SOU 1988:30
Arbetsdomstolen
Arbetsdomstolen
Betänkande av AD-utredningen
1988z30
& Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsdomstolen
Betänkande av A_D-utredningen Stockholm 1988
Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst
10647. STOCKHOLM Tel: 08/7 39 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5
Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8m - 12oo (externt och internt) 08/763 10 05 1200 - 1600 (endast internt)
REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10175—0 OFFSETCENTRAL ISSN 0375—250X Stockholm 1988
mr.—axa: a-waqgum—Vm—z—o Nm:
Till Statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet
Genom beslut den 19 februari 1987 bemyndigade regeringen stats- rådet Anna—Greta Leijon att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över reglerna för rättegången i arbetstvister.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 19 februari 1987 som särskild utredare numera justitiekanslern Hans Stark. Att som sakkunniga biträda utredaren förordnades förbundsjuristen Kerstin Gustafsson, TCO, juristen Lars Sundberg, LO, f.d. direk- tören Carl Erik Vos, SAF, och sektionschefen Ylva Drevhammar, landstingsförbundet. Att som experter biträda utredaren förord- nades numera departementsrådet i försvarsdepartementet Ann-Louise Eksborg och sekreteraren i AD hovrättsfiskalen Marianne Holmberg. Genom beslut den 19 februari 1987 förordnades numera hovrättsassessorn Annika Lundius att vara sekreterare i utredningen. Anne Baxter har varit utredningens assistent.
Utredningen överlämnar härmed betänkandet (SOU 1988:30) Arbets- domstolen.
AD-utredningen har härmed slutfört sitt uppdrag.
Stockholm i juni 1988
Hans Stark
WWF,-www _ ”___" ':'-1: » ,...
INNEHÅLL
FÖRKORTNINGAR ........................................... 9 SAMMANFATTNING .......................................... 11 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG ..................................... 19 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister ............................. 19 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ............................ 41 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:600) en
offentlig anställning ................................... 43 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om
rätten till arbetstagarare uppfinningar ................. 45 Förslag till lag om ändring i jordabalken ............... 47 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1974:589) med instruktion för arbetsdomstolen ..................... 49 1 UTREDNINGENS UPPDRAG OCH ARBETE .................... 53
2 KORT HISTORIK, NUVARANDE ORDNING OCH TIDIGARE
REFORMARBETEN ...................................... 55 2.1 Inledning ........................... . .............. 55 2.2 Historik ........................................... 56
Nuvarande ordning .................................. 57 2.3.1 LRA:s tillämpningsområde ..................... 57 2.3.2 Fördelningen av mål mellan tingsrätt och AD .. 60 2.3.3 Reglerna om AD:s sammansättning .............. 65 Tidigare reformarbeten ............................. 67 BEHOVET AV EN REFORM ............................... 73 ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN .............................. 81 Inledning .......................................... 81 Åtgärder för att begränsa mältillströmningen ....... 83 4.2.1 Inledande synpunkter ......................... 83 4.2.2 En begränsning av LRA:s tillämpningsområde ... 85 4.2.3 En begränsning av rätten till övrprövning i AD 89 4.2.4 En begränsning av AD:s behörighet att pröva mål
som första domstol ........................... 95 4.2.5 Besvärsmål utan arbetsrättsligt inslag överförs
till prövning i allmän domstol ............... 100 Andra åtgärder för att förenkla AD:s arbete ........ 104 En förstärkning av AD ............. . ................ 107 4.4.1 Inledning .................................... 107 4.4.2 Behovet av och förutsättningarna för en för-
stärkning av AD .............................. 108
4.4.3 Olika alternativ till en förstärkning av AD .. 111 4.4.4 En utvidgning av AD med en fjärde ordförande och
ändrade sammansättningsregler ................ 113 Utrymmet för en utvidgning av AD:s behörighet till att överpröva beslut i lönegarantiärenden .. ............ 118 Överväganden i samband med en teknisk översyn av LRA 120 4.6.1 Allmänna synpunkter ...... ...... ............ .. 120 4.6.2 LRA och reformen av RB ................. . ..... 121
4.6.3 AD:s handläggning av interimistiska yrkanden rörande parts bundenhet av fresplikt ... ...... 126
KOSTNADSFRÄGOR ................................ ..... 131
6 SPECIALMDTIVERING . ........ . ........... . .......... .. 133 6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ......... ........ . ...... 133 6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ......... . ........ ..... 149 6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning ........... . ............... ... 150 6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar .......... ... 150 6.5 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ........ 151
6.6 Förslaget till förordning om ändring i förordningen (1974:589) med instsruktion för arbetsdomstolen .... 151
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Kommittédirektiv .............. . ............... 153 Utredningens kartläggning av arbetstvisterna i TR och AD:s mål, avgöranden och handläggnings- former .............................. . ......... 161
Statistik 1 lönegarantiärenden ...... . ......... 185
här.» ;; _ %s%s—11:e. .-,. l
FÖRKORTNINGAR
AD Arbetsdomstolen
LRA Lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister MBL Lagen (l976:580) om medbestämande i arbetslivet LDA Lagen (1976:600) om offentlig anställning
prop. proposition
SAMMANFATTNING
Enligt våra direktiv skall den övergripande målsättningen för översynen av LRA:s regler vara att minska AD:s befattning med principiellt mindre viktiga mål så att domstolens särskilda sakkunskap tas till vara på ett ändamålsenligt sätt samt att AD:s arbete underlättas och förenklas.
Mot bakgrund av resultaten från en omfattande kartläggning av AD:s mål, handläggningsformer och avgöranden samt tingsrätternas avgöranden, mål och fullföljdsfrekvensen avseende arbetstvister har vi behandlat frågan om behovet av en reform av rättegångs- ordningen för arbetstvister i avsnitt 3. I denna del behandlar vi också AD:s roll som Specialdomstol för arbetsmarknadens tvis- ter samt förutsättningarna för att domstolen skall klara sina uppgifter och vilka utgångspunkter lagstiftaren vid utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen haft beträffande hur AD skall bedriva sin verksamhet. Vi har sedan vi klarlagt förut- sättningarna för vårt arbete kunnat konstatera att det är nöd- vändigt att förbättra AD:s arbetssituation. Vi har funnit att detta i första hand bör ske genom att måltillströmningen begrän— sas. En sådan begränsning bör främst avse domstolens befattning med mål som från arbetsrättslig synpunkt eller av andra skäl är att betrakta som mindre viktiga.
En begränsning av måltillströmningen
Vi har funnit att det finns tre sätt att begränsa tillströmning- en av mål till AD. Grupper av mål kan undantas från LRA:s till- lämpningsområde, rätten till överprövning i AD av mål som full- följs från tingsrätt kan begränsas och grupper av mål som nu handläggs av AD i första instans kan föras över till prövning av tingsrätt med bibehållen rätt till fullföljd till AD
Vid övervägande av det första alternativet, som vi avhandlat i avsnitt 4.2.2, har vi funnit två grupper av mål vars arbets- rättsliga inslag är av underordnad betydelse, varför prövningen kan ske i annan ordning än enligt LRA:s bestämmelser. Detta gäller mål som rör tillämpningen av lagen om rätten till arbets- tagares uppfinningar, s.k. uppfinnarmål, och mål om hyresvillkor vilka reglerats i kollektivavtal. I den förstnämnda gruppen av mål är det tekniska inslaget så väsentligt att dessa mål enligt vår uppfattning lämpligare prövas i den ordning som gäller för vissa patentmål vilka nu handläggs i en särskild sammansättning av Stockholms tingsrätt som första domstol. Hyresmålen har vi ansett i stället bör prövas i den ordning som gäller för sådana mål där hyresvillkoren inte reglerats i kollektivavtal. Den begränsning av måltillströmningen som man uppnår härigenom är dock marginell. Den är dock väl motiverad utifrån syftet att från AD:s prövning undanta mål som inte behöver domstolens sär- skilda sakkunskap.
På grund av att en mycket hög fullföljdsfrekvens kan konstateras under de senaste sex åren, över 70 procent, i arbetstvister som avgjorts av tingsrätt, har vi inte funnit det meningsfullt att endast överväga om någon grupp av mål som AD prövar som första domstol i stället kan föras över till prövning i tingsrätt. Först måste övervägas, om någon åtgärd kan vidtas för att be— gränsa rätten till överprövning i AD. Vi har i avsnitt 4.2.3 behandlat frågan om en begränsning av rätten till överprövning i AD. I direktiven har i denna del tagits upp två möjliga sätt. Nämligen antingen att bibehålla det nuvarande tvåinstanssystemet
och införa regler om prövningstillstånd vid över klagande av tingsrätternas avgöranden eller att genomföra ett treinstanssys- tem även på arbetstvistområdet genom att införa hovrätt som fullföljdsinstans mellan tingsrätt och AD och krav på att pröv- ningstillstånd beviljats för en fullständig prövning i AD. Vi har övervägt båda alternativen och funnit att det sistnämnda alternativet i och för sig skulle på ett effektivt sätt minska antalet fullföljda mål som AD skulle få pröva. Ett system med ytterligare en instans skulle emellertid på ett inte acceptabelt sätt förlänga processtiden, vilket inte står i överensstämmelse med att en snabb handläggning varit en viktig förutsättning vid utformningen av de materiella reglerna inom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Vi har i stället stannat för att en ordning med ett bibehållande av den nuvarande instansordningen, men med krav på prövningstillstånd för att få en fullständig prövning i AD, är den lämpligaste ordningen. Vi är av den uppfattningen att en sådan ordning om den innefattar vida dispensgrunder, med även rätt till ändringsdispens, uppfyller befogade krav på rättssä— kerhet. Med hänsyn till att AD, enligt vad som framkommit vid kartläggning av domstolens avgöranden, fastställer i huvudsak mer än 80 procent av tingsrätternas domslut, bör en ordning ned en begränsning av rätten till överprövning få en god effekt på antalet fullföljda mål som AD får pröva fullständigt. Eftersom vi anser att det är en stor fördel om bestämmelserna är konse— kventa bör enligt vår uppfattning reglerna om att det fordras prövningstillstånd göras så generella som möjligt och avse alla mål även besvärsmål som fullföljs till domstolen. Ett prövnings- tillstånd skall avse domen eller beslutet i dess helhet.
Vi har, vilket vi tagit upp i avsnitt 4.2.4, sedan vi funnit ett sätt att begränsa rätten till överprövning i AD övervägt om någon grupp av mål som AD handlägger som första domstol i stäl- let kan föras över till prövning i tingsrätt. Vi har vid dessa överväganden tagit hänsyn till att AD:s huvudfunktion består i att pröva de tvister där arbetsmarknadens organisationer bedömer det vara av vikt att just få ett avgörande från AD. Vi har där- vid som ett led i övervägandena diskuterat olika konkreta för—
slag med företrädare för de huvudorganisationer som har för— slagsrätt vid utseende av ledamöter i AD. Vi har undersökt tre huvudalternativ till ändring av bestämmelserna om AD:s behörig- het att pröva mål som första domstol.
Vi har övervägt om någon kategori av mål lämpligen kan föras över till prövning i tingsrätt. Den grupp av mål som vi därvid bedömt kunna vara aktuell är anställningsskyddsmålen eftersom andra grupper som också skulle ge effekt, nämligen kollektivav— talstvister och tvister rörande tillämpningen av MBL, är av ett så centralt intresse för arbetsmarknadens organisationer och av så principiellt arbetsrättsligt intresse att en reform avseende dessa mål är otänkbar. Vid en närmare analys och efter diskus- sioner med organisationernas ledamöter har vi emellertid kunnat konstatera att tvister rörande arbetstagares anställning eller rörande skadestånd som grundas på ett påstående att en uppsäg- ning eller ett avskedande vilat på felaktig grund anses ofta mycket betydelsefulla, oavsett om det kan sägas att målet rymmer någon prejudikatfråga. För organisationerna och deras medlemmar ter det sig närmast som en självklar sak att en anställnings— skyddstvist som inte kunnat lösas genom förhandlingar skall kunna hänskjutas direkt till AD. Vi delar organisationernas uppfattning att man inte bör särbehandla anställningsskyddsmål. En sådan lösning har vi således inte funnit vara lämplig.
Vi har även övervägt att begränsa AD:s behörighet som första domstol genom att ändra reglerna för partsställningen på så sätt att man undantar mål där enskild arbetsgivare - undantaget sta- ten och kommunerna - är kärande eller svarande. En sådan reform skulle emellertid få till följd att tingsrätten kunde få mål att pröva där det blir fråga om att tolka en kollektivavtalsbestäm— melse. Även mål som gäller förhandlingsvägran eller förenings- rättskränkning skulle vid en sådan reform kunna komma under tingsrätts prövning. Vi har inte funnit det acceptabelt att ändra AD:s behörighetsregler på ett sätt som kan medföra att från AD:s prövning som första domstol undantas tvister som är av den karaktären att det är av vikt att AD direkt får avgöra tvis-
ten.
Som ett tredje alternativ har vi övervägt att låta AD själv avgöra om en tvist skall prövas av AD som första domstol eller hänvisas till tingsrätt. AD skulle om man bedömde att en tvist saknade principiellt intresse från arbetsrättslig eller annan synpunkt överlämna målet till tingsrätt för prövning. Vid en genomgång av ett antal inkomna mål under 1987, varvid vi försökt uppskatta hur många mål som kunde tänkas överlämnas till tings- rätt, har vi emellertid kunnat konstatera att effekten av en sådan reform inte kan antas bli särskilt stor. Om man även beak- tar att prövningen av om tvisten skall överlämnas också kräver resurser, är detta alternativet inte effektivt ur aspekten att begränsa AD:s arbetsbörda.
Vi har således inte funnit någon ordning som effektivt skulle begränsa AD:s prövning av tvister som första domstol och samti— digt bibehålla ett system där arbetsmarknadens organisationer har rätt att få de tvister prövade i AD som första domstol där organisationerna bedömer en sådan prövning som väsentlig.
Vi har även, vilket vi tagit upp i avsnitt 4.2.5, övervägt om vissa besvärsmål, som är utan arbetsrättsligt inslag, kan föras över till prövning i allmän domstol. Vi har därvid funnit att en klart avgränsbar grupp av besvärsmål gäller överprövning av tingsrätts beslut rörande interimistiskt förordnande inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen. Dessa mål har ett klart arbetsrättsligt inslag. För andra besvärsmål i AD är det emel- lertid i allmänhet så att prövningen inte alls rör någon arbets- rättslig fråga eller att bedömningar med arbetsrättsligt inslag är av underordnad betydelse. Enligt vår nening är överinstanser- na inom det allmänna domstolsväsendet generellt sett bättre lämpade att pröva dessa besvärsmål. Prövningen av dessa besvärs- mål bör därför flyttas över till de allmänna domstolarna. Till AD bör endast part kunna fullfölja talan mot beslut angående arbetsrättsliga interimistiska förordnanden. Härigenom begränsar man tillströmningen av besvärsmål till AD med omkring 70 pro— cent.
Som en ytterligare åtgärd för att minska AD:s arbetsbörda har vi, vilket behandlas i avsnitt 4.3, övervägt om AD:s arbete kan förenklas. Vi har därvid föreslagit att ordförandens behörighet att vidta åtgärder på domstolens vägnar bör utvidgas i några hänseenden. Ordföranden bör själv kunna avgöra vissa bevisfrå- gor, kunna hänvisa mål till tingsrätt när förutsättningar härför föreligger enligt LRA:s bestämmelser och utdöma vite när kallel- se vid sådan påföljd utfärdats. Vi har även övervägt om AD:s möjligheter att sammanträda i dess mindre sammansättning med tre ledamöter, ordföranden och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan, kan utvidgas men stannat för att en sådan reform inte skulle tillgodose befogade rättssäkerhetskrav när det är fråga om en rättegångsordning där part i vissa tvister endast har tillgång till en rättegång. Vi har vidare ansett att en sådan reform, med hänsyn till vårt förslag om en begränsning av rätten till överprövning i AD, inte skulle bli nämnvärt effektiv på grund av att flertalet mål som skulle vara lämpade för en sådan prövning härigenom inte kommer att prövas fullstän- digt av domstolen. Vi har således inte funnit skäl att utvidga AD:s domförhet i tresammansättning.
En förstärkning av AD
Vi har inte med säkerhet kunnat beräkna utfallet av de åtgärder, som vi nu redovisat. Dessa berör emellertid i huvudsak endast de mål som AD prövar som fullföljdsinstans, vilka endast utgör om- kring 30 procent av det totala antalet mål, och som dessutom är de mål som är minst arbetskrävande. Vi har därför uppskattat
att dessa reformer ger en arbetsbesparing av omkring 10 procent. Denna arbetsbesparing har vi bedömt vara otillräcklig, varför AD, vilket vi behandlar i avsnitt 4.4, enligt vår uppfattning även måste förstärkas. Det är emellertid om man skall förstärka AD av vikt att domstolen inte utvidgas så att man riskerar att det uppstår svårigheter med att upprätthålla en enhetlig rätts— tillämpning eller att rekrytera framstående ledamöter. Samtidigt är det önskvärt, på grund av de i dag mer differentierade målty-
perna och den praxis som utvecklats inom skilda rättsområden, att AD i större utsträckning kan anpassa sin sammansättning efter målens tyngd och principiella betydelse än vad nuvarande sammansättningsregler ger utrymme för.
Vi har därvid övervägt olika alternativ till att förstärka AD men stannat för att en utvidgning av domstolen ned en fjärde ordförande i kombination med delvis ändrade sammansättningsreg- ler för domstolen är det sätt som bäst uppfyller de förutsätt— ningar som vi uppställt för en förstärkning av AD. AD bör enligt vår uppfattning tillföras en fjärde ordförande samtidigt som sammansättningsreglerna ändras på följande sätt. Domstolens sjusammansättning ges, för mål som är av principiellt intresse på arbetsrättens område eller som annars är av stor betydelse för arbetsmarknadens parter, en ändrad sammansättning. I dessa mål skall i domstolen, utöver den ordförande som har målet på sin rotel, ingå någon av de tre andra ordförandena som då ersät- ter den ledamot med särskild insikt i förhållandena på arbets- marknaden. I denna sammansättning skall den av de två ordföran— dena vars mål är uppe till prövning upprätthålla ordförandeska- pet vid huvudförhandlingen, varigenom man bibehåller ordföran- denas i alla avseenden lika ställning i den dömande verksamhe— ten. Genom denna förstärkning av AD ökar domstolens kapacitet att sköta de förberedande åtgärderna vid måls handläggning och att avgöra mål i AD:s normala sjusammansättning och tresamman- sättning. Samtidigt höjer man AD:s kompetens vid prövningen av principiellt eller i annat avseende viktiga mål och får även en garanti för kontinuitet och en enhetlig rättstillämpning vid prövningen av dessa tvister.
övriga frågor
Vi har även övervägt om AD:s behörighet kan utvidgas till att avse att överpröva beslut i lönegarantiärenden, vilket vi be— handlat i avsnitt 4.5. Med hänsyn till AD:s förhållandevis lilla organisation och att vi bedömer det som att det skulle bli fråga
om ett mycket stort antal mål i förhållande till domstolens kapacitet har vi ansett att det saknas utrymme för en sådan ordning.
Vi har även gjort en teknisk översyn av LRA, som behandlas i avsnitt 4.6. Denna översyn har gjorts främst mot bakgrund av de relativt omfattande ändringar som skett av RB:s regler för rättegången i dispositiva tvistemål. Vi har därvid utifrån de nyheter som införts i RB delvis anpassat rättegången i AD efter dessa nya regler.
Vi har även sett över de bestämmelser som reglerar AD:s hand- läggning av interimistiska yrkanden vid tvist om fredsplikt. Vi har vid dessa överväganden funnit att reglerna i MBL och LOA i detta avseendet bör göras enhetliga så att även interimistiskt beslut i fråga om stridsåtgärds tillåtlighet kan meddelas enligt LOA:s regler.
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:371)1 om rättegången i arbetstvister
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om rättegången i arbetstivster
dels att nuvarande 2 kap. 2—8 55 samt 4 kap. 13—16 55 skall betecknas 2 kap. 5-11 55 respektive 4 kap. 16-19 55,
dels att nya 2 kap. 5, 6, 8 och 9 55 samt 4 kap. 16, 17 och 18 55 skall ha följande lydelse,
dels att 2 kap. 1 S, 3 kap. 1, 6, 7, 8 och 9 SS, 4 kap. 3, 5, 8, 9, 10 och 12 55 samt 5 kap. 1 5 skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap. 2, 3 och 4 55, samt 4 kap. 13, 14 och 15 55.
1 Lagen omtryckt 19771530.
Nuvarande lydelse
2 kap. 1 S
Arbetsdomstolen skall som första domstol upptaga och avgöra tvist som väcks g! äggetsgivar- eller_arbetstg-
garorganisation eller a! arbetsgivare som själv slu— tit kollektivavtal, gm målet
930.133
1. tvist om kollektivavtal 2112! annan arbetstvist som avses i lagen (1976:580) mn medbestämmande i arbetsli-
vet,
2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna eller att enskild
arbetstagare som beröres av tvisten sysselsättes i arbe— te som avses med kollektiv— avtal vilket arbetsgivaren är bunden av.
Foreslagen lydelse
Arbetsdomstolen skall som första domstol upptaga och
avgöra mål som gäller 1. tvist om kollektivavtal,
23 annan arbetstvist som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetsli-
vet,
&; arbetstvist i övrigt, gm kollektivavtal gäller mellan
parterna,
4; grbetstvist i annat fall, gm enskild arbetstagare som beröres av tvisten syssel- sättes i arbete som avses med kollektivavtal vilket
arbetsgivaren är bunden av.
Arbetsdomstolen är behörig enligt första stycket även när kol— lektivavtal tillfälligt inte gäller.
Gemensamt med arbetstvist
enligt första eller andra stycket får handläggas äygn annan arbetstvist mellan
samma eller olika_parter,_ma domstolen med hänsyn till strsdni,9en,99b övriga 0?" ständi mister. finner, sådan handlägggjgg lämplig. När
skäl därtill föreligger, kan
domstolen åter särskilja
. malen,
2 5
Talan som fryses 1" 1 5 får icke väckas vid arbetsdom- StOIG" GV annan RAF? ED
1. arbetsgivarorganisation, 2. arbetstagarorganisation, eller
3. arbetsgivare_som själv slutit kollektiyavtal. 3 S
Arbetsdomstolen är alltid
domstol. Uret.se? 091 avgöra tvi st om str,!" dsåtgä f.d.- 4 S
Gemensamt mad arbetstvist, ssderllist 113 55 ska.” upptagas ash, .axsöres av
arbetsdomstolen, får hand— läggas även annan arbets-
Nuvarandellydelse
Annan arbetstvist än som avses i l_5 skall upptagas och avgöras av tingsrätt.
Talan som avses i l,; och som föres av arbetsgivare, som själv slutit kollektiv- avtal, eller av arbetsgivar— eller arbetstagarorganisa- tion för egen del får väckas vid tingsrätt i stället för vid arbetsdomstolen. Är svaranden organisation, eller skulle enligt 4 kap. 5 5 andra stycket organisa— tion ha stämts in om tvisten hade väckts vid arbetsdom- stolen, får det dock ske endast med stöd av sådant avtal som anges i 10 kap.
16 S rättegångsbalken.
5. S Kåreslasej. lydel se tvist mellaglsamma 5119!
olika__parter,u9m_domstolen
med *EDSL". 2") 1, segdragen och suis—1 omständigheter finns»: SEEÅQQIL handl ägarnas lämplig; 915.131 därtill, föreligga!) kan_gomstoleg åter särskilja_målen.
Annan arbetstvist än som avses i l:; && skall uppta- gas och avgöras av tings- rätt.
Talan som avses i l:3_åå och som föres av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisa— tion för egen del får väckas vid tingsrätt i stället för vid arbetsdomstolen. Är svaranden organisation, eller skulle enligt 4 kap. 5 5 andra stycket organisa— tion ha stämts in om tvisten hade väckts vid arbetsdom- stolen, får det dock ske enbart med stöd av sådant avtal som anges i 10 kap.
16 S rättegångsbalken.
I arbetstvist enligt första eller andra stycket får arbetsgiva- ren sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hem-
vist.
Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt g_5_uppta- gits vid tingsrätt och gäyl- från fullföljes.
Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som meddelats av annan myndighet än tings- rätt, föreskrivs l_12 ka . 70 och 71 55 jordabalkganggh ilawn(1%9m3)omb& gränsning av samhällsstöd
vid arbetskonflikt.
6 $
Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 5_5_uppta- gits vid tingsrätt, om talan fullföljs mot
1. dom i målet ella!
2. beslut_mgg stöd av be- stämnelse i lägga förhållandet mellan arbets-
gi vare_och arbetstagare angående förordnande för
tiden intill det slutliga avgörandet i målet.
I andra fall_är hovrätt öygyrätt.
Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som meddelats av annan myndighet än tings- rätt, föreskrivs i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskon- flikt.
Nuvarande lydelse
8 5
Har talan väckts vid tings- rätt av medlem i arbetsgi- var- eller arbetstagarorga— nisation och kan organisa- tion enligt l_5_och 4 kap. 5 $ föra denna talan vid arbetsdomstolen, skall orga— nisationen beredas tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när tvist om kollektivavtal väckts vid tingssrätt av den som har varit medlem i ar- betsgivar— eller arbetsta- garorganisation som slutit avtalet. Förklarar därvid organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomsto- len, skall målet överlämnas dit.
Har i annat fall än som avses i första stycket mål, som enligt l_å skall uppta— gas och avgöras av arbets- domstolen, väckts vid tings- rätt, skall det på yrkande av part överlämnas till arbetsdomstolen. Har målet avgjorts av tingsrätt och därifrån fullföljts till arbetsdomstolen, skall det
Har talan väckts vid tings- rätt av medlem i arbetsgi— var- eller arbetstagarorga- nisation och kan organisa- tion enligt 1-3 55 och 4 kap. 5 S föra denna talan vid arbetsdomstolen, skall organisationen beredas till- fälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när tvist om kollek- tivavtal väckts vid tings— rätt av den som har varit medlem i arbetsgivar— eller arbetstagarorganisation som slutit avtalet. Förklarar därvid organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomstolen, skall målet överlämnas dit.
Har i annat fall än som avses i första stycket mål, som enligt 1-3 55 skall upptagas och avgöras av arbetsdomstolen, väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part överlämnas till arbetsdomstolen. Har målet avgjorts av tingsrätt och därifrån fullföljts till arbetsdomstolen, skall det
på yrkande av part företagas till handläggning som om talan väckts där.
9 5
Har talan väckts vid arbets— domstolen av medlem i ar- betsgivar- eller arbetsta- garorganisation som slutit avtalet, och förklarar ej organisationen att den vill föra talan där enligt l_5 och 4 kap. 5 5 skall målet på yrkande av part hänvisas till tingsrätt som är behö- rig. Detsamma gäller om arbetsdomstolen i annat fall finner sig icke vara behörig enligt l_g att pröva talan som har väckts där.
Meddelas i arbetsdomstolgg beslut, varigenom viss tingsrätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål som har väckts vid tingsrätten, skall arbets- domstolen på yrkande av part hänvisa målet till annan tingsrätt som är behörig.
Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits obehöriga, skall
på yrkande av part företagas till handläggning som om talan väckts där.
Har talan väckts vid arbets- domstolen av medlem i ar- betsgivar- eller arbetsta- garorganisation som slutit avtalet, och förklarar ej organisationen att den vill föra talan där enligt 1-3 SS och 4 kap. 5 5 skall målet på yrkande av part hänvisas till tingsrätt som är behö- rig. Detsamma gäller om arbetsdomstolen i annat fall finner sig icke vara behörig enligt 1-3 55 att pröva talan som har väckts där.
Meddelas i högra EÅEE be- slut, varigenom viss tings- rätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål som har väckts vid tingsrätten, skall högre rätt på yrkande av part hänvisa målet till annan tingsrätt som är behö- rig.
Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits obehöriga, skall
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse arbetsdomstolen, om den högre rätt om den finner finner någon av dem vara någon av dem vara behörig, behörig, på ansökan av part på ansökan av part hänvisa hänvisa målet till den målet till den tingsrätt, tingsrätt, som bort upptaga som bort upptaga målet. målet. Sådan ansökan skall Sådan ansökan skall göras göras inom en månad från den inom en månad från den dag dag då det sist meddelade då det sist meddelade beslu- beslutet vann laga kraft. tet vann laga kraft.
Bestänmelserna i denna paragraf gäller ej, om domstolens bris- tande behörighet beror på att målet ej skall handläggas enligt denna lag.
3 kap 152 Arbetsdomstolen består av Arbetsdomstolen består av högst lya ordförande, högst högst lyra ordförande, högst fyra vice ordförande samt fyra vice ordförande samt sexton andra ledamöter. sexton andra ledamöter.
Ledamot skall vara svensk medborgare och får ej vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 s föräldrabalken utan begränsning av förvaltaruppdraget. Innan ledamot tar säte i arbetsdomstolen, skall han ha avlagt domar- ed.
För annan ledamot än ordförande skall finnas högst tre ersätta- re. Vad i denna lag sägs om ledamot gäller även ersättare, om ej annat särskilt anges.
Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.
2 Första stycket lydelse enligt prop. 1987/88:150 andra stycket lydelse enligt prop. 1987/88:124.
Nuvarande lydelse
6 $
Föreslagen lydelse
Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 S deltager högst tre och lägst en. Av de ledamöter som avses i 3 S deltager högst fyra och lägst två, lika många för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.
I mål som är av principiellt intresse inom arbetsrättens _________________________ gmråde eller av stor bety- delse för arbetsmarknadens
parter skall dock i stället
för en ledamot med särskild
lgsikt i förhållandena på arbetsmarknaden ytterligare
en ordförande delta i ar-
betsdomstolepl
Arbetsdomstolen är även domför med ordförande samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.
1- vid nygammal mål som saknar betydelse för ledning av rättstillämpning- en och även i övrigt är av enklare beskaffenhet, z. mémmgauål utan huvudförhandllpg,
3. vid annan handläggning som ej sker vid huvudför—
handling.
Vill någon ledamot vid hand- läggning enligt apdpa styck- et att mål skall avgöras
1. vid avgörande av pål som saknar betydelse för ledning av rättstillämpningen och även i övrigt är av enklare beskaffenhet, 2, vid annan handläggning som ej sker vid huvudför- handling.
Vill någon ledamot vid hand- läggning enligt tredjg stycket att mål skall avgö—
eller viss fråga prövas av domstolen i den sammansätt- ning som föreskrivs i första stycket gäller hans mening som domstolens beslut.
Ordförande får ensam på arbetsdomstolens vägnar företa förberedande åtgärder samt meddela beslut om av- skrivning av mål.
Under förberedelse som avses i 4 kap. 9 5 får ordförande även
3 Senaste lydelse 1981:831.
ras eller viss fråga prövas av domstolen i den samman- sättning som förskrivs i första eller andra stycket gäller hans mening som dom- stolens beslut.
Vid behandling av frågor om
prövningstillstånd skall arbetsdomstolen bestå av tre
ledamöter, ordförande samt
gp ledamot för vardera ar- betsgivarsidan och arbetsta- garsidan. Om en av ledamö- terna vill bevilja_pyö_- ningstillstånd skall hans
mening gälla som arbetsdom- stolens beslut. Ordföranden
kan dock ensam bevilja part
prövalpgstillståndl
Ordförande får ensam på arbetsdomstolens vägnar företa förberedande åtgärder samt
l, meddela beslut om av- skrivning,
Nuvaragdg_lydelse
ll_pröva yrkande om kvar- stad,
gl meddela beslut om avvi- sande av mål, om det är uppenbart att rättegångshin- der föreligger, Ql meddela tredskodom, 4: meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,
5. stadfästa förlikning.
8 S
Handläggning som avses i 7 5, första stycket kan enligt ordförandens uppdrag också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken, förordnats därtill av domstolen.
Föreslagen lydelse
gl pröva yrkande om kvar- Stad,
äl meddela beslut om avvi- sande av mål, om det är uppenbart att rättegångshin- der föreligger,
4; avvisa bevisning enligt 35_kapl_ll5_yättegångsbal- ken, 5l_hänvisa_mål_enligt_2 kap. 9_å_l_st. till behörig 935355
gl meddela tredskodom, Z; meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits, gl stadfästa förlikning. gl utdöma vite som förelagtg part eller vittne_l
rättegång.
Förberedande åtgärder och handläggning som avses i 7 5
enligt ordförandens uppdrag
också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.
_30_ Nuvarande lydelse 9 S
Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsatsen eller lagtolkning som den senast antagit, kan domsto- len i den sammansättning som föreskrivs i 6 5 första stycket förordna att målet eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess helhet.
Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsatsen eller lagtolkning som den senast antagit, kan domsto- len i den sammansättning som föreskrivs i 6 5 första eller andra stycket förordna att målet eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess helhet.
När mål eller viss däri uppkommen fråga avgöres av arbetsdomsto- len i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem deltaga i avgörandet. Av de ledamöter eller ersättare som har utsetts efter förslag av Svenska kommunförbundet och Landstings-
förbundet deltager dock endast en.
Avgörande som avses i andra stycket kan fattas utan huvudför-
handling.
4 kap 3 5
Dom får grundas endast på vad som förekommit vid hu-
vudförhandling inför arbets— domstolen och vad handling- arna i målet innehåller. Avgöres mål utan huvudför- handling, grundas domen på
Nuvarande lydelse
m_hMLinsarna innebär:: och vad som eljest har före- kommit i målet.
Föreslagenllydelge
Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall underskrivas av dem som deltagit i avgörandet. Avskrift av domen skall utsändas till parterna samma dag som domen meddelas.
Vad som i första och andra styckena föreskrivits om dom äger motsvarande tillämpning på slutligt beslut.
I tvist om kollektivavtal kan organisation, som slutit avtalet, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har varit medlem i organisatio- nen. I annan arbetstvist som anges i E_KEE;,Ä_Å kan ar- betsgivar- eller arbetsta- garorganisation, som avses i 6 5 lagen (1976:580) om medbestämande i arbetslivet väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för medlem i organisationen. Vad som finns föreskrivet om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hö— rande under sanningsförsäk- ran och andra frågor som rör
5 5
Vad som i första gtygkgl föreskrivits om dom äger motsvarande tillämpning på slutligt beslut.
I tvist om kollektivavtal kan organisation, som slutit avtalet, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har varit medlem i organisatio- nen. I annan arbetstvist som anges i 3,532;sl:å_åå kan arbetsgivar- eller arbetsta- garorganisation som avses i 6 5 lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för medlem i organisationen. Vad som finns föreskrivet om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hö- rande under sanningsförsäk- ran och andra frågor som rör
N_uxacantte 114.915? Lörsslassn uttalas bevisningen skall även gälla bevisningen skall även gälla den för vilken organisatio- den för vilken organisatio- nen för talan. nen för talan.
Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller för- utvarande medlem i organisation som avses i första stycket, skall i motsvarande fall som anges där även organisationen in- stämmas. Organisationen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.
Vad som i denna paragraf sägs om organisation gäller även om sammanslutning av flera sådana organisationer. Med nedlem avses därvid såväl de anslutna organisationerna som deras medlemmar.
8 5
Den som vill väcka talan vid arbetsdomstolen skall hos domstolen
göra skriftlig ansökan om stämning på motparten.
I stämnlpgsansökan skall Nicander! verse .Ed, har! yrkar s_emt de anständighet? som han åberopar till stöd för yrkandet, Käranden skall är./sugas»: de s_kriftl isa pgyis som han åberopar. Av ansökan skall framgå de omständishstesssm gör. dom— stolen behörig, Ansökan bör åtföljas av_gg skriftliga bevis som käranden innehar.
Ansökan skall vara under-
tecknad aquäranden eller
hans ombud.
Nuvarande lydelse
Förekommer ej anledning att avvisa ansökan, skall dom- stolen utfärda stämning på svaranden att svara på käro— målet.
9 $
Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum. Arbetsdomstolen bestäm— mer efter omständigheterna _l vilken mån förberedelsen
skall vara muntliglgller skriftl_g.
Till muntlig förberedelse
skall part och ställföreträ- dare för part kallas att infinna sig personllggpl_gg det kan antagas att förbepg- delsen därigenom främjas. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.
Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse
EÄYTQSJÅSQD Meles
Förekommer ej anledning att avvisa ansökan skall domsto- len utfärda stämning på svaranden att svara på käro- målet. Svaranden får före-
läggas att_skriftl_lggp avge svaromål enljgt 42_ k_p. 7 S
rättegångsbalken _VJ'J Båföljd
att tredskodom annars kan
komma att meddelas mot ho—
noe
Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.
Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse
NUVGTeLdLLXGSLE
gäller vad som föreskrivs i 44 kap. 1 och 2 SS rätte-
gångsbalken. Finner domsto- len med hänsyn till tvistens art eller andra omständighe- ter i målet att yrkande om tredskodom ej bör bifalles, skall domstolen pLåAden till- städes komne parkas. Yijlldå i stället vidtaga åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antagas vara till gagn för utredningen, eller utsätta målet till huvudförhandling. Framstäl- les ej sådant yrkande av parten, skall målet avskri- vas- ELMLthJåLet kan avsöras matnsdskodran skall intagas i_kallelse till sammanträdet, pm dom- stolen finge; att sådan
påföljd för_utevaro kan
komma i fråga.
föpeslagenylydelsg
eller underlåter svaranden att följa föreläggande att
skriftligen avge ;varomål yid påföljd av tpedskodpm
gäller vad som föreskrivs i 44 kap- &. LMLELÅS rättegångsbalken. Finner domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet att tredskodom ej bör meddelas,
skall domstolen om den andre
parten så yrka! i stället vidtaga åtgärder för fort- satt förberedelse om detta kan antagas vara till gagn för utredningen, eller ut- sätta målet till huvudför- handling. Framställes ej sådant yrkande av parten, skall målet avskrivas.
Underlåter svaranden vid skriftlig förberedelse att inkomma med svaromål, utsättes målet till huvudförhandling, om icke fortsatt förberedelse kan antagas vara till gagn för målets utredning.
10 5
Sedan förberedelsen avslutats, skall arbetsdomstolen företaga målet till avgörande så snart det kan ske.
Mål avgöres efter huvudförhandling. Domstolen får dock avskriva eller avvisa mål, meddela tredskodom och dom över yrkande, som medgivits eller eftergivits, samt stadfästa förlikning utan att hålla huvudförhandling.
Domstolen får även i annat fall än som avses i andra stycket företaga mål till avgörande utan huvudförhand- ling, om part begär det och domstolen med hänsyn till tvistens art och övriga omtändigheter finner det lämpligt. Mot parts bestri— dande får mål dock icke utan synnerliga skäl avgöras i denna ordning.
Talan mot tingsrätts dom eller beslut fullföljes i arbetsdomstolen genom vad eller besvär enligt vad som föreskrivs i 49 kap. rätte— gångsbalken. Talan skall fullföljas på sätt och inom tid som anges i 50 kap. 1 och 2 55 eller 52 kap. 1 5 rättegångsbalken.
12. S
Domstolen får även i annat fall än som avses i andra stycket företaga mål till avgörande utan huvudförhand- ling, om part begär det och domstolen med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter finner det lämpligt. Mot parts bestri— dande får mål dock inte
avgöras i denna ordning.
Talan mot tingsrätts dom eller beslut med stöd av
bestämmelse i lag som_rör förhållandet mellan arbets- givare_oeh arbetstagare angående förordnande för tiden intill det slutliga gvgören v målet fullföl-
jes i arbetsdomstolen genom vad eller besvär enligt vad som föreskrivs i 49 kap. rättegångsbalken. I andra fall fullföljes talan i hovrätt. Talan skall full-
följas på sätt och inom tid
Nuvarande lygelee Föreslagen lydelse
som anges i 50 kap. 1 och 2 55 eller 52 kap. 1 S rät- tegångsbalken.
135
33th tingsrLtLäsm ellen PES,_1_U£EL'",_1"E€ MLS a_v arbetsdomstole71_i_lv_id_arg_ 111551 ELLLLLOLJLSMÅE _a 14. & om j_nteLrpeEQQeswlee "!QQQ'ELLEBELE£,H£5!'£'B£' anstånd-_ 331me 161"- st'élls finnen SWE! lala» mot. avgörandet—
? rövninssti l_ls_t,_å,nL!>_enävg i_n_t_e vid ftal an mot beslut vyari_ge_nom Qngsrätten & il- lat .J'L'v. met Mere-,.
I fråga 2"! Meleelgqå Rei?!-
nineLtiLhtånd skall & Kay; &. & Leda 531935 Leh. 2.5. rättegångsbalken _gä_l_l_ayi _ti llämpjiga _del ar.
145
Prövninemlgänq får de-
del as 511953. Q'!)
_1._-_ det är,.ay 113.th les!— niee ,ax .cättstjjlälnmingse att talan präglas av amate-
15 S
16 $
1 fullföljdsinlagan skall uppges det avgörande mot vilket talan fullföljs, den ändring häri som yrkas samt grunderna för den fullföljda
2. part visar att talans prövning har synnerlig betydelse utöver det mål, som det är fråga gm,
3. anledning_förekommer till ändring i det slut gartill tjgggrätten kommit eller
&. det annars föreligger synnerliga skäl att pröva talan.
Ijggsrätten skall i samband
med underrättelse om vad som
gäller i fråga_om fullföljd L! _tLlerz. "HEDE Barbara en) att talan mot tingsrättens dom eller beslut prövas av
arbetsdomstolen endast om
denna meddelat_prövning -
tillstånd ggh_därvid också
ange innehållet i 4 ka :
li &:
I fullföljdsinlagan skall uppges det avgörande mot vilket talan fullföljs, den ändring häri som yrkas ggg grunderna för den fullföljda
NuvaranLeLxQel—E
talan. Uppgift skall lämnas om de bevis som åberopas till stöd för denna talan och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis som ej tidigare förebragts skall inges samtidigt med full— följdsinlagan. Inlagan skall vara undertecknad av den som fullföljer talan eller av hans ombud.
Föreslagen lydelge
talan samt de omständigheter sem åbergpas till ett!!! får, att_prövgiggstillståndAskall
lämnas om de bevis som åbe- ropas till stöd för denna talan och vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis som ej tidigare förebragts skall inges samtidigt med full- följdsinlagan. Inlagan skall vara undertecknad av den som fullföljer talan eller hans ombud.
I mål som fullföljs genom vad skall vadekäranden i inlagan även uppge om han vill att förnyat förhör med vittne eller sakkunnig eller part skall äga rum eller att förnyad syn skall hållas.
17. S
Avvisas_ej den fullföljda tal an, f ÖLQCQEQ'C arbetsm- stela om Le åtgäreereqe behövs för målets geredag- de.
I mål som fullföljts genom
MLM” vadesvaraqe, färs- läggas att inkomma meg skriftl igtjsrmlL 1351!
som fullfölj5_geggm_gesvär
SJLaU, moteecteuge Lule!!—
gigg finns att höra honom
över'besvärengrföreläggae ett inkomma_med skriftlig förklaring. gten att motpgr-
ten lämnats tillfälle att förklara gig får ändring ej
göras i tingsrättens beelut ååUlLajiål 1135 _EÅE'E:
Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet, kan arbetsdomstolen omedelbart meddela sådant förordnande att gälla till dess annorlunda förordnas. Har tingsrätten bifallit yrkande som nu sagts, kan arbetsdomstolen omedelbart förordna att tings— rättens förordnande ej längre skall gälla.
18 S Sedan målets beredande Sedan målets beredande avslutats skall arbetsdom— avslutats, skall arbetsdom- stolen företaga målet till stolen gm prövningstillstång avgörande så snart det kan beviljats företaga målet ske. till avgörande så snart det
kan ske.
Mål som fullföljs genom vad får företagas till avgörande utan huvudförhandling, om ej muntlig bevisning skall förebringas eller eljest särskilda skäl föranleder annat.
Mål som fullföljs genom besvär företages till avgörande utan huvudförhandling.
5 kap.
1 5 Vad som föreskrivs i 4 kap. Vad som föreskrivs i 4 kap. 7 S äger motsvarande till- 7 S äger motsvarande till- lämpning i arbetstvist som lämpning i arbetstvist som med stöd av E_kap:_g & väck- med stöd av g kap. ji_å väck- es vid tingsrätt. es vid tingsärt.
Förekommer anledning att kollektivavtal, som slutits av andra än parterna i målet, har betydelse för prövningen av tvisten i målet, skall de parter som slutit kollektivavtalet beredas till- fälle att yttra sig i målet.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets- livet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:580) om medbestäm— mande i arbetslivet att 41 och 69 55 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse [ögeelagen lydelse
41 51
Arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal får icke vidtaga eller deltaga i arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd, om avtalet har ingåtts av organisation och denna ej i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtal eller om åtgärden har till ändamål
1. att utöva påtryckning i tvist om kollektivavtals giltighet, bestånd eller rätta innebörd eller i tvist huruvida visst förfarande strider mot avtalet eller mot denna lag,
2. att åstadkomma ändring i avtalet,
3. att genomföra bestämmelse, som är avsedd att tillämpas sedan avtalet har upphört att gälla, eller
Nuvarange lygelse Föreslageg lydelse
4. att stödja annan, när denne icke själv får vidtaga stridsåt- gärd.
Första stycket utgör ej hinder för arbetstagarorganisation att i behörig ordning besluta blockad för att utveckla betalning av klar och förfallen fordran på lön eller annan ersättning för utfört arbete.
Oavsett om kollektivavtal gäller får en arbetsgivare inte såsom stridsåtgärd eller som ett led i en stridsåtgärd hålla inne lön eller annan ersättning för utfört arbete som har förfallit till betalning. Såsom olovlig stridsåtgärd betraktas också att ar- betsgivaren håller inne till betalning förfallen lön eller annan ersättning för utfört arbete med anledning av att arbetstagarna deltar i strejk eller annan stridsåtgärd.
Uppkommer tvist gg viss stridsåtgärd är tillåten, får åtgärden inte vidtas
förrän tvisten slutligt prövats. 69 S Föreskrifterna i 33-35 955 Föreskrifterna i 33—35, 39 39 55 utgö5_igkedhigge£_mgt och 41 Så hindrar igte be— beslut enligt 15 kap. rätte- slut enligt 15 kap. rätte— gångsbalken. gångsbalken.
Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:600) om offentlig anställning
att 3 kap. 2 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande 1,erng FärsSJsrlen 133153
3 kap.
2 S Uppkmmner tvist i fråga Uppkomner tvist i fråga huruvida viss stridsåtgärd huruvida viss stridsåtgärd är tillåten enligt denna är tillåten enligt denna lag, får åtgärden ej vidta- lag får åtgärden inte viqtas gas förrän tvisten har av— förrän tvisten slutligt gjorts slutligt. prövats. penna föreskrift
hindrar inte beslut enligt. 1.5. kap- rättegångsbalken;
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares
uppfinningar
Härigenom föreskrivs att i lagen skall införas en ny 5, 9 S av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
951
Föreslagen lydelse
1_ mål % mammas? 91 43994 låg Ä! StOCkhOImS tingsrätt behörig domstol. Vid prövningen av sådant mål Skal] LipsSrätten OC!) hqv,— rätt ha den sammansättning sem alt—5295. 1" 66 och 6.7. 55 patentlagen (1967l837).
1 Förutvarande 9 S upphävd genom lag 1976:191.
Förslag till Lag om ändring i jordabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken
dels att nuvarande 12 kap. 72 5 skall upphöra att gälla, dels att 12 kap. 71 och 73 55 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Hyrestvister som inte enligt 69 5 skall prövas av hyres— nämnd skall tas upp av den
fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belä- gen. Bör tvisten kollektiv- qvtel.,.e1,,1er_t.mMj19 _a! ett sådant avtal i fall som avses i 67 8 andra stycket skall den dock tas upp av arbetsdomstolen eller en tingsrätt enligt vad som
12 kap. 71 sl
Föreslggenylydelse
Hyrestvister som inte enligt 69 5 skall prövas av hyres— nämnd skall tas upp av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belä- gen.
Nuvarande lydelse
föreskrivs 1", lesLn (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
359999 lidelse
Om laga domstol i tvister med anledning av tillfällig upplåtelse av hus eller del av hus för uppställning av fordon finns bestäm— melse i 10 kap. 10 S rättegångsbalken. Beträffande laga domstol i hyrestvister som skall prövas enligt lagsökningslagen (19461808) eller handräckningslagen (19811847) finns bestämmel—
ser i dessa lagar.
Ett överklagande som avses i 70 S tas upp ny arbetsdom— stolen, om saken_nör KEllSE" tivavtal eller tillämpning av sådant avtal i jall_sgn avses i 67 5 andra stycket, och i annat fall av bostads- domstolen. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämn—
den.
1 hyrestvister som avses i 49 eller 54 S och i mål om åtgärdsföreläggande enligt 16 5 andra stycket eller om utdömande av vite enligt
62 5 skall vardera parten svara för sin rättegångs- kostnad i bostadsdomstolen ellen arbetsdomstglen, om inte annat följer av 18 kap. 6 S rättegångsbalken.
73 5
Ett överklagande som avses i 70 S tas upp av bostadsdom— stolen. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämn- den.
I hyrestvister som avses i 49 eller 54 S och i mål om åtgärdsföreläggande enligt 16 5 andra stycket eller om utdömande av vite enligt
62 5 skall vardera parten svara för sin rättegångs- kostnad i bostadsdomstolen, om inte annat följer av 18 kap. 6 S rättegångsbalken.
Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1974:589) med instruktion
för arbetsdomstolen
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1974:589) med instruktion för arbetsdomstolen att 10, 11 och 13 55 skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Ordförande leder beredningen av de mål som tilldelats honom och skall om ej sär- skilda skäl föranleder annat delta i målets handläggning och garage.-
10 S
Föreslagen_lydelse
Ordförande leder beredningen av de mål som tilldelats honom och skall om ej sär— skilda skäl föranleder annat delta i målets handläggning och om inte annat följer av
4 S föra ordet vid målets
värmde -
Nuvarande lydelse
11 sl
Lärsslaeen lydelse
Sekreterare svarar, enligt vad som föreskrives i 3 kap. 8 5 lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, för beredning och föredragning av mål som tilldelats honom samt biträder i övrigt vid målets handläggning enligt de riktlinjer och i den omfattning som ordföranden bestämmer. Sekreterare får dock ej
1. avvisa ombud eller biträde,
2. utdöma vite eller annan påföljd för underlåtenhet att
iakttaga föreläggande,
3. avvisa utredning,
4. besluta om syn,
5. förordna om ersättning för någons medverkan i mål,
6. avslå ansökningar om allmän rättshjälp eller besluta i frågor om byte av biträde enligt rättshjälpslagen (1972:429).
Sekreterare får hålla munt- lig förberedelse, förhör med part eller annan eller upp- taga bevis utom huvudför- handling endast om ordföran- den i visst mål förordnat att så skall ske.
1 Senaste lydelse 1982z95.
Sekreterare får hålla munt- lig förberedelse, stadfäste förlikning, meddela tredsko-
eller annan eller upptaga bevis utom huvudförhandling endast om ordföranden i visst mål förordnat att så skall ske.
Meranqe lydel Se [är:—51393 1199] se Sekreterare skall hålla ordföranden underrättad om målen samt, när anledning förekommer, inhämta besked om åtgärder som bör vidtagas. Om mål eller däri uppkommen fråga fordrar skyndsamt avgörande skall sekreteraren genast anmäla detta för ordföran- den.
Notarie tjänstgör som protokollförare vid muntlig förberedelse och biträder i övrigt i sekreterares arbete enligt ordförandes närmare bestämmande.
13 52
Mål eller däri uppkommen fråga skall upptagas till prövning så snart det kan ske
1. när skyndsam handläggning föreskrives i lag eller annan författning,
2. när målet rör pågående stridsåtgärd eller förhandlingsvägran,
3. när fråga är om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet,
4. när fråga är om kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken,
5. när fråga är om återförvisning av mål till tingsrätt enligt 50 kap. 24 S rättegångsbalken,
6. när fråga är om pröv- 6. när fråga är om pröv- ningstillstånd enligt 42 ningstillstånd enligt &_kap. kap- 12 S nätteeångsbelkene 13, 5, lagen .(19711371) gm
rättegången i arbetstvis- På!- 2 Senaste lydelse 1987:970.
1 övrigt upptages målen till prövning i den ordning de kommit in, om ej målets beskaffenhet eller särskilda omständigheter föranleder annat.
1 UTREDNINGENS UPPDRAG OCH ARBETE
Regeringen beslöt den 19 februari 1987 att tillkalla en särskild utredare för att se över rättegångsordningen för arbetstvister i syfte att i första hand undersöka hur AD:s befattning med prin— cipiellt mindre viktiga mål kan minskas och den särskilda sak- kunskap som finns i domstolen i motsvarande mån lättare tas till vara. Utredaren skall även i övrigt föreslå åtgärder som kan underlätta och förenkla AD:s arbete.
Arbetet skall vara slutfört senast våren 1988. Direktiven till AD—utredningen återges i sin helhet i bilaga 1.
Arbetet inleddes med en kartläggning av AD:s mål, avgöranden och handläggningsformer samt antalet arbetstvister, avgöranden och fullföljdsfrekvensen i arbetstvister som handlagts i tingsrätt. Kartläggningen avsåg en tidsperiod av sex år.
Sedan kartläggningen färdigställts sammanträffade utredaren med företrädare för arbetsmarknadens huvudorganisationer LO, SAF, TCO, landstingsförbundet, kommunförbundet och SACO/SR samt med rättschefen i civildepartementet för att diskutera resultaten av kartläggningen och möjliga åtgärder för att uppnå utredningens syften. Utredaren har i samma avseende vid ett flertal tillfäl- len även sammanträffat med AD:s tre ordförande. För att vinna ytterligare kunskap om bakgrunden till den höga måltillström- ningen till AD och diskutera olika alternativ till lösningar har
även hållits två hearings med dels företrädare för advokatkåren, dels tingsrättsdomare med erfarenhet av arbetstvister.
Sedan utredningen under sitt arbete uppmärksammat att AD:s ar- betssituation var ytterst svår har utredningen i januari 1988 lagt fram ett förslag till en provisorisk förstärkning av dom- stolen i avvaktan på en mer genomgripande reform av rättegångs- ordningen. Förstärkningen innebär att domstolen tillförts en heltidsanställd vice ordförande.
2 KORT HISTORIK, NUVARANDE ORDNING OCH TIDIGARE REFORMARBETEN
2.1 inledning
Rättegångsordningen för arbetstvister regleras i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, LRA, som infördes 1974. Genom en hänvisning i denna lag gäller att om inte sär- skilt föreskrivits i LRA är rättegångsbalkens, RB:s, regler om rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten, tillämplig. Vilka mål som enligt den nuvarande ordningen hand- läggs i AD bestäms i första hand av LRA:s tillämpningsområde. AD handlägger arbetstvister både som fullföljdsinstans och som första domstol. I båda fallen är AD sista instans och dess avgö— randen kan inte överklagas.
Vi kommer i det följande att först redovisa en kort historik över AD och processen i domstolen och sedan redogöra för den nuvarande ordningen avseende LRA:s tillämpningsområde samt för reglerna som bestämmer fördelningen av mål mellan tingsrätt och AD som första instans. Vi kommer även att redogöra för AD:s nuvarande sammansättningsregler. Vi kommer därefter redovisa tidigare reformer av rättegångsordningen för arbetstvister.
2- 2 Estetik
AD inrättades den 1 januari 1929 genom tillkomsten av 1928 års kollektivavtalsrättsliga lagstiftning, dvs. lagen om kollektiv- avtal och lagen om arbetsdomstol. Domstolens huvudsakliga upp- gift var att behandla tvister om tolkning och tillämpning av kollektivavtal och tvister angående kollektivavtalslagens freds- pliktsbestämmelser. Domstolen bestod till en början av ordföran- de, vice ordförande och tredje ledamot samt två SAF-ledamöter och två LO—ledamöter. Den första större förändringen bestod i att TCO bereddes representation i domstolen 1947. 1 mål där tjänstemannaorganisation var part på arbetstagarsidan ersattes i fortsättningen den ena av LO-ledamöterna av en TCO-ledamot. Fr.o.m. år 1966 öppnades möjlighet att sluta kollektivavtal för de offentliganställda tjänstemännen. Detta ledde till att den offentliga arbetsgivaren blev representerad i AD på i princip motsvarande sätt som tjänstemannasidan.
Rättegången i AD reglerades före 1974 års refonn av lagen om ar— betsdomstol som innehöll regler om domstolens sammansättning, forum, förutsättningar för fastställelsetalan, organisations rätt att föra talan för medlem samt förhandling som rättegångs förutsättning jämte kortfattade regler om förfarandet. Forumreg- lerna innebar för arbetstvister i huvudsak att endast mål där själva tvistepunkten gällde kollektivavtalsregler hörde under AD medan andra mål om anställningsförhållanden prövades i allmän domstol.
De nuvarande reglerna om rättegången i arbetstvister infördes den 1 juli 1974 genom tillkomsten av LRA. Den väsentligaste förändringen som genomfördes 1974 var att det tidigare gällande dualistiska systemet inom processen i arbetstvister avskaffades och i stället infördes i princip den ordningen att tvister som rörde arbetstagarorganisation och förening av arbetsgivare eller medlem i sådan organisation eller förening skulle handläggas direkt vid AD som första och enda domstol medan tvister rörande oorganiserade arbetstagare skulle först handläggas vid tingsrätt
för att därifrån kunna fullföljas till AD som andra och sista instans. År 1977 vidtogs vissa mindre förändringar av LRA, som i huvudsak innebar att organiserad arbetstagare som inte fick stöd av sin organisation hänvisades att i första hand väcka talan vid tingsrätt.
2 - 3 Nu!—"Starlet? 2311qu
AD:s behörighet att uppta en tvist till prövning bestäms ytterst av LRA:s tillämpningsområde. Genom LRA:s regler om fördelningen av mål mellan tingsrätt och AD anges AD:s behörighet att pröva en tvist som första domstol och som fullföljdsinstans. Dessa regler är nära knutna till LRA:s bestämmelser om organisations rätt att föra talan för medlem och tidigare medlem av organisa- tionen. Vi redovisar först LRA:s tillämpningsområde och därefter bestämmelserna om fördelningen av mål mellan tingsrätt och AD. Vi redogör sedan för AD:s sammansättning.
2.3.1 LRA:s tillämpningsområde
Enligt huvudregeln i 1 kap. 1 S LRA är lagen tillämplig på tvis- ter om kollektivavtal och andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare s.k. arbetstvister. En kollektivavtalstvist kan avse dels kollektivavtalet som sådant, dels bestämmelser i avtalet, vilkas verkningar är avsedda att stanna på organisationsplanet, samt avtalets verkningar på en- skilda anställningsförhållanden. Med tvister rörande förhållan— det mellan arbetsgivare och arbetstagare avses tvister rörande frågor som har uppkommit i ett anställningsförhållande, dvs. tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare i denna deras egen— skap. Huvudregelns formulering överensstämmer med den formule- ring som finns i MBL för att ange denna lags tillämpningsområde, vilket innebär att en arbetstvist även avser tillämpningen av regler i MBL som inte direkt angår ett anställningsförhållande utan rör frågor om t.ex. information eller förhandling om ut-
vecklingen av arbetsgivarens verksamhet i stort. I övrigt gäller att de flesta av de lagar som reglerar förhållandet mellan ar- betsgivare och arbetstagare innehåller en erinran om att mål om tillämpningen av lagen skall handläggas enligt LRA. Även om någon sådan hänvisning inte förekommer, som exempelvis är fallet beträffande lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares upp- finningar, skall ändå en tvist rörande tillämpningen av bestäm- melser i lagen handläggas enligt LRA:s bestämmelser om tvisten grundar sig på ett anställningsförhållande.
Från den nu redovisade huvudregeln i 1 kap. 1 S har i 2 S av kapitlet vissa arbetstvister undantagits från lagens tillämp- ning. Man har undantagit fem kategorier av mål nämligen special- mål, mål enligt konkurs— och ackordslagen, mål om skadestånd i anledning av brott, mål om ersättning för yrkesskada samt mål om vissa offentliga anställningsförhållanden.
Med specialmål avses tvister som skall handläggas av vissrtings- rätt eller av tingsrätt i annan sammansättning än vad som anges i RB. Exempel härpå är arrendetvister och patenttvister samt hyrestvister. På grund av särskilda bestämmelser i 24 S MBL och 12 kap. 67 och 71 55 i jordabalken är emellertid hyrestvister inte generellt undantagna från arbetstvistlagens tillämpningsom- råde. Genom dessa bestämmelser kan nämligen vissa frågor som regleras i jordabalken regleras genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan godkänts av central arbetstagarorganisation, när det är fråga om hyresförhållande som beror på anställning. En hyrestvist som gäller tillämpningen av hyresvillkoren i ett sådant kollektivavtal omfattas enligt 12 kap. 71 S jordabalken av LRA:s tillämpningsområde i de fall tvisten inte skall prövas av hyresnämnd. När hyresnämnd har att pröva sådan tvist gäller enligt tredje stycket i samma bestämmelse att AD är fullföljds- instans.
För att undvika att tingsrätt skall behöva hänvisa mål till AD som handläggs av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen(1921:225) eller ackordslagen (1970:847) har dessa mål undanta—
gits från LRA:s tillämpningsområde. Undantaget beror framför allt på det särskilda förfarande som gäller för prövning av konkursfordringar. Dessa prövas i den s.k. jävsprocessen vari endast avgörs den rätt som tillkommer fordringen i konkursen. Med hänsyn till att det tillämpas delvis andra regler i jävspro- cessen än vad som gäller för rättegången i allmänhet har det inte ansetts att arbetstvister när konkurslagens bestämmelser tillämpas skall handläggas i den särskilda ordning som gäller för arbetstvister i allmänhet. Tvister som handläggs med till— lämpning av ackordslagen har av samma skäl undantagits från LRA:s tillämpningsområde.
Med hänsyn till att skadeståndsanspråk, som har sin grund i ett brottsligt handlande, med stöd av RB:s bestämmelser kan handläg- gas vid allmän domstol i samband med åtal för brottet har från LRA:s tillämpningsområde undantagits arbetstvister som avser skadeståndsanspråk där talan förs i samband med åtal för brott.
På grund av att man vid LRA:s tillkomst ansåg att mål om yrkes- skada knappast hade sådana arbetsrättsliga inslag som gjorde det motiverat att de föll inom lagens tillämpningsområde och att dessa mål bedömdes ofta vara utredningsmässigt svårbemästrade har även dessa mål hänförts till kretsen av mål som undantagits. När en sådan tvist rör kollektivavtals rätta innebörd handläggs emellertid tvisten enligt LRA.
Till sist har vissa undantag gjorts för tvister som rör arbets— tagare med statligt reglerad anställning eller anställning hos riksdagen när tvisten gäller fråga som rör tillsättning av tjänst eller tjänstgöringsskyldighet enligt bestämmelser i LOA. Vidare så har tvister som rör dessa arbetstagare samt arbetsta— gare hos arbetsgivare med offentlig ställning undantagits från LRA:s tillämpningsområde när tvisten rör en fråga som är regle— rad i lag eller annan författning och det enligt denna före— skrivs att beslut i frågan får överklagas i annan ordning.
Frågan huruvida en tvist är av den beskaffenheten att LRA är tillämplig skall AD ta upp självmant. För domstolen gäller att det alltid är en processförutsättning att tvisten utgör en är- betstvist.
RB:s bestämmelser i 14 kap. om förening av mål är tillämpliga även i rättegången i arbetstvister. En förutsättning är emeller- tid att samtliga mål som skall handläggas gemensamt utgör ar- betstvister. Genom en särskild bestämmelse i 1 kap. 1 S 2 st. i LRA har dock möjligheten till gemensam handläggning av mål ut— sträckts på så sätt att om rätten med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt kan parterna i en arbetstvist även få andra rättsliga nellanhavanden behandlade i samma rättegång. Enligt förarbetena till bestämmelsen är avsik- ten i första hand att det skall vara fråga om nellanhavande som har sådant samband med anställningsförhållandet att det ter sig naturligt och ändamålsenligt att frågan behandlas samtidigt med arbetstvisten.
2.3.2 Fördelningen av mål mellan tingsrätt och AD
l 2 kap. 1 S i LRA anges vilka arbetstvister som skall prövas av AD som första domstol. Tillsammans med bestämmelsen i 2 S i sanna kapitel, som anger att andra arbetstvister skall tas upp och avgöras av tingsrätt, bestäms fördelningen av mål mellan AD och tingsrätt. Enligt 3 S är AD överrätt i arbetstvister som avgjorts av tingsrätt och som fullföljs därifrån. AD:s domar och beslut får enligt 4 5 inte överklagas.
Avgörande för AD:s behörighet som första domstol är dels parts— ställningen i målet dvs. vem som väcker talan, samt vilket slag av tvist det är fråga om. Grundtanken är att AD som första dom— stol skall pröva mål som anhängiggörs av organisation och som avser kollektivavtal eller i varje fall kollektivavtalsreglerade förhållanden. Principen är att det i första hand är arbetsmark— nadens organisationer som efter genomförda tvisteförhandlingar
tillåts att väcka talan direkt i AD oberoende av om tvisten uppkommit i förhållandet mellan enskilda anslutna arbetsgivare och arbetstagare eller uppstått direkt mellan en arbetsgivar- och arbetstagarorganisation. Dessa grundläggande principer för fördelningen av arbetstvister mellan AD och tingsrätt bygger på organisationernas rätt att företräda sina medlemmar och på ar- betsgivar— och arbetstagarorganisationernas rätt att som parter i kollektivavtal, för den egna sidans räkning och med verkan för de egna medlemmarna, bestämma över kollektivavtalets rätta tolk— ning. En regel med nära anknytning till behörighetsreglerna i andra kapitlet är således bestämmelsen i 4 kap. 5 S LRA med föreskrifter om organisations rätt att väcka och utföra talan för en medlem eller i vissa fall en förutvarande medlem och om organisations rätt att på svarandesidan och kärandesidan stå som medpart till en medlem eller förutvarande medlem.
AD har att som första domstol ta upp tvister där talan väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal. Med arbetsgivar- och arbetsta- garorganisation avses, som definierats i 6 S MBL, en sammanslut- ning av arbetstagare eller arbetsgivare som enligt sina stadgar har att ta till vara sina medlemmars intressen i förhållande till arbetsgivaren respektive arbetstagarna. Med organisation har vidare i lagbestänmelsen jämställts på arbetsgivarsidan enskild arbetsgivare som förhandlar och träffar kollektivavtal för egen räkning såsom staten och kommunerna samt enskild ar- betsgivare som träffar s.k. hängavtal dvs. ett avtal varigenom en arbetsgivare förbinder sig att tillämpa det kollektivavtal som träffats mellan organisationerna i deras respektive bransch eller verksamhet i övrigt. Andra enskilda arbetsgivare än sådana som har träffat kollektivavtal för egen räkning har att vända sig till tingsrätt som första domstol, vare sig arbetsgivaren tillhör en arbetsgivarorganisation och är bunden av kollektivav- tal som organisationen träffat eller arbetsgivaren är oorganise— rad och kollektivavtalslös. Enskilda arbetstagare, organiserade eller oorganiserade som för talan för egen del i en arbetstvist
är också hänvisade att väcka talan vid tingsrätt. Dock skall när enskild medlem eller förutvarande medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation för talan för egen del beaktas de regler i LRA:s 4 kap. 5 S som säkerställer organisationernas rätt att om de så vill föra den enskildes talan.
Utöver de nu redovisade reglerna om partsställningen är av bety- delse för AD:s behörighet att pröva en arbetstvist som första domstol vilket slag av tvist det är fråga om. Det fordras utöver att kriteriet om partsställningen är uppfyllt att målet gäller en tvist om kollektivavtal eller en annan arbetstvist som avses i MBL eller en arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna eller att en enskild ar- betstagare, som berörs av tvisten, sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal som arbetsgivaren är bunden av.
Med kollektivavtal avses som det anges i MBL ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetsta- gare. Med tvist om kollektivavtal menas tvist om kollektivavta- lets giltighet, bestånd eller rätta innebörd, tvist huruvida visst förfarande strider mot kollektivavtal och tvist om påföljd av ett förfarande som strider mot kollektivavtal. Tvist om kol- lektivavtal avser vidare enbart en tvist mellan parter som är eller varit bundna av kollektivavtal.
Vidare så skall mål som gäller annan arbetstvist som avses i MBL prövas av AD som första domstol. Exempel härpå är tvister om föreningsrätt, om den allmänna förhandlingsrätten eller om den i MBL föreskrivna fredsplikten.
Slutligen är AD behörig att pröva även andra arbetstvister som anhängiggörs av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av enskild arbetsgivare som har träffat kollektivavtal under förutsättning att kollektivavtal gäller nellan parterna eller
att en enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal som arbetsgivaren är bunden av. Kravet på att kollektivavtal skall gälla är därvid redan uppfyllt när enbart t.ex. kollektivavtal med förhandlingsordning gäller mellan organisationerna på ömse sidor till vilka enskilda arbetsgivare som berörs av tvisterna är anslutna eller när kol- lektivavtal gäller enbart på organisationsplanet. Därmed behöver inte med nödvändighet kollektivavtal gälla mellan de "parter" som omedelbart berörs av den aktuella tvistefrågan och på sva- randesidan behöver kollektivavtal inte gälla för alla medparter. Det räcker med att kollektivavtal gäller för en organisation som är svarande enligt 4 kap. 5 S 2 st. Enligt 2 kap. 1 S 1 st är AD alltså behörig om kollektivavtal gäller mellan parterna i det ifrågavarande målet. Tvisten behöver inte i och för sig röra någon bestämmelse i kollektivavtalet eller i övrigt vara en kol— lektivavtalstvist.
Enligt 4 kap. 5 S LRA som är av betydelse för AD:s behörighet att ta upp en tvist som första domstol och som reglerar organi- sations rätt att föra talan för medlem eller den som varit med- lem gäller följande: När ett kollektivavtal, som är normalfal- let, gäller samtidigt för de organisationer på ömse sidor som har träffat avtalet och för de medlemmar av organisationerna som är verksamma inom avtalets tillämpningsområde har organisationen rätt att väcka talan i AD och utföra denna för medlemmen och att uppträda som medpart på svarandesidan och därvid utföra medlem- mens talan om denne inte själv gör det. För medlem som lämnat en organisation men som fortfarande är bunden av kollektivavtal som gäller för organisationen har organisationen fortfarande rätt att uppträda som part i en rättegång avseende en tvist om kol- lektivavtalet, som berör den förutvarande medlemmen. Detsamma är fallet efter det att kollektivavtalet har upphört att gälla för medlemmen, om tvisten gäller ett kvarstående anspråk som grundas på kollektivavtalet. I dessa två sistnämnda fall är AD behörig som första domstol enligt 2 kap. 1 S 1 st. 1 p. LRA. Om det däremot uppkommer en annan tvist än en kollektivavtalstvist mellan den förutvarande medlemmen och dennes enskilde motpart i
anställningsförhållandet har inte organisationen rätt att upp- träda som part i tvisten.
Bestämmelsen om att AB är behörig att pröva en arbetstvist även när kollektivavtal visserligen inte gäller mellan parterna nen tvisten berör en enskild arbetstagare som sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal, vilket arbetsgivaren är bunden av, har tillkommit i syfte att undvika en från föreningsrättsliga synpunkter olämplig särbehandling av minoritetsorganisationer. Denna regel täcker nämligen även tvister som rör oorganiserade arbetstagare och arbetstagare som tillhör kollektivavtalslösa organisationer, om arbetstagaren arbetar i ett arbete på vilket arbetsgivaren tillämpar kollektivavtal som binder honom i för- hållande till andra arbetstagare och deras organisationer. En minoritetsorganisation kan med stöd av 4 kap. 5 S väcka talan hos AD för medlemmars räkning om dessa arbetar på en arbetsplats där kollektivavtal gäller mellan arbetsgivaren och annan arbets- tagarorganisation om avtalet tillämpas på ifrågavarande medlem- mar. Omvänt innebär bestämmelsen i 2 kap. 1 $ att en arbetsgiva- re som själv träffat kollektivavtal har rätt att hos AD väcka talan mot en enskild arbetstagare som är medlem i en minoritets- organisation eller oorganiserad men arbetar inom tillämpningsom- rådet för det kollektivavtal som arbetsgivaren har träffat.
Enligt en bestämmelse i 2 kap. 1 S 2 st. är AD behörig som första domstol även när kollektivavtal inte gäller om det råder s.k. tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd mellan parterna i en rättstvist.
Såsom tidigare redovisats skall arbetstvister som inte AD är behörig att pröva som första domstol tas upp och avgöras av tingsrätt. Liksom AD har en tingsrätt att ex officio pröva sin behörighet att ta upp och avgöra en arbetstvist.
I avsikt att mål av mindre principiellt intresse och med begrän- sad betydelse från arbetsrättslig synpunkt skall kunna tas upp av tingsrätt har i 2 kap. 2 S 2 st. i LRA parter som enligt 1 S
får väcka talan direkt hos AD givits möjlighet att i stället vända sig direkt till tingsrätt. I detta sammanhang är dock att beakta att på grund av att regeln i 4 kap. 5 S LRA inte ger organisationen en rätt att föra talan för medlem vid tingsrätt kan organisationen vid en process i denna instans endast biträda medlemmen med stöd av en rättegångsfullmakt som rättegångsbiträ- de. Utöver den valmöjlighet i 2 kap. 2 S 2 st. i LRA finns det inte möjlighet för part att förfoga över reglerna om fördelning av arbetstvister mellan AD och tingsrätt.
Vad gäller överklagande av ett tingsrättsavgörande i en arbets- tvist som tingsrätt tagit upp till prövning skall varje överkla- gande enligt regeln i 2 kap. 3 S 1 st. ske hos AD, vare sig det är fråga om ett slutligt avgörande genom dom eller slutligt beslut eller annat beslut som överklagas särskilt. För det fall part hänvisats till fel fullföljdsinstans anger 2 kap. 7 5 att om hovrätt eller högsta domstolen finner att ett mål rätteligen skulle ha fullföljts till AD skall målet överlämnas till denna domstol. Det är dock att märka att de allmänna reglerna i 58 och 59 kap. RB om extraordinära rättsmedel är tillämpliga även i fråga om tingsrättsavgöranden i arbetstvister. Ansökan om res— ning och återställande av försutten tid skall således göras hos högsta domstolen. Däremot skall besvär över domvilla i mål som har blivit rättskraftigt avgjort av tingsrätt anföras hos AD.
2.3.3 Reglerna om AD:s sammansättning
De särskilda reglerna om AD:s sammansättning bygger på tanken att arbetsmarknadens parter skall ges representation i domstolen vid sidan av juristdomaren för att bidra med sakkunskap om för- hållandena på arbetsmarknaden och de rättsuppfattningar som har utbildats där. Det har gällt att skapa en sammansättning som gör att AD genom sina ledamöter får en förankring hos organisatio- nerna på arbetsmarknaden och därmed förtroendet hos dem vilkas tvister domstolen i första hand har att pröva.
Det totala antalet ledamöter i AD uppgår enligt nu gällande regler, som återfinns i 3 kap. i LRA, till 22 stycken, vilka fördelar sig på tre ordförande, tre vice ordförande, tre ledamö- ter med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden samt tretton ledamöter från arbetsmarknadens organisationer. I en av riksdagen nyligen antagen lag, som träder i kraft den 1 juli 1988, har emellertid antalet vice ordförande utökats till fyra. Av domstolens ledamöter är de tre ordförandena heltidsanställda. Som en provisorisk förstärkning av domstolen är fram till den 1 juli 1989 även en av vice ordförandena heltidsanställd. Övriga ledamöter har andra heltidssysselsättningar och utför uppdraget som ledamot i AD bredvid sina ordinarie arbetsuppgifter.
Ordförandena och vice ordförandena samt ersättare för vice ord- förande skall vara lagkunniga och vara erfarna i domarvärv. I den dömande verksamheten är ordförandena i alla avseenden lik- ställda. Vice ordförande har vid förfall för ordförande kompe- tens att i alla avseenden träda i ordförandens ställe. De andra tre ämbetsmannaledamöterna, de s.k. tredje männen, skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden. Något krav på domarkompetens avseende dessa befattningar finns inte.
Huvudregeln är att AD normalt sammanträder med sju ledamöter. Sjusammansättningen är också klart dominerande vad avser de mål som prövas av AD som första domstol. I denna större sammansätt- ning kan emellertid antalet ledamöter variera mellan fem och sju även om det nästan uteslutande alltid är sju ledamöter. Av leda- möterna måste alltid en vara ordförande och en vara arbetsgivar- ledamot respektive arbetstagarledamot. Inte fler än tre får vara ämbetsmannaledamöter och inte fler än fyra får vara ledmöter på arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Beträffande sistnämnda gäller också kravet att lika många måste närvara för vardera sidan. Att AD sammanträder med sex ledamöter förekommer ytterst sällan som t.ex. vid plötsligt förhinder för vice ordförande eller tredje mannen. Även femsammansättning är sällsynt. Formellt kan domsto- len då uppträda med ordförande samt vardera två arbetsgivar- och arbetstagarledamöter men vanligare är tre ämbetsmannaledamöter
samt vardera en ledamot från arbetsgivar- respektive arbetsta- garsidan.
Utöver den nu redovisade huvudregeln är AD under vissa förut- sättningar domför även i en mindre sammansättning bestående av tre ledamöter. I denna sammansättning består domstolen av ordfö- rande och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagar- sidan. Domstolen är i denna sammansättning behörig att avgöra mål efter huvudförhandling, som saknar betydelse för rättstill- lämpningen på domstolens verksamhetsområde och som i övrigt är av enklare beskaffenhet. Som exempel på mål av denna beskaffen- het har i förarbetena nämnts mindre komplicerade anställnings- skyddsmål och lagtillämpningsmål av liknande natur. I den mindre sammansättningen kan även domstolen avgöra mål utan huvudför- handling och fatta vissa beslut under rättegång, som t.ex. inte- rimistiska beslut.
2.4. Tidigare [matmässan
Före 1974 års refonn av rättegångsordningen för arbetstvister kunde tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare prövas av såväl AD som allmän domstol. Som huvudregel gällde att tvister om kollektivavtal samt tvister som gällde tillämpningen av vissa lagar beträffande arbetstagare, vars anställningsförhållande reglerades av kollektivavtal, prövades av AD som första och enda domstol medan övriga arbetstvister handlades i de allmänna dom- stolarna. Detta dualistiska system ansågs inte vara tillfreds— ställande. För att uppnå en enhetlig rättstillämpning i arbets- tvister tillkom LRA.
Den väg som valdes för att tillgodose önskemålet för reformen var att låta vissa slag av arbetstvister handläggas av AD som första och enda domstol medan övriga arbetstvister fick handläg— gas i tingsrätt för att sedan därifrån kunna utan begränsning fullföljas till AD.
Utgångspunkten vid 1974 års reform var att utvidgningen av AD:s verksamhet inte fick medföra att domstolens karaktär av pröv- ningsinstans för principiellt viktiga arbetstvister gick förlo- rad. Tyngdpunkten av domstolens verksamhet skulle ligga på de mål som organisationerna hade ett intresse av att få prövade och arbetet bedrivas i sådan form att i domstolen kunde ingå fram- trädande företrädare för arbetsmarknadens organisationer.
Det ansågs vid 1974 års reform med hänsyn till nämnda förutsätt- ningar otänkbart att AD som första och enda domstol skulle kunna handlägga samtliga arbetstvister eller att AD endast skulle bli sista instans. Att en prövning av kollektivavtalstvister skulle kunna ske i någon instans av annat organ än AD, som särskilt hade tillskapats för detta ändamål, ansågs inte möjligt. Man stannade därför för den lösningen att AD som första domstol fick handlägga i stort sett de mål som enligt den dåvarande ordningen hörde under domstolen och att övriga arbetstvister först fick handläggas av tingsrätt innan de efter överklagande fick prövas av AD.
1 förarbetena till LRA togs frågan upp om att införa hovrätterna som mellaninstans i de tvister som inte skulle avgöras av AD som enda domstol. Man fann att vissa skäl talade för en sådan lös- ning. Genom att införa hovrätterna som mellaninstans och någon form av tillståndsprövning till AD skulle man få garantier för att domstolen inte blev överbelastad med överklagade mål och att AD inte behövde ta befattning med mål av mindre principiellt intresse ur arbetsrättslig synpunkt. Domstolens speciella karak- tär skulle på så sätt inte riskeras.
Departementschefen delade emellertid inte de farhågor som fram- fördes om att AD:s karaktär skulle kunna förändras om inte hov- rättsalternativet valdes. Man uppskattade att endast ett begrän- sat antal arbetstvister skulle fullföljas till AD och påpekade att i tvistemålen om mindre värden skulle en dispensprövning företas i AD . De överklagade tvister som AD skulle göra en fullständig prövning i bedömdes därför bli relativt få. Därutö-
ver föreslogs att regeln om fullföljd till AD skulle förenas ned en bestämmelse om att de fullföljda målen om någon muntlig be— visning inte förebringades, eller annat särskilt skäl förelåg skulle kunna avgöras på handlingarna i en mindre sammansättning med ordförande och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Detta skulle enligt departementschefen bidra till att det tillskott av överklagade mål, som skulle bli följ- den av att AD gjordes till andra i stället för tredje instans, inte skulle påverka AD:s arbetsbörda i någon större utsträck- ning. Det påpekades även att många arbetstvister, såsom anställ- ningsskyddstvisterna, var av sådan beskaffenhet att ett trein- stanssystem skulle kunna medföra en inte godtagbar tidsutdräkt. Vidare så ansågs önskemålet om en enhetlig rättstillämpning tala emot hovrättsalternativet. De nu nämnda skälen ansågs vid en avvägning väga tyngre än de skäl som talade för att införa hov- rätterna i instansordningen och lagstiftaren stannade för ett tvåinstanssystem men påpekade att om utvecklingen skulle ta en annan riktning än den som bedömts som sannolik fick frågan om lämpligaste ordningen för avgörande av arbetstvister tas upp till förnyat övervägande.
Alternativet med ett tvåinstanssystem med regler om tillstånds- prövning för att begränsa rätten att fullfölja talan till ar- betsdomstolen godtogs inte med motiveringen att en princip i vår rättsordning var att ett mål skulle kunna prövas i sak i åtmins- tone två instanser.
Även möjligheten att koncentrera handläggningen av arbetstvis- terna till ett visst antal underrätter, som exempelvis en tings- rätt i varje län, avhandlades i 1974 års lagstiftningsarbete. En sådan ordning menade man skulle i och för sig främja en enhetlig rättstillämpning och bibringa dessa domstolar en specialkunskap för arbetstvister, men ansågs inte motiverad med hänsyn till att det övervägande antalet arbetstvister som skulle komma att avgö- ras av underrätt bedömdes vara av enklare beskaffenhet.
Den 1 juli 1977 genomfördes vissa ändringar av LRA. Ändringarna var föranledda av att man då kunde konstatera att tillväxten i måltillströmningen till AD hade blivit avsevärt större än vad man beräknat vid 1974 års reform. Man räknade även med en ytter- ligare tillväxt i måltillströmningen på grund av att MBL hade trätt i kraft vid ingången av 1977. Med hänsyn till den osäker- het som då förelåg om hur den framtida målutvecklingen skulle gestalta sig ansåg man inte att några genomgripande förändringar av AD:s verksamhet skulle övervägas. De åtgärder som vidtogs innebar inte heller några radikala ingrepp i den dåvarande regleringen av rättegången i arbetstvister.
Den statistiska utredning som föregick 1977 års lagändring visa— de att andelen överklagade mål som inkom till AD utgjorde en relativt blygsam andel av domstolens totala antal mål. Under t.ex. 1976 beräknades den ha utgjort 11 procent. Mot denna bak- grund och att de överklagade målen bedömdes bereda domstolen mindre arbete än de mål som AD handlade som första och enda domstol ansåg man inte skäl föreligga att föra in hovrätterna som instans mellan tingsrätterna och AD. Möjligheten att införa dispensprövning i de mål som fullföljdes från tingsrätterna till arbetsdomstolen angavs inte som ett alternativ.
Åtgärderna för att komma till rätta med den kraftiga ökningen av antalet mål i AD inriktades i stället på att justera lagens kompetensregler så att tingsrätt kunde bli första instans för vissa mål som då handlades av AD som första och enda domstol samtidigt som vissa ändringar företogs i AD:s domförhetsregler.
Sammanfattningsvis resulterade 1977 års ändringar av kompetens- reglerna i att AD som första domstol fick pröva enbart mål som stämts in av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv hade slutit kollektivavtal om målet gäll- de tvist om kollektivavtal eller tillämpning av MBL eller ar- betstvist i övrigt under förutsättning att parterna stod i kol- lektivavtalsförhållande till varandra eller tvisten berörde enskild arbetstagare som sysselsattes i arbete på vilket arbets-
- raWä—wsééswwaumamqamanms lax s...—_. :.
givare tillämpade kollektivavtal som han var bunden av. Denna ändring innebar att mål som stämdes in av enskilda medlemmar i organisation utan stöd av organisationen, oorganiserade arbets- givare utan kollektivavtal eller av enskild oorganiserad arbets- tagare skulle höra till tingsrätt. De ändrade behörighetsreg- lerna för AD kombinerades med en möjlighet för part, som hade rätt att vända sig till AD, att i stället välja tingsrätt som forum.
Ändringarna i domförhetsreglerna innebar i huvudsak att AD gavs möjlighet att företa vissa enklare mål till huvudförhandling i en mindre sammansättning med ordföranden och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. AD gavs även möjlig- het att i mål som domstolen prövade som första domstol företa målet till prövning i sak på handlingarna om det med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter fanns lämpligt.
; i å & ?. !] il S 52 E 5.1
3 BEHOVET AV EN REFORM
Grunddragen i reglerna för AD:s sammansättning har varit oför- ändrade alltsedan domstolen inrättades för snart sextio år se— dan. I domstolen ingår ledamöter med mycket olika bakgrund och erfarenhet. Gemensamt för ledamöterna är att de på grund av sin verksamhet och intresseinriktning har särskild sakkunskap inom arbetslivet.
I AD:s normalsammansättning ingår fyra ledamöter, de s.k. orga- nisationsledamöterna, som är yrkesverksamma inom arbetsmarkna- dens organisationer, två såsom arbetsgivarföreträdare och två såsom arbetstagarföreträdare. Genom långvarigt arbete i ledande ställning inom centrala arbetsgivar- eller arbetstagarorganisa- tioner har de förvärvat en djupgående, praktisk erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor av de mest skilda slag. Två ledamöter, ordföranden och vice ordföranden, är erfarna i domararbete och har särskilt kunnande på det arbetsrättsliga området på grund av utbildning och erfarenhet samt inte minst genom ett på detta rättsområde inriktat speciellt intresse. En ytterligare ledamot har särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden utan att företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.
Genom att i lag föreskriva att AD skall vara sammansatt av leda- möter med den nu beskrivna bakgrunden har lagstiftaren velat skapa förutsättningar för att domstolen skall kunna leva upp till högt ställda krav på kvalitet i dömandet. Härvid har den
givna utgångspunkten varit att domstolen skall ha den samman- sättning som bäst tjänar de uppgifter som är viktiga för domsto- len.
En central uppgift för AD som prejudikatinstans är att leda rättsutvecklingen inom arbetsrätten. Härigenom främjas en enhet- lig rättstillämpning, utvecklas tolkningen av den arbetsrättsli- ga lagstiftningen och utbildas det på praxis grundade arbets- rättsliga normsystemet.
Betydelsen av AD:s roll som prejudikatinstans kan inte överskat- tas. En minst lika viktig uppgift för domstolen är emellertid att genom domar som accepteras genom sin kvalitet utan dröjsmål lösa de tvister som är av särskild betydelse för arbetsmarkna- dens parter och därmed för arbetslivet i dess helhet. Dessa tvister rör framför allt förenings- och förhandlingsrätten, tolkning och tillämpning av kollektivavtal, fredsplikten på grund av lag och avtal, anställningsskyddets principiella inne- håll samt medbestämmandets grundprinciper. Tvisterna kan emel- lertid röra även andra avsnitt av arbetsrättsområdet. Erfarenhe- ten visar att tvisterna i det enskilda fallet kan vid en objek- tiv bedömning te sig mindre betydelsfulla principiellt sett. De blir emellertid viktiga för domstolen därigenom att avgörandet tillmäts stor betydelse på arbetsmarknaden.
Föreningen av en hög kvalitet i dömandet med en stor snabbhet i handläggningen är nödvändig för att AD skall kunna på ett rik- tigt sätt verka som konfliktlösare på arbetsmarknaden. Det torde vara en allmänt omfattad åsikt att domstolen under årens lopp och alltjämt fullgör sina uppgifter på ett förtjänstfullt sätt. Häri ligger förklaringen till det grundmurade anseende som dom- stolen har på arbetsmarknaden.
Från skilda håll har emellertid under senare år pekats på för- hållanden som är ägnade att allvarligt försvåra för domstolen att tillgodose de krav som med fog kan ställas på verksamheten. Främst har brukat framhållas att domstolen nödgas ägna alltför
stor del av resurserna åt att pröva mål av ringa intresse ur arbetsmarknadens synvinkel. Som exempel nämns ofta mål som krä- ver en tidsödande bevisprövning utan att tvisten har något nämn- värt arbetsrättsligt intresse och utan att domen har betydelse för andra än målets enskilda parter. Den anförda iakttagelsen har obestridligen fog för sig och bekräftas lätt vid en gransk- ning av AD:s domar.
Vid tillskapandet av den nuvarande ordningen med en specialdom— stol inom arbetsrättens område, som prövar flertalet mål som första och enda domstol, utgick man från att arbetsmarknadens parter i stor utsträckning skulle lösa uppkommande tvister för— handlingsvägen och till AD hänskjuta endast tvister som är av principiellt intresse eller annars av stor betydelse för arbets- marknadens organisationer. Man förutsatte således att förhand— lingarna mellan parterna skulle bedrivas på ett sådant sätt att AD:s resurser främst togs i anspråk för att avgöra tvistefrågor mellan parterna där det för parterna var av ett särskilt intres- se att få ett avgörande av just AD. Vidare utgick man från att de tvister som hänsköts till AD skulle under förhandlingen bli väl förberedda för den kommande rättegången. Vid vår kartlägg- ning av AD:s arbete har vi kunnat konstatera att under senare år ett ökande antal mål avskrivs sedan parterna genom domstolens medverkan förlikts. Bakgrunden till att det förhåller sig så går det inte att säkert klarlägga. I diskussionen har anförts att mål som hänskjuts till AD är sämre förberedda än tidigare. Det har även pekats på att det inte sällan förekommer att mål stäms till AD väsentligen i syfte att få en förlikning till stånd som inte kunnat uppnås vid förhandlingen. Enligt denna uppfattning skulle alltså förhandlingsförfarandet fungera sämre nu än tidi- gare. Det är svårt att avgöra om det ligger något i denna kritik och, om så är fallet, vad en sådan utveckling skulle kunna bero på. Vi vill dock starkt understryka betydelsen för AD:s verksam— het av ett väl fungerande förhandlingssystem. Arbetsmarknadens parter har ett ansvar för att tvisteförhandlingarna bedrivs på sådant sätt att måltillströmningen till AD i möjligaste mån begränsas och att rättegången i AD underlättas.
Det förhållandet att domstolen nödgas ägna stor del av sina resurser åt uppgifter som inte är viktiga för arbetsmarknaden får negativa verkningar för AD i flera hänseenden. Domstolen får en alltför stor arbetsbörda. Detta kan på två sätt inverka nega- tivt på dömandet. Domstolen kan frestas att ägna mindre resurser åt det enskilda målet med fara för att kvaliteten i dömandet sjunker. Domstolen kan också få svårigheter att avgöra inkomna mål i samma takt som nya mål flyter in. Därmed stiger målbalan- sen med ökad handläggningstid som följd.
Enligt vår uppfattning har AD alltsedan ikraftträdandet av 1974 års reform av rättegångsordningen för arbetstvister under åter- konmande tidsperioder haft en alltför stor arbetsbörda. Tidvis har detta medfört en ansträngd arbetssituation som i sig utgjort en fara för att arbetsuppgifterna på sikt inte skall kunna full- göras på rätt sätt. Under årens lopp har regelsystemet föränd- rats i syfte att lätta AD:s arbetsbörda och domstolens resurser har byggts ut. Dessa åtgärder har i stort sett visat sig vara tillfyllest men periodvis har domstolen trots de vidtagna åtgär- derna haft ett alltför ansträngt arbetsläge.
Sedan mitten på 1980—talet har arbetssituationen ytterligare försämrats för AD. Som närmare beskrivs i det följande har ar- betsbördan ökat kraftigt i jämförelse med slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Detta har skapat ett synnerligen ogynnsamt arbetsläge för domstolen. Verkningarna av det ökade målflödet gjorde sig gällande redan tidigt på hösten 1985 då arbetsbördan kraftigt ökade för domstolen. Detta har visserligen inte medfört att de höga kvalitetskraven har eftergivits. Som beskrivs i det följande har emellertid balansläget, uttryckt i absoluta tal, försämrats kraftigt. I avvaktan på att en mer långsiktig refonn av rättegångsordningen för arbetstvister kan komma till stånd tjänstgör numera, som en provisorisk åtgärd i syfte att minska de tre ordförandenas alltför stora arbetsbörda, en av vice ordförandena på heltid i domstolen.
. 'meaHi-w—iLäu—a * Wan _
En alltför stor arbetsbörda i AD drabbar omedelbart domstolens kansli och sekreterarna i domstolen. Det visar sig mycket svårt att på kort sikt vidga kapaciteten. På ett särskilt sätt blir även de tre ordförandena belastade vid ett ökat målinflöde. Detta beror dels på att en stor del av målarbetet vilar på ord— förandena personligen, såsom att leda beredningen av målen och att utarbeta de slutliga förslagen till domar, dels på att de praktiska möjligheterna att bereda ordförandena någon mera på— taglig lättnad i arbetsbördan är starkt begränsade med de lag— regler som gäller.
Emellertid påverkar en alltför stor arbetsbörda i AD även övriga ledamöters arbetssituation negativt. Dessa ledamöter är mycket hårt engagerade i sin dagliga verksamhet och kan i allmänhet inte ägna ökad tid åt AD i ett läge när måltillströmningen krä- ver fler förhandlingsdagar. Följden blir att ersättare måste anlitas. Dessa besitter inte alltid den erfarenhet som är önsk— värd. För kontinuiteten i dömandet är det dessutom en klar olä— genhet att ledamotskapet i AD utövas av alltför många personer. Från AD:s kansli har upplysts att det periodvis har varit svårt att finna ersättare vid förfall för vissa ordinarie ledamöter.
En för domstolen farlig verkan av att alltför mycket tid ägnas åt arbetsuppgifter som inte tillhör domstolens viktigare och centrala uppgifter består däri att den uppfattningen kan vinna insteg att rollen som ledamot i AD inte längre är så betydelse— full. Detta kan i sin tur leda till att ledamöter inte kan kny— tas till domstolen på den nivå som hittills varit bruklig. En sådan utveckling skulle även på kort sikt vara mycket skadlig för domstolen.
Utredningen har genomfört en kartläggning av AD:s mål, avgöran— den och handläggningsformer under åren 1982 t.om. 1987. Genom kartläggningen bekräftas att måltillströmningen till AD ökat väsentligt under de senaste åren. Särskilt under år 1986 var det en kraftig tillströmning av mål då antalet inkomna mål uppgick till närmare 400. Målsiffran för år 1987 är emellertid nästan
lika hög och uppgår till 357 mål. Denna siffra skall jämföras med att det under senare hälften av 1970-talet i genomsnitt inkom drygt 300 mål till domstolen. Att antalet inkomna mål på lång sikt ökar gäller både de mål som domstolen prövar som första domstol och de mål som fullföljs till AD. Om man gör en analys för en tidsperiod tillbaka till 1975 av dessa två grup— pers andelar av det totala antalet mål finner man att gruppen fullföljda mål till AD ökat sin andel kraftigt. Deras andel utgjorde de första tre åren efter reformen av rättegångsordning— en 1974 omkring tio procent men hade 1987 stigit till nämnare 30 procent.
Den ökade måltillströmningen har medfört att domstolens balanser under de tre senaste åren successivt ökat. Sedan reformen av rättegångsordningen 1974 har AD normalt vid utgången av varje år haft en arbetsbalans av drygt 100 mål, men hade vid utgången av 1987 219 mål. Detta stora antal mål i balans innebär att domsto— lens handläggningstider ökar. Samtidigt medför den höga balansen i sig en ökad arbetsbörda. Trots att domstolen hållit en mycket hög arbetstakt, som man inte kan utgå från kan upprätthållas under en längre period, har balanserna ökat på ett sätt som inte är acceptabelt med hänsyn till att handläggningstiderna sträcks ut. Alltsedan AD:s tillkomst har det varit utmärkande för dom- stolen att handläggningstiderna har varit mycket korta. På ar- betsmarknaden bedöms den skyndsamma handläggningen av målen vara synnerligen betydelsefull.
Självfallet inställer sig den frågan huruvida de senaste årens ökade måltillströmning endast är något tillfälligt som inte bör föranleda åtgärder med långsiktiga verkningar. Något säkert svar kan inte ges eftersom utvecklingen på sikt påverkas av faktorer vars verkningar är svåra att förutse. Emellertid anser vi på grund av att utvecklingen pågått under en så lång tidsperiod som tre år att man som förutsättning kan uppställa att måltillström- ningen blir oförändrad eller t.o.m. ökande, om inte åtgärder vidtas varigenom belastningen på domstolen går ned. I detta sammanhang kan också omnämnas, vad som tidigare redovisats, att
? 5 r. %
rest—eva- wa
arg—aaxsaeav—pa jey—kv:; _. . ,. .
AD allt sedan reformen av rättegångsordningen för arbetstvister 1974 under ett flertal perioder haft en svår arbetssituation men att denna särskilt under de senaste åren förvärrats.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen är uppbyggd utifrån förut- sättningen att en tvist skall komma till ett snabbt avgörande. Exempel härpå är anställningsskyddslagens bestämmelse du att vid tvist om uppsägnings giltighet anställningen består till dess tvisten slutligt avgjorts. Det finns även andra exempel på reg— ler där ett snabbt avgörande förutsätts. AD har tidigare haft en sådan arbetssituation att man kunnat uppfylla kravet på korta handläggningstider även om det periodvis inneburit att ledamö- ter, sekreterare och personalen i övrigt måst göra en mycket stor arbetsinsats. I nuläget har emellertid arbetssituationen i domstolen under flera år varit sådan att man haft avsevärda svårigheter att hålla jämna steg med antalet inkomna mål. Målen kan inte längre avgöras inom den tidsram som lagstiftaren förut— satt vid utformningen av lagreglerna och som parterna också har rätt att förvänta sig. Denna situation skall ses mot bakgrund av att det egentligen är önskvärt att AD har en viss marginal i sin verksamhet för att kunna möta eventuella toppar i måltillström— ningen eller för att åstadkomma en extremt snabb handläggning av vissa mål som på grund av sin särskilda karaktär fordrar ett snabbt avgörande.
Med det nuvarande arbetsläget är det i längden inte möjligt för AD att uppfylla lagstiftarens och parternas krav på korta hand— läggningstider för de tvister som kommer in till domstolen och än mindre att hålla någon beredskap för situationer då AD:s resurser på grund av exempelvis en pågående avtalsrörelse behö- ver ställas till arbetsmarknadsparternas förfogande i särskild utsträckning. Denna situation skall ses mot bakgrund av att AD är en prejudikatdomstol, som skall ha utrymme att ägna särskilda insatser åt de mål som är av prejudikatvärde inom domstolens rättsområde. Det är av stor vikt att domstolens arbetsläge är sådant att man kan vidmakthålla den höga kvalitet som i dag anses vara utmärkande för domstolens avgöranden.
Såsom framgår av det anförda är arbetsläget i AD sådant att det är oundgängligen nödvändigt att åtgärder vidtas för att förbätt- ra domstolens arbetssituation. Reformarbetet måste i första hand inriktas på att begränsa måltillströmningen. Domstolens befatt- ning med mål som från arbetsrättslig synpunkt eller av andra skäl är att betrakta som mindre viktiga måste begränsas. Härige- nom ges domstolen möjligheter att på ett bättre sätt fullgöra sina uppgifter och den särskilda sakkunskap som finns i domsto- len kan bättre tas till vara. '
4. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN
4—1 Memmie
Det finns i princip tre alternativ när det gäller att begränsa måltillströmningen till AD. Grupper av mål kan undantas från LRA:s tillämpningsområde. Detta innebär att målen i stället handläggs av tingsrätt med möjlighet till överklagande hos hov— rätt och i sista hand hos högsta domstolen. Ett annat alternativ är att begränsa rätten till överprövning i AD av de mål som fullföljs från tingsrätterna. Ett ytterligare alternativ är att föra över grupper av mål som nu handläggs av AD i första instans till tingsrätt med bibehållen rätt till fullföljd till AD. Vart och ett av dessa alternativ, som inte utesluter varandra, har vi övervägt.
Den genomförda kartläggningen av AD:s mål och avgöranden har visat att det är de till AD fullföljda målen som ökat mest. Ökningen är betydande såväl i absoluta tal som procentuellt. Denna utveckling skall ställas mot det förhållandet att antalet arbetstvister som handläggs av tingsrätterna inte har ökat i motsvarande grad.
En analys av bakgrunden till den ökade tillströmningen av full- följda mål till AD har visat att fullföljdsfrekvensen för ar— betstvister som prövats av tingsrätt är ytterst hög och betyd- ligt högre än vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Under de senaste sex åren har fullföljdsfrekvensen - med undantag för ett
år - varit över 70 procent och under de senaste två åren t.o.m. över 80 procent. Denna höga fullföljdsfrekvens motsvaras inte av någon hög ändringsfrekvens. AD har under samma tidsperiod i mer än 80 procent av målen i huvudsak fastställt tingsrättens dom— slut. Av vilket skäl fullföljdsfrekvensen för arbetstvister är så exceptionellt hög kan inte säkert anges. Möjligtvis kan för— klaringen vara att tillgången till en specialdomstol med stort anseende inom rättsområdet innebär att parterna tror att tvisten inte får en riktig prövning förrän den prövats av denna domstol. Även det förhållandet att flertalet tvister som tingsrätterna prövar är anställningsskyddsmål där utgången i målet har stor betydelse för den enskilde parten kan utgöra ett skäl till den höga fullföljdsfrekvensen.
Av den nu redovisade kartläggningen har vi dragit den slutsatsen att det skulle vara föga meningsfullt att försöka begränsa mål— tillströmningen till AD endast genom att föra över någon av de målgrupper som AD prövar som första domstol till prövning i tingsrätt som första instans. AD skulle ändå på grund av den höga fullföljdsfrekvensen med stor sannolikhet få pröva tvister- na. I stället har vi dragit slutsatsen att ett instanssystem med en fullföljdsfrekvens över 70 procent och en så låg ändringsfre- kvens som det är fråga om inte fungerar tillfredsställande. Instanssystenmet är under sådana förhållanden misslyckat ur den synvinkeln att slutinstansen ändå får pröva flertalet mål utan att detta är motiverat med hänsyn till att underrättens avgöran- de är felaktigt. Vi har mot den bakgrunden, sedan vi övervägt om det finns någon grupp mål som kan undantas från LRA:s tillämp- ningsområde, i första hand inriktat oss på frågan om rätten till överprövning i AD kan begränsas och först därefter övervägt om det är möjligt att föra över någon grupp av mål till prövning i tingsrätt som första domstol.
Vi har även analyserat om några åtgärder kan vidtas beträffande AD:s handläggningsformer för att förbättra domstolens arbetssi- tuation.
Vi har sedan försökt analysera utfallet av åtgärderna för att minska arbetsbördan och därefter övervägt om domstolen därutöver behöver förstärkas och på vilket sätt det i så fall bör ske.
Vi har även i enlighet med direktiven övervägt om LRA:s tillämp— ningsområde kan utvidgas så att AD blir behörig att överpröva avgöranden i lönegarantifrågor. Vi har också gjort en teknisk översyn av LRA och då även sett över reglerna för AD:s handlägg- ning av interimistiskt yrkande rörande parts bundenhet av freds- plikt.
4.2. Åtgärder för att begränsa måltillströmningen 4.2.1 Inledande synpunkter
AD:s behörighet att pröva en tvist bestäms ytterst av LRA:s tillämpningsområde. Vi har i vår analys av vilka åtgärder som kan vidtas för att reducera måltillströmningen till AD först undersökt om LRA:s tillämpningsområde i något avseende kan be— gränsas. Vi har undersökt om det finns någon eller några grupper av mål som inte huvudsakligen rör arbetsrättsliga frågor och som därför kan föras bort från AD. Vi har därvid funnit att det finns två grupper av mål, som lämpligare prövas i en annan ord- ning än enligt LRA, nämligen mål om hyresförhållanden som regle— rats i kollektivavtal och tvister enligt lagen om arbetstagares uppfinningar. Den begränsning av måltillströmningen som man uppnår genom att undanta dessa mål från LRA:s tillämpningsområde är i och för sig marginell på grund av att det rör sig om ett ytterst ringa antal mål. Emellertid anser vi en sådan reform ändå vara av vikt med hänsyn till betydelsen av att från AD:s prövning undanta mål som inte behöver domstolens särskilda sak- kunskap.
Som redovisats i avsnitt 4.1 har vi på grund av den höga full— följdsfrekvensen från tingsrätt till AD inte funnit det menings- fullt att endast se om någon grupp av de mål som AD prövar som
första domstol i stället kan föras över till prövning i tings- rätt som första domstol utan att någon åtgärd vidtas för att begränsa rätten till överprövning i AD. Vi har därför sett det som en huvuduppgift att i första hand begränsa denna rätt för att därigenom minska måltillströmningen i AD. Med hänsyn till den låga ändringsfrekvensen har vi ansett att en sådan åtgärd skulle få en avsevärd effekt på antalet fullföljda mål som AD skulle få pröva fullständigt. En sådan reform ligger också i linje med att inriktningen på översynen skall vara att begränsa AD:s sysslande med mål som är utan principiellt arbetsrättsligt intresse.
Vi har därefter analyserat om någon grupp av tvister kan prövas av tingsrätt som första instans i stället för av AD. Vi har därvid funnit att en sådan refonn endast skulle vara meningsfull och ge en verklig effekt på måltillströmningen, om reformen inriktas mot någon av de tre stora kategorier av mål som AD handlägger, nämligen anställningsskyddsmål, kollektivavtalstvis- ter eller mål enligt MBL. Vid en närmare undersökning har vi emellertid kunnat konstatera att, om AD skall vara bibehållen sin ursprungliga funktion att vara specialdomstol och slutin— stans för de mål som arbetsmarknadens parter har ett särskilt intresse av att få prövade, saknas förutsättningar för att föra över någon av dessa tre grupper av mål till prövning i tings- rätt. Det har även visat sig att det inte finns någon del av dessa målgrupper som är genom något så när enkla regler nöjlig att avgränsa och som skulle kunna föras över till tingsrätt. För arbetsmarknadens parter ter det sig helt främmande ned en ord- ning som innebär att en tvist sun inte kunnat lösas vid lokal eller central förhandling enligt kollektivavtalets förhandlings- ordning inte skulle kunna hänskjutas direkt till AD:s prövning utan skulle först behandlas av tingsrätt. Denna inställning måste enligt vår mening respekteras.
Förutom nu redovisade förhållanden så bestäms även tillström- ningen av mål till AD av i vilken omfattning domstolen är full- följdsinstans. Som ett led i arbetet har vi därför även gjort en
översyn av om någon grupp av de överklagade mål som nu handläggs av AD som fullföljdsinstans i stället kan fullföljas till hov— rätt. Vid denna översyn har uppmärksamheten kommit att främst inriktas på besvärsmålen, med hänsyn till att i dessa mål någon arbetsrättslig fråga mera sällan är uppe till bedömning.
4.2.2. En begränsning av LRA:s tillämpningsområde
Ett sätt att begränsa tillströmningen av mål till AD är att begränsa LRA:s tillämpningsområde. Vi har undersökt om det finns någon eller några ytterligare grupper av arbetstvister än de som redan är undantagna från LRA:s tillämpningsområde där det skulle vara motiverat att prövningen sker i annan ordning än enligt rättegångsordningen för arbetstvister. Vi har funnit två katego- rier av mål där inslaget av arbetsrättslig fråga i tvisten oftast är av underordnad betydelse och där huvudfrågan i målet är sådan att domstolen lämpligen bör ha en annan sammansättning. Detta gäller mål som rör tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar och mål om hyresvillkor vilka regle- rats i kollektivavtal. I den första gruppen av tvister är oftast de tekniska frågorna och värderingsfrågor dominerande medan i den senare gruppen de hyresrättsliga frågorna är mest framträ- dande. Dessa två typer av tvister förekommer också mycket sällan i AD. Det är fråga om mindre än ett mål om året, vilket innebär att domstolen inte förvärvar någon större erfarenhet av de tek— niska respektive hyresrättsliga frågor som är uppe till pröv— ning.
Lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar reglerar under vilka omständigheter och i vilken utsträckning en arbetsgivare äger rätt till uppfinningar, som en arbetstagare gör i samband med anställning hos honom. Lagen avser endast här i Sverige patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. I lagen finns bestämmelser om arbetstagarens rätt till ersättning för vad han avstår till arbetsgivaren och om vad arbetstagare och arbetsgivare har att iaktta gentemot varandra, då lagen är tillämplig. Det finns i lagen även bestämmelser om
en statlig nämnd, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar. Nämndens ledamöter, som är sju till antalet, utses av regering— en. Tre av ledamöterna utses bland personer som inte företräder partsintressen, medan av de fyra återstående ledamöterna två skall representera arbetsgivarsidan och två arbetstagarsidan. Ordförande och vice ordförande skall vara lagkunniga och ha domarerfarenhet. Den tredje opartiske ledamoten skall ha sär- skild insikt i och erfarenhet av patenträttsliga och därmed förbundna frågor. Nämnden har i uppgift att avge utlåtanden i frågor som rör lagens tillämpning, vilka dock inte är bindande för parterna. De flesta reglerna i lagen är dispositiva. Arbets— marknadsorganisationerna har på privatjänstemannaområdet genom kollektivavtal reglerat hithörande frågor på annat sätt än som föreskrivs i lagen. De kollektivavtal som finns inom området föreskriver också att om enighet inte kan nås mellan parterna tvisten får hänskjutas till skiljenämnd.
Mål som gäller tillämpning av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar förekommer ytterst sällan i AD eller i tingsrätt, som i vissa fall har att pröva sådan tvist som första domstol. Detta har naturligtvis delvis sin grund i att arbetsmarknadens organisationer för en del av arbetsmarknaden valt att träffa avtal som reglerar motsvarande frågor. Genom att dessa avtal innehåller skiljeklausul undandras tvisterna från AD. De få mål som AD får upp till prövning innebär oftast ett stort arbete, vilket har sin grund i att det är fråga om svåra tekniska över- väganden vilka har betydelse för bedömningen om vad som skall anses vara skälig ersättning för uppfinningen. I AD:s samman- sättning ingår ingen teknisk sakkunskap. Vi anser det därför vara lämpligare att låta dessa mål prövas i en annan ordning där behovet av en teknisk sakkunskap kan tillgodoses.
I vissa specificerade mål som gäller tillämpningen av patentla- gen (1967z837) är Stockholms tingsrätt behörig domstol. Tings- rätten är i sådant mål domför med fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Överrätt är hovrätt som i sådant mål är domför med tre lagfarna och två
tekniskt sakkunniga ledamöter. Med hänsyn till det tekniska inslaget och även att lagens tillämpning anknyter till huruvida uppfinningen är patenterbar i Sverige anser vi det vara en lämp— lig ordning för prövning av tvister som gäller tillämpning av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar att dessa mål handläggs av Stockholms tingsrätt i den sammansättning som an— getts i patentlagen. På samma sätt som gäller för mål som hand- läggs enligt denna ordning skall hovrätt vara överinstans med den i patentlagen angivna särskilda sammansättningen. Vid en sådan ordning skall möjligheten att inhämta yttrande rörande lagens tillämpning från statens nämnd för arbetstagares uppfin— ningar kvarstå. Nämnden komner vid en sådan ordning som vi nu föreslår att genom sin representation för arbetsmarknadens orga- nisationer att även i fortsättningen fylla en viktig funktion. Den nu föreslagna nya ordningen för prövning av tvister enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar innebär ingen ändring i AD:s behörighet att pröva tvister som gäller tillämp— ningen eller tolkningen av bestämmelse i kollektivavtal inom samma område som lagen reglerar. Inte heller avses någon be— gränsning av AD:s behörighet att pröva sådan tvist som grundar sig på vad som kan ha överenskommits i dylika frågor i ett en- skilt anställningsavtal.
Genom en sådan ordning som vi föreslår uppnår man en mer ända— målsenlig sammansättning för dessa särskilda s.k. uppfinnarmål. Vad avser AD:s arbetssituation är emellertid denna reform av ytterst marginell betydelse. Reformen är i stället huvudsakligen motiverad av att AD endast skall pröva tvister där dess särskil- da sakkunskap fyller en väsentlig funktion.
En annan grupp av tvister där vi också anser AD som prövningsin— stans vara mindre ändamålsenlig är mål angående hyresvillkor vilka reglerats i kollektivavtal. I dessa mål är det hyresrätts- liga inslaget framträdande.
Enligt LRA:s huvudregel i 2 S, som reglerar vilka målkategorier som undantagits från lagens tillämpningsområde, skall tvister
som handläggs av viss tingsrätt eller av tingsrätt i särskild sammansättning inte prövas enligt rättegångsordningen för ar- betstvister även om det rör förhållandet nellan arbetsgivare och arbetstagare. Beträffande hyrestvister har emellertid på grund av en särskild reglering i MBL och i jordabalken gjorts undantag från huvudregeln. Enligt bestämmelserna i MBL och jordabalken kan nämligen vissa frågor som behandlas i jordabalken regleras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan godkänts av central arbetsgivarorganisation. Sådana hyresvillkor får även under vissa i jordabalken angivna förutsättningar tillämpas på hyres- gäst/arbetstagare som sysselsätts i arbete som avses med avta- let. Möjligheten att genom kollektivavtal ersätta jordabalkens bestämnelser gäller främst frågor om hyressättning och hyres- gästs besittningsskydd. Enligt jordabalkens bestämmelser och LRA skall tvist som rör sådana bestämmelser i kollektivavtal prövas enligt rättegångsordningen för arbetstvister i stället för, att som gäller beträffande andra hyrestvister, av fastighetsdomstol eller i de fall det är fråga om besvär över hyresnämnds beslut av bostadsdomstolen.
Enligt vår mening är det hyresrättsliga inslaget klart domine- rande i dessa tvister även om frågorna reglerats genom kollek- tivavtal. I de fall där det är fråga om tvist som prövats av hyresnämnd som första instans är det föga motiverat att AD är fullföljdsinstans i stället för bostadsdomstolen. På samma sätt anser vi inte heller att det finns skäl att inte låta tingsrätt pröva övriga hyrestvister i den särskilda sammansättning som finns för prövningen av sådana mål. Det förhållandet att hyres- villkoret reglerats genom kollektivavtal väger inte så tungt att det motiverar en särskild prövning enligt rättegångsordningen för arbetstvister.
En reform avseende dessa hyrestvister är på samma sätt som gäl— ler de s.k. uppfinnarmålen främst motiverad av att AD:s särskil- da sammansättning inte fyller en funktion på grund av att tvis- ten domineras av ett annat särskilt rättsområde för vilka det finns prövningsinstanser med särskild sakkunskap.
-89- 4.2.3 En begränsning av rätten till överprövning i AD
Fullföljdsfrekvensen i arbetstvister som avgjorts av tingsrätt genom dom har på senare år i allmänhet legat över 70 procent och under de två sista åren t.o.m. över 80 procent. Denna höga fre- kvens motsvaras inte, som redovisats i avsnitt 4.1, av någon hög ändringsfrekvens beträffande tingsrätternas avgöranden. När den nuvarande processordningen genomfördes räknade man med en full- följdsfrekvens av omkring tio procent och att AD skulle få pröva ca 30 överklagade mål om året. Man poängterade också att domsto- lens huvudsakliga uppgift alltjämt skulle vara att pröva de tvister som var av betydelse för arbetsmarknadens parter. Man utgick från att AD, som prejudikatinstans för arbetsrättsliga tvister, skulle ha tyngdpunkten i sin verksamhet lagd på pröv— ningen av de tvister som hade prejudikatvärde eller var av sär- skilt intresse för arbetsmarknaden. Verkligheten har emellertid visat sig bli en annan. AD har ett långt större antal fullföljda mål att pröva och utrymmet för att lägga ner en stor arbetsin— sats på sådana mål som AD ursprungligen inrättades för att pröva har begränsats. Dessa omständigheter och AD:s svåra arbetssitua— tion leder till att man måste överväga att begränsa rätten att få mål överprövade i AD. Det är inte rimligt att en prejudikat— domstols resurser tas i anspråk i så stor utsträckning som nu sker för prövning av mål som saknar prejudikatintresse. Med hänsyn till att mer än 80 procent av underrätternas avgöranden i huvudsak fastställs är en fullständig prövning i AD av alla fullföljda mål inte heller erforderlig av rättssäkerhetsskäl.
Vid bedömningen av hur en begränsning av rätten till överpröv- ning skall utformas har vi övervägt två alternativ, nämligen antingen att bibehålla det nuvarande tvåinstanssystemet och införa regler om prövningstillstånd vid överklagande av tings— rätternas avgöranden eller att genomföra ett treinstanssystem även på arbetstvistområdet genom att införa hovrätt som full— följdsinstans mellan tingsrätt och AD. Även i det senare alter" nativet skulle en fullständig prövning i AD förutsätta att pröv—
ningstillstånd beviljas.
En reform i enlighet med det sistnämnda alternativet med hovrätt som instans mellan tingsrätt och AD skulle på ett mycket effek— tivt sätt minska antalet fullföljda mål som AD skulle ha att pröva. Som förebild till regler om prövningstillstånd till AD kunde man då använda de regler som gäller för tvistemål i all- mänhet vid fullföljd från hovrätt till högsta domstolen. Det föreligger emellertid flera starka skäl mot en sådan ordning.
Kartläggningen av arbetstvisterna i tingsrätt har nämligen visat att dessa tvister har en längre handläggningstid än vad som gäller för tvistemål i allmänhet. Ett så stort antal som en fjärdedel av arbetstvisterna har en längre handläggningstid än ett år. Detta skall ses mot bakgrund av att den absolut största gruppen av arbetstvister som tingsrätterna handlägger utgörs av anställningsskyddsmål där de materiella reglerna förutsätter ett snabbt avgörande av tvisten.
Ett införande av hovrätt som instans mellan tingsrätt och AD skulle ofrånkomligen innebära en ytterligare avsevärd förläng- ning av processtiden för den grupp av arbetstvister som hand— läggs av tingsrätt i första instans. Hovrätternas arbetssitua- tion är ansträngd och många betydelsefulla mål har för närvaran- de en alltför lång handläggningstid. Särskilt gäller detta för tvistemål. Även om man för arbetstvister införde förtursregler skulle inte problemet lösas. Redan nu finns det så många katego- rier av mål som är förtursmål, med vilka arbetstvisterna skulle få konkurrera om förhandlingsutrymmet, att arbetstvisterna trots en förtursregel inte skulle få en tillräckligt snabb behandling. På grund av de materiella reglernas utformning kan vetskapen om att en process ofta kan bli långdragen medföra risk för rätts- förlust genom att part på grund härav avstår från process eller från att överklaga ett avgörande som han tror är oriktigt. Ett införande av hovrätt som instans mellan tingsrätt och AD skulle således medföra att man ändrade en viktig förutsättning för utformningen av de materiella reglerna i t.ex. anställnings- skyddslagen. Ett sådant resultat är enligt vår mening svårt att acceptera.
Skillnaden i rättegångsförfarandet mellan grupper av mål som prövas av AD i första instans och den grupp av mål som prövas av tingsrätt i första instans, skulle öka väsentligt, om för den senare målgruppen hovrätt skulle bli mellaninstans. För dessa mål skulle förändringen få enbart negativa verkningar. Utöver den nackdel som ligger i de kraftigt förlängda handläggningsti- derna kan också pekas på de ökade kostnader som skulle uppstå beträffande denna målgrupp för parterna och för domstolsväsen- det.
Ett bibehållande av det nuvarande tvåinstanssystemet men med regler om krav på prövningstillstånd för den som vill få ett tingsrättsavgörande överprövat i AD skulle ha ett flertal förde- lar. Med en sådan ordning skulle inte tiden för att få en tvist avgjord förlängas utan i stället kunna förkortas, vilket med hänsyn till de materiella reglernas utformning skulle vara av stort värde för både arbetsgivar- och arbetstagarparter. Pröv— ningen av arbetstvisterna skulle dessutom komma att ligga kvar i de instanser som skaffat sig en betydande erfarenhet av den rättsliga materian och där tingsrätterna, efter vad som framgår av den låga ändringsfrekvensen, skaffat sig en god kompetens på området. Ett ytterligare argument är att vid en tvist parternas kostnader och besvär hålls på en rimlig nivå.
Mot ett tvåinstanssystem med begränsad rätt till överprövning i andra instans skulle kunna invändas att en sådan ordning inte uppfyller befogade rättssäkerhetskrav. Tidigare har utgångspunk- ten i den svenska rättsordningen varit att varje mål alltid skall kunna prövas fullständigt i minst två instanser. Avsteg från denna ordning gjordes emellertid 1974 när lagen om rätte- gången i tvistemål om mindre värden, småmålslagen, infördes. Lagen ansågs då vara en mycket radikal nyhet, som senare skulle utvärderas. Småmålslagen har enligt en nyligen genomförd reform upphävts och en del av dess regler inarbetats i RB. I sak har därvid reglerna om krav på prövningstillstånd för att få ett mål prövat i hovrätt bibehållits oförändrade. Prövningstillstånd för överprövning i hovrätt kan enligt dessa regler beviljas av det
skälet att anledning finns till ändring av tingsrättens avgöran- de samt i prejudikatfall och i sådana fall där det föreligger extra ordinära skäl för en överprövning. Man kan i dag konsta- tera att reglerna om prövningstillstånd i fråga om tvistemål av mindre värden överlag anses ändamålsenliga. Det görs numera inte gällande att reglerna skulle stå i strid med rättssäkerheten.
Av stor betydelse för om ett tvåinstanssystem med en begränsning av rätten till överprövning uppfyller kraven på rättssäkerhet är hur reglerna för dispensprövningen utformas. Dispensgrunderna i ett tvåinstanssystem bör vara vida och innefatta inte bara pre— judikatdispens utan även ändringsdispens. Som förebild kan man använda de regler som finns för tvistemål om mindre värden. Utöver dessa dispensgrunder bör emellertid med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller inom arbetsrätten, bl.a. på grund av ett kollektivavtals betydelse för andra än de tvistande parterna, finnas en möjlighet till intressedispens, dvs. dispens när en prövning är betingad av intressen som ligger utanför det ifrågavarande målet. Den närmare utformningen av dispensgrun— derna kommer vi att utveckla i specialmotiveringen.
Ett dispenssystem som även innefattar ändringsdispens ger enligt vår mening en hanterlig metod att begränsa AD:s prövning i de fall där en fullständig överprövning ter sig onödig. Vid bedöm- ningen av frågan huruvida en begränsning av prövningen i andra instans till en dispensprövning kan godtas från rättssäkerhets— synpunkt kan konstateras att vad rättssäkerhetsfrågan gäller är huruvida man av hänsyn till rättssäkerheten behöver ha en full- ständig prövning i AD även när en sådan prövning — såvitt kan bedömas på grundval av tingsrättsmaterialet och klagoskriften - framstår som onödig. I detta avseende kan man först konstatera att tingsrättsförfarandet erbjuder en god grundval för ett dis— pensförfarande. Tyngdpunkten i processen ligger i tingsrätten och processmaterialet skall i denna instans ha presenterats uttömmande. I ett system med ändringsdispens kommer en dispens— prövning att innefatta en fullständig föredragning av materialet inför mycket kvalificerade ledamöter som har stor erfarenhet av
rättsområdet. Denna ordning innebär att eventuella misstag som begås i tingsrätt upptäcks vid dispensföredragningen. I själva verket innebär en så kvalificerad dispensprövning med rätt till ändringsdispens att det egentligen inte sker något avsteg från tvåinstanssystemet. Om man utformar reglerna för dispenspröv- ningen på så sätt att prövningen sker i AD:s mindre sammansätt— ning med tre ledamöter och att det fordras enighet bland ledamö- terna för att avslå dispens, tillgodoses enligt vår mening kra— ven på rättssäkerhet i tillräcklig utsträckning.
Man kan enligt vår uppfattning inte med fog göra gällande att ett system med prövningstillstånd som utformas på det sätt som nu har angivits skulle innebära en ökad risk för oriktiga avgö- randen. Ett sådant system är också förenligt med den av Sverige ratificerade Europakonventionen. Enligt konventionen föreligger inga förpliktelser för de fördragsslutande staterna att garante— ra en rätt till överprövning i högre instans. Om man emellertid tillhandahåller en överprövning i överrätt måste det garanteras att detta förfarande inte strider mot vad som fastställts för det primära domstolsförfarandet enligt konventionens regler. Genom att i ett dispensförfarande överrätten inte har någon befogenhet att ändra underrättsavgörandet behöver förfarandet inte uppfylla de krav som konventionen uppställer för förfaran- det i första instans.
Enligt vår mening är det inte motiverat att alltid ha en rätt till prövning i två instanser endast av det skälet att part önskar ha en möjlighet att, för det fall han inte är nöjd med utgången, få tillfälle att argumentera för sin sak vid ytterli- gare en rättegång. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i underrätterna och allt relevant processmaterial skall förebring- as i denna instans. Möjligheten att föra in nytt processmaterial i överinstansen är också begränsad genom bestämmelsen i 50 kap. 25 S RB. I de mål som AD prövar som första och enda instans är parterna för övrigt hänvisade att lägga fram och argumentera för sin sak vid endast ett rättegångstillfälle.
Vi har således funnit att övervägande skäl talar för att begrän- sa rätten till överprövning i AB genom att bibehålla tvåinstans— förfarandet och införa regler om prövningstillstånd för den som vill överklaga ett tingsrättsavgörande till AD.
Med hänsyn till den kompetens som tingsrätterna numera besitter på arbetsrättens område har vi inte ansett det befogat att såsom framförts i debatten föreslå att prövningen av arbetstvister i tingsrätterna skall koncentreras till vissa domstolar. En sådan ordning skulle för övrigt inte heller ligga i linje med rätte— gångsutredningens förslag som bl.a. har till syfte att minska specialiseringen inom de allmänna domstolarna.
En utgångspunkt för dispenssystemet bör vara att begränsningarna i fråga om rätten till fullständig överprövning i AD ges en så generell räckvidd som möjligt. Begränsningen bör gälla både vademål och besvärsmål, även om det kan sättas i fråga an man gör några effektivitetsvinster i besvärsmålen på grund av att dessa överlag handläggs skriftligen. För vissa besvärsmål kan man i och för sig ställa sig tveksam till om det är lämpligt med en begränsning av rätten till överprövning. Detta gäller sär- skilt besvär över beslut under rättegången där det kan vara fråga om beslut i vissa procedurfrågor, som exempelvis när jäv mot domare ogillats eller fråga är ansvar för rättegångsförseel- se eller avvisning av fullföljdstalan i huvudsaken. Emellertid föreslår vi, till vilket vi återkommer i avsnitt 4.2.5, att dessa besvärsmål i stället skall fullföljas i hovrätt. Dessa besvärsmål kommer således, om vårt förslag i denna del godtas, inte att omfattas av dispensreglerna i LRA. Fullföljd till AD i besvärsmålen kommer enligt vårt förslag endast att avse beslut rörande interimistiskt förordnande enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen. Dessa beslut bör av samma skäl som anförts för en begränsning av rätten till överprövning i AD av vademålen och med hänsyn till intresset av ett konsekvent uppbyggt dispenssys— tem omfattas av en begränsning av rätten till överprövning. Undantag från regeln om krav på prövningstillstånd skall endast gälla i de fall där i samband med talan mot domen talan även
förs mot ett beslut vari en invändning om jäv mot domare ogil- lats. Med hänsyn till att dispensgrunderna är vida skall ett meddelat prövningstillstånd gälla det överklagade avgörandet i dess helhet. En ordning med möjlighet att bevilja partiellt prövningstillstånd är inte befogad i ett sådant dispenssystem som vi föreslår.
De mål om mindre värden som fullföljs till AD och som enligt nuvarande regler handläggs enligt RB:s särregler un prövnings- tillstånd för tvister om mindre värden skall enligt vårt förslag nu i stället omfattas av de särskilda dispensreglerna i LRA. Dessa överensstämmer i huvudsak med RB:s dispensregler varförv det skulle vara omotiverat att låta AD för vissa mål tillämpa RB:s bestämmelser. Den föreslagna sammansättningen i AD vid dispensprövningen och omröstningsreglerna för denna prövning är också identiska med nu gällande regler för dispensprövningen i mål om mindre värden. De särskilda regler i 18 kap. RB om er— sättning för rättegångskostnader i mål om mindre värden föreslås även i fortsättningen bli tillämpliga i AD i fråga an mål om mindre värden som handläggs av AD som fullföljdsinstans.
Med en begränsning av rätten till överprövning i AD av det nu redovisade slaget bör man med hänsyn till den låga ändringsfre- kvensen uppnå att AD:s prövning begränsas till endast en dis— pensprövning i ett betydande antal mål. En sådan reform innebär en arbetsbesparing för domstolen att man förenklar AD:s sysslan— de med de tvister där en fullständig överprövning ter sig onö— dig. Man uppnår som följd härav också ett mer ändamålsenligt ut— nyttjande av AD:s begränsade resurser.
4.2.4. En begränsning av AD:s behörighet att pröva mål som första domstol
Den ökade arbetsbördan i AD har, som tidigare redovisats, även sin grund i att antalet mål som AD prövar som första domstol ökat under senare år. Dessa mål är med hänsyn till tvistefrågans
beskaffenhet i allmänhet avsevärt mera komplicerade än de full— följda målen. Som exempel kan nämnas mål om kollektivavtalstolk— ning, föreningsrättskränkning eller jämställdhet. Mål av dessa slag är ofta återkommande mål som AD prövar som första domstol men förekommer endast undantagsvis bland fullföljda mål. De mål som AD prövar som första domstol kräver dessutom mera förbere- delsearbete än de fullföljda målen. Arbetet med domen blir också mera komplicerat. De mål som AD prövar som första domstol är därför betydligt mera arbetskrävande för domstolen än de full- följda målen. AD har en liten organisation. Även en mindre ök- ning av de mål som AD prövar som första domstol får därför för— hållandevis kraftiga återverkningar på domstolens arbetsbörda.
Vill man förbättra AD:s arbetssituation måste man även överväga om några av de mål som AD handlägger som första domstol i stäl- let kan överföras till prövning i tingsrätt. Som tidigare an— getts förutsätter emellertid detta att man inför en ordning med prövningstillstånd för de fullföljda målen, eftersom AD i annat fall ändå med stor sannolikhet får pröva tvisten.
Ytterligare en faktor som måste beaktas när man överväger om man kan vidta några åtgärder beträffande de mål som AD handlägger som första domstol är att en av AD:s huvudfunktioner består i att pröva de tvister där arbetsmarknadens organisationer bedömer det vara av vikt att få ett avgörande i frågan just från AD. Bakom detta ligger tanken att en ganska stor del av organisa- tionernas tvister skall lösas mellan parterna förhandlingsvägen och att parterna till AD endast hänskjuter tvister som är av principiellt intresse eller av annan anledning av stor betydel—
SG.
Vi har mot bakgrund av nu angivna förutsättningar övervägt om behörighetsreglerna för AD som första domstol kan ändras på något sätt så att man begränsar det antal tvister som domstolen får pröva i denna ordning.
Våra överväganden har tagit sikte främst på tre skilda huvudal- ternativ till ändring av bestämmelserna om AD:s behörighet att
pröva mål som första domstol. Det mest närliggande huvudalterna- tivet har varit att avgränsa någon kategori av mål som lämpligen kan föras över till tingsrätt. Ett andra huvudalternativ har varit att ändra reglerna för vem som får uppträda som part i mål som handläggs av AD som första domstol. Ett tredje huvudalterna- tiv har varit att införa en regel varigenom öppnas möjlighet för AD att pröva huruvida en till AD instämd tvist skall prövas av AD som första domstol eller om tvisten lämpligen skall överläm- nas till tingsrätt för prövning. Vart och ett av de tre huvudal- ternativen kan varieras inom vida gränser. Alternativen går också delvis i varandra.
Som ett led i våra överväganden har vi diskuterat olika konkreta förslag till lösningar med företrädare för de huvudorganisatio- ner som har förslagsrätt vid utseende av ledamöter i AD. Dessa överläggningar har bedrivits förutsättningslöst och har varit mycket ingående. I överläggningarna har från huvudorganisatio- nernas sida deltagit såväl ledande företrädare för organisatio- nerna som specialister i arbetsrätt. I det följande lämnas en översiktlig redovisning av de förslag till lösningar som har diskuterats och de olika skäl som har anförts under diskussio- nen.
AD handlägger som första domstol främst tre stora kategorier av mål, nämligen kollektivavtalstvister, anställningsskyddstvister och tvister rörande tillämpningen av MBL. Övrig lagstiftning inom arbetsrätten är endast uppe till prövning i ett fåtal mål om året. Skall man uppnå någon effekt genom att undanta någon kategori av mål måste man således inrikta sig på någon av de tre nämnda huvudkategorierna. Vi har övervägt om det är möjligt att hänvisa någon av dessa målgrupper till prövning i tingsrätt som första domstol. Den enda grupp som vi därvid bedömt kunna vara aktuell är anställningsskyddsmålen eftersom de andra två grup— perna är av ett så centralt intresse för arbetsmarknadens orga— nisationer och av så principiellt arbetsrättsligt intresse att en reform avseende dessa mål är otänkbar.
I första hand har övervägts huruvida hela gruppen anställnings— skyddsmål skulle kunna föras över till tingsrätt. En sådan ord— ning skulle innebära en stor avlastning av mål för AD. Inom målgruppen anställningsskyddsmål som AD prövar som första dom- stol förekonmer onekligen ett flertal mål som inte kan sägas vara av principiellt arbetsrättsligt intresse och som väsentli- gen är av utredningskaraktär. Vid en bedömning med utgångspunkt från att AD utgör en prejudikatinstans kan vissa skäl anföras för att hänvisa anställningsskyddsmålen till tingsrätt, vilket skulle innebära att målen skulle prövas av AD endast om pröv— ningstillstånd beviljas. Enligt vår mening är emellertid uppen- bart att frågan måste bedömas ur en vidare synvinkel än som nu har angetts. Arbetsmarknadens parter tillmäter tvister som gäl— ler tillämpning av anställningsskyddslagen synnerligen stor betydelse. Tvister rörande arbetstagares anställning eller rö- rande skadestånd som grundas på ett påstående att en uppsägning eller ett avskedande vilat på felaktig grund anses ofta mycket betydelsefulla, oavsett om det kan sägas att målet rymmer någon prejudikatfråga. För organisationerna och deras medlemmar ter det sig närmast som en självklar sak att en anställningsskydds— tvist som inte kunnat lösas genom förhandling lokalt och cen- tralt skall kunna hänskjutas direkt till AD. Vi delar den upp- fattning som sålunda har framförts och menar att det inte finns något beaktansvärt skäl att behandla målgruppen anställnings- skyddsmål på ett principiellt annat sätt än andra grupper av ar- betstvister som prövas av AD som första domstol. Vi anser alltså att det inte är möjligt att föra över hela gruppen anställnings— skyddsmål till tingsrätt.
Vi har diskuterat alternativet att föra över till tingsrätt sådana anställningsskyddsmål som endast gäller skadestånd, medan målen vari förs ogiltighetstalan skulle prövas av AD som första domstol. Även en sådan ordning skulle emellertid uppfattas som ett stort ingrepp i nuvarande ordning. Det kan också anföras betänkligheter mot att part genom uppläggningen av sin talan kan avgöra vilken domstol som blir behörig att pröva tvisten som första domstol. Vi har funnit att inte heller detta alternativ är någon framkomlig väg.
Som ett andra huvudalternativ har vi övervägt om man kan begrän- sa AD:s behörighet som första domstol genom att ändra reglerna för partsställningen. Vi har analyserat utfallet av om man un— dantog mål där enskild arbetsgivare - undantaget staten och kommunerna - är kärande eller svarande. På samma sätt som en- skild arbetstagare är hänvisad till att först få sin sak prövad i tingsrätt kunde man tänka sig att enskild arbetsgivare skulle få föra talan i tingsrätt. Vid en närmare analys av innebörden av en sådan reform kan man emellertid konstatera att i en stor del av dessa mål är det en arbetstagarorganisation som ansöker om stämning på arbetsgivare som slutit s.k. hängavtal. Hängavta— let hänvisar undantagslöst till något av de centrala kollektiv— avtalen på arbetsmarknaden. Genom hänvisningen blir kollektivav- talet gällande mellan arbetstagarorganisationen och den enskilde arbetsgivaren. I en tvist mellan dessa parter kan det därför bli fråga om att tolka en kollektivavtalsbestämmelse i det centrala avtalet. Att få en sådan tvist under tingsrättens prövning som första domstol skulle vara olämpligt och medföra att man undan- tog ett antal mål från AD:s prövning som är av den karaktären att det är av vikt att AD direkt får avgöra tvisten. Det förhål— ler sig också så att många mål vari enskild arbetsgivare är part gäller förhandlingsvägran eller föreningsrättskränkning. Både förhandlings- och föreningsrätten är grundläggande rättsprinci— per inom den svenska arbetsrätten. Vi har inte funnit det accep- tabelt att ändra AD:s behörighetsregler på ett sätt som kan medföra att från AD:s prövning som första domstol undantas tvis- ter som rör någon av dess frågor.
Som ett tredje huvudalternativ har vi övervägt att låta AD själv avgöra om en tvist skall prövas av AD som första domstol eller hänvisas till tingsrätt. En lagregel skulle kunna införas i LRA som innebar att AD inte var skyldig att som första instans hand- lägga mål som uppenbart saknade principiellt intresse från ar- betsrättslig eller annan synpunkt. För det fall domstolen bedöm— de att en tvist inte uppfyllde de i i bestämmelsen angivna för- utsättningarna skulle tvisten kunna överlämnas av AD till tings- rätt för prövning. Prövningen av om ett mål bör överlämnas till
tingsrätt skulle då ske i AD:s tresammansättning med en ledamot från vardera arbetsgivar— och arbetstagarsidan. För ett måls överlämnande skulle det fordras ett enigt beslut i frågan. Med en sådan ordning skulle man i princip erhålla en individuell prövning i fråga om varje tvist. För att få en mer bestämd upp- fattning av hur utfallet skulle bli av en sådan refonm har vi för en tidsperiod under år 1987 gått igenom samtliga inkomna mål och försökt göra en uppskattning av hur många mål som kunde tänkas konma att överlämnas till tingsrätt. Vid denna undersök- ning har vi emellertid kunnat konstatera att om samma argument som anförts beträffande de tidigare två redovisade alternativen även kommer att hävdas vid bedömningen av om ett mål skall över- lämnas till tingsrätt blir lättnaden för AD med en sådan reform inte särskilt stor. Om man även beaktar att en prövning av om tvisten skall överlämnas kräver vissa resurser ter sig detta alternativ inte vara effektivt ur aspekten att begränsa AD:s ar- betsbörda. Vi har även funnit att en sådan reform kan inge be- tänkligheter med hänsyn till att man kan utgå från att en orga— nisation endast ansöker om stämning i mål vid AD där organisa- tionen för egen del anser det vara av vikt att tvisten kommer under AD:s prövning som första domstol. För organisationen kan det te sig anmärkningsvärt att AD sedan beslutar att överlämna målet till prövning i tingsrätt.
Vi har, som framgår av vad som ovan redovisats, inte kunnat finna någon ordning som effektivt skulle begränsa AD:s prövning av tvister som första domstol och samtidigt bibehålla ett system där arbetsmarknadens organisationer har rätt att få de tvister prövade i AD som första domstol där organisationerna bedömer en sådan prövning som väsentlig.
4.2.5. Besvärsmål utan arbetsrättsligt inslag överförs till prövning i allmän domstol
Enligt den nuvarande processordningen för arbetstvister handläg— ger AD som fullföljdsinstans alla mål där ett tingsrättsavgöran—
de i en arbetstvist överklagas. Detta gäller vare sig det är fråga om ett slutligt avgörande genom dom eller slutligt beslut eller ett beslut som överklagas särskilt.
Principen är att tingsrättens avgöranden överklagas genom be- svär, om talan förs utan samband med talan mot en dom. Förenklat uttryckt föranleder en talan som inte till någon del gäller en sakprövning i tingsrätten ett besvärsmål i AD. Ett besvärsmål rör oftast processuella beslut av skilda slag som har meddelats under rättegången i tingsrätten utan att målet har prövats i sak. Som exempel kan nämnas beslut i fråga om rättshjälp, beslut om kvarstad eller liknande provisorisk åtgärd eller beslut om utdömande av vite eller om ersättning till vittne. Besluten kan vara av mångskiftande natur. Ett besvärsmål kan också gälla ett slutligt beslut av tingsrätten, exempelvis ett beslut varigenom tingsrätten avvisar målet på grund av rättegångshinder.
En klart avgränsbar grupp av besvärsmål gäller överprövning av tingsrättens beslut rörande interimistiskt förordnande inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen. Som exempel på lagparagrafer angående sådana förordnanden kan nämnas 69 S MBL, 34-36 55 LAS, 12 S förtroendemannalagen och 17 kap. 2 och 3 SS LOA.
Det bör anmärkas att bestämmelsen i 69 S MBL har en formellt sett annan innebörd än de övriga nämnda paragraferna. Bestämmel- sen i 69 S MBL kan sägas undanröja ett hinder mot ett interimis— tiskt beslut med stöd av 15 kap. RB medan övriga paragrafer innefattar en från 15 kap. RB fristående, självständig grund för interimistiskt förordnande. Det viktiga i detta sammanhang är emellertid att samtliga de nämnda paragraferna utgör exempel på regler varigenom besvärsmål om interimistiska förordnanden inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen låter sig avgränsas från andra besvärsmål om provisoriska förordnanden.
Typiskt för besvärsmålen om interimistiska förordnanden inom ramen för den arbetsrättsliga lagstiftningen är att prövningen
har ett arbetsrättsligt inslag. Det är enligt vår mening uppen— bart att prövningen av dessa mål bör ske i AD och inte av hov- rätterna, dvs. av den domstol som har hand om sakprövningen av tvister rörande den arbetsrättsliga lagstiftningen.
För andra typer av besvärsmål i AD är situationen väsentligt annorlunda. I fråga om dessa mål är det i allmänhet så att pröv- ningen inte alls rör någon arbetsrättslig fråga eller att bedöm— ningar med arbetsrättsligt inslag är av underordnad betydelse. Praktiskt sett undantagslöst saknar avgörandena i dessa mål principiell betydelse från arbetsrättslig synpunkt. Enligt vår mening kommer den särskilda sakkunskap inom arbetslivet som AD besitter inte till sin rätt i prövningen av de nu aktuella må- len. Enligt vår mening råder det generellt sett ingen tvekan om att överinstanserna inom det allmänna domstolsväsendet - hovrät- terna och i förekommande fall högsta domstolen — generellt sett är bättre lämpade att pröva besvärsmål i allmänhet inom arbets- tvistprocessen än AD såsom en särskilt sammansatt specialdom- stol.
För att begränsa måltillströmningen till AD och minska AD:s sysslande med mål där domstolens särskilda sakkunskap inte kom— mer till sin rätt bör man enligt vår mening flytta över prövning av besvärsmål som är utan påtagliga arbetsrättsliga inslag till de allmänna domstolarna. Till AD bör endast part kunna fullfölja talan mot beslut angående arbetsrättsliga interimistiska förord- nanden.
Enligt vår mening är det inte nödvändigt att överprövningen av beslut i process- och ersättningsfrågor och liknande typer av besvärsmål sker i samma domstol som är överinstans i fråga om prövningen av de arbetsrättsliga sakfrågorna. Oftast har överin- stanserna i de allmänna domstolarna en sammansättning som är mer lämpad för prövning av besvärsmål i allmänhet.
Mot en sådan ordning som vi nu föreslår kan möjligtvis invändas att det innebär handläggningsmässiga nackdelar att prövningen
sker i skilda domstolar i de fall då det samtidigt som AD prövar domen i sak förs en särskild talan mot ett i domen intaget be- slut. En önskvärd ordning skulle naturligtvis vara att låta de besvärsmål handläggas av AD där talan samtidigt har fullföljts i själva huvudsaken. En sådan ordning skulle dock inte vara accep- tabel på grund av att man inte kan ha en ordning där frågan om ett besvärsmål skall vara underkastad en dispensprövning i AD eller prövas i hovrätt utan någon begränsning av rätten till överprövning blir beroende huruvida domen överklagas i sak eller ej. Vi är emellertid av den uppfattningen att det är fråga om ett mycket fåtal mål där det kan vara en nackdel att prövningen sker i skilda domstolar och att de svårigheter som uppstår i dessa mål kan lösas på ett ganska enkelt sätt.
I de fall där man främst kan ifrågasätta hur handläggningen skall ske är när besvär anförts avseende ersättningsfrågor i mål vari part har rättshjälp. Reglerna för allmän rättshjälp torde emellertid enligt vår uppfattning ge utrymme för den domstol, som prövar målet i sak och avgör vem som skall svara för rätte- gångskostnaderna och kostnaderna för rättshjälpen, att när er- sättningsfrågan inte slutligt avgjorts ange för det fall detta är lämpligt parts ersättningsskyldighet utan angivande av be- lopp. Detta kostnadsansvar kan även om skäl finns anges i kvot- delar. Den domstol som prövar ersättningsfrågan bör sedan genom avräkning kunna bestämma vilket belopp parts ersättningsskyldig- het uppgår till. Ett sådant förfarande förutsätter att domsto- larna håller varandra underrättade om de beslut som fattas i frågor som har betydelse för bestämmandet av ersättningsskyl- digheten för rättshjälpen. En sådan skyldighet föreligger redan enligt rättshjälpsförordningen.
Vid en avvägning mellan de fördelar en reform av nu angiven innebörd avseende besvärsmålen skulle innebära för AD och den i sällsynta fall mindre funktionella handläggningen av enstaka besvärsmål som skulle uppstå har vi funnit att fördelarna väger avsevärt mycket tyngre. AD har nämligen såsom påvisats i det föregående en ytterst besvärlig arbetssituation där varje åtgärd
som kan genomföras för att begränsa måltillströmningen är vik- tig. En överflyttning av de besvärsmål som saknar arbetsrätts— ligt inslag skulle innebära att man kan begränsa tillströmningen av besvärsmål till AD med omkring 70 procent samtidigt som AD:s särskilda sakkunskap tas till vara på ett mer ändamålsenligt
sätt.
4.3 Andra åtgärder för att förenkla AD:s arbete
Förutom att vi övervägt hur man kan begränsa tillströmningen av mål till AD har vi sett över om arbetsbesparingar kan uppnås genom att förenkla domstolens handläggning av inkomna mål. Vi har övervägt un ordförandens behörighet att vidta åtgärder på domstolens vägnar kan utvidgas och om reglerna för när AD kan pröva ett mål i tresammansättning kan göras generösare. Även andra åtgärder har övervägts.
En utvidgning av ordförandens behörighet innebär att övriga ledamöter avlastas arbete och att man sparar in föredragnings— och förhandlingstid. Detta medför också att det förberedande arbetet som åligger sekreterarna i domstolen förenklas. Ett alternativ som har övervägts är att efter förebild av RB:s reg- ler om huvudförhandling i förenklad form i dispositiva tvistemål utvidga ordförandens behörighet till att pröva och avgöra mål i ett förenklat förfarande. Vi har emellertid funnit att en sådan ordning inte skulle stå i överensstämmelse med syftet att ha en specialdomstol med särskild sakkunskap inom rättsområdet och även vara mindre lämpligt när det är fråga om en prejudikatdom- stol vars avgöranden många gånger får betydelse för andra än parterna själva. Vi har därför begränsat våra överväganden till att avse en utvidgning av ordförandens behörighet att på domsto- lens vägnar vidta förberedande åtgärder vid måls handläggning. Ordföranden bör enligt vår uppfattning få en vidgad möjlighet att fatta beslut i fråga om vilken bevisning som skall tillåtas. Beslut att avvisa bevisning enligt RB:s regler bör ordföranden själv kunna fatta. Emellertid anser vi med hänsyn till de
mycket snäva kriterier som gäller vad avser att tillåta ny be- visning i överrätt samt att denna fråga i många fall kan få betydelse för bedömningen av om_ett mål skall beviljas dispens att ordföranden inte skall ges behörighet att avvisa ny bevis- ning som åberopas i mål som fullföljts till AD. Ordföranden bör däremot få behörighet att själv hänvisa mål till tingsrätt i de fall då förutsättningarna härför föreligger enligt LRA:s regler. Ordföranden bör även själv kunna utdöma vite när kallelse vid sådan påföljd utfärdats.
Vi har även övervägt om AD:s möjligheter att sammanträda i den mindre sammansättningen med tre ledamöter, ordföranden och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan, kan utvidgas. En sådan reform måste emellertid bedömas utifrån un det uppfyller befogade krav på rättssäkerhet samt om det medför någon arbetsbesparing för AD. Enligt de nuvarande reglerna kan domstolen avgöra mål utan huvudförhandling och fatta vissa be- slut under rättegång i den mindre sammansättningen. I denna sammansättning kan AD även hålla huvudförhandling för avgörande av mål som saknar betydelse för ledningen av rättstillämpningen på domstolens verksamhetsområde och som i övrigt är av enklare beskaffenhet. Frågan om en utvidgning av de nu redovisade förut- sättningarna skall bedömas mot bakgrund av att vi föreslår en begränsning av rätten till överprövning i AD av till domstolen fullföljda mål. Denna reform innebär att antalet mål som är av den karaktären att de skulle vara lämpliga att pröva i AD i en mindre sammansättning kommer att minska. De flesta av de mål som beviljas dispens torde vara av det slaget att prövning bör ske i domstolens sjusannmnsättning. Redan detta gör att man kan ifrå— gasätta om det överhuvudtaget, med en rättegångsordning som den vi föreslår, föreligger något behov av att ändra de nuvarande reglerna. Utöver det nu anförda skälet gäller vad avser de mål som AD prövar som första domstol att det från rättssäkerhets— synpunkt, på grund av att part endast har rätt till prövning i en instans, är befogat med restriktiva regler för användningen av domstolens mindre sammansättning. Med en sådan rättegångsord
ning måste parterna försäkras en hög kvalitet på prövningen i den enda instans som de har tillgång till. Med hänvisning till de nu redovisade två skälen föreslår vi inte någon utvidgning av AD:s domförhet i tresammansättning.
Bestämmelsen om förutsättningarna för när AD i tresammansättning kan avgöra mål är utformad på sådant sätt att någon begränsning av tillämpningsområdet inte föreligger, om situationen är sådan att målet skall avgöras utan huvudförhandling. Enligt vår upp— fattning saknas det skäl att behandla mål som avgörs efter före- dragning annorlunda än mål som avgörs efter huvudförhandling. Samma förutsättningar har också i AD:s praxis fått gälla vid val av i vilken sammansättning ett mål skall avgöras. Det bör emel- lertid enligt vår uppfattning även framgå av lagregeln att för- utsättningarna är desamma för ett måls avgörande i tresamman— sättning oavsett sättet för målets avgörande.
Vi har även övervägt om det finns några andra åtgärder som kan vidtas för att förenkla AD:s arbete. Enligt de nuvarande regler- na kan domstolen förordna annan lagfaren tjänsteman vid domsto- len att hålla muntlig förberedelse. Så sker också genom att domstolen förordnar sekreterare i AD, som förvärvat tillräcklig erfarenhet inom arbetsrättens område, att hålla förberedelse i vissa mål. Enligt bestämmelserna i LRA kan emellertid sekretera- re i AD inte vid ett sådant förordnande även få behörighet att på domstolens vägnar meddela tredskodom eller i dom stadfästa förlikning. Detta innebär många gånger att handläggningen vid en sådan muntlig förberedelse blir onödigt komplicerad. Domstolens behörighet att förordna annan lagfaren tjänsteman inom domstolen bör därför utvidgas till att även avse förordnande att i visst specifierat mål meddela tredskodom eller i dom stadfästa förlik- ning.
4.4.1. Inledning
Verkningarna för AD:s arbetsläge av de åtgärder som vi föresla— git i avsnitten 4.2 och 4.3 kan inte uppskattas med någon säker- het. Man kan exempelvis inte förutse i hur många mål AD kommer att bevilja dispens eller vilka resurser en dispensprövning fordrar. Det är också svårt att uppskatta vad ett mål som full- följts till AD arbetsmässigt innebär jämfört med ett mål som AD har att pröva som första domstol. En sådan uppskattning måste bli skönsmässig och bygger inte på något statistiskt material utan endast på vår egen erfarenhet samt vad som uppgetts för oss av dem som arbetar i AD.
De reformer vi föreslagit i de föregående avsnitten berör i huvudsak endast de mål som fullföljs till AD. Detta beror på, som vi redovisat i avsnitt 4.2.4, att vi inte funnit någon möj- lig väg att i någon nämnvärd utsträckning begränsa tillström- ningen av mål som AD prövar som första domstol. De enda åtgärder som föreslås i syfte att begränsa AD:s arbetsbörda avseende denna grupp av mål gäller mål som avser tillämpningen av lagen om arbetstagares uppfinningar och mål som gäller hyrestvist där hyresvillkoren reglerats i kollektivavtal. De mål som AD prövar som första domstol utgör den absolut största gruppen av arbets- tvistmål, ca 70 procent av det totala antalet mål. Dessa mål är
dessutom mest arbetskrävande ned hänsyn till att de ofta rör komplicerade tvister. Man brukar uppskatta att de generellt fordrar minst en dubbelt så stor arbetsinsats som de fullföljda målen.
Från denna utgångspunkt har vi uppskattat att de i avsnitten 4.2 och 4.3 föreslagna reformerna ger en arbetsbesparing av omkring tio procent. Att utfallet inte blir större beror på att de mål som AD prövar som första domstol i stort sett ograverat kommer att ligga kvar i domstolen.
4.4.2 Behovet av och förutsättningarna för en förstärkning av AB
En arbetsbesparing på omkring tio procent innebär onekligen vid ett oförändrat tillflöde av mål till AD att domstolens arbetssi- tuation förbättras. Frågan är emellertid om en sådan arbetsbe- sparing är tillräcklig för att långsiktigt lösa AD:s arbetssi— tuation. Som vi nämnt i avsnitt 3 kan man inte säkert förutsäga målutvecklingen i AD. Man kan endast försöka närmare analysera de senaste årens målutveckling och se om dessa uppgifter kan utgöra underlag för ett antagande om någon tendens. Vi har dra— git den slutsatsen att man bör förutsätta att målantalet i fram- tiden förmodligen kommer att ligga på samma höga nivå eller t.o.m. öka något om åtgärder inte vidtas.
AD har under ett flertal år hållit en mycket hög arbetstakt som man inte kan utgå från att domstolen under en längre tid kan upprätthålla. Måltillströmningen till domstolen har emellertid varit så hög att domstolen trots denna höga arbetstakt varit tvungen att under senare år bygga upp balanser. Enligt vår upp— fattning skall målet vara att för AD skapa ett sådant arbetsläge att man i domstolen kan hålla en normal arbetstakt och ändå ha en viss marginal för att möta en tillfälligt ökad arbetsbelast- ning. Om man vill uppnå detta mål, vilket vi anser vara nödvän- digt, är en arbetsbesparing av omkring tio procent inte till- räcklig. Enligt vår uppskattning motsvarar den arbetsbesparingen endast den arbetsinsats utöver det normala som AD i dag upprätt— håller. Vill man även uppnå ett arbetsläge där AD inte behöver bygga upp några balanser och även har en viss marginal i sin verksamhet måste ytterligare åtgärder vidtas. Efersom vi inte kunnat finna ytterligare möjliga vägar att minska måltillström- ningen eller rationalisera domstolens arbete kvarstår endast att förstärka AD på något sätt.
AD tillskapades ursprungligen för att avgöra tvister om kollek- tivavtal. Därefter vidgades domstolens behörighet successivt genom särskild lagstiftning för att sedan genom 1974 års reform
av rättegångsordningen för arbetstvister bli behörig att anti ng- en som första domstol eller som fullföljdsinstans handlägga alla arbetstvister. När man 1974 införde den nuvarande rättegångsord- ningen för prövning av arbetstvister ville man avskaffa det tidigare gällande dualistiska systemet enligt vilket arbetstvis- ter prövades slutligt såväl i AD som i högsta domstolen för att uppnå en enhetlig rättstillämpning på arbetsrättens anråde. Man antog då att endast ett begränsat antal mål skulle fullföljas från tingsrätterna och att av de tvister som AD var behörig att pröva som första domstol en stor del skulle lösas mellan par- terna förhandlingsvägen. Man antog vid 1974 års reform att orga- nisationerna till AD endast skulle hänskjuta tvister som var av principiellt intresse eller av annan anledning var av stor bety- delse. Verkligheten har emellertid blivit en annan. Som redovi— sats i avsnitt 4.2.3 fullföljs till AD långt fler mål än vad man antog 1974 och organisationerna har bedömt betydligt fler tvis- ter vara lämpliga att hänskjuta till AD än vad man utgick från när man utformade domstolens nuvarande organisation. Dessutom förekommer det ett ganska stort antal mål där enskild arbetsgi— vare är part och där några egentliga förhandlingar mellan par- terna överhuvudtaget inte förekommit innan tvisten kommer under AD:s prövning. Ett annat moment i målutvecklingen som inte kun- nat förutses är följande. I mitten av 1970-talet trädde ett flertal nya lagar i kraft inom det arbetsrättsliga området, bland dem främst anställningsskyddslagen den 1 juli 1974 och lagen om medbestämmande i arbetslivet den 1 januari 1977. Detta innebar naturligtvis att ett stort antal tvister inom den nya lagstiftningens område kom under AD:s prövning. Emellertid har inte, som man haft anledning att räkna med, antalet tvister sjunkit efter ett inledande skede. Anställningsskyddsmålen är exempelvis lika talrika som tidigare trots att det i dag från AD finns en mycket rik praxis inom detta rättsområde.
En begränsning av rätten till överprövning i AD av mål som full- följs från tingsrätt innebär att domstolens sysslande med en fullständig prövning i dessa mål inskränks och att ett delvis nytt moment i AD:s arbete införs genom att domstolen kommer att
i inte oväsentlig utsträckning syssla med dispensprövning. De nya förutsättningarna för en rätt till överprövning i AD av de fullföljda målen och även de mycket skiftande mål som AD i dag prövar som första domstol gör det önskvärt att ge AD en möjlig— het att i större utsträckning kunna anpassa sin sammansättning efter målets karaktär och principiella betydelse.
Reglerna om AD:s sammansättning bygger på tanken att arbetsmark- nadens parter skall ges representation i domstolen vid sidan av juristdomarna för att bidra med sakkunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de rättsuppfattningar som har utbildats där. Man har velat skapa en sanlnansättning som gör att AD genom sina ledamöter får en förankring på arbetsmarknaden och dänned för- troende hos dem vilkas tvister domstolen i första hand har att pröva. Genom att AD:s ledamöter hämtats bland framträdande före— trädare för organisationerna har AD kunnat uppträda med den auktoritet som varit nödvändig för att dess avgöranden skall vinna respekt på arbetsmarknaden. Vid 1974 års reform och även vid senare reformer har det därför tillmätts stor betydelse att AD inte utvidgas så mycket att domstolens ledamöter inte kan hämtas från den begränsade grupp av framstående företrädare för organisationerna, som är en garanti för AD:s höga kvalitet och anseende. Det har också tidigare framhållits att det är av vikt att AD:s organisation hålls inom den ram att man inte riskerar en enhetlig rättstillämpning. Av samma skäl har AD inte indelats "på olika avdelningar. Ledamöterna cirkulerar inom domstolen i så stor utsträckning som möjligt. Dessa nu nämnda förutsättningar som utgjort grund för tidigare reformer är lika giltiga och väl så viktiga i dag. Att man upprätthåller detta arbetssätt är en förutsättning för att domstolen skall kunna vidmakthålla en hög kvalitet i dömandet.
Förutsättningarna för en förstärkning av AD kan sammanfattas på så sätt att domstolen inte får utvidgas så att man riskerar att det uppstår svårigheter med att upprätthålla en enhetlig rätts— tillämpning eller att rekrytera framstående ledamöter. Samtidigt föranleder de i dag mer differentierade måltyperna och den
praxis som utvecklats inom skilda rättsområden att det är önsk- värt att AD i större utsträckning kan anpassa sin sammansättning efter målens tyngd och principiella betydelse än vad nuvarande sammansättningsregler ger möjlighet till.
4.4.3 Olika alternativ till en förstärkning av AD
De alternativ som man kan tänka sig och som vi övervägt är att utvidga AD med en fjärde ordförande eller att ändra vice ordfö- randetjänsten i domstolen till en heltidstjänst eller i sista hand att utvidga AD med en fjärde ordförande men att kombinera detta med delvis ändrade sammansättningsregler bl.a. i syfte att underlätta för domstolen att upprätthålla en enhetlig rättstill- lämpning. Vi har övervägt samtliga alternativ och stannat för att det sistnämnda alternativet är det som bäst uppfyller förut- sättningarna för en förstärkning av AD inom dess nuvarande orga— nisation.
Enligt LRA:s nuvarande regler uppgår det totala antalet ledamö— ter i AD till 23 stycken, vilka fördelar sig på tre ordförande, fyra vice ordförande, tre ledamöter med särskild insikt i för- hållandena på arbetsmarknaden samt tretton ledamöter från ar— betsmarknadens organisationer. De tre ordförandena samt, som en provisorisk förstärkning, även en av vice ordförandena är hel- tidsanställda medan övriga ledamöter har andra heltidssyssel— sättningar och utför sitt uppdrag som ledamot i AD bredvid sina ordinarie arbetsuppgifter. Vid förfall för ordförande är endast vice ordförande kompetent att i alla avseenden träda i ordfö- randens ställe. I den dömande verksamheten är de tre ordförande- na likställda.
Enligt huvudregeln sammanträder AD normalt med sju ledamöter, vilket även är den sammansättning som klart dominerar avseende de mål som AD prövar som första domstol. Under vissa förutsätt- ningar är AD domför i en mindre sammansättning med tre ledamö- ter, ordförande och en ledamot från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan. I denna sammansättning är AD behörig att avgö-
ra mål efter huvudförhandling, om målet saknar betydelse för rättstillämpningen på domstolens verksamhetsområde och om det i övrigt är av enklare beskaffenhet. AD kan även i den mindre samansättningen avgöra mål utan huvudförhandling och fatta vissa beslut under rättegången.
Ett sätt att förstärka AD skulle vara att göra som skett vid tidigare reformer nämligen att utöka domstolen med ytterligare en ordförande. En sådan lösning skall emellertid ses mot bak- grund av att enligt den nuvarande ordningen ordförandena är i alla avseenden likställda i den dömande verksamheten, vilket innebär att en ordförande aldrig tjänstgör tillsammans med en annan ordförande. Detta förhållande ställer särskilda krav på samverkan mellan ordförandena för att domstolen skall kunna
upprätthålla en enhetlig rättstillämpning. Kraven på denna sam- verkan samt den tid som måste tas i anspråk härför har emeller- tid ökat i takt med att antalet ordförande blivit fler. Skulle man nu utöka domstolen med en fjärde ordförande och bibehålla oförändrade sammansättningsregler skulle detta medföra att ännu mer tid fick avsättas till samverkan mellan ordförandena samti- digt som de praktiska svårigheterna att samordna verksamheten skulle bli större. Enligt vår uppfattning skulle risken vara ganska stor för att domstolen med så många ordförande som fyra inte skulle klara av en i alla situationer tillfredsställande samverkan vad avser AD:s rättstillämpning. Av dessa skäl har vi dragit den slutsatsen att en ordning som enbart innebär att domstolen utökas med ytterligare en ordförande inte uppfyller de krav som måste uppfyllas för att AD skall kunna bibehålla sin höga kvalitet i dömandet och sin auktoritet inom arbetslivet.
Som ett ytterligare alternativ har vi även övervägt att ändra vice ordförandetjänsten till en heltidstjänst i domstolen. Häri— genom skulle denne på ett helt annat sätt bli tillgänglig för arbetsuppgifter i domstolen och kunna på ett effektivt sätt avlasta ordföranden en del av bl.a. den förberedande handlägg— ningen av målen. Vice ordförande skulle i ett sådant fall även kunna ta ett helt annat ansvar för domskrivningen, som är en
tung arbetsuppgift för ordföranden. Denna lösning är också den vi valde när vi föreslog en provisorisk förstärkning av AD i avvaktan på att en mer långtgående reform av rättegångsordningen för arbetstvister kunde träda i kraft. Vid en närmare analys av innebörden av en reform ned vice ordförandetjänsten på heltid i domstolen har vi emellertid funnit att det finns skäl som talar emot en sådan permanent ordning. 1 dag rekryteras vice ordföran— dena från en grupp av högt kvalificerade jurister vilka oftast har höga tjänster inom statsförvaltningen. En förutsättning för att man kunnat rekrytera från denna grupp av kvalificerade ju- rister har varit att vice ordförandeskapet i AD är en syssel- sättning som upprätthålls bredvid dennes ordinarie arbetsuppgif- ter. Eftersom vice ordföranden är den enda ledamot som har full kompetens att i alla avseenden ersätta ordförande är det av stor vikt att dessa ledamöter har en hög juridisk kompetens. AD:s ordförande har också många gånger rekryterats från gruppen av vice ordförande. Om man permanent skulle låta vice ordföranden tjänstgöra på heltid i AD är det vår uppfattning att man i ett väsentligt avseende skulle ändra förutsättningarna för dunsto— len. Till dessa tjänster kan man då inte räkna med att få juris— ter på den nivå som det är fråga om i dag. Detta skulle utgöra en betydande nackdel för domstolen. Särskilt måste beaktas att det är en vice ordförande som träder i ordförandens ställe vid förfall för denne. På vice ordförandena bör därför i princip ställas samma kompetenskrav som på ordförandena. Vi har således funnit att det inte är lämpligt att permanent förstärka AD genom att ändra vice ordförandetjänsten till en heltidstjänst. En sådan ordning skulle enligt vår mening kunna inge betänklighet avseende rättssäkerheten.
4.4.4 En utvidgning av AD med en fjärde ordförande och ändrade sammansättningsregler
Vi har således komnit fram till att de-nu redovisade alternati- ven att utvidga domstolen med en ytterligare ordförande eller att ändra vice ordförandetjänsten till en heltidstjänst är lös—
ningar som av olika skäl inger betänkligheter. Vi har i stället övervägt om inte en utvidgning av AD med en ordförande kan kom- bineras med ändrade sammansättningsregler som ger domstolen en ökad möjlighet att anpassa sammansättningen efter målets svårig— hetsgrad och principiella betydelse och samtidigt på ett enkelt sätt ger AD ett instrument att genom sin sammansättning i vissa mål upprätthålla en enhetlig rättstillämpning. Den ordning vi tänkt oss för att uppfylla dessa villkor är att AD tillförs en fjärde ordförande men med delvis ändrade sammansättningsregler för domstolen. De enklare målen som saknar betydelse för rätts- tillämpningen på domstolens verksamhetsområde, exempelvis mindre komplicerade anställningsskyddsmål, skall som i dag prövas i domstolens tresammansättning. Domstolens sjusammansättning ges emellertid för vissa mål en ändrad sammansättning. För de mål som är av principiellt intresse på arbetsrättens mnråde eller som annars är av stor betydelse för arbetsmarknadens parter skall i domstolen utöver den ordförande som har målet på sin rotel och som berett målet till huvudförhandling, ingå någon av de tre andra ordförandena. Den av de två ordförandena vars mål är uppe till prövning skall upprätthålla ordförandeskapet vid huvudförhandlingen. Genom en sådan ordning bibehåller man ordfö- randenas i alla aVSeenden lika ställning i den dömande verksam— heten. Som tredje ledamot skall vid denna sjusammansättning tjänstgöra vice ordförande. Mål som inte är av principiellt intresse eller av annan särskild betydelse för arbetsmarknaden och som inte är av den karaktären att målet skall prövas i AD:s tresammansättning, prövas på samma sätt som i dag i AD:s normala sjusammansättning.
Genom att AD tillförs en ytterligare ordförande ökar domstolens kapacitet att sköta de förberedande åtgärderna vid måls hand- läggning och att avgöra mål i AD:s normala sjusammansättning och tresammansättning. Genom de ändrade sammansättningsreglerna för Sjusammansättningen vid prövningen av principiellt eller i annat avseende viktiga mål, höjer man AD:s kompetens vid avgörandet av dessa mål samtidigt som man härigenom på ett enkelt sätt skapar garanti för kontinuitet och en enhetlig rättstillämpning vid
prövningen av dessa tvister. I dessa tvister kan den andre ord— föranden också ta mer aktiv del i domskrivningen än vad som i dag är möjligt med endast en utanför domstolen stående vice ordförande.
Vid ett närmare övervägande av domstolens sammansättning i övrigt vid en sammansättning med två ordförande har vi ansett att vice ordförande skall tjänstgöra som tredje ledamot. Denna lösning har vi stannat för främst av två skäl. Genom att för de viktigaste målen ändra AD:s sammansättning till att bestå av två ordförande stärker man inflytandet i domstolen för de jurister som har denna arbetsuppgift som sin heltidstjänstgöring. En sådan ordning tycker vi är till fördel genom att, som redovisats tidigare i detta avsnitt, det utgör en garanti för kontinuiteten och enhetligheten i domstolens rättstillämpning samtidigt som man genom att den andre ordföranden finns tillgänglig i domsto- len ger ökade möjligheter till tankeutbyte mellan ordförandena vid handläggningen av målet och domskrivandet. Emellertid inne— bär denna i och för sig fördelaktiga starka konstellation för ordförandena att det finns ett behov av att delvis som motvikt i domstolens sammansättning låta ingå en kvalificerad utifrån komnande jurist som självständigt kan hävda sin uppfattning. Denna roll kan mycket väl upprätthållas av de kvalificerade jurister som i dag tjänstgör som vice ordförande. Med hänsyn till betydelsen av en sådan kombination har vi stannat för att det är av större vikt att vice ordförandenas ställning inte försämras i domstolen än att den tredje ledamoten bibehåller sin ställning. Ett ytterligare argument för den ordning vi nu före- slagit är att vice ordföranden är den ende ledamot i domstolen som fullt ut har behörighet att ersätta ordförande vid förfall. Det är på grund härav av vikt att man ser till att dessa leda- möter får delta i prövningen av alla de mål som AD handlägger så att de förvärvar erfarenhet av AD:s verksamhet i dess helhet.
De mål som enligt vårt förslag skall prövas i sammansättningen med två ordförande är mål som är av principiellt intresse på arbetsrättens område eller av annan särskild betydelse för ar-
betsmarknadens parter. Till denna kategori hänförs flertalet kollektivavtalstolkningsmål, mål om fredsplikt och föreningsrätt samt viktigare mål rörande tillämpningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Av betydelse vid bedömningen av om ett mål skall föras till denna särskilda kategori är du det finns en väl ut- vecklad praxis inom det lagstiftningsområde som tvisten rör. Exempelvis är enligt vår bedömning det normala anställnings— skyddsmålet inte att hänföra till denna särskilda grupp. Ytter- ligare ett faktum som är av betydelse för till vilken kategori ett mål skall föras är om domstolens avgörande av tvisten får betydelse för andra än de enskilda parterna. Exempel härpå är mål om kollektivavtalstolkning där AD:s avgörande av tvisten får betydelse för alla som är bundna av avtalet. I normalfallet bör därför ett kollektivavtalstolkningsmål föras till den grupp av mål som prövas i domstolens sammansättning med två ordförande. Även ett sådant förhållande som att ett mål, utan att det är särskilt rättsligt komplicerat, väcker stor uppmärksamhet bör kunna föranleda att tvisten hänförs till gruppen kvalificerade mål. Exempel härpå är strejkmålen. Även mål som rör de grund- läggande reglerna för arbetsmarknadsparternas förhållande till varandra såsom tvister om fredsplikten och föreningsrätten är mål som enligt vårt förslag skall skiljas ut för en prövning i AD:s mest kvalificerade sammansättning. Bedömningen av till vil- ken kategori ett mål skall föras skall göras av den ordförande på vars rotel målet handläggs. Mot ordförandens beslut i samman- sättningsfrågor skall talan inte kunna föras. Detta utesluter dock inte att AD i sin arbetsordning föreskriver att ordföranden före ett beslut kan samråda med organisationsledamöterna. För att ordningen med en ny kvalificerad sammansättning skall komma till sin rätt på bästa sätt bör ordförandena som tjänstgör till— sammans varieras efter ett särskilt schema.
Den nu föreslagna nya regeln om AD:s sammansättning i de kvali— ficerade målen är inte avsedd att vara begränsad till de mål som domstolen har att pröva som första domstol. Denna sammansättning kan även förekomma vid prövning av mål som fullföljts från tingsrätt när målet, enligt ordförandens bedömning, är att hän—
föra till den kvalificerade gruppen av mål. Den ändrade regeln om AD:s sammansättning inverkar inte på frågan om ett måls pröv- ning vid huvudförhandling i sjusamansättning skall ske i dom- stolens s.k. särskilda sammansättning eller allmänna sammansätt- ning. Avgörande för denna fråga är, oavsett om i AD:s samman- sättning skall ingå två ordförande eller en ordförande, huruvida målet huvudsakligen har betydelse för endast visst förhandlings- område respektive om målet är av allmän betydelse för förhållan— dena på arbetsmarknaden.
Den nu föreslagna förstärkningen innebär att domstolens kapaci- tet att avgöra mål utökas. Förslaget innebär dock inte någon ökad belastning på övriga ledamöter. Antalet förhandlingar konh mer inte att öka i den utsträckning att det för närvarande finns skäl att utöka antalet övriga ledamöter i domstolen.
Med hänsyn till att det utökade antalet ordförande inte innebär någon förändring av relationerna mellan antalet ledamöter som vid domstolens sammanträde i plenum deltar från arbetsgivar- och arbetstagarsidan eller medför att organisationsledamöterna kom— mer i minoritet i förhållande till de övriga ledamöterna medför åtgärden inte att någon ändring behöver vidtas i den bestämmelse i lagen som reglerar AD:s samansättning vid sådant samanträ- de.
Genom en förstärkning av AD med en fjärde ordförande och delvis ändrade sammansättningsregler för domstolen på det sätt som vi föreslagit uppnår man enligt vår mening en ökad kapacitet för domstolen att avgöra inkomna mål samtidigt som man för de mest kvalificerade målen stärker domstolens kompetens samt gör det möjligt för domstolen att genom sin sammansättning i de princi- piella målen upprätthålla en kontinuitet i dömandet och en en- hetlig rättstillämpning.
4.5 Utrymmet för en utvidgning av AD:s behörighet till att överpröva beslut i lönegarantiärenden__u_
l direktiven har vi ålagts att även överväga om det finns någon grupp av mål som lämpligare handläggs enligt rättegångsordningen för arbetstvister. Särskilt har omnämnts att det bör övervägas om det inte vore ändamålsenligt att låta avgöranden i lönegaran- tifrågor överprövas i AD. Denna fråga har även varit uppe till övervägande i lönegarantiutredningen som i betänkandet Ny löne- garantilag (SOU 1986:9) uttalat att starka skäl talar för att sådana arbetstvister som ytterst rör lönegarantiersättning bör kunna överprövas i AD. Lönegarantiutredningen har emellertid på grund av att man ansåg det oklart huruvida AD hade utrymme för att vara överinstans för ytterligare mål grupper lämnat frågan att övervägas vidare i ett annat sammanhang.
Den nuvarande instansordningen för prövning av lönegarantiären- den är kronofogdemyndighet och hovrätt. Hovrättens beslut kan inte överklagas. Denna ordning gäller när krav på ersättning enligt lagen om statlig lönegaranti görs gällande i konkurser utan bevakningsförfarande. I övriga konkurser prövas i dag krav på sådan ersättning av konkursförvaltaren och vid tvist inom konkursförfarandet i den s.k. jävsprocessen. Hur prövningen i framtiden skall ske av krav på ersättning enligt den statliga lönegarantin är för närvarande under övervägande inom regerings— kansliet. Ett alternativ som därvid övervägs är att låta kro- nofogdemyndighet pröva samtliga krav på ersättning enligt den statliga lönegarantin. På grund härav är det således inte möj— ligt att för någon längre tid framöver uppskatta vilken arbets- börda det skulle innebära för AD om man införde en ordning med rätt till överprövning i AD av lönegarantiärenden. Om man emel- lertid utgår från den nuvarande ordningen, varvid AD endast skulle överpröva lönegarantiärenden där prövningen inte sker inom konkursförfarandet, kan man konstatera att redan en sådan ordning skulle medföra en ansenlig arbetsbörda för domstolen. Om man som vägledning för vilket antal ärenden det kan bli fråga om utgår från hur många ärenden som i dag handläggs av hovrätterna
rör det sig om drygt 200 ärenden om året. Även om man skulle införa en ordning, som innebar att dessa ärenden också skulle omfattas av de föreslagna reglerna om en begränsning av rätten till överprövning i AD av dit fullföljda mål, skulle detta på grund av den höga fullföljdsfrekvensen ändå medföra att AD fick avsätta stora resurser för dispensprövningen i dessa ärenden. I förhållande till AD:s relativt begränsade organisation skulle detta medföra en så stor arbetsbörda för domstolen att resurser saknas att i AD:s nuvarande organisation pröva dessa ärenden. Frågan om införandet av AD som överinstans för lönegarantiären- den är också att bedöma utifrån hur stor andel av dessa ärenden som rör tvistefrågor som vanligtvis handläggs i AD och där dom- stolens särskilda sammansättning gör det ändamålsenligt att AD prövar ärendena. De tvistefrågor som det främst kan röra sig om är arbetstagarbegreppet, tillämpningen av anställningsskyddsla— gen och avtalstolkning inom arbetsrättens område. Vid en genom- gång av ett slumpvis utvalt antal lönegarantiärenden som hand- lagts i Svea hovrätt har vi emellertid kunnat konstatera att en majoritet av ärendena inte rör sådana tvistefrågor där AD:s sär- skilda sammansättning motiverar att ärendet prövas av denna domstol.
Av det ovan redovisade har vi dragit den slutsatsen att - även med beaktande av de ändringar som vi nu föreslagit för att mins- ka domstolens arbetsbörda - AD:s förhållandevis begränsade orga- nisation inte har något utrymme för att överpröva lönegaranti-
ärenden. Därutöver anser vi det vara omotiverat att införa AD generellt som överinstans för dessa ärenden med hänsyn till att ett flertal av ärendena rör tvistefrågor som inte fordrar AD:s specialkunskap. De ärenden där det skulle vara motiverat och önskvärt med en överprövning i AD gäller arbetstagarbegreppet som är en central arbetsrättslig fråga. Det finns emellertid inte något enkelt sätt varigenom man kan särskilja dessa ärenden från övriga lönegarantiärenden.
4.6 Överväganden i samband med en teknisk översyn av LRA
4.6.1. Allmänna synpunkter
1 LRA regleras rättegången i arbetstvister i tingsrätt och i AD. Denna reglering kompletteras genom en hänvisning i LRA av de regler som gäller enligt RB eller annan författning om rätte- gången i dispositiva tvistemål. Sedan LRA tillkom 1974 har rät- tegångsförfarandet vid de allmänna domstolarna varit föremål för en översyn som lett till relativt omfattande ändringar av RB:s regler. Vi har vid den tekniska översynen övervägt om dessa nya regler bör föranleda några ändringar i LRA. Vi har även utifrån de nyheter som införts i RB övervägt om det finns skäl att infö— ra motsvarande regler för rättegången i arbetstvister.
Med hänsyn till innehållet i artikel sex i den europeiska kon- ventionen om mänskliga rättigheter, som Sverige anslutit sig till, har vi observerat att en ändring bör vidtas i den bestäm— melsen i LRA som reglerar under vilka förutsättningar ett mål, som prövas av AD som första domstol, får avgöras på handlingar— na. Enligt den nuvarande regeln kan nämligen domstolen även mot parts bestsridande, om det föreligger synnerliga skäl, avgöra ett mål på handlingarna. Detta förfarande strider mot konventio- nens regler. Bestämmelsen bör därför ändras på så sätt att ett mål som AD prövar som första domstol inte kan avgöras på hand— lingarna om part motsätter sig en sådan handläggning.
Vi har också vid den tekniska översynen sett över de bestämmel- ser som reglerar AD:s handläggning av interimistiska yrkanden vid tvist om fredsplikt. Vi återkommer i det följande i avsnitt 4.6.3 till dessa överväganden.
Vi har därvid även sett över reglerna om AD:s behörighet att som första domstol pröva tvist om stridsåtgärd. Vi har då funnit att mål vari exempelvis en enskild arbetsgivare, som inte själv slutit kollektivavtal, väcker talan vid tvist om stridsåtgärd kommer under tingsrätts prövning som första domstol. Vi anser att denna ordning är otillfredsställande med hänsyn till att
rätten att vidta stridsåtgärder är så central inom arbetsrättens område. Att utvidga behörighetsreglerna för AD till att avse att domstolen alltid, oavsett partsställningen, som första domstol skall pröva tvist om stridsåtgärd, innebär ett ytterst margi- nellt tillskott av mål. Det kan uppskattningsvis bli fråga om högst ett mål vart femte år. I samband med denna ändring av behörighetsreglerna för AD föreslår vi också en redaktionell ändring av reglerna för att göra dem mer överskådliga.
4.6.2 LRA och reformen av RB
LRA reglerar rättegången i arbetstvister i såväl tingsrätt som AD. Genom en hänvisning i LRA till RB eller annan författning om rättegången i dispositiva tvistemål kompletteras LRA:s reglering av bl.a. RB:s regler.
För rättegången i tingsrätt innehåller LRA endast ett fåtal särskilda regler varför tingsrätternas handläggning av arbets- tvister i huvudsak följer samma processuella regler som gäller för dispositiva tvistemål i allmänhet.
För rättegången i AD innehåller LRA emellertid ett större antal särskilda bestänmel ser som reglerar rättegången såväl när dom- stolen handlägger mål som första domstol som när den är full— följdsinstans. För det fall RB eller annan författning för dis— positiva tvistemål är att tillämpa för rättegången i AD gäller att vad som är föreskrivit för rättegången i tingsrätt är till- lämpligt beträffande rättegången i AD som första domstol och vad som föreskrivits för rättegången i hovrätt är tillämpligt för rättegången i AD som fullföljdsinstans.
Sedan LRA:s tillkomst 1974 har rättegångsförfarandet vid allmän domstol varit föremål för en översyn, vilket bl.a. lett till väsentliga ändringar av de bestämmelser som reglerar rättegången för dispositiva tvistemål i tingsrätt och hovrätt. De ändringar som genomförts har främst haft till syfte att göra det möjligt
att i högre grad än tidigare anpassa rättegången till vad det enskilda målet kräver och därigenom göra det möjligt för de allmänna domstolarna att driva verksamheten snabbare och billi— gare.
Genom hänvisningen i LRA till reglerna i RB gäller redan en del av de nya bestämnelserna i RB för rättegången i arbetstvister. Vid reformerna av RB har emellertid endast ett par mindre änd- ringar vidtagits i LRA för att i nödvändiga delar anpassa lagens regler till ändringarna i RB. Några överväganden i övrigt har inte gjorts avseende i vad mån de nya reglerna för rättegången för dispositiva tvistemål bör påverka rättegångsordningen i arbetstvister. "
Vi har i första hand övervägt huruvida de nya bestämmelserna i RB genom LRA:s hänvisning till RB medför att några ändringar bör vidtas i LRA i syfte att undvika dels dubbelreglering dels en rättegångsordning för arbetstvister som är mindre lämplig. Vi har vidare övervägt om det finns skäl att ändra de bestämmelser i LRA som särskilt styr rättegången i arbetstvister så att rät- tegångsförfarandet för arbetstvister anpassas till vad som gäl- ler för handläggningen av dispositiva tvistemål i allmänhet. Dessa överväganden har vi gjort med beaktande av de särskilda förutsättningar som gäller för rättegången i arbetstvister vil- ket medför att delvis andra utgångspunkter gäller för handlägg- ningen av dessa tvister. Det förhållandet att många arbetstvis— ter är av intresse inte bara för parterna i målet och att AD är prejudikatdomstol medför att delvis andra kriterier gäller för hur rättegångsreglerna bör utformas. Även den särskilda parts- ställning som föreligger i flertalet arbetstvister innebär att inte samma bevekelsegrunder gör sig gällande för att införa vissa bestämmelser som reglerar rättegången i allmän domstol.
Reformerna för de dispositiva tvistemålen i allmän domstol har bl.a. inneburit att tingsrätterna fått en möjlighet att på ett enkelt sätt avgöra mål utan att stämning på svaranden dessför- innan utfärdats när det är uppenbart att kärandens talan är
ogrundad. Motsvarande möjlighet har även införts för överrätter- na att avgöra mål utan att utfärda föreläggande om genmäle om det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad. Vidare har tingsrätterna fått större valfrihet mellan muntlig och skriftlig handläggning under förberedelsen. I huvudförhandlingsmål har också de s.k. omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna mju— kats upp bl.a. genom att möjligheten att ta upp bevisning utom huvudförhandling vidgats samt genom att rätten under vissa för— utsättningar har fått möjlighet att sedan huvudförhandlingen avslutats inhämta ytterligare utredning. Det ställs numera också större krav på innehållet i en ansökan om stämning och i ett svaromål. Det har också införts en möjlighet att förelägga sva- randen att inkomma med ett motiverat skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom.
Genom att LRA endast innehåller ett fåtal särskilda regler för rättegången i arbetstvister i tingsrätt gäller de nu redovisade bestämmelserna redan för denna rättegång. Enligt vår uppfattning föreligger det inte heller några skäl som motiverar att andra regler, utöver de fåtal särskilda bestämmelser som redan nu finns i LRA, gäller för rättegången i arbetstvister i tings- rätt.
För rättegången i AD finns vissa gemensamma bestämmelser som gäller oavsett om AD handlägger en tvist som första domstol eller som fullföljdsinstans. Dessa bestämmelser reglerar bl.a hur omröstningen till dom eller beslut skall gå till samt vad som får läggas till grund för domstolens dom eller beslut. Inne- börden av den sistnämnda regeln och den praxis som utvecklats för rättegången i AD är att dessa redan innefattar en uppmjuk- ning av de s.k. omedelbarhets- och koncentrationsprinciperna som är i linje med de reformer som genomförts för rättegången i de allmänna domstolarna. Eftersom RB:s regler numera överensstämmer med vad gom gäller enligt LRA bör man för att undvika en dubbel- reglering enligt vår mening kunna upphäva de särskilda bestäm- melserna som finns i LRA och låta RB:s regler bli direkt till— lämpliga för rättegången i AD.
Vad gäller rättegången i AD som fullföljdsinstans är, vid över- vägandet om reformen av rättegången i allmän domstol bör medföra några ändringar av dessa regler i LRA, delvis andra utgångspunk— ter att beakta på grund av vårt förslag om en begränsad rätt till överprövning i AD av till domstolen fullföljda mål. Genom begränsningen av denna rätt effektiviseras AD:s handläggning av dessa tvister på ett sådant sätt att skäl inte föreligger att utifrån detta kriterium ändra bestämmelserna på samma sätt i LRA. Emellertid innebär införandet av en dispensprövning i AD att RB:s bestämmelser som reglerar förfarandet vid dispenspröv- ningen i hovrätt i mål om mindre värden bör delvis bli direkt tillämpliga för rättegången i AD som fullföljdsinstans. För att därvid undvika en onödig dubbelreglering bör ett antal bestäm— melser i LRA upphävas.
Utöver nu angivna ändringar som följer av att man inför en dis- pensprövning bör för rättegången i AD som fullföljdsinstans införas den enligt RB befintliga möjligheten att utan att utfär- da föreläggande om genmäle avgöra ett mål om det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad. Med hänsyn till att tingsrätt har en motsvarande möjlighet att utan att utfärda stämning på svaranden avgöra ett mål om kärandens talan är uppenbart ogrun- dad ter det sig logiskt att AD har samma möjlighet att om part klagar mot tingsrättens dom avgöra målet utan att ett föreläg- gande om att inkomma med genmäle utfärdas. AD:s praxis har också varit att man i detta avseende tillämpat RB:s bestämmelser fram— för LRA:s särskilda regel om att svaranden alltid skall föreläg- gas att inkomma med genmäle.
För rättegången i AD som första domstol innehåller LRA ett stör— re antal särskilda bestämmelser som reglerar rättegången därstä— des. Således innehåller LRA bl.a. särskilda bestämmelser för vad en ansökan om stämning skall innehålla samt hur förberedelsen av målet skall gå till. Därutöver innhåller LRA särskilda regler om hur part och ställföreträdare för part skall kallas till samman- träde för muntlig förberedelse eller huvudförhandling samt när part kan kallas till sammanträde och huvudförhandling vid på-
följd av tredskodom. Utöver de reformer i RB som redan på grund av hänvisningen i LRA är tillämpliga för rättegången i AD som första domstol bör enligt vår uppfattning vissa ändringar vidtas i LRA för att anpassa dess regler efter vad som gäller för rät- tegången i dispositiva tvistemål i allmänhet. Bestänmel serna om vad en ansökan om stämning skall innehålla bör enligt vår upp- fattning anpassas efter vad som gäller för tvistemål i allmän— het. Detta innebär att större krav ställs på vad en ansökan om stämning skall innehålla genom att all bevisning, även muntlig, som part känner till, skall anges i ansökan. Vidare skall i ansökan även anges vad som skall styrkas med varje särskilt bevis. Härigenom uppnår man en effektivare förberedelse och att det för part på ett tidigt stadium blir nöjligt att ta ställning till vilket behov av bevisning som föreligger. Enligt vår upp- fattning bör även den i RB givna möjligheten att förelägga sva- randen att inkomma med ett motiverat skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom införas för rättegången i AD. En motsva— rande bestämmelse för rättegången i AD skulle fylla en funktion genom att man inte blev tvungen att kalla till muntlig förbe— redelse för att kunna meddela tredskodom. Detta skulle göra handläggningen av vissa mål effektivare samtidigt som kärande- parten skulle besparas olägenheten att inställa sig till en förhandling. Att märka är att införandet av en sådan bestämmelse inte avser att ändra de förhållanden under vilka domstolen trots föreläggande med påföljd om tredskodom ändå kan välja att vidta åtgärder för fortsatt förberedelse eller sätta ut målet till huvudförhandling. De nu angivna ändringarna bör delvis kunna genomföras genom att man upphäver LRA:s särskilda bestämmelser som reglerar förfarandet, varvid på grund av hänvisningsbestäm- melsen i LRA, RB:s regler blir direkt tillämpliga även för rät— tegången i AD.
4.6.3. AD:s handläggning av interimistiska yrkanden rörande parts bundenhet av fredsplikt
Enligt 5 kap. 3 $ LRA gäller RB:s regler om dispositiva tviste— mål i tillämpliga delar för rättegången i AD. Härav följer att domstolen i fråga om interimistiska beslut har att tillämpa de allmänna bestämmelserna i 15 kap. RB, om inte särskilda lagreg— ler gäller. Sådana särskilda lagregler finns bl.a. i 69 S MBL, 34, 35 och 36 55 LAS, 12 5 lag (1974:358) om facklig förtroende- mans ställning på arbetsplatsen och 17 kap. 2 och 3 SS LOA. Det föreligger inte skäl att i detta sammanhang gå in på dessa sär- skilda lagregler om interimistiska beslut inom arbetsrätten. Däremot bör enligt vår uppfattning de bestämmelser som reglerar AD:s handläggning av interimistiska yrkanden i fråga om parts bundenhet av fredsplikt och tillåtligheten av stridsåtgärd ana— lyseras och ses över.
De grundläggande reglerna om fredsplikt på grund av kollektivav— tal återfinns i 41 S i MBL. I denna paragraf har för en part som är bunden av kollektivavtal ställts upp förbud mot stridsåtgär— der i vissa fall. Stridsåtgärder är i princip tillåtna i andra fall än de i lagen angivna. Av 41 5 framgår vidare att parterna på arbetsmarknaden kan med bindande verkan träffa avtal om läng- re gående fredsförpliktelser än som följer av lagen. Enligt bestämmelsen är det i tre närmare angivna fall otillåtet för arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal att vidta stridsåtgärd; nämligen dels om den vidtas utan behö- rigt beslut av den organisation som har träffat kollektivavtalet på den angripande sidan, dels om åtgärden strider mot ett kol— lektivavtal i vilket en part har åtagit sig en mer vidsträckt fredsplikt än den som föreskrivs i 41 S i övrigt, dels om åtgär- den vidtas i ett eller flera av vissa i bestämmelsen uppräknade olovliga syften. Reglerna om fredsplikt i MBL är även tillämpli- ga inom den offentliga sektorn av arbetsmarknaden. Utöver dessa bestämmelser har i 3 kap. i LOA tagits in vissa regler - bl.a. med vissa begränsningr med avseende på stridsåtgärdernas form och syfte — som gäller oavsett om kollektivavtal har träffats och som är tillämpliga i princip jämsides med MBL:s regler.
Bestämmelsen i 41 S MBL anses betyda att stridsåtgärd inte får vidtas om tvist råder mellan parterna huruvida fredsplikt före— ligger. För en angripande part blir följden av att motparten i god tro gör en s.k. fredspliktsinvändning att parten är förhind- rad att utlösa sin stridsåtgärd. Parten tvingas genom invänd- ningen att ta initiativet till att tvisten om fredspliktens omfattning prövas rättsligt och måste avvakta domstolens avgö— rande. Det är att märka att en invändning om fredsplikt inte torde berättiga den angripande parten till något skadestånd även_ om invändningen senare visar sig vara felaktig (se AD 1936 nr 9 och 1949 nr 75). Att det förhåller sig så har sin grund i att en invändning om fredsplikt inte utgör något kontraktsbrott som kan grunda rätt till skadestånd och inte heller innefattar brott mot någon bestämmelse i lag.
Den nu redovisade följden för den angripande parten av att det görs en fredspliktsinvändning har emellertid när en sådan in- vändning grundar sig på bestämmelserna i MBL eller i kollektiv— avtal genom AD:s praxis blivit mindre ingripande. Domstolen har nämligen på talan av den angripande parten ansett sig kunna göra en preliminär prövning av frågan om det föreligger fredsplikt och, om prövningen utfallit så, i ett interimistiskt beslut tillåtit stridsåtgärden (se AD 1978 nr 64 och AD 1979 nr 102).
Möjligheten att vid en fredspliktsinvändning enligt MBL meddela interimistiskt beslut för det fall stridsåtgärden bedöms vara tillåten bygger, genom hänvisningen i 5 kap. 3 5 i LRA, på RB:s bestämmelser i 15 kap. om kvarstad m.m. Bestämmelserna i detta kapitel, som fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1982, syftar främst till att säkerställa värdet av en kommande doms verkställighet när en part har en fordran eller ett anspråk på motparten. Bestämnelserna ger emellertid genom 3 S i kapitlet även ett visst utrynne för att vid en fastställelsetalan meddela beslut som provisoriskt ordnar parternas rättsförhållanden i avvaktan på den slutliga domen. Förutsättningarna för att ett sådant beslut skall kunna meddelas är att part visat sannolika skäl för sin talan och att det föreligger starka skäl för att
låta part komma i åtnjutande av sin rätt innan domstolen slut- ligt avgjort tvisten. Vid bedömningen av om tillräckliga skäl föreligger för att ge ett provisoriskt beslut har domstolen enligt motiven att göra en avvägning mellan parternas intressen.
Någon motsvarande möjlighet att begränsa verkan av en freds- pliktsinvändning föreligger emellertid inte när sådan invändning görs under åberopande av de särskilda reglerna i 3 kap. 1 LDA om förbud mot stridsåtgärder. I 3 kap. 2 S i denna lag anges nämli- gen att vid tvist stridsåtgärd inte får vidtas förrän frågan slutligt avgjorts av AD. (Se AD 1983 nr 129). Denna bestännmlse i LOA infördes efter förslag av arbetsrättskomnittén. Som skäl angavs att en särskild regel behövdes för att undvika att en otillåten stridsåtgärd vidtogs till följd av en felaktig upp- fattning om rättsläget. Bestänmelsen i 3 kap. 2 S i LOA ansågs då också ligga i linje med motsvarande regler i MBL. Bestämmel- sen i LOA grundade sig således inte på några överväganden som hänförde sig till den materiella regleringen i LOA av fredsplik—
ten.
Bestämmelsen i 3 kap. 2 5 LDA har fått till följd att domstolens handläggning av interimistiska yrkanden när part åberopar LDA:s särskilda reglering komnit att avvika från vad som gäller vid handläggning av sådant yrkande när fråga är om tillämpningen av MBL:s bestämmelser om fredsplikt. En sådan avvikelse i handlägg— ning är enligt vår uppfattning inte motiverad och har uppenbar— ligen inte heller varit avsedd när bestämmelsen i LOA tillkom. Intresset av att ofördröjligen få till stånd en rättslig pröv— ning av rättsläget är lika starkt vare sig invändningen om fredsplikt grundar sig på bestämmelserna i MBL eller i LOA. Några särskilda skäl som hänför sig till de materiella reglerna i LOA som kan motivera en särbestämmelse vid handläggningen av interimistiska yrkanden är enligt vår uppfattning svåra att finna.
AD:s prövning av frågan huruvida i ett konfliktläge fredsplikt _råder präglas enligt vad erfarenheten visar i hög grad av det
anspråk på skyndsam handläggning som den angripande parten re- ser. Även motparten brukar regelmässigt ha ett starkt intresse av att klarhet bringas utan dröjsmål i det osäkerhetstillstånd som har uppstått genom att stridsåtgärd varslats men tvist upp- stått i frågan huruvida fredsplikt råder. Det har i praktiken ofta visat sig vara möjligt för AD att i rimlig utsträckning tillmötesgå parternas önskemål om en skyndsam handläggning genom att huvudförhandling i tvisten hålls med kort varsel och att domstolen vid huvudförhandlingens slut då tvistefrågan kan sä- kert överblickas yttrar sig i fredspliktsfrågan genom ett inte- rimistiskt beslut. Domstolen kan med en sådan handläggningsord- ning lämna ett beslut i fredspliktsfrågan utan dröjsmål men får ändå rådrum att utforma den slutliga domen utan tidspress. Ett sådant förfarande kan med de nuvarande reglerna emellertid inte tillämpas inom området för 3 kap. 2 S i LOA.
Mot bakgrund av de nu redovisade skälen anser vi att bestämmel— sen i 3 kap. 2 S LOA bör ändras så att utrymme ges för att med tilllämpning av RB:s regler i 15 kap. meddela interimistiskt beslut i fråga om stridsåtgärds tillåtlighet enligt LOAzs reg- ler. Sådant beslut bör emellertid som huvudregel först meddelas sedan huvudförhandling i målet förevarit.
Enligt vår mening bör i klarhetens intresse även fredspliktsreg— lerna i MBL kompletteras med en uttrycklig bestämmelse om att vid tvist om stridsåtgärds tillåtlighet åtgärden inte får vidtas förrän tvisten har avgjorts slutligt och att denna föreskrift inte hindrar beslut enligt 15 kap. RB.
5 KOSTNADSFRÅGOR
Våra förslag innebär en kostnad för staten motsvarande kostnaden för ytterligare en ordförande i AD. Det uppstår däremot inga kostnader för ytterligare sekreterare eller kontorspersonal eller för lokaler eller annat sådant. Den ytterligare kostnaden för en ordförande motsvaras inte av några kostnadsbesparingar och någon finansiering kan inte anvisas.
Vårt förslag att begränsa rätten till överprövning i AD av mål vari talan väckts i tingsrätt är dock ägnat att i avsevärd grad minska annars föreliggande arbetsbelastning i AD. Förslaget motverkar därmed att ytterligare kostnader uppkommer.
Kostnaden för ytterligare en ordförande skall ses mot bakgrund av de jämförelsevis ringa kostnader för staten som rättegångs- ordningen för arbetstvister innebär. De tvister som berör ar— betsmarknadens organisationer eller dess medlemmar klaras nämli- gen oftast upp av parterna själva under lokala eller centrala förhandlingar och parterna har för det fall man inte vid sina förhandlingar löser en tvist endast tillgång till ett rätte- gångsförfarande i en instans. Det är som vi utvecklat i avsnitt tre "Behovet av en reform" av mycket stor vikt att denna enda prövning fungerar snabbt och effektivt och med en hög kvalitet på avgörandet. Detta är en förutsättning för att man skall kunna bibehålla den nuvarande ordningen där organisationerna klarar en stor del av tvisterna själva, vilket innebär att statens kostna- der begränsas avsevärt.
Vad avser våra förslag att begränsa LRA:s tillämpningsområde samt att låta vissa besvärsmål i stället prövas av allmän dom- stol innebär dessa att de allmänna domstolarna får ett ökat antal mål att pröva. Det är dock fråga nu ett så pass ringa antal att dessa förslag inte bör medföra något behov av ytterli- gare resurser för de domstolar som i stället kommer att få hand— lägga målen.
6 SPECIALMOTIVERING
6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister_lv
2 kap. 1 5
I bestämmelsen regleras AD:s behörighet att som första domstol uppta och avgöra arbetstvister. För att dessa regler skall bli mer lättöverskådliga föreslås att bestämmelsen i 2 kap. 1 S delas upp i tre paragrafer och att vissa redaktionella ändringar vidtas. I följd härav har i första paragrafen i kapitlet angetts vilka slag av tvister som AD är behörig att pröva som första domstol. Någon ändring i sak innebär inte förslaget. I paragra- fens sista stycke har oförändrat angivits att AD är behörig domstol även när kollektivavtal tillfälligt inte gäller mellan parterna.
2 kap. 2 S
1 bestämmelsen, som reglerar när tingsrätt är behörig att pröva en arbetstvist, föreslås att första paragrafens regler om parts— ställningen i målet för AD:s behörighet som första domstol an— ges. Nuvarande andra paragrafen föreslås i stället överförd till andra kapitlets femte paragraf. I reglerna om partsställningen föreslås också vissa redaktionella ändringar för att bestämmel- sen skall bli mer överskådlig. Någon ändring i sak av reglerna föreslås inte.
I denna paragraf föreslås en helt ny regel om AD:s behörighet att som första domstol uppta och avgöra en arbetstvist. Skälet för att införa en ny bestämmelse om AD:s behörighet som första domstol har nämnare angivits i avsnitt 4.6.1 i den allmänna motiveringen. I bestämmelsen anges att AD alltid, oavsett parts- ställningen, är behörig att uppta och avgöra tvist om stridsåt- gärd. Med stridsåtgärd avses den definition som finns angiven i MBL. Paragrafens nuvarande bestämnelse, som reglerar när AD är fullföljdsinstans, föreslås överförd till kapitlets sjätte para- graf.
2 kap. 4 S
I denna paragraf föreslås att sista stycket av den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 1 S tas in. Ändringen är endast motiverad av redaktionella skäl för att göra reglerna om AD:s behörighet som första domstol mer överskådliga. Det innebär inte att det förelås någon ändring i sak av regeln. Nuvarande fjärde paragra- fen föreslås i stället få beteckningen sjunde paragrafen.
2 kap. 5 5
I denna paragraf föreslås, som angivits tidigare i specialmoti- veringen, att nuvarande andra paragrafen av kapitlet införs. 1 övrigt föreslås endast den ändring som följer av att reglerna om AD:s behörighet som första domstol nu föreslås angivna i kapit- lets tre första paragrafer.
2 kap. 6 5
I förslaget har nuvarande tredje paragrafen i kapitlet fått beteckningen sjätte paragrafen. I sak har därutöver följande ändringar av paragrafen föreslagits. Av skäl, som vi redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.5), bör endast talan mot beslut enligt lag eller författning som reglerar förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare fullföljas till AD. Talan mot övriga beslut, som exempelvis beslut under rättegång med tillämpning av RB:s eller LRA:s regler, bör i stället fullföljas i hovrätt. Paragrafen föreslås därför delvis omarbetad med ett nytt andra stycke som anger att hovrätt är överrätt när AD en— ligt första stycket inte är överrätt i en arbetstvist. I försla- gets första stycke har i första punkten angivits att AD är full— följdsinstans när talan fullföljs mot tingsrätts dom i målet. Detta innebär ingen ändring i sak av den nuvarande bestämmelsen. I andra punkten föreslås emellertid att det tas in en ny regel om att AD endast är överrätt när talan fullföljs mot beslut med stöd av bestämmelse i lag som rör förhållandet mellan arbetsgi- vare och arbetstagare angående förordnande för tiden intill det slutliga avgörandet i målet. I paragrafens sista stycke föreslås den ändring som är föranledd av att AD, av skäl som vi redovisat i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2), inte bör vara full- följdsinstans i mål som rör hyresförhållanden vilka reglerats i kollektivavtal. Hänvisningen till jordabalkens bestämmelser i 12 kap. 70 och 71 55, som föreskriver att AD är fullföljdsinstans i mål som prövats av hyresnämnd, har därvid tagits bort.
2 kap. 8 S
Paragrafen innehåller enligt vårt förslag nuvarande femte para- grafen i andra kapitlet. I övrigt föreslås endast de ändringar som följer av att enligt vårt förslag AD:s behörighet att som första domstol pröva en tvist angivits i kapitlets tre första paragrafer.
2 kap. 9 $
Paragrafen innehåller nuvarande sjätte paragrafen i andra kapit- let. I första stycket föreslås den ändring som följer av att behörighetsregerna för AD som första domstol föreslås angivna i kapitlets tre första paragrafer. I paragrafens andra och tredje stycke föreslås den ändringen att även hovrätt eller högsta domstolen kan hänvisa mål till prövning i behörig tingsrätt.
Ändringen är föranledd av att det under dessa domstolars pröv— ning, på grund av de ändrade fullföljdsreglerna för vissa be- svärsmål, kan uppkomma fråga om behörig tingsrätt. Med hänsyn till att AB, för det fall forumfrågan tas upp vid fullföljd av talan i huvudfrågan i målet, kan meddela beslut i behörighets— frågan kan inte bestämmelsen i andra stycket upphävas. Att tred- je stycket fortfarande kvarstår beror på den särskilda regeln un tidsfristen för ansökan. Någon motsvarande tidsfrist finns inte föreskriven i 10 kap. 20 S RB.
3 kap. 1 5
I paragrafen regleras AD:s sammansättning. Av skäl, som angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4.4), bör antalet ordfö- randen i AD utökas till fyra. I den föreslagna lydelsen har därför angivits att AD skall bestå av högst fyra ordförande.
3 kap. 6 $
Paragrafen reglerar AD:s domförhet. I ett nytt andra stycke föreslås en ny domförhetsregel för domstolen. I mål av princi— piellt intresse inom arbetsrättens område eller av stor betydel- se för arbetsmarknadens parter föreslås att AD skall vara domför med två ordföranden varvid den tillkommande ordföranden deltar i stället för en ledamot med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden. Vad avser skälen för den nya domförhetsregeln och för vilka mål den är tillämplig hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4.4). Den nya regeln är tillämplig i mål som prövas av AD som första och enda domstol och i mål som AD prövar som fullföljdsinstans. Det bör även påpekas att den ord- förande, på vars rotel ett mål lottats, avgör i vilken samman- sättning målet skall prövas. En regel härom finns i förordningen med instruktion för AD. Någon möjlighet för ledamot att vid måls prövning hänskjuta målet eller viss fråga till prövning i dom- stolens sammansättning enligt paragrafens andra stycke har inte föreslagits. Som framgår av paragrafens fjärde stycke bör dock
ledamot i AD:s tresammansättning vara bibehållen sin möjlighet att hänskjuta målet eller viss fråga till prövning i domstolens större sammansättning. Det är då ordföranden som har att besluta huruvida målet eller frågan skall prövas i domstolens samman- sättning enligt bestämmelsens första eller andra stycke. Den ordförande på vars rotel ett mål lottats skall föra ordet vid huvudförhandlingen i målet. En regel härom har föreslagits i förordningen med instruktion för AD.
På grund av att den nya sammansättningsregeln angivits i para- grafens andra stycke föreslås att regeln om domstolens danförhet med tre ledamöter, ordförande samt en ledamot för vardera ar- betsgivarsidan och arbetstagarsidan, flyttas till paragrafens tredje stycke. I paragrafens bestämmelse om domstolens domförhet i tresammansättning har vidare föreslagits den ändringen att samma förutsättningar som nu gäller för avgörande av mål efter huvudförhandling i denna sammansättning även skall gälla när ett mål avgörs efter föredragning.
I paragrafens fjärde stycke har, som tidigare redovisats, före— slagits den ändringen som följer av att ett mål eller en fråga som hänskjutits till domstolens sjusammansättning kan efter ordförandens beslut även prövas i domstolens nya sammansättning enligt paragrafens andra stycke.
I ett nytt femte och sista stycke av paragrafen föreslås att en regel tas in om att vid behandling av fråga om prövningstill- stånd skall tre ledamöter delta, ordföranden samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Denna bestämmelse överensstämmer med vad som för närvarande gäller vid AD:s be- handling av fråga om prövningstillstånd i mål som i tingsrätt handlagts enligt RB:s regler om mål av mindre värden. I bestäm- melsens andra mening har intagits en omröstningsregel som anger att det fordras enighet bland samtliga ledamöter för att avslå prövningstillstånd. I styckets sista mening har intagits en regel som alltid ger ordföranden möjlighet att ensam bevilja part prövningstillstånd. Eftersom det är tillräckligt att en
ledamot vill bevilja prövningstillstånd, för att ett mål skall beviljas dispens, har denna regel införts i syfte att förenkla handläggningen av dispensprövningen i de fall där ordföranden finner det helt klart att part skall beviljas prövningstill-
stånd.
3 kap. 7 S
1 paragrafen regleras ordförandens behörighet att ensam på AD:s vägnar vidta åtgärder. Bestämmelsen föreslås i första hand änd— rad på så sätt att ordförandens behörighet att själv vidta åt— gärder blir enhetlig för mål som AD prövar som första och enda domstol och mål som domstolen prövar som fullföljdsinstans. Ordförandens behörighet föreslås vidare bli utvidgad i tre av- seenden. Ordföranden föreslås få behörighet att avvisa bevisning enligt 35 kap. 7 S RB. Denna regel har tagits in i punkten fyra av bestämmelsen. I paragrafens punkt fem har tagits in en regel som anger att ordföranden är behörig att själv, när förutsätt— ningarna enligt i vårt förslag betecknat 2 kap. 9 5 första stycket i LRA är uppfyllda, att hänvisa mål till behörig tings— rätt. Ordförandens behörighet föreslås vidare utvidgad till att även avse att utdöma vite som förelagts part eller vittne i rättegång. Denna behörighet för ordföranden har intagits som en nionde punkt i paragrafen. I övrigt föreslås ingen ändring av ordförandens behörighet med den reservation, som inledningsvis angivits, vilken innebär att det föreslås att behörigheten även skall gälla vid handläggningen av mål som fullföljts till AB. Det bör dock påpekas att vissa av de åtgärder som finns angivna i bestämmelsen endast kan förekomma i mål som domstolen prövar som första domstol.
3 kap. 8 5
I paragrafen regleras vilka åtgärder som efter ordförandens uppdrag kan ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid domsto— len. Enligt nuvarande bestämmelser kan ordföranden endast dele— gera sin behörighet att vidta föreberedande åtgärder och avskri-
' "mm;.- _em_—___- _.
va mål. Genom en hänvisning även till punkterna sex och åtta i 7 $ föreslås att denna rätt att delegera till annan lagfaren tjänsteman vid domstolen utsträcks till att avse även förordnan— de att meddela tredskodom och stadfästa förlikning. Som angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2) bör ett sådant för- ordnande inte ges generellt utan endast för visst specificerat mål. Detta framgår av förordningen med instruktion för AD. Den utvidgade behörigheten har sin grund i att annan lagfaren tjäns— teman vid domstolen ibland förordnas att för ett visst mål hålla muntlig förberedelse. Denne bör då även kunna ges behörighet att i sådant mål meddela tredskodom och stadfästa förlikning.
3 kap. 9 5
I denna paragraf regleras under vilka förutsättningar domstolen skall avgöra mål eller viss i målet uppkommen fråga i plenum och domstolens sammansättning vid sådant sammanträde. I paragrafens första stycke föreslås endast den ändringen att AD förutom i sjusammansättning med en ordförande även i sådan sammansättning med två ordföranden skall kunna förordna att ett mål eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i ple— num.
4 kap 3 5
Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2) bör RB:s regler om vad som får läggas till grund för dom eller beslut även tillämpas för rättegången i AD. På grund härav före- slås att första stycket av bestämnelsen upphävs. I stället blir på grund av LRA:s hänvisningsregel RB:s bestämmelser i 17 kap. 2 S och 43 kap. 14 S tillämpliga. På grund av att första stycket föreslås bli upphävt har det i övrigt vidtagits en mindre redak- tionell ändring i bestämmelsen.
4 kap. 5 S
I paragrafen föreslås den ändring som följer av att AD:s behö- righet att pröva en tvist som första domstol enligt vårt förslag angivits i andra kapitlets tre första paragrafer. I övrigt före- slås ingen ändring av bestämmelsen.
4 kap. 8 5
I denna bestämmelse regleras hur talan väcks i AD och vad en ansökan om stämning skall innehålla samt domstolens inledande handläggning av ett mål sedan en ansökan om stämning inkommit. I paragrafens första stycke finns för närvarande angivet att talan vid AD väcks genom skriftlig ansökan om stämning. Denna bestäm— melse föreslås oförändrad. Av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.2), bör regeln om vad en ansökan om stämning skall innehålla anpassas till vad som gäller enligt RB:s motsvarande bestämmelse i 42 kap. 2 5. I förhållande till LRA:s nuvarande regel finns i RB:s bestämmelse de nyheterna att ansökan om stämning även skall innehålla uppgift, inte endast om vilken skriftlig bevisning som åberopas utan även den muntliga bevisning som vid tidpunkten för ansökan är känd för käranden. Käranden skall därvid inte endast lämna uppgift om vilka bevis han åberopar utan också vad han vill styrka med varje bevis. Vidare såsom en ytterligare nyhet i RB föreskrivs att käranden i ansökan om stämning bör ange eventuella önskemål om handlägg ningsform, såsom om svaranden bör föreläggas att avge skriftligt svaromål eller om målet bör sättas ut till muntlig förberedelse. Båda nyheterna är, med hänsyn till vikten av en effektiv hand- läggning av inkomna mål, väl motiverade att även gälla för rät— tegången i AD. För att undvika en dubbel reglering föreslår vi att andra stycket i paragrafen upphävs och att i stället, genom hänvisningsbestämmelsen i 5 kap. 3 S LRA, RB:s bestämnelse i 42 kap. 2 5 blir tillämplig även för rättegången i AD.
I bestämmelsens tredje stycke regleras vad som åligger domstolen om det inte förekommer anledning att avvisa ansökan om stämning.
Genom ett tillägg i detta stycke föreslås att AD får samma möj- lighet som numera gäller enligt RB:s regler för dispositiva tvistemål att förelägga svaranden att skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Vad ett skriftligt svaromål skall innehålla finns angivet i 42 kap. 7 5 RB som genom hänvisningen i LRA även gäller för rättegången i AD. Föreläggande att inkomma med skriftligt svaro- mål vid påföljd av tredskodom bör regelmässigt användas om kä— randen inte angivit något annat i ansökan om stämning när det är fråga om fordringsanspråk. I detta sammanhang skall emellertid påpekas att detta inte innebär någon ändring av de särskilda förutsättningar som gäller enligt 4 kap. 9 S LRA för att AD skall kunna meddela tredskodom om svaranden inte efterkommer ett föreläggande vid sådan påföljd.
4 kap. 9 5
I denna paragraf regleras AD:s fortsatta handläggning sedan stämning utfärdats. I bestämmelsen föreslås vissa ändringar för att anpassa rättegången i AD till vad som gäller för rättegången vid de allmänna domstolarna. Till följd härav föreslås att vissa av reglerna upphävs för att undvika en dubbelreglering.
I bestämmelsens första stycke finns nu angivet att AD efter omständigheterna bestämner i vilken mån förberedelsen skall vara muntlig eller skriftlig. I RB:s regler för dispositiva tvistemål är angivet att förberedelse i mål sker vid sammanträde eller genom skriftväxling eller annan handläggning. Med uttrycket "annan handläggning" avses enligt förarbetena till RB:s bestäm— melse den förberedelseverksamhet som inte äger rum vid samman- träde eller genom skriftväxling som t.ex. i den situationen att rätten har telefonkontakt med ena parten. I RB:s bestämmelse förutsätts att rätten successivt beslutar om de olika åtgärder som behövs under förberedelse och efter hand avgör i vilken form förberedelsen bör ha i varje skede. I RB:s bestämmelse finns emellertid dels en presumtion för att svaromålet skall avges skriftligen dels en presumtion för att förberedelsen skall vara
muntlig sedan ett skriftligt svaromål kommit in. Denna ordning som föreskrivs i RB överensstämmer väl med den praxis som AD utvecklat för handläggningen av förberedelsen i AD. I RB finns vidare angivet att förberedelsen om möjligt skall avslutas vid det första sammanträdet, vilket också överensstämmer med den praxis som förekommer i AD. Vi har därför ansett att RB:s be- stämmelse om förberedelse i tvistemål även bör gälla för rätte- gången i AD. För att undvika en onödig dubbel reglering föreslås att bestämmelsen i LRA, som reglerar förfarandet vid förberedel— sen, upphävs och att endast den inledande grundläggande regeln om att förberedelse i målet skall äga rum sedan stämning utfär— dats bibehålls.
I paragrafens andra stycke regleras hur part skall kallas till muntlig förberedelse. Detta förfarande finns även reglerat i RB. RB:s bestämmelser avviker från LRA:s nuvarande bestämmelser i det avseendet att RB:s regler anger att kallelse till muntlig förberedelse i dispositiva tvistemål alltid skall ske vid på- följd av tredskodom. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LRA. Något hinder mot att kallelse till muntlig förberedelse i AD också regelmässigt sker vid påföljd av tredskodom föreligger enligt vår mening inte. Att en sådan kallelse skett innebär nämligen att de begränsningar för under vilka förutsättningar tredskodom enligt paragrafens sista stycke kan meddelas av AD ändå är tillämpliga. Detta ställningstagande har domstolen ändå att göra. Det föreslås således att andra stycket av paragrafen upphävs varvid RB:s bestämmelser för kallelse till muntlig för- beredelse i dispositiva tvistemål blir tillämpliga även för rättegången i AD. I detta sammanhang bör erinras om att käranden enligt 42 kap. 2 S RB, som enligt vårt förslag bör bli tillämp— lig även för rättegången i AD, har möjlighet att i ansökan om stämning begära att rätten inte utfärdar kallelse till muntlig förberedelse eller föreläggande att inkomma med svaromål vid påföljd av tredskodom. En sådan begäran kan man utgå från skulle komma att respekteras av domstolen.
I paragrafens nästa stycke regleras förfarandet vid båda parter— nas eller ena partens utevaro från muntlig förberedelse. I detta stycke föreslås de ändringar som följer av att svaranden enligt 4 kap. 8 5 föreslås kunna föreläggas att skriftligen avge svaro- mål vid påföljd av tredskodom. I stycket har därför införts en hänvisning till RB:s bestämmelse i 44 kap. 7 a 5 som reglerar förfarandet när part underlåtit att följa ett föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom. I denna bestänmelse i RB regleras även genom dess andra stycke indirekt när underlåtenhet att avge svaromål skall anses föreligga. I RB har inte angivits något krav på uttryckligt yrkande från käran- den för att tredskodom skall kunna meddelas när part trots före- läggande inte inkommit med svaromål. Med hänvisning till bl.a. att käranden i ansökan om stämning har, såsom tidigare redovi- sats, en möjlighet att begära att rätten inte utfärdar föreläg— gande för svaranden att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom, har regeln i RB utformats så att tredskodom alltid får meddelas vid uteblivet skriftligt svaromål, så länge käran- den uttryckligen inte motsätter sig att så sker. Genom hänvis— ningen till RB:s bestämmelse i 44 kap. 7 a 5 föreslås samma regler bli tillämpliga för rättegången i AD. Emellertid följer av bestämmelsens fortsatta lydelse att för rättegången i AD det finns den reservationen att om domstolen med hänsyn till tvis- tens art eller andra omständigheter i målet anser att tredskodom inte bör meddelas, handläggningen av målet skall fortsätta eller målet avskrivas. Denna reservation gäller även när part trots föreläggande vid påföljd av tredskodom inte inkommit med skriftligt svaromål. Med hänsyn till att, sun tidigare redovi- sats i specialmotiveringen till denna paragraf, det föreslås att RB:s regler för hur kallelse skall utfärdas till muntlig förbe- redelse även blir tillämpliga för rättegången i AD föreslås att sista meningen i stycket upphävs för att undvika en onödig dub- belreglering med RB:s bestämmelser.
Paragrafens sista stycke har lämnats oförändrad. Med hänsyn till att käranden i ansökan om stämning kan ange att man inte önskar att svaranden föreläggs inkomma med skriftligt svaromål vid
påföljd av tredskodom och att man kan utgå från att en sådan begäran respekteras av domstolen bör sista stycket kvarstå för att reglera handläggningen när svaranden i den situationen inte inkommer med skriftligt svaromål.
4 kap. 10 5
I paragrafen anges i andra och tredje styckena i vilka fall ett mål får avgöras utan huvudförhandling. Enligt den nuvarande bestämmelsen får avgörande utan huvudförhandling ske enligt sin huvudregel om part begär det och domstolen med hänsyn till tvis— tens art och övriga omständigheter finner det lämpligt. Även mot parts bestridande kan emellertid ett mål företas till avgörande utan huvudförhandling om synnerliga skäl föreligger. Att ett mål mot parts bestridande kan företas till avgörande utan huvudför- handling strider mot artikel sex i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna. Till följd härav föreslås att bestäm- melsen i andra stycket ändras så att den står i överensstämmelse med Europakonventionens regler, genom att det i sista meningen anges att ett mål mot parts bestridande - även om synnerliga skäl skulle föreligga — inte kan avgöras utan huvudförhandling.
4 kap. 12 5
I paragrafen regleras hur talan mot tingsrätts dom eller beslut fullföljs i AD. Med hänsyn till att talan mot tingsrätts beslut i vissa fall enligt vad som angivits i vårt förslag till 2 kap. 6 S LRA i stället skall fullföljas i hovrätt har i paragrafen angivits samma begränsning som i nämnda paragraf.
4 kap. 13 S
Nuvarande 13 S i fjärde kapitlet föreslås få beteckningen 16 S och i stället föreslås en ny 13 S som innehåller den grundläg— gande begränsningen av rätten till överprövning i mål som full- följts till AD. Vad avser skälen för en sådan begränsning hänvi- sas till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3). Av paragra—
fen framgår att prövningstillstånd erfordras vid fullföljd av talan till AD. Enligt paragrafens första stycke får talan mot tingsrätts dom eller beslut inte prövas av AB i vidare mån än som framgår av 14 S, om inte AD meddelar part prövningstill- stånd. Bestämmelsen har utformats med 49 kap. 12 S RB som före- bild. Hänvisningen till 14 S hänger samman med att själva dis- pensbedönmingen förutsätter en viss begränsad prövning av må— let.
Från huvudregeln, att kravet på dispens gäller alla domar och beslut, föreslås i andra stycket att det görs undantag för när i samband med talan mot domen förs mot beslut varigenom tingsrätt ogillat jäv mot domare. Att inte fler undantag gjorts från hu— vudregeln har sin grund i att talan mot andra beslut av proce- durkaraktär, genom vårt förslag till ny fullföljdsordning för vissa besvärsmål, skall föras i hovrätt. Enligt RB:s regler föreligger ingen begränsning av rätten till överprövning i hov— rätt för dessa besvärsmål.
I paragrafens tredje stycke föreslås att en uttrycklig bestäm- melse tas in om att, om prövningstillstånd meddelas, detta gäl- ler den överklagade domen eller beslutet i dess helhet. Av skäl som angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3) före— ligger inte något behov av att det ges möjlighet till partiellt prövningstillstånd.
Dispensprövning skall enligt vårt förslag begränsas till frågan huruvida någon av de särskilda dispensgrunderna enligt 14 S föreligger. I 4 kap. 16 S föreslås därför att, en regel införs om att i fullföljdsinlagan även skall anges de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan om prövningstillstånd.
4 kap. 14 S
Nuvarande 14 S föreslås få beteckningen 17 S och i stället före- slås i 14 5 en ny paragraf som behandlar grunderna för pröv— ningstillstånd vid fullföljd till AD. Bestämmelsen har utformats i huvudsak med dispensgrunderna vid fullföljd till hovrätt i mål
om ndndre värden som förebild. Första, tredje och fjärde punk- terna är efter förebild i RB.
Första punkten behandlar s.k. prejudikatdispens. Sådan får med- delas om det är av vikt för rättstillämpningen att talan prövas av AD. Initiativet till prejudikatbildningen bör här som annars ligga på parterna. Prejudikatdispens bör meddelas i första hand när prejudikat saknas. Att tingsrättens avgörande avviker från lagtolkning, rättstillämpning eller allmän rättsgrundsats som konmit till uttryck i AD:s avgörande utgör inte i och för sig skäl för prejudikatdispens. I sådant fall bör det i stället kunna komma i fråga med ändringsdispens enligt tredje punkten. Prejudikatdispens bör även kunna meddelas när det är angeläget med en ändring i gällande praxis.
Andra punkten behandlar s.k. intressedispens. Någon förebild för denna dispensgrund finns inte i RB:s regler. Denna dispensgrund är motiverad av de särskilda förhållanden som gäller inom ar- betsrättens område, bl.a. på grund av ett kollektivavtals bety— delse för andra än de tvistande parterna. Intressedispens får meddelas när en prövning är betingad av intressen som ligger utanför det ifrågavarande målet. Det behöver alltså inte vara av betydelse för den klagande parten själv utan det är tillräckligt att avgörandet kan tänkas få verkan för andra. Det är utan bety- delse om det finns anledning till ändring av tingsrättens avgö- rande. Ett exempel på när grund för intressedispens föreligger är när en tvist rör antingen direkt eller indirekt tolkningen av ett kollektivavtal och där tolkningen av avtalet får betydelse för en framtida tillämpning av avtalet.
Enligt tredje punkten bör dispens kunna meddelas när det före- kommer anledning anta att det slut tingsrätten kommit till skall ändras, s.k. ändringsdispens. I detta sammanhang är något att nämna om vad som bör gälla när part åberopar ny omständighet eller nytt bevis i målet. Möjligheterna att i AD åberopa nya omständigheter eller bevis regleras i 50 kap. 25 S RB. Detta får ske om part gör sannolikt att han haft giltig ursäkt för sin
underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten, eller om det av särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas. Sådan särskild anledning kan föreligga om det med hänsyn till rättsläget och önskemålet om materiellt tillfredsställande utgång framstår som orimligt att avvisa ny utredning (se prop. 1971:45 s. 134). Vid en pröv— ning av frågan om ändringsdispens skall meddelas måste i fall att nytt processmaterial åberopas i första hand prövas om detta material överhuvudtaget enligt RB:s bestämmelse i 50 kap. 25 S får föras in i processen. Om materialet får åberopas kan man i och för sig utgå från som huvudregel att det föreligger skäl att meddela prövningstillstånd på grund av att förutsättningarna för ändringsdispens är uppfyllda.
I fjärde punkten i förslaget föreslås att prövningstillstånd meddelas om det föreligger synnerliga skäl att pröva talan. Bestämmelsen har i denna del utformats efter förebild från 49 kap. 13 S tredje punkten och 54 kap. 10 5 första stycket andra punkten i RB. I praktiken torde prövningstillstånd med stöd av fjärde punkten kunna bli aktuell i vissa fall där domvilla före— kommit vid tingsrätten.
4 kap. 15 s
Nuvarande 15 S föreslås får beteckningen 18 5 och i stället föreslås en ny paragraf införd under 15 S vari anges en skyldig- het för tingsrätten att upplysa parterna om att det krävs pröv- ningstillstånd för att få målet överprövat i AD. Tingsrätten skall också ange vilka förutsättningarna är för att prövnings- tillstånd skall beviljas. En motsvarighet till denna bestämmelse finns i 49 kap. 15 S RB såvitt gäller de fall då det krävs pröv- ningstillstånd för att få talan prövad av hovrätt.
4 kap. 16 S
Paragrafen innehåller nuvarande 13 S i fjärde kapitlet. I para— grafen ges bestämmelser om innehållet i fullföljdsinslaga. Be-
stämmelsen föreslås kompletterad med en föreskrift om att de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd skall meddelas skall anges i fullföljdsinlagan.
4 kap. 17 S
Paragrafen innehåller nuvarande 14 S i fjärde kapitlet. Paragra- fen innehåller bestämmelser om måls beredande för avgörande. De ändringar som föreslagits grundar sig på dels att vi föreslår en begränsning av rätten till överprövning i AD dels att RB:s reg- ler om måls beredande lämpligen även kan tillämpas för rätte— gången i AD. Vi har därför föreslagit att bestämmelsens första och andra stycke upphävs. I stället blir enligt vårt förslag RB:s regler i 49 kap. 10 a 5, som reglerar förfarandet vid pröv- ning av frågor om prövningstillstånd, tillämpliga även för rät- tegången i AD. I RB:s bestänmelse finns angivet att, sedan skriftväxling avslutats, rätten skall besluta om prövningstill- stånd skall meddelas. När det finns skäl för det, får frågan om prövningstillstånd enligt RB:s bestämmelse tas upp utan att den föregåtts av någon skriftväxling.
För det fall part meddelas dispens i ett mål blir enligt vårt förslag RB:s regler om målets beredande tillämpliga. Vad gäller mål som fullföljts genom vad gäller därvid enligt 50 kap. 8 5 första stycket RB att motparten skall förelägges att inkomma med skriftligt genmäle. I de fall klaganden anfört besvär gäller enligt 52 kap. 7 S RB att motparten skall föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring om det finns anledning till att ändra tingsrättens beslut. Man kan på grund av att besvärsmålet då fått dispens utgå från som huvudregel att det föreligger skäl att kommunicera besvärsinlagan med motparten.
Vårt förslag innebär också att RB:s bestämmelse i 50 kap. 8 5 andra stycket, som ger överrätt möjlighet att avgöra ett mål när det är uppenbart att klagandens talan är ogrundad utan att ut— färda föreläggande om genmäle, blir direkt tillämplig för rätte- gången i AD som fullföljdsinstans. En sådan ordning innebär en kodifiering av gällande praxis i domstolen.
Tredje stycket av paragrafen, som reglerar förfarandet när tingsrätt avslagit yrkande om interimistiskt förordnande eller bifallit ett sådant yrkande, har lämnats oförändrad.
4 kap. 18 S
Paragrafen innehåller nuvarande 15 S i fjärde kapitlet. 1 para— grafen regleras i vilka fall huvudförhandling skall hållas innan ett mål avgörs. I vårt förslag har införts endast den ändringen i bestämmelsens första stycke att mål skall företas till avgö- rande, om prövningstillstånd beviljats, så snart san det kan ske sedan målets beredande avslutats.
5 kap. 1 5
I denna paragraf har endast föreslagits den ändring som följer av att 2 kap. 2 5 enligt vårt förslag i stället föreslås få beteckningen 2 kap. 5 5.
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om med- bestämmande i arbetslivet
41 5
Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna om tillåtlighe— ten av stridsåtgärder. Såsom angivits i den allmänna motivering— en (avsnitt 4.6.3) bör det framgå av bestämmelsen att part vid tvist om stridsåtgärd är tillåten är bunden av fredsplikt till dess tvisten slutligt prövats. Paragrafen har därför tillförts ett nytt sista stycke av nämnda innebörd. Denna ändring av be— stämmelsen innebär emellertid inte någon ändring i sak av de materiella rättsreglerna om parts bundenhet av fredsplikt.
69 $
1 paragrafen anges att vissa i bestämmelser i lagen inte hindrar att interimistiska beslut enligt 15 kap. RB meddelas. Med hänsyn till vårt föreslagna tillägg i 41 5, om att part vid tvist om stridsåtgärds tillåtlighet är bunden av fredsplikt intill dess tvisten slutligt prövats, har i paragrafen gjorts ett tillägg om att bestämmelsen i 41 5 inte utgör hinder mot beslut enligt 15 kap. RB. Tillägget i bestämmelsen innebär såsom redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.6.3) endast en kodifiering av
AD:s praxis.
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig_anställning_y
3 kap. 2 S
1 paragrafen regleras parts bundenhet av fredsplikt när tvist föreligger om stridsåtgärds tillåtlighet enligt LOAzs särskilda regler om fredsplikt. Av skäl som anförts i den allmänna motive— ringen (avsnitt 4.6.3) bör i LOA införas en regel som på samma sätt, som gäller vid tvist mn stridsåtgärds tillåtlighet enligt MBL:s regler, ger domstolen en möjlighet att enligt 15 kap. RB meddela ett interimistiskt beslut i fråga om en stridsåtgärd är tillåten. 1 paragrafen har därvid gjorts ett tillägg av samma innehåll son motsvarande regel i 69 5 i MBL.
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares avrinningen _
9 S
1 paragrafen — som är ny — föreslås att Stockholms tingsrätt skall vara behörig domstol i mål som rör tillämpningen av lagens bestämmelser. Tingsrätten skall vid prövningen av sådant mål ha
den sammansättning som föreskrivs i patentlagen för prövning av patentmål. Detsamma gäller för hovrätt i det fall talan full— följs mot tingsrättens dom eller beslut. Med hänsyn till att det i den föreslagna bestämmelsen anges att mål enligt denna lag endast får upptas av Stockholms tingsrätt och då med annan sam— mansättning än vad som anges i RB undantas på grund av regeln i 1 kap. 2 S punkten 1 i LRA mål, som rör lagen om rätten för arbetstagares uppfinningar, från LRA:s tillämpningsområde. Vad avser skälen för att undanta dessa mål från LRA:s tillämpnings- område hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2).
6.5 Förslaget till lag om ändring i jordabalken 12 kap. 71 S
Av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2), bör inte hyrestvister där hyresvillkoren reglerats i kollektivavtal eller där hyresvillkor i sådant avtal tillämpas för hyresförhållandet omfattas av LRA:s tillämpningsområde. Sådana hyrestvister bör i stället på samma sätt som gäller för andra hyrestvister prövas av fastighetsdomstol och i fall talan förs mot hyresnämnds beslut av bostadsdomstolen. I paragrafen har gjorts de ändringar som följer av att någon särskild ordning föreslås inte längre gälla för prövning av hyrestvister som grundar sig på hyresvillkor som reglerats genom kollektivavtal.
12 kap. 73 5
I paragrafen har endast gjorts den ändringen, som följer av den ändrade rättegångsordningen för hyrestvister som grundar sig på hyresvillkor i kollektivavatal.
6.6 Förslaget till förordning mn ändring i förordningen (1974:589) med instruktion för arbetsdomstolen__fm
10. S
1 paragrafen har gjorts det tillägget att den ordförande som tilldelats ett mål upprätthåller ordförandeskapet även vid må- lets avgörande när domstolen består av två ordföranden. Undantag har gjorts för det fallet domstolen sammanträder i plenum.
11. S
1 paragrafen har gjorts den ändringen som följer av vårt förslag om ändring av 3 kap. 8 S LRA, som innebär att ordförande i AD även kan i visst mål delegera till sekreterare i domstolen sin behörighet att stadfästa förlikning och meddela tredskodom. En sådan ordning kan vara motiverad när sekreterare i visst mål fått behörighet att hålla nuntlig förberedelse.
13. S
1 paragrafen har gjorts den ändring som följer av att man i LRA infört bestämmelser om prövningstillstånd i mål som fullföljs till AD, vilket innebär att RB:s bestämmelser i 49 kap. 12 5 inte längre blir tillämpliga i AD.
Kommittédirektiv ””'"” 1
&& &
Rättegången i arbetstvister Dir l9h'7:(l7 Beslul vid rcgeringssammanlriide l987-(l2—I9
Chefen för arbelsmarknadsdcparlemenlel. slalsriidet Anna-(ireta Leijon. anför.
! Mill förslag
Jag föreslår att en siirskild utredare tillkallas för att se över reglerna för rättegången i arbetstvister. Utredaren bör i första hand undersöka hur arbetsdomstolens befallning med principiellt mindre viktiga mill skall kunna minskas och den särskilda sakkunskap som finns i domstolen i motsvarande män bättre kunna las till vara. Utredaren bör även i övrigt föreslå åtgärder som kan undei'liilla och förenkla arbelsdonistolens arbete.
2 Bakgrund
Arbetsdomstolen (AI)) iir en specialdomstol med uppgift att pröva arbetstvister. Som arbetstvist raknas varje lvisl som rör förlu'illandel mellan arbetsgivare och arbetstagare.
AD inrättades år 1029. Domslolens ursprungliga uppgift var att döma i tvister om kollektivavtal och om lilläimpningcn av l928 års lag om kollektivavtal. För sadana tvister var domstolen första och enda instans. Andra lvisler om ansiiillningsförhiillanden prövades av de allmänna dom- stolarna.
Domstolssyslemel för arbetstvister var alllsii tvådelat. Arheisriittsliga prejudikat kunde skapas av saviil Al.) som högsta domstolen. Efter hand vidgades AD:s behörighet genom tillkomsten av nya lagar. Domstolen behöll dock sin karaktär av specialdomstol för den kollektiva arbetsrätten fram till 1974 års reform av r:"illegåingsordningen för arbetstvister.
Lagen (l()74:37l) om riillegangen i ai'bclslvislcr (arbeislvisllagen) var ell led i (lei stora reformarbete pa arbetsrättens omriide som pågick under I97()-lalel. Lagen, som lråiddc i krafl den I juli l()74. ersatte l928 års lagom
|)irl987z7
arbetsdomstol. Den viktigaste förändringen var att det tvådelade — ofta kritiserade — systemet för arbetsrättsskipning avskaffades. I stället infördes en ordning enligt vilken AD blev ensam behörig domstol för i princip alla arbetstvister inom den organiserade arbetsmarknaden. Övriga arbetstvister skulle stämmas in till tingsrätt. vars avgörande sedan kunde överklagas till Al) som andra och sista instans. llovrätterna och högsta domstolen kopplades alltsä bort fran arbetsrättsskipningen. Avsikten med den nya ordningen var att främja en enhetlig rättstillämpning.
Dä man beslutade denna rättegängsrcform ansägs det uppenbart att AD skulle fä en väsentligt större arbetsbörda än tidigare. Man förutsåg att mältiIlströmningen skulle öka inte bara pä grund av de nya behörighetsreg- lerna för Al) utan även pä grund av andra arbetsrättsliga reformer. Det gällde dels sädana som redan hade beslutats. frätnst anställningsskyddslagen, dels andra som var planerade för en nära framtid.
Det blev därför nödvändigt att öka antalet ledamöter i domstolen. Tidigare hade Al) bcstätt av en ordförande och atta andra ledamöter, varav sex utsedda efter förslag av arbetsnntrknadens parter. Genom arbetstvistla- gen mer än fördubblades antalet ledamöter. Därigenom blev det möjligt för ' domstolen att ha förhandling i mer än ett mal samtidigt. [ dag har AD tre ordförande och nitton andra ledamöter, varav tretton utses efter förslag av parterna. För varje ledamot utom ordförandena finns det tre ersättare. AD är domför med ordförande och högst sex och lägst fyra andra ledamöter. l mäl av enklare beskaffenhet kan domstolen bestä av tre ledamöter. Det skall alltid finnas lika manga ledamöter frän arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
År l977 gjordes vissa ändringar i AD:s behörighetsregler. Bakgrunden var att mältillströmningen till Al) dä hade ökat avsevärt mer än beräknat och att den befarades öka ytterligare. linligt de behörighetsregler som gäller sedan den 1 juli l()77 fär talan väckas i AD endast av en arbetsgivar— eller arbetstagarm'ganisation eller av en enskild kollektivavtalsbtmden arbetsgi- vare. En ytterligare förutsättning är att malet skall gälla — tvist om kollektivavtal.
— tvist som avses i medbestämmandclagen eller — annan arbetstvist.om kollektivavtal gäller mellan parterna eller om den arbetstagare tvisten gäller är sysselsatt i arbete för vilket gäller kollektivav- tal.
Övriga arbetstvister avgörs av tingsrätten som första instans. Tingsrättens avgörande kan därefter överklagas till AD som är slutinstans. Detta betyder bl.a. att en oorganiserad arbetstagare eller en enskild medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. vars talan organisationen inte vill föra, skall väcka talan vid tingsrätt och endast kan päkalla AD:s prövning efter överklagande.
Följande tankegängar kan sägas ha varit vägledande dä man valde den
ordning för arbetsrättsskipningen som gäller i dag. Domstolssystemet skall främja en enhetlig rättstillämpning. Det bästa sättet att åstadkomma detta är att läta AD med dess särskilda erfarenhet och sakkunskap göra den slutliga prövningen av alla arbetstvister. lin utvidgning av AD:s verksamhet jämfört med tiden före den I juli l()74 är ofränkomlig. Utvidgningen fär emellertid inte leda till att Al) förlorarsin ställning som prövningsinstans för principiellt viktiga arbetstvister. 'liyngdpunkten i AD:s verksamhet bör liksom tidigare ligga pä de mäl som arbetsmarknadens organisationer har ett särskilt intresse av att fä prövade. AD:s verksamhet bör även i fortsättningen bedrivas sa att framstående företrädare för organisationerna kan tjänstgöra som ledamöter i domstolen vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter. Ledamotsantalet bör i princip inte växa utöver dagens ramar. litt större antal ledamöter skulle även av andra skäl vara olyckligt. Bl.a. skulle det kunna bli svärt att bevara kontinuiteten i dömandet.
3. Mälutveeklingen
! det läge som rädde är 1974 var det av uppenbara skäl inte möjligt att bilda sig någon säker uppfattning om hur arbetsrättsreformerna skulle komma att päverka AD:s verksamhet. Dä man bestämde sig för det nuvarande tvåinstanssystemet utgick man likväl frän vissa bedömningar om den framtida målutvecklingen hos AD. Man fäste i 1974 ärs lagstiftningsärende särskilt avseende vid vad som kunde förväntas i fräga om tillströmningen av mail från tingsrättermi. om man valde systemet att överklagande fick göras direkt till AD utan begränsningar (prop. 1974177, s. 960. Det konstaterades att tingsrätterna i det då rädande läget slutligt avgjorde omkring 301) arbetstvister varje är. Av de inkomna malen var emellertid omkring hälften mål om tvistiga fordringari konkurs, en kategori som skulle komma att falla utanför rättegängen enligt arbetstvistlagen. Vidare överklagades blott omkring ll) procent av tingsrätternas avgöranden i arbetstvister. Även med beaktande av den ökning av mälantalet som anställningsskyddslagen skulle komma att medföra räknade föredragande departementschefen med att bara ett begränsat antal mäl skulle komma att överklagas. om överklagande fick ske direkt till AD enligt de planerade reglerna. Man beaktade ocksä AD:s möjligheter att avgöra överklagade mill av enklare beskaffenhet i treman- nasannnansättning och systemet med prövningstillständ i s.k. smämäl. Vidare uttalades att antalet mäl rörande ny lagstiftning erl'arenhetsmässigt minskar efter ett inledande skede.
Bl.a. mot denna bakgrund bedömdes de resurser som AD fick genom reformen vara tillräckliga för att klara den väntade mälökningen. Samtidigt betonades att alla sädana bedömningar mäste bli riter eller mindre godtyckliga. och att frägan om den lämpligaste ordningen för att avgöra
arbetstvister fick övervägas pä nytt. om utvecklingen blev en annan än den som hade bedömts vara mest sannolik.
Man kan nu konstatera att mälutvecklingen blev en annan än den som för tretton är sedan bedömdes som mest sannolik. Maltillströntningen till AD efter den I juli l974 blev betydligt större än man hade räknat ttted. Redan under de första aren efter refornten kom det arligen in nästan fyra gängor fler mål till AD än under motsvarande tid närmast före den nya lagen. Under tiden den I januari l97tl— den 3tljnni l974 uppgick antalet inkomna mäl tilli genomsnitt 83 per är. Motsvarande siffra för tiden därefter t.o.m. är 1978 är 307. På denna nivä ltar maltiIlströmningen sedan stabiliserats.
Den viktigaste anledningen till malökningen var att anställningsskyddsla- gen föranledde ett stort antal nya tvister. liortemot hälften av de mål som kom in uttder dc tva första åren var anställningsskyddsmäl. Måltillström- ningen under de första ären bestod till största delen av tnål som stämdes in direkt till AD som första domstol (A-mäl). De överklagade mälen (B—mäl) utgjorde till en början bara en mindre del. Fram till är l978 var andelen B-mäl omkring 9 procent av det totala antalet mäl som kom in till Al).
De ändringar av arbetstvistlagen som gjordes är 1977 syftade till att minska
. domstolens arbetsbörda. Problemet då var att arbetsbördan säg ut att stadigt öka och att det alltsa mäste skapas bättre förutsättningar för AD:s verksamhet. Med de ändringar som beslutades räknade man med att den dittillsvarande måltillströmningen till AD skulle komma att minska med fill-dl) procent.
Efter år l977 bröts alltsä trenden nted en ständigt ökande mälingång. Måltillströmningen stabiliserades. Därefter har det arliga antalet inkontna mål legat mellan 300 och 350. År 1986 var dock antalet 397.
En betydelsefull förändrittgi mälutveeklingen har likväl skett efter är l977. Antalet arbetstvister vid tingsrätterna har vuxit är från är. Detsamma gäller antalet till AD överklagade avgöranden. Ar l977 var andelen B-mål hos AD omkring lil procent att jämföra med är limo. dä andelen var 38 procent. Som jag nyss nämnde räknade man år l974 med att mälen rörande den nya lagstiftningen efterhand skulle minska. Man kan nu konstatera att antalet överklagade mål i stället stadigt har ökat. Större delen av de överklagade målen är lagtillämpningsmäl.
Fullföljdsfrekvensen i mitt som ltar avgjorts i sak av tingsrätterna är också mycket högre än vad man räknade med är l974 och är också betydligt större än den för tvistemäl i allmänhet. Andelen överklagade mäl är i själva verket så stort att man mäste säga sig att . rättegängen i första instans hos tingsrätterna inte fyller sin uppgift att leda till ett slutligt avgörande i de flesta tvister.
Utvecklingen har alltså lett till att en allt större del av AD:s verksamhet består av att överpröva avgöranden från tingsrätterna. Dessa mål är till den
helt t'ivervägande delen anstälIningsskyddsniäl och andra tvister mellan arbetsgivare och enskilda arbetstagare. utait anknytning till något kollektiv- avtal och utan kollektiv prägel i övrigt. | enstaka sådana fall kan dock t.ex. en lönctvist indirekt ha ett intresse även frän kollektiv synpunkt. såsom när tvisten gar tillbaka pä tolkningen av ett kollektivavtal som tillämpas på arbetsplatsen utan att sorti sädant vara bindande i förhållandet mellan arbetsgivaren oclt deti enskilde arbetstagaren. Jämförelscvis få av målen från tingsrätterna erbjuder emellertid numera. sedan praxis under ärerts lopp har lagts fast av AD. nägra rättsfrägor av principiell betydelse för anställnings— skyddet. l mänga ntäl beror avgörandet väsentligen på ett ställningstagande till en ofta omfattande skriftlig och muntlig bevisning. llärtill kommer att en del av de tingsrättsavgöranden sorti överklagas till AD rör bl.a. rent processrättsliga fragor och frägor orii rättegängskostiiadsersättning eller allmän rättshjälp. alltsä frägor sorti inte inrymmer rent arbetsrättsliga bedömningar.
Jag vill tillägga följande. Al) förfogar över en förhållandevis liten organisation sorii är särbar för tillfälliga störningar i verksamheten. Under perioder dä ntaltillströmningen varit särskilt stark har domstolen tvingats arbeta under ytterst ansträngda förltällartden. I sin senaste anslagsframstälI— nirtg har Al) framltällit att arbetssituationen starkt försämrats urtdcr de senaste ären och att mältillströniningeu under är |986 kunde förväntas bli större än kanske nagonsin tidigare.
4 En översyn behövs
Mot den här bakgrunden anser jag att tiden rttt är rttogeri för att göra en allmän översyn av de regler som gäller för rättegängen i arbetstvister. Utvecklingen aktualiserar särskilt frågan om alla tvister som i dag prövas av AD sorti fullföljdsinstans verkligen fordrar den speciella korttpetens sorti finns i domstolen.
Den nuvarande ordningen lades fast i ett skede dä verkningarna av l97ll—talets arbetsrättsliga lagstiftning ännu inte gick att överblicka. Erfaren- heterna av AD:s verksamhet under de srtart tretton år sorti gått sedan arbetstvistlagen trädde i kraft bör nu utvärderas rtärrnarc. AD:s ställning som Specialdomstol för tvister ntellari arbetsntarknadens parter kan bli svår att upprätthålla. om AD inte avlastas en del av de arbetsuppgifter som domstolen har i dag. Översynen böri första hand inriktas på att lämna förslag till vilka framtida uppgifter och verksamltetsforrner AD bör ha. särskilt som fullföljdsinstans.
Uppdraget att göra översynen hör lämnas ät en särskild utredare. Arbetet bör bedrivas i rtära saniräd rtted arbetsniarknadcns parter som bör erbjudas att föreslå sakkunniga att biträda utredaren.
5 Utredningsuppdragct
En utgångspunkt för översynsarbetet bör självfallet vara att AD även i framtiden skall kunna fungera som en specialdomstol med särskild sakkun- skap om l'örlii'tllandena pä arbetsnutrkmiden. 'l'yngtlpunkten i domstolens verksamhet bör ligga i att avgöra rättsliga tvister som berör arbetsmarkna- dens organisationer. Domstolen skall leda rättstillämpningcn och rättsut- vecklingen inom det arbetsrättsliga omrädet.
Ett väsentligt problem för AD tycks i dag vara att domstolens resurser allt mera måste tas i anspråk för att pröva andra frågor än sädana som är av principiellt arbetsrättsligt intresse. En uppgift för utredaren bör därför vara att kartlägga omfattningen av detta problem och dess orsaker. Pä grundval av en sådan kartläggning bör utredaren undersöka om det finns behov av att ändra den nuvarande rättegängsordningen för arbetstvister och, om så är fallet. ta ställning till olika lösningar som är ägnade att komma till rätta med problemet.
Utredaren bör ägna AD:s ställning som fullföljdsinstans särskild uppmärk- samhet. Om dct finns ett behov av att minska den nuvarande måltillström- ningen till AD. ligger det enligt min mening närmast till hands att begränsa rätten att till Al) överklaga rnäl som avgjorts av tingsrätt. Jag skall här kort peka pä nägra lösningar som tidigare diskuterats i olika sammanhang. Jag vill emellertid betona att utredaren bör vara oförhindrad att pröva även andra vägar.
Utredaren bör överväga om man. med bibehållande av det gällande. tvåinstanssystemet. bör införa nya regler om prövningstillstånd för den som vill överklaga ett tingsrättsavgörande. lnvändningen att man inte på endast ett visst rättsområde bör ha ett generellt tvåinstanssystem med rätt till fullständig prövning i endast en instans är självfallet tungt vägande. Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder på arbetsrättens område behöver invändningen dock inte nödvändigtvis vara avgörande. Regler om prövningstillståind finns redan i dag för vissa arbetstvister nämligen för dem som handläggs enligt den s.k. smämälslagen. Flertalet mäl som prövas av AD fär f.ö. rättslig prövning i endast en instans. lät vara att det samtidigt är den högsta instansen.
En annan möjlighet skulle vara att införa hovrätt som fullföljdsinstans mellan tingsrätt och AD. Denna tanke diskuterades utförligt i 1974 års förarbeten till arbetstvistlagen. Mycket talar för att man skulle ha valt den lösningen. om man dä kunnat förutse vilken väg utvecklingen skulle ta. En sådan lösning bör. om den väljs. kombineras med nya regler om prövnings- tillstånd till Al).
I anslutning till att fullföljdsordningen övervägs kan det vara av intresse att
belysa frågan om underinstanserna bör ha särskild sammansättning vid prövning av arbetstvister.
Utredaren bör också överväga om domft'irhetsrcglcrna för AD kan ändras sä att domstolens resurser utnyttjas på ett sä ändamålsenligt sätt som möjligt. Man kan t.ex. tänka sig att utöka domstolens möjligheter att avgöra mål i mindre sammansättning. En annan tanke som kan övervägas är att öppna en möjlighet i lagen att tillfälligt förstärka domstolen med en fjärde ordförande i syfte att minska domstolens sårbarhet t.ex. i ett fall dä ett mål under längre tid kräver extra resurser.
Jag anser att utredaren bör göra en allmän genomgång av de olika målkategorier som i dag kan prövas av Al). (ienomgängen bör utmynna i ett ställningstagande till inte bara vilka mäl som bör prövas av AD som första domstol och vilka mål som i första hand bör prövas av tingsrätt och/eller hovrätt. Utredaren bör även undersöka om tillämpningsonrrädet för arbetstvistlagen i alla avseenden är tillfredsställande. Exempelvis kan det ifrågasättas om det är den bästa lösningen att arrende— och hyrestvister som har sitt ursprung i ett kollektivavtalsförhallande skall avgöras av AD vare sig som första eller sista instans. En annan fråga som utredaren bör ta ställning till är om tillämpningsomrädet ii andra sidan bör utvidgas så att AD blir behörig att överprt'iva avgöranden i lönegarantifragor, en tanke som lönegarantiutredningen hardiskuterat isitt delbetänkande (SOU l98619) Ny _ Iönegarantilag.
Utöver frägor som hänger samman med reglerna om AD:s behörighet. domförhet och instansorduingen bör utredaren överväga ätgärder som kan förenkla och underlätta AD:s arbete. Rent allmänt finns det anledning att med utgängspunkt i de erfarenheter som gjorts undersöka om processreg— lerna är ändamalsenliga eller om de i nagot avseende kan göras enklare och mer lättillämpade. bl.a. i ljuset av det pägaende reformarbetet i fråga om förfarandet vid de allmänna domstolarna. Det kan vidare finnas frågor av mer teknisk, proeessuell natur som nu bör ses över. En sädan fråga är om gällande regler för prövning av interimistiska yrkanden i Al) är ändamåls- enliga.
För utredarens arbete gäller de allmänna direktiv som regeringen utfärdade den lö februari 1984 till samtliga kommittéer och särskilda utredare (dir. 198415).
Arbetet bör slutföras senast under vären IOXS.
6 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet
- att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommitteförordningen (l9761119) med uppdrag att göra en översyn av reglerna för rättegängen i
arbetstvister och
— att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde ät utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar — att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns anslag för utredningar
I'll. ll'l .
7 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)
BILAGA 2 UTREDNINGENS KARTLÄGGNING AV ARBETSTVISTERNA r TR oca AD:s MÅL, AVGÖRANDEN oca HANDLÄGGNINGSFORMER
1- Illstorps
Utredningen har genomfört en kartläggning av arbetsdomstolens mål, avgöranden och handläggningsformer under åren 1982-1987. Undersökningen omfattar mål som domstolen handlägger som full- följdsinstans s.k. B-mål och mål där talan väcks i arbetsdomsto— len som första domstol s.k. A—mål. Vissa uppgifter i kartlägg- ningen har hämtats från publiceringen arbetsdomstolens domar och övriga uppgifter genom att samtliga akter i arbetsdomstolen för den aktuella tiden har gåtts igenom. Vid varje tabell har angi— vits varifrån uppgifterna hämtats.
Utredningen har även undersökt arbetstvisterna i tingsrätterna på så sätt att utredningen kartlagt antalet tvister, processti— dens längd, antalet avgöranden genom dom samt fullföljdsfrekven- sen i mål som överklagas genom vad. Uppgifterna i denna under- sökning har inhämtats från statistiska centralbyrån och dom- stolsverket. Vidare så har domböckerna vid Stockholms tingsrätts
arbetstvistavdelning gåtts igenom.
Fullföljdsfrekvensen har beräknats avseende samtliga arbetstvis— ter i landet. Vid denna beräkning har tredskodomar undantagits och även dom avseende stadfäst förlikning och don efter medgi- vande. Uppgift om antalet tredskodomar har inhämtats från sta- tistiska centralbyrån medan det antal domar som undantagits såsom medgivna eller stadfästa förlikningar bygger på en upp— skattning som gjorts efter en genomgång av Stockholms tingsrätts domar i arbetstvister. Med hänsyn till att man inte har den
exakta siffran för fullföljdsfrekvensen så har undersökningen kompletterats med att fullföljdsfrekvensen även beräknats avse- ende mål som fullföljts från Stockholms tingsrätt under åren 1984 och 1986 som bygger på exakta uppgifter.
2. Målen_i arbetsdomstolen
Undersökningen omfattar samtliga mål i arbetsdomstolen under åren 1982-1987 och omfattar även mål som fullföljs till domsto- len från hyresnämnd, s.k. C—mål. Uppgifterna har hämtats från redogörelsen över domstolens verksamhet i publiceringen arbets- domstolens domar samt genom att domstolens domar och särskilt uppsatta beslut gåtts igenom.
Tabell 1. Till arbetsdomstolen inkomna mål fördelade på årsbok A-mål, B-mål och C—mål 1982 1983 1984 1985 1986 1987 A-mål 235 218 220 228 247 252 B—mål 87 118 87 96 149 104
c-måI 1 1 2 0
m_- h—
Summa 323 337 309 324 397 357
Tabell 2. Avgjorde och balanserade mål
årsbok 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Avgjorda 325 344 309 277 385 316
Balanserade 129 122 121 167 179 220
Tabelliä. årsbok och B-mål 1982 1983 1984
A— B— A— B- A—
mål mål mål mål mål
Avgjorda
242 81 226 117 214
Balanserade
99 30 91 31 96
Domar och särskilt uppsatta beslut
1985 1986
mål mål mål mål mål
93 203 74 250 134
25 121 46 118 61
1984 1985 1986
99 102 110
48. ___. 36 51
Tabell 4.
årsbok A-mål och B-mål 1982 1983
A—mål 130 124
B-mål _äm 66
Summa 165 190 147 138 161
215 100
155 65
fördelade på
1987
110
Iz
164
Tabell_5. Kategoriindelning av arbetsdomstolens domar årsbok och särskilt uppsatta beslut, som meddelats
under åren 1982-1987
1982 Sa A
Kollektivavtalsrätt 24 24 MBL, föreningsrätt 7 7 MBL, förhandl.rätt 13 13
MBL, vetorätt 1 1 MBL, övrigt 11 11 Anställningsskydd, ogiltighetstalan 54 37 Anställningsskydd, övrigt 24 18 JämställdhetsL 3 3 SemesterL 2 2 FöräldraledighetsL 2 2 StudieledighetsL 1 1 FörtroendemannaL 3 3 LRA 1 1 LOA, ej anställ- ningsskydd 4 3 KvittningsL 1 ? Kravmål 6 - Övriga 8 4
Sunna 165 130
B
35
1983 Sa A 44 43 3 3 10 10 1 1 11 9 47 23 25 13 5 5 6 6 1 1 2 1 3 3 2 1 19 2 11 3 190 124
24
12
17
66
1984 Sa
34
39
22
10 10
147
A B 33 1 5 - 1 - 7 - 21 18 17 5 6 2 1 _ 1 - 2 2 1 4 1 9 3 7 99 48
Tabell 5 (forts) Kategoriindelning av arbetsdomstolens domar årsbok och särskilt uppsatta beslut, som meddelats
under åren 1982-1987
1985 1986 1987 Sa A B Sa A B Sa A B 37 35 2 35 35 — 38 37 1 2 2 - 1 1 _ - _ - 13 13 — 8 8 — 9 9 — - - — 1 1 — 5 5 — 14 13 1 9 9 — 9 9 — 20 14 6 41 26 15 32 12 20 19 11 8 17 8 9 26 14 12 2 2 — 3 3 - 11 11 — 2 1 1 2 2 - 4 3 1 _ _ _ _ _ _ 1 1 _ — — — 1 1 - 3 3 — — - — 4 3 1 — — — 5 5 — 6 5 1 3 1 2 - — - 1 1 — 1 1 — 18 6 12 17 4 13 17 6 11 6 — 6 15 3 12 6 1 5
138 120 36 161 110 51 165 113 52
Tabell 6. Instanssystemet (avseende av AD meddelade domar)
årsbok 1982 1983 1984 1985 1986 1987
Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %
Domar i mål som AD hand- 124 76,5 118 67,4 94 71,2 102 77,3 109 70,3 104 67,1 lagt som
första
instans
Domar i mål som AD hand— 38 23,5 57 32,6 38 28,8 30 22,7 46 29,7 51 32,9 lagt som full-
följdsinstans Summa domar 162 175 132 132 155 155 3. Arbetstvistmålen i tingsrätterna
Undersökningen omfattar samtliga arbetstvister som handlagts i tingsrätterna. Vid beräkningen av fullföljdsfrekvensen har anta— let domar vari förlikning stadfästs eller talan medgivits efter en genomgång av Stockholms tingsrätts domar under åren 1984 och 1986 uppskattats till ca 20 procent.
Fullföljdsfrekvensen avseende meddelade beslut i tingsrätterna
har inte kunnat tas fram eftersom det inte finns någon uppgift om antalet meddelade beslut.
Tabell 1. Antal till tingsrätterna inkomna arbetstvister SCB
1982 1983 1984 1985 1986 1987
Totala antalet arbetstvister 299 335 335 346 366 309
T—mål 254 319 309 309 334 302 FT-mål 45 16 26 37 32 7 Tabell 8. Vid tingsrätterna avgjorda arbetstvister uppdelade SCB efter tredskodomar, övriga domar och avskrivna mål
1982 1983 1984 1985 1986 1987
Antal avgjorda mål 274 323 312 312 325 361 varav
Tredskodomar 27 20 25 24 28 26 Övriga domar 94 108 89 111 99 116
Avskrivna 153 195 198 177 198 219
Tabell_9. ProceSStidens längd avseende arbetstvister i SCB tingsrätten under tiden 1982 t.o.m. 1987
0-1 mån 1-2 mån 2-3 mån 3-6 mån 6—12 mån 1—2 år över
2 år
1982 94 domar 3 9 8 18 29 23 3 procent 3,2 9,6 8,5 19,1 30,8 25,5 3,2 1983 108 domar 5 9 9 20 37 20 8 procent 4,6 8,3 8,3 18,5 34,2 18,5 7,4 1984 89 domar 7 7 9 23 19 21 procent 7,9 7,9 10,1 25,8 21,3 23,6 3,4 1986 99 domar 4 7 6 28 25 22 7 procent 4,0 7,1 5,9 28,3 25,2 22,2 7,1 1987 116 domar 3 8 11 17 33 32 12 procent 2,6 6,9 9,5 14,7 28,4 27,6 10,3 Tabell 10. Fullföljdsfrekvensen avseende domar meddelade SCB av tingsrätt i arbetstvister
1982 1983 .1934 1985 1986 1987 Procent 70,7 79,1 77,5 64,0 96,2 87,1
Sthlms tingsrätt (78,9) (76,5)
4. Till arbetsdomstolen fullföljda mål från tingsrätt, B-målen ________________
Vid denna kartläggning har mål som fullföljts från hyresnämnd, s.k. C—mål, undantagits på grund av att de utgör ett så litet antal. Undersökningen omfattar både besvärsmål och mål som över—
klagats genom vad.
Tabell 11. Till AD inkomna B—mål fördelade på vademål och akt besvärsmål
1982 1983 1984 1985 1986 1987
o.. & så && eQ &?
Hela antalet 87 118 87 96 149 104
Vademål 49 56,3 74 62,7 51 58,6 65 67,7 93 62,4 75 72,1
Besvärs— mål 38 43,7 44 37,3 36 41,4 31 32,3 56 37,6 29 27,9
Tabell, 13- akt
1982 % 1983
Hela antalet TR-domar 49
Kollektivav- talsrätt 1 N O
MBL 2 4,1 Anställnings-
skydd, ogiltig— hetstalan 14 28,6 Anställnings- skydd, övrigt 14 28,6 Jämställd-
hetslagen -
Semesterlagen 2 4,1 12 24,5 Kravmål
övriga 4 8,2
Mål vari gjorts invändning om preskription har kategoriinde
% 1984
74 51 65
23 31,1 13 25,5 15
22 29,7 15 29,4 16
2,0 — 20 27,0 14 27,4 28
8 10,8 6 11,8 3
grunden för kärandens talan.
% 1985 % 1986
93
23,1 29
24,6 15
1,5 —
43,1 39
4,6 7
Vademål fördelade efter den överklagade domens huvudsakliga innehåll
%
31,2
16,1
3,2
75 1987 %
2,7
17 22,7
22 29,3
3
4
4,0
5,3
42,0 23 30,7
7,5 4 5,3
lats efter
Tabell 13. Ändringsfrekvensen i vademål som inkommit 1982—1987
akt och som avgjorts av AD genmn dom*
1982 1983 1984 1985 1986*** 1987*** Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %
Hela antalet AD—domar** 38 61 40 48 60 20
Tingsrättens dom fastställd helt
eller till huvud— 31 81,6 43 70,5 35 87,5 39 81,3 49 81,7 15 75,0 saklig del
Tingsrättens dom ändrad helt eller
till huvudsaklig 7 13,4 18 29,5 5 12,5 9 18,7 11 18,3 5 25,0 del
* Denna statistik innefattar även F.T.-mål. Ej prövningstill-
stånd har hänförts till att tingsrättens dom fastställts. ** Denna tabell avser TR:s dom som prövats i sak.
*** För år 1986 är 8 vademål ännu inte avgjorda. För år 1987 är 45 vademål ännu inte avgjorda.
T_a_b_el_l_1_4. Arbetsdomstolens domar och särskilt uppsatta beslut årsbok i B-mål uppdelade efter domens eller beslutets huvudsakliga innehåll
1982 1983 1984 1985 1986 1987 Kollektivavtal srätt - 1 1 2 — 1 MBL, föreningsrätt — - - - — - MBL, förhandlingsrätt — - — — — - MBL, vetorätt - - - — — — MBL, övrigt - 2 — 1 — — Anställningsskydd, ogil ti ghetstal an 17 24 18 6 15 20 Anställningsskydd, övrigt 6 12 5 8 9 12 Jämställdhetslagen - - 2 — — - Semesterlagen- - — 1 - 1 Föräldraledighets- lagen - — — - - 1 Studieledighets— lagen - 1 - — - — Förtroendemanna— lagen - — — - - - LRA - - 2 - 1 - LOA, ej anställ- ningsskydd 1 1 4 - 1 2 Kvittningslagen 1 — — - - - Kravmål 6 17 9 12 13 11 Övriga 4 8 7 6 12 5 Suma 35 66 48 36 51 52
Tabell 15. Ändringsfrekvensen i vademål uppdelat efter domens årsbok huvudsakliga innehåll
1982 1983 1984 Sa fast ändr Sa fast ändr Sa fast ändr
Kollektivavtalsrätt 1 1 _ _ _ _ _ _ _ MBL, övrigt _ _ - - - _ 1 1 -
Anställningsskydd, ogiltighetstalan 7 5 2 20 14 6 18 16 2
Anställningsskydd, övrigt 12 9 3 16 8 8 5 5 -
JämställdhetsL _ _ - 1 1 _ _ - - SemesterL 2 2 _ - _ _ _ _ _
LOA, ej anställ-
ningsskydd 3 2 1 1 — 1 2 2 - Kravmål 9 9 — 16 16 — 10 10 — Övrigt 4 3 1 7 5 2 4 1 3
(Forts. på tabellen för åren 1985-1987 se om— stående sida).
—174- Tabell 15. (forts) Ändringsfrekvensen i vademål uppdelat efter årsbok domens huvudsakliga innehåll
1985 1986 1987 Sa fast ändr Sa fast ändr Sa fast ändr Kollektivavtalsrätt 3 2 1 - — - 1 — 1
MBL, övrigt - — - - - - - _ -
Anställningsskydd, ogiltighetstalan 14 12 2 15 12 3 20 16 4
Anställningsskydd,
övrigt 10 8 2 9 6 3 12 9 3 JämställdhetsL - - — - _ _ - _ _ SemesterL 1 - 1 1 1 — 1 — 1
LOA, ej anställ- ningsskydd 1 1 - 1 1 - 2 2 -
Kravmål 19 18 1 12 10 2 11 7 4
Övrigt - — — 4 4 - 5 4 1
Tabell 16. Ändringsfrekvensen i besvärsmål akt
1982 % 1983 % 1984 % 1985 % 1986** % 1987** % Hela anta- let AD— 32 43 32 27 53 20 beslut*
Tingsrättens
beslut fast—
ställt helt 23 71,9 33 76,7 20 62,5 18 66,7 36 67,9 12 60,0 eller till
huvudsaklig
del
Tingsrättens
beslut ändrat 9 28,1 10 23,3 12 37,5 9 33,4 17 32,1 8 40,0 helt eller
till huvud- saklig del
* Denna tabell avser Tst beslut som prövats i sak.
** För år 1986 är ett mål ännu inte avgjort. För år 1987 är fem mål ännu inte avgjorda.
Tabell 11. Besvärsmålen fördelade efter det överklagade akt beslutets innehåll
1982 % 1983 % 1984 % 1985 % 1986 % 1987 %
Hela antalet 38 44 36 31 56 29 TR-beslut
15 kap. RE 1 2,6 2 4,5 3 8,3 1 3,6 2 3,6 2 6,9
Anställnings- 7 18,4 9 20,5 9 25,0 7 22,6 16 28,6 6 20,7 skydd
Rättshjälp 12 31,6 16 36,4 10 27,8 10 32,3 16 28,6 4 13,8
Arbetsrätts- 2 5,3 2 4,5 2 5,6 2 6,4 1 1,8 5 17,2 lig fråga
Utan inslag av arbets- 14 36,8 15 34,1 12 33,3 11 35,5 21 37,5 12 41,4 rättslig
fråga
Denna statistik omfattar inte de beslut som överklagas samtidigt som domen överklagas i huvudsak som t.ex. ett interimistiskt beslut som meddelats samtidigt med en dom i ett anställnings- skyddsmål.
Tabell 18. Ändringsfrekvensen i besvärsmål uppdelat efter akt beslutets huvudsakliga innehåll
1982 1983 1984
Sa fast ändr Sa fast ändr Sa fast ändr 15 kap RB 1 1 - 1 — 1 - - — Anställningsskydd, 7 5 2 9 7 2 8 3 5 Rättshjälp 11 9 2 15 12 3 10 8 2 Arbetsrättslig fråga 1 — 1 2 1 1 2 - 2 Utan inslag av arbetsrättslig fråga 12 8 4 15 12 3 12 9 3
1985 1986 1987 Sa fast ändr Sa fast ändr Sa fast ändr
15 kap RB 1 1 - 2 2 — 1 - 1 Anställningsskydd 6 4 2 19 14 5 5 2 3 Rättshjälp 10 8 2 15 11 4 3 3 — Arbetsrättslig fråga 2 — 2 1 — 1 4 1 3
Utan inslag av arbetsrättslig fråga 8 5 3 16 9 7 8 6 2
Handläggningen av B-målen
Tabell __19. årsbok 1982 1983 Antal % Antal Hela antalet 81 117* Domar 38 46,9 57
Särskilt upp- satta beslut 1 1,2 Avskrivna 11 13,6 Återförvisade 2 2,5 Beslut i
protokoll 29 35,8 Avvisade 0
11
37
* Felkälla på 1 mål som inte kunnat härledas. ** Ett mål har avgjorts genom 2 domar.
B—mål fördelade efter hur målet avgjorts
1984 1985 1986 1987 % Antal % Antal % Antal % Antal % 93 74 134** 100 | 48,7 38 40,9 30 40,5 47 35,1 51 51,0 9,4 9 9,7 5 6,8 4 3,0 3 3,0 7,2 11 11,8 9 12,2 17 12,7 12 12,0 1,7 4 4,3 2 2,7 8 6,0 2 2,0 31,6 31 33,3 23 31,1 59 44,0 32 32,0 0 5 6,8 0 0
Tabell 20. Antal avgjorda B—mål som inkommit till AD under akt åren 1982-1987 fördelade efter i vilken sammansätt- ning målen avgjorts
1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Hela antalet 87 118 87 96 139 60 7-5 ledamöter 40 46,0 60 50,8 32 36,8 36 37,5 29 20,9 11 18,3 3 ledamöter 35 40,2 46 39,0 43 49,4 46 47,9 90 64,8 39 65,0 ordförande 12 13,8 12 10,2 12 13,8 14 14,6 20 14,4 10 16,7
Tabell 21. B—mål fördelade efter om de avgjorts vid huvudför- akt handling, föredragning eller annan handläggning*
1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %
Huvudför- 26 29,9 33 28,0 26 29,9 34 35,4 35 25,2 13 21,7 handling
Föredrag— 49 56,3 73 61,9 49 56,3 48 50,0 84 60,4 37 61,7 ning
Annan 12 13,8 12 10,2 12 13,8 14 14,6 20 14,4 10 16,7 handlägg-
ning
* Inkluderar även F.T.-mål
5. Till arbetsdomstolen inkomna mål vari tal an väckts i dom- stolen som första__domstol ,__A-målen_ä _ _____
Tabell _2. Arbetsdomstolens domar och särskilt uppsatta beslut årsbok i A-mål uppdelade efter domens eller beslutets huvudsakliga innehåll
1982 1983 1984 1985 1986 1987
Kollektivavtalsrätt 24 43 33 35 35 37 MBL, föreningsrätt 7 3 - 2 1 - MBL, förhandlings- 13 10 5 13 8 9 rätt
MBL, vetorätt 1 1 1 - —
MBL, övrigt 11 9 7 13 9 9 Anställningsskydd, ogiltighetstalan 37 23 21 14 26 12 Anställningsskydd, övrigt 18 13 17 11 8 14 Jämstäl l dhetsl agen 3 5 6 2 3 11 Semesterlagen 2 6 1 1 2 3 Föräl dral edi ghets-
lagen 2 1 - - - 1 Studi el edighets- . lagen 1 1 1 - - - Förtroendemanna- lagen 3 — — - 1 3 LRA 1 3 2 - 3 - LOA, ej anställ-
ningsskydd 3 1 1 5 5 1 Kvittningslagen - _— - - l 1 Kravmål - 2 1 6 4 6 Övriga 4 3 3 - 3 1
Suma 130 124 99 102 110 113
Tabell 23. Antalet A—mål med enskild arbetsgivare - undantaget akt staten och kommunerna - som part
1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %
Samtliga 235 218 220 228 247 251 A—mål
Enskild 45 19,1 56 25,7 38 17,3 52 22,8 48 19,4 61 24,3 ag part
Tabell 24. A—mål med enskild arbetsgivare som part, uppdelat akt efter hur målet avgjorts
1982 1983 1984 1985 1986 1987
återkallats 12 12 14 15 18 16 tredskodom 6 15 10 13 11 15 förlikningsdom 17 14 6 11 10 8 till Hf eller Fd 10 13 8 13 6 11 felstämt — 2 — — 2 1
ej avgjort _ _ _ _ 1 9
Handläggningen av A-målen Tabell_25. Inkomna A-mål under 1982 t.o.m. 1987 fördelade åkt efter i vilken sammansättning de avgjorts 1982 1983 1984 1985 1986* 1987* Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Hela 232 214 217 218 237 145 antalet** 7-5 leda- 86 37,1 69 32,2 70 32,3 71 32,6 80 33,8 30 20,7 möter
3 leda- möter 7 3,0 11 5,1 4 1,8 7 3,2 9 3,8 6 4,1 ordfö— 139 59,9 134 62,6 143 65,9 140 64,2 148 62,4 109 75,2 randen
* För år 1986 är 10 mål ännu inte avgjorda. För ar 1987 är ett stort antal mål ännu inte avgjorda.
** Ätervinningsmål läggs inte upp som nytt mål varför dessa siffror inte överenstämmer med tabell 1.
Tabell 26. A-mål fördelade efter om de avgjorts vid huvudför- åkt ___” handling, föredragning eller annan handläggning 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal gjorda A—mål 232 214 217 218 237 145 därav efter huvudför- 82 35,3 73 34,1 17 32,7 72 33,0 77 32,5 32 22,1 handling* föredrag- 11 4,7 7 3,3 6 2,8 6 2,8 12 5,1 4 2,8 ning annan hand- 139 59,9 134 62,6 140 64,5 140 64,2 148 62,4 109 75,2 läggning-
* Innefattar även särskilt sammanträde för avgörande av interi- mistiskt yrkande.
122911 27.- årsbok 1982 Antal Hela an- 242* talet dom i sak 94 tredsko- 11 dom förlik- 19 ningsdom särskilt uppsatt 1 beslut avskriv— 93 ning beslut i protokoll 0 avvisning 8
hänvisning 15
till T.R.
A-mål fördelade efter hur målet avgjorts
1983
% Antal
226
38,8 83
4,5 15
7,9 20
0,4 4
38,4 90
3,3 3
6,2 11
1984
% Antal
214*
35,7 57
6,6 11
8,9 16
1,8 3
39,8 100
1,3 9
1985
% Antal
203
31,3 63
5,1 14
7,5 24
1,4 1
46,7 82
4,2 6
4,2 12
1986
% Antal
250
31,0 89
6,9 20
11,8 10
0,5 4
40,4 108
3,0 5
5,9 13
* Felkälla på 1 mål som inte kunnat härledas. ** Två mål har avgjorts genom 2 respektive 3 domar.
%
35,6
8,0
4,0
1,6
43,2
0,4
2,0
5,2
1987 Antal % 215**
61 28,4 22 10,2 21 9,8
6 2,8 92 42,8
0
2 0,9
8 3,7
BILAGA 3 STATISTIK I LÖNEGARANTIARENDEN
Antal till hovrätterna inkomna lönegarantiärenden åren 1982-1986
Hovrätten för Övre Norrland Hovrätten för Nedre Norrland Hovrätten över Skåne och Blekinge Hovrätten för Västra Sverige Svea Hovrätt
Göta Hovrätt
Hela landet
1982
17 20 18 35 20
117
1983
11 15 20 54
110
1984
25 19 18 55 15
136
1985
35 40 16 54 16
166
55 41 27 67 10
Utredningen har gått igenom 70 beslut i lönegarantiärenden vid Svea Hovrätt som meddelats under åren 1985, 1986 och 1987 och fördelat besluten efter dess huvudsakliga innehåll enligt föl-
jande. Arbetstagarbegreppet 6 9 % Anställningsskyddslagen 11 16 % (beräkning av uppsägningslön, anställningsfonn m.m.)
Övriga med arbetsrättsligt inslag 8 11 % (tolkning av kollektivavtal, bevis- frågor avseende lönefordringens existens m.m.)
Närståendebegreppet 26 37 %
Övriga utan arbetsrättsligt inslag 19 27 % (tidsfristerna i förmånsrättslagen , överlåtelseförbudet i lönegaranti— lagen, anknytningen till Sverige m.m.)
70 100 %
*KUNGLBIÄL
1988 —05- 2 g
STOCKHOLM
Kronologisk förteckning ___—__
Översyn av ullänningslagsslifmingen. A. Kortare väntanA. Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott? A Kunskapsöverföring genom företagsulveckling. UD. Samerau och sameting. Ju. Provning och kontroll i inlemalionell samverkan. I.
Frihet från ansvar. Ju. En ny skyddslag. Fö.
Sverigeinformation och kulturutbyte. UD.
10. Rätt adress. Fi. 11. Öppenhet och minne. U. 12. Civil personal i försvaret Fo. 13. Handel med optioner och terminer. Fi. 14. Översyn av bostadsrättslagen . 80. 15. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB.
16. SÄPO-Säkerhelspolisens inrikming och organisa- tion. Ju.
17. Reklamskauen. Fi. 18. Rapport av den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. 19. U—lands- och biståndsinfonnau'on. UD. 20. En förändrad ansvarsfördelning och slyming på skolområdet. U. 21. Ny laxeringslag - Reformerad skaneprocess. Del 1. Fi. 22. Ny taxeringslag - Reformerad skaneprocess. Del 2. Fi. 23. SIIESTA - En internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. 24. Lotteri i radio och TV. U. 25. Fömyelse och utveckling. C. 26. Frikommunförsökel. C. 27. Lönegaranu'n och fönnånsränsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet lörelagskonkurser. A. 28. Videovåld II - förslag till åtgärder. U. 29. Den Svenska kreditmarknaden. Fi. 30. Arbetsdomstolen. A.
FPA."!—
PPHPP'
Systematisk förteckning
___________________—————-—————
Statsrådsberedningen Bostadsdepartementet Medborgarkommissioncns rapport om svensk vapen- Översyn av bostadsrättslagen m.m. [14] export. [15]
_ _ Industridepartementet J ustitiedepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6] Samerätt och sameting. [5] Film M" ”"M”- [71 , _ _ . , Civildepartementet få?-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. Förnyelse och utveckling. [25]
Rapport av den parlamentariska kommissionen med Frikommunförsöket. [26] anledning av mordet på Olof Palme. [18]
Utrikesdepartementet
Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinfonnation och kultursamarbetc. [9] U-lands- och bisiåndsinformation. [19]
SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. [23]
Försvarsdepartementet
En ny skyddslag. [8] Civil personal i försvaret. [12]
Finansdepartementet
Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13] Reklamskatten. [17] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] Ny taxeringslag — Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] Den Svenska krediunarknaden. [29]
Utbildningsdepartementet
Öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördeln'ing och styrning på skolom- rådet. [20]
Lotteri i radio och TV. [24] Videovald 11 - förslag till åtgärder. [28]
Arbetsmarknadsdepartementet
Översyn av utlänningslagstiftningen. [1] Kortare väntan. [2] Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott? [3] Lönegarantin och förmånsrättsordningen - om löne- garantins betydelse för det ökade antalet företagskon- kurser. [27] Arbetsdomstolen. [30]
