogen. stålet och malmen har nya verksamheter börjat växa fram, många med sin grund i ny teknik och nya produkter. Tekniska högskolan i Luleå utgör tillsammans med institutioner som Kiruna geofysiska institut (KGI), Institutet för verk- stadsteknisk forsknings (IVF) filial i Luleå m.fl. en viktig bas för denna utveckling. '

Jag vill i detta sammanhang också peka på den viktiga resurs som investmentbolagen Bothnia Invest AB (nybildat) och Malmfältens Finans AB (under bildande) bör kunna utgöra för att få fram riskvilligt kapital och företagsledningskompetens för en expansion av länets näringsliv.

Jag noterar med tillfredsställelse att utvecklingen nu håller på att vända efter några mycket beSVärliga år för länet. Samtidigt vill jag betona att problemen alltjämt är stora. Fortfarande har Norrbotten, trots de omfat- tande insatserna, den högsta arbetslösheten i landet, den högsta andelen personer i arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten samt den lägsta relativa sysselsättningsgraden av alla län.

Det åtgärdsprogram riksdagen beslutade om våren 1983 avsåg insatser i länet under en treårsperiod. Drygt halva den tiden har nu gått och jag skall

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85:115 109

här kortfattat redogöra för vad som hittills gjorts inom skilda områden.

Vad gäller kommunikationsdepartementets ansvarsområde anslog riks- dagen 25 milj. kr. i särskilda medel till väginvesteringar i länet. Investe- ringarna har bl.a. inriktats på åtgärder för att öka bärigheten på vissa för skogstransporter viktiga vägar. Medlen har vidare använts för byggandet av en ny vägstation i Abisko, vilken skall betjäna den nya mellanriksvägen Kiruna—Narvik.

Riksdagen anslog 40 milj. kr. till SJ för upprustning av malmbanan mellan Gällivare och Kiruna. Arbetet beräknas bli klart under 1986. SJ erhöll också 2 milj. kr. för projektering av en ny tunnel vid Nuolja på sträckan Kiruna—Riksgränsen. Denna projektering har nu slutförts och SJ har beredskap för en eventuell byggstart under senare delen av 1985. Riksdagen ställde vidare 2 milj. kr. till regeringens förfogande för att täcka eventuella merkostnader för SJ i samband med beställningar av järnvägs- materiel i Norrbotten. Dessa medel beräknas vara förbrukade vid utgången av budgetåret 1984/85. SJ erhöll slutligen 390 milj. kr. för att under 1983 kunna ge LKAB en samhällsekonomiskt motiverad rabatt på frakterna på malmbanan. Genom de rationaliseringar som nu gjorts i malmbanetrafiken och de nya avtal som SJ träffat med LKAB har något fortsatt behov av statliga stödinsatser inte uppstått.

Riksdagsbeslutet våren 1983 innefattade också 11 milj. kr. till vissa byggnads- och anläggningsarbeten på Kiruna flygplats. Medlen har bl.a. använts för ombyggnad av verkstad och för lokaler för flygfrakt.

Vad gäller utbildningsdepartementets ansvarsområde innefattade riks- dagsbeslutet våren 1983 om utveckling i Norrbotten bl. a. vissa insatser inom gymnasieskolan, vuxenutbildningen och vid högskolan i Luleå. Spe- cialkurser genomförs i gymnaiseskolan för att ge ökade möjligheter till utbildning som är anpassad till den'regionala arbetsmarknadens behov. Försöket har slagit väl ut och riksdagen har nu beslutat att utvidga försöks- verksamheten till att omfatta alla län. Vuxenutbildningen fick utökade resurser i länet. Hittills har ca 5000 extra undervisningstimmar till en kostnad av 1 milj. kr. genomförts.

Högskolan i Luleå anvisades 9 milj. kr. i extra anslag för ytterligare kompetensuppbyggnad främst inom områdena elektronik. datateknik och verkstadsteknik. Medlen utnyttjas för utvecklingsprojekt inom de angivna områdena och för forskarutbildning. Tre extra professurer har inrättats. Vissa resurser disponeras även för utvecklingsprojekt inom områdena industriell ekonomi och samhällsbyggnadsteknik. För att klara av den ökade externfinansierade verksamheten vid högskolan i Luleå anvisades 20 milj. kr. för investeringar i lokaler. En första etapp av utbyggnaderna har färdigställts och ytterligare lokaltillskott planeras. Vidare gavs möjlig- heter att genom ombyggnad av befintliga lokaler skapa utrymme för utbild- ning. för bibliotek m.m. Härigenom möjliggjordes inrättandet av en linje för industriell arbetsmiljö.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 115 110

Riksdagen anvisade vidare 3 milj. kr. till Kiruna geofysiska institut (KGI) för tillämpad forskning och för utvecklingsarbete vid institutet. Medlen syftar till att skapa förutsättningar för att omsätta de unika kunska- per som framkommit genom grundforskning vid institutet, främst inom området atmosfäriska vågor, för en utveckling av produkter som på sikt kan ge produktion och sysselsättning i regionen. Efter 18 månaders verk- samhet långtidsprovas f.n. som första produkt ett heldatoriserat övervak- ningssystem på mekaniska maskiner av sex olika slag. Den kommersiella tillämpningen bedöms kunna starta från mitten av år 1985. Tre ytterligare produkter befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede och utvecklingen av dessa fortsätter.

Riksdagen anvisade också 4 milj. kr. till centrum för regionalpolitisk forskning vid universitetet i Umeå (CERUM) för forskning om Norrbot- ten. Ett 20-tal forskare arbetar nu inom de fyra huvudområdena basnäring- arnas förnyelse, alternativnäringar för Norrbotten, offentlig politik för näringslivsförnyelse samt arbetsliv och arbetskraft. Forskningen skall be- handla utvecklingen i regionen fram till år 2000. Forskningsarbetet kom- mer att slutföras under år 1985.

Vad gäller jardbruksdepartemenrets ansvarsområde har Skogsstyrelsen årligen disponerat extra bidragsbelopp av 10 milj. kr. för särskilda skogs- vårdsåtgärder och 5 milj. kr. för skogsvägar i Norrbotten. Det extra stödet kommer att avvecklas fr.o.m. budgetåret 1986/87. Denna särskilda sats- ning har inneburit ökad omfattning av återväxtåtgärder och byggande av skogsvägar i Norrbotten i förhållande till vad som annars hade varit möj- ligt. Återväxtåtgärder och röjning har sålunda under budgetåret 1983/84 kunnat utföras på ytterligare drygt 14600 ha. Under samma tid har stöd kunnat lämnas till byggande av ytterligare 125 km skogsbilvägar. Samman- lagt har dessa extra insatser under budgetåret 1983/84 resulterat i drygt 35 000 dagsverken.

Utsättning av laxfisk i länets älvar till en årlig kostnad av 250000 kr. ingår som en del i ett större laxprojekt i samarbete med Västerbottens län och Finland. Projektet utvecklas enligt planerna. Det är dock ännu för tidigt att redovisa konkreta resultat. Utvecklingsprojektet för fisket i Pa- jala kommun till en kostnad av totalt 1,2 milj. kr. är i ett planeringsskede. Bl.a. främjas bildandet av fiskevårdsområdesföreningar. Föreningarna ut- gör i stor utsträckning förutsättning för fiskevårdsåtgärdema i projektet.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län arbetar f.n. med utvecklingspla- nering för de fem nordligaste samebyarna. Det är i dessa byar i den extrema glesbygden som de största sysselsättnings- och boendeproblemen finns. Utvecklingsplanema syftar till att i samråd med resp. sameby kom- ma fram till en viljeförklaring beträffande högsta renantalet, betesmarker- nas användning, antal renskötselföretag, vilka anläggningar som behövs samt förutsättningama för fortsatt sySSelsättning och möjligheterna till kombinationssysselsättning. De anvisade medlen torde räcka till utveck- lingsplaner för ytterligare ett par samebyar.

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 115 111

Vad gäller arbetsmarknadsa'epartementers ansvarsområde beslöts, dels att vidga och möjliggöra en snabb lokal anpassning av arbetsmarknadsut- bildningen, dels att underlätta för dem som söker arbete på annan 011 samt dels att förstärka de sysselsättningsskapande åtgärderna. Vidare anslogs särskilda medel för de övertaliga vid LKAB i Malmfälten, vilket jag strax återkommer till. Särskilda resurser tillfördes också arbetsmarknadsinstitu- ten i Kalix och Piteå.

Utvärdering av verksamheten pågår men redan nu kan vissa preliminära resultat redovisas. Traktamenten vid dubbel bosättning och förlängd tid under vilken månadsresor vid dubbel bosättning kan lämnas har visat sig vara ett bra medel för att hjälpa arbetslösa till arbete på annan ort. Inom arbetsmarknadsutbildningen har kursstyrelserna i länet bemyndigats att fastställa lokala läroplaner, vilket lett till en större anpassning av utbild- ningen till de lokala behov av arbetskraft som föreligger. Möjlighet öpp- nades också att aktualisera vissa projekt som beredskapsarbeten som annars svårligen skulle ha kommit till stånd. Inom Karlsviksområdet i Luleå pågår vissa turistinvesteringar liksom vissa energibesparande åtgär- der i kommunala eller landstingskommunala byggnader i Gällivare. De 10 milj. kr. som avsatts för projekteringsbidrag i länet har nu förbrukats och därmed stärkt objektreserven.

I Malmfälten inrättades en särskild delegation för särskilda insatser bland de övertaliga vid LKAB. Jag återkommer till den senare.

Vad gäller bostadsdepartementet innebar riksdagsbeslutet våren 1983 särskilda satsningar inom lantmäteriområdet. Det gäller produktion i Norr- bottens län av ekonomiska kartan och av vegetationskartor. Vidare beslöts att en modernisering av fastighetsregisterkartoma skulle ske genom upp- byggnad av en särskild kartcentral för dettai Norrbotten. Verksamheten är numera tryggad för en 10-ärsperiod genom det beslut som fattades våren 1984 om kartpolitiken (prop. 1983/84: 100 bil. 13, BoU 18. rskr 192).

Framställning av ekonomisk karta för Norrbotten pågår för närvarande i Luleå. Verksamheten följer i stort uppställda planer. I mars 1985 kommer drygt 20 personer att vara sysselsatta med kartframställningen. Härutöver innebär verksamheten sysselsättning för personal vid överlantmätarmyn- digheten och riksantikvarieämbetet. De tekniska resurser som tillförts lantmäteriet i Luleå genom att ekonomiska kartans produktion förlagts dit har också inneburit betydande sekundäreffekter. Resurserna har medfört att lantmäteriorganisationen i Luleå fått nya uppdrag inom områdena avan- cerad mätningsteknik och kartläggning. Detta har inneburit flera nya ar- betstillfällen och allt tyder på en fortsatt utveckling i denna riktning. Vegetationskarteringen sysselsätter f.n. elva personer vid lantmäteriet i Luleå. Efterfrågan på vegetationskartorna är stor och ökar successivt, bl.a. från försvaret, skogsbruket, rennäringen. naturvården och allmänhe- ten. Vegetationskarteringen har också visat sig värdefull när det gäller att utarbeta metoder för att utnyttja satellitinformation för översiktlig kart- läggning.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 115 112

Produktion av nya fastighetsregisterkartor startade i Kiruna i augusti 1983. F.n. arbetar totalt 15 personer i den kartcentral som inrättats i Kiruna. Erfarenheterna från första verksamhetsåret är goda och visar att det är rationellt att koncentrera framställningen av registerkartor för landet och att det går mycket bra att förlägga sådan produktion till Kiruna. De resurser som tillkommit genom centralen har medfört att det blivit ratio- nellt att förlägga även annan produktion med anknytning till registerkartor - till Kiruna. Resurserna har också möjliggjort ett utvecklingsarbete i Kiruna inriktat mot en digital registerkarteuppbyggnad.

De satsningar som kunnat göras genom beslutet våren 1983 och som följts upp genom beslutet om den tio-åriga kartplanen har redan överträffat det mål på ca 50 årsarbetstillfällen som ställdes upp (prop. 1982/83: 120). Hittills har 40 nya helårsarbetstillfallen tillskapats, tio tidigare helårsar- betstillfällen tryggats, tio säsongsarbetstillfällen tillkommit. Som sekun- däreffekt har ytterligare 5— 10 helårsarbetstillfällen kunnat tillskapas.

Vad i övrigt gäller bostadsdepartementets ansvarsområde kan nämnas att den genom riksdagsbeslutet om utveckling i Norrbotten våren 1983 för länet förlängda möjligheten till statsbidrag till hyresrabatter vid ombygg- nad av hyres- och bostadsrättshus utnyttjas i betydande omfattning. Där- emot utnyttjas den samtidigt förlängda möjligheten att få s.k. reparations- lån i förhållandevis liten utsträckning. Detsamma gäller stödet till energi- sparande åtgärder i bostäder. Försöksverksamhet med inventering och besiktning av bostadsbeståndet pågår med statligt stöd i länets kommuner för att belysa behovet av ombyggnads-, underhålls- och energisparåt- gärder.

Vad slutligen gäller industridepartementets ansvarsområde har LKAB beviljats ett kapitaltillskott på 1000 milj. kr. för att genomföra en finansiell rekonstruktion genom nedskrivning av sina tillgångar. Företaget har vidare erhållit 381 milj. kr. för att täcka merkostnader för förlängd uppsägningstid och för sysselsättningsåtgärder m.m. för övertalig personal under åren 1983 och 1984.

Vidare har LKAB erhållit 50 milj. kr. för inköp av malm från forsknings- gruvan i Luossavaara. Verksamheten vid forskningsgruvan har efter sår- skild utredning därutöver beviljats ytterligare medel så att den kan fortsät- ta fram till mitten av år 1985.

Utvecklingen inom LKAB har varit positiv under åren 1983 och 1984. Genom marknadsföringsinsatser, fortsatt produktutvecklingsarbete och en förbättrad konjunktur har försäljningen av järnmalm ökat.

Enligt den plan som LKAB redovisade i samband med propositionen om utveckling i Norrbotten räknade man med att anpassa de personella och maskinella resurserna till en nivå på 15 milj.ton järnmalm per år. År 1983 bröts 11 milj.ton järnmalm och år 1984 kunde produktionen ökas till 15 milj. ton. Försäljningen uppgick de båda åren till 15 resp. 18 milj.ton.

Antalet anställda i järnmalmsrörelsen uppgick vid utgången av år 1984

• Sida 121
•  Original

' Prop. 1984/85: 115 i 113

till ca 4000. Detta är ett något högre antal än som planerades beroende på högre tillverkningsvolymer. Bl.a. har driften vid kulsinterverket i Svappa- vaara återupptagits. '

År 1983 kunde LKAB för första gången på sju år redovisa ett positivt resultat av rörelsen. Resultatet före dispositioner och skatt uppgick till 65 milj. kr. För år 1984 beräknas motsvarande resultat bli ca_300 'milj. kr.

I detta sammanhang vill jag också nämna att LKAB-ägda Viscaria AB beviljats närmare 50 milj. kr. i lokaliseringsstöd i samband med investe- ringar i sin kopparmalmsgruva i Kiruna.

Vid riksdagsbeslutet våren 1983 om utveckling i Norrbotten ställdes 200 milj. kr. till SSAB:s förfogande för investeringar vid anläggningarna i Luleå. SSAB har påbörjat ett antal investeringar som finansieras med dessa medel. Vid utgången av år 1984 hade drygt 50 milj. kr. tagits i anspråk.

I propositionen om utveckling i Norrbotten nämndes att ASSI hade planer på att investera vid massa— och pappersbruket i Karlsborg. Det var fråga om dels en investering som skulle möjliggöra en ökad användning av gallrings- och röjningsvirke, dels ett projekt som avsåg viss kapacitetsut- byggnad. Regeringen beviljade hösten 1983 lokaliseringsbidrag och lokali- seringslån om sammanlagt 45 milj. kr. till nämnda investeringar. Investe- ringarna, som beräknades ge sysselsättning för 50 till 60 personer, kommer att färdigställas under första halvåret 1985 .

I januari 1984 anslog riksdagen 230 milj. kr. för att finansielltrekonstrue- ra Regioninvestgruppen. Under det senaste året har Regionirivest sålt ett flertal dotterbolag. rensat i produktprogrammet och gjort vissa personför- ändringar. Vid ingången av år 1985 består Regioninvestkoncemen av åtta helägda dotterbolag. Under år 1985 beräknas verksamheten konsolideras ytterligare och nå nollresultat. Antalet anställda i gruppen uppgår till ca 450.

Jag har tidigare (avsnitt 3.4.4) redovisat min syn på systemet med nedsättning av företagens socialavgifter och därvid förordat att det bör begränsas till Norrbottens län också i fortsättningen. Nedsättningen som sedan den 1 januari 1984 omfattar hela länet innebär för innevarande år en reduktion av företagens kostnader på i storleksordningen 350 milj. kr. Som hittills gäller fullständig befrielse från socialavgifter i Svappavaara samhäl- le. De minskade inkomsterna till socialförsäkringssystemet täcks med regionalpolitiska medel.

Den särskilda förhandlingsgrupp som på regeringens uppdrag haft över- läggningar med ett antal större företag om att få till stånd ny verksamhet och ny sysselsättning i Norrbotten har avslutat sitt arbete under hösten 1984. Även den mindre grupp som på regeringens uppdrag försökt förmå företag att göra etableringar i Svappavaara har nu avslutat sitt arbete. Också inom ramen för upphandlingen av det nya JAS-flygplanet har bedri- vits ett aktivt arbete med att söka förlägga produktion till Norrbotten.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 115 114

Förhandlingsarbetet har bl. a. lett fram till en etablering av ett företag i Svappavaara som skall tillverka bilglasrutor. Det har också resulterat i att produktion i övrigt lagts på befintliga företag i länet.

I propositionen våren 1983 om utveckling i Norrbotten betonade jag vikten av att det privata näringslivet gör satsningar också i Norrbotten. Jag nämnde där några etableringsprojekt som aktualiserats från industrihåll. Ett var Gränges Aluminium AB:s planer på att etablera ett aluminium- smältverk i Piteå. Statens vattenfallsverk har under hösten 1984 överläm- nat en utredning till regeringen beträffande förutsättningama för en sådan etablering. Verket har nu erhållit regeringens medgivande att närmare undersöka förutsättningama för att uppföra ett aluminiumsmältverk i Pi- teå.

Ett annat projekt gällde byggandet av ett järnsvampverk i Malmfälten vilket hade aktualiserats av SKF-Steel AB. Jag återkommer till denna fråga när jag kommer in på det fortsatta arbetet i Malmfälten ( avsnitt 4.2.2 ). Jag skall därvid också beröra frågan om konstgödseltillverkning och utvinning av s.k. sällsynta jordartsmetaller baserad på apatiten i järnmal- men.

Stora satsningar görs i länet på prospektering för att finna nya malm- och mineralfyndigheter. Utöver insatser inom den ordinarie prospekterings- verksamheten satsas dels 28 milj. kr. för basprospektering från de medel som riksdagen anslog våren 1982 för särskilda regionalpolitiska insatser i länet, dels medel från det femåriga prospekterings- och projekteringspro— gram, som riksdagen beslutade om våren 1983. Från de sistnämnda medlen har fram till årsskiftet 1984/1985 beviljats sammanlagt 52 milj. kr. till projekt i Norrbottens län.

Åtgärdsprogrammet våren 1983 innefattade också ett ramanslag på 200 milj. kr. till regeringens förfogande för särskilda regionalpolitiska insatser i länet under de närmaste tre budgetåren. I propositionen redogjorde jag för åtgärder som enligt min mening borde komma ifråga för stöd från denna medelsram. Statsrådet Dahl redogjorde i anslutning därtill för vissa energi- satsningar som också borde finansieras från detta anslag. Härutöver förut- sattes en viss reserv för ytterligare ändamål. En del av energisatsningarna befinner sig fortfarande på inventerings- och utredningsstadiet. Regeringen har fram till årsskiftet 1984/85 beviljat stöd från detta anslag till ett sam- manlagt belopp av drygt 134 milj. kr.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 115

4

115

Beviljade medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norr- bottens län fram till årsskiftet 1984/1985

Medel till Gällivare, Kiruna och Pajala kommuner och till utvecklingsfonden för särskilda näringslivsfrämjande in- satser i Malmfälten Medel till högskolan i Luleå för fortsatt verksamhet med att låta nyexaminerade civilingenjörer och ekonomer un- der viss tid arbeta i små och medelstora företag i Norrbot- ten Medel till länsstyrelsen för särskilda glesbygdsinsatser i norra delen av länet Medel till länsstyrelsen för förstärkt utrednings- och pro- jektarbete i länet Medel till länsstyrelsen för särskilda insatser vad avser produktsökning, produktfönnedling och produktutveck- ling samt annat utvecklingsarbete för det norrbottniska näringslivet Medel till Satellitbild AB för etablering av f_järranalysverk- samhet i Kiruna Medel till Stiftelsen Administrativ Produktion i Malmfäl- ten (APM) för konsolidering och vidareutveckling inom SIGA AB Medel till utvecklingsfonden för att den skall kunna bibe- hålla sin utlåningskapacitet och även i fortsättningen satsa på riskfyllda projekt Medel till högskolan i Luleå för inköp av kompletterande datorutrustning Medel till Kiruna kommun för anordnande av högskoleut- bildning för programmerare Medel till experimentanläggning för avisning av flygplan vid Luleå flygplats Medel till utvecklingsfonden för särskilda insatser för att främja ett ökat nyföretagande bland de anställda vid SCA:s fabrik i Munksund i Piteå Medel till särskilda förhandlingsgrupper för Norrbotten och Svappavaara Medel till Nordkalottens handelskonsult Medel till experimentverksamhet avseende enerighus- hållning i näringslivets byggnader i länet Bidrag till investeringar i fastbränsleeldade hetvattencen- traler i skilda kommuner Medel till fortsatt verksamhet vid forskningsgruvan i Kiru- na

Summa

Milj. kr.

11

15

10

30

20

0,5 10,533

5 134,102

Utöver det i sammanställningen redovisade stödet på 10,5 milj. kr. till fastbränsleanläggningar har 55,8 milj. kr. anslagits till sådana anläggningar från arbetsmarknadsdepartementets anslag för särskilda sysselsättnings- skapande åtgärder i Norrbottens län som riksdagen beslutade om våren

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 115 116

1982 och 2 milj. kr. från ett anslag från det åtgärdsprogram riksdagen beslutade om 1979. Sammantaget har sålunda närmare 70 milj. kr. hittills satsats av särskilda arbetsmarknads- och regionalpolitiska medel på upp- byggandet av sådana anläggningar i länet.

I propositionen om utveckling i Norrbotten angav statsrådet Dahl att delegationen för frågor rörande upphandling inom energiområdet bör ägna särskild uppmärksamhet är företagen i Norrbottens län. Delegationen har lämnat stöd om närmare 50 milj. kr. till olika företag och projekt i länet. De största insatserna har inriktats på att i länet lägga grunden för en utvecklad industri vad gäller projektering. installation och tillverkning av värmepum- par.

I nämnda proposition aviserade statsrådet Dahl ett uppdrag till länssty- relsen i Norrbottens län och statens vattenfallsverk att utreda frågan om bildandet av ett regionalt fastbränslebolag med uppgift att skapa en säker bränsletillförsel till de fastbränsleeldade anläggningar som byggs i länet. Utredningen är genomförd och överlämnad till regeringen. Frågan bereds f.n. inom regeringskansliet.

En inventering har också gjorts i länet av möjliga energisparåtgärder i näringslivets byggnader. Inventeringen skall bilda underlag för en försöks- verksamhet med statligt stöd i form av räntebidrag till sådana åtgärder.

Som framgår av min redovisning har omfattande insatser gjorts i Norr- botten under senare år för att möta akuta sysselsättningsproblem och för att långsiktigt vända utvecklingen i mer positiv riktning. Det gäller åtgärder inom många olika sektorer och med många parter inblandade lokalt, regio- nalt och centralt.

En betydande del av satsningarna i länet har gått till de båda malmfälts- kommunerna Gällivare och Kiruna, som drabbats mycket hårt av struktur- förändringarna inom LKAB.

LKAB har sedan de stora problemen för företaget började i mitten av 1970-talet i olika omgångar fått statligt stöd för förlusttäckning, kapitaltill- skott och sysselsättningsbidrag.. Riksdagen har sedan år 1978 anvisat sam- manlagt 5,6 miljarder kr. till företaget, varav som tidigare nämnts 1,4 miljarder kr.våren 1983. Till detta kommer stödet till S] för att ge LKAB en nedsättning av fraktkostnadema för malmtransporterna på malmbanan och de särskilda medel som tillförts SJ för en upprustning av malmbanan.

Även i övrigt har en betydande del av de särskilda insatserna gått till malmfältsregionen. Malmfältsutredningen har beräknat att drygt 200 milj. kr. gått till direkta särskilda regional- och sysselsättningspolitiska insatseri de båda malmfältskommunema i de norrbottensatsningar som riksdagen beslutat om åren 1979, 1982 och 1983. Till detta kommer malmfältsdelega- tionens 308 milj. kr. för särskilda insatser för övertalig personal från LKAB. Härtill kommer vidare det särskilda stöd som kommit regionen tillgodo genom sänkta socialavgifter, via kapitaltillskott till Regioninvest m.m.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 115 117

Även om en viss stabilisering och återhämtning nu skett ocksåi Malm- fälten är problemen fortfarande mycket stora. Jag skall i det följande redogöra för min syn på det fortsatta arbetet i regionen och då med utgångspunkt från malmfältsutredningens överväganden och förslag.

4.2.2 Fortsatta insatser i Malmfälten Sammanfattning av mina bedömningar:

0 Det långsiktiga arbetet med att stärka näringslivet och sysselsättningen i regionen bygger på två förutsättningar — en fortsatt stabil situation för LKAB och en utveckling av näringslivet vid sidan om jämmalmsbryt- ningen. Insatser bör härvid göras för att på olika sätt stärka och bredda näringslivet i regionen. Malmfältsåtgärdema bör också omfatta vissa insatser i Pajala kommun. 0 Det är väsentligt att arbetet får en lokal förankring. Malmfältsdelega- tionen bör spela en aktiv roll för att initiera, utveckla och samordna olika insatser under de närmaste åren.

Utredningsförslag: Malmfältsutredningen menar att det inte räcker med att LKAB stabiliserar sin produktion och sysselsättning på nuvarande nivå för att långsiktigt trygga malmfältskommunernas framtid. Vid sidan om LKAB måste ett nytt näringsliv byggas upp.

Utredningen föreslår ett omfattande åtgärdsprogram för att stärka och utveckla näringslivet i de båda malmfältskommunema. Den föreslår också åtgärder för att motverka de sociala problemen som följer av situationen och utvecklingen i Malmfälten. Utredningen föreslår vidare att särskilda insatser görs i Pajala kommun med tanke på den återflyttning som nu sker dit från Malmfälten.

Utredningen redovisar tre olika finansieringsvägar för insatser i Malm- fälten . utnyttjande av ordinarie medel så långt som möjligt . ramanslag för särskilda insatser i form av ett samlat malmfältsanslag,

samt . särskilda medelsbeslut för större projekt som blir aktuella.

Utredningen bedömer behovet av medel för särskilda insatser — utöver ordinarie medel och eventuella särskilda medel till större projekt — till i storleksordningen 300—350 milj. kr. för tiden fram till år 1990. De särskilda insatserna bör enligt utredningen finansieras genom de medel malmfältsde- legationen redan förfogar över och vissa tillskott till dessa.

Utredningen föreslår att genomförandearbetet får en lokal förankring och att malmfältsdelegationen ges förlängt och vidgat mandat för sitt arbete.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser delar malmfälts- utredningens uppfattning att stora insatser måste göras från samhällets

• Sida 126
•  Original

Prop. 1984/85: 115 118

sida för att förhindra ökad arbetslöshet och fortsatt kraftig utflyttning från malmfältskommunema. Några remissinstanser — RRV, SAF och Sveriges Industriförbund — anser dock att utredningen inte tillräckligt analyserat och diskuterat önskvärdheten och konsekvenserna av olika framtida be- folkningsutvecklingar för området. SAF och Industriförbundet anser att regionalpolitikens uppgift måste vara att skapa möjlighet till utveckling i alla delar av landet, men den skall inte vara en garanti mot befolkningsför- ändringar i områden med otillräcklig näringsverksamhet. Organisationerna menar att malmfältskommunema kanske är mer betjänta av en väl genom- arbetad strategi för en befolkningsmässig minskning. Remissinstansernas synpunkter på olika delfrågor och åtgärdsförslag redovisas i det följande.

Mina bedömningar: Problemen för den svenska järnmalmsbrytningen har ställt malmfältskommunema Gällivare och Kiruna i en mycket svår situa- tion. LKAB har sedan mitten av 1970—talet i stort sett halverat sin perso- nalstyrka i Malmfälten, från drygt 7000 till i dag ca 4000 personer. Gällivare och Kiruna är i dag modernt utbyggda kommuner med 24000 resp. 28000 invånare. Arbetsmarknadssituationen har varit och är trots vissa förbättringar ytterst besvärlig med en stor andel personer utan arbe- te. En omfattande utflyttning har skett från regionen under de senaste åren. främst från Kiruna. Prognoser baserade på nu kända och överblick- bara förhållanden pekar mot en kraftig befolkningsminskning framöver. Det som gör följdverkningama särskilt svåra i Malmfälten är dels arbets- marknadens ensidiga beroende av en enda näring — gruvbrytningen, dels det isolerade läget i förhållande till andra orter av betydelse. Problemen i Malmfälten får negativa återverkningar också i intilliggande kommuner, främst Pajala.

Den analys som malmfältsutredningen gjort av ett antal alternativa ut- vecklingar för Malmfälten och effekterna av dessa visar att malmfältskom- munerna kommer att få svårt att hävda sysselsättningen och befolkningsta- len framöver, även om en stabilisering uppnås inom LKAB vad gäller produktion och sysselsättning. Utredningen drar slutsatsen att ett nytt näringsliv måste byggas upp vid sidan av LKAB för att trygga kommuner- nas långsiktiga fortlevnad.

Omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser har, som jag tidigare re- dovisat, gjorts i Malmfälten under de senaste åren iform av beredskapsar— beten, arbetsmarknadsutbildning, särskilda projekt m.m. Särskilda insat- ser har därvid gjorts för de övertaliga vid LKAB inom ramen för den s.k. malmfältsdelegationens arbete.

Delegationen inrättades som en följd av riksdagsbeslutet våren 1983 om utveckling i Norrbotten och fick ansvar för genomförandet av särskilda insatser för övertalig personal från LKAB. Till delegationen anslogs för budgetåren 1983/84 och 1984/85 46 milj. kr. för extra förmedlings- och utbildningsinsatser och för ytterligare s.k. ami-lag samt 262 milj. kr. för

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/851115 . . ”9 beredskapsarbeten och särskilda projekt. Fram till årsskiftet 1984—1985 har beslut fattats om drygt 180 milj. kr. av de senare medlen. Delegatio- nens arbete omfattade från början ca 1800 personer. Fram till årsskiftet 1984/85 har ca 600 fått nytt arbete, varav ca 150 utanför Norrbotten. Ett 60- tal har flyttat tillbaka till Finland och drygt 300 har fått eller är aktuella för pension. Av de ca 700 personer som vid årsskiftet var i utbildning och tillfälliga arbeten i olika projekt, deltog i ami m.m. räknar delegationen med att huvuddelen bör kunna få arbete under det närmaste året.

Även om arbetslösheten fortfarande är mycket hög i Malmfälten har en påbörjad omstrukturering av näringslivet lett till att situationen för de arbetssökande nu har förbättrats.

Delegationens verksamhet skall enligt det ursprungliga riksdagsbeslutet från våren 1983 upphöra den 30 juni 1985. Malmfältsutredningen föreslår att malmfältsdelegationen skall ges förlängd tid och ett vidgat arbetsom- råde för sitt arbete. Regeringen har i budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/85: 100 bil. 12 s. 115) anslutit sig till malmfältsutredningens förslag och föreslagit riksdagen att delegationen ombildas och ges förlängt förord- nande framtill den 30 juni 1987. Delegationen föreslås därvid få en bredare inriktning mot insatser för att allmänt stärka och bredda näringslivet i malmfältsregionen. En viktig del i arbetet blir dock att även i fortsättning- en skapa varaktiga arbetstillfällen för de personer som tidigare arbetat inom LKAB. Delegationens arbete inom förmedlingsområdet, arbetsmark- nadsutbildningen och ami-verksamheten föreslås bli inordnat i den ordina- rie arbetsmarknadsverksamheten i regionen. Den extra förmedlingsper- sonal som finns inom arbetsförmedlingsverksamheten i Gällivare och Ki- runa föreslås bli kvar under ytterligare två budgetår, dvs. fram till den 30 juni 1987.

Jag delar malmfältsutredningens uppfattning att stora ansträngningar måste göras för att få fram ett näringsliv vid sidan om LKAB och järn- malmsbrytningen. Järnmalmsbrytningen kommer knappast att sysselsätta mer än ca 4000 personer även om produktionen på nytt skulle ökas till de 20—25 milj. ton per år som företaget tidigare producerade. I ett längre tidsperspektiv, framemot år 2020—2030, krävs för fortsatt gruvbrytning ny teknik för brytning på stora djup. .

Jag skall i det följande redovisa min syn på hur arbetet med att långsik- tigt trygga och stärka sysselsättningen i Malmfälten bör bedrivas. Jag börjar med frågan om LKAB:s framtid och andra frågor med anknytning till järnmalmsbrytningen. Jag har i frågor som rör LKAB samrått med statsrådet R. Carlsson.

Utredningen analyserar ett antal alternativ för LKAB:s framtida utveck- ling och belyser därvid både förutsättningarna för och effekterna av olika alternativ. Utredningen belyser också den osäkerhet —- vad gäller priser, marknad, konkurrens rn. m. — som LKAB arbetar under.

Med tanke på den centrala roll företaget också i fortsättningen kommer

• Sida 128
•  Original

Prop. 1984/85: 115 120

att spela i Malmfälten anser utredningen det angeläget att statsmakterna klargör hur man långsiktigt ser på LKAB:s framtid. Många remissinstan— ser instämmer i detta.

Utredningen framhåller också vikten av att LKAB:s roll och ansvar i det allmänna utvecklingsarbetet för att stärka och förnya näringslivet i Malm- fälten klaras ut. Utredningen säger sig vara medveten om de problem företaget befinner sig i och nödvändigheten av att koncentrera arbetet på att få järnmalmsrörelsen att fungera och gå ekonomiskt ihop, men anser det samtidigt viktigt att företaget aktivt deltar i arbetet på att få fram ny verksamhet och sysselsättning i regionen. Utredningen ser det t.ex. som angeläget och också naturligt att LKAB går in på ägarsidan i eventuella framtida projekt i Malmfälten med nära anknytning till järnmalmsrörelsen t. ex. apatit-lfosforsyratillverkning och jämsvampsproduktion. Detta syn- sätt delas av remissinstanser som TCO. gruvindustriarbetarförbundet m.fl.

Enligt min mening bör utgångspunkten när det gäller LKAB vara att bolaget fortsättningsvis skall kunna bedriva sin verksamhet utan ytterliga- re statliga stöd. Enligt LKAB:s nuvarande planering kommer jämmalms- brytningen att fortsätta och nya huvudnivåer (eller motsvarande) att anläg- gas i Kiruna och Malmberget.

Vad beträffar LKAB:s engagemang i framtida projekt med nära anknyt- ning till järnmalmsrörelsen måste utgångspunkten enligt min uppfattning vara att projekt av detta slag skall bedömas utifrån kommersiella grunder. LKAB har mot bakgrund av kommande stora investeringar inom bolaget, begränsat utrymme för att gå in med riskkapital utöver vad som krävs för järnmalmsrörelsen. Det ankommer på LKAB att bedöma om företaget skall gå in eller inte i skilda projekt.

Jag avser nu att behandla de organisatoriska och finansiella grunderna för det fortsatta arbetet i Malmfälten.

Flertalet av de åtgärdsförslag som malmfältsutredningen redovisat i sitt betänkande måste analyseras och utvecklas ytterligare innan slutlig ställ- ning kan tas. Flera av förslagen gäller åtgärder med många olika parter inblandade liksom åtgärder som måste samordnas sinsemellan eller med andra åtgärder. Utredningen och många remissinstanser framhåller vikten av att åtgärderna får en lokal anpassning och förankring i regionen.

Malmfältsdelegationen — som i årets budgetproposition föreslagits få ett förlängt och vidgat mandat för sitt arbete — bör, enligt min mening, kunna spela en viktig roll i det fortsatta arbetet med att stärka och bredda näringslivet i Malmfälten.

Den förändrade inriktningen av delegationens arbete gör det angeläget att delegationen och andra organ kommer överens om en lämplig arbetsför- delning liksom om lämpliga rutiner för beredningen av olika frågor om stöd, former för samråd m.m. Vidare kan det vara lämpligt att komplettera delegationens sammansättning när arbetsområdet nu vidgas och förändras. Det är också viktigt att markera att delegationen har ett tidsbegränsat

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 115 ' ' — 121

uppdrag och att delegationens arbetsuppgifter därefter skall inlemmas i de ordinarie organens arbete. Det bör, som chefen för arbetsmarknadsdepar- tementet redan föreslagit i årets budgetproposition, ankomma på regering- en att besluta om den närmare utformningen av delegationen och inrikt- ningen av verksamheten.

Vad jag här anfört om malmfältsdelegationens ansvar i det fortsatta arbetet innebär att det blir delegationen som får vidareutveckla, bedöma och besluta om många av malmfältsutredningens olika förslag till åtgärder. En del av förslagen gäller dock frågor som bör bedömas och beslutas av annan instans. Några av malmfältsutredningens förslag har redan förverk- ligats. Det finns också en del förslag som enligt min mening bör avvisas eller blivit inaktuella med hänsyn till vad som framkommit i remissbehand- lingen eller andra omständigheter.

När det gäller finansieringen av de fortsatta insatserna i Malmfälten anser jag i likhet med malmfältsutredningen att ordinarie medel skall användas så långt som möjligt. Jag tänker här på regionalpolitiskt stöd, arbetsmarknadspolitiska medel m. rn. Vissa typer av insatser ställer emel- lertid krav på särskilda medel. Dessa krav bör, enligt min mening, kunna tillgodoses inom ramen för redan anvisade medel. Det åtgärdsprogram som riksdagen beslutade om våren 1983 för Norrbotten och Malmfälten innefat- tade dels ett anslag på 200 milj. kr. för särskilda regionalpolitiska insatser i länet, dels ett anslag på 262 milj. kr. för beredskapsarbeten och särskilda projekt för övertalig personal från LKAB. Som jag tidigare redovisat finns f.n. drygt 65 milj. kr. kvar att disponera för nya ändamål och projekt från det förstnämnda anslaget och ca 80 milj. kr. från det senare anslaget. Även om det förra är avsett för hela länet anser jag det rimligt att huvuddelen av de medel som nu återstår och som inte åtgår för vissa ytterligare satsningar på energiområdet, används till projekt i Malmfälten. Det senare anslaget bör — som chefen för arbetsmarknadsdepanementet redan föreslagit i årets budgetproposition — i fortsättningen allmänt få inriktas på insatser för att stärka och bredda näringslivet inom malmfältsregionen.

Dessutom bör enligt min mening situationen i Malmfälten särskilt beak- tas vid fördelningen av medel för regionalpolitiska utvecklingsinsatser till Norrbottens län.

För större projekt som kan bli aktuella får frågan om eventuellt statligt stöd i form av lokaliseringsstöd m.m. prövas enligt gängse regler.

Jag skall nu med utgångspunkt från vad jag anfört beträffande de organi- satoriska och finansiella grunderna för det fortsatta arbetet i Malmfälten redovisa min syn på den vidare hanteringen av de olika förslag som malmfältsutredningen tar upp i sitt betänkande.

Utredningen föreslår att regeringen skall uppta förhandlingar med tänk- bara intressenter om byggande av järnsvampverk liksom om produktion av apatit och fosforsyra i Malmfälten. I anslutning härtill bör enligt utredning- en också studeras möjligheten att knyta an ytterligare industriell produk—

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 115 122

tion t.ex. framställning av ammoniak ur den bränngas som bildas vid järnsvamptillverkning. Utredningen föreslår vidare att regeringen skall uppdra åt STU att närmare undersöka förutsättningama för utvinning av sällsynta jordartsmetaller ur den apatit som finns i järnmalmen.

Många remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Flera pekar sam- tidigt på de osäkerheter som finns i projekten liksom att de måste bedömas på kommersiella grunder. Flera remissinstanser framhåller vikten av att ytterligare analyser och utvärderingar görs av de föreslagna projekten bl. a. vad gäller lönsamhet, avsättningsmöjligheter och tillgång på råvara. Några pekar också på de problem som uppstår om järnmalmsbrytningen tvingas upphöra i Malmbergs- och Kirunagruvorna en bit in på 2000-talet.

Jag delar den av många remissinstanser framförda uppfattningen att ytterligare utredningar är nödvändiga för att det skall vara möjligt att bedöma bärkraften i dessa projekt. Jag instämmer också i att projekten måste prövas på kommersiella grunder. Enligt vad jag erfarit pågår f.n. ett aktivt arbete som ursprungligen initierats av malmfältsdelegationen för att få fram ytterligare bedömningsunderlag och huvudmän/intressenter när det gäller en ev. framtida järnsvampproduktion i Malmfälten. I anslutning härtill studeras också möjligheterna att producera ammoniak ur den bränn-' gas som erhålls i processen. Jag anser det värdefullt att förutsättningama för dessa projekts genomförande och för att få fram huvudmän för projek- ten på detta sätt klargörs. I den mån det visar sig möjligt att få projekten lönsamma och huvudmän som är beredda att satsa erforderligt eget kapital i dem bör reguljärt statligt stöd t.ex. i form av regionalpolitiskt stöd kunna komma ifråga.

Enligt vad jag vidare erfarit avser malmfältsdelegationen på motsvaran- de sätt ta initiativ till en studie av förutsättningama för produktion av apatit och fosforsyra liksom för utvinning av sällsynta jordartsmetaller i Malmfälten. Även här får frågan om ev. statligt stöd prövas när det finns underlag som visar att projekten är ekonomiskt sunda och intressenter som är beredda att satsa erforderligt kapital i dem.

Utredningen föreslår att en utvärdering görs av de förhandlingar som på regeringens uppdrag sker med storföretagen om möjligheterna att förlägga verksamhet till Norrbotten och då speciellt Malmfälten och att beslut därefter tas om formerna för ett fortsatt arbete på detta område.

Jag har tidigare ( avsnitt 4.2.1 ) redogjort för det förhandlingsarbete som bedrivits. Erfarenheterna av detta arbete visar hur svårt det är att genom förhandlingar av detta slag få till stånd etableringar från storföretagens sida utanför de orter där de redan bedriver verksamhet. Erfarenheterna visar också på vikten av att förhandlingsarbetet bedrivs i direkt anslutning till övrigt arbete för att stärka näringslivet i regionen. Jag ser det mot denna bakgrund som naturligt att de fortsatta kontakterna med storföretagen i dessa frågor sker inom ramen för malmfältsdelegationens arbete och det lokaliseringssamråd som jag tidigare behandlat ( avsnitt 3.4.6 ). Det under

• Sida 131
•  Original

Prop. 1984/85: 115 . 123

bildande Malmfältens Finans AB. som jag återkommer till. bör vidare kunna bli en viktig resurs i sammanhanget. _

Utredningen föreslår en fortsatt utbyggnad av verksamheten vid Ser- vicecentralen i Gällivare AB:s (SIGA) enheter i Gällivare och Kiruna. Utredningen föreslår vidare att Norrbotten och Malmfälten ges särskild prioritet i arbetet på att decentralisera statlig förvaltning från Stockholms- regionen.

Ett aktivt arbete pågår inom SIGA AB och SIGA Företagsutveckling AB att inrikta SIGA-verksamheten på utvecklingsbara och lönsamma ad- ministrativa serviceprojekt. Arbetet är till stor del inriktat på att bygga upp SIGA:s kompetens och produktion vad gäller olika tjänster till datoranvän- dare på såväl den offentliga som den privata marknaden. SIGA har därvid också engagerat sig i etableringen av nya serviceföretag i Malmfälten.

Riksdagen anslog hösten 1983 (prop. 1983/84: 26, bil. 1) 5 milj. kr. till statliga myndigheters beställningar av viss administrativ service. Medlen har använts för att motverka sysselsättningsproblem som skulle ha upp- stått om större statliga beställningsprojekt i SIGA AB under kort tid hade avslutats eller trappats av.

Min uppfattning är att projekt som långsiktigt kan tillföra verksamheten intäkter och möjliggöra trygg sysselsättning måste prioriteras framför snabbt sysselsättningsökande projekt som fortlöpande kräver särskild stat- lig stödfinansiering.

När det gäller decentralisering av statlig verksamhet från Stockholms- området kan nämnas att Norrbotten och Malmfälten hör till de högst prioriterade områdena. Lokaliseringsfrågan måste prövas från fall till fall. Arbetet med dessa frågor måste som hittills ligga på central nivå.

Jag vill i detta sammanhang nämna att statsrådet Göransson inom kort kommer att ge Sveriges Radio i uppdrag att inför en ny avtalsperiod mellan staten och Sveriges Radio se över frågan om inkassering av TV—avgifter. Därvid skall utgångspunkten vara att TV-avgiftscentralen skall förläggas till malmfältsområdet.

Utredningen föreslår att en enhet för vård och konservering av museifö- remål inrättas i Kiruna. En förutsättning måste, enligt utredningen, vara att verksamheten på sikt kan finansieras med ordinarie medel inom kultur- sektorn. Driftskostnadema i inledningsskedet liksom investeringskostna- derna bör dock. anser utredningen, kunna finansieras med beredskapsme— del och särskilda medel.

Samtliga remissinstanser som kommenterat förslaget tillstyrker att en sådan enhet inrättas i Kiruna men anser inte att den långsiktiga finansie- ringen kan ske inom befintliga anslagsramar för kultursektorn.

Jag har efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet och statsrådet Göransson kommit fram till att förslaget bör studeras vidare. Grundförutsättningen är dock att den långsiktiga finansieringen kan ordnas inom ordinarie anslag för kultursektorn. Enligt malmfältsutredningen kan

• Sida 132
•  Original

Prop. 1984/85: 115 124

den föreslagna konserveringsenheten till en del förläggas i tomma bostads- lägenheter. Riksdagsbeslutet våren 1983 om utveckling i Norrbotten inne- bär att regionalpolitiskt stöd kan lämnas i Malmfälten vid ombyggnad av bostadslägenheter till annan användning. I likhet med utredningen-anser jag att arbetsmarknadspolitiska medel liksom särskilda medel från malm- fältsdelegationen från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län bör kunna användas i ett inledningsskede vid uppbyggna- den och igångkörningen av verksamheten. En arbetsgrupp med represen- tanter. från berörda departement, malmfältsdelegationen m.fl. studerar f. n. de ekonomiska och praktiska förutsättningama för ett genomförande av förslaget.

Utredningen föreslår att regeringen ger kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningama för lokalisering av en kriminalvårdsanstalt till Kiruna. Kriminalvårdsstyrelsen anser i sitt remissvar att det inte föreligger något behov av ytterligare platser på s.k. riksanstalter inom de närmaste åren och avstyrker därför förslaget. Chefen för justitiedepartmentet delar denna uppfattning och jag anser därför inte att det finns skäl att studera frågan vidare.

Utredningen föreslår att Sveriges turistråd och de båda malmfältskom- munema gemensamt utreder förutsättningama för att bygga om och an- vända tomma lägenheter för turiständamål. De kostnader för erforderliga kompletteringar och anpassningar som inte kan täckas av beredskapsme- del och bostadsombyggnadsstöd bör enligt utredningen finansieras med särskilda medel.

Norrbottens läns landsting avstyrker förslaget med hänsyn till att det skulle kunna leda till en snedvridning av konkurrensen i branschen.

Efter samråd med cheferna för jordbruks-, arbetsmarknads- och bo- stadsdepartementen anser jag att förslaget bör utvecklas och prövas vidare inom ramen för ett samordnat arbete för att främja turistnäringen i områ- det. En utgångspunkt bör vara att finna organisatoriska former m.m. som förhindrar en osund konkurrenspåverkan gentemot andra inkvarterings- former. Jag ser det naturligt att malmfältsdelegationen utvecklar förslaget vidare tillsammans med berörda parter. Som jag nyss nämnt kan regional- politiskt stöd användas för ombyggnad av bostadslägenheteri Malmfälten.

Utredningen föreslår att ytterligare statligt stöd skall anslås till kommu- nernas och den regionala utvecklingsfondens näringslivsfrämjande arbete i regionen. Remissinstansema betonar vikten av ett sådant aktivt arbete. Jag delar denna uppfattning. Samtidigt anser jag det angeläget att kommu- nerna utvecklar arbetet på detta område med egna medel inom ramen för den ordinarie kommunala verksamheten. Några ytterligare statliga medel utöver de som redan lämnats via länsstyrelsen bör sålunda inte lämnas till kommunernas allmänna näringslivsarbete. Stöd för speciella projekt från kommunernas sida för att främja näringslivsutvecklingen bör dock kunna lämnas från anslaget för regionala utvecklingsinsatser liksom från malm-

• Sida 133
•  Original

Prop. 1984/85: 1 15 ' 125

fältsdelegationen. Även utvecklingsfondens särskilda insatser i regionen bör i fortsättningen kunna stödjas med medel från nämnda anslag. Jag har tidigare ( avsnitt 3.4 ) föreslagit en förstärkning och vidgad användning av anslaget ifråga.

Utredningen betonar vikten av att det i Malmfälten skapas särskilda möjligheter att få fram såväl ägar- och riskkapital som företagslednings- kompetens för näringslivet i Malmfälten, t. ex. genom ett förstärkt Both- niainvest eller ett särskilt investment-/frnansbolag för Malmfälten. En bred remissopinion stödjer denna uppfattning. Staten medverkar med medel från malmfältsdelegationen till att ett Malmfältens Finans AB nu är under bildande.

Utredningen föreslår att länsstyrelsen tar initiativ till förhandlingar med LKAB och Boliden AB om att personella resurser avdelas inom resp. företag för att ta till vara och utveckla produkt- och affärsidéer som kommer fram bland de anställda. Utredningen föreslår vidare att länssty- relsen och utvecklingsfonden tillsammans med dessa företag och de båda malmfältskommunema utformar ett program för ett samordnat utnyttjande av verkstäder och utrustning i det lokala näringslivsarbetet.

Enligt vad jag erfarit har malmfältsdelegationen stött utvecklandet av ett antal produkt- och affärsidéer som presenterats av företag och enskilda personer i regionen. Jag anser att delgationen bör fortsätta detta arbete. Vad gäller utredningens förslag om samutnyttjande av verkstäder och utrustning anser jag att malmfältsdelegationen bör initiera en utredning om möjligheterna till ett sådant.

Utredningen föreslår att regeringen skall uppdra åt SIND att tillsam- mans med utvecklingsfonden i Norrbottens län låta göra systematiska sektorsgenomgångar för att få fram affärs- och produktidéer som kan" placeras i Norrbotten och Malmfälten. SIND är i sitt remissyttrande posi- tiv till förslaget men anser att huvudansvaret för verksamheten bör ligga på utvecklingsfonden med hänsyn till dess nära kontakt och kunskap om företagen i länet.

Visst arbete av detta slag pågår enligt vad jag erfarit redan inom såväl SIND som utvecklingsfonden i länet. I den mån verksamheten vid fonden behöver särskild finansiering anser jag att medel för detta bör kunna lämnas via länsstyrelsens anslag för regionala utvecklingsinsatser.

Utredningen föreslår att länsstyrelsen och utvecklingsfonden skall ta initiativ till åtgärder för att främja en ökad upphandling i Norrbotten och Malmfälten av varor och tjänster för u-landsbistånd. Enligt vad jag erfarit förbereder länsstyrelsen ett sådant initiativ.

Utredningen föreslår att länsstyrelsen tillsammans med högskolan i Lu- leå skall utarbeta en plan för särskilda insatser från högskolans sida vad avser anordnande av särskilda högskolekurser och högskolelinjer samt viss yrkesteknisk högskoleutbildning i Malmfälten. Utredningen föreslår vidare att länsstyrelsen och högskolan utreder intresset och—formerna för

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: 115 126

en högskoleutbildning inom järnvägsområdet i Luleå. Utredningen redovi- sar också förslag om rymdteknisk forskning och utbildning, vilket jag återkommer till när jag behandlar rymd- och datasatsningama i Malmfäl- ten.

Högskolan i Luleå, STU och Norrlandsfonden är positiva till utredning- ens förslag. Kiruna kommun föreslår att en gruvteknisk högskoleutbild- ning lokaliseras till Kiruna. SIDA tillstyrker förslaget om en utredning om högre utbildning inom jämvägssektom med inriktning på drift och under- håll, då en sådan utbildning skulle kunna bli värdefull för många mottagar- länder för svenskt utvecklingsbistånd. SJ anser att en eventuell sådan utbildning bör förläggas till tekniska högskolan i Stockholm med hänsyn till närheten till SJ:s centrala maskin- och bantekniska avdelningar samt laboratorier.

Jag avser senare att tillsammans med chefen för utbildningsdepartemen— tet föreslå regeringen att uppdra åt regionstyrelsen för Umeå högskolere- gion att utreda frågan om möjligheterna att förlägga viss högskoleutbild- ning — t.ex. i form av enstaka kurser — till Malmfälten för att stödja utvecklingen där. Sådan utbildning bör under en begränsad tid framöver, enligt min mening kunna finansieras med medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län. Vad gäller förslaget om att förlägga järnvägsutbildning till högskolan i Luleå kan nämnas att SJ kom- mer att undersöka de närmare förutsättningama för inrättandet av en internationell järnvägsutbildning i Sverige.

Utredningen anser också att utbildningssektorn i övrigt kan spela en viktig roll i en långsiktig förändring och utveckling av Malmfältens närings- liv. Utredningen föreslår att en samordningsgrupp inrättas inom utbild- ningsområdet i resp. kommun avseende grundskola, gymnasieskola, kom- munal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Utredningen menar att skolans möjligheter att ställa utrustning, lokaler, handledare m.m. till förfogande för det lokala näringslivet bör stärkas. Den anser vidare att praktiska och teoretiska moment om att starta, driva och utveckla företag bör läggas in i kursplanerna i såväl grundskola som gymnasieskola. Utred- ningen pekar också på behovet av utbildningar med speciellt intresse för Malmfälten.

Skolöverstyrelsen (SÖ) ansluter sig till utredningens förslag och påpekar att de står i samklang med utvecklingen inom skolväsendet under senare år. Eventuella särskilda medel bör enligt SÖ användas till bl. a. lärarfort- bildning i ny teknik och andra områden med särskilt intresse för regionen, utrustning inom teknikområdet samt inköp av dataprogram för utbildnings- ändamål. SÖ pekar på den resurs som folkbildningen och folkhögskolan utgöri sammanhanget.

Min bedömning är — efter att ha samrått med chefen för utbildningsde- partementet och med statsrådet Göransson — att de åtgärder som utred- ningen föreslår bör kunna klaras inom ordinarie ramar inom utbildnings-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 115 - 127

sektorn. Behovet av och formerna för en ytterligare samordning inom utbildningsområdet i Malmfälten bör enligt min mening kunna prövas inom ramen för den regionala utbildningsplanering som jag tidigare redogjort för ( avsnitt 3.2.1 ).

Utredningen föreslår ett antal åtgärder för att stödja utvecklingen inom data- och rymdområdet i Malmfälten.

Utredningen föreslår att regeringen skall uppdra åt televerket att utreda ett system med nolltaxa för datakommunikation till och från Malmfälten. Kunder som utnyttjar datatjänster hos företag i regionen skulle debiteras för lokalsamtal och malmfältsföretagen för kostnadernai övrigt. De senare skulle, enligt utredningen, kunna täckas med regionalpolitiska medel. Jag har samrått med chefen för kommunikationsdepartementet i denna fråga. Han kommer senare (bilaga 2) att föreslå försök med ett sådant system i Malmfälten.

Utredningen föreslår att Rymdbolaget och dess dotterbolag Satellitbild AB ges ekonomiska möjligheter till fortsatta investeringari byggnader och maskiner och ges resurser för att i ökad utsträckning kunna ta tillvara och utveckla produkt- och affärsidéer som kommer fram i verksamheten. De remissinstanser som kommenterar förslaget — UHÄ, Rymdbolaget och delegationen för rymdverksamhet (DFR) — tillstyrker. Jag ser positivt på den utveckling som nu sker på rymdområdet i Kiruna. Denna har i stor utsträckning stötts med regionalpolitiska medel i form av lokaliseringsstöd m.m. Även för en fortsatt expansion bör sådant stöd komma ifråga. Jag anser vidare att medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbotten bör kunna komma ifråga för stöd till företagen för ökade insatser på att utveckla nya projektidéer som kommer fram i verksamhe- ten. Även malmfältsdelegationen bör kunna stödja utvecklandet av sådana projekt.

Utredningen föreslår att ökade resurser ges till Kiruna geofysiska insti- tut ( KGI ) för produktutveckling och tillämpad forskning så att fler avance- rade produkter och system kan utvecklas och skapa ny verksamhet i Kiruna. Utredningen föreslår också att grundforskningen vid KGI för- stärks. Såväl KGI som DFR tillstyrker förslagen. Jag har samrått med statsrådet I. Carlsson och med chefen för utbildningsdepartementet i dessa frågor. KGI har tidigare erhållit särskilda regionalpolitiska medel för att ta tillvara och vidareutveckla produkt- och affärsidéer som kommer fram i verksamheten. Jag anser att ytterligare sådant stöd bör kunna komma ifråga från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län liksom från malmfältsdelegationens sida.

Utredningen föreslår att länsstyrelsen. tillsammans med Rymdbolaget, Satellitbild AB. KGI och högskolan i Luleå, arbetar fram ett förslag till en stiftelse med syfte att etablera och bedriva högre utbildning och forskning inom rymdområdet i Kiruna. Verksamheten bör enligt utredningen inled- ningsvis byggas upp kring forskarutbildning i rymdteknik, fjärranalys och

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 115 128

bildbehandling. specialkurser i nämnda ämnen samt sommaruniversitet och s.k. nobelsymposier inom det rymdtekniska området. Alla remissin- stanser som kommenterar frågan — Rymdbolaget, lantmäteriverket, KGI, DFR, SMHI, UHÄ och Kiruna kommun — tillstyrker förslaget.

Jag delar utredningens och remissorganens uppfattning att en verksam- het av detta slag skulle kunna utgöra ett värdefullt stöd för den fortsatta utvecklingen på rymdområdet i Kiruna liksom i hela landet. Jag har här också samrått med statsrådet I. Carlsson och chefen för utbildningsdepar- tementet. Inledningsvis bör satsningar göras på två områden, dels på en breddning av forskningen vid KGI mot sådana områden som är av betydel- se för verksamheten inom rymdområdet, främst fjärranalys och kommuni- kationsteknik (satellitkommunikation), dels på påbyggnadsutbildning inom det rymdteknologiska området för civilingenjörer. Enligt samma modell som jag tidigare redovisat för satsningarna inom det biotekniska området i Umeå och inom dataområdet i Luleå bör regionalpolitiska medel kunna användas i ett inledningsskede av fyra år för här nämnda satsningar inom rymdområdet i Kiruna.

Jag anser att medlen i detta fall bör kunna tas från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län. Jag avser att i samråd med statsrådet I. Carlsson och chefen för utbildningsdepartementet föreslå regeringen att dels uppdra till KGI att utarbeta en plan för utvidgning av forskningsverksamheten vid institutet mot rymdteknologiskt intressanta tillämpningsområden, dels uppdra till regionstyrelsen för Umeå högskole- region att utreda förutsättningama och formerna för en högskoleutbildning inom det rymdteknologiska området i Kiruna samt att genomföra en sådan utbildning, till att börja med i form av enstaka kurser.

Det finns enligt malmfältsutredningen f.n. planer inom lantmäteriverket, centralnämnden för fastighetsdata (CFD) och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) på att etablera utvecklingsenheter i Kiru- na med anknytning till rymd- och dataverksamheten. Utredningen ser dessa planer som mycket intressanta och föreslår att regeringen skall verka för att de skall fullföljas. Planerna bekräftas i remissvaren från respektive verk och myndighet som också förklarar sig beredda att förlägga utveck- lingsverksamhet till Kiruna om de kan få hjälp med finansieringen. Rymd- bolaget uttalar stort intresse för att verksamhet av detta slag förläggs till Kiruna.

Jag har samrått med cheferna för kommunikations- och bostadsdeparte- menten i dessa frågor. Jag har tidigare redogjon för de lyckade satsningar som redan gjorts inom lantmäteriområdet i Kiruna och Luleå. En fortsatt satsning i Kiruna genom etablering av nämnda utvecklingsenheter skulle ytterligare förstärka utvecklingen inom rymd- och dataområdet i Kiruna. Jag anser även här att medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län bör kunna komma ifråga under ett inledningsske- de om finansieringen därefter kan ordnas genom omprioriteringar inom

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 115 _, _- _ ' 129

ramen för myndigheternas ordinarie anslag. Jag avser att tillsammans med cheferna för nämnda departement föreslå regeringen att uppdra åt SMHI. lantmäteriverket och CFD att inkomma med förslag om förläggande av utvecklingsenheter till Kiruna med anknytning till rymd- och dataområdet.

Utredningen föreslår att en särskild samarbetsgrupp — ett Norrbotten Mineral — skapas i länet med uppgift och resurser att följa upp och utvärdera malm/mineralfyndigheter som kommer fram genom prospekte- ringen. Flertalet remissinstanser som berör frågan ställer sig positiva till samordnade insatser för att följa upp prospekteringsuppslag. Flera av dessa, bl.a. nämnden för statens gruvegendom (NSG), Sveriges geolo- giska undersökning (SGU), Boliden AB och Svenska Gruvindustriarbetar- förbundet, avvisar dock ett "Norrbotten Mineral" av det slag som utred- ningen föreslår. NSG föreslår i stället att ett regionalt prospekteringsforum skapas i länet där olika uppslag och andra frågor kan aktualiseras och eventuellt kanaliseras till nya intressenter. Nämnden är beredd att aktivt medverka i en sådan grupp. Jag ansluter mig till den modell som NSG här skisserar och avser att föreslå regeringen att uppdra åt NSG att ta initiati- vet till att en sådan grupp organiseras i länet.

Utredningen föreslår att regeringen upptar förhandlingar med Boliden AB om tidigareläggning av en djupundersökning av bolagets dagbrotts- gruva för kopparmalmbrytning i Aitik utanför Gällivare för att få fram ett underlag beträffande en framtida underjordsbrytning. Utredningen föreslår vidare att medel ställs till förfogande för ytterligare satsningar på försöken med utvinning av industrimineral ur avfallssanden vid Aitikgruvan. Vidare föreslår utredningen att regeringen tar initiativ till en utredning av prissätt- ningen på jämvägstransporterna av malmen från Aitik.

Gällivare kommun och svenska gruvindustriarbetarförbundet tillstyrker utredningens förslag som rör Boliden AB:s Aitikgruva. SGU påpekar att beslut om ytterligare satsningar vad avser utvinning av industrimineral kan tas tidigast under 1986 när nu pågående försök är klara. Boliden AB anser -— mot bakgrund av utvecklingen på kopparmarknaden — att en under- jordsbrytning inte är aktuell i Aitik under överskådlig tid och att någon djupundersökning därför inte bör ske under 1980-talet, inte ens om staten skulle bidra till finansieringen av en sådan. SGU anser att ett beslut om djupundersökning i första hand bör avgöras på kommersiella grunder. SJ anser att gängse principer bör tillämpas när det gäller fraktprisema för Aitikmalmen, dvs. att transportavtal tecknas på företagsekonomiska grun- der.

Bolidens försök att utvinna industrimineral i Aitik har delvis finansierats med medel från de av riksdagen 1979 och 1982 anslagna särskilda regional- politiska medlen för insatser i länet. Frågan om eventuellt ytterligare statligt stöd till verksamheten får, enligt min mening, prövas när de nu pågående försöken har avslutats. Med hänsyn till företagets avstyrkan av en tidigareläggning av en djupundersökning av Aitik-malmen anser jag att

9 Riksdagen 1984/85 . ] saml. Nr 115

• Sida 138
•  Original

Prop. 1984/85:115 130

det saknas förutsättningar för en sådan tidigareläggning. När det gäller jämvägstransporterna anser jag — och jag har här samrått med chefen för kommunikationsdepartementet — att fraktprisema bör bestämmas på kommersiella grunder genom förhandling mellan företaget och SJ.

Utredningen föreslår att översyn och underhåll av SJ:s malmvagnar på malmbanan bör ske i Kiruna och att lokverkstaden där byggs ut så den kan rymma också denna verksamhet. Jag kan — efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet — konstatera att beslut nu tagits om en sådan utbyggnad i Kiruna.

Utredningen föreslår att ett allmänt utvecklingsstöd för produktutveck- ling, marknadsföring o. dyl. införs för malmfältsföretag med upp till 200 anställda och inom de branscher som omfattas av systemet med sänkta socialavgifter. Utredningen föreslår vidare att kompletterande stöd skall kunna lämnas utöver reguljärt lokaliseringsstöd till vissa projekt i Malm- fälten på samma sätt som skett från tidigare särskilda regionalpolitiska anslag för länet.

Remissinstansema tillstyrker i allmänhet förstärkt stöd till produktut- veckling, marknadsföring m.m. En del av dem har dock invändningar mot den föreslagna utformningen av stödet.

Jag delar utredningens syn beträffande behovet av ett ökat stöd till företagen när det gäller denna typ av insatser. Jag har tidigare ( avsnitt 3.4 ) föreslagit att de regionala utvecklingsfonderna skall kunna få ökade medel för denna typ av stöd via anslaget för regionala utvecklingsinsatser. Vidare kommer chefen för kommunikationsdepartementet (bilaga 2) att föreslå att ett persontransportstöd inrättas för företagen i norra Sverige för affärsre- sor med flyg och tåg. Jag anser därmed att intentionerna bakom utredning- ens förslag om ett allmänt utvecklingsstöd är förverkligade. Vad gäller frågan om eventuella kompletterande stöd utöver gängse lokaliseringsstöd vill jag erinra om att regeringen har möjlighet att i undantagsfall lämna högre stöd än normalt. Ifall lokaliseringsstöd inte är tillämpligt kan i stället offertstöd lämnas.

Utredningen föreslår att regeringen skall uppdra åt Projekt Gastransite- ring att tillsammans med länsstyrelsen i Norrbottens län utreda förutsätt- ningama för att till Malmfälten förlägga dels ett underhållscentrum, dels driftledningscentralen för en eventuell framtida gasledning genom Sverige för naturgas från Nord-Norge till kontinenten.

Såväl statens vattenfallsverk som statens energiverk konstaterar att effekterna för Sveriges del av en eventuell exploatering av nordnorsk olja och gas ligger i en avlägsen och osäker framtid. De anser därför att det inte finns motiv för att nu göra de av utredningen föreslagna detaljstudiema. Vattenfallsverket fortsätter dock sin förprojektering för en gasledning så att en transitering genom Sverige skall bestå som ett reellt alternativ i en framtida beslutssituation. Efter samråd med statsrådet Dahl kommer jag fram till samma ståndpunkt som vattenfallsverket och energiverket — dvs. att de av utredningen föreslagna studierna saknar aktualitet i nuläget.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85:115 . . 131

Utredningen föreslår ett antal åtgärder för att främja turismen i Malmfäl- ten — försök med flygcharter, ökade marknadsföringsinsatser, anordnande av olika kringaktiviteter, utbildning av personal inom turistbranschen samt kompletterande investeringar i befintliga turistanläggningar. Dessutom fö- reslår utredningen, som tidigare redovisats, att tomma lägenheter skall utnyttjas för uthyrning till turister.

Remissinstansema är allmänt sett positiva till utredningarnas förslag beträffande turismen. Luftfartsverket, SJ och Sveriges turistråd betonar särskilt betydelsen av goda transportmöjligheter till regionen, både från södra och mellersta Sverige och från kontinenten. Turistrådet bedömer det dock inte möjligt att starta en flygchartertrafik utan en föregående kraftig marknadsföringskampanj och en successiv uppbyggnad av resandet till regionen genom erbjudanden om paketresor med reguljärt flyg. SJ är berett att aktivt delta i en turistsatsning i Malmfälten med paketresor, biltåg m.m. Enligt SÖ kan utbildningar inom turistområdet startas omedelbart bl. a. inom kommunala vuxenutbildningen. SIND pekar på de ökade möj- ligheter som den nya vägen mellan Kiruna och Narvik innebär för en ökad turism i regionen. Glesbygdsdelegationen påpekar att inlandsbanan kan fungera som en resurs när det gäller att få turister till Malmfälten.

Turistnäringen bör, enligt min mening — och jag har här samrått med chefen för jordbruksdepartementet — ha goda utvecklingsmöjligheter i Malmfälten. En betydande utbyggnad av hotell- och stugkapaciteten har också skett under de senaste åren med stöd av regional- och arbetsmark- nadspolitiska medel. Staten har finansiellt också medverkat till uppbygg- naden av en gemensam bokningsorganisation för turismen i länet. Det är viktigt att dessa satsningar nu följs upp med åtgärder för att göra malm- fältsturismen känd och tillgänglig för en större marknad. Jag ser sålunda positivt på malmfältsutredningens förslag om ökade insatser på marknads- förings- och transportområdena.

Enligt vad jag erfarit har överläggningar inletts mellan Sveriges turist- råd, Norrbottens läns turistråd, länsstyrelsen i Norrbottens län, malmfälts- delegationen, malmfältskommunerna, transportföretagen samt företrädare för turistnäringen i regionen i syfte att på ett samordnat sätt öka marknads- föringsinsatsema i Sverige och på kontinenten för att främja turismen i Malmfälten enligt de utvecklingslinjer som malmfältsutredningen föreslår. På malmfältsdelegationens initiativ har vidare under hösten 1984 gjorts en utredning om hur de båda malmfältskommunema bättre skall kunna sam- ordna sitt arbete på turistområdet. Jag ser det naturligt att delegationen tar en aktiv del — finansiellt och på annat sätt —- i det fortsatta arbetet på att marknadsföra och samordna malmfältsturismen. Medel till satsningar på detta område bör också kunna komma ifråga från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län. Utbildningsfrågorna inom tu- ristsektorn har jag berört tidigare.

Utredningen föreslår att resurser ställs till förfogande för särskilda insat-

• Sida 140
•  Original

Prop. 1984/85: 115 132

ser i Gällivare och Kiruna glesbygder inom områden som småindustri, hantverk, pälsdjursuppfödning, småjordbruk, bärodling, fiske samt ren- näringen. Den sistnämnda är av stor omfattning i de båda kommunerna och utredningen pekar på långsiktiga problem som måste lösas inom näringen. Det gäller bl.a. företagsstrukturen inom näringen, vidareförädlingen av renprodukter och kompletterande sysselsättning för samerna vid sidan om renskötseln.

Glesbygdsdelegationen betonar i sitt remissyttrande vikten av att aktiva insatser görs i kommunernas glesbygdsområden. Delegationen redovisar också förslag om inrättande av gemensamma lokalkontor i kommunernas glesbygdsområden där t.ex. länsstyrelse, lantbruksnämnd, utvecklings- fond och hushållningssällskap bör finnas representerade, liksom om inten- sifierad lokal rådgivningsverksamhet och om s.k. kommunala glesbygds- ramar. Lantbruksstyrelsen och Svenska samernas riksförbund framhåller behovet -av insatser inom rennäringen och för att skapa kompletterande sysselsättning för samerna. Båda framhåller också att rennäringens intres- sen måste beaktas i planeringen bl.a. vad gäller turism och torvutvinning för att minska intrångseffekterna mot näringen. SÖ erinrar i sitt yttrande om den utredning som styrelsen gjort på regeringens uppdrag angående yrkesinriktad utbildning i glesbygd. En del av de samordningsfrågor som malmfältsutredningen tar upp på utbildningsområdet har behandlats i sty- relsens utredning.

Jag delar malmfältsutredningens uppfattning att insatser också bör göras för att stärka sysselsättningen i malmfältskommunernas glesbygdsområ- den. De förslag som jag tidigare redovisat ( avsnitt 3 ) om en förstärkning av anslagen till regionala utvecklingsinsatser i länen och om ett utökat gles- bygdsstöd innebär sammantaget förbättrade möjligheter till sådana insat- ser. Malmfältens situation bör som jag tidigare nämnt särskilt beaktas vid fördelningen av dessa medel till länet. Vidare bör det vara möjligt för malmfältsdelegationen att stödja denna typ av insatser. För angelägna projekt där andra finansieringsformer inte är tillämpliga bör medel från anslaget för särskilda regionalpolitiska insatser i Norrbottens län kunna komma ifråga. Utbildningsfrågorna har jag behandlat tidigare.

Utredningen föreslår att insatser skall göras också i Pajala kommun med hänsyn till de problem som uppstått även där som en följd av sysselsätt- ningsminskningarna inom LKAB. Ett särskilt utvecklingsprogram har ut— arbetats för kommunen i anslutning till malmfältsutredningens arbete. Remissinstansema ansluter sig till utredningens förslag att även Pajala kommun skall omfattas av de särskilda insatser som nu görs för Malmfäl- ten.

Jag delar utredningens uppfattning att malmfältsinsatserna bör omfatta också vissa insatser i Pajala kommun. Det utvecklingsprogram som tagits fram bör enligt min mening bilda utgångspunkt för arbetet. Den förstärk- ning och vidgade användning som jag tidigare ( avsnitt 3 ) föreslagit beträf- fande anslaget för regionala utvecklingsinsatser innebär ökade möjligheter

• Sida 141
•  Original

Prop. 1984/85: 115 ' _ 133

till stöd för den typ av insatser som redovisas i utvecklingsprogrammet för kommunen. Som jag tidigare anfört bör situationen i Malmfälten — och däri inräknat Pajala — särskilt beaktas vid fördelningen av medel till Norrbottens län från detta anslag. Vad jag vidare anfört om medel till satsningar i Malmfälten från anslaget för särskilda regionalpolitiska insat- ser i Norrbottens län bör i tillämpliga delar gälla även Pajala kommun. Vidare bör malmfältsdelegationen liksom hittills på olika sätt stödja sats- ningar även i Pajala.

Utredningen framhåller avslutningsvis att åtgärder måste vidtas för att motverka negativa soeialaföljdverkningar av problemen i regionen och för att trygga malmfältskommunernas service och ekonomi. Särskilda insatser bör, enligt utredningen, göras bl.a. inom skolan, den sociala omsorgen, sjukvården och bostadssektorn och kommunerna måste tillförsäkras medel härför. Utredningen betonar vikten av att länsstyrelsen och andra länsor- gan på olika sätt stödjer kommunerna i detta arbete. Utredningen föreslår att särskilda resurser avsätts för att allmänt dokumentera och utvärdera erfarenheterna från insatserna i Malmfälten.

SÖ instämmer i utredningens uppfattning att särskilda insatser bör göras inom skolan för att informera om problemen och om möjligheterna att göra något åt situationen på arbetsmarknaden och om behovet av en väl ut- byggd och fungerande skolsocial verksamhet. Socialstyrelsen anser att det gäller att utveckla ett lokalt engagemang hos befolkningen och förhindra att den besvärliga situationen leder till uppgivenhet och passivitet.

Jag delar utredningens syn vad gäller behovet av insatser av detta slag. Grunden för hela detta arbete ligger naturligtvis i att omfattande åtgärder nu vidtas för att stärka näringslivet och sysselsättningen i regionen på det sätt som jag här redogjort för. Ansvaret för insatser inom skolan, den sociala omsorgen och bostadssektorn ligger primärt på kommunerna. me- dan sjukvården primärt tillhör landstingets ansvarsområde. Utredningen förordar att medel bör tillföras kommunerna och landstinget — i form av förstärkta extra skatteutjämningsbidrag eller på annat sätt — för de särskil- da insatser som krävs med hänsyn till den situation som nu uppstått i Malmfälten. Malmfältskommunerna får redan idag ett omfattande stöd via skatteutjämningssystemet. De allmänna skatteutjämningsbidragen har för de båda kommunerna tillsammans uppgått till ca 100 milj. kr. per år under de senaste åren. Därutöver har de erhållit 3—4 milj. kr. per år i extra skatteutjämningsbidrag. Statligt stöd har vidare lämnats för att täcka hyresförluster i tomma lägenheter. Stödet till kommunerna och landstinget för insatser inom här nämnda områden bör — enligt min mening och jag har här samrått med cheferna för finans— och bostadsdepartementen — även i fortsättningen ske via dessa stödformer. En dokumentation och utvärde- ring av insatserna i Malmfälten bör enligt min mening göras inom ramen för den forskning om Norrbotten som nu sker vid centret för regionalpolitisk forskning vid Umeå universitet (CERUM) och för vilken riksdagen ansla— git särskilda medel.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1984/85: 115 134

Avslutningsvis vill jag peka på betydelsen av det nordiska regionalpoli- tiska samarbete som sker på Nordkalotten och där Malmfälten genom sitt geografiska läge spelar en aktiv roll. Många av de frågor och förslag som jag här har berört diskuteras inom ramen för gränssamarbetet mellan kommunerna liksom inom nordkalottsamarbetet i övrigt. Nordkalottkom- mittén, som är ett samarbetsorgan under Nordiska ministerrådet (de för regionalpolitiken ansvariga ministrarna) driver och stödjer samarbetspro- jekt på en rad områden. Stor vikt har från kommitténs sida de senaste åren bl.a. lagts på en förstärkning av industri- och handelssamarbetet, samord- nade insatser för att främja turismen liksom på att få till stånd bättre utnyttjande och samordning av de resurser som finns i regionen för forsk- ning och högre utbildning.

4.3. Bergslagen

Under år 1984 intensifierades arbetet med att bryta den negativa utveck- lingen i Bergslagen. Utvecklingen i regionen hade under en följd av år varit mycket besvärlig med en rad driftsinskränkningar och företagsnedlägg- ningar inom främst gruv- och stålindustrin. Samtidigt förelåg ett stort behov av en effektivare företagsstruktur inom specialstålindustrins rostfria sektor.

Regeringen tog ett samlat grepp över regionens problem och lämnade förslag till riksdagen vilka innebar O statlig medverkan i rekonstruktionen av AB Bofors-Kilsta och i om-

struktureringen av en viktig svensk industribransch, sektorn för rostfritt stål inom specialstålindustrin. Dessa finansiella rekonstruktioner inne- bar statliga eftergifter av utestående fordringar på sammanlagt 570 milj. kr. och åtaganden från ägare och övriga privata intressenter på samman- lagt drygt 900 milj. kr. Genom uppgörelserna tryggades långsiktigt tu- sentals arbetstillfällen i Bergslagen som annars riskerade att gå förlora- de.

0 väsentliga utfästelser från de privata ägarna att medverka till industriell förnyelse i regionen. Uppgörelsema innebar ekonomiska åtaganden från företagens sida på sammanlagt 125 milj. kr. 0 särskilda insatser för industriell förnyelse inom en ram av 25 milj. kr. och uppdrag till SIND och STU att medverka i utvecklingsarbetet. Det bör nämnas att regeringen redan tidigare hade givit ökat utrymme för regionala insatser genom kraftiga uppräkningar av berörda länsstyrel- sers anslag för regionala utvecklingsinsatser. Innevarande budgetår dispo- nerar länsstyrelserna i bergslagslänen sammanlagt 110 milj. kr. för sådana insatser.

I maj 1984 godkände riksdagen regeringens förslag ( prop. 1983/84: 157 , AU 23, rskr 352). De insatser som då beslutades befinner sig f.n. i olika stadier av genomförande. Jag vill för riksdagens information lämna en översiktlig redogörelse av det aktuella läget.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1984/85:115 135

Omstruktureringen inom specialstålindustrin har påbörjats. Efter den ägarmässig'a koncentration inom den rostfria sektorn från fyra till två företagsgrupperingar som skedde med statlig medverkan uhder år 1984, genomförs nu förändringar för att öka konkurrensförmågan. Omstrukture- ringen syftar till att minska överkapaciteten och koncentrera tillverkningen av vissa produkter till vissa produktionsenheter. Beslut har under hösten 1984 fattats om nedläggning av metallurgin i Fagersta, ett kallbandvalsverk i Avesta samt stålrörverket Lampertheim i Västtyskland.

De insatser som de privata ägarna utfäste sig att göra har också inletts. I samband med att staten medverkade i omstruktureringen av specialstålin- dustrin åtog sig de fyra ursprungliga ägarna inom den rostfria sektorn, Avesta AB, Fagersta AB, Sandvik AB och Uddeholms AB att tillskjuta 100 milj. kr. till ett särskilt investmentbolag, Bruksinvest AB, som på kommersiella grunder skall bidra till att nya verksamheter och därmed arbetsställen skapas på bruksorter och i regioner som kan beröras av omstruktureringen inorn specialstålindustrin. Bruksinvest AB har bildats och inlett sin verksamhet. Vidare har ägarna i olika sammanhang förklarat att de skall göra ytterligare insatser utöver sin andel i Bruksinvest AB. Ett exempel på sådana insatser är att Fagersta AB bildat ett helägt dotterbo- lag, Fagersta Industri AB, som kan stödja nyetableringar i Fagersta genom bl. a. förmånliga lån och riskkapital.

Vidare förband sig AB Bofors i samband med statens medverkan i en finansiell rekonstruktion och strukturell omvandling av AB Bofors-Kilstas verksamhet att skjuta till 25 milj. kr. till en särskild stiftelse med uppgift att bl.a. stödja tillkomsten av nya företag i Karlskogaregionen. Regeringen godkände stadgarna för denna stiftelse, Bofors Stiftelse för Näringslivsut- veckling, i juni 1984. I styrelsen är lånsstyrelsema och utvecklingsfon- derna i Värmlands och Örebro län företrädda liksom Karlskoga kommun, AB Bofors och de fackliga organisationerna vid detta företag. Verksamhe- ten har inletts. .

Som jag nämnt var en av regeringens första åtgärder för att främja utvecklingen i Bergslagen att kraftigt öka de ekonomiska resurserna för berörda länsstyrelser. Riksdagen biföll vidare regeringens förslag att avsät- ta 25 milj. kr. för särskilda utvecklingsinsatser i regionen.

Det arbete som nu pågår syftar till att — ta till vara och utveckla lokala initiativ — utveckla befintliga och skapa nya företag — ge företagen tillgång till ny kunskap och teknik.

Tyngdpunkten i arbetet ligger på länsstyrelser och utvecklingsfonder i samarbete med kommunerna i berörda län. Enligt vad jag har erfarit pågår ett intensivt utvecklingsarbete i bergslagslänen, både i form av företagsut- vecklande åtgärder och särskilda utvecklingsprojekt bl.a. med inriktning på teknikfrågor. Jag vill också nämna att det, inom ramen för ett OECD- projekt, pågår ett utvecklingsarbete kring lokala sysselsättningsinitiativ i Fagerstaregionen.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1984/85:115 136

På grund av de speciella förhållandena, med många län och kommuner och likartade problem, har SIND och STU fått regeringens uppdrag att medverka i utvecklingsarbetet i Bergslagen. SIND har samordningsansva- ret och har tillkallat en Bergslagsdelegation med bred representation från regionen.

Enligt regeringens uppdrag skall SIND bl. a. initera och samordna läns- övergripande projekt, företagsutvecklande aktiviteter samt särskilda branschinsatser. Regeringen har fördelat 10 milj. kr. till SIND av de särskilda s.k. bergslagsmedlen. STU skall bl.a. samordna och initiera åtgärder för teknikutveckling och teknikspridning i regionen i form av regionalt inriktade utvecklingsenheter samt ett teknikspridningsprogram för regionen. Även STU har genom beslut av regeringen erhållit 10 milj. kr. från bergslagsmedlen. Ett större utvecklingsprojekt är redan i ett genomfö- randeskede, nämligen Utvecklingscentrum i Sandviken, som inordnats i Institutets för verkstadsteknisk forskning (IVF) organisation.

Enligt vad jag har erfarit är SIND:s och STU:s verksamhet, efter inle- dande samråd med berörda länsstyrelser och utvecklingsfonder, nu inne i ett-aktivt skede. Efter rekommendation av Bergslagsdelegationen har ver- ken sammantagna fattat beslut om medel till olika projekt om ca 12 milj. kr. Konkreta projekt som initeras i detta samarbete mellan SIND, STU, länsstyrelser och utvecklingsfonder bör också kunna prövas av Bruksin- vest AB och Bofors Stiftelse för Näringslivsutveckling för medverkan med riskkapitalförsörjning.

Jag vill understryka att åtgärderna i detta sammanhållna utvecklingspro- gram för Bergslagen är långsiktiga. SIND och STU redovisade i sitt förslag att det tar mellan tre och fyra år innan åtgärderna är fullt genomförda.

Förutsättningarna för att genomföra olika åtgärder är enligt min mening goda. I och med att Bergslagen är ett regionalpolitiskt prioriterat område tas vid bl.a. olika beslut om resursfördelning hänsyn till regionens pro- blem. Jag vill också erinra om att 14 av de 21 kommuner som riksdagen angivit som prioriterade för särskilda insatser är placerade i stödområdet. Fem kommuner har vidare angivits av regeringen som tillfälligt stödom- råde. Härigenom har företag som vill etablera sig i eller bygga ut sin verksamhet i regionen möjlighet att söka regionalpolitiskt stöd.

4.4. Uddevallaregionen

För riksdagens information kommer jag att redogöra för regeringens planerade insatser i Uddevallaregionen.

Bakgrunden till Uddevallaregionens problem är beroendet av ett enda stort företag, Uddevallavarvet, och den utdragna krisen inom sjöfarts- och varvsnäringama. Riksdagsbeslutet år 1983 om varvsnäringen räddade Ud- devallavarvet från nedläggning och Svenska Varvskoncemen från kon- kurs. Svenska Varv AB gjorde emellertid vid slutet av år 1984 bedömning-

• Sida 145
•  Original

Prop. 1984/85:115 * 137

en att fortsatt drift vid Uddevallavarvet inte längre var möjlig och beslöt att

inleda MBL-förhandlingar om en nedläggning.

Vid den planerade nedläggningen av varvet försvinner ca 2 500 arbetstill- fällen. Ett antal underleverantörer påverkas också av varvsnedläggningen, men den sysselsättningsminskning detta kan leda till är svår att bedöma. Samhällets åtgärder måste utformas mot bakgrund av Uddevallas viktiga roll som arbetsplats även för invånarna i angränsande kommuner. Den region som mera direkt berörs av nedläggningen kan avgränsas till Udde- valla, Munkedals och Lysekils kommuner.

Varvets nedläggning innebär att nästan en tredjedel av regionens arbets- platser försvinner inom industrisektorn. Vid en så snabb och omfattande reduktion måste samordnade insatser vidtas inom flera politikområden. För att uppnå den nödvändiga bredden görs dessa insatser inom främst de industri-, regional-, arbetsmarknads-, transport- och turistpolitiska områ- dena.

Vad gäller industri- och regionalpolitiken skall de föreslagna åtgärderna dels bidra till att befintliga företag i Uddevallaregionen utvecklar nya produkter och söker nya marknader, dels stimulera företag att förlägga ny produktion till Uddevallaregionen, dels skapa en förbättrad industriell miljö genom att regionen tillförs resurser för forskning och utveckling, dels ge en särskild stimulans åt nystartandet av företag. För att nå dessa resultat kommer regeringen att förelägga riksdagen förslag om bl. a. medel — för att bilda ett regionalt investmentbolag,

— till styrelsen för teknisk utveckling (STU) för att tillsammans med Chalmers tekniska högskola utarbeta ett program som syftar till att tekniskt utvecklingsarbete förs över i industriell produktion, — till den regionala utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län för särskilda insatser

— till länsstyrelsen för regionala utvecklingsinsatser inom bl. a. områdena utbildning, turism, transporter och marin teknik.

Regeringen har den 14 februari 1985 beslutat att regionalpolitiskt stöd skall kunna lämnas i Uddevalla, Lysekils och Munkedals kommuner.

Regeringen har dessutom tagit kontakt med ett stort antal större företag med sikte på att etablera ny produktion i Uddevallaregionen. En av dessa kontakter har resulterat i att AB Volvo nu undersöker möjligheterna att bygga ut sin personbilsproduktion i Uddevalla. Totalt beräknas en ny anläggning kunna sysselsätta drygt 1000 personer.

Inom det arbetsmarknadspolitiska området förstärks insatserna för ar- betsförmedling, arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten. Vidare förbättras möjligheterna till arbetsresor.

Vägprojekt på E 6 norr om Uddevalla påbörjas och en arbetsplan för en motorväg mellan Stenungsund och Uddevalla skall utarbetas.

En grundtanke i programmet för Uddevallaregionen är att ordinarie

• Sida 146
•  Original

Prop. 1984/85: 115 138

samhällsorgans verksamhet skall tillfälligt intensifieras och förstärkas. Re- geringen har bedömt att samordningen mellan de olika verksamheterna sköts bäst på den regionala nivån och en samordningsgrupp i länet har därför tillkallats.

Jag avser att återkomma till frågan om hur dessa åtgärder skall finansi- eras vid min anmälan till propositionen med förslag till medel på tilläggs- budget III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

5. Nordiskt regionalpolitiskt samarbete

För riksdagens information avser jag nu att redogöra för det samarbete som bedrivs i Norden på det regionalpolitiska området.

Ett konkret och praktiskt samarbete bedrivs inom ett antal gränssamar- betsområden. De samarbetsområden som genom beslut av Nordiska mi— nisterrådet (de för regionalpolitiken ansvariga ministrarna) erhåller nordisk finansiering är Nordkalotten, Västnorden (Island, Färöarna och Grön- land), Öresund, Kvarken, Mittnorden, Skärgårdsområdet (Stockholms skärgård, Åland och Åbolands skärgård), Arvika/Kongsvingerregionen (ARKO), Ostfold-Norra Bohuslän, Bomholm-Sydöstra Skåne samt det s.k. Norra försöksområdet (gränskommunema i Sverige, Norge och Fin- land på Nordkalotten) och Södra försöksområdet (gränskommuner i J ämt- lands län samt Nord- och Spr-Tröndelags fylken i Norge) för gränskom- munalt samarbete i glesbygden. Högst prioritet har insatser på Nordkalot- ten och i Västnorden. Sammantaget har de elva samarbetsområdena ge- nom beslut av ministerrådet under de senaste tre åren fått nordiskt regio- nalpolitiskt stöd med ca 8,5 miljoner NOK för administrativa kostnader, utvecklingsinsatser m.m.

För att bedriva ett konkret samarbete i gränssamarbetsområdena finns utöver tidigare nämnda medel särskilda regionalpolitiska projektmedel. Under den gångna femårsperioden t.o.m. 1984 har ministerrådet anvisat drygt 21 miljoner NOK för att genomföra nordiska regionalpolitiska pro- jekt. I den nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning föreslår Nordiska ministerrådet (finansministrama) en ök- ning av dessa projektmedel med 3,6 milj. NOK. Detta innebär att budgeten för perioden 1986— 1988 ökar till 10 milj. NOK per år. Vidare planerar ministerrådet (de för regionalpolitiken ansvariga ministrarna) att under 1985 lägga fram ett förslag om att upprätta en särskild utvecklingsfond för Västnorden. Fondens grundkapital skall byggas upp successivt för att fullt utbyggd uppgå till ca 120 milj. NOK.

De projekt som har erhållit projektmedel är i första hand sådana som förbättrar sysselsättningsmöjligheterna, inkomstförhållandena samt till- gången till service för företag och människor. Stöd kan också ges till

• Sida 147
•  Original

Prop. 1984/85: 115 . 139

försöks- och pilotprojekt. Den nordiska finansieringen skall gälla för initi- erande och nyskapande verksamhet. Investerings- och driftskostnader får inte subventioneras i enskilda företag på så sätt att konkurrenssnedvri- dande effekter kan uppstå.

De projektmedel som finns att tillgå i det nordiska regionalpolitiska samarbetet används i huvudsak på samma sätt som länsstyrelsernas medel för regionalt utvecklingsarbete. Genom ett samnordiskt agerande bör det i vissa sammanhang vara lättare att åstadkomma ett bättre resursutnytt- jande och nå positiva resultat. Viktiga erfarenheter från den praktiska politiken i grannländerna bör också kunna erhållas. Jag avser därför senare föreslå regeringen att de medel lånsstyrelsema disponerar för regionalt utvecklingsarbete också ska kunna användas i t. ex. nordiska gränssamar- betsprojekt.

Inom ramen för gränssamarbetet har också utredningar gjorts för att klarlägga vilka hinder och möjligheter som finns för en vidgad gränshan- del. I den nordiska handlingsplanen har ministerrådet uppdragit åt en nordisk expertgrupp att till slutet av 1986 utarbeta ett konkret förslag till harmonisering och liberalisering av reglerna för gränshandeln på Nordka- lotten. Gruppen skall vidare lämna förslag till förenklingar för och har- monisering av resandetrafiken i Norden.

För riksdagens information vill jag också kort redovisa inriktningen på det nordiska regionalpolitiska samarbetet utöver det gränsregionala och gränskommunala samarbetet, som bedrivs av Nordiska ministerrådet (de för regionalpolitiken ansvariga ministrarna).

Den nuvarande verksamheten grundas på ett handlingsprogram från 1979. Arbete pågår f.n. med att utvärdera detta med sikte på en presenta- tion för Nordiska ministerrådet av ett förslag till nytt handlingsprogram under hösten 1985 och behandling av detta vid Nordiska rådets session 1986.

Ett arbete bedrivs fortlöpande med att sammanställa och analysera grundläggande information om regionala problem och utvecklingsten- denser samt aktuella regionalpolitiska frågor, åtgärder och utredningar. En årsrapport om den regionalpolitiska situationen utarbetas. Vidare genom- förs utredningar av gemensamt nordiskt intresse. Exempel på utredningar som genomförts är Industrins regionala fördelning i Norden, Tynande gruvsamhällen i Norden, Ensidiga industriorter i Norden och en studie om datateknologins regionala spridning i Norden.

Ett annat utredningsprojekt som bedrivs av en särskild grupp är det s.k. storstadsprojektet. I den slutrapportering som planeras under 1985 kom- mer bl.a. den demografiska utvecklingen, teknologiutvecklingen, arbets- krafttillgången och arbetskraftsefterfrågan samt levnadsvillkoren i stor- stadsområdena i Norden att belysas.

Ett tredje utredningsprojekt bedrivs av den glesbygdspolitiska arbets- gruppen. En av arbetsgruppens huvuduppgifter är att främja kunskaps-

• Sida 148
•  Original

Prop. 1984/85: 115 140

och erfarenhetsutbyte mellan de nordiska länderna om åtgärder som gynn- samt påverkar utvecklingen av glesbygderna i Norden. Ett aktuellt pro- jektområde är informationsbehandlingens möjligheter för glesbygden.

Under 1984 har en särskild kommungrupp bildats där Norre-Rangstrup kommun i Danmark, kommunförbundet i Vestlandet i Island, Olen kom- mun i Norge, Bräcke kommun i Sverige samt Kauhajoki kommun i Finland ingår.

Kommungruppen har inriktat sitt arbete på frågor om utbildning, lokala utvecklingsmodeller, projektarbete, ADB i utvecklingsarbetet och insatser vad gäller bl.a. industrilokalfrågor.

Jag vill i det här sammanhanget nämna att det glesbygdsstöd som finns i Sverige också kan lämnas till glesbygdsprojekt av intresse för annat nor- diskt land.

Ett regionalpolitiskt forskningssamarbete sker inom Nordiska institutet för regionalpolitisk forskning (NordREFO). Under de senaste åren har frågan om den ekonomiska välfärdsmässiga förankringen av regionalpoliti- ken, industrins utvecklingsbetingelser i små orter, administrativa betingel- ser för regional planering i Norden, utvärdering av traditionella regionalpo- litiska medel och av den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken samt regionala konsekvenser av teknisk och ekonomisk utveckling behandlats av NordREFO. I mitten av 1985 flyttar NordREFO från Norge till Finland.

Det finns många likheter i det regionalpolitiska arbetet och problemen i de nordiska länderna. Informations- och erfarenhetsutbyte om aktuell regionalpolitik och regionalpolitiska beslut i de olika nordiska länderna är därför ett viktigt inslag i samarbetet. Ett infonnationssystem för det gräns- regionala och gränskommunala samarbetet har också etablerats.

Slutligen vill jag informera om att det inom Nordiska Investeringsban- kens verksamhet finns en s.k. regionallåneordning. Syftet med denna är att öppna möjligheter att finansiera investeringsprojekt av nordiskt regio- nalpolitiskt intresse i utvecklingsområden i hela Norden. Medlen kan utnyttjas dels i de områden som i_respektive land har högst regionalpolitisk prioritet, dels i de gränsregionala samarbetsområdena. För perioden 1985-1986 har låneramen fastställts till ca 400 miljoner NOK. Av lånera- men har Nordiska ministerrådet fördelat 40% till Västnorden-området (Färöarna, Grönland och Island med en tredjedel vardera) samt till Fin- land, Norge och Sverige med 20% till resp. land.

Regionallånen innebär att nationella utvecklingsorgan kan uppta lån hos Nordiska Investeringsbanken, och därigenom öka sin egen utlåningskapa- citet för berörda projekt. I Sverige har Norrlandsfonden utnyttjat regional- låneordningen.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1984/85: 115 141 6 Den regionalpolitiska forskningen

Jag kommer att i detta avsnitt, för riksdagens information, redovisa vissa överväganden om den regionalpolitiska forskningens organisation och inriktning. Jag återkommer till anslagsfrågan i avsnitt 8 .

Sammanfattning av mina bedömningar: Expertgruppens för forskning om regional utveckling (ERU) huvuduppgift bör vara att initiera och samordna forskning som bidrar till att förbättra regionalpolitikens kunskapsunderlag samt att medverka till att synsätt och resultat från forskningen ges en bred spridning. ERU:s forskningsprogram bör ha följande inriktning: 0 nya metoder för att beskriva pågående samhällsförändringar. O drivkrafter och anpassningsmöjligheter i fråga om näringslivets struktur- förändringar, O konsekvensanalyser av olika utvecklingsalternativ nationellt och inter- nationellt, O politikanalys och utvärdering. Inom programmet bör även sådan forskning som avser glesbygdsinrik- tade frågor behandlas.

Utredningsförslag: Den regionalpolitiska utredningen framhåller vikten av samhällsvetenskaplig forskning för att utveckla kunskapsunderlaget för regionalpolitiken. Utredningen anser att ERU bör kunna spela en viktig roll dels i fråga om att stimulera sådan forskning vid universitet och högskolor, dels i fråga om spridningen av forskningsresultat till olika användargrupper. Glesbygdsdelegationen föreslår bl. a. att regeringen ge- nom omprioritering av forskningsmedel specialdestinerar medel för gles- bygdsinriktad forskning vid ett antal forskningsinstitutioner.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört dessa frågor delar i allt väsentligt utredningarnas syn på forskningens roll och betydelse. Vad gäller glesbygdsdelegationens förslag om hur man bäst kan tillgodose be- hovet av glesbygdsinriktad forskning är dock uppfattningarna delade. So- cialstyrelsen, statskontoret, lånsstyrelsema i Västernorrlands och Väster- bottens län m.fl. delar delegationens syn i fråga om omprioritering av forskningsresurser. Bl.a. länsstyrelsen i Örebro län motsätter sig att gles- bygdsinriktad forskning skall finansieras genom indragning av andra forsk- ningsresurser. ERU anser att det i det pågående forskningsprogrammet finns utrymme för forskning kring glesbygdernas problem och möjligheter.

Mina bedömningar: Som den regionalpolitiska utredningen framhåller finns det anledning tro att strukturförändringarna i samhället kommer att bli omfattande även i framtiden. Som grund för regionalpolitikens inrikt-

• Sida 150
•  Original

Prop. 1984/85: 115 . 142

ning och utformning är det därför viktigt att kontinuerligt följa och analyse- ra utvecklingen inom olika samhällssektorer. Det är också viktigt att kunna genomföra analyser av skilda utvecklingsalternativ, deras förutsättningar och konsekvenser regionalt och i andra avseenden. Forskningen har här viktiga uppgifter såväl i fråga om metodutveckling som i fråga om att genomföra olika analyser etc.

Regeringen har tidigare (prop. 1983/84: 107) angivit riktlinjer för att utveckla sektorsforskningen, så att långsiktig kunskaps- och kompetens- uppbyggnad sker i tillräcklig omfattning samt att den vetenskapliga kvalite- ten i forskningen stärks. I propositionen framhölls det angelägna i att sektorsorganen i tillräcklig utsträckning beaktar sitt ansvar för den långsik- tiga kunskapsuppbyggnad som sker inom högskolan.

Det är emellertid också viktigt att forskare inom universitet och högsko- lor får kännedom om de forskningsbehov som finns inom skilda samhälls- sektorer. Det är också viktigt att synsätt och resultat från forskningen får en bred spridning till olika användargrupper och kan utgöra underlag såväl i en bred samhällsdebatt som för politiska överväganden och beslut. Ex- pertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) har i dessa av- seenden centrala uppgifter på det regionalpolitiska området som länk mel- lan forskningen och användare av forskningens resultat. I ERU, vars huvuduppgifter är att initiera och samordna forskning på regionalpolitikens område och om strukturomvandlingsfrågor samt att se till att forskningsre— sultat blir kända och tillgängliga för olika intressenter, ingår företrädare för forskningen, berörda centrala och regionala myndigheter samt intresseor- ganisationer.

ERU har redovisat förslag till forskningsprogram med följande inrikt- ning: 0 nya metoder för att beskriva pågående samhällsförändringar, o drivkrafter och anpassningsmöjligheter i fråga om näringslivets struktur- förändringar, o konsekvensanalyser av olika utvecklingsalternativ nationellt och inter- nationellt. O politikanalys och utvärdering.

Jag anser att den uppläggning av forskningsprogrammet som ERU re- dovisar väl ansluter till vad jag inledningsvis framhållit om behovet och inriktningen av forskning på det regionalpolitiska området. Inom ramen för programmet bör även sådan forskning som avser glesbygdsinriktade frågor behandlas.

Genomförandet av ERU:s forskningsprogram sker huvudsakligen av forskare vid universitet och högskolor inom landet, men ocksåi samver- kan med internationella forskningsinstitutioner. En forskningsmiljö inom landet, av betydelse för en långsiktig kunskapsuppbyggnad på det regional- politiska området, är Centrum för regionalvetenskaplig forskning i Umeå högskoleregion (CERUM). CERUM som inrättades genom beslut av rege-

• Sida 151
•  Original

Prop. 1984/85: 115 143

ringen våren 1983 är en enhet inom Umeå universitet. Centrumet har en egen styrelse som består av representanter för forskningen vid samtliga högskolor inom regionen samt ERU, SIND, STU och svenska kommun- förbundet. F.n. genomförs vid CERUM ett forskningsprogram om Norrbottens utvecklingsproblem. Särskilda medel anvisades för programmet genom beslut av riksdagen (prop. 1982/83: 120, UbU 32, rskr 380). Till CERUM har också knutits ett större forskningsprogram om Kommunerna och fram- tiden. Detta program finansieras av sekretariatet för framtidsstudier inom forskningsrådsnämnden.

- I prop. 1984/85: 100 bil. 10 sid. 35 framhåller chefen för utbildningsde- partementet att även i fråga om forskning och utvecklingsarbete har de mindre högskolorna visat sig spela en viktig roll för den regionala utveck- lingen. De har inga fasta forskningsresurser men ändå förekommer där en icke obetydlig forskningsverksamhet. Inriktningen av denna verksamhet har ofta anpassats till lokala och regionala förutsättningar och behov. Den glesbygdsforskning som bedrivs vid högskolan i Östersund utgör ett exem- pel på detta.

7 . Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag förordat om

1. stöd till teknik- och kunskapsspridning i regionalpolitiskt priori- terade regioner ( avsnitt 3.3.2 ),

2. insatser för utveckling av bioteknisk forskning och utbildning vid universitetet i Umeå, för datateknisk forskning och utbildning vid högskolan i Luleå samt för rymdteknisk forskning och hög- skoleutbildning i Kiruna ( avsnitt 3.3.3 och 4.2.2 ),

3. regionalpolitiska insatser för nyföretagande, företagsförnyelse. företagsservice, utbildning samt produktutveckling och mark- nadsföring ( avsnitt 3.4.2 ),

4. verksamheter som bör vara berättigade till regionalpolitiskt stöd ( avsnitt 3.4.3 ),

5. den högsta andelen lokaliserings- och investeringsbidrag som skall kunna lämnas i samband med en investering ( avsnitt 3.4.3 ).

6. beloppsgräns för beslut om lokaliseringsstöd och investeringsbi- drag som bör kunna fattas av länsstyrelse ( avsnitt 3.4.3 ),

7. länsstyrelses möjligheter att lämna lokaliseringsstöd i orter eller kommuner utanför stödområdet vilka regeringen anger skall till- fälligt komma ifråga för regionalpolitiskt stöd ( avsnitt 3.4.3 ).

8. lån till regionala investmentbolag med huvudsaklig verksamhet i orter eller kommuner utanför stödområdet vilka regeringen

• Sida 152
•  Original

Prop. 1984/85: 115 144

10.

11.

12.

anger skall tillfälligt komma ifråga för regionalpolitiskt stöd (av- snitt 3.4.3), sysselsättningsstödets storlek i stödområdena A, B och C (av- snitt 3.4.3), stödberättigad verksamhet och högsta beloppsgräns för stöd till företag i glesbygd (avsnitt 3.5.2), högsta beloppsgräns för stöd till intensifierade kommunala sys- selsättningsinsatser (avsnitt 3.5.2), möjligheten att lämna stöd till företag eller ekonomisk förening för vissa godstransporter i glesbygd (avsnitt 3.5.2),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

13.

14.

15.

16.

17.

18. 19. 20.

22.

målen för och inriktningen av regionalpolitiken ( avsnitt 2.1 och 2.2 ). den geografiska inriktningen av det regionalpolitiska arbetet (av- snitt 2.3), ansvarsfördelningen och samverkan mellan olika myndigheter i genomförandet av regionalpolitiken samt inriktningen av den regionala projektverksamheten ( avsnitt 3.2.1 och 3.2.2 ), inriktningen av åtgärder för kunskaps- och teknikspridning (av- snitt 3.3.1). inriktningen av regionalpolitiska åtgärder för företagsutveckling, stöd i samband med nyetablering och expansion samt lokalise- ringssamråd ( avsnitt 3.4.1 . 3.4.3 och 3.4.6), nedsättningen av företagens socialavgifter ( avsnitt 3.4.4 ), verksamheten vid Stiftelsen Industricentra ( avsnitt 3.4.5 ), inriktningen av glesbygdsstödet och övriga insatser i glesbygd ( avsnitt 3.5 .], 3.5.2 och 3.5.3), . insatser för att stärka och bredda näringslivet i Malmfälten (av—

snitt 4.2.2), inriktningen av det nordiska regionalpolitiska samarbetet (av- snitt 5).

• Sida 153
•  Original

Prop. 1984/85: 115

145

8. Anslagsfrågor för budgetåret 1985/86

TOLFTE HUVUDTITELN

C. Regional utveckling

Innevarande budgetår anslås medel för regional utveckling över följande anslag och till följande huvudändamål.

Anslag Huvudändamål C 1. Regionalpolitiskt stöd: Äldre avskrivningslån/lokaliseringsbidrag Bidragsverksamhet Sysselsättningsstöd Offertstöd Centrala konsult- och utredningsinsatser C 2. Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringsbidrag (centrala Vissa lokaliserings- beslut) bidrag m.m. Lån till regionala investmentbolag C 3. Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån Lokaliseringslån C 4. Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringsbidrag Regionala (länsstyrelsebeslut) utvecklingsinsatser Investeringsbidrag Glesbygdsstöd Regionalt utvecklingsarbete C 5. Täckande av förluster Infriande av garantier

på grund av kredit- garantier till företag i glesbygder m. m.

C 6. Ersättning för Täckande av bortfall av nedsättning av social- socialavgifter i Norrbottens avgifter län

C 7. Särskilda utvecklings- Näringslivsfrämjande åtgärder, insatser i Bergslagen teknikspridning m.m. C 8. Särskilda glcsbygds- Stöd till företag och lokala

insatser i skogslänen utvecklingsprojekt i glesbygd

Jag har tidigare ( avsnitt 3.3.2 och 3.4.2 ) förordat att medel skall kunna anvisas för vissa nya ändamål under det anslag som nu disponeras av länsstyrelserna. Jag har också lämnat förslag till utformning av de olika stödformema.

Jag kommer vidare att föreslå att medel för beslut om offertstöd m.m. som fattas efter den 1 juli 1985 bör sammanföras med anslaget för Vissa lokaliseringsbidrag m. m. och att kostnaderna för sysselsättningsstödet bör bestridas från ett särskilt anslag. Jag har slutligen föreslagit att kostna- derna för ERU:s verksamhet fortsättningsvis bör bestridas från ett reser- vationsanslag.

Som en följd av bl. a. dessa förslag förordar jag att för budgetåret 1985/86

• Sida 154
•  Original

Prop. 1984/85:115 146

medel för regional utveckling ställs till regeringens förfogande över föl- jande anslag. Liksom i uppställningen av innevarande budgetårs anslag anger jag även huvudändamålen.

Anslag Huvudändamål C 1. Visst regionalpolitiskt Äldre lokaliseringsbidrag/av- stöd _. skrivningslån Aldre offertstöd C 2. Lokaliseringsbidrag m.m. Lokaliseringsbidrag (centrala beslut) Offertstöd Lån till regionala investment- bolag C 3. Lokaliseringslån Lokaliseringslån C 4. Regionala utvecklings- Lokaliseringsbidrag (läns- insatser m. m. styrelsebeslut) Investeringsbidrag Företagsutveckling Glesbygdsstöd

C5.

C6.

C7. C8.

Täckande av förluster p. g. a. kreditgarantier till företag i gles- bygder m. m.

Ersättning för nedsätt- ning av socialavgifter

Sysselsättningsstöd Expertgruppen för forskning om regional

Regional projektverksamhet

Teknikspridning m.m. Centrala konsult- och utredningsinsatser

Infriande av garantier

Täckande av bortfall av socialavgifter i Norrbottens län

Sysselsättningsstöd

Initiering och genomförande av regionalpolitisk forskning

utveckling (ERU)

m.m.

Riksdagen beslutade år 1979 att regionalpolitiskt stöd i form av avskriv- ningslån (numera lokaliseringsbidrag), utbildningsstöd, sysselsättnings- stöd, offertstöd och lokaliseringslån under budgetåren 1979/80—1983/84 fick beviljas — utöver outnyttjat utrymme av den ram för beslut om regionalpolitiskt stöd som fastställts för perioden 1973/74—1978/79 — inom en ram av 7400 milj. kr. (prop. 1978/79: 112 s. 140, AU 23, rskr 435). Denna ram har riksdagen senare beslutat att utöka med sammanlagt 821 milj. kr.

Vid behandlingen av regionalpolitiken våren 1984 beslöt riksdagen ( prop. 1983/84: 100 bil. 14, AU 23, rskr 452) att i avvaktan på den regional- politiska utredningens förslag förlänga denna ramperiod med ett år, dvs. t.o.m. budgetåret 1984/85 . Eftersom delramen för lokaliseringsbidrag be- räknades komma att tas i anspråk i sin helhet under budgetåret 1983/84 beslöts samtidigt att anvisa medel för centrala beslut om lokaliseringsbi-

• Sida 155
•  Original

Prop. 1984/85: 115 147

drag, som beviljas efter den 1 juli 1984, över ett särskilt reservationsanslag benämnt C 2. Regionalpolitiskt stöd: Vissa lokaliseringsbidrag m.m.

Efter ramperiodens utgång kan konstateras att endast ungefär hälften av den av riksdagen fastställda flerårsramen på sammanlagt 8221 milj. kr. har utnyttjats. Av de olika delramarna är det endast den för lokaliseringsbi- drag/avskrivningslån som överskridits.

Den viktigaste anledningen till att de för regionalpolitiskt stöd disponibla beslutsramarna inte har utnyttjats är att industriinvesteringarna varit små under perioden och därmed även efterfrågan på stöd. En annan anledning är den skärpning av stödreglema som skett under perioden.

Metoden att fastställa en flerårig beslutsram för vissa stödformer har tillämpats i flera omgångar. Skälen härför har framför allt varit dels att ge de stödgivande myndigheterna möjlighet att långsiktigt planera stödverk- samheten. dels att sätta en övre gräns för dess omfattning eftersom medel för dessa stödformer till stor del anvisades över förslagsanslag.

Jag kommer i det följande att föreslå att stödformer som inte är helt regelstyrda liksom innevarande budgetår anvisas över reservationsanslag. För att stödverksamheten även i fortsättningen skall kunna planeras lång- siktigt vill jag anmäla att jag räknar med att den skall bedrivas med samma inriktning och i samma omfattning under fyraårsperioden 1985/86—1988/ 89. Jag räknar således med följande belopp och ramar i milj. kr. för anslagen:

1985/86 1985/86— 1988/89

C 1. Visst regionalpolitiskt stöd 86 -— C 2. Lokaliseringsbidrag m.m. 362 I 448 C 3. Lokaliseringslån 300 1 200 C 4. Regionala utvecklingsinsatser m.m. 488 1952 C 5. Täckande av förluster p.g.a. kreditgarantier till

företag i glesbygder m. m. 0.001 — C 6. Ersättning för nedsättning av socialavgifter 360 1 440 C 7. Sysselsättningsstöd 120 480 C 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling 4,3 17 Summa 1720,4 6537

Därtill kommer de insatser jag redovisat på utbildningsdepanementets område samt de insatser på kommunikationsdepanementets område som statsrådet Boström senare skall redovisa.

• Sida 156
•  Original

Prop. 1984/85: 115 148

C 1. Visst regionalpolitiskt stöd

1983/84 Utgift 320 745 049l 1984/85 Anslag 350000 0001 1985/86 Förslag 86 000 000 ' Avser anslaget C 1. Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet

Från anslaget .bestrids huvudsakligen utgifter inom statens industriverks (SIND) huvudprogram Regional utveckling. De viktigaste ändamålen är regionalpolitiskt stöd i form av lokaliseringsbidrag, sysselsättningsstöd och offertstöd. Utgifterna för lokaliseringsbidrag som beviljas av länssty- relse belastar dock anslaget C 4. Regionalpolitiskt stöd: Regionala utveck- lingsinsatser (jfr prop. 1981/82: 113 , AU 23, rskr 388). Fr.o.m. budgetåret 1984/85 belastar vidare utgifterna för lokaliseringsbidrag som beviljas av statens industriverk eller regeringen från den 1 juli 1984 anslaget C 2. Regionalpolitiskt stöd: Vissa lokaliseringsbidrag m.m. (jfr prop. 1983/84: 100 bil. 14, AU 23, rskr 352). Verksamheten regleras av förord- ningen (1982: 677) om regionalpolitiskt stöd (omtryckt 1983z702, ändrad 1984: 608). Anslaget belastas även med utgifter för stöd som beviljats enligt tidigare förordningar som reglerat den regionalpolitiska stödverksamhe- ten.

Anslagsposten Lokaliseringsbidrag/avskrivningslån belastas även med utgifter för kapitaltillskott m.m. till Stiftelsen Industricentra, för lån till privata regionala investmentbolag som beviljats före den 1 juli 1984 (jfr prop. 1981/82: 113 s. 125 — 126 , AU 23, rskr 388), för ombyggnad av out- nyttjade bostadslägenheter i Kiruna (jfr AU 1981/82: 24 s. 33, rskr 305), för eventuell flyttning av Svenska Träimpregnering AB:s verksamhet i Lud- vika till ett närliggande industriområde (jfr prop. 1978/79: 126 s. 24 , AU 32, rskr 370) samt för ersättning till banker för deras administration av beviljat regionalpolitiskt stöd.

Från anslaget bestrids dessutom utgifter för utbetalning av tidigare bevil- jade utbildningsstöd samt för infriande av statliga garantier för lån i lokali- seringssyfte till rörelsekapital och marknadsföringsåtgärder som beviljats enligt förordningen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd.

Över anslaget anvisas också medel för centrala konsult- och utrednings- insatser för projekt som avses leda till utbyggnad eller etablering inom stödområdet eller i vissa orter eller kommuner som regeringen utser skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd i vissa fall (jfr prop. 1983/84: 100 bil. 14 5.46, AU 23, rskr 352).

• Sida 157
•  Original

Prop. 1984/85: 115 149

1983/84 1984/85 1985/ 86 Beräknad ändring

Stödform Utgift Anslag S IND F öredraganden Lokaliseri ngsbidrag/ avskrivningslån 212995 000 218 000000 —1318000000l —133000000l Utbildningsstöd 5 774 000 2 000 000 — 1 000 0002 —— 1 000 000 Sysselsättningsstöd 76 573 000 79 000 000 + 16 000 000 — 79 000 0003 Offertstöd 8910000 40 000000 — — 400000004 Infriande av statliga garantier för lån i 192 000 1 000 000 — 1 000 000 — 1 000 000 lokaliseringssyfte till rörelsekapital m.m. Regionala utvecklings-

bolag 10 000 000 — — — Centrala konsult- och

utredningsinsatser 6 301 000 10 000 000 + 5 000 000 — 10 000 0005 Summa 320 745 000 350 000 000 — 1 19 000 000 —264 000 000

* Utgifter för lokaliseringsbidrag som beviljas av statens industriverk och regeringen efter den 1 juli 1984 belastar innevarande budgetår anslaget C 2. Regionalpolitiskt stöd: Vissa lokaliseringsbidrag m.m. (fr. o. m. budgetåret 1985/86 anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m.m.) 2 Under förutsättning att nuvarande regler inte ändras 3 Utgiftema för sysselsättningsstöd föreslås fr. o. m. budgetåret 1985/86 belasta anslaget C 7. Sysselsättnings- stöd 4 Utgiftema för offertstöd som beviljas efter den 1 juli 1985 föreslås fr.o.m. budgetåret 1985/86 belasta anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m.m. 5 Utgiftema för centrala konsult- och utredningsinsatser föreslås fr. o. m. budgetåret 1985/86 belasta anslaget C 4. Regionala utvecklingsinsatser m. m.

Jag har tidigare ( avsnitt 3.4.3 ) redogjort för utfallet av stödverksamheten under de senaste budgetåren.

Beslut om lokaliseringsbidrag/avskrivningslån har under budgetåret 1983/84 fattats för 394 milj. kr. I denna summa ingår 33 milj. kr. i lån till privata regionala investmentbolag. Dessutom har beslut fattats om 10,4 milj. kr. i kapitaltillskott m. m. till Stiftelsen Industricentra. Ersättningarna till banker för deras administration av beviljat regionalpolitiskt stöd upp- gick till 4,3 milj. kr.

Utbildningsstöd har numera avskaffats som särskild stödform. Fyra företag har under budgetåret 1983/84 beviljats offertstöd med sam- manlagt 5,8 milj. kr.

Utestående garanterad kapitalskuld på lån i lokaliseringssyfte till rörel- sekapital och marknadsföringsåtgärder som beviljats enligt den numera upphävda förordningen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd uppgår till 0,4 milj. kr.

Av medel för centrala konsult- och utredningsinsatser har statens indu- striverk utnyttjat 4,2 milj. kr. och regeringen 2,2 milj. kr. under budgetåret 1983/84.

Statens industriverk

Lokaliseringsbidrag. SIND har beräknat att beslut under budgetåret 1985/86, under förutsättning att utrymme härför finns inom anslagen, kan

• Sida 158
•  Original

Prop. 1984/85: 115 150

komma att fattas för totalt ca 375 milj. kr. Härav beräknas ca 100— 125 milj. kr. avse lokaliserings— och investeringsbidrag varom beslut fattas av läns- styrelserna och som belastar anslaget C 4. Regionala utvecklingsinsatser.

Utbetalningarna beräknar SIND skall uppgå till 280 milj. kr., varav 200 milj. kr. för beslut som fattas efter den 1 juli 1984.

Utbildningsstöd. Utbildningsstöd upphörde som särskild stödform den 1 juli 1982. För budgetåret 1985/86 beräknar SIND ett medelsbehov av 1 milj. kr. för utbetalningar av stöd som tidigare beviljats.

F öredraganden

Medel för beslut om nya lokaliseringsbidrag som fattas av statens indu- striverk och regeringen anvisas fr.o.m. budgetåret 1984/85 över ett reser- vationsanslag benämnt C 2. Regionalpolitiskt stöd: Vissa lokaliseringsbi- drag m.m.

För att renodla anslagskonstruktionen föreslår jag, med anledning av de förändringar som skett under de senaste åren, att över förslagsanslaget C 1. Visst regionalpolitiskt stöd för budgetåret 1985/86 endast anvisas medel för beslut som fattats före detta budgetår. Jag beräknar medelsbeho- vet till 80 milj. kr. för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån som beviljats av länsstyrelse före den 1 juli 1982 samt av regeringen eller central myndighet före den 1 juli 1984. Häri ingår även medel för offertstöd som beviljas före den 1 juli 1985. I övrigt beräknar jag 5 milj. kr. för beslutade ännu inte utbetalade lån till privata regionala investmentbolag samt 1 milj. kr. för utbildningsstöd. Därtill kan komma ett mindre belopp för infriande av garantier för lån i lokaliseringssyfte till rörelsekapital och marknadsfö- ringsinsatser. Detta garantisystem är avskaffat sedan den 1 juli 1979.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Visst regionalpolitiskt stöd för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 86 000000 kr.

C 2. Lokaliseringsbidrag m. m.

1984/85 Anslag 264000000' 1985/86 Förslag 362000000

' Avser anslaget C 2. Regionalpolitiskt stöd: Vissa lokaliseringsbidrag m. m.

F.n. anvisas medel för två ändamål, lokaliseringsbidrag som beviljas genom beslut av statens industriverk eller regeringen samt lån till privata regionala investmentbolag, över detta anslag.

Statens industriverk

SIND uppskattar att summan av regeringens och SIND:s beslut om

• Sida 159
•  Original

Prop. 1984/85:115 . _ 151

lokaliseringsbidrag under budgetåret 1985/86 kommer att uppgå till ca 250—275 milj. kr. Verket föreslår att nuvarande begränsning av offertstö-

det till en ram av 40 milj. kr. slopas.

F öredraganden

Jag har i det föregående under punkten C 1. Visst regionalpolitiskt stöd närmare redogjort för bakgrunden till att medel för vissa nya ändamål fortsättningsvis bör anvisas över detta reservationsanslag.

De ändamål vartill medel under budgetåret 1985/86 bör anvisas över anslaget är _ —- lokaliseringsbidrag beslutade av statens industriverk eller regeringen

efter den 1 juli 1984, - offertstöd beslutade efter den 1 juli 1985, — lån till privata regionala investmentbolag, -— kapitaltillskott m.m. till Stiftelsen Industricentra, — ersättning till banker för administration av regionalpolitiskt stöd, — eventuella medel för ombyggnad av outnyttjade bostadslägenheter i Kiruna.

Jag har tidigare föreslagit att offertstödet i ökad utsträckning bör kunna utnyttjas för att lämna stöd med villkor om återbetalningsskyldighet eller andel i värdetillväxt. Jag beräknar att offertstöd under budgetåret 1985/86 kommer att lämnas till ett belopp av 40 milj. kr.

Erfarenheterna av de medel för lån till privata regionala investmentbolag som riksdagen ställt till regeringens förfogande är hittills goda. Jag föreslår därför att ytterligare lån med denna inriktning får lämnas inom ramen för detta anslag.

Eftersom jag tidigare föreslagit att Stiftelsen Industricentras verksamhet skall utvecklas på nuvarande verksamhetsorter och att inga nya industri- centra skall byggas förutser jag inte några stora kapitaltillskott till stiftelsen under budgetåret 1985/86.

För ersättning till banker för deras administration av regionalpolitiskt stöd beräknar jag 4 milj. kr. under budgetåret 1985/86.

För nämnda ändamål beräknar jag för budgetåret 1985/86 ett medelsbe- hov av sammanlagt 362 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 362 000000 kr.

C 3. Lokaliseringslån

1983/84 Utgift 171 128 2151 Reservation 2 275 781438] 1984/85 Anslag 500000000' 1985/86 Förslag 300 000000

' Avser anslaget Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån

• Sida 160
•  Original

Prop. 1984/85:115 152

Från anslaget bestrids utgifterna inom statens industriverks (SIND) huvudprogram Regional utveckling avseende lokaliseringslån. Verksam- heten regleras av förordningen ( 1982:677 ) om regionalpolitiskt stöd (om- tryckt 1983z702 ändrad 1984z608). Utbetalning förekommer även av lån som beviljats enligt tidigare förordningar som reglerat den regionalpolitis- ka stödverksamheten. Till skillnad mot lokaliseringsstöd i form av lokalise- ringsbidrag belastas detta anslag även med utgifter för lokaliseringslån som beviljas av länsstyrelse.

Jag har tidigare ( avsnitt 3.4.3 ) redogjort för utfallet av stödverksamheten under de senaste budgetåren.

Under budgetåret 1983/84 har beslut om lokaliseringslån fattats för 300,7 milj. kr. Lånetiden för lokaliseringslån fastställdes till i genomsnitt 10,8 år. Avbetalningsanstånd har medgivits med genomsnittligt 1,2 år. Ett fåtal företag har beviljats ränteanstånd. Någon direkt statlig subvention i sam- band med långivningen förekommer inte längre.

Under budgetåret 1983/84 har vidare utbetalats 171 milj. kr. i lokalise- ringslån. I räntor och avbetalningar har under budgetåret inbetalats 297 milj. kr. resp 415 milj. kr. 87,5 milj. kr. har avskrivits på grund av låntaga- rens konkurs och 39,3 milj. kr. har eftergivits. Utestående fordringar på lokaliseringslån uppgick den 30 juni 1984 till 3282 milj. kr. varav 92 milj. kr. beviljats enligt förordningen (1979: 59) om särskilt regionalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner.

Statens industriverk

Under budgetåret 1985/86 räknar SIN D med att beslut om lokaliserings- lån kommer att fattas för 200 milj. kr. Verket räknar med att även utbetal- ningarna kommer att uppgå till 200 milj. kr. under detta budgetår.

F öredraganden

För lokaliseringslån under budgetåret 1985/86 beräknar jag medelsbeho- vet till 300 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokaliseringslån för budgetåret 1985/86 anvisa ett reserva- tionsanslag av 300000000 kr.

C 4. Regionala utvecklingsinsatser m.m.

1983/84 Utgift 184 597 268I Reservation 264 534 017 " 2 1984/85 Anslag 398 250 000] 1985/86 Förslag 488 000 000 ' Avser anslaget Regionalpolitiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser 2 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till ca 33 milj. kr.

• Sida 161
•  Original

Prop. 1984/85: 115 . ' 153

Från anslaget bestrids kostnaderna för av länsstyrelserna beslutade lo- kaliserings- och investeringsbidrag enligt förordningen (1982: 677) om re- gionalpolitiskt stöd (omtryckt 1983: 702, ändrad 1984: 608). Vidare bestrids från anslaget kostnaderna för stöd i glesbygder till investeringar vid före- tag, kommersiell service, intensifierade kommunala sysselsättningsin- satser (IKS), samhällelig service samt hemarbete enligt förordningen ( 1979:638 ) om statligt stöd till glesbygd (omtryckt 1982:678. ändrad 1983:678 och 1984: 609). Kostnaderna för regionalt utvecklingsarbete, t. ex. projektverksamhet och åtgärder för regionalt nyföretagande, bestrids också från detta anslag.

Medlen disponeras av länsstyrelserna som fördelar medlen mellan de olika ändamålen. Samtliga länsstyrelser har tilldelats medel från anslaget.

Från anslaget har vidare avsatts 5 milj. kr. till regeringens förfogande för fördjupad samverkan mellan småföretag och högskolor ( prop. 1983/84: 135 , NU 42, rskr 379).

Över anslaget C 1. Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet har inne- varande budgetår anvisats medel för centrala konsult- och utredningsin- satser. Jag kommer att föreslå att även medel för detta ändamål och centrala medel för teknikspridning anvisas över anslaget C 4.

Länsstyrelserna

Samtliga länsstyrelser har inkommit med anslagsframställningar för bud- getåret 1985/86. Sammanlagt beräknar länsstyrelserna medelsbehovet till 506 655 000 kr.

Statens industriverk

Verket beräknar medelsbehovet för centrala konsult- och utredningsin— satser till 15 milj. kr.

F öredra ganden

Inom ramen för det s.k. länsanslaget har lånsstyrelsema möjlighet att inom en given medelsram göra avvägningar mellan olika insatser genom att lämna lokaliseringsbidrag/investeringsbidrag eller glesbygdsstöd eller att bedriva olika former av projektverksamhet.

Jag har tidigare (avsnitt 3.4.2) förordat att ett nytt ändamål — företagsut- veckling — förs in i länsanslaget. Företagsutveckling omfattar företagssti- mulerande åtgärder, företagsserviceåtgärder och stöd till bl. a. produktut- vecklings- och marknadsföringsprojekt i form av regionalpolitiskt utveck- lingskapital. Den senare stödformen kan lämnas till företag i stödområdena och i områden där, enligt regeringens beslut, regionalpolitiskt stöd tillfal- ligt skall kunna lämnas. Jag har också redovisat vilka principer och villkor som bör gälla för den fortsatta verksamheten.

• Sida 162
•  Original

Prop. 1984/85:115 154

Medel under detta anslag bör således disponeras av länsstyrelserna för följande ändamål. — Lokaliseringsbidrag i stödområde A—C och i områden där, enligt rege- ringens beslut, regionalpolitiskt stöd tillfälligt skall kunna lämnas. — Investeringsbidrag utanför nämnda områden.

— Företagsutveckling.

— Statligt stöd till glesbygd.

— Regional projektverksamhet.

Det ankommer på regeringen att fördela anslaget mellan länen och att utfärda de föreskrifter som krävs. Det ankommer på resp. länsstyrelse att med utgångspunkt häri fördela anvisade medel mellan angivna ändamål och lämna föreskrifter och riktlinjer till de organ i länen som skall fatta beslut i de enskilda fallen.

Vidare bör regeringen disponera medel från anslaget för följande ända- mål.

— Teknik- och kunskapsspridning i regionalpolitiskt prioriterade regioner. — Centrala konsult- och utredningsinsatser.

Jag har i avsnitt 3.3.2 redovisat vilka principer och villkor som bör gälla för medlen till teknik- och kunskapsspridning. För medlen till centrala konsult- och utredningsinsatser bör nuvarande principer gälla.

Medelsbehovet för samtliga ändamål under anslaget har jag beräknat till 488 milj. kr.

Jag avser att föreslå regeringen att lånsstyrelsema bör disponera 457 milj. kr. och beräknar att högst 80 milj. kr. därav skall användas till regional projektverksamhet.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Regionala utvecklingsinsatser m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 488 000000 kr.

C 5. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbyg- der m. m.

1983/84 Utgift 4442185 1984/85 Anslag 1000 1985/86 Förslag 1000

Från anslaget bestrids kostnaderna för att infria statliga garantier för lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service enligt förord- ningen (1979: 638) om statligt stöd till glesbygd (omtryckt 1982: 678, ändrad 1983: 678 och 1984: 609). Vidare bestrids från detta anslag kostnaderna för att infria garantier för lån som har lämnats enligt förordningen (1973: 608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd (omtryckt 1978: 186,

• Sida 163
•  Original

Prop. 1984/85: 115 155

upphävd 1980: 877), förordningen (1976: 208. upphävd 1979:638) om stat- ligt stöd till skärgårdsföretag och förordningen (1978:465, upphävd 1979:638) om särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder.

Länsstyrelserna

Samtliga länsstyrelser har inkommit med anslagsframställningar för bud- getåret 1985/86. Sammanlagt föreslår länsstyrelserna en ram för statlig garanti på 78,7 milj. kr.

F öredraganden

Riksdagen har hittills årligen fastställt storleken på den ram som anger utrymmet för att teckna nya kreditgarantier. För innevarande budgetår uppgår den s.k. garantiramen till 52 milj. kr.

I prop. 1983/84: 150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1984/85, m.m. togs frågan upp om utformningen av statens kreditgarantigivning i framtiden. Förslaget innebar att man fr.o.m. nästa budgetår skall gå över till ett system med s.k. engagemangsramar. Detta blev också riksdagens beslut. Engagemangsram innebär att den kreditgi- vande myndigheten beviljas en flerårig ram för garantigivningen med möj- lighet till ny kreditgarantigivning inom denna totalram i mån av utrymme. Systemet medför att myndigheterna får incitament att förkorta garantier- nas löptider och även i övrigt hålla nere belastningen på garantiramarna. Detta är långsiktigt av statsfrnansiell betydelse eftersom långa löptider på kreditgarantiema försvårar omprioriteringar och binder staten för poten— tiella utgiftsåtaganden under lång tid.

I enlighet med det principbeslut som jag nu har redovisat vill jag föreslå att lånsstyrelsema fr.o.m. den 1 juli 1985 i stället för årliga kreditgarantira- mar tilldelas en s.k. engagemangsram. Efter samråd med chefen för fl- nansdepartementet föreslår jag att denna byggs upp successivt tills den uppgår till 290 milj. kr. För budgetåret 1985/86 bör ramen fastställas till 52 milj. kr. Utrymme för ny kreditgivning skapas i fortsättningen dels genom amorteringar av lån med statliga kreditgarantier som tecknats efter den 1 juli 1985, dels genom det utrymme som skapas genom den successiva uppbyggnad av engagemangsramen som jag förordat. Förluster till följd av infriade garantier skall inte utgöra utrymme för ny garantigivning.

Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med oförändrat belopp, 1 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

[. medge att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service får beviljas i sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier räknat från den 1 juli 1985 uppgår till högst 52 000000 kr.,

2. till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsan- slag av 1000 kr.

• Sida 164
•  Original

Prop. 1984/85: 115 156

C 6. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

1983/84 Utgift 205 289 278 1984/85 Anslag 330 000 000 1985/86 Förslag 360 000 000

Från anslaget. som disponeras av riksförsäkringsverket, täcks bortfall av avgiftsinkomster till följd av tillämpningen av lagen (1983: 1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län.

Enligt denna lag skall den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter sammanlagt utgår enligt lagen (1984: 668) om upphörd av socialavgifter från arbetsgivare sättas ned med tio procentenheter för verksamheter inom vissa näringsgrenar som bedrivs i Norrbottens län. För nedsättning av egenavgifter gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) . Berörda näringsgrenar är gruvverksamhet, tillverkning, pro- duktionsvaruinriktad partihandel, uppdragsverksamhet och hotell-, pen- sionats- och campingverksamhet. Ett särskilt bidrag till kostnaden för socialavgifter lämnas vid ökning av sysselsättningen. Utgifter för detta bidrag belastar anslaget C 7. Sysselsättningsstöd.

Verksamheter inom nämnda näringsgrenar som bedrivs i Svappavaara samhälle är befriade från socialavgifter'och allmän löneavgift under tiden den 1 januari 1984—den 31 december 1993.

Riksförsäkringsverket

Verket beräknar medelsbehovet för ersättning för nedsättning av social- avgifter till 350 000 000 kr. Hänsyn har härvid inte tagits till de löneökning- ar som kan komma att inträffa under åren 1985 och 1986.

F öredraganden

Jag har tidigare ( avsnitt 3.4.4 ) föreslagit att det nuvarande systemet med nedsättning av företagens socialavgifter i Norrbottens län bör bibehållas oförändrat både vad gäller geografisk och branschmässig omfattning.

Med hänvisning härtill hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag om 360 000 000 kr.

C 7. Sysselsättningsstöd Nytt anslag (förslag) 120000000

Medel för utgifter för sysselsättningsstöd anvisas innevarande budgetår över anslaget C 1. Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet. Jag har

• Sida 165
•  Original

Prop. 1984/85: 115 157

tidigare föreslagit att över sistnämna anslag fortsättningsvis endast skall anvisas medel för beslut som fattas före den 1 juli 1985 . Jag föreslår därför att medel för sysselsättningsstöd fr.o.m. budgetåret 1985/86 anvisas över ett nytt förslagsanslag, benämnt C 7. Sysselsättningsstöd.

I aVsnitt 3.4.3 har jag närmare redogjort för utfallet av verksamheten med sysselsättningsstöd under de senaste åren. Jag har där även föreslagit att sysselsättningsstödet skall höjas i samtliga stödområden. Det bidrag till kostnaden för arbetsgivaravgifterna som under vissa förutsättningar läm- nas vid verksamheter i Norrbottens län bör även fortsättningsvis belasta anslaget för sysselsättningsstöd.

Jag beräknar mot bakgrund härav det totala medelsbehovet för syssel- sättningsstöd under budgetåret 1985/86 till 120 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Sysselsättningsstöd för budgetåret 1985/86 anvisa ett för- slagsanslag av 120000000 kr.

C 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling

Nytt anslag (förslag) 4 300 000

F.n. bestrids kostnaderna för expertgruppens för forskning om regional utveckling ( ERU) verksamhet över anslaget A 3. Kommittéer m.m. Dessa kostnader redovisas under en särskild anslagspost, som behandlas som ett särskilt reservationsanslag. För budgetåret 1984/85 har 4,12 milj. kr. anvi- sats för ERU.

Expertgruppen

ERU har inkommit med anslagsframställning för budgetåret 1985/86. Medelsbehovet beräknas till 5,29 milj. kr.

Föredraganden

Jag har tidigare ( avsnitt 6 ) redovisat min syn beträffande behovet av forskning som kan bidra till att förbättra kunskapsunderlaget för regional- politiken och det angelägna i att synsätt och resultat från forskningen får en bred spridning till olika användargrupper. Jag har också redovisat den roll som ERU bör ha i dessa avseenden som länk mellan forskningen och användare av forskningens resultat. Med hänsyn till inriktningen av ERU:s verksamhet anser jag att medel fortsättningsvis bör anvisas över ett sär- skilt reservationsanslag.

Med hänsyn till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Expertgruppen för forskning om regional utveckling för bud- getåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 4 300000 kr.

• Sida 166
•  Original

Prop. 1984/85: 115 158

ÅTTONDE HUVUDTITELN

D. Högskola och forskning

Jag har tidigare redovisat och motiverat följande förslag som avser särskilda åtgärder för att främja forskning och utveckling inom Umeå högskoleregion.

Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet föreslår jag att universitetet i Umeå för budgetåret 1985/86 tillförs 20 milj. kr. att under en fyraårsperiod disponeras för en intensifiering av den påbörjade satsningen inom det biotekniska området.

Vidare bör högskolan i Luleå för budgetåret 1985/86 tillföras 8 milj. kr. att under en fyraårsperiod disponeras för en förstärkning av datateknisk forskning och utbildning.

Regionsstyrelsen i Umeå högskoleregion bör för budgetåret 1985/86 tillföras 1 milj. kr. för att utreda förutsättningama och formerna för en högskoleutbildning inom det rymdtekniska området i Kiruna samt för att genomföra en sådan utbildning. Medlen är avsedda att utnyttjas under en fyraårsperiod.

Vidare föreslår jag, efter samråd med statsrådet I. Carlsson, att Kiruna geofysiska institut tillförs 4 milj. kr. att under en fyraårsperiod disponeras för en utvidgning av forskningsverksamheten vid institutet mot rymdtek- nologiskt intressanta tillämpningsområden.

Kostnaderna för den verksamhet som efter fyraårsperioden kommer att bedrivas inom de berörda områdena bör, som jag tidigare anfört, bestridas inom ordinarie forsknings- och utbildningsanslag.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna för budgetåret 1985/86 anvisa ett i förhållande till prop. 1984/85:100 bil. 10 punkt D 23 med 20000000 kr. förhöjt reservationsanslag av 431273000 kr.,

2. till Tekniska fakulteterna för budgetåret 1985/86 anvisa ett i förhållande till prop. 1984/85: 100 bil. 10 punkt D 24 med 8000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 406 974000 kr.,

3. till Lokala och individuella linjer och enstaka kurser anvisa ett i förhållande till prop. 1984/85: 100 bil. 10 punkt D 13 med 1000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 379 005 000 kr.,

4. till Kiruna geofysiska institut för budgetåret 1985/86 anvisa ett i förhållande till prop. 1984/85: 100 bil. 10 punkt D 38 med 4000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 19678 000 kr.

• Sida 167
•  Original

Prop. 1984/85: 115 159

Bilaga I.] Den regionala problembilden Innehållsförteckning 1.1 Inledning .............................................. 160 1.2 Befolkningsutvecklingen under perioden 1950—2000 ........ 160 1.3 Sysselsättningsutvecklingen under perioden 1950—2000 ..... 168 1.4 Pendlingen ' ............................................. 177 1.5 Sysselsättningsgrader och arbetskraftsutbud under perioden 1975—2000 ............................................. 177 1.6 Arbetskraftsutbudet under perioden 1980—2000 ............ 181 Bilaga 1.1.1 Regional utveckling och mellanregional utjämning . . 183 1 Befolkningsutvecklingen ...................... 183 2 Arbetsmarknadsförhållanden m.m. ............. 200 3 Näringsstrukturen ............................ 213 Bilaga 1.1.2 Befolknings- och sysselsättningsutveckling m.m. inom de regionalpolitiska stödområdena ........... 226 Bilaga 1.1.3 Prognoser över befolknings- och sysselsättningsut- vecklingen under perioden 1980—2000 ............ 232 Bilaga 1.1.4 Regional avgränsning av regionalpolitiska utredning- ens landsdelar/kommungrupper .................. 238

• Sida 168
•  Original

Prop. 1984/85: 115 160

1.1 Inledning

Den regionalpolitiska utredningen (RUT) har redovisat ett omfattande material avseende befolknings- och sysselsättningsutvecklingen, syssel- sättningsgrader, arbetslöshetssituation m.m. (SOU 1984: 74 och Ds 1 1984: 25). I denna bilaga redovisas därför endast översiktligt den regionala problembilden. Den regionalpolitiska utredningen redovisar geografiska avgränsningar omfattande tolv landsdelar/kommungrupper. Denna indel- ning används även i denna översikt av den regionala problembilden (geo- grafiska avgränsningar se bilaga 1.1.4). Därutöver redovisas några data över utvecklingen inom de nuvarande stödområdena A-C och i området utanför dessa. Genomgången grundas på en analys av utvecklingen i samt- liga kommuner. Bakgrundsuppgifter till bl.a. denna analys återfinns i bilagorna 1.1.1—1.1.3.

1.2 Befolkningsutvecklingen under perioden 1950—2000

Under perioden 1950-1983 ökade befolkningen i hela landet med närma- re 1,3 miljoner invånare eller med 18%. Samtidigt ökade befolkningen i skogslänen med drygt 30000 personer eller med omkring 2%. En väsent- ligt större befolkningsökning skedde i storstadslänen med drygt 760000 och inom gruppen övriga län med närmare 530000 personer. vilket motsva- rade en ökning med 34 resp. 17%. En avsevärd koncentration av landets befolkning till storstadslänen har således skett under denna period. År 1983 fanns drygt en tredjedel av landets invånare i dessa län. Koncentra- tionen av befolkningen till storstadslänen skedde dock främst under 1950- och 1960-ta1en medan dessa läns befolkningsandel inte förändrats nämn- värt efter år 1970. Länsstyrelsernas senaste" prognoser innebär för peri- oden 1984-2000 återigen en koncentration av befolkningen till storstads- länen och då huvudsakligen till Stockholms län. Skogslänens andel beräk- nas samtidigt minska med omkring en halv procentenhet, medan ingen nämnvärd förändring väntas ske av andelen för gruppen övriga län (se figur 1.1).

• Sida 169
•  Original

Prop. 1984/85: 115 161

Figur 1.1 Befolkningsutvecklingen inom vissa länsgrupper och i hela riket mellan åren 1950, 1960, 1970, 1980 och 1984 samt åren 1990 och 2000 enligt 1984 års länsstyrelseprognoser (index där år 1950 = 100). För år 1984 endast preli- minära uppgifter.

Index År 1950=1oo

140

_ _ . . .. Storstadslän

130

120

o..-o.....n-uuu ...... Riket totalt

./ ”'"'HÖvriga län

110

100 1 ' ' ' '- Skogslän 9 1950 1960 1970 1980 1984 1990 2000

' Avser Värmlands. Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands. Jämtlands. Väs- terbottens samt Norrbottens län.

För att bättre förstå den befolkningsutveckling som skett bör förändring- arna delas upp i födelseöverskott/underskott resp. nettoflyttning. I vissa fall kan det också vara motiverat att dela upp nettoflyttningseffektema efter hur dessa beror på inrikes- resp. utrikes omflyttning.

• Sida 170
•  Original

Prop. 1984/85:115 162

Som framgår av tabell 2.1.1 har befolkningsutvecklingen inom skogs- länen* kännetecknats av en förhållandevis kraftig befolkningsminskning under såväl 1960-talets senare hälft som under 1980-talets början medan 1970-talet innebar en något lägre befolkningstillväxt. En omfattande net- toutflyttning från skogslänen under perioden 1966-1970 övergick under 1970-talet i en klar nettoinflyttning medan början av 1980-talet åter innebar flyttningsförluster men i en väsentligt lägre takt än tidigare. Ända fram till slutet av 1970-talet balanserades flyttningsförlusterna i skogslänen av ett årligt födeISeöverskott i storleksordningen 5000 personer. Under 1970-talet upphörde födelseöverskotten och under perioden 1981-1983 förbyttes des- sa i underskott med drygt 2000 personer årligen.

Befolkningsutvecklingen inom storstadslänen karaktäriseras av att såväl födelseöverskott som totala flyttningsvinster bidrog till en klart positiv befolkningsutveckling under hela perioden 1966-1983. Invånarantalet i storstadslänen påverkades dock negativt genom flyttningsrörelserna under 1970-talet genom att en årlig nettoutflyttning till landets övriga lån på ca 6800 personer översteg ett positivt flyttningsnetto gentemot utlandet på omkring 5 000 personer per år. Under perioden 1981-1983 skedde dock åter en nettoinflyttning till storstadslänen från landets övriga län samtidigt som nettot gentemot utlandet fortsatte att vara positivt. Tilläggas bör dock att befolkningsutvecklingen varierar väsentligt mellan storstadslänen. Stock- holms län har genomgående haft den gynnsammaste utvecklingen, medan Göteborgs och Bohus län noterat betydande flyttningsförluster. Delvis beror dock dessa förluster på en betydande utflyttning till vissa kommuner i angränsande län, som tillhör Göteborgsregionens arbetsmarknad.

Inom gruppen övriga län bidrog ungefär lika stora födelseöverskott och flyttningsvinster till en klart positiv befolkningsutveckling fram till början av 1980-talet. Under perioden 1981-1983 stagnerade dock invånarantalet inom denna länsgrupp genom att de tidigare födelseöverskotten och flytt- ningsvinsterna i stort sett upphörde.

Länsstyrelsernas senaste prognoser från våren 1984 innebär för skogs- länens del att födelseunderskotten för hela 1980—talet kommer att bli om- kring 3 400 personer per år. Detta är en klart högre nivå än under perioden 1981-1983. För storstadslänens del visar prognoserna på ett årligt födelse- överskott med 2000 personer under perioden 1981-1990, vilket nästan betyder en halvering av de födelseöverskott som dessa län noterade under 1980-talets första år. Samtidigt bör dock noteras att det endast är Stock- holms län som väntas svara för dessa överskott medan prognoserna för Malmöhus- och Göteborgs och Bohus län innebär att antalet döda i stort sett väntas balansera antalet födda. Prognoserna för gruppen övriga län betyder i sin tur ett födelseunderskott med 2 400 personer årligen under 1980-talet. Jämfört med utvecklingen under perioden 1966-1983 betyder

" Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands. Jämtlands, Väs- terbottens och Norrbottens län.

• Sida 171
•  Original

Tabell 1.1 Befolkningsförändringar under perioden 1966—1983 samt prognos för perioden 1981—1990 enligt 1984 års länsstyrelseprognoser. Länsgrupp Befolkningsförändringar i genomsnitt per år (avrundade värden)

F ödelseöverskott Nettoflyttning' Total förändring

1966— 1971— 1981— 1981— 1966— 1971— 1981— 1981- 1966— 1971— 1981— 1981— 1970 1980 1983 19902 1970 1980 1983 19902 1970 1980 1983 19902

Storstadslän 14 600 9 000 3 800 2 000 21 800 — 1 800 4 100 3 600 39 800 6 600 7 900 5 900 Skogslän 5 000 0 —2 100 —3 400 —9 200 3 600 — 1 700 —900 — 3 800 3 300 — 3 700 — 3 800 Ovriga län 14 600 6 200 100 ——2 400 14 200 6 800 — 200 2 400 27 800 12 600 0 — 400 Riket totalt 34 200 15 200 1 600 -—3 700 26 800 8 600 2 300 5 200 63 800 22 600 6 300 1 600

' Inklusive utrikes omflyttning

2 Prognosmodellen utgår från år 1980 som basår, varför en redovisning av prognosen med utgångspunkt från faktiska värden t.o.m. år 1983 blir missvisande. Observera också att summerade över ett antal år överensstämmer inte summan av prognoserna över fördelseöverskott och nettoflyttning exakt med den totala befolkningsförändringen.

Källor: SoS, Befolkningsförändringar (SCB) och länsplaneringens databas (UMDAC).

Prop. 1984/85

115

163

• Sida 172
•  Original

Prop. 1984/85: 115 164

detta att de stadigt minskande överskotten kommer att övergå i födelseun- derskott.

Länsstyrelsernas prognoser över nettoflytmingen visar för hela 1980-ta- let på en nettoinflyttning till storstadslänen och gruppen övriga län med omkring 3 600 resp. 2 400 personer (tabell 1.1). Jämfört med den faktiska nettoflyttningen under perioden 1981—1983 betyder detta en viss minskning för storstadslänens del, medan det för gruppen övriga län innebär en väsentligt gynnsammare utveckling. Beträffande storstadslänen bör samti- digt påpekas att det främst är Stockholms län som väntas svara för merpar- ten av nettoinflyttningen, medan Göteborgs och Bohus län får en nettout- flyttning av ungefär samma omfattning som Malmöhus väntade nettoin- flyttning, dvs. ca 900 personer per år. Prognoserna för skogslänen betyder en årlig nettoutflyttning med 900 personer under 1980-talet, vilket är en halvering av den faktiska nettoutflyttningen under 1980-talets första år.

Den stabilitet i befolkningshänseende som utmärker skogslänen som helhet under perioden 1950-1983 gäller emellertid inte när man studerar den inomregionala utvecklingen. Således har flertalet kommuner i det s.k. norra inlandet haft en betydande folkminskning medan större kommuner främst stödjepunkter inom detta område och längs Norrlands kustland haft en betydande ökning av sin folkmängd. Under perioden har invånarantalet i norra inlandet minskat i ungefär samma takt som det har ökat i dessa stödjepunkter (tabell 1.2).

Även i Syd- och-Mellansverige varierade befolkningsutvecklingen påtag- ligt mellan de större och de mindre kommunerna. Detta gällde emellertid främst fram till början av 1970-talet med en dubbelt så stor befolkningsök— ning relativt sett i de s.k. stödjepunkterna som i de medelstora och mindre regionerna i samma områden. Under 1970-talet var tillväxten lika stor i dessa båda kommungrupper medan utvecklingen under de senaste åren åter varit något gynnsammare i stödjepunkterna.

I de tre storstadsregionema var det under perioden 1971 — 1982 främst födelseöverskotten som bidrog till befolkningstillväxten, medan flyttnings- rörelserna verkade i motsatt riktning med undantag för Stockholmsre- gionen som hade en liten nettoinflyttning. För stödjepunkter i Syd- och Mellansverige och i norr förstärkte betydande födelseöverskott en förhål- landevis stor nettoinflyttning, vilket resulterade i en gynnsam befolknings- utveckling. Detta gållde särskilt stödjepunkterna i norr. Även de medel- stora/mindre regionerna i Syd- och Mellansverige hade en omfattande nettoinflyttning, men samtidigt var födelseöverskotten obetydliga.

Bland RUT:s övriga områden var det under samma period endast medel- stora/mindre regioner i norr som hade nettoflyttningsvinster, medan de övriga områden förlorade invånare genom omflyttningen. Detta gällde särskilt för Bergslagen och det norra inlandet där nettoutflyttningen var förhållandevis stor. Mer nämnvärda födelseunderskott relativt sett hade endast medelstora/mindre regioner i norr, norra inlandet samt östra Små- land (tabell 1.3).

• Sida 173
•  Original

Prop. 1984/85: 115 .; 165

Tabell 1.2 Befolkningsutvecklingen i av RUT definierade landsdelar/kommungrupper mellan åren 1950, 1960, 1970, 1983, 1990 och 2000 (avrundade värden)

Landsdel/ 1 OOO-tal Förändring ( %) kommungrupp Antal invånare (index 1950 = 100) Andel invånare

1950 1983 1960 1970 1983 1990 2000 1950 1983

Stockholmsregionen 1 055 1 509 116 136 143 146 150 15 18 Göteborgsregionen 495 696 1 14 136 141 139 137 7 8 Sydvästra Skåne 328 404 113 135 138 139 140 5 5 Stödjepunkter i Syd-

och Mellansverige 1394 1760 107 121 126 127 127 20 21 Stödjepunkter i

skogslänen 715 898 1 13 117 126 125 125 10 11 Medelstora/mindre

regioner i Syd-

och Mellansverige 1431 1614 99 109 113 113 113 21 19 Sjuhäradsbygden 160 177 105 112 111 110 108 2 2 Ostra Småland 130 113 96 92 87 85 83 2 1 Gotland 59 56 92 92 95 95 97 1 1 Bergslagen' 305 31 l 1 12 109 102 98 96 4 4 Medelstora/mindre

regioner i norr 424 379 95 89 89 88 85 6 5 Norra inlandet 475 363 99 81 76 73 71 7 4

' Den geografiska avgränsning som regionalpolitiska utredningen gör avviker från den avgränsning riksdagen gjort (prop. 1983/84: 157, AU 23, rskr 352) genom att Sandvikens kommun tagits bort och Surahammars kommun lagts till. Källor: Ds 1 1984: 25, länsplaneringens databas (UMDAC) samt 1984 års länsstyrelseprognoser.

Tabell 1.3 Total folkmängdsförändring uppdelad på nettoflyttning resp. födelseöverskott/underskott i landsde- lar/kommungrupper under perioden 1971—1982

Landsdel/ Förändring antal inv. därav kommungrupp nettoflyttning' födelseöverskott 1971— 1982 % % %

Stockholmsregionen 64 550 4,5 1 470 0,1 63 080 4,4 Göteborgsregionen 18 820 2,8 — 1 1 770 — 1.7 30 590 4,5 Sydvästra Skåne 11460 2,6 - 4 950 — l .1 16410 3,7 Stödejpunkter i Syd-

och Mellansverige 77 650 4,6 23 140 1,4 54 510 3,2 Stödjepunkter i skogslänen 60 100 7.2 33 200 4,0 26 900 3,2 Medelstora/mindre

regioner i Syd- och Mellansverige 59 540 3,8 56 760 3,7 2 780 0,1 Sjuhäradsbygden — 1 220 —0.7 — 3 100 — 1.7 1 870 1.0 Ostra Småland — 5 690 —4.8 — 2270 —1,9 — 3420 —2,9 Gotland 2 120 3.9 Bergslagen —19010 —5.7 —14500 —4.4 — 4510 —l,3 Medelstora/mindre

regioner i norr 3 160 0.8 18 810 5,0 — 15 650 —4.2 Norra inlandet -20520 —5,3 — 9410 —2,4 —11110 —2,9

' Inklusive utrikes omflyttning. Källor: Länsplaneringens databas (UMDAC).

• Sida 174
•  Original

Prop. 1984/85: 115 166

Tabell 1.4 Befolkningsutvecklingen inom olika stödområden och övriga delar av landet under perioden 1970—

1990 Område Antal invånare (1000-tal) Årlig relativ förändring (%) 1970 1983 1990 1971—1975 1976—1980 1981—1983 1984—1990

Stödområde A 187 175 166 —0.6 —0.4 —0.7 -—0,7

" B 218 188 185 —0.8 —1,9 —0,4 —O,2 " C 772 769 756 0,2 —0.1 —0.3 —0,2 Summa A—C 1 177 1 132 1 107 —0,1 —0,5 -0.4 ——0,3 Övriga landet 6767 7 019 7 049 0.4 0,3 0.1 0.1 Riket totalt 8077 8337 8334 0,3 0,3 0,1 0,0

Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC).

Befolkningsutvecklingen inom de regionalpolitiska stödområdena och i övrigt delar av landet redovisas i tabell 1.4. Som framgår av denna tabell hade stödområde B den klart ogynnsammaste befolkningsutvecklingen under perioden 1971-1983 med en minskning av invånarantalet med 30000 personer eller sammanlagt omkring 14%. Samtidigt förlorade stödområde A 12000 invånare vilket motsvarade en minskning med 6%. Invånarantalet i stödområde C vari stort sett oförändrat, medan folkmängden ökade med omkring 4% utanför stödområdena. Under peroden 1981—1983 hade dock stödområde A en procentuellt sett större befolkningsminskning än stödom- råde B och C vilka hade en likartad utveckling. Sammanfattningsvis kan konstateras att stödområdena tillsammas och var för sig haft en klart ogynnsammare befolkningsutveckling än resten av landet under perioder- na 1971—1975. 1976—1980 och 1981—1983. Vidare har stödområde A och B haft en sämre utveckling än stödområde C.

Länsstyrelsernas senaste prognoser (från år 1984) fram t.o.m. år 1990 innebär beträffande stödområdena att i stort sett samma tendens som under de senaste åren beräknas bestå med en klart större befolknings- minskning i stödområde A än i stödområde B resp. C, vilka väntas få en något mindre negativ men likartad utveckling. Invånarantalet utanför stöd- områdena väntas inte förändras nämnvärt under 1980-talet.

De områden som enligt folk- och bostadsräkningarnas definition utgör glesbygd har under perioden 1965—1980 haft en starkt avtagande befolk- ningsminskning. Under 1960-talets senare hälft minskade invånarantalet i dessa områden med omkring 250000 eller med ca 14 % medan minskningen under perioden 1975—1980 endast var 12 000 personer eller omkring en procent. Även enligt en snävare avgränsning av glesbygdsområden som industridepartementet redovisat ( prop. 1981/82:113 , bilagedel sid. 489— 490) har befolkningsminskningen planat ut under perioden 1965—1980. I detta fall från ca —12 % under perioden 1965—1970 till ca —2% under 1970-talets senare hälft.

En faktor som successivt ökat i betydelse för befolkningsutvecklingen i olika regioner är den naturliga folkmängdsförändringen som är beroende

• Sida 175
•  Original

Prop. 1984/85: 115 ___ 167

av åldersstrukturen. Som delvis framgått tidigare har ett ökande födelseun- derskott en alltmer negativ betydelse för befolkningsutvecklingen i många kommuner och regioner. Dessa kommuner och regioner har dessutom ofta redan en betydande nettoutflyttning, vilken medför att andelen personer i arbetsför ålder. minskar ytterligare och att skevheten i åldersstrukturen förstärks. Detta betyder emellertid i sin tur att det lokala/regionala arbets- kraftsutbudct krymper. vilket i viss utsträckning minskar behovet av nya arbetstillfällen för att upprätthålla sysselsättningsgraden. Andelen för- värvsarbetande är dock redan i nuläget förhållandevis låg i många av de kommuner/regioner som främst berörts eller kommer att beröras av- pro- blem av denna typ.

För att i någon mån belysa var och av vilken omfattning problem med ökande födelseunderskott. nettoutflyttning och förändringari arbetskrafts- utbudet kan väntas redovisas i tabell 1.5 länsstyrelsernas senaste progno- ser för dessa variabler under 1980-talet fördelade på landsdelar/kommun- grupper. Som tidigare påpekats utgår man i länsstyrelsernas prognosmo- dell från basåret 1980. vilket bl. a. medför att nettoflyttning m.m. måste redovisas för hela prognosperioden.

Tabell 1.5 Länsstyrelsernas prognoser 1984 för summerade födelseöverskott/under- skott och nettoflyttning under perioden 1981—1990 samt förändringar av arbetskraftsutbudet (15—64 år) under perioden 1980—1990 i landsdelar/ kommungrupper och i hela riket (avrundade värden)

Landsdel/ Födelse- Nettoflyttning Förändring kommungrupp överskott arbets- kraftsutbud'

Stockholmsregionen 24 000 32 000 51 100 Göteborgsregionen 6 500 — 12 100 800 Sydvästra Skåne 1 200 1 900 6 900 Stödjepunkter i Syd-

o. Mellansverige 3 900 16600 16500 Stödjepunkter i skogs-

länen 4 800 - 7 400 6 400

Medelstora/mindre regioner i Syd/Mellan- sverige —24 000 20 600 17 000 Sjuhäradsbygden —- 3 200 1 000 700 Ostra Småland — 4 400 — 200 — 800 Gotland — 300 1 100 700 Bergslagen —l 1 300 — 6900 —7 900 Medelstorajmindre

regioner i norr — 19000 9000 1200 Norra inlandet — 15 400 — 3 400 —3 300 Riket totalt —37 300 52 100 89500

' Beroende på dels förändrade sysselsättningsgrader dels på förändringar av ålders- strukturen.

Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC).

Rättelse: S. 168, Tabell 1.6. sifferrubrik 2—4 och 8—9 ändrade Tabellens nedre ramlinje halvfet stil.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1984/85: 115 168

1.3 Sysselsättningsutveeklingen under perioden 1950—2000

Grovt räknat ökade totala antalet sysselsatta i hela landet under peri- oden 1950—1982 med närmare 860000 personer eller med ca 30 %. Samti- digt minskade sysselsättningen med 425000 personer inom jord- oeh skogsbruket. vilket motsvarande en nedgång med hela 70%. Inom indu- strin förändrades inte sysselsättningen nämnvärt. medan en liten ökning skett inom byggnadsverksamheten. Den absolut största förändringen ägde rum inom offentlig förvaltning och tjänster, där antalet sysselsatta ökade fyra och en halv gånger eller med närmare 1 miljon. En betydande expan- sion hade också privata tjänster med omkring 200000 eller ca 60% fler sysselsatta år 1982 jämfört med år 1950. Dessa strukturförändringar inom näringslivet utgör den främsta förklaringsfaktom bakom de befolknings- rörelser inom och mellan olika regioner som skett sedan början av 1950-ta- let och de obalanser i befolknings- och sysselsättningshänseende som uppkommit.

I tabell 1.6 sammanfattas sysselsättningsutvecklingen inom olika nä- ringsgrenar under perioden efter år 1970 och jämfört med länsstyrelsernas senaste prognoser (LPL) och med bedömningar i 1984 års långtidsutred- ning (LU84).

Tabell 1.6 Sysselsättningsutveckling inom olika näringsgrenar i hela riket under perioden 1970—1990

Näringsgren Andel Antal sysselsatta'

syssel- (1 OOO-tal)

satta (%) LPL LU84 1970— 1980 1970 1980 1990 1990 1980 Jord- o skogsbruk 6 278 222 203 182 —2,2 Tillverkningsind. m. m. 26 1 062 1 016 917 986 —0,4 Byggnadsverksamhet 7 329 268 234 268 —2,0 Varuhandel 12 455 487 481 467 0,7 Samfärdsel m.m. 7 238 273 283 318 1,4 Privata tjänster 14 441 551 647 661 2.3 Offentl.förv. o tj. 29 711 1 136 1 243 1 346 4,8 Totalt 100 3517 3956 4012 4223 I 2

1980— 198 2 1990

Årlig relativ förändring (%) LPL 1980—

LU 84 1980— 1990

—2.0 —0.3

____l_________.____—__—_——_——_———

' Avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB 1970 resp. 1980, en specialbearbetning av 1982 års inkomststatistik samt framtids-bedömningar enligt länsstyrelserna våren 1984 resp. LU 84 (alt. 1).

Som framgår av tabell 1.6 väntas sysselsättningen fortsätta att minska inom basnäringarna och att, med undantag för varuhandeln, öka inom servicenäringama. Långtidsutredningens bedömningar, som dock inte är prognoser i egentlig bemärkelse, är med undantag för varuhandeln genom- gående mer optimistiska än länsstyrelsernas prognoser. Största skillnaden redovisas beträffande byggnadsverksamheten. samfärdsel m.m. samt of- fentlig förvaltning och tjänster där skillnaden i förändringstalet av syssel- sättningen uppgår till omkring en procentenhet per år. Jämfört med den sysselsättningsutveckling som tycks ha skett inom de olika sektorerna

• Sida 177
•  Original

Prop. 1984/85:115 , 169

under perioden 1980—1982 innebär båda dessa framtidsbedömningar i de flesta fall en väsentligt lugnare utveckling.

Ser man till den totala sysselsättningsutvecklingen inom storstadslänen. skogslänen resp. gruppen övriga län under 1970-talet kan konstateras att skogslänen med en sammanlagd tillväxt på sexton procent haft en något gynnsammare utveckling än storstadslänen och övriga län. Detta medförde bl.a. att skogslänens andel av rikets sysselsättning ökade med en halv procentenhet till 20,3%. vilket kan jämföras med en befolkningsandel på 21 ,4% år 1980. Storstadslänens motsvarande andelar var samma år 38,6% resp. 35.9% och gruppen övriga läns andelar 41.0% resp 42,8 %. En sådan jämförelse visar främst storstadslänens mer gynnade läge i förhållande till de båda övriga länsgrupperna när det gäller relationen mellan befolkning och arbetstillfällen. Sammanlagt tillkom omkring 440000 nya arbetstillfäl- len i landet under 1970-talet. Av dessa hamnade omkring 25 % i skogslänen och ca 38% i storstadslänen.

Beräkningar av uppgifter i vissa administrativa register vid statistiska centralbyrån (SCB) tyder på att sysselsättningen ökat med ytterligare 3 000 arbetstillfällen under perioden 1980—1982. Därvid beräknas ökningen i storstadslänen ha varit drygt 25000 arbetstillfällen, medan gruppen övriga län och skogslänen antas ha förlorat 19000 resp. 3000 arbetstillfällen. Även de s.k. arbetskraftsundersökningarna från SCB visar på en syssel- sättningsminskning inom skogslänen och gruppen övriga län, medan till- växten i storstadslänen är väsentligt mindre än enligt den förstnämnda källan.

De inomregionala skillnaderna i fråga om sysselsättningsutveckling är liksom beträffande befolkningsutvecklingen väsentligt större än de mellan- regionala skillnaderna. Detta förhållande framkommer bl.a. om man stu- derar sysselsättningsutvecklingen under 1970-talet inom landsdelar/kom- mungrupper. Den klart gynnsammaste utvecklingen hade stödjepunkterna i norr där antalet arbetstillfällen ökade med ca 73000 eller hela 20%. Gotlands kommun hade relativt sett en nästan lika gynnsam utveckling som dessa stödjepunkter. medan tillväxten i Stockholms- och Göteborgs- regionen, stödjepunkter i Syd- och Mellansverige samt i medelstora! mindre regioner i norr låg nära den riksgenomsnittliga ökningen på närma- re 13%. Den ogynnsammaste sysselsättningsutvecklingen hade samtidigt Sjuhäradsbygden med en i det närmaste oförändrad sysselsättningsnivå. Även Bergslagen och östra Småland hade en förhållandevis svag utveck- ling med en obetydlig ökning av antalet arbetstillfällen (tabell 1.7).

• Sida 178
•  Original

Prop. 1984/85: 115 170

Tabell 1.7 Totalt antal sysselsatta i landsdelar/kommungrupper samt förändringar under perioderna 1970— 1980, 1980—1982 samt 1980—1990

Landsdel/ Antal Andel Förändring antal Förändring % per år kommungrupp sysselsatta % sysselsatta ( 1000-tal) (1000-tal) 1980 1970- 1980— 1980— 1970— 1980— 1980—- 1980 1982 1990 1980 1982 1990

Stockholmsregionen 787.6 20 97.1 18,7 56.2 1.3 1.2 0,7 Göteborgsregionen 339,3 9 38.3 4.1 3.1 1.2 0.6 0.1 Sydvästra Skåne 2278 6 19.3 6.6 7.2 0.9 1.4 0.3 Stödjepunkter i Syd-

och Mellansverige 850.4 21 104.8 11.5 7.7 1.3 0.7 0.1 Stödjepunkter i

skogslänen 431,21 11 73.0 16.5 3 8 1.9 1,9 1.0 Medelstorajmindre

regioner i söder 703.l 18 62,0 -—25,8 -— 4.4 0.9 —1.8 —0,1 Sjuhäradsbygden 83.3 2 —-0.5 — 0.1 — 0,4 —0,1 0.0 —0,1 Ostra Småland 50.3 1 1.6 — 2.6 — 1.8 0.3 —2,6 -—().4 Gotland 26.9 1 3.9 — 0.7 0.5 1.6 —1.3 0.2 Bergslagen l42.4 4 5.1 — 6.4 —ll.l 0.4 —2.3 —0,8 Medelstora/mindre

regionerinorr 160.9 4 17.0 — 7,9 — 0.6 1,1 —2,5 0,0 Norra inlandet 152,9 4 10.5 —11,0 — 4.7 0.7 —3 7 —0,3 Riket totalt 3 956,3 100 439.0 3,1 55.5 1.2 0,0 0.1

Källor: FoB för år 1970 resp. 1980, en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1982 (SCB) samt 1984 års länsstyrelseprognoser (avser såväl hel- som deltidssysselsatta).

Länsstyrelsernas senaste prognoser innebär att Stockholmsregionen be- räknas få den gynnsammaste sysselsättningsutvecklingen under perioden 1980—1990 med en årlig tillväxt på närmare 1 %. Då är 1980 utgör basår för prognosen och då den förhållandevis stora tillväxt som tycks ha skett i regionen under 1980-talets första år beaktats vid upprättandet av progno- serna. blir tillväxten sannolikt väsentligt lägre under den resterande delen av 1980-talet. Sammanlagt för hela decenniet betyder prognosen en ökning med ca 56000 arbetstillfällen. Under 1990-talet beräknar länsstyrelsen att ytterligare 59000 personer skall sysselsättas inom regionen. Dessa 115000 arbetstillfällen motsvarar f.ö. antalsmässigt hela den sysselsättningstill- växt som länsstyrelserna prognoserat för landet som helhet under perioden 1980—2000.

I övriga landsdelar/kommungrupper är det endast sydvästra Skåne och Gotland som beräknas få någon mer nämnvärd sysselsättningstillväxt un— der perioden 1980—2000. För sydvästra Skånes del är det fråga om en ökning med sammanlagt ca 13000 arbetstillfällen. Under 1980-talet beräk— nas flertalet av de övriga landsdelarna/kommungrupperna få en stagneran- de sysselsättning. Detta med undantag för det norra inlandet, östra Små- land och Bergslagen där sysselsättningen väntas minska med mellan 0.5— 1% årligen. Under 1990—talet är det dock endast Sjuhäradsbygden som enligt dessa prognoser kommer att få en mer nämnvärd minskning av sysselsättningen. En viss nedgång kan dock även Bergslagen få men vä- sentligt mindre än under 1980-talet. Sammantaget för hela perioden 1980—

• Sida 179
•  Original

Prop. 1984/85:115 ' 171

2000 betyder detta en minskning av antalet arbetstillfällen i Bergslagen, östra Småland, norra inlandet samt Sjuhäradsbygden med ca 14000, 2 000, 4000 resp. 5000.

Sysselsättningsutvecklingen inom de regionalpolitiska stödområdena och i området utanför dessa var förhållandevis likartad under 1970-talet och innebar en ökning av antalet arbetstillfällen med sammanlagt omkring 13 %. Enda undantaget utgjorde stödområde B med en tillväxt på endast 2 %. Under 1970—talets första hälft var f.ö. detta område det enda som hade en liten minskning av den totala sysselsättningsnivån. Länsstyrelsernas senaste sysselsättningsprognoser innebär för såväl 1980- som 1990-talen en klart ogynnsammare utveckling inom samtliga tre stödområden liksom i området utanför dessa. Den sämsta utvecklingen väntas inom stödområde A med en årlig minskning kring 0,5 % medan stödområdena B och C väntas få en stagnation av sysselsättningen. Utanför stödområdena beräknas en mycket svag tillväxt ske.

Sysselsättningsutvecklingen inom gruv— och tillverkningsindustrin m.m.

Under perioden 1975—1980 minskade sysselsättningen inom flertalet branscher inom industrin och det var endast inom kemisk industri m.m. som en större ökning skedde. Såväl absolut som relativt sett minskade sysselsättningen mest inom tekoindustrin. l tabell 1.8 redovisas länsstyrel- sernas senaste sysselsättningsprognoser för vissa industribranscher under hela 1980-talet. Återigen erinras om att en betydande del av den prognose- rade sysselsättningsminskningen redan skett under 1980-talets början och att följaktligen en väsentligt gynnsammare utveckling kan väntas under resten av 1980-talet.

Tabell 1.8 Sysselsättningsförändring inom vissa industribranscher och inom hela industrisektorn under perio— derna 1975—1980, 1980—1983 och enligt 1984 års länsstyrelseprognoser under perioden 1980—1990

Bransch Förändring antal sysselsatta' % per år 1975— 1980-' 1980—

1975— 1980 1980— 1990 1980 1983 1990 Teko —19700 —l3000 —6,4 —6,4 —2.9 Järn. stål- och metallverk — 11 300 —l3000 —-3,2 —6,0 —2.2 Trävaruindustri — 4600 —11700 —-1,0 —6,2 —1.5 Transportmedelsindustri - 10 800 — 10 200 —- 1 .9 —3,1 —1.0 Maskinindustri -— 14 500 — 10000 —-2.1 —4.0 —0,8 Massa-, pappers— och pappvaruind. — 3400 — 8900 -—-1,1 —3.3 —1,6 Jord- och stenvarvsindustri — 6000 — 5 800 -3.5 -6.6 —2 0 Skyddad livsmedelsindustri - 5 600 — 5 400 _ 1 ,8 —2_4 —tZo Grafisk industri — 1000 — 5100 —0,3 — 1.4 —0,8 Gruv- och tillverkningsindustrin totalt —84 100 —99 200 -1.6 —3,7 — 1 ,0

' Avrundade värden (endast branscher med en prognoserad minskning på minst femtusen arbetstillfällen har tagits med). Avser såväl hel- som deltidssysselsatta. Källor: FoB 1975 resp. 1980. industristatistik för år 1980 resp. 1983 (SCB) samt 1984 års länsstyrelseprog- noser.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1984/85: 115 172

Som framgår av tabell 1.8 innebär länsstyrelsernas prognoser samman- tagna en fortsatt betydande sysselsättningsminskning i flertalet av de bran- scher som minskade avsevärt redan under perioden 1975—1980. Bland de branscher som väntas få den största minskningen av arbetstillfällen är det dock relativt sett fråga om en något lugnare utveckling än tidigare. Detta med undantag för trävaru-, massa- och pappers- samt grafisk industri där sysselsättningen beräknas minska något mer. F.ö. kan nämnas att den enda industribransch som väntas få en sysselsättningstillväxt är elektroin- dustrin med omkring 1 100 fler sysselsatta under 1980-talet.

Prognoserna för byggnadsverksamheten visar för landet som helhet en minskning med ca 35 000 arbetstillfällen under 1980-talet. Under den sena- re hälften av 1970-talet minskade sysselsättningen inom denna sektor med ca 16000 personer. Relativt sett innebär prognoserna en minskning i unge- fär samma takt som under perioden 1975—1980.

Beträffande sysselsättningsutvecklingen inom gruv- och tillverkningsin- dustrin m.m. i de tre länsgrupperna under 1970-talet kan, som indirekt framgår av tabell 1.9. konstateras att endast skogslänen hade en svag tillväxt med sammanlagt 8000 arbetstillfällen eller omkring 4%. Särskilt gynnsam var utvecklingen i skogslänen under 1970-talets första hälft då industrisysselsättningen ökade med 10% medan perioden l975—19801nne- bar en minskning med närmare 5 %. Inom gruppen övriga län respektive storstadslän ökade sysselsättningen med endast 2 % under perioden 1970— 1975 varefter den minskade fram t.o.m. år 1980 med 7 resp. 10%. Sam- mantaget betydde detta en minskning med ca 26000 arbetstillfällen inom industrin inom gruppen övriga län medan motsvarande minskning i stor- stadslänen var ca 28 000.

Enligt industristatistiken (SCB) har industrisysselsättningen minskat inom samtliga tre länsgrupper under slutet av 1970- och början av 1980- talet. Minskningen har under perioden 1980—1983 varit förhållandevis likartad inom de tre länsgrupperna. Länsstyrelsernas prognOSer innebär med den utveckling som varit de första åren av 1980-talet en väsentligt måttligare minskning av industrisysselsättningen i samtliga tre länsgrupper under senare delen av 1980-talet.

Tabell 1.9 Sysselsättningsutvecklingen inom gruv- och tillverkningsindustrin m. 111. inom vissa läns grupper ochi riket under perioden 1970—1990

Länsgrupp Antal sysselsatta (1000-tal) Årlig relativ förändring (%) 1970— 1975— 1980— 1980— 1970 1980 1990 1975 1980 1983' 1990 Storstadslän 332 304 269 0,4 —2,1 —3.5 — 1.2 Skogslän 205 213 191 1.9 —1,1 —3,9 —l.l Övriga län 526 500 458 0,4 — 1 ,4 —3,7 —0.9 Riket totalt 1 062 1016 917 0,7 —1,6 —3,7 —1,0

' Endast arbetsställen med minst fem sysselsatta ingår. Källor: FoB 1970, 1975 resp. l980, industristatistik för år 1980 resp. 1983 (SCB) samt 1984 års länsstyrelse- prognoser.

• Sida 181
•  Original

Prop. 1984/85: 115 173

Liksom tidigare beträffande den totala sysselsättningsutvecklingen kan det finnas skäl att belysa den inomregionala utvecklingen av industrisys- selsättningen i landsdelar/kommungrupper. Därvid bör särskilt noteras att det var det s.k. norra inlandet, som relativt sett hade den klart gynnsam- maste utvecklingen av industrisysselsättningen under 1970-talet med en tillväxt på sammanlagt 13 %. I absoluta tal betydde detta en ökning med närmare 4000 arbetstillfällen. Ytterligare ett intressant faktum är att det under detta decennium endast var medelstora/mindre regioner i norr och stödjepunkternai norr som förutom norra inlandet hade en mer nämnvärd ökning av industrisysselsättningen. Den klart ogynnsammaste förändring- en hade samtidigt Sjuhäradsbygden där omkring vart fjärde arbetstillfälle inom industrin försvann. Därefter följde Bergslagen. sydöstra Skåne, Gö- teborgs- och Stockholmsregionen med uppemot 10% färre sysselsatta inom sektorn. Den förhållandevis positiva förändringen av industrisyssel- sättningen i landets norra delar skedde dock främst under 1970-talets första hälft. Under perioden 1975—1980 minskade antalet sysselsatta inom denna sektor i samtliga här studerade landsdelar/kommungrupper.

Länsstyrelsernas senaste prognoser över industrisysselsättningen bety- der för olika landsdelar/kommungrupper bl.a. att Stockholmsregionen be- räknas få den största minskningen relativt sett med omkring 2% årligen, vilket sammanlagt motsvarar ett bortfall av ca 24500 arbetstillfällen under 1980-talet. Som tidigare påpekats har dock redan en betydande del av denna minskning redan skett. Andra områden med en förhållandevis pessi- mistisk prognos är Sjuhäradsbygden och Bergslagen med en nästan lika stor relativ minskning som Stockholmsregionen. Även norra inlandet och östra Småland beräknas få betydande minskningar. Den minst ogynn- samma förändringen väntas samtidigt sydvästra Skåne få med knappt 0,5 % minskning årligen.

Mot bakgrund av att det regionalpolitiska stödet sedan starten främst var inriktat mot industriföretag är det av särskilt intresse att belysa syssel- sättningsutvecklingen inom industrin inom och utanför de regionalpolitis- ka stödområdena. Som framgår av tabell 1.10 ökade industrisysselsätt- ningen mest inom stödområde A under 1970-talet. Det rörde sig här om en sammanlagd tillväxt med närmare en fjärdedel, vilket motsvarades av drygt 3000 nya arbetstillfällen. Inom stödområde B och C var ökningen väsentligt svagare. medan industrisysselsättningen utanför stödområdena minskade med sammanlagt omkring 6%. Ser man enbart till utvecklingen under 1970-talets senare hälft. så var industrisysselsättningen i stort sett oförändrad i stödområde A, minskade något i stödområde B, medan stöd- område C och övriga delar av landet hade en likartad och väsentligt större minskning av antalet industriarbetsplatser.

Länsstyrelsernas senaste prognoser betyder att ett trendbrott kan vän- tas beträffande industrisysselsättningen inom stödområde A. som beräk- nas få en omkring dubbelt så stor minskning som de övriga områdena där

• Sida 182
•  Original

Prop. 1984/85:115 174

utvecklingen väntas bli förhållandevis lika. Detta gäller med undantag för stödområde B, som enligt dessa prognoser kommer att få en något mindre nedgång och i ungefär samma takt som under perioden 1975—1980.

Tabell 1.10 Sysselsättningsutvecklingen inom gruv- och tillverkningsindustri m. rn. inom och utanför stödom- råde A—C under perioden 1970—1990

Område Antal sysselsatta (1000-tal) Ärlig relativ förändring (%)

1970— 1975— 1980— 1970 1980 1990 1975 1980 1990

Stödområde A 14,1 17.7 14.3 4,3 -0.1 — 1.9 ” B 14,9 15,6 14,6 3,5 —0,5 —0.6 ” C 103,1 104,7 94.2 1,9 —1,6 —1,1 Summa ” A-C 132,1 137.6 123,1 2.4 -—1.3 —1,1 Övriga områden 899.4 847,2 764.7 0.5 — 1,6 — 1 ,0 Riket totalt 1062 1016 917 _ 0.7 —1.6 —1.0

Källor: FoB 1970, 1975 resp. 1980 samt 1984 års länsstyrelseprognoser.

Sysselsättningsutvecklingen inom privata tjänster

Antalet sysselsatta inom privata tjänster i hela landet ökade under 1970-talet med en fjärdedel eller med ca 110000 personer. Relativt sett var det endast den offentliga sektorn bland de övriga sektorerna som hade en något större relativ tillväxt med en ökning av antalet sysselsatta med sammanlagt närmare 30 %. Som tidigare framgått väntas antalet sysselsat- ta inom privata tjänster fortsätta att öka under 1980-talet, men endast hälften så fort som under perioden 1975—1980. Trots den lägre tillväxttak- ten beräknas ökningen ändå blir klart större relativt sett än inom den offentliga sektorn.

Privata tjänster innefattar en mängd förhållandevis heterogena verksam- heter vilka i stor utsträckning är lokaliserade till de tre storstadslänen. För att i någon mån belysa sektorns geografiska koncentration kan nämnas att drygt hälften av sektorns totala sysselsättning fanns i de tre storstadslänen år 1980 samtidigt som dessa läns andel av landets totala sysselsättning var ca 39%. Dessutom fanns detta år vart tredje arbetstillfälle inom sektorn i Stockholms län. Som kontrast till dessa förhållanden kan framhållas att skogslänens andel av sysselsättningen inom privata tjänster endast var 16% vilket kan jämföras med en total sysselsättningsandel på ca 20 %.

Ett annat sätt att belysa sektorns speciella lokaliseringsmönster är att studera hur sysselsättningstillväxten inom denna på sammanlagt 110000 arbetstillfällen under 1970-talet fördelade sig på landsdelar/kommungrup- per. Stockholms- och Göteborgsregionen svarar tillsammans med sydväst- ra Skåne för ca 56000 eller omkring hälften av detta sysselsättningstill- skott. De större kommunerna i norr och söder svarade i sin tur för ca 36000 eller omkring en tredjedel av tillskottet. Resterande 17 % av syssel- sättningstillväxten inom privata tjänster skedde i övriga sju landsdelar! kommungrupper.

• Sida 183
•  Original

Prop. 1984/85: 115 175

Länsstyrelsernas senaste prognoser för sektorn visar som tidigare nämnts på ett sysselsättningstillskott i storleksordningen 96000 under 1980-talet. Av denna tillväxt beräknas ca 60000 ske i storstadsregionema. vilket utgör en andel på hela 63 %. Ytterligare ca 20000 arbetstillfällen eller ca 21 % av hela ökningen väntas ske i stödjepunkterna i norr resp. söder. Ungefär som under 1970-talet beräknar således länstyrelsema att endast ca 16% av tillväxten kommer att ske inom övriga landsdelar/kommungrup- per.

Sysselsättningsutvecklingen inom offentlig sektor

Sysselsättningstillväxten inom den offentliga sektorn efter år 1950 har jämfört med övriga sektorer av näringslivet varit ovanligt stor. År 1950 svarade sektorn för omkring 10% av landets sysselsättning och år 1980 _ hade denna andel ökat till hela 29%. Grovt räknat fanns omkring en miljon fler sysselsatta inom denna sektor år 1982 än det gjorde år 1950.

Till skillnad mot privata tjänster har ökningen av sysselsättningen inom den offentliga sektorn varit väsentligt mer jämnt fördelad över landet. Detta förhållande har bidragit till att utbyggnaden av den offentliga sek- torn, samtidigt som den tillgodosett en mängd olika servicebehov. varit den främsta balanserande faktorn ur sysselsättningssynpunkt i många or- ter/regioner när sysselsättningen minskat kraftigt inom jord- och skogsbru- ket och när industrisysselsättningen också börjat minska. De senaste länsstyrelseprognoserna visar dock på en väsentligt lägre ökningstakt av sysselsättningen inom den offentliga sektorn, vilket tyder på att sektorns roll som balanserade faktor kommer att minska i framtiden.

För att ge en viss uppfattning om vad sysselsättningstillväxten inom den offentliga sektorn betytt regionalt redovisas i tabell 1.11 utvecklingen

under 1970-talet och enligt prognoserna i olika landsdelar/kommungrup- per. Därvid sätts tillväxten inom sektorn i relation till den totala sysselsätt- ningsförändringen inom resp. område.

• Sida 184
•  Original

Prop. 1984/85: 115 176

Tabell 1.1] De offentliga sektorns betydelse för sysselsättningsutvecklingen i landsdelar/kommungrupper under perioden 1970—1990

Landsdellkommungrupp Sektoms syssels år 1980 Sysselsättningsförändringar

som andel av: (1000-tal) sektorn totalt antalet av tot 1970— 1980 1980— 1990 i riket invånare syssels sektorn totalt sektorn totalt Stockholmsregionen 20,8 15,9 30,0 74,4 97,1 23.1 56,2 Göteborgsregionen 8,4 13,7 28.0 36,2 38,3 8.2 3.1 Sydvästra Skåne 6.2 15,5 30.9 25,2 19.3 7,3 7,2 Stödjepunkter i Syd- och

Mellansverige 23,2 15 . 1 31 ,2 100,9 104.5 20.1 7,7 Stödjepunkter i skogslänen 11,8 15.0 31 ,0 54,3 73, 14,5 3,8 Medelstoralmindre regioner i Syd- o. Mellansverige 15.1 10,6 24,4 71,2 62,0 18,1 — 4,4 Sjuhäradsbygden 1.7 11,1 23,8 7,8 —0.5 2,6 — 0,4 Ostra Småland 1,1 10.6 24,4 4,4 1.6 1,1 — 1.8 Gotland 0,7 14,9 30,5 2.8 3.9 0,6 0,5 Bergslagen 2.9 10.5 23.4 11.9 5.1 1.4 —1 1,1 Medelstora/mindre regioner i norr 3,9 11,8 27,9 17,6 17,0 5,3 — 0,6 Norra inlandet 3.9 11,9 29,1 16,3 10.5 4.2 — 4,7 Riket totalt 100,11 13,7 28,7 424,9 439,0 107,3 55,5

Källor: FoB år 1970 reSp. 1980 samt 1984 års länsstyrelseprognoser (avser såväl hel- som deltidsarbetande).

Som framgår av tabell 1.11 har storstadsregionema och de s.k. stödje- punkterna en något högre andel sysselsatta inom sektorn per invånare än flertalet av övriga landsdelar/kommungrupper. Detta beror mycket på att i dessa områden finns servicefunktioner som riktar sig mot hela län resp. landet som helhet. Skillnaderna måste trots detta betraktas som små, vilket belyses av att andelen offentligt sysselsatta i medelstora/mindre regioner i norr resp. det norra inlandet endast var tre till fyra procentenhe- ter lägre än i storstadsregionema. En viktig förklaring till detta är transfe- reringama i form av kommunala skatteutjämningsbidrag, vilka för flertalet av dessa kommuner möjliggör en högre kommunal servicenivå än det egna skatteunderlaget skulle medge.

Av tabell 1.11 framgår också den mycket stora betydelse som tillväxten inom den offentliga sektorn haft för den totala sysselsättningsutvecklingen inom resp. landsdel/kommungrupp under 1970-talet.

Länsstyrelsernas senaste sysselsättningsprognoser för den offentliga sektorn visar som framgått tidigare på en beräknad tillväxt under 1980-ta- let, som endast är omkring en fjärdedel så stor som ökningen under 1970—talet. Likafullt kommer den prognoserade tillväxten att ha en avgö- rande betydelse för den totala sysselsättningsutvecklingen i samtliga lands- delar/kommungrupper. I tre fall kommer den (allt övrigt lika) att upprätt- hålla en viss tillväxt och förhindra att en större minskning sker totalt sett, nämligen i Göteborgsregionen samt i stödjepunkter i norr resp. söder. I flertalet av de övriga landsdelarna/kommungrupperna kommer sysselsätt- ningstillväxten inom den offentliga sektorn att bidra till att sysselsättnings- minskningen totalt blir något eller väsentligt mindre än den annars skulle ha blivit.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1984/85: 115 - 177

1.4 Pendlingen

Antalet förvärvsarbetande som pendlade ökade starkt under 1970-talet, vilket bl. a. berodde på ett ökat småhusboende. Som framgår av tabell 1.12 var ökningen av pendlingen mellan enskilda kommuner omkring tre gånger så stor under perioden 1970-1975 som under 1970-talets senare hälft. Läns- styrelsernas senaste prognoser innebär beräknad en ökning av pendlingen mellan kommunerna med ca 8% under 1980-talet. I detta sammanhang har Stockholms storstadsregion behandlats som en enda kommun.

Tabell 1.12 Pendlingens utveckling under perioden 1970—1980

Typ av pendling Antal pendlare (1000-tal) Relativ förändring (%) 1970— 1975— 1970 1975 1980 1975 1980 Till annan kommun 487 664 747 +36 + 13 Från tätort till tätort 463 761 884 +64 + 16 Från tätort till glesbygd 97 115 136 + 18 + 18 Från glesbygd till tätort 235 280 326 +20 + 16 Totalt 795 1 157 1346 +46 + 16

Källor: FoB år 1970, 1975 resp. 1980 (avser förvärvsarbetande 20-W tim.)

Resultatet av in- och utpendlingsströmmama över kommungränsema blir den s.k. nettopendlingen, vilken fördelad på landsdelar/kommungrup- per år 1980 visar att det endast är de tre storstadsregionema samt större kommuner i norr och söder som har positiva värden, dvs. att fler förvärvs- arbetande pendlar in än ut. I förhållande till antalet arbetstillfällen inom resp. område var denna nettoinpendling något större i storstadsregionema än i större kommuner. Denna skillnad kommer enligt prognoserna att bli ännu mer markerad år 1990. Prognoserna visar nämligen på en ökad netto- inpendling till storstadsregionema, medan nettoinpendlingen till stödje- punkterna i stort sett väntas upphöra.

Om man för de landsdelar/kommungrupper som år 1980 hade en nettout- pendling relaterar detta till arbetskraftsutbudet inom resp. område finner man att medelstora/mindre regioner i söder hade den klart största nettout- pendlingen. För övriga områden var nettoutpendlingen jämförd på motsva- rande vis förhållandevis lika med undantag för Bergslagen, som hade en klart lägre nettoutpendling.

1.5 Sysselsättningsgrader och arbetskraftsutbud under perioden 1975—2000

Andelen förvärvsarbetande av befolkningen inom en viss åldersgrupp — den s.k. sysselsättningsgraden — har sedan länge utgjort en av de viktigas- te mätarna på långsiktiga regionala arbetsmarknadsproblem. Trots en för- bättrad mellanregional balans i befolkningshänseende visar sysselsätt-

12 Riksdagen l 984/85 . I saml. Nr 115

• Sida 186
•  Original

Prop. 1984/85: 115 178

ningsgraderna betydande skillnader mellan olika län främst beroende på att variationen i den kvinnliga sysselsättningsgraden är mycket större än för männen. Olikheterna beträffande sysselsättningsgraden är ännu större om man jämför kommuner av olika storlek. Den förbättring av den mellanre- gionala balansen som ändå skett i sysselsättningshänseende har inte åt- följts av motsvarande förbättring av den inomregionala balansen, utan i. flertalet län har det skett en inte oväsentlig koncentration av arbetstillfäl- lena till de större kommunerna.

Av tabell 1.13 framgår en del av den mellanregionala utjämning av sysselsättningsgradema som skett under perioden 1975—1982 och den förändring som länsstyrelserna väntar skall ske fram t.o.m. år 2000. Som framgår av denna tabell tycks, enligt vissa beräkningar som gjorts av SCB, sysselsättningsgraden ha minskat något inom samtliga tre länsgrupper under perioden 1980—1982. Omdetta stämmer skulle det innebära ett trendbrott, då sysselsättningsgraden för båda könen sammantagna sedan flera decennier ökat stadigt. Prognoserna tyder dock på en allmän ökning av sysselsättningsgradema inom de tre länsgrupperna under perioden 1982—1990 varvid skogslänen, liksom under 1970-talets senare hälft, be- räknas få en något gynnsammare utveckling än storstadslänen och en klart bättre utveckling än gruppen övriga län. Under 1990-talet väntas syssel- sättningsgraden i stort sett stagnera inom de tre länsgrupperna.

Tabell 1.13 Sysselsättningsgradema bland män och kvinnor inom åldersgruppen 16—64 år i vissa länsgrupper

och i riket under perioden 1975—2000

Sysselsättningsgrad, M+K, 16—64 år Förändring (procentenheter) 1975— 1980— 1975 [980 1982 1990 1980 [982 Storstadslän 74,4 76.4 75.7 77,3 2,0 —0,7 Skogslän 69,6 72,9 71.8 74,0 3,3 — 1.8 Ovriga län 73,3 76,1 74,8 75,5 2,8 — 1,3 Riket totalt 72,9 75,7 74,5 75,8 2,6 —1,0

Källor: FoB 1970. 1975 resp. 1980. en specialbearbetning av 1982 års inkomststati- stik (SCB) samt 1984 års länsstyrelseprognoser.

Ser man på utvecklingen av sysselsättningsgraden inom olika ålders- grupper kan bl. a. konstateras att den nedgång som tycks ha skett under perioden 1980—1982 beror på en betydande minskning av sysselsättnings- graden inom åldersgruppen 16—24 år. En viss minsxning inom denna åldersgrupp inträffade redan under 1970-talets senare hälft. Prognoserna tyder däremot på att denna grupp kommer att få den gynnsammaste utvecklingen fram t.o.m. år 1990. Under perioden 1975—1982 ökade sys- selsättningsgraden inom åldersgruppema 25—44 år och 45—64 år med omkring fyra procentenheter. Prognoserna för dessa båda åldersgrupper innebär för perioden 1982—1990 en stagnation för gruppen 25—44 år och drygt en procentenhets ökning inom gruppen 45—år.

1982— 1990

1990— 2000

• Sida 187
•  Original

Prop. 1984/85: 115 179

Sysselsättningsgraden i enskilda län ökade allmänt under 1970-talets senare hälft. Höjningen var förhållandevis likartad och låg i allmänhet inom intervallet två till tre procentenheter. Beräkningarna för perioden 1980—1982 visar däremot för flertalet län på en minskning med en till två procentenheter. Länsstyrelsernas prognoser visar i sin tur på en svag ökning av sysselsättningsgraden i flertalet län under perioden 1982—1990. Därvid väntas Kristianstads, Värmlands och Västerbottens län få den gynnsammaste utvecklingen med närmare fyra procentenheters Ökning. Den ogynnsammaste förändringen beräknas ske i Uppsala och Örebro län med drygt en procentenhets minskning. Prognoserna för 1990-talet visar en mer splittrad bild med en mindre ökning av sysselsättningsgraden än under 1980-talet i flertalet län samtidigt som fler län väntas få en svag minskning.

Sysselsättningsgradens utveckling med hänsyn till kön utmärks sedan lång tid av en förhållandevis kraftig ökning för kvinnornas del och en stagnation eller svag minskning för männens del. När det gäller männens sysselsättningsgrad visar SCB:s beräkningar att den minskat i samtliga län under perioden 1980—1982. Minskningen tycks ha varit förhållandevis likartad och i storleksordningen två till fyra procentenheter. Prognoserna för perioden 1982-1990 innebär däremot en ökning av männens sysselsätt- ningsgrad i flertalet län. I en tredjedel av länen beräknas sysselsättnings- graden i stort sett stagnera. Den största ökningen beräknas ske i Jämt- lands, Värmlands och Kristianstads län med mellan plus fyra till fem procentenheter. Under 1990-talet väntas dock en mer nämnvärd ökning endast ske i Stockholms, Uppsala och Jämtlands län, medan flertalet övriga län liksom under 1970-talet beräknas få en svag minskning av männens sysselsättningsgrad.

När det gäller kvinnornas sysselsättningsgrad inom åldersgruppen 16— 64 år så ökade denna förhållandevis kraftigt under 1970-talet, vilket till största delen kan förklaras av den mycket kraftiga utbyggnaden av den offentliga sektorn. Höjningen av kvinnornas sysselsättningsgrad var för- hållandevis likartad mellan länen och uppgick under 1970-talets senare hälft till mellan fem till nio procentenheter. Utvecklingen under perioden 1980—1982 tycks ha inneburit en väsentligt lägre ökning än tidigare i samtliga län. Prognoserna för perioden 1982—1990 innebär i sin tur en fortsatt ökning i de flesta län, men av väsentligt mindre omfattning än under 1970-talet. Noteras bör att några län t.o.m. väntas få en mer nämn- värd minskning, nämligen Uppsala, Östergötlands, Kalmar och Örebro län. Under 1990-talet väntas endast omkring hälften av länen fåen mer betydande, ökning vilken dock i samtliga fall är långt mindre än under 1970-talet. Östergötlands och Kalmar län kommer att få en fortsatt svag minskning, medan den kvinnliga sysselsättningsgraden i övriga län i stort sett kommer att stagnera kring 1990 års nivå.

Av tabell 1.14 framgår att sysselsättningsgraden bland män och kvinnor inom åldersgruppen 16—64 år i olika landsdelar/kommungrupper var om-

• Sida 188
•  Original

Prop. 1984/85: 115 180

kring tio procentenheter lägre i norra inlandet än i Stockholmsregionen år 1982. Som jämförelse kan noteras att motsvarande skillnad mellan sämsta och bästa län samma år var omkring åtta procentenheter. Av tabellen framgår också att förutom Stockholmsregionen, Gotland och det norra inlandet och i viss mån också medelstora/mindre regioner i norr var syssel- sättningsgraden förhållandevis likartad i de olika landsdelarna/kommun- grupperna.

Tabell l.14 Sysselsättningsgraden bland män och kvinnor inom åldergruppen 16—64 år i olika landsdelar/kom- mungrupper och i riket under perioden 1975—2000

Landsdel/kommungrupp Sysselsättningsgrad Förändring (procentenheter) Män + Kvinnor. 16—64 år 1975— 1980— 1982— 1990— 1975 1980 1982 1990 2000 1980 1982 1990 2000 Stockholmsregionen 75,7 77,9 77,4 79,5 81,3 2,2 —0,5 2,1 1,8 Göteborgsregionen 72,2 73,9 73,6 73,4 72,9 1,7 —0,3 —0,2 —0, Sydvästra Skåne 73,9 75,6 74,0 75,8 75,9 1,7 — l ,6 1,8 0,1 Stödjep. i Syd- och mellansverige 73.5 75,8 74,6 75,1 74,9 2,3 —1.3 0,6 —0,2 Stödjep. i skogslänen 71,2 74,4 73,8 75,0 75,1 3,3 —0,6 1,1 0,1 Medelstora/mindre regioner i söder 73,0 76,2 74,8 76,2 75,8 3,2 — 1,4 1,4 —0,4 Sjuhäradsbygden 77,3 78,3 76,5 77,4 75,8 1,0 — 1,8 0,9 — 1,6 Östra Småland 71,2 75,7 73,6 75,4 75,2 4,5 —2,1 1,8 —0,2 Gotland 73,8 77,6 77,4 77,2 77,0 3,8 —0,2 —0,3 —0,2 Bergslagen 71,1 73,4 72,8 73,2 73,6 2,3 —O,6 0,5 0,4 Medelstora/mindre regioner i norr 69,7 73,1 71,5 74,3 74.9 3.4 — l ,6 2,8 0,6 Norra inlandet 65,0 69,0 67,3 71,1 72,3 4,0 — l ,7 3,8 l.2 Riket totalt 72,9 75,5 74,5 75,8 76,1 2,6 —l,0 1,4 0,3

Källor: FoB 1970, 1975 resp. 1980, en specialbearbetning av 1982 års inkomststatistik (SCB) samt 1984 års länsstyrelseprognoser.

Ser man till utVecklingen av sysselsättningsgraden under perioden 1975-1980 kan noteras att flera av områdena haft en gynnsammare utveck- ling än storstadsregionema och stödjepunkterna i söder. Detta gäller sär- skilt för östra Småland, norra inlandet och Gotland. Efter år 1980 tycks detta mönster ha brutits med en allmän minskning av sysselsättningsgra- den, vilken med undantag för sydvästra Skåne varit något mindre inom storstadsregionema än bland flertalet av de övriga landsdelarna/kommun- grupperna.

Prognoserna innebär för perioden 1982—1990 en ökad sysselsättnings- grad i flertalet landsdelar/kommungrupper. Ökningama av sysselsättnings- gradema är dock, med visst undantag för det norra inlandet resp. medel- stora/mindre regioner i norr, förhållandevis små. Prognoserna för 1990-ta- let betyder i sin tur att hälften av landsdelarna/kommungrupperna väntas få en viss minskning av sysselsättningsgraden. Den klart ogynnsammaste förändringen beräknas ske i Sjuhäradsbygden med omkring en och en halv procentenhets minskning. Stockholmsregionen väntas i sin tur få den mest positiva förändringen med närmare två procentenheters ökning av syssel-

• Sida 189
•  Original

Prop. 1984/85:115 181 sättningsgraden, men även det norra inlandet beräknas få en förhållandevis positiv utveckling.

Ser man på sysselsättningsgraden bland män och kvinnor inom ålders- gruppen 16—64 år i de olika stödområdena och i övriga delar av landet kan bl.a. konstateras att denna var hela elva procentenheter lägre i stödom- råde A än i området utanför stödområdena år 1982. Motsvarande skillnad var år 1975 tio procentenheter, vilket innebär att det inte skett någon nämnvärd utjämning. Stödområdena B resp. C hade år 1982 en sysselsätt- ningsgrad som var omkring nio respektive fyra procentenheter lägre än i området utanför stödområdena. Motsvarande skillnad år 1975 var ca åtta respektive fyra procentenheter. Inte heller beträffande stödområdena B och C har således någon utjämning skett.

Det finns en betydande skillnad beträffande sysselsättningsmöjlighe- terna inom främst stödområdena A och B och området utanför stödområ- dena. För att ytterligare belysa denna skillnad kan konstateras att det år 1982 skulle ha behövts att omkring 22000 eller ca 15% fler av de som bodde inom stödområdena A och B hade varit sysselsatta för att sysselsätt- ningsgraden skulle ha legat på samma nivå som i området utanför stödom- rådena.

Prognoserna för sysselsättningsgraderna innebär för hela 1980-talet för- delade över stödområden en svag ökning i stödområdena A och C och en tre gånger så stor ökning i stödområde B, medan sysselsättningsgraden i övriga delar av landet väntas stagnera. Om man i stället utgår från de beräkningar som SCB gjort över utvecklingen 1980—1982 visar progno- serna för perioden 1982—1990 på en ungefar dubbelt så stor ökning i stödområde B som i A resp. C. För övriga delar av landet väntas även under denna något kortare period en stagnation av sysselsättningsgraden.

1.6 Arbetskraftsutbudet under perioden 1980—2000

En viktig faktor att ta hänsyn till när man söker beräkna mer långsiktiga betingelser inom skilda lokala arbetsmarknader är arbetskraftsutbudet och dess förändringar. I den mån detta arbetskraftsutbud minskar inom yrkes- verksamma åldrar inom en region minskar också, åtminstone teoretiskt, behovet av arbetstillfällen och vice versa. Utbudets nuvarande struktur är en följd av nettoflyttningseffekter som kan sträcka sig långt bakåt i tiden och dess framtida struktur påverkas i sin tur av de flyttningseffekter som uppstår.

För att översiktligt belysa något av sådana förändringar redovisas i tabell 1.15 de förändringar som länsstyrelserna förväntar skall ske av arbetskraftsutbud under 1980- resp. 1990-talen i olika landsdelar/kommun-

grupper.

• Sida 190
•  Original

Prop. 1984/85:115 182

Tabell 1.15 Prognoserad förändring av arbetskraftsutbud bland män och kvinnor, 15—64 år under 1980- och 1990-talet i olika landsdelar/kommungrupper

Landsdellkommungrupp Förändring arbetskraftsutbud ( 1000-tal) l980—1990 % 1990—2000 %

Stockholmsregionen 51 , 1 6,7 54,7 6,7 Göteborgsregionen 0,8 0,2 -— 2,1 —0,6 Sydvästra Skåne 6,9 3,1 6,3 2,8 Stödjepunkteri Syd- och

Mellansverige 16,5 2,0 1,3 0,2 Stödjepunkter i skogslänen 6,4 1,5 2,5 0,6 Medelstora/mindre

regioner i söder 17,0 2,3 12,8 1.7 Sjuhäradsbygden 0,7 0,9 — 4,4 —5.0 Ostra Småland — 0,8 —l,6 0,6 1,2 Gotland 0,7 2,8 1,0 3,5 Bergslagen — 7,9 —5,5 —- 1,4 —1,0 Medelstora/mindre

regioner i norr 1,2 0,7 1,2 0,7 Norra inlandet — 3,3 -2,1 1,0 0,6 Riket totalt +89,5 +2,3 +73,4

Källor: FoB 1980 samt 1984 års länsstyrelseprognoser.

Som framgår av tabell 1.15 väntas arbetskraftsutbudet bland män och kvinnor inom åldersgruppen 15—64 år öka förhållandevis kraftigt inom Stockholmsregionen under såväl 1980- som 1990-talen. Även sydvästra Skåne, Gotland samt stödjepunkterna och de medelstora/mindre regioner— na i söder får enligt dessa prognoser en klar ökning. En nästan lika kraftig förändring av utbudet som i Stockholmsregionen beräknas ske i Bergsla— gen, men i detta fall är det fråga om en minskning. Även under 1990-talet kommer denna landsdel att få en viss minskning. Vid sidan om Bergslagen tyder prognoserna på att arbetskraftsutbudet kommer att minska mer påtagligt i östra Småland och det norra inlandet. Under 1990-talet väntas dock utbudet öka något i dessa båda landsdelar. Den största och enda mer betydande minskningen av arbetskraftsutbudet under 1990-talet beräknas ske i Sjuhäradsbygden.

• Sida 191
•  Original

Prop. 1984/85: 115 183

Bilaga 1.1.1 Regional utveckling och mellanregional utjämning

Utdrag ur bilagedel V till regionalpolitiska utredningens betänkande (Ds I 1984: 25). Viss redigering gjord inom industridepartementet.

Inledning

Redovisningen avser vissa regionalpolitiska basdata om befolkningen och dess förändringar, arbetsmarknadsfrågor, näringsgrensstruktur och syssel- sättningsutveckling för län, landsdelar och kommungrupper (geografiska avgränsningar se bilaga 1.1.4). Det statistiska underlaget utgörs i huvudsak av officiell statistik från statistiska centralbyrån (SCB). I vissa fall har specialbearbetat material använts. Kartorna är dataritade vid Umeå hög- skoleregions datorcentral.

EBEEHIIEDUDJ

DKNING !o—Sar

UHDAC UHEA HDGSKGLEREGIONS DATORCENTRAI.

• Sida 194
•  Original

Prop. 1984/85: 115 186

De tendenser som kan spåras i materialet på länsnivå framträder här klarare. Tillväxten har i stor utsträckning skett i storstadsområdena och i stödjepunkterna. Där väntas — frånsett Göteborg — också tillväxten fort- sätta. Därefter har vi en fallande skala där Norra inlandet har haft den svagaste utvecklingen med en minskning med 22% efter 1950. Även fram- gent väntas Norra inlandet få en svag befolkningsminskning. Den starkaste minskningen förutses för Bergslagen. Utvecklingen för enskilda kom- muner visar på karta 2 och 3.

Redan för en så kort period som åtta år framkommer stora skillnader i befolkningsutvecklingen. Tabell 3 visar de kommuner som hade den star- kaste tillbakagången resp. ökningen av folkmängden mellan 1975 och 1983.

Tabell 3. De 20 kommuner som hade den starkaste minskningen resp. ökningen av folkmängden perioden 1975—1983

Kommun Folkmängd Kommun Folkmängd index mot 1975 index mot 1975 Hofors 86,3 Håbo 137,5 Olofström 88,5 Mullsjö l34,9 Kiruna 89.0 Upplands-Bro 131,3 Hällefors 90.0 Habo 128,7 Munkfors 90,2 Vallentuna 127,5 Hagfors 90,6 Svedala 124,4 Överkalix 90,9 Täby 123,0 Fagersta 90,9 Kungsbacka 121,2 Filipstad 91 .0 Orust 120.3 Solna 91,1 Haninge 119,0 Åsele 92,0 Härryda 1 17,7 Jokkmokk 92.5 Söderköping 117,0 Kramfors 92,6 Hammarö 1 16,5 Ludvika 92,7 Hjo 116,2 Landskrona 92,8 Tjörn 115,3 Pajala 93 ,0 Värmdö I 15,3 Uppvidinge 93,1 Kil ] 15,2 Hallstahammar 93,2 Vaxholm 1 14,2 Karlskoga 93 ,3 Höör 1 13 .4 Säffle 93.5 Stenungsund 1 13 ,2 Hultsfred 93,9 Vårgårda 1 13,0 Avesta 94,0 Upplands-Väsby 1 12.6 Malmö 94.2 Vellinge 112,5 Gällivare 94,4 Mörbylånga 112,0 Arjeplog 94,5 Åstorp 111,3

De kommuner som har haft den starkaste befolkningsminskningen efter 1975 är i stor utsträckning sådana som drabbats av svår industriell omställ- ning i samband med nedläggningar eller rationaliseringar. Härutöver finns vissa glesbygdskommuner bland de som haft den snabbaste minskningen.

Den snabbaste tillväxten har skett i kommuner inom pendlingsavstånd till större arbetsmarknader, både i storstadsområdena och i andra områ- den.

• Sida 195
•  Original

Prop. 1984/85: 115 187

KARTA 2

Befolkningsutveckling 1975—1983 Index 1983 (1975 = 100). Riket = 101,5

HINSKNING

SVAG OKNING 11—5!)

STARKARE OKNING (4—1! |

551311]

HKT STARK UKNING (Bl +)

UHDÅC UHEÅ HDGSKULEHEG IDNS DATUHCENTRAI.

• Sida 196
•  Original

Prop. 1984/85: 115 188

KARTA 3 Befolkningsutveckling 1983—1990 Index mot 1983 års befolkning

nnnnnn ...... ..... nu

% STARK TILLBAKAGANG

B VISS TlLLBAKAGNGIZ—IOI | B SHARRE FORANDR | NGARI 'r—S! , m VISS OKNINGIi—Tlli

& KRAFTIG OKNING I'll +)

UHDAC UMEÅ HDGsKaLEneu | DNS DATOHCENTHM.

• Sida 197
•  Original

Prop. 1984/85: 115 189

En väsentlig skillnad mellan kommuner i södra och mellersta Sverige och kommunerna i norr är det befolkningsunderlag som kan nås inom ett visst avstånd från t.ex. kommunernas centralorter. Karta 4 visar det befolkningsunderlag som nås inom en radie, fågelvägsavstånd, på 50 km från varje kommuns centralort. Här har den förenklingen gjorts att hela befolkningen i en ort antas bo i centralorten. Det fel som uppstår med denna förenkling är dock inte så stort att det kullkastar bilden av väsentliga regionala skillnader i befolkningsunderlagens storlek. I inre Norrland ned till västra Dalarna är underlaget genomgående, frånsett Östersund med omnejd, lägre än 40000 invånare inom 50 km. Sexton kommuner har ett underlag på mindre än 20000 invånare, vilket grovt räknat motsvarar ca 250 personer i en ålderskull vid relativt jämn åldersfördelning. Detta antal är otillräckligt för att t. ex. ha fullständig gymnasieundervisning i en kom— mun. lngen kommun i södra eller mellersta Sverige har så låga befolknings- underlag inom en 50 km radie. För stora områden runt Mälaren, Östgöta- slätten, västra Skåne samt runt Göteborg är underlaget 320000 invånare eller mer inom 50 km, vilket tordet vara tillräckligt för att upprätthålla merparten av det serviceutbud som kan efterfrågas.

Befolkningen förändras dels genom den s.k. naturliga befolkningsför- ändringen, dvs genom födslar, åldrande och dödsfall, dels genom flyttning- ar. Den naturliga befolkningsförändringen har genom successivt mins— kande födelsetal och en åldrande befolkning medfört att vi totalt i landet nu har ungefärlig balans mellan antalet årligen födda och antalet avlidna. Tabell 4 visar relationstalen för landsdelarna åren 1970, 1975 och 1980 samt enligt aktuella prognoser för år 1990. Prognoserna är mycket ogynnsamma för Norra inlandet, de mindre orterna i norr, Bergslagen samt för Östra Småland. Stockholmsregionen har den mest gynnsamma bilden.

Tabell 4. Antal födda, relativt antal avlidna 1970—1990

Landsdellkommungrupp 1970 1975 1980 1990 Stockholmsregionen 159.2 133,6 129,7 1 11,1 Göteborgsregionen 174,6 142,5 1 19,0 109,9 Sydvästra Skåne 160.7 137,4 112,2 95,7 Stödjepunkter i Syd- och Mellansverige 152,5 129,2 111,9 102,4 Stödjepunkter i skogslänen 144,2 131 ,5 114,5 99,1 Medelstora/mindre regioner i Syd- och Mellansverige 120,8 104.5 95.3 90.6 Sjuhäradsbygden 133,6 1 14,0 99.3 90.2 Östra Småland 99,8 88,0 79,0 75,9 Gotland 114.4 109.8 104,3 96,9 Bergslagen 112,8 91 ,7 80.3 75.3 Medelstora/mindre regioner i norr 86,0 74,8 75,7 68,6 Norra inlandet 97,8 80,1 77,5 68,4 Riket 137.6 117.5 105,7 95,4

• Sida 198
•  Original

Prop. 1984/85:115 190

KARTA 4

Befolkningsunderlag per kommun inom en radie på 50 km. 1982 års befolkning.

Eg —— CSSSS

[] 20000 —— 55353

HD 40000 —— 79595

' 111111] 90000 —— rsssss & 080000 —— 519999 & 520000 _-

UMD/NC UNGA HU ooooooooooooooooooooooooo

• Sida 199
•  Original

Prop. 1984/85:115 191

Karta 5 visar kommunvis relationstalet födda/avlidna. De successivt minskade födelseöverskotten beror delvis på ett allmänt sett minskat fö- dande, en trend som kan iakttas i hela västvärlden. De beror emellertid också på att antalet kvinnor i de fruktsamma åldrarna blir en minskande andel av befolkningen. Genom det successiva åldrandet i befolkningen ökar andelen personer över 65 år. Tabell 5 visar andelen personer 65 år och äldre i kommungruppema. Uppgifterna avser åren 1970, 1975, 1983 och 1990. Karta 6 visar kommunuppgifter.

Tabell 5. Andel 65-åringar och äldre i kommungrupper år 1970—1990 Landsdellkommungrupp 1970 1975 1983 1990

Stockholmsregionen 11.6 13,1 14,7 15,5 Göteborgsregionen 12,1 13 ,5 15 ,5 16,4 Sydvästra Skåne 12,7 14,2 16,3 17,5 Stödjepunkter i Syd- och Mellansverige 13,5 14,8 16,6 17,1 Stödjepunkter i skogslänen 12,7 13,9 15,4 16,3 Medelstora/mindre regioneri Syd- och Mellansverige 16,2 17,2 18,4 18,2 Sjuhäradsbygden 14,6 16,4 18,5 18,4 Ostra Småland 17,4 19,2 20,9 20,1 Gotland 15,2 16,2 17,5 16,6 Bergslagen . 14,8 16,8 19,5 19.6 Medelstora/mindre regioner i norr 18,3 19,6 20,7 20,3 Norra inlandet 15.6 17,5 19,7 20,3 Riket 13,9 15,2 16,9 17,4

Andelen äldre är särskilt hög i Östra Småland, mindre kommuner i norr. inlandet samt i Bergslagen. Andelarna är relativt låga i Stockholmsre- gionen samt i stödjepunkterna i norr.

Den relativt ogynnsamma åldersstrukturen i bl. a. Norra inlandet har sin grund i en snabb utflyttning av personer i de arbetsföra åldrarna från dessa kommuner. Flyttningsströmmama gick i stor utsträckning mot storstads- länen samt stödjepunkternai skogslänen. Tabell 6 visar nettoeffekterna av flyttningsströmmarna per län för perioden efter 1950, uppdelad på del- perioderna 1951—1960, 1961—1965, 1966—1970, 1971—1975, 1976—1980 samt 1981—1983. Uppgifterna avser enbart den inrikes omflyttningen.

• Sida 200
•  Original

Prop. 1984/85:115 192

KARTA5

Relationen nyfödda/avlidna per år 1977—1982

% STORT UNDERSKOTT

5 V 1 SST UNDEPSKUTT

D BA._ANS

E VISST DJERSKUTT

& STORT DVERSKUTT

WYCKET STORT DJERSKUTT

JHDAC UMEA HUGSKU'.EREG : uns DA runcENTnA;

• Sida 201
•  Original

Prop. 1984/85: 115 193

KARTA 6

Andel 65-W år av befolkningen är 1983

MKT LAG ANGEL (HAX B.SIi

L.AL—i ANDEL (B.S—t4.5|i

ANDEL UNG RIKET (14.S'—19.5

HDE ANDEL (19.5 TILL 24.5:

[IIHUJDDE

MYCKET HDL: ANDEL (Du/ER 24 .S

UMDAC UHEA HDESKOLEREGIONS DA'I'ORCENTHAI.

13 Riksdagen 1984/85 . ! saml. Nr I 15

• Sida 202
•  Original

Prop. 1984/85: 115

Tabell 6. Nettoflyttning länsvis 1951—1983. Uppdelning på delperioder

Län Nettoflyttning perioden 1951—60 1961—65 Stockholms 8 241 47 264 Uppsala 2 460 8 235 Södermanlands 820 2 802 Ostergötlands — 6 360 — 1 471 Jönköpings — 2 100 — 84 Kronobergs — 4 770 688 Kalmar - 10 050 — 5 793 Gotlands — 7 500 — 1 565 Blekinge — 6 840 — 271 Kristianstads 13 440 — 177 Malmöhus 12 710 18 266 Hallands — 2 330 4 299 Göteborgs och Bohus 28110 10414 Alvsborgs — 5 050 53 Skaraborgs — 8 760 - 1 572 Värmlands — 4 480 — 9 248 Örebro 2 430 — 2 078 Västmanlands 4 260 1 997 Kopparbergs 340 - 10 945 Gävleborgs — 5 990 - 6 643 Västernorrlands — 13 440 — 13 151 Jämtlands — 12 180 — 11 294 Västerbottens — 10 730 — 13 209 Norrbottens — 1 1 120 — 16445 Skogslänen —59 440* —80 935 Storstadslänen 123 230" 75 944 Ovriga län — 30 350' 4 993

1966—70

32912 11730 — 2421 617

— 2383

344 4 028 760 2 195 633

19396 11954

3413 293 — 2214

— 5301 — 2822 — 2013 —10052 — 5669

— 8078 — 6519 — 7243 —15897

—58 759 55 721 3 038

1971—75

—19503 5218

1 275

— 3412

3 178 1287

205 — 199 4439

4 963 14 758

— 15 227 9 672 2 052

293

— 3 566 — 5 623 4 404

1 984

460 3241

— 784 1319

10917 —29 767 18850

" P. g. a. brister i statistiken 1951—1960 avviker summan från noll.

194

1976—80

—21 272 5 268

_ — 2239

1360 — 2302

— 818 1700 674 — 1947 6019

— 2 688 8 634

—13 782 4187 4856

3363 —- 241 — 4709

7471 2253

917 2988 3732

— 2905

19819 —37 742 17933

1981—83

8477 1282

— 2046 — 5 —2 355

—- 915 68 293 —l418 —— 315

843 3 427

——2 142 1 323 — 282

— 766 — 960 -—2804

120 — 154

—1 307 905 363

— 2 699

—3538 7178 —-3640

1951—83

130288 34 193 3 083 5 584 12 636

8 659 19 390 8 653 12 870 13 440

53 490 40 742

10786 14498 —- 5 920

16134 7237 8892 8662 14219

34 599 22 859 27 871 47 747

—171936 194564 10824

Anm. Tabellens första och sista kolumner har korrigerats inom industridepartementet p. g. a. vissa felaktig-

heter.

Den regionala omfördelning som framträder i tabellen ovan visar sig än mer när man ser till flyttningarna för kommungruppema. Tabell 7 samman- fattar nettoflyttningama 1971—1982 med uppdelning på perioderna 1971— 1976 resp. 1977—1982. Skälet till denna updelning är den kraftiga nedgång i flyttningarna som skedde från mitten av 1970-talet. Denna tabell omfattar hela flyttningen, dvs. både inrikes och utrikes flyttningar.

• Sida 203
•  Original

Prop. 1984/85:115 195 KARTA 7

Nettoflyttningar 1971—1982 andel av befolkningen

"- ....... ,.

STARK T ILLEAKAGANG V1$S TILLBAKAGNGIHAX11) SHARRE FORANDR 1 NBARI HAX 1 I )

VISS OKNINGI t—SI)

7 n'. ------ ...

BEDEDHHI

KRAFTIG OKNING ISI +)

UHDAC unuA HUGSKmERBU | aus DATORCENTRAL

• Sida 204
•  Original

Prop. 1984/85: 115 196

Pendling år 1980

D HELLANGRUF'P E LAG PENDI. ING

& HDG PENDL ING

UMEÅ HCG-KDLEHEGIDNS DATOR CCCCCCC

• Sida 205
•  Original

Prop. 1984/85: 115 197

Tabell 7. Nettoflyttning per kommungrupp 1971—1982

Landsdellkommungrupp Nettoflyttning per år Totalt 1971—76 1977—82 1971—82 Stockholmsregionen —3 1 15 3 354 1 468 Göteborgsregionen — 789 — 1 187 — 11 769 Sydvästra Skåne — 198 — 632 — 4 954 Stödjepunkter i Syd- och Mellansverige 2064 1 783 23 138 Stödjepunkter i norr _ 4 191 1 463 33 198 Sjuhäradsbygden — 489 — 30 — 3 096 Ostra Småland — 302 — 73 — 2267 Bergslagen —1 316 -1 092 — 14 498 Mindre komm syd-mellsv. 4 304 5 133 56 764 Mindre komm i norr 1 278 1 844 18 809 Non'a inlandet —1 572 7 — 9412

Vissa förskjutningar i mönstret kan iakttas. Stödjepunkterna har haft nettoinflyttning båda perioderna. En tendens till tyngdpunktsförskjutning till de mindre orternas förmån kan iakttas för den senare perioden. Samma tendens kan också spåras i den uppbromsning som skett för Norra inlan- det. Den senare tendensen är särskilt anmärkningsvärd, eftersom Malmfäl- ten — Kiruna och Gällivare kommuner — haft nettoutflyttning efter mitten av 1970-talet. För övriga delar av Norra inlandet måste vi således ha haft en betydande nettoinflyttning under periodens andra hälft. En kraftig expansion har inletts för Stockholmsregionen under periodens senare del. Den tenderar att förstärkas under början av 1980-talet. Övriga storstadsre- gioner har haft nettoutflyttning under båda perioderna och tendensen år snarast att denna trend förstärks mellan perioderna.

Flyttningama på kommunnivå för hela perioden 1971—82 illustreras av karta 7. Inflyttning har skett främst till storstadsregionemas förortskom- muner samt till andra mindre kommuner inom pendlingsavstånd från större arbetsmarknadsområden. Intressant är att notera en viss inflyttning netto, också till delar av inlandet. En jämförelse med karta 2 visar emellertid att denna inflyttning har varit otillräcklig för att kompensera dessa områden den befolkningsminskning man får till följd av en ogynnsam åldersstruktur, vilket i sin tur är en effekt av utflyttningarna tiden före 1970.

Den mest påtagliga förändringen ifråga om flyttningarna är ändå det totalt minskade antalet flyttare. Tabell 8 sammanfattar utvecklingen under en tioårsperiod.

• Sida 206
•  Original

Prop. 1984/85:115 198

Tabell 8. Flyttningar 1973—1983. Uppdelning på olika typer av flyttningar

Är Antal flyttningar Totalt över över kommun- över församl mellan fast alla länsgräns gräns i län inom kommun inom församl kategorier

1973 193 197 333 — — 1974 199 195 328 605 - 1327

1975 196 185 311 578 1270 1976 183 172 294 592 1 241 1977 164 159 276 498 1 097 1978 154 153 276 480 1 063 1979 162 155 284 490 1 091 1980 167 160 297 519 1 143 1981 145 146 290 506 1 088 1982 139 148 304 538 1 129 1983 139 147 299 520 1 105

Index 1983 72 75 74 86' 81' (1973 = 100)

* 1974 = 100.

Olika hypoteser har förts fram om orsakerna till flyttningamas minsk- ning. En faktor som sannolikt har stor betydelse är det ökade småhusbyg- gandet och den därmed sammanhängande ökade stabiliteten i boendet. Kartan över nettoflyttningama under 1970-talet bestyrker denna hypotes. 'Tillflödet har i stor-utsträckning gått till kommuner i utkanterna till de större arbetsmarknadsregionerna. Samtidigt har den dagliga arbetspend- lingen ökat dramatiskt. Denna ökning är många gånger större än den minskning som skett av antalet förvärvsarbetande flyttare. Tabell 9 visar utvecklingen under 1970-talet för kommungruppema.

Tabell 9. Pendlingens utveckling l970—1980ikommungrupperl '

Landsdellkommgrunpp Antal pendlare över kommungräns Index 1980 1970 % 1975 % 1980 % ( 1970 = 100)

Stockholmsregionen 232 732 40,4 291776 38,6 320 368 38,5 138 Göteborgsregionen 64 527 1 1,2 83 288 11,0 90 655 10,9 140 Sydvästra Skåne 37 492 6,5 . 56 390 7,5 60 770 7,3 162

Stödjepunkter i Syd-

och Mellansverige 72 090 12.5 95 765 12,7 104 042 12.5 144

Stödjepunkter i

skogslänen 33 375 5,8 43 776 5,8 45 767 5,5 137 Medelstora/mindre regioner i Syd- och Mellansverige 79 094 13,7 112418 14,9 134048 16,1 169 Norra inlandet 15137 2,6 18135 2,4 16310 2,0 108 Övriga områden 40 146 7,0 53 846 7,1 59 995 7,2 149

Totalt 575 593 755 394 831 955 145

Den minskning som skett i flyttningarna måste ställas i relation till den kraftiga ökningen av pendlingen. Mot minskningen i antalet förvärvsarbe- tande flyttare från ca 200000 omkring år 1970 till ca 150000 1 dag skall ställas ökningen av pendlingen över kommungräns med ca 45 %, totalt mer än 250000 personer.

• Sida 207
•  Original

Prop. 1984/85:115 199

Pendlingen är, som framgår av tabellen ovan och av korta 8, i hög grad koncentrerad till storstadsregionema och stödjepunkterna. 1 Norra inlan- det är ökningen obetydlig. Den största relativa ökningen har skett bland mindre orter i Syd- och Mellansverige. En bearbetning av pendlingssta— tistiken där kilometeravståndet räknats fram för samtliga större pendlings- strömmar — materialet täcker ca 80% av populationen — visar, att pend- lingen till övervågnade del äger rum inom avstånden på högst 50 km. Tyngdpunkten i ökningen mellan 1970 och 1980 ligger också i denna kategori. Det är en relativt liten ökning i antalet pendlare över de längsta avstånden. Förändringarna sammanfattas i tabell 10.

Tabell 10. Pendling i olika avståndsklasser åren 1970 och 1980 År Antal pendlare i olika avståndsklasser

(50 km Andel 50—90 km Andel 100 km— Andel

1970 429600 89 % 33 600 7 % 19100 4% 1980 674900 91 % 49200 7% 19800 3 % Förändring 245 700 15 600 700 Index 157 146 104

En sambearbetning av folk- och bostadsräkningama för 1975 och 1980 visar att av de personer som pendlade år 1975 var det bara 25% som pendlade år 1980. Av de 75 % som slutat pendla hade 15 % lämnat arbets- marknaden. Av de 60% som fortfarande var'i arbete och som hade slutat pendla hade 55% slutat pendla genom att man bytt arbetsplatskommun. Endast 5 % hade bytt bostadskommun.

Den slutsats som kan dras av de minskade flyttningarna och den ökande pendlingen — ca 650000 nya pendlare tillkom mellan 1975 och 1980 — pekar närmast på att vi för en stor del av arbetskraften, mer än 20% i dagsläget, har en beredskap att söka sig arbete, uttryckt i den faktiska pendlingen inom relativt långa avstånd från bostadsorten. Denna tendens tycks snarast öka. Det fortsatta småhusbyggnadet tyder på att vi får förstärkta tendenser till skillnader mellan boende och arbete. Det kan vidare ses en tendens att boendet får större betydelse än tidigare för valet av arbetsplatsort.

En faktor som tillsammans med en ogynnsam åldersstruktur bidrar till en försvagad befolkningsutveckling i glesbygdsområden är den skeva könsfördelningen. Norra inlandet har i många kommuner bara ca 90 kvin- nor per 100 män. Omvänt finns i storstadsområdena ett kvinnoöverskott. Om man jämför andelarna för kvinnornas barnafödande åldrar blir obalan- sen ännu större. Tabell ]] visar de kommuner som har de största obalan- serna.

• Sida 208
•  Original

Prop. 1984/85: 115 200

Tabell 11. Kommuner med skev könsfördelning för åldrarna 20—44 år

Kommun Andel kvinnor Kommun Andel kvinnor på 100 män på 100 män Pajala 75,2 Danderyd 107,3 Qvertomeå 77,2 Lomma 104,5 Overkalix 77 ,9 Tyresö 103.6 Alvdalen 79,4 Ekerö 103,5 Dorotea 80,4 Staffanstorp 103,0 Ockelbo 81 , [ Vellinge 103 ,0 Ragunda 81 .2 Sollentuna 102,9 Storuman 81 ,3 Botkyrka 102 ,6 Arjeplog 81 ,7 Upplands-Väsby 102,5 Berg 82,8 Täby 102,3 Norsjö 83,1 Nacka 102,3 Vännäs 83 ,4 Lidingö 102,l Sorsele 83 ,4 Orebro 101,6 Torsås 83,4 Umeå [01,1 Heby 83,7 Lund 100,8 Robertfors 85,0 Uppsala 100,6 Strömsund 85,3 Mölndal 99,9 Gullspång 85,4 Håbo 99.9 Vilhelmina 85,6 Partille 99,9 Bräcke 85,6 Karlstad 99.9

Relationerna är mycket skeva för flera av inlandskommunema. Som en följd av att arbetsmarknaden i glesbygdskommunema inte kunnat erbjuda arbete åt kvinnor i tillräcklig omfattning har det skett en kraftig utflyttning särskilt bland yngre kvinnor. Omvänt har de regioner som haft en ökad efterfrågan på arbetskraft för yrkesområden med stor andel kvinnor fått en kraftig inflyttning av kvinnlig arbetskraft.

2 Arbetsmarknadsförhållanden m. m.

Tillgången till arbete över hela landet är den kanske mest centrala regionalpolitiska målvariabeln. Fortfarande företer sysselsättningsgraden, dvs. andelen förvärvsarbetande i de arbetsföra åldrarna (16—64 är), stora regionala skillnader. Tabell 12 visar sysselsättningsgraden åren 1975—1990 för kvinnor resp. män för länen.

• Sida 209
•  Original

Prop. 1984/85: 115 201

Tabell 12. Sysselsättningsgraden 1975, 1982 och 1990 för båda könen

___/________

Län Kvinnor 16—64 år Män 16—64 år

1975 1982 1990 1975 1982 1990 ___—___— Stockholms 69,4 75.5 79,0 82,0 79,3 80.5 Uppsala 61 .6 69,6 66,5 81.6 79.0 77,9 Södermanlands 61.2 67.3 66,9 83,8 78,9 78,8 Östergötlands 62.0 70,r 68,7 84.8 80.4 80.7 Jönköpings 62,1 69,9 70,3 85,3 81 ,7 83 .4 Kronobergs 61.6 70,0 70,4 84,2 80.2 82 ,6 Kalmar 59,2 68,5 65,0 84.1 79.7 82.6 Gotlands 63,1 72,9 75 ,4 84.1 81 ,7 79,9 Blekinge 58,7 66,6 68,7 84,1 78,5 80,5 Kristianstads 61.0 67,5 70,9 84,4 79,9 83,4 Malmöhus 65.3 70,2 72.6 82,8 78,4 80,2 Hallands 61.4 69.2 70,9 86,2 81,0 79,7 Göteborgs och Bohus 62.4 68,9 71,3 81,5 77,5 76,7 Alvsborgs 64,2 70,4 77,4 85,3 80,6 82,9 Skaraborgs 60,7 69,5 71,5 86,7 82,3 85 ,3 Värmlands 58,6 66.8 69.5 83.0 76,8 80,3 Orebro 61,9 70,8 68 ,5 83 ,6 79,1 76,9 Västmanlands 60,8 67,6 67,8 85,0 78,9 77,4 Kopparbergs 57,4 65,4 66,6 83 ,4 78,1 79,4 Gävleborgs 58,4 66,5 67,1 82,3 78,0 79,0 Västernorrlands 57,7 67.9 66,9 79,9 77,3 78,2 Jämtlands 59,1 70,3 70,2 76.9 75,6 80,1 Västerbottens 58.7 68.5 74.0 79,3 77,0 78,9 Norrbottens 54,4 64,2 67,3 79.0 73.3 73.1 Riket 62,7 70,0 71,9 82,9 - 78,9 79,9 _

En viss utjämning har skett mellan "bästa" och "sämsta” län. Fortfa- rande är dock skillnaderna regionalt mycket stora. Tabell 13 understryker denna slutsats.

Tabell 13. Sysselsättningsgrad 1975—1990 i kommungrupper

Landsdel/ Kvinnor 16—64 år Män 16—64 år kommungrupp

1975 1982 _ 1990 1975 1982 1990

Stockholmsregionen 69,7 75 ,7 79,2 81,9 79,2 80,5 Göteborgsregionen 62,3 69,1 71,7 81,9 77,9 77,3 Sydvästra Skåne 66,3 70,7 72,9 81,6 77,3 79,1 Stödjepunkter i Syd- och Mellansverige 63,3 70.1 70.4 83,6 79,0 79.5 Stödjepunkter i skogslänen 60,1 69,0 70,6 82.0 78,1 78,8 Medelstora/mindre regio- ner i Syd- och Mellan- sverige 59,8 68,1 69,1 85,5 81,1 82,6 Sjuhäradsbygden 69,3 72,7 76,5 85,3 80,2 82,9 Ostra Småland 56,9 66,3 66,1 84,7 80,6 83,5 Gotland 63.1 72,9 75,4 84,1 81,7 79,9 Bergslagen 56,8 65,7 65,6 84,6 79,4 79,5 Medelstora/mindre regioner i norr 57.1 65,7 66,9 81 ,7 77,1 79,2 Nona inlandet 52,4 62,8 65,7 76,4 72,5 75 ,8 Riket 62,7 70,0 71,9 82,9 78,9 79,9

• Sida 210
•  Original

Prop. 1984/85: 115 202

En tydlig utjämningstendens kan spåras. Man har haft en viss syssel- sättningstillväxt i Norra inlandet, men denna har inte på långt när varit tillräcklig för att suga upp trycket på arbetsmarknaden till följd av ett ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnorna. Som resultat härav har man fått dels en kraftig utflyttning vilket medfört bl. a. en skev ålders- och könsför- delning vilket på sikt i sin tur förvärrar befolkningsutvecklingen i dessa . områden — dels en hög arbetslöshet. Sysselsättningsgraderna har ökat men de är fortfarande väsentligt lägre i Norra inlandet än i landet i övrigt.

För stödjepunkterna i norr är bilden den omvända. Där har en kraftig sysselsättningsexpansion ägt rum, som har skapat en stark efterfrågan på arbetskraft, dels genom lokal rekrytering, vilket har höjt sysselsättnings- gradema särskilt bland kvinnorna i dessa regioner, dels genom en inflytt- ning under hela 1970-talet, vilket har föryngrat befolkningen och skapat en bättre åldersstruktur. Dessutom har dessa områden fått en kraftigt ökad inpendling. Följande tabeller visar vilka kommuner som 1982 har de högsta resp. lägsta sysselsättningsgradema för kvinnor resp. totalt. Detta framgår även av kartorna 9 och 10. De högsta värdena för kvinnorna har storstads- kommunema samt några smålandskommuner. Östersund har det högsta värdet i Norrland. 26 av de 30 kommuner som har de lägsta värdena ligger i skogslänen. Skillnaden mellan högsta och lägsta värdet uppgår till 29 procentenheter. För männen har ett antal kommuner i Syd- och Mellan- sverige de högsta värdena. Ingen av kommunerna i Norrland finns med bland de 30 bästa. 27 av de 30 kommuner som har de lägsta värdena finns i skogslänen. Starkt oroande är att Göteborg och Malmö ingår i denna grupp. Även bland männen är spännvidden mellan högsta och lägsta värde 29 procentenheter.

Karta 11 visar var förändringen i sysselsättningsgraden varit starkast. Som framgår av kartan har ökningarna visserligen varit störst i de områden som har de lägsta sysselsättningsgradema år 1975. I denna mening kan regionalpolitiken sägas ha haft viss framgång också i det skede när närings— livet totalt sett har haft en stagnation.

• Sida 211
•  Original

Prop. 1984/85 : 115 203

Tabell 14. Yv-grader, kvinnor 16—64 år, sorterat efter värdet år 1982

Kommun Högsta värden Kommun Lägsta värden 1975 1982 1990 1975 1982 1990

Gnosjö 70,3 81 .2 77,9 Pajala 40,0 52,1 51,4 Upplands-Väsby 71,4 78.5 80.3 Haparanda 47,5 53,9 58,6 Sollentuna 68,9 78,4 78,8 Overtomeå 45,6 55,1 57,5 Huddinge 70,8 77,7 79,6 Vansbro 49,7 55,4 62,7 Ekerö 66.6 77,5 76,8 Kiruna 49,2 57,1 60,5 Sundbyberg 74,8 77,4 80,3 Gagnef 49,4 57,8 58,9 Järfälla 70,6 77,3 79,0 Overkalix 47,0 58,1 60,0 Tyresö 69,6 77,0 77,7 Alvsbyn 48,0 58,6 61,0 Solna 73 ,4 76,6 80,3 Smedjebacken 52,5 59.9 61.5 Haninge 66,6 76,5 77 ,5 Ockelbo 54,0 60,1 63,8 Vadstena 61,4 76,1 76,8 Dorotea 48,2 60,2 65 ,6 Lidingö 69,8 76,1 79,9 Norsjö 50,1 60,5 66,9 Hörby 68,7 76,1 75 ,3 Eda 54,0 60. 65,2 Täby 67,0 76,0 77,3 Töreboda 51 ,6 60,5 61,9 Nacka 70,8 75,9 80,8 Arjäng 56,7 60,7 68,7 Ulricehamn 69,9 75 ,9 75 ,2 Storuman 51.3 60,8 67,3 Stockholm 70.9 75,8 80,7 Ragunda 51.5 61,3 63,3 Värmdö 69,8 75,8 79,3 Grums 55 ,1 61 .3 63,4 Upplands-Bro 64,4 75 ,4 75 ,5 Vilhelmina 55 .2 61 ,3 68,2 Värnamo 66,1 75 ,3 75 ,5 Hofors 52,6 61,4 65,4 Gislaved 64.6 75.1 75.3 Vimmerby 53 ,9 61 .5 61 ,6 Tranemo 71,2 75 ,0 78,3 Odeshög 49,8 61 .6 62,4 Vallentuna 61,9 74,9 76,2 Kalix 50,8 61,7 64,7 Sigtuna 65,2 74,6 75,0 Amål 55 , I 61,8 67,7 Vaxholm 62,5 74,5 75,3 Arvidsjaur 49,4 61,9 64,4 Staffanstorp 66,1 74,4 76,1 Orsa 53,6 62,0 65,3 Härryda 61 .8 74,4 71 ,9 Sorsele 50,2 62,1 65,6 Östersund 65 .2 74,3 74,1 Torsby 52,1 62,1 67,2 Skara 64,1 74,1 75 ,2 Alvdalen 50,6 62,3 64,8 Nynäshamn 64,4 74,1 77,6 Lilla Edet 57.9 62,4 67,6

• Sida 212
•  Original

Prop. 1984/85: 115

204

Tabell 15. Yv-grader, män 16—64 år, sorterat efter värdet år 1982

Kommun Högsta värden

] 975 1982 1990

Kommun Lägsta värden

1975 1982 1990

Övertomeå

Gnosjö Hörby Tranemo Kävlinge Svedala Söderköping Habo Aneby Tidaholm Mölndal Mullsjö Vara Ekerö Ockero Skara Lessebo Götene Håbo Sävsjö Gislaved Finspång Varberg Vadstena Härryda Askersund Kungsör Upplands-Väsby Ulricehamn Värmdö Vårgårda

88.2

.

owenwucmmuA&QmummobbbbhhäLbha

GMXIxIXIUIWXIXIPXImeIKAQt/lxlm

?.

mmmmm 0100wa

89.3 87,3 86,7 86,3 86.2 86,0 85,8 86,8 85,7 85,4 85,4 85,3 85,3 85,2 85,0

aaaaaaagaaaaara mmqqmo—Nwmmmmco

88,0 85,0 83,6 86.1 87,4 85,0 84,8 88,1 86,6 79.8 85,6 85 .6 83,8 85,2 84,7 83,5 86,8 86,3 86,6 86,0 82,1 80,9 84.1 78.7 80,5 77,7 85,0 83,5 85,5 83,3

Haparanda Pajala Overkalix Sorsele Torsby Strömsund Kalix Arvidsjaur Gällivare Sollefteå Kiruna Berg Härjedalen Ljusdal Alvsbyn Årjäng Kramfors Storuman Bräcke Ragunda Malmö Vilhelmina Göteborg Lycksele Nordanstig Are Hallstahammar Vansbro Asele

67,1 70,1 65,7 72.1 70,9 77,0 73,0 78.4 78.6 76,4 76,4 81 .1 73,5 77,2 76,1 78,7 84,0 78,6 75,5 74,3 75,5 79,4 75,6 79,4 77.7 79.0 74,5 86,5 81.5 76.1

60.3 60,3 62,8 66,4 67.9 70,0 70,7 71,0 71.2 71,7 71,8 72,1 72,5 72,6 72,6 72,8 72,9 72,9 73,3 73,5 73,9 73,9 74,2 74,7 74,8 74,8 74,8 74,9 75.0 75,0

62,4 63,3 61 ,9 69,6 73,5 76,1 76,0 72,2 72,3 71 .4 79,9 71,7 78,3 79,1 78,2 73,7 81,1 77,1 79,1 78,7 80,1 76,3 77,3 75,0 78,6 77,3 79,8 73,2 78,4 76,0

• Sida 213
•  Original

Prop. 1984/85: 1 15 205

Tabell 16. Yv-grader, män och kvinnor 16—64 år, sorterat efter värdet är 1982

____________———————-—-————_—

Kommun Högsta värden Kommun Lägsta värden

1975 1982 1990 1975 1982 1990 Gnosjö 79,8 85 ,4 83 ,0 Haparanda 59,2 57 ,2 61 ,0 Hörby 78,1 81,9 80,3 Overtomeå 57,1 57,9 60,1 Ekerö 77,9 81,4 80,5 Pajala 54.1 58,0 57,2 Upplands—Väsby 79,8 81 ,1 82,6 Overkalix 60,3 62,6 65 ,] Tranemo 80.6 81 ,0 81 , 1 Kiruna 66,3 65 ,1 66,4 Sollentuna 76,7 80,4 80,4 Sorsele 61.3 65,3 69,8 Gislaved 76,5 80,2 80,9 Vansbro 66,0 65 ,7 70,9 Vadstena 73,6 80,1 80,5 Alvsbyn 63,8 65,9 67,5 Kävlinge 77 ,7 80,0 80.9 Torsby 65 ,4 66,2 71 ,9 Ulricehamn 78,6 79,9 79,5 Kalix 65,0 66,5 68,6 Värmdö 79,5 79,8 82,5 Arvidsjaur 64,7 66,8 68,6 Söderköping 73.1 79,7 78,4 Årjäng 70,8 66,9 75,1 Järfälla 78.9 79.6 81.1 Strömsund 62,9 67,1 70,7 Skara 75,5 79,6 79,9 Storuman 64,2 67,4 73,5 Upplands-Bro 76,3 79,5 79,7 Gällivare 66.1 67,8 69,6 Huddinge 77,6 79,5 80,9 Ljusdal 65,1 67,9 72 .5 Mölndal 74,8 79,4 76,0 Ragunda 64,3 68,0 72.2 Härryda 74,6 79,4 75,4 Vilhelmina 66,1 68,2 73,0 Vallentuna 74,9 79,2 80,0 Dorotea 61,7 68,3 72,8 Värnamo 76,1 79,2 79,7 Eda 68,2 68,6 74,2 Svedala+ Bara 76,7 79,1 80,3 Ockelbo 69.0 68,8 72 ,7 Tyresö 77,5 79.0 80.0 S_ollefteå 67.2 68.9 73.7 Täby 76,3 79 ,0 80. 1 Amål 69 ,0 69,0 76,0 Staffanstorp 78,1 78,9 80,6 Nordanstig 65 ,7 69,0 69,9 Haninge 75 .7 78,8 79,7 Smedjebacken 70,2 69,1 70,9 Habo 73,0 78,5 73,7 Gagnef 68.2 69,2 70,5 Nynäshamn 76,0 78,5 80,8 Norsjö 64,6 69,2 72,7 Sundbyberg 78,8 78,5 80,8 Alvdalen 66,2 69,3 72.9 Nacka 77,6 78,5 81,5 Härjedalen 65.9 69,4 72,8 Lidingö 76,2 78,4 80,7 Kramfors 67 ,6 69.4 71 ,7

• Sida 214
•  Original

Prop. 1984/85:115 206

KARTA 9

Sysselsättningsgrad år 1982 för kvinnor 16—64 år

5 EXTREHV'ARDENl —GOI , B L.M.,A VÄRD (SO—8432

D HEDELH . VÄRD (SS—"IO: '.

& HOGA VÄQD (TO—"141": & EXTREHV'AQDEN (15! +)

UHDAC unEA HUGSKULEREG icms DATDHCENTRAL

• Sida 215
•  Original

Prop. 1984/85: 115 207

KARTA 10

Sysselsättningsgrad år 1982 kvinnor+män 16—64 år

• Sida 216
•  Original

Prop. 1984/85:115 208

KARTA Il

Förändring av sysselsättningsgraden 1975—1982 Absoluta tal. (Riket = 1,26 %)

|! . lllll lllll lur Il'

% T ILLBAKAGANG HER AN | | 13 T ILLEAKAGANG HAX 1 r

i:] FORANIDRING MAX Sl 5 VISS OKNIthz—Gri

& KRAFTIG DKNING (61 kt

UMDAC UMEA HUGSKOLEREG i :::—:S DA PDHCENTRAL.

• Sida 217
•  Original

Prop. 1984/85: 115 209

Uppgifter om arbetslösheten och personer i olika arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder kan användas som komplement till data om sysselsättnings- graden. Här visas på karta 12 summan av antalet arbetslösa, personer i utbildning (AMU) och i beredskapsarbete. Uppgifterna avser månadsge- nomsnitt perioden 1981—1983 och antalet sett i relation till antalet invånare i åldern 16—64 år. Därmed är siffrorna direkt jämförbara med uppgifter om sysselsättningsgraden.

I stor utsträckning utgör sysselsättningsgraden och arbetslösheten var- andras spegelbilder. Hög sysselsättningsgrad innebär i regel en relativt låg arbetslöshet. Detta framgår också av kartorna. Samtidigt finns vissa un- dantag. Hög arbetslöshet förekommer t. ex. tillsammans med hög syssel- sättningsgrad i regioner med strukturproblem, t. ex. vid en industriell omstrukturering. Exemplet visas i t. ex. Bergslagen och Sjuhäradsbygden. Också det omvända förhållandet förekommer i vissa fall. Där kan orsa- kerna vara t. ex. en mycket hög förtidspensionering, vilket drar ner både arbetslöshetstalen och sysselsättningsgraden. Detta fenomen har iakttagits bl. a. för glesbygdskommunema i Jämtlands län.

Tabell 17 visar för länen arbetslöshetstalen för nämnda period, samt förändringen i arbetslöshet m.m. mellan 1979, som var ett år av relativt gott arbetsmarknadsläge och 1983 då vi började få en tillbakagång av den höga arbetslösheten. Kraftiga ökningar kan ses för Blekinge, Värmlands och Kopparbergs län. Förändringarna är relativt små för Gotlands, Stock- holms och Uppsala län. Också för Norrbotten är ökningarna relativt mått- liga; detta är dock från en nivå 1979 som var den högsta i landet,

14 Riksdagen 1984/85 . ] saml. Nr 115

• Sida 218
•  Original

.. , ...å 3.di _???

!;

• Sida 219
•  Original

Prop. 1984/85: 115 211

Tabell 17. Arbetslöshetstalen för länen 1981—1983 samt ökning 1979—1983

Antalet arbets-

Län lösa. personer i Befolkning Ökning AMU, bered- 16—64 1979—83 skapsarbete år % %

Stockholms 21749 1019045 2,13 0,54 Uppsala 5 030 157 168 3,20 0.64 Södermanlands 8 000 157 345 5,08 1.20 Ostergötlands 9 787 244 759 3 ,99 1,02 Jönköpings 6 719 184 773 3,63 1 , 16 Kronobergs 4 262 105 889 4,02 1,27 Kalmar 6 204 146 247 4.24 2,25 Gotlands 1 159 34492 3,36 0,01 Blekinge 5 285 93 219 5,66 2,91 Kristianstads 7409 169961 4,35 2,38

Malmöhus 22 114 470 978 4,69 2 , 19 Hallands 5 199 144 670 3.59 1,29 Göteborgs och Bohus 19699 457497 4.30 1,10 Alvsborgs 12 120 262 161 4,62 1,61 Skaraborgs 7 744 164 867 4.69 1 ,68 Värmlands 1 1 738 175 064 6,70 2,59

Orebro 8 802 168 584 5,22 2,09 Västmanlands 8 670 164 985 5 .25 1,80 Kopparbergs 9 061 176 074 5,14 2,27 Gävleborgs 10 883 182 489 5 .96 2,50 Västernorrlands 8 954 165 208 5,41 1,69 Jämtlands 4 260 82 760 5,14 1,55 Västerbottens 9 056 155 005 5 .84 1,71 Norrbottens 17 217 171 070 10.06 0.97 Riket 231 123 5 254 310 4,39 1,46

Förändringarna på kommunnivå 1979—1983 visas på karta 13. Ökningen av arbetslösheten, räknat i procentenheter, har varit särskilt stor i bl. a. Bergslagens krisområden. Det bör observeras att delar av Norra inlandet har fått en minskning av arbetslöshetstalen 1979 till 1983. Detta överens- stämmer delvis med bilden av kraftigt ökade sysselsättningsgrader för flera inlandskommuner.

• Sida 220
•  Original

Prop. 1984/85: 115 212

KARTA 13

Förändringar av arbetslösheten 1979 till 1983 Absoluta tal. (Riket =

• Sida 221
•  Original

Prop. 1984/85: 115 213

Tabell 18 visar de kommuner som har den högsta resp. lägsta arbetslös- heten för perioden 1981—1983. Av de 25 kommuner som har den högsta arbetslösheten ligger 23 i skogslänen och därav 18 i norra inlandet. Av de kommuner som har de bästa siffrorna finns ingen i skogslänen.

Tabell 18. Kommuner med högsta resp. lägsta arbetslöshet

Kommuner med höga tal Kommuner med låga tal Pajala 18,48 Ekerö 0,64 Qvenomeå 15,81 Danderyd 0,79 Overkalix 15,01 Lidingö 0,82 Kiruna 14,44 Täby 1.25 Haparanda 14,44 Vaxholm 1,27 Alvsbyn 1 1,87 Vallentuna 1,33 Dorotea 1 1 ,35 Värmdö 1 ,42 Gällivare 1 1 , 17 Järfälla 1,55 Kalix 10,75 Sollentuna 1,60 Arjeplog 10.46 Lomma 1 ,63 Torsby 9,98 Upplands-Bro 1,64 Arvidsjaur 9,71 ' Gnosjö 1,66 Sorsele 9,44 Båstad 1 ,68 Vilhelmina 9,32 Upplands-Väsby 1 ,74 Jokkmokk 9,04 Nacka 1,81 Ljusnarsberg 8,76 Huddinge 1 ,92 Ljusdal 8,50 Storstockholm 1,99 Strömsund 8,46 Söderköping 1 ,99 Åsele 8,45 Härryda 2,12 Amål 8,24 Stockholm 2,18 Munkfors 8,20 Staffanstorp 2,20 Hagfors 8 , 14 Sigtuna 2 ,23 Arjäng 8,06 Mölndal 2,24 Sunne 8,01 Kungsbacka 2,25 Hallstahammar 7.91 Ockerö 2,25 . Härjedalen 7.89 Solna 2,25 Norberg 7.81 Nynäshamn 2,28 Piteå 7,80 Sundbyberg 2,31 Luleå 7.57 Vellinge 2,36 Tyresö 2,38

......

_.

....

U| OmSaQQÅk-ÅNIONIN om—xrmxoooxrasaxax—

Indu- stri

16 18 29 28 33 29 30 16 31 26 24 26

20 31 29 26 29 35 29 3 1 24 16 22 21

Byggn. verks.

Q XIUJONNDGNONUIWQ'JIOKW OXIONUIUIORONMNIONGNON

Vam- handel

15 11 11 10 11 13 10 11

9 12 13 12

14 11 10 10 10

9 10 10 11 10 10

9

Samf., post, tele

77 934 5 725 5 107 10 993 8 304 4 157 5 279 1437 3 249 6 588 27 141 5 309

38 555 8 654 5 274 7 491 7 379 5 687 7 149 8 707 9 547 4 195 7 852 9 595

281 308

Samf. , post, tele

UerlerkIuUrUlONUNUILIIXD

Nl mxlxlwxlamakodkmo

Privata tjänster

180 277 l 1 849 13 364 22 727 14 528

8 734 10 828 3578 6086 12 295 49 517 10 970

61126 18734 12179 13734 14813 14880 14721 13296 14178

7046 12323 13016

554 799

Privata tjänster

22 11 12 12 10 10 10 14

9 10 14 11

17 10 10 11 11 12 12 10 12 12 11 11

Offent.

tjä

. 1

nster

55 033 43 817 35 727 58 868 42 081 23 723 31 762

9 089 22 234 36 555 08 670 29 204

09946 54 066 38 849 41 768 41 164 35 669 38 021 40 512 38 432 22 886 40 197 43 726

1 241 999

Offent. tjänster

3 1 42 32 32 29 28 29 35 34 30 30 30

30 30 32 33 32 29 30 30 31 39 35 37

Totalt

822 997 104 322 109 969 186703 146063 83 491 108 572 26239 66 184 120 558 361 817 98 846

369068 179921 121757 128115 130169 121346 127236 133105 123181

58984 113903 116827

3 959 373

Totalt

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

• Sida 223
•  Original

Prop. 1984/85:115

Tabell 21 visar näringsstrukturen i kommungruppema. Här framstår de regionala skillnaderna i strukturen ännu tydligare än i tabellerna 19 och 20.

Tabell 2]. Sysselsättningsstruktur i kommungrupperna år 1982

215

Landsdel/ Jord , Indu- Byggn. Varu- Samf. . Privata Offent. Totalt kommungrupp skog stri verks, handel post, tjänster tjänster

tele Stockholmsregionen 6 887 124 901 50 104 120 069 76 880 178 226 249 261 806328 Göteborgsregionen 5 099 65 630 26 653 49 748 36 304 57 683 102 302 343419 Sydvästra Skåne 6 162 51 103 19 243 30 789 17 529 34 678 74 957 234 461 Stödjepunkteri Syd- och Mellansverige 44 423 209 734 54 056 94 827 54 034 109 651 295 152 861 877 Stödjepunkter i skogslänen 20 375 103 891 35 805 48 435 33 094 53 438 152 768 447 806 Medelstora/ mindre regioner i Syd- och Mellansverige 68 331 216406 36706 71191 31211 62948 190511 677304 Sjuhäradsbygden 5 133 24776 5 582 10911 4218 9423 23187 83 230 Ostra Småland 5 992 15 870 2 374 4 256 1 925 3 765 13 606 47 788 Gotland 3 895 4 140 1 269 2 831 1 437 3 578 9 089 26 239 Bergslagen 7 861 57 779 7 201 10 240 6 063 11 839 35 017 136 000 Medelstora/mindre regioner i norr 14 319 43 071 9 079 15 269 8 120 14 897 48 233 152 988 Norra inlandet 17434 29001 9845 12571 10493 14673 47916 141933 Riket 205 911 946 302 257 917 471 137 281 308 554 799 1 241 999 3 959 373

Den procentuella fördelningen på näringsaggregat framgår av tabell 22.

Tabell 22. Sysselsättningsstruktur i kommungruppema år 1982. Procent

Landsdel/ Jord , Indu- Byggn. Varu- Samf. , Privata Offent. Totalt kommungrupp skog stri verks. handel post, tjänster tjänster

tele Stockholmsregionen 1 15 6 15 10 22 31 100 Göteborgsregionen 1 19 8 14 1 1 17 30 100 Sydvästra Skåne 3 22 8 13 7 15 32 100 Stödjepunkteri Syd- och Mellansverige 5 24 6 11 6 13 34 100 Stödjepunkter i skogslänen 5 23 8 l 1 7 12 34 100 Medelstora/mindre regioner i Syd- och Mellansverige 10 32 5 1 1 5 9 28 100 Sjuhäradsbygden 6 30 7 13 5 1 1 28 100 Ostra Småland 13 33 5 9 4 8 28 100 Gotland 15 16 5 1 1 5 14 35 100 Bergslagen 6 42 5 8 4 9 26 100 Medelstora/mindre regioneri norr 9 28 6 10 5 10 32 100 Norra inlandet 12 20 7 9 7 10 34 100 Riket 5 24 7 12 7 14 31 100

De areella näringarna är särskilt stora i Norra inlandet, Östra Småland, på Gotland samt i mindre kommuner i södra Sverige. Industrin har särskilt stora andelar i Bergslagen, Östra Småland, Sjuhäradsbygden samt i de mindre orterna både i söder och i norr. Den är påfallande liten i Stock-

• Sida 224
•  Original

Prop. 1984/85:115 216

holmsregionen och på Gotland. Varuhandeln är överrepresenterad i stor- stadsområdena samt i Sjuhäradsbygden. Samfärdselsektorn avviker mar— kant i'storlek i Stockholms- och Göteborgsregionerna. Tjänstesektom är starkt företrädd på den privata sidan i Stockholmsregionen. Östra Småland har den lägsta andelen. Det kan noteras att Gotland har nästan lika hög andel som sydvästra Skåne. Detta har sin grund i turismens roll som en basnäring i länet. Den offentliga tjänstesektorn har en relativt jämn sprid- ning. Stödjepunktema, Gotland och Norra inlandet har de högsta ande- larna av sysselsättningen i sådan verksamhet. Bergslagen har den lägsta andelen.

På karta 14 visas jordbrukets och skogsbrukets regionala fördelning år 1982. Karta 15 visar industrins regionala betydelse. I båda fallen mäts antalet arbetstillfällen relativt befolkningen i åldrarna 16—64 år. Detta mått ger en mer neutral beskrivning än t. ex. andel av den totala sysselsättning- en, eftersom sysselsättningen totalt i hög grad varierar regionalt.

För jord- och skogsbruket (karta 14) kan konstateras att vissa kommuner fortfarande har en sysselsättningsnivå som ligger på 10— 15% av befolk- ningen 16—64 år, vilket grovt innebär mellan 15 och 20% av den totala sysselsättningen. Den fortsatta minskningen inom jordbruket kan i stor utsträckning väntas ske i dessa regioner.

Industrins länsvisa utveckling under en tioårsperiod sammanfattas i tabell 23, som visar totalsysselsättningen enligt industristatistiken varje år 1972—1982, samt i rabe1124, som visar sysselsättningen inom verkstadsin- dustrin för samma period. Det bör observeras att industristatistiken av- gränsas att omfatta arbetsställen med minst fem anställda.

Ytterligare ett par kartor visar något av industrins regionala obalanser. Karta 16 visar således andelen sysselsatta av industrisysselsättningen i basindustriema, dvs. gruvor, skogsindustri, jord- och sten-, järn- och stål- samt varven. Som framgår av kartan är basindustrin av mycket stor bety- delse i flera kommuner i skogslänen.

Karta 17 visar verkstadsindustrin exkl. varven samt inkl. den kemiska industrin. Här ligger tyngdpunkten längre söderut i landet.

Ett fenomen som uppmärksammats alltmer på senare tid är de problem som är förenade med ensidighet på lokala arbetsmarknader. Karta 18 belyser situationen är 1982 avseende industriell ensidighet.

Kommuner betecknas här som ensidiga i de fall de har — en industrisysselsättning på minst 40% av befolkningen 16—64 år; — den största branschen inom industrin svarar för minst 40% av industri- sysselsättningen totalt.

Kartan visar att det i dagsläget finns ett 50-tal kommuner som enligt denna avgränsning kan betecknas som ensidiga. I många fall utgör ett enda företag den helt dominerande arbetsgivaren i sådana orter. Bälten av sådana branschensidiga områden kan urskiljas bl.a. i Bergslagen, Sjuhä- radsbygden och i Småland.

• Sida 225
•  Original

Prop. 1984/85: 115 217

Tabell 23. Industrins utveckling länsvis 1972—1982

Län 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Stockholms 109539 107735 109319 110822 109030 106052 102226 102100 101 119 98626 92757 Uppsala 17514 17593 17847 17757 17359 17231 16664 17239 16308 16148 16008 Södermanlands 35 411 35 609 36 573 36 993 37 063 35 404 33 760 33 091 32 417 31 378 29 039 Östergötlands 52 264 52 960 53 834 53 782 52 696 50 701 49 213 48 492 48 354 47 694 46 013 Jönköpings 44 949 46 768 48 279 48 030 47 381 46 397 44 669 44 852 45 288 43 593 41 409 Kronobergs 21 575 22 026 22 813 23 118 22 912 22 121 21 576 22 506 22 569 21 825 20 677 Kalmar 31 101 31 861 33 029 33588 33 927 32 754 32 206 32 478 32 208 30 573 28 847 Gotlands 2 785 2 839 3 105 3279 3 298 3 170 3 101 3 132 3 194 3 185 3 186 Blekinge 21 174 22573 23 318 23578 22 930 22354 21353 21416 21334 20148 18594 Kristianstads 29 332 30271 31390 31810 31826 31058 30361 30 251 30371 29046 26739 Malmöhus 78 992 79 304 79 925 80 278 80 558 77 269 75 135 74 206 73 084 70 102 67 315 Hallands 20 537 21252 21675 21959 22127 21478 20 502 20524 20919 20109 19321 Göteborgs och Bohus 79 404 79 649 80 591 83 388 83 984 77 283 75 634 74 1 19 74 652 74 059 74 129 Alvsborgs 63 014 65 011 65 144 63799 62 642 59 710 57 021 56 690 55 764 52 858 50 176 Skaraborgs 31 307 33 365 34 503 35 133 35 272 34 090 33 137 33 563 33 690 32 592 30 693 Värmlands 34012 34 656 35 715 36 391 36816 35687 34015 34173 33194 31745 29788 Orebro 36515 37218 37995 38514 37647 36835 35834 35 932 34 823 33060 32140 Västmanlands 42 751 42 072 43 093 43 918 43 707 42 348 40 079 40 298 40 406 39 453 37 683 Kopparbergs 34 911 35 770 36 974 37 171 37 979 36 020 33 857 34 335 34 054 32 912 31 137 Gävleborgs 36 753 37 195 39 170 39 314 39 612 38 703 37 897 37 627 37 224 36 334 34 755 Västernorrlands 24 010 24 591 25 330 26 017 26 838 26 720 25 727 25 604 25 512 24 765 23 872 Jämtlands 5 637 6 373 6 915 7 288 7 367 7 457 7 289 7 380 7 063 6 611 6 407 Västerbottens 17809 18841 20 645 21761 21937 21810 21351 21372 21373 20675 19981 Norrbottens 19 178 20 491 22 024 22 634 23 656 22 770 21 623 21 787 21 560 21 081 20 216 Riket 890434 906023 929206 940322 938 564 905422 874230 873167 866480 838572 800882 Tabell 24. Verkstadsindustrin i länen perioden 1972—1982

Län 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 Stockholms 63 241 62 367 64 974 66 517 64 434 62 887 59 784 60 255 59 565 58 522 55 286 Uppsala 6715 6 733 7 049 7154 6971 6 989 6745 6966 6514 6 356 6 378 Södermanlands 17733 17755 18535 18695 18831 18067 17009 16659 16344 15998 14753 Ostergötlands 29 829 30 698 31 883 32 308 31 853 30 379 29 651 28 800 28 65 5 29 193 28 067 Jönköpings 17552 18289 19532 19938 20159 19632 18631 18220 18289 18060 17132 Kronobergs 7 527 8 052 8 600 9 252 9 237 9 262 9 308 10 293 10 696 10 446 10 740 Kalmar 12660 12923 13713 14662 14902 14381 14333 14971 14899 14197 13778 Gotlands 1 148 1 173 1 306 1 472 1 449 1 324 1 275 1 229 1 077 1 1 15 1 070 Blekinge 14158 15314 16198 15495 14708 14264 13764 13816 13642 12764 11674 Kristianstads 7 316 7 466 8 597 8 901 9 609 9 206 8 346 7 918 7 956 7 862 6 711 Malmöhus 27 984 28 638 29 257 30 1 15 30 637 29 614 28 567 28 308 28 348 26 620 25 574 Hallands 6840 7435 7545 7 757 7477 7003 6470 6614 6973 6646 6500 Göteborgs och Bohus 52693 53 389 54600 57140 57816 52 731 51650 50653 51367 51539 52089 Alvsborgs 21 522 22 930 23 679 24 717 24 554 24 277 23 668 24 050 24 477 23 807 22 831 Skaraborgs 12982 13983 15049 15630 15239 15351 14751 15136 15151 14924 14379 Värmlands 11848 12181 12497 13413 13203 12861 11997 12202 12276 11647 10943 Orebro 16887 17341 17674 18016 17824 17318 17183 16750 9613 9343 8883 Västmanlands 25 620 25 053 26 670 28 001 28 023 27 229 25 646 25 719 25 871 25 975 25 474 Kopparbergs 12 322 9 466 10 031 10 426 10 896 10 277 9 488 9 487 10 196 10 478 10 324 Gävleborgs 9561 9842 11088 11389 11630 11291 11028 10846 10907 10801 10304 Västernorrlands 8519 8790 9644 10397 10680 10631 10133 10115 10218 10416 10216 Jämtlands 1922 2 552 2 941 3400 3 424 3339 3 193 3 135 3 161 3 008 2 874 Västerbottens 5 671 6 105 7 023 7 642 7 784 8 017 8 008 8 143 8 307 8 019 7 759 Norrbottens 3 367 3 643 4 014 4150 4 236 4 243 4 438 3 463 3 618 3 631 3 508

Riket 392 507 402 118 422 099 436 587 435 576 420 557 405 066 403 748 398 610 391 367 377 247

• Sida 226
•  Original

Prop. 1984/85: 115 218

Tjänstesektorns regionala fördelning framgår av karta 19. Där har anta- let sysselsatta inom varuhandel, samfärdsel, privata och offentliga tjänster summerats och relaterats till befolkningen 16—64 år. Tjänstesektom över- tog omkring 1965 rollen som den sysselsättningsmässigt dominerande på arbetsmarknaden. Sektorns bundenhet till befolkningsunderlag m.m. gör att den är starkare företrädd i större kommuner än i mindre. Skillnaderna märks än mer på ortsnivå. På karta 19 syns också tydligt dessa tendenser. Sektorn har en stark representation i storstadsregionema, särskilt i kärn- området i Stockholmsregionen, samt i stödjepunkterna. Solna kommun utgör här att extremfall med väsentligt fler arbetstillfällen i denna sektor än antalet invånare 16—64 är. Ingen annan kommun har en på långt när så stor sysselsättning i tjänstesektorn.

Tillväxten i tjänstesektorn under 1970 har varit mycket stor. På karta 20 visas tillväxtens regionala fördelning, mätt i absoluta tal. Även om det skett en icke obetydlig ökning också i mindre kommuner så är det i de större kommunerna som huvuddelen av tillväxten ägt rum.

• Sida 227
•  Original

Jord—skog 1982 Antal sysselsatta i procent av bef. 16—64 år. (Rikct

UNDAC

B

3,92 %)

0—3 9 B 4,0—5,4%

% 5 6 7 UHEA wuasxmcnzuxms DATmCENTnAL

KARTA 14

Prop. 1984/85

115

219

• Sida 228
•  Original

Prop. 1984/85: 115

lndustriandel år 1982 Andel av bef. 16—64 år

220

KARTA 15

% HAX Sl

B MELLAN E OCH 40! [] BIKE-Y +—Sl( tta—2011 E HELLAN 20 0 25!

& MELLAN 25 0 501 . HER KN 50!

UHDAC unuA HOG'KOL-HIGIOHI DATMCMTRAL

• Sida 229
•  Original

Prop. 1984/85: 115 221

KARTA 16

Dominans av basindustrier år 1982 Andel av industrin totalt

HAX Sl

MELLAN S OCH IEI

RIKET +—su 15—251'.

HELLAN 25 0 55!

MELLAN 35 O 551

HER ÄN 55!

UHDAC UHEA Hosuxmaneulms DATOHCINTRAL

• Sida 230
•  Original

Prop. 1984/85: 115 222

KARTA l7

Dominans av verkstadsindustri år 1982 Andel av industrin totalt

UNDER 10!

MELLAN IO OCH 20: MELLAN 20 o sa: NIKE? +—IOI(SO—SOIJ

MELLAN 50 0 70!

HER KV "lol

UHDAC UHEA HDGIKULEREU ! UNI DATCFICINTRAI.

• Sida 231
•  Original

Prop. 1984/85: 115

Industriell ensidighet 1982 Största bransch minst 40 % av antalet invånare 16—64 år

223

KARTA 18

IND UNDER 40: . (;.l ENS VISS ENSIDIGHET

HDL: ENS ! D I GHET

MYCKET HDK.) ENS [ D | GHET

exman-r Hou ENSlOIGHET !

UMEA HUGSKcr—EREG : UNS DA run CCCCCCC

• Sida 232
•  Original

Prop. 1984/85: 1 15 224

KAR TA 19

Tjänsteandel 1982 Antal sysselsatta relativt befolkningen 16—64 år. (Riket = 47,3 %)

UPP TILL 2/5 AV RIKET UPP TILL RIKETS ANDEL

UPP TlLL 4/31KET

MYCKET HDuA NNDELAR

UHDAC UHEA -*DSSKU_EREG :UNS EIA rUHCENTR N..

• Sida 233
•  Original

Prop. 1984/85: 115 225

KARTA 20

Tjänstesektoms ökning 1970—1982 Absoluta tal. (Riket = 704165)

DKNJNG HA! IOOO SYSS UKNING 1000—2395 SYSS DKNlNG 5000—1559 SYSS OKNING 5000—9999 SVSS

DKNINB tUOOO—SSODD SYSS

UHDAC unEA HUGEKUl—EREGIUNS DATORCENTHAL

• Sida 234
•  Original

Prop. 1984/85: 115 226

Bilaga 1 .1 .2

Befolknings- och sysselsättningsutveckling m. m. inom de regionalpo- litiska stödområdena'.

Tabell 1. Befolkningsutvecldingen under perioden 1970—1990 Stödområde Antal Årlig relativ förändring (%) Kommun invånare ——_———-———— 1983 1971—1975 1976— 1980 1981—1983 1984—1990 A: Ragunda 7 493 — l .6 — .7 - 3 — .0 Strömsund 16924 — 8 - .5 — 8 - .3 Berg 8789 — 1.2 .2 — 8 -.0 Storuman 8275 —.8 —.3 — 2 —.5 Sorsele 3 842 — 1.2 —.7 — 7 —.5 Dorotea 3 882 — .7 .0 -— .8 — .7 Vilhelmina 8 649 — .l .0 — .l — .3 Åsele 4503 —1.7 —.7 -1.5 —.2 Arjeplog 3 960 — .8 — .7 — .7 — .4 Jokkmokk 7027 —1.1 —1.4 — 3 -2.7 Overkalix 4964 —2.0 —1.4 —.8 —.5 Kalix 19528 .6 1.0 —.l —.7 Overtoneå 6 347 —2.4 — .7 .3 — .5 Pajala 8763 —2.7 —1.4 .0 -l.2 Gällivare 23 993 —.0 —.6 — 1 .0 —.8 Haparanda 9944 .3 1.3 .9 — .6 Kiruna 27 754 .4 -— l .0 —2.2 — 1.4 Summa A 174637 — 6 -— .4 — 7 — 7 B: Torsby 15 437 - 1 .0 -— .6 — .4 — .] Vansbro 8285 — 7 — 4 —.9 -.2 Malung 11822 — .4 .0 - .4 — .l Alvdalen 8 324 — 1.4 — .2 — .1 — .4 Ljusdal 21426 —.6 —.3 —.3 —.3 Ånge 13182 —1.5 —.8 —.4 —.1 Sollefteå 25 566 — 1.0 — .1 — .6 — .2 Bräcke 9021 —.9 —.6 -.7 —.6 Åre 9 535 — .9 .6 .2 .4 Härjedalen 12925 .4 .l — .4 — .2 Bjurholm 3 319 — - - .3 — .9 Vindeln 6863 —l.3 —.1 —l.1 7.0 Norsjö 5 641 — — —.5 —.3 Malå 4 283 — — — .2 — .2 Lycksele 14 309 -— .2 — .3 — .4 .0 Arvidsjaur 8331 —.7 .8 —.2 — 5 Alvsbyn 9616 1.0 1.0 - .0 — 0 Summa B 187 885 — 8 -1.9 — 4 — 2

' 1 de fall där endast vissa delar av en kommun tillhör ett visst stödområde har hela kommunen i tabellerna 1—5 räknats till det område där merparten av invånarna i kommunen finns.

• Sida 235
•  Original

Prop. 1984/85: 115 227

Stödområde Antal Årlig relativ förändring (%) Kommun invånare ___—___— 1983 1971—1975 7976—1980 1981—1983 1984—1990 C: Gotland 55 987 .2 .3 .4 —- .2 Dals-Ed 5 300 1.1 .l .l .8 Bengtsfors 12 058 — .2 — .2 —.4 — .4 Amål 13313 —.1 .3 —.6 —.0 Eda 9404 —.7 —.3 —.4 -.5 Storfors 5 507 — 1 .2 .9 — .0 — .5 Munkfors 4945 — 8 —1.3 — 1.2 — .9 Årjäng 9759 -.3 —.o —.2 —.5 Sunne 13185 —.6 —.4 —.4 —.2 Filipstad 14123 —.9 — 1.2 —1.1 —-.6 Hagfors 16843 —l.0 —1.2 —1.3 —.7 Arvika 26654 .1 — .4 - .3 — .2 Säffle 18456 -.5 —.8 —.9 —.3 Hällefors 10093 -1.2 — 1.2 —1.5 -.6 Ljusnarsberg 6 869 —.6 —.6 —.7 -1.1 Skinnskatteberg 5 287 — .3 — .l — .4 — .3 Norberg 6618 —.4 .7 —1.1 — .7 Fagersta 14466 -1.2 —1.0 —1.5 —.3 Orsa 7 357 .2 1.0 .0 —.2 Smedjebacken 13 390 .3 — .0 .0 — 1.3 Avesta 25 527 —.7 —.6 -l.1 —.8 Ludvika 30664 —.1 —.8 —l.1 .l Hofors 12476 —l.6 —1.8 —l.8 —1.2 Nordanstig 11721 .2 .7 —.7 —.3 Söderhamn 30 736 .3 — .7 —.5 — .5 Kramfors 25 828 — .8 — .9 — 1.0 - .5 Omsköldsvik 60 105 .0 .1 — .2 — .2 Krokom 13 954 .2 .5 1.3 — .2 Ostersund 56 305 1.8 .6 .3 — .2 Nordmaling 8001 — 1 .1 1.0 — .5 — .6 Robertsfors 7 791 —.3 .7 .2 — .8 Vännäsl 8 179 — — .4 —.1 Skellefteå 74 247 .3 .5 .O — .2 Luleå 66512 2.5 .2 —.2 .3 Piteå 38 700 1.6 1.6 .3 — .0 Boden 29018 .5 .7 .2 .3 Summa C 769 378 .2 — .1 — .3 — .2 Summa A—C 1 131900 - 1 —.5— .4 —.3 T:: Olofström 15 214 — .4 - 1.9 — .9 .] Tierp 20078 — .4 —.2 —.9 — .5 Osthammar 21 348 .7 1.8 .5 — .5 Kristinehamn 26 565 .0 — .6 — .5 — .3 Degerfors 12 143 .4 .2 —.3 —.6 Karlskoga 35 539 — .8 — .7 - 1.2 — .5 Utanför A—C 7018994 .4 .3 l l Riket totalt 8 336930 .3 .3 .1 .0

' Kommunen har delats under de senaste åren, vilket medför att statistiska uppgifter saknas för vissa år och perioder (gäller även tabellerna 2—5). 2 Avser kommuner som endast temporärt inplacerats i stödområde (Delsbo försam- ling i Hudiksvalls kommun och Hörnefors församling i Umeå kommun har dock utelämnats). Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC), 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 236
•  Original

Prop. 1984/85:115 228

Tabell 2. Sysselsättningsutvecklingen totalt åren 1970—1990

Stödområde Antal sysselsatta' Årlig relativ förändring (%) Kommun ___—_— ___—___— 1980 1982 1990 1970—1975 1975— 1980 1980—1982 1982—1990 A: Ragunda 2 763 2 445 2 800 — 3 1.9 —5.9 1.7 Strömsund 6 812 6182 6690 1.6 .4 —4.7 1.0 Berg 3185 2849 3200 2.1 .6 —5.4 1.5 Storuman 3 473 3114 3450 3 5 -.6 -5.3 1.3 Sorsele 1512 1396 1445 54 —2.5 —3.9 .4 Dorotea 1482 1141 1440 — 1.5 —12.3 3.0 Vilhelmina 3 798 3 492 3 970 3.2 1.1 —4.1 1.6 Åsele 2 380 1852 1950 — 4.5 —11.8 .6 Aljeplog 1714 1646 1700 .9 -.2 —2.0 .4 Jokkmokk 3555 3066 2650 4 .7 .1 —7.1 —-l.8 Overkalix 1 823 1804 1 750 1.4 — .2 —.5 —.4 Kalix 8109 7654 8000 1 8 2.3 —-2.8 .6 Overtomeå 2 099 2 032 2 025 .2 .5 —- 1 .6 — .0 Pajala 2780 2429 2625 —l.1 .2 —6.5 1.0 Gällivare 11 121 10465 10300 2.4 .2 —3.0 —.2 Haparanda 3 296 2 968 3 275 .7 3.0 —5.1 1 .2 Kiruna 13 734 12826 11400 2.3 —.0 —3.4 —1.5 Summa A 73 636 67361 68670 1.9 .7 —4.4 .2 B: Torsby 6451 5734 6420 1 3 1.2 —5.7 1.4 Vansbro 3 298 2 695 3 285 1.6 .9 —9.6 2.5 Malung 5415 5150 5270 1.3 —.2 —2.5 .3 Älvdalen 3 369 3 088 3220 2 7 1.7 —4.3 .5 Ljusdal 8612 8931 8975 .1 1.4 1.8 .1 Ånge 5 866 5 372 5 769 1.9 .3 -—4.3 .9 Sollefteå 11023 11 309 10937 7 .6 1.3 — .4 Bräcke 3 366 3107 3 320 1.1 —.1 —3.9 .8 Åre 4332 4009 4650 1.5 2.4 —3.8 1.9 Härjedalen 5 567 4 945 5 570 3 9 .6 —5.8 1.5 Bjurholm 1 059 — 1 025 — —— .7 — — Vindeln 2678 2426 2635 1.3 .6 —4.8 1.0 Norsjö4 3 794 3 307 3740 — 1.2 —0.2 — 1.2 0.1 Malå 1575 — 1600 — —1.5 — — Lycksele 6 786 6 982 7 000 3.0 1.3 1.4 .0 Arvidsjaur 3 354 3 185 3 250 —- .0 3.2 —2.6 .3 Älvsbyn 3 311 3 327 3 375 2 5 1.4 .2 .2 Summa B 78281 73967 78441 —.5 9 —2.8 7

• Sida 237
•  Original

Prop. 1984/85: 115 229

Stödområde Antal sysselsatta[ Årlig relativ förändn'ng (%) Kommun ———————————-— ———————————- 1980 1982 1990 1970—19.75 1975—1980 1980—1982 1982—1990 C: Gotland 26932 26239 27400 1.6 1.6 -—l.3 .5 Dals-Ed 2109 1930 2 305 2.6 — .1 —4.3 2.2 Bengtsfors 5 739 4 944 5 792 1.1 .2 —7.2 2.0 Åmål 5526 5299 5645 .3 —.3 -2.1 .8 Eda 3863 3626 3700 —.1 .7 —3.1 .3 Storfors 1855 1632 1710 —2.5 —1.4 —6.2 .6 Munkfors 2477 2427 2 300 —.3 .4 —1.0 —.7 Årjäng 3 960 3 603 3 980 l.5 .7 —4.6 1.3 Sunne 5428 5131 5340 .6 1.7 —2.8 .5 Filipstad 6647 6 384 6080 — .5 — .6 —2.0 — .6 Hagfors 7595 7422 6950 .2 —.1 —1.1 —.8 Arvika 11930 11385 12060 1.7 .6 —2.3 .7 Säffle 8037 7872 7830 .3 —1.0 —1.9 —.1 Hällefors 4520 5035 4000 -.3 —.9 5.5 -—2.8 Ljusnarsberg 2624 2 209 2175 — .4 — 1.4 —8.2 —.2 Skinnskatteberg 2 048 1 977 1 972 — .5 .9 — l .7 — .0 Norberg 2470 1945 2 330 1.5 .0 —11.3 2.3 Fagersta 8094 7617 7305 .4 .3 — 3.10 —.5 Orsa 2381 2255 2340 2.0 .7 -2.7 .5 Smedjebacken 5 054 4 504 4 470 1.4 - .9 —5.6 — . 1 Avesta 11627 10777 10570 2.6 —-1.1 ——3.7 —.2 Ludvika 13737 13727 13783 2.2 —1.5 —.0 .1 Hofors 5892 7066 5425 —l.0 —1.7 9.5 —3.2 Nordanstig 4041 3635 3950 -.5 1.3 —5.2 1.0 Söderhamn 13731 13749 13675 2.0 ——.6 .l —.1 Kramfors 10568 9595 10253 1.2 —1.4 —4.7 .8 Omsköldsvik 27 126 29 139 26 469 1.9 .7 3.6 — 1 .2 Krokom 4326 3932 4520 2.4 -—.1 —4.7 1.8 Ostersund 30 007 31515 30 600 3.0 2.0 2.4 — .4 Nordmaling 2861 2661 2840 —1.3 .9 —3.6 .8 Robertsfors 2956 3 118 2920 .6 1.5 2.7 -.8 Vännäs3 3732 3844 3735 —0.2 .8 1.5 -.4 Skellefteå 34 536 34 505 34 850 2.8 1.4 — .0 .1 Luleå 35 023 37 308 35 975 6.7 .4 3.2 -— .5 Piteå 15613 15603 15925 2.2 2.5 —.0 .3 Boden 12915 12514 13600 1.5 1.2 —-1.6 1.0 Summa C 346951 346124 343 749 1.9 .5 — 1 -— 1 Summa A—C 498868 487452 490860 1.5 .6 — 1.2 1 TZ: Olofström 7917 6805 8170 .2 —1.3 -—7.3 2.3 Tierp 8194 7195 7 600 .1 .0 —6.3 .7 Osthammar 10426 9465 8 495 5.5 2.0 —4.7 —1.3 Kristinehamn 13162 12483 12 670 1.8 — 1.1 —2.6 .2 Degerfors 4 324 3 934 3 840 — .9 — .4 —4.6 — .3 Karlskoga 19 236 18 476 17925 .6 .3 —2.0 — .4 Utanför A—C 3380977 3471921 3446472 1.5 .9 1.3 —.1 Riket totalt 3 956 267 3 959 373 4 01 1 740 1.5 .9 O 2

' Avser såväl hel- som deltidssysselsatta. 2 Avser kommuner som endast temporärt inplacerats i stödområde. ] lnkl. Bjurholms kommun. ”* lnkl. Malå kommun.

Källor: FoB för åren 1970, 1975 och 1980. en specialbearbetning av uppgifteri vissa administrativa register avseende är 1982 (SCB) samt 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 238
•  Original

Prop. 1984/85:115 ' 230

Tabell 3. Sysselsättningsgrader åren 1982 och 1990

Stödområde Sysselsättningsgrader, 16—64 år (%) Kommun

Män Kvinnor Män och kvinnor

1982 1990 1982 1990 1982 1990 Ragunda 73.9 80.6 61 .3 63 .7 68.0 72.7 Strömsund 70.7 76.5 63.0 65.1 67.1 71 .l Berg 72.5 78.9 66.2 67.1 69.6 73.5 Storuman 73.3 79.6 60.8 67.6 67.4 73.9 Sorsele 67.9 74.0 62.1 65.4 65.3 70.0 Dorotea 75.3 78 .6 60.2 65.6 68.3 72.8 Vilhelmina 74.2 77.8 61.3 68.6 68.2 73.4 Asele 75.0 76.4 63.8 70.9 69.7 73.8 Arjeplog 77.3 76.0 66.0 66.5 72.1 71.7 Jokkmokk 81.0 78.5 68.1 65.4 74.8 72.3 Overkalix 66.4 69.2 58.1 59.8 62.6 65.0 Kalix 71.0 76.1 61.7 64.5 66.5 70.6 Overtomeå 60.3 64.1 55.1 56.1 57.9 60.4 Pajala 62.8 64.6 52.1 52.3 58.0 59.2 Gällivare 71 .7 71.6 63.4 65.4 67.8 68.7 Haparanda 60.3 65.1 53.9 56.6 57.2 61.0 Kiruna 72.1 69.4 57.1 57.5 65.1 63.7 Summa A: 70.9 73.2 60.6 62.8 66.0 68.3 B: Torsby 70.0 76.6 62.1 67.7 66.2 72.3 Vansbro 75 .0 79.0 55.4 63.0 65 .7 71 .3 Malung 78.4 81.5 62.8 64.3 70.9 73.3 Alvdalen 75.5 80.3 62.3 65.2 69.3 73.3 Ljusdal 72.6 79.0 63.0 67.7 67.9 73.5 Ånge 77.0 81.7 63.6 66.1 70.6 74.2 Sollefteå 71 .8 80.4 65 .9 67.8 68.9 74.2 Bräcke 73.5 79.3 68.4 69.4 71 .1 74.7 Are 74.8 80.4 70.7 70.7 72.9 75.7 Härjedalen 72.6 79.5 65.8 66.3 69.4 73.3 Bjurholm — 77.0 — 63.5 — 70.5 Vindeln 76.1 79.3 67.2 71.5 71.8 75.6 Norsjö — 78.2 — 63.7 — 71.4 Malå — 75.7 — 60.9 — 68.8 Lkasele 74.8 79.0 67.7 74.5 71.2 76.8 Arvidsjaur 71.2 73.0 61.9 63.5 66.8 68.5 Alvsbyn 72.8 76.7 58.6 60.1 65.9 68.5 Summa B: 72.6 79.0 62.9 67.0 68 0 73.2 C: Gotland 81.7 82.1 72.9 72.0 77.4 77.2 Dals-Ed 78.5 85.2 66.3 71.5 72.6 78.6 Bengtsfors 81 .2 84.2 67.3 72.7 74.4 78.6 Åmål 75.9 79.1 61.8 67.3 69.0 73.4 Eda 76.3 83.1 60.5 65.7 68.6 74.7 Storfors 77.5 82.6 64.2 67.3 71.0 75.3 Munkfors 78.6 80.6 63.2 65.7 71.1 73.5 Årjäng 72.9 31.7 60.7 69.1 66.9 75.6 Sunne 75.8 83.2 66.6 69.6 71.4 76.7 Filipstad 77.3 80.6 66.7 69.7 72.1 75 .3 Hagfors 77.6 82.0 64.6 66.3 71.3 74.3 Arvika 75.9 81.2 64.0 66.3 70.0 73.9 Säffle 75.8 79.3 63.5 66.7 69.9 73.2 Hällefors 80.5 78.4 63.8 61.4 72.5 70.2 Ljusnarsberg 77.4 73.3 62.5 58.7 70.2 66.4 Skinnskatteberg 77.8 76.6 63.9 66.0 71 .2 71.5 Norberg 80.5 77.0 63.6 67.2 72.3 72.3

• Sida 239
•  Original

Prop. 1984/85:115 231

Stödområde Sysselsättningsgrader, 16—64 år (%) Kommun _ Män Kvinnor Mänjoch kvmnor

1982 1990 1982 1990 1982 1990

Fagersta 80.1 80.2 67.7 68.8 74.1 74.7 Orsa 78.2 79.3 62.0 65.6 70.2 72.5 Smedjebacken 77.5 80.0 59.9 61.8 69.1 71.3 Avesta 76.8 79.0 62.5 65.3 69.7 72.3 Ludvika 76.3 77.0 62.8 64.9 69.7 71.1 Hofors 80.7 83.9 61.4 65.0 71.5 74.9 Nordanstig 74.8 78.1 62.5 64.2 69.0 71.6 Söderhamn 77.0 79.6 63.9 66.9 70.6 73.4 Kramfors 72.9 77.6 65.6 66.3 69.4 72.2 Omsköldsvik 82.1 80.8 65 .5 64.0 74.1 72.6 Krokom 77.5 80.9 72.3 69.4 75.0 75.6 Ostersund 78.4 82.6 74.3 74.5 76.4 78.5 Nordmaling 76.4 79.4 65 .3 71.9 71 .0 75.8 Robertsfors 78.5 80.1 66.6 72.7 72.9 76.6 Vännäs — 78.5 — 67.0 — 72.9 Skellefteå 78.7 80.7 67.2 74.5 73.1 77.6 Luleå 75.4 76.0 67.5 68.4 71.5 72.2 Piteå 76.3 78.4 65.7 66.3 71.1 72.4 Boden 78.6 78.0 73.9 74.1 76.3 76.0 Summa C 78.2 79.9 67.0 68.7 72.7 74.4 Summa A—C 76.1 78.7 65.4 67.5 70.9 73.3 T': Olofström 81.9 84.3 62.9 66.2 72.8 75.6 Tierp 82.9 82.1 68.1 61.5 75.8 72.3 Osthammar 83.4 80.1 67.4 63.3 75.8 72.1 Kristinehamn 78.7 82.0 70.1 72.1 74.4 77.1 Degerfors 78.5 78.5 65.5 62.1 72.2 70.7 Karlskoga 81 .0 81 .5 68.6 67.2 74.9 74.5 Utanför A—C 81.3 80.2 72.4 72.2 76.9 76.2 Riket totalt 78.9 80.1 70.0 71.5 74.5 75.8

' Avser kommuner som endast temporärt inplacerats i stödområde.

Källor: En specialbearbetning av 1982 års inkomststatstik (SCB) samt 1984 års länsstyrelseprognoser (avser samtliga förvärvsarbetande).

• Sida 240
•  Original

Prop. 1984/85:115 232

Bilaga 1.1.3

Prognoser över befolknings- och sysselsättningsutvecklingen under perioden 1980—2000. Länsvis.

Tabell 1. Befolkningsutvecklingen åren 1980—2000

Län Antal invånare Förändring (index 1980 = 100) 1980 1984' 1990 2000 1984' 1990 2000 Stockholms 1 528 200 1 562 525 1 589 342 1 639 699 102.2 104.0 107,3 Uppsala 243 585 249 669 256 178 248 303 102.5 105 ,2 101.9 Södermanlands 252 536 250 508 248 467 247 005 99.2 98.4 97,8 Ostergötlands 392 789 392 929 391 677 391 926 100,0 99.7 99.8 Jönköpings 303 156 300 974 299081 298 885 99,3 98,7 98,6 Kronobergs 173 691 174 282 175 220 175 727 100.3 100,9 101,2 Kalmar 241581 239985 236481 239091 99,3 97,9 99.0 Gotlands 55 346 56196 55 374 56033 101,5 100,1 101,2 Blekinge 153 542 151629 150958 149388 98,8 98,3 97,3 Kristianstads 280 193 280 319 282 433 277 821 1000 100,8 99,2 Malmöhus 743 286 747 119 750445 754 148 100.5 101,0 101,5 Hallands 230 924 238 334 242 493 244 419 103 ,2 105 ,0 105 .8 Göteborgs och Bohus 711 195 711 878 701 508 689806 100.1 98,6 97.0 Alvsborgs 425 452 426 323 423 050 412 277 100,2 99.4 96.9 Skaraborgs 269 730 270 341 271 839 270 426 100,2 100,8 100,3 Värmlands 284 070 280 547 275 861 265 889 98,8 97. 1 93 ,6 Orebro 274 356 231 090 269 326 261 581 98.8 98.2 95 ,3 Västmanlands 259 538 255 702 249 654 250 598 98,5 96,2 96,6 Kopparbergs 286 968 285 053 279 952 277 063 99,3 97 .6 96.5 Gävleborgs 294 020 290 481 288 065 281 600 98.8 98 .0 95 .8 Västernorrlands 267 935 263 593 259 887 251 428 98,4 97,0 93 .8 Jämtlands 134 934 134 755 133 222 128 853 99.9 98,7 95,5 Västerbottens 243 856 245 164 245 189 247407 100,5 100,5 101,5 Norrbottens 267 054 263 646 258 199 256 805 98,7 96,7 96.2 Storstadslänen 2 982 681 3 021 522 3 041 295 3 083 653 101,3 102.0 103,4 Skogslänen2 1 778 837 1 763 239 1 740 375 1 709 045 99,1 97,8 96,1 Ovriga län 3556419 3557 681 3552 231 3523 480 100,1 99,9 99,1 Riket 8317 937 8342 442 8333 90] 8316178 100,3 [00,2 100,0

' Preliminära uppgifter (SCB). 2 Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC), 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 241
•  Original

Prop. 1984/85: 115 233

Tabell 2. Sysselsättningsutvecklingen totalt åren 1980—2000

Län Antal sysselsatta' lndex 1980 = 100

1980 1982 1990 2000 1982 1990 2000 Stockholms 804 356 822 997 861 938 922 125 102,3 107.2 114.6 Uppsala 106 634 104 322 108 110 102 405 97,8 101,4 96,0 Södermanlands 112742 109969 109013 109013 97,5 96,7 96,7 Östergötlands 185 328 186 703 181 630 182 190 100,7 98.0 98,3 Jönköpings 147 955 146 063 145 475 145 465 98,7 98,3 98,3 Kronobergs ' 82 848 83 491 84 970 84 225 100,8 102.6 101,7 Kalmar 110976 108572 107280 110095 97,8 96,7 99,2 Gotlands 26 932 26 239 27 400 28 200 97,4 101,7 104.7 Blekinge 69688 66184 70 640 70 640 95.0 101.4 101,4 Kristianstads 122 903 120 558 128 130 128 750 98,1 104.3 104.8 Malmöhus 359 907 361817 368400 377250 100,5 102.4 104.8 Hallands 99 987 98 846 103 730 107 263 98,9 103 ,7 107,3 Göteborgs och Bohus 364 100 369 068 365 905 366 515 101,4 100,5 100,7 Alvsborgs 184 122 179 921 185 443 177 250 97,7 100,7 96,3 Skaraborgs 124436 121 757 125 320 125 820 97,8 100,7 101,1 Värmlands 129044 128115 127000 124967 99.3 98,4 96,8 Orebro 127958 130169 123 600 121900 101,7 96.6 95,3 Västmanlands 121 191 121346 116642 114500 100.1 96,2 94,5 Kopparbergs 128206 127 236 124 779 124779 99,2 97,3 97,3 Gävleborgs 133187 133 105 134450 134987 99,9 100,9 101,4 Västernorrlands 121611 123181 117260 114303 101,3 96,4 94,0 Jämtlands 60388 58984 61350 62170 97,7 101,6 103,0 Västerbottens 113 321 113 903 117 425 120 530 100,5 103,6 106,4 Norrbottens 118447 116827 115850 115850 98,6 97,8 97,8 Storstadslänen 1 528 363 1 553 882 1 596 243 1 665 890 101,7 104,4 109.0 Skogslänen 804 204 801 351 798 114 797 586 99,6 99,2 99,2 Ovriga län 1623 700 1604 140 1 617 383 1 607 716 98,8 99,6 99,0 Riket 3956 267 3959 373 4011 740 4071 192 100,1 101,4 102,9

' Avser såväl hel- som deltidssysselsatta. ' Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorrlands. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC), 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 242
•  Original

Prop. 1984/85: 115 234

Tabell 3. Sysselsättningen inorn jord- och skogsbruk åren 1980—1990

Län Antal sysselsatta' Andel av totala antalet syssel- satta (%)

1980 1982 1990 1980 1982 1990 Stockholms 7 421 8 169 6000 ,9 1,0 ,7 Uppsala 7 584 6591 7240 7,1 6,3 6,7 Södermanlands 6981 6 196 6 864 6.2 5,6 6,3 Ostergötlands 1 1 596 10628 10 720 6,3 5,7 5.9 Jönköpings 10513 10031 10500 7,1 6,9 7,2 Kronobergs 7 672 6 992 7 010 9.3 8,4 8.2 Kalmar 11 165 10302 10655 10,1 9,5 9,9 Gotlands 4 892 3 895 4 650 18,2 14,8 17,0 Blekinge 4756 4558 4075 6,8 6.9 5.8 Kristianstads 14 176 12 779 13 225 11,5 10,6 10,3 Malmöhus 19003 17636 17430 5,3 4,9 4,7 Hallands 11359 10213 10300 11,4 10,3 9,9 Göteborgs och Bohus 7 753 7 044 6 895 2.1 1,9 1,9 Alvsborgs 13 225 11708 11945 7,2 6,5 6.4 Skaraborgs 14 540 12353 14190 11,7 10,1 11,3 Värmlands 9 875 9430 9000 7.7 7,4 7,1 Orebro 6 936 6 450 5 775 5,4 5.0 4,7 Västmanlands 6 051 5 281 5 695 5 ,0 4,4 4,9 Kopparbergs 8 429 9 102 7 250 6,6 7,2 5,8 Gävleborgs 8 593 8 131 7 750 6,5 6,1 5,8 Västernorrlands 7 301 7 315 6 735 6.0 5,9 5 ,7 Jämtlands 6 713 5 749 6010 11,1 9,7 9,8 Västerbottens 9 164 8 554 7 570 8,1 7,5 6,4 Norrbottens 6 737 6 804 5 900 5,7 5,8 5,1 Storstadslänen 34 177 32 849 30 325 2,2 2,1 1,9 Skogslänen2 56812 55 085 50215 7,1 6,9 6,3 Ovriga län 131446 117977 122844 8,1 7,4 7,6 Riket 222 435 205 911 203 384 5,6 5,2 5 l

' Avser såväl hel- som deltidssysselsatta. 2 Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC), 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 243
•  Original

Prop. 1984/85:115 235

Tabell 4. Sysselsättningsutvecklingen inom gruv- och tillverkningsindustri m. 111. åren 1980—1990

Län Antal sysselsatta' Andel av totala antalet syssel- satta (%)

1980 1982 1990 1980 1982 1990 Stockholms 130092 128 284 105 176 16,2 15,6 12,2 Uppsala 20 098 18 955 19035 18,8 18,2 17,6 Södermanlands 35 506 31 674 32 710 31 ,5 28,8 30,0 Ostergötlands 53 792 52 371 49 090 29,0 28,1 27,0 Jönköpings 52 075 48 274 46 250 35 .2 33,1 31,8 Kronobergs 25 776 24253 24085 31.1 29,0 28,3 Kalmar 36 601 32 877 31 855 33,0 30,3 29,7 Gotlands 4 230 4140 3 800 15,7 15,8 13,9 Blekinge 23 647 20 575 23105 33,9 31,1 32,7 Kristianstads 34 139 31 261 33 930 27.8 25,9 26,5 Malmöhus 87 540 85 247 83 540 24,3 23,6 22,7 Hallands 26 524 25 538 25 600 26.5 25,8 24,7 Göteborgs och Bohus 86 532 72 196 79860 23.8 19.6 21,8 Alvsborgs 64 215 56 062 57 673 34,9 31,2 31,1 Skaraborgs 38 108 34746 35 000 30,6 28,5 27,9 Värmlands 38 008 33 919 33 500 29.5 26,5 26,4 Orebro 39 848 37717 36000 31,1 29,0 29,1 Västmanlands 45033 42 332 39415 37,2 34,9 33.8 Kopparbergs 39 496 36 992 35 360 30.8 29,1 28.3 Gävleborgs 41989 41416 38000 31,5 31,1 28,3 Västernorrlands 30 724 29 455 27 048 25 ,3 23 ,9 23 , 1 Jämtlands 10118 9250 9600 16,8 15,7- 15,6 Västerbottens 26 228 24 803 24 460 23,1 21,8 20,8 Norrbottens 26 035 23 965 23 050 22,0 20,5 19,9 Storstadslänen 304 164 285 727 268 576 19,9 18,4 16,8 Skogslänen2 212 598 199 800 191018 26,4 24,9 23,9 Ovriga län 499 592 460 775 457 548 30,8 28,7 28,3 Riket 1 016 354 946 302 917 142 25,7 23,9 22,9

' Avser såväl hel- som deltidssysselsatta. 2 Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC), 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 244
•  Original

Prop. 1984/85: 115 236

Tabell 5. Sysselsättningen inom byggnadsverksamhet åren 1980—1990

Län Antal sysselsatta' Andel av totala antalet syssel- satta (%)

1980 1982 1990 1980 1982 1990 Stockholms 49 279 51 606 46 757 6,1 6,3 5,4 Uppsala 8129 6 232 6190 7,6 6,0 5,7 Södermanlands 7 485 6 223 6 125 6,6 5,7 5,6 Ostergötlands 11 949 12 164 10450 6,4 6,5 5,8 Jönköpings 8 850 7 449 8 000 6,0 5,1 5 ,5 Kronobergs 5 680 4 832 4 775 6,9 5 ,8 5,6 Kalmar 7 769 6 920 . 6 585 7,0 6.4 6.1 Gotlands 2 040 1 269 2 000 7,6 4,8 7,3 Blekinge 4484 3 523 4075 6,4 5,3 5,8 Kristianstads 7 808 7 01 l 7 690 6,4 5 .8 6,0 Malmöhus 23 301 26861 21010 6,5 7,4 5,7 Hallands 7 424 5 924 6 930 7,4 6,0 6,7 Göteborgs och Bohus 23 957 28 018 20 245 6,6 7,6 5,5 Alvsborgs 12 170 10693 11 170 6.6 5.9 6,0 Skaraborgs 7 675 5 706 6 500 6,2 4,7 5,2 Värmlands 8 930 8 878 8 000 6.9 6,9 6,3 Orebro 8 321 10127 7000 6,5 7,8 5,7 Västmanlands 6 945 5 984 4 995 5 ,7 4,9 4,3 Kopparbergs 10 672 8 033 8 760 8,3 6,3 7,0 Gävleborgs 9 330 7 757 8 000 7,0 5.8 6,0 Västernorrlands 10 091 10 975 7 800 8,3 8,9 6,7 Jämtlands 5 320 3 770 4 800 8,8 6,4 7,8 Västerbottens 9412 9284 7815 8,3 8,2 6,7 Norrbottens 10 847 8 678 8 500 9,2 7,4 7,3 Storstadslänen 96 537 106 485 88 012 6.3 6,9 5,5 Skogslänen2 64 602 57 375 53 675 8,0 7,2 6,7 Ovriga län 106 729 94 057 92 485 6.6 5 ,9 5,7 Riket 267 868 257 917 234 172 6,8 6,5 5 8 .

' Avser såväl hel- som deltidssysselsatta. : Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands. Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC), 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 245
•  Original

Prop. 1984/85: 115 237

Tabell 6. Sysselsättningsutvecklingen inom servicenäringar' åren 1980—1990

Län Antal sysselsatta2 Andel av totala antalet syssel- satta (%) 1980 1982 1990 1980 1982 1990 Stockholms 615 891 634 938 704 005 76,6 77,1 81 ,7 Uppsala 70 823 72 544 75 645 66,4 69,5 70,0 Södermanlands 62 770 65 876 63 314 55,7 59,9 58,1 Ostergötlands 107991 111540 111370 58,3 59,7 61,3 Jönköpings 76 465 80 309 80 725 51 ,7 55,0 55 .5 Kronobergs 43 720 47414 49100 52,8 56,8 57,8 Kalmar 55 441 58473 58185 50,0 53,9 54,2 Gotlands 15770 16935 16950 58,6 64,5 61,9 Blekinge 36 767 37 528 39 385 52,8 56,7 55,8 Kristianstads 66 780 69 507 73 285 54,3 57,7 57,2 Malmöhus 229 793 232 073 246 420 63,8 64,1 66,9 Hallands 54620 57171 60900 54,6 57,8 58,7 Göteborgs och Bohus 245 475 261 810 258905 67,4 70,9 70,8 Alvsborgs 94512 101458 104655 51,3 56,4 56,4 Skaraborgs 64 073 68 952 69 630 51,5 56,6 55 ,6 Yännlands 72 181 75 888 76 500 55,9 59,2 60,2 Orebro 72 819 75 875 74 825 56,9 58,3 60,5 Västmanlands 63 162 67 749 63 012 52.1 55 ,8 54,0 Kopparbergs 69 508 73 109 73 409 54,2 57 ,5 58,8 Gävleborgs 73 256 75 801 80 700 55,0 56,9 60,0 Västernorrlands 73 471 75 436 75 677 60,4 61,2 64,5 Jämtlands 38 212 40 215 40 940 63,3 68,2 66,7 Västerbottens 68 517 71 262 78 270 60,5 62.6 66.7 Norrbottens 74 746 77 380 78 400 63,1 66,2 67,7 Storstadslänen 1091 159 1 128 821 1 209 330 71 .4 72,6 75,8 Skogslänen3 469 891 489 091 503 896 58,4 61,0 63,1 Ovriga län 885713 931331 940981 54,5 58,1 58,2 Riket 2 446 763 2 549 243 2 654 207 61 ,8 64,4 66,2

' Avser sysselsättningen inom varuhandel, samfärdsel, post— och televerk, privata tjänster och offentlig förvaltning och tjänster enligt länsplaneringens indelning.

2 Avser såväl hel- som deltidssysselsatta.

3 Avser Värmlands, Kopparbergs. Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Källa: Länsplaneringens databas (UMDAC), 1984 års länsstyrelseprognoser.

• Sida 246
•  Original

Prop. 1984/85: 115 238

Bilaga 1.1.4

Regional avgränsning av regionalpolitiska utredningens landsdelar/ kommungrupper kartorna 1—11

STOCKHOLMSREGIONEN :

! .. %&: **pvw , = reo rm 123 namn ” 120 VÄRMDÖ 157 mmm ' 186 LIDINGÖ 139) HANMGE & _ . tg- omornvo .» m SoDCRTALJE 1,6 WDQINGE 127 somm 182 man

" ) u - . . åiåiiigw'a &? :?; crm 113 man

114 UPPLANDS-VÄSBY

163 SOLLENTUNA 164 SOLNA 125 [NERD - m SIGTUNA 135 TYRESo 153 SUNDBYBERG

) eg.! a ., gå.,z) % luu- | ore-Aun

• Sida 247
•  Original

Prop. 1984/85: 115 239

KARTA 2

? V. i” 58%:- GöT-oncs- . & 1, .- , !# nmronm . &?! .Jåy?.! ' '1954'17— ”** zara få??? == 47 .de-;— 1253 trav" # 420. I' 1485 %&th ***'*,*f m, m.m 12% sa: en up,-nit:

• Sida 248
•  Original

Prop. 1984/85:115 240

KARTA )

srnvxsmu €...

sxlua . '.' i... ' _ g? '" STAFFANSTORP väg??

m a...—,.a; %? 'ta-'? 911-**

muner "gift [] ...m n twÅ få:-';) % INOM- | "kan

u-uIA "tunneln-u lou- BATolcm'v-AL

___—___...»— ts ' ravin-um P.;!

gumman—u

h_- NJUUD

.) 'x] man» NJ_—>.-

• Sida 249
•  Original

Prop. 1984/85: 115

241

KARTA 4

STÖDJEPUNKTER I em-

OCE HELLANSV'ERIGE : 1861 HALLSBERG

380 UPPSALA 1622 HULLSJÖ 780 VA'XJG 1980 VASTERÅS 580 LINHOFING 1580 VANERSBORG 135-J l-ELSI NGE—DRG 1880 öREBRO 484 ESKILSTUNA 1683 SKOVDE 880 KALMAR 1881 KUMLA 680 JDNla'oPl NG 1485 UDDEVALLA 1166 KLIPPAN 166 E' TIBRt" 480 N Yh'oF'l NG 1581 TROLLHÄTTAN 840 MORE YLLNGA 1623 HABO 581 NORRKÖPING 1683 SKARA 1383 LANDSKRONA 481 OXELoSUND 1080 KARLSKRONA 582 SODE RhDPING 1214 SVALI'JV 885 BORGHOLH 1380 HALMSTAD 1 162 BROHDLLA 1180 KRISTIANSTAD 128-'. HOGANAS 1280 BJUV 1381 LAHOLM 1157 ÅSTORF

D INGA! EJ

unoAc

% mahn ! ”kan

u—cA nan.-a_n:- to.-- aura-cm....

• Sida 250
•  Original

Prop. 1984/85: 115

&

1111.

H ,. ': ,.»Jh" .- a

1111 "it". 'I 131—"»""THITTIVTW1111” "";”

'"""M alla

lllllll

ml ||

.:"lllll"

Ill

. få??? 228088

242

KARTA 5

STÖDJEPUNKTEH I SJ(OGSLÄNEN I

2380 oSTERSUND 319 ÄLVKARLEE-Y 2060 FALUN 2560 ALVSBYN 1761 HAHHARQ 2460 VÄNNAS 226": TIMRÅ 2580 LULEÅ 1715 h'lL 2480 UMEA

GÄVLE BODEN

1750 MRLS TAD "2483 SKELLEFTEÅ 228-'. öRNShoLDSVIK 2551 PI TEI. 1763 F ORSHAGA 2061 BORLÄNGE 2180 2582 1764 GRUMS 2261 SUN (JS'JALL "2181 SANDVIKEN D l 5 I "Å e MBI-lu_ll Dvd DA TUI:"

• Sida 251
•  Original

Prop. 1984/85: 115 243

&

Nt

ct

.I I ' HEDELSTORAZMINDHE REGIONER

! , ' I SODER : ' 687 TRANÅS 1663 TÖREBODA 1421 (TRUST 861 MÖNSTERÅS

KARTA 6

560 BOXHOLH 1566 PERRLJUNGÅ & 1983 hoFING 381 ENKbPING _ 1265 SJ GEQ 1637 KARLSE-ORG 158: ALINGSÅS 1315 HYLTE 188 NORRTALJE 1430 HUNKEDAL i 1860 LAXÅ 556 HJOLBY _ B =._.' OSPARSHÅHN 1661 GÖTENE 1527 VÅRGÅRDA 1121 D GGINGE 66." NASSJD 1486 STRÖMSTAD 1917 HCP-1" 486 STRÄNGNÄS 118:l HASSLEI'FJLH 1681 LIDKÖPING 1685 TI ['AHL'ILH 1168 BÅSTAD 5 HLS'O 1427 SC'TENAS 1884 NORA 665 VAGGERYD 834 TOPS-J.E- 1660 VARA 138." FALKENBERG 761 LESSESO 435 VINGÅKER 1562" LILL!l [DET 1964 ARBOGA. 453 KATN'I NEHOLH 1285 ESLDV 1680 MARIESTAD 1643» GULLSFÅNG 1264 SKURUP 583 HOTALA 1435 TANUF 188: ASKERSUND 554 VADS TENA 1053 KARL SHAl'lN 681 N VBFC' 1561 MELLERUD 562-' F I NE-F'LNG 50':I dDESHö-S 1165 PE P5 TORP 1981 SALA 683 VÄRN AH!) 1181 SIMRISHAMN 781 LJUNGEll 168-1 HJL'! 604 ANEE- t' 61.7 5NC'5JD 1286 YSTAD 1885 LINDESBERG 66." GISLAVED 763 TINGSRYD 1081 RONNEBY 1484 LYSEKIL 1182 ÄNGELHCLH 482" FLEN 765 ÄLMHULT 196 HUNGSDR 1266 HaREi "." 1267 HbÖF' 883 VASTE RVIT'. 1603 GRASTORP 862" EHl'IAE-ODA 563 VALDEMARSVIK 1160 TOMELILLA 1961 HALLSTAHAMMAR 764 ALVESTA 1060 OL 'IFSTRDH 1083 501. 'v'E SBCIRG 1507 FÄRGELÅNI'A 767 HAND-ARVID 561 ÅTVIDABERG 1137 öRhELLJUNGA 1686 FALhoPING 1 163 OSP- ”' 138 3 VAREIE RG 684 SAVSJO INGÅR EJ

% Inu/tu ] arv-Ann

UHDAL "A nunna.-nuo : nu- n;— vunnen—ung

• Sida 252
•  Original

Prop. 1984/85: 115 244

KARTA "

| arenan : "I 4 _ 1554 ULRICEHAMN frå—åå"? ?

1552. TRANEMO _—T_ , * 4223 5:21 """" %'(ä Nä..)? *

"& '_'

uuuuu

& ...... .. 4%.-, 2 . ......

• Sida 253
•  Original

Prop. 1984/85: 115 245

KARTA &

ÖSTRA SMÅLAND ;

512 YDRE 831 HÖGSBY 685 VETLANDA 884 VI MMERB1 513 K I N DA 686 EhSJc» 860 hULTSF RED 760 UPPVI DINGE

43913: 33%? Jag

TINTIN” '" "111111

a:h—

v 4? . $'”" .. .... 5313"; e ...t . ......

l..—IA utmana.-nn | cn- NYCCMRAL

• Sida 254
•  Original

Prop. 1984/85: 115 245

KARTA 9

BERGSLAGEN ':

2061 SMEDJEBACKEN 360 TIERP 1781 KRISTINEHAMN 38; äSTHAMAR 1782 FILIPSTAD 1760 STORFORS 2085 LUDVIhA 1 762 MUNKCORS 1962 NORR-E RG 2083 PEDEMORA 1864 LJ USNARSBE RG 2104 KTFORS 1907 SURAHAMMAR 2084 AVESTA 1862 DEGERFORS 1982 FAGERSTA 1863 KARLSKOGA 1783 HAGFORS 1904 SKI NNShATTEBERG 1663 HALLEFORS 1885 LINDESBERG (norra delen)

'Jämfört med riks- dagens avgränsning ( prop. 1983/84:157 , AU 23, rskr 352) har Surahammars kom- mun lagts till och Sandvikens kommun tagits bort.

D INGÅR E.;

% INGA!- | "kan

uran/u: i..-lr. bundna.-nun - ou guru-cpun».