Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar som en följd av att Sverige vid ett medlemskap i EU ansluter sig till den Europeiska atomenergigemen- skapen (Euratom).

Anslutningen till Euratom föranleder endast mindre ändringar i de svenska reglema. När det gäller transporter av radioaktivt avfall föreslås att strålskyddslagens (1988z220) tillämpningsområde utvidgas till att ' omättat tillståndsprövning vid export av radioaktivt avfall. Vidare bör vissa grundläggande begränsningar i rätten till export tas in i lagen. Samma regler kommer att gälla vid tillämpningen av kämtekniklagen (1984. 3) och lagen (1991: 341) om strategiska produkter.

Dessutom föreslås att det gällande förbudet mot slutförvaring" i Sverige av kämavfall från utlandet utvidgas till att gälla mellanlagring i avvaktan på slutförvaring.

Euratomreglema om försörjning med kärnbränsle innebär att avtal om leveranser måste godkännas av Euratoms försörjningsbyrå. I proposi- tionen föreslås ett bemyndigande i kämtekniklagen för regeringen att meddela föreskrifter i syfte att säkerställa att reglerna följs på detta område.

Slutligen föreslås två tillägg till kämtekniklagen för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som krävs enligt Euratoms regler om säker- hetskontroll, dvs. åtgärder i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

l Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 118

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1994/95:118

.Regeringen föreslår att riksdagen

" *! antar regeringens förslag till .1. lag oin ändring i strålskyddslagen (1988:220), 2. lag om ändring i lagen (1984z3) om kämteknisk verksamhet, 3. lag om ändring i lagen (l99lz341) om strategiska produkter.

1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 118

• Sida 4
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 (1988z220)

Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen

Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (19881220) dels att 5, 20 och 24 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 20 a &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 & Med verksamhet med strålning avses i denna lag

1. tillverkning, införsel, trans- port, saluförande, överlåtelse, upplåtelse, förvärv, innehav och användning av eller annan därmed jämförlig befattning med radioakti— va ämnen,

l. tillverkning, införsel, utför— sel, transport, saluförande, över- låtelse, upplåtelse, förvärv, in- nehav och användning av eller annan därmed jämföng befattning med radioaktiva ämnen,

2. användning av eller annan därmed jämförlig befattning med tekniska anordningar som kan alstra strålning.

205

Tillstånd krävs för att

1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,

2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt,

3. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, för- värva, inneha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anordningar än sådana som avses i 2 och som kan alstra joniserande strålning och för vilka regeringen eller den myndighet som regering— en bestämmer föreskrivit krav på tillstånd.

3. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, för- värva, inneha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anordningar än sådana som avses i 2 och som kan alstia joniserande strålning och för vilka regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer förcskrivit krav på tillstånd,

4. från landet utföra radioaktivt avfall.

• Sida 5
•  Original

20a5

Tillstånd till utförsel av radio— aktivt atfall får inte avse utförsel till

I. området söder om 60 grader sydlig bredd.

2. en stat utanför Europeiska "unionen som är part i den färde ACP/EEG—konventionen av den 15 december 1989,

3. en stat som förbjudit import av radioaktivt aifall eller som kan antas sakna förmåga att ta hand om sådant utfall på ett säkert sätt.

24ä

Ett tillstånd får begränsas till att avse viss tid.

Ett tillstånd får begränsas till att avse viss tid. Tillstånd till införsel eller utförsel av radioalaivt aifall skall begränsas till en tid av högst tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

• Sida 6
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om käm- teknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l984:3) om kämtekrtisk verksamhet

dels att 5 a, 18 och 27 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a 5, av följande

lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

5 a 5 Tillstånd att uppföra en kämkraftsreaktor får inte meddelas.

Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt kärnbränsle eller kämavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk verk- samhet i ett annat land. Tillstånd får medges endast om det finns synnerliga skäl och genomförandet av det program som avses i 12 5 inte försvåras.

Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en annan kärnteknisk verk- samhet i ett annat land. Detsamma gäller sådan lagring som sker i avvaktan på slutförvaring (mellan- lagring). Tillstånd får medges endast om det finns synnerliga skäl och genomförandet av det program som avses i 12 5 inte försvåras.

Ifråga om tillstånd till införsel eller utförsel av kämavfall gäller de begränsningar som anges i 20 a och 24 åå strålskyddslagen (I988.-220). 8 a &

Regeringen får föreskriva att tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall förenas med de villkor som behövs för att säkerställa tillämp— ningen av de krav i fråga om för- sörjning med malrner, råmaterial och speciella klyvbart: material som följer av bestämmelserna i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska atom- energigemenskapen.

Prop. l994/95:118

• Sida 7
•  Original

18 5 Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela tillståndshavaren de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall följas. '

IilLsynsmyndigheten får även besluta om verkställandet av sank- tioner enligt artikel 83.1 i fördra- get den 25 mars 195 7 om upprät- tandet av Europeiska atomenergi- gemenskapen.

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller-enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten låta vidta åtgärden på hans bekostnad.

27 5 Den som inte fullgör vad tillsynsmyndigheten begär eller beslutar med stöd av 17 eller 18 5 eller vad den lokala säkerhetsnämnden begär med stöd av 21 5 eller som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar myndigheten eller nämnden oriktiga uppgifter, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till ansvar enligt första stycket döms också den som inte fullgör sin uppgifisskyldighet enligt kom- missionens förordning (Euratom) nr 3227/76 av den 19 oktober 1976 om tillämpning av bestämmeLsema om säkerhetskontroll i Euratom eller som vid uppgiftslämnandet uppsåtligen eller av grov oaktsam- het lämnar oriktiga uppgifter till kommissionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

• Sida 8
•  Original

' 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (199lz34l) om Prop. 1994/95:118 strategiska produkter -

Härigenom föreskrivs att det i lagen (199lz34l) om strategiska pro- dukter skall införas en ny paragraf, 4 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydeLre

4 &

Ifråga om tillstånd till uy'örsel av använt kärnbränsle gäller de begränsningar som anges i 20 a och 24 55 strålskyddslagen (1988-220).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

• Sida 9
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Ett medlemskap i EU innebär att Sverige ansluter sig till Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Regeringen har i prop. 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen föreslagit att Euratom- fördraget och de rättsakter m.m. som beslutats med stöd av detta fördrag skall gälla i Sverige. I propositionen lämnas en översiktlig redogörelse för innehållet i fördraget och rättsaktema. Vidare sägs i propositionen att regeringen kommer att återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar som behövs.

Förslag till sådana kompletteringar har lämnats i promemorian Änd- ringar i lagstiftningen om kärnsäkerhet och strålskydd med anledning av anslutningen till den Europeiska atomenerg'igemenskapen (Ds 1994: 124). Promemorian har upprättats inom Miljödepartementet. lagförslagen i promemorian änns i bilaga 1.

Miljödepartementet har inbjudit berörda myndigheter, företag och organisationer till ett möte i oktober 1994 för att inhämta synpunkter på förslagen i promemorian. Dessa har också lämnat skriftliga yttranden. En förteckning över inbjudna till och närvarande vid mötet och en samman- ställning av remissynpunktema änns i bilaga 2.

Lagrådet

Regeringen beslöt den 8 december 1994 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som änns i bilaga 3. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande änns i bilaga 4. Vissa redaktionella ändringar har gjorts i lagtexten jämfört med de lagförslag som remitterades till Lagrådet.

4. Allmänt om lagstiftningsbehovet

Regeringens bedömning: Behovet av nationell lagstiftning som komplettering till Euratom-fördraget bör bedömas med utgångs- punkt från hur fördraget har kommit att tillämpas i praktiken. Lagstiftning krävs därför bara i begränsad utsträckning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen invändning framförs mot slutsatserna i pro- memorian i denna del. Naturskyddsföreningen anser att beslutsunderlaget och remissförfarandet är otillräckligt samt att ett beslut bör grundas på en offentliggjord och remissgranskad, systematisk genomgång av Unionens gällande rättsakter på området. Liknande synpunkter framförs av Greenpeace.

Skälen för regeringens bedömning: Euratom är en av de tre ursprungliga Europeiska gemenskaperna och fördraget om Euratom undertecknades liksom Romfördraget år 1957. Euratoms centrala uppgift är enligt Euratom—fördraget att skapa de förutsättningar som behövs för

• Sida 10
•  Original

en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder. Innehållet i fördraget bör bedömas i ljuset av det politiska läget under 1950-talet. Det fredsbevarande syftet, att ställa en potentiellt farlig verksamhet under gemensam kontroll, var därvid väsentligt. Samtidigt ville man med hjälp av atomenergin göra Europa energimässigt oberoende av omvärlden. Det gällde att skapa goda betingelser för en fortsatt snabb utbyggnad av industrin och att rättvist fördela det uran som man vid den tidpunkten antog skulle förbli en bristvara i världen.

Förhållandena är sedan länge helt annorlunda än de som fanns då Euratom-fördraget undertecknades. Kämkraftindustrin har varit verksam under lång tid och behovet av forskning och utveckling har ändrats sedan 1957. Synen på kärnkraften är dessutom en annan. Det råder överskott

av uran på världsmarknaden och denna situation kan i stort sett förväntas .

bestå. .

Detta har sammantaget lett till att fördraget i stora delar är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt sin lydelse utan enligt en succes- sivt utvecklad praxis. Av politiska skäl har det emellertid inte varit aktu— ellt att omförhandla och ändra fördraget i dessa delar. Andra delar av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella, dvs. där spelar fördraget och de underliggande rättsaktema en viktig roll. Ex- empel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen för att garantera att kärnrnaterial inte används för andra ända- mål än dem för vilka de är avsedda. (s.k. safeguards).

Behovet av kompletterande svenska regler

Efter anslutningen till EU gäller Euratom—fördraget i Sverige i enlighet med lagen (l994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. De förordningar som beslutats med stöd av fördraget gäller också direkt i Sverige.

Nationella regler krävs dock för att genomföra bestämmelserna i direktiven under Euratom, eftersom sådana rättsakter inte är direkt tillämpliga i Sverige. I vissa fall ställer Euratom-fördraget vidare krav på att åtgärder vidtas av medlemsstaten för att säkerställa att kommissionen och andra organ skall kunna fullgöra sina uppgifter. Vidare gäller som en allmän princip att medlemsstaterna skall se till att de skyldigheter fullgörs som åläggs enskilda enligt direkt tillämpliga rättsakter, främst förordningar.

Regeringen anser att behovet av lagstiftning skall bedömas mot bak- grund av den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av fördraget. Som nämnts stärmner ofta inte fördragets ordalydelse och praxis överens. Främst gäller detta Euratom-fördragets komplicerade system för att säkerställa tillgången på kärnbränsle inom gemenskapen.

I fråga om regler om strålskydd och s.k. safeguards änns det däremot stora likheter mellan EU:s och Sveriges sätt att arbeta. Reglerna i för— draget och i rättsaktema kan på ett enkelt sätt samordnas med det gäl- lande svenska systemet. I allmänhet änns redan i den sVenska lagstift-

• Sida 11
•  Original

ningen bemyndiganden för regeringen eller myndigheterna att besluta om de föreskrifter som behövs.

När det gäller de synpunkter på ärendets beredning som framförts av bl.a. Naturskyddsföreningen om behovet av en genomgång av Euratoms rättsakter vill regeringen anföra följande. Förhandlingsresultatet på Eura- tom-området samt innehållet i fördraget och i rättsaktema under Euratom redovisas i propositionen om EU-medlemskap. Förhandlingarna om medlemskap har bl.a. resulterat i en gemensam förklaring om tillämp- ningen av fördraget, där vissa grundläggande frågor om fördragets tillämpning klarläggs. Propositionen föregicks av en departementspro— memoria om Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (Ds 1994z48). Promemorian har rernissbehandlats. En mer utföräg genom- gång av Euratom-fördraget och de sekundära rättsaktema på området faller utanför ramen för detta lagstiftningsärende. De förslag som lämnas i detta sammanhang avser främst att ändra lagstiftningen i de fall det be- hövs för att komplettera de direkt verkande Euratomreglema.

Den svenska lagstiftning som berörs änns främst i lagen (l984:3) om kärnteknisk verksamhet (kämteknildagen) och i strålskyddslagen (l988:220). Av intresse i detta lagstiftningsärende är bestämmelserna i avdelning 11 i Euratom, närmare bestämt reglerna om informationssprid- ning (kap. 2), hälsoskydd (kap. 3), försörjning och egendomsordning (kap. 6 och 8) samt säkerhetskontroll (kap. 7).

De ändringar i lagstiftningen som föreslås innebär bl.a. nya regler om tillståndsprövning vid utförsel av radioaktivt avfall. Förslagen medför inte något behov av ökade resurser för de ansvariga myndigheterna.

5 lnformationsspridnin g

Regeringens bedömning: Reglerna om gemensamt utnyttjande av forskningsresultat på kämenergiområdet i kapitel 2 i Euratom- fördraget tillämpas inte i praktiken. Det begränsande uppgiftsläm— nande till kommissionen som sker på detta ormåde kan fullgöras utan särskild lagstiftning. Bestämmelserna om sekretess och tyst- nadsplikt i samma kapitel och i artikel 194 i fördraget kräver inte heller någon lagstiftning.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Slutsatserna i promemorian om bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt ifrågasätts av Naturskyddsföreningen och Greenpeace. [ övrigt kommenteras inte de överväganden som görs i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning: Euratom-fördragets bestämmelser om inforrnationsspridning (kap. 2, artikel 12—29) syftar till att säkerställa att patent, forskningsresultat m.m. snabbt skall bli tillgängliga för samt- liga medlemsländer. Det änns enligt artikel 12 en skyldighet för kom- missionen att till medlemsstater, personer och företag upplåta rätt till

• Sida 12
•  Original

icke-exklusiva licenser till sådana patent, provisoriska uppänningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar som gemenskapen innehar under förutsättning att dessa kan effektivt utnyttja de uppänningar som licenserna avser.

Det änns även en skyldighet för en medlemsstat att informera kom- missionen om ansökningar om patent eller nyttighetsmodeller som an- knyter till kämenergiområdet och som lämnas in i medlemsstaten. Om sökanden samtycker, skall information om innehållet i ansökan lämnas till kommissionen inom en bestämd tid. Om sökanden vägrar att ge sitt samtycke, kan kommissionen ändå kräva att information om innehållet i en ansökan lämnas (artikel 16). Fördraget innehåller vidare regler om hur licenser till uppänningar skall upplåtas till kommissionen för att kunna utnyttjas i medlemsstaterna. I de fall en frivillig uppgörelse med sökanden inte kan uppnås änns särskilda regler om skiljedom och tving- ande beslut (artikel 17—23).

Bestämmelserna har i allt väsentligt inte längre någon praktisk be- tydelse. Medlemsländema lämnar som en ren forrnalitet information till kommissionen om de patentansökningar på området som lämnas in till respektive medlemsstats patentrnyndighet. Kommissionen sammanställer den information om ansökningar som medlemsländerna lämnar in, men man begär inte att få ta del av innehållet i ansökningarna.

Reglerna om inforrnationsspridning har kompletterats med vissa selcre- tessbestämmelser. Enligt artikel 24 skall sådan information som Eura- tomgemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram och vars röjande är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintiessen vara sekretessbelagd i enlighet med vissa i fördraget angivna villkor. Om kommissionen änner att röjandet av viss information är ägnat att skada en eller fiera medlemsländers försvarsintressen skall kommissionen tills vidare tillämpa den sekretessgrad som anges i en av rådet antagen sekretessförordning (Rådets förordning nr 3 av den 31 juli 1958 om tillämpningen av artikel 24 i Euratom-fördraget).

Kommissionen skall omedelbart lämna informationen till medlemssta— terna som i sin tur skall säkerställa sekretessen på samma sätt. Medlems- staterna skall inom tre månader underrätta kommissionen om de önskar bibehålla den provisoriskt tillämpade sekretessgraden, ersätta den med en annan eller häva sekretessen. Efter utgången av denna tid skall den strängaste av de begärda sekretessgradema tillämpas. Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna om detta.

Vidare kan en medlemsstat som informerar om förekomsten av eller innehållet i en ansökan om patent eller nyttighetsmodell upplysa om eventuella behov av sekretess på grund av försvarshänsyn. Kommissionen och övriga medlemsstater skall därefter vidta de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den sekretessgrad som medlemsstaten begärt (artikel 25).

Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt änns också i artikel 194 i fördraget. Enligt punkt 1 i denna artikel gäller bl.a. att medlemmarna av gemenskapens kommittéer samt alla andra personer, som antingen i tjänsten eller genom sina offentliga eller privata förbindelser med ge- menskapens institutioner eller anläggningar eller med de gemensamma

• Sida 13
•  Original

företagen skaffar sig eller får vetskap om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, kunskaper, dokument eller föremål vilka är sekretessbe— lagda med stöd av bestämmelser som utfärdats av en medlemsstat eller någon av gemenskapens institutioner, är skyldiga att även efter det att deras tjänst eller förbindelser har upphört, bevara sekretessen gentemot alla obehöriga personer liksom allmänheten. Varje medlemsstat skall betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot landets sekretessregler; staten skall därvid både i sakligt hänseende och när det gäller behörigheten tillämpa sina rättsregler om brott mot statens säkerhet eller om brott mot tystnadsplikt. Staten skall på begäran av varje berörd medlemsstat eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess jurisdiktion som begår ett sådant brott.

Enligt punkt 4 i samma artikel gäller, att om ett bemyndigande att inhämta uppgifter om sådana faktiska förhållanden, upplysningar, doku— ment eller föremål som Omfattas av fördraget och som är sekretessbe— lagda har lämnats av någon av gemenskapens institutioner eller av en' medlemsstat till en person som utövar sin verksamhet inom tillämp— ningsområdet för fördraget, skall bemyndigandet godtas av varje annan institution och varje annan medlemsstat.

Behovet av ändrade regler

Med hänsyn till det mycket begränsade infonnationslämnande som sker i praktiken enligt artikel 16 krävs inte några kompletterande regler i svensk lagstiftning. lnforrnation om patentansökningar kan för Sveriges del lämnas av Patent- och registreringsverket.

När det gäller bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt kan följande överväganden göras.

[ sekretesslagen (1980:100) änns bl.a. bestämmelser i 2 kap. om sekretess med hänsyn främst till rikets säkerhet och dess förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation. Av 7 kap. 3 och 5 åå tryck— frihetsförordningen samt 5 kap. 1 och 3 åå yttrandefrihetsgrundlagen framgår att friheten enligt dessa grundlagar att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad. Det gäller bl.a fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. I 16 kap. sekretesslagen anges i vilka fall dessa friheter i övrigt är begränsade vid uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. 1 20 kap. 3 & brottsbalken änns bestämmelser om straff vid brott mot tystnadsplikt.

Frågan om förhållandet mellan sekretessregler i gemenskapens rätt- sakter och de svenska reglerna om sekretess och meddelarfrihet har behandlats i samband med att beslut fattades om en ökad öppenhet när det gäller uppgifter som omfattas av utrikessekretess (prop. 1994/95:112, bet. 1994/951KU8, rskr. 1994/951128). I propositionen redovisade regeringen sin syn på den svenska offentlighetsprincipens ställning vid ett svenskt EU—medlemskap. Regeringens bedömning, som delades av riksdagen, var att det inte krävs någon ändring i de svenska reglerna så länge de intressen som skall skyddas enligt gemenskapsreglema överens- stämmer med de intressen som skyddas enligt sekretesslagen. Vidare konstaterades att straflbestämmelsen i 20 kap. 3 & brottsbalken inte kan

• Sida 14
•  Original

anses omfatta gemenskapsrättsliga tystnadsplikter, men att någon ändring Prop. 1994/95:118 av bestämmelsen inte behöver göras eftersom de gemenskapsrättsliga tystnadspliktema har sin motsvarighet i sekretesslagens föreskrifter.

De överväganden och slutsatser som redovisats i den nyssnämnda propositionen gäller även bestämmelserna om sekretess och tystnadsplikt i Euratom-fördraget och de sekundära rättsaktema under fördraget. Det änns dock skäl att här särskilt nämna artikel 194 i Euratom-fördraget, som enligt sin ordalydelse innehåller mycket långtgående föreskrifter om tystnadsplikt. 1 betänkandet Utrikessekretessen (SOU 1994249), som legat till grund för den nyssnämnda propositionen om utrikesselaetess, kommenteras den bestämmelsen. Därvid konstateras att det kan ifrågasät- tas om detta stadgande är förenligt med vår meddelarfrihet, de svenska åtalsreglema och beStämmelsema i 2 kap. 13 & regeringsformen.

Med hänsyn till den praxis som utbildats inom Euratom och att artikel 194 såvitt bekant aldrig har tillämpats i praktiken anser regeringen dock att det saknas anledning att föreslå någon ändring av de svenska reglerna.

6. Strålskydd och avfallstransporter

Regeringens förslag: Lagstiftningen om kärnsäkerhet och strål- skydd kompletteras med anledning av bestämmelserna i direktivet om transporter av radioaktivt avfall. Strålskyddslagens tillämp— ningsområde utvidgas till att omfatta utförsel av radioaktiva ämnen. Tillståndsplikt införs för utförsel av radioaktivt avfall. I lagen anges vissa fall då tillstånd till utförsel inte får ges. Tillstånd får gälla i högst tre år. Samma regler kommer att tillämpas vid tillståndsprövning när det gäller utförsel av material som faller under kämtekniklagen och lagen om strategiska produkter.

1 övrigt föranleder inte Euratoms regler om strålskydd någon lagstiftning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Renässinstanserna: Förslagen tillstyrks. Statens strålskyddrinstina anser att tillståndsplikten skall omfatta utförsel av alla radioaktiva ämnen och även transitering genom landet av sådana ämnen. Greenpeace anser att utförsel till icke OECD-länder bör vara förbjuden.

Skälen för regeringens förslag:

Bakgrund

Enligt reglerna om hälsoskydd i fördraget (kap. 3, artikel 30 — 39) skall gemensamma normer beslutas för strålskyddet. Sådana regler finns i en omfattande sekundärlagStiftning på området i form av förordningar och direktiv. En redOgörelse för dessa regler och för de övergångsbe- stämmelser som gäller enligt anslutningsavtalet har lämnats i prop. 1994/95: 19. Som konstateras i propositionen änns det i strålskyddslagen 14

• Sida 15
•  Original

( l988:220) och i livsmedelslagen (1971:511) de bemyndiganden som behövs för att regeringen eller de ansvariga myndigheterna skall kunna . besluta om nödvändiga föreskrifter på grund av de sekundära rättsakter- na. De regler om uppgiftslämnande som änns i artikel 34, 36 och 37 kan fullgöras av de ansvariga myndigheterna eller av regeringen i samband med behandlingen av tillståndsansökningar m.m. utan att någon särskild lagstiftning behövs. I fråga om ett direktiv som grundas på strålskydds- reglema i fördraget krävs dock lagstiftning.

Rådets direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning och kontroll av transporter av avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen innehåller bestämmelser om ett tillståndsförfarande vid transporter av radioaktivt avfall samt begränsningar i rätten till export till länder utanför gemenskapen. '

Med radioaktivt avfall avses enligt direktivet alla ämnen som innehåller eller är förorenade med radionuklider och för vilka det inte änns någon användning (artikel 2).

Enligt direktivet krävs tillstånd för transport av radioaktivt avfall från ett EU-land till ett annat (artikel 4). För att transporten skall få genom- föras måste det land som skall ta emot avfallet ge sitt godkännande. Detsamma gäller beträffande eventuella transitländer. Mottagar- eller transitlandet kan också ställa villkor för transporten. Villkoren får inte vara strängare än de som normalt tillämpas för transporter inom landet i fråga (artikel 6). Transporten måste dock minst uppfylla de krav som gäller enligt nationella regler, gemenskapsbeståmmelser och internatio- nella överenskommelser om transport av radioaktiva ämnen (artikel 3).

Direktivets regler avseende stater utanför EU är utformade på ett något annorlunda sätt men innebär också att tillstånd krävs för import till respektive export från en medlemsstat vad avser radioaktivt avfall. Tillstånd får inte ges för export till antarktiska fastlandet, till stat utanför EU som undertecknat den fjärde ACP/EEG-konventionen (vissa stater i Afrika, Karibien och Stilla havet) eller till stat som saknar tekniska, rättsliga eller administrativa resurser att hantera radioaktivt avfall på ett säkert sätt (artikel 11).

Direktivet omfattar inte s.k. förseglade källor som återsänds av an— vändaren till den som tillhandahållit källan, utom i fall då källan innehåller klyvbart material. Direktivet inskränker inte rätten att skicka tillbaka avfall till ursprungslandet, om avfallet mottagits för behandling. Slutligen änns regler som skall säkerställa att avfallet tas tillbaka av av- sändaren om transporten inte kan genomföras på avsett sätt.

1 kommissionens beslut 93/552/Euratom av den 1 oktober 1993 finns de standarddokument för övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall som avses i direktivet.

Yillstånd till utförsel av radioaktivt utfall

De svenska reglerna om radioaktivt avfall finns i kämtelmiklagen och strålskyddslagen. Enligt l & kämtekniklagen gäller att utförsel av käm— avfall är tillståndspliktig kärnteknisk verksamhet. Bestämmelserna i kämtekniklagen syftar enligt 3 Q' till att upprätthålla säkerheten, dvs.

1*** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 118

• Sida 16
•  Original

undvika olyckor, och till att uppfylla Sveriges överenskommelser om att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kämavfall som utgörs av använt kärnbränsle. Den som bedriver kärnteknisk verksamhet ansvarar bl.a. för att det kärnavfall omhändertas som härrör från verksamheten. Frågor om tillstånd till utförsel av kärnavfall prövas enligt 195 förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet av Statens strålskyddsinstitut (SSI) eller, om det rör sig om högaktivt avfall från upparbetning, av regeringen.

Utförsel av kärnämne är tillståndspliktig enligt lagen (19911341) om strategiska produkter. Med kärnämne avses vid tillämpningen av lagen även använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar. Till- ståndsprövningen enligt lagen omfattar således även material som avses i direktivet 92/3/Euratom. '

Frågor om strålskydd regleras i strålskyddslagen, som också innehåller vissa bestämmelser om ansvaret för radioaktivt avfall som uppkommit i verksamhet med strålning (13 och 14 åå). Utförsel ur landet av radioak- tivt avfall omfattas dock inte av tillärnpningsområdet för lagen och ingår inte i begreppet verksamhet med strålning enligt 5 &. Bestämmelser om tillståndsplikt finns i 20 och 21 55. Av 23 & följer att tillstånd enligt strålskyddslagen normalt inte behövs om tillstånd meddelats enligt kämtekniklagen. I sådana fall meddelas i stället strålskyddsvillkor enligt 27 & strålskyddslagen.

För att uppfylla direktivets krav behöver strålskyddslagen kompletteras, så att utförsel av radioaktivt avfall blir tillståndspliktig även i de fall tillståndskrav inte gäller enligt kämtekniklagen och lagen om strategiska produkter. Statens strålskyddsinstitut föreslår i sitt yttrande att ett tillståndskrav för utförsel införs för alla typer av radioaktiva ämnen och inte bara för avfall. Regeringen anser att även om det kan finnas skäl för en sådan utvidgning bör den frågan beredas särskilt och behandlas i ett annat sammanhang. En särskild regel om transitering torde inte behövas när såväl införsel, transport och — i fråga om avfall -— utförsel är till- ståndspliktig.

En bestämmelse om tillståndsplikt bör tas in i 20 &. Utförsel av radio- aktiva ämnen bör ingå i begreppet verksamhet med strålning enligt 5 &. Dessutom bör det i en ny 20 a & anges att utförsel inte får ske till An- tarktisområdet, till en stat utanför EU som är part i den fjärde ACP/EEG-konventionen eller till en stat som har förbjudit sådan införsel eller som kan antas sakna förmåga att ta hand om avfallet på ett säkert satt. Föreskrifter om undantag från dessa regler i vissa fall, t.ex. i fråga om utförsel av avfall som mottagits av Sverige och som skall återsändas efter behandling, kan beslutas av regeringen eller en myndighet med stöd av 35 strålskyddslagen. Den bestämmelsen kan också tillämpas för att undanta material i de fall utförselprövningen skall ske enligt lagen om strategiska produkter. Ytterligare regler om förbud mot utförsel av avfall till vissa länder behövs inte mot bakgrund av dessa bestämmelser.

Vid utförsel av material som faller under kämtekniklagen sker till- ståndsprövningen enligt den lagen. 5 a & bör därför kompletteras med en hänvisning till de nya reglerna i strålskyddslagen. En motsvarande

• Sida 17
•  Original

komplettering bör göras i lagen om strategiska produkter såvitt gäller använt kärnbränsle.

Slutligen bör 24 & strålskyddslagen kompletteras med en bestämmelse av vilken framgår att tillstånd till införsel eller utförsel av avfall får gälla i högst tre år. Direktivets regler om hanteringen av tillståndsärenden kräver inte lagstiftning.

7. Mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall

Regeringens förslag: Förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnale utvidgas till att omfatta mel-

lanlagring.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan invändningar. Skälen för regeringens förslag:

Bakgrund

Enligt 5 a & kämtekniklagen är det förbjudet att utan tillstånd slutförvara utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i Sverige. I förarbetena till den svenska bestämmelsen (prop. 1992/93:98) framhålls att ett förbud av denna art inte strider mot Euratom—fördraget. Detta bekräftades också vid Sveriges anslutningsförhandlingar med EU. Iden gemensamma förklaring beträffande tillämpningen som EU:s medlemsländer och Sverige kom Överens om sägs att varje medlemsstat avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i kämbränslecykeln.

Det svenska programmet för slutligt omhändertagande av det använda kärnbränslet utarbetas av reaktorinnehavama och redovisas vart tredje år till regeringen enligt 12 & kämtekniklagen. Den metod som avses tillämpas i Sverige för omhändertagandet är direktdeponering. Med denna metod kan slutstegen i kämbränslecykeln sägas omfatta tre delar: mellanlagring av använt kärnbränsle, inkapsling samt slutförvaring genom deponering i ett djupförvar.

Mellanlagringen utgör det första steget i den slutliga hanteringen av det använda kärnbränslet. I mellanlagret förvaras materialet i cirka 40 år — i vissa fall upp till 60 år — för att sedan kapslas in och deponeras i ett slutförvar. Under mellanlagringen minskar bränslets aktivitetsinnehåll och resteffekt med ca 90 %. Vänneavgivningen minskar avsevärt. Därmed underlättas hanteringen inför slutlig deponering.

I Sverige mellanlagras det använda kärnbränslet i det s.k. centrala mellanlagret för använt kärnbränsle, CLAB, som ligger intill OKG AB:s kärnkraftverk i Oskarshamn. CLAB togs i drift 1985 och avlastade då lagringsbehovet vid kärnkraftverken. CLAB består av en mottag- ningsbyggnad ovan jord och ett förvaringsutrymme i bergrum. Käm- bränslet hanteras och förvaras nedsänkt i vatten i rostfria bassänger.

• Sida 18
•  Original

Låg- och medelaktivt avfall från drift av kämkraftreaktorer och annan kärnteknisk verksamhet deponeras i slutförvaret för reaktoravfall (SFR-1), som är beläget intill Forsmarks kärnkraftverk.

Förbud mot mellanlagring

Att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det använda kärnbränsle och kärnavfall som uppkommer i landet har vid äera tillfällen slagits fast av riksdagen som en grundläggande princip för Sveriges handlande. Denna princip har kommit till uttryck i kämteknildagen genom förbudet mot slutförvaring i Sverige av använt kärnbränsle och kärnale från en kärnteknisk anläggning i ett annat land. Med slutförvaring avses enligt 2 & 1 0 lagen sådan förvaring som avses bli bestående. Förbudet avser således inte mellanlagring av använt kärnbränsle och kärnavfall med hög aktivitet. Teoretiskt skulle alltså ett tillstånd till införsel och mellanlag- ring av sådant avfall kunna ges enligt kämtekniklagen.

Som nämnts utgör mellanlagringen ett led i det slutliga omhändertagan- det av avfallet. Den är ett av slutstegen i kämbränslecykeln. Principen att varje stat skall ta fullt ansvar för sitt avfall måste därför gälla även för mellanlagring. Införsel och mellanlagring av utländskt material i Sverige . som senare skall slutförvaras utomlands är dessutom olämplig av princi- piella skäl mot bakgrund av den långa tid som mellanlagringen avser. Det svenska programmet för slutligt omhändertagande av använt kärnbränsle och kärnavfall är inte heller utformat för en sådan hantering. Regeringen anser därför att det svenska förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall bör utvidgas till att även omfatta mellanlagring av material med utländskt ursprung. När det gäller frågan om ett sådant förbud skulle komma i konflikt med EU:s regler kan konstateras att de överväganden som regeringen gjorde inför beslutet om förbud mot slutförvaring (prop. 1992/93:98 sid. 29 ff) även är tillämpliga på mellanlagring. Ett förbud mot mellanlagring strider inte mot Euratom- fördraget eller mot andra EU-regler. Att slutsatserna i den propositionen är riktiga stöds också av den nyssnämnda gemensamma deklarationen.

Förbudet bör endast avse mellanlagring som sker i avvaktan på slutför- varing. Det bör inte omfatta lagring i Sverige av utländskt använt käm- bränsle eller kärnavfall under en begränsad period för andra syften, t.ex. då materialet är föremål för undersökningar av olika slag. Inte heller lagring som utgör ett led i en behandlingsprocess bör omfattas. Därmed avses en process som avser att förändra avfallets egenskaper med avseende på volym, form, aktivitetsinnehåll och kemiska egenskaper m.m. I dessa fall är det inte fråga om åtgärder som kan ses som ett led i det slutliga omhändertagandet av använt kärnbränsle eller kärnavfall.

Det nya regeln om förbud mot mellanlagring bör tas in i 5 a 5 andra stycket kämtekniklagen.

Det slutliga omhändertagandet av det använda kärnbränslet planeras bli utfört i två huvudfaser, demonstrationsdeponering och slutförvaring. Demonstrationsdeponering infördes första gången som ett begrepp i det tredje programmet för forskning m.m. angående kämavfallets behandling och slutförvaring. Programmet överlämnades till regeringen den 31 mars

• Sida 19
•  Original

1993. Demonstrationsdeponeringen planeras omfatta 5—10 % av den totala mängden använt bränsle. Det deponerade bränslet skall kunna återtas under demonstrationsskedet. Det kan diskuteras om definitionen av begreppet slutförvaring i2 & 1 c kämtekniklagen behöver kompletteras för att förtydliga att även demonstrationsdeponering omfattas. Slutförvaring är enligt lagen för- varing som avses bli bestående. När det gäller demonstrationsdeponering torde det inte råda någon tvekan om att avsikten i och för sig är att förvaringen skall bli bestående. Skillnaden jämfört med den slutgiltiga deponeringen är endast att materialet kan återtas utan svårigheter, om detta skulle visa sig nödvändigt. Det står därför klart att även en de- monstrationsdeponering skall ses som slutförvaring i kämtekniklagens mening och att den omfattas av förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i 5 a 5 andra stycket kämteknildagen. Någon komplettering av lagstiftningen på denna punkt är därför inte nödvändig.

8. Försörjning med kärnbränsle

Regeringens förslag: Bestämmelserna i Euratom-fördraget om försörjning med kärnbränsle tillämpas i praktiken inte enligt sin ordalydelse och kräver därför inte någon ändring i de svenska reglerna. Regeringen ges dock ett bemyndigande att meddela

föreskrifter för att säkerställa att de begränsade krav som ställs enligt det s.k. förenklade förfarandet uppfylls av dem som bedriver kärnteknisk verksamhet. Av praktiska skäl tas regeln in i käm- tekniklagen.

Promemorians förslag: Som villkor för tillstånd till kämteknisk verk- samhet skall gälla att Euratom-fördragets krav beträffande försörjning med kärnämnen m.m. är uppfyllda.

Remissinstanserna: Statens kärnkraJiinspektion anser att förslaget kan medföra oklarheter om i vilken omfattning fördraget gäller för en enskild tillståndshavare och föreslår att nödvändiga föreskrifter i stället meddelas av regeringen eller en myndighet. Ett bemyndigande föreslås i 3 & kämtekniklagen för regeringen eller en myndighet att utfärda föreskrifter. Svensk Kärnbränslehantering AB, Sydkraft AB och lättenfall AB motsätter sig förslaget med hänvisning till att fördraget inte tillämpas enligt sin ordalydelse.

Skälen för regeringens förslag:

Bestämmelser i fördraget

Bestämmelserna i kapitel 6 i Euratom-fördraget om försörjning (artikel 52—76) syftar till att genom en gemensam försörjningspolitik tillförsäkra medlemsländerna lika tillgång till malrner, råmaterial och speciella klyvbara material (anrikat uran och plutonium).

• Sida 20
•  Original

En särskild byrå (Euratoms försörjningsbyrå, EFB) skall ha optionsrätt till malrner, råmaterial och särskilt klyvbart material som produceras inom medlemsländerna. Byrån skall ha ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder inom eller utom gemenskapen (artikel 52). Medlemsstaterna skall garantera att EFB fritt får utöva sin verksamhet inom deras områden (artikel 56).

Enligt artikel 57—63 skall EFB ingå avtal med producenterna om leveranser. Byrån skall sedan fördela materialet till förbrukama inom gemenskapen. Även export utanför gemenskapen är i vissa fall möjlig. Byrån är inte skyldig att utöva sin optionsrätt enligt dessa bestämmelser.

Enligt artikel 64—66 skall byrån också svara för inköp av material från producenter utanför gemenskapen. Enskilda medlemsstater kan dock enligt artikel 66 ges rätt att själva träffa avtal om sådana leveranser.

Artikel 67—69 innehåller regler om prissättning. De priser som bestäms genom att balansera tillgång och efterfrågan får medlemsstaterna inte åsidosätta genom nationella föreskrifter. Likaså är prissättning som tillförsäkrar vissa förbrukare en priviligierad ställning förbjuden. Kom- missionen får i sådana fall justera priserna till en nivå som överensstäm- mer med principen om lika tillgång. Rådet kan på förslag av kommis- sionen genom enhälligt beslut fastställa priser.

Artikel 70—72 behandlar prospektering och utnyttjande av mineral- fyndigheter. Kommissionen kan lämna rekommendationer till medlems- staterna om hur fyndigheter skall utnyttjas. En medlemsstat som inte utnyttjar tillgängliga resurser kan i vissa fall efter beslut av rådet i sista hand fråntas rätten till lika tillgång till övriga resurser inom gemenska— pen.

Dessa bestämmelser kompletteras av bestämmelserna i artikel 86 - 91 om egendomsordning, där det bl.a. sägs att de speciella klyvbara mate- rialen skall vara gemenskapens egendom. Medlemsstaten, personen eller företaget äger dock obegränsad rätt att använda och förbruka materialen.

Vissa särskilda bestämmelser för tillämpningen av försörjningsreglema har beslutats. 1 rådets förordning nr 9 av den 2 februari 1960 om fastställandet av malmhalter enligt artikel 197.4 i fördraget om upp- rättandet av Europeiska atomenergigemenskapen har rådet beslutat om hur den genomsnittliga halten i malmer skall definieras vid tillämpningen av artikel 1974 Med stöd av artikel 74 har kommissionen beslutat om förordningen (Euratom) nr 17/66 av den 29 november 1966 om undantag för överföring av små mängder malmer, råvaror och särskilda termiskt klyvbara material från bestämmelserna i kapitlet om försörjning. Denna förordning har ändrats genom kommissionens förordning (Euratom) nr 3137/74.

Den praktiska tillämpningen

De ovan redovisade reglerna om EFB:s optionsrätt är utformade för en situation med brist på uran, där användarna skall tillförsäkras en lika tillgång till kärnbränsle i enlighet med fördragets syften. Någon sådan brist på uran har aldrig rått på världsmarknaden. Bestämmelserna har

• Sida 21
•  Original

därför aldrig kommit att tillämpas enligt sin ordalydelse. I stället tilläm- pas ett s.k. förenklat förfarande, som framgår av de regler som fastställts för byråns arbete (bestämmelser för byrån beslutade den 5 maj 1960, som ändrats genom EFB:s förordning av den 15 juli 1975). Det förenklade förfarandet innebär att EFB kan ange allmänna villkor om vad som skall ingå i anskaffningsavtalen. Användarna får själva förhandla med leverantörerna om leverans och sluta avtal. När enighet om leverans nåtts underställs kontraktet EFB för godkännande och undertecknande. Varje kontrakt undertecknas således av tre parter: användare, leverantör och EFB. EFB skall fatta sitt beslut inom 10 dagar. Beslutet kan överprövas av kommissionen.

Bestämmelserna om byråns ensamrätt att ingå avtal med leverantörer utanför gemenskapen har sedan länge tillämpats relativt automatiskt och problemfritt genom reglerna om förenklat förfarande. På senare tid har dock byrån i något fall ingripit genom att begränsa möjligheterna att köpa uran från Ryssland och andra OSS-stater.

Transporter av små kvantiteter uran har som framgått ovan helt un— dantagits från reglerna om försörjning.

l fördragets artikel 91 anges att egendomsordningen i fråga om före- mål, material och tillgångar, som inte omfattas av gemenskapens ägan- derätt enligt kapitel 8, skall bestämmas genom lagstiftningen i varje medlemsstat. I formell mening omfattar äganderättsreglema och options- rätten även använt kämbränsle'. Sverige har därför i förhandlingarna säkerställt att denna formella äganderätt och optionsrätt inte skall påverka det svenska slutförvarsprogrammet. Detta har skett genom den gemen- samma förklaring om tillämpning av Euratom-fördraget, som ingår i slutakten till Sveriges anslutningsfördrag. l förklaringen anges att varje medlemsstat avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i kärnbränslecykeln. I samband med förhandlingarna mottog den svenska regeringen en skrivelse från kommissionen om tillämpningen av reglerna om optionsrätt. Av skrivelsen framgår att optionsrätten aldrig var avsedd att tillämpas beträffande använt kärnbränsle.

Särskilda villkor om försörjningsreglema

Reglerna om gemenskapens optionsrätt till klyvbart material för att säkerställa försörjningen har aldrig kommit att tillämpas. Reglerna i kapitel 8 om gemenskapens äganderätt till särskilt klyvbart material medför heller inte några praktiska konsekvenser'för Sverige eller svenska kraftföretag. Det finns därför enligt regeringens mening inte något behov av någon allmän kompletterande lagstiftning med anledning av reglerna om optionsrätt och gemenskapens äganderätt. Reglerna om förenklat förfarande har utfärdats i form av förordningar och blir därför — liksom Euratom—fördraget — direkt gällande i Sverige.

Det finns dock en allmän skyldighet enligt artikel 56 i fördraget att säkerställa att EFB fritt kan utöva sin verksamhet inom landet, vilket förutsätter nationella kompletterande regler. Remissinstansema är ense om att promemorians förslag till komplettering i kämtekniklagen ( 19843) är alltför långtgående och kan skapa oklarhet om vilka krav som ställs på

• Sida 22
•  Original

de svenska företagen. Förslaget bör därför inte genomföras. I stället bör regeringen bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs för att säkerställa att de begränsade skyldigheter fullgörs som i praktiken åligger kämkraftföretagen. Regeringen kan i förordning närmare avgränsa omfattningen av dessa skyldigheter, så att oklarheter kan undvikas och bestämmelserna utformas med hänsyn till den praktiska tillämpningen av försörjningsreglema.

Regler om försörjning med kärnbränsle faller egentligen utanför kämteknildagens tillämpningsområde. Eftersom de transak1ioner som omfattas av byråns verksamhet ändå är tillståndspliktiga enligt kämtek- niklagen är den enklaste lösningen dock att anknyta till den lagen. Ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämpning av Eura- toms försörjningsregler synes inte behövligt. I stället bör regeringen kunna föreskriva att tillstånd till kämteknisk verksamhet skall förenas med sådana villkor som behövs för att de begränsade skyldigheter skall uppfyllas som följer av försörjningsreglema. Bestämmelsen bör tas in som en ny 8 a & i kämtekniklagen.

9. Säkerhetskontroll av klyvbart material

Regeringens förslag: Euratom-fördragets regler om säkerhetskon— troll (safeguards) motsvaras av de svenska bestämmelserna i kämtekniklagen. De föreskrifter som kan behövas kan beslutas med stöd av de bemyndiganden som redan finns i den lagen. För att säkerställa att sanktioner enligt artikel 83 i Euratom—fördraget kan genomföras och att uppgifter lämnas enligt reglerna i förordningen (Euratom) nr 3227/76 görs dock tillägg till 18 och 27 55 käm— tekniklagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Statens kämkrajiinspektion tillstyrker ändringen i 18 å och anför att skyldigheten att lämna uppgifter kan säkerställas genom ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om fullgörandet av förpliktelser enligt Euratom. Svensk Kämbränslehantering AB, Sydkraft AB och Vattenfall AB motsätter sig ändringarna i kämteknikla- gen och anför bl.a. att det finns andra direkt verkande sanktionsregler enligt fördraget och att vilka uppgifter som i praktiken lämnas enligt för- ordningen 3227/76 varierar för olika företag.

Skälen för regeringens förslag:

Bakgrund

Enligt bestämmelserna i kapitel 7 i Euratom-fördraget (artikel 77—85) om säkerhetskontroll — eller safeguards, som är en internationellt använd benämning på denna kontrollverksamhet — skall kommissionen försäkra sig om att malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inte an- vänds inom medlemsstaterna för andra ändamål än som uppgetts av

• Sida 23
•  Original

förbrukama samt att föreskrifterna om försörjning iakttas, liksom alla Prop. 1994/95:118 särskilda kontrollförpliktelser som gemenskapen har avtalat om med ett tredje land eller en internationell organisation. Uppgiften fullgörs av en särskild avdelning inom kommissionen — Euratoms Safeguardinspektion. Kontrollen omfattar inte kärnteknisk utrustning; sådan kontroll är en nationell angelägenhet.

Innehavaren av en kärnteknisk anläggning är skyldig att uppge anlägg- ningens grundläggande tekniska data till kommissionen samt att upprätta och tillhandahålla driftrapporter för att möjliggöra bokföring av kärnäm- nen m.m. Det sistnämnda skall gälla även för transport av råmaterial och särskilda klyvbara material. Reglerna innebär att det är operatören i medlemsstaten som ansvarar direkt mot kommissionen i fråga om safeguards. Euratom-inspektörema har direktkontakt med operatören utan att medlemsstatens myndigheter behöver delta.

Närmare bestämmelser om rapporteringskraven finns i kommissionens förordning (Euratom) nr 3227/76 av den 19 oktober 1976 om tillämp- ningen av bestämmelserna om säkerhetskontroll i Euratom, som ändrats genom förordningarna nr 220190 och nr 2130/93. Förordningen innehåller omfattande förteckningar över de uppgifter som skall lämnas. Kommissionen skall för anläggningarna besluta om särskilda kontrollbe- stämmelser, som närmare anger hur kontrollförfarandet samt den fortsatta rapporteringen skall gå till.

Kommissionen har rätt att sända inspektörer till medlemsstaterna. När en ny inspektör besöker en medlemsstat för första gången skall samråd ske med medlemsstaten. Om en medlemsstat begär det, skall komnrissio— nens representant åtföljas av representanter för medlemsstatens myndig- het. lnspektörema skall få tillgång till de uppgifter som behövs och tillträde till alla platser och hos alla personer som i sitt yrke befattar sig med material, utrustningar eller anläggningar som är föremål för kon- trollen. Om genomförandet av kontrollen hindras, kan kommissionen utverka ett beslut från EU—domstolen om genomförandet. De nationella myndigheterna skall säkerställa att beslutet kan genomföras (artikel 81).

lnspektörema granskar bokföringen avseende klyvbart material m.m. Om överträdelser konstateras i fråga om bokföringen, kan kommissionen ålägga medlemsstaten att vidta de åtgärder som behövs för att över- trädelsen skall upphöra (artikel 82). .

Artikel 83 innehåller regler om sanktioner om förpliktelsema om safeguards åsidosätts. De sanktioner som kan bli aktuella är följande:

a) varning,

b) indragning av särskilda förmåner, som finansieut eller tekniskt bistånd,

c) företaget ställs under förvaltning för en tid av högst fyra månader av en person eller grupp av personer som utsetts genom överenskom- melse mellan kommissionen och den stat där företaget hör hemma,

d) återtagande, helt eller delvis, av råvaror och speciella klyvbara material.

Om kommissionens beslut om sanktioner innebär att material skall överlämnas, skall beslutet kunna verkställas enligt artikel 164. Med- 23 lemsstatema skall även i övrigt säkerställa att sanktionema verkställs och

• Sida 24
•  Original

att rättelse vid behov sker med anledning av överträdelsen.

Det nationella ansvaret

Kommissionen ombesörjer för medlemsstaterna räkning delar av den rapportering till IAEA som medlemsstaterna åtagit sig att göra enligt det s.k. icke spridningsavtalet (Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, NPT) och det anslutande kontrollavtalet mellan Euratom och IAEA. Sverige har under förhandlingarna hävdat det nationella ansvaret i icke-spridningsfrågor. Det har fått till följd att en gemensam förklaring om icke—spridning har fogats till anslutrringsfördraget. Förklaringen har följande lydelse: '

"De avtalsslutande parterna understryker vikten av att massförstörelse- vapen inte sprids och av att de fortsätter att stödja fördraget om för- hindrande av spridning av kärnvapen (NPT ).

De bekräftar att det också i fortsättningen skall vara ett nationellt ansvar att uppfylla förpliktelsema enligt NPT, utan att detta påverkar IAEAzs ansvar och det ansvar som Europeiska atomenergigemenskapen har i samband med tillämpningen av artikel [11.1 och III.4 i NPT.

De avser att följa de riktlinjer som den särskilda grupp av kämtekni- kexporterande stater (Nuclear Suppliers' Group) fastställt och att säker- ställa att kärnämne och sådan utrustning som har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne exporteras till länder som inte har kärnvapen endast på villkor att heltäckande IAEA-kontroll tillämpas.

Utan att det påverkar Sveriges åtagande enligt Euratom-fördraget bekräftar Sverige att landet för att uppfylla sina åtaganden enligt NPT kommer att ha ett nära samarbete med IAEA som medlem i den organi- sationen och också att samarbeta inom ramen för det avtal som har

publicerats i [AEA:s skriftserie lNFCIRC/l93”.

Det närmare samarbetet mellan den svenska tillsynsmyndigheten Statens kämkraftinspektion (SKI), IAEA och Euratoms safeguard-inspektorat be— träffande den internationella safeguard-verksamheten har behandlats i en skrivelse från kommissionen till den svenska regeringen.

Sanktionsregler m.m.

Euratom-fördraget och den ovan nämnda förordningen medför direkt verkande förpliktelser för den enskilde att lämna vissa bestämda uppgifter till kommissionen. När det gäller rätten till tillträde till anläggningar och tillgång till uppgifter enligt artikel 81 krävs dock ett särskilt beslut av domstolen för att tvångsåtgärder skall kunna vidtas. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten skall säkerställa att inspektörema får tillträde till de platser som anges i beslutet. Medlemsstaterna skall också svara för att sanktioner enligt artikel 83 verkställs.

Tillämpningsområdet för bestämmelserna i artikel 77 - 85 motsvarar det som gäller för kärnteknildagen (l984:3). Även om definitionen av de material som omfattas av fördragets regler är utformad på ett något

• Sida 25
•  Original

annorlunda sätt än i kämtekniklagen, komrrrer de verksamheter i Sverige som faller under fördragets regler att utgöra kärnteknisk verksamhet enligt vår lagstiftning.

Kämtekniklagens tillsynsbestämmelser i 16 — 18 åå innehåller regler om uppgiftslämnande och tillträde till anläggningar m.m. som motsvarar de krav som ställs i Euratom-fördraget. Enligt 17 å andra stycket skall tillständshavarens skyldigheter i detta avseende även gälla gentemot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Denna bestämmelse har införts med hänsyn till de rättigheter som tillkommer IAEA:s inspektörer enligt icke-spridningsavtalet. Den är dock enligt sin ordalydelse tillämplig även på inspektörer från Euratoms safeguardinspektion.

Enligt 3 % kämtekniklagen skall kärnteknisk verksamhet bedrivas på sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodoses och de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt kärnbränsle. Enligt 3 & andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs för att sådana förpliktelser skall uppfyllas som ingår i överenskommelser som avses i första stycket. Detta bemyndigan- de omfattar bestämmelser om safeguards i Euratom-fördraget och de särskilda rättsaktema.

På några punkter finns det dock skäl att komplettera kämtekniklagen med hänsyn till Euratoms regler om safeguards. I 27 & kämtekniklagen finns en bestämmelse om straff vid underlåtelse att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten eller om felaktiga uppgifter lämnas. Bestämmelsen bör även gälla uppgiftslärnnande till kommissionen enligt reglerna i förordningen (Euratom) nr 3227/76. Det måste anses följa av allmänna principer att Sverige som part i fördraget är skyldigt att säkerställa att uppgiftslämnandet direkt till kommissionen enligt dessa regler fullgörs. Med anledning av de synpunkter som framförts av kämkraftindustrin bör framhållas att straffbestämmelsen inte blir tillämplig om uppgifts- skyldigheten fullgörs i enlighet med de särskilda kontrollbestämmelser som skall upprättas för varje anläggning enligt artikel 7 i förordningen.

Rätten till tillträde till anläggningar enligt artikel 81 kan säkerställas med stöd av bestämmelserna i 17 och 18 %& kämtekniklagen. De sank- tioner som kan beslutas av kommissionen med stöd artikel 83 innefattar dock långtgående åtgärder, som avviker från de tillsynsåtgärder som normalt beslutas enligt kämtekniklagen. Sanktionema kan direkt verk- ställas enligt artikel 164 i fördraget endast till den del de avser överläm- nande av material. Skyldigheten enligt artikel 83.4 att säkerställa att sanktionema verkställs, som bör ankomma på tillsynsmyndigheten, bör därför anges särskilt i 18 & kämtekniklagen.

• Sida 26
•  Original

10. Författningskommentar

10.1. Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen ( 19881220)

20 & Genom den nya fjärde punkten införs tillståndsplikt för utförsel av radioaktivt avfall. Begreppet radioaktivt avfall används i strålskyddslagen även i 13 5. Det definieras inte särskilt i lagen. I artikel 2 i direktiv 92/3Euratom sägs att radioaktivt avfall skall omfatta ämnen som innehåller eller är förorenade med radionuklider och för vilka det inte finns någon användning. En motsvarande definition i strålskyddslagen synes obehövlig.

24 5

10.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om käm— teknisk verksamhet

5 a 5 Genom ändringen i andra stycket kompletteras det existerande förbudet mot slutförvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall med utländskt ursprung, så att även sådan mellanlagring som sker i avvaktan på slutförvaring omfattas. Bakgrunden till förslaget och innebörden av begreppet mellanlagring har redovisats i avsnitt 7. Som framgår av detta avsnitt omfattas inte lagring som sker under en begränsad period för andra syften, t.ex. då materialet skall undersökas eller behandlas här. Om ett syfte med lagringen är att radioaktiviteten skall minska och materialet kylas inför en slutförvaring, blir dock bestämmelsen tillämplig även om det också "finns andra skäl för lagringen i Sverige. För att man i praktiken skall kunna tala om mellanlagring i avvaktan på slutförvaring måste lagringen avse en relativt lång tidsperiod.

[ det tredje stycket har tagits in en hänvisning till de begränsningar i rätten till utförsel av radioaktivt avfall och den regel om tillstånds giltig-

• Sida 27
•  Original

het som föreslås i 20 a resp. 24 && strålskyddslagen. Bestämmelsen har Prop. 1994/95:118 sin bakgrund i att tillståndsprövningen vid in— och utförsel av radioaktivt avfall som utgör kärnavfall skall ske enligt kämtekniklagen och inte

enligt strålskyddslagen.

8 a & Enligt paragrafen, som är ny, kan regeringen föreskriva att tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall förenas med villkor som behövs för att säkerställa tillämpningen av krav i fråga om försörjning med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material enligt Euratom. Som framgår av avsnitt 8 innebär dessa krav i praktiken att godkännande till leverans- avtal måste inhämtas från Euratoms försörjningsbyrå. Brott mot villkor som meddelas enligt paragrafen kan inte läggas till grund för återkallelse av tillstånd enligt 15 & kämtekrrildagen.

18 & Bakgrunden till den nya bestämmelsen i andra stycket framgår av avsnitt 9.

27 & Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar när en uppgiftsskyl— dighet inte fullgörs eller oriktiga uppgifter lämnas. Genom det nya andra stycket kommer samma straffansvar att gälla i förhållande till uppgifts- skyldigheten enligt Euratoms regler i förordningen 3227/76. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 9) blir ansvaret tillämpligt om uppgiftsskyldigheten inte fullgörs enligt de särskilda kontrollbestämmelser som beslutas för varje anläggning.

10.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (19912341) om strategiska produkter

4 5 l paragrafen har tagits in en hänvisning till de begränsningar i rätten till utförsel av radioakth avfall som föreslås i 20 a och 24 55 strålskydds- lagen. Bestämmelsen har sin bakgrund i att utförselprövning i fråga om använt kärnbränsle skall ske enligt lagen om strategiska produkter och inte enligt strålskyddslagen.

• Sida 28
•  Original