Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en nedsättning av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift för personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 25 år i syfte att underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden. Nedsättningen innebär att avgifterna, med undantag för ålderspensionsavgiften, halveras, vilket för närvarande motsvarar en nedsättning med 11,11 procentenheter. För andra halvåret 2007 föreslås dock nedsättningen uppgå till 9,71 procentenheter.

En nedsättning med hälften föreslås också för personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 25 år och som betalar egenavgifter och allmän löneavgift, vilket för närvarande motsvarar en nedsättning med 10,26 procentenheter, om inte extra karenstid valts. De avgifter som skall betalas får dock inte understiga ålderspensionsavgiften på 10,21 procent.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2007.

• Sida 2
•  Original

1. Beslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),

2. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

3. lag ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980),

4. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

• Sida 5
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialavgiftslagen (2000:980) dels att 1 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 28 § och 3 kap. 15 a §, samt närmast före 2 kap. 28 § och 3 kap. 15 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

TPF

1

FPT

I denna lag finns bestämmelser om avgifter för finansiering av systemen för social trygghet (socialavgifter).

Bestämmelser om avgifter för finansiering av ålderspensioneringen finns även i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift.

Bestämmelser om fördelning av socialavgifter finns i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter. Bestämmelser om särskilda avdrag från socialavgifterna finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980).

Bestämmelser om fördelning av socialavgifter finns i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter. Bestämmelser om särskilda avdrag från socialavgifterna finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980).

2 kap.

U

Avgifter för personer som har fyllt 18 men inte 25 år

U

28 §

TPF

2

FPT

På ersättning till personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 25 år skall hela ålderspensionsavgiften men bara hälften av de övriga arbetsgivaravgifterna

TP

1

PT

Senaste lydelse 2006:1345.

TP

2

PT

Tidigare 2 kap. 28 § upphävd genom 2006:1345.

• Sida 6
•  Original

betalas. Procenttalet för avgifterna skall efter halveringen anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort.

3 kap.

U

Avgifter för personer som har fyllt 18 men inte 25 år

U

15 a §

Den som vid ingången av året före taxeringsåret har fyllt 18 men inte 25 år skall betala hela ålderspensionsavgiften men bara hälften av de övriga egenavgifterna. Procenttalet för avgifterna skall efter halveringen anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort.

U

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 28 § tillämpas på ersättning som betalas ut efter den 30 juni 2007.

3. De nya bestämmelserna i 3 kap. 15 a § tillämpas på inkomst som uppbärs efter den 30 juni 2007. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 30 juni 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

• Sida 7
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1920) om allmän löneavgift

dels att 3 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

TPF

1

FPT

Allmän löneavgift tas ut med 4,4 procent av underlaget och tillfaller staten.

Allmän löneavgift tas ut med 4,40 procent av underlaget och tillfaller staten.

För dem som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 25 år tas löneavgiften ut med halva procenttalet och anges med två decimaler så att övriga decimaler faller bort.

6 §

Bestämmelser om särskilda avdrag från den allmänna löneavgiften finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980).

U

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

2. De nya bestämmelserna i 3 § tillämpas på lön eller annan ersättning enligt 1 § som betalas ut efter den 30 juni 2007. På lön eller annan ersättning som betalas ut under perioden den 1 juli 2007 till och med den 31 december 2007 skall dock procenttalet enligt 3 § andra stycket vara 3,60 i stället för 2,20.

3. De nya bestämmelserna i 3 § tillämpas också på inkomst enligt 2 § som uppbärs efter den 30 juni 2007. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet skall, om den avgiftsskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 30 juni 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

TP

1

PT

Senaste lydelse 2005:828.

• Sida 8
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980)

TPF

1

FPT

dels att rubriken till lagen samt 1, 2 och 5–6 a §§ skall ha följande lydelse,

dels att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1348) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980)

Lag om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980)

1 §

TPF

2

FPT

I denna lag finns bestämmelser om stöd till näringslivet och viss ideell verksamhet i det stödområde som anges i bilagan till lagen i form av särskilda avdrag vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980).

I denna lag finns bestämmelser om stöd till näringslivet och viss ideell verksamhet i det stödområde som anges i bilagan till lagen i form av särskilda avdrag vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980).

2 §

TPF

3

FPT

Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna skall ett särskilt avdrag göras, om den avgiftsskyldige har utgett avgiftspliktig ersättning för arbete utfört i näringsverksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet eller för arbete i annan verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller en stiftelse, vid en sådan plats i stödområdet som motsvarar ett fast driftställe. Med avgiftspliktig ersättning skall vid tillämpning av denna lag inte avses sådan ersättning på vilken endast ålderspensionsavgift skall betalas enligt 2 kap. 27 § socialavgiftslagen

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivaravgifterna skall ett särskilt avdrag göras, om den avgiftsskyldige har utgett avgiftspliktig ersättning för arbete utfört i näringsverksamhet vid ett fast driftställe i stödområdet eller för arbete i annan verksamhet som bedrivs av en ideell förening eller en stiftelse, vid en sådan plats i stödområdet som motsvarar ett fast driftställe. Med avgiftspliktig ersättning skall vid tillämpning av denna lag inte avses sådan ersättning på vilken endast ålderspensionsavgift skall betalas enligt

TP

1

PT

Senaste lydelse av lagens rubrik 2006:1348.

TP

2

PT

Senaste lydelse 2006:1348.

TP

3

PT

Senaste lydelse 2006:1348.

• Sida 9
•  Original

(2000:980).

Vid beräkning av egenavgifterna skall ett särskilt avdrag göras, om avgiftspliktig inkomst av näringsverksamhet från ett fast driftställe i stödområdet ingår i avgiftsunderlaget. Detta gäller dock inte den som enligt 3 kap.15 och 16 §§socialavgiftslagen endast skall betala ålderspensionsavgift.

2 kap. 27 § socialavgiftslagen (2000:980).

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och egenavgifterna skall ett särskilt avdrag göras, om avgiftspliktig inkomst av näringsverksamhet från ett fast driftställe i stödområdet ingår i avgiftsunderlaget. Detta gäller dock inte den som enligt 3 kap.15 och 16 §§socialavgiftslagen endast skall betala ålderspensionsavgift.

5 §

TPF

4

FPT

Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna skall avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 7 100 kronor.

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och arbetsgivaravgifterna skall från summan av dessa avgifter avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 7 100 kronor. Avdraget skall i första hand göras från den allmänna löneavgiften.

I avgiftsunderlaget för beräkning av avdraget enligt första stycket skall endast ingå sådan avgiftspliktig ersättning som avses i 2 § första stycket.

Om flera avgiftsskyldiga ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätten enligt första stycket anses som en avgiftsskyldig. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.

6 §

TPF

5

FPT

Vid beräkning av egenavgifterna skall avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 18 000 kronor.

Vid beräkning av den allmänna löneavgiften och egenavgifterna skall från summan av dessa avgifter avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 18 000 kronor per år. Avdraget skall i första hand göras från den allmänna löneavgiften. När avdraget görs från egenavgifterna får det inte medföra att egenavgifterna understiger ålderspensionsavgiften enligt 3 kap. 13 § socialavgiftslagen (2000:980).

I avgiftsunderlaget för beräkning av avdraget enligt första stycket skall endast ingå avgiftspliktig inkomst från ett fast driftställe i stödområdet.

Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag, får det

Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag, får det

TP

4

PT

Senaste lydelse 2006:1348.

TP

5

PT

Senaste lydelse 2006:1348.

• Sida 10
•  Original

sammanlagda avdraget från de allmänna löneavgifter och de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget för samtliga delägare i bolaget inte överstiga 85 200 kronor per år. Avdraget skall fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem.

sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget för samtliga delägare i bolaget inte överstiga 85 200 kronor per år. Avdraget skall fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem.

6 a §

TPF

6

FPT

Om den avgiftsskyldige under året har gjort avdrag både från arbetsgivaravgifter enligt 5 § och från egenavgifter enligt 6 §, får avdragen sammanlagt inte överstiga 85 200 kronor per år.

Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag och bolaget under året har gjort avdrag från arbetsgivaravgifter, får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från samtliga delägare i bolaget tillsammans med avdraget från arbetsgivaravgifterna inte överstiga 85 200 kronor per år.

Om den avgiftsskyldige under året har gjort avdrag från avgifter enligt både 5 och 6 §§, får avdragen sammanlagt inte överstiga 85 200 kronor per år.

Om den avgiftsskyldige är delägare i ett handelsbolag och bolaget under året har gjort avdrag från avgifter enligt 5 §, får det sammanlagda avdraget från de avgifter enligt 6 § som är hänförliga till inkomsten från samtliga delägare i bolaget tillsammans med avdraget från avgifterna enligt 5 § inte överstiga 85 200 kronor per år.

U

1. Denna lag

TPF

7

FPT

träder i kraft den 1 januari 2007.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

3. I fråga om ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs under år 2007 tillämpas bestämmelserna i 5 och 6 §§ i sina äldre lydelser med iakttagande av övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1345) om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).

3. I fråga om ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs under år 2007 tillämpas bestämmelserna i 5 och 6 §§ i sina äldre lydelser med iakttagande av övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1345) om ändring i socialavgiftslagen (2000:980). Vid tillämpningen av bestämmelserna i 5 och 6 §§ skall den allmänna löneavgiften också ingå i avgiftsberäkningen på så sätt att avdraget görs från summan av avgif-

TP

6

PT

Senaste lydelse 2006:1348.

TP

7

PT

2006:1348.

• Sida 11
•  Original

terna. Avdraget skall i första hand göras från den allmänna löneavgiften. När avdraget görs från egenavgifterna får det inte medföra att egenavgifterna understiger ålderspensionsavgiften enligt 3 kap. 13 § socialavgiftslagen.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

U

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

2. Bestämmelserna i 1 och 2 §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1348) om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) tillämpas på ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs efter den 30 juni 2007.

3. Bestämmelserna i 5–6 a §§ i sina nya lydelser tillämpas första gången på ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs under år 2008.

• Sida 12
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 11 och 13 §§ lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

TPF

1

FPT

Influtna arbetsgivaravgifter skall fördelas mellan avgiftsändamålen enligt beskattningsbeslut som följer av 11 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Avdrag som görs enligt 5 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) skall i första hand avse arbetsmarknadsavgiften och därefter sjukförsäkringsavgiften och föräldraförsäkringsavgiften.

Influtna arbetsgivaravgifter skall fördelas mellan avgiftsändamålen enligt beskattningsbeslut som följer av 11 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Avdrag som görs enligt 5 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) skall i första hand avse arbetsmarknadsavgiften och därefter sjukförsäkringsavgiften, föräldraförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften och efterlevandepensionsavgiften.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som betalas ut till arbetsgivare.

Föreskrifter om fördelningen får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

13 §

TPF

2

FPT

Avdrag enligt 6 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) skall i första hand avse arbetsmarknadsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkringsavgiften, föräldraförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften och efterlevandepensionsavgiften.

Avdrag enligt 6 § lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och socialavgiftslagen (2000:980) skall i första hand avse arbetsmarknadsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkringsavgiften, föräldraförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften och efterlevandepensionsavgiften.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

TP

1

PT

Senaste lydelse 2006:1346.

TP

2

PT

Senaste lydelse 2006:1346.

• Sida 13
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

I budgetpropositionen för 2007 aviserades att regeringen senare under riksmötet avsåg att återkomma med förslag till regler för nedsättning av socialavgifter för personer som vid årets ingång fyllt 19 men inte 25 år (prop. 2006/07:1, volym 1, avsnitt 5.3.2, s. 143 f.). Den aviserade nedsättningen bedömdes kunna avse hälften av den del av socialavgifterna som inte avser ålderspensionsavgiften och omfatta såväl arbetsgivaravgifter och egenavgifter som allmän löneavgift. Regeringen uttalade att den närmare utformningen av förslagen behövde beredas ytterligare bland annat på grund av att flera former av nedsättning av socialavgifter som kumuleras kan medföra att ålderspensionsavgiften påverkas. Regeringen bedömde med hänsyn härtill och till att differentierade avgifter medför att åtgärder måste vidtas med avseende på administrationen av avgifterna såväl hos Skatteverket som hos arbetsgivare och näringsidkare, att förslagen skulle kunna träda i kraft och tillämpas först från och med den 1 juli 2007.

Inom Finansdepartementet har därefter under hösten 2006 utarbetats en promemoria innehållande förslag med den innebörd som regeringen beskrivit i budgetpropositionen. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2006/7310).

I propositionen behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 februari 2007 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

I förhållande till lagrådsremissens förslag har gjorts vissa redaktionella och språkliga förändringar i lagförslagen.

4. Bakgrund

4.1. Ungdomsarbetslöshet

Ungdomsarbetslösheten ökade kraftigt mellan åren 2001 och 2006. Den öppna arbetslösheten bland ungdomar mellan 16 och 24 år ökade under den här perioden från drygt 38 000 till ca 71 000 individer i genomsnitt per månad enligt Statistiska Centralbyråns (SCB:s) arbetskraftsundersökning. Arbetslösa ungdomars andel av arbetskraften ökade från ca 8 procent till 13,7 procent under samma period.

Därutöver deltog många ungdomar i något arbetsmarknadspolitiskt program. Mellan åren 2001 och 2006 ökade antalet programdeltagare i åldern 18 till 24 år från knappt 17 000 till drygt 23 000. Därmed har den totala ungdomsarbetslösheten ökat från 55 000 till 94 000 ungdomar mellan år 2001 och 2006.

• Sida 14
•  Original

Under 2006 har visserligen arbetsmarknadsläget för ungdomar förbättrats men fortfarande står många ungdomar utanför arbetsmarknaden.

Utmärkande för ungdomsarbetslösheten är framför allt konjunkturkänsligheten som hänger samman med att ungdomarna i mindre utsträckning har fasta arbeten. Det är inte ovanligt att ungdomar provar på olika arbeten och har tillfälliga anställningar. Framför allt har antalet ungdomar med timanställningar ökat kraftigt. En del av dessa kvarstår i arbetsförmedlingens register eftersom de önskar utökad arbetstid.

Att ungdomar ofta har tillfälliga arbeten, feriearbeten eller timanställningar leder till större säsongvariationer i arbetslöshetstalen jämfört med övriga åldersgrupper. Ungdomsarbetslösheten kan därför variera kraftigt mellan olika månader.

Ungdomars inträde på arbetsmarknaden har avsevärt fördröjts under de senaste decennierna. En viktig förklaring till detta är den stora utbildningsexpansion som ägde rum på 1990-talet och som ledde till en permanent minskning av arbetskraftsutbudet av ungdomar. SCB:s arbetskraftsundersökning visar också att många heltidsstuderande även söker arbete och att det finns ett outnyttjat arbetskraftsutbud bland de studerande.

När arbetskraften ökar kan det till viss del bero på att personer utanför arbetskraften, som exempelvis studerande, söker arbete. En annan viktig faktor i Sverige är att befolkningen mellan 16 och 24 år ökar. Enligt SCB:s senaste befolkningsprognos kommer antalet ungdomar mellan 16 och 24 år att öka kraftigt fram till år 2010. Detta kommer att öka trycket på utbildningssystemen, men även att bidra till en ökad arbetskraft bland den yngre befolkningen.

4.2. Gällande rätt

4.2.1. Socialavgifter och allmän löneavgift

Socialavgifter tas ut för finansiering av de sociala trygghetssystemen och utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas i första hand av arbetsgivare medan egenavgifter normalt betalas av enskilda näringsidkare och bolagsmän i handelsbolag. Regler om socialavgifter finns i socialavgiftslagen (2000:980).

För inkomståret 2007 tas följande avgifter ut:

Arbetsgivar-

avgifter

Egen- avgifter *)

1. Sjukförsäkringsavgift 8,78 % 9,61 % 2. Föräldraförsäkringsavgift 2,20 % 2,20 % 3. Ålderspensionsavgift 10,21 % 10,21 % 4. Efterlevandepensionsavgift 1,70 % 1,70 % 5. Arbetsmarknadsavgift 4,45 % 1,91 % 6. Arbetsskadeavgift 0,68 % 0,68 % Summa avgifter 28,02 % 26,31 %

*) Sjukförsäkringsavgiften varierar beroende på karenstid.

• Sida 15
•  Original

Utöver socialavgifter skall enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift ytterligare en avgift på 4,4 procent betalas av arbetsgivare och enskilda näringsidkare. Den allmänna löneavgiften infördes ursprungligen för att finansiera EG-inträdet men används nu i första hand i allmänt budgetförstärkande syfte. Den allmänna löneavgiften debiteras i samband med, och på samma underlag som, socialavgifterna. Lagtekniskt ingår inte den allmänna löneavgiften i arbetsgivaravgifterna men eftersom den inte särskiljs i debiteringsförfarandet torde den allmänna uppfattningen vara att löneavgiften ingår i arbetsgivaravgifterna som således inkomståret 2007 tillsammans uppgår till 32,42 procent. Avgiften betalas även av enskilda näringsidkare och andra som skall betala egenavgifter varför egenavgifterna år 2007 totalt uppgår till 30,71 procent.

För förvärvsinkomster som inte grundar rätt till socialförsäkringsförmåner skall i stället för socialavgifter och allmän löneavgift särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster betalas. Skatten motsvarar i princip skatteinslaget i socialavgifterna. Den 1 januari 2007 slopades den särskilda löneskatten för personer som fyllt 65 år och som omfattas av det reformerade pensionssystemet, dvs. för dem som är födda 1938 eller senare.

4.2.2. Finansieringen av trygghetssystemen

Socialavgifterna är i principiellt hänseende försäkringsavgifter men det faktiska försäkringsinslaget varierar mellan försäkringsslagen och för flertalet försäkringar saknas en direkt koppling mellan avgiften och förmånen. Den inkomstgrundade ålderspensionen intar en särställning där kopplingen är absolut.

Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet finansieras med en fast pensionsavgift på 18,5 procent av pensionsunderlaget, där 16 procentenheter går till fördelningssystemet för att finansiera inkomstpensionen. Resterande 2,5 procentenheter betalas in till systemet för premiepension där avgiftsintäkterna fonderas individuellt för varje försäkrad. Arbetsgivarens del av avgiftsinbetalningen sker i form av ålderspensionsavgift om 10,21 procent av avgiftsunderlaget enligt socialavgiftslagen.

Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet är ett fristående försäkringssystem vid sidan av statsbudgeten. Utgående inkomst- och tilläggspensioner i fördelningssystemet skall löpande finansieras av inbetalade avgifter samt tillgångarna i AP-fonderna. Det är konstruerat så att det skall vara finansiellt självreglerande, där eventuella anpassningar sker på förmånssidan – inte genom en förändrad avgiftssats. Premiepensionen är ett fullfonderat system. Ingen skattefinansiering skall således ske utan systemet är helt slutet i detta avseende. En grundläggande princip bakom pensionssystemet är att varje intjänad pensionsrättighet skall motsvaras av en beslutad och inbetald avgift av en mot rättigheten svarande storlek. Om detta villkor bryts kan inte systemet garantera sin långsiktiga hållbarhet finansiellt. Ålderspensionsavgiften kan således inte reduceras.

För övriga försäkringar saknas en direkt koppling. Det finns dock flera samband mellan avgiftsuttaget och förmånerna som syftar till att upprätthålla försäkringstanken. Den kommer bl.a. till uttryck genom att det normalt är avgiftspliktig ersättning enligt socialavgiftslagen som läggs

• Sida 16
•  Original

till grund för beräkningen av sjukpenning- och pensionsgrundande inkomst och att avgifter endast betalas på ersättning till personer som omfattas av den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen enligt socialförsäkringslagen (1999:799).

Hur medel som inflyter via socialavgifter skall fördelas mellan de olika systemen anges i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

4.2.3. Betalning av socialavgifter och allmän löneavgift

Den som avser att bedriva näringsverksamhet är enligt skattebetalningslagen (1997:483) skyldig att registrera sig hos Skatteverket om verksamheten kommer att ha anställda eller om ersättning för arbete kommer att betalas ut till personer som inte har F-skattsedel (3 kap. 2 §). Den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter (eller göra skatteavdrag eller betala mervärdesskatt) skall också varje månad lämna en skattedeklaration. Med registreringen som underlag utfärdar Skatteverket förtryckta deklarationsblanketter för respektive kalendermånad som utgör en redovisningsperiod. Deklarationerna skall för de flesta arbetsgivare vara avlämnade senast den 12:e i månaden efter redovisningsperioden med undantag för deklarationerna avseende juli och december som skall vara avlämnade senast den 17:e i månaden efter redovisningsperioden. Stora arbetsgivare skall dock lämna deklarationen senast den 26:e i månaden efter redovisningsperioden. Redovisade arbetsgivaravgifter liksom avdragen skatt skall i båda fallen i regel vara inbetald till Skatteverket den 12:e i månaden efter redovisningsperioden.

I skattedeklarationen redovisas för arbetsgivaravgifter samtliga avgiftspliktiga löner, förmåner och kostnadsavdrag. Därefter fördelas dessa på underlag för fulla arbetsgivaravgifter och reducerade avgifter, t.ex. på grund av att personal har fyllt 65 år. Den deklarationsskyldige räknar själv fram sina avgifter genom att multiplicera sina respektive underlag med tillämplig avgifts- eller löneskattesats och summerar resultaten. Från summan kan den avgiftsskyldige i vissa fall vara berättigad till två typer av särskilda avdrag som införts som företagsstöd (se avsnitt 4.2.4 och 4.2.5).

Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag redovisar inte sina egenavgifter i skattedeklarationer. Egenavgifterna beräknas nämligen på verksamhetens skattemässiga resultat som inte kan bestämmas förrän efter räkenskapsårets utgång. Underlaget för egenavgifterna som således utgörs av socialavgifter och allmän löneavgift redovisas därför först i näringsidkarens självdeklaration och debiteras i form av slutlig skatt. Egenavgifterna ingår emellertid i de preliminärskattebetalningar som sådana skattskyldiga normalt är skyldiga att göra månatligen. Vissa andra avgiftsskyldiga kan – trots att de inte är näringsidkare – också vara skyldiga att själva betala socialavgifter. Exempel på sådana personer är de som är anställda av en utländsk arbetsgivare och överenskommit med denne att de själva skall betala socialavgifterna på ersättningen. Dessa personer betalar avgifterna som egenavgifter.

• Sida 17
•  Original

4.2.4. Generellt avdrag vid avgiftsberäkningen

Från och med år 2007 får arbetsgivare och egenföretagare, vid beräkningen av arbetsgivaravgifter respektive egenavgifter, varje månad göra ett avdrag med 2,5 procent av avgiftsunderlaget. Avdraget uppgår för arbetsgivare till maximalt 1 545 kronor per månad. Det sammanlagda avdraget kan således högst uppgå till 18 540 kronor, vilket innebär att det maximala avdraget ges vid en årlig lönesumma på 741 600 kronor och därutöver. För egenföretagare uppgår avdraget till maximalt 4 500 kronor per år vilket motsvarar ett underlag på 180 000 kronor.

De generella avdragen upphör att gälla från och med år 2008.

4.2.5. Regionalt avdrag vid avgiftsberäkningen

Sverige införde 1983 en regional nedsättning av socialavgifterna där den geografiska och branschmässiga omfattningen emellertid har varierat genom åren. Denna nedsättning tvingades dock Sverige upphöra med vid utgången av 1999 i avvaktan på EG-kommissionens slutgiltiga ställningstagande i frågan om stödet var förenligt med gemenskapsrätten. Stödformen ansågs kunna utgöra ett otillåtet driftstöd enligt EGfördragets regler om statsstöd om de inte lämnas inom ramen för s.k. stöd av mindre betydelse. Eftersom nedsättningarna var generella kunde det inträffa att den nedsättning som en arbetsgivare var berättigad till översteg de 100 000 euro som utgör gränsen för vad som kan ges ut som stöd av mindre betydelse under en treårsperiod.

I januari 1999 tillkallades en kommitté med parlamentariskt inflytande, den så kallade Regionalpolitiska utredningen, med uppgift att lämna förslag om hur svensk regionalpolitik skulle inriktas och utformas under 2000-talets början. I utredningens slutbetänkande (SOU 2000:87) behandlades bland annat frågan om regionalt nedsatta socialavgifter.

På grundval av utredningens förslag presenterade dåvarande regeringen år 2001 ett förslag om regionala avdrag för socialavgifter (prop. 2001/02:45). Förslaget innebar att de som var verksamma inom stödområde A medgavs en ytterligare nedsättning av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna om 10 procent av avgiftsunderlaget, utöver den generella nedsättning som medgavs enligt socialavgiftslagen. Nedsättningen innebär ett regionalt avdrag och reglerna finns i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980), bet. 2001/02:SkU12, rskr. 2001/02:122. För arbetsgivare maximerades nedsättningen till 7 100 kronor per månad (dvs. 85 200 kronor per år) medan egenföretagarnas utvidgade nedsättning maximerades till 18 000 kronor per år. Reglerna trädde i kraft den 1 januari 2002.

De nya reglerna utformades så att de skulle falla inom ramen för stöd av mindre betydelse och som kan ges enligt EG:s regelverk för statsstöd. Reglerna innehåller därför ett tak för hur stort avdraget kan vara för en arbetsgivare – eller den koncern där arbetsgivaren ingår. Av samma anledning utesluts bland annat jordbruks- och transportverksamhet från tillämpning av reglerna.

Syftet med det regionala avdraget är att stimulera småföretagandet samt att bidra till god service i de delar av landet som har de största

• Sida 18
•  Original

geografiska lägesnackdelarna med bland annat långa avstånd, liten hemmamarknad, sämre tillgång på service, låg befolkningstäthet och ogynnsamma klimatförhållanden.

5. Nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift för personer som fyllt 18 men inte 25 år

Regeringens förslag: En nedsättning av det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift införs för personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 25 år. Nedsättningen innebär att avgifterna, med undantag för ålderspensionsavgiften, halveras. För andra halvåret 2007 föreslås dock den allmänna löneavgiften uppgå till 3,60 procentenheter.

En motsvarande nedsättning med hälften införs också för personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 25 år och som betalar egenavgifter och allmän löneavgift. De avgifter som skall betalas får dock inte understiga ålderspensionsavgiften på 10,21 procent.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag innebär dock en nedre åldersgräns på 19 år.

Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker eller har inget att erinra mot förslagen. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) avstyrker förslagen. Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS), Företagarna, LO, LRF, SACO, Sveriges Kommuner och Landsting och Ungdomsstyrelsen har invändningar av mer principiell natur med avseende på valet av metod för att underlätta för yngre att komma in på arbetsmarknaden. Även Föreningen Svenskt Näringsliv har sådana invändningar men godtar med hänsyn till de bakomliggande skälen för förslagen att avsteg i detta fall görs. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) framhåller att förslagen som är generella har den fördelen att de inte blir stigmatiserande. Försäkringskassan föreslår som ett alternativ att ålderspensionsavgiften, sjukförsäkringsavgiften och arbetsskadeavgiften behålls intakta liksom den allmänna löneavgiften medan övriga socialavgifter tas bort helt. Enligt kassan skulle detta bättre upprätthålla transparensen i avgiftssystemet. AMS, IFAU och ITPS framhåller att arbetslösa ungdomar generellt inte tillhör de grupper av arbetslösa som har svårast att få arbete. SACO framhåller att orsakerna till ungdomars svårigheter att komma in på arbetsmarknaden är flera och komplexa. IFAU och ITPS anser att förslagen på längre sikt troligen inte kommer att leda till några sysselsättningseffekter. AMS, IFAU, ITPS, LO, Sveriges Kommuner och Landsting och Ungdomsstyrelsen menar att förslagen leder till betydande dödvikts- eller undanträngningseffekter. Även Föreningen Svenskt Näringsliv och Tjänstemännens Centralorganisation för fram sådana argument men anser emellertid att de bakomliggande skälen för förslagen

• Sida 19
•  Original

i detta fall motiverar ett genomförande. IFAU anser att den nedre åldersgränsen är åtminstone ett år för hög då ungdomar som avbryter sina gymnasiestudier och hellre vill arbeta missgynnas samt då ungdomar som avslutar gymnasiet vid 19 års ålder får vänta ett halvår för att få subventionen. Även Ungdomsstyrelsen är kritisk till åldersgränsen på 19 år och vill hellre se 16 år eller i vart fall 18 år. FAR SRS anser att det inte bör införas någon nedre åldersgräns. Skatteverket framhåller att ett ikraftträdande under ett inkomstår kan medföra svårigheter att beräkna egenavgifternas storlek för såväl enskilda näringsidkare som Skatteverket. LRF anser att lagregleringen borde, på motsvarande sätt som föreslås för egenavgifterna, kunna konstrueras så att det direkt regleras i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) att det särskilda avdraget inte får medföra att arbetsgivaravgifterna understiger 10,21 procent av avgiftsunderlaget, dvs. ålderspensionsavgiften.

Skälen för regeringens förslag

Arbetslösheten bland ungdomar är hög i Sverige i förhållande till många andra jämförbara länder. Var tredje ung människa har ingen eller mycket svag anknytning till arbetsmarknaden. En viktig orsak till detta är den demografiska utvecklingen. Antalet unga har ökat med nästan 7 procent på fem år och förväntas öka med ca 14 procent inom de närmaste fem åren. Det blir således alltmer tydligt att ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden måste underlättas.

En viktig förutsättning för att åstadkomma detta är att efterfrågan på ungdomars arbete ökar. Det är särskilt viktigt eftersom ungdomar många gånger antas vara mindre produktiva än de något äldre under sina första år på arbetsmarknaden. För en arbetsgivare som anställer en yngre och oerfaren medarbetare innebär anställningen normalt också ett åtagande att utbilda den anställde. Detta kan sammantaget medföra att arbetsgivare tvekar att anställa yngre personer.

Ett sätt att överbrygga en sådan tvekan och att stimulera efterfrågan på yngre arbetskraft är att minska lönebikostnaderna för yngre anställda. En väsentlig del av dessa är arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften som för inkomståret 2007 uppgår till sammanlagt 32,42 procent av den utbetalda ersättningen. I promemorian görs bedömningen att en nedsättning av dessa avgifter kan bidra till att minska lönebikostnaderna och därmed till att stimulera efterfrågan på yngre arbetstagare.

Det är enligt regeringens mening angeläget att åtgärder vidtas för att underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden. Mot bakgrund härav gör regeringen, trots de principiella invändningar som flera remissinstanser, däribland Försäkringskassan, AMS och ITPS, riktar mot förslaget, bedömningen att arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för yngre anställda bör sättas ned från och med den 1 juli 2007. Samma bedömning gör också majoriteten av remissinstanserna. Regeringen anser således att tillräckliga skäl finns för att gå vidare med aktuellt förslag.

Några remissinstanser, bland annat AMS och IFAU, har pekat på att arbetslösa ungdomar generellt inte tillhör de grupper av arbetslösa som verkar ha svårast att få arbete eller att orsakerna till ungdomars svårig-

• Sida 20
•  Original

heter att komma in på arbetsmarknaden är flera och komplexa. Regeringen kan i princip dela denna uppfattning. Det finns grupper av arbetslösa som har svårare att få arbete än ungdomar men regeringen vill framhålla att de här aktuella förslagen bara är en av flera åtgärder i regeringens samlade politik för att förbättra efterfrågan på arbetskraft och den varaktiga sysselsättningen. Från årsskiftet har jobbskatteavdraget och reglerna om nystartsjobb börjat tillämpas och socialavgifterna för äldre har sänkts. Senare i år kommer förslag om sänkta socialavgifter för vissa tjänstesektorer att presenteras. Men i en politik för att motverka arbetslösheten är det också angeläget att sänka kostnaden för att anställa ungdomar.

Det bör framhållas att efterfrågan på yngre arbetskraft också kommer att gynnas av de s.k. nystartsjobben som trädde i kraft vid årsskiftet och som kan kombineras med den föreslagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga. Nystartsjobben innebär att ett belopp motsvarande arbetsgivaravgifterna, inklusive ålderspensionsavgiften, och den allmänna löneavgiften för bland annat ungdomar som stått utanför arbetsmarknaden viss tid krediteras arbetsgivarens skattekonto.

Flera remissinstanser, bland annat AMS, IFAU och ITPS, framhåller att förslagen på längre sikt troligen inte kommer att leda till några sysselsättningseffekter eller att förslagen medför betydande undanträngningseffekter. Omfattningen av sysselsättnings- och undanträngningseffekter är som framhölls i promemorian inte möjliga att uppskatta med någon större säkerhet. Detta innebar exempelvis att sådana eventuella effekter inte beaktades i den offentligfinansiella beräkningen. Målsättningen med den föreslagna nedsättningen är att det skall bli lättare för yngre att komma in på arbetsmarknaden. De får därmed en arbetslivserfarenhet som minskar risken för långvarig arbetslöshet senare i livet. Som tidigare framhållits skall förslagen också ses som ett bland flera av regeringens åtgärder för att öka den varaktiga sysselsättningen. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att den samlade effekten av förslagen är positiv och motiverar ett genomförande. Det bör därutöver framhållas att förslagen är administrativt enkla att hantera.

Närmare om utformningen av nedsättningen

Beträffande utformningen av nedsättningen föreslås i promemorian att avgifterna, med undantag för ålderspensionsavgiften, halveras. Detta innebär att arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för 2007 kommer att uppgå till 21,31 procent (= 8,78/2 + 2,20/2 + 1,70/2 + 4,45/2 + 0,68/2 + 10,21 + 4,40/2). Nedsättningen skulle då motsvara 11,11 procentenheter (= 32,42 – 21,31). För andra halvåret 2007 föreslås emellertid genom en begränsning av den allmänna löneavgiften att nedsättningen bör uppgå till 9,71 i stället för till 11,11 procentenheter. Skälet för detta är att avgiftsnedsättningen för andra halvåret 2007 i vissa fall kan komma att understiga ålderspensionsavgiften på 10,21 procent av avgiftsunderlaget. Det kan bli fallet för arbetsgivare som både har rätt till generellt avdrag på 2,5 procent av avgiftsunderlaget och regionalt avdrag på 10 procent av avgiftsunderlaget. I promemorian föreslås vidare att nedsättningen bör gälla för personer som vid årets ingång fyllt 19 men inte 25 år. Bakgrunden till den nedre åldersgränsen är enligt promemorian att

• Sida 21
•  Original

nedsättningen inte bör utgöra ett incitament för ungdomar att avbryta sin gymnasieutbildning och att nedsättningen i första hand riktar sig mot personer som är myndiga. I fråga om den övre gränsen framhålls i promemorian att ungdomarna då bör ha fått tillräcklig erfarenhet för att etablera sig på arbetsmarknaden och att en nedsättning efter den åldern i mindre utsträckning torde påverka möjligheterna att få arbete.

Regeringen gör i likhet med vad som framförts i promemorian bedömningen att avgifterna, med undantag för ålderspensionsavgiften, bör halveras och att denna nedsättning måste begränsas något för andra halvåret 2007. Majoriteten av remissinstanserna gör också denna bedömning.

Försäkringskassan föreslår dock som ett alternativ att ålderspensionsavgiften, sjukförsäkringsavgiften och arbetsskadeavgiften behålls intakta liksom den allmänna löneavgiften medan övriga socialavgifter tas bort helt. Enligt kassan skulle detta bättre upprätthålla transparensen i avgiftssystemet. Regeringen anser emellertid att ett sådant förslag bland annat blir mindre flexibelt vid avgiftsförändringar och bör av den anledningen inte genomföras.

Skatteverket menar att ett ikraftträdande under ett inkomstår kan medföra svårigheter att beräkna egenavgifternas storlek för såväl enskilda näringsidkare som Skatteverket. Regeringen har förståelse för att ett ikraftträdande den 1 juli 2007 i några fall kan komplicera egenavgiftsberäkningarna, men att detta inte bör överdrivas. Det bör därvid framhållas att beräkningen i fråga bara blir aktuell vid ett tillfälle.

LRF anser att lagregleringen borde, på motsvarande sätt som föreslås för egenavgifterna, kunna konstrueras så att det direkt regleras i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) att det särskilda avdraget inte får medföra att arbetsgivaravgifterna understiger 10,21 procent av avgiftsunderlaget, dvs. ålderspensionsavgiften. Regeringen anser dock att den föreslagna lagregleringen är den enklaste och mest ändamålsenliga. Det är väsentligt att inte tynga lagstiftningen med fler tröskelvärden än nödvändigt. Vid beräkning av egenavgifter riskerar det sammanlagda uttaget av avgifter att understiga ålderspensionsavgiften. Skälet till detta är att en enskild näringsidkare kan välja karenstid i sjukförsäkringen, vilket kan medföra lägre sjukförsäkringsavgift. Motsvarande möjlighet finns inte vid beräkning av arbetsgivaravgifter. Något behov av ett motsvarande undantag som föreslagits för egenavgifterna finns därför inte.

När det gäller den nedre åldersgränsen är regeringen inte beredd att helt ansluta sig till promemorians bedömning. Som IFAU framhållit kommer ungdomar som avslutar gymnasiet vid 19 års ålder att få vänta ett halvår för att omfattas av nedsättningen. Regeringen anser att detta är olyckligt och att den nedre åldersgränsen därför bör kunna bestämmas till den som vid årets ingång fyllt 18 år. Att sänka åldersgränsen till 16 år eller att helt slopa den nedre åldersgränsen skulle dock enligt regeringens mening föra för långt. I fråga om den övre åldersgränsen delar regeringen promemorians bedömning att den bör vara 24 år. Ingen remissinstans har i detta avseende haft något att erinra.

• Sida 22
•  Original

Särskilt om egenavgifter

Regelsystemet för uttag av socialavgifter får inte utgöra en avgörande faktor i valet mellan om ungdomars förvärvsarbete skall bedrivas som anställd eller i form av näringsverksamhet. En nedsättning svarande mot den som medges på arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften bör därför, såsom föreslås i promemorian, också medges vid beräkningen av egenavgifterna och den allmänna löneavgiften. Eftersom egenavgifterna är något lägre än arbetsgivaravgifterna blir också nedsättningen – om den beräknas på motsvarande sätt – något lägre, nämligen 10,26 procentenheter (= 30,71 – [9,61/2 + 2,20/2 + 1,70/2 + 1,91/2 + 0,68/2 + 10,21 + 4,40/2]) om inte extra karenstid valts. Egenavgifterna och den allmänna löneavgiften kommer då att uppgå till 20,45 procent. Med hänsyn till att det generella avdraget och det regionala avdraget kan komma att påverka ålderspensionsavgiften, måste dock det regionala avdraget begränsas så att ålderspensionsavgiften inte påverkas.

Vid inkomsttaxeringen skall enligt 16 kap.29 och 30 §§inkomstskattelagen (1999:1229) avdrag göras i inkomstslaget näringsverksamhet för ett belopp som sätts av för att täcka egenavgifterna och den allmänna löneavgiften för beskattningsåret. Detta avdrag får uppgå till högst 25 procent av ett underlag som motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med bl.a. sjukpenning. Avdraget skall återföras påföljande beskattningsår för avstämning mot debiterade egenavgifter och allmän löneavgift. Eftersom avdraget skall motsvara de egenavgifter och allmän löneavgift som belöper på det aktuella beskattningsåret, gör regeringen i likhet med vad som framförts i promemorian, bedömningen att avdraget inte behöver justeras till följd av föreslagen nedsättning av egenavgifter och allmän löneavgift för personer som vid årets ingång är mellan 18 och 24 år. Detta innebär t.ex. att för en person som fyllt 20 år och som skall betala egenavgifter och allmän löneavgift med sammanlagt 20,45 procentenheter, kommer avdraget för årets avsättning för egenavgifter att motsvara ca 17 procent av underlaget (= 20,45/120,45). Det som nu sagts blir också fallet för avdrag för egenavgifter som skall göras i inkomstslaget tjänst enligt 12 kap. 36 § inkomstskattelagen.

Lagförslagen

Förslagen föranleder ändringar i 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, i 1, 2 och 5–6 a §§ lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980), i 11 och 13 §§ lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter och i 1 kap. 1 § socialavgiftslagen (2000:980) samt att två nya paragrafer, 2 kap. 28 § och 3 kap. 15 a §, införs i socialavgiftslagen och att en ny paragraf, 6 §, införs i lagen om allmän löneavgift.

• Sida 23
•  Original

6. Effekter för offentliga finanser, m.m.

Förslagen i denna proposition innebär dels att det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift sänks från 32,42 procent av underlaget till 21,31 procent (= 8,78/2 + 2,20/2 + 1,70/2 + 4,45/2 + 0,68/2 + 10,21 + 4,40/2), dels att det samlade uttaget av egenavgifter och allmän löneavgift sänks från 30,71 procent av underlaget till 20,45 procent (= 9,61/2 + 2,20/2 + 1,70/2 + 1,91/2 + 0,68/2 + 10,21 + 4,40/2), om inte extra karenstid valts. För andra halvåret 2007 innebär dock sänkningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften att dessa avgifter tas ut med 22,71 procent av underlaget.

Redan i budgetpropositionen för 2007 redovisades beräkningar av de här aktuella förslagens effekter på offentliga finanser, dock med en nedre åldersgräns på 19 år, som för andra halvåret 2007 beräknades till 1,86 miljarder kronor och för åren därefter till en helårseffekt på 3,71 miljarder kronor. Med en nedre åldersgräns på 18 år, som nu föreslås, påverkas helårseffekten med ytterligare 0,27 miljarder kronor.

När det gäller arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften beräknas lönesumman för åldersgruppen uppgå till ca 65 miljarder kronor för år 2007. Förslagen i denna del kan därför beräknas medföra att statens bruttointäkter minskar med 7,70 miljarder kronor. Sänkningen av avgifterna ökar företagens vinster. Denna ökning ändrar skattebasen för företagen. Intäkterna från företagens inkomstskatt ökar och motverkar på så sätt minskade intäkter från sänkta avgifter. Även lönekostnaden för kommuner, landsting och staten påverkas av förändrade avgifter. Med beaktande härav kan nettoeffekten av förslagen i denna del beräknas uppgå till 3,94 miljarder kronor årligen. Det finns inte tillräckligt underlag för att fördela denna effekt mellan företag, kommuner, landsting och staten.

Beträffande egenavgifterna och den allmänna löneavgiften beräknas inkomsten av näringsverksamhet för åldersgruppen uppgå till ca 0,50 miljarder kronor. Bruttoeffekten av förslagen i denna del uppgår då till 0,05 miljarder kronor. Förslaget innebär dock att inkomstskatten ökar med 0,01 miljarder kronor. Nettoeffekten av förslaget kan därför årligen beräknas till ca 0,04 miljarder kronor.

Sammantaget innebär förslagen att bruttoeffekten kommer att uppgå till ca 7,75 miljarder kronor per år och att nettoeffekten kommer att uppgå till ca 3,98 miljarder kronor per år.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2007 och för 2007 kan därför nettoeffekten av förslagen, även om nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och den allmänna löneavgiften för denna tid blir något lägre, beräknas uppgå till hälften av den årliga kostnaden eller till ca 1,99 miljarder kronor.

Skatteverket har uppgett att engångskostnaderna hos verket för administrativa åtgärder, utbildning och information i samband med införandet av förslagen, kan beräknas uppgå till sammanlagt 2 140 000 kronor, varav 1 700 000 kronor hänför sig till IT- och webbapplikationsanpassningar och 440 000 kronor till intern utbildning och extern information. Kostnadsökningen för löpande ärendehantering och kontroll bedöms av verket inte komma att överstiga 7 000 000 kronor per år. Regeringen

• Sida 24
•  Original

bedömer att dessa kostnader får rymmas inom ramen för verkets befintliga anslag.

För de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms förslagen inte få någon budgetpåverkan.

När det gäller den administrativa bördan för små och medelstora företag medför förslagen för arbetsgivare som har arbetstagare som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 25 år att ytterligare en uppgift skall lämnas i skattedeklarationen. Kostnaden för detta kan, baserat på de mätningar som gjorts av den administrativa bördan, beräknas till ca 5 – 10 kronor per företag och månad. Beträffande redovisningen av egenavgifter och allmän löneavgift, som enskilda näringsidkare och handelsbolagsdelägare betalar, bedöms förslagen inte öka den administrativa bördan vid denna redovisning.

Socialavgiftsnedsättningen bedöms få positiva effekter för företagens möjligheter att nyanställa och växa. En marginell ökning av den administrativa bördan får därför anses både motiverad och skälig.

Unga män är i högre grad arbetslösa än unga kvinnor. En av förklaringarna till detta är att kvinnor i större utsträckning fortsätter till högre studier. Kvinnor är också arbetslösa under kortare tid än männen. Kortast tid i arbetslöshet tillbringar högutbildade kvinnor, medan lågutbildade unga män är arbetslösa under längst tid. Ungdomars sysselsättningsgrad är däremot relativt jämn mellan könen, även om unga kvinnor arbetar mer deltid än unga män. Förslagen innebär att både unga kvinnor och män omfattas av nedsättningen av socialavgifter och allmän löneavgift. Fler unga män än unga kvinnor är arbetslösa och de är arbetslösa under längre tid än unga kvinnor. Nedsättningen kan därför komma att få större betydelse för unga män. Förslagen bedöms inte få några andra konsekvenser för jämställdheten på arbetsmarknaden för ungdomar.

7. Författningskommentarer

7.1. Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

1 kap.

1 §

2 kap.

28 §

Paragrafen är ny.

Första meningen innebär att fulla arbetsgivaravgifter inte skall betalas på ersättningar till personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 25 år. Hela ålderspensionsavgiften skall betalas och i övrigt skall bara hälften av de andra arbetsgivaravgifterna betalas. Det innebär för närvarande att arbetsgivaravgifterna för denna grupp kommer att uppgå till 19,11 procent (= 8,78/2 + 2,20/2 + 1,70/2 + 4,45/2 + 0,68/2 + 10,21) av avgifts-

• Sida 25
•  Original

underlaget i stället för till 28,02 procent. Storleken på arbetsgivaravgifterna och vilka typer av avgifter som ingår framgår av 2 kap. 26 §. Halveringen av de övriga arbetsgivaravgifterna innebär att respektive arbetsgivaravgift halveras, t.ex. blir sjukförsäkringsavgiften 4,39 procent i stället för 8,78 procent.

För att halveringen av respektive arbetsgivaravgift inte skall leda till fler decimaler än två, finns en avrundningsregel i andra meningen enligt vilken övriga decimaler faller bort. Det innebär t.ex. att arbetsmarknadsavgiften, som efter halveringen är 2,225, efter avrundning blir 2,22.

3 kap.

15 a §

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2007 (första punkten).

Arbetsgivaravgifter betalas under månaden efter den månad då avgiftspliktiga ersättningar har getts ut. De nya bestämmelserna i 2 kap. 28 § om arbetsgivaravgifter för personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 25 år skall inte tillämpas på ersättningar som har betalats ut före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse av den innebörden har därför tagits in i andra punkten.

När det gäller de nya bestämmelserna i 3 kap. 15 a § om egenavgifter för personer som vid årets ingång har fyllt 18 men inte 25 år skall inte heller dessa tillämpas på inkomster som uppburits före ikraftträdandet. I fråga om egenavgifter sammanfaller normalt beskattningsåret med kalenderåret. En särskild övergångslösning behövs därför för det fall den avgiftsskyldige inte kan visa hur stor del av beskattningsårets inkomst som hänför sig till tiden efter den 30 juni 2007. I dessa fall bör så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 30 juni 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret

• Sida 26
•  Original

som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. I tredje punkten finns övergångsbestämmelser i nu nämnda delar.

7.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift

3 §

6 §

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2007 (första punkten).

Av andra punkten framgår att de nya bestämmelserna inte skall tillämpas på lön eller annan ersättning som ingår i underlaget för arbetsgivaravgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och som har betalats ut före ikraftträdandet. Nedsättningen av den allmänna löneavgiften kan dock i vissa fall för andra halvåret 2007 innebära att det sammanlagda uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift understiger ålderspensionsavgiften på 10,21 procent av avgiftsunderlaget. Det kan bli fallet för arbetsgivare som både har rätt till generellt avdrag på 2,5 procent av avgiftsunderlaget och regionalt avdrag på 10 procent av avgiftsunderlaget. I ett sådant fall skulle det totala avgiftsuttaget som lägst uppgå till 8,81 procent (= 21,31 – 2,5 – 10), vilket understiger ålderspensionsavgiften med 1,40 procentenheter. Eftersom denna avgift inte får påverkas utgör löneavgiften för perioden den 1 juli 2007 till och med den 31 december 2007 3,60 procentenheter (= 4,40 – [4,40/2 – 1,40]). Den 1 januari 2008 upphör det generella avdraget att gälla, varvid utrymme finns för den föreslagna nedsättningen av löneavgiften.

I tredje punkten anges att de nya bestämmelserna inte heller skall tillämpas på inkomst som ingår i underlaget för egenavgifter enligt socialavgiftslagen (egenavgiftspliktig inkomst) och som har uppburits före ikraftträdandet. För dem som skall betala egenavgifter sammanfaller normalt beskattningsåret med kalenderåret. En särskild övergångslösning behövs därför för det fall den avgiftsskyldige inte kan visa hur stor del av

• Sida 27
•  Original

beskattningsårets inkomst som hänför sig till tiden efter den 30 juni 2007. I dessa fall bör så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 30 juni 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret.

7.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980)

1 §

2 §

5 §

6 §

Ändringen i första stycket är en följd av att det regionala avdraget även skall göras från den allmänna löneavgiften. Avdraget skall därvid i första hand göras från den allmänna löneavgiften och i andra hand från egenavgifterna.

Med anledning av att det regionala avdraget i vissa fall ändå kan komma att påverka den del av egenavgifterna som avser ålderspensionsavgiften, har också en begränsning införts i första stycket. Det kan t.ex. bli fallet för en enskild näringsidkare som omfattas av föreslagen socialavgiftsnedsättning för personer som vid årets ingång fyllt 18 men inte 25 år och som har låga inkomster. I ett sådant fall skulle det totala avgiftsuttaget, om inte extra karenstid valts, uppgå som lägst till 7,95 procent (= 20,45 – 2,5 – 10), vilket understiger ålderspensionsavgiften

• Sida 28
•  Original

med 2,26 procentenheter. Vid inkomster överstigande ca 220 000 kronor påverkas inte ålderspensionsavgiften alls. Den 1 januari 2008 upphör i och för sig det generella avdraget på 2,5 procentenheter, vilket innebär att ålderspensionsavgiften i exemplet inte skulle påverkas. Emellertid varierar sjukförsäkringsavgiften i egenavgifterna beroende på antalet karensdagar. Exemplet baseras på den högsta sjukförsäkringsavgiften med en karensdag (utan vald karenstid). Vid fler karensdagar (vald karenstid) sjunker avgiften, t.ex. är avgiften vid 30 karensdagar 2,62 procentenheter lägre. Detta innebär att ålderspensionsavgiften alltjämt kan komma att påverkas. Eftersom ålderspensionsavgiften om 10,21 procent inte får påverkas, har stycket kompletterats med en spärr som innebär att det regionala avdraget inte får medföra att egenavgifterna understiger ålderspensionsavgiften enligt 3 kap. 13 § socialavgiftslagen (2000:980), dvs. 10,21 procent av avgiftsunderlaget.

Löneavgiften beräknas enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift på det underlag som gäller för egenavgifter enligt socialavgiftslagen.

Ändringen i andra stycket är en konsekvens av att det regionala avdraget även skall göras från den allmänna löneavgiften.

6 a §

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2007 (första punkten).

I andra punkten anges att bestämmelserna i 1 och 2 §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1348) om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) skall tillämpas på ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs efter den 30 juni 2007.

Av punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (2006:1348) om ändring i lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) framgår att bestämmelserna i 5 och 6 §§ i sina nya lydelser samt den nya bestämmelsen i 6 a § tillämpas första gången på ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs under år 2008. I tredje punkten har därför intagits en övergångsbestämmelse enligt vilken de nya lydelserna av 5–6 a §§ skall tillämpas första gången på ersättning som betalas ut respektive inkomst som uppbärs under år 2008.

• Sida 29
•  Original

7.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter

11 §

13 §

Ändringen föranleds av att rubriken till lagen (2001:1170) om särskilda avdrag i vissa fall vid avgiftsberäkningen enligt socialavgiftslagen (2000:980) föreslås ändras.

• Sida 30
•  Original