Prop. 2004/05:113

Sparandedirektivet och kontrolluppgifter

• Sida 1
•  Original

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 23 mars 2005

Mona Sahlin

Sven-Erik Österberg

(Finansdepartementet)

Rådets direktiv av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (2003/48/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 94 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag

1

,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande

2

,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

3

, och

av följande skäl: (1) I artiklarna 56–60 i fördraget garanteras den fria rörligheten för kapital.

(2) Inkomster från sparande i form av räntebetalningar på fordringar utgör skattepliktig inkomst i samtliga medlemsstater för personer med hemvist i dessa.

(3) Medlemsstaterna har enligt artikel 58.1 i fördraget rätt att tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar, särskilt i fråga om beskattning.

(4) Enligt artikel 58.3 i fördraget får de bestämmelser i medlemsstaternas skattelagstiftning vars syfte är att bekämpa missbruk eller bedrägeri inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt artikel 56 i fördraget.

(5) I avsaknad av en samordning av de nationella systemen för beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, särskilt när det gäller behandlingen av räntor som uppbärs av medborgare som inte har hemvist i staten i fråga, är det för närvarande ofta möjligt för personer med hemvist i någon av medlemsstaterna att i hemviststaten undgå varje form av beskattning av räntor som de erhåller i en annan medlemsstat.

(6) Denna situation medför snedvridningar i kapitalrörelserna mellan medlemsstaterna, och dessa effekter är oförenliga med den inre marknaden.

(7) Detta direktiv bygger på det samförstånd som nåddes vid Europeiska rådets möte i Santa Maria da Feira den 19 och 20 juni 2000 och de därpå följande mötena i Ekofinrådet den 26 och 27 november 2000, 13 december 2001 och 21 januari 2003.

(8) Det yttersta målet med detta direktiv är att göra det möjligt att faktiskt beskatta inkomster från sparande i form av räntebetalningar i en

1

EGT C 270 E, 25.9.2001, s. 259.

2

EUT C 47 E, 27.2.2003, S. 553.

3

EGT C 48, 21.2.2002, s. 55.

• Sida 63
•  Original

Bilaga 1

medlemsstat till faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med hemvist i en annan medlemsstat, i enlighet med lagstiftningen i den sistnämnda staten.

(9) Målet med detta direktiv uppnås bäst genom att det inriktas på räntebetalningar som görs eller säkras av ekonomiska aktörer som är etablerade i medlemsstaterna till eller till förmån för faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med hemvist i en annan medlemsstat.

(10) Eftersom målet för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av att det inte förekommer någon samordning av de nationella systemen för beskattning av inkomster från sparande, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel begränsas detta direktiv till vad som krävs för att nå dessa mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för detta.

(11) Betalningsombudet är den ekonomiska aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren.

(12) Definitionen av uttrycken räntebetalning och betalningsombud bör, i tillämpliga fall, ske med hänvisning till rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)

4

.

(13) Tillämpningsområdet för detta direktiv bör begränsas till beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar för fordringar, med undantag för bland annat de frågor som rör beskattning av pensions och försäkringsförmåner.

(14) Det yttersta målet att möjliggöra faktisk beskattning av räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist kan uppnås genom utbyte av information om räntebetalningar mellan medlemsstaterna.

(15) I rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på området direkt och indirekt beskattning

5

finns redan nu stöd för

medlemsstaterna att utbyta information när det gäller beskattning av den inkomst som omfattas av detta direktiv. Det direktivet bör fortsätta att tillämpas på sådant utbyte av information utöver det här direktivet i den mån som det här direktivet inte avviker från det förstnämnda direktivet.

(16) Det automatiska utbyte av information mellan medlemsstaterna om räntebetalningar som omfattas av detta direktiv möjliggör faktisk beskattning av dessa räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist i enlighet med de nationella lagarna i den staten. Därför är det nödvändigt att föreskriva att de medlemsstater som utbyter information enligt detta direktiv inte får tillämpa de begränsningar för informationsutbyte som avses i artikel 8 i direktiv 77/799/EEG.

4

EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2001/108/EG (EGT L 41, 13.2.2002, s. 35).

5

EGT L 336, 27.12.1977, s. 15. Direktivet senast ändrat genom

1994 års anslutningsakt.

• Sida 64
•  Original

Bilaga 1

(17) Med hänsyn till strukturella skillnader kan inte Österrike, Belgien och Luxemburg tillämpa det automatiska utbytet av information vid samma tidpunkt som de övriga medlemsstaterna. Under en övergångsperiod och under förutsättning att en källskatt kan garantera en miniminivå av faktisk beskattning, särskilt med en skattesats som ökar progressivt upp till 35 %, bör dessa tre medlemsstater tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv.

(18) För att undvika skillnader i behandling bör inte Österrike, Belgien och Luxemburg vara tvungna att tillämpa automatiskt utbyte av information förrän Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Andorra, Furstendömet Liechtenstein, Furstendömet Monaco och Republiken San Marino säkerställer faktiskt utbyte av information på begäran avseende räntebetalningar.

(19) Dessa medlemsstater bör överföra större delen av sina intäkter från denna källskatt till den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren av räntan har sitt hemvist.

(20) Dessa medlemsstater bör införa ett förfarande genom vilket faktiska betalningsmottagare med skatterättsligt hemvist i andra medlemsstater kan undvika att påföras denna källskatt genom att bemyndiga sina betalningsombud att anmäla räntebetalningarna eller genom att uppvisa ett intyg utfärdat av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de har sitt skatterättsliga hemvist.

(21) Den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist bör se till att sådan dubbelbeskattning av räntebetalningar undanröjs som kan följa av att denna källskatt påförs i enlighet med förfarandena i detta direktiv. Medlemsstaten bör göra detta genom att avräkna denna källskatt upp till ett belopp som motsvarar den skatt som inom dess territorium skall betalas på sådan ränta och genom att till den faktiska betalningsmottagaren återbetala det eventuellt överskjutande skattebeloppet som tagits ut. Dock kan den i stället för att tillämpa denna avräkningsmekanism återbetala källskatten.

(22) För att undvika störningar på marknaden bör detta direktiv under övergångsperioden inte gälla för räntebetalningar för vissa överlåtbara skuldebrev.

(23) Detta direktiv bör inte hindra medlemsstaterna från att på räntor inom sina respektive territorier ta ut andra typer av källskatt än den som avses i detta direktiv.

(24) Så länge som Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och medlemsstaternas berörda beroende och associerade territorier inte samtliga tillämpar åtgärder som är likvärdiga eller desamma som de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv skulle en kapitalflykt till dessa länder och territorier kunna äventyra att direktivets mål uppnås. Det är därför nödvändigt att direktivet tillämpas från samma tidpunkt som alla dessa länder och territorier tillämpar sådana åtgärder.

(25) Kommissionen bör vart tredje år till rådet överlämna en rapport om hur detta direktiv fungerar och föreslå rådet de ändringar som behövs för att bättre sörja för faktisk beskattning av inkomster från sparande och undanröja oönskade snedvridningar av konkurrensen.

(26) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

• Sida 65
•  Original

Bilaga 1

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1 Mål

1. Det yttersta målet med detta direktiv är att möjliggöra att inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs i en medlemsstat till förmån för faktiska betalningsmottagare, som är fysiska personer med skatterättsligt hemvist i en annan medlemsstat, faktiskt beskattas i enlighet med lagstiftningen i den senare medlemsstaten.

2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att betalningsombud som är etablerade inom deras territorier utför de uppgifter som krävs för att genomföra detta direktiv, oavsett var gäldenären för den räntebärande fordran är etablerad.

Artikel 2 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta direktiv avses med faktisk betalningsmottagare varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person företer bevis för att betalningen inte har gjorts eller ombesörjts för hans egen räkning, det vill säga att

a) han agerar som betalningsombud enligt artikel 4.1, eller

b) han handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller ett subjekt som avses i artikel 4.2 i det här direktivet, och i det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där aktören är etablerad, eller

c) han handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och i enlighet med artikel 3.2 för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud har information som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och denna fysiska person varken kan hänföras till punkt 1 a eller 1 b skall ombudet vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, i enlighet med artikel 3.2. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 3 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. Medlemsstaterna skall inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att

• Sida 66
•  Original

Bilaga 1

betalningsombudet, när det gäller tillämpningen av artiklarna 8–12, skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist.

Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar

6

.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på grundval av någon annan giltig handling som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med direktiv 91/308/EEG.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska

6

EGT L 166, 28.6.1991, s. 77. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76).

• Sida 67
•  Original

Bilaga 1

personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredje land, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredje land där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 4 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta direktiv avses med betalningsombud varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en medlemsstat och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5, eller

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG.

En ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i en annan medlemsstat och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där aktören är etablerad meddela subjektets namn och adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid ha rätt att välja, när det gäller tillämpningen av detta direktiv, att bli behandlat som fondföretag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett intyg utfärdas av den medlemsstat där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. Medlemsstaterna skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma medlemsstat, skall den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta direktiv när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är undantagna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

• Sida 68
•  Original

Bilaga 1

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

Artikel 5 Definition av uttrycket behörig myndighet

I detta direktiv avses med behörig myndighet

a) i fråga om medlemsstater, de myndigheter som medlemsstaten anmält till kommissionen, och

b) i fråga om tredje land, den behöriga myndigheten enligt bilaterala eller multilaterala skatteavtal eller annars den myndighet som är behörig att utfärda intyg om skatterättsligt hemvist.

Artikel 6 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta direktiv avses med räntebetalning följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 4.2 och som delas ut av

i) fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG, ii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3, och iii) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium som avses i artikel 7.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i punkt a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG. ii) Subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3. iii) Företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium som avses i artikel 7.

Medlemsstaterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i led d endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i leden a och b.

2. När det gäller punkt 1 c och d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet

• Sida 69
•  Original

Bilaga 1

inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 4.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 4.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och d skall medlemsstaterna ha rätt att kräva att betalningsombud inom deras territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Med undantag av vad som sägs i punkt 1 c och d skall medlemsstaterna ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom deras territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan medlemsstaterna med undantag av vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 4.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 4.3 och är etablerat på deras territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. Om en medlemsstat utövar denna rätt skall detta vara bindande för de andra medlemsstaterna.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 7 Territoriellt tillämpningsområde

Detta direktiv är tillämpligt på räntor som betalas ut av ett betalningsombud som är etablerat inom det territorium där fördraget är tillämpligt i enlighet med artikel 299 i detta.

KAPITEL II

UTBYTE AV INFORMATION

Artikel 8 Betalningsombudets skyldighet att lämna uppgifter

1. När den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i en annan medlemsstat än den där betalningsombudet är etablerat skall de uppgifter som betalningsombudet skall lämna till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där ombudet är etablerat åtminstone innefatta följande:

• Sida 70
•  Original

Bilaga 1

a) Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 3.

b) Betalningsombudets namn och adress.

c) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer.

d) Upplysningar om räntebetalningen i enlighet med punkt 2.

2. De uppgifter som betalningsombudet skall lämna om räntebetalningen skall åtminstone innehålla en uppdelning av räntorna i nedanstående kategorier och innefatta följande:

a) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 a: det betalda eller krediterade räntebeloppet.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 b eller 6.1 d: antingen beloppet på den ränta eller inkomst som avses i de nämnda leden eller hela beloppet vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 c: antingen beloppet på den inkomst som avses i det ledet eller hela utdelningsbeloppet.

d) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.4: räntebeloppet som är hänförligt till var och en av de medlemmar i det subjekt som avses i artikel 4.2, vilka uppfyller villkoren i artikel 1.1 och artikel 2.1.

e) När en medlemsstat utövar sin rätt enligt artikel 6.5: beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.

Medlemsstaterna får dock begränsa de uppgifter som betalningsombudet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och hela beloppet vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen.

Artikel 9 Automatiskt informationsutbyte

1. Den behöriga myndigheten i betalningsombudets medlemsstat skall vidarebefordra de uppgifter som avses i artikel 8 till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist.

2. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter beskattningsårets utgång i betalningsombudets medlemsstat och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

3. Bestämmelserna i direktiv 77/799/EEG skall tillämpas på det informationsutbyte som föreskrivs i det här direktivet, i den mån bestämmelserna i det här direktivet inte avviker från dessa. Artikel 8 i direktiv 77/799/EEG skall dock inte tillämpas på de uppgifter som skall tillhandahållas enligt detta kapitel.

KAPITEL III

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 10 Övergångsperiod

1. Under en övergångsperiod som börjar den dag som anges i artikel 17.2 och 17.3 och om inte annat följer av artikel 13.1 skall Belgien,

• Sida 71
•  Original

Bilaga 1

Luxemburg och Österrike inte vara skyldiga att tillämpa bestämmelserna i kapitel II.

Dessa länder skall emellertid erhålla information från de andra medlemsstaterna i enlighet med kapitel II.

Under övergångsperioden skall detta direktiv ha som mål att garantera en faktisk minimibeskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar i en medlemsstat till förmån för faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med skatterättsligt hemvist i en annan medlemsstat.

2. Övergångsperioden skall upphöra att gälla vid utgången av det första hela beskattningsåret efter det senare av följande datum: – Den dag då ett avtal träder i kraft mellan Europeiska gemenskapen, efter enhälligt beslut av rådet, och det sista av följande länder, nämligen Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Liechtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra, i vilket avtal det föreskrivs informationsutbyte på begäran i överensstämmelse med OECD:s modellavtal för utbyte av information om skattefrågor av den 18 april 2002 (nedan kallat ”OECD:s modellavtal”) vad avser räntebetalningar såsom de definieras i detta direktiv från betalningsombud etablerade inom dessa länders respektive territorium till faktiska betalningsmottagare som har sitt hemvist inom det territorium där detta direktiv skall tillämpas, utöver den källskatt som dessa länder samtidigt skall ta ut på sådana betalningar enligt den skattesats som fastställs för motsvarande tidsperioder i artikel 11.1. – Den dag då rådet enhälligt fastslår att Amerikas förenta stater har förbundit sig att utbyta information på begäran i överensstämmelse med OECD:s modellavtal vad avser räntebetalningar såsom de definieras i detta direktiv från betalningsombud etablerade inom Förenta staternas territorium till faktiska betalningsmottagare som har sitt skatterättsliga hemvist inom det territorium där direktivet skall tillämpas.

3. Vid övergångsperiodens slut måste Belgien, Luxemburg och Österrike tillämpa bestämmelserna i kapitel II och de skall upphöra att tillämpa källskatt och intäktsdelning enligt artiklarna 11 och 12. Om Belgien, Luxemburg eller Österrike väljer att under övergångsperioden tillämpa bestämmelserna i kapitel II skall landet inte längre tillämpa källskatt och intäktsdelning enligt artiklarna 11 och 12.

Artikel 11 Källskatt

1. Under den övergångsperiod som anges i artikel 10 skall Belgien, Luxemburg och Österrike, när den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i en annan medlemsstat än den där betalningsombudet är etablerat, ta ut en källskatt på 15 % under de första tre åren av övergångsperioden, 20 % för de följande tre åren och 35 % därefter.

2. Betalningsombudet skall ta ut källskatt enligt följande bestämmelser:

a) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 a: på det betalda eller krediterade räntebeloppet.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 b eller d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i de nämnda leden eller genom en

• Sida 72
•  Original

Bilaga 1

avgift med samma verkan som påförs mottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.1 c: på det inkomstbelopp som avses i det ledet.

d) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 6.4: på det räntebelopp som är hänförligt till var och en av de medlemmar i det subjekt som avses i artikel 4.2, vilka uppfyller villkoren i artiklarna 1.1 och 2.1.

e) När en medlemsstat utövar sin rätt enligt artikel 6.5: på beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.

3. När det gäller leden a och b i punkt 2 skall källskatten tas ut i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av tillgängliga uppgifter, skall ombudet anse att den faktiska betalningsmottagaren har innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis om tidpunkten för förvärvet.

4. Även om betalningsombudets medlemsstat tar ut källskatt skall detta inte hindra den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist från att beskatta inkomsterna i enlighet med den nationella lagstiftningen, under förutsättning att fördraget följs.

5. Under övergångsperioden får de medlemsstater som tar ut källskatt föreskriva att en ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt enligt artikel 4.2 som är etablerat i en annan medlemsstat skall anses vara betalningsombud i stället för subjektet och skall ta ut källskatt på sådan ränta, såvida inte subjektet formellt har godtagit att dess namn och adress samt totalbeloppet på den ränta som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet får meddelas i enlighet med artikel 4.2 sista stycket.

Artikel 12 Intäktsdelning

1. De medlemsstater som tar ut källskatt i enlighet med artikel 11.1 skall behålla 25 % av sina intäkter och överföra 75 % av intäkterna till den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren av räntan har hemvist.

2. De medlemsstater som tar ut källskatt i enlighet med artikel 11.5 skall behålla 25 % av sina intäkter och överföra 75 % av intäkterna till de andra medlemsstaterna i samma proportion som de överföringar som görs enligt punkt 1 i den här artikeln.

3. Överföringarna skall göras senast sex månader efter slutet av beskattningsåret i betalningsombudets medlemsstat, enligt punkt 1, eller beskattningsåret i den ekonomiska aktörens medlemsstat, enligt punkt 2.

4. De medlemsstater som tar ut källskatt skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att systemet för intäktsdelning fungerar väl.

Artikel 13 Undantag från källskatteförfarandet

1. De medlemsstater som tar ut källskatt i enlighet med artikel 11 skall föreskriva ett eller båda av följande förfaranden för att de faktiska betalningsmottagarna skall kunna begära att ingen sådan skatt tas ut:

• Sida 73
•  Original

Bilaga 1

a) Ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren att uttryckligen bemyndiga betalningsombudet att lämna uppgifter i enlighet med kapitel II. Ett sådant bemyndigande skall omfatta alla räntor som betalningsombudet betalar till den faktiska betalningsmottagaren. I detta fall skall bestämmelserna i artikel 9 vara tillämpliga.

b) Ett förfarande som innebär att källskatt inte tas ut om den faktiska betalningsmottagaren för sitt betalningsombud företer ett intyg som den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist utfärdat i dennes namn i enlighet med punkt 2.

2. Om den faktiska betalningsmottagaren begär det skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat där han har skatterättsligt hemvist utfärda ett intyg som innehåller följande uppgifter:

a) Den faktiska betalningsmottagarens namn, adress och skattenummer eller, om detta saknas, födelsedatum och födelseort.

b) Betalningsombudets namn och adress.

c) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, värdepapperets identifieringsuppgifter.

Ett sådant intyg skall gälla i högst tre år. Det skall utfärdas till varje faktisk betalningsmottagare som begär det, inom två månader efter en sådan begäran.

Artikel 14 Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Den medlemsstat där en faktisk betalningsmottagare har skatterättsligt hemvist skall, i enlighet med punkterna 2 och 3, sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den källskatt som avses i artikel 11 undanröjs.

2. Om de räntor som en faktisk betalningsmottagare erhållit har källbeskattats i betalningsombudets medlemsstat skall den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist bevilja honom avräkning med det uttagna skattebeloppet, i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas i enlighet med den nationella lagstiftningen, skall den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist återbetala det överskjutande källskattebeloppet till denne.

3. Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt, utöver den källskatt som avses i artikel 11, och om den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist beviljar avräkning för denna källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt skatteavtal, skall denna källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 2 tillämpas.

4. Den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har skatterättsligt hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkterna 2 och 3 med återbetalning av den källskatt som avses i artikel 11.

• Sida 74
•  Original

Bilaga 1

Artikel 15 Överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som anges i artikel 10, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG

7

eller

av de ansvariga myndigheterna i tredje land, inte anses vara fordringar enligt artikel 6.1 a, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare. Om den övergångsperiod som anges i artikel 10 emellertid skulle fortsätta efter den 31 december 2010 skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast för sådana överlåtbara skuldbrev

– som innehåller gross up-klausuler och klausuler om förtida inlösen, och

– där betalningsombudet enligt definitionen i artikel 4 är etablerat i en medlemsstat som tillämpar den källskatt som anges i artikel 11 och detta betalningsombud betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas till förmån för en faktisk betalningsmottagare som har sitt hemvist i en annan medlemsstat.

Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a.

Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 6.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra medlemsstaterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

KAPITEL IV

ÖVRIGA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 16 Andra källskatter

Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att ta ut andra typer av källskatt än den som avses i artikel 11 i enlighet med sina nationella bestämmelser eller skatteavtal.

7

EGT L 100, 17.4.1980, s. 1. Direktivet upphävt genom Europaparlamentets

och rådets direktiv 2001/34/EG (EGT L 184, 6.7.2001, s. 1).

• Sida 75
•  Original

Bilaga 1

Artikel 17 Införlivande

1. Medlemsstaterna skall före den 1 januari 2004 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att

i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Lichtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar åtgärder likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och

ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier (Kanalöarna, Isle of Man och de beroende eller associerade territorierna i Västindien), från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som finns i artiklarna 11 och 12).

3. Rådet skall senast sex månader före den 1 januari 2005 enhälligt besluta om huruvida det villkor som anges i punkt 2 kommer att uppfyllas med avseende på de datum då åtgärderna i fråga skall träda i kraft i de berörda tredje länderna och beroende eller associerade territorierna. Om rådet inte beslutar att villkoret kommer att uppfyllas skall rådet på förslag av kommissionen med enhällighet fastställa en ny tidpunkt för punkt 2.

4. När medlemsstaterna antar de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

5. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om detta och till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt en jämförelsetabell över bestämmelserna i detta direktiv och de nationella bestämmelser som antagits.

Artikel 18 Översyn

Kommissionen skall vart tredje år till rådet överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv. På grundval av dessa rapporter skall kommissionen vid behov föreslå rådet de ändringar av detta direktiv som behövs för att bättre sörja för en faktisk beskattning av inkomster från sparande och eliminera oönskade snedvridningar av konkurrensen.

Artikel 19 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

• Sida 76
•  Original

Bilaga 1

Artikel 20 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 3 juni 2003.

På rådets vägnar

N. CHRISTODOULAKIS Ordförande

• Sida 77
•  Original

Bilaga 1

BILAGA

FÖRTECKNING ÖVER NÄRSTÅENDE RÄTTSSUBJEKT SOM AVSES I ARTIKEL 15

I enlighet med artikel 15 kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

– Organ inom Europeiska unionen: Belgien Région flamande (Vlaams Gewest) (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise (Brussels Gewest) (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Communauté flamande (Vlaamse Gemeenschap) (den flamländska gemenskapen)

Communauté germanophone (Deutschsprachige Gemeinschaft) (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Disputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Communidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Disputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputerandeförsamling) Disputación Foral de Vizcaya/Bizkaya (Vizcayas deputerandeförsamling)

Disputación Foral de Alava (Alavas deputerandeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabilod Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 78
•  Original

Bilaga 1

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Οργανισµός Τηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Οργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala trygghetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnage de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autonóma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

– Internationella organ: Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken/IBRD/IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken

• Sida 79
•  Original

Bilaga 1

Karibiska utvecklingsbanken Bestämmelserna i artikel 15 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som medlemsstaterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

– Organ i tredje land: De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross-up klausuler.

• Sida 80
•  Original

Remissinstanserna

Promemorian om Sparandedirektivet och kontrolluppgifter har remitterats till Justitieombudsmannen, Länsrätten i Stockholms län, Riksåklagaren, Ekobrottsmyndigheten, Revisorsnämnden, Finansinspektionen, Aktiefrämjandet, Aktiespararna, FAR, Fastighetsägarförbundet, Fondbolagens förening, Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige LO, Lantbrukarnas Riksförbund LRF, Näringslivets Regelnämnd, OMX AB, SBC, Svensk Industriförening, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Revisorssamfundet SRS, Svenskt Näringsliv, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, VPC AB och Skatteverket.

• Sida 81
•  Original

Avtal med Anguilla

AVTAL MELLAN ANGUILLA OCH KONUNGARIKET SVERIGE OM AUTOMATISKT UTBYTE AV INFORMATION OM INKOMSTER FRÅN SPARANDE I FORM AV RÄNTEBETALNINGAR

Regeringen på Anguilla och Konungariket Sverige som önskar ingå ett avtal för att göra det möjligt att faktiskt beskatta inkomster från sparande i form av räntebetalningar i en av de avtalsslutande parterna till faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med hemvist i den andra avtalsslutande parten, i enlighet med lagstiftningen i den sistnämnda parten, har i enlighet med Rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, enats om följande:

Artikel 1 Allmän räckvidd

1. Detta avtal skall tillämpas på räntor som betalats av ett betalningsombud som är etablerat på en av de avtalsslutande parternas territorium, i syfte att möjliggöra att inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs i en avtalsslutande part till förmån för faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med skatterättslig hemvist i den andra avtalsslutande parten, faktiskt beskattas i enlighet med lagstiftningen i den sistnämnda parten.

2. Tillämpningsområdet för detta avtal skall begränsas till beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar för fordringar, med undantag för bland annat de frågor som rör beskattning av pensions- och försäkringsförmåner.

Artikel 2 Definitioner

1. I detta avtal används, om något annat inte krävs av sammanhanget, följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) avtalsslutande parten och den andra avtalsslutande parten: Anguilla eller Konungariket Sverige, alltefter sammanhanget.

b) direktiv: direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, som utfärdats av Europeiska unionens råd, i den gällande formen vid detta avtals undertecknande.

c) Konungariket Sverige: Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion.

d) faktisk betalningsmottagare: faktisk betalningsmottagare enligt artikel 2 i direktivet.

e) betalningsombud: betalningsombud enligt artikel 4 i direktivet.

f) behörig myndighet:

i) När det gäller Anguilla: the Comptroller of Inland Revenue.

• Sida 82
•  Original

Bilaga 3

ii) När det gäller Konungariket Sverige: den behöriga myndigheten i den staten enligt artikel 5 i direktivet.

g) räntebetalning: räntebetalning enligt artikel 6, med vederbörligt beaktande av artikel 15, i direktivet.

h) Alla begrepp som inte definieras på annat sätt i detta avtal skall ha samma betydelse som i direktivet.

2. Ordet "medlemsstater" i de bestämmelser i direktivet till vilka det hänvisas i detta avtal skall läsas som "avtalsslutande parter".

Artikel 3 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

De avtalsslutande parterna skall inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet, när det gäller tillämpningen av artikel 4, skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i artikel 3.2 och 3.3 i direktivet, varvid när det gäller Anguilla i samband med artikel 3.2 a och 3.3 a, den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist skall fastställas på grundval av den information som är tillgänglig för betalningsombudet i kraft av relevanta bestämmelser i gällande lagstiftning på Anguilla, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

Artikel 4 Automatiskt informationsutbyte

1. Den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där betalningsombudet är etablerat skall vidarebefordra de uppgifter som avses i artikel 8 i direktivet till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist.

2. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter beskattningsårets utgång i betalningsombudets avtalsslutande part och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

3. De avtalsslutande parterna skall genomföra informationsutbytet enligt detta avtal på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i artikel 7 i direktiv 77/799/EEG.

Artikel 5 Införlivande

De avtalsslutande parterna skall före den 1 januari 2005 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta avtal.

Artikel 6 Bilaga

Texterna till direktivet och artikel 7 i direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område, utfärdat av Europeiska unionens råd, i deras gällande form vid undertecknandet av detta avtal och till vilka det hänvisas i detta avtal, återges i bilagan till och utgör en integrerad del av detta avtal. Texten till artikel 7 i direktiv 77/799/EEG i

• Sida 83
•  Original

Bilaga 3

bilagan skall ersättas av texten till den berörda artikeln i det reviderade direktiv 77/799/EEG om detta reviderade direktiv träder i kraft före det datum från och med vilket bestämmelserna i detta avtal får verkan.

Artikel 7 Ikraftträdande

1. Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det senaste datumet för regeringarnas skriftliga meddelande till varandra om att de konstitutionella förfaranden som krävs har genomförts, och dess bestämmelser får verkan den dag från och med vilken direktivet är tillämpligt enligt artikel 17.2 och 17.3 i direktivet.

2. Artikel 4 i detta avtal skall inte gälla i Konungariket Sverige i avsaknad av direkt beskattning på Anguilla.

Artikel 8 Upphörande

Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det. En av de avtalsslutande parterna kan på diplomatisk väg säga upp avtalet genom anmälan om uppsägning minst sex månader före utgången av ett kalenderår efter det att en treårsperiod, räknat från och med dagen för dess ikraftträdande, har förflutit. I så fall skall avtalet upphöra att gälla för den period som börjar efter slutet av det kalenderår när anmälan om uppsägning gjordes.

• Sida 84
•  Original

Bilaga 3

BILAGA

Artikel 7 Sekretessbestämmelser

1. All information som en medlemsstat får kännedom om enligt detta direktiv skall hållas hemlig i den staten på samma sätt som information som tagits emot enligt landets egen lagstiftning. Under alla omständigheter får sådan information – göras tillgänglig endast för dem som direkt medverkar i taxeringsarbetet eller den administrativa kontrollen härav, – yppas endast i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskning härav och bara till dem som direkt medverkar i sådana förfaranden; sådan information får dock yppas under offentliga förhandlingar eller i domar, om den medlemsstats behöriga myndighet som tillhandahåller informationen inte reser några invändningar, – under inga förhållanden användas för annat än skatteändamål eller i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskningen härav. Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att den information som avses i första stycket får användas för fastställande av andra avgifter, tullar och skatter som omfattas av artikel 2 i direktiv 76/308/EEG.

2. Punkt 1 skall inte tvinga en medlemsstat vars lagstiftning eller administrativa praxis för landets egna ändamål fastställer snävare begränsningar än de som ingår i bestämmelserna i den punkten att tillhandahålla information, om den mottagande staten inte åtar sig att iaktta dessa snävare begränsningar.

3. Utan hinder av punkt 1 får den medlemsstats behöriga myndigheter som tillhandahåller uppgifterna tillåta att uppgifterna används för andra ändamål i den stat som begär dem, om de enligt lagstiftningen i den upplysande staten under liknande omständigheter skulle få användas i den upplysande staten för liknande ändamål.

4. Då en behörig myndighet i en medlemsstat finner att information som den har tagit emot från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan förväntas vara till nytta för den behöriga myndigheten i en tredje medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till denna senare behöriga myndighet med samtycke av den behöriga myndighet som tillhandahöll den.

• Sida 85
•  Original

Avtal med Aruba

AVTAL MELLAN KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA MED AVSEENDE PÅ ARUBA OCH KONUNGARIKET SVERIGE OM AUTOMATISKT UTBYTE AV INFORMATION OM INKOMSTER FRÅN SPARANDE I FORM AV RÄNTEBETALNINGAR

Regeringen i Konungariket Nederländerna med avseende på Aruba och Konungariket Sverige som önskar ingå ett avtal för att göra det möjligt att faktiskt beskatta inkomster från sparande i form av räntebetalningar i en av de avtalsslutande staterna till faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, i enlighet med lagstiftningen i den sistnämnda staten, har i enlighet med Rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, enats om följande:

Artikel 1 Allmän räckvidd

1. Detta avtal skall tillämpas på räntor som betalats av ett betalningsombud som är etablerat på en av de avtalsslutande staternas territorium, i syfte att möjliggöra att inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs i en avtalsslutande stat till förmån för faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med skatterättslig hemvist i den andra avtalsslutande staten, faktiskt beskattas i enlighet med lagstiftningen i den sistnämnda staten.

2. Tillämpningsområdet för detta avtal skall begränsas till beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar för fordringar, med undantag för bland annat de frågor som rör beskattning av pensions- och försäkringsförmåner.

3. När det gäller Konungariket Nederländerna skall detta avtal endast gälla Aruba.

Artikel 2 Definitioner

1. I detta avtal används, om något annat inte krävs av sammanhanget, följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) avtalsslutande staten och den andra avtalsslutande staten: Konungariket Nederländerna med avseende på Aruba eller Konungariket Sverige, alltefter sammanhanget.

b) Aruba: den del av Konungariket Nederländerna som är beläget i Västindien och består av ön Aruba.

c) avtalsslutande part: en medlemsstat i Europeiska unionen: Konungariket Sverige.

d) direktiv: direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, som utfärdats av Europeiska unionens råd, i den gällande formen vid detta avtals undertecknande.

e) faktisk betalningsmottagare: faktisk betalningsmottagare enligt artikel 2 i direktivet.

f) betalningsombud: betalningsombud enligt artikel 4 i direktivet.

• Sida 86
•  Original

Bilaga 4

g) behörig myndighet:

i) När det gäller Aruba: finansministern eller dennes företrädare. ii) När det gäller Konungariket Sverige: den behöriga myndigheten i den staten enligt artikel 5 i direktivet.

h) räntebetalning: räntebetalning enligt artikel 6, med vederbörligt beaktande av artikel 15, i direktivet.

i) Alla begrepp som inte definieras på annat sätt i detta avtal skall ha samma betydelse som i direktivet.

2. Ordet "medlemsstater" i de bestämmelser i direktivet till vilka det hänvisas i detta avtal skall läsas som "avtalsslutande stater".

Artikel 3 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

De avtalsslutande staterna skall inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet, när det gäller tillämpningen av artikel 4, skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i artikel 3.2 och 3.3 i direktivet, varvid när det gäller Aruba i samband med artikel 3.2 a och 3.3 a, den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist skall fastställas på grundval av den information som är tillgänglig för betalningsombudet i kraft av relevanta bestämmelser i Arubas lagar och andra författningar.

Artikel 4 Automatiskt informationsutbyte

1. Den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där betalningsombudet är etablerat skall vidarebefordra de uppgifter som avses i artikel 8 i direktivet till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist.

2. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter beskattningsårets utgång i betalningsombudets avtalsslutande stat och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

3. De avtalsslutande staterna skall genomföra informationsutbytet enligt detta avtal på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i artikel 7 i direktiv 77/799/EEG.

Artikel 5 Införlivande

De avtalsslutande staterna skall före den 1 januari 2005 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta avtal.

Artikel 6 Bilaga

Texterna till direktivet och artikel 7 i direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område, utfärdat av Europeiska unionens råd, i deras gällande form vid undertecknandet av detta avtal och till vilka det hänvisas i detta avtal, återges i bilagan till och utgör en

• Sida 87
•  Original

Bilaga 4

integrerad del av detta avtal. Texten till artikel 7 i direktiv 77/799/EEG i bilagan skall ersättas av texten till den berörda artikeln i det reviderade direktiv 77/799/EEG om detta reviderade direktiv träder i kraft före det datum från och med vilket bestämmelserna i detta avtal får verkan.

Artikel 7 Ikraftträdande

Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det senaste datumet för regeringarnas skriftliga meddelande till varandra om att de konstitutionella förfaranden som krävs i deras respektive stater har genomförts, och dess bestämmelser får verkan den dag från och med vilken direktivet är tillämpligt enligt artikel 17.2 och 17.3 i direktivet.

Artikel 8 Upphörande

Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande staterna säger upp det. En av de avtalsslutande staterna kan på diplomatisk väg säga upp avtalet genom anmälan om uppsägning minst sex månader före utgången av ett kalenderår efter det att en treårsperiod, räknat från och med dagen för dess ikraftträdande, har förflutit. I så fall skall avtalet upphöra att gälla för den period som börjar efter slutet av det kalenderår när anmälan om uppsägning gjordes.

Upprättat på svenska, engelska och nederländska, vilka texter är lika giltiga. Vid tolkningstvist skall den engelska texten gälla.

• Sida 88
•  Original

Bilaga 4

BILAGA

Artikel 7 Sekretessbestämmelser

1. All information som en medlemsstat får kännedom om enligt detta direktiv skall hållas hemlig i den staten på samma sätt som information som tagits emot enligt landets egen lagstiftning. Under alla omständigheter får sådan information – göras tillgänglig endast för dem som direkt medverkar i taxeringsarbetet eller den administrativa kontrollen härav, – yppas endast i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskning härav och bara till dem som direkt medverkar i sådana förfaranden; sådan information får dock yppas under offentliga förhandlingar eller i domar, om den medlemsstats behöriga myndighet som tillhandahåller informationen inte reser några invändningar, – under inga förhållanden användas för annat än skatteändamål eller i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskningen härav. Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att den information som avses i första stycket får användas för fastställande av andra avgifter, tullar och skatter som omfattas av artikel 2 i direktiv 76/308/EEG.

2. Punkt 1 skall inte tvinga en medlemsstat vars lagstiftning eller administrativa praxis för landets egna ändamål fastställer snävare begränsningar än de som ingår i bestämmelserna i den punkten att tillhandahålla information, om den mottagande staten inte åtar sig att iaktta dessa snävare begränsningar.

3. Utan hinder av punkt 1 får den medlemsstats behöriga myndigheter som tillhandahåller uppgifterna tillåta att uppgifterna används för andra ändamål i den stat som begär dem, om de enligt lagstiftningen i den upplysande staten under liknande omständigheter skulle få användas i den upplysande staten för liknande ändamål.

4. Då en behörig myndighet i en medlemsstat finner att information som den har tagit emot från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan förväntas vara till nytta för den behöriga myndigheten i en tredje medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till denna senare behöriga myndighet med samtycke av den behöriga myndighet som tillhandahöll den.

• Sida 89
•  Original

Avtal med Caymanöarna

AVTAL OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE MELLAN CAYMANÖARNA OCH KONUNGARIKET SVERIGE

av följande skäl:

1. I artikel 17 i direktiv 2003/48/EEG om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") som publicerats i Europeiska unionens officiella tidning daterad 26.6.2003 ("direktivet"), föreskrivs att medlemsstaterna före den 1 januari 2004 skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, vars bestämmelser skall tillämpas från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att "i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Liechtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de enligt artiklarna 11 och 12)".

2. Enligt sina åtaganden i förhållande till anslutningen skall Cypern, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien senast den 1 maj 2004 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, vars bestämmelser skall tillämpas från den 1 januari 2005 om inte annat följer av punkten 1 ovan.

3. Grunden för Caymanöarnas förbindelser med EU är fastställda i avsnitt 4 av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Avsnitt 4 fastställer vissa förpliktelser som är bindande för Europeiska unionens medlemsstater och Caymanöarna.

4. I enlighet med villkoren för Caymanöarna associering till EU, ligger Caymanöarna utanför EU:s skatteområde. Men i en samarbetsanda och med beaktande av villkoren i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Caymanöarna gått med på att bistå EU:s medlemsstater med visst informationsutbyte enligt vad som följer.

5. Caymanöarna har en lagstiftning som avser företag för kollektiva investeringar och som anses motsvara den EG-lagstiftning som avses i artiklarna 2 och 6 i direktivet. Caymanöarna och Konungariket Sverige, nedan kallade ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter” om inte annat framgår av sammanhanget, har enats om att ingå följande avtal som endast för de avtalsslutande parterna innehåller skyldigheter och som föreskriver att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten på

• Sida 90
•  Original

Bilaga 5

Caymanöarna till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige i enlighet med de bestämmelser och sätt som följer nedan.

Artikel 1 Allmän räckvidd

1. Detta avtal skall tillämpas på räntebetalningar, (som avses i artikel 6 i detta avtal), gjorda av ett betalningsombud, (som avses i artikel 5), etablerat på Caymanöarna till en faktisk betalningsmottagare (som avses i artikel 3), som har hemvist i Konungariket Sverige.

2. Tillämpningsområdet för detta avtal skall begränsas till beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar för fordringar, med undantag för bland annat de frågor som rör beskattning av pensions- och försäkringsförmåner.

Artikel 2 Betalningsombudens uppgiftsrapportering

1. När sådana räntebetalningar som avses i artikel 6 i detta avtal görs av ett betalningsombud etablerat på Caymanöarna till den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 3 som har sitt hemvist i Konungariket Sverige skall betalningsombudet till Caymanöarnas behöriga myndighet rapportera

a) den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 4 i detta avtal,

b) betalningsombudets namn och adress,

c) den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer,

d) information om räntebetalningar enligt artikel 6.1 i detta avtal; Caymanöarna får dock begränsa de uppgifter som det utbetalande organet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och det totala beloppet vid försäljning, inlösen eller återbetalning.

2. Inom sex månader efter utgången av beskattningsåret skall den behöriga myndigheten på Caymanöarna automatiskt överlämna de upplysningar som avses i punkt 1 a–1 d i denna artikel till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige, för samtliga räntebetalningar under året.

Artikel 3 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 5,

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Caymanöarna, eller ett subjekt som avses i artikel 5.2 i detta avtal, och i

• Sida 91
•  Original

Bilaga 5

det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och om vare sig punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig, skall han eller hon vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 4 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. Caymanöarna skall inom sitt territorium anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med gällande lagstiftning på Caymanöarna, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på grundval av någon annan giltig handling som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet

• Sida 92
•  Original

Bilaga 5

och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med gällande lagstiftning på Caymanöarna, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredjeland, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredjeland där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 5 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta avtal avses med ”betalningsombud” varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en avtalsslutande part och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5 i denna artikel, eller

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG eller motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Caymanöarna.

En ekonomisk aktör etablerad på Caymanöarna som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i den andra avtalsslutande parten och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad meddela subjektets namn och

• Sida 93
•  Original

Bilaga 5

adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid få välja att, när det gäller tillämpningen av detta avtal, bli behandlat som fondföretag eller motsvarande företag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett intyg utfärdas av den avtalsslutande part där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. En avtalsslutande part skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma avtalsslutande part, skall den avtalsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta avtal när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är uteslutna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

Artikel 6 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 5.2 och som delas ut av

i) ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG,

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Caymanöarna,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 5.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Caymanöarna.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i led a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG,

• Sida 94
•  Original

Bilaga 5

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Caymanöarna,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 5.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Caymanöarna.

De avtalsslutande parterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i punkt 1 d i denna artikel endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i punkt 1 a och 1 b.

2. När det gäller punkt 1 c och 1 d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 5.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 5.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Trots vad som sägs i punkt 1 c och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan en avtalsslutande part trots vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 5.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 5.3 och är etablerat på dennes territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. Om en avtalsslutande part utövar denna rättighet skall detta vara bindande för den andra avtalsslutande parten.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

• Sida 95
•  Original

Bilaga 5

Artikel 7 Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG eller av de ansvariga myndigheterna i ett tredjeland, inte anses vara fordringar enligt artikel 6.1 a i detta avtal, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare. Om emellertid övergångsperioden skulle fortsätta efter den 31 december 2010 skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast för sådana överlåtbara skuldbrev – som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen, – om ett betalningsombud är etablerat i en avtalsslutande part som tillämpar särskild källskatt och det betalningsombudet betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 6.1 a. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 6.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra de avtalsslutande parterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 8 Förfarande för ömsesidig överenskommelse

Om svårigheter eller tveksamheter uppstår mellan parterna om genomförandet eller tolkningen av detta avtal skall de avtalsslutande parterna göra sitt bästa för att lösa dessa frågor genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 9 Sekretess

1. Alla uppgifter som lämnas och mottas av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part skall behandlas konfidentiellt.

2. Utan den andra avtalsslutande partens skriftliga förhandsmedgivande får uppgifter som lämnas till en behörig myndighet i en avtalsslutande part inte användas för andra ändamål än för direkt beskattning.

3. Endast personer eller myndigheter som berörs av direkt beskattning får ta del av de lämnade uppgifterna och dessa får användas av sådana personer eller myndigheter endast för detta ändamål eller för

• Sida 96
•  Original

Bilaga 5

kontrolländamål, inbegripet för avgörande av överklaganden. För dessa ändamål får uppgifterna lämnas ut i samband med offentlig domstolsförhandling eller vid andra rättsliga förfaranden.

4. Om en behörig myndighet i en avtalsslutande part anser att den information som den mottagit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten sannolikt är värdefull för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den överföra den till den senare efter samtycke från den behöriga myndighet som tillhandahöll informationen.

Artikel 10 Ikraftträdande

Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det senaste datumet för regeringarnas skriftliga meddelande till varandra om att de konstitutionella förfaranden som krävs i deras respektive stater har genomförts, och dess bestämmelser får verkan den dag från och med vilken direktivet är tillämpligt enligt artikel 17.2 och 17.3 i direktivet.

Artikel 11 Avtalets uppsägning och upphörande

1. Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det.

2. En av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten om uppsägningen, vari bör anges de omständigheter som lett fram till denna. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägningen.

Artikel 12 Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att samtliga EU-medlemsstater, Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino samt alla relevanta beroende och associerade territorier i EG-medlemsstaterna var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 8 kan tillämpningen av detta avtal eller delar av det avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse om de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan, om direktivet upphör att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart omständigheterna som ledde fram till att tillämpningen avbröts inte längre föreligger.

3. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 8 får en avtalsslutande part avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse av de omständigheter som lett fram till en sådan

• Sida 97
•  Original

Bilaga 5

anmälan om ett av de tredjeländer eller territorier som anges i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas av det berörda tredjelandet eller territoriet.

Artikel 13 Behöriga myndigheter

I detta avtal avses med ”behörig myndighet” the Financial Secretary när det gäller Caymanöarna och den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige enligt artikel 5 i direktivet när det gäller Konungariket Sverige.

Artikel 14 Genomförande

Före den 1 januari 2005 skall de avtalsslutande parterna anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta avtal.

• Sida 98
•  Original

Bilaga 5

BILAGA

Förteckning över närstående rättssubjekt

För tillämpningen av artikel 7 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

SUBJEKT INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien Vlaams Gewest (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen) Deutschsprachige Gemeinschaft (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 99
•  Original

Bilaga 5

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Оργανισµός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Оργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala hetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen gminy (kommuner) powiaty (distrikt) województwa (provinser) związki gmin (kommunalförbund) związki powiatów (distriktsförbund) związki województw (provinsförbund) miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa) Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

Slovakien mestá a obce (kommuner)

• Sida 100
•  Original

Bilaga 5

Železnice Slovenskej republiky (det slovakiska järnvägsbolaget) Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond) Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk) Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken / IBRD / IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 7 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJE LAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

• Sida 101
•  Original

Avtal med Guernsey

AVTAL OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE MELLAN GUERNSEY OCH KONUNGARIKET SVERIGE

av följande skäl:

1. I artikel 17 i direktiv 2003/48/EEG ("direktivet") om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") föreskrivs att medlemsstaterna före den 1 januari 2004 skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, vars bestämmelser skall tillämpas från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att "i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Lichtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de enligt artiklarna 11 och 12)".

2. Guernseys förbindelser med EU är fastställda i protokoll 3 till Fördraget om Förenade konungarikets anslutning till Europeiska gemenskapen. I enlighet med protokollet ligger Guernsey utanför EU:s skatteområde.

3. Guernsey noterar att EU-medlemsstaternas yttersta mål är att möjliggöra faktisk beskattning av räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist genom informationsutbyte om räntebetalningar mellan medlemsstaterna, men tre medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien och Luxemburg skall dock under en övergångsperiod inte vara skyldiga att utbyta information utan skall tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv.

4. Den "källskatt" som avses i direktivet skall anges som "särskild källskatt" i Guernseys nationella lagstiftning. I detta avtal skall de båda termerna "källskatt/särskild källskatt" därför ses som synonymer.

5. Guernsey har samtyckt till att tillämpa en särskild källskatt från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att medlemsstaterna har antagit de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och att kraven enligt artikel 17 i direktivet och artikel 17.2 i detta avtal i stort sett har uppfyllts.

6. Guernsey har samtyckt till att tillämpa automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet från och med utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet.

• Sida 102
•  Original

Bilaga 6

7. Guernsey har en lagstiftning som avser företag för kollektiva investeringar och som anses motsvara den EG-lagstiftning som avses i artiklarna 2 och 6 i direktivet. Guernsey och Konungariket Sverige, nedan kallade ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter” om inte annat framgår av sammanhanget, har enats om att ingå följande avtal som endast för de avtalsslutande parterna innehåller skyldigheter och som föreskriver:

a) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige till den behöriga myndigheten på Guernsey på samma sätt som till den behöriga myndigheten i en medlemsstat,

b) Guernsey, under den övergångsperiod som anges i artikel 10 i direktivet, skall tillämpa en särskild källskatt från och med samma dag och på samma villkor som de som anges i artiklarna 11 och 12 i direktivet,

c) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten på Guernsey till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige i enlighet med artikel 13 i direktivet,

d) att den behöriga myndigheten på Guernsey till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige skall överföra 75 % av intäkterna från den särskilda källskatten,

när det gäller räntebetalningar som görs av ett betalningsombud som är etablerat i en avtalsslutande part till en person vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten.

I detta avtal avses med ”behörig myndighet” när det gäller avtalsslutande parterna Finansministern när det gäller Konungariket Sverige och the Administrator of Income Tax när det gäller Guernsey.

Artikel 1 Särskild källskatt som innehålls av betalningsombud

Under den övergångsperiod som avses i artikel 14 i detta avtal, med början vid den tidpunkt som anges i artikel 15, skall särskild källskatt innehållas från de räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal som görs av ett på Guernsey etablerat betalningsombud till den faktiska betalningsmottagare enligt artikel 5 som har hemvist i Konungariket Sverige, med förbehåll för artikel 3 i detta avtal. Den särskilda källskattesatsen skall uppgå till 15 % under de tre första åren av övergångsperioden, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

Artikel 2 Betalningsombudens uppgiftsrapportering

1. När sådana räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal görs av ett betalningsombud etablerat i Konungariket Sverige till den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 som har sitt hemvist på Guernsey, eller om bestämmelserna i artikel 3.1 a i detta avtal är tillämpliga, skall betalningsombudet till sin behöriga myndighet rapportera

a) den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 6 i detta avtal,

b) betalningsombudets namn och adress,

• Sida 103
•  Original

Bilaga 6

c) den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer,

d) information om räntebetalningar enligt artikel 4.1 i detta avtal; varje avtalsslutande part får dock begränsa de uppgifter som det utbetalande organet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och det totala beloppet vid försäljning, inlösen eller återbetalning,

och Konungariket Sverige kommer att följa bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

2. Inom sex månader efter utgången av beskattningsåret skall den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige automatiskt överlämna de upplysningar som avses i punkt 1 a–1 d i denna artikel till den behöriga myndigheten på Guernsey, för samtliga räntebetalningar under året.

Artikel 3 Undantag från förfarandet för den särskilda källskatten

1. Vid uttag av särskild källskatt i enlighet med artikel 1 i detta avtal skall Guernsey föreskriva ett eller båda av följande förfaranden för att de faktiska betalningsmottagarna skall kunna begära att ingen sådan skatt tas ut:

a) Ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 i detta avtal att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 1 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud att rapportera räntebetalningarna till de behöriga myndigheterna i den avtalsslutande part i vilken betalningsombudet är etablerat. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

b) Ett förfarande som innebär att den särskilda källskatten inte tas ut om den faktiska betalningsmottagaren för sitt betalningsombud företer ett intyg som den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist, utfärdat i dennes namn i enlighet med punkt 2.

2. Om den faktiska betalningsmottagaren begär det skall den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där han eller hon har sitt skatterättsliga hemvist utfärda ett intyg som innehåller följande uppgifter:

i) Den faktiska betalningsmottagarens namn, adress och skattenummer eller, om detta saknas, födelsedatum och födelseort.

ii) Betalningsombudets namn och adress. iii) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, värdepapperets identifieringsuppgifter.

Ett sådant intyg skall gälla i högst tre år. Det skall utfärdas till varje faktisk betalningsmottagare som begär det, inom två månader efter en sådan begäran.

3. Om punkt 1 a i denna artikel tillämpas, skall den behöriga myndigheten på Guernsey där betalningsombudet är etablerat lämna de uppgifter som avses i artikel 2.1 i detta avtal till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige som är den faktiska betalningsmottagarens hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter utgången

• Sida 104
•  Original

Bilaga 6

av det beskattningsår som fastställts i den avtalsslutande partens lagstiftning, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

Artikel 4 Bedömningsgrund för innehållande av den särskilda källskatten

1. Ett betalningsombud som är etablerat på Guernsey skall ta ut särskild källskatt i enlighet med artikel 1 enligt följande:

a) är det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 a: på bruttobeloppet av den betalda eller krediterade räntan.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 b eller 8.1 d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i led b eller d i nämnda punkt eller genom en avgift med samma verkan som påförs mottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 c: på det räntebelopp som avses där.

d) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.4: på det räntebelopp som är hänförligt till var och en av de medlemmar i det subjekt som avses i artikel 7.2, vilka uppfyller villkoren i artikel 5.1.

e) När Guernsey utövar sin rätt enligt artikel 8.5: på beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.

2. När det gäller punkt 1 a och 1 b skall den särskilda källskatten dras av i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av de uppgifter han eller hon erhållit, skall det anses att den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis för tidpunkten för förvärvet.

3. Att Guernsey påför den särskilda källskatten skall inte hindra den andra avtalsslutande parten där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist från att beskatta inkomst i enlighet med nationell lagstiftning.

4. Under övergångsperioden får Guernsey föreskriva att en ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt enligt artikel 7.2 skall anses vara betalningsombud i stället för subjektet och skall ta ut den särskilda källskatten på sådan ränta, såvida inte subjektet formellt har godtagit att dess namn och adress samt totalbeloppet på den ränta som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet får meddelas i enlighet med artikel 7.2 sista stycket.

Artikel 5 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 7.1,

• Sida 105
•  Original

Bilaga 6

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Guernsey, eller ett subjekt som avses i artikel 7.2 i detta avtal, och i det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och om vare sig punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig, skall han eller hon vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 6 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. För tillämpningen av detta avtal skall var och en av parterna inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991, när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Guernsey, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på grundval av någon annan giltig handling som den faktiska

• Sida 106
•  Original

Bilaga 6

betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Guernsey.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredjeland, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredjeland där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 7 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta avtal avses med ”betalningsombud” varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en avtalsslutande part och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5 i denna artikel, eller

• Sida 107
•  Original

Bilaga 6

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG eller motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Guernsey.

En ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i den andra avtalsslutande parten och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad meddela subjektets namn och adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid få välja att, när det gäller tillämpningen av detta avtal, bli behandlat som fondföretag eller motsvarande företag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett intyg utfärdas av den avtalsslutande part där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. En avtalsslutande part skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma avtalsslutande part, skall den avtalsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta avtal när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är uteslutna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

Artikel 8 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 7.2 och som delas ut av

i) ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG,

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Guernsey,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3,

• Sida 108
•  Original

Bilaga 6

iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Guernsey.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i led a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG, ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Guernsey,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Guernsey.

De avtalsslutande parterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i punkt 1 d i denna artikel endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i punkt 1 a och 1 b.

2. När det gäller punkt 1 c och 1 d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 7.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Trots vad som sägs i punkt 1 c och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan en avtalsslutande part trots vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 7.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3 och är etablerat på dennes territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar.

• Sida 109
•  Original

Bilaga 6

Om en avtalsslutande part utövar denna rättighet skall detta vara bindande för den andra avtalsslutande parten.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 9 Delning av intäkterna från den särskilda källskatten

1. Guernsey skall behålla 25 % av den särskilda källskatt som dras av enligt detta avtal och överföra de återstående 75 % av intäkten till den andra avtalsslutande parten.

2. Guernsey skall vid uttagandet av den särskilda källskatten i enlighet med artikel 4.4 i detta avtal behålla 25 % av intäkterna och överföra 75 % av intäkterna till Konungariket Sverige i samma proportion som de överföringar som görs enligt punkt 1 i den här artikeln.

3. Överföringarna skall göras i form av en enda betalning per år senast sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställs i Guernseys lagstiftning.

4. Guernsey skall vid uttagandet av den särskilda källskatten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att systemet för intäktsdelning fungerar väl.

Artikel 10 Undanröjande av dubbelbeskattning

1. En avtalsslutande part i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist skall sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den särskilda källskatt som Guernsey tar ut enligt detta avtal undanröjs i enlighet med följande bestämmelse:

i) Om de räntor som en faktisk betalningsmottagare erhållit har belastats med särskild källskatt på Guernsey skall den andra avtalsslutande parten bevilja denne betalningsmottagare ett skatteavdrag motsvarande det uttagna skattebeloppet, i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas i enlighet med den nationella lagstiftningen, skall den andra avtalsslutande parten återbetala det överskjutande särskilda källskattebeloppet till den faktiska betalningsmottagaren.

ii) Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt/särskild källskatt, utöver den särskilda källskatt som avses i artikel 4, och om den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist beviljar avräkning för denna källskatt/särskilda källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt/särskilda källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 1 i tillämpas.

2. Den avtalsslutande parten i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkt 1 med återbetalning av den särskilda källskatt som avses i artikel 1.

• Sida 110
•  Original

Bilaga 6

Artikel 11 Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som avses i artikel 14, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG eller av de ansvariga myndigheterna i ett tredjeland, inte anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a i detta avtal, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare. Om emellertid övergångsperioden skulle fortsätta efter den 31 december 2010 skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast för sådana överlåtbara skuldbrev – som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen, – om ett betalningsombud är etablerat i en avtalsslutande part som tillämpar särskild källskatt och det betalningsombudet betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 8.1 a. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra de avtalsslutande parterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 12 Förfarande för ömsesidig överenskommelse

Om svårigheter eller tveksamheter uppstår mellan parterna om genomförandet eller tolkningen av detta avtal skall de avtalsslutande parterna göra sitt bästa för att lösa dessa frågor genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 13 Sekretess

1. Alla uppgifter som lämnas och mottas av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part skall behandlas konfidentiellt.

2. Utan den andra avtalsslutande partens skriftliga förhandsmedgivande får uppgifter som lämnas till en behörig myndighet i en avtalsslutande part inte användas för andra ändamål än för direkt beskattning.

3. Endast personer eller myndigheter som berörs av direkt beskattning får ta del av de lämnade uppgifterna och dessa får användas av sådana personer eller myndigheter endast för detta ändamål eller för

• Sida 111
•  Original

Bilaga 6

kontrolländamål, inbegripet för avgörande av överklaganden. För dessa ändamål får uppgifterna lämnas ut i samband med offentlig domstolsförhandling eller vid andra rättsliga förfaranden.

4. Om en behörig myndighet i en avtalsslutande part anser att den information som den mottagit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten sannolikt är värdefull för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den överföra den till den senare efter samtycke från den behöriga myndighet som tillhandahöll informationen.

Artikel 14 Övergångsperiod

Vid utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet skall Guernsey upphöra att tillämpa den särskilda källskatt och den intäktsdelning som föreskrivs i detta avtal och istället med avseende på den andra avtalsslutande parten tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet. Om Guernsey under övergångsperioden väljer att tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet skall den inte längre tillämpa källskatt/särskild källskatt och intäktsdelning enligt artikel 9 i detta avtal.

Artikel 15 Ikraftträdande

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 17 träder detta avtal i kraft den 1 januari 2005.

Artikel 16 Avtalets uppsägning och upphörande

1. Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det.

2. En av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten om uppsägningen, vari bör anges de omständigheter som lett fram till denna. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägningen.

Artikel 17 Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att samtliga EU-medlemsstater, Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino samt alla relevanta beroende och associerade territorier i EG-medlemsstaterna var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2. De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före det datum som anges i artikel 15 besluta om villkoret i punkt 1 kommer att uppfyllas med tanke på tidpunkterna för ikraftträdande av de relevanta bestämmelserna i medlemsstaterna, de berörda namngivna tredjeländerna och beroende eller associerade territorier.

• Sida 112
•  Original

Bilaga 6

3. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 kan tillämpningen av detta avtal eller delar av det avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse om de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan, om direktivet upphör att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart omständigheterna som ledde fram till att tillämpningen avbröts inte längre föreligger.

4. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 får en avtalsslutande part avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse av de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan om ett av de tredjeländer eller territorier som anges i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas av det berörda tredjelandet eller territoriet.

Upprättat på svenska och engelska, vilka texter är lika giltiga.

___________

• Sida 113
•  Original

Bilaga 6

BILAGA

Förteckning över närstående rättssubjekt som avses i artikel 11

För tillämpningen av artikel 11 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

SUBJEKT INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien Vlaams Gewest (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen) Deutschsprachige Gemeinschaft (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 114
•  Original

Bilaga 6

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Оργανισµός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Оργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala hetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen gminy (kommuner) powiaty (distrikt) województwa (provinser) związki gmin (kommunalförbund) związki powiatów (distriktsförbund) związki województw (provinsförbund) miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa) Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

Slovakien mestá a obce (kommuner)

• Sida 115
•  Original

Bilaga 6

Železnice Slovenskej republiky (det slovakiska järnvägsbolaget) Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond) Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk) Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken / IBRD / IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 11 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJE LAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

VILLKOR FÖR ÄNDRING AV DEN NUVARANDE BILAGAN:

Förteckningen över närstående rättssubjekt i denna bilaga kan ändras genom ömsesidig överenskommelse.

• Sida 116
•  Original

Avtal med Isle of Man

AVTAL OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE MELLAN ISLE OF MAN OCH KONUNGARIKET SVERIGE

av följande skäl:

1. I artikel 17 i direktiv 2003/48/EEG ("direktivet") om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") föreskrivs att medlemsstaterna före den 1 januari 2004 skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, vars bestämmelser skall tillämpas från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att "i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Lichtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de enligt artiklarna 11 och 12)".

2. Isle of Mans förbindelser med EU är fastställda i protokoll 3 till Fördraget om Förenade konungarikets anslutning till Europeiska gemenskapen. I enlighet med protokollet ligger Isle of Man utanför EU:s skatteområde.

3. Isle of Man noterar att EU-medlemsstaternas yttersta mål är att möjliggöra faktisk beskattning av räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist genom informationsutbyte om räntebetalningar mellan medlemsstaterna, men tre medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien och Luxemburg skall dock under en övergångsperiod inte vara skyldiga att utbyta information utan skall tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv.

4. Den "källskatt" som avses i direktivet skall anges som "särskild källskatt" i Isle of Mans nationella lagstiftning. I detta avtal skall de båda termerna "källskatt/särskild källskatt" därför ses som synonymer.

5. Isle of Man har samtyckt till att tillämpa en särskild källskatt från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att medlemsstaterna har antagit de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och att kraven enligt artikel 17 i direktivet och artikel 17.2 i detta avtal i stort sett har uppfyllts.

6. Isle of Man har samtyckt till att tillämpa automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet från och med utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet.

• Sida 117
•  Original

Bilaga 7

7. Isle of Man har en lagstiftning som avser företag för kollektiva investeringar och som anses motsvara den EG-lagstiftning som avses i artiklarna 2 och 6 i direktivet. Isle of Man och Konungariket Sverige, nedan kallade ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter” om inte annat framgår av sammanhanget, har enats om att ingå följande avtal som endast för de avtalsslutande parterna innehåller skyldigheter och som föreskriver:

a) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige till den behöriga myndigheten på Isle of Man på samma sätt som till den behöriga myndigheten i en medlemsstat,

b) Isle of Man, under den övergångsperiod som anges i artikel 10 i direktivet, skall tillämpa en särskild källskatt från och med samma dag och på samma villkor som de som anges i artiklarna 11 och 12 i direktivet,

c) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten på Isle of Man till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige i enlighet med artikel 13 i direktivet,

d) att den behöriga myndigheten på Isle of Man till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige skall överföra 75 % av intäkterna från den särskilda källskatten,

när det gäller räntebetalningar som görs av ett betalningsombud som är etablerat i en avtalsslutande part till en person vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten.

I detta avtal avses med ”behörig myndighet” när det gäller avtalsslutande parterna Finansministern när det gäller Konungariket Sverige och the Chief Financial Officer of the Treasury or his delegate när det gäller Isle of Man.

Artikel 1 Särskild källskatt som innehålls av betalningsombud

Under den övergångsperiod som avses i artikel 14 i detta avtal, med början vid den tidpunkt som anges i artikel 15, skall särskild källskatt innehållas från de räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal som görs av ett på Isle of Man etablerat betalningsombud till den faktiska betalningsmottagare enligt artikel 5 som har hemvist i Konungariket Sverige, med förbehåll för artikel 3 i detta avtal. Den särskilda källskattesatsen skall uppgå till 15 % under de tre första åren av övergångsperioden, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

Artikel 2 Betalningsombudens uppgiftsrapportering

1. När sådana räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal görs av ett betalningsombud etablerat i Konungariket Sverige till den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 som har sitt hemvist på Isle of Man, eller om bestämmelserna i artikel 3.1 a i detta avtal är tillämpliga, skall betalningsombudet till sin behöriga myndighet rapportera

a) den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 6 i detta avtal,

• Sida 118
•  Original

Bilaga 7

b) betalningsombudets namn och adress,

c) den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer,

d) information om räntebetalningar enligt artikel 4.1 i detta avtal; varje avtalsslutande part får dock begränsa de uppgifter som det utbetalande organet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och det totala beloppet vid försäljning, inlösen eller återbetalning,

och Konungariket Sverige kommer att följa bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

2. Inom sex månader efter utgången av beskattningsåret skall den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige automatiskt överlämna de upplysningar som avses i punkt 1 a–1 d i denna artikel till den behöriga myndigheten på Isle of Man, för samtliga räntebetalningar under året.

Artikel 3 Undantag från förfarandet för den särskilda källskatten

1. Vid uttag av särskild källskatt i enlighet med artikel 1 i detta avtal skall Isle of Man föreskriva ett eller båda av följande förfaranden för att de faktiska betalningsmottagarna skall kunna begära att ingen sådan skatt tas ut:

a) Ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 i detta avtal att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 1 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud att rapportera räntebetalningarna till de behöriga myndigheterna i den avtalsslutande part i vilken betalningsombudet är etablerat. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

b) Ett förfarande som innebär att den särskilda källskatten inte tas ut om den faktiska betalningsmottagaren för sitt betalningsombud företer ett intyg som den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist, utfärdat i dennes namn i enlighet med punkt 2.

2. Om den faktiska betalningsmottagaren begär det skall den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där han eller hon har sitt skatterättsliga hemvist utfärda ett intyg som innehåller följande uppgifter:

i) Den faktiska betalningsmottagarens namn, adress och skattenummer eller, om detta saknas, födelsedatum och födelseort.

ii) Betalningsombudets namn och adress. iii) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, värdepapperets identifieringsuppgifter.

Ett sådant intyg skall gälla i högst tre år. Det skall utfärdas till varje faktisk betalningsmottagare som begär det, inom två månader efter en sådan begäran.

3. Om punkt 1 a i denna artikel tillämpas, skall den behöriga myndigheten på Isle of Man där betalningsombudet är etablerat lämna de uppgifter som avses i artikel 2.1 i detta avtal till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige som är den faktiska betalningsmottagarens hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras

• Sida 119
•  Original

Bilaga 7

automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställts i den avtalsslutande partens lagstiftning, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

Artikel 4 Bedömningsgrund för innehållande av den särskilda källskatten

1. Ett betalningsombud som är etablerat på Isle of Man skall ta ut särskild källskatt i enlighet med artikel 1 enligt följande:

a) är det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 a: på bruttobeloppet av den betalda eller krediterade räntan.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 b eller 8.1 d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i led b eller d i nämnda punkt eller genom en avgift med samma verkan som påförs mottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 c: på det räntebelopp som avses där.

d) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.4: på det räntebelopp som är hänförligt till var och en av de medlemmar i det subjekt som avses i artikel 7.2, vilka uppfyller villkoren i artikel 5.1.

e) När Isle of Man utövar sin rätt enligt artikel 8.5: på beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.

2. När det gäller punkt 1 a och 1 b skall den särskilda källskatten dras av i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av de uppgifter han eller hon erhållit, skall det anses att den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis för tidpunkten för förvärvet.

3. Att Isle of Man påför den särskilda källskatten skall inte hindra den andra avtalsslutande parten där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist från att beskatta inkomst i enlighet med nationell lagstiftning.

4. Under övergångsperioden får Isle of Man föreskriva att en ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt enligt artikel 7.2 skall anses vara betalningsombud i stället för subjektet och skall ta ut den särskilda källskatten på sådan ränta, såvida inte subjektet formellt har godtagit att dess namn och adress samt totalbeloppet på den ränta som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet får meddelas i enlighet med artikel 7.2 sista stycket.

Artikel 5 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

• Sida 120
•  Original

Bilaga 7

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 7.1,

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Isle of Man, eller ett subjekt som avses i artikel 7.2 i detta avtal, och i det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och om vare sig punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig, skall han eller hon vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 6 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. För tillämpningen av detta avtal skall var och en av parterna inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991, när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Isle of Man, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på

• Sida 121
•  Original

Bilaga 7

grundval av någon annan giltig handling som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Isle of Man.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredjeland, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredjeland där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 7 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta avtal avses med ”betalningsombud” varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en avtalsslutande part och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5 i denna artikel, eller

• Sida 122
•  Original

Bilaga 7

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG eller motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Isle of Man.

En ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i den andra avtalsslutande parten och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad meddela subjektets namn och adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid få välja att, när det gäller tillämpningen av detta avtal, bli behandlat som fondföretag eller motsvarande företag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett intyg utfärdas av den avtalsslutande part där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. En avtalsslutande part skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma avtalsslutande part, skall den avtalsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta avtal när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är uteslutna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

Artikel 8 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 7.2 och som delas ut av

i) ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG,

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Isle of Man,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3,

• Sida 123
•  Original

Bilaga 7

iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Isle of Man.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i led a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG, ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Isle of Man,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Isle of Man.

De avtalsslutande parterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i punkt 1 d i denna artikel endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i punkt 1 a och 1 b.

2. När det gäller punkt 1 c och 1 d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 7.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Trots vad som sägs i punkt 1 c och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan en avtalsslutande part trots vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 7.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3 och är etablerat på dennes territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar.

• Sida 124
•  Original

Bilaga 7

Om en avtalsslutande part utövar denna rättighet skall detta vara bindande för den andra avtalsslutande parten.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 9 Delning av intäkterna från den särskilda källskatten

1. Isle of Man skall behålla 25 % av den särskilda källskatt som dras av enligt detta avtal och överföra de återstående 75 % av intäkten till den andra avtalsslutande parten.

2. Isle of Man skall vid uttagandet av den särskilda källskatten i enlighet med artikel 4.4 i detta avtal behålla 25 % av intäkterna och överföra 75 % av intäkterna till Konungariket Sverige i samma proportion som de överföringar som görs enligt punkt 1 i den här artikeln.

3. Överföringarna skall göras i form av en enda betalning per år senast sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställs i Isle of Mans lagstiftning.

4. Isle of Man skall vid uttagandet av den särskilda källskatten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att systemet för intäktsdelning fungerar väl.

Artikel 10 Undanröjande av dubbelbeskattning

1. En avtalsslutande part i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist skall sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den särskilda källskatt som Isle of Man tar ut enligt detta avtal undanröjs i enlighet med följande bestämmelse:

i) Om de räntor som en faktisk betalningsmottagare erhållit har belastats med särskild källskatt på Isle of Man skall den andra avtalsslutande parten bevilja denne betalningsmottagare ett skatteavdrag motsvarande det uttagna skattebeloppet, i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas i enlighet med den nationella lagstiftningen, skall den andra avtalsslutande parten återbetala det överskjutande särskilda källskattebeloppet till den faktiska betalningsmottagaren.

ii) Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt/särskild källskatt, utöver den särskilda källskatt som avses i artikel 4, och om den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist beviljar avräkning för denna källskatt/särskilda källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt/särskilda källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 1 i tillämpas.

• Sida 125
•  Original

Bilaga 7

2. Den avtalsslutande parten i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkt 1 med återbetalning av den särskilda källskatt som avses i artikel 1.

Artikel 11 Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som avses i artikel 14, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG eller av de ansvariga myndigheterna i ett tredjeland, inte anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a i detta avtal, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare. Om emellertid övergångsperioden skulle fortsätta efter den 31 december 2010 skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast för sådana överlåtbara skuldbrev – som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen, – om ett betalningsombud är etablerat i en avtalsslutande part som tillämpar särskild källskatt och det betalningsombudet betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 8.1 a. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra de avtalsslutande parterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 12 Förfarande för ömsesidig överenskommelse

Om svårigheter eller tveksamheter uppstår mellan parterna om genomförandet eller tolkningen av detta avtal skall de avtalsslutande parterna göra sitt bästa för att lösa dessa frågor genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 13 Sekretess

1. Alla uppgifter som lämnas och mottas av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part skall behandlas konfidentiellt.

2. Utan den andra avtalsslutande partens skriftliga förhandsmedgivande får uppgifter som lämnas till en behörig myndighet

• Sida 126
•  Original

Bilaga 7

i en avtalsslutande part inte användas för andra ändamål än för direkt beskattning.

3. Endast personer eller myndigheter som berörs av direkt beskattning får ta del av de lämnade uppgifterna och dessa får användas av sådana personer eller myndigheter endast för detta ändamål eller för kontrolländamål, inbegripet för avgörande av överklaganden. För dessa ändamål får uppgifterna lämnas ut i samband med offentlig domstolsförhandling eller vid andra rättsliga förfaranden.

4. Om en behörig myndighet i en avtalsslutande part anser att den information som den mottagit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten sannolikt är värdefull för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den överföra den till den senare efter samtycke från den behöriga myndighet som tillhandahöll informationen.

Artikel 14 Övergångsperiod

Vid utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet skall Isle of Man upphöra att tillämpa den särskilda källskatt och den intäktsdelning som föreskrivs i detta avtal och istället med avseende på den andra avtalsslutande parten tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet. Om Isle of Man under övergångsperioden väljer att tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet skall den inte längre tillämpa källskatt/särskild källskatt och intäktsdelning enligt artikel 9 i detta avtal.

Artikel 15 Ikraftträdande

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 17 träder detta avtal i kraft den 1 januari 2005.

Artikel 16 Avtalets uppsägning och upphörande

1. Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det.

2. En av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten om uppsägningen, vari bör anges de omständigheter som lett fram till denna. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägningen.

Artikel 17 Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att samtliga EU-medlemsstater, Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino samt alla relevanta beroende och associerade territorier i EG-medlemsstaterna var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

• Sida 127
•  Original

Bilaga 7

2. De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före det datum som anges i artikel 15 besluta om villkoret i punkt 1 kommer att uppfyllas med tanke på tidpunkterna för ikraftträdande av de relevanta bestämmelserna i medlemsstaterna, de berörda namngivna tredjeländerna och beroende eller associerade territorier.

3. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 kan tillämpningen av detta avtal eller delar av det avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse om de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan, om direktivet upphör att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart omständigheterna som ledde fram till att tillämpningen avbröts inte längre föreligger.

4. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 får en avtalsslutande part avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse av de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan om ett av de tredjeländer eller territorier som anges i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas av det berörda tredjelandet eller territoriet.

Upprättat på svenska och engelska, vilka texter är lika giltiga.

___________

• Sida 128
•  Original

Bilaga 7

BILAGA

Förteckning över närstående rättssubjekt som avses i artikel 11

För tillämpningen av artikel 11 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

SUBJEKT INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien Vlaams Gewest (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen) Deutschsprachige Gemeinschaft (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 129
•  Original

Bilaga 7

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Оργανισµός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Оργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala hetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen gminy (kommuner) powiaty (distrikt) województwa (provinser) związki gmin (kommunalförbund) związki powiatów (distriktsförbund) związki województw (provinsförbund) miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa) Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

Slovakien mestá a obce (kommuner)

• Sida 130
•  Original

Bilaga 7

Železnice Slovenskej republiky (det slovakiska järnvägsbolaget) Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond) Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk) Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken / IBRD / IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 11 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJE LAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

VILLKOR FÖR ÄNDRING AV DEN NUVARANDE BILAGAN:

Förteckningen över närstående rättssubjekt i denna bilaga kan ändras genom ömsesidig överenskommelse.

• Sida 131
•  Original

Avtal med Jersey

AVTAL OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE MELLAN JERSEY OCH KONUNGARIKET SVERIGE

av följande skäl:

1. I artikel 17 i direktiv 2003/48/EEG ("direktivet") om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") föreskrivs att medlemsstaterna före den 1 januari 2004 skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, vars bestämmelser skall tillämpas från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att "i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Lichtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de enligt artiklarna 11 och 12)".

2. Jerseys förbindelser med EU är fastställda i protokoll 3 till Fördraget om Förenade konungarikets anslutning till Europeiska gemenskapen. I enlighet med protokollet ligger Jersey utanför EU:s skatteområde.

3. Jersey noterar att EU-medlemsstaternas yttersta mål är att möjliggöra faktisk beskattning av räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist genom informationsutbyte om räntebetalningar mellan medlemsstaterna, men tre medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien och Luxemburg skall dock under en övergångsperiod inte vara skyldiga att utbyta information utan skall tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv.

4. Den "källskatt" som avses i direktivet skall anges som "särskild källskatt" i Jerseys nationella lagstiftning. I detta avtal skall de båda termerna "källskatt/särskild källskatt" därför ses som synonymer.

5. Jersey har samtyckt till att tillämpa en särskild källskatt från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att medlemsstaterna har antagit de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och att kraven enligt artikel 17 i direktivet och artikel 17.2 i detta avtal i stort sett har uppfyllts.

6. Jersey har samtyckt till att tillämpa automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet från och med utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet.

7. Jersey har en lagstiftning som avser företag för kollektiva investeringar och som anses motsvara den EG-lagstiftning som avses i artiklarna 2 och 6 i direktivet.

• Sida 132
•  Original

Bilaga 8

Jersey och Konungariket Sverige, nedan kallade ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter” om inte annat framgår av sammanhanget,

har enats om att ingå följande avtal som endast för de avtalsslutande parterna innehåller skyldigheter och som föreskriver:

a) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige till den behöriga myndigheten på Jersey på samma sätt som till den behöriga myndigheten i en medlemsstat,

b) Jersey, under den övergångsperiod som anges i artikel 10 i direktivet, skall tillämpa en särskild källskatt från och med samma dag och på samma villkor som de som anges i artiklarna 11 och 12 i direktivet,

c) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten på Jersey till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige i enlighet med artikel 13 i direktivet,

d) att den behöriga myndigheten på Jersey till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige skall överföra 75 % av intäkterna från den särskilda källskatten,

när det gäller räntebetalningar som görs av ett betalningsombud som är etablerat i en avtalsslutande part till en person vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten.

I detta avtal avses med ”behörig myndighet” när det gäller avtalsslutande parterna Finansministern när det gäller Konungariket Sverige och the Comptroller of Income Tax när det gäller Jersey.

Artikel 1 Särskild källskatt som innehålls av betalningsombud

Under den övergångsperiod som avses i artikel 14 i detta avtal, med början vid den tidpunkt som anges i artikel 15, skall särskild källskatt innehållas från de räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal som görs av ett på Jersey etablerat betalningsombud till den faktiska betalningsmottagare enligt artikel 5 som har hemvist i Konungariket Sverige, med förbehåll för artikel 3 i detta avtal. Den särskilda källskattesatsen skall uppgå till 15 % under de tre första åren av övergångsperioden, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

Artikel 2 Betalningsombudens uppgiftsrapportering

1. När sådana räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal görs av ett betalningsombud etablerat i Konungariket Sverige till den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 som har sitt hemvist på Jersey, eller om bestämmelserna i artikel 3.1 a i detta avtal är tillämpliga, skall betalningsombudet till sin behöriga myndighet rapportera

a) den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 6 i detta avtal,

b) betalningsombudets namn och adress,

c) den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer,

d) information om räntebetalningar enligt artikel 4.1 i detta avtal; varje avtalsslutande part får dock begränsa de uppgifter som det utbetalande

• Sida 133
•  Original

Bilaga 8

organet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och det totala beloppet vid försäljning, inlösen eller återbetalning,

och Konungariket Sverige kommer att följa bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

2. Inom sex månader efter utgången av beskattningsåret skall den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige automatiskt överlämna de upplysningar som avses i punkt 1 a–1 d i denna artikel till den behöriga myndigheten på Jersey, för samtliga räntebetalningar under året.

Artikel 3 Undantag från förfarandet för den särskilda källskatten

1. Vid uttag av särskild källskatt i enlighet med artikel 1 i detta avtal skall Jersey föreskriva ett eller båda av följande förfaranden för att de faktiska betalningsmottagarna skall kunna begära att ingen sådan skatt tas ut:

a) Ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 i detta avtal att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 1 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud att rapportera räntebetalningarna till de behöriga myndigheterna i den avtalsslutande part i vilken betalningsombudet är etablerat. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

b) Ett förfarande som innebär att den särskilda källskatten inte tas ut om den faktiska betalningsmottagaren för sitt betalningsombud företer ett intyg som den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist, utfärdat i dennes namn i enlighet med punkt 2.

2. Om den faktiska betalningsmottagaren begär det skall den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där han eller hon har sitt skatterättsliga hemvist utfärda ett intyg som innehåller följande uppgifter:

i) Den faktiska betalningsmottagarens namn, adress och skattenummer eller, om detta saknas, födelsedatum och födelseort.

ii) Betalningsombudets namn och adress. iii) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, värdepapperets identifieringsuppgifter.

Ett sådant intyg skall gälla i högst tre år. Det skall utfärdas till varje faktisk betalningsmottagare som begär det, inom två månader efter en sådan begäran.

3. Om punkt 1 a i denna artikel tillämpas, skall den behöriga myndigheten på Jersey där betalningsombudet är etablerat lämna de uppgifter som avses i artikel 2.1 i detta avtal till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige som är den faktiska betalningsmottagarens hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställts i den avtalsslutande partens lagstiftning, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

• Sida 134
•  Original

Bilaga 8

Artikel 4 Bedömningsgrund för innehållande av den särskilda källskatten

1. Ett betalningsombud som är etablerat på Jersey skall ta ut särskild källskatt i enlighet med artikel 1 enligt följande:

a) är det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 a: på bruttobeloppet av den betalda eller krediterade räntan.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 b eller 8.1 d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i led b eller d i nämnda punkt eller genom en avgift med samma verkan som påförs mottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 c: på det räntebelopp som avses där.

d) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.4: på det räntebelopp som är hänförligt till var och en av de medlemmar i det subjekt som avses i artikel 7.2, vilka uppfyller villkoren i artikel 5.1.

e) När Jersey utövar sin rätt enligt artikel 8.5: på beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.

2. När det gäller punkt 1 a och 1 b skall den särskilda källskatten dras av i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av de uppgifter han eller hon erhållit, skall det anses att den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis för tidpunkten för förvärvet.

3. Att Jersey påför den särskilda källskatten skall inte hindra den andra avtalsslutande parten där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist från att beskatta inkomst i enlighet med nationell lagstiftning.

4. Under övergångsperioden får Jersey föreskriva att en ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt enligt artikel 7.2 skall anses vara betalningsombud i stället för subjektet och skall ta ut den särskilda källskatten på sådan ränta, såvida inte subjektet formellt har godtagit att dess namn och adress samt totalbeloppet på den ränta som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet får meddelas i enlighet med artikel 7.2 sista stycket.

Artikel 5 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 7.1,

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller

• Sida 135
•  Original

Bilaga 8

ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jersey, eller ett subjekt som avses i artikel 7.2 i detta avtal, och i det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och om vare sig punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig, skall han eller hon vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 6 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. För tillämpningen av detta avtal skall var och en av parterna inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991, när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Jersey, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på grundval av någon annan giltig handling som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall

• Sida 136
•  Original

Bilaga 8

identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Jersey.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredjeland, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredjeland där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 7 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta avtal avses med ”betalningsombud” varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en avtalsslutande part och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5 i denna artikel, eller

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

• Sida 137
•  Original

Bilaga 8

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG eller motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jersey.

En ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i den andra avtalsslutande parten och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad meddela subjektets namn och adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid få välja att, när det gäller tillämpningen av detta avtal, bli behandlat som fondföretag eller motsvarande företag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett intyg utfärdas av den avtalsslutande part där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. En avtalsslutande part skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma avtalsslutande part, skall den avtalsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta avtal när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är uteslutna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

Artikel 8 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 7.2 och som delas ut av

i) ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG,

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jersey,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Jersey.

• Sida 138
•  Original

Bilaga 8

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i led a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG, ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jersey,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Jersey.

De avtalsslutande parterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i punkt 1 d i denna artikel endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i punkt 1 a och 1 b.

2. När det gäller punkt 1 c och 1 d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 7.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Trots vad som sägs i punkt 1 c och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan en avtalsslutande part trots vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 7.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3 och är etablerat på dennes territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. Om en avtalsslutande part utövar denna rättighet skall detta vara bindande för den andra avtalsslutande parten.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

• Sida 139
•  Original

Bilaga 8

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 9 Delning av intäkterna från den särskilda källskatten

1. Jersey skall behålla 25 % av den särskilda källskatt som dras av enligt detta avtal och överföra de återstående 75 % av intäkten till den andra avtalsslutande parten.

2. Jersey skall vid uttagandet av den särskilda källskatten i enlighet med artikel 4.4 i detta avtal behålla 25 % av intäkterna och överföra 75 % av intäkterna till Konungariket Sverige i samma proportion som de överföringar som görs enligt punkt 1 i den här artikeln.

3. Överföringarna skall göras i form av en enda betalning per år senast sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställs i Jerseys lagstiftning.

4. Jersey skall vid uttagandet av den särskilda källskatten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att systemet för intäktsdelning fungerar väl.

Artikel 10 Undanröjande av dubbelbeskattning

1. En avtalsslutande part i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist skall sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den särskilda källskatt som Jersey tar ut enligt detta avtal undanröjs i enlighet med följande bestämmelse:

i) Om de räntor som en faktisk betalningsmottagare erhållit har belastats med särskild källskatt på Jersey skall den andra avtalsslutande parten bevilja denne betalningsmottagare ett skatteavdrag motsvarande det uttagna skattebeloppet, i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas i enlighet med den nationella lagstiftningen, skall den andra avtalsslutande parten återbetala det överskjutande särskilda källskattebeloppet till den faktiska betalningsmottagaren.

ii) Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt/särskild källskatt, utöver den särskilda källskatt som avses i artikel 4, och om den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist beviljar avräkning för denna källskatt/särskilda källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt/särskilda källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 1 i tillämpas.

2. Den avtalsslutande parten i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkt 1 med återbetalning av den särskilda källskatt som avses i artikel 1.

• Sida 140
•  Original

Bilaga 8

Artikel 11 Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som avses i artikel 14, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG eller av de ansvariga myndigheterna i ett tredjeland, inte anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a i detta avtal, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare. Om emellertid övergångsperioden skulle fortsätta efter den 31 december 2010 skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast för sådana överlåtbara skuldbrev – som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen, – om ett betalningsombud är etablerat i en avtalsslutande part som tillämpar särskild källskatt och det betalningsombudet betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 8.1 a. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra de avtalsslutande parterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 12 Förfarande för ömsesidig överenskommelse

Om svårigheter eller tveksamheter uppstår mellan parterna om genomförandet eller tolkningen av detta avtal skall de avtalsslutande parterna göra sitt bästa för att lösa dessa frågor genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 13 Sekretess

1. Alla uppgifter som lämnas och mottas av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part skall behandlas konfidentiellt.

2. Utan den andra avtalsslutande partens skriftliga förhandsmedgivande får uppgifter som lämnas till en behörig myndighet i en avtalsslutande part inte användas för andra ändamål än för direkt beskattning.

3. Endast personer eller myndigheter som berörs av direkt beskattning får ta del av de lämnade uppgifterna och dessa får användas av sådana personer eller myndigheter endast för detta ändamål eller för

• Sida 141
•  Original

Bilaga 8

kontrolländamål, inbegripet för avgörande av överklaganden. För dessa ändamål får uppgifterna lämnas ut i samband med offentlig domstolsförhandling eller vid andra rättsliga förfaranden.

4. Om en behörig myndighet i en avtalsslutande part anser att den information som den mottagit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten sannolikt är värdefull för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den överföra den till den senare efter samtycke från den behöriga myndighet som tillhandahöll informationen.

Artikel 14 Övergångsperiod

Vid utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet skall Jersey upphöra att tillämpa den särskilda källskatt och den intäktsdelning som föreskrivs i detta avtal och istället med avseende på den andra avtalsslutande parten tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet. Om Jersey under övergångsperioden väljer att tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet skall den inte längre tillämpa källskatt/särskild källskatt och intäktsdelning enligt artikel 9 i detta avtal.

Artikel 15 Ikraftträdande

Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 17 träder detta avtal i kraft den 1 januari 2005.

Artikel 16 Avtalets uppsägning och upphörande

1. Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det.

2. En av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten om uppsägningen, vari bör anges de omständigheter som lett fram till denna. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägningen.

Artikel 17 Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att samtliga EU-medlemsstater, Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino samt alla relevanta beroende och associerade territorier i EG-medlemsstaterna var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2. De avtalsslutande parterna skall i samförstånd minst sex månader före det datum som anges i artikel 15 besluta om villkoret i punkt 1 kommer att uppfyllas med tanke på tidpunkterna för ikraftträdande av de relevanta bestämmelserna i medlemsstaterna, de berörda namngivna tredjeländerna och beroende eller associerade territorier.

• Sida 142
•  Original

Bilaga 8

3. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 kan tillämpningen av detta avtal eller delar av det avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse om de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan, om direktivet upphör att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart omständigheterna som ledde fram till att tillämpningen avbröts inte längre föreligger.

4. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 får en avtalsslutande part avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse av de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan om ett av de tredjeländer eller territorier som anges i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas av det berörda tredjelandet eller territoriet.

Upprättat på svenska och engelska, vilka texter är lika giltiga.

___________

• Sida 143
•  Original

Bilaga 8

BILAGA

Förteckning över närstående rättssubjekt som avses i artikel 11

För tillämpningen av artikel 11 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

SUBJEKT INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien Vlaams Gewest (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen) Deutschsprachige Gemeinschaft (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 144
•  Original

Bilaga 8

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Оργανισµός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Оργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala hetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen gminy (kommuner) powiaty (distrikt) województwa (provinser) związki gmin (kommunalförbund) związki powiatów (distriktsförbund) związki województw (provinsförbund) miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa) Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

Slovakien mestá a obce (kommuner)

• Sida 145
•  Original

Bilaga 8

Železnice Slovenskej republiky (det slovakiska järnvägsbolaget) Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond) Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk) Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken / IBRD / IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 11 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJE LAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

VILLKOR FÖR ÄNDRING AV DEN NUVARANDE BILAGAN:

Förteckningen över närstående rättssubjekt i denna bilaga kan ändras genom ömsesidig överenskommelse.

• Sida 146
•  Original

Avtal med Jungfruöarna

AVTAL OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE MELLAN JUNGFRUÖARNA OCH KONUNGARIKET SVERIGE

av följande skäl:

1. I artikel 17 i direktiv 2003/48/EEG ("direktivet") om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") föreskrivs att medlemsstaterna före den 1 januari 2004 skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, vars bestämmelser skall tillämpas från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att "i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Liechtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de enligt artiklarna 11 och 12)".

2. Jungfruöarna är inte medlem av Europeiska unionen och ligger utanför EU:s skatteområde, men Förenade konungariket har begärt att Jungfruöarnas regering frivilligt tillämpar direktivets bestämmelser.

3. Jungfruöarna noterar att EU-medlemsstaternas yttersta mål är att möjliggöra faktisk beskattning av räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist genom informationsutbyte om räntebetalningar mellan medlemsstaterna, men tre medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien och Luxemburg skall dock under en övergångsperiod inte vara skyldiga att utbyta information utan skall tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv.

4. Jungfruöarna har samtyckt till att tillämpa en särskild källskatt från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att medlemsstaterna har antagit de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, och att kraven enligt artikel 17 i direktivet och artikel 17.2 i detta avtal i stort sett har uppfyllts.

5. Jungfruöarna har samtyckt till att tillämpa automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet från och med utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet.

6. Jungfruöarna har en lagstiftning som avser företag för kollektiva investeringar och som anses motsvara den EG-lagstiftning som avses i artiklarna 2 och 6 i direktivet. Jungfruöarna och Konungariket Sverige, nedan kallade ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter” om inte annat framgår av sammanhanget,

• Sida 147
•  Original

Bilaga 9

har enats om att ingå följande avtal som endast för de avtalsslutande parterna innehåller skyldigheter och som föreskriver:

a) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige till den behöriga myndigheten på Jungfruöarna på samma sätt som till den behöriga myndigheten i en medlemsstat,

b) Jungfruöarna, under den övergångsperiod som anges i artikel 10 i direktivet, skall tillämpa en särskild källskatt från och med samma dag och på samma villkor som de som anges i artiklarna 11 och 12 i direktivet,

c) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten på Jungfruöarna till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige i enlighet med artikel 13 i direktivet,

d) att den behöriga myndigheten på Jungfruöarna till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige skall överföra 75 % av intäkterna från den särskilda källskatten när det gäller räntebetalningar som görs av ett betalningsombud som är etablerat i Jungfruöarna till en person vars hemvist är i Konungariket Sverige.

Artikel 1 Definitioner

I detta avtal används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) behörig myndighet när det gäller de avtalsslutande parterna:

i) När det gäller Jungfruöarna the Financial Secretary. ii) När det gäller Konungariket Sverige den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige enligt artikel 5 i direktivet.

b) Konungariket Sverige: Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion.

c) hemvist i förhållande till en faktisk betalningsmottagare: staten eller territoriet där hans fasta adress är enligt villkoren i artikel 7.3 i detta avtal.

d) UCITS: företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

Artikel 2 Särskild källskatt som innehålls av betalningsombud

Under den övergångsperiod som avses i artikel 15 i detta avtal, med början vid den tidpunkt som anges i artikel 16, skall särskild källskatt innehållas från de räntebetalningar som avses i artikel 9 i detta avtal som görs av ett på Jungfruöarna etablerat betalningsombud till den faktiska betalningsmottagare enligt artikel 6 som har hemvist i Konungariket Sverige, med förbehåll för artikel 4 i detta avtal. Den särskilda källskattesatsen skall uppgå till 15 % under de tre första åren av

• Sida 148
•  Original

Bilaga 9

övergångsperioden, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

Artikel 3 Betalningsombudens uppgiftsrapportering

1. När sådana räntebetalningar som avses i artikel 9 i detta avtal görs av ett betalningsombud etablerat i Konungariket Sverige till den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 6 som har sitt hemvist på Jungfruöarna, eller om bestämmelserna i artikel 5.1 a i detta avtal är tillämpliga, skall betalningsombudet till sin behöriga myndighet rapportera

a) den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 7 i detta avtal,

b) betalningsombudets namn och adress,

c) den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer,

d) information om räntebetalningar enligt artikel 5.1 i detta avtal; varje avtalsslutande part får dock begränsa de uppgifter som det utbetalande organet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och det totala beloppet vid försäljning, inlösen eller återbetalning betald till den faktiska betalningsmottagaren före beskattningsårets slut,

och Konungariket Sverige kommer att följa bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

2. Inom sex månader efter utgången av beskattningsåret skall den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige automatiskt överlämna de upplysningar som avses i punkt 1 a–1 d i denna artikel till den behöriga myndigheten på Jungfruöarna, för samtliga räntebetalningar under året.

Artikel 4 Undantag från förfarandet för den särskilda källskatten

1. Vid uttag av särskild källskatt i enlighet med artikel 2 i detta avtal skall Jungfruöarna föreskriva ett eller båda av följande förfaranden för att de faktiska betalningsmottagarna skall kunna begära att ingen sådan skatt tas ut:

a) Ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 6 i detta avtal att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 2 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud att rapportera räntebetalningarna till de behöriga myndigheterna i den avtalsslutande part i vilken betalningsombudet är etablerat. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

b) Ett förfarande som innebär att den särskilda källskatten inte tas ut om den faktiska betalningsmottagaren för sitt betalningsombud företer ett intyg som den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist, utfärdat i dennes namn i enlighet med punkt 2.

2. Om den faktiska betalningsmottagaren begär det skall den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där han eller hon har sitt

• Sida 149
•  Original

Bilaga 9

skatterättsliga hemvist utfärda ett intyg som innehåller följande uppgifter:

i) Den faktiska betalningsmottagarens namn, adress och skattenummer eller, om detta saknas, födelsedatum och födelseort.

ii) Betalningsombudets namn och adress. iii) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, värdepapperets identifieringsuppgifter.

Ett sådant intyg skall gälla i högst tre år. Det skall utfärdas till varje faktisk betalningsmottagare som begär det, inom två månader efter en sådan begäran, och skall innehålla datumet för begäran liksom datumet för utfärdandet och skall gälla för räntor som utbetalts efter datumet för begäran.

3. Om punkt 1 a i denna artikel tillämpas, skall den behöriga myndigheten på Jungfruöarna där betalningsombudet är etablerat lämna de uppgifter som avses i artikel 3.1 i detta avtal till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige som är den faktiska betalningsmottagarens hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställts i den avtalsslutande partens lagstiftning, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

Artikel 5 Bedömningsgrund för innehållande av den särskilda källskatten

1. Ett betalningsombud som är etablerat på Jungfruöarna skall ta ut särskild källskatt i enlighet med artikel 2 enligt följande:

a) är det gäller räntebetalningar enligt artikel 9.1 a: på beloppet av den betalda eller krediterade räntan.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 9.1 b eller 9.1 d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i led b eller d i nämnda punkt eller genom en avgift med samma verkan som påförs mottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till och som intygats av betalningsombudet till ombudets behöriga myndighet.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 9.1 c: på det räntebelopp som avses där.

d) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 9.4: på det räntebelopp som är hänförligt till var och en av de medlemmar i det subjekt som avses i artikel 8.2, vilka uppfyller villkoren i artikel 6.1.

e) När Jungfruöarna utövar sin rätt enligt artikel 9.5: på beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.

2. När det gäller punkt 1 a och 1 b skall den särskilda källskatten dras av i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av de uppgifter han eller hon erhållit, skall det anses att den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis för tidpunkten för förvärvet.

3. Att Jungfruöarna påför den särskilda källskatten skall inte hindra den andra avtalsslutande parten där den faktiska betalningsmottagaren

• Sida 150
•  Original

Bilaga 9

har sitt skatterättsliga hemvist från att beskatta inkomst i enlighet med nationell lagstiftning.

4. Under övergångsperioden får Jungfruöarna föreskriva att en ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt enligt artikel 8.2 skall anses vara betalningsombud i stället för subjektet och skall ta ut den särskilda källskatten på sådan ränta, såvida inte subjektet formellt har godtagit att dess namn och adress samt totalbeloppet på den ränta som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet får meddelas i enlighet med artikel 8.2 sista stycket.

Artikel 6 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 8.1,

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jungfruöarna, eller ett subjekt som avses i artikel 8.2 i detta avtal, och i det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och om vare sig punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig, skall han eller hon vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 7 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. För tillämpningen av detta avtal skall var och en av parterna inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar

• Sida 151
•  Original

Bilaga 9

beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991, när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Jungfruöarna, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på grundval av någon annan giltig handling som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Jungfruöarna.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredjeland, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredjeland där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den

• Sida 152
•  Original

Bilaga 9

medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 8 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta avtal avses med ”betalningsombud” varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en avtalsslutande part och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5 i denna artikel, eller

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG eller motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jungfruöarna.

En ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i den andra avtalsslutande parten och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad meddela subjektets namn och adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid få välja att, när det gäller tillämpningen av detta avtal, bli behandlat som fondföretag eller motsvarande företag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett intyg utfärdas av den avtalsslutande part där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. En avtalsslutande part skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma avtalsslutande part, skall den avtalsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta avtal när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är uteslutna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

• Sida 153
•  Original

Bilaga 9

Artikel 9 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 8.2 och som delas ut av

i) ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG,

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jungfruöarna,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 8.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Jungfruöarna.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i led a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG, ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Jungfruöarna,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 8.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Jungfruöarna.

De avtalsslutande parterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i punkt 1 d i denna artikel endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i punkt 1 a och 1 b.

2. När det gäller punkt 1 c och 1 d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

• Sida 154
•  Original

Bilaga 9

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 8.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 8.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Trots vad som sägs i punkt 1 c och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan en avtalsslutande part trots vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 8.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 8.3 och är etablerat på dennes territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. Om en avtalsslutande part utövar denna rättighet skall detta vara bindande för den andra avtalsslutande parten.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 10 Delning av intäkterna från den särskilda källskatten

1. Jungfruöarna skall behålla 25 % av den särskilda källskatt som dras av enligt detta avtal och överföra de återstående 75 % av intäkten till den andra avtalsslutande parten.

2. Jungfruöarna skall vid uttagandet av den särskilda källskatten i enlighet med artikel 5.4 i detta avtal behålla 25 % av intäkterna och överföra 75 % av intäkterna till Konungariket Sverige i samma proportion som de överföringar som görs enligt punkt 1 i den här artikeln.

3. Överföringarna skall göras i form av en enda betalning per år senast sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställs i Jungfruöarnas lagstiftning.

4. Jungfruöarna skall vid uttagandet av den särskilda källskatten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att systemet för intäktsdelning fungerar väl.

Artikel 11 Undanröjande av dubbelbeskattning

1. En avtalsslutande part i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist skall sörja för att sådan dubbelbeskattning

• Sida 155
•  Original

Bilaga 9

som kan uppstå till följd av den särskilda källskatt som Jungfruöarna tar ut enligt detta avtal undanröjs i enlighet med följande bestämmelse:

i) Om de räntor som en faktisk betalningsmottagare erhållit har belastats med särskild källskatt på Jungfruöarna skall den andra avtalsslutande parten bevilja denne betalningsmottagare ett skatteavdrag motsvarande det uttagna skattebeloppet, i enlighet med den nationella lagstiftningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas i enlighet med den nationella lagstiftningen, skall den andra avtalsslutande parten återbetala det överskjutande särskilda källskattebeloppet till den faktiska betalningsmottagaren.

ii) Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt/särskild källskatt, utöver den särskilda källskatt som avses i artikel 5, och om den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist beviljar avräkning för denna källskatt/särskilda källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt/särskilda källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 1 i tillämpas.

2. Den avtalsslutande parten i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkt 1 med återbetalning av den särskilda källskatt som avses i artikel 5.

Artikel 12 Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som avses i artikel 15, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG eller av de ansvariga myndigheterna i ett tredjeland, inte anses vara fordringar enligt artikel 9.1 a i detta avtal, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare. Om emellertid övergångsperioden skulle fortsätta efter den 31 december 2010 skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast för sådana överlåtbara skuldbrev

a) som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen,

b) om ett betalningsombud som avses i artikel 8 i detta avtal är etablerat i en avtalsslutande part som tillämpar särskild källskatt och det betalningsombudet betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten.

Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 9.1 a.

Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte

• Sida 156
•  Original

Bilaga 9

omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 9.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra de avtalsslutande parterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 13 Förfarande för ömsesidig överenskommelse

Om svårigheter eller tveksamheter uppstår mellan parterna om genomförandet eller tolkningen av detta avtal skall de avtalsslutande parterna göra sitt bästa för att lösa dessa frågor genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 14 Sekretess

1. Alla uppgifter som lämnas och mottas av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part skall behandlas konfidentiellt.

2. Utan den andra avtalsslutande partens skriftliga förhandsmedgivande får uppgifter som lämnas till en behörig myndighet i en avtalsslutande part inte användas för andra ändamål än för direkt beskattning.

3. Endast personer eller myndigheter som berörs av direkt beskattning får ta del av de lämnade uppgifterna och dessa får användas av sådana personer eller myndigheter endast för detta ändamål eller för kontrolländamål, inbegripet för avgörande av överklaganden. För dessa ändamål får uppgifterna lämnas ut i samband med offentlig domstolsförhandling eller vid andra rättsliga förfaranden.

4. Om en behörig myndighet i en avtalsslutande part anser att den information som den mottagit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten sannolikt är värdefull för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den överföra den till den senare efter samtycke från den behöriga myndighet som tillhandahöll informationen.

Artikel 15 Övergångsperiod

Vid utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet skall Jungfruöarna upphöra att tillämpa den särskilda källskatt och den intäktsdelning som föreskrivs i detta avtal och istället med avseende på den andra avtalsslutande parten tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet. Om Jungfruöarna, oaktat vad som sägs i artikel 4 i detta avtal, under övergångsperioden väljer att tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet skall den inte längre tillämpa källskatt/särskild källskatt och intäktsdelning enligt artikel 10 i detta avtal.

Artikel 16 Ikraftträdande

Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det senaste datumet för regeringarnas skriftliga meddelande till varandra om att de

• Sida 157
•  Original

Bilaga 9

konstitutionella förfaranden som krävs i deras respektive stater har genomförts, och dess bestämmelser får verkan den dag från och med vilken direktivet är tillämpligt enligt artikel 17.2 och 17.3 i direktivet.

Artikel 17 Avtalets uppsägning och upphörande

1. Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det.

2. En av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten om uppsägningen, vari bör anges de omständigheter som lett fram till denna. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägningen.

Artikel 18 Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att samtliga EU-medlemsstater, Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino samt alla relevanta beroende och associerade territorier i EG-medlemsstaterna var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 13 kan tillämpningen av detta avtal eller delar av det avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse om de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan, om direktivet upphör att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart omständigheterna som ledde fram till att tillämpningen avbröts inte längre föreligger.

3. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 13 får en avtalsslutande part avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse av de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan om ett av de tredjeländer eller territorier som anges i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas av det berörda tredjelandet eller territoriet.

• Sida 158
•  Original

Bilaga 9

BILAGA

Förteckning över närstående rättssubjekt som avses i artikel 12

För tillämpningen av artikel 12 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

SUBJEKT INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien Vlaams Gewest (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen) Deutschsprachige Gemeinschaft (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 159
•  Original

Bilaga 9

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Оργανισµός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Оργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala hetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen gminy (kommuner) powiaty (distrikt) województwa (provinser) związki gmin (kommunalförbund) związki powiatów (distriktsförbund) związki województw (provinsförbund) miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa) Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

Slovakien mestá a obce (kommuner)

• Sida 160
•  Original

Bilaga 9

Železnice Slovenskej republiky (det slovakiska järnvägsbolaget) Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond) Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk) Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken / IBRD / IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 12 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJE LAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

• Sida 161
•  Original

Avtal med Montserrat

AVTAL OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE MELLAN MONTSERRAT OCH KONUNGARIKET SVERIGE

av följande skäl:

1. I artikel 17 i direktiv 2003/48/EEG ("direktivet") om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") föreskrivs att medlemsstaterna före den 1 januari 2004 skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, vars bestämmelser skall tillämpas från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att "i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Liechtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de enligt artiklarna 11 och 12)".

2. Montserrats förbindelser med EU är fastställda i avsnitt 4 av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Montserrat ligger utanför EU:s skatteområde.

3. Montserrat noterar att EU-medlemsstaternas yttersta mål är att möjliggöra faktisk beskattning av räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist genom informationsutbyte om räntebetalningar mellan medlemsstaterna, men tre medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien och Luxemburg skall dock under en övergångsperiod inte vara skyldiga att utbyta information utan skall tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv.

4. Montserrat har samtyckt till att tillämpa automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet.

5. Montserrat har en lagstiftning som avser företag för kollektiva investeringar och som anses motsvara den EG-lagstiftning som avses i artiklarna 2 och 6 i direktivet. Montserrat och Konungariket Sverige, nedan kallade ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter” om inte annat framgår av sammanhanget, har enats om att ingå följande avtal som endast för de avtalsslutande parterna innehåller skyldigheter och som föreskriver att information automatiskt skall lämnas mellan de avtalsslutande parterna när det gäller räntebetalningar som görs av ett betalningsombud som är etablerat i en avtalsslutande part till en person vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten. I detta avtal avses med ”behörig myndighet” när det gäller de avtalsslutande parterna den behöriga myndigheten i Konungariket

• Sida 162
•  Original

Bilaga 10

Sverige enligt artikel 5 i direktivet när det gäller Konungariket Sverige och the Inland Revenue Department när det gäller Montserrat.

Artikel 1 Betalningsombudens uppgiftsrapportering

1. När sådana räntebetalningar som avses i artikel 5 i detta avtal görs av ett betalningsombud etablerat i någon av den avtalsslutande parterna till den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 2 som har sitt hemvist i den andra avtalsslutande parten, skall betalningsombudet till sin behöriga myndighet rapportera

a) den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 3 i detta avtal,

b) betalningsombudets namn och adress,

c) den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer,

d) information om räntebetalningar enligt artikel 8.2 i direktivet; varje avtalsslutande part får dock begränsa de uppgifter som det utbetalande organet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och det totala beloppet vid försäljning, inlösen eller återbetalning,

och de avtalsslutande parterna kommer att följa bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

2. Inom sex månader efter utgången av beskattningsåret skall den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige automatiskt överlämna de upplysningar som avses i punkt 1 a–1 d i denna artikel till den behöriga myndigheten på Montserrat, för samtliga räntebetalningar under året.

Artikel 2 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 4.1,

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Montserrat, eller ett subjekt som avses i artikel 4.2 i detta avtal, och i det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och om vare

• Sida 163
•  Original

Bilaga 10

sig punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig, skall han eller hon vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 3 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. För tillämpningen av detta avtal skall var och en av parterna inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991, när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Montserrat, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på grundval av någon annan giltig handling som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets

• Sida 164
•  Original

Bilaga 10

etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Montserrat.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredjeland, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredjeland där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 4 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta avtal avses med ”betalningsombud” varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en avtalsslutande part och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5 i denna artikel, eller

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG eller motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Montserrat.

En ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i den andra avtalsslutande parten och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad meddela subjektets namn och adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid få välja att, när det gäller tillämpningen av detta avtal, bli behandlat som fondföretag eller motsvarande företag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett

• Sida 165
•  Original

Bilaga 10

intyg utfärdas av den avtalsslutande part där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. En avtalsslutande part skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma avtalsslutande part, skall den avtalsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta avtal när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är uteslutna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

Artikel 5 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 4.2 och som delas ut av

i) ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG,

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Montserrat,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Montserrat.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i led a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG, ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Montserrat,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 4.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Montserrat.

• Sida 166
•  Original

Bilaga 10

De avtalsslutande parterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i punkt 1 d i denna artikel endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i punkt 1 a och 1 b.

2. När det gäller punkt 1 c och 1 d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 4.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 4.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Trots vad som sägs i punkt 1 c och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan en avtalsslutande part trots vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 4.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 4.3 och är etablerat på dennes territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. Om en avtalsslutande part utövar denna rättighet skall detta vara bindande för den andra avtalsslutande parten.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 6 Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som avses i artikel 10 i direktivet, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av

• Sida 167
•  Original

Bilaga 10

de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG eller av de ansvariga myndigheterna i ett tredjeland, inte anses vara fordringar enligt artikel 5.1 a i detta avtal, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare.

Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 5.1 a.

Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 5.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra de avtalsslutande parterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Artikel 7 Förfarande för ömsesidig överenskommelse

Om svårigheter eller tveksamheter uppstår mellan parterna om genomförandet eller tolkningen av detta avtal skall de avtalsslutande parterna göra sitt bästa för att lösa dessa frågor genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 8 Sekretess

1. Alla uppgifter som lämnas och mottas av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part skall behandlas konfidentiellt.

2. Utan den andra avtalsslutande partens skriftliga förhandsmedgivande får uppgifter som lämnas till en behörig myndighet i en avtalsslutande part inte användas för andra ändamål än för direkt beskattning.

3. Endast personer eller myndigheter som berörs av direkt beskattning får ta del av de lämnade uppgifterna och dessa får användas av sådana personer eller myndigheter endast för detta ändamål eller för kontrolländamål, inbegripet för avgörande av överklaganden. För dessa ändamål får uppgifterna lämnas ut i samband med offentlig domstolsförhandling eller vid andra rättsliga förfaranden.

4. Om en behörig myndighet i en avtalsslutande part anser att den information som den mottagit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten sannolikt är värdefull för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den överföra den till den senare efter samtycke från den behöriga myndighet som tillhandahöll informationen.

Artikel 9 Ikraftträdande

1. Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det senaste datumet för regeringarnas skriftliga meddelande till varandra om att de

• Sida 168
•  Original

Bilaga 10

konstitutionella förfaranden som krävs i deras respektive stater har genomförts, och dess bestämmelser får verkan den dag från och med vilken direktivet är tillämpligt enligt artikel 17.2 och 17.3 i direktivet.

Artikel 10 Avtalets uppsägning och upphörande

1. Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det.

2. En av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten om uppsägningen, vari bör anges de omständigheter som lett fram till denna. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägningen.

Artikel 11 Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att samtliga EU-medlemsstater, Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino samt alla relevanta beroende och associerade territorier i EG-medlemsstaterna var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 7 kan tillämpningen av detta avtal eller delar av det avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse om de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan, om direktivet upphör att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart omständigheterna som ledde fram till att tillämpningen avbröts inte längre föreligger.

3. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 7 får en avtalsslutande part avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse av de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan om ett av de tredjeländer eller territorier som anges i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas av det berörda tredjelandet eller territoriet.

• Sida 169
•  Original

Bilaga 10

BILAGA

Förteckning över närstående rättssubjekt

För tillämpningen av artikel 6 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

SUBJEKT INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien Vlaams Gewest (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen) Deutschsprachige Gemeinschaft (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 170
•  Original

Bilaga 10

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Оργανισµός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Оργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala hetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen gminy (kommuner) powiaty (distrikt) województwa (provinser) związki gmin (kommunalförbund) związki powiatów (distriktsförbund) związki województw (provinsförbund) miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa) Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

Slovakien mestá a obce (kommuner)

• Sida 171
•  Original

Bilaga 10

Železnice Slovenskej republiky (det slovakiska järnvägsbolaget) Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond) Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk) Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken / IBRD / IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 6 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJE LAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

• Sida 172
•  Original

Avtal med Nederländska Antillerna

AVTAL MELLAN KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA MED AVSEENDE PÅ NEDERLÄNDSKA ANTILLERNA OCH KONUNGARIKET OM AUTOMATISKT UTBYTE AV INFORMATION OM INKOMSTER FRÅN SPARANDE I FORM AV RÄNTEBETALNINGAR

av följande skäl:

1. I artikel 17.2 i direktiv 2003/48/EEG ("direktivet") om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") föreskrivs att medlemsstaterna skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att – Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Liechtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i direktivet i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och – alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de som finns i artiklarna 11 och 12.

2. Nederländska Antillerna ligger utanför EU:s skatteområde men utgör, i den mening som avses i direktivet, ett till EU associerat territorium och är som sådant inte bundet av villkoren i direktivet. Konungariket Nederländerna med avseende på Nederländska Antillerna är emellertid redo att på grundval av ett avtal mellan Nederländska Antillerna och Nederländerna, ingå avtal med EU:s medlemsstater om att från den 1 januari 2005 tillämpa en källskatt på samma villkor som de som finns i artiklarna 11 och 12 i direktivet under den övergångsperiod som anges i artikel 10 i detta och, att efter det att övergångsperioden har löpt ut, tillämpa automatiskt informationsutbyte på samma sätt som fastställs i kapitel II i direktivet.

3. Det i punkt 2 angivna avtalet mellan Nederländska Antillerna och Nederländerna är avhängigt av att samtliga medlemsstater antar de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet samt av att kraven i artikel 17 i direktivet är uppfyllda.

4. Genom detta avtal samtycker Nederländska Antillerna till, om inte annat följer av detta, att tillämpa direktivets bestämmelser i fråga om faktiska betalningsmottagare som har sitt hemvist i Konungariket Sverige och Konungariket Sverige samtycker till att tillämpa direktivet på faktiska betalningsmottagare som har sitt hemvist i Nederländska Antillerna. Regeringen i Konungariket Nederländerna med avseende på Nederländska Antillerna och regeringen i Konungariket Sverige som

• Sida 173
•  Original

Bilaga 11

önskar ingå ett avtal för att göra det möjligt att faktiskt beskatta inkomster från sparande i form av räntebetalningar i en av de avtalsslutande staterna till faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, i enlighet med lagstiftningen i den sistnämnda staten, har i enlighet med direktivet och de avtalsslutande staternas avsikter enligt ovanstående, enats om följande:

Artikel 1 Allmän räckvidd

1. Detta avtal skall tillämpas på räntor som betalats av ett betalningsombud som är etablerat på en av avtalsslutande staternas territorium, i syfte att möjliggöra att inkomster från sparande i form av räntebetalningar som görs i en avtalsslutande stat till förmån för faktiska betalningsmottagare som är fysiska personer med skatterättslig hemvist i den andra avtalsslutande staten, faktiskt beskattas i enlighet med lagstiftningen i den sistnämnda staten.

2. Tillämpningsområdet för detta avtal skall begränsas till beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar för fordringar, med undantag för bland annat de frågor som rör beskattning av pensions- och försäkringsförmåner.

3. När det gäller Konungariket Nederländerna skall detta avtal endast gälla Nederländska Antillerna

Artikel 2 Definitioner

1. I detta avtal används, om något annat inte krävs av sammanhanget, följande beteckningar med de betydelser som här anges

a) avtalsslutande stat och den andra avtalsslutande staten: Konungariket Nederländerna med avseende på Nederländska Antillerna eller Konungariket Sverige, alltefter sammanhanget.

b) Nederländska Antillerna: den del av Konungariket Nederländerna som är beläget i Västindien och består av öarna Bonaire, Curaçao, Saba, Sint Eustatius och den nederländska delen av Sint Maarten.

c) avtalsslutande part: medlemsstat i Europeiska unionen: Konungariket Sverige.

d) direktiv: direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar som utfärdats av Europeiska unionens råd, i den gällande formen vid detta avtals undertecknande.

e) faktisk(a) betalningsmottagare: faktisk(a) betalningsmottagare enligt artikel 2 i direktivet.

f) betalningsombud: betalningsombud enligt artikel 4 i direktivet.

g) behörig myndighet:

i) När det gäller Nederländska Antillerna: finansministern eller dennes företrädare.

ii) När det gäller Konungariket Sverige: den behöriga myndigheten i den staten enligt artikel 5 i direktivet.

h) räntebetalning: räntebetalning enligt artikel 6, med vederbörligt beaktande av artikel 15, i direktivet.

• Sida 174
•  Original

Bilaga 11

i) Alla begrepp som inte definieras på annat sätt i detta avtal skall ha samma betydelse som i direktivet.

2. Ordet "medlemsstater" i de bestämmelser i direktivet till vilka det hänvisas i detta avtal skall läsas som "avtalsslutande stater".

Artikel 3 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

De avtalsslutande staterna skall inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet, när det gäller tillämpningen av artiklarna 4–6, skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i artikel 3.2 och 3.3 i direktivet, varvid när det gäller Nederländska Antillerna i samband med artikel 3.2 a och 3.3 a, den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist skall fastställas på grundval av den information som är tillgänglig för betalningsombudet i kraft av relevanta bestämmelser i Nederländska Antillernas lagar och andra författningar. Eventuella befintliga undantag eller befrielser som på begäran beviljas faktiska betalningsmottagare med hemvist i Konungariket Sverige enligt dessa bestämmelser skall emellertid upphöra att gälla och inga ytterligare undantag eller befrielser av denna art skall beviljas sådana faktiska betalningsmottagare.

Artikel 4 Automatiskt informationsutbyte

1. Den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där betalningsombudet är etablerat skall vidarebefordra de uppgifter som avses i artikel 8 i direktivet till den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten där den faktiska betalningsmottagaren har hemvist.

2. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter beskattningsårets utgång i betalningsombudets avtalsslutande stat och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

3. De avtalsslutande staterna skall genomföra informationsutbytet enligt detta avtal på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i artikel 7 i direktiv 77/799/EEG.

Artikel 5 Övergångsbestämmelser

1. Under den övergångsperiod som avses i artikel 10 i direktivet skall Nederländska Antillerna, när den faktiska betalningsmottagaren har hemvist i Konungariket Sverige och betalningsombudet hemvist i Nederländska Antillerna, ta ut en källskatt på 15 % på räntebetalningar under de första tre åren av övergångsperioden, 20 % för de följande tre åren och 35 % därefter. Under denna period skall Nederländska Antillerna inte vara skyldigt att tillämpa bestämmelserna i artikel 4. Nederländska Antillerna skall dock erhålla information från Konungariket Sverige i enlighet med den artikeln.

2. Betalningsombudet skall ta ut källskatt enligt bestämmelserna i artikel 11.2 och 11.3 i direktivet.

• Sida 175
•  Original

Bilaga 11

3. Även om Nederländska Antillerna tar ut källskatt skall detta inte hindra Konungariket Sverige från att beskatta inkomsterna i enlighet med sin nationella lagstiftning.

4. Under övergångsperioden får Nederländska Antillerna föreskriva att en ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt enligt artikel 4.2 i direktivet som är etablerat i Konungariket Sverige, skall anses vara betalningsombud i stället för subjektet och skall ta ut källskatt på sådan ränta, såvida inte subjektet formellt har godtagit att dess namn och adress samt totalbeloppet på den ränta som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet får meddelas i enlighet med artikel 4.2 sista stycket.

5. Vid övergångsperiodens slut måste Nederländska Antillerna tillämpa bestämmelserna i artikel 4 och skall upphöra att tillämpa källskatt och intäktsdelning enligt artiklarna 5 och 6. Om Nederländska Antillerna väljer att under övergångsperioden tillämpa bestämmelserna i artikel 4 skall Nederländska Antillerna inte längre tillämpa källskatt och intäktsdelning enligt artiklarna 5 och 6.

Artikel 6 Intäktsdelning

1. Nederländska Antillerna skall behålla 25 % av intäkten från den källskatt som avses i artikel 5.1 och överföra 75 % av intäkten till Konungariket Sverige.

2. Om Nederländska Antillerna tar ut källskatt i enlighet med artikel 5.4 skall Nederländska Antillerna behålla 25 % av intäkterna och till Konungariket Sverige överföra 75 % av intäkterna från källskatt som tagits ut på räntebetalningar till de subjekt som avses i artikel 4.2 i direktivet och som är etablerade i Konungariket Sverige.

3. Överföringarna skall göras senast sex månader efter slutet av beskattningsåret i Nederländska Antillerna.

4. Nederländska Antillerna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att detta system för intäktsdelning fungerar väl.

Artikel 7 Undantag från källskatteförfarandet

1. Nederländska Antillerna skall föreskriva ett eller båda av förfarandena i artikel 13.1 i direktivet för att de faktiska betalningsmottagarna skall kunna begära att ingen sådan skatt tas ut.

2. Om den faktiska betalningsmottagaren så begär skall den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där denna har sin skatterättsliga hemvist utfärda ett intyg i enlighet med artikel 13.2 i direktivet.

Artikel 8 Undanröjande av dubbelbeskattning

Konungariket Sverige skall, i enlighet med bestämmelserna i artikel 14.2 och 14.3 i direktivet, sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den källskatt som avses i artikel 5 undanröjs eller återbetala källskatten.

• Sida 176
•  Original

Bilaga 11

Artikel 9 Andra källskatter

Detta avtal skall inte hindra de avtalsslutande staterna från att ta ut andra typer av källskatt än den som avses i artikel 5 i enlighet med sina nationella bestämmelser eller skatteavtal.

Artikel 10 Införlivande

De avtalsslutande staterna skall före den 1 januari 2005 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta avtal.

Artikel 11 Bilaga

Texterna till direktivet och artikel 7 i direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område, utfärdat av Europeiska unionens råd, i deras gällande form vid undertecknandet av detta avtal och till vilka det hänvisas i detta avtal, återges i bilagan till och utgör en integrerad del av detta avtal. Texten till artikel 7 i direktiv 77/799/EEG i bilagan skall ersättas av texten till den berörda artikeln i det reviderade direktiv 77/799/EEG om detta reviderade direktiv träder i kraft före det datum från och med vilket bestämmelserna i detta avtal får verkan.

Artikel 12 Ikraftträdande

Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det senaste datumet för regeringarnas skriftliga meddelande till varandra om att de konstitutionella förfaranden som krävs i deras respektive stater har genomförts, och dess bestämmelser får verkan den dag från och med vilken direktivet är tillämpligt enligt artikel 17.2 och 17.3 i direktivet.

Artikel 13 Upphörande

Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande staterna säger upp det. En av de avtalsslutande staterna kan på diplomatisk väg säga upp avtalet genom anmälan om uppsägning minst sex månader före utgången av ett kalenderår efter det att en treårsperiod, räknat från och med dagen för dess ikraftträdande, har förflutit. I så fall skall avtalet upphöra att gälla för den period som börjar efter slutet av det kalenderår när anmälan om uppsägning gjordes.

Upprättat på svenska, engelska och nederländska, vilka texter är lika giltiga. Vid tolkningstvist skall den engelska texten gälla.

• Sida 177
•  Original

Bilaga 11

BILAGA

Artikel 7 Sekretessbestämmelser

1. All information som en medlemsstat får kännedom om enligt detta direktiv skall hållas hemlig i den staten på samma sätt som information som tagits emot enligt landets egen lagstiftning. Under alla omständigheter får sådan information – göras tillgänglig endast för dem som direkt medverkar i taxeringsarbetet eller den administrativa kontrollen härav, – yppas endast i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskning härav och bara till dem som direkt medverkar i sådana förfaranden; sådan information får dock yppas under offentliga förhandlingar eller i domar, om den medlemsstats behöriga myndighet som tillhandahåller informationen inte reser några invändningar, – under inga förhållanden användas för annat än skatteändamål eller i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskningen härav. Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att den information som avses i första stycket får användas för fastställande av andra avgifter, tullar och skatter som omfattas av artikel 2 i direktiv 76/308/EEG.

2. Punkt 1 skall inte tvinga en medlemsstat vars lagstiftning eller administrativa praxis för landets egna ändamål fastställer snävare begränsningar än de som ingår i bestämmelserna i den punkten att tillhandahålla information, om den mottagande staten inte åtar sig att iaktta dessa snävare begränsningar.

3. Utan hinder av punkt 1 får den medlemsstats behöriga myndigheter som tillhandahåller uppgifterna tillåta att uppgifterna används för andra ändamål i den stat som begär dem, om de enligt lagstiftningen i den upplysande staten under liknande omständigheter skulle få användas i den upplysande staten för liknande ändamål.

4. Då en behörig myndighet i en medlemsstat finner att information som den har tagit emot från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan förväntas vara till nytta för den behöriga myndigheten i en tredje medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till denna senare behöriga myndighet med samtycke av den behöriga myndighet som tillhandahöll den.

• Sida 178
•  Original

Avtal med Turks- och Caicosöarna

AVTAL OM BESKATTNING AV INKOMSTER FRÅN SPARANDE MELLAN TURKS- OCH CAICOSÖARNA OCH KONUNGARIKET SVERIGE

av följande skäl:

1. I artikel 17 i direktiv 2003/48/EEG ("direktivet") om beskattning av inkomster från sparande som utfärdats av Europeiska unionens råd ("rådet") föreskrivs att medlemsstaterna före den 1 januari 2004 skall anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, vars bestämmelser skall tillämpas från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att "i) Schweiziska edsförbundet, Furstendömet Liechtenstein, Republiken San Marino, Furstendömet Monaco och Furstendömet Andorra från och med samma tidpunkt tillämpar bestämmelser likvärdiga med de som finns i detta direktiv i enlighet med de avtal som de ingått med Europeiska gemenskapen, enligt enhälliga beslut av rådet, och ii) alla avtal eller andra arrangemang är klara, i vilka det föreskrivs att alla berörda beroende eller associerade territorier från och med samma tidpunkt tillämpar automatiskt utbyte av information på samma sätt som föreskrivs i kapitel II i detta direktiv, (eller under den övergångsperiod som anges i artikel 10 tillämpar en källskatt på samma villkor som de enligt artiklarna 11 och 12)".

2. Turks- och Caicosöarna noterar att i enlighet med Ekofinrådets slutsatser av den 3 juni 2003 rådet uppmanar kommissionen att, under övergångsperioden som anges i artikel 10 i direktivet, inleda diskussioner med andra viktiga finanscentrum i syfte att förmå dessa jurisdiktioner att vidta åtgärder som motsvarar de som finns i direktivet.

3. Turks- och Caicosöarnas förbindelser med EU är fastställda i avsnitt 4 av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Turks- och Caicosöarna ligger utanför EU:s skatteområde.

4. Turks- och Caicosöarna noterar att EU-medlemsstaternas yttersta mål är att möjliggöra faktisk beskattning av räntebetalningar i den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist genom informationsutbyte om räntebetalningar mellan medlemsstaterna, men tre medlemsstater, nämligen Österrike, Belgien och Luxemburg skall dock under en övergångsperiod inte vara skyldiga att utbyta information utan skall tillämpa en källskatt på de inkomster av sparande som omfattas av detta direktiv.

5. Den "källskatt" som avses i direktivet skall anges som "särskild källskatt" i Turks- och Caicosöarnas nationella lagstiftning. I detta avtal skall de båda termerna "källskatt/särskild källskatt" därför ses som synonymer.

6. Turks- och Caicosöarna har samtyckt till att tillämpa en särskild källskatt enligt avtal ingångna med medlemsstaterna från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att medlemsstaterna har antagit de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att

• Sida 179
•  Original

Bilaga 12

följa detta direktiv, och att kraven enligt artikel 17 i direktivet och artikel 17.2 i detta avtal i stort sett har uppfyllts.

7. Turks- och Caicosöarna har samtyckt till att tillämpa automatiskt informationsutbyte enligt avtal ingångna med medlemsstaterna på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet från och med utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet.

8. Turks- och Caicosöarna har en lagstiftning som avser företag för kollektiva investeringar och som anses motsvara den EG-lagstiftning som avses i artiklarna 2 och 6 i direktivet. Turks- och Caicosöarna och Konungariket Sverige, nedan kallade ”avtalsslutande part” eller ”avtalsslutande parter” om inte annat framgår av sammanhanget, har enats om att ingå följande avtal som endast för de avtalsslutande parterna innehåller skyldigheter och som föreskriver:

a) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige till den behöriga myndigheten på Turks- och Caicosöarna på samma sätt som till den behöriga myndigheten i en medlemsstat,

b) Turks- och Caicosöarna, under den övergångsperiod som anges i artikel 10 i direktivet, skall tillämpa en särskild källskatt från och med samma dag och på samma villkor som de som anges i artiklarna 11 och 12 i direktivet,

c) att information automatiskt skall lämnas från den behöriga myndigheten på Turks- och Caicosöarna till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige i enlighet med artikel 13 i direktivet,

d) att den behöriga myndigheten på Turks- och Caicosöarna till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige skall överföra 75 % av intäkterna från den särskilda källskatten,

när det gäller räntebetalningar som görs av ett betalningsombud som är etablerat i en avtalsslutande part till en person vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten.

I detta avtal avses med ”behörig myndighet” när det gäller de avtalsslutande parterna den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige enligt artikel 5 i direktivet när det gäller Konungariket Sverige och the Financial Services Commission när det gäller Turks- och Caicosöarna.

Artikel 1 Särskild källskatt som innehålls av betalningsombud

Under den övergångsperiod som avses i artikel 14 i detta avtal, med början vid den tidpunkt som anges i artikel 15, skall särskild källskatt innehållas från de räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal som görs av ett på Turks- och Caicosöarna etablerat betalningsombud till den faktiska betalningsmottagare enligt artikel 5 som har hemvist i Konungariket Sverige, med förbehåll för artikel 3 i detta avtal. Den särskilda källskattesatsen skall uppgå till 15 % under de tre första åren av övergångsperioden, 20 % under de tre därpå följande åren och 35 % därefter.

• Sida 180
•  Original

Bilaga 12

Artikel 2 Betalningsombudens uppgiftsrapportering

1. När sådana räntebetalningar som avses i artikel 8 i detta avtal görs av ett betalningsombud etablerat i Konungariket Sverige till den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 som har sitt hemvist på Turks- och Caicosöarna, eller om bestämmelserna i artikel 3.1 a i detta avtal är tillämpliga, skall betalningsombudet till sin behöriga myndighet rapportera

a) den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist, fastställda i enlighet med artikel 6 i detta avtal,

b) betalningsombudets namn och adress,

c) den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, den räntebärande fordrans identifieringsnummer,

d) information om räntebetalningar enligt artikel 4.1 i detta avtal; varje avtalsslutande part får dock begränsa de uppgifter som det utbetalande organet skall lämna om räntebetalningar till det totala beloppet på räntan eller inkomsten och det totala beloppet vid försäljning, inlösen eller återbetalning,

och Konungariket Sverige kommer att följa bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel.

2. Inom sex månader efter utgången av beskattningsåret skall den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige automatiskt överlämna de upplysningar som avses i punkt 1 a–1 d i denna artikel till den behöriga myndigheten på Turks- och Caicosöarna, för samtliga räntebetalningar under året.

Artikel 3 Undantag från förfarandet för den särskilda källskatten

1. Vid uttag av särskild källskatt i enlighet med artikel 1 i detta avtal skall Turks- och Caicosöarna föreskriva ett eller båda av följande förfaranden för att de faktiska betalningsmottagarna skall kunna begära att ingen sådan skatt tas ut:

a) Ett förfarande som gör det möjligt för den faktiska betalningsmottagaren enligt artikel 5 i detta avtal att undvika den särskilda källskatt som avses i artikel 1 genom att uttryckligen bemyndiga sitt betalningsombud att rapportera räntebetalningarna till de behöriga myndigheterna i den avtalsslutande part i vilken betalningsombudet är etablerat. Ett sådant bemyndigande skall gälla betalningsombudets samtliga räntebetalningar till den faktiska betalningsmottagaren.

b) Ett förfarande som innebär att den särskilda källskatten inte tas ut om den faktiska betalningsmottagaren för sitt betalningsombud företer ett intyg som den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist, utfärdat i dennes namn i enlighet med punkt 2.

2. Om den faktiska betalningsmottagaren begär det skall den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där han eller hon har sitt skatterättsliga hemvist utfärda ett intyg som innehåller följande uppgifter:

i) Den faktiska betalningsmottagarens namn, adress och skattenummer eller, om detta saknas, födelsedatum och födelseort.

• Sida 181
•  Original

Bilaga 12

ii) Betalningsombudets namn och adress. iii) Den faktiska betalningsmottagarens kontonummer eller, om sådant saknas, värdepapperets identifieringsuppgifter.

Ett sådant intyg skall gälla i högst tre år. Det skall utfärdas till varje faktisk betalningsmottagare som begär det, inom två månader efter en sådan begäran.

3. Om punkt 1 a i denna artikel tillämpas, skall den behöriga myndigheten på Turks- och Caicosöarna där betalningsombudet är etablerat lämna de uppgifter som avses i artikel 2.1 i detta avtal till den behöriga myndigheten i Konungariket Sverige som är den faktiska betalningsmottagarens hemvist. Uppgifterna skall vidarebefordras automatiskt och minst en gång om året, inom sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställts i den avtalsslutande partens lagstiftning, och avse alla räntebetalningar gjorda under det året.

Artikel 4 Bedömningsgrund för innehållande av den särskilda källskatten

1. Ett betalningsombud som är etablerat på Turks- och Caicosöarna skall ta ut särskild källskatt i enlighet med artikel 1 enligt följande:

a) är det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 a: på bruttobeloppet av den betalda eller krediterade räntan.

b) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 b eller 8.1 d: på det ränte- eller inkomstbelopp som avses i led b eller d i nämnda punkt eller genom en avgift med samma verkan som påförs mottagaren för hela det belopp som intäkten från försäljningen, inlösen eller återbetalningen uppgår till.

c) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.1 c: på det räntebelopp som avses där.

d) När det gäller räntebetalningar enligt artikel 8.4: på det räntebelopp som är hänförligt till var och en av de medlemmar i det subjekt som avses i artikel 7.2, vilka uppfyller villkoren i artikel 5.1.

e) När Turks- och Caicosöarna utövar sin rätt enligt artikel 8.5: på beloppet på den på årsbasis beräknade räntan.

2. När det gäller punkt 1 a och 1 b skall den särskilda källskatten dras av i proportion till den tid som den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran. Om betalningsombudet inte kan fastställa tiden för innehavet på grundval av de uppgifter han eller hon erhållit, skall det anses att den faktiska betalningsmottagaren innehaft fordran så länge som den har existerat, om inte den faktiska betalningsmottagaren lägger fram bevis för tidpunkten för förvärvet.

3. Att Turks- och Caicosöarna påför den särskilda källskatten skall inte hindra den andra avtalsslutande parten där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist från att beskatta inkomst i enlighet med nationell lagstiftning.

4. Under övergångsperioden får Turks- och Caicosöarna föreskriva att en ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt enligt artikel 7.2 skall anses vara betalningsombud i stället för subjektet och skall ta ut den särskilda källskatten på sådan ränta, såvida inte subjektet formellt har godtagit att dess namn och adress samt totalbeloppet på den ränta som betalats till eller vars betalning

• Sida 182
•  Original

Bilaga 12

ombesörjts för subjektet får meddelas i enlighet med artikel 7.2 sista stycket.

Artikel 5 Definition av uttrycket faktisk betalningsmottagare

1. I detta avtal avses med ”faktisk betalningsmottagare” varje fysisk person som tar emot en räntebetalning eller varje fysisk person för vilken en räntebetalning ombesörjs, såvida inte denna person kan lägga fram bevis för att betalningen inte har tagits emot eller ombesörjts för hans eller hennes egen räkning. En fysisk person skall inte anses vara den faktiska betalningsmottagaren om han eller hon

a) agerar som betalningsombud enligt artikel 7.1,

b) handlar på uppdrag av en juridisk person, ett subjekt som beskattas för sin vinst enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG eller ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Turks- och Caicosöarna, eller ett subjekt som avses i artikel 7.2 i detta avtal, och i det senare fallet, uppger subjektets namn och adress till den ekonomiska aktör som gör räntebetalningen och som i sin tur vidarebefordrar dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad,

c) handlar på uppdrag av en annan fysisk person som är den faktiska betalningsmottagaren och för betalningsombudet uppger denna faktiska betalningsmottagares identitet.

2. Om ett betalningsombud innehar uppgifter som tyder på att en fysisk person som mottar en räntebetalning eller för vilken en räntebetalning ombesörjs kanske inte är den faktiska betalningsmottagaren, och om vare sig punkt 1 a eller punkt 1 b är tillämplig, skall han eller hon vidta rimliga åtgärder för att fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet. Om betalningsombudet inte kan fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet skall ombudet betrakta den fysiska personen som den faktiska betalningsmottagaren.

Artikel 6 Den faktiska betalningsmottagarens identitet och hemvist

1. För tillämpningen av detta avtal skall var och en av parterna inom sina respektive territorier anta och säkerställa tillämpningen av de förfaranden som behövs för att betalningsombudet skall kunna fastställa de faktiska betalningsmottagarnas identitet och hemvist. Dessa förfaranden skall uppfylla de miniminormer som anges i punkterna 2 och 3.

2. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan, enligt följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn och adress, med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991, när det gäller Konungariket Sverige,

• Sida 183
•  Original

Bilaga 12

eller motsvarande lagstiftning när det gäller Turks- och Caicosöarna, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens identitet, bestående av namn, adress och i förekommande fall skattenummer som tilldelats av den medlemsstat där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist. Dessa uppgifter skall fastställas på grundval av pass eller officiellt identitetskort som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om adressen inte anges i passet eller på det officiella identitetskortet skall den fastställas på grundval av någon annan giltig handling som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar. Om skattenumret inte anges i passet, på identitetskortet eller i någon annan giltig handling, till exempel hemvistintyg, som den faktiska betalningsmottagaren uppvisar, skall identitetsuppgifterna kompletteras med uppgift om födelsedatum och födelseort, enligt passet eller det officiella identitetskortet.

3. Betalningsombudet skall fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist enligt miniminormer som varierar beroende på när förbindelserna upprättades mellan betalningsombudet och mottagaren av räntan. Den faktiska betalningsmottagarens hemvist skall anses vara det land där han har sin fasta adress, dock med beaktande av följande:

a) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats före den 1 januari 2004 skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist med hjälp av tillgängliga uppgifter, särskilt i enlighet med de föreskrifter som gäller i ombudets etableringsstat och i enlighet med rådets direktiv 91/308/EEG när det gäller Konungariket Sverige, eller motsvarande lagstiftning när det gäller Turks- och Caicosöarna, om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

b) När det gäller avtalsförbindelser som upprättats eller, i avsaknad av avtalsförbindelser, en transaktion som utförts den 1 januari 2004 eller senare skall betalningsombudet fastställa den faktiska betalningsmottagarens hemvist på grundval av den adress som anges i passet eller det officiella identitetskortet eller, vid behov, på grundval av någon annan giltig identitetshandling som den faktiska betalningsmottagaren företer, enligt följande förfarande: för fysiska personer som uppvisar ett pass eller ett officiellt identitetskort utfärdat av en medlemsstat och som förklarar sig ha hemvist i ett tredjeland, skall hemvistet fastställas på grundval av ett hemvistintyg utfärdat av den behöriga myndigheten i det tredjeland där den fysiska personen förklarar sig ha hemvist. Om detta intyg inte företes skall hemvistet anses vara den medlemsstat som har utfärdat passet eller annan officiell identitetshandling.

Artikel 7 Definition av uttrycket betalningsombud

1. I detta avtal avses med ”betalningsombud” varje ekonomisk aktör som betalar ränta eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för

• Sida 184
•  Original

Bilaga 12

den faktiska betalningsmottagaren, oavsett om aktören är gäldenären med avseende på den räntebärande fordran, eller den aktör som av gäldenären eller den faktiska betalningsmottagaren fått i uppdrag att betala räntan eller sörja för att den betalas.

2. Ett subjekt som är etablerat i en avtalsslutande part och till vilket ränta betalas eller för vilket betalning av ränta ombesörjs till förmån för den faktiska betalningsmottagaren, skall också anses vara betalningsombud vid sådan betalning eller vid ombesörjande av sådan betalning. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om den ekonomiska aktören på grundval av officiella giltiga uppgifter som lämnats av subjektet har anledning att förmoda att

a) subjektet är en juridisk person, med undantag för sådana juridiska personer som anges i punkt 5 i denna artikel, eller

b) subjektets vinst beskattas enligt den allmänna ordningen för företagsbeskattning, eller

c) subjektet är ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG eller motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Turks- och Caicosöarna.

En ekonomisk aktör som betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas till, ett subjekt som är etablerat i den andra avtalsslutande parten och som anses vara ett betalningsombud enligt denna punkt skall till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där aktören är etablerad meddela subjektets namn och adress samt det totala räntebeloppet som betalats till eller vars betalning ombesörjts för subjektet; denna myndighet skall vidarebefordra dessa uppgifter till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande part där subjektet är etablerat.

3. Det subjekt som avses i punkt 2 skall emellertid få välja att, när det gäller tillämpningen av detta avtal, bli behandlat som fondföretag eller motsvarande företag enligt punkt 2 c. Om detta alternativ väljs skall ett intyg utfärdas av den avtalsslutande part där subjektet är etablerat och överlämnas av subjektet till den ekonomiska aktören. En avtalsslutande part skall fastställa närmare bestämmelser om denna rätt för subjekt som är etablerade på deras territorium.

4. Om en sådan ekonomisk aktör och ett sådant subjekt som avses i punkt 2 är etablerade i samma avtalsslutande part, skall den avtalsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att subjektet följer bestämmelserna i detta avtal när det agerar i egenskap av betalningsombud.

5. De juridiska personer som är uteslutna från tillämpningen av punkt 2 a är följande:

a) I Finland: avoin yhtiö (Ay) och kommandiittiyhtiö (Ky)/öppet bolag och kommanditbolag.

b) I Sverige: handelsbolag (HB) och kommanditbolag (KB).

Artikel 8 Definition av uttrycket räntebetalning

1. I detta avtal avses med ”räntebetalning” följande:

a) Räntor som betalats till eller krediterats ett konto och som härrör från fordringar av alla slag, med eller utan säkerhet genom inteckning och med eller utan rätt att få del av gäldenärens vinst, särskilt inkomster från statspapper och obligationer eller debentures, inklusive agiobelopp

• Sida 185
•  Original

Bilaga 12

och vinster som är förenade med sådana värdepapper, obligationer eller debentures, men inte räntor från lån mellan fysiska personer som inte agerar inom deras affärsverksamhet. Straffavgifter på grund av sen betalning skall inte anses vara räntebetalningar.

b) Upplupen eller kapitaliserad ränta från försäljning, återbetalning eller inlösen av fordringar som avses i led a.

c) Inkomster som härrör från räntebetalningar antingen direkt eller genom ett subjekt som avses i artikel 7.2 och som delas ut av

i) ett fondföretag som auktoriserats i enlighet med rådets direktiv 85/611/EEG,

ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Turks- och Caicosöarna,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Turks- och Caicosöarna.

d) Inkomster som realiseras vid försäljning, återbetalning eller inlösen av aktier eller andelar i följande företag och subjekt, om de direkt eller indirekt genom andra företag för kollektiva investeringar eller sådana subjekt som avses nedan investerar mer än 40 % av sina tillgångar i fordringar som avses i led a:

i) Fondföretag som auktoriserats i enlighet med direktiv 85/611/EEG, ii) ett motsvarande företag för kollektiva investeringar etablerat på Turks- och Caicosöarna,

iii) subjekt som utnyttjar den rättighet som anges i artikel 7.3, iv) företag för kollektiva investeringar etablerade utanför det territorium på vilket Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är tillämpligt enligt artikel 299 i detta och utanför Turks- och Caicosöarna.

De avtalsslutande parterna har dock rätt att i definitionen av ränta inbegripa sådana inkomster som anges i punkt 1 d i denna artikel endast i den mån dessa inkomster svarar mot inkomster som direkt eller indirekt härrör från räntebetalningar i den mening som avses i punkt 1 a och 1 b.

2. När det gäller punkt 1 c och 1 d skall hela inkomstbeloppet anses vara en räntebetalning om betalningsombudet inte har några uppgifter om hur stor andel av inkomsterna som härrör från räntebetalningar.

3. När det gäller punkt 1 d skall den procentuella andelen anses vara mer än 40 %, om betalningsombudet inte har några uppgifter om den procentuella andel av tillgångarna som investerats i fordringar eller i aktier eller andelar enligt definitionen i det ledet. Om betalningsombudet inte kan avgöra hur stor inkomst den faktiska betalningsmottagaren har haft, skall inkomsten anses vara det belopp som erhållits vid försäljningen, inlösen eller återbetalningen av aktierna eller andelarna.

4. När ränta enligt definitionen i punkt 1 betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt enligt artikel 7.2 och om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3, skall räntan anses vara en räntebetalning gjord av det subjektet.

5. När det gäller punkt 1 b och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att kräva att betalningsombud inom dess territorium beräknar räntan på årsbasis för en period som inte får överstiga ett år och att behandla sådan

• Sida 186
•  Original

Bilaga 12

på årsbasis beräknad ränta som en räntebetalning, även om ingen försäljning, inlösen eller återbetalning sker under den perioden.

6. Trots vad som sägs i punkt 1 c och 1 d skall en avtalsslutande part ha rätt att från definitionen av räntebetalning undanta inkomster enligt de nämnda bestämmelserna som härrör från företag eller subjekt etablerade inom dess territorium, om dessa subjekts investeringar i fordringar enligt punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. På samma sätt kan en avtalsslutande part trots vad som sägs i punkt 4, från definitionen av räntebetalningar i punkt 1 undanta sådana räntor som betalas till eller krediteras ett konto som innehas av ett subjekt som avses i artikel 7.2, om detta subjekt inte utnyttjar den rätt som anges i artikel 7.3 och är etablerat på dennes territorium, när dessa subjekts investeringar i sådana fordringar som avses i punkt 1 a inte överstiger 15 % av deras tillgångar. Om en avtalsslutande part utövar denna rättighet skall detta vara bindande för den andra avtalsslutande parten.

7. Den procentuella andel som avses i punkt 1 d och punkt 3 skall vara 25 % från och med den 1 januari 2011.

8. De procentuella andelar som avses i punkt 1 d och punkt 6 skall fastställas med hänvisning till placeringsinriktningen enligt de berörda företagens eller subjektens fondbestämmelser eller bolagsordning eller, i avsaknad av sådana, efter sammansättningen av de berörda företagens eller subjektens tillgångar.

Artikel 9 Delning av intäkterna från den särskilda källskatten

1. Turks- och Caicosöarna skall behålla 25 % av den särskilda källskatt som dras av enligt detta avtal och överföra de återstående 75 % av intäkten till den andra avtalsslutande parten.

2. Turks- och Caicosöarna skall vid uttagandet av den särskilda källskatten i enlighet med artikel 4.4 i detta avtal behålla 25 % av intäkterna och överföra 75 % av intäkterna till Konungariket Sverige i samma proportion som de överföringar som görs enligt punkt 1 i den här artikeln.

3. Överföringarna skall göras i form av en enda betalning per år senast sex månader efter utgången av det beskattningsår som fastställs i Turks- och Caicosöarnas lagstiftning.

4. Turks- och Caicosöarna skall vid uttagandet av den särskilda källskatten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att systemet för intäktsdelning fungerar väl.

Artikel 10 Undanröjande av dubbelbeskattning

1. En avtalsslutande part i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist skall sörja för att sådan dubbelbeskattning som kan uppstå till följd av den särskilda källskatt som Turks- och Caicosöarna tar ut enligt detta avtal undanröjs i enlighet med följande bestämmelse:

i) Om de räntor som en faktisk betalningsmottagare erhållit har belastats med särskild källskatt på Turks- och Caicosöarna skall den andra avtalsslutande parten bevilja denne betalningsmottagare ett skatteavdrag motsvarande det uttagna skattebeloppet, i enlighet med den

• Sida 187
•  Original

Bilaga 12

nationella lagstiftningen. Om det uttagna skattebeloppet överstiger det skattebelopp som skall betalas i enlighet med den nationella lagstiftningen, skall den andra avtalsslutande parten återbetala det överskjutande särskilda källskattebeloppet till den faktiska betalningsmottagaren.

ii) Om ränta som en faktisk betalningsmottagare erhållit beskattats med någon annan typ av källskatt/särskild källskatt, utöver den särskilda källskatt som avses i artikel 4, och om den avtalsslutande part där den faktiska betalningsmottagaren har sitt skatterättsliga hemvist beviljar avräkning för denna källskatt/särskilda källskatt i enlighet med den nationella lagstiftningen eller enligt dubbelbeskattningsavtal, skall denna källskatt/särskilda källskatt avräknas innan förfarandet enligt punkt 1 i tillämpas.

2. Den avtalsslutande parten i vilken den faktiska betalningsmottagaren har sitt skattemässiga hemvist får ersätta den avräkning som avses i punkt 1 med återbetalning av den särskilda källskatt som avses i artikel 1.

Artikel 11 Övergångsbestämmelser om överlåtbara skuldebrev

1. Under den övergångsperiod som avses i artikel 14, men senast till och med den 31 december 2010, skall inhemska och internationella obligationer och andra överlåtbara skuldebrev som emitterats första gången före den 1 mars 2001 eller för vilka de ursprungliga emissionsprospekten har godkänts före den tidpunkten av de behöriga myndigheterna på det sätt som avses i rådets direktiv 80/390/EEG eller av de ansvariga myndigheterna i ett tredjeland, inte anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a i detta avtal, under förutsättning att inga ytterligare emissioner av sådana överlåtbara skuldebrev görs den 1 mars 2002 eller senare. Om emellertid övergångsperioden skulle fortsätta efter den 31 december 2010 skall bestämmelserna i denna artikel fortsätta att gälla endast för sådana överlåtbara skuldbrev – som innehåller gross up-klausuler eller klausuler för förtida inlösen, – om ett betalningsombud är etablerat i en avtalsslutande part som tillämpar särskild källskatt och det betalningsombudet betalar ränta till, eller sörjer för att ränta betalas direkt till förmån för den faktiska betalningsmottagaren vars hemvist är i den andra avtalsslutande parten. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en regering eller ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal enligt definitionen i bilagan, skall emissionen i sin helhet, inbegripet den ursprungliga emissionen och eventuella ytterligare emissioner, anses vara en fordran enligt artikel 8.1 a. Om ytterligare emissioner görs den 1 mars 2002 eller senare av ovan nämnda överlåtbara skuldebrev som emitterats av en emittent som inte omfattas av andra stycket, skall sådana ytterligare emissioner anses vara fordringar enligt artikel 8.1 a.

2. Denna artikel skall dock inte hindra de avtalsslutande parterna från att beskatta inkomster från sådana överlåtbara skuldebrev som avses i punkt 1 i enlighet med den nationella lagstiftningen.

• Sida 188
•  Original

Bilaga 12

Artikel 12 Förfarande för ömsesidig överenskommelse

Om svårigheter eller tveksamheter uppstår mellan parterna om genomförandet eller tolkningen av detta avtal skall de avtalsslutande parterna göra sitt bästa för att lösa dessa frågor genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 13 Sekretess

1. Alla uppgifter som lämnas och mottas av den behöriga myndigheten i en avtalsslutande part skall behandlas konfidentiellt. Principen om sekretess är viktig för genomförandet och beständigheten av detta avtal.

2. Utan den andra avtalsslutande partens skriftliga förhandsmedgivande får uppgifter som lämnas till en behörig myndighet i en avtalsslutande part inte användas för andra ändamål än för direkt beskattning.

3. Endast personer eller myndigheter som berörs av direkt beskattning får ta del av de lämnade uppgifterna och dessa får användas av sådana personer eller myndigheter endast för detta ändamål eller för kontrolländamål, inbegripet för avgörande av överklaganden. För dessa ändamål får uppgifterna lämnas ut i samband med offentlig domstolsförhandling eller vid andra rättsliga förfaranden.

4. Om en behörig myndighet i en avtalsslutande part anser att den information som den mottagit från den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande parten sannolikt är värdefull för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den överföra den till den senare efter samtycke från den behöriga myndighet som tillhandahöll informationen.

Artikel 14 Övergångsperiod

Vid utgången av den övergångsperiod som anges i artikel 10.2 i direktivet skall Turks- och Caicosöarna upphöra att tillämpa den särskilda källskatt och den intäktsdelning som föreskrivs i detta avtal och istället med avseende på den andra avtalsslutande parten tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet. Om Turks- och Caicosöarna under övergångsperioden väljer att tillämpa bestämmelserna om automatiskt informationsutbyte på det sätt som föreskrivs i kapitel II i direktivet skall den inte längre tillämpa källskatt/särskild källskatt och intäktsdelning enligt artikel 9 i detta avtal.

Artikel 15 Ikraftträdande

1. Detta avtal träder i kraft den trettionde dagen efter det senaste datumet för regeringarnas skriftliga meddelande till varandra om att de konstitutionella förfaranden som krävs i deras respektive stater har genomförts, och dess bestämmelser får verkan den dag från och med vilken direktivet är tillämpligt enligt artikel 17.2 och 17.3 i direktivet.

2. Artikel 2 i detta avtal skall inte gälla i Konungariket Sverige i avsaknad av direkt beskattning på Turks- och Caicosöarna.

• Sida 189
•  Original

Bilaga 12

Artikel 16 Avtalets uppsägning och upphörande

1. Detta avtal gäller till dess att en av de avtalsslutande parterna säger upp det.

2. En av de avtalsslutande parterna får säga upp avtalet genom en skriftlig anmälan till den andra parten om uppsägningen, vari bör anges de omständigheter som lett fram till denna. I så fall skall avtalet upphöra att gälla tolv månader efter uppsägningen.

Artikel 17 Tillämpning och tillfälligt avbrytande av tillämpningen

1. Ett villkor för tillämpningen av detta avtal skall vara att samtliga EU-medlemsstater, Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino samt alla relevanta beroende och associerade territorier i EG-medlemsstaterna var och en antar och genomför bestämmelser som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller detta avtal och som föreskriver samma datum för genomförande.

2. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 kan tillämpningen av detta avtal eller delar av det avbrytas tillfälligt av en avtalsslutande part med omedelbar verkan genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse om de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan, om direktivet upphör att vara tillämpligt antingen tillfälligt eller permanent i enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning eller om en medlemsstat tillfälligt avbryter tillämpningen av sin genomförandelagstiftning. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart omständigheterna som ledde fram till att tillämpningen avbröts inte längre föreligger.

3. Om inte annat följer av tillämpningen av den ömsesidiga överenskommelse som avses i artikel 12 får en avtalsslutande part avbryta tillämpningen av detta avtal genom anmälan till den andra parten, med närmare angivelse av de omständigheter som lett fram till en sådan anmälan om ett av de tredjeländer eller territorier som anges i punkt 1 senare slutar tillämpa de bestämmelser som avses i den punkten. Tillämpningen får avbrytas tidigast två månader efter anmälan. Tillämpningen av avtalet skall återupptas så snart som bestämmelserna åter tillämpas av det berörda tredjelandet eller territoriet.

• Sida 190
•  Original

Bilaga 12

BILAGA

Förteckning över närstående rättssubjekt som avses i artikel 11

För tillämpningen av artikel 11 i detta avtal kommer följande organ att anses vara ”ett närstående rättssubjekt som agerar som myndighet eller vars roll erkänns i ett internationellt avtal”:

SUBJEKT INOM EUROPEISKA UNIONEN:

Belgien Vlaams Gewest (regionen Flandern) Région wallonne (regionen Vallonien) Région bruxelloise/Brussels Gewest (Brysselregionen) Communauté française (den franskspråkiga gemenskapen) Vlaamse Gemeenschap (den flamländska gemenskapen) Deutschsprachige Gemeinschaft (den tyskspråkiga gemenskapen)

Spanien Xunta de Galicia (Galiciens regionala regering och parlament) Junta de Andalucía (Andalusiens regionala regering och parlament) Junta de Extremadura (Extremaduras regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-La Mancha (Castilla-La Manchas regionala regering och parlament)

Junta de Castilla-León (Castilla-Leóns regionala regering och parlament)

Gobierno Foral de Navarra (Navarras regionala regering och parlament)

Govern de les Illes Balears (Balearernas regionala regering och parlament)

Generalitat de Catalunya (Kataloniens regionala regering och parlament)

Generalitat de Valencia (Valencias regionala regering och parlament) Diputación General de Aragón (Aragoniens regionala regering och parlament)

Gobierno de las Islas Canarias (Kanarieöarnas regionala regering och parlament)

Gobierno de Murcia (Murcias regionala regering och parlament) Gobierno de Madrid (Madrids regionala regering och parlament) Gobierno de la Comunidad Autónoma del País Vasco/Euzkadi (Baskiens regionala regering och parlament)

Diputación Foral de Guipúzcoa (Guipúzcoas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Vizcaya/Bizkaia (Vizcayas deputeradeförsamling) Diputación Foral de Alava (Alavas deputeradeförsamling) Ayuntamiento de Madrid (Madrids stad) Ayuntamiento de Barcelona (Barcelona stad) Cabildo Insular de Gran Canaria (Gran Canarias gemensamma kommunstyrelse)

Cabildo Insular de Tenerife (Teneriffas gemensamma kommunstyrelse)

• Sida 191
•  Original

Bilaga 12

Instituto de Crédito Oficial (Statens kreditinstitut) Instituto Catalán de Finanzas (Kataloniens finansinstitut) Instituto Valenciano de Finanzas (Valencias finansinstitut)

Grekland Оργανισµός Тηλεπικοινωνιών Ελλάδος (kontoret för grekisk telekommunikation)

Оργανισµός Σιδηροδρόµων Ελλάδος (grekiska järnvägsnätsorganisationen)

∆ηµόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισµού (allmänna elbolaget)

Frankrike La Caisse d'amortissement de la dette sociale (CADES) (amorteringsinstitutet för det sociala hetssystemets skuldsättning)

L'Agence française de développement (AFD) (franska utvecklingsagenturen)

Réseau Ferré de France (RFF) (franska järnvägsnätet) Caisse Nationale des Autoroutes (CNA) (nationella motorvägskassan) Assistance publique Hôpitaux de Paris (APHP) (Paris socialtjänst och sjukhus)

Charbonnages de France (CDF) (Frankrikes kolgruvor) Entreprise minière et chimique (EMC) (gruvbolag och kemiskt bolag)

Italien Regioner Provinser Kommuner Cassa Depositi e Prestiti (hypoteks- och kreditbank)

Lettland Pašvaldības (lokalförvaltningar)

Polen gminy (kommuner) powiaty (distrikt) województwa (provinser) związki gmin (kommunalförbund) związki powiatów (distriktsförbund) związki województw (provinsförbund) miasto stołeczne Warszawa (huvudstaden Warszawa) Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa (byrån för jordbrukets omstrukturering och modernisering)

Agencja Nieruchomości Rolnych (byrån för jordbruksegendom)

Portugal Região Autónoma da Madeira (den autonoma regionen Madeira) Região Autónoma dos Açores (den autonoma regionen Azorerna) Kommuner

Slovakien mestá a obce (kommuner)

• Sida 192
•  Original

Bilaga 12

Železnice Slovenskej republiky (det slovakiska järnvägsbolaget) Štátny fond cestného hospodárstva (statens vägförvaltningsfond) Slovenské elektrárne (slovakiska kraftverk) Vodohospodárska výstavba (vattenförvaltningsbolaget)

INTERNATIONELLA ORGAN:

Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling Europeiska investeringsbanken Asiatiska utvecklingsbanken Afrikanska utvecklingsbanken Världsbanken / IBRD / IMF Internationella finansieringsbolaget Interamerikanska utvecklingsbanken Europarådets social- och utvecklingsfond Euratom Europeiska gemenskapen Andiska utvecklingsorganisationen (ADC) Eurofima Europeiska kol- och stålgemenskapen Nordiska investeringsbanken Karibiska utvecklingsbanken

Bestämmelserna i artikel 11 påverkar inte tillämpningen av några internationella åtaganden som de avtalsslutande parterna kan ha ingått när det gäller ovan nämnda internationella organ.

ORGAN I TREDJE LAND:

De organ som uppfyller följande kriterier:

1. Organet anses klart och tydligt vara ett offentligt organ i enlighet med nationella kriterier.

2. Ett sådant offentligt organ är en icke-marknadsproducent som förvaltar och finansierar ett antal verksamheter, som huvudsakligen tillhandahåller icke-marknadsförda varor och tjänster, för det allmännas bästa och som faktiskt kontrolleras av en allmän styrelseform.

3. Ett sådant offentligt organ är en stor och regelbunden emittent av skuldebrev.

4. Den berörda staten kan säkerställa att ett sådant offentligt organ inte kommer att verkställa förtida inlösen vid fall av s.k. gross up-klausuler.

• Sida 193
•  Original

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs

1

i fråga om lagen (2001:1227) om

självdeklarationer och kontrolluppgifter

dels att 6 kap. 1 och 6 §§, 8 kap. 1–5 och 8 §§, 9 kap. 1, 2 och 4 §§, 10 kap. 7 och 9 §§, 11 kap. 2 §, 12 kap. 2 §, 14 kap. 9 § och 16 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 11 kap. 1 § skall lyda ”Andelar i privatbostadsföretag och vissa andra bostadsföretag”,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 1 a och 2 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §

Kontrolluppgift skall lämnas om utgiven ersättning och förmån som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst.

Kontrolluppgift skall lämnas om utgiven ersättning och förmån som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst. Kontrolluppgift skall inte lämnas om ersättningen eller förmånen är skattefri av annan anledning än förhållanden hos mottagaren.

6 §

2

I kontrolluppgiften skall följande uppgifter lämnas:

1. värdet av den ersättning eller förmån som har getts ut,

2. den tid ersättningen eller förmånen avser, om den endast avser del av året,

3. antalet dagar med sjöinkomst samt på vilket fartyg och i vilket fartområde tjänstgöringen ägt rum, om uppgiften avser sjöinkomst,

4. om Skatteverket har bestämt värdet av en förmån enligt 9 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483),

5. om ersättningen ges ut på grund av tjänstepensionsförsäkring, samt

6. arbetsställenummer enligt lagen (1984:533) om arbetsställenummer m.m., om sådant har tilldelats.

I de fall då kontrolluppgiften avser en ersättning med ett sådant engångsbelopp på grund av personskada som avses i 11 kap. 38 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall det i kontrolluppgiften anges om engångsbelopp på grund av samma skada har getts ut tidigare samt i så fall med vilket belopp och under vilket utbetalningsår.

I de fall kontrolluppgiften avser

1

EUT L 157, 26.6.2003, s. 38 (Celex 32003L0048).

2

Senaste lydelse 2003:674.

• Sida 194
•  Original

Bilaga 13

ersättning på grund av en pensionsförsäkring som har tagits på annat sätt än i samband med tjänst skall kontrolluppgiften innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen samt om hur äganderätten har övergått och vem som har förfoganderätten till försäkringen.

8 kap.

1 §

Kontrolluppgift skall lämnas om ränteinkomster och fordringsrätter.

Kontrolluppgift skall också lämnas om annan avkastning än kapitalvinst som hänför sig till fordringsrätten och som utgör intäkt i inkomstslaget kapital.

2 §

Kontrolluppgift om ränteinkomster och fordringsrätter skall lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta.

Kontrolluppgift om ränteinkomster eller annan avkastning och fordringsrätter skall lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har tillgodoräknat eller betalat ut avkastningen.

Uppgiftsskyldiga är

1. andra juridiska personer än dödsbon, och

2. fysiska personer, om utbetald eller tillgodoräknad ränta utgör utgift i en näringsverksamhet som en sådan person bedriver.

2. fysiska personer och dödsbon, om utbetald eller tillgodoräknad ränta utgör utgift i en näringsverksamhet som personen eller dödsboet bedriver.

3 §

Kontrolluppgift skall, även om någon ränta inte har tillgodoräknats eller betalats ut, lämnas av

Kontrolluppgift om fordringsrätt skall, även om någon ränta eller annan avkastning inte har tillgodoräknats eller betalats ut, lämnas av

1. den som för avstämningsregister enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument i vilket fordringsrätten är registrerad samt förvaltare som i sådan egenskap är införd i ett avstämningsregister,

2. värdepappersinstitut, när det gäller innehav av fordringsrätt som ligger i depå eller är registrerad på konto som inte avses i 1, och

2. värdepappersinstitut, när det gäller innehav av fordringsrätt som ligger i depå eller är registrerad på konto som inte avses i 1,

3. kreditinstitut, för konton där fordringsrättens belopp uppgår till

• Sida 195
•  Original

Bilaga 13

minst 10 000 kronor, och

3. den som i andra fall än som avses i 1 och 2 för register eller på annat liknande sätt har antecknat den som är innehavare av en fordringsrätt.

4. den som i andra fall än som avses i 1–3 för register eller på annat liknande sätt har antecknat den som är innehavare av en fordringsrätt.

4 §

Kontrolluppgift om ränta och fordringsrätt behöver inte lämnas

2. för ett konto, för vilket det inte finns personnummer och som har öppnats före den 1 januari 1985, om räntan understiger 100 kronor under året eller, om kontot innehas av mer än en person, räntan för var och en av dem understiger 100 kronor,

2. om den sammanlagda räntan på konton i annat fall än som avses i 1 understiger 100 kronor under året för en person, och

2. om den sammanlagda räntan på konton i annat fall än som avses i 1 understiger 100 kronor under året, dock skall kontrolluppgift lämnas om fordringsrätten om fordringsrättens belopp uppgår till minst 10 000 kronor, samt

3. för skogskonto, skogsskadekonto, upphovsmannakonto och pensionssparkonto.

5 §

I kontrolluppgiften skall uppgifter lämnas om tillgodoräknad eller utbetald ränta och fordringsrättens belopp vid årets utgång.

I kontrolluppgiften skall uppgifter lämnas om tillgodoräknad eller utbetald ränta eller annan avkastning än kapitalvinst och fordringsrättens belopp vid årets utgång.

Om den uppgiftsskyldige inte kan ange hur stor del av utbetalt belopp som utgör ränta, skall uppgift om det sammanlagda utbetalda beloppet lämnas i kontrolluppgiften.

8 §

Kontrolluppgift om ränteutgifter och skulder skall lämnas för fysiska personer och dödsbon av den som har mottagit ränta.

Uppgiftsskyldiga är

1. andra juridiska personer än dödsbon, och

2. fysiska personer, om räntan utgör inkomst i en näringsverksamhet som en sådan person bedriver.

2. fysiska personer och dödsbon, om räntan utgör inkomst i en näringsverksamhet som personen eller dödsboet bedriver.

En enskild person som endast har mottagit dröjsmålsränta behöver inte lämna kontrolluppgift.

9 kap.

1 §

Kontrolluppgift skall lämnas om utdelning och ränta på samt innehav av delägarrätter.

Kontrolluppgift skall också lämnas om annan avkastning än

• Sida 196
•  Original

Bilaga 13

kapitalvinst som hänför sig till delägarrätten och som utgör intäkt i inkomstslaget kapital.

2 §

Kontrolluppgift om utdelning eller ränta skall lämnas för sådana fysiska personer och dödsbon som har mottagit eller tillgodoräknats utdelningen eller räntan.

Kontrolluppgift om utdelning, ränta eller annan avkastning skall lämnas för sådana fysiska personer och dödsbon som har mottagit eller tillgodoräknats avkastningen.

4 §

Kontrolluppgiften skall lämnas av

1. den som har betalat ut eller tillgodoräknat utdelningen eller räntan, och

1. den som har betalat ut eller tillgodoräknat utdelningen, räntan eller annan avkastning, och

2. värdepappersinstitut eller andra hos vilka delägarrätter förvaras i depå eller är registrerade på konto, om inte kontrolluppgift skall lämnas enligt 1.

10 kap.

7 §

Kontrolluppgift skall lämnas om

1. avyttring av andra delägarrätter än som avses i 1 § och av fordringsrätter, samt

1. avyttring av andra delägarrätter än som avses i 1 § och av fordringsrätter om inte kontrolluppgift skall lämnas enligt 2,

2. slutförande av options- och terminsaffärer, som inte innebär förvärv eller försäljning av egendom, samt

2. utfärdande av optioner. 3. utfärdande av optioner.

9 §

3

I kontrolluppgiften skall följande uppgifter lämnas:

1. vid avyttringen av delägarrätterna eller fordringsrätterna eller vid utfärdandet av en option, den ersättning som överenskommits efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter,

1. vid avyttringen av delägarrätterna eller fordringsrätterna, slutförandet av options- eller terminsaffären eller utfärdandet av en option, den ersättning som har överenskommits efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter,

2. antalet delägarrätter eller fordringsrätter,

3. deras slag och sort, samt

4. den kontanta ersättningen vid sådana byten av andelar som avses i 48 a kap. 2 § och 49 kap. 2 §inkomstskattelagen (1999:1229).

3

Senaste lydelse 2002:1144.

• Sida 197
•  Original

Bilaga 13

Om ett terminsavtal slutförs genom att den ena parten säljer en tillgång samtidigt som samma part förvärvar en mindre tillgång av samma slag, skall uppgift lämnas om bruttoersättningen vid försäljningen.

Om ett terminsavtal slutförs genom att den ena parten säljer en tillgång samtidigt som samma part förvärvar en mindre tillgång av samma slag, får uppgift lämnas om bruttoersättningen vid försäljningen.

11 kap.

1 a §

Kontrolluppgift skall lämnas om värdet av en medlems eller en delägares andel i en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag som inte uppfyller villkoren i 2 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) för att vara ett privatbostadsföretag men som tillhandahåller bostäder åt sina medlemmar eller delägare i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget, om det till andelen är knuten en sådan bostad. Kontrolluppgift behöver inte lämnas om värdet av andelen inte uppgår till minst 1 000 kronor.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysiska personer och dödsbon som vid årets utgång är medlemmar eller delägare i en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag som avses i första stycket. Kontrolluppgift skall lämnas av en sådan förening och ett sådant bolag.

I kontrolluppgiften skall uppgift lämnas om värdet av andelen.

2 §

Kontrolluppgift skall lämnas om avyttring av en privatbostadsrätt.

Kontrolluppgift skall lämnas om överlåtelse av en privatbostadsrätt.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysiska personer och dödsbon av privatbostadsföretaget.

I kontrolluppgiften skall följande uppgifter lämnas:

1. lägenhetens beteckning,

2. tidpunkten för avyttringen och för överlåtarens förvärv,

2. tidpunkten för överlåtelsen och för överlåtarens förvärv,

3. ersättningen vid avyttringen, 3. ersättningen vid överlåtelsen,

• Sida 198
•  Original

Bilaga 13

4. om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten efter år 1983, ersättningen vid detta förvärv,

5. överlåtarens andel av innestående medel i inre reparationsfond eller liknande fond vid avyttringen och, om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten efter år 1973, vid detta förvärv,

6. om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten efter år 1973, storleken av sådana kapitaltillskott som han enligt 46 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) får räkna in i omkostnadsbeloppet, samt

7. om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten senast år 1973, hans andel av privatbostadsföretagets förmögenhet den 1 januari 1974, beräknad enligt 46 kap. 14 § inkomstskattelagen.

2 a §

Kontrolluppgift skall lämnas om överlåtelse av en medlems eller en delägares andel i en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag som inte uppfyller villkoren i 2 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) för att vara ett privatbostadsföretag men som tillhandahåller bostäder åt sina medlemmar eller delägare i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget, om det till andelen är knuten en sådan bostad.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysiska personer och dödsbon av sådana svenska ekonomiska föreningar eller svenska aktiebolag som avses i första stycket.

I kontrolluppgiften skall uppgift lämnas om

1. bostadens beteckning,

2. tidpunkten för överlåtelsen och för överlåtarens förvärv,

3. ersättningen vid överlåtelse, samt

4. om överlåtaren förvärvade andelen efter år 1983, ersättningen vid detta förvärv.

12 kap.

2 §

Kontrolluppgifter enligt 6 kap. och 8 kap. 1–6 §§ skall även lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga.

Kontrolluppgifter enligt 6 kap., 8 kap. 1–6 §§, 9 och 10 kap. samt 11 kap. 2 och 2 a §§ skall även lämnas för fysiska personer som är begränsat skattskyldiga.

• Sida 199
•  Original

Bilaga 13

I kontrolluppgiften skall, utöver de uppgifter som anges i 6 och 8 kap., uppgift lämnas om mottagarens utländska skatteregistreringsnummer eller motsvarande samt i kontrolluppgift enligt 6 kap. om mottagarens medborgarskap.

I kontrolluppgiften skall, utöver de uppgifter som anges i 6, 8 och 9–11 kap., uppgift lämnas om utländska skatteregistreringsnummer eller motsvarande för dem som kontrolluppgift lämnas om samt i kontrolluppgift enligt 6 kap. om mottagarens medborgarskap.

Uppgift om skatteregistreringsnummer behöver endast lämnas för

1. avtalsförbindelser som har upprättats den 1 januari 2004 eller senare, eller

2. vid avsaknad av avtalsförbindelser, transaktioner som har utförts den 1 januari 2004 eller senare.

14 kap.

9 §

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 6, 8 eller 9 kap. skall till dessa foga ett sammandrag av kontrolluppgifterna.

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift skall även lämna ett sammandrag av kontrolluppgifterna om dessa lämnas på blankett.

16 kap.

3 §

Bestämmelserna i 1 § gäller även för sådana särskilda uppgifter som skall lämnas enligt 5 kap. 1 och 2 §§.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller även för sådana särskilda uppgifter som skall lämnas enligt 5 kap. 1 och 2 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering.

• Sida 200
•  Original

Bilaga 13

Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

14 §

4

Sedan den slutliga skatten har bestämts skall Skatteverket göra en avstämning av skattekontot.

Innan avstämning görs skall Skatteverket

1. från den slutliga skatten göra avdrag för

a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,

b) avdragen A-skatt,

c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra stycket,

d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit obegränsat skattskyldig i Sverige,

f) skatt som avser sådana återbetalningar som skall göras enligt rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar

5

,

2. till den slutliga skatten lägga

a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,

b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket, och

c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

4

Senaste lydelse 2003:664.

5

EUT L 157, 26.6.2003, s. 38 (Celex 32003L0048).

• Sida 201
•  Original

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2005-03-14

Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, justitierådet Torgny Håstad och regeringsrådet Göran Schäder.

Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 2005 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter,

2. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Marie Jönsson och kammarrättsassessorn Fredrik Löfstedt.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 202
•  Original

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 2005

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Pagrotsky, Östros, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Österberg, Orback, Baylan

Föredragande: statsrådet Österberg

Regeringen beslutar proposition 2004/05:113