Prop. 1992/93:98

om ändring i lagen (1948:3) om kärnteknisk verksamhet, m. m.

1992/93z98

om ändring i lagen (1984z3) om kärnteknisk verksamhet, m.m.

Regeringens proposition w %% 3.932!

Prop. 1992/ 93 :98

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 november 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Görel Thurdin

Miljö- och naturresursdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Thurdin

Proposition om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, m.m.

] Inledning

Utredningen om översyn av kämtekniklagstiftningen har enligt sina direk- tiv (dir. 1989:10) haft till uppgift att genomföra en allmän översyn av lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen) med till- hörande förordning (l984:14). I tilläggsdirektiv (dir. 1991:14) tick utred- ningen bl.a. till uppgift att se över systemet för finansiering av kostnader för hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle m.m. I betänkandet (SOU l991:95) Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet har ut- redningen bl.a. lämnat förslag till ändringar i kämtekniklagen och till en ny lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, ett utdrag ur betänkandets lagförslag som bilaga 2 och en förteckning över remissinstan- sema och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Jag kommer i det följande att mot bakgrund av utredningens förslag ta upp frågan om ändringar i kämtekniklagen m.fl. lagar. Som framgår av avsnitt 2.4 kommer de förslag som utredningen har lämnat i fråga om kontrollen av utförsel av viss utrustning att behandlas i ett annat samman- hang. Iag kommer också att i anledning av en skrivelse från Vattenfall AB föreslå vissa ändringar i lagen ( 1988: 1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.

lagrådet

Regeringen beslöt den 8 oktober 1992 att genom lagrådsremiss inhämta Iagrådets yttrande över förslag till ändringar i bl.a. kämtekniklagen. Iagrådsremissens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5. Lagrå-

• Sida 18
•  Original

dets synpunkter behandlas i avsnitt 2.8.1 och 2.10 i den allmänna motive- ringen samt i specialmotiveringen. Jag kan dock redan nu säga att jag godtar lagrådets synpunkter. Lagrådsgranskningen har också lett till vissa redaktionella ändringar i de remitterade förslagen.

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av lagstiftningen på kämenergiområdet

Bakgrund

Den kämtekniska verksamheten i Sverige regleras genom lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kämtekniklagen) vilken trädde i kraft år 1984 och ersatte en äldre lag från 1956 i samma ämne. Kämtekniklagen är främst en säkerhetslag som syftar till att ta tillvara säkerheten vid kämteknisk verksamhet. Även andra lagar innehåller bestämmelser som är viktiga för kärnteknisk verksamhet, främst strålskyddslagen (1988:220) och lagen (l981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (änansieringslagen). Här bör också nämnas atomansvarighetslagen som innehåller bestämmelser om den civilrättsliga ansvarigheten för skador som kan uppkomma i samband med driften av kärntekniska anläggningar.

Kämtekniklagen innehåller grundläggande bestämmelser om tillstånd till och villkor för kärnteknisk verksamhet, innehav och hantering av kärnämne och kärnavfall, allmänna skyldigheter för tillståndshavare, återkallelse av tillstånd, myndighetstillsyn och oHentlig insyn samt ansvarsbestämmelser vid brott mot lagen. Strålskyddslagen, som tillämpas parallellt med kämtekniklagen, innehåller bestämmelser till skydd mot strålning.

Utredningen har fått i uppdrag att göra en översyn av kämtekniklagens bestämmelser, bl.a. i fråga om hur begreppen kärnämne och kärnavfall skall definieras, samordning med strålskyddslagen, normgivning och hur villkor för kärnteknisk verksamhet meddelas, samt i fråga om driftansvaret vid driften av en kärnteknisk anläggning. Enligt direktiven skall utredningen även kunna ta upp andra frågor om kämtekniklagstiftningen inom ramen för en allmän översyn. Enligt tilläggsdirektiv skall utredningen dessutom bl.a. göra en översyn av änansieringslagen samt överväga möjligheterna att begränsa reaktorinnehavares rätt till ersättningsinvesteringar i kämkrafts- reaktorer.

De förslag utredningen lägger fram är utformade för att tillgodose kämtekniklagens syfte, nämligen att ta tillvara en hög säkerhet inom den kärntekniska verksamheten och att framhäva lagens inriktning som en säkerhetslag. Huruvida det vid sidan härav kan föreligga andra intressen och åsikter som kan påverka lagens innehåll har med hänsyn till att utredningen inte varit parlamentariskt sammansatt inte bedömts som möjligt att beakta.

Utredningen har vid sina överväganden funnit att såväl kämtekniklagen som strålskyddslagen har tillgodosett de syften som avsetts med dessa lagar. De säkerhets-och strålskyddssystem som byggts upp inom ramen för denna lagstiftning har således hittills visat sig vara tillräckliga och ändamålsenliga. Den nuvarande uppbyggnaden av lagstiftningen bör därför behållas. Även den nuvarande myndighetsindelningen med statens kämkraftinspektion, statens strålskyddsinstitut och statens kämbränslenämnd som ansvariga myndigheter har fungerat väl och bör behållas.

Utredningen har även berört kämtelmiklagstiftningens anpassning till EG.

• Sida 53
•  Original

Bilaga 1

Frågan om en fri energimarknad inom EG har först på senare tid blivit aktuell och det finns än så länge endast vissa gemensamma - icke bindande - riktlinjer som berör kämtekniklagstiftningen. Vad däremot gäller lagstift- ningen i enskilda EG-länder bygger denna i stor omfattning på intemationel- la överenskommelser som även Sverige ingått. Utredningen har därför funnit att några principiella svårigheter inte torde föreligga att harmonisera den svenska kämtekniklagstiftningen med den lagstiftning som gäller i EG- länderna.

Kämtekniklagens tillämpningsområde

Enligt kämtekniklagen är varje befattning med kärnämne och kärnavfall kämteknisk verksamhet som kräver särskilt tillstånd. Möjlighet till undantag från tillståndsplikten finns i princip inte. För att möjliggöra en smidig till- ämpning av lagen kan dock lämnas generella tillstånd till innehav av kärnämne för vissa forskningsändamål samt till innehav av vissa massarti- klar som innehåller små mängder av kämämne eller kärnavfall, som t.ex. brandvarnare samt till annan utrustning som används utanför kämteknisk verksamhet, som t.ex. viss sjukhusutrustning.

Med kärnämne avses enligt kämtekniklagen uran, plutonium och andra ämnen som kan användas för utvinning av kärnenergi eller som är ägnade att omvandlas till kärnbränsle. Kämämne används också som beteckning på föreningar i vilka sådana ämnen ingår samt på använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar. Kämämne är således ett lagtekniskt begrepp som är bestämmande för lagens tillämpningsområde. Kämtekniklagen är konstruerad så att varje befattning med kärnämne är att anse som kärn- teknisk verksamhet som följaktligen kräver tillstånd. Som nyss har nämnts regleras viss användning av kärnämnen utanför egentlig kärnteknisk verksamhet genom generella tillstånd.

Utredningen anser att den nuvarande definitionen av kärnämne i kämtekniklagen bör behållas. För att göra tillämpningen av lagen smidigare föreslår dock utredningen att det införs möjlighet till friklassnin g i vissa fall, dvs. möjlighet för regeringen eller myndighet att besluta att lagen ej behöver tillämpas på t.ex. vissa föreningar med mycket låg halt av kärnämne.

Begreppet kärnavfall är i likhet med kärnämne av grundläggande betydelse för tillämpningen av kämtekniklagen. På motsvarande sätt som för kärnämne anses varje befattning med kärnavfall som kärnteknisk verksam- het. Den som har tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet svarar enligt lagen för omhändertagandet av det avfall som uppstår i verksamheten. Med kärnavfall avses allt material som blivit radioaktivt i en kärnteknisk anläggning och som inte är kärnämne. Det kan gälla såväl högaktivt som lågaktivt material. I första hand gäller det driftavfall såsom förbruknings- artiklar, kasserade föremål, skrot m.m. Även annat material som blivit radioaktivt i en kärnteknisk anläggning räknas enligt den nuvarande definitionen som kärnavfall enligt kämtekniklagen även om det inte är fråga om avfallsprodukter. Hit hör t.ex. radioaktiva produkter som framställts för

• Sida 54
•  Original

Bilaga 1

tekniska eller medicinska ändamål, verktyg och annan utrustning som blivit radioaktiv även om materialet inte skall skrotas m.m. Använt kämbränsle är dock, som tidigare nämnts, inte kärnavfall förrän det blivit placerat i slutförvar. Det högaktiva använda bränslet är dessförinnan enligt kämteknik- lagens terminologi kärnämne.

Utredningen föreslår, att den nuvarande definitionen av kärnavfall behålls men att begreppet renodlas genom några smärre ändringar. Dessa ändringar innebär, att som kärnavfall inte skall anses särskilt framställda strålkällor som skall användas inom medicin, industri, m.m. Kontrollen av dessa ämnen kommer därför att ske enbart genom strålskyddslagen. Som . kärnavfall skall inte heller räknas verktyg och annan utrustning som visserligen har blivit svagt radioaktiv men som även i fortsättningen skall användas i en kämteknisk anläggning.

En särskild fråga gäller lagens tillämpning på mycket lågaktivt kärnavfall samt på material som visserligen innehåller kärnämne men i ytterst ringa mängd. Det saknas för närvarande möjligheter att föreskriva undantag från kämtekniklagens tillämpning, vilket innebär att lagens bestämmelser om tillstånd och tillsyn är tillämpliga även i fall när det inte kan motiveras med hänsyn till säkerheten. Enligt strålskyddslagen är det däremot möjligt att friklassa radioaktivt material när aktiviteten efter en viss tid genom avklingning nått ofarlig nivå. Därmed upphör strålskyddslagen att gälla för sådant material. Eftersom lagarna är avsedda att tillämpas parallellt, har avsaknaden av en sådan regel i kämtekniklagen medfört vissa tillämpnings- problem. Utredningen föreslår, att det i kämtekniklagen nu förs in en motsvarande bestämmelse som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva undantag från lagen. En förutsättning är dock att det kan ske utan att syftet med lagen sätts ur spel.

Normgivning och myndighetstillsyn vid kärnteknisk verksamhet

Med normgivning avses bindande föreskrifter som utfärdas av regeringen och myndigheter efter särskilda bemyndiganden. Sådana föreskrifter är generella till sin natur och riktar sig vanligen till en större krets. Denna krets kan dock begränsas till att avse innehavare av vissa tillstånd. Föreskrifter skiljer sig från villkor genom att de senare måste rikta sig till en särskilt angiven tillståndshavare.

Tillsynen enligt kämtekniklagen bygger på tillstånd och uppställda villkor av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer samt på en fortlöpande tillsyn av verksamheten. Kämtekniklagen innehåller däremot endast ett fåtal bemyndiganden för regeringen och myndigheterna att komplettera lagen med generella normföreskrifter. Avsaknaden av ett utbyggt system för norrngivningen har medfört att vissa oklarheter uppstått om innebörden av olika riktlinjer för verksamheten som förekommer hos myndigheterna.

Utredningen föreslår, att kämtekniklagen skall ge möjlighet för tilläm- pande organ att såväl meddela normföreskrifter som tillståndsvillkor. Detta

• Sida 55
•  Original

Bilaga 1

är vanligt förekommande i annan och likartad lagstiftning. Härigenom kan de tillämpande organen bättre anpassa regelgivningen till vad som krävs i olika situationer. Utredningens förslag är därför att sådana bemyndiganden förs in i kämtekniklagen i olika frågor. Normgivning inom kärntekni- kområdet kommer därefter att ske antingen genom generella normföre- skrifter, som måste publiceras i författningssamling, eller genom särskilda tillståndsvillkor som riktas direkt till en angiven tillståndshavare.

Utredningen föreslår vidare i klarläggande och förtydligande syfte vissa ändringar i fråga om kämtekniklagens bestämmelser om myndighetstillsyn och inspektioner vad gäller kärntekniska anläggningar.

Driftansvaret för kärnteknisk verksamhet

Enligt 10 5 kämtekniklagen skall den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet svara för att bl.a. de åtgärder vidtas som behövs för att upprätthålla säkerheten. Tillståndshavaren skall vid driften av en kärnteknisk anläggning tillse att gällande villkor och föreskrifter följs. Vidare är tillståndshavaren skyldig att svara för att allt i verksamheten uppkommet kärnavfall och använt kärnbränsle tas omhand. De skyldigheter som åligger en tillståndshavare är i vissa avseenden straäsanktionerade. Viti tillståndsprövning för innehav och drift av en kärnteknisk anläggning prövas ingående tillståndshavarens förutsättningar att kunna efterleva de krav som lagen uppställer. Även organisationen av säkerhet och strålskydd måste godkännas av myndigheterna och regleras genom tillståndsvillkor. Den granskas fortlöpande av kämkraftinspektionen och strålskyddsinstitutet.

I Sverige finns tolv kämkraftsreaktorer och två forskningsreaktorer. Ringhalsverket med fyra reaktorer ägs och drivs av Vattenfall som också har beviljats tillstånd till driften. Oskarsharnnsverket med tre reaktorer ägs och drivs av OKG Aktiebolag som likaledes beviljats tillstånden. Motsvaran- de gäller för forskningsreaktorema som ägs och drivs av Studsvik AB. För Forsmarks kraftstation med tre reaktorer och Barsebäcksverket med två reaktorer gäller delvis andra förhållanden för driften. Tillstånden till reaktorerna i Forsmark innehas av ett särskilt bolag, Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA), medan driften sköts av Vattenfall. I Barsebäck råder liknande förhållanden på så sätt att tillstånden innehas av Sydsvenska Värmekraft AB (SVAB), medan driften sköts av Sydkraft AB. Även för förvaringsanlägg— ningama för använt kärnbränsle och kärnavfall, CLAB respektive SFR, är innehavet av tillstånden respektive handhavandet av driften uppdelat. Tillstånden till CLAB respektive SFR innehas av Svensk Kärnbränslehan- tering AB, medan driften sköts av OKG Aktiebolag respektive Vattenfall. Det har ifrågasatts om den uppdelning mellan tillståndshavare och driftbolag som sålunda förekommer står i överensstämmelse med kämtekniklagen.

Utredningen har gjort en kartläggning av organisationen hos de tillstånds- havare och driftbolag varom är fråga och studerat hur tillstånden gavs. Det har därvid framkommit att driftorganisationen redovisats för myndigheterna i samband med tillståndsgivningen och att regeringen och myndigheterna godtagit förhållandena. Driftorganisationen är i sina väsentliga delar

• Sida 56
•  Original

Bilaga 1

reglerad i tillståndsvillkor. Samtidigt står det enligt utredningen klart att kämtekniklagen med dess starka framhävande av tillståndshavarens ansvar inte utformats för att täcka dessa fall. Det har medfört oklarheter om vilket ansvar som ligger hos driftbolaget.

För att undanröja dessa oklarheter föreslår utredningen följande. Det ansvar som åläggs en tillståndshavare enligt 10 5 bör även i fortsättningen knytas till denne men lagrummet bör kompletteras med en bestämmelse av innebörd att en tillståndshavare, efter godkännande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, får uppdra åt annan att svara för de åtgärder som avses i paragrafen. Bestämmelsen kompletteras med ett tillägg

, i ansvarsbestämmelsema om att den åt vilken tillståndshavaren uppdragit att svara för sådana åtgärder har samma straffansvar som tillståndshavaren.

Vad gäller rådande förhållanden vid SVAB, FKA, CLAB och SFR, har dessa godtagits av regeringen och myndigheterna redan vid tillstånds- givningen. Något åsidosättande av givna tillstånd kan därför inte anses föreligga och utredningen ifrågasätter ej de avtalskonstruktioner som gjorts. Någon ny formell tillståndsprövning av nu gällande avtal är därför obehövlig. Prövning kan dock bli aktuell vid ändringar i gällande avtal samt självfallet om dessa avtal ersätts av nya avtal.

I fråga om ansvarsbestämmelsema föreslår utredningen bl.a. följande ändringar och tillägg. För grova brott mot kämtekniklagen införs en högre straffskala. Har brott mot kämtekniklagen begåtts uppsåtligen och är det att anse som grovt föreslås en strafllatitud på fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömandet om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det avsett ämnen eller produkter av särskilt farligt slag eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art. Vidare införs en bestämmelse om att för brott som är att anse som ringa skall ej dömas till ansvar. Det föreslås också en allmän ansvarsbestämmelse som innebär, att den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 10 5 kan dömas till böter eller fängelse i högst två år. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas i fall när de särskilda omständigheter som anges i 25 5, dvs. brott mot villkor eller föreskrift eller avsaknad av tillstånd, inte föreligger och således inte denna eller någon annan befintlig ansvarsbestämmelse är tillämplig.

Utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle i Sverige

Den som bedriver kämtelmisk verksamhet i Sverige är i olika avseenden beroende av import av material och ämnen. Det förekommer därför både införsel och utförsel av såväl kärnämnen som kärnavfall. Det sker härvid ett samarbete mellan svenska och utländska företag ifråga om bränslehantering, olika metoder för behandling av kärnavfall m.m. Någon slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall i Sverige sker dock i princip inte. Riksdagen och regeringen har vid flera tillfällen framhållit att en grundläggande princip för Sveriges vidkommande när det gäller använt kärnbränsle och kärnavfall är att varje land självt tar ansvar i alla led för det material som uppkommer inom landet. Vidare har regeringen uttalat, att det innebär att någon lagring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall

• Sida 57
•  Original

Bilaga 1

inte skall få förekomma i Sverige. Även om utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall således i princip inte får förvaras i Sverige innebär det inte att sådant material inte skall få ännas här under en begränsad period för undersökning eller som ett led i en behandlingsprocess. Det anses nämligen angeläget, att Sverige har en tillräcklig kompetens på olika delar av kämavfallsområdet och det ses vidare som en stor fördel från säkerhets- och strålskyddssynpunkt att avfallet behandlas så att volymen reduceras.

Det änns inga bestämmelser i kämtekniklagstiftningen om hantering av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Utredningen har övervägt att införa ett förbud mot införsel och slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Vid utformningen av ett sådant förbud måste emellertid tillses att sådana restriktioner inte kommer i strid med in- ternationella överenskommelser och internationellt synsätt. Använt kärnbränsle och kärnavfall anses i detta sammanhang som varor. Vidare bör ett sådant förslag anpassas till EGs regelsystem. Någon gemensam politik och strategi i denna fråga för förvaring och lagring av använt kärnbränsle och kärnavfall änns dock ännu inte inom EG. Ett lagstadgat förbud mot införsel eller slutförvaring och lagring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i Sverige skulle dock sannolikt kunna komma i konäikt med EGs principer om fri rörlighet för varor, tjänster m.m. även om förbudet försågs med vissa möjligheter till undantag. Visserligen änns bestämmelser inom EG som gör det möjligt för EG-stater att hindra import som kan medföra fara för bl.a. hälsa och miljö men det anses svårt att med stöd härav inom ett EG-land införa generella och lagstadgade förbud mot t.ex. import av vissa produkter. Utredningen anser därför inte lämpligt att ett sådant förbud förs in i kämtekniklagen.

En annan lösning som ger en större smidighet och bättre anpassning till olika situationer är i stället att specialreglera tillståndsgivningen till förvaringsanläggningar för använt kärnbränsle och kärnavfall. Det kan ske på så sätt att ett tillstånd inte får meddelas för att uppföra en anläggning i Sverige som är avsedd för slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall. Enligt vad utredningen inhämtat anses uppförandet av anläggningar i ett land i princip som en rent nationell angelägenhet även inom EG-ländema.

Utredningen föreslår att det i kämtekniklagen införs en bestämmelse som innebär att tillstånd att uppföra en anläggning för slutförvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall från en kärnteknisk anläggning i annat land inte får meddelas. Enligt utredningens bedömning står detta inte i strid med någon bestämmelse eller princip inom EGs regelsystem.

Regeln har utformats så att, om det föreligger särskilda skäl, mindre mängder utländskt material skall kunna slutförvaras i en anläggning för svenskt använt kärnbränsle eller kärnavfall om det kan ske utan att förutsätt- ningama för det svenska avfallsprogrammet rubbas. Det kan t.ex. gälla ett utländskt bränsleprov som använts i Sverige och som det av olika skäl kan vara lämpligt att slutförvara här. Även s.k. sekundäravfall som uppstår vid behandlingen av kärnavfall här av praktiska skäl kunna slutförvaras i Sverige.

För lagring av utländskt material, således tidsbegränsad förvaring, föreslår

• Sida 58
•  Original

Bilaga 1

utredningen ingen särskild reglering i själva lagen utöver vad som allmänt gäller för lagring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Här bör gälla samma principer som hittills, nämligen att lagring av utländskt material är tillåten om den sker i samband med en behandlingsprocess men inte annars. Däremot föreslår utredningen vissa bestämmelser i kämteknikförordningen som gör det möjligt för myndigheterna att kontrollera förekomsten av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall i Sverige. Det bör redan i samband med meddelandet av införseltillstånd bestämmas hur materialet skall förvaras här och när det skall vara ute ur landet.

Utförsel av kärnteknisk utrustning m.m.

Kämtekniklagen skall möjliggöra att Sverige kan uppfylla de förpliktelser som följer av Sveriges internationella överenskommelser med ändamål att förhindra spridning av kärnvapen. Kämtekniklagen innehåller därför vissa bestämmelser som avser kontroll av utförsel av ämnen och material som är av betydelse för framställning av kärnvapen. I kärnteknikförordningen änns i en bilaga förtecknat utrustning och material som är underkastad export- kontroll med hänsyn till dess betydelse för kärnvapenframställning. Bestämmelser av betydelse för att förhindra kämvapenspridning änns även i annan lagstiftning, såsom krigsmateriellagstiftningen, lagstiftningen om kontroll av vissa massförstörelsevapen m.m.

Utredningen har gått igenom de regeringsärenden under senare år som avsett utförsel av kärnteknisk utrustning. Det har inte framkommit att den valda konstruktionen i kämtekniklagen med en grundläggande bestämmelse i lagen och en särskild förteckning över utrustning och materiel i kärntek— nikförordningen vållat tillämpningsproblem. Däremot bör den nuvarande förteckningen ersättas med den nya version som nyligen getts ut av IAEA och accepterats av Sverige. Enligt vad utredningen erfarit pågår detta arbete inom regeringskansliet.

Vad gäller utformningen av bestämmelserna i kämtekniklagen föreslår utredningen vissa ändringar beträffande utförsel av kärnteknisk utrustning och kunskapsöverföring. Vad avser utförsel av kärnteknisk utrustning gäller ändringarna vissa produkter, som är av väsentlig betydelse vid framställning av kämladdningar men som i övrigt inte används i kärnteknisk verksamhet (s.k. dual-use-produkter). Dessa produkter omfattas för närvarande av kämteknildagen. Riksdagen har nyligen antagit särskild lagstiftning (SFS l99lz341) om vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte. I den lagen regleras särskilt utförsel av produkter som kan ha både civil och militär användning. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna i kämtekniklagen som berör vissa dual-use-produkter överförs till denna lag.

Med kunskapsöverföring avses upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka utrustning och material av särskild betydelse för framställning av kämladdningar. Motsvarande bestämmelser änns i krigsmateriellagstift- ningen. Med dåvarande krigsmateriellagstiftning som förebild utformades en bestämmelse i kämtekniklagen som innebär att förbud mot kunskaps- överföring endast avser sådan utrustning och materiel som tillverkas i riket.

• Sida 59
•  Original

Bilaga 1

Krigsmateriellagstiftningen har nu ändrats på så sätt att begränsningen till utrustning och materiel som tillverkas i riket har slopats. Utredningenför- eslår att samma ändring genomförs i kämtekniklagen.

Utredningen vill slutligen i fråga om utförselkontroll än en gång framhålla att kämtekniklagstiftningen endast innehåller en del i ett större regelverk. Från principiell synpunkt skulle det vara önskvärt att ha ett samlat regelverk för all säkerhetspolitiskt motiverad utförselkontroll, inklusive en lista med alla de produkter där tillstånd för utförsel krävs. Den nuvarande in- ternationella utvecklingen förefaller aktualisera kontroll av allt flera produkter av dual-use karaktär, vilket kan skapa oklarhet om vilken lagstiftning som skall tillämpas. För en given produkt kan det ännas flera olika motiv för utförselkontroll. Produktförteckningar kopplade till olika lagar eller förordningar med skilda handläggningsvägar kan öka riskerna för misstag och försvåra den allsidiga prövning av bl.a. slutanvändare som krävs vid varje tillfälle. Utredningen anser därför att det är angeläget att en samlad översyn görs av hela den här aktuella lagstiftningen om utförselkon- troll. Detta ligger dock utanför utredningens uppdrag och torde kräva ett omfattande arbete.

Anpassningen av kämtekniklagen till Sveriges internationella överenskom— melser på kämenergiområdet

Sverige har ingått ett antal internationella överenskommelser inom kärnteknikområdet. Dessa överenskommelser är av olika slag. Vissa överenskommelser har stor internationell betydelse och omfattar många länder, som t. ex. Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT), medan andra främst har till syfte att reglera hantering av kämbräns- le och administrativa frågor i förhållande till viktiga leverantörstater.

Utredningen har gått igenom de överenskommelser inom kämenergiom- rådet som Sverige ingått och därvid undersökt om de har anpassats till kämtekniklagen eller om särskilda åtgärder i detta syfte är behövliga. Särskild uppmärksamhet har ägnats deänitionema av begreppen kärnämne och kärnavfall. Utredningen har med anledning av denna genomgång funnit att endast vissa begränsade lagstiftningsåtgärder av formell art är erforder- liga.

Trllståndsprövning för kärntekniska anläggningar

Tillstånd enligt kämtekniklagen till uppförande av en kärnteknisk anläggning beviljas av regeringen. Eftersom numera tillstånd till uppförande av käm- kraftsreaktorer ej får meddelas, blir det närmast fråga om anläggningar för behandling och förvaring av kärnavfall, använt kärnbränsle m.m. Till- ståndsprövningen sker inte enbart enligt kämtekniklagen och strålskyddsla- gen. För att en anläggning skall få uppföras krävs även tillstånd enligt naturresurslagen och i vissa fall enligt vattenlagen. Vidare prövas an- läggningen enligt miljöskyddslagen. Prövningsförfarandet har kritiserats för

• Sida 60
•  Original

Bilaga 1

bl.a. bristande samordning av de olika prövningsmomenten.

Det änns inga författningsbestämmelser om samordning av prövningen enligt de olika lagarna. Reglerna för prövningen är också olika utformade med hänsyn till de olika syften lagarna skall tillgodose. Miljöskyddslagen innehåller t.ex. bestämmelser om visst muntligt förfarande vilket saknas i kämtekniklagen. Vidare uppställer flera lagar, dock ej kämteknildagen, krav på att ansökan skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.

Utredningen anser att en tillfredsställande samordning kan ske inom ramen för beäntliga bestämmelser. Utredningen har därvid bl.a. tagit hänsyn till att myndigheterna på kärnkraftsområdet och Svensk Kämbränslehantering AB är medvetna om problemet och kan väntas tillse att de erfarenheter som hittills vunnits vid prövningen av beäntliga kärntekniska anläggningar tas tillvara. Vid prövningen av den senaste större kärntekniska anläggningen, SFR, utarbetades sålunda vissa rutiner för en samordnad prövning. Det är vidare endast några få anläggningar som återstår att bli prövade. För att öka insynen och informationen till allmänheten när det gäller tillkomstprocessen föreslår dock utredningen att lokala säkerhetsnämnder skall kunna inrättas redan i urvalsskedet i kommuner där fördjupade undersökningsarbeten om lokalisering av slutförvar kommer att göras. Vidare föreslår utredningen att det förs in bestämmelser i kämtekniklagen och strålskyddslagen om miljökonsekvensbeskrivningar (se nästa avsnitt).

Miljökonsekvensbeskrivningar

En miljökonsekvensbeskrivning är avsedd att ge bättre underlag för beslut ' om lokalisering och utformning av en industriell anläggning. Den skall upprättas av den som söker tillstånd till anläggningen och skall ges in i samband med ansökningen. Beskrivningens utformning och innehåll skall bestämmas av verksamhetens art och omfattning. Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivning som kan beröra kärnteknisk verksamhet har nyligen förts in i naturresurslagen. Någon motsvarande bestämmelse har dock inte förts in i kämtekniklagen eller strålskyddslagen. Det innebär, att skyldighet för en sökande i ett ärende som gäller en kärnteknisk anläggning att upprätta en sådan beskrivning föreligger endast när naturresurslagen är tillämplig i ärendet. En sådan miljökonsekvensbeskrivning upprättas då enligt naturresurslagens krav vilket medför att strålskyddsaspektema formellt sett inte behandlas.

Utredningen anser att bestämmelser om skyldighet för den som söker tillstånd till en kärnteknisk anläggning att i vissa fall inge en miljökonse- kvensbeskrivning bör införas i kämtekniklagstiftningen och strålskydds- lagstiftningen. En sådan miljökonsekvensbeskrivning bör kunna samordnas med eller komplettera den beskrivning som skall upprättas enligt naturresur- slagen. Ett problem utgör dock de tidsmässiga skillnaderna mellan prövningen enligt naturresurslagen respektive kämtekniklagen och strål- skyddslagen. Det kan därför inte förutsättas att en sålunda kompletterad miljökonsekvensbeskrivning är fullständig redan vid tiden för ansökan enligt naturresurslagen. Det bör dock inte vara något hinder mot att den komplet-

• Sida 61
•  Original

Bilaga 1

teras efterhand som undersökningsresultat m.m. föreligger. En miljökonsekvensbeskrivning skall offentliggöras och allmänheten skall ges möjligheter att inkomma med synpunkter på den.

Frågan om förbud mot vissa investeringar i kämkraftsreaktorer

Enligt tilläggsdirektiven skall utredningen överväga om rätten till vissa investeringar i kämkraftsreaktorer skall begränsas. Möjligheterna att begränsa rätten till ersättningsinvesteringar bör utredas för de fall där det enda syftet med investeringen är att förlänga livslängden hos en kämkrafts- reaktor.

Utredningen anser i denna fråga följande. Investeringar i så komplicerade anläggningar som kämkraftsreaktorer har ofta flera syften och avser olika tekniska system i anläggningarna. Säkerhetsfrågoma är hela tiden fram- trädande om det gäller investeringar av någon betydenhet. Det är därför ytterst svårt att ange någon typ av investering som enbart kan ha till syfte att förlänga livslängden hos en kämkraftsreaktor. Ett straäbelagt förbud mot sådana investeringar eller mot investeringar som enligt föreskrifter i lag "inte skulle vara nödvändiga ur säkerhetssynpunkt" skulle skapa osäkerhet om investeringar i kämkraftsreaktorer överhuvudtaget och kunna påverka säkerheten negativt. Det är vidare av vikt att man inte inför regler för kärntekniska anläggningar som på ett negativt sätt kan påverka den höga motivationen att prioritera säkerhetstänkandet. Utredningen anser därför att en bestämmelse vari stadgas förbud mot vissa investeringar i kämkrafts- reaktorer inte bör införas i kämtekniklagen.

Åtalsprövning

Vid vissa brott mot kämtekniklagen gäller att åtal får väckas av allmän åklagare endast om de anmäls till åtal av kämkraftinspektionen eller i vissa fall av kärnbränslenämnden. Denna ordning utgör ett undantag från principen om absolut åtalsplikt som, utöver kämtekniklagen, endast änns i ett fåtal lagar. Bestämmelsen motiveras av det förhållandet att frågor om kärnteknisk verksamhet anses kräva speciella kunskaper och avser avancerade tekniska system. Utredningen anser, att det inte änns tillräckligt starka skäl för att behålla bestämmelserna om åtalsanmälan. Härvid beaktar utredningen det stora samhällsintresse som det ligger i att tillämpningen av kämtekniklagens sanktionssystem inte kan uppfattas som mer restriktiv än tillämpningen av sanktionssystem inom andra områden. Utredningen föreslår därför, att bestämmelserna om åtalsanmälan avskaffas.

Kämtekniklagens förbud mot vissa förberedande åtgärder i syfte att uppföra en kämkraftsreaktor

Enligt 6 5 kämtekniklagen får ingen utarbeta konstruktionsritningar, beräkna

• Sida 62
•  Original

Bilaga 1

kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kämkraftsreaktor. Den som bryter mot bestämmelsen kan enligt 25 5 dömas till böter eller fängelse i högst två år. Bestämmelsen infördes år 1987 i samband med vissa andra ändringar i kämtekniklagen, som innebar att tillstånd att uppföra nya kämkrafts- reaktorer inte får meddelas (5 5). Motivet för detta var att klargöra att de energipolitiska riktlinjerna låg fast.

Kämtekniklagen bör betraktas som en säkerhetslag och de förslag ut- redningen lägger fram i olika delar syftar bl.a. till att framhäva och renodla lagens inriktning på säkerhetsfrågor. Bestämmelsen i 6 5 kan ej anses vara motiverad av säkerhetsskäl och hör därför i princip inte hemma i kämtekni- klagen. I denna fråga är också av betydelse utredningens förslag att be- stämmelsen om åtalsprövning i 29 5 avskaffas. Denna bestämmelse, som innebär att brott mot kämtekniklagen får åtalas av allmän åklagare endast om det anmäls till åtal av tillsynsmyndigheten, dvs. statens kämkraftinspek- tion, sågs vid införandet av 6 5 som en extra garanti mot att bestämmelsen skulle kunna åberopas i andra sammanhang än lagstiftaren avsett.

Mot den nu angivna bakgrunden anser utredningen att det bör krävas särskilda skäl för att behålla bestämmelsen i 6 5. Motivet för bestämmelsen, att klargöra att de energipolitiska riktlinjerna ligger fast, tillgodoses redan genom bestämmelsen i 5 5 att tillstånd till nya kämkraftsreaktorer ej får lämnas. Behovet av 6 5 som ett komplement till den bestämmelsen får vägas mot nyss anförda nackdelar, nämligen att 6 5 får ses som ett främmande inslag i lagen och att åtalsprövningen nu föreslås avskaffas. Vid denna bedömning föreslår utredningen att 6 5 avskaffas.

Forsknings— och utvecklingsarbetet avseende slutförvaringen av det använda kärnbränslet m.m.

Enligt kämtekniklagen är en reaktorinnehavare skyldig att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete avseende omhändertagandet av det använda kärnbränslet och kämavfallet. Detta arbete bedrivs av reaktorinnehavama gemensamt genom bolaget Svensk kämbränslehantering AB. Reaktorinneha- varna är skyldiga att upprätta eller låta upprätta ett program för det forskningsarbetet. Programmet skall innehålla en översikt över samtliga åtgärder som kan behövas samt närmare ange de åtgärder som avses bli vidtagna under en tidsrymd om minst sex år. Programmet skall vart tredje år ges in till kämbränslenämnden som med eget yttrande överlämnar det till regeringen. Regeringen gör därefter en egen utvärdering.

Det har ifrågasatts om den granskningsprocedur som programmet för forsknings- och utvecklingsarbetet genomgår är tillräcklig. Det saknas möjligheter för kämbränslenämnden och regeringen att utfärda generella föreskrifter för forskningen. Kämtekniklagen förutsätter inte heller att . regeringen formellt tar ställning till om forskningsprogrammet uppfyller lagens krav eller inte.

För att stärka och tydliggöra myndigheternas och regeringens roll vid granskningen av forsknings— och utvecklingsverksamheten anser utredningen

• Sida 63
•  Original

Bilaga 1

att regeringen i samband med sin granskning och utvärdering av FoU— programmet skall ha möjlighet att, utan att rubba principen om tillståndsha- varens grundläggande ansvar för denna verksamhet, meddela villkor avseende forskningsarbetet under den kommande treårsperioden. Beslut om sådana villkor bör fattas i samband med granskningen och avse forsknings— arbetets huvudinriktning. Det bör ingå i kämbränslenämndens uppgift att föreslå regeringen vilka åtgärder som bör vidtas och att vid den löpande granskningen av forskningen tillse att villkoren inte åsidosätts.

Finansieringen

Finansieringssystemet är uppbyggt enligt principen att alla kostnader för hanteringen och slutförvaringen av det använda kärnbränslet m.m. skall bäras av dem som utnyttjar kärnkraften. Största delen av dessa kostnader beräknas inträffa först efter sekelskiftet när anläggningar för behandling och slutförvaring av använt kärnbränsle har tagits i bruk. Kärnkraftföretagen har därför ålagts att betala en avgift till staten för dessa kostnader. Efterhand som kostnader uppstår för företagen som har samband med slutförvaringen, inte minst kostnader för forskning, har de rätt att få ersättning ur dessa medel. Finansieringssystemet och förvaltningen av avgiftsmedlen handhas av kämbränslenämnden. Utredningen har studerat änansieringssystemet och funnit att det fungerar väl.

Vad gäller den lagtekniska konstruktionen har utredningen övervägt att slå samman kämtekniklagen och änansieringslagen. Utredningen anser dock inte att en sådan sammanslagning bör göras. Vid sina samlade överväganden har utredningen i stället funnit den lämpligaste lagtekniska lösningen vara följande. Bestämmelserna om kompletterande forskning m.m. i änans- ieringslagen bör föras över till kämtekniklagen. Det innebär, att såväl den forsknings— och utvecklingsverksamhet som bedrivs av Svensk Kämbränsle- hantering AB som kämbränslenämndens kompletterande forskning kommer att regleras i kämtekniklagen. Återstående bestämmelser redigeras därefter om och inleds med en paragraf som klart anger bestämmelsemas inriktning och omfång. Efter den inledande paragrafen bör därefter följa den centrala bestämmelsen om skyldighet för innehavaren av en kämkraftsreaktor att betala avgift, skyldigheten att svara för vissa kostnader, avgiftens beräkning samt utbetalning av avgiftsmedel till reaktorinnehavama. Slutligen bör följa, liksom nu, bestämmelser om tillsyn, ansvar vid brott mot lagen m.m.

Eftersom den föreslagna omredigeringen bl.a. innebär en helt ny disposition av bestämmelserna och att äera bestämmelser får ny lydelse bör det ske genom att änansieringslagen ersätts av en ny lag i samma ämne. Den nya lagen kommer dock att få samma innehåll som den gamla, utom såvitt gäller de bestämmelser som förs över till kämtekniklagen.

Övriga förslag

Utredningens förslag innebär omfattande ändringar i kämtekniklagen och

• Sida 64
•  Original

Bilaga 1

äera bemyndiganden för regeringen och myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter. Utredningen har därför utarbetat ett förslag till ny kämteknikförordning. Den nya förordningen innehåller, som redan nämnts, vissa administrativa föreskrifter om bl.a. hanteringen av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall. Vidare ges i förordningen bemyndigande för statens kärnkraftinspektion att meddela särskilda föreskrifter om bl.a. användning av kärnämne för olika industriella ändamål utanför kärnteknisk verksamhet vid framställning av olika produkter, m.m. Detta innebär bl.a. att den nya kärnteknikförordningen inte innehåller lika många detaljbestämmelser som den gamla vad avser dessa frågor.

• Sida 65
•  Original

Utdrag ur lagförslagen i betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av lagstiftningen på

kämenergiområdet --

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet

dels att 1-6, 10-13, 16-21, 25, 28 och 29 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 a 5, 24 a 5 och 25 a 5 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15

Denna lag gäller kärnteknisk verk- samhet, m.m.

Med sådan verksamhet avses

1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning,

2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall,

3. införsel till riket av kärnämne eller kärnavfall,

4. utförsel ur riket av a. kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne, b. vad som har framställts av kärn- ämne eller vara i vilken sådant ämne ingår, c. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iordning- ställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne eller som annars är av väsentlig betydelse för framställning av kämladdningar, i den utsträckning regeringen före- skriver, och

5. upplåtelse eller överlåtelse av

Denna lag gäller kärnteknisk verk- samhet, m.m.

Med sådan verksamhet avses

l. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning,

2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall,

3. införsel till riket och ug'örsel ur riket av kärnämne eller kärnavfall,

4. utförsel ur riket av a. mineral med halt av kämämne,

b. vad som har framställts av käm- ämne eller vara i vilken sådant ämne ingår, c. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iordning- ställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne, i den utsträckning regeringen föreskri- ver, och

5. upplåtelse eller överlåtelse av

• Sida 66
•  Original

Bilaga 2

rätt att utom riket tillverka sådan utrustning eller sådant material som avses i 4 c och som tillverkas inom riket, i den utsträckning regeringen föreskriver.

svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadig- varande vistas här av rätt att utom riket tillverka sådan utrustning eller sådant material som avses i 4 e, i den utsträckning regeringen före- skriver.

25

I denna lag avses med

1. kärnteknisk anläggning: a. anläggning för utvinning av käm- energi (kämkraftsreaktor), b. annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor, c. anläggning för utvinning, fram- ställning, hantering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne, och

d. anläggning för hantering, bearbet- ning, lagring eller slutlig förvaring av kärnavfall,

2. kärnämne: a. uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (käm- bränsle) eller förening i vilken sådant ämne ingår, b. torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår, och c. använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar,

3. kärnavfall: a. använt kärnbränsle som har place- rats i slutförvar, b. radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning eller material eller annat som har blivit radioaktivt förorenat i en sådan anläggning, och

I denna lag avses med

1. kärnteknisk anläggning: a. anläggning för utvinning av käm- energi (kämkraftsreaktor),

b. annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor, c. anläggning för utvinning, fram- ställning, hantering, bearbetning, jörvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne, och d. anläggning för hantering, bearbet- ning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall,

2. kärnämne: a. uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (käm- bränsle) eller förening i vilken sådant ämne ingår, b. torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår, och c. använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar,

3. kärnavfall: a. använt kärnbränsle som har place- rats i slutförvar, b. radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning och som ej har framställts eller tagits ur anläggningen för att användas i undervisnings- eller forskningssyfte eller för medicinska, jordbruks- tekniska, industriella eller kommer-

• Sida 67
•  Original

Bilaga 2

c. radioaktiva delar av en kärntek- nisk anläggning som awecklas.

siella ändamål,

c. material eller annat som tillhört en kärnteknisk anläggning och som har blivit radioaktivt förorenat samt inte längre skall användas i en sådan anläggning, och d. radioaktiva delar av en kämtek- nisk anläggning som awecklas.

2215

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i den utsträckning det kan ske utan att syftet med lagen åsidosätts

I . föreskriva undantag från tillämp- ningen av denna lag eller vissa bestämmelser i lagen i fråga om kärnämne eller kämarfall,

2. meddela närmare föreskrifter om förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med käm- ämne eller kämarfall.

35

Kärnteknisk verksamhet skall be— drivas på sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodoses och de förplik- telser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av käm— vapen.

Bestämmelser om strålskydd änns i strålskyddslagen (1988:220).

45

Säkerheten vid kärnteknisk verk- samhet skall upprätthållas genom att

Kärnteknisk verksamhet skall be- drivas på sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodoses och de förplik— telser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att dels förhindra spridning av käm— vapen, dels garantera fysiskt skydd av kåmämne.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föresknfter som behövs med hänsyn till uppfyllandet av de för- pliktelser som följer av Sveriges överenskommelser stycket.

enligt första

Bestämmelser om strålskydd finns i

strålskyddslagen _(19881220).

Säkerheten vid kärnteknisk verk- samhet skall upprätthållas genom att

• Sida 68
•  Original

Bilaga 2

de åtgärder vidtas som krävs för att

1. förebygga fel i eller felaktig' funktion hos utrustning, felaktigt handlande eller annat som kan leda till en radiologisk olycka, och

2. förhindra olovlig befattning med kärnämne eller kärnavfall.

de åtgärder vidtas som krävs för att 1. förebygga fel i eller felaktig funktion hos utrustning, felaktigt handlande eller annat som kan leda till en radiologisk olycka, och

2. förhindra olovlig befattning med kärnämne eller kärnavfall.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskn'fter om åtgärder som avses i första stycket.

5 5 -

För kämteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd att uppföra en kämkraftsreaktor får inte meddelas.

Ifråga om kärnämne eller kämav- fall i små mängder eller med låga halter av radioaktivitet kan rege- ringen i förordning meddela före- sknfier om tillstånd för envar eller för viss yrkesgrupp eller för sissa inrättningar, institutioner eller företag att använda ämnet eller atfallet i undervisnings- eller forsk- ningssyfie eller för medicinska, jordbrukstekniska, industriella eller kommersiella ändamål.

För kämteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd att uppföra en kämkraftsreaktor får inte meddelas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljö- konsekvensbeskrivning avseende säkerhetstekniska aspekter.

65

Ingen får utarbeta konstndaions— rimingar, beräkna kostnader, be- ställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfie att inom landet uppföra en käm- kraftsreaktor.

Tillstånd att uppföra en anläggning för slutförvaring av använt käm- bränsle eller kärnmfall från kämtek- nisk anläggning i annat land får inte meddelas. Sådant material får dock slutförvaras i en anläggning som är avsedd för svenskt använt käm- bränsle eller kämarfall om särskilda skäl föreligger och förutsättningama för det program som avses i 12 5 ' denna lag ej ändras.

Regeringen eller den myndighet som —

• Sida 69
•  Original

Bilaga 2

regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om slutförvaring som avses i första stycket.

105

Den som har tillstånd till kämtek- nisk verksamhet skall svara för att de åtgärder vidtas som behövs för

1. att med hänsyn till verksam- hetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs upprätthålla säker- heten,

2. att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten upp- kommet kärnavfall eller däri upp- kommet kärnämne som inte används . på nytt, och 3. att på ett säkert sätt aweckla och riva anläggningar i vilka verksam- heten inte längre skall bedrivas.

Den som har tillstånd till kämtek- nisk verksamhet skall svara för att de åtgärder vidtas som behövs för 1. att med hänsyn till verksam- hetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs upprätthålla säker- heten,

2. att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten upp- kommet kärnavfall eller däri upp- kommet kärnämne som inte används på nytt, och

3. att på ett säkert sätt aweckla och riva anläggningar i vilka verksam- heten inte längre skall bedrivas.

En tillståndshavare får efter god- kännande av regeringen eller av den myndighet som regeringen be- stämmer uppdra åt annan att svara för åtgärd som avses i första stycket.

11 5 Den som har tillstånd att inneha Den som har tillstånd att inneha

eller driva en kämkraftsreaktor skall, utöver vad som sägs i 10 5, svara för att den allsidiga forsk- nings- och utvecklingsverksamhet bedrivs som behövs för att vad som föreskrivs i 10 5 2 och 3 skall kunna fullgöras.

eller driva en kämkraftsreaktor skall, utöver vad som sägs i 10 5 första stycket, svara för att den allsidiga forsknings- och utveck- lingsverksamhet bedrivs som behövs för att vad som föreskrivs i 10 5 första stycket 2 och 3 skall kunna fullgöras.

Frågor om kompletterande forsk- nings- och utvecklingsverksamhet prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer. '

125

Den som har tillstånd att inneha eller driva en kämkraftsreaktor skall i samråd med övriga reaktorinne-

Den som har tillstånd att inneha eller driva en kämkraftsreaktor skall i samråd med övriga reaktorinne-

• Sida 70
•  Original

Bilaga 2

havare upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsk- nings— och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som anges i 10 5 2 och 3 och 11 5. Programmet skall dels innehålla en översikt över samtliga åtgärder som kan bli be- hövliga, dels närmare ange de åt- gärder som avses bli vidtagna inom en tidrymd om minst sex år. .Programmet skall med början är 1986 vart tredje år insändas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för att granskas och utvärderas.

havare upprätta eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsk- nings- och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som anges i 10 5första stycket 2 och 3 och 11 5. Programmet skall dels innehålla en översikt över samtliga åtgärder som kan bli behövliga, dels närmare ange de åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidrymd om minst sex år. Programmet skall med böq'an år 1986 vart tredje år insändas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för att granskas och utvärderas. I samband med granskningen får uppställas sådana villkor som behövs med hänsyn till forsknings— Och utveck- Iingsverksamhetens' huvudinriktning.

135

I fråga om skyldighet för en reaktor- innehavare att svara för vissa kost- nader som staten har och att erlägga en årlig avgift till staten finns be- stämmelser i lagen (l981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

I fråga om skyldighet för en reaktor- innehavare att svara för vissa kost- nader som staten har och att erlägga en årlig avgift till staten finns be- stämmelser i lagen (0000:000) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

165

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av lagen samt övervakning och kontroll av slutförvar utövas av den myn- dighet som regeringen bestämmer.

175

En tillståndshavare skall på begäran av tillsynsmyndigheten

1. lämna myndigheten de upplys- ningar och tillhandahålla de hand- lingar som behövs för tillsynens utövande, och

2. ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats där kärntek- nisk verksamhet bedrivs, i den

En tillståndshavare skall på begäran av tillsynsmyndigheten

1. "lämna myndigheten de upplys— ningar och tillhandahålla de hand- lingar som behövs för tillsynen, och 2. ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats där kämtek- nisk verksamhet bedrivs för under— sökningar och provtagningar, i den

• Sida 71
•  Original

Bilaga 2

omhttning som behövs för tillsynens utövande.

omfattning som behövs för tillsynen.

En tillståndshavares skyldigheter enligt första stycket gäller även gentemot den som tillsynsmyndig- heten anmält som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av käm- vapen.

Vad som i första och andra styckena sägs om tillståndshavare gäller även den åt vilken tillståndshavaren upp- dragit att svara för åtgärder enligt 10 5 andra stycket.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

185

Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs för att trygga efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskn'fier som uppställts med stöd av lagen.

Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder samt meddela de före- lägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskn'fter eller villkor som har

meddelats med stöd av lagen skall _

efterlevas.

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens

föreläggande, får myndigheten låta

vidta åtgärden på hans bekostnad.

195

Den som har tillstånd att driva en sådan kärnteknisk anläggning som avses i 2 5 1 a eller 1 b eller en anläggning för framställning, han- tering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Den som har tillstånd att driva eller uppföra en sådan kämteknisk an- läggning som avses i 2 5 l a eller 1 b eller en anläggning för framställ- ning, hantering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i så- kerhets- och strålskyddsarbetet i

• Sida 72
•  Original

Bilaga 2

verksamheten.

Den som bedriver undersöknings- och planeringsarbete avseende förläggning av ett slutförvar för använt kärnbränsle, utan att det är fråga om verksamhet som avses i första stycket, är skyldig att ge lokal säkerhetsnärnnd som regeringen bestämmer insyn i arbetet.

205

Insynen skall göra det möjligt för nämnden att inhämta information om det säkerhets- och strålskyddsarbete som har utförts eller planeras vid en anläggning som avses i 19 5 och ställa samman material för att in- formera allmänheten om detta ar- bete.

Insynen skall göra det möjligt för nämnden att inhämta information om det säkerhets— och strålskyddsarbete som har-utförts eller planeras vid en anläggning som avses i 19 5 första stycket samt om sådant undersök- nings- och planeringsarbete som avses i 19 5 andra stycket och ställa samman material för att informera allmänheten om detta arbete.

215

Tillståndshavaren skall på begäran av nämnden

1. lämna nämnden upplysningar om tillgängliga fakta och låta nämnden ta del av tillgängliga handlingar, allt i den mån det behövs för att nämn- den skall kunna fullgöra vad som anges i 20 5, och

2. ge nämnden tillträde till och förevisa anläggningar eller platser, om det behövs för att nämnden skall få innebörden av upplysningar eller handlingar som utlämnas enligt 1 belyst och tillträdet är förenligt med gällande säkerhetsföreskrifter.

Tillståndshavaren skall på begäran av nämnden

1. lämna nämnden upplysningar om tillgängliga fakta och låta nämnden ta del av tillgängliga handlingar, allt i den mån det behövs för att nämn- den skall kunna fullgöra vad som anges i 20 5, och

2. ge nämnden tillträde till och förevisa anläggningar eller platser, om det behövs för att nämnden skall få innebörden av upplysningar eller handlingar som utlämnas enligt 1 belyst och tillträdet är förenligt med gällande säkerhetsföreskrifter.

Vad som i första stycket sägs om tillståndshavare gäller även den som bedriver undersöknings- och plane- ringsarbete enligt 19 5 andra stycket.

24a5 -- -

lill böter eller fängelse i högst två

• Sida 73
•  Original

Bilaga 2

år döms den som med uppsåt eller av gmv oaktsamhet bryter mot 10 5 första stycket.

255

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som

1. bedriver kärnteknisk verksamhet utan tillstånd enligt 5 5 eller bryter mot 6 5, eller

2. åsidosätter villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av denna lag.

Ifråga om olovlig införsel av käm- ärnne eller kärnasfall eller olovlig utförsel av kärnämne eller annat som avses i I 5 4 eller försök därtill gäller dock lagen (l960:418) om straffr för varusmuggling.

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bedriver kärnteknisk verksamhet utan tillstånd enligt 5 5, eller

2. åsidosätter villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av denna lag.

25a5

Har brott enligt 24 a 5 eller 25 5 begåtts uppsåtligen och är det att anse som grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det avsett ämnen eller produkter av särskilt farligt slag eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

285

Den som har åsidosatt vitesföre- läggande döms inte till strof enligt

Den som har åsidosatt vitesföre- läggande eller överträtt ett vites-

denna lag för gärning som omfattas förbud döms inte till ansvar enligt av föreläggandet. denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

295

Brott som avses i 25 5 första stycket eller 27 5 vad gäller beslut av till- synsmyndigheten får åtalas av all- män åklagare endast om det anmäls till åtal av tillsynsmyndigheten.

Till ansvar för brott som sägs i 24 a 5, 25 5 eller 25 a 5 kan även den dömas åt vilken tillståndshavaren uppdragit att svara för åtgärder enligt 10 5 andra stycket.

• Sida 74
•  Original

Bilaga 2

Till ansvar enligt denna lag döms PTOP- 1992/93198 inte i ringa fall. Till ansvar döms inte heller om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller lagen (1960-418) om straff för varu- smuggling.

Denna lag träder i kraft den Har den som har tillstånd till innehav eller drift av kärnteknisk anläggning före den 1 juli 1986 genom avtal uppdragit åt annan att svara för driften eller delar av driften, skall sådant godkännande som avses i 10 5 andra stycket anses föreligga.

• Sida 75
•  Original

Bilaga 2

2. Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220) dels att 27 5 skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 22 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22a5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljö- konsekvensbeskrivning avseende strålskyddsmässiga aspekter.

275

Om ett tillstånd har meddelats enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller under tillståndets giltighetstid, får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet. Om tillståndet avser en kärnteknisk anläggning," skall dock villkor som i avsevärd män kan påverka utformningen av anlägg- ningen eller driften vid denna alltid underställas regeringens prövning.

Denna lag träder i kraft den .......

Om ett tillstånd har meddelats enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller under tillståndets giltighetstid, får regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer meddela de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet. Om tillståndet avser en kämteknisk anläggning, skall dock villkor som i avsevärd mån kan påverka utformningen av anlägg- ningen eller driften vid denna alltid underställas regeringens prövning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i fall som avses i första stycket andra punkten skall upp- rättas en miljökonsekvensbeskrivning enligt 22 a 5.

• Sida 76
•  Original

Bilaga 2

4. Förslag till Lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.

Härigenom föreskrivs följande

1 5 I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av omhän- dertagandet av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet samt om ansvaret för vissa kostnader som staten har. Reaktorinnehavarens skyldighet att svara för omhändertagandet samt för kostnaderna härför följer av bestämmelserna i 10 och 11 55 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

2 5 En reaktorinnehavare skall årligen, så länge reaktorn är i drift, betala avgift till staten för att säkerställa att medel finns tillgängliga för följande ändamål

1. en säker hantering och slutförvaring av i reaktorn använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta,

2. en säker avveckling och rivning av reaktoranläggningen,

3. den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att vad som avses i 1 och 2 skall kunna fullgöras och

4. den kostnad staten kan ha för åtgärder som avses i 3 5.

Såvitt gäller kostnader som avses i första stycket 1 skall skyldigheten att betala avgift avse de kostnader som är förenade med bränslet sedan detta förts bort från reaktoranläggningen.

3 5

En reaktorinnehavare svarar för, utöver vad som följer av bestämmelserna i 10 och 11 55 lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet, de kostnader som staten har för att

1. komplettera forsknings- och utvecklingsverksamhet avseende vad som behövs för att vad som avses i 2 5 första stycket 1 och 2 skall kunna fullgöras,

2. pröva frågor som avses i 6 5 och i 7 5 andra stycket denna lag, frågor om kompletterande forsknings- och utvecklingsverksamhet enligt 11 5 andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt frågor om övervakning och kontroll av slutförvar enligt 16 5 samma lag och

3. övervaka och kontrollera slutförvar.

4 5 En reaktorinnehavare skall i samråd med övriga reaktorinnehavare upprätta eller låta upprätta en beräkning över de kostnader som behövs för fullgöran- det av vad som anges i 2 5 första stycket 1—3. I de beräknade kostnaderna skall ingå dels en uppskattning av kostnaderna för samtliga de åtgärder som kan bli behövliga, dels kostnadema för de åtgärder som avses bli vidtagna

• Sida 77
•  Original

Bilaga 2

inom en tidrymd om minst tre år. Kostnadsberäkningen skall årligen ses över; Kostnadsberäkningen skall varje år insändas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

5 5 Den årliga avgiften skall bestämmas så att de sammanlagda avgiftsbeloppen som erläggs under reaktorns drifttid täcker de kostnader som avses i 2 och 3 55. Avgiften för vade reaktorinnehavare utgår i förhållande till den från reaktoranläggningen levererade energin.

Avgiften skall bestämmas med ledning av den kostnadsberäkning som avses i 4 5 samt med hänsyn till de beräknade utgifterna för åtgärder som avses i 2 och 3 55. Vad gäller åtgärder som avses i 2 5 skall beaktas tidigare vidtagna åtgärder för omhändertagande av använt kärnbränsle och radioak- tivt avfall som härrör från detta, reaktoranläggningens beskaffenhet och övriga omständigheter som kan påverka avgiftsberäkningen.

Om uppgifter saknas eller är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund för avgiftsberäkningen, kan avgiften bestämmas till skäligt belopp.

6 & Avgiftens storlek fastställs årligen för nästföljande kalenderår av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avgiften skall betalas in till den myndighet som regeringen bestämmer. Avgiftsmedlen skall av myndigheten sättas in på räntebärande konto i riksbanken. Upplupen ränta skall läggas till kapitalet.

7 & Avgifter, som en innehavare av en reaktor betalat in, skall användas för att ersätta reaktorinnehavaren för hans kostnader för åtgärder som avses i 2 5 och som föranlett avgiftsskyldighet samt för att bestrida statens kostnader för åtgärder enligt 3 5 hänförliga till reaktorn eller förenade med bränsle som använts i reaktorn.

Frågor om användning av inbetalade avgifter prövas av regeringen eller, den myndighet som regeringen bestämmer.

8 5 - . Reaktorinnehavaren skall på anfordran lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall kunna fastställa avgift enligt 5 5 och pröva frågor som avses i 7 5 andra stycket. I den mån det behövs för nyss angivna ändamål skall reaktorinnehavaren på anfordran även lämna tillträde till anläggningar eller platser där använt kärnbränsle eller radioak- tivt avfall som härrör från detta förvaras eller hanteras.

• Sida 78
•  Original

Bilaga 2

9 5 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift eller på annat sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt 8 5 döms till böter, om ej

gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träderi kraft den ...... , då lagen (198 1:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. upphör att gälla. Avgifter som erlagts till staten enligt den gamla lagen skall anses som erlagda enligt den nya lagen.

• Sida 79
•  Original

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1991:85) Översyn av lagstiftningen på kämenergiområdet

1. Förteckning över remissinstansema

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Krigsmaterielinspektionen, Försvarets forskningsanstalt, Generaltullstyrel- sen, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Närings- och teknikut- vecklingsverket, Kammarkollegiet, Riksrevisionsverket, Statens naturvårds- verk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens strålskyddsinstitut (SSI), Statens kämkraftinspektion (SKI), Statens kämbränslenämnd, Riks- polisstyrelsen, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Tekniska högskolan i Stockholm, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Universi- tetet i Uppsala, Universitetet i Lund, Länsstyrelsen i Uppsala län, Läns- styrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Statens räddningsverk, Vägverket, Sjöfartsverket, Loka- la säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kämkraftverk, Lokala säkerhets- nämnden vid Ringhals kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Fors- marks kärnkraftverk, Lokala säkerhetsnämnden vid Barsebäcks kämkraft- verk, Lokala säkerhetsnämnden vid Studsvik AB:s anläggningar, Öst- hammars kommun, Nyköpings kommun, Oskarshamns kommun, Varbergs kommun, Västerås kommun, Svenska kommunförbundet, Svenska Natur- skyddsföreningen, ABB Atom AB, Folkkampanjen mot Kämkraft—Käm- vapen, Forsmarks Kraftgrupp AB, Greenpeace, OKG AB, Studsvik AB, Svensk Kämbränslehantering AB, Sydsvenska Värmekraft AB, Vattenfall AB, Landstinget i Uppsala län samt Landstinget i Södermanlands län.

I sammanställningen redovisas inte fall då remissinstansema utan kommentarer tillstyrkt utredningens förslag. Reservationer till avgivna yttranden redovisas inte. Allmänna synpunkter som rör kärnkraftens av- veckling och kostnadsansvar redovisas heller inte i remissammanställ- ningen.

2. Allmänna synpunkter

Folkkampanjen mot KämkraR-Kämvapen anser att det i en reviderad kämtekniklagstiftning bör fastläggas att: "- kämkraftavvecklingen omedelbart skall inledas och vara avslutad senast år 2010, - projektering eller byggande av nya reaktorer är förbjudet, - införsel, behandling, lagring (även tillfällig), och slutförvaring av ut- ländskt kärnavfall eller kärnämne som inte utgör direkt råvara för på— gående kämbränsletillverkning är förbjuden, — exporten av kärnteknisk utrustning skall upphöra, — forskningsreaktorema i Studsvik skall tas ur drift,

• Sida 80
•  Original

Bilaga 3

- en avvecklingsplan för ABB—Atom skall utarbetas, - varje väsentlig ersättningsinvestering i kärnkraftverken skall samhällseko- nomiskt och energipolitiskt prövas mot alternativet att aweckla reaktorn, - inga ersättningsinvesteringar med syfte att öka kämkraftverkens livslängd tillåts, - anläggningsinnehavama åläggs ett obegränsat ansvar för skador orsakade av verksamheten, - priset på kämkraftsel skall baseras på dess reella produktionskostnader och icke subventioneras med skattemedel eller genom överföringar av överskott från annan billigare kraftproduktion, t.ex. vattenkraft, - SKB åläggs att seriöst utreda alternativa slutförvaringsmetoder, _ - säkerhetsansvariga myndigheter såsom SKI och SSI åläggs att utarbeta och lägga fram katastrofprogram för nästa stora reaktorolycka inklusive planer för en snabbaweckling av kämkraften, _ , - SKN:s status som fristående myndighet skall säkras och förstärkas, — fonden för tryggandet av kämavfallets slutförvaring vid varje tidpunkt skall innehålla tillräckligt med medel för att säkerställa en slutförvaring av dittills producerat kärnavfall, - den största mängd kärnavfall som får slutförvaras i Sverige är slutgiltigt bestämd av folkomröstning och riksdagsbeslut avseende kärnkraft— programmets omfattning och avveckling, dvs 7 750 ton utbränt kämbräns- le, 90 000 kubikmeter låg- och medelaktivt avfall samt 115 000 kubik- meter låg- och medelaktivt avfall från rivning av kärnkraftverken, - lokal säkerhetsnämnd skall vara inrättad på varje ort där kärnteknisk verksamhet bedrivs, - användning av blandoxidbränsle (s.k. MOX-bränsle) i svenska kämreak- torer är förbjuden, - en årligt återkommande "kontrollstation" skall vara inrättad i syfte att säkerställa en avveckling till år 2010, - för avvecklingen skall finnas en offentlig awecklingsplan."

Statens kämkraftinspektion (SKI) tar upp frågan om det långsiktiga ansvaret för använt kärnbränsle och kärnavfall till diskussion. SKI anför följande: "Principen, uttryckt i 10 5 punkt 2, att den som producerat avfallet också skall ta hand om det — en skyldighet som enligt 14 5 gäller även sedan företaget upphört med sin egentliga verksamhet - är möjlig att upprätthålla så länge producenten ännu existerar och har resurser att bära upp ansvaret. I andra länder har staten eller delstaten uttryckligen utpekats som ytterst ansvarig. Att även den svenska staten har ett långsiktigt ansvar framgår indirekt av tidigare lagmotiv och bestämmelserna om finansiering av hante— ringen av det använda kärnbränslet. Vad som väckt viss uppmärksamhet i andra kärnkraftstater är att detta inte uttryckts explicit i lagtexten utöver det föreslagna i 5 16 om tillsyn och kontroll av slutförvar eller förslutning.

Närings- och teknikutvecklingsverket anser att utredningen vid sin dis- kussion om samordning med EG borde ha behandlat frågor som rör fusion- skraft eller vissa användningar av acceleratorer. Verket anser att dessa frågor borde ha berörts inte minst mot bakgrund av de nämnda möjlig- heterna med användning av acceleratorer för eliminering av långlivade

• Sida 81
•  Original

Bilaga 3

restprodukter och/eller samtidig storskalig energiproduktion. Dessa frågor har intresse ur samma tidsperspektiv som de behandlade frågorna rörande hanteringen och slutförvaringen av kärnkraftens restprodukter.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala Universitet anser att det finns goda skäl att införa tillåtlighetsregler i kämtekniklagen och strålskydds- lagen. Därmed skulle prövningar enligt kämtekniklagen och strålskydds- lagen anpassas till prövningen i miljöskyddslagen, även vid prövningar enligt 4 kap naturresurslagen. När det gäller utformningen av här aktuella tillåtlighetsregler bör miljöskyddslagen utgöra förebild.

3. Vissa definitioner samt möjligheter till undantag

Utredningens överväganden och förslag beträffande deänitionema av käm- ämne och kärnavfall samt beträffande en möjlighet att föreskriva undantag från kämtekniklagens tillämpning delas av SKI, SSI, Statens kämbränsle— nämnd, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Lunds tekniska högskola och Länsstyrelsen i Västmanlands län. SSI anser dock att det bör vara SSI och inte SKI som i de flesta fall bör bemyndigas att föreskriva undantag från kämtekniklagens tillämpningsområde. Beträffande ändringen av definitionen av kärnavfall framhåller SKI som ett observan- dum att kärnavfall i form av använt kärnbränsle placerat i slutförvar fort- farande kan behöva stå under kontroll med hänsyn till Sveriges internatio- nella åtaganden eftersom frågan om kontroll av kärnämne i förslutna slut- förvar ännu inte lösts på det internationella planet.

Hovrätten för Övre Norrland framhåller att formuleringen i den före- slagna nya bestämmelsen i 2 a 5 bör förtydligas till exempelvis i "det i 3 5 angivna syftet" etc. För övrigt är det enligt hovrättens mening mera logiskt att paragraferna byter plats så att 2 a 5 i stället blir 3 a 5. Lunds tekniska högskola framhåller att termen kärnavfall från språkliga utgångspunkter är direkt olämplig. Reaktoravfall kunde enligt högskolan vara ett rimligt alternativ. Detsamma gäller begreppet kärnämne. Reaktorbränsle eller klyvbart material skulle enligt högskolan vara ett bättre alternativ.

Oskarshamns kommun och Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk anser att det lämpliga i en förändring av lagens tillämpning i enlighet med vad som nu föreslås noga måste övervägas. Kämteknik- lagens syfte att ta tillvara en hög säkerhet inom den kärntekniska verk- samheten kan äventyras vid införandet av s.k. friklassning. Om denna möjlighet ändå kommer att införas i lagen anser nämnden att friklassning endast får ske under förutsättning att de höga krav på säkerhet som KTL ska tillvarata inte äventyras och tillämpningsområdet måste därför noga avgränsas. Syftet med lagen får aldrig sättas ur spel.

Folkkampanjen mot Kämkraft—Kämvapen framför:

"Vi anser att 52 som ger definitionerna på kärnämne och kämteknisk anläggning borde komma först, dvs 51 och 52 borde byta plats.

Vi awisar kommitténs förslag i 51 mom 4c att inte räkna in sådan ut- rustning 'som annars är av väsentlig betydelse för framställning av käm—

• Sida 82
•  Original

Bilaga 3

laddningar' i definitionen av kärnteknisk verksamhet bör den också vara PTOP- 1992/93398

föremål för särskild uppmärksamhet. .

Vi awisar förslaget i 5 2a mom 1. Den föreslagna texten ger regeringen alltför stor makt och förvandlar hela lagen till ett gummidokument. Med denna föreskrift blir hela lagen meningslös och kan ersättas med en regeringsförordning. momentet bör helt utgå."

4. Normgivning och myndighetstillsyn

_ Utredningens förslag att myndigheterna skall kunna besluta om normföre- skrifter tillstyrks av flera remissinstanser bl.a. SKI, Riksrevisionsverket och Kammarrättm i Jönköping. SKI framhåller det angelägna i att över- gången till det nya föreskriftssystemet kan ske stegvis och i huvudsak i anslutning till återkommande översyner av olika föreskriftskomplex som ändå är motiverade.

Sjöfartsverket påpekar att det för verket framstår som oklart var gränsen mellan föreskrifter, som är anlmutna till fartygen och som naturligen ligger hos Sjöfartsverket, och andra föreskrifter för transporten som ligger hos endera av SKI och SSI, går. Gränsen är möjligen svår att dra. Praktiskt ser verket inga svårigheter att lösa eventuella problem i det att berörda myndigheter är skyldiga att samråda med varandra.

5. Driftansvar för kämteknisk verksamhet

Utredningens förslag att en tillståndshavare efter godkännande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer f'år uppdra åt annan att svara för verksamheten tillstyrks av flera remissinstanser, bl.a. Riks- revisionsverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, SKI, Oskarshamns kommunochlnkalasäkerhetsnämndenvidOskarshamnskämkraRverk. SKI framhåller att tillägget kan sägas utgöra en legalisering av hittills- varande praxis, dock med den viktiga ändringen att även operatörsföretaget blir straffrättsligt ansvarigt för sin verksamhet. Tillägget är en tillfreds- ställande praktisk lösning av ett latent problem angående företagaransvar.

Koncessionsnämnden framhåller i detta sammanhang följande: "Det är en vedertagen uppfattning och framgår också av kämtekniklagens förarbeten att ett tillstånd till kärnteknisk verksamhet inte får överlåtas. Samtidigt har det godtagits att verksamheten de facto drivs av annan än tillståndshavaren, utan att den förstnämnde betraktas som tillståndshavare. Kämtekniklagen skiljer sig härigenom från t.ex. miljöskyddslagen och strålskyddslagen enligt vilka tillståndshavare avses vara den fysiska eller juridiska person som vid varje tillfälle utövar den med tillståndet avsedda verksamheten. När driften av verksamheten övergår till någon annan över- förs också tillståndet och de skyldigheter som följer med tillståndet på den nye utövaren.

Eftersom kämtekniklagen i det angivna avseendet skiljer sig från bl.a. ovannämnda lagar anser Koncessionsnämnden att det, för undvikande av

• Sida 83
•  Original

Bilaga 3

oklarheter, skulle vara till fördel om det av lagtexten framgick vem det är som är tillståndshavare till en kärnteknisk verksamhet. En tillståndshavare skulle därvid kunna definieras som den som av regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer lämnats tillstånd till verksamheten. Ordet 'Tillståndshavare' bör också genomgående användas i lagtexten. Nu talas ibland om 'den som har tillstånd'. Nämnden anser också att det skulle skapa ytterligare klarhet om det även av lagtexten framgick att ett tillstånd eller en verksamhet inte utan med— givande av regeringen (eller den myndighet som regeringen bestämmer) får överlåtas. Föreslagna kompletteringar kan lämpligen tas in som en ny 10 a 5 tillsammans med det av utredningen föreslagna tillägget till 10 5'.

Lunds universitet finner skäl att ifrågasätta, huruvida en omprövning av tillstånden verkligen kan anses motiverad vid smärre avtalsjusteringar, som ej påverkar frågor rörande säkerhet eller ansvarsfördelning.

Kammarrättar i Jönköping anser att den lösning som väljs inte får inne- bära att det kan uppstå sådan situation att förelägganden och andra beslut inte blir effektiva därför att beslutsmyndigheten riktat sig mot fel person. Tillståndshavaren har och bör ha ett odelat ansvar för verksamheten även om driften överlåtits. Fråga är, framhåller kammarrätten, om tillstånds- havare och driftansvarig kan åläggas ett samtidigt, "solidariskt", ansvar. Om en tillståndshavare skall undgå ansvar bör den driftansvarige prövas lika som en tillståndshavare.

Lokala säkerhetsnämnden vid Forsmarks kärnkraftverk framhåller att atomansvarighetslagens regler om tillståndshavarens ansvar för skador som drabbar tredje man vid en kärnkraftsolycka bör kompletteras med en bestämmelse om samma ansvar för den som driver anläggningen.

Lokala säkerhetmämnden vid Barsebäcks kämkraftverk anser att efter- som det är oklart vilket ansvar som ligger på ett bolag som enbart sköter driften så bör såväl tillståndsansvar som driftansvar, strafi'rättsansvar som ekonomiska ansvar ligga på samma bolag.

Folkkampanjerr mot KämkraR-Kämvapen anser att en tillståndshavare inte skall kunna överföra ansvaret för verksamheten på annan juridisk person. I konsekvens därmed anser Folkkampanjen vidare att näst sista stycket i 17 5 kan utgå.

OKG AB anser att det är viktigt att driftbolagets ansvar förtydligas och finner att utredningens förslag är rimligt. OKG anser emellertid inte att ny prövning är erforderligt när ett avtal mellan tillståndshavaren och drin- bolagets uppdrag. Detsamma gäller när ett driftavtal endast anpassas till rådande förhållanden, vilket i vissa fall torde vara nödvändigt efter en längre tid. I dessa fall bör det vara tillfyllest att det nya avtalet tillställs SKI för kännedom. SKI har då möjlighet att föranstalta om ny prövning om så finnes erforderligt. OKG anser att detta bör framgå av propositio- nen. Studsvik AB tillstyrker förslaget men anser att det i kämtekniklagen tydligt borde anges att uppdrag får lämnas i flera led.

Svensk kämbränslehantering AB anser att det i såväl specialmotiveringen som i den allmänna motiveringen till det föreslagna tillägget till 10 5 kämtekniklagen borde redovisas den situation som gäller i Sverige, där

• Sida 84
•  Original

Bilaga 3

kraftföretagen gett SKB i uppdrag att inneha och driva anläggningar för att säkert hantera och slutförvara använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. 105 punkt 2 behandlas inte. Den föreslagna lagändringen täcker dock enligt SKB även denna situation. Specialmotiveringen bör därför kom- pletteras härvidlag.

Sydsvenska Värmekraft AB anser att det måste vara tillåtet att utan ny prövningsplikt ändra, anpassa eller uppdatera nuvarande avtal efter ändra- de förhållanden och förutsättningar sålänge man håller sig inom ramen för nuvarande avtals omfattning och ansvarsfördelning. I dessa situationer, framhåller bolaget, kan det ofta vara lämpligt att det gamla avtalet ersätts med ett nytt. Ändras eller skrivs ett befintligt avtal om bör det vara till- fyllest att det nya avtalet tillställs tillsynsmyndigheten, som därefter har att pröva om ändringarna är av den omfattning att en nyprövning bör ske.

6. Utländskt kärnavfall och använt kärnbränsle i Sverige

Utredningens förslag i syfte att hindra att utländskt kärnale och använt kärnbränsle slutförvaras i Sverige tillstyrks bl.a. av SKI och Statens käm- bränslenämnd.

SKI gör bedömningen att utredningen även om det enligt inspektionens bedömning råder viss oklarhet om rättsläget inom EG föreslagit en lag- tekniskt lämplig lösning på den i direktiven förelagda uppgiften, eftersom den knyter förbudet till användningen av mark och vatten, vilket även inom EG faller under nationell suveränitet.

Hovrätten för Övre Norrland anser att 6 5 kämtekniklagen bör utformas som ett direkt förbud mot införsel av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall för slutförvaring, med de undantag som framgår av förslaget. InkalasäkerbeLsrrämndernavidkämhaRvu'keniForsmark, Ringhalsoch Barsebäck framför liknande synpunkter.

Riksrevisionsverket anser att det är oklart huruvida utredningens förslag löser alla problem som skulle kunna uppkomma i en frihandelssituation för kärnavfall framöver. -

Koncessionsnämnden för miljöskydd är något tveksam till om förslaget i alla situationer får åsyftad effekt. Under en ganska lång period efter det att ett förvar har färdigställts - närmare bestämt till dess detär fyllt - kommer nämligen förvaret att ha ett ej utnyttjat utrymme. Om förvaret då ägs av ett aktiebolag eller annan juridisk person och denne ägare är beredd att ta emot avfall från andra länder torde - med de EG-regler som utredningen förutsätter kommer att gälla - den av utredningen föreslagna bestämmelsen inte hindra att införsel och slutförvaring sker av sådant avfall. Gentemot EG-bestämmelsema torde staten i detta läge inte kunna åberopa att förvaret har byggts enbart för inhemskt avfall. Endast om staten äger eller i vart fall har ett bestämmande inflytande över förvaret torde denna situation enligt koncessionsnärnnden kunna undvikas.

Kammarrätten i Jönköping framhåller att den föreslagna lösningen av EG kan komma att uppfattas som ett försök till kringgående och anmäler där- för tveksamhet till förslaget.

• Sida 85
•  Original

Bilaga 3

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala Universitet anser att man bör införa en regel om totalförbud mot import fram till en folkomröstning. Först därefter bör en eventuell regel om förbud att slutförvara utländskt använt kärnbränsle i Sverige kunna träda i kraft. Frågan bör dock enligt fakultetsstyrelsen utredas ytterligare.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser däremot att det är angeläget att möjligheterna till samarbete med utländska företag vid tillverkning av kärnbränsle och behandling av restprodukter från bränsletillverkningen kan fortsätta som hittills.

Oskarshamns kommun och Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk är tveksamma till förslaget att inte införa något införselför- bud med hänvisning till den uttalade uppfattning som finns i frågan hos riksdag och regering. En förutsättning för att nämnden ska tillstyrka för- slaget att undantag ska kunna göras från förbudet mot byggande av an- läggningar för slutförvar av utländskt använt kärnbränsle eller kärnavfall är att det i lagen klart anges vilka undantagen kan vara.

Folkkampanjen mot Kämkraft—Kämvapen anför följande: "Beträffande den föreslagna nya lydelsen av 56 anser vi att den andra meningen 'Sådant material....' bör utgå. Förbudet skall vara ovillkorligt!

I den mån frågan om slutförvaring av utländskt kärnavfall på svenskt område aktualiseras bör denna bli föremål för riksdagsbehandling.

Vi anser vidare att i 56 bör införas ett villkorslöst förbud mot införande av kämavfall (låg-, medel- och högaktivt) till Sverige. Om EES-avtalet eller ett svenskt EG-medlemskap skulle kräva att Sverige skulle tvingas ta emot sådant avfall bör avtalen avvisas."

Greenpeace hävdar att ett absolut förbud mot import av använt käm- bränsle och kärnavfall inte skulle strida mot gällande EG-regler. Green- peace anser att sådant förbud borde införas i kämtekniklagen.

7. Utförsel av kärnteknisk utrustning m.m.

Utredningens förslag att reglerna om utförsel av dual—use produkter förs över från kämtekniklagen till lagen (19912341) om förbud mot utförsel av produkter som kan användas i massförstörelsesyfte tillstyrks av Krigs- materielinspektionen, Försvarets forskningsanstalt, Generaltullstyrelsen, Säkerhetspolisen, Rikspolisstyrelsen och SKI. Krigsmaterielinspektionen anför att kontrollen av kärntekniska "dual-use"-produkter har nära sam- hörighet med kontrollen av missilteknologiprodukter såväl vad avser problemländer som rent tekniskt.

I detta sammanhang berör utredningen behovet av en samlad översyn av hela den aktuella lagstiftningen om säkerhetspolitiskt motiverad utförsel- kontroll, med en gemensam förteckning över alla berörda produkter. Försvarets forskningsanstalt, Generaltullstyrelsen, Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsen understryker vikten av att en sådan utredning kommer till stånd.

• Sida 86
•  Original

Bilaga 3

8. Samordning av tillståndsprövning, miljökonsekvens- beskrivningar m.m.

Utredningens synpunkter och förslag i fråga om miljökonsekvensbeskriv- ningar, allmänhetens insyn och om samordningen av prövningen enligt naturresurslagen och kämtelmiklagen delas och tillstyrks av flera remiss- instanser bl.a. Boverket, Kammarkollegiet, Statens naturvårdsverk, SKI, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Kungliga Tek- niska Högskolan, Lokala säkerhetsnämnden vid Ringhals kärnkraftverk, Lokala Säkerhetsnämnden i Nyköping och Nyköpings kommun. Enligt SKI:s mening bör granskningen av miljökonsekvensbeskrivningen hållas samman på samma sätt som tillståndsprövningen i övrigt enligt kämteknik— lagen. För samordningen mellan SKI och SSI har en väl fungerande praxis utvecklats i form av tillsättande av gemensamma arbetsgrupper för den teknisk-vetenskapliga granskningen. SKI välkomnar den ytterligare precisering av allmänhetens rätt och möjlighet att framföra synpunkter i samband med tillståndsprövningen som kungörandet av miljökonsekvens- beskrivningen innebär. Det vore önskvärt att i och med att krav på miljö- konsekvensbeskrivning ställs av regeringen i tillståndsfråga enligt KTL så skall också Koncessionsnämnden för miljöskydd ha möjlighet att med expertbiträde av SKI och SSI ta upp alla aspekter på miljökonsekvenser vid en offentlig förhandling som i så fall bör ske först när preliminära gransk- ningsrapporter från SKI och SSI föreligger.

SSI anser däremot att förslaget att föra in krav på säkerhetstekniska miljökonsekvensbeslnivningar enligt lagen om kärnteknisk verksamhet, som är en tekniklag och inte en miljölag, är onödigt och därför olämpligt. Det kan dessutom leda till förvirring hos både granskande myndigheter och allmänheten. Kravet på miljökonsekvensbeskrivning bör endast återfinnas i strålskyddslagen.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala Universitet anser att kravet på en miljökonsekvensbeskrivnings innehåll bör anges tydligare i lagtexten. I detta sammanhang framhåller styrelsen att det är angeläget att nu införa regler om insyn och beslutspåverkan i både kämtekniklagen och strål- skyddslagen. Miljöskyddslagens regler om samråd, offentligt sammanträde m.m. bör vara förebild för nya regler. ,

När det gäller frågan om samordning av tillståndsprövningen med natur- resurslagen m. fl. lagar framhåller Koncessionsnämnden för miljöskydd att informationen till de närboende om verkningarna skulle kunna bli betydligt bättre om även företrädare för SKI och SSI kunde vara närvarande vid det sammanträde koncessionsnämnden regelmässigt håller enligt 14 5 andra stycket 3 miljöskyddslagen. Det kunde i det sammanhanget enligt kon- cessionsnämndens uppfattning även vara lämpligt att redovisa den miljö- konsekvensbeskrivning som enligt det föreslagna tillägget till lagens 5 5 kan komma att föreligga. Denna närvaro skulle kunna ske helt formlöst och utan att nämndens sammansättning påverkas men planeras i samråd mellan myndigheterna. Några lagändringar behöver detta inte föranleda.

Lokala Säkerhetsnämnden vid Forsmarks kärnkraftverk anser, med utgångspunkt från de erfarenheter som Östhammars kommun fått i SFR 1-

• Sida 87
•  Original

Bilaga 3

ärendet, 'att en kommun bör anmodas avge yttrande beträffande lokalise- ring av en kärnteknisk anläggning först då den tekniska utredningen i ärendet är fullständig, dvs. då SKI och SSI avgivit yttranden enligt käm- telmiklagen resp. strålskyddslagen. För kommunen är det självfallet viktigt att vara så välinforrnerad som möjligt beträffande en anläggnings miljöpå- verkan, innan kommunen uttalar sig om lokalisering av anläggningen. Vidare anser säkerhetsnämnden att myndigheterna i ökad utsträckning borde tillhandahålla lekmannaanpassad skriftlig information om sin verk- samhet. Den del av myndigheternas information, som nu ingår i deras rapportserier (t.ex. promemorioma om SFR-l) har utpräglat teknisk veten- skaplig karaktär och när därför inte fram, vare sig till nämnden, kommunen eller allmänheten. Detta är särskilt betänkligt för säkerhets- nämnden, eftersom nämnden skall tjänstgöra som vidareinforrnatör till kommunen och allmänheten. Lokala Säkmhetsnärnnden vid Barsebäcks kärnkraftverk framför liknande synpunkter när det gäller behovet av lek- mannarnässig information.

Folkkampanjen mot Kämkraft—Kämvapen anser att i 55 stycke 2 bör orden "får föreskriva" bytas ut mot "skall föreskriva". Folkkampanjen framhåller vidare att: alla ärenden, även sådana som betraktas som rutinärenden bör förses med miljökonsekvensbeskrivning. I rutinfall kan det givetvis räcka med att en standardbeskrivning bifogas.

Svensk kämbränslehantering AB anser att tillägget i 5 & KTL om " miljökonsekvensbeskrivning avseende säkerhetstekniska aspekter" och motsvarande tillägg i strålskyddslagen är otydligt formulerat. SKB anför följande: "Som framgår av sid.316 i betänkandet innebär 'Utredningens förslag att ett särskilt krav på miljökonsekvens skall införas i kämteknik— lagstiftningen och strälskyddslagstiftningen att den beskrivning som skall upprättas enligt naturresurslagen kompletteras med en beskrivning där särskilt säkerhets- och strålskyddsaspektema beaktas.” Detta bör kunna formuleras direkt i lagtexten på t.ex. följande sätt:

”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att det i ärenden enligt denna lag som jämväl prövas enligt NRL skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning där även säkerhets- och strålskyddsaspektema redovisas.”

Motsvarande skrivning bör ingå i strålskyddslagen." Vattenfall AB anser att det i lagen bör anges att miljökonsekvens- beskrivningen inlämnas endast då den industriella verksamheten i väsentlig grad utökas eller förändras. Ett tydliggör-ande i lagtexten behövs.

9. Lokala Säkerhetsnämnder

Utredningens förslag att lokala säkerhetsnämnder skall inrättas i kommuner där undersökningsarbeten om lokalisering av slutförvar bedrivs tillstyrks av bl. a. SKI, Oskarshamns kommun samt de Lokala Säkerhetsnämnderna vid kärnkraftverken i Ringhals och Oskarshamn. Säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kämkraftverk vill framhålla det angelägna i att samhället '

• Sida 88
•  Original

Bilaga 3

under urvalsprocessen och beslutsskedet har tillgång till en myndighet som kan betjäna berörda kommuner,. intresseorganisationer och allmänheten med upplysningar inom olika områden som är avgörande i en urvals— process inför beslut om ett slutförvar.

Boverket anser att en bred och öppen offentlig behandling inte kan anses garanterad enbart genom att den föreslagna lokala säkerhetsnämnden blivit informerad. Det förefaller också vara orealistiskt att sådana nämnder till- sättes i alla de kommuner som kan vara berörda under den första fasen av urvalsprocessen.

Folkkampanjen mot KämkraR—Kämvapen anser att säkerhetsnämndens informationsskyldighet mot allmänheten bör markeras på ett tydligt sätt.

10. Förbud mot vissa ersättningsinvesteringar i kämkraft- reaktorer

Utredningens uppfattning att ett förbud mot vissa ersättningsinvesteringar inte bör införas delas av bl.a. Försvarets forskningsanstalt, Arbetar— skyddsstyrelsen, Närings— och teknikutvecklingsverket, SKI, Lunds uni- versitet, Oskarshamns kommun, Lokala säkerhetsnämndema vid Fors— marks, Barsebäcks, Oskarshamns och Ringhals kärnkraftverk, OKG AB och Sydsvenska Värmekraft AB.SKI biträder helt utredningens moti- veringar varför det inte bör införas någon bestämmelse i lagen vari stadgas förbud mot vissa investeringar i kämkraftsreaktorer.

Kammarrätten iJönköping finner liksom utredaren att det kan vara svårt att formulera en sådan regel. En lösning skulle enligt kammarrätten kunna vara en regel om krav på tillstånd från regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer för vissa ersättningsinvesteringar.

Greenpeace anser att ersättningsinvesteringar som skulle försvåra en aweckling av kärnkraften inte bör tillåtas. Greenpeace föreslår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges rätt att före- skriva vilka investeringar som får göras i syfte att öka säkerheten. Till- stånd till investeringen skulle krävas. Investeringar som inte är nödvändiga för att bibehålla eller öka säkerheten skulle inte få godkännas. Investe- ringar som ökar reaktorns kapacitet eller förlänger dess kommersiella livslängd skulle tillåtas enbart om det inte fanns någon annan möjlighet att uppnå samma säkerhet som investeringen avsåg.

11. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder i syfte att upp- föra en kämkraftsreaktor

Utredningens förslag att slopa förbudet i 6 & kämtekniklagen mot att vidta vissa förberedande åtgärder i syfte att uppföra en kämkraftsreaktor i Sverige tillstyrks av Närings— och teknikutvecklingsverket, SKI, Lunds universitet, Lunds tekniska högskola, Lokala säkerhetsnämndema vid Forsmarks, Barsebäcks och Ringhals kärnkraftverk, OKG AB och Syd-

• Sida 89
•  Original

Bilaga 3

svenska Värmekraft AB. SKI påpekar att det nuvarande stadgandet ger SKI en artfrämmande tillsynsuppgift i så måtto att det mer rör sig om tillsyn av energipolitik an av säkerhet.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Oskarshamns kommun, Lokala säkerhetsnämnden vid Oskarshamns kärnkraftverk och Folkkampanjen mot Kämkraft—Kämvapen anser att förbudet i 6 5 bör bibehållas.

12. Straffbestämmelser, åtalsanmälan

Utredningens förslag om nya straftbestämmelser och slopandet av kravet i 29 5 på åtalsanmälan från tillsynsmyndigheten tillstyrks av bl.a. SKI, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Västerås, Hovrätten för Övre Norr- land, Kammarrätten i Jönköping och Juridiska f'akultetsstyrelsen vid Upp- sala Universitet. SKI anser att rekvisiten i 24a 5 för straffbarhet bör göras tydligare, t.ex. genom att paragrafen ges följande lydelse: "Till böter eller fängelse i högst två år dömes den som med uppsåt eller av grov oakt- samhet underlåter att vidta uppenbart erforderliga åtgärder enligt 10 5 första stycket. "

Förslaget att slopa loavet på åtalsanmälan avstyrks av Närings— och teknikutvecklingsverket. Genom att behålla bestämmelsen om åtalsprövning undviks enligt verket ett betydande merarbete för vårt rättsväsen, eftersom ett stort antal obefogade eller bagatellartade anmälningar omedelbart kan utgallras av de kompetenta tillsynsmyndighetema på området, och eftersom andra anmälningars relevans för säkerheten omedelbart kan bedömas sak- kunnigt utan omväg av ett omständligt remissförfarande. Vattenfall AB avstyrker också förslaget och framför liknande.

Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kämvapen anför följande: "Vi anser att påföljden enligt 525 skall vara fängelse lägst 6 månader och högst 4 år. Påföljden enligt 5 25a bör vara lägst 1 år och högst 8 år. I 528 bör den tidigare lydelsen bibehållas. I 5 29 bör hänvisningen till 5 10 utgå enligt vad som tidigare anförts."

13. Forsknings— och utvecklingsverksamheten

Utredningens förslag att regeringen i samband med sin granskning och utvärdering av det forsknings— och utvecklingsprogram som anges i 12 5 kämtekniklagen får meddela villkor avseende forskningsarbetet under den kommande treårsperioden tillstyrks av bl.a. SKI.

Statens kämbränslenämnd anser att villkor förefaller att vara en olämplig form för att utöva inflytande på en verksamhet som är en skyldighet snarare än en rättighet för reaktorinnehavama att bedriva. Det vore enligt nämndens uppfattning bättre att använda begreppet föreskrifter i lagen. Det vore vidare enligt nämndens uppfattning bättre om lagen gav uttrycklig möjlighet även mellan granskningstillfällena för myndigheterna att pröva och för regeringen att ta ställning till strategiskt viktiga inslag i FoU-verk-

• Sida 90
•  Original

samheten. Därför bör begränsningen att villkor (föreskrifter) endast får PFOP- 1992/93198 uppställas vid granskningstillfällena utgå. Brlaga 3

Folkkampanjen mot Kämkraft—Kämvapen anför: "I 512 bör uttrycket i sista meningen ”får uppställas” utbytas mot ”skall uppställas”. Självklart skall ”sådana villkor som behövs” också uppställas!"

Svensk kämbränslehantering AB anser att det tillägg som föreslås i 12 5 är onödigt och kan leda till en viss rättsosäkerhet för reaktorägama. Bolaget anför följande: "Det är således fullt klart (enl. bestämmelserna i 10, 11, 12 55 kämtekniklagen) att FoU-programmet måste omfatta allt som behövs för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara kämavfallet . samt riva anläggningarna. Detta kan även beskrivas som programmets huvudinriktning. Som framgår av 18 5 har myndigheterna full möjlighet att meddela föreskrifter i detta avseende om programmet är ofullständigt. Det av utredningen föreslagna tillägget är således onödigt.

Om i tillägget avses något annat med begreppet ”huvudinriktning” så kan det de facto ses som en möjlighet för den granskande myndigheten eller regeringen att utvidga reaktorinnehavamas ansvar utöver vad som anges i 10 5 2 och 3. Detta framstår som olämpligt m.h.t. rättssäkerheten eftersom det i så fall innebär att omfattningen av reaktorinnehavamas ansvar i prak- tiken inte i första hand anges genom lagen utan genom de villkor som uppställs vart tredje år vid utvärderingen av forsknings- och utvecklings— programmet."

Bolaget framhåller vidare följande när det gäller frågan om forsknings- och utvecklingsprogrammet följer lagens krav: "Vid behandlingen av FoU- programmen 1986 och 1989 har regeringen i ena fallet (1987) meddelat att programmet uppfyller de krav som ställs i KTL 12 5 men i andra fallet (1990) lagt programmet till handlingarna. Lagen kräver att ett program skall inlämnas för granskning vart tredje år. Det är otillfredsställande om man då ej får ett klart och tydligt uttalande om att programmet uppfyller eller inte uppfyller de krav som ställts. 12 5 KTL säger att programmet skall utvärderas. Riksdagen bör uttala att denna föreslaift i lagen innebär en skyldighet att klart ange antingen att programmet uppfyller lagens krav eller också de kompletteringar som behövs för att programmet skall upp- fylla lagens krav. I annat fall framstår granskningen och utvärderingen som meningslös eller i varje fall tandlös."

Bolaget framhåller följande beträffande myndigheternas tillsyn av efter- levnaden av bestämmelserna i 11 och 12 55 kämtekniklagen: "På sid 361 sägs i andra stycket att ”Genom befogenheten att vägra betala ut avgifts- medel till kämkraftföretagen kan således kämbränslenämnden utöva styr- ning och kontroll av medlens användning.” Detta måste dock ske inom ramen för reaktorinnehavarens ansvar enligt 10 och 11 55. Vid tillsyn bör väl i första hand 18 5 KTL tillämpas och inte änansieringslagen. Diskussionen på sidan 361 ger intrycket att utredningen gärna vill blanda ihop de två lagarna."

Sydsvenska Värmekraft AB framhåller att för att tillståndshavaren skall kunna leva upp till sitt ansvar för forskning och utveckling är det viktigt att denna möjlighet endast utnyttjas i undantagsfall och verkligen enligt förslaget begränsas till att avse verksamhetens huvudinriktning.

• Sida 91
•  Original

Bilaga 3

Vattenfall AB avstyrker förslaget att regeringen skall få meddela villkor.

14. Finansieringslagen

Utredningens förslag att renodla änansieringslagen tillstyrks av bl.a. Närings-

och teknikutvecklingsverket och Kammarrätten i Jönköping. Kammar- rätten ifrågasätter om inte begreppet "radioaktivt avfall" skulle kunna ges en tydligare teknisk beskrivning i 2 5. Språkligt sett torde detta ordpar i änansieringslagen inte överensstämma med vad som avses. I 13 5 strål- skyddslagen har ordparet en annan betydelse. Vidare kan det missförstås internationellt, då det inte motsvarar begreppet "radioactive waste".

Hovrätten för Övre Norrland finner det lämpligt att även övriga bestämmelser i änansieringslagen överförs till och inarbetas i kämteknik- lagen. Hovrätten delar däremot utredningens uppfattning om att lagen om finansiering av hantering av visst radioaktivt avfall m.m. bör stå kvar oförändrad.

Utredningens uppfattning att prövningsförfarandet vid utbetalning av medel och frågan därför bör bli föremål för en översyn delas av Riksrevi- sionsverket.

Folkkampanjen mot Kämkraft-Kämvapen anför följande: "52 mom 1 omformuleras enligt följande: ”en säker hantering och slutförvaring vid varje tidpunkt av det i reaktorn ditintills använda kärnbränslet och därav härrörande radioaktivt avfall”.

52 mom 2 omformuleras enligt följande: ”en säker avveckling och riv- ningen av reaktoranläggningen vid varje tidpunkt'.

Motivet för denna omformulering är att man aldrig på förhand kan veta när kärnkraften eventuth kan komma att snabbawecklas. Därför måste medlen vid varje tidpunkt vara tillräckliga för slutförvaring av befintligt aktivt avfall inklusive reaktoranläggningen. Efter en snabbaweckling kan man befara att reaktorägaren saknar betalningsförmåga varför tillräckliga medel måste finnas fonderade.

Andra raden i första meningen 56 bör utgå. Avgiften skall alltid fast- ställas av regeringen.

Påföljden enligt 59 bör vara böter eller fängelse i högst 2 år. 55 förses med följande tillägg: *Avgiftsmedel får dock ej tas i anspråk i sådan omfattning att tillgängliga medel reduceras under de belopp som krävs för att vid varje tidpunkt bekosta slutförvaring av allt radioaktivt avfall från reaktorinnehavarens anläggning inklusive rivning och slutför- varing av själva anläggningen'."

Svensk kämbränslehantering AB anför följande: "I 1 5 anges att lagen ger ”bestämmelser om avgifter för finansiering av omhändertagandet av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från kämteknisk verksam- het” i allmänhet. Lagen reglerar dock endast en ”reaktorinnehavares” skyl- digheter. Enligt 10 5 2 och 3 KTL åligger det alla som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet att ta hand om kärnavfall och kärnämne och riva anläggningarna. Hur finansieringen av detta skall ske för tillståndsinne-

• Sida 92
•  Original

Bilaga 3

havare som inte är reaktorinnehavare är inte reglerat (utöver för gammalt avfall från Studsvik, som regleras i den s.k. Studsvikslagen).

Begreppet reaktorinnehavare är inte väl definierat i änansieringslagen. I 11 5 KTL används i stället begreppet ”den som har tillstånd att inneha eller driva en kämkraftsreaktor”, vilket således inte innefattar reaktorinnehava- ren Studsvik. I änansieringslagen avses troligen även denna tolkning. Lagen bör tydliggöras på denna punkt."

15. Övriga frågor

SKI tillstyrker de föreslagna tilläggen till 18 5. Inspektionen framhåller dock att dess befogenhet bör begränsas till att vidta de åtgärder som är omedelbart nödvändiga för att trygga säkerheten. I den mån det sedan inte finns någon ansvarig med tillräcklig kompetens att fortsätta verksamheten bör inspektionen kunna överlämna ärendet till regeringen för utseende av lämplig "tvångsförvaltare" eftersom inspektionen som tillsynsmyndighet inte bör ha något utförandeansvar. Inspektionen vill i detta sammanhang erinra om att det numera, sedan Vattenfall bolagiserats, är oklart vem som lämpligen representerar staten inom energiområdet, dvs. vem som på statens vägnar vidtar och får vidta åtgärder, innefattande kärnteknisk verk- samhet, med kärnämne eller kärnavfall som förverkats med stöd av 26 5 KTL, eller som påträffas och saknar behörig innehavare, eller som avses med det föreslagna tillägget. SKI anser att formuleringarna i 18 5 andra stycket bör modifieras med hänsyn till vad som anförts.

I anslutning till det föreslagna tillägget till 3 5 påpekar SKI följande: "Enligt 14 5 lagen (1976:633, omtryckt 1989:935) om kungörande av lagar och andra författningar skall internationella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning skall gälla som svensk rätt kungöras. Sådant kungörande skall i princip ske i SFS. Om det är lämp- ligare får regeringen dock bestämma att kungörandet skall ske på något annat sätt. Var kungörandet i sådant fall sker skall ges till känna i den författningssarnling där författningen har kungjorts. Detta torde innebära att det i KTL bör anges att NPT-fördraget och konventionen om fysiskt skydd är publicerade i SÖ 1970:12 resp. SO l985:24. Utredningens uttalande i betänkandet sid 300 att det skulle räcka att sådan hänvisning ges i en framtida tillärnpningsföreskrift, utgiven av SKI, övertygar inte, eftersom det strider mot den citerade lagtexten. SKI föreslår att en upp- lysning om att NPT-fördraget och konventionen om fysiskt skydd är publi- cerade i SÖ 1970:12 resp. SÖ l985:24 och att de är införlivade med svensk rätt genom 3 5 KTL tas in sist i den föreslagna författningstexten (under strecket). Som följd av vad som ovan anförts i anslutning till 2 5 3b bör slutet av 3 5 första stycket ha följande lydelse: , dels garantera fysiskt skydd av kärnämne och sådant kärnavfall som utgörs av använt käm- bränsle."

I fråga om överlåtelse och återkallelse av tillstånd enligt kämtekniklagen har SKI kommit in med ett särskilt yttrande, i vilket sammanfattningsvis anförs att det: "... synes rimligt och ändamålsenligt att göra sådana änd-

• Sida 93
•  Original

Bilaga 3

ringar i lagen som gör det möjligt att genom beslut av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer lägga ansvaret för omhändertagandet av använt kärnbränsle och kärnavfall, såväl det operativa ansvaret som det ekonomiska och juridiska, på det företag som har de bästa förutsätt- ningama att fullfölja skyldigheterna."

Folkkampanjen mot Kämkraft—Kämvapen framför utöver vad som tidiga- re redovisats följande synpunkter:

"Fåmnlning om kärnteknisk verksamhet. 54 punkterna 2 och 3. Uran 233 och plutonium bör icke införas i riket över huvud taget. Beträffande det material som avses i punktema 4 och 5 bör mängdbegränsningar finnas för SKI:s tillståndsbefogenheter.

Några undantag från kraven på särskilt utfärdat tillstånd när det gäller att att befattning med kärnämne bör inte förekomma. 512 och 513 bör därför utgå.

I 518 bör uttrycket ”bör ansökningen” ersättas av ”skall ansökningen”, uttrycket ”får meddela” ersättas av ”skall meddela” och uttrycket ”Myndig- heterna får därvid” ersättas av ”Myndighetema skall därvid”.

Samma skärpning av formuleringarna bör göras i 519, dvs ”fär meddela” ersätts av ”skall meddela” och ”får därvid uppställa” ersätts av ”skall därvid uppställa”.

Den avslutande bisatsen i 520, ”eller överlämnas till regeringen för prövning” bör utgå.

Kämämne eller kärnavfall bör under inga villkor transiteras genom landet. 522 bör alltså utgå.

Strälskyddslagen (1988:220)

Miljökonsekvensbeskrivningar bör vara ett oawisligt krav för all till- ståndsgivning. I 522a och 527 bör uttrycket ”får föreskriva” utbytas mot ”skall föreskriva”.

Strälskyddsjörordningen (1988:293)

Första meningen, andra stycket 514a bör lyda: 'statens strålskyddsinstitut skall föreskriva att det även i andra ärenden än som avses i första stycket för vilka tillstånd krävs skall upprättas...”

Lagen om förbud mot utförsel av vissa produkter..

(I99I:341)

I 51 mom 7 utbytes ”är” mot ”kan vara”. Det har visat sig att exempelvis en högtryckspress från svenska ABB har använts för Iraks käm- vapenprogram. Sådan utrustning måste bli föremål för särskild uppmärk- samhet, även om den också kan ha annan icke kärnteknisk användning."

• Sida 94
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:3) om kärnteknisk verk- samhet

dels att 1-5, 11-13, 16-19, 25, 28 och 29 55 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 2 a, 5 a, 5 b och 25 a 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 51 Denna lag gäller kämteknisk verksamhet, m.m.

Med sådan verksamhet avses

1. uppförande, innehav eller drift av kärnteknisk anläggning, 2. förvärv, innehav, överlåtelse, hantering, bearbetning, transport av eller annan befattning med kärnämne eller kärnavfall,

3. införsel till riket av kärnämne eller kärnavfall,

4. utförsel ur riket av a. kärnämne eller mineral med halt av sådant ämne,

b. vad som har framställts av kärnämne eller vara i vilken sådant ämne ingår,

c. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne eller som annars är av väsentlig betydelse för framställning av kämladdningar, i den utsträck— ning regeringen föreskriver, och

5. upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka sådan utrustning eller sådant material som avses i 4 c och som tillverkas inom riket, i den utsträckning regeringen föreskriver.

lSenaste lydelse 1987:3.

3. införsel till riket och utförsel ur rike! av kärnavfall,

4. utförsel ur riket av a. mineral med halt av kämärnne, b. vad som har framställts av kärnämne eller vara i vilken sådant ämne ingår,

c. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av kärnämne eller som annars är av väsentlig betydelse för framställning av kämladdningar, i den utsträck- ning regeringen föreskriver, och

5. upplåtelse eller överlåtelse från svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadig- varande vistas häri riket till någon i utlandet av rätt att tillverka sådan utrustning eller sådant material som avses i 4 c, 1 den utsträckning regeringen föreskriver.

kärnämne eller .

• Sida 95
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25

I denna lag avses med

1. kärnteknisk anläggning: a. anläggning för utvinning av kärnenergi (kämkraftsreaktor),

b. annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor,

c. anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbet- ning, logring eller slutlig förvaring av kärnämne, och

d. anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnavfall,

2. kärnämne:

I denna lag avses med

1. kärnteknisk anläggning: a. anläggning för utvinning av kärnenergi (kämkraftsreaktor),

b. annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor,

c. anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbet- ning, förvaring som avses bli be- stående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne, och

d. anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutför- varing av kärnavfall,

a. uran, plutonium eller annat ämne som används eller kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller förening i vilken sådant ämne

ingår,

b. torium eller annat ämne som är ägnat att omvandlas till kärnbränsle eller förening i vilken sådant ämne ingår, och c. använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar,

3. kärnavfall:

a. använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar,

b. radioaktivt ämne som har bildats i en kärnteknisk anläggning eller material eller annat som har blivit radioaktivt förorenat i en sådan anläggning, och

c. radioaktiva delar av en kärn- teknisk anläggning som awecklas.

3. kärnavfall:

a. använt kärnbränsle som har placerats i slutförvar,

b. radioaktivt ämne som har bildats i en kämteknisk anläggning och som inte har framställts eller tagits ur anläggningen för att an— vändas i undervisnings- eller forsk- ningssyjie eller för medicinska, jordbrukstekniska eller kanoner— siella ändamål,

c. material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och blivit radioaktivt förorenat samt inte längre skall användas i en sådan anläggning, och

d. radioaktiva delar av en käm- teknisk anläggning som awecklas.

• Sida 96
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2a5

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i

fråga om kärnämne eller kärnaifall föreskriva om undantag från denna

lag eller vissa bestämmelser i la- gen, i den utsträckning det kan ske utan att syfiet med lagen åsidosätts.

352

Kärnteknisk verksamhet skall be- drivas på sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodoses och de förplik- telser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av käm- vapen.

Kärnteknisk verksamhet skall be- drivas pä sådant sätt att kraven på säkerhet tillgodoses och de förplik- telser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärn- vapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärnatfall som utgörs av använt kärnbränsle.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela de föreskn'frer som behövs för att sådana förpliktelser skall uppfyllas som ingår i överens- kommelser som avses i första stycket. Bestämmelser om strålskydd finns i strålskyddslagen (1988:220).

4 & Säkerheten vid kärnteknisk verksamhet skall upprätthållas genom att de åtgärder vidtas som krävs för att [. förebygga fel i eller felaktig funktion hos utrustning, felaktigt hand- lande eller annat som kan leda till en radiologisk olycka, och 2. förhindra olovlig befattning med kärnämne eller kärnavfall. Regeringen eller den rrtyndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föresknfier om åtgärder som avses i första stycket.

2 Senaste lydelse 198823.

• Sida 97
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

553

För kämtelmisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd att uppföra en kämkraftsreaktor får inte meddelas.

I fråga om kärnämne eller käm- atfall i små mängder eller med låga halter av radioaktivitet kan re- geringen i förordning meddela föreskrifter om tillstånd för envar eller för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag att använda ämnet eller avfallet i undervisnings- eller forsk- ningssyfie eller för medicinska, jordbrukstekniska, industriella eller kommersiella ändamål.

För kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd enligt denna lag. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

En tillståndshavare får efter godkännande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer uppdra åt någon annan att vidta åtgärder som enligt denna lag skall utföras av tillstånds- havaren.

5a5

Tillstånd att uppföra en käm- krafisreaktor får inte meddelas.

Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i riket slutförvara använt kärnbränsle eller kärnatfall

från en kärnteknisk anläggning eller

en annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land. Tillstånd får endast medges om det finns synnerliga skäl och genomförandet av det program som avses i 12 5 inte försvåras.

5b5

JSenaste lydelse 1987z3.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

föreskriva att det i ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upp- rättas en miljökonsekvens- beskrivning som möjliggör en sam- lad bedömning av en planerad

• Sida 98
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan.

11 5 Den som har tillstånd att inneha eller driva en kämkraftsreaktor skall, utöver vad som sägs i 10 5, svara för att den allsidiga forsknings- och utvecklingsverksamhet bedrivs som behövs för att vad som föreskrivs i

. 10 5 2 och 3 skall kunna fullgöras.

Frågor om kompletterande forsk- nings- och utvecklingsverksamhet som avses i första stycket prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

125

Den som har tillstånd att inneha eller driva en kämkraftsreaktor skall i samråd med övriga reaktor- innehavare upprätta eller låta upp- rätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklings- verksamhet och de övriga åtgärder somangesi 10å20ch30ch 11 5. Programmet skall dels innehålla en översikt över samtliga åtgärder som kan bli behövliga, dels närmare ange de åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidrymd om minst sex år. Programmet skall med början är 1986 vart tredje år in- sändas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för att granskas och utvärderas.

Den som har tillstånd att inneha eller driva en kämkraftsreaktor skall i samråd med övriga reaktor- innehavare upprätta eller låta upp- rätta ett program för den allsidiga forsknings- och utvecklings- verksamhet och de övriga åtgärder somangesi 10520ch30ch ll 5. Programmet skall dels innehålla en översikt över samtliga åtgärder som kan bli behövliga, dels närmare ange de åtgärder som avses bli vidtagna inom en tidrymd om minst sex år. Programmet skall vart tredje år insändas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för att granskas och utvärderas. I samband med gransk- ningen och utvärderingen får sådana villkor ställas upp som behövs avseende den fortsatta forsk- nings- och utvecklingsverksamheten.

135

I fråga om skyldighet för en reaktorinnehavare att svara för vissa

I fråga om skyldighet för en reaktorinnehavare att svara för vissa

kostnader som staten har och att kostnader som staten har och att

erlägga en årlig avgift till staten erlägga en årlig avgift till staten

• Sida 99
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

finns bestämmelser i lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt käm- bränsle m.m.

Föreslagen lydelse

änns bestämmelser i lagen (1992:000) om finansiering av framtida utgifter för använt kärn- bränsle m.m.

165

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller före- skrifter som meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av villkor eller före— skrifter som meddelats med stöd av lagen samt övervakning och kontroll av slutförvar utövas av den myndig— het som regeringen bestämmer.

175

En tillståndshavare skall på be- gäran av tillsynsmyndigheten

l. lämna myndigheten de upp- lysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för till- synens utövande, och

2. ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats där kämteknisk verksamhet bedrivs, i den omfattning som behövs för tillsynens utövande.

En tillståndshavare skall på be- gäran av tillsynsmyndigheten

1. lämna myndigheten de upp- lysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för till- synen, och

2. ge myndigheten tillträde till anläggning eller plats där kärnteknisk verksamhet bedrivs för undersökningar och provtagningar, i den omfattning som behövs för tillsynen.

En tillståndshavares skyldigheter enligt första stycket gäller i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även gente- mot den som utsetts som övervakare av att de förpliktelser uppfylls som följer av Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen.

Vad som i första och andra stycket sägs om tillståndshavaren gäller även uppdragstagare som avses i 5 5 andra stycket.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

• Sida 100
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

185

Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs för att trygga efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av lagen.

Tillsynsmyndigheten får besluta om de åtgärder som behövs samt meddela tillståndshavaren eller sådan uppdragstagare som avses i 5 5 andra stycket de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag eller före-

skrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall , följa—V-

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreskn'fier eller villkor som har meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndig- hetens föreläggande, får myndig- heten Iåta vidta åtgärden på hans bekostnad.

19 &

Den som har tillstånd att driva en sådan kämteknisk anläggning som avses i 2 $ 1 a eller 1 b eller en anläggning för framställning, han- tering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Den som har tillstånd att driva en sådan kärnteknisk anläggning som avses i 2 $ 1 a eller 1 b eller en anläggning för framställning, han- tering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnämne eller kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

255

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som

1. bedriver kämteknisk verk- samhet utan tillstånd enligt 5 5 eller bryter mot 6 5, eller

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bedriver kärnteknisk verk- samhet utan tillstånd enligt 5 & eller 5 a 5 andra stycket eller bryter mot 6 5, eller

2. åsidosätter villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna

lag.

4Senaste lydelse 1989z323.

• Sida 101
•  Original

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

I fråga om olovlig införsel av kärnämne eller kärnavfall eller olovlig utförsel av kärnämne eller annat som avses i l ä 4 eller försök därtill gäller dock lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Föreslagen lydelse

Den som i övrigt med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 10 5 döms till böter eller fängelse i högst två år.

25a5

Har någon med uppsåt begått brott enligt 25 5 och är brottet att anse som grovt skall han dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömning av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det avsett en verksamhet, ett ämne eller en produkt av särskilt farligt slag och om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

285

Den som har åsidosatt vitesföre- läggande döms inte till straf enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Den som har åsidosatt ett vites- föreläggande eller överträtt ett vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller

förbudet.

295

Brott som avses i 255 första stycket eller 27 5 vad gäller beslut av tillsynsmyndigheten får åtalas av allmän åklagare endast om det anmäls till åtal av tillsynsmyndig- heten.

Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är ringa. Till ansvar döms inte heller om strängare straff för gärningen kan dömas ut enligt brottsbalken eller om ansvar kan dömas ut enligt lagen (1960:418) om straff" för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har den som har tillstånd till innehav eller drift av en kärnteknisk an- läggning före ikraftträdandet uppdragit åt annan att svara för driften eller delar av driften, skall sådant godkännande som avses i 5 & andra stycket anses föreligga.

• Sida 102
•  Original

Bilaga 4

2 Förslag till Lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)

Härigenom föreskrivs i fråga om strålskyddslagen (1988:220) dels att 27 5 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 22 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 aå

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärenden om tillstånd enligt denna lag skall upprättas en miljökonsekvens- beskrivning som möjliggör en sam- lad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön och hälsan.

27 &

Om ett tillstånd har meddelats enligt lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet eller under tillståndets giltighetstid, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strålskyddet. Om tillståndet avser en kärnteknisk anläggning, skall dock villkor som i avsevärd män kan påverka utform- ningen av anläggningen eller driften vid denna alltid underställas regering- ens prövning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i fråga om villkor som enligt första stycket underställs regeringens prövning skall upp- rättas en miljökonsekvensbeskriv- ning enligt 22 a 5.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

• Sida 103
•  Original

Bilaga 4

3 Förslag till Lag om finansiering av framtida utgifter för använt käm— bränsle m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 ; Avgifter skall betalas enligt denna lag för att finansiera dels omhän- dertagandet av använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall från käm- kraftsreaktorer, dels vissa kostnader som staten har enligt denna lag och enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Avgift skall betalas av den som har tillstånd att inneha eller driva en kämkraftsreaktor (reaktorinnehavaren). Avgiften skall betalas årligen så länge reaktorn är i drift.

2 & Avgiftsskyldigheten avseende omhändertagande omfattar kostnader för

1. en säker hantering och slutförvaring av i reaktorn använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta efter det att kärnbränslet eller avfallet har förts bort från anläggningen,

2. en säker avveckling och rivning av reaktoranläggningen,

3. den forslmings- och utvecklingsverksamhet som behövs för att vad som avses i 1 och 2 skall kunna fullgöras.

3 & Reaktorinnehavaren skall i samråd med övriga reaktorinnehavare be- räkna kostnaderna för omhändertagandet. En sådan beräkning skall inne- hålla en uppskattning av dels kostnaderna för samtliga de åtgärder som kan behövas, dels kosmadema för de åtgärder som är planerade inom en tid- rymd om minst tre år.

Kostnadsberäkningen skall varje år ses över och lämnas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

4 ! Utöver kostnaderna för omhändertagande skall avgifterna täcka statens kostnader för att

1. komplettera forsknings- och utvecklingsverksamhet som avses i 2 5 3,

2. pröva frågor som avses i 5 5 första stycket och 8 5 andra stycket denna lag,

3. pröva frågor om kompletterande forsknings- och utvecklingsverksam- het enligt 11 5 andra stycket lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt frågor om övervakning och kontroll av slutförvar enligt 16 & samma lag.

5 & Avgiftens storlek fastställs årligen för nästföljande kalenderår av re— geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Varje reaktorinnehavare skall betala avgift i förhållande till den energi som levereras.

• Sida 104
•  Original

Bilaga 4

6 & Avgiften bestäms så att de sammanlagda avgiftsbeloppen som betalas under reaktorns drifttid täcker kostnadema för omhändertagandet och statens kostnader enligt 4 5. _

Vid avgiftsberäkningen skall hänsyn tas till tidigare åtgärder för omhän- dertagande av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall som härrör från detta, reaktoranläggningens beskaffenhet och övriga omständigheter som kan påverka avgiftens storlek.

7 & Avgiften skall betalas till den myndighet som regeringen bestämmer. Myndigheten skall sätta in medlen på räntebärande konto i Riksbanken. Räntan skall läggas till kapitalet.

8 5 De avgifter som betalats av reaktorinnehavaren skall användas för att ersätta innehavaren för kostnader för omhändertagandet samt för att täcka statens kostnader för åtgärder enligt 45 hänförliga till reaktorn eller förenade med bränsle som använts i reaktorn.

Frågor om användning av avgiftsmedlen prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

9 & Reaktorinnehavaren skall på begäran lämna de upplysningar och till- handahålla de handlingar som behövs för att regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer skall kunna fastställa avgiftens storlek och pröva frågor om användningen av medlen. I den utsträckning det behövs skall reaktorinnehavaren på begäran även lämna tillträde till anläggningar eller platser där använt kärnbränsle eller radioaktivt avfall som härrör från detta förvaras eller hanteras.

10 5 Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter sina skyl- digheter enligt 9 5 genom att lämna oriktig uppgift döms till böter, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

11 5 Ett beslut enligt 9 5 att infordra uppgifter eller begära tillträde till anläggningar eller platser får förenas med vite.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (l981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. upphör att gälla.

• Sida 105
•  Original

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992—10-29

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 har regeringen på hemställan av statsrådet Johansson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessom Per Bergman.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Enligt det remitterade förslaget skall i 5 & införas ett nytt andra stycke som innehåller att en tillståndshavare efter godkännande av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får uppdra åt någon annan att vidta åtgärder som enligt lagen skall utföras av tillståndshavaren. Förslaget är grundat på ett förslag i betänkandet SOU 199l:95. Betänkandet innehöll också ett förslag om tillägg till lagens straffbestämmelser om att även den åt vilken tillståndshavaren lämnat uppdrag av nyss nämnt slag skulle dömas till ansvar för sådana brott som avses i remissförslagets 25 och 25 a 55.

! remissprotokollet anförs att det föreslagna andra stycket i 5 5 innebär att driftsansvaret kan överlåtas på annan och att om så sker denne åläggs ett ansvar samtidigt som tillståndshavaren i princip behåller ansvaret för att skyldigheterna enligt kämtekniklagen fullgörs. I fråga om den i betänkandet SOU 1991:95 föreslagna särskilda bestämmelse som jämställer uppdragstagaren med tillståndshavaren när det gäller det straffrättsliga ansvaret anför föredragande statsrådet att en sådan bestämmelse är onödig och skulle kunna leda till oklarheter om ansvaret vid brott mot lagen. Han tillfogar att det av allmänna straffrättsliga principer förjer att den som utför åtgärder för annans räkning också har ett straffrättsligt ansvar.

Frågan synes vara otillräckligt förberedd i det remitterade lagförslaget. Lagrådet kan inte finna att med den utformning detta fått uppdragstagaren skulle kunna dömas till ansvar enligt 25 eller 25 a 5. Den i betänkandet SOU 1991:95 intagna ståndpunkten synes ha bättre skäl för sig och en utväg skulle kunna vara att till 5 & foga ett tredje stycke av innebörd att, såvitt avser de åtgärder som godkännandet omfattar, vissa angivna bestämmelser i lagen, bl.a. 10, 17, 18 och 25 55, skall tillämpas på uppdragstagaren som om han var tillståndshavare. På den tid som stått till buds för lagrådsgranskningen har det dock inte varit möjligt att överväga

• Sida 106
•  Original

Bilaga 5

alla bestämmelser som bör omfattas av ett sådant tillägg och bedöma alla dess konsekvenser.

Det föreslagna andra stycket i 11 5 torde vara obehövligt och bör inte införas.

Övriga lagförslag

lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 107
•  Original

Innehåll Regeringens proposition ............................ 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ................... 1 Propositionens lagförslag ........................... 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1992 17 1 Inledning .................................. 17 2 Allmän motivering ............................ 18 2.1 Allmänna utgångspunkter ..................... 18 2.2 Behovet av lagändringar m.m ................... 20 2.3 Begreppen kärnämne och kärnavfall m.m. .......... 21 2.4 Internationella överenskommelser ............... 24 2.5 Tillståndsprövning och beslutsunderlag ............ 27 2.6 Förbud mot slutförvaring av utländskt kärnavfall ...... 29 2.7 Myndigheternas verksamhet . . . .- ............... 33 2.8 Tillståndshavarens ansvar ..................... 35 2.8.1 Överlåtelse av driftansvaret m.m. ........... 35 2.8.2 Bestämmelser om straffansvar .............. 37 2.9 Forskning och utveckling samt finansieringen av kämavfallets slutförvaring ............................ 39 2.10 Finansieringslagen ........................ 40 2.11 Studsvikslagen ........................... 41 3 Upprättade lagförslag .......................... 43 4 Specialmotivering ............................. 43 4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärn-

teknisk verksamhet ......................... 43

4.2 Förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220) 49 4.3 Förslaget till lag om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. ..................... 49 4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988: 1597) om finansie- ring av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. . . . . 51 4.5 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928z370) ......................... 51 5 Hemställan ................................ 51 6 Beslut .................................... 51

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:95) Översyn av

lagstiftningen på kämenergiområdet ............... 52 Bilaga 2 Utdrag ur betänkandets lagförslag ................ 65 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet . . . . 79 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag .................... 94 Bilaga 5 lagrådets yttrande ......................... 105

• Sida 108
•  Original

gotab 42220. Stockholm 1992