Prop. 2020/21:129
Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 mars 2021
Stefan Löfven
Åsa Lindhagen (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet – EU:s försäkringsrörelsedirektiv – som har gjorts genom ett ändringsdirektiv som antogs i december 2019. I propositionen lämnas även förslag till lagändringar med anledning av ändringar i Eiopa-förordningen som också de antogs i december 2019.
Ändringarna i de aktuella EU-rättsakterna utgör ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, den s.k. ESA-översynen.
Förslagen i propositionen syftar till att stärka informationsutbytet och samarbetet inom försäkringsområdet mellan Finansinspektionen, andra nationella tillsynsmyndigheter inom EES och Eiopa (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Det föreslås bl.a. att Finansinspektionen ska få möjlighet att inrätta en samarbetsplattform med berörda tillsynsmyndigheter när ett försäkringsföretag driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Finansinspektionen föreslås också få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige.
I propositionen lämnas även förslag till lagändringar som på några punkter kompletterar och förtydligar tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2021.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2
dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §,
dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c–2 e §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a §
Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.
6 kap. 2 a §
2 b § 3
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 3 Senaste lydelse av tidigare 6 kap. 2 a § 2015:714.
(EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet).
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.
2 c §
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.
2 d §
Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
2 e §
Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
9 kap.
17 §4
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en
4 Senaste lydelse 2019:751.
8 Prop. 2020/21:129 åtgärd, får inspektionen hänskjuta
ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
10 kap.
4 a §5
Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla omedelbart, nämligen beslut
Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut
1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension,
2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §,
2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §,
3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §,
4. att meddela föreläggande, eller
5. om hur verksamheten skall bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.
5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
5 Senaste lydelse 2005:1123.
2.2. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)
dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå,
dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §,
dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap. 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22–22 b §§, 9 kap. 2 a–2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a–23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a–2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
12 §2
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare,
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,
6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse 2019:766.
Prop. 2020/21:129 försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är
försäkringsföretag,
8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde till EES,
8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde till EES,
9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
2 kap.
Finansinspektionens underrättelse om gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering
16 a §
Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och
2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.
3 kap.
Samarbetsplattformar
22 §
3
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.
22 a §
Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
22 b §
Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
9 kap.
2 §4
Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om
1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och
2. kraven i 6 och 9–18 §§ är uppfyllda.
3 Tidigare 22 § upphävd genom 2015:700. 4 Senaste lydelse 2015:700.
Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.
Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd
2 a §
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd
2 b §
Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Handläggning av en ansökan om tillstånd
2 c §
Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.
4 §5
För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att
1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,
5 Senaste lydelse 2015:700.
2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5–11 §§, och
3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln.
För Finansinspektionens prövning gäller 2 a–2 c §§.
7 §6
Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §.
För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen.
För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §.
Vid prövningen gäller 2 a–2 c §§.
Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen.
Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §.
Vid prövningen gäller 2 c §.
Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket.
19 §7
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1–5 §§,
1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3–5 §§,
2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§,
3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9–14 §§,
4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §,
5. validering av en intern modell enligt 17 §, och
6. krav på dokumentation enligt 18 §.
6 Senaste lydelse 2015:700. 7 Senaste lydelse 2015:700.
17 kap.
3 §8
Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
– andra behöriga myndigheter, – behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.
3 a §
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och
2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.
3 a §
3 b § 9
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens IIdirektivet.
8 Senaste lydelse 2019:732. 9 Senaste lydelse av tidigare 3 a § 2015:700.
18 kap.
9 §10
Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
19 kap.
9 §11
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelse enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
10 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700. 11 Senaste lydelse 2015:700.
21 §12
Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell.
Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.
Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a–2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §.
23 §13
En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs
12 Senaste lydelse 2015:700. 13 Senaste lydelse 2015:700.
1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller
2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.
Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna.
Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp
23 a §
En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäk-
Prop. 2020/21:129 ringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs
1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller
2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Överlämnande av ansökningar
23 b §
Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.
23 c §
Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten.
24 §14
När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen,
När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om
14 Senaste lydelse 2015:700.
gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare.
det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.
Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan
24 a §
Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.
25 §15
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.
Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.
26 §16
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet
15 Senaste lydelse 2015:700. 16 Senaste lydelse 2015:700.
Prop. 2020/21:129 med artikel 19 i förordning (EU) nr
1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska
Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket inom den tid som anges i artikel 231.3 andra stycket i Solvens IIdirektivet, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.
31 §17
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-
17 Senaste lydelse 2015:700.
grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut.
direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut.
86 §18
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.
Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut inom den tid som anges i artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, ska
Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.
87 §19
Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om
1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av
11 §,
2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,
18 Senaste lydelse 2015:700. 19 Senaste lydelse 2015:700.
3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och
4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.
4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.
96 §20
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.
Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.
97 §21
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparla-
20 Senaste lydelse 2015:700. 21 Senaste lydelse 2015:700.
(EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
mentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
20 kap.
14 §22
Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
22 Senaste lydelse 2015:700.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,
4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177,
5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),
7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag
a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och
b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och
11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.
11 kap.
25 §
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
3. Ärendet och dess beredning
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnt Solvens II-direktivet, antogs i november 2009. Solvens II-direktivet finns i bilaga 1. Solvens IIdirektivet är det grundläggande regelverket på EU-nivå för försäkringsföretag. Direktivet ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i det följande benämnt Omnibus II-direktivet. Omnibus II-direktivet finns i bilaga 2. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, i det följande benämnt ändringsdirektivet, gjordes ytterligare ändringar i Solvens IIdirektivet. Ändringsdirektivet antogs i december 2019 och trädde i kraft den 30 december 2019. Ändringsdirektivet finns i bilaga 3.
Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESAöversynen. I promemorian behandlas de ändringar i Solvens II-direktivet som gjordes i ändringsdirektivet (artikel 2 i ändringsdirektivet). Ändringarna ska tillämpas från och med den 30 juni 2021, med undantag för en ändring som ska tillämpas senast den 1 juli 2020. De ändringar som rör Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (artikel 1 i ändringsdirektivet) behandlas i propositionen Ändrade krav på insiderförteckningar och några tillsynsfrågor (prop. 2020/21:24, bet. 2020/21:FiU14, rskr. 2020/21:75).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, i det följande benämnd Eiopa-förordningen, antogs i november 2010. Eiopa-förordningen finns i bilaga 4. Eiopa-förordningen ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som
referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel, i det följande benämnd ändringsförordningen. Ändringsförordningen, som trädde i kraft den 30 december 2019, finns i bilaga 5. I promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen görs med anledning av ändringsförordningen överväganden om utformningen av vissa bestämmelser på försäkringsområdet som innehåller hänvisningar till bestämmelser i Eiopa-förordningen.
Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet, genomfördes i svensk rätt genom omfattande ändringar i bl.a. lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT, och försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL (prop. 2015/16:9, bet. 2015/16:FiU7, rskr. 2015/16:38). I promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen görs även överväganden om utformningen av vissa bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet i svensk rätt.
Det huvudsakliga innehållet och lagförslagen i promemorian finns i bilagorna 6 och 7. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2020/03996).
I denna proposition behandlas förslagen i promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen.
I bilaga 11 finns en jämförelsetabell. I tabellen visas de kompletterande bestämmelser som föreslås i denna proposition för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet som görs i ändringsdirektivet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 11 februari 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter, som behandlas i författningskommentaren (avsnitt 8.2).
Hänvisningar till S3
4. Lagstiftningsåtgärder med anledning av ESA-översynen
Hänvisningar till S4
- Prop. 2020/21:129: Avsnitt 4.2.2
4.1. Bakgrund
I spåren av finanskrisen 2007 och 2008 blev det tydligt att det fanns brister i den finansiella tillsynen inom EU. För att komma till rätta med dessa brister inrättades i januari 2011 en ny tillsynsstruktur med ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). Systemet består av Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och tre europeiska tillsynsmyndigheter (ESAmyndigheterna). ESA-myndigheterna är Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma).
Prop. 2020/21:129 För att kunna fullgöra sina uppgifter har ESA-myndigheterna utrustats med ett antal befogenheter som fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093–1095/2010 (ESA-förordningarna). Eiopa-förordningen rör Eiopa och den myndighetens verksamhet. Förordningarna är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. ESA-myndigheternas befogenheter har även preciserats i en rad sektorsdirektiv. För Eiopa finns det sådana bestämmelser i Solvens II-direktivet. Dessa bestämmelser infördes i och med de ändringar som gjordes genom Omnibus II-direktivet. Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet, har i svensk rätt genomförts genom ändringar i bl.a. lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige och försäkringsrörelselagen (se propositionen Genomförande av Solvens II-direktivet på försäkringsområdet [prop. 2015/16:9]).
Som ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn föreslog kommissionen 2017 ändringar av ESA-förordningarna och vissa andra regelverk på finansmarknadsområdet, däribland Solvens II-direktivet. I december 2019 antogs ändringsförordningen. Den syftar bl.a. till att ge ESA-myndigheterna ytterligare befogenheter för att skapa en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster. Även ändringsdirektivet antogs i december 2019 med anledning av den s.k. ESA-översynen. Ändringsdirektivet innehåller i huvudsak ändringar som kompletterar de ändringar som har gjorts genom ändringsförordningen. Syftet med ändringarna av Solvens II-direktivet är bl.a. att göra tillämpningen av unionsrätten mer enhetlig när det gäller gränsöverskridande försäkringsverksamhet, i synnerhet på ett tidigt stadium, genom att stärka informationsutbytet och samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och Eiopa (jfr skäl 7 i ändringsdirektivet).
I avsnitten 4.2–4.8 behandlas de delar av ändringsdirektivet som gäller ändringar av Solvens II-direktivet. Ändringar som föranleds av ändringsförordningen behandlas i avsnitt 4.8. I avsnitt 4.2.2 behandlas även vissa ändringar i försäkringsrörelselagen som inte direkt föranleds av ESAöversynen. De ändringarna rör bestämmelser om interna modeller på gruppnivå.
4.2. Interna modeller
4.2.1. Enskild nivå
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ansökningar om tillstånd att använda eller ändra en intern modell. Detta ska gälla oavsett om en ansökan avser en fullständig eller en partiell intern modell.
Vid sin prövning av ansökningar som rör en intern modell ska Finansinspektionen få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna i Solvens IIdirektivet kräver inte att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ansökningar om ändring av styrdokument för ändring av intern modell. De kräver inte heller att Finansinspektionen ska få begära hjälp från Europeiska försäkrings-
och tjänstepensionsmyndigheten vid sin prövning av sådana ansökningar.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Gällande rätt
I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om interna modeller (artiklarna 112–127). Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts dels i bestämmelser i försäkringsrörelselagen (9 kap.), dels i bestämmelser i föreskrifter som Finansinspektionen har meddelat med stöd av ett bemyndigande (9 kap. 19 § FRL, 7 kap. 2 § 40–45 försäkringsrörelseförordningen [2011:257] och 8 kap. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Det finns även bestämmelser om interna modeller i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens IIförordningen (artiklarna 222–247).
Som utgångspunkt ska solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag beräknas enligt en standardformel. I ett enskilt fall får Finansinspektionen besluta att ett försäkringsföretag i stället får använda en intern modell för att beräkna sitt solvenskapitalkrav (8 kap. 4 § FRL). En intern modell ger ett försäkringsföretag möjlighet att beräkna kapitalkravet på ett sätt som ger en mer rättvisande bild av företagets riskprofil. Detta möjliggör i sin tur en mer effektiv kapitalallokering och styrning av företaget (Finansinspektionens beslutspromemoria Nya och ändrade regler för försäkringsföretag till följd av Solvens 2, dnr 10–9537, s. 44).
En intern modell kan vara fullständig eller partiell (9 kap. 1 § första stycket andra meningen FRL). I en partiell intern modell har tillämpningsområdet för modellen på något sätt begränsats. Den partiella modellen kan ha begränsats till att beräkna kapitalkravet för en eller flera risker eller undergrupper av risker som ingår i det primära solvenskapitalkravet, kapitalkravet för operativ risk och ett justeringsbelopp, eller en kombination av dessa. En partiell intern modell kan också tillämpas på hela verksamheten eller på en eller flera av försäkringsföretagets större affärsenheter (9 kap. 3 § FRL).
För att få använda en intern modell krävs tillstånd av Finansinspektionen. Detta gäller såväl en fullständig som en partiell modell (9 kap. 1 § första stycket FRL). Ett försäkringsföretag ska, tillsammans med en ansökan om tillstånd att använda en intern modell, ge in ett styrdokument för ändring av den interna modellen. Styrdokumentet ska även det godkännas av Finansinspektionen och innehålla en förteckning eller specifikation över möjliga större och mindre ändringar av den interna modellen (9 kap. 6 § FRL).
En intern modell får ändras. I vissa fall krävs dock ett särskilt tillstånd av Finansinspektionen. Huruvida tillstånd krävs avgörs av styrdokumentet
Prop. 2020/21:129 för ändring av den interna modellen. Ett försäkringsföretag som har fått
tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av den interna modellen, i enlighet med det som anges i styrdokumentet för ändring av den interna modellen. För större ändringar krävs tillstånd av Finansinspektionen och i dessa fall behöver även styrdokumentet ändras (9 kap. 7 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 291 f.).
I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om Eiopa och dess verksamhet. Bland annat anges att Eiopa ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller godkännande av en intern modell och godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av styrdokumentet för ändringar av interna modeller (se artikel 114.2). Detta ska ske för att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten (se bl.a. skäl 8 i Omnibus IIdirektivet och samma prop. s. 185).
Underrättelse till Eiopa
Genom ändringsdirektivet har det införts nya bestämmelser om interna modeller i Solvens II-direktivet. Enligt dessa ska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 35.1 i Eiopa-förordningen informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell (artikel 112.3a första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet).
Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om att Eiopa ska underrättas om ansökningar som rör interna modeller.
I försäkringsrörelselagen finns det i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Denna samarbets- och informationsskyldighet omfattar i och för sig den ovannämnda nya skyldigheten för Finansinspektionen att informera Eiopa om ansökningar som rör en intern modell. För att det inte ska råda någon tveksamhet om att Sverige fullständigt har genomfört Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet finns det dock skäl att i lag införa en uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionen ska informera Eiopa om ansökningar som rör en intern modell (jfr propositionen Vissa frågor om försäkring och tjänstepension [prop. 2019/20:138 s. 85]). Skyldigheten att informera Eiopa ska gälla såväl ansökningar om tillstånd att använda en fullständig eller en partiell intern modell som ansökningar om tillstånd att ändra sådana interna modeller.
Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa, se avsnitt 4.4.
Som utgångspunkt gäller samma villkor och förfarande för ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell som för ansökan och ändring av en intern modell (artikel 115 tredje stycket i Solvens II-direktivet, se även 9 kap. 7 § fjärde stycket FRL). I den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet anges dock endast att tillsynsmyndigheterna ska informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell (artikel 112.3a första meningen). I bestämmelsen nämns inte styr-
dokument för ändring av en intern modell. Ordalydelsen får därmed anses tala för att informationsskyldigheten inte bör omfatta ansökningar om att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell. I enlighet med det bör Finansinspektionen inte vara skyldig att underrätta Eiopa om ansökningar om att ändra styrdokument för ändring av en intern modell.
Finansinspektionen ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa
Genom ändringsdirektivet har det införts en ny bestämmelse i Solvens IIdirektivet om att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökningen (artikel 112.3a andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet).
Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när den prövar en ansökan om en intern modell, får begära hjälp av Eiopa. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa vid sin prövning av en ansökan som rör en intern modell. Detta bör gälla ansökningar om såväl tillstånd att använda en intern modell, fullständig eller partiell, som tillstånd att ändra en intern modell, förutsatt att ändringen kräver tillstånd av Finansinspektionen. Liksom för underrättelser till Eiopa, se ovan, bör den nya möjligheten för en tillsynsmyndighet att begära hjälp av Eiopa inte gälla vid Finansinspektionens prövning av ansökningar om att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell.
Hänvisningar till S4-2-1
4.2.2. Gruppnivå
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar till
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om – tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det grupp-
baserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, när gruppen använder konsolideringsmetoden för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet, och – tillstånd att använda en intern modell endast för beräkningen av
solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen, när gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.
De handlingar som företag har lämnat in i samband med en sådan ansökan ska, tillsammans med ansökan, lämnas över till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Ansökningar och handlingar ska bara överlämnas om det finns ett tillsynskollegium för en grupp.
Om det inte finns något tillsynskollegium är det tillräckligt att Finansinspektionen informerar Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan. Inspektionen ska i ett sådant fall fatta
Prop. 2020/21:129 beslut i fråga om tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan lämnats in.
Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten om sökanden har rätt att göra en ansökan.
Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om tillämplig lag vid prövningen av ansökningar om tillstånd ska gälla vid samtliga ansökningar som ska ges in till Finansinspektionen.
Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska Finansinspektionen få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut som rör en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.
Om ett ärende om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut i ärendet, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär att bara vissa av de bestämmelser som gäller för en intern modell på enskild nivå också ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Promemorians förslag innehåller inte någon begränsning av skyldigheten att lämna över ansökningar om en intern modell och de handlingar som har lämnats in i samband med en ansökan till de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet och Eiopa.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att de bestämmelser som föreslås för en intern modell på enskild nivå (om underrättelse till Eiopa om en ansökan om tillstånd, om möjlighet att begära hjälp av
Eiopa vid prövning av en ansökan om tillstånd och handläggning av en ansökan om tillstånd) också bör gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Finansinspektionen anser också att bestämmelsen om överlämnande av ansökningar, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bör justeras så att ordalydelsen närmare stämmer överens med Solvens II-direktivet. I och med detta begränsas skyldigheten att överlämna ansökningar om intern modell och de handlingar som getts in i samband med en ansökan till de behöriga myndigheterna och Eiopa.
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
I Solvens II-regelverket finns det bestämmelser om grupptillsyn. Denna särskilda tillsyn omfattar flera olika områden. Ett av områdena för grupptillsyn är gruppsolvens, kapitalbas och kapitalkrav för en grupp av företag.
På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag finns det bestämmelser om interna modeller för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå (artiklarna 230 och 231). Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 21 och 23–28 §§). Det finns även bestämmelser om interna modeller på gruppnivå i Solvens II-förordningen (artiklarna 343–350).
I fråga om gruppsolvens gäller att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt konsolideringsmetoden eller enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Det är även möjligt att använda en kombination av dessa metoder (19 kap. 17 § FRL). Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden kan beräkningen ske med användning av en fullständig eller partiell intern modell (19 kap. 21 § första stycket FRL).
En intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå kan användas för att enbart beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se artikel 230 i Solvens II-direktivet och artiklarna 343–346 i Solvens IIförordningen). Det är även möjligt att använda en intern modell för att beräkna både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkraven för försäkringsföretag som ingår i gruppen (se artikel 231 i Solvens II-direktivet och artiklarna 347–350 i Solvens II-förordningen). Oavsett om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden eller sammanläggnings- och avräkningsmetoden får ett enskilt företag som ingår i en grupp använda en intern modell för beräkning av sitt solvenskapitalkrav på enskild nivå (se prop. 2015/16:9 s. 428–430).
Tillämpningsområdet för en intern modell på gruppnivå kan avgränsas till att endast omfatta vissa av försäkringsföretagen och EES-försäkringsgivarna i en grupp. Detta gäller både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och ett enskilt företags solvenskapitalkrav. En intern modell på gruppnivå kan även begränsas så att den endast omfattar vissa risker eller vissa verksamheter. I likhet med en intern modell som används för beräkningen av ett enskilt försäkringsföretags solvenskapitalkrav kan en intern modell på gruppnivå vara avgränsad både med avseende på risker och med avseende på verksamheter (samma prop. s. 429).
För att få använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå krävs tillstånd. Tillståndsförfarandet skiljer sig delvis åt beroende på vad en ansökan avser. I samtliga fall ska en ansökan ges in till grupptillsynsmyndigheten (artikel 343.1 i Solvens II-förordningen och 19 kap. 23 § första och andra styckena FRL, se även artikel 231.1 andra stycket i Solvens II-direktivet).
Om en ansökan endast rör en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska den prövas av grupptillsynsmyndigheten. Innan grupptillsynsmyndigheten fattar sitt slutliga beslut ska den ha hört och samrått med de övriga behöriga myndigheterna (artiklarna 344.1 och 344.2 och 345.1 i Solvens II-förordningen).
Om en ansökan i stället rör en intern modell för att beräkna både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen gäller ett annat beslutsförfarande. I dessa fall ska grupptillsynsmyndigheten tillsammans med de berörda behöriga myndigheterna komma överens om vilket beslut som bör fattas (19 kap. 25 § första stycket
Prop. 2020/21:129 FRL, se även artikel 231.2 i Solvens II-direktivet). Det är även möjligt att
hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL, se även artikel 231.3 första stycket i Solvens II-direktivet). Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa för tvistlösning och om den myndighetens tillsynsstyrelse avvisar den oberoende panelens förslag till beslut, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet (19 kap. 26 § andra stycket FRL, se även artikel 231.3 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Grupptillsynsmyndigheten ska även fatta det slutliga beslutet om det inte fattats något gemensamt beslut inom sex månader och ärendet under denna tid inte har hänskjutits till Eiopa (19 kap. 25 § andra stycket tillsammans med 26 § första stycket FRL, se även artikel 231.6 första stycket tillsammans med 231.3 första stycket i Solvens II-direktivet).
Grundläggande bestämmelser för interna modeller på gruppnivå
Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden kan beräkningen ske med användning av en fullständig eller partiell intern modell. I så fall gäller bestämmelserna för interna modeller på enskild nivå i 9 kap. 1–18 §§ FRL också för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (19 kap. 21 § FRL). Bestämmelsen i 19 kap. 21 § FRL genomför artikel 230.2 första stycket i Solvens II-direktivet. I den artikeln anges att solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de allmänna principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3 i direktivet.
Genom ändringsdirektivet har det införts det nya bestämmelser i Solvens II-direktivet om interna modeller. I de nya bestämmelserna anges dels att Eiopa ska underrättas om en ansökan om en intern modell, dels att den behöriga myndigheten ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en sådan ansökan (se artikel 112.3a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Artikel 112.3a har förts in i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. I detta avsnitt finns sedan tidigare en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten ska besluta om en ansökan inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs (artikel 112.4). Därmed bör, som Finansinspektionen för fram, bestämmelserna för en ansökan om intern modell på enskild nivå om att Eiopa ska underrättas om en ansökan, att inspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en prövning av en ansökan och att inspektionen ska fatta ett beslut om ansökan inom sex månader som utgångspunkt också gälla för en ansökan om intern modell som ska användas för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.
I Solvens II-direktivet finns det särskilda bestämmelser för vissa typer av interna modeller. Om gruppen använder konsolideringsmetoden (metod 1) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet och en ansökan gäller tillstånd att beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell gäller ett särskilt beslutsförfarande (se artikel 231). Som utgångspunkt ska ett sådant beslut
fattas gemensamt av grupptillsynsmyndigheten och de övriga tillsynsmyndigheterna (artikel 231.2). Grupptillsynsmyndigheten ska i dessa fall överlämna den fullständiga ansökan till de andra medlemmarna i tillsynskollegiet (artikel 231.1 tredje stycket). Det finns också särskilda tidsfrister inom vilka ett beslut ska fattas (se t.ex. artikel 231.2). Dessa bestämmelser gäller i vissa fall också om gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet och en ansökan gäller tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven med en intern modell för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp (se artikel 233.5). Bestämmelserna för en intern modell på enskild nivå om underrättelse till Eiopa av en ansökan om intern modell, att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en sådan prövning och att ett beslut ska fattas inom sex månader bör därför inte gälla för dessa ansökningar då det för sådana ansökningar finns särskilda bestämmelser i direktivet (se artikel 231). De ändringar i Solvens II-direktivet som särskilt rör dessa ansökningar behandlas nedan (artikel 231.1 och 231.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet).
För att underlätta arbetet med grupptillsynen ska ett tillsynskollegium inrättas (artikel 248.2 första stycket i Solvens II-direktivet). Med tillsynskollegium avses en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av beslutsfattande avseende tillsynen över en grupp (artikel 212.1e). Ett tillsynskollegium ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa (artikel 248.3 första stycket). För en del grupper inrättas det inte något egentligt tillsynskollegium. Så är fallet om en och samma tillsynsmyndighet både är grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet för de enskilda företagen. Detta gäller t.ex. om en grupp bara består av svenska försäkringsföretag. För en sådan grupp, en s.k. nationell grupp, är Finansinspektionen både grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet över de enskilda försäkringsföretagen. I dessa fall är det inte aktuellt med något gemensamt beslutsfattande mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. Bestämmelserna för interna modeller på enskild nivå om underrättelse till Eiopa om en ansökan om intern modell, att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en sådan prövning och att ett beslut ska fattas inom sex månader bör därför gälla för en ansökan om intern modell på gruppnivå om det inte finns något tillsynskollegium.
Överlämnande av ansökningar om interna modeller inom en grupp – när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet
Genom ändringsdirektivet har det gjorts ändringar i Solvens II-direktivets bestämmelser om interna modeller. Ändringar har gjorts bl.a. i bestämmelsen om interna modeller på gruppnivå (artikel 231). Grupptillsynsmyndigheten ska enligt den nya lydelsen utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa, om att ansökan har mottagits och överlämna den fullständiga ansökan, tillsammans med de handlingar som företaget har lämnat in, till de medlemmarna (artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet).
Prop. 2020/21:129 I försäkringsrörelselagen finns det i dag en bestämmelse om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp (19 kap. 23 §). Denna bestämmelse infördes för att genomföra artikel 231.1 i Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 625). I bestämmelsen anges bl.a. att Finansinspektionen snarast möjligt ska överlämna ansökningar till de berörda behöriga myndigheterna (19 kap. 23 § femte stycket FRL). Detta överensstämmer i sak med det som angavs i Solvens II-direktivet i den tidigare lydelsen.
I och med ändringsdirektivet har det införts nya krav för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet bör bestämmelsen i försäkringsrörelselagen ändras. Det bör därför införas en bestämmelse om att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska lämna över ansökan och de handlingar som företag har lämnat in i samband med en ansökan. Som tidigare ska detta göras till de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. För bättre överensstämmelse med Solvens II-direktivet bör det, som Finansinspektionen för fram, anges att ansökan och handlingarna ska överlämnas till medlemmarna i tillsynskollegiet. I enlighet med direktivet bör det uttryckligen anges att i detta inbegrips Eiopa (artikel 231.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet, jfr dock artikel 248.3).
För en del grupper inrättas det inte något egentligt tillsynskollegium (se ovan). En ansökan om intern modell inom en grupp prövas då av en och samma tillsynsmyndighet. I dessa fall är det rimligen inte aktuellt att överlämna en ansökan och de handlingar som har getts in tillsammans med ansökan till andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa. Det bör i stället vara tillräckligt att Eiopa informeras om en ansökan.
Beträffande sekretess vid överlämnande av ansökningar från Finansinspektionen, se avsnitt 4.4.
Överlämnande av ansökningar om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp – när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet
I försäkringsrörelselagen finns det även en bestämmelse om det som ska gälla när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet (19 kap. 23 § fjärde stycket). Finansinspektionen ska då lämna över en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp till grupptillsynsmyndigheten. Detta gäller dock bara för ansökningar som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Vanligtvis torde det vara ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som själv står under tillsyn som enskilt företag som också ansöker om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. I försäkringsrörelselagen anges dock, i överensstämmelse med Solvens II-direktivet, att även andra företag får göra en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. Exempelvis gäller att en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag (se 19 kap. 23 § andra stycket FRL och artikel 231.1 första stycket i Solvens II-direktivet).
Skyldigheten för Finansinspektionen att överlämna ansökningar till grupptillsynsmyndigheten bör inte vara begränsad till de fall då en ansökan görs av ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. I försäkringsrörelselagen bör det därför anges att Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska överlämna ansökningar om tillstånd till användning av en intern modell inom en grupp i samtliga fall då sökanden har rätt att göra en sådan ansökan.
Tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan
I försäkringsrörelselagen finns det en bestämmelse om tillämplig lag vid prövning av en ansökan om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp (19 kap. 24 §). När Finansinspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen tillämpas försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.
Det finns dock ytterligare ansökningar om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp som ska ges in till Finansinspektionen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (19 kap. 23 § tredje stycket FRL). Bestämmelsen om tillämplig lag bör ändras så att den även gäller för sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid sin prövning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp
Genom ändringsdirektivet har det införts en bestämmelse i Solvens IIdirektivet om att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i Eiopa-förordningen, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan (artikel 231.1 tredje stycket andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet). En motsvarande bestämmelse har samtidigt införts för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell i ett enskilt företag (artikel 112.3a andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Den bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2.1.
Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp, får begära hjälp av Eiopa. För att fullt ut genomföra ändringarna av Solvens II-direktivet i denna del bör det införas en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Bestämmelsen bör ge Finansinspektionen möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövningen av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp.
Prop. 2020/21:129 I Solvens II-direktivet anges att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan (artikel 231.1 tredje stycket andra meningen). Utgångspunkten för ansökningar som rör tillstånd att använda en intern modell på gruppnivå är att de berörda behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket beslut som bör fattas. Detta ska ske inom sex månader. Därefter ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen (19 kap. 25 § första stycket FRL). Det vanliga torde därmed vara att hjälp begärs på ett tidigt stadium, inom sexmånadersfristen och innan myndigheterna har kommit överens om vilket beslut som bör fattas. Det borde således i första hand vara i dessa fall som Finansinspektionen bör få möjlighet att begära hjälp från Eiopa. Denna möjlighet bör gälla såväl i de fall då Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och ska fatta ett slutligt beslut som när en behörig myndighet är grupptillsynsmyndighet, dvs. i de fall då en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp. Finansinspektionens möjlighet att begära hjälp från Eiopa bör således inte vara begränsad till de fall då inspektionen är grupptillsynsmyndighet och ska fatta ett slutligt beslut med anledning av ansökan.
Det torde inte finnas något hinder mot att hjälp begärs först efter det att sexmånadersfristen löpt ut. Tvärtom kan det i dessa fall finnas ett särskilt behov av hjälp då Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte har kunnat komma överens om vilket beslut som bör fattas. I dessa fall är det även så att Finansinspektionen ensam ska fatta ett slutligt beslut (19 kap. 25 § andra stycket FRL). Finansinspektionen bör därför få möjlighet att begära hjälp från Eiopa när inspektionen, som grupptillsynsmyndighet, ensam ska pröva en ansökan om tillstånd att använda en intern modell på gruppnivå. Detta torde dock endast inträffa i särskilda fall eftersom Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inom sexmånadersperioden får hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL).
Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning och den myndigheten har fattat ett beslut, ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett slutligt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det torde inte finnas något ytterligare behov av hjälp från Eiopa då Finansinspektionen i ett sådant fall ska fatta ett beslut i enlighet med Eiopas beslut.
Om Eiopa inte fattar ett beslut inom den föreskrivna tiden på en månad, ska Finansinspektionen fatta ett slutligt beslut (artikel 231.3 i Solvens IIdirektivet). I enlighet med direktivets ordalydelse bör Finansinspektionen även i dessa fall ha möjlighet att begära hjälp från Eiopa.
I Solvens II-direktivet finns det olika typer av ansökningar som rör interna modeller. Bestämmelsen i direktivet omfattar i första hand en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (artikel 231). Bestämmelser om sådana ansökningar finns i försäkringsrörelselagen (19 kap. 23 § andra stycket). Finansinspektionen bör således få begära hjälp av Eiopa vid ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvens-
kapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Det finns emellertid ytterligare en typ av ansökningar om interna modeller i Solvens II-direktivet: ansökningar om tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven för de enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell. För dessa ansökningar ska det som anges ovan gälla i tillämpliga delar (artikel 233.5). Finansinspektionen bör därför få möjlighet att begära hjälp från Eiopa också vid sin prövning av sådana ansökningar. Finansinspektionen bör alltså även få möjlighet att begära hjälp från Eiopa om en ansökan rör tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (dvs. en ansökan som avses i 19 kap. 23 § tredje stycket FRL).
För ansökningar om tillstånd att använda en intern modell bara för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet gäller att grupptillsynsmyndigheten, efter att ha hört de övriga tillsynsmyndigheterna, ska fatta ett eget beslut om ansökan (artikel 345.1 i Solvens II-förordningen). Även i dessa fall bör Finansinspektionen få begära hjälp från Eiopa när en ansökan ska prövas. Detta torde dock ske med stöd av de grundläggande bestämmelserna för interna modeller på gruppnivå (se 19 kap. 21 § FRL).
När Eiopa har fattat ett beslut
En ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska behandlas i tillsynskollegiet (19 kap. 25 § FRL). Tillsynskollegiet består av Finansinspektionen och de behöriga myndigheterna som ska delta i grupptillsynen över en viss grupp (1 kap. 12 § 12 FRL). Om Finansinspektionen och de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet inte kan komma överens om vilket beslut som ska fattas, har inspektionen en möjlighet att hänskjuta ärendet till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL). Såväl grupptillsynsmyndigheten som de andra myndigheterna i tillsynskollegiet har möjlighet att hänskjuta ett ärende till Eiopa. Om ett ärende hänskjuts till Eiopa ska den myndigheten fatta ett beslut inom en månad (artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet). När ett ärende har hänskjutits till Eiopa ska Finansinspektionen, om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, invänta det beslut som Eiopa kan komma att fatta (19 kap. 26 § första stycket första meningen FRL).
I Solvens II-direktivet anges att grupptillsynsmyndigheten ska skjuta upp sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna har hänskjutit ärendet till Eiopa. Grupptillsynsmyndigheten ska sedan fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut (artikel 231.3 första stycket).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Sådana bestämmelser finns däremot för andra typer av ärenden som får hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (se t.ex. 19 kap. 10 a § FRL som rör upprättande av en samordningsöverenskommelse). För att fullt ut genomföra de nu aktuella reglerna i Solvens II-direktivet (artikel 231.3) bör det införas en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen. I bestämmelsen bör det anges att Finansinspektionen ska fatta sitt slutliga beslut i
Prop. 2020/21:129 enlighet med Eiopas beslut, om Eiopa har fattat ett beslut som rör en an-
sökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp.
När Eiopa inte fattar något beslut
Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i bestämmelsen i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa inte fattar något beslut när ett ärende om intern modell inom en grupp har hänskjutits till den myndigheten. I bestämmelsen anges nu att det slutliga beslutet ska fattas av grupptillsynsmyndigheten, om Eiopa inte fattar ett beslut (artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 b i ändringsdirektivet).
Bestämmelsen i Solvens II-direktivet, i den tidigare lydelsen, är i svensk rätt genomförd i en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 26 § andra stycket). I den bestämmelsen anges att Finansinspektionen ska fatta det slutliga beslutet om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och det beslut som föreslås av panelen avvisas.
Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras för att genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Det bör därför anges att Finansinspektionen ska fatta det slutliga beslutet om ett ärende om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar något beslut i ärendet.
Hänvisningar till S4-2-2
- Prop. 2020/21:129: Avsnitt 4.1, 8.2, Författningskommentar till 24 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
4.3. Sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet
4.3.1. Underrättelse om ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska, innan inspektionen beslutar i fråga om tillstånd att driva försäkringsrörelse, underrätta
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
Enligt Solvens II-direktivet krävs auktorisation för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet (artikel 14). En auktorisation ska gälla inom hela gemenskapen och ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där (artikel 15.1). Auktorisationen ger därmed etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. I direktivet an-
ges vidare att vissa villkor måste vara uppfyllda för att auktorisation ska kunna beviljas. Ett företag som ansöker om auktorisation måste bl.a. ge in en verksamhetsplan med vissa uppgifter om och prognoser för den planerade verksamheten (artiklarna 18.1 c och 23). Det är tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, benämnd hemmedlemsstaten, som ska pröva ansökan (artiklarna 13.8 och 14.2). Dessa bestämmelser i direktivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser om tillstånd i försäkringsrörelselagen, försäkringsrörelseförordningen (2011:257) och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse.
I Solvens II-direktivet finns även närmare bestämmelser om försäkringsföretags etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (avdelning I kapitel VIII).
Ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium, benämnd värdmedlemsstaten, ska underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta och tillhandahålla vissa uppgifter (artikel 145). Myndigheterna ska därefter sända över informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om det inte finns anledning att ifrågasätta att försäkringsföretaget uppfyller vissa krav i samband med den planerade verksamheten (artikel 146). Innan försäkringsföretaget får etablera sin filial ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten underrätta myndigheten i hemmedlemsstaten om vilka villkor som gäller för verksamheten.
På liknande sätt ska ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten, att inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och ange vissa uppgifter (artikel 147). Myndigheterna ska därefter överlämna viss information om försäkringsföretaget och den planerade verksamheten till värdmedlemsstaten. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten då det tagit emot underrättelse om att informationen överlämnats (artikel 149).
I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om försäkringsföretags verksamhet i ett annat land inom EES och Finansinspektionens uppgifter i egenskap av hemlandsmyndighet (3 kap.). Vid genomförandet av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att bestämmelserna huvudsakligen uppfyllde direktivets krav (prop. 2015/16:9 s. 218–221). Bestämmelserna gäller i enlighet med direktivet endast för försäkringsföretag som inte är återförsäkringsbolag. Försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som har fått tillstånd för försäkringsrörelse som bara avser återförsäkring omfattas alltså inte av kravet på underrättelse till Finansinspektionen om sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES (1 kap. 10 § och 3 kap. 1 och 15 §§ FRL). Sådana försäkringsföretag omfattas därmed inte heller av förfarandet med överföring av uppgifter mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i det andra landet (3 kap. 2–7 och 16–21 §§ FRL). Detta har motiverats med att återförsäkring i de flesta fall är en internationell verksamhet mellan företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget (prop. 2007/08:40 s. 63).
Prop. 2020/21:129 En utökad underrättelseskyldighet vid planerad sekundäretablering eller
gränsöverskridande verksamhet
Genom ändringsdirektivet har det införts ytterligare en bestämmelse i Solvens II-direktivet om tillsynsmyndigheternas förfarande vid planerad verksamhet i flera medlemsstater (artikel 152a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Enligt den nya bestämmelsen ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vars verksamhetsplan det anges att en del av dess verksamhet kommer att grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten i en annan medlemsstat, och om det i verksamhetsplanen också anges att denna verksamhet sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad.
Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Som anges i avsnitt 4.2.1 finns det en allmän bestämmelse om Finansinspektionens skyldighet att samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter och Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i unionen (17 kap. 3 § FRL). Den samarbets- och informationsskyldigheten omfattar i och för sig det nu aktuella kravet på underrättelse om vissa ansökningar om tillstånd. Det finns dock skäl att i lag förtydliga Finansinspektionens underrättelseskyldighet i detta avseende och därför bör det införas en uttrycklig bestämmelse om detta i försäkringsrörelselagen.
Ett av syftena med ändringsdirektivet är att stärka samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och Eiopa på ett tidigt stadium (se avsnitt 4.1). Till skillnad från den nuvarande regleringen inträder därmed den utökade underrättelseskyldigheten redan innan ett beslut att ge tillstånd har meddelats. Enligt Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt ändringsdirektivet, ska underrättelse nämligen ske när en tillsynsmyndighet avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som planerar att driva gränsöverskridande försäkringsverksamhet. Frågan är hur detta krav ska genomföras i svensk rätt. Det är inte lämpligt med en ordning där Finansinspektionens avsikt att ge tillstånd att driva försäkringsrörelse utgör en förutsättning för myndighetens underrättelse. En underrättelse om planerad sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet skulle i sådana fall kunna uppfattas som ett förhandsbesked i frågan om tillstånd. Innan Finansinspektionen har meddelat beslut kan dock myndigheten inte anses ha tagit ställning i frågan. Den nya bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör därför utformas så att Finansinspektionen är skyldig att underrätta Eiopa och berörd värdlandsmyndighet innan inspektionen beslutar i fråga om tillstånd. Underrättelse bör ske oavsett vilken preliminär bedömning som inspektionen gör avseende ansökan om tillstånd. En sådan utformning av underrättelseskyldigheten får anses ligga väl i linje med syftet med den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet.
Det bör i sammanhanget framhållas att den nu föreslagna underrättelseskyldigheten även gäller vid ansökningar om tillstånd för rörelse som bara avser återförsäkring, dvs. verksamhet som drivs av återförsäkringsbolag. Som anges ovan omfattar det nuvarande underrättelseförfarandet inte sådan verksamhet (3 kap. 1 och 15 §§ FRL).
Enligt den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet gäller hemlandsmyndighetens underrättelseskyldighet endast om det i ett företags verksamhetsplan anges att den planerade verksamheten sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad. En rimlig tolkning av direktivet är att det är hemlandsmyndigheten som utifrån uppgifter i verksamhetsplanen ska bedöma om det finns ett krav på att lämna en underrättelse. Det bör alltså inte vara en förutsättning för underrättelse att det ansökande företaget har gjort en bedömning av den planerade verksamhetens omfattning. Direktivets krav på att verksamheten ska vara relevant när det gäller marknaden i värdmedlemsstaten får anses innebära att företaget som ansöker om auktorisation kan förväntas driva gränsöverskridande försäkringsverksamhet i mer betydande omfattning (jfr skäl 7 i ändringsdirektivet). Vid denna bedömning borde exempelvis uppgifter om företagets uppskattade intäkter från verksamheten i värdmedlemsstaten i förhållande till företagets totala uppskattade intäkter samt de förväntade effekterna på värdmedlemsstatens försäkringsmarknad kunna beaktas.
Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en tillsynsmyndighet i ett annat land inom EES, se avsnitt 4.4.
Av Solvens II-direktivet framgår att underrättelsen till Eiopa och tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska vara tillräckligt detaljerad för att möjliggöra en korrekt bedömning (artikel 152a.3, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Direktivets krav på innehållet i underrättelsen bör genomföras genom verkställighetsföreskrifter.
Hänvisningar till S4-3-1
4.3.2. Underrättelse om brister och hänskjutande till Eiopa
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering i det landet och riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.
Finansinspektionen ska få underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland om inspektionen har anledning att befara att det finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd hos försäkringsgivaren.
Finansinspektionen ska få hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av den myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Prop. 2020/21:129 Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och om deras samarbete med varandra och med Eiopa.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa och förser myndigheten med de uppgifter som den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med Eiopa-förordningen (artikel 65 a i Solvens II-direktivet).
När det gäller ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna är hemmedlemsstaten ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, vilket även innefattar den del av verksamheten som ett företag bedriver i en annan medlemsstat (artikel 30 i Solvens IIdirektivet). Denna finansiella tillsyn ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar samt dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå. Om tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.
För tillsynen i övrigt gäller ett delat ansvar mellan tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten. Om ett försäkringsföretag inte följer de rättsregler som är tillämpliga i värdmedlemsstaten, ska tillsynsmyndigheterna i denna stat anmoda företaget att vidta rättelse (artikel 155 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet). Om företaget inte vidtar nödvändiga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreglerna i värdmedlemsstaten, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta ytterligare åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i hem- eller värdmedlemsstaten får även hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Eiopa-förordningen. Ett liknande förfarande gäller i fråga om återförsäkringsföretag (artikel 158 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet).
Bestämmelserna i Solvens II-direktivet har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser om hemlandstillsyn i försäkringsrörelselagen (17 och 18 kap.) och bestämmelser om värdlandstillsyn i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap.).
Finansinspektionens underrättelse om brister i pågående verksamhet
Genom ändringsdirektivet har det införts nya bestämmelser i Solvens IIdirektivet om samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna i fråga om gränsöverskridande verksamhet (artikel 152a.2 första
och andra meningarna i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och som kan ha en gränsöverskridande effekt. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får också underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda hemmedlemsstaten om den hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd.
I försäkringsrörelselagen finns en allmän bestämmelse om Finansinspektionens skyldighet att som hemlandsmyndighet samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter och Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i unionen (17 kap. 3 §). Detta torde i och för sig kunna omfatta det nya kravet i Solvens II-direktivet på underrättelse om framväxande risker i gränsöverskridande verksamhet. Det finns dock skäl att i lag förtydliga Finansinspektionens underrättelseskyldighet i detta avseende. Det bör därför införas en uttrycklig bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering i det landet. En förutsättning för underrättelse bör vara att riskerna bedöms kunna ha en gränsöverskridande effekt. Som anges ovan är Finansinspektionen i egenskap av hemlandsmyndighet ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES. Underrättelseskyldigheten tar därmed i första hand sikte på sådana risker som inspektionen kan konstatera inom ramen för den tillsynen.
Även i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns en allmän bestämmelse om att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna om det behövs för deras tillsyn samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter (3 kap. 2 § andra stycket). Det bör därutöver införas en bestämmelse om att Finansinspektionen ska få underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland om inspektionen har anledning att befara att det hos försäkringsgivaren finns allvarliga brister i konsumentskyddet. I Solvens II-direktivet görs en tydlig avgränsning på så sätt att en underrättelse till hemlandsmyndigheten ska gälla allvarliga farhågor i fråga om skyddet för konsumenter (artikel 152a.2 andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Skyddet för andra kunder hos en försäkringsgivare berörs dock inte i den aktuella direktivbestämmelsen. Den nya bestämmelsen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör därför begränsas till att avse skyddet för försäkringstagare, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar och dem som erbjuds att teckna en försäkring hos en EES-försäkringsgivare som meddelar försäkringar till konsumenter.
Som anges i avsnitt 4.1 är ett av syftena med ändringsdirektivet att stärka samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna på ett tidigt stadium. Den föreslagna bestämmelsen ger därför Finansinspektionen möjlighet att under-
Prop. 2020/21:129 rätta hemlandsmyndigheten redan i skede där det finns en allvarlig och
motiverad farhåga i fråga om konsumentskyddet hos en EES-försäkringsgivare. Det krävs således inte att Finansinspektionen har slagit fast att försäkringsgivaren har överträtt en bestämmelse som har betydelse för konsumentskyddet. En välgrundad misstanke om en sådan överträdelse ska vara tillräcklig för att en underrättelse ska kunna lämnas.
Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en tillsynsmyndighet i ett annat land inom EES, se avsnitt 4.4.
Av Solvens II-direktivet framgår att Finansinspektionens underrättelser ska vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en korrekt bedömning (artikel 152a.3, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Direktivets krav på innehållet i underrättelserna bör genomföras genom verkställighetsföreskrifter.
Hänskjutande av frågor till Eiopa
Det utökade underrättelseförfarandet som beskrivs ovan utgör ett led i att stärka informationsutbytet och samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter i vissa gränsöverskridande tillsynsärenden. Genom ändringsdirektivet har det även införts en bestämmelse i Solvens II-direktivet som ger tillsynsmyndigheterna en möjlighet att hänskjuta ett sådant ärende till Eiopa och begära myndighetens hjälp om ingen bilateral lösning kan hittas (artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet).
För att genomföra ändringen i Solvens II-direktivet bör det införas bestämmelser i försäkringsrörelselagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i direktivet.
Hänvisningar till S4-3-2
- Prop. 2020/21:129: Avsnitt 8.2
4.3.3. Samarbetsplattformar
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska tillsammans med berörda behöriga myndigheter få inrätta en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES.
Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, ska inspektionen få begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska inrätta en samarbetsplattform.
Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i Solvens II-direktivet som bara rör Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens verksamhet kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Bestämmelsen i direktivet om att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med direktivet kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Inrättande av en samarbetsplattform bör inte utgöra en internationell överenskommelse.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Nya bestämmelser i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar
Genom ändringsdirektivet har det införts bestämmelser om samarbetsplattformar i Solvens II-direktivet (artikel 152b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet).
Enligt de nya bestämmelserna ska Eiopa få inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna. Detta ska Eiopa få göra vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och om sådan verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts eller ärendet har hänskjutits till Eiopa (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet).
Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform påverkar inte de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2 i Solvens II-direktivet).
Inrättandet av en samarbetsplattform påverkar inte tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med Solvens II-direktivet (artikel 152b.3).
De berörda tillsynsmyndigheterna ska på Eiopas begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl (artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet).
Inrättande av en samarbetsplattform
I försäkringsrörelselagen finns det i dag inte några bestämmelser som motsvarar de nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Inte heller finns det några sådana bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. För att genomföra de nya bestämmelserna om samarbetsplattformar i direktivet bör det införas bestämmelser om detta i svensk rätt.
Delar av de nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar rör Eiopa och den myndighetens möjlighet att inrätta en samarbetsplattform (artikel 152b.1). De bestämmelser som bara rör Eiopa och den myndighetens befogenhet att agera kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
I Solvens II-direktivet anges att Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform inte påverkar de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel
Prop. 2020/21:129 152b.2). Finansinspektionen bör således, vid sidan av Eiopa, ha möjlighet
att tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform för tillsynen över ett enskilt företag. Detta bör gälla när det är Finansinspektionen som ska utöva den finansiella tillsynen över en försäkringsgivare, dvs. när det är inspektionen som har gett ett företag tillstånd att som försäkringsföretag driva försäkringsrörelse (2 kap. 1 och 15 §§ FRL). Finansinspektionen bör också ha möjlighet att inrätta en samarbetsplattform när en behörig myndighet ska utöva den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivare samtidigt som inspektionen ska utöva en begränsad tillsyn över det företaget, dvs. s.k. värdlandstillsyn (3 kap. 1 § andra stycket LUFT). Det bör därmed införas bestämmelser om samarbetsplattformar dels i försäkringsrörelselagen, dels i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Enligt dessa bestämmelser bör Finansinspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter få inrätta en samarbetsplattform.
Inrättandet av en samarbetsplattform sker, i enlighet med Solvens IIdirektivet, för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan myndigheterna när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Det syftet bör framgå av de svenska nationella bestämmelserna.
I Solvens II-direktivets nya bestämmelser om samarbetsplattformar anges bl.a. att Eiopa på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får inrätta och samordna en samarbetsplattform (artikel 152b.1). Utgångspunkten bör vara att de olika tillsynsmyndigheterna först försöker komma överens om att tillsammans inrätta en samarbetsplattform när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Om de enskilda myndigheterna inte lyckas nå en överenskommelse, ger den nya bestämmelsen i direktivet varje berörd myndighet möjlighet att begära att Eiopa inrättar en samarbetsplattform.
För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas en bestämmelse i svensk rätt som ger Finansinspektionen möjlighet att begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Detta bör gälla först om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform. Denna möjlighet bör, på motsvarande sätt som möjligheten att genom en överenskommelse inrätta en samarbetsplattform, gälla såväl när Finansinspektionen ska utöva tillsyn över ett försäkringsföretag som när inspektionen ska utöva värdlandstillsyn över en EESförsäkringsgivare. Bestämmelser bör därför införas både i försäkringsrörelselagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
Fortsatt tillsyn över de enskilda försäkringsföretagen och EES-försäkringsgivarna
I den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar anges att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med det direktivet (artikel 152b.3).
Denna bestämmelse bör i huvudsak innebära en upplysning om att Finansinspektionens tillsyn och möjligheter att ingripa mot ett företag inte
påverkas av att det har inrättats en samarbetsplattform för ett visst företag. Detta gäller såväl den tillsyn som Finansinspektionen utövar som hemlandsmyndighet enligt försäkringsrörelselagen som den tillsyn som inspektionen utövar som värdlandsmyndighet enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
De bestämmelser som nu föreslås om samarbetsplattformar har till syfte att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan olika myndigheter när ett företag är verksamt i mer än ett land inom EES (se bl.a. skäl 7 i ändringsdirektivet). Finansinspektionens rätt att utöva tillsyn över ett enskilt företag påverkas inte av de bestämmelserna. Detta bör gälla om inte annat särskilt anges. Någon uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionens tillsynsmandat inte påverkas av att det har inrättats en samarbetsplattform är därför inte nödvändig.
Innebörden av att en samarbetsplattform inrättas
I försäkringsrörelselagen finns det flera bestämmelser om Finansinspektionens samverkan med behöriga myndigheter, dvs. utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över försäkringsgivare (se definitionen i 1 kap. 12 § 1 FRL och avsnitt 5.1). Det finns bl.a. en generell bestämmelse om att Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med myndigheter (17 kap. 3 § FRL). En motsvarande samverkansbestämmelse finns i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap. 2 § andra stycket). Det finns också mer detaljerade bestämmelser om att Finansinspektionen i ett visst fall ska ingå en överenskommelse eller fatta ett gemensamt beslut med andra tillsynsmyndigheter. Detta kan gälla hur tillsynen över en viss grupp ska bedrivas, vilket är fallet med bestämmelserna om beslut att en viss myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet eller upprättande av en samordningsöverenskommelse (se 19 kap. 8 och 10 a §§ FRL). Det kan också röra ett beslut som mer direkt rör de enskilda företagen, vilket är fallet med en ansökan om tillstånd att få använda en intern modell inom en grupp eller att få omfattas av en särskild tillsynsordning (se 19 kap. 25 och 85 §§ FRL). Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse ska då följas upp av ett beslut från en viss tillsynsmyndighet. Vanligtvis är det grupptillsynsmyndigheten som ska fatta ett sådant beslut. De gemensamma besluten och överenskommelserna anses som internationella överenskommelser (se prop. 2015/16:9 s. 414 och 433).
Grundläggande för de gemensamma beslut och överenskommelser som regleras särskilt i försäkringsrörelselagen är att de är förenade med någon form av rättsverkan. Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse kan dock först efter att det har fattats ett nationellt beslut med samma innehåll få direkt rättsverkan för en enskild. Detta är t.ex. fallet när ett företag eller en grupp får tillstånd att använda en intern modell inom en grupp (samma prop. s. 433). I dessa fall har en överenskommelse mellan tillsynsmyndigheterna även föregåtts av en särskild ansökan från en enskild, antingen från ett företag eller gemensamt av flera företag (19 kap. 23 § FRL). Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse kan också avse en skyldighet för Finansinspektionen eller en behörig myndighet. Så är fallet
Prop. 2020/21:129 med bestämmelserna om överenskommelse om utseende av grupptillsyns-
myndighet (19 kap. 8 § FRL). En sådan överenskommelse innebär att Finansinspektionen antingen åtar sig eller överlämnar till en behörig myndighet att ansvara för grupptillsynen över en viss grupp. Även ingående av en samordningsöverenskommelse är förenat med skyldigheter för Finansinspektionen (19 kap. 10 a § FRL).
I Solvens II-direktivets nya bestämmelser om samarbetsplattformar anges att Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform inte påverkar de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2). Det anges även att inrättandet av en samarbetsplattform inte heller påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med direktivet (artikel 152b.3). I skälen i ändringsdirektivet anges att samarbetsplattformar är ett effektivt verktyg för att åstadkomma ett stärkt och snabbt samarbete tillsynsmyndigheter emellan och därmed även stärka konsumentskyddet. Det förtydligas även att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten har, och kommer att fortsätta att ha, befogenhet över beslut om auktorisation, tillsyn och kontroll av efterlevnaden (skäl 7 i ändringsdirektivet).
Inrättande av en samarbetsplattform får inte någon rättsverkan för det enskilda företaget. En samarbetsplattform leder inte till några nya skyldigheter eller lättnader för de enskilda företagen, utan samma bestämmelser gäller som före inrättandet. Ett enskilt företag har inte någon möjlighet att begära att en samarbetsplattform inrättas och det finns inte heller något krav på att ett företag ska ges tillfälle att yttra sig innan så sker.
Bestämmelserna i Solvens II-direktivet är utformade så att de ger tillsynsmyndigheterna en möjlighet att inrätta en samarbetsplattform. I vissa fall får även Eiopa inrätta en samarbetsplattform. Det finns inte någon skyldighet för tillsynsmyndigheterna att begära eller medverka till att en samarbetsplattform inrättas. Inte heller tillkommer det någon ny och särskild skyldighet för tillsynsmyndigheterna bara för att en samarbetsplattform inrättas. Om Eiopa inrättar en samarbetsplattform är tillsynsmyndigheterna självfallet skyldiga att följa ett sådant beslut.
Till skillnad från bestämmelserna om utseende av grupptillsynsmyndighet och upprättande av en samordningsöverenskommelse påverkar en samarbetsplattform inte tillsynsmyndigheternas tillsyn över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare (artikel 152b.3 jämförd med artiklarna 247.3 och 248.4).
Som framgår kan tillsynsmyndigheterna ta initiativ till att en samarbetsplattform inrättas. Finansinspektionen har alltså, i enlighet med bestämmelserna som nu föreslås, befogenhet att inrätta en sådan samarbetsplattform tillsammans med en eller flera andra tillsynsmyndigheter. Regeringen bedömer att själva inrättandet av en samarbetsplattform inte i sig innebär någon förpliktelse som binder Sverige som stat. En överenskommelse om att inrätta en samarbetsplattform bör därför inte anses som en internationell överenskommelse i den mening som avses i 10 kap. regeringsformen.
En samarbetsplattform bör i stället ses som ett särskilt tillsynsverktyg för de nationella tillsynsmyndigheterna. För Finansinspektionen torde en samarbetsplattform utgöra ett verktyg som möjliggör ett mer strukturerat och regelbundet informationsutbyte än det som redan anges i de generella
bestämmelserna om samverkan mellan inspektionen och behöriga myndigheter (17 kap. 3 § FRL och 3 kap. 2 § andra stycket LUFT). Detta innebär att även om själva inrättandet inte är en internationell överenskommelse som kräver regeringens bemyndigande kan Finansinspektionen, inom ramen för en samarbetsplattform, ändå komma att ingå ytterligare överenskommelse som i sin tur är att bedöma som en internationell överenskommelse. Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer att Finansinspektionen får ingå internationella överenskommelser som följer av Solvens II-direktivet och som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (4 b §). Bemyndigandet gör det därför möjligt för Finansinspektionen att, inom ramen för en samarbetsplattform, ingå vissa särskilda överenskommelser med behöriga myndigheter.
Uppgiftslämnande till Eiopa
Genom ändringsdirektivet har det införts en bestämmelse i Solvens IIdirektivet om att de berörda tillsynsmyndigheterna på Eiopas begäran i god tid ska lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl (artikel 152b.4).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om uppgiftslämnande till Eiopa. Inte heller finns det någon sådan bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
I försäkringsrörelselagen finns det i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med bl.a. Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar Solvens II-direktivets nya krav om att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa om hur en enskild samarbetsplattform fungerar. Det kan dock finnas skäl för att i försäkringsrörelselagen förtydliga när Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Detta bör göras i en uttrycklig bestämmelse i den lagen. Den allmänna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen gäller dessutom bara vid tillsyn över försäkringsföretag.
För att genomföra den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet bör det även införas en bestämmelse om uppgiftslämnande i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I de nya bestämmelserna bör anges att Finansinspektionen till Eiopa ska lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Detta ska ske på begäran av Eiopa.
Beträffande sekretess vid uppgiftslämnande från Finansinspektionen till Eiopa, se avsnitt 4.4.
4.4. Sekretessfrågor
Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna i Solvens IIdirektivet om Finansinspektionens informationsutbyte med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheter i
Prop. 2020/21:129 andra länder inom EES kräver inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen.
Promemorians bedömning överensstämmer i sak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte bedömningen särskilt. Justitiekanslern efterfrågar ett konstaterande när det gäller huruvida promemorians förslag kräver några överväganden beträffande sekretess.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt förslagen i avsnitten 4.2 och 4.3 ska Finansinspektionen få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande till Eiopa och behöriga myndigheter i andra länder inom EES vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I promemorian föreslås inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen med anledning av förslagen. Justitiekanslern efterfrågar ytterligare överväganden i sekretesshänseende.
Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. försäkringsväsendet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs (30 kap. 4 §). En underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES kan därmed omfatta uppgifter som är sekretessbelagda. Sekretessbelagda uppgifter får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (8 kap. 3 § OSL).
De nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som föreslås i avsnitten 4.2 och 4.3 aktualiserar den sekretessbrytande bestämmelsen i 8 kap. 3 § OSL och möjliggör därigenom överföring av information från Finansinspektionen till Eiopa och behöriga myndigheter i andra länder inom EES i enlighet med Solvens II-direktivet. Regeringen bedömer att myndigheternas intresse av att effektivt och ändamålsenligt kunna utföra sina uppgifter i enlighet med direktivet väger tyngre än det intresse som sekretessen är avsedd att skydda. I sammanhanget kan det också noteras att tystnadsplikt ska gälla hos såväl Eiopa som behöriga myndigheter i andra länder inom EES för information av konfidentiell karaktär (se artikel 70 i Eiopa-förordningen och artiklarna 64 och 65 i Solvens II-direktivet).
Sammanfattningsvis krävs inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen med anledning av de nya bestämmelserna i Solvens IIdirektivet om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och tillsynsmyndigheter i andra länder inom EES.
4.5. Särskild tillsynsordning
Regeringens förslag: Om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
I Solvens II-direktivet finns det bestämmelser om tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering (artiklarna 236–243). De artiklarna har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 84–103 §§). I lagen finns de bestämmelserna under rubriken ”Tillsyn över vissa grupper med centraliserad riskhantering – särskild tillsynsordning”. Det finns även flera bestämmelser om detta i Solvens II-förordningen (artiklarna 351–353).
Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn står även under tillsyn som enskilt försäkringsföretag (19 kap. 5 § FRL). Grupptillsyn utgör således ett komplement till tillsynen över det enskilda företaget (prop. 2015/16:9 s. 394). Som huvudregel påverkas inte Finansinspektionens tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag av att företaget också ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn. Finansinspektionen har fortfarande ensam rätt att besluta om åtgärder mot ett försäkringsföretag som inte uppfyller de krav som gäller för att få driva försäkringsrörelse. I vissa fall behöver Finansinspektionen i och för sig samråda med eller informera de behöriga myndigheterna inom ett tillsynskollegium om beslut som rör ett enskilt försäkringsföretag (se t.ex. 19 kap. 10 c § FRL). I dessa fall är det dock fortfarande Finansinspektionen som ensam fattar beslut, om än med beaktande av synpunkter från behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet.
Om ett försäkringsföretag omfattas av en särskild tillsynsordning gäller i vissa fall ett särskilt beslutsförfarande. I huvudsak gäller följande. Finansinspektionen ska lämna förslag till tillsynskollegiet om åtgärder som bör vidtas mot företaget. Ett eventuellt beslut ska i första hand fattas efter en överenskommelse inom tillsynskollegiet (se t.ex. 19 kap. 92 § FRL). Först om en överenskommelse inte kan träffas inom en viss tid ska Finansinspektionen fatta ett eget beslut (19 kap. 94 § FRL). I vissa fall får ett ärende hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 96 § FRL). Om Eiopa fattar ett beslut i ärendet ska Finansinspektionen fatta ett beslut i enlighet med Eiopas beslut (19 kap. 97 § FRL). Ett beslut om tillstånd för ett dotterföretag inom en grupp att omfattas av en särskild tillsynsordning begränsar således Finansinspektionens rätt att ensam besluta om åtgärder mot ett enskilt försäkringsföretag.
För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning krävs att företaget beaktas vid den grupptillsyn som utövas
Prop. 2020/21:129 över dess moderföretag. Vidare krävs att gruppen har fått tillstånd att göra
en gruppgemensam egen risk- och solvensbedömning, att gruppen fått tillstånd att lämna en gemensam rapport om solvens och finansiell ställning samt att försäkringsföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll (19 kap. 87 § FRL).
För de enskilda företagen innebär ett beslut om särskild tillsynsordning bl.a. att riskhanteringsuppgifter förs över från ett dotterföretag till dess moderföretag. Dotterföretaget måste dock fortfarande uppfylla sitt individuella kapitalkrav. Det är således inte bara försäkringsföretag som är dotterföretag som berörs av ett beslut om särskild tillsynsordning. För moderföretag vars dotterföretag omfattas av en särskild tillsynsordning gäller dessutom att de ska beräkna solvenskapitalkravet för det dotterföretaget enligt särskilda bestämmelser (19 kap. 88 § FRL). Moderföretaget ansvarar även för att villkoren för att få omfattas av en särskild tillsynsordning fortlöpande uppfylls (19 kap. 100 § FRL).
När Eiopa inte fattar något beslut
Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i bestämmelsen i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa inte fattar beslut i ett ärende om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning som har hänskjutits till myndigheten (artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, artikel 2.5 i ändringsdirektivet). I bestämmelsen anges nu att om Eiopa inte fattar ett sådant beslut i enlighet med artikel 19.3 i Eiopa-förordningen ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten.
Bestämmelsen i Solvens II-direktivet i den tidigare lydelsen är i svensk rätt genomförd genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 86 § andra stycket). Enligt den bestämmelsen ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet om ett ärende hänskjutits till Eiopa och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 och 44.1.3 i Eiopa-förordningen avvisas.
Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras på motsvarande sätt som bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Fortsättningsvis bör därför gälla att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska fatta det slutliga beslutet om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar något beslut.
4.6. Volatilitetsjustering
Regeringens bedömning: Ändringarna i bestämmelserna i Solvens IIdirektivet om volatilitetsjustering kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om volatilitetsjustering. Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts dels genom grundläggande bestämmelser i försäkringsrörelselagen, dels genom mer detaljerade bestämmelser som
Finansinspektionen har meddelat med stöd av ett bemyndigande (se 5 kap. 9 § och 18 § 3 FRL, 7 kap. 2 § första stycket 24 försäkringsrörelseförordningen och 4 kap. 22–28 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse).
Ett försäkringsföretag får använda sig av en volatilitetsjustering vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 9 § FRL). Med en volatilitetsjustering kan effekterna mildras av överdrivna eller mycket stora räntedifferenser eller spreadar för obligationer. Syftet med bestämmelserna om volatilitetsjustering är att motverka s.k. procykliskt agerande i försäkringsföretagens investeringsprocesser (skäl 32 i Omnibus IIdirektivet). I Finansinspektionens ovan nämnda föreskrifter anges hur ett försäkringsföretag ska beräkna volatilitetsjusteringen (4 kap. 22–28 §§).
Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i Solvens IIdirektivet om hur en volatilitetsjustering ska beräknas (artikel 77d.4 första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet
). Den bestämmelsen är i svensk rätt genomförd genom en
bestämmelse i Finansinspektionens ovan nämnda föreskrifter (4 kap. 23 §, se även prop. 2015/16:9 246 f.). Som en följd av ändringen i Solvens IIdirektivet har Finansinspektionen ändrat sina föreskrifter (se föreskrifter [FFFS 2020:6] om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Denna ändring har trätt i kraft. Finansinspektionens föreskrifter överensstämmer efter ändringen med Solvens II-direktivets lydelse enligt ändringsdirektivet. Det krävs därför inte några ytterligare åtgärder för att genomföra denna ändring i Solvens II-direktivet.
4.7. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner
Regeringens bedömning: Utmönstringen i Solvens II-direktivet av bestämmelser om kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) kräver inte några lagstiftningsåtgärder.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: I den ursprungliga lydelsen av
Solvens II-direktivet fanns det flera bestämmelser om kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) och dess verksamhet (se t.ex. artiklarna 52 och 231).
Ceiops har därefter ersatts av Eiopa. Till stor del har Eiopa tagit över Ceiops uppgifter (se skäl 9 och artiklarna 1, 76 och 80 i Eiopa-förordningen). Eiopa har även delvis getts en annan roll än Ceiops. Detta gäller fram-
Prop. 2020/21:129 för allt Eiopas förhållande till de nationella tillsynsmyndigheterna och
inflytandet över tillsynen. I den ursprungliga lydelsen av Solvens IIdirektivet angavs att Ceiops bör ges en rådgivande roll och att råd från Ceiops till en tillsynsmyndighet inte bör vara bindande för denna myndighet när det fattar beslut (skäl 115). Om Eiopa anges däremot i skälen i Omnibus II-direktivet att den myndigheten med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna kräva att de berörda nationella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlemsstaterna beslutsfattande behörighet, bör Eiopa inte ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten (skäl 21). Det anges även att Eiopa ges en rätt att lösa tvister rörande gemensamma beslut som ska fattas bl.a. om godkännande av ansökningar om användning av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag. Samtidigt betonas att Eiopa inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut (skäl 22).
Genom Omnibus II-direktivet ändrades de flesta bestämmelserna i Solvens II-direktivet om Ceiops och dess verksamhet. En bestämmelse ändrades dock inte. I denna anges att grupptillsynsmyndigheten efter samråd med berörda tillsynsmyndigheter vederbörligen ska beakta alla råd som Ceiops ger inom två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter (artikel 248.4 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Genom ändringarna i Solvens II-direktivet som har gjorts genom ändringsdirektivet har denna bestämmelse utgått (artikel 2.6 i ändringsdirektivet). Som skäl anges att Ceiops nu ersatts av Eiopa (skäl 9 i ändringsdirektivet).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som motsvarar den bestämmelse i Solvens II-direktivet som nu har utgått. I ett annat lagstiftningsärende konstaterades att bestämmelsen inte längre var relevant (se propositionen Vissa frågor om försäkring och tjänstepension [prop. 2019/20:138 s. 519]). Den nu aktuella ändringen i Solvens IIdirektivet kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.
Hänvisningar till S4-7
- Prop. 2020/21:129: Avsnitt 11
4.8. Hänvisningar till Eiopa-förordningen och Solvens II-direktivet
Regeringens förslag: Hänvisningar till Eiopa-förordningen i försäkringsrörelselagen ska ändras från att vara statiska till att vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Hänvisningar till Solvens II-direktivet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag ska ändras till att avse direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
I försäkringsrörelselagen finns flera bestämmelser som innehåller hänvisningar till artikel 19 i Eiopa-förordningen, i lydelsen enligt Omnibus IIdirektivet (se 19 kap. 9, 26, 31, 86, 96 och 97 §§). De bestämmelserna genomför bestämmelser i Solvens II-direktivet som inte ändras genom ändringsdirektivet. Hänvisningarna i försäkringsrörelselagen bör dock justeras eftersom artikel 19 i Eiopa-förordningen har ändrats genom ändringsförordningen. För att eventuella ändringar i Eiopa-förordningen i fortsättningen ska få omedelbart genomslag i den svenska lagstiftningen är det lämpligt att hänvisningarna görs dynamiska. När det gäller EU-förordningar är det också den hänvisningsteknik som regeringen ofta har använt i senare tids propositioner (se t.ex. prop. 2015/16:156 s. 20 f., prop. 2016/17:22 s. 95 f. och prop. 2019/20:37 s. 33).
I försäkringsrörelselagen och lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag finns definitioner av Solvens II-direktivet som hänvisar till direktivets lydelse enligt Omnibus II-direktivet (1 kap. 12 § 10 respektive 1 kap. 5 § 4). En motsvarande hänvisningsteknik används i en bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (6 kap. 2 a §). Till skillnad från ändringar i Eiopa-förordningen, som är direkt tillämpliga i Sverige, kommer alla EU-direktiv som ändrar Solvens II-direktivet att kräva överväganden om genomförandeåtgärder i svensk rätt. Hänvisningarna i de aktuella lagarna bör därför även i fortsättningen vara statiska (jfr prop. 2015/16:9 s. 207). De bör dock justeras så att de avser Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.
Hänvisningar till S4-8
5. Vissa ändringar som inte föranleds av ESA-översynen
5.1. Definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen
Regeringens förslag: Definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen ska ändras så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: En relativt stor del av bestämmelserna i Solvens II-direktivet behandlar frågor om tillsyn. I dessa bestämmelser
Prop. 2020/21:129 används termen tillsynsmyndighet för att beteckna den eller de nationella
myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 13.10).
I försäkringsrörelselagen används uttrycket behörig myndighet i stället för termen tillsynsmyndighet. Enligt definitionen är en behörig myndighet en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare (1 kap. 12 § 1 FRL). I vissa paragrafer används dock uttrycket för att beteckna en utländsk myndighet som får utöva tillsyn över ett försäkringsföretag, dvs. en svensk försäkringsgivare. Så är fallet i exempelvis bestämmelserna om sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet i 3 kap. I dessa bestämmelser avser behörig myndighet en utländsk myndighet i ett annat land inom EES som har behörighet att utöva en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlandstillsyn, över ett försäkringsföretag som avser att driva eller driver verksamhet i det landet (jfr prop. 2015/16:9 s. 218–221 och 569). I denna proposition föreslås även ytterligare bestämmelser där uttrycket behörig myndighet har den betydelsen (se avsnitt 4.3).
För att förtydliga definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen bör den ändras så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag.
Hänvisningar till S5-1
- Prop. 2020/21:129: Avsnitt 4.3.3
5.2. Hänskjutande till Eiopa av fråga om undersökning hos en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller en undersökning hos en EES-försäkringsgivares sekundäretablering här i landet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om tillsyn över filialer i en annan medlemsstat (artikel 33, i lydelsen enligt artikel 2.6 i Omnibus II-direktivet). I de fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar verksamhet genom filial får tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller. Om en tillsynsmyndighet i hemmedlemsstaten är förhindrad att utföra undersökning på plats eller om en tillsynsmyndighet i värdmedlemsstaten inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta, får myndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära dess hjälp.
Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige innehåller bestämmelser om tillsyn över EES-försäkringsgivare som driver verksamhet från en filial eller annan sekundär-
etablering här i landet (3 kap.). Efter anmälan till Finansinspektionen får den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland göra en undersökning hos en sådan sekundäretablering (3 kap. 5 § LUFT). Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen. Detta överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Om Finansinspektionen inte kan utöva sin rätt att delta i en undersökning har inspektionen dock inte möjlighet att hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning i enlighet med artikel 33 i det direktivet. Enligt en bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige får nämligen Finansinspektionen endast hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Solvens IIdirektivet (6 kap. 2 a §). För att fullt ut genomföra direktivet bör det i den bestämmelsen även införas en hänvisning till artikel 33 i Solvens IIdirektivet. Vidare bör bestämmelsen flyttas till 3 kap. samma lag eftersom den rör en fråga om tillsyn över EES-försäkringsgivare och inte tillsyn över försäkringsgivare från tredjeland.
När det gäller Finansinspektionens möjlighet att i egenskap av hemlandsmyndighet hänskjuta en fråga om undersökning i ett annat land inom EES till Eiopa finns en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (17 kap. 3 a §).
5.3. Finansinspektionens skyldighet att följa ett beslut som Eiopa fattar
Regeringens förslag: Bestämmelser i försäkringsrörelselagen om att
Finansinspektionen ska följa ett beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten fattar ska tas bort.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen och behöriga myndigheter har i flera olika fall möjlighet att hänskjuta en fråga till Eiopa för tvistlösning (se t.ex. artiklarna 231 och 247 i Solvens II-direktivet). I dessa fall har Eiopa befogenhet att lösa tvisten (artikel 19 i Eiopa-förordningen).
I försäkringsrörelselagen finns det flera bestämmelser om att Finansinspektionen ska följa ett beslut som Eiopa fattar (19 kap. 9 och 26 §§).
Eiopas verksamhet och befogenhet att agera styrs av Eiopa-förordningen. Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning gäller följande (artikel 19.3). Om förlikningsskedet har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter
Prop. 2020/21:129 som de har enligt tillämplig unionsrätt. Eiopa-förordningen är direkt
tillämplig och gäller således i Sverige.
Finansinspektionen är därmed, även om det inte särskilt anges i försäkringsrörelselagen, skyldig att följa ett beslut som Eiopa fattar. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Eiopa bör därför tas bort.
6. Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 30 juni 2021.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet trädde i kraft den 30 december 2019 (artikel 5). Nationella bestämmelser som genomför ändringarna i Solvens II-direktivets bestämmelser om volatilitetsjustering ska börja tillämpas senast den 1 juli 2020 (artikel 4.3 i ändringsdirektivet, se även avsnitt 4.6). Bestämmelser som genomför övriga ändringar i
Solvens II-direktivet ska däremot tillämpas från och med den 30 juni 2021. De lagändringar som föreslås i denna proposition med anledning av ändringsdirektivet bör därför träda i kraft det datumet.
Vissa av de lagändringar som föreslås i denna proposition har till syfte att förtydliga och komplettera tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Det är angeläget att dessa lagändringar träder i kraft så snart som möjligt. Det tidigaste datumet för detta bedöms vara den 30 juni 2021. Även de lagändringar som inte direkt föranleds av Solvens II-direktivet bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt.
Den ändring som rör artikel 77d.4 i Solvens II-direktivet, se avsnitt 4.6, har redan trätt i kraft (artikel 2.1 tillsammans med artikel 4.2 och 4.3 i ändringsdirektivet).
7. Förslagens konsekvenser
Förslagens syfte och alternativa lösningar
I denna proposition finns förslag till lagändringar som är nödvändiga för att i svensk rätt genomföra de ändringar i Solvens II-direktivet som har gjorts genom ändringsdirektivet. Det finns även förslag till mindre justeringar som syftar till att förtydliga och komplettera tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Genom förslagen tillgodoses direktivens krav på genomförande i nationell rätt. Eftersom det följer av unionsrätten hur nationell reglering behöver ändras, är valmöjligheterna för medlemsstaterna begränsade.
Det bedöms inte finnas några alternativa lösningar när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i Solvens IIdirektivet. Om Sverige inte vidtar nödvändiga lagstiftningsåtgärder är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att vidta lagstiftningsåtgärder är alltså inte något alternativ.
Berörda aktörer
Förslagen i propositionen berör i första hand Finansinspektionen. Försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som står under Finansinspektionens tillsyn kan indirekt påverkas av förslagen. För närvarande är det fråga om 159 försäkringsföretag och 611 EES-försäkringsgivare (mars 2021).
Konsekvenser för Finansinspektionen
I propositionen föreslås vissa utökade skyldigheter för Finansinspektionen när det gäller myndighetens samarbete med andra nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare. Förslagen innebär framför allt ökade krav i fråga om utbyte av information (se avsnitten 4.2, 4.3 och 4.5). Finansinspektionen bedöms i stor utsträckning redan i dag inhämta sådan information som omfattas av förslagen inom ramen för myndighetens löpande tillsyn. Inspektionen kan dock bli tvungen att begära in ytterligare uppgifter från berörda företag, framför allt om det efterfrågas av Eiopa (se avsnitt 4.3.3). Detta bedöms emellertid inte leda till annat än marginellt ökad arbetsbörda. Förslagen i propositionen kan också medföra en något ökad administrativ börda för Finansinspektionen. Detta torde särskilt gälla för tillsynen över försäkringsföretag och försäkringsgivare som driver gränsöverskridande verksamhet och där det har inrättats samarbetsplattformar. Flera av de bestämmelser som nu föreslås berör dock endast tillsynen över ett mindre antal företag. Det är t.ex. bara fem företag som har tillstånd att använda en intern modell på enskild nivå och en grupp på gruppnivå och såvitt känt finns det inte något företag som har ansökt om att få omfattas av en särskild tillsynsordning. Gränsöverskridande verksamhet förekommer i och för sig i viss utsträckning men de nya bestämmelserna är förhållandevis allmänt hållna och det är i nuläget svårt att bedöma konsekvenserna för Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Eventuella merkostnader som förslagen kan medföra ska hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.
I propositionen lämnas förslag om att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa när inspektionen ska pröva vissa typer av tillståndsärenden (se avsnitten 4.2.1 och 4.2.2). Detta bör kunna leda till kostnadsbesparingar för Finansinspektionen om det leder till ett minskat behov av egen specialistkompetens för dessa typer av ärenden. Sammantaget torde det dock röra sig om ett fåtal ärenden per år som har mindre betydelse för myndighetens totala ekonomiska ramar. Finansinspektionens arbete med tillståndsärenden finansieras genom avgifter som disponeras av inspektionen och som tas ut av dem som ansöker om tillstånd. Sådana avgifter regleras i dag i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av
Prop. 2020/21:129 ärenden hos Finansinspektionen. Det är i nuläget svårt att bedöma om
förslagen i propositionen medför att avgifterna behöver justeras.
Konsekvenser för företag
Förslagen i propositionen riktar sig i huvudsak till Finansinspektionen och innebär framför allt ökade krav i fråga om informationsutbyte och samarbete med andra nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa. Försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare kan dock beröras indirekt av förslagen eftersom Finansinspektionen kan behöva uppgifter från dem för att uppfylla de föreslagna kraven. För försäkringsföretagens del gäller detta framför allt de företag som driver verksamhet i andra länder inom EES (se avsnitt 4.3). Av de 159 försäkringsföretag som för närvarande står under Finansinspektionens tillsyn är det 48 företag som driver gränsöverskridande verksamhet eller har inrättat en sekundäretablering inom EES (mars 2021). Av dessa är det dock bara några enstaka företag vars verksamhet bedöms vara av sådan omfattning att de kan komma att beröras. Enligt gällande rätt är försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som står under Finansinspektionens tillsyn skyldiga att lämna de uppgifter som inspektionen begär. Som anges ovan bedöms också företagen redan i dag lämna sådana uppgifter som berörs av de föreslagna kraven, även om det kan bli aktuellt med ytterligare uppgiftslämnande. Sammantaget bedöms dock förslagen i propositionen få mycket begränsade konsekvenser för försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare.
Övriga konsekvenser
Förslagen bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter.
I avsnitt 6 föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 30 juni 2021. Det finns inte något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen.
I övrigt kan förslagen inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
Hänvisningar till S7
8. Författningskommentar
Hänvisningar till S8
- Prop. 2020/21:129: Avsnitt 11
8.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
3 kap.
2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet
om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om Finansinspektionens informationsutbyte med den behöriga myndigheten i en EES-försäkrings-
givares hemland. Paragrafen genomför artikel 152a.2 andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2 och 4.4.
Paragrafen innebär att Finansinspektionen kan underrätta hemlandsmyndigheten i ett skede där inspektionen hyser en allvarlig och motiverad farhåga i fråga om konsumentskydd hos en EES-försäkringsgivare. Med konsumentskydd avses i paragrafen skyddet för försäkringstagare, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar och dem som erbjuds att teckna en försäkring hos en EES-försäkringsgivare som meddelar försäkringar till konsumenter.
Det krävs inte att Finansinspektionen har slagit fast att försäkringsgivaren har överträtt en bestämmelse som har betydelse för konsumentskyddet. Underrättelse får ske redan när inspektionen har en välgrundad misstanke om en sådan överträdelse.
Om Finansinspektionen och hemlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning finns möjlighet att begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) enligt 2 b § andra stycket (se författningskommentaren till den paragrafen).
2 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig
myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet).
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.
Paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 6 kap. 2 a §, innehåller bestämmelser om hänskjutande av frågor till Eiopa. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 33 i Solvens II-direktivet (i lydelsen enligt artikel 2.6 i Omnibus II-direktivet) och delvis artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet (i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2, 4.8 och 5.2.
Första stycket innebär att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning. I stycket införs en hänvisning till artikel 33 i Solvens II-direktivet.
Ändringen innebär att Finansinspektionen, om inspektionen inte kan utöva sin rätt enligt 5 § att delta i en undersökning som ska göras av en behörig myndighet inom EES hos en sekundäretablering här i landet, får hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning. I stycket definieras även Solvens IIdirektivet. Hänvisningen till Solvens II-direktivet ändras så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.
Enligt andra stycket, som är nytt, får Finansinspektionen även hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. De fall som avses enligt direktivet är dels sådana där den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland har konstaterat försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker hos försäkringsgivaren, dels sådana där Finans-
Prop. 2020/21:129 inspektionen befarar att det finns allvarliga brister i konsumentskyddet hos
en sådan försäkringsgivare.
Den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland är skyldig att underrätta Finansinspektionen om försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker som kan ha en gränsöverskridande effekt (se artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen får enligt 2 a § underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd hos EES-försäkringsgivaren. Om Finansinspektionen och hemlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning efter en sådan underrättelse ska de kunna hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 152a i Solvens II-direktivet. Bestämmelsen i andra stycket innebär att Finansinspektionen får hänskjuta en sådan fråga till Eiopa.
2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter
inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inrättande av en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3.
I paragrafen anges att Finansinspektionen i vissa fall får inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet. Detta görs tillsammans med berörda behöriga myndigheter. Med berörda behöriga myndigheter avses de nationella myndigheter utomlands som i ett enskilt fall har behörighet att utöva tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige (se definitionen i 1 kap. 5 § 5). I första hand avses den myndighet som har gett EES-försäkringsgivaren tillstånd att driva verksamhet och ansvarar för den finansiella tillsynen, dvs. hemlandsmyndigheten (se 1 § första stycket). Med berörda behöriga myndigheter kan även avses en myndighet i ett annat land än Sverige där EES-försäkringsgivaren driver verksamhet och står under en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlandstillsyn (jfr 1 § andra stycket om Finansinspektionens tillsyn i dessa fall). En förutsättning för att en samarbetsplattform ska få inrättas är att en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. EES-försäkringsgivaren ska således i vart fall driva verksamhet i sitt hemland och i Sverige. Verksamheten i Sverige kan drivas antingen genom sekundäretablering (2 kap. 1 § 1) eller genom gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 1 § 2). Syftet med en samarbetsplattform ska vara att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheter som utövar tillsyn över en viss EES-försäkringsgivare.
Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).
I de fall Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform (se författningskommentaren till 2 d §).
2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om
inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen i vissa fall får begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3.
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform om en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige (se 2 c §). Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en sådan plattform. För att Eiopa i ett enskilt fall ska få inrätta en samarbetsplattform krävs även att något av villkoren i artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet är uppfyllt. Således krävs att a) den gränsöverskridande verksamheten är relevant när det gäller värdlandets marknad, b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemlandet om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2 eller c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2.
Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 a § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).
2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänste-
pensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftslämnande till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.3 och 4.4.
I paragrafen anges att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Uppgifterna ska lämnas på begäran. De uppgifter som ska lämnas är uppgifter som Eiopa behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller oavsett om det rör sig om en samarbetsplattform som Finansinspektionen har inrättat tillsammans med berörda behöriga myndigheter (2 c §) eller om den inrättats av Eiopa, antingen på eget initiativ (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet) eller efter begäran från en tillsynsmyndighet (2 d § eller motsvarande nationella bestämmelser i andra länder inom EES som genomför artikel 152b.1).
Prop. 2020/21:129 Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 b § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).
9 kap.
17 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Paragrafen reglerar medling av Eiopa i ett ärende om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsavtal.
Ändringen är en följdändring med anledning av att det har gjorts en redaktionell ändring i artikel 31 i Eiopa-förordningen genom artikel 2.24 i ändringsförordningen. Ingen ändring i sak är avsedd.
10 kap.
4 a § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut
1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension,
2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §,
3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §,
4. att meddela föreläggande, eller
5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.
I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens förordnande om att beslut ska gälla omedelbart. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får bestämma att sådana beslut som anges i punkterna 1–5 ska gälla omedelbart. När det gäller andra beslut av Finansinspektionen tillämpas bestämmelserna om omedelbar verkställighet i 35 § förvaltningslagen (2017:900).
Punkt 2 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 3 kap. 6 § tas bort.
I paragrafen görs även språkliga ändringar.
Hänvisningar till S8-1
8.2. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
1 kap.
12 § I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit-värderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,
6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitten 4.8 och 5.1.
I punkt 1 ändras definitionen av behörig myndighet så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag. Därmed förtydligas att uttrycket också avser en utländsk myndighet som utövar en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlands-
Prop. 2020/21:129 tillsyn, över ett försäkringsföretag som driver verksamhet i det landet (se
bestämmelserna i bl.a. 3 kap. om verksamhet i ett annat land inom EES).
I punkt 8 görs en språklig ändring på så sätt att den hittillsvarande termen ”tredje land” ändras till ”tredjeland”.
I punkt 10 ändras definitionen av Solvens II-direktivet så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.
2 kap.
16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och
2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och en behörig myndighet i ett annat land inom EES om planerad verksamhet i det landet. Paragrafen genomför artikel 152a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.1 och 4.4.
Enligt paragrafen är Finansinspektionen skyldig att underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett företag som ansöker om tillstånd att driva försäkringsrörelse avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet. Underrättelse enligt denna paragraf ska ske innan Finansinspektionen beslutar i fråga om tillstånd. En underrättelse ska lämnas om det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att den planerade verksamheten i ett annat land inom EES kommer att vara relevant för marknaden i det landet. Det ska alltså vara fråga om verksamhet av mer betydande omfattning. Vid Finansinspektionens bedömning av omfattningen ska enligt paragrafen uppgifter i företagets verksamhetsplan beaktas. Uppskattade intäkter från verksamheten i värdlandet i förhållande till företagets totala uppskattade intäkter samt de förväntade effekterna på värdlandets försäkringsmarknad har betydelse för bedömningen huruvida företagets verksamhet är relevant för marknaden i värdlandet i paragrafens mening.
I 3 kap. 2 och 17 §§ finns bestämmelser om Finansinspektionens meddelande till den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett försäkringsföretag som inte är ett återförsäkringsbolag avser att inrätta en sekundäretablering eller driva gränsöverskridande verksamhet.
3 kap.
22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter
inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inrättande av en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.2 i Solvens II-
direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3.
I paragrafen anges att Finansinspektionen i vissa fall får inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet. En samarbetsplattform får inrättas tillsammans med berörda behöriga myndigheter. Med berörd behörig myndighet avses en utländsk myndighet som i ett enskilt fall har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag (se definitionen av behörig myndighet i 1 kap. 12 § 1). För att en samarbetsplattform ska få inrättas krävs även att försäkringsföretaget driver verksamhet både i Sverige och i minst ett annat land inom EES. I det andra landet kan verksamheten drivas antingen genom sekundäretablering (se 1–7 §§) eller genom gränsöverskridande verksamhet (se 15–21 §§). Syftet med en samarbetsplattform ska vara att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheter som utövar tillsyn över ett visst försäkringsföretag.
Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkringsgivare gäller 3 kap. 2 c § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen).
I de fall Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform får inspektionen begära att Eiopa inrättar en samarbetsplattform (se författningskommentaren till 22 a §).
22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan
enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3.
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES (se författningskommentaren till
22 §). Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en sådan plattform. För att Eiopa i ett enskilt fall ska få inrätta en samarbetsplattform krävs även att något av villkoren i artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet är uppfyllt. Således krävs att a) den gränsöverskridande verksamheten är relevant när det gäller värdlandets marknad, b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemlandet om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2 eller c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2.
Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkrings-
Prop. 2020/21:129 givare gäller 3 kap. 2 d § LUFT (se författningskommentaren till den
paragrafen).
22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänste-
pensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftslämnande till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.3 och 4.4.
I paragrafen anges att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Uppgifterna ska lämnas efter begäran. De uppgifter som ska lämnas är uppgifter som Eiopa behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller oavsett om det rör sig om en samarbetsplattform som Finansinspektionen har inrättat tillsammans med berörda behöriga myndigheter (22 §) eller om den inrättats av Eiopa, antingen på eget initiativ (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet) eller efter begäran från en tillsynsmyndighet (22 a § eller motsvarande nationella bestämmelser i andra länder inom EES som genomför artikel 152b.1).
Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkringsgivare gäller 3 kap. 2 e § LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen).
9 kap.
2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om
1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och
2. kraven i 6 och 9–18 §§ är uppfyllda.
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för att få använda en intern modell.
Ändringen innebär att hittillsvarande andra stycket flyttas till nya 2 c §.
2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänste-
pensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om underrättelse till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 112.3a första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.1 och 4.4.
I paragrafen anges att Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Detta krav på underrättelse gäller också ansökningar som avser tillstånd att använda en partiell intern modell (se 4 § andra stycket) eller tillstånd att ändra en intern modell (se 7 § femte stycket första meningen).
2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänste-
pensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen genomför delvis artikel 112.3a andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1.
I paragrafen anges att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen gäller även vid ansökningar om tillstånd att använda en partiell intern modell (se 4 § andra stycket) eller tillstånd att ändra en intern modell (se 7 § femte stycket första meningen).
2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern
modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens handläggning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen genomför delvis artikel 112.4 i Solvens II-direktivet.
I paragrafen anges att Finansinspektionen ska fatta ett beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 2 § andra stycket. Paragrafen gäller även vid andra typer av ansökningar som rör interna modeller (se 4 § andra stycket för ansökningar om partiella interna modeller och 7 § femte stycket första meningen för ansökningar om ändring av en intern modell) och ansökningar om ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell (se 7 § femte stycket andra meningen).
4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att
1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,
2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5–11 §§, och
3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln.
För Finansinspektionens prövning gäller 2 a–2 c §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd att använda en partiell intern modell. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 112.3a och 112.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1.
I första stycket anges särskilda krav på utformningen av en partiell intern modell. För tillstånd att få använda en partiell intern modell krävs att dels dessa krav, dels kraven för en fullständig intern modell är uppfyllda. Kraven för att få använda en fullständig intern modell anges i 2 §.
Prop. 2020/21:129 I andra stycket, som är nytt, anges vad som gäller för Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att få använda en partiell intern modell. Stycket genomför delvis artikel 112.3a i Solvens IIdirektivet. Samma bestämmelser gäller för Finansinspektionens prövning oavsett om en ansökan rör tillstånd att få använda en fullständig eller en partiell intern modell. Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om att inspektionen har mottagit en ansökan om en partiell intern modell (2 a §). Finansinspektionen får även begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om en partiell intern modell (2 b §). För en ansökan om tillstånd att använda en partiell intern modell gäller dessutom att Finansinspektionen ska fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (2 c §).
7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §.
För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 a–2 c §§.
Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 c §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ändring av en intern modell och styrdokumentet för ändring av en intern modell. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 112.3a och 112.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1.
I första stycket anges att ett försäkringsföretag får göra mindre ändringar av en intern modell i enlighet med vad som anges i styrdokumentet för ändring av den interna modellen.
För större ändringar av en intern modell krävs enligt andra stycket tillstånd från Finansinspektionen. Genom den nya hänvisningen följer att kraven för tillstånd att få använda en intern modell (2 §), också ska gälla vid Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att ändra en intern modell. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt det hittillsvarande fjärde stycket. I stycket införs även bestämmelser om förfarandet hos Finansinspektionen. Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om att inspektionen har mottagit en ansökan om ändring av en intern modell (se 2 a §). Finansinspektionen får även begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om ändring av en intern modell (se 2 b §). Dessa bestämmelser genomför delvis artikel 112.3a i Solvens II-direktivet. Vid ansökningar som rör ändring av en intern modell ska Finansinspektionen fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (se 2 c §). Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt fjärde stycket.
I tredje stycket finns bestämmelser om ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell. En sådan ändring ska godkännas av Finansinspektionen. Genom den nya hänvisningen följer att kraven för tillstånd att få använda en intern modell (2 §), också ska gälla vid Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt det hittillsvarande fjärde stycket. Vid ansökningar som rör
ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell ska Finansinspektionen fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (se 2 c §). Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt fjärde stycket.
Bestämmelserna i det hittillsvarande fjärde stycket förs över till andra och tredje styckena.
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3–5 §§,
2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§,
3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9–14 §§,
4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §,
5. validering av en intern modell enligt 17 §, och
6. krav på dokumentation enligt 18 §.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som rör interna modeller.
Hänvisningen i punkt 1 ändras som en följd av att det införs nya bestämmelser för förfarandet hos Finansinspektionen vid prövningen av ansökningar som rör en intern modell (nya 2 a–2 c §§).
17 kap.
3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
– behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.
Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information.
I paragrafen görs en språklig ändring i form av att i första strecksatsen tas ordet ”andra” bort i det hittillsvarande uttrycket ”andra behöriga myndigheter”. En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen endast avser utländska myndigheter och att den inte innefattar Finansinspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.).
3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepen-
sionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och
2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.
Prop. 2020/21:129 I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om Finansinspektionens infor-
mationsutbyte med Eiopa och en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen genomför artikel 152a.2 första meningen i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2 och 4.4.
Genom paragrafen införs en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om inspektionen, i egenskap av hemlandsmyndighet, konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver verksamhet i det andra landet. En förutsättning för underrättelse är att den aktuella risken bedöms kunna ha en gränsöverskridande effekt. Om Finansinspektionen och värdlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning finns möjlighet att begära hjälp av Eiopa enligt 3 b § andra stycket (se författningskommentaren till den paragrafen).
Hittillsvarande 3 a § får ny beteckning (3 b §) och delvis ändrad lydelse.
3 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig
myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens IIdirektivet.
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.
Paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 3 a §, innehåller bestämmelser om hänskjutande av frågor till Eiopa. Det nya andra stycket genomför delvis artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.2.
I första stycket görs en språklig ändring på så sätt att ordet ”annan” tas bort i det hittillsvarande uttrycket ”annan behörig myndighet”. En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att definitionen endast avser utländska myndigheter och att den inte innefattar Finansinspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.).
I andra stycket, som är nytt, anges att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. De fall som avses enligt direktivet är dels sådana där Finansinspektionen har konstaterat försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES, dels sådana där en behörig myndighet i det andra landet hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskyddet hos försäkringsföretaget. Finansinspektionen är enligt 3 a § skyldig att underrätta behörig värdlandsmyndighet om försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som kan ha en gränsöverskridande effekt. Värdlandsmyndigheten får underrätta Finansinspektionen om farhågor i fråga om konsumentskydd (se artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet). Om Finansinspektionen och värdlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning efter en underrättelse ska de kunna
hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 152a i Solvens II-direktivet.
18 kap.
9 § Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om det som gäller när ett försäkringsföretag inte följer ett beslut om rättelse.
I paragrafen görs språkliga ändringar på så sätt att ordet ”utländsk” tas bort i det hittillsvarande uttrycket ”behörig utländsk myndighet”. En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen inte innefattar Finansinspektionen utan endast avser utländska myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.).
19 kap.
9 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande av ett ärende om utseende av grupptillsynsmyndighet till Eiopa. Övervägandena finns i avsnitten 4.8 och 5.3.
Första stycket ändras så att Eiopa-förordningen anges med fullständig beteckning. Hänvisningen ändras även från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Stycket ändras också på det sätt att den hittillsvarande andra meningen tas bort. Att Finansinspektionen ska följa ett beslut från Eiopa följer av artikel 19.3 i Eiopa-förordningen.
21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell.
Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det grupp-
baserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a–2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet.
I andra stycket anges de bestämmelser som ska gälla för en intern modell som ska användas för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Att det gruppbaserade solvenskapitalkravet i vissa fall får beräknas med en intern modell följer av första stycket. I 9 kap. införs det nya bestämmelser för prövning av en ansökan om intern modell på enskild nivå (se författningskommentarerna till 9 kap. 2 a–2 c §§). Genom hänvisningen till 9 kap. gäller de bestämmelserna även för prövning av en ansökan om intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Som utgångspunkt ska Finansinspektionen underrätta Eiopa om en ansökan om att använda en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se 9 kap. 2 a §). Finansinspektionen har möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en sådan ansökan (se 9 kap. 2 b §) och ett beslut ska fattas inom sex månader (se 9 kap. 2 c §).
Enligt tillägget gäller detta dock inte för vissa grupper och ansökningar. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a–2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §. Ett tillsynskollegium är en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap. (se definitionen i 1 kap. 12 § 12). Med ansökningar enligt 23 a § avses dels ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, dels ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (se 23 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Bestämmelser om prövning av sådana ansökningar finns i stället bl.a. i 23 b, 24 och 25 §§.
23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om användning av en intern modell inom en grupp.
Ändringen innebär att de hittillsvarande andra–femte styckena flyttas till de nya 23 a–23 c §§.
23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det
gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs
1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller
2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om olika typer av ansökningar om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 23 § andra och tredje styckena.
I första stycket finns bestämmelser om ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen. En sådan ansökan får ges in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag. En ansökan får också göras gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 23 § andra stycket som genomfört artikel 231.1 i Solvens II-direktivet. Första stycket gäller därmed bara om gruppen använder konsolideringsmetoden (metod 1) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se prop. 2015/16:9 s. 429 f. och 625).
I andra stycket finns bestämmelser om ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen ta emot en sådan ansökan. En ansökan får göras gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, andra stycket 1. En ansökan får också göras gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen, andra stycket 2. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 23 § tredje stycket som genomfört artikel 233.5 i Solvens II-direktivet. Andra stycket gäller därmed bara om gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se samma prop. s. 430 och 625).
23 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet,
snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överlämnande av ansökningar om intern modell. Paragrafen genomför artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt
Prop. 2020/21:129 artikel 2.4 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.2
och 4.4.
I paragrafen anges att Finansinspektionen ska överlämna ansökningar som rör tillstånd till användning av en intern modell inom en grupp till medlemmarna i ett tillsynskollegium, inbegripet Eiopa. De ansökningar som ska överlämnas är ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen (nya 23 a § första stycket). Även ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska överlämnas (nya 23 a § andra stycket). Detta överensstämmer delvis med det som hittills gällt enligt 23 § femte stycket. Tidigare har det bara angetts att ansökningar ska överlämnas till berörda behöriga myndigheter. För att bättre stämma överens med Solvens II-direktivet ändras uttrycket ”berörda behöriga myndigheter” till ”övriga medlemmar i tillsynskollegiet”. Ingen ändring i sak är avsedd. I enlighet med artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet, förtydligas att en ansökan även ska överlämnas till Eiopa.
För att fullt ut genomföra artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet införs det ett nytt krav om att också de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en ansökan ska överlämnas. Detta bör ske i samband med att ansökan överlämnas. De handlingar som avses är åtminstone de handlingar som särskilt anges i artikel 347.6 i Solvens II-förordningen. Handlingarna ska, liksom ansökan, överlämnas till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa.
Om det rör sig om en grupp där Finansinspektionen både är grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet för de enskilda företagen i gruppen, dvs. en s.k. nationell grupp med enbart svenska försäkringsföretag, finns det inte något egentligt tillsynskollegium. I ett sådant fall är det tillräckligt att Finansinspektionen underrättar Eiopa om en ansökan enligt 23 a § (se 21 § och författningskommentaren till den paragrafen).
Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och har fått in en ansökan enligt 23 a § gäller i stället 23 c § (se författningskommentaren till den paragrafen).
23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet,
har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överlämnande av ansökningar om intern modell när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2.
I paragrafen anges att Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska överlämna sådana ansökningar som avses i 23 a § till grupptillsynsmyndigheten. I 23 a § finns bestämmelser om två olika typer av ansökningar om intern modell. Det finns även bestämmelser om vilka företag som får göra sådana ansökningar (se 23 a § och artiklarna 231.1 första stycket och 233.5 i Solvens II-direktivet). Detta överensstämmer delvis med det som hittills gällt enligt 23 § fjärde stycket.
Skyldigheten att överlämna ansökningar har hittills bara gällt de ansökningar som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Denna skyldighet utvidgas nu till att gälla samtliga ansökningar som avses i nya 23 a §. Finansinspektionen ska således överlämna samtliga ansökningar som avses i 23 a § om sökanden har rätt att göra en sådan ansökan. Överlämnandet ska, som hittills gällt, ske till grupptillsynsmyndigheten.
Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och har fått in en ansökan enligt 23 a § gäller i stället 23 b § (se författningskommentaren till den paragrafen).
24 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag.
Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2.
Som en följd av att bestämmelsen i hittillsvarande 23 § andra stycket flyttas till nya 23 a § första stycket ändras hänvisningen till den bestämmelsen (se författningskommentarerna till de paragraferna).
Bestämmelserna har hittills bara gällt för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Genom att hänvisningen inte bara omfattar 23 a § första stycket, som motsvarar hittillsvarande 23 § andra stycket, utan även 23 a § andra stycket, som motsvarar hittillsvarande 23 § tredje stycket, utvidgas tillämpningsområdet för bestämmelserna. Paragrafen gäller därmed också för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen om en sådan ansökan ges in till Finansinspektionen.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.
24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa vid prövning av en ansökan om intern modell. Paragrafen genomför artikel 231.1 tredje stycket andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2.
I paragrafen anges att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar vissa ansökningar om tillstånd att använda en intern
Prop. 2020/21:129 modell. Detta gäller om en sådan ansökan avser beräkning av det grupp-
baserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (23 a § första stycket). Finansinspektionen får också begära hjälp av Eiopa om en ansökan avser tillstånd att använda en intern modell enbart för beräkningen av solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (23 a § andra stycket).
Möjligheten att begära hjälp av Eiopa gäller när Finansinspektionen som grupptillsynsmyndighet dels ensam ska fatta ett beslut (25 § andra stycket), dels tillsammans med de berörda behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket beslut som bör fattas (25 § första stycket). Finansinspektionen har också möjlighet att begära hjälp från Eiopa i andra fall då inspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet ska fatta ett slutligt beslut (26 § första och andra styckena). Det är även möjligt för Finansinspektionen att begära hjälp av Eiopa i de fall då inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, dvs. när det är en behörig myndighet som är grupptillsynsmyndighet och den myndigheten ska fatta det slutliga beslutet. Även i dessa fall ska de berörda tillsynsmyndigheterna göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan (se artikel 231.2 första stycket i Solvens II-direktivet).
25 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.
Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av en ansökan om intern modell.
I första stycket ändras en hänvisning som en följd av att bestämmelserna i hittillsvarande 23 § andra och tredje styckena flyttas till nya 23 a § (se författningskommentarerna till de paragraferna).
26 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första
stycket inom den tid som anges i artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tvistlösning. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 b i ändringsdirektivet, och förtydligar genomförandet av artikel 231.3 första stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.51 i Omnibus II-direktivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.2, 4.8 och 5.3.
Hänvisningen till Eiopa-förordningen i första stycket ändras från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Stycket ändras också på det sättet att den hittillsvarande andra meningen tas bort. Att Finansinspektionen ska följa ett beslut från Eiopa följer av artikel 19.3 i Eiopa-förordningen.
I andra stycket, som är nytt, införs en särskild bestämmelse om vad som ska gälla om Eiopa har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, dvs. beslut i ett ärende om tillstånd att använda en intern modell som hänskjutits för tvistlösning. Finansinspektionen ska då fatta ett slutligt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Detta gäller bara när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet (se första stycket och hänvisningen till beslut enligt 25 §). Om det i stället är en behörig myndighet som är grupptillsynsmyndighet, ska den myndigheten fatta ett motsvarande beslut. Det beslutet gäller i Sverige på samma sätt som om det hade fattats av Finansinspektionen (se 27 § och prop. 2015/16:9 s. 433). Genom stycket förtydligas genomförandet av artikel 231.3 första stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.51 i Omnibus II-direktivet (jfr hittillsvarande första stycket andra meningen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Eiopa).
Tredje stycket, hittillsvarande andra stycket, justeras på motsvarande sätt som artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet.
Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Som för de fall som avses i andra stycket ska Finansinspektionen bara fatta ett sådant beslut när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En motsvarande justering görs när det gäller ansökningar om tillstånd att få omfattas av en särskild tillsynsordning (se 86 § och författningskommentaren till den paragrafen). Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning ska den myndigheten fatta ett beslut inom en månad (artikel 231.3 andra stycket första meningen i Solvens II-direktivet).
Fjärde stycket överensstämmer med det hittillsvarande tredje stycket.
31 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut.
Prop. 2020/21:129 I paragrafen finns bestämmelser om hänskjutande av ärende till Eiopa vid
oenighet om likvärdighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.
Hänvisningen till Eiopa-förordningen ändras från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
86 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut inom den tid som anges i artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, ska
Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande till Eiopa vid oenighet om en ansökan om särskild tillsynsordning. Ändringen i andra stycket genomför artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.5 i ändringsdirektivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitten 4.5 och 4.8.
I första stycket ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
Andra stycket justeras på motsvarande sätt som artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet. Som utgångspunkt ska
Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter nå ett gemensamt beslut i fråga om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning (se 85 § första stycket och artikel 237.2 i Solvens IIdirektivet). Om de inte kan komma överens, får ett ärende hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (se första stycket och artikel 237.3 första stycket i Solvens II-direktivet tillsammans med artikel 19 i Eiopa-förordningen). Eiopa får då fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten (artikel 19.3 i Eiopaförordningen). Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar ett beslut inom en månad (se artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet) ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, i och med justeringen fatta det slutliga beslutet. En motsvarande justering görs när det gäller ansökningar som rör användning av en intern modell inom en grupp (se 26 § och författningskommentaren till den paragrafen).
87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om
1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §,
2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,
3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens IIdirektivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och
4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens IIdirektivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget
Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för tillstånd att få omfattas av särskild tillsynsordning.
I punkt 4 görs en språklig ändring. Ingen ändring i sak är avsedd.
96 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.
Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande till Eiopa vid oenighet om åtgärdsförslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.
I första stycket anges de fall då Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, får hänskjuta en fråga till Eiopa för tvistlösning. I stycket ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Det görs även en språklig ändring. Ingen ändring i sak är avsedd.
97 § Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla när ett ärende har hänskjutits till Eiopa. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.
Prop. 2020/21:129 I paragrafen ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
20 kap.
14 § Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Paragrafen innehåller bestämmelser om det som gäller när ett specialföretag inte följer ett beslut om rättelse.
I paragrafen görs språkliga ändringar på så sätt att ordet ”utländsk” tas bort i det hittillsvarande uttrycket ”behörig utländsk myndighet”. En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen inte innefattar Finansinspektionen utan att den endast avser utländska myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.).
Hänvisningar till S8-2
- Prop. 2020/21:129: Avsnitt 3
8.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
1 kap.
5 § I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177,
5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),
7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag
a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och
b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från
tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.
Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.
I punkt 4 ändras definitionen av Solvens II-direktivet så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.
11 kap.
25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Paragrafen reglerar medling av Eiopa i ett ärende om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsavtal.
Ändringen är en följdändring med anledning av att det har gjorts en redaktionell ändring i artikel 31 i Eiopa-förordningen genom artikel 2.24 i ändringsförordningen. Ingen ändring i sak är avsedd.
86
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/1
I
(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG
av den 25 november 2009
om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och
av följande skäl:
(1)
En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direk
tiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av
lagar och andra författningar angående rätten att etablera
och driva verksamhet med annan direkt försäkring än liv
försäkring (3), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj
1978 om samordning av lagar och andra författningar som
avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (4), rådets
direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning
av lagar och andra författningar angående rättsskyddsför
säkring (5), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den
(1) EUT C 224, 30.8.2008, s. 11.
(2) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig
gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009.
(3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.
(4) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25.
(5) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.
22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ
ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring,
och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att
effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster (6), rådets
direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning
av lagar och andra författningar som avser annan direkt
försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan
direkt försäkring än livförsäkring) (7), Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om
extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk
ringsgrupp (8), Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och
likvidation av försäkringsföretag (9), Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002
om livförsäkring (10) och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om åter
försäkring (11). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv
omarbetas.
(2)
För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings-
och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att
undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som
gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika
medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för
försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för
säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att
det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag
med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och
åtaganden som är belägna på denna marknad.
(6) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1.
(7) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.
(8) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1.
(9) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.
(10) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.
(11) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
(3)
För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsent
ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över
försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borge
närerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden
beträffande försäkringsföretag.
(4)
Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk
ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom
detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller
art - genom att de har nära koppling till de offentliga för
säkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag
av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera
medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet
endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom
föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller
till särskilda personer.
(5)
Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor,
bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 mil
joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpningsom
råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som
redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska
dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv til
lämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til
lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande
friheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att
söka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan
komma i åtnjutande av den enda auktorisation som inrät
tas genom det här direktivet.
(6)
Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver
försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är
undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska
registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa före
tag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn.
(7)
Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för
fattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kon
troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan
ansvarighet (1), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den
13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sam
manställd redovisning (2), rådets andra direktiv 84/5/EEG
av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems
staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor
don (3), Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för
finansiella instrument (4) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät
ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (5) fast
ställs allmänna regler och definitioner på områdena för
(1) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1.
(2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(3) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17.
(4) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella
instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av
definitionerna som fastställs i de direktiven också tilläm
pas i det här direktivet.
(8)
Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja
bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd
vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja
sådan auktorisation och även för eventuella avslag på
ansökan.
(9)
I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det
inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet
som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är
upp till medlemsstaterna att besluta om att införa bestäm
melser i detta hänseende.
(10)
Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför
säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring
och återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser
inrättats för dessa bolag.
(11)
Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att
fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och åter
försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlems
stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter
inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller
tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstad
komma den harmonisering som är nödvändig och tillräck
lig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av
auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda
auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och
som medger att tillsynen över ett företag utövas av
hemmedlemsstaten.
(12)
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor
fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (6)
fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentan
ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv.
(13)
Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till
återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet.
Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att
exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgiv
ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De
kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verk
samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i
artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn
över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersfö
retag i ett finansiellt konglomerat (7). Detta krav innebär
dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och
finansverksamhet får bedrivas.
(6) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65.
(7) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
87
88
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/3
(14)
En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att
försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av ända
målsenliga solvenskrav som leder till en effektiv kapitalal
lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på
marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte
längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att
införa ett nytt regelverk.
(15)
I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom
riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisatio
ner som Internationella organisationen för försäkringstill
synsmyndigheter (International Association of Insurance
Supervisors), International Accounting Standards Board
och International Actuarial Association och med hänsyn
till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en
riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings-
och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och han
tera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör
utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar
och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.
(16)
Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över
försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare
och förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta
gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso
ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal.
Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säker
ställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila
marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas
inkräkta på det centrala syftet.
(17)
Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för
väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare.
Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndig
heter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla
sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all
den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska
medel och personalresurser.
(18)
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha till
gång till de medel som krävs för att säkerställa att
försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin
verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen,
oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etable
ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att
tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyn
digheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfatt
ningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i
varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet,
oavsett den betydelse det berörda företaget har för den
övergripande finansiella stabiliteten på marknaden.
(19)
Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och
medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål
är en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen.
Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på
försäkrings-
och återförsäkringsföretag som på
tillsynsutövningen.
(20)
Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för
försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spe
cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika
kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spe
cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera
risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta
mål ska kunna uppnås, och också för att proportionalitets
principen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskri
vas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för
att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna
i standardformeln för solvenskapitalkravet.
(21)
Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som
captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar.
Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förknip
pade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör,
bör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportiona
litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets
art, omfattning och komplexitet.
(22)
Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn
till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala karak
tär och det faktum att försäkringstagarna själva är
försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
(23)
Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återför
säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs
för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana upp
gifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte
ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter.
(24)
Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för
övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföreta
gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet genom
föra granskningar och utvärderingar.
(25)
Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på
riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder
för uppförande och överblickbarhet som följs av institu
tioner som handlar med oreglerade eller alternativa
investeringsinstrument.
(26)
Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav
inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsyns
myndigheterna bör därför endast under särskilda omstän
digheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet
att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter
att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln
för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofi
len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger
adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett
företag.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
(27)
Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den
bemärkelsen att den endast bör användas som en sista
utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller
olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån
varje företags specifika situation snarare än till antalet kapi
taltillägg som åläggs på en viss marknad.
(28)
Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständig
heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I
händelse av betydande brister hos en partiell eller fullstän
dig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsyns
myndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla
ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till
fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte
på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil
kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande
år.
(29)
För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen,
inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet,
som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företagsstyrnings
system är därför av central betydelse för att säkerställa en
tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för
regleringssystemet.
(30)
Företagsstyrningssystemen inbegriper riskhanteringsfunk
tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions
funktionen och aktuariefunktionen.
(31)
En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa
fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har
angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det
vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat
anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betung
ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite
ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör
därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras
med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter
inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet.
(32)
I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det
vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av
internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller
organisatorisk enhet.
(33)
De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses
vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska
funktioner.
(34)
Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämp
liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som
innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på
anmälan till tillsynsmyndigheten.
(35)
För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkes
mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fak
tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner
beaktas som ytterligare faktorer.
(36)
Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en
integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbun
det bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin
specifika riskprofil (egen risk- och solvensbedömning).
Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveck
las och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav
än solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resulta
ten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndighe
ten som en del av den information som ska lämnas i
tillsynssyfte.
(37)
För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller
verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av
avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp
dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns
hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad
eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner
på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsut
vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdrags
avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna
underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska
eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör
beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gäl
lande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt
med direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på
kreditinstitut.
(38)
För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och
återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra -
dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt
eller elektronisk form - väsentlig information om sin sol
vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna
offentliggöra kompletterande uppgifter.
(39)
Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan
tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i
kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det
finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare
ange under vilka förhållanden som sådant informationsut
byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras
endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör
dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som
villkor för tillståndet.
(40)
Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte
bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess
praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn
över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som inrät
tades genom kommissionens beslut 2009/79/EG (1) bör
spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rap
portera till Europaparlamentet och kommissionen om den
utveckling som skett.
(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.
89
90
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/5
(41)
Syftet med den information och rapport som Ceiops ska
lämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den använd
ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra
till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen
av kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika
medlemsstaterna.
(42)
För att minska den administrativa bördan och undvika
dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella
statistikorganen samarbeta och utbyta information.
(43)
I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk
ringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lagstad
gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad
revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1)
vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande
som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags finansiella ställning eller adminis
trativa organisation.
(44)
Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeför
säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verk
samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen.
Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som
de som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, bestå
ende av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag,
med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra
kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet.
(45)
Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags
finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska prin
ciper och på bästa sätt utnyttja informationen från de
finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig informa
tion om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör sär
skilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela
balansräkningen.
(46)
De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål
bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den
internationella utvecklingen på redovisningsområdet för
att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och
återförsäkringsföretagen.
(47)
I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapital
basmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför
balansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för
luster vid likvidation och under pågående verksamhet, bör
posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier
(1) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får med
räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande
utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör
endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återför
säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare
begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dis
positionen av det egna kapitalet.
(48)
Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutse
bara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam
affärsutveckling, såväl på löpande basis som vid en likvi
dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka till
gångar överskrider skulder, värderat enligt principerna i
detta direktiv, betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1).
(49)
Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar.
I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till
separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäk
ringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin
fond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur
mycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte
kan de i själva verket inte användas för att täcka risker
utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasbe
hovet bör, för att vara förenlig med den ekonomiska meto
den, anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår
i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan
art. På liknande sätt bör beräkningen av solvenskapitalkra
vet återspegla de minskade poolnings- eller diversifierings
effekter som är förknippade med dessa separerade fonder.
(50)
Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag
säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och
förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte
mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser.
Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som
tillhör den juridiska person i vilken de genererats.
(51)
Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med
den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det
bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till bedöm
ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovis
ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör
överskottsmedel bli föremål för de kriterier om nivåklassi
ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland
annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i
fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå
1-kapital.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
(52)
Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax
eringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare
betalningar, för att öka de medel de har för att täcka för
luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga asso
ciationer eller liknande företag, bland annat när dessa asso
ciationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför
bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på
motsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med
associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax
eringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är
det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli
gare betalningar, enligt vissa specifika återbetalningsar
rangemang, och de belopp som godkänts för denna
infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av
god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga asso
ciationer och liknande företag där infordran av ytterligare
betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet
bör de belopp som godkänts för denna infordran från
medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet
(nivå 2).
(53)
För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna
uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta
gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät
tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer
och de försäkringsmatematiska och statistiska metoder
som ligger till grund för beräkningen av dessa försäkrings
tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemen
skapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och
överblickbarhet.
(54)
Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara
förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder,
med marknaden och med den internationella utvecklingen
inom redovisning och tillsyn.
(55)
Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där
för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför
säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart
överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförplik
telser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska
avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett
annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensfö
retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de
underliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel
serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör
återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär
skilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom
information avseende skaderegleringens hantering och
kostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i
den utsträckning som den gör det möjligt för försäkrings-
och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa sär
skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet.
(56)
Antagandena om det referensföretag som antas ta över och
uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkrings
förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I
synnerhet bör man som en del av konsekvensbedöm
ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden
om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vil
ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i
beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör
sedan harmoniseras på gemenskapsnivå.
(57)
För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör
det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och
extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.
(58)
Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste
beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och rea
listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier
och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att
ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäk
ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och har
moniserade försäkringsmatematiska metoder används.
(59)
För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens
situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning
av de försäkringstekniska avsättningarna.
(60)
Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, base
rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta
ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenska
pitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som med
len inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa
kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så
att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan upp
nås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en
lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och
minimikapitalkravet.
(61)
För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på
finanssystemet och undvika en situation där försäkrings-
och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas
anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till
följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmark
naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för
solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symme
trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör
91
92
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/7
det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän
delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då
denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck
lig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna
uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe
riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag
måste återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalba
sen enligt solvenskapitalkravet.
(62)
Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk
ningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings-
och återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster
och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säker
het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning.
(63)
För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en
medräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital
kravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd
ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna
solvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka
detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det
sker en betydande ändring av riskprofilen.
(64)
För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa
kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet
definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings-
och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att
det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade
fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på
minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gente
mot försäkringstagare och förmånstagare under de kom
mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör
beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beak
tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och
diversifieringseffekter.
(65)
Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av
solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk
ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan
dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket
innebär att den individuella exponeringen för varje riskka
tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggre
geras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det
möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsrisk
profil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här
letts med en standardiserad metod.
(66)
För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens
situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning
av solvenskapitalkravet med standardformeln.
(67)
I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte
några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier
för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möj
ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars
medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks
tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln.
(68)
I enlighet med den riskbaserade metod som valts för sol
venskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter
vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna
modeller för beräkningen av detta krav i stället för stan
dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånsta
gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att
tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av
sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer
och standarder.
(69)
Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet fal
ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller åter
försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte
inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primär
kapital i nivå med minimikapitalkravet.
(70)
Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som
medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den
nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast
ställda undre och övre gränser på grundval av det riskba
serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra
gradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på
data som kan kontrolleras.
(71)
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar
av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella
åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och
återförsäkringsföretag bör förvaltas enligt
aktsamhetsprincipen.
(72)
Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller åter
försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda
tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara
oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som
föreskrivs i artikel 56 i fördraget.
(73)
Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger
medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av till
gångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsfö
retags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för
ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring
hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk
toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje
land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara
likvärdig.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
(74)
I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare
kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och
inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett klargö
rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs
för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och
förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och
dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes
genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena
för försäkring och återförsäkring bör därför de bestämmel
serna kodifieras och integreras i det här direktivet.
(75)
Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och
bedömningarna harmoniseras maximalt i hela gemenska
pen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock
inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsynsmyn
digheterna ska informeras om förvärv av innehav under de
tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så
länge inte mer än ett ytterligare tröskelvärde under 10 %
för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa bestäm
melser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att
tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav
skulle anses leda till ett väsentligt inflytande.
(76)
På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt
högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i
ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säker
ställa att systemet med grönt kort och överenskommel
serna mellan de nationella byråerna för
trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det
lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsfö
retag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon
inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster
ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i finan
sieringen av denna och av den garantifond som upprättats
i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna
tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller
ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant
inom dess territorium som ska samla in all nödvändig
information beträffande försäkringsfall och representera
företaget i fråga.
(77)
På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas
intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av
försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlems
stat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtagan
det görs bör därför se till att det inte finns någonting som
förhindrar marknadsföring inom deras respektive territo
rier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemen
skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med
gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna
bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande
bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i
hemmedlemsstaten.
(78)
Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om
ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är belä
gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer
gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa.
(79)
På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett
bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja
mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och
den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all
nödvändig information innan de ingår ett avtal och under
hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst
passar deras behov.
(80)
Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över
erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna
serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas
särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapi
talkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkra
vet som sådana företag ska täcka.
(81)
Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemen
skapen för verksamheter som på grund av sin art eller
omfattning är lämpade att täckas av internationell koassu
rans bör underlättas genom ett minimum av harmonise
ring för att förhindra snedvridning av konkurrensen och
diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör
det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsford
ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska
avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom
komma till stånd beträffande koassuransverksamheten
inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas till
synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och
kommissionen.
(82)
För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar
om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekon
flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet
att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker
en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan
försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas.
I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkrings
tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör
de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom till
räckliga garantier.
(83)
Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfö
retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så kor
rekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att
medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett
förfarande som ger jämförbara garantier.
(84)
I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäk
ring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom
som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda natu
ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra klas
ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är
nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realite
ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid
93
94
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/9
sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund
av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala konse
kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där
risken är belägen ha möjlighet att kräva att de kontinuer
ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillko
ren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att
kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter
nativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk
ringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en
förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras.
(85)
I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rät
tsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möj
ligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de
inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att
bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja
sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlems
staten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även upp
nås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller
frivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal
som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade social
försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte
får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i
förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att
kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tek
niskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar.
(86)
Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäkringsfö
retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskade
försäkring inom deras territorier, följer de särskilda
bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras natio
nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm
melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande
bör vara hemmedlemsstatens ansvar.
(87)
I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före
mål för någon form av indirekt beskattning, medan flerta
let medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra
former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för
skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar
avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de
medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att för
hindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av
konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta
terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör
detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att
utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de
medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs,
och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så
att sådana skatter och avgifter betalas.
(88)
De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig
lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (1) bör, i enlighet med
detta direktiv, tillämpa bestämmelserna i den förordningen
för att fastställa tillämplig lag för försäkringsavtal som
omfattas av artikel 7 i den förordningen.
(89)
För att beakta de internationella aspekterna av återförsäk
ring bör bestämmelser införas som möjliggör att interna
tionella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa
formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som bedri
ver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territo
rier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt
förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavse
ende på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte
att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredje
land, oavsett om det sker genom etablering eller tillhanda
hållande av tjänster över nationsgränserna.
(90)
På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återför
säkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkrings-
och återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell
återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan åter
försäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta
och kontrollera de risker som uppstår genom sådana avtal
eller verksamheter.
(91)
Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som
övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag
utan att själva vara ett försäkrings- eller återförsäkringsfö
retag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör
betraktas som belopp som kan dras av enligt
återförsäkrings- och retrocessionsavtal.
(92)
Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012
bör omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat
specialföretaget. För att undvika tillsynsarbitrage bör alla
nya verksamheter som startas genom ett sådant företag
efter den 31 oktober 2012 omfattas av bestämmelserna i
detta direktiv.
(93)
Med tanke på den ökade gränsöverskridande karaktären
hos försäkringsverksamhet bör skillnader mellan medlems
staternas ordningar för specialföretag, vilka omfattas av
bestämmelserna i detta direktiv, minskas så mycket som
möjligt, med beaktande av deras tillsynsstrukturer.
(94)
Ytterligare insatser bör göras beträffande specialföretag,
med beaktande av det arbete som gjorts inom andra
finanssektorer.
(95)
Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och åter
försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör
göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för till
synen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att
göra en mer välgrundad bedömning av dess finansiella
ställning.
(1) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
(96)
Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta
försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med
blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något
hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att
utöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig.
(97)
Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäk
ringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäkrings
tillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som
bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.
(98)
Olika slags företag, i synnerhet ömsesidiga associationer
och liknande, bör i enlighet med gemenskapslagstiftning
och nationell lagstiftning kunna bilda koncentrationer eller
grupper, och då inte genom kapitalband utan genom starka
formaliserade och hållbara relationer, som baseras på
avtalsmässigt eller annat relevant erkännande och som
garanterar en finansiell solidaritet mellan dessa företag.
Om ett betydande eller dominerande inflytande utövas
genom en centraliserad samordning, bör dessa företag vara
föremål för tillsyn enligt samma regler som de som före
skrivs för grupper som bildats genom kapitalbindningar
för att nå en tillräcklig skyddsnivå för försäkringstagarna
och lika konkurrensvillkor för alla grupper.
(99)
Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det
moderföretag med yttersta ägarintresse som har sitt huvud
kontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock
kunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn
på ett begränsat antal lägre nivåer om de anser det vara
nödvändigt.
(100)
Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för
försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp.
(101)
Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå bör
beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla
försäkrings- och återförsäkringsföretag inom denna grupp,
så att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt
sätt.
(102)
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern
modell som ska användas för solvensberäkningen på både
gruppnivå och individuell nivå.
(103)
Vissa av detta direktivs bestämmelser föreskriver uttryck
ligen en medlande eller rådgivande roll för Ceiops, men
detta bör inte hindra Ceiops från att spela en sådan roll
även avseende andra bestämmelser.
(104)
I detta direktiv beskrivs en innovativ tillsynsmodell där en
grupptillsynsmyndighet ges en nyckelroll samtidigt som
det erkänns att den fristående tillsynsmyndigheten har en
viktig roll och denna roll behålls. Tillsynsmyndigheternas
befogenheter och ansvar är kopplade till deras skyldighet
att redovisa sin verksamhet.
(105)
Alla försäkringstagare och förmånstagare ska behandlas
lika oavsett nationalitet eller bostadsort. I detta syfte bör
varje medlemsstat se till att alla åtgärder som vidtas av en
tillsynsmyndighet på grundval av denna tillsynsmyndig
hets nationella mandat inte anses strida mot de intressen
som denna medlemsstat eller försäkringstagare och för
månstagare i denna medlemsstat kan ha. I alla situationer
som innebär reglering av ersättningsanspråk och likvida
tioner bör tillgångar fördelas rättvist till alla försäkringsta
gare i fråga, oavsett deras nationalitet eller bostadsort.
(106)
Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas
på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig
för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett
var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäkrings
företag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas
för att täcka sitt solvenskapitalkrav.
(107)
Alla tillsynsmyndigheter som deltar i grupptillsyn bör
kunna förstå de beslut som fattas, särskilt när besluten fat
tas av grupptillsynsmyndigheten. Så snart relevant infor
mation blir tillgänglig för en av tillsynsmyndigheterna, bör
den därför delges övriga tillsynsmyndigheter, så att alla till
synsmyndigheter kan skapa sig en bild utifrån samma rele
vanta information. Om de berörda tillsynsmyndigheterna
inte kan enas bör kvalificerade råd för att lösa problemet
sökas hos Ceiops.
(108)
Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om
ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotter
företag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag i tredjeland, påverkas av de
medlen i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av
fördelningen av dessa medel inom gruppen. Tillsynsmyn
digheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn
och att vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller åter
försäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller
riskerar att äventyras.
(109)
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan
påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella
ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva
tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner
inom en grupp, med beaktande av arten på relationerna
mellan reglerade enheter och oreglerade enheter, inbegri
pet försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag
med blandad verksamhet, och vidta lämpliga åtgärder på
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess
solvens äventyras eller riskerar att äventyras.
95
96
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/11
(110)
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp bör ha lämpliga företagsstyrningssystem som bör bli
föremål för tillsynsmyndighetens bedömning.
(111)
Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är före
mål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet
som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna.
Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter
bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samord
ning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i
tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som
tillhör samma grupp bör upprätta
samordningsöverenskommelser.
(112)
Med tanke på de ökade befogenheterna för grupptillsyns
myndigheten bör det säkerställas att kriterierna för att välja
grupptillsynsmyndigheten inte utan vidare kan kringgås.
Särskilt i fall där grupptillsynsmyndigheten kommer att
utses med beaktande av gruppens struktur och den relativa
vikten av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet på
olika marknader, bör inte interna transaktioner inom grup
pen och inte heller gruppåterförsäkring dubbelräknas när
den relativa vikten inom en marknad ska bedömas.
(113)
Tillsynsmyndigheter från alla medlemsstater i vilka företag
inom gruppen är etablerade bör delta i grupptillsyn genom
ett tillsynskollegium (kollegiet). De bör alla ha tillgång till
information som finns tillgänglig hos andra tillsynsmyn
digheter inom kollegiet och de bör alltid vara aktivt delak
tiga i beslutsfattandet. Samarbete bör inledas mellan de
myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och
återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och
myndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är
verksamma inom andra finansiella sektorer.
(114)
Kollegiets verksamhet bör vara proportionerlig mot arten,
omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna
i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen och
mot den gränsöverskridande dimensionen. Kollegiet bör
inrättas för att sörja för att samarbetet, informationsutby
tet och samrådet mellan tillsynsmyndigheterna i kollegiet
tillämpas effektivt i enlighet med detta direktiv. Tillsyns
myndigheterna bör använda kollegiet till att främja över
ensstämmelse mellan sina respektive beslut och att bedriva
ett nära samarbete vid utövandet av tillsynen inom hela
gruppen enligt harmoniserade kriterier.
(115)
I detta direktiv bör Ceiops ges en rådgivande roll. Råd från
Ceiops till en tillsynsmyndighet bör inte vara bindande för
denna myndighet när det fattar beslut. När tillsynsmyndig
heten i fråga fattar beslut bör det dock ta full hänsyn till
detta råd och varje viktigt avsteg från det bör förklaras.
(116)
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp vars ledande företag befinner sig utanför gemenska
pen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsynsarrang
emang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet
beträffande bestämmelserna och utbyta information med
myndigheter i tredjeland vid alla tillfällen då det är relevant
att så sker. För att säkerställa harmoniserade metoder för
att avgöra och bedöma om försäkrings- och återförsäk
ringstillsyn i tredjeländer är likvärdig bör bestämmelser
införas så att kommissionen fattar ett bindande beslut om
huruvida solvensordningar i tredjeländer är likvärdiga. För
tredjeländer för vilka kommissionen inte fattat något beslut
bör bedömningen av likvärdighet göras av grupptillsyns
myndigheten efter att ha konsulterat de övriga tillsynsmyn
digheterna i fråga.
(117)
Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåt
gärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats
är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa
ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och lik
vidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det sam
arbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet,
allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana
åtgärder och av likabehandling och skydd av
försäkringsborgenärer.
(118)
Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som
beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat
och som syftar till att bevara eller återställa ett försäkrings
företags finansiella soliditet och i största möjliga utsträck
ning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt
inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredjeland av
sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaran
den bör dock inte påverkas.
(119)
Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myndig
heter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder
och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäkrings
företagens tillsynsmyndigheter.
(120)
Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hän
syn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person.
Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur till
gångar och skulder, som innehas av oberoende personer
som har stående fullmakt att företräda försäkringsföreta
get som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidatio
nen av försäkringsföretaget.
(121)
Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden
som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en
prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersätt
ningar, omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäk
ringsföretag som härrör från arbetstagares
anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom
övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till
ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges
den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag
(lex concursus).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
(122)
Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidations
förfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför
kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har
vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de
kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtgär
der, däribland rekonstruktionsåtgärder.
(123)
Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten
bör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden
när det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i
gemenskapen som helhet och bör erkännas av alla med
lemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena i hem
medlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning.
Information bör också lämnas till kända borgenärer som är
bosatta inom gemenskapen som bör ha rätt att framställa
fordringar och inkomma med synpunkter.
(124)
Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör beak
tas under likvidationsförfarandet.
(125)
Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra
ett likvidationsförfarande bör i normala fall regleras av
hemmedlemsstatens lag.
(126)
För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas
åtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten
och i alla övriga medlemsstater omedelbart underrättas om
att likvidationsförfaranden inletts.
(127)
Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, för
månstagare samt skadelidande som har rätt att direkt mot
försäkringsföretaget rikta anspråk som härrör från försäk
ringsverksamhet skyddas vid likvidationsförfaranden.
Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hänför
liga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan
till skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar
som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar
som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för
försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte är
ansvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäkringsverk
samheten. För att detta mål ska kunna uppnås bör med
lemsstaterna kunna välja mellan likvärdiga metoder för
säkerställa att försäkringsborgenärer får en särskild
behandling. Ingen av dessa metoder hindrar emellertid inte
en medlemsstat från att införa en rangordning mellan olika
kategorier av försäkringsersättningar. Vidare bör en lämp
lig avvägning göras mellan skyddet av försäkringsborgenä
rerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas
genom den berörda medlemsstatens lagstiftning.
(128)
När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att
den erhållna auktorisationen att bedriva verksamhet som
beviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan
skett.
(129)
Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden
anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter.
Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan med
lemsstat än hemmedlemsstaten bör behandlas på samma
sätt som beträffande motsvarande fordringar i hemmed
lemsstaten utan diskriminering på grund av nationalitet
eller bostadsort.
(130)
För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig
förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som
genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten
måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verk
ningar som rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfa
randen får på pågående mål och på enskilda exekutiva
tvångsåtgärder som beslutats under rättegång.
(131)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter (1).
(132)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtgär
der i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att
närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter
och åtgärder som ska vidtas samt närmare fastställa kra
ven på områden som företagsstyrningssystem, offentliggö
randen, bedömningskriterier beträffande kvalificerat
innehav, beräkning av försäkringstekniska avsättningar
och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Kom
missionen bör också ges befogenhet att anta genomföran
deåtgärder som ger tredjeländer likvärdighetsstatus
beträffande bestämmelserna i detta direktiv. Eftersom dessa
åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke
väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att
komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de
antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med
kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(133)
Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträck
ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på
grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan
uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgär
der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i för
draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma
artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän
digt för att uppnå dessa mål.
(134)
Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om
avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i
friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring
och retrocession (2), rådets direktiv 73/240/EEG av den
24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etable
ringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring
än livförsäkring (3), rådets direktiv 76/580/EEG av den
29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om
samordning av lagar och andra författningar angående rät
ten att etablera och driva verksamhet med annan direkt
försäkring än livförsäkring (4), rådets direktiv 84/641/EEG
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(2) EGT 56, 4.4.1964, s. 878.
(3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20.
(4) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.
97
98
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/13
av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avse
ende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om
samordning av lagar och andra författningar om rätten att
etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring
än livförsäkring (1) har blivit obsoleta och bör därför upp
höra att gälla.
(135)
Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag
stiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en
avsevärd förändring jämfört med tidigare direktiv. Skyldig
heten att införliva de oförändrade bestämmelserna före
skrivs i de tidigare direktiven.
(136)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig
heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell
lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.
(137)
Kommissionen kommer att pröva om de existerande
garantisystemen i försäkringsbranschen är lämpliga och
lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag.
(138)
I artikel 17.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till
syn över tjänstepensionsinstitut (2) hänvisas till gällande
lagstiftning avseende solvensmarginaler. Dessa hänvis
ningar bör behållas för att bevara status quo. Kommissio
nen bör så snart som möjligt se över direktiv 2003/41/EG
i enlighet med artikel 21.4 i det direktivet. Kommissionen
bör med stöd av Ceiops utveckla ett passande system av
solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt
som de grundläggande särdragen för försäkring kommer
till uttryck, och därför inte utgå ifrån att det här direktivet
ska tillämpas på dessa institut.
(139)
Försäkringsföretagets riskprofil gentemot försäkringstaga
ren ändras då detta direktiv antas. Kommissionen bör så
snart som möjligt och under alla omständigheter före
utgången av 2010 lägga fram ett förslag om översyn av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av
den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (3), med
beaktande av det här direktivets följder för
försäkringstagarna.
(140)
Det finns ett stort behov av ytterligare genomgripande
reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s
finanssektor, och kommissionen bör snarast lägga fram
förslag med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som
expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière lade
fram den 25 februari 2009. Kommissionen bör föreslå
(1) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21.
(2) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.
(3) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.
lagstiftning som tar itu med de brister som identifierats i
bestämmelserna
om
tillsynssamordning
och
samarbetsformer.
(141)
Det är nödvändigt att söka råd från Ceiops om hur man
bäst ska hantera frågorna om förstärkt grupptillsyn och
kapitalplanering inom en grupp av försäkrings- eller åter
försäkringsföretag. Ceiops bör uppmanas att ge råd som
hjälper kommissionen att utarbeta sina förslag enligt vill
kor som är förenliga med en hög nivå på skyddet av för
säkringstagare (och förmånstagare) och garantier för
finansiell stabilitet. I detta avseende bör Ceiops uppmanas
att ge råd till kommissionen om struktur och principer
som skulle ge vägledning för de eventuella framtida änd
ringar till detta direktiv som kan komma att behövas för att
genomföra ändringar som kan komma föreslås. Kommis
sionen bör översända en rapport med lämpliga förslag till
Europaparlamentet och rådet om alternativa system för
stabilitetstillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag
inom grupper som kan förstärka en effektiv kapitalplane
ring inom grupper, om kommissionen är övertygad om att
det finns ett adekvat regelverk till stöd för att införa ett
sådant system.
I synnerhet är det önskvärt att ett system för grupptillskott
vilar på sunda grunder med harmoniserade garantisystem
med tillräcklig finansiering för försäkringssektorn, en har
moniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myn
digheter, centralbanker och finansministerier vad avser
krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör
dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar, en
rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, en har
moniserad ram för tidiga ingripanden och en harmonise
rad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och
likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt
nationell bolagsrätt för tillgångsöverföring. I denna rapport
bör kommissionen också beakta hur diversifieringseffek
ter yttrar sig över tiden och de risker som är förknippade
med att vara en del av en grupp, praxis avseende centrali
serad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller
fungerar samt tillsyn över transaktioner inom gruppen och
riskkoncentrationer.
(142)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om
bättre lagstiftning (4) uppmuntras medlemsstaterna att för
egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel
ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen
mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att
offentliggöra dessa tabeller.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
(4) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖ
VANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH
ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
AVSNITT 1
Syfte och tillämpningsområde
Artiklarna 1 och 2
KAPITEL IV
Villkor för utövandet av verksamheten
KAPITEL VI
Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, för
AVSNITT 2
Undantag från tillämpningsområdet
Underavsnitt 1
Allmänt
Artiklarna 3 och 4
Underavsnitt 2
Skadeförsäkring
Artiklarna 5-8
Underavsnitt 3
Livförsäkring
Artiklarna 9 och 10
Underavsnitt 4
Återförsäkring
Artiklarna 11 och 12
AVSNITT 3
Definitioner
Artikel 13
KAPITEL II
Startande av verksamhet
Artiklarna 14-26
KAPITEL III
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler
Artiklarna 27-39
AVSNITT 1
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar
Artikel 40
AVSNITT 2
Företagsstyrningssystem
Artiklarna 41-50
AVSNITT 3
Offentliggöranden
Artiklarna 51-56
AVSNITT 4
Kvalificerade innehav
Artiklarna 57-63
AVSNITT 5
Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhet
lighet i tillsynen
Artiklarna 64-71
AVSNITT 6
Skyldigheter för revisorer
Artikel 72
KAPITEL V
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
Artiklarna 73 och 74
säkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav,
minimikapitalkrav och placeringsregler
AVSNITT 1
Värdering av tillgångar och skulder
Artikel 75
AVSNITT 2
Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar
Artiklarna 76-86
AVSNITT 3
Kapitalbas
Underavsnitt 1
Fastställande av kapitalbasmedel
Artiklarna 87-92
Underavsnitt 2
Klassificering av kapitalbasmedel
Artiklarna 93-97
Underavsnitt 3
Krav för medräkning av kapitalbasmedel
Artiklarna 98 och 99
99
100
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/15
AVSNITT 4
Solvenskapitalkrav
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med til
lämpning av standardformeln eller en intern modell
Artiklarna 100-102
Underavsnitt 2
Standardformel för solvenskapitalkravet
Artiklarna 103-111
Underavsnitt 3
Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna model
ler
Artiklarna 112-127
AVSNITT 5
Minimikapitalkrav
Artiklarna 128-131
AVSNITT 6
Placeringar
Artiklarna 132-135
KAPITEL VII
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i
svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler
Artiklarna 136-144
KAPITEL VIII
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster
AVSNITT 1
Etablering av försäkringsföretag
Artiklarna 145-146
AVSNITT 2
Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artiklarna 147-149
Underavsnitt 2
Ansvarsförsäkring för motorfordon
Artiklarna 150-152
AVSNITT 3
Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten
Underavsnitt 1
Försäkring
Artiklarna 153-157
Underavsnitt 2
Återförsäkring
Artikel 158
AVSNITT 4
Statistik
Artikel 159
Avsnitt 5
Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka lik
vidationsförfaranden inletts
Artiklarna 160-161
KAPITEL IX
Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenska
pen
AVSNITT 1
Startande av verksamhet
Artiklarna 162-171
KAPITEL X
Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för
vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av
AVSNITT 2
Återförsäkring
Artiklarna 172-175
innehav
Artiklarna 176 och 177
AVDELNING II
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖR
SÄKRING
KAPITEL I
Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring
AVSNITT 1
Tillämplig lag
Artikel 178
AVSNITT 2
Obligatorisk försäkring
Artikel 179
AVSNITT 3
Det allmänna bästa
Artikel 180
AVSNITT 4
Försäkringsvillkor och premietariffer
Artiklarna 181 och 182
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
AVSNITT 5
Information till försäkringstagarna
KAPITEL II
Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring
AVDELNING III
TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRE
TAG SOM INGÅR I EN GRUPP
KAPITEL I
Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsom
råde och nivåer
KAPITEL II
Finansiell ställning
Underavsnitt 1
Skadeförsäkring
Artiklarna 183 och 184
Underavsnitt 2
Livförsäkring
Artiklarna 185 och 186
AVSNITT 1
Allmänna bestämmelser
Artiklarna 187-189
AVSNITT 2
Koassurans inom gemenskapen
Artiklarna 190-196
AVSNITT 3
Assistans
Artikel 197
AVSNITT 4
Rättsskyddsförsäkring
Artiklarna 198-205
AVSNITT 5
Sjukförsäkring
Artikel 206
AVSNITT 6
Arbetsskadeförsäkring
Artikel 207
KAPITEL III
Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring
Artiklarna 208 och 209
KAPITEL IV
Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring
Artiklarna 210 och 211
AVSNITT 1
Definitioner
Artikel 212
AVSNITT 2
Tillämpningsområde
Artiklarna 213 och 214
AVSNITT 3
Nivåer
Artiklarna 215-217
AVSNITT 1
Solvens på gruppnivå
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artiklarna 218 och 219
Underavsnitt 2
Val av beräkningsmetod och allmänna principer
Artiklarna 220-224
Underavsnitt 3
Tillämpning av beräkningsmetoderna
Artiklarna 225-229
Underavsnitt 4
Beräkningsmetoder
Artiklarna 230-234
Underavsnitt 5
Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och åter
försäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings
holdingbolag
Artikel 235
Underavsnitt 6
Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centrali
serad riskhantering
Artiklarna 236-243
AVSNITT 2
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp
Artiklarna 244 och 245
AVSNITT 3
Riskhantering och internkontroll
Artikel 246
KAPITEL III
Åtgärder för att underlätta grupptillsynen
Artiklarna 247-259
KAPITEL IV
Tredjeländer
Artiklarna 260-264
KAPITEL V
Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet
Artiklarna 265 och 266
101
102
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/17
AVDELNING IV
REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖ
RETAG
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
Artiklarna 267 och 268
KAPITEL II
Rekonstruktionsåtgärder
Artiklarna 269-272
KAPITEL III
Likvidationsförfaranden
Artiklarna 273-284
KAPITEL IV
Gemensamma bestämmelser
Artiklarna 285-296
AVDELNING V
ANDRA BESTÄMMELSER
Artiklarna 297-304
AVDELNING VI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Övergångsbestämmelser
AVSNITT 1
Försäkring
Artiklarna 305 och 306
AVSNITT 2
Återförsäkring
Artiklarna 307 och 308
KAPITEL II
Slutbestämmelser
Artiklarna 309-312
BILAGA I
SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER
A.
Klassificering av risker i klasser
B.
Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en för
säkringsklass
BILAGA II
LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER
BILAGA III
FÖRETAGSFORMER
A.
Företagsformer för skadeförsäkringsföretag
B.
Företagsformer för livförsäkringsföretag
C.
Former för återförsäkringsföretag
BILAGA IV
STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)
1.
Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
2.
Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring
3.
Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring
4.
Beräkning av marknadsriskmodulen
BILAGA V
GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTI
KEL 159
BILAGA VI
Del A
Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310)
Del B
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell
lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310)
BILAGA VII
JÄMFÖRELSETABELL
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH
UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING
OCH ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
A v s n i t t 1
S y f t e o c h t i l l ä m p n i n g s o m r å d e
Artikel 1
Syfte
Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende
1) rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig
direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet,
2) tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper,
3) rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma
med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom
en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där.
Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på åter
försäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverk
samhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium
eller som önskar etablera sig där.
2.
När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta
verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 för
sta stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som
utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa,
när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande
bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie
tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med
ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts
för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under
de olika omständigheter som anges i avtalet.
Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De
senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens
egen personal och utrustning.
Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll,
uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhanda
hålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assis
tans i sådan egenskap.
3.
När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:
a) Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på
avtal:
i) Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall
och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av
erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps
ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.
ii) Livräntor.
iii) Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera liv
försäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive
arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av
olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad
av olyckshändelse eller sjukdom.
iv) Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukför
säkring som finns i Irland och i Förenade Kungariket.
b) Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal
och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myn
digheter som svarar för tillsynen av privat
försäkringsverksamhet:
i) Verksamhet som innebär inrättande av medlemssam
manslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen
och för fördelning av därigenom uppbyggda medel
bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne
(tontiner).
ii) Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”)
grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfat
tar förpliktelser med fastställd varaktighet och belopps
storlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller
fastställda periodiska inbetalningar.
iii) Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning
av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av
reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betal
ningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid
eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av
verksamhetskälla.
iv) Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med
försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av
minimiränta.
v) Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som
avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska
”Code des assurances”.
103
104
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/19
c) Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lag
stiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan
verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäk
ringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.
A v s n i t t 2
U n d a n t a g f r å n t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t
U n d e r a v s n i t t 1
A l l m ä n t
Artikel 3
Lagfästa system
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c ska detta
direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett
lagfäst socialförsäkringssystem.
Artikel 4
Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek
1.
Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna 5–10 ska detta
direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samt
liga följande villkor:
a) Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster översti
ger inte 5 miljoner EUR.
b) Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto
inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings
avtal och från specialföretag enligt artikel 76, överstiger inte
25 miljoner EUR.
c) Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäk
ringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan åter
vinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från
specialföretag, inte överstiger 25 miljoner EUR.
d) Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller åter
försäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende
åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida
de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1.
e) Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksam
het som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna
med mer än 0,5 miljoner EUR, eller de försäkringstekniska
avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt
återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 2,5
miljoner EUR, eller de tecknade bruttopremieinkomsterna
med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna
brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings
avtal och från specialföretag med mer än 10 %.
2.
Om något av de belopp som anges i punkt 1 överskrids
under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från
och med det fjärde året.
3.
Genom undantag från punkt 1 ska detta direktiv tillämpas
på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva
försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga teck
nade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsätt
ningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt
återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida
något av de belopp som nämns i punkt 1 inom de följande fem
åren.
4.
Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföre
tag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga föl
jande villkor är uppfyllda:
a) Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskri
dits under de föregående tre på varandra följande åren.
b) Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas
överskridas inom de följande fem åren.
Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva
verksamhet enligt artiklarna 145-149 ska punkt 1 i den här arti
keln inte gälla.
5.
Punkterna 1 och 4 ska inte hindra något försäkringsföretag
från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation
enligt detta direktiv.
U n d e r a v s n i t t 2
S k a d e f ö r s ä k r i n g
Artikel 5
Verksamhet
När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte
gälla följande:
1. Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna defi
nieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.
2. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där
förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra
gen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.
3. Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är
juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla
medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av pre
mier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.
4. Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig
garanti eller med staten som försäkringsgivare.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
2
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 6
Assistans
1.
Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller
samtliga följande villkor:
a) Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinha
verier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna
inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är
verksam.
b) Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:
i) Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs
av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och
utrustning.
ii) Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste
ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig
transport, normalt med samma färdmedel, av förare och
passagerare till närmaste plats från vilken de kan fort
sätta sin resa på annat sätt.
iii) Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande
sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där
försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans
med förare och passagerare, till dessa personers hem
eller till platsen för deras avresa eller till det ursprung
liga resmålet inom samma stat.
c) Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmel
serna i detta direktiv gäller.
2.
I de fall som avses i punkt 1 b i och ii ska villkoret att
olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den med
lemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte gälla i fall där för
månstagaren är medlem i den organisation som är
försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport
av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respek
tive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende
enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie beta
las, eller, när det gäller Irland och Förenade kungariket, när assis
tansen tillhandahålls av en och samma organisation som är
verksam i båda dessa länder.
3.
Detta direktiv ska inte gälla för verksamhet som avses i
punkt 1 b iii när olyckan eller maskinhaveriet inträffat i Irland
eller Nordirland, när det gäller Förenade kungariket, och fordo
net, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, transpor
teras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller
till det ursprungliga resmålet inom ettdera av dessa territorier.
4.
Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av
automobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet
med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjäns
terna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans
med förare och passagerare, till dessa personers hem.
Artikel 7
Ömsesidiga företag
Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver ska
deförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag
har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna för
säkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det
överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I
sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta
direktiv.
Artikel 8
Institut
Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver ska
deförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämp
lig lag ändras med avseende på deras behörighet:
1. I Danmark, Falck Danmark.
2. I Tyskland, följande halvstatliga institut:
a) ”Postbeamtenkrankenkasse”.
b) ”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.
3. I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”.
4. I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”.
U n d e r a v s n i t t 3
L i v f ö r s ä k r i n g
Artikel 9
Tjänster och verksamheter
När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte til
lämpas på följande:
1. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där
förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra
gen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.
2. Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag
som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhanda
hålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare,
som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till
en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av döds
fall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning
av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verk
samheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de för
säkringsmatematiska avsättningarna.
105
106
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/21
3. Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag
som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare
(TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under för
utsättning att
a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är
skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin
pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar sär
skilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den
verksamheten, och
b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt
tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater
att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges
i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen
genom ägande eller deltagande i befintliga försäkrings
bolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller
deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper,
däribland pensionsförsäkringsbolag.
Artikel 10
Organisationer, företag och institut
När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på
följande organisationer, företag och institut:
1. Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner
endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte
överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en
avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner.
2. ”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i
Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på
omfattningen av dess behörighet.
3. ”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida
inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verk
samhet eller behörighet.
U n d e r a v s n i t t 4
Å t e r f ö r s ä k r i n g
Artikel 11
Återförsäkring
När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på
sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garan
teras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som
är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkrings
givare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta
krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i prakti
ken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärs
mässiga grunder.
Artikel 12
Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet
1.
Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007
har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslu
tande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verk
samhet ska inte omfattas av detta direktiv.
2.
Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återför
säkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till
alla övriga medlemsstater.
A v s n i t t 3
D e f i n i t i o n e r
Artikel 13
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. försäkringsföretag: ett företag som tillhandahåller direkt liv-
eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt
artikel 14.
2. captivebolag för försäkring: ett försäkringsföretag som ägs
endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller
återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-
finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkrings
skydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som
captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp
som captivebolaget är en del av.
3. försäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvud
kontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisa
tion för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.
4. återförsäkringsföretag: ett företag som har fått auktorisation
enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.
5. captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som
ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller
återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-
finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäk
ringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag
som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den
grupp som captivebolaget är en del av.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
2
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
6. återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess
huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auk
torisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med
artikel 14.
7. återförsäkring: något av följande:
a) Den verksamhet som består i att överta risker som över
låts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i
tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett
återförsäkringsföretag i tredjeland.
b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgi
vare som uppträder under namnet Lloyd’s: verksamhet
som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag än Lloyd’s övertar risker som överlåts av en
medlem av Lloyd’s.
8. hemmedlemsstat: något av följande:
a) Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäk
ringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor,
b) Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkrings
företag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor.
c) Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkrings
företaget har sitt huvudkontor.
9. värdmedlemsstat: den medlemsstat, annan än hemmedlemssta
ten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en
filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och ska
deförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller
tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där
risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett för
säkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.
10. tillsynsmyndighet: den eller de nationella myndigheter som
enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva till
syn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
11. filial: en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återför
säkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än
hemmedlemsstaten.
12. etableringsställe: ett företags huvudkontor eller någon av dess
filialer.
13. medlemsstat där risken är belägen: något av följande:
a) Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när
försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och
dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks
av samma försäkring.
b) Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen
avser fordon av något slag.
c) Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäk
ring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra måna
der eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker,
oberoende av försäkringsklass.
d) I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c,
den medlemsstat där något av följande är beläget:
i) Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller
ii) om försäkringstagaren är en juridisk person, denne
försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet
gäller.
14. medlemsstat för åtagandet: den medlemsstat där något av föl
jande är beläget:
a) Försäkringstagarens stadigvarande bostad.
b) Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne för
säkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.
15. moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 i
direktiv 83/349/EEG.
16. dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i
direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana
företag.
17. nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller
juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarin
tresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juri
diska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till
en och samma person.
18. kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter
företag enligt vad som anges i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG
eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk
person och ett företag.
107
108
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/23
19. transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på
ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller
juridisk person som har en nära koppling till företag inom
denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är
kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en
betalning eller inte.
20. ägarintresse: ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 %
eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
21. kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag,
där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller
av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt infly
tande över ledningen av företaget.
22. reglerad marknad: något av följande:
a) Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reg
lerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direk
tiv 2004/39/EG.
b) Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell
marknad som uppfyller följande villkor:
i) Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmed
lemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med
kraven i direktiv 2004/39/EG.
ii) De finansiella instrument som omsätts på denna
marknad är av en kvalitet som är jämförbar med
kvaliteten hos de instrument som omsätts på den
reglerade marknaden, eller de reglerade markna
derna, i hemmedlemsstaten.
23. nationell byrå: en sådan nationell försäkringsbyrå som definie
ras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.
24. nationell garantifond: ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i
direktiv 84/5/EEG.
25. finansiellt företag: någon av följande enheter:
a) Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag
som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksam
het enligt definitionen i artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direk
tiv 2006/48/EG.
b) Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäk
ringsholdingbolag i den mening som avses i arti
kel 212.1 f.
c) Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt
definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.
d) Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen
i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG;
26. specialföretag: ett företag, annat än ett befintligt försäkrings-
eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag
eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för
sådana risker genom inkomster från emissioner av skulde
brev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetal
ningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån
eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant
företags återförsäkringsskyldigheter.
27. stora risker:
a) risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A
i bilaga I.
b) risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I,
i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver indu
striell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i
något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan
verksamhet.
c) risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del
A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna
för åtminstone två av följande kriterier:
i) Balansomslutning: 6,2 miljoner EUR i tillgångar.
ii) Nettoomsättning: 12,8 miljoner EUR i den mening
som avses i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av
den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördra
get om årsbokslut i vissa typer av bolag (1).
iii) Genomsnittligen
250
anställda
under
räkenskapsåret.
Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det
upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv
83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till
grund för tillämpning av de kriterier som anges i första
stycket led c.
Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna
riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkes
sammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller till
fälliga sammanslutningar.
28. uppdragsavtal: en överenskommelse i någon form mellan ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleve
rantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vil
ken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller
verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som
annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkrings
företaget självt.
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
2
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
29. funktion: inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet
att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem
inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelef
terlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.
30. teckningsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse
ende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga
tariffer och antaganden om avsättningar.
31. marknadsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse
ende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsa
kas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller
marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella
instrument.
32. kreditrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende
den finansiella ställningen till följd av svängningar i kredit
värdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för
vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i
form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av
marknadsrisker.
33. operativ risk: risken för förlust till följd av att interna rutiner
visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller
system eller av externa händelser
34. likviditetsrisk: risken för att försäkrings- och återförsäkrings
företag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för
att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till
betalning.
35. koncentrationsrisk: varje riskexponering som kan leda till en
förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.
36. riskreduceringstekniker: varje teknik som gör det möjligt för
försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller
samtliga risker som de är exponerade för till någon annan
part.
37. diversifieringseffekter: reducering av riskexponeringen för
försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd
av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt
resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsam
mare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker
inte är fullständigt korrelerade.
38. prognostiserad sannolikhetsfördelning: en matematisk funktion
som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande
uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kom
mande händelser kommer att förverkligas.
39. riskmått: en matematisk funktion som tilldelar ett penningbe
lopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och
som ökar monotont med risknivån för den exponering som
ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.
KAPITEL II
Startande av verksamhet
Artikel 14
Auktorisationsprincipen
1.
Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings-
eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv.
2.
Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som
avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:
a) Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna
medlemsstats territorium.
b) Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisa
tion enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel
försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det
redan är auktoriserat.
Artikel 15
Auktorisationens räckvidd
1.
En auktorisation enligt artikel 14 ska gälla inom hela gemen
skapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att
bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.
2.
En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss
klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i
bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte
sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom
försäkringsklassen.
Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som
anges i artikel 16.
Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser
om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksam
het i dessa klasser bedrivs samtidigt.
3.
När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja
auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilaga I.
Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen
för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den
verksamhetsplan som avses i artikel 23.
4.
Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assis
tans som avses i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för
klass 18 i del A i bilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av
artikel 16.1. I sådant fall ska detta direktiv gälla för sådan
verksamhet.
109
110
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/25
5.
När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för
återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäk
ringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.
Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den
verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av
uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den med
lemsstat i vilken auktorisationen söks.
Artikel 16
Underordnade risker
1.
Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en
huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt
bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan
att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att
riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor:
a) De hör samman med huvudrisken.
b) De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot
huvudrisken.
c) De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.
2.
Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i
klasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som
underordnade risker till andra klasser.
Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en
underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1
samt ett av följande villkor är uppfyllda:
a) Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för perso
ner som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse
utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad.
b) Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller
har samband med användning av havsgående fartyg.
Artikel 17
Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag
1.
Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker
om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av de företags
former som anges i bilaga III.
2.
Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som
föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att
ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäk
ringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller före
tag som omfattas av privaträttslig lagstiftning.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande
kompletteringar av de företagsformer som anges i bilaga III.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 18
Villkor för auktorisation
1.
Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansö
ker om auktorisation ska,
a) när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till
försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten
till detta område med uteslutande av all annan
affärsverksamhet,
b) när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksam
het till återförsäkring och därmed sammanhängande verk
samhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion
och verksamheter som avser verksamheter inom den finan
siella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv
2002/87/EG,
c) förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,
d) ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut
lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i arti
kel 129.1 d,
e) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna
ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapital
kravet enligt artikel 100,
f) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna
ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapi
talkravet enligt artikel 128,
g) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna
följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV
avsnitt 2,
h) när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på
alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med
artikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i
den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som
ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det
här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar.
2.
Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att
utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auk
torisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass,
ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23.
Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar
kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som
föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
2
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för
säkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker
auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsom
råde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klas
serna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det:
a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den
absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings
företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti
kel 129.1 d,
b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella
minimikrav som avses i artikel 74.3.
4.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för
säkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avse
ende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i
bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt
verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det:
a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den
absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings
företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti
kel 129.1 d,
b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella
minimikrav som avses i artikel 74.3.
Artikel 19
Nära förbindelser
Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återför
säkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska till
synsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa
förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller
andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera
fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller åter
försäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid til
lämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en
effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk
ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de
fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första
stycket efterlevs.
Artikel 20
Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags
huvudkontor
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö
retags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som
deras stadgeenliga säten.
Artikel 21
Försäkringsvillkor och premietariffer
1.
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av
eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäk
ringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som sär
skilt använts för beräkning av premietariffer och
försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta
handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavan
den med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.
För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlev
naden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatema
tiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden
underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid
beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar.
Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäk
ringsföretag ska beviljas auktorisation.
2.
Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system
med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna
premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna
priskontrollsystem.
3.
Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har
beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå
kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga
om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska
personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som
dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sam
manhänger med den klassen.
4.
Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och
andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseur
kund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs
för normal tillsyn ska företes.
Artikel 22
Marknadens ekonomiska behov
Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation
ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.
Artikel 23
Verksamhetsplan
1.
Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska inne
hålla uppgifter eller dokumentation om följande:
a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.
b) De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföre
taget avser att avtala om med cedentföretag.
c) Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.
111
112
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/27
d) De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån
på minimikapitalkravet.
e) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration
och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet
avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras
enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till för
säkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den
utlovade assistansen.
2.
Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande
de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:
a) En prognos för balansräkningen.
b) Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapi
tel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av
den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den
beräkningsmetod som använts för denna skattning.
c) Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artik
larna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prog
nos för balansräkningen som avses i led a samt den
beräkningsmetod som använts för denna skattning.
d) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka
försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och
solvenskapitalkrav.
e) När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även
följande:
i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost
nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och
provisioner.
ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för
försäkringsfall.
f) När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos
lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäk
ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
Artikel 24
Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav
1.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja
ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverk
samhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller
medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indi
rekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.
Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn
till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompeten
sen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.
2.
Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter
enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering
av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars vär
depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1) samt
villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4
och 12.5 i det direktivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som
värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av
garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering
av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt
avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att
dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för
att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år
efter förvärvet.
Artikel 25
Avslag på auktorisationsansökan
Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföl
jas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda
företaget.
Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansö
kan om auktorisation kan prövas i domstol.
Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där till
synsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation
inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.
Artikel 26
Samråd med myndigheter i andra medlemsstater
1.
Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra
berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation
beviljas för något av följande företag:
a) Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
som är auktoriserat i den medlemsstaten.
b) Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den
medlemsstaten.
c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska
eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i
den medlemsstaten.
(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
2
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som
ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföre
tag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av föl
jande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
a) Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag
som är auktoriserat i gemenskapen.
b) Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller
värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska
eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kredit
institut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i
gemenskapen.
3.
De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2
ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten
hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget
eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för
en annan enhet i samma grupp.
De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten
hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget
eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga
berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisa
tion samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda
verksamhetsvillkor.
KAPITEL III
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler
Artikel 27
Tillsynens huvudsyfte
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har till
gång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkom
petens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte,
nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare.
Artikel 28
Finansiell stabilitet och procyklikalitet
Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27,
ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövan
det av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de
potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de
berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i
krissituationer, med hänsyn till den information som finns till
gänglig vid tillfället i fråga.
I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsyns
myndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna
av sina åtgärder.
Artikel 29
Allmänna principer för tillsynen
1.
Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.
Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och
återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkrings-
och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler.
2.
Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inne
fatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och inspektio
ner på plats.
3.
Medlemsstaterna ska se till att kraven i detta direktiv tilläm
pas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller
återförsäkringsföretags verksamhet.
4.
Kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna beak
tar proportionalitetsprincipen så att detta direktiv tillämpas pro
portionerligt, särskilt när det gäller mycket små
försäkringsföretag.
Artikel 30
Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning
1.
Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella
tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet
den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller
med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.
2.
Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avse
ende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet,
inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska
avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas,
enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som
tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmel
ser som har antagits på gemenskapsnivå.
Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att för
säkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska
tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt
avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna
utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmed
lemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.
113
114
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/29
3.
Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är
belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller
återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att
anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsyns
myndigheterna i detta företags hemmedlemsstat.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om före
taget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta
direktiv.
Artikel 31
Överblickbarhet och ansvar
1.
Tillsynsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett över
blickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hän
syn till skyddet av konfidentiell information.
2.
Medlemsstaterna ska se till att följande information
offentliggörs:
a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna väg
ledningar på försäkringsrättens område.
b) De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som
utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den
samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.
c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av til
lämpningen av stabilitetsregelverket.
d) Hur de valmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas.
e) Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och
verksamhetsformer.
De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara till
räckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som
används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.
Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format
och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas
till första stycket leden a–e ska finnas tillgänglig i varje medlems
stat på en och samma webbplats.
3.
Medlemsstaterna ska föreskriva överblickbara rutiner för
tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas sty
relser och verkställande organ.
4.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för punkt 2
med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre
gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om format,
struktur, innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa
offentliggöranden.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 32
Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och
retrocessionsavtal
1.
Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får inte vägra att
godkänna ett återförsäkringsavtal som ingåtts med ett återförsäk
ringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlig
het med artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med
sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets
finanser.
2.
Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta
sig ett retrocessionsavtal som företaget ingått med ett
återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt
artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det
återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.
Artikel 33
Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat
Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkrings-
eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat
utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmed
lemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i
värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på
plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finan
siella tillsynen över företaget.
Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i
sådana kontroller.
Artikel 34
Allmänna tillsynsbefogenheter
1.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har
befogenheter att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder för
att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer
lagar och andra författningar i varje medlemsstat.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla
åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administrativ eller
finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag
och medlemmar av deras förvaltnings-, lednings- eller
tillsynsorgan.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
3
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för
att utöva tillsyn enligt artikel 35.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reg
lerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa
redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen
analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att
hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de eko
nomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade
finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha befo
genhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra under
sökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags
lokaler.
6.
Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom
rimlig tid och på ett proportionerligt sätt.
7.
De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäk
ringsföretag som avses i punkterna 1–5 ska även gälla verksam
heter i dessa företag som omfattas av uppdragsavtal.
8.
De åtgärder som anges i punkterna 1–5 och 7 ska, vid behov
och när så är lämpligt, genomdrivas på rättslig väg.
Artikel 35
Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna
1.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk
ringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är
nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter ska minst omfatta vad
som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i
artikel 36:
a) Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den
verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tilläm
pas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och
deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital,
struktur, behov och planering.
b) Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som fram
kommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter
och -skyldigheter.
2.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har
följande befogenheter:
a) Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som
avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och åter
försäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:
i) Med i förväg fastställd periodicitet.
ii) När i förväg definierade händelser inträffar.
iii) Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags situation.
b) Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmed
lare eller ingåtts med tredje man.
c) Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer
och aktuarier.
3.
De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta
följande:
a) Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination
av sådana.
b) Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig
kombination av sådana.
c) Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kom
bination av sådana.
4.
De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i över
ensstämmelse med följande principer:
a) De ska stå i proportion till arten, omfattningen och kom
plexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de
inneboende riskerna med denna verksamhet.
b) De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänse
ende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.
c) De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.
5.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk
ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för
att uppfylla kraven i punkterna 1–4 och ett styrdokument som
godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets
förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och som säkerställer att
de lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven.
6.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när
mare specificera de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i syfte att
nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till
tillsynsorganen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 36
Tillsynens granskningsprocess
1.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna gran
skar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsru
tiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat
för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta
direktiv.
115
116
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/31
Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av
kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av
de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att stäl
las – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma
dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den
miljö där de verkar.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att
bestämmelserna om följande efterlevs:
a) Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbe
dömning, enligt kapitel IV avsnitt 2.
b) Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.
c) Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.
d) Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6.
e) Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitel VI avsnitt 3.
f) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en
fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyl
lande av kraven på fullständiga och partiella interna model
ler i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
3.
Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga kontrollred
skap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställ
ningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp
insatserna för att åtgärda sådana försämringar.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och
återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder
och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida föränd
ringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka
den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som
berörs.
Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå
emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de
ekonomiska förhållandena.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för
att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svag
heter eller brister som påvisats i den samlade
tillsynsbedömningen.
6.
De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses
i punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet.
Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och
omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedöm
ningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten
av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets
verksamhet.
Artikel 37
Kapitaltillägg
1.
Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndig
heterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett
krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall:
a) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de
antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet,
beräknat med standardformeln i överensstämmelse med
kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och
i) kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119
är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller
ii) en fullständig eller partiell intern modell håller på att
utarbetas i enlighet med artikel 119.
b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de
antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet,
beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i
överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på
grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräck
lig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid
anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den före
liggande riskprofilen.
c) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker
väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV
avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan
garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning,
hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan
komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att
bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats
av andra åtgärder.
2.
I de fall som anges i punkt 1 a och b ska kapitaltillägget
beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i
artikel 101.3.
I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara
proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund
av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om
kapitaltillägg.
3.
I de fall som anges i punkt 1 b och c ska tillsynsmyndighe
ten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla
ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläggan
det av ett krav på kapitaltillägg.
4.
Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg
som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när
företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
3
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
5.
Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas
med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som
förelagts.
Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det
kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräk
ning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5.
6.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter
ligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapi
taltillägg kan föreläggas och metoderna för beräkningen av ett
sådant krav.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 38
Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av
uppdragsavtal
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska med
lemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som
ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller
återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att
garantera att följande villkor uppfylls:
a) Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller
återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de
funktioner eller verksamheter som omfattas av
uppdragsavtal.
b) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer
och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgif
ter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av
uppdragsavtal.
c) Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänstele
verantörens lokaler och ska kunna utöva dessa
tillträdesrättigheter.
2.
Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska
tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn
digheter – själva eller genom personer som de utser för detta
ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens
lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn
dighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleveran
törens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats.
Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsyns
myndigheten vara relevant myndighet.
Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföreta
gets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till till
synsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är
etablerad.
Artikel 39
Överlåtelse av försäkringsbestånd
1.
Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i natio
nell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvud
kontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta
sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av
etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett
acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen.
Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndig
heterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptfö
retaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det
solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan
överlåtelsen beaktats.
2.
För försäkringsföretag ska punkterna 3–6 gälla.
3.
Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna bestånd
av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är belägen
rådfrågas.
4.
I de fall som avses i punkterna 1 och 3 ska tillsynsmyndig
heterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat
ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande
från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks,
antingen enligt etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla
tjänster.
5.
Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom
tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna
sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlå
tande försäkringsföretagets hemmedlemsstat.
Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom
denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta
medgivande.
6.
En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd
av punkterna 1–5 ska offentliggöras antingen före eller efter auk
torisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlems
staten eller den medlemsstat där risken är belägen eller i
medlemsstaten för åtagandet.
Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäk
ringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna
avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.
Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på med
lemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp
avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.
117
118
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/33
KAPITEL IV
Villkor för utövandet av verksamheten
A v s n i t t 1
F ö r v a l t n i n g s - , l e d n i n g s - e l l e r
t i l l s y n s o r g a n e t s a n s v a r
Artikel 40
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäk
ringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det
yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och
andra författningar som antas enligt detta direktiv.
A v s n i t t 2
F ö r e t a g s s t y r n i n g s s y s t e m
Artikel 41
Allmänna krav på företagsstyrningen
1.
Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återför
säkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem
som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning.
Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar
organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämp
lig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för
att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat
så att det uppfyller kraven i artiklarna 42–49.
Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt.
2.
Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och
komplexitet.
3.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat
styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll,
internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av
uppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs.
Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-,
lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas
för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga föränd
ringar av det berörda systemet eller området inträffar.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga
åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med kon
tinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av bered
skapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och
proportionella system, resurser och förfaranden.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder
och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäk
ringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera
framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka
sundheten i deras finansiella situation.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogen
het att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och för
stärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42–49 efterlevs.
Artikel 42
Lämplighetskrav för personer som leder företagets
verksamhet eller utför andra centrala funktioner
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla
personer som leder företagets verksamhet eller utför andra cen
trala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:
a) Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verk
samhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en
sund och ansvarsfull företagsledning.
b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela till
synsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder
verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och
därvid att lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man ska
kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen
har den lämplighet som krävs.
3.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina
tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i punk
terna 1 och 2 har ersatts på grund av att han eller hon inte längre
uppfyller kraven i punkt 1.
Artikel 43
Styrkande av gott anseende
1.
När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver
vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i kon
kurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medbor
gare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag
ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande hand
lingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndig
het i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske
medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa
krav är tillgodosedda.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
3
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlän
ningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar
som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed –
eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av
en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig
rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall,
inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där
den utländske medborgaren senast har uppehållit sig.
Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller
avgiven försäkran.
Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen
tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisa
tion i den berörda medlemsstaten.
3.
De handlingar och intyg som avses i punkterna 1 och 2 får
vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.
4.
Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisatio
ner som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i
punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemssta
ter och kommissionen om detta.
Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och
kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de
i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för
en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan
verksamhet som avses i artikel 2.
Artikel 44
Riskhantering
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat
effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, pro
cesser och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på
företags- och gruppnivå fortlöpande kunna identifiera, mäta,
övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan
komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mel
lan dessa.
Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur
och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som
faktiskt leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner.
2.
Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska
ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4
som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna
beräkning.
Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:
a) Teckning av försäkringar och avsättningar.
b) ALM-tekniker (”asset–liability management”).
c) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande
åtaganden.
d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.
e) Hantering av operativ risk.
f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.
Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska
innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a–f i denna
punkt.
3.
I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäk
ringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i kapitel VI avsnitt 6.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en risk
hanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar
genomförandet av riskhanteringssystemet.
5.
För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder
en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt
artiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också
ansvara för följande:
a) Att utforma och genomföra den interna modellen.
b) Att testa och validera den interna modellen.
c) Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare
ändringar av den.
d) Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta
sammanfattande rapporter om resultaten.
e) Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet
om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områ
den där förbättringar krävs och informera organet om hur
insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter
fortskrider.
Artikel 45
Egen risk- och solvensbedömning
1.
Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som
en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och
solvensbedömning.
Bedömningen ska minst omfatta följande:
a) Det totala solvenskravet med beaktande av företagets speci
fika riskprofil, godkända risktoleransgränser och
affärsstrategi.
b) Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnit
ten 4 och 5 och av kraven på försäkringstekniska avsätt
ningar i kapitel VI avsnitt 2.
119
120
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/35
c) Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets
riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvens
kravet enligt artikel 101.3 är, beräknat enligt kapitel VI
avsnitt 4 underavsnitt 2 antingen med standardformeln eller
med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna
modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
2.
För tillämpningen av punkt 1 a ska det berörda företaget ha
infört processer som står i proportion till arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i dess verksamhet, och
som gör det möjligt att korrekt kunna påvisa och värdera de ris
ker som det står inför på kort och lång sikt och som det är, eller
kan komma att bli, exponerat för. Företaget ska redovisa de meto
der det använt i denna bedömning.
3.
Om en intern modell används, ska i det fall som avses i
punkt 1 c bedömningen även omfatta den omkalibrering som
omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som
gäller för solvenskapitalkravet.
4.
Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en
integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företa
gets strategiska beslut.
5.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den
bedömning som avses i punkt 1 regelbundet och utan dröjsmål
när någon väsentlig förändring av deras riskprofil inträffat.
6.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska underrätta
tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och sol
vensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt
artikel 35.
7.
Den egna risk- och solvensbedömningen ska inte användas
för att beräkna kapitalkrav. Solvenskapitalkravet ska endast jus
teras i enlighet med artiklarna 37, 231-233 och 238.
Artikel 46
Internkontroll
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett
effektivt system för internkontroll.
Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisnings
metoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsruti
ner på alla nivåer av företaget och en funktion för regelefterlevnad.
2.
Funktionen för regelefterlevnad ska bland annat innefatta
rådgivning till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i fråga
om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas
enligt detta direktiv. Den ska också bedöma de möjliga konse
kvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda
företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker
för bristande regelefterlevnad.
Artikel 47
Internrevision
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effek
tiv internrevisionsfunktion.
Internrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och
effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av
företagsstyrningssystemet.
2.
Internrevisionsfunktionen ska verka objektivt och obero
ende i förhållande till de operativa funktionerna.
3.
Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer
ska rapporteras till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet
som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till
dessa resultat och rekommendationer, och ser till att dessa åtgär
der genomförs.
Artikel 48
Aktuariefunktion
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en
effektiv aktuariefunktion som ska:
a) samordna beräkningen av de försäkringstekniska
avsättningarna,
b) säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande
modeller som används samt av de antaganden som görs vid
beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,
c) bedöma om data som används vid beräkningen av de försäk
ringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvali
tet som krävs,
d) jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,
e) informera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om
graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av
försäkringstekniska avsättningar,
f) se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna
i de fall som anges i artikel 82,
g) yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av
försäkring,
h) yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkrings
lösningarna, och
i) bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 44
genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller
som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt
kapitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som
avses i artikel 45.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
i
6
3
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Aktuariefunktionen ska utövas av personer som har kun
skaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som moti
veras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende
riskerna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet,
och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämp
liga krav inom branschen eller andra gällande normer.
Artikel 49
Uppdragsavtal
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför
säkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande funktioner
eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter behåller det
fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta
direktiv.
2.
Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller vik
tiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till
något av följande:
a) Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem
försämras väsentligt.
b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.
c) Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kon
trollera att företaget uppfyller sina förpliktelser.
d) Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna till
fredsställande service.
3.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i god tid under
rätta tillsynsmyndigheterna innan de ingår uppdragsavtal beträf
fande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter och
också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa funk
tioner eller verksamheter.
Artikel 50
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter
ligare specificera följande:
a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47,
särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och åter
försäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och
placeringar enligt artikel 44.2.
b) De funktioner som avses i artiklarna 44 och 46-48.
c) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av
dem.
d) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i
tredjeländer.
2.
När det är nödvändigt att garantera adekvat samstämmig
het vad avser den bedömning som nämns i artikel 45.1 a får kom
missionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare
specificera delarna i den bedömningen.
3.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med
det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
artikel 301.3.
A v s n i t t 3
O f f e n t l i g g ö r a n d e n
Artikel 51
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll
1.
Medlemsstaterna ska, med beaktande av uppgifterna som
krävs enligt artikel 35.3 och principerna i artikel 35.4, kräva att
varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör
en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella
ställning.
Rapporten ska innehålla följande, i fullständig form eller genom
hänvisning till likvärdig information, både till art och omfattning,
som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller adminis
trativa krav:
a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.
b) En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en bedöm
ning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil.
c) En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av
riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och
riskkänslighet.
d) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäk
ringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen
och metoderna för deras värdering med förklaring av even
tuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas
vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen.
e) En beskrivning av dispositionen av egna kapitalet, som minst
tar upp följande:
i) Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet.
ii) Beloppen för solvenskapitalkravet och
minimikapitalkravet.
iii) Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som
anges i artikel 304.
121
122
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/37
iv) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna
mellan de antaganden som legat till grund för standard
formeln och de som ligger till grund för den eventuella
interna modell som företaget använder vid beräkningen
av sitt solvenskapitalkrav.
v) Storleken av underskridande av minimikapitalkravet
eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet
under rapporteringsperioden, även om dessa förhållan
den senare rättats till, samt en förklaring av deras
ursprung och följder och en redogörelse för korrige
rande åtgärder som vidtagits.
2.
Den beskrivning som avses i punkt 1 e i ska innehålla en
analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan
den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av even
tuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana
delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av
i vilken mån kapital kan överföras.
I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i punkt 1 e ii ska
separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4
underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts
enligt artikel 37 eller effekten av de specifika parametrar som
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet
med artikel 110, med kortfattad uppgift om den berörda tillsyns
myndighetens skäl för sitt krav.
Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offent
liggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och admi
nistrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i
punkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effek
ten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäk
ringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110,
offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut
senast den 31 oktober 2017.
Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall
åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det
att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.
Artikel 52
Information till och rapporter från Ceiops
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva att tillsynsmyndigheterna
årligen ska lämna följande uppgifter till Ceiops:
a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av
det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det
föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet
och med separat redovisning avseende
i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och
skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
b) För var och en av de uppgifter som anges i led a: andelen av
kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b och c.
2.
Ceiops ska årligen offentliggöra följande uppgifter:
a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga med
lemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och
separat redovisat för
i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och
skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat sepa
rat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga
försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda
medlemsstaten.
c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b,
andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b
och c.
3.
Ceiops ska överlämna de uppgifter som anges i punkt 2 till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en
rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan till
synsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de
olika medlemsstaterna.
Artikel 53
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
tillämpliga principer
1.
Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter
försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:
a) Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad
om uppgifterna offentliggjordes.
b) Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom
sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relatio
ner med motparter.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
3
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offent
liggörs, ska företagen ange detta i lägesrapporten om solvens och
finansiell ställning med uppgift om skälen till detta.
3.
Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter
försäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden
som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav,
såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är lik
värdiga med den information som krävs enligt artikel 51.
4.
Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på de uppgifter som
avses i artikel 51.1 e.
Artikel 54
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter
1.
Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig
grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts
enligt artiklarna 51 och 53, ska försäkrings- och återförsäkrings
företag offentliggöra lämplig information om arten och följderna
av denna betydande förändring.
Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara
betydande förändringar:
a) Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt,
och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget
inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig
finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan
inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.
b) Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har
konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två måna
der efter det datum då underlåtelsen upptäcktes inte erhållit
någon realistisk åtgärdsplan.
I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att
företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskri
dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder
samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en kortsiktig
finansiell saneringsplan ursprungligen bedömts vara realistisk
men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrige
rats inom tre månader från det att den konstaterats, ska avvikel
sen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med
en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna
korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korri
gerande åtgärder.
I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att
företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskri
dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder
samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en åtgärds
plan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen
från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex
månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggö
ras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring
av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande
åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande
åtgärder.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offent
liggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller
finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom
artiklarna 51 och 53 och punkt 1 i den här artikeln.
Artikel 55
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
styrdokument och godkännande
1.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk
ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för
att uppfylla kraven i artiklarna 51 och 53 och artikel 54.1 samt
ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offent
liggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpande är
relevanta.
2.
Lägesrapporten ska godkännas av försäkrings- eller återför
säkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och
får offentliggöras först efter detta godkännande.
Artikel 56
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytterligare
specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras
och formerna för detta.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
A v s n i t t 4
K v a l i f i c e r a d e i n n e h a v
Artikel 57
Förvärv
1.
Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska per
soner, eller sådana personer i samråd (nedan kallade tilltänkta för
värvare), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt
förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag, eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett
kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag,
varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att över
stiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att försäkrings- eller återför
säkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag,
(tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar tillsynsmyndighe
terna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket de
avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om
123
124
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/39
storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta upp
gifter enligt artikel 59.4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa
tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredje
del enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk per
son som har fattat ett beslut om att avyttra, direkt eller indirekt,
ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna i företagets
hemmedlemsstat om storleken av den personens innehav efter det
avsedda avyttrandet. En sådan person ska även underrätta tillsyns
myndigheten om ett beslut om att minska den personens kvalifi
cerade innehav i sådan mån att dennes andel av röstetalet eller
kapitalet skulle understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller så att
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som dotter
företag till den personen därigenom skulle upphöra. Medlemssta
terna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett
tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv
2004/109/EG.
Artikel 58
Bedömningsperiod
1.
Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbets
dagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt
artikel 57.1 samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av
den information som avses i punkt 2, ska tillsynsmyndigheterna
för den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottagandet.
Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 59.1
(bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga
bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de
handlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen
i enlighet med förteckningen i artikel 59.4 (bedömningsperioden)
Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga
bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då
bedömningsperioden löper ut.
2.
Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid
behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedöm
ningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slut
föra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart
ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.
Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsyns
myndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot
från den tilltänkte förvärvaren. Avbrottet får inte överstiga tjugo
arbetsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare
uppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna, vil
ket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömnings
perioden avbryts.
3.
Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i
punkt 2 andra stycket till högst trettio arbetsdagar om den till
tänkte förvärvaren är
a) etablerad eller reglerad utanför gemenskapen, eller
b) en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn
enligt det här direktivet eller rådets direktiv 85/611/EEG av
den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra
författningar som avser företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara
värdepapper
(fondföretag) (1),
direktiv
2004/39/EG eller direktiv 2006/48/EG.
4.
Om tillsynsmyndigheterna efter avslutad bedömning beslu
tar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbets
dagar, och inom bedömningsperioden, skriftligen underrätta den
tilltänkte förvärvaren och ange skälen för sitt beslut. Om inget
annat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering
av beslutet göras tillgänglig för allmänheten på den tilltänkte för
värvarens begäran. Detta får inte hindra en medlemsstat från att
ge tillsynsmyndigheten befogenhet att offentliggöra beslutet utan
att den tilltänkte förvärvaren begär detta.
5.
Om tillsynsmyndigheterna inom bedömningsperioden inte
skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förvärvet
anses vara godkänt.
6.
Tillsynsmyndigheterna får fastställa en maximiperiod inom
vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och förlänga
den när det är lämpligt.
7.
Medlemsstaterna får inte införa strängare krav på underrät
telse till och godkännande av tillsynsmyndigheterna av ett direkt
eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital än de som före
skrivs i detta direktiv.
8.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som när
mare specificerar justeringar av kriterierna i artikel 59.1 för att
beakta den framtida utvecklingen och sörja för en enhetlig til
lämpning av artiklarna 57–63.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 59
Bedömning
1.
Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 57.1 och
av uppgifterna enligt artikel 58.2 ska tillsynsmyndigheterna, för
att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkrings-
eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beak
tande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samt
liga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är
lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt:
a) Den tilltänkte förvärvarens anseende.
(1) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
4
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
b) Det anseende och de erfarenheter de personer har som kom
mer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verk
samhet till följd av det tilltänkta förvärvet.
c) Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när
det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedri
vas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvär
vet gäller.
d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att
kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven
enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv,
främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det
kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en
effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan till
synsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av
ansvaret mellan tillsynsmyndigheterna.
e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta
förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen
ningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta,
enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att för
hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
och finansiering av terrorism (1), eller att det tilltänkta förvär
vet kan öka riskerna för sådan verksamhet.
2.
Tillsynsmyndigheterna får motsätta sig det tilltänkta förvär
vet endast om det finns rimlig anledning att göra detta enligt kri
terierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den
tilltänkte förvärvaren är ofullständiga.
3.
Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor för stor
leken på förvärvet av aktieägarandel eller tillåta tillsynsmyndighe
terna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens
ekonomiska behov.
4.
Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt
tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som
måste lämnas till tillsynsmyndigheterna vid den tid för underrät
telsen som avses i artikel 57.1. Uppgiftskraven ska vara propor
tionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det
tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva upp
gifter som inte är relevanta för bedömningen.
5.
Utan hinder av artikel 58.1, 58.2 och 58.3 ska en tillsyns
myndighet, om den har fått underrättelser om två eller flera till
tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och
samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag, behandla de till
tänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.
(1) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
Artikel 60
Förvärv som görs av reglerade finansiella företag
1.
Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt sam
råd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärva
ren tillhör någon av följande kategorier:
a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag,
värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 1a.2
i direktiv 85/611/EEG (förvaltningsbolag för fondföretag)
som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en
annan sektor än den som förvärvet gäller.
b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag,
återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvalt
ningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan
medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvär
vet gäller.
c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditin
stitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap
persföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är
auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sek
tor än den som förvärvet gäller.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse var
andra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är
väsentliga eller relevanta för bedömningen. Härvid ska tillsyns
myndigheterna inbördes på begäran överlämna alla relevanta
uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgif
ter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den tillsyns
myndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges
i ett beslut av den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäk
ringsföretag som förvärvet gäller.
Artikel 61
Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till
tillsynsmyndigheterna
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom
därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om
sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital
som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger
något av de gränstal som anges i artiklarna 57 och 58.1–58.7.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång
om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat
om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade
innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår
exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med
aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i
enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.
125
126
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/41
Artikel 62
Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas
befogenheter
Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57
utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång
för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller åter
försäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlems
staten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas
eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att
upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden,
sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen
samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande
aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.
Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska
personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som
avses i artikel 57.
Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i
hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemssta
terna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva:
1. att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller
2. att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga.
Artikel 63
Rösträtt
Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter
enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG samt villkoren
för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det
direktivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som
värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av
garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering
av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt
avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att
dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för
att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter
förvärvet.
A v s n i t t 5
T y s t n a d s p l i k t , i n f o r m a t i o n s u t b y t e o c h
f r ä m j a n d e a v e n h e t l i g h e t i t i l l s y n e n
Artikel 64
Tystnadsplikt
Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjänst
gör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revi
sorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters
räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.
Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstift
ning, får ingen konfidentiell information som sådana personer
erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i
sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifika
tion av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i kon
kurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell
information, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda
företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
Artikel 65
Informationsutbyte mellan medlemsstaternas
tillsynsmyndigheter
Vad som sägs i artikel 64 ska inte hindra utbyte av information
mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan infor
mation ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 64.
Artikel 66
Samarbetsavtal med tredjeland
Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av informa
tion med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter
eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 68.1 och 68.2
endast om den information som ska lämnas omfattas av garan
tier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses
i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för
dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.
Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett
tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får
den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från till
synsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall endast i det
syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande.
Artikel 67
Användning av konfidentiell information
Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt
artiklarna 64 eller 65, får använda den endast i tjänsten och där
endast för följande ändamål:
1. För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller åter
försäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och
för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt
med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsätt
ningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och
företagsstyrningssystem.
2. För att ålägga sanktioner.
3. Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fat
tats av tillsynsmyndigheten.
4. Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
4
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 68
Informationsutbyte med andra myndigheter
1.
Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte utgöra hinder
för något av följande:
a) Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i
samma medlemsstat under utövandet av deras
tillsynsfunktion.
b) Utbyte av information, under utövandet av deras tillsyns
funktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande
parter i samma medlemsstat:
i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinsti
tut och andra finansiella organisationer samt myndighe
ter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.
ii) Organ som har befattning med försäkrings- eller återför
säkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande
förfaranden.
iii) Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk
ringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finan
siella instituts räkenskaper.
c) Att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaran
den eller garantifonder lämna sådan information som är nöd
vändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag.
Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får också ske
mellan olika medlemsstater.
Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar
emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.
2.
Artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att
tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och
någon av följande parter:
a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har
befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags lik
vidation, konkurs och liknande förfaranden.
b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som
ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återför
säkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och
andra finansiella instituts räkenskaper.
c) Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsfö
retag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt
de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst
följande villkor uppfylls:
a) Informationen ska användas för att genomföra den övervak
ning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första
stycket.
b) Den information som mottas ska omfattas av kravet på tyst
nadsplikt enligt artikel 64.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den
inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till
synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt
endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt
tillstånd.
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra med
lemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har til
låtelse att motta information enligt första och andra styckena.
3.
Vad som sägs i artiklarna 64–67 ska inte hindra medlems
staterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det
finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsyns
myndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för
att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig
lagstiftning.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst
följande villkor uppfylls:
a) Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka
och utreda överträdelser enligt första stycket.
b) Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt
enligt artikel 64.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den
inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till
synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt
endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt
tillstånd.
Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första
stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser
med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är
utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga
förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som
avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer
enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.
För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller
organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från
vilka informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsom
råde för de personer som ska få tillgång till denna.
4.
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra
medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har
tillåtelse att motta information enligt punkt 3.
Artikel 69
Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som
ansvarar för den finansiella lagstiftningen
Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte hindra medlemssta
terna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss
127
128
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/43
information lämnas ut till andra organ inom deras centrala för
valtning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinsti
tut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller
återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana
organ.
Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utö
vande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva
att sådan information som har erhållits med stöd av artiklarna 65
och 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i
enlighet med artikel 32 får röjas endast med uttryckligt samtycke
av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av
tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats
utfördes.
Artikel 70
Överföring av uppgifter till centralbanker och andra
monetära myndigheter
Utan att det påverkar tillämpningen av detta avsnitt får en tillsyns
myndighet överföra uppgifter till följande för att de ska kunna
utföra sina uppgifter:
1. Centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i
deras egenskap av monetära myndigheter.
2. I förekommande fall till andra offentliga myndigheter med
uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.
Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndighe
terna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva
enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang
ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta
avsnitt.
Artikel 71
Enhetlighet i tillsynen
1.
Medlemsstaterna ska se till att en EU-dimension beaktas på
ett lämpligt sätt i tillsynsmyndigheternas mandat.
2.
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det
gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de
lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlig
het med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se
till att tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Ceiops i
enlighet med beslut 2009/79/EG och tar vederbörlig hänsyn till
Ceiops riktlinjer och rekommendationer i punkt 3 i denna artikel.
3.
Ceiops ska, om så krävs, tillhandahålla icke rättsligt bin
dande riktlinjer och rekommendationer avseende genomförandet
av bestämmelserna i detta direktiv och dess genomförandeåtgär
der för att förbättra tillsynsmetodernas enhetlighet. Dessutom ska
Ceiops regelbundet, dock minst vartannat år, rapportera till Euro
paparlamentet, rådet och kommissionen om utvecklingen av till
synens enhetlighet i gemenskapen.
A v s n i t t 6
S k y l d i g h e t e r f ö r r e v i s o r e r
Artikel 72
Skyldigheter för revisorer
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktorise
rade personer i den mening som avses i rådets åttonde direktiv
84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i för
draget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstad
gad revision av räkenskaper (1), som i ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i
artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG
eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG eller något annat uppdrag
föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsyns
myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag
som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och
som riskerar att få någon av följande konsekvenser:
a) En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som
reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar
bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags
verksamhet.
b) Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföreta
gets fortsatta drift.
c) Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av
reservationer.
d) Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
e) Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet.
De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla
uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av
sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som
genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller
återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs.
2.
Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt
direktiv 84/253/EEG till tillsynsmyndigheterna i god avsikt röjer
sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 ska inte utgöra
en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller
annan bestämmelse, och ska inte medföra något som helst ansvar
för dessa personer.
(1) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
4
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
KAPITEL V
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
Artikel 73
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
1.
Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både
livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt.
2.
Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna före
skriva att:
a) Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan
få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för
sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2.
b) Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som
anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 får auktoriseras för
livförsäkringsverksamhet.
Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med
artikel 74.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i
punkt 2 för hela sin verksamhet ska följa de redovisningsregler
som gäller för livförsäkringsföretag. I avvaktan på samordning i
detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om lik
vidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som
anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 och som bedrivs av
dessa företag ska följa de regler som gäller för
livförsäkringsverksamhet.
4.
När ett skadeförsäkringsföretag har finansiella, affärsmässiga
eller administrativa kopplingar till ett livförsäkringsföretag, ska
tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaterna säkerställa att
berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal
mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna
påverka fördelningen av kostnader och intäkter.
5.
Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både
livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av
detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samti
digt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upp
rättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74.
a) 1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i
Grekland.
b) 1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spa
nien eller Portugal.
c) 1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Öst
errike, Finland eller Sverige.
d) 1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeck
ien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen,
Slovakien och Slovenien.
e) 1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulga
rien och Rumänien.
f) 15 mars 1979 vad gäller övriga företag.
Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en
tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med
sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkrings
verksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första
stycket.
Artikel 74
Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring
1.
Den särskilda förvaltning som avses i artikel 73 ska organi
seras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från
skadeförsäkringsverksamhet.
Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte
åsidosättas, och i synnerhet ska avkastningen av livförsäkring
komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om
försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100
och 128 ska sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2
och 73.5 beräkna:
a) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller
livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i
fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av
den separata redovisning som avses i punkt 6, och
b) ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller
skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företa
get i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval
av den separata redovisning som avses i punkt 6.
3.
Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 ska
minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av med
räkningsbara poster i primärkapitalet:
a) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och
livåterförsäkringsverksamhet.
b) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och
skadeåterförsäkringsverksamhet.
De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför
sig till livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksam
heten, får inte belasta den andra verksamheten.
4.
Så länge de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 är
uppfyllda får företaget, förutsatt att tillsynsmyndigheten är infor
merad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara pos
terna i kapitalbasen som vid tillfället är tillgängliga för den ena
eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som
avses i artikel 100.
129
130
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/45
5.
Tillsynsmyndigheterna ska granska resultaten av både liv-
och skadeförsäkringsverksamheten för att se till att kraven i punk
terna 1–4 uppfylls.
6.
Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för
livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt
premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av pla
ceringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, för
stärkning av försäkringstekniska avsättningar,
återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsverk
samheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Pos
ter som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt
de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten.
Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta
en särredovisning med specifikation enligt artikel 98.4 av de med
räkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av
de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2.
7.
Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapi
talet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de
finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, ska till
synsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det
gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett
resultatet av den andra verksamheten.
Med undantag från bestämmelserna i punkt 3 andra stycket, får
bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet
redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena
verksamhetsformen till den andra.
KAPITEL VI
Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder,
försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas,
solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler
A v s n i t t 1
V ä r d e r i n g a v t i l l g å n g a r o c h s k u l d e r
Artikel 75
Värdering av tillgångar och skulder
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför
säkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skul
der enligt följande principer:
a) Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle
kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som
är oberoende av varandra och har ett intresse av att transak
tionen genomförs.
b) Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna
överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga par
ter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att
transaktionen genomförs.
Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras
för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets
egen kreditvärdighet.
2.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ange
vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen
av tillgångar och skulder enligt punkt 1.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
A v s n i t t 2
B e s t ä m m e l s e r o m f ö r s ä k r i n g s t e k n i s k a
a v s ä t t n i n g a r
Artikel 76
Allmänna bestämmelser
1.
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk
ringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga
om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot
försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller
återförsäkringsavtal.
2.
Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska mot
svara det aktuella belopp som försäkrings- och återförsäkringsfö
retag skulle vara tvungna att betala om de omedelbart skulle föra
över sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till ett annat
försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
3.
Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska
utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella
marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsris
ker (överensstämmelse med marknaden).
4.
De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett
ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.
5.
Med beaktande av principerna i punkterna 2, 3 och 4, och
med hänsyn till principerna i artikel 75.1 ska beräkningen av de
försäkringstekniska avsättningarna genomföras i enlighet med
artiklarna 77–82 och 86.
Artikel 77
Beräkning av försäkringstekniska avsättningar
1.
Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara
lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt
punkterna 2 och 3.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
4
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda
genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av
pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kas
saflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta
durationer.
Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och tro
värdig information och realistiska antaganden och utföras med
lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och
statistiska metoder.
Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa
skattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som
krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser
under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.
Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp
som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialfö
retag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artikel 81.
3.
Riskmarginalen ska vara tillräcklig för att säkerställa att vär
det av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp
som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva
för att ta över och uppfylla försäkrings-
och
återförsäkringsförpliktelserna.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa
skattningen och riskmarginalen separat.
Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller
återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med
hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknads
värde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsätt
ningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på
grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I
sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa skatt
ning och riskmarginal.
5.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa
skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas
genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av
medräkningsbar kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet
för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna
under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.
Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att
hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital-
räntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återför
säkringsföretag och ska ses över regelbundet.
Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den
ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att
hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt
avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är nödvän
digt för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktel
serna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.
Artikel 78
Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de
försäkringstekniska avsättningarna
Utöver vad som sägs i artikel 77 ska försäkrings- och återförsäk
ringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstek
niska avsättningarna:
1. Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelserna.
2. Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och
försäkringsersättningar.
3. Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberät
tigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och
återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utbe
tala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida
ersättningarna inte omfattas av artikel 91.2.
Artikel 79
Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner
som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal
Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska
försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av
finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom
försäkrings- och återförsäkringskontrakt.
Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör
beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att
utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalning
arna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och
trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit,
beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella
och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner.
Artikel 80
Fördelning
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina
försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena risk
grupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäk
ringstekniska avsättningar.
131
132
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/47
Artikel 81
Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och
från specialföretag
Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som
kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag
ska stå i överensstämmelse med artiklarna 76–80.
Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återför
säkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återför
säkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de
direkta utbetalningarna.
Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till
förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna
anpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för
motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta
orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default,
LGD”).
Artikel 82
Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive
individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska
avsättningarna
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö
retag har upprättat interna processer och metoder för att säker
ställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras
försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och
riktiga.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika
omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande kva
litet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk
metod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings-
och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkrä
vas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga
approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder,
användas för beräkning av bästa skattningar.
Artikel 83
Jämförelse med gjorda erfarenheter
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat proces
ser och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de
antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda
erfarenheter.
Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan
erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags
beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga
anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som
används och/eller av de antaganden som görs.
Artikel 84
Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska
avsättningarna
Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och åter
försäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska
avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är til
lämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som
används är adekvata.
Artikel 85
Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de
försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artik
larna 76–83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka
dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt
dessa artiklar.
Artikel 86
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa
följande:
a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att
beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.
b) De riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska
användas vid beräkningen av bästa skattning enligt
artikel 77.2.
c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsätt
ningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa
av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder
som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna
beräknas som en helhet.
d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräk
ningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det
belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för
att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och
kalibreringen av kapitalkostnadstillägget.
e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktel
ser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska
avsättningarna.
f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten,
fullständigheten och riktigheten av data som används vid
beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de
specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att
använda lämpliga approximationer, inklusive individuella
beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattningen.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
4
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
g) De metoder som ska användas vid beräkningen av den
anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang
som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förvän
tade förluster till följd av sådant fallissemang.
h) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker
för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att
se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder
som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfatt
ningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och
återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag
för försäkring eller återförsäkring.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
A v s n i t t 3
K a p i t a l b a s
U n d e r a v s n i t t 1
F a s t s t ä l l a n d e a v k a p i t a l b a s m e d e l
Artikel 87
Kapitalbas
Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt arti
kel 88 och tilläggskapitalet enligt artikel 89.
Artikel 88
Primärkapital
Primärkapitalet ska bestå av följande poster:
1. Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna,
värderad enligt artikel 75 och avsnitt 2.
2. Efterställda skulder.
Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 ska minskas med
beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
Artikel 89
Tilläggskapital
1.
Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i
primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster.
Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte
ingår som poster i primärkapitalet:
a) Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.
b) Bankkreditiv och garantier.
c) Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med
uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida ford
ringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett
beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
under den följande tolvmånadersperioden.
2.
När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats
ska den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland pos
terna i tilläggskapitalet.
Artikel 90
Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet
1.
Tillsynsmyndigheten ska förhandsgodkänna värdet av pos
terna i tilläggskapitalet som ska beaktas vid fastställandet av
kapitalbasen.
2.
Det belopp som tillerkänns varje post i tilläggskapitalet ska
återspegla postens förlusttäckningsförmåga och bygga på akt
samma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet
har ett bestämt nominellt värde ska beloppet för denna post vara
detta nominella värde, när detta motsvarar postens
förlusttäckningsegenskaper.
3.
Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:
a) Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.
b) En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggs
kapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av
belopp som fastställts med denna metod ska ges för en sär
skilt angiven tidsperiod.
4.
För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna
grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:
a) De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja
att betala.
b) Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av pos
tens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra
posten från att inbetalas eller infordras.
133
134
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/49
c) All information om resultatet av tidigare infordringar som
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av
sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för
att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är
tillförlitlig.
Artikel 91
Överskottsmedel
1.
Vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till för
säkringstagare och andra ersättningsberättigade ska anses som
överskottsmedel.
2.
Om nationell lagstiftning medger detta ska överskottsme
del inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i
den utsträckning de uppfyller kriterierna i artikel 94.1.
Artikel 92
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när
mare ange följande:
a) Kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande enligt
artikel 90.
b) Behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje
stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fast
ställandet av kapitalbasen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som
avses i punkt 1 b ska omfatta följande:
a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag
har i
i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som
avses i artikel 4.1 och 4.5 i direktiv 2006/48/EG,
ii) värdepappersföretag i den mening som avses i arti
kel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.
b) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana
instrument som avses i artiklarna 63 och 64.3 i direktiv
2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag
innehar i sådana enheter som anges i led a i den här punkten,
i vilka de har ett ägarintresse.
U n d e r a v s n i t t 2
K l a s s i f i c e r i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l
Artikel 93
Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen
av poster i kapitalbasen
1.
Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. Klassi
ficeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primär
kapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller
följande egenskaper:
a) Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i
sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verksamhe
ten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).
b) Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att
täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehava
ren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och
ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkrings
avtal, har uppfyllts (efterställdhet).
2.
Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna
uppfyller kriterierna i punkt 1 a och b för närvarande och i fram
tiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktighet, sär
skilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är
daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varaktighe
ten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser
övervägas (tillräcklig varaktighet).
Dessutom ska följande kriterier beaktas:
a) Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in
det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).
b) Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro
av obligatoriska fasta kostnader).
c) Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar).
Artikel 94
Huvudkriterier för uppdelning på nivåer
1.
Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande
nivå 1 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti
kel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som fastställts i
artikel 93.2.
2.
Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande
nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti
kel 93.1 b, med beaktande av de kriterier som fastställts i
artikel 93.2.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
5
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2
om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1
a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.
3.
Varje post i primärkapitalet och i tilläggskapitalet som inte
omfattas av punkterna 1 och 2 ska klassificeras som tillhörande
nivå 3.
Artikel 95
Klassificering av kapitalbasposter
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö
retag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i
artikel 94.
I tillämpliga fall ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen
referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i arti
kel 97.1 a.
Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteck
ning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och
klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassifice
ringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.
Artikel 96
Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för
försäkringsföretag
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 a
ska vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar
gälla:
1. Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som till
hörande nivå 1.
2. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för
försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och
är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt
direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som tillhörande nivå 2.
3. Varje framtida fordring som fartygsägares ömsesidiga asso
ciationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt variabla
bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12
och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter
en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv
månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2.
I enlighet med artikel 94.2 andra stycket ska eventuella framtida
fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag
med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en
infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna,
och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som till
hörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som
anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som
anges i artikel 93.2.
Artikel 97
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fast
ställa följande:
a) En förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som
avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i arti
kel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de
egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.
b) De metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid god
kännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av
poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den
förteckning som avses i led a.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov upp
datera den förteckning som avses i punkt 1 a med hänsyn till
marknadsutvecklingen.
U n d e r a v s n i t t 3
K r a v f ö r m e d r ä k n i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l
Artikel 98
Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3
1.
I fråga om efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska föl
jande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara
beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa gränsvärden ska vara
sådana att minst följande villkor uppfylls:
a) Andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapital
basen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara
kapitalbasmedel.
b) Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tred
jedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen.
2.
När det gäller efterlevnaden av minimikapitalkravet ska
kvantitativa gränsvärden gälla för beloppet för de poster i primär
kapitalet som är klassificerade som tillhörande nivå 2 och som
kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet. Dessa gränsvär
den ska vara sådana att de minst garanterar att andelen nivå-1-
kapital inom den medräkningsbara primärkapitalet är större än
hälften av det totala beloppet av det medräkningsbara
primärkapitalet.
3.
Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som
ska täcka solvenskapitalkravet enligt artikel 100 ska vara lika med
summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräknings
bara delarna av nivå 2 och nivå 3.
135
136
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/51
4.
Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som ska
täcka minimikapitalkravet enligt artikel 128 ska vara lika med
summan av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräknings
bara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats
som tillhörande nivå 2.
Artikel 99
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa
följande:
a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1
och 98.2.
b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande
möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan
användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt
skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
A v s n i t t 4
S o l v e n s k a p i t a l k r a v
U n d e r a v s n i t t 1
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t
m e d t i l l ä m p n i n g a v s t a n d a r d f o r m e l n e l l e r e n
i n t e r n m o d e l l
Artikel 100
Allmänna bestämmelser
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö
retagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker
solvenskapitalkravet.
Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardfor
meln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt
underavsnitt 3.
Artikel 101
Beräkning av solvenskapitalkravet
1.
Solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med
punkterna 2–5:
2.
Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att
företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, enligt
fortlevnadsprincipen.
3.
Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att
alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsfö
retaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verksam
het samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de
följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade för
luster i den pågående verksamheten.
Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för kapital
basen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som mot
svarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.
4.
Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:
a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.
b) Teckningsrisk vid livförsäkring.
c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.
d) Marknadsrisk.
e) Kreditrisk.
f) Operativ risk.
Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rätts
liga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och
renommérisker.
5.
Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkrings-
och återförsäkringsföretagen beakta effekterna av riskreducerings
tekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och
andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid
fastställandet av solvenskapitalkravet.
Artikel 102
Återkommande beräkningar
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna sol
venskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten
av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara
kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade
solvenskapitalkravet.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka
beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och
solvenskapitalkravet.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avvi
ker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast
rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjs
mål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till
tillsynsmyndigheterna.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
5
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan
dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får
tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad
beräkning av solvenskapitalkravet.
U n d e r a v s n i t t 2
S t a n d a r d f o r m e l f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t
Artikel 103
Standardformelns struktur
Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara
lika med summan av följande:
a) Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 104.
b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107.
c) Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäk
ringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt
artikel 108.
Artikel 104
Utformningen av det grundläggande solvenskapitalkravet
1.
Det grundläggande solvenskapitalkravet ska omfatta
enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV.
Minst följande riskmoduler ska ingå:
a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.
b) Teckningsrisk vid livförsäkring.
c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.
d) Marknadsrisk.
e) Motpartsrisk.
2.
Vid tillämpningen av punkt 1 a, b och c ska försäkrings-
eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teckningsriskmo
dul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska
karaktär.
3.
Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för
aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och kali
brering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergri
pande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna
i artikel 101.
4.
Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 ska kali
breras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med konfidensni
vån 99,5 % för en ettårsperiod.
I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utform
ningen av varje riskmodul.
5.
Samma utformning och specifikationer ska användas för
alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det
primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräk
ningar enligt artikel 109.
6.
Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i
tillämpliga fall användas vid beräkningen av teckningsriskmodu
ler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och
sjukförsäkring.
7.
Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får
försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utform
ningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess para
metrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när
de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäk
ring och sjukförsäkring.
Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter
från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart rele
vanta för sådana transaktioner som företaget genomför med
användning av standardformler.
När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de kontrol
lera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och
lämpliga.
Artikel 105
Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
1.
Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet
med punkterna 2–6:
2.
Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris
kerna med skadeförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som
täcks och de processer som används under utövandet av
verksamheten.
Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkrings
företagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som
förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna.
Den ska beräknas, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV, som en
kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
a) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av
försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk
ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel
serna som i tidpunkter och belopp för
skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker
inom skadeförsäkring).
137
138
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/53
b) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för
säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i
prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om
extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom
skadeförsäkring).
3.
Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris
kerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som
täcks och de processer som används under utövandet av
verksamheten.
Den ska beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination
av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet
leder till att försäkringsskuldernas värde ökar
(dödsfallsrisken).
b) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet
leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).
c) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och till
frisknande (invaliditets- och sjukrisk).
d) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings-
och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring).
e) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul
derna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande
omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rätts
liga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade
(omprövningsrisk).
f) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul
derna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad
beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, för
nyelse och återköp (annullationsrisk).
g) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för
säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i
prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om
extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom
livförsäkring).
4.
Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck
för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, obero
ende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt
som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de
processer som används i verksamheten.
Den ska täcka minst följande risker:
a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings-
och återförsäkringsavtal.
b) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av
försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk
ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel
serna som i tidpunkter och belopp för
skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de
tillhandahålls.
c) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för
säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i
prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott
av större epidemier och onormal ackumulering av risker
under sådana extrema förhållanden.
5.
Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av nivå
erna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella
instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skul
der. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan till
gångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration.
Det ska beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination
av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
a) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan
siella instrument för ändringar i de durationsberoende ränte
satserna eller deras volatilitet (ränterisk).
b) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan
siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri
serna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).
c) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan
siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri
serna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk).
d) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan
siella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan
(spreadrisk).
e) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan
siella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna
eller dessas volatilitet (valutarisk).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
5
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
f) Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsfö
retag som härrör antingen från bristande diversifiering av till
gångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken
för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbör
des anknytning (marknadsriskkoncentrationer).
6.
Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av för
luster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvär
dighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter
och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motparts
riskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäkrings
arrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar
på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfat
tas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hän
syn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning,
och de risker som är förknippade därmed.
Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexpone
ring för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av
motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.
Artikel 106
Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism
för symmetrisk justering
1.
Undergruppen aktiekursrisk som beräknas enligt standard
formeln ska innehålla en symmetrisk justering av det kapitalkrav
för aktier som används för att täcka risker som uppstår genom
nivåändringar i aktiepriserna.
2.
Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra
vet för aktier, kalibrerat enligt artikel 104.4, och som täcker ris
ker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna ska baseras
på en funktion av den nuvarande nivån på ett lämpligt aktieindex
och en vägd genomsnittsnivå för detta index. Det vägda genom
snittet ska beräknas under en tillräcklig tidsperiod, som ska vara
densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.
3.
Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra
vet för aktier, och som täcker risker som uppstår genom nivåänd
ringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav
för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet
för aktier med mer än tio procent.
Artikel 107
Kapitalkrav för operativ risk
1.
Kapitalkravet för operativ risk ska avspegla de operativa ris
ker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i arti
kel 104. Kravet ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3.
2.
I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för
placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för
operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa
försäkringsförpliktelser.
3.
I fråga om andra försäkrings- och återförsäkringstransaktio
ner än de som avses i punkt 2 ska man vid beräkningen av kapi
talkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym,
uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för
dessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. I sådana fall
ska kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det pri
mära solvenskapitalkravet för försäkrings-
och
återförsäkringsriskerna.
Artikel 108
Justering för förlusttäckningskapacitet hos
försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter
Den justering som avses i artikel 103 c för förlusttäckningskapa
citet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter
ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster
genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsätt
ningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.
Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som
kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkrings
avtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsfö
retagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för
att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreduce
ring som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får
inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar
och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.
Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida diskre
tionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras
med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena
för beräkningen av bästa skattning.
Artikel 109
Förenklingar av standardformeln
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad
beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en risk
modul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen
och komplexiteten av de risker de står inför och det vore opro
portionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsfö
retag ska tillämpa standardberäkningen.
Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med
artikel 101.3.
139
140
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/55
Artikel 110
Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till
grund för beräkning enligt standardformeln
När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet
med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker
väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk
ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom
ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget ersätter en
undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt
standardformeln med parametrar som är specifika för det företa
get, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, ska
deförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artikel 104.7.
Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att före
taget följer bestämmelserna i artikel 101.3.
Artikel 111
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska för att säkerställa likabehandling av alla
försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenska
pitalkravet på grundval av standardformeln eller för att ta hänsyn
till
utvecklingen
på
marknaden,
anta
följande
genomförandeåtgärder:
a) En standardformel i enlighet med bestämmelserna i artik
larna 101 och 103-109.
b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker
de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och
följande uppdateringar.
c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska til
lämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller
undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkra
vet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, meka
nismen för symmetrisk justering och den lämpliga
tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106
samt den lämpliga metoden för att integrera metoden i arti
kel 304 i samband med solvenskapitalkravet beräknat i enlig
het med standardformeln.
d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parame
trarna i bilaga IV samt rutinerna för att uppdatera dessa
parametrar.
e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder
riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska
användas vid bedömningen av förändringar av berörda före
tags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av
solvenskapitalkravet.
f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som
avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk
faktiskt har överförts till tredje part.
g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet
för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats
som avses i artikel 107.3.
h) De metoder och justeringar som ska användas för att åter
spegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade
möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade
fonder.
i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justerings
beloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska
avsättningar eller uppskjutna skatter enligt artikel 108.
j) Deluppsättningen av standardparametrar inom tecknings
riskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som kan
ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.
k) Standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäk
ringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspeci
fika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de
använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplig
het som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt
godkännande.
l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och
undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska
krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive
captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för
att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda
någon av dessa förenklade beräkningar.
m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i
den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av sol
venskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen
aktierisk enligt artikel 105.5, med beaktande av den förmo
dat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna före
tag på grund av dessa investeringars strategiska natur och det
inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa
anknutna företag.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att fast
ställa kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräk
ningsbarhet i syfte att bemöta risker som inte täcks i tillräcklig
utsträckning av en undergrupp till en riskmodul. Dessa genom
förandeåtgärder ska tillämpas på de tillgångar som täcker de för
säkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som
innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkrings
tagarna står för placeringsrisken. Dessa åtgärder ska ses över av
kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på
finansmarknaderna.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
5
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
U n d e r a v s n i t t 3
S o l v e n s k a p i t a l k r a v F u l l s t ä n d i g a o c h p a r t i e l l a
i n t e r n a m o d e l l e r
Artikel 112
Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga
och partiella interna modeller
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför
säkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en
fullständig eller partiell intern modell som godkänts av
tillsynsmyndigheterna.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda parti
ella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande:
a) En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler
som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104
och 105.
b) Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107.
c) Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.
Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verk
samheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på
en eller flera större affärsenheter.
3.
Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska
försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna
handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven
i artiklarna 120–125.
Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell
ska kraven i artiklarna 120–125 anpassas med hänsyn till det
begränsade tillämpningsområdet för modellen.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska besluta om ansökningen inom
sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ge sitt godkännande endast om
de har förvissat sig om att försäkrings- eller återförsäkringsföre
tagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rap
portera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen
uppfyller kraven i punkt 3.
6.
I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en
ansökan om användning av en intern modell ska skälen till avsla
get anges.
7.
Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkän
nande för att tillämpa en intern modell får försäkrings- och åter
försäkringsföretag genom ett motiverat beslut åläggas att till
tillsynsmyndigheterna överlämna en skattning av solvenskapital
kravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som
anges i underavsnitt 2.
Artikel 113
Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella
interna modeller
1.
I fråga om partiella interna modeller ska tillsynsmyndighe
terna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i
artikel 112 och följande ytterligare villkor:
a) Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av til
lämpningsområdet för modellen.
b) Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar
bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i
högre grad med principerna i underavsnitt 1.
c) Utformningen av modellen är förenlig med principerna i
underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna model
len kan integreras fullständigt med standardformeln för
solvenskapitalkravet.
2.
Under sin bedömning av en ansökan om användning av en
partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en
specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul
eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva
att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska över
lämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsom
rådet för modellen.
I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsom
rådet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att
modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstrans
aktioner som berörs av den specifika riskmodulen.
Artikel 114
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare
fastställa följande:
1. Förfarandet för godkännande av interna modeller.
141
142
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/57
2. Anpassningar av de standarder som anges i artik
larna 120–125 för att ta hänsyn till det begränsade tillämp
ningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av
partiella interna modeller.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 115
Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella
interna modeller
Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern
modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för
ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna
modell i enlighet med dessa styrdokument.
Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större änd
ringar av de interna modellerna.
För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av
styrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsynsmyndighe
ten alltid krävas enligt artikel 112.
För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget för
handsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de
har utarbetats i enlighet med styrdokumentet.
Artikel 116
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens
ansvarsområden
Försäkrings-
och återförsäkringsföretagens förvaltnings-,
lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till till
synsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen
som avses i artikel 112 och av därpå följande större ändringar av
modellen.
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det
upprättas system som säkerställer att den interna modellen fort
löpande fungerar korrekt.
Artikel 117
Återgång till standardformeln
Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artikel 112 ska
försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna
hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i
underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständig
heter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt
godkännande.
Artikel 118
Brister i tillämpningen av en intern modell
1.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, efter att ha
fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern
modell, inte längre uppfyller kraven i artiklarna 120-125 ska de
utan dröjsmål antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan
för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa
att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga.
2.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte genom
för den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva
att det ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt stan
dardformeln, så som anges i underavsnitt 2.
Artikel 119
Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till
grund för beräkning enligt standardformeln
När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet
med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker
väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk
ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom
ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en
intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta
riskmoduler som ingår i det.
Artikel 120
Användningskrav
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna
modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att
fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artik
larna 41–50, och särskilt
a) deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och
beslutsprocesser,
b) deras processer för bedömning och allokering i fråga om eko
nomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses
i artikel 45.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att
frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med
hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av
deras användning av den interna modellen för de andra syften
som anges i första stycket.
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att
säkerställa att utformningen och användningen av den interna
modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande
uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och
återförsäkringsföretagen.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
5
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 121
Statistiska kvalitetsnormer
1.
Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prog
nostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, ska upp
fylla kriterierna i punkterna 2–9:
2.
De metoder som används för att beräkna den prognostise
rade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga
och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och
vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de
försäkringstekniska avsättningarna.
De metoder som används för att beräkna den prognostiserade
sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktuella upp
gifter och realistiska antaganden.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsynsmyndig
heterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för
deras respektive interna modeller.
3.
De uppgifter som används för den interna modellen ska
vara korrekta, fullständiga och lämpliga.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de upp
giftssammanställningar som används vid beräkningen av den
prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år.
4.
Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas
vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördel-
ningen.
Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna
modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att
garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig
uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens
företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanterings
system och beslutsprocesser enligt artikel 120.
Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna
modeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4.
5.
I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och åter
försäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes
beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsyns
myndigheterna är övertygade om att de system som används för
att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga.
6.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna
modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker, för
utsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med
riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa
modeller.
7.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i sina interna
modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är för
enade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter.
De ska också bedöma de risker som är förenade med valmöjlig
heter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska
de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finan
siella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana
valmöjligheter.
8.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna
modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att
förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under speci
fika omständigheter.
I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta
hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.
9.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska i sina interna
modeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånsta
gare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garan
terade genom avtal eller ej.
Artikel 122
Kalibreringsnormer
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en
annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i arti
kel 101.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att
dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna
modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger
försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig
med den som anges i artikel 101.
2.
När så är möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföre
tagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostise
rade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive
interna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som
anges i artikel 101.3.
3.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan här
leda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sanno
likhetsfördelning som genererats av deras respektive interna
modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer
används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att
företagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkrings-
och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den
som anges i artikel 101.
4.
Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och åter
försäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på
relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på
externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av
den interna modellen och kontrollera att dess specifikation över
ensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.
143
144
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/59
Artikel 123
Resultatanalys
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år
se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som
gjorts inom varje affärsenhet.
De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den
interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna
och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vin
sterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings-
eller återförsäkringsföretags riskprofil.
Artikel 124
Valideringsnormer
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet vali
dera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fung
erar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig
och testa resultaten mot de faktiska utfallen.
Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk pro
cess för validering av den interna modellen med vars hjälp
försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina till
synsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är
lämpliga.
Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den
prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med
de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya
uppgifter och upplysningar som rör dem.
Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna
modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat
den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagan
dena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, full
ständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för
den interna modellen.
Artikel 125
Dokumentationsnormer
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera
utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om
dessas funktion.
Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med
artiklarna 120–124.
Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de
antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett
fram till den interna modellens utformning.
Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte
fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje
mer betydande förändring av sina interna modeller enligt
artikel 115.
Artikel 126
Externa modeller och uppgifter
Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts
ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på
interna modeller som anges i artiklarna 120–125.
Artikel 127
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder avseende artik
larna 120–126 i syfte att säkerställa en harmonisering av for
merna för användningen av interna modeller inom hela
gemenskapen och för att ytterligare förbättra bedömningen av
riskprofil och ledning när det gäller försäkrings och återförsäk
ringsföretagens verksamheter.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
A v s n i t t 5
M i n i m i k a p i t a l k r a v
Artikel 128
Allmänna bestämmelser
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö
retagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker
minimikapitalkravet.
Artikel 129
Beräkning av minimikapitalkravet
1.
Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer:
a) Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant
sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen.
b) Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett
belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle
exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin
verksamhet.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
6
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
c) Den linjära funktion som anges i punkt 2, vilken används för
att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde
för value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en
ettårsperiod.
d) Det får under inga omständigheter underskrida
i) 2 200 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet
captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker
som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga 1 täcks,
varvid det inte får underskrida 3 200 000 EUR,
ii) 3 200 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet
captivebolag,
iii) 3 200 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga
om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapi
talkravet inte får underskrida 1 000 000 EUR,
iv) summan av de belopp som anges i leden i och ii för för
säkringsföretag som avses i artikel 73.5.
2.
Om inte annat följer av punkt 3 ska minimikapitalkravet
beräknas som en linjär funktion av en uppsättning eller delupp
sättning av följande variabler: företagets försäkringstekniska
avsättningar, tecknade premier, risksumma, uppskjutna skatter
och administrativa omkostnader. De använda variablerna ska
mätas utan efter avdrag för återförsäkring.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d får mini
mikapitalkravet inte underskrida 25 % och inte överskrida 45 %
av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapi
tel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 eller 3 inklusive kapitaltillägg som
åläggs i enlighet med artikel 37.
Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter under en
tidsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2014 kräver att ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procent
satser som anges i första stycket endast på ett företags solvenska
pitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4
underavsnitt 2.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna mini
mikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resul
taten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.
Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de
gränsvärden som anges i punkt 3 ska företaget tillhandahålla till
synsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå
skälen till detta.
5.
Kommissionen ska senast den 31 oktober 2017 till Euro
paparlamentet och Europeiska försäkrings- och tjänstepensions
kommittén som inrättats genom kommissionens beslut
2004/9/EG (1) överlämna en rapport om de bestämmelser och
den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndighe
terna antagit enligt punkterna 1-4.
Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och
maximivärden i punkt 3 och de eventuella problem som tillsyns
myndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna
artikel.
Artikel 130
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare
precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artik
larna 128 och 129.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 131
Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av
minimikapitalkravet
Genom undantag från artiklarna 139 och 144 ska försäkrings-
och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven
solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16a i
direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv
2005/68/EG av den 31 oktober 2012, men som inte innehar till
räckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapi
talkravet, uppfylla kravet i artikel 128 senast den 31 oktober
2013.
Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 128 inom
den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession åter
kallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell
lagstiftning.
A v s n i t t 6
P l a c e r i n g a r
Artikel 132
Aktsamhetsprincipen
1.
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk
ringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsam
hetsprincip som närmare redovisas i punkterna 2, 3 och 4.
(1) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.
145
146
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/61
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela
sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instru
ment vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kon
trollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen
sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artikel 45.1 andra
stycket a.
Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet
och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som garante
rar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som
helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att
deras åtkomst garanteras.
Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsätt
ningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn
till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration.
Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmånsta
gares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål
för placeringarna.
I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de
enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placering
arna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.
3.
I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livför
säkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsris
ken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas
utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.
I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna
till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv
85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern
fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på
andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende för
månerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i
de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.
I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna
till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som
avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna
för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av
de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdel
ning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säker
het och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de
tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.
Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar
en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garan
terad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsva
rande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av
punkt 4.
4.
I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3
ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas,
utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.
Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som
de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv
portföljförvaltning.
Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade
finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer.
Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man
undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller
grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor
riskackumulering i portföljen som helhet.
Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av
emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett för
säkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.
Artikel 133
Placeringsfrihet
1.
Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och åter
försäkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar.
2.
Medlemsstaterna ska inte kräva förhandsgodkännande eller
systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut
som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess
placeringsförvaltare.
3.
Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas krav på
begränsning av de typer av tillgångar eller referensvärden som kan
kopplas till försäkringsförmåner. Alla sådana bestämmelser ska
tillämpas endast när placeringsrisken bärs av en försäkringstagare
som är en fysisk person, och ska inte vara striktare än bestämmel
serna i direktiv 85/611/EEG.
Artikel 134
Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av
tillgångar
1.
När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemen
skapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas
för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig
till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss
medlemsstat.
I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som
är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i
ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt
artikel 172 ska medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar
som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
6
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkrings
tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med brut
toreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att
täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då åter
försäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är
auktoriserat i enlighet med detta direktiv.
Artikel 135
Genomförandeåtgärder
1.
I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direk
tiv får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att specifi
cera kvalitativa krav inom följande områden:
a) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering
av risker i samband med placeringar i anslutning till arti
kel 132.2 första stycket.
b) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering
av specifika risker i samband med derivatinstrument och
sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket.
2.
För att åstadkomma enhetlighet mellan sektorer och få
intressena att sammanfalla hos företag som ”stuvar om” lån till
överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (origi
natorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag som investerar i dessa värdepapper eller instrument, ska
kommissionen anta genomförandeåtgärder som fastställer kraven
inom följande områden:
a) De krav som originatorerna måste uppfylla för att ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i vär
depapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den
1 januari 2011, inklusive krav som garanterar att originato
rerna upprätthåller ett ekonomiskt intresse netto som inte
understiger 5 %.
b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper
eller instrument.
3.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med
det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 301.3.
KAPITEL VII
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i
svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler
Artikel 136
Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande
och anmälan av försämringar av de ekonomiska
förhållandena
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner
för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena
och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när
sådana försämringar inträffar.
Artikel 137
Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska
avsättningar
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestäm
melserna i kapitel VI avsnitt 2 får tillsynsmyndigheterna i dess
hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i
värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt för
foga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlems
staten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.
Artikel 138
Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart
underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att
solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för
detta under de närmaste tre månaderna.
2.
Inom två månader från konstaterandet av den bristande
efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska det berörda försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk åtgärdsplan
till tillsynsmyndigheten för godkännande.
3.
Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återför
säkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom
sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte
efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupp
rätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som
täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskpro
fil för att följa solvenskapitalkravet.
Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen
med tre månader.
4.
Vid ett exceptionellt kursfall på finansmarknaderna får till
synsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket med
en lämplig period, med beaktande av alla relevanta faktorer.
147
148
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/63
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var
tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i
vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur
arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräknings
bara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att redu
cera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla
om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga
framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapi
talbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskpro
filen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen
på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det
datum då lägesrapporten inlämnades.
5.
Om särskilda omständigheter föreligger får tillsynsmyndig
heten, när den bedömer att det berörda företagets finansiella ställ
ning kommer att ytterligare försämras, även begränsa företagets
rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina till
gångar. Den tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndig
heterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit.
Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hem
medlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i
hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av
dessa åtgärder.
Artikel 139
Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart
underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimika
pitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta
under de närmaste tre månaderna.
2.
Inom en månad från konstaterandet av att minimikapital
kravet inte efterlevs ska det berörda försäkrings- eller återförsäk
ringsföretaget till tillsynsmyndigheten för godkännande
överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan för att
se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader
från konstaterandet, antingen genom att återupprätta medräk
ningsbara egna medel på en nivå som minst motsvarar minimi
kapitalkravet eller genom reduceringar i företagets riskprofil.
3.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får vidare
inskränka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt, eller
helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Den
tillsynsmyndigheten ska därvid underrätta tillsynsmyndigheterna
i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begä
ran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myn
digheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i
hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av
dessa åtgärder.
Artikel 140
Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är
placerade inom en medlemsstats territorium
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlig
het med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkrings
företag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras
territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som
anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten
ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.
Artikel 141
Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av
finansiell ställning
Utan hinder av artiklarna 138 och 139 ska tillsynsmyndigheterna,
om ett företags solvenssituation fortsätter att försämras, ha befo
genhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera
försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal,
eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal.
Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden
och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkrings-
eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.
Artikel 142
Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan
1.
Den åtgärdsplan som avses i artikel 138.2 och den finan
siella saneringsplan som avses i artikel 139.2 ska minst innehålla
uppgifter eller bevis avseende följande:
a) Uppskattade driftskostnader,
omkostnader och provisioner.
särskilt löpande allmänna
b) Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäk
ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
c) En prognos för balansräkningen.
d) Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka för
säkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och
minimikapitalkrav.
e) Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring.
2.
Om tillsynsmyndigheterna krävt en åtgärdsplan enligt arti
kel 138.2 eller en finansiell saneringsplan enligt artikel 139.2 i
enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska de inte utfärda ett
intyg i enlighet med artikel 39, om de anser att försäkringstagar
nas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga skyl
digheter, hotas.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
6
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 143
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som närmare
anger vilka faktorer som ska beaktas i enlighet med artikel 138.4,
inklusive den maximala tidsperioden som avses i artikel 138.4
första stycket, uttryckt i antal månader, som ska vara densamma
för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.
När det är nödvändigt för att förbättra konvergensen får kommis
sionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera
såväl åtgärdsplaner enligt artikel 138.2, finansiella saneringspla
ner enligt artikel 139.2 som artikel 141, och därvid vara upp
märksam på att inte förorsaka procykliska effekter.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 144
Återkallelse av auktorisation
1.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en
auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkrings
företag i följande fall:
a) Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom
tolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att
bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida
inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser
om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör.
b) Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för
auktorisation.
c) Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser
enligt de bestämmelser det omfattas av.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en aukto
risation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkra
vet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella sane
ringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget
inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att
den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet
konstaterades.
2.
När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsyns
myndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till till
synsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa
myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet
inom deras territorier.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med
dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för
de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföreta
gets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med
artikel 140.
3.
Varje beslut att återkalla en auktorisation ska ha en fullstän
dig motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget.
KAPITEL VIII
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster
A v s n i t t 1
E t a b l e r i n g a v f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g
Artikel 145
Villkor för etablering av filial
1.
Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som
önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium
underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.
Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territo
rium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har for
men av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av
företagets egen personal eller av någon som är fristående från
företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på
samma sätt som en agentur.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som
avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium till
handahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse
som anges i punkt 1:
a) Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera
filialen.
b) En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta
affärsverksamhet och organisationsstruktur.
c) Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå
rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande
till tredje part eller, när det gäller Lloyd’s, de berörda försäk
ringsgivarna och för att företräda det eller dem inför myn
digheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad
det befullmäktigade ombudet.
d) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas
och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga
meddelanden till det befullmäktigade ombudet.
149
150
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/65
Vad gäller Lloyd’s får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten på
grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas min
dre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt
slag.
3.
Om ett skadeförsäkringsföretag avser att dess filial ska för
säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för frakt
förares ansvar, ska det avge en försäkran om att det har blivit
medlem av värdmedlemsstatens nationella byrå och nationella
garantifond.
4.
Om någon av de uppgifter som lämnats enligt punkt 2 leden
b, c eller d ändras ska försäkringsföretaget lämna skriftligt besked
om ändringen till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten
och i den medlemsstat där filialen är etablerad minst en månad
innan ändringen görs, så att tillsynsmyndigheterna i hemmed
lemsstaten och tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filia
len är belägen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 146.
Artikel 146
Överföring av uppgifter
1.
Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har
anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrnings
system eller finansiella situation eller att det befullmäktigade
ombudet uppfyller lämplighetskraven i artikel 42 i samband med
den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mot
tagandet av den underrättelse som anges i artikel 145.2 översända
den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyn
digheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att
försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimi
kapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129.
2.
I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar
att sända den information som avses i artikel 145.2 till tillsyns
myndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till
det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all
information erhållits.
En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska
kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.
3.
Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet
ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall,
inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som
avses i punkt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemssta
ten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller
för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsyns
myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda för
säkringsföretaget om detta.
Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verksam
het från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmed
lemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget
meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som
anges i första stycket.
A v s n i t t 2
F r i h e t a t t t i l l h a n d a h å l l a t j ä n s t e r f ö r
f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g
U n d e r a v s n i t t 1
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r
Artikel 147
Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten
Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten
att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva
verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla
detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid
ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.
Artikel 148
Anmälan från hemmedlemsstaten
1.
Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 147
ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna föl
jande information till den eller de medlemsstater inom vilkas ter
ritorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom
ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:
a) Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapi
talkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artik
larna 100 och 129.
b) De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda.
c) De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget
avser att försäkra i värdmedlemsstaten.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt under
rätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.
2.
Medlemsstater inom vars territorier ett skadeförsäkringsfö
retag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, för
säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för
fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar föl
jande information:
a) Namn på och adress till den representant som avses
artikel 18.1 h.
b) En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella
byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.
i
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
6
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
3.
I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte
överlämnar i den information som avses i punkt 1 inom den tid
som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod
meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget.
En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli
föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.
4.
Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och
med det datum då det mottog den information som avses i
punkt 1 första stycket.
Artikel 149
Ändringar av risker eller åtaganden
Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de upp
gifter som avses i artikel 145 ska omfattas av det förfarande som
föreskrivs i artiklarna 147 och 148.
U n d e r a v s n i t t 2
A n s v a r s f ö r s ä k r i n g f ö r m o t o r f o r d o n
Artikel 150
Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon
1.
När ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe
i en medlemsstat försäkrar en risk som anges under försäkrings
klass 10 i del A i bilaga I och som finns i en annan medlemsstat,
men som inte utgör en risk som hänför sig till fraktförares ansvar,
ska värdmedlemsstaten kräva att det företaget blir medlem och
deltar i finansieringen av den medlemsstatens nationella byrå och
dess nationella garantifond.
2.
Det finansiella bidrag som avses i punkt 1 ska ges endast i
förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, klas
sificerade enligt klass 10 i del A i bilaga I som täcks genom till
handahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis
som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker
genom ett etableringsställe i den medlemsstaten.
Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets pre
mieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten
eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i
den medlemsstaten.
3.
Värdmedlemsstaten får kräva att ett försäkringsföretag som
tillhandahåller tjänster följer de bestämmelser i den medlemssta
ten som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestäm
melserna gäller även för skadeförsäkringsföretag som är
etablerade i den staten.
Artikel 151
Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk
Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till
att personer som framställer anspråk i anledning av händelser
som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre för
månlig ställning till följd av det förhållandet att företag som för
säkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i
bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom
ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett eta
bleringsställe i den staten.
Artikel 152
Representant
1.
För de ändamål som anges i artikel 151 ska värdmedlems
staten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant,
bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska
inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och
som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadeli
dande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för
representanten att betala ersättningar i anledning av sådana
anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det före
trädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i
angelägenheter som rör sådana försäkringsfall.
Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkrings
företaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det
är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motor
fordon föreligger.
2.
Värdmedlemsstaten får inte kräva att representanten för det
skadeförsäkringsföretag som utsett denne vidtar några andra
åtgärder än dem som anges i punkt 1.
3.
Det förhållandet att en representant utses ska inte i sig inne
bära etablering av en sådan filial som avses i artikel 145.
4.
Om försäkringsföretaget inte har utsett någon representant
får medlemsstaterna godkänna att den skaderegleringsrepresen
tant som har utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2000/26/EG utför
de uppgifter som åligger den representant som avses i punkt 1 i
den här artikeln.
A v s n i t t 3
B e f o g e n h e t e r f ö r t i l l s y n s m y n d i g h e t e r n a i
v ä r d m e d l e m s s t a t e n
U n d e r a v s n i t t 1
F ö r s ä k r i n g
Artikel 153
Språk
Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får föreskriva att de
upplysningar de har rätt att begära beträffande den verksamhet
som försäkringsföretag bedriver inom medlemsstatens territorium
ska lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i
den medlemsstaten.
151
152
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/67
Artikel 154
Förhandsanmälan och förhandsgodkännande
1.
Värdmedlemsstaten får inte anta bestämmelser om krav på
förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och
särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring,
de tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premie
tariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller av de formulär
och andra handlingar som försäkringsföretaget avser att använda
i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.
2.
Värdmedlemsstaten får endast i enstaka fall kräva att försäk
ringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom
dess territorium redovisar dess villkor och andra handlingar för
att kontrollera överensstämmelsen med dess nationella lagstift
ning rörande försäkringsavtal, och detta krav får inte utgöra en
förutsättning för att försäkringsföretaget ska få bedriva
verksamhet.
3.
Värdmedlemsstaten får inte upprätthålla eller införa krav på
förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre
miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna
priskontrollsystem.
Artikel 155
Försäkringsföretag som inte följer rättsregler
1.
Om tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat konstate
rar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk
samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess
territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa
get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda försäkrings
företaget att vidta rättelse.
2.
Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta nödvän
diga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga
underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla
åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera till
synsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som
vidtagits.
3.
Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler
som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmed
lemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig
otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten,
får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha under
rättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgär
der som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta
oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för
företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlems
statens territorium.
Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter
ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för
dessa åtgärder mot försäkringsföretag.
4.
Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på de berörda med
lemsstaternas befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för
att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territo
rier. Dessa befogenheter ska också innebära möjlighet att förhin
dra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda
medlemsstaters territorier.
5.
Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på medlemsstaternas
rätt att sanktionera överträdelser som begåtts inom deras
territorier.
6.
Om ett försäkringsföretag som har begått en överträdelse
har ett etableringsställe eller innehar egendom i den berörda med
lemsstaten får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten, i enlig
het med nationell lagstiftning, tillämpa de nationella
administrativa sanktioner i form av tvångsmedel mot etablerings
stället eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen.
7.
Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 2–6 och som inne
fattar begränsningar i utövandet av försäkringsverksamhet ska
vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget.
8.
Försäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheterna i värdmed
lemsstaten på deras begäran överlämna alla handlingar som
begärs från dem vid tillämpning av punkterna 1–7, i den mån
som även försäkringsföretag med huvudkontor i värdmedlems
staten i fråga har sådana skyldigheter.
9.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det
antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artik
larna 146 och 148, där åtgärder har vidtagits enligt punkt 4 i den
här artikeln.
Kommissionen ska på grundval av denna information underrätta
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén vartannat
år.
Artikel 156
Marknadsföring
Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får mark
nadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlems
staten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i
sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna
bästa.
Artikel 157
Skatter på premier
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonise
ring ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta skat
ter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs
i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
6
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i
en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territo
rium, med undantag för varor under handelstransport, anses
utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om
byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.
När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av
sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det
spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllan
det av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som
uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.
2.
Den lag som enligt artikel 178 i det här direktivet och för
ordning (EG) nr 593/2008 är tillämplig på avtalet ska inte inverka
på den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter.
3.
Varje medlemsstat ska, med avseende på de försäkringsfö
retag som täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, til
lämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att
säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande
avgifter som ska betalas i enlighet med punkt 1.
U n d e r a v s n i t t 2
Å t e r f ö r s ä k r i n g
Artikel 158
Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna
1.
Om tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att
ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk
samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess
territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa
get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda återförsäk
ringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta
tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser.
2.
Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreg
ler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de
åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att
dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna
i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndighe
terna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att
förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om
det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare
återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.
Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter
ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för
dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.
3.
Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 1 och 2 och som
innefattar sanktioner mot eller begränsningar i utövandet av åter
försäkringsverksamhet ska motiveras och meddelas det berörda
återförsäkringsföretaget.
A v s n i t t 4
s t a t i s t i k
Artikel 159
Statistik om gränsöverskridande verksamhet
Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs
med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs
inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta till
synsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier,
försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återför
säkring och per medlemsstat, enligt följande:
a) För skadeförsäkring: per grupp av klasser enligt bilaga V.
b) För livförsäkring: för var och en av klasserna I–IX enligt
bilaga II.
Vad gäller klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktföra
res ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyn
digheten om skadefrekvens och genomsnittliga
försäkringsersättningar.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid
vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i
första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd
medlemsstat på deras begäran.
A v s n i t t 5
B e h a n d l i n g a v a v t a l s o m t e c k n a t s g e n o m
f i l i a l e r f ö r v i l k a l i k v i d a t i o n s f ö r f a r a n d e n
i n l e t t s
Artikel 160
Likvidation av försäkringsföretag
Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser
som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen
för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda
än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal
utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet.
Artikel 161
Likvidation av återförsäkringsföretag
Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förplik
telser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom
ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annor
lunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga
återförsäkringsavtal.
153
154
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/69
KAPITEL IX
Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför
gemenskapen
A v s n i t t 1
S t a r t a n d e a v v e r k s a m h e t
Artikel 162
Principer för auktorisation och villkor
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva auktorisation för företag
vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill
bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 första stycket.
2.
En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget upp
fyller minst följande villkor:
a) Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva
försäkringsverksamhet.
b) Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där
företaget ansökt om auktorisation.
c) Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen upp
rätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där
förvara alla handlingar som hör till verksamheten.
d) Det utser en allmän representant som ska godkännas av
tillsynsmyndigheterna.
e) Det innehar tillgångar i den medlemsstat där företaget ansökt
om auktorisation av en storlek som motsvarar minst hälften
av den i artikel 129.1 d föreskrivna lägsta gränsen för mini
mikapitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskel
värde som säkerhet.
f) Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimi
kapitalkravet enligt kraven i artiklarna 100 och 128.
g) Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepre
sentanter som utses i varje medlemsstat utom i den medlems
stat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas
klassificeras enligt klass 10 under del A i bilaga I, med undan
tag för fraktförares ansvar.
h) Det företer en verksamhetsplan enligt bestämmelserna i
artikel 163.
i) Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av
kapitel IV.
3.
I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande
närvaro inom en medlemsstats territorium av ett företag som
avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och
bedriver försäkringsverksamhet.
Artikel 163
Filialens verksamhetsplan
1.
Den verksamhetsplan som avses i artikel 162.2 h för en
filial ska innehålla följande:
a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som företaget
avser att täcka.
b) Grundprinciperna för återförsäkring.
c) Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt
kapitel VI avsnitt 4 på grundval av en prognos för balansräk
ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa
skattningar.
d) Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt
kapitel VI avsnitt 5 på grundval av en prognos för balansräk
ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa
skattningar.
e) Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärkapital i
fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt
kapitel VI avsnitten 4 och 5.
f) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration
och övriga nödvändiga företagsfunktioner, medel som är
avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska
täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, tillgäng
liga medel för tillhandahållande av assistans.
g) Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.
2.
Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verksamhetsplanen,
beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:
a) En prognos för balansräkningen.
b) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka
försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och
solvenskapitalkrav.
c) För skadeförsäkring:
i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost
nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och
provisioner.
ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för
försäkringsfall.
d) För livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över
intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mot
tagen och avgiven återförsäkring.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
7
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
3.
När det gäller livförsäkring får medlemsstaterna kräva att
försäkringsföretag ska lämna regelbunden underrättelse om de
tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer
och försäkringstekniska avsättningar, så länge detta krav inte
utgör en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska få
bedriva sin verksamhet.
Artikel 164
Överlåtelse av försäkringsbestånd
1.
Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell
lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo
rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretag som är etable
rade i samma medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i
den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som
avses i artikel 167 intygar att acceptföretaget, även sedan hänsyn
tagits till överlåtelsen, har nödvändig medräkningsbar kapitalbas
för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första
stycket.
2.
Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell
lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo
rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med
huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyn
digheterna i den medlemsstaten intygar att acceptföretaget även
sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräknings
bara egna medel för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i
artikel 100 första stycket.
3.
Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell
lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territo
rium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta
kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlems
staten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets
hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som
avses i artikel 167 kan intyga följande:
a) Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen
har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka
solvenskapitalkravet.
b) Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter
en sådan överlåtelse.
c) Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen.
4.
I de fall som avses i punkterna 1-3 ska den medlemsstat där
den överlåtande filialen är belägen godkänna överlåtelsen efter att
ha inhämtat medgivande från tillsynsmyndigheterna i den med
lemsstat där riskerna är belägna, eller den medlemsstat där åta
gandet gjorts om riskerna inte är belägna i den medlemsstaten.
5.
Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas
ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna
sina yttranden eller medgivanden till tillsynsmyndigheterna i den
överlåtande filialens hemmedlemsstat. Om de rådfrågade myndig
heterna inte lämnar något svar inom denna tid ska detta anses lik
värdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.
6.
En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1–5 ska
offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i
den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.
Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäkrings
tagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter
eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen.
Artikel 165
Försäkringstekniska avsättningar
Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäk
ringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och åter
försäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium
beräknade enligt kapitel VI avsnitt 2. Medlemsstaterna ska kräva
att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i kapitel VI
avsnitt 1 och fastställer sina egna medel enligt kapitel VI avsnitt 3.
Artikel 166
Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav
1.
Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kräva att eta
blerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i
form av sådana tillgångar som avses i artikel 98.3.
Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i
enlighet med bestämmelserna i kapitel VI avsnitten 4 och 5.
Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet,
för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas
till endast den berörda filialens verksamhet.
2.
Beloppet av det medräkningsbara primärkapital som krävs
för att täcka minimikapitalkravet och tröskelvärdet för detta krav
ska vara sammansatt enligt bestämmelserna i artikel 98.4.
3.
Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte
vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i arti
kel 129.1 d.
Den deposition som ska göras enligt artikel 162.2 e ska inräknas
i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka
minimikapitalkravet.
4.
De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till
minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i den
medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande till
gångar inom gemenskapen.
155
156
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/71
Artikel 167
Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en
medlemsstat
1.
Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i
mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får
medges endast gemensamt:
a) Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 166 ska beräknas
på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver
inom gemenskapen.
b) Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e ska göras
endast i en av de berörda medlemsstaterna.
c) De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i enlig
het med artikel 134 placeras i vilken som helst av de med
lemsstater där företaget bedriver sin verksamhet.
I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen
endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer
som är etablerade inom gemenskapen.
2.
Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1
ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten.
I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i fram
tiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som
utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen.
Företagets val av myndighet ska motiveras.
Den deposition som avses i artikel 162.2 e ska göras i den
medlemsstaten.
3.
Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlems
stater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de
förmåner som anges i punkt 1.
Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av
företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsyns
myndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den
totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom
gemenskapen.
Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemssta
terna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen
för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.
4.
De enligt punkterna 1, 2 och 3 medgivna förmånerna ska
återkallas samtidigt av samtliga berörda medlemsstater på initia
tiv av en eller flera av dessa.
Artikel 168
Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik
samt företag i svårigheter
Artiklarna 34, 139.3, 140 och 141 ska tillämpas på detta avsnitt.
Vid tillämpningen av artiklarna 137–139, då ett företag befunnits
berättigat till förmånerna enligt artikel 167.1, 167.2 och 167.3,
ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solven
sen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas
med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag eta
blerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.
Artikel 169
Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring
1.
Filialer som avses i detta avsnitt får inte samtidigt inom
samma medlemsstat bedriva liv- och skadeförsäkringsverksamhet.
2.
Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna bestämma
att de filialer som avses i detta avsnitt och som vid relevant tid
punkt enligt artikel 73.5 första stycket samtidigt bedrev båda
verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förut
satt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning
i enlighet med artikel 74.
3.
Varje medlemsstat som med stöd av artikel 73.5 andra
stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess ter
ritorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom
vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i
artikel 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som
avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium
och samtidigt bedriver båda verksamheterna där.
Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta
avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksam
heterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 73.5 för
sta stycket i en medlemsstat enbart bedrev
livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där.
Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom
samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet
endast genom ett dotterföretag.
Artikel 170
Återkallelse av auktorisation för företag som är
auktoriserade i mer än en medlemsstat
Om den i artikel 167.2 nämnda myndigheten återkallar en auk
torisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de
övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå
dessa ska vidta behövliga åtgärder.
Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhål
lande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en
ansökan enligt artikel 167, ska även de medlemsstater som bevil
jat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
7
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 171
Avtal med tredjeländer
Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas
med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet,
medge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmel
serna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd
för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna.
A v s n i t t 2
Å t e r f ö r s ä k r i n g
Artikel 172
Likvärdighet
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som speci
ficerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning som
ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som
bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvär
dig med den som fastställs genom avdelning I.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfa
rande som avses i artikel 301.2 och med beaktande av de krite
rier som antagits i enlighet med punkt 1 anta beslut om huruvida
den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäk
ringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i
samma tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom
avdelning I.
Dessa beslut ska ses över regelbundet.
3.
Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har
bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv ska återförsäk
ringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i detta tred
jeland behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med
företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.
Artikel 173
Förbud mot pantsättning av tillgångar
Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska
avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreser
ver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade
premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solvens
ordning i enlighet med artikel 172 bedöms vara likvärdig med
den som fastställs genom detta direktiv.
Artikel 174
Principer och villkor för utövande av
återförsäkringsverksamhet
En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande
i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverk
samhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder
till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag
med huvudkontor i den medlemsstaten.
Artikel 175
Avtal med tredjeländer
1.
Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande
förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto
derna för att utöva extra tillsyn över följande:
a) Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver åter
försäkringsverksamhet inom gemenskapen.
b) Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som
bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands
territorium.
2.
De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att på vill
kor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt
marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla
föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis
på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa
följande:
a) Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de
upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsfö
retag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver
verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier.
b) Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplys
ningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag
med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verk
samhet inom gemenskapen.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1
och 300.2 i fördraget ska kommissionen med bistånd av Europe
iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta
ten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i den här artikeln och
den situation som dessa ger upphov till.
KAPITEL X
Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för
vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av
innehav
Artikel 176
Information från medlemsstaterna till kommissionen
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissio
nen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje
auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller
flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.
Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda
företagsgruppens struktur.
157
158
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/73
När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, för
värvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
som är auktoriserat i gemenskapen så att detta försäkrings- eller
återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till tredjelands
företaget ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten under
rätta kommissionen och tillsynsmyndigheterna i övriga
medlemsstater om detta.
Artikel 177
Behandling i tredjeland av försäkrings- och
återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen
1.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla svå
righeter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett
tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.
2.
Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet
om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäkrings
företag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på
följande:
a) Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäkringsfö
retag som är auktoriserade i gemenskapen.
b) Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag
i tredjeland.
c) Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana
etablerade företag.
d) Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och
återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland.
Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämp
liga förslag eller rekommendationer.
AVDELNING II
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH
ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring
A v s n i t t 1
T i l l ä m p l i g l a g
Artikel 178
Tillämplig lag
Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förord
ning (EG) nr 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förord
ningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på
försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen.
A v s n i t t 2
O b l i g a t o r i s k f ö r s ä k r i n g
Artikel 179
Anknutna skyldigheter
1.
Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela obliga
torisk försäkring på de villkor som anges i denna artikel.
2.
När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäk
ring, ska ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet
endast om det följer de särskilda bestämmelser som gäller för
sådan försäkring i den medlemsstaten.
3.
Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och
det krävs att försäkringsföretaget ska anmäla till tillsynsmyndig
heterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande
göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de
förutsättningar som fastställts av denna medlemsstat.
4.
Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de ris
ker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lag
stiftning, och därvid ange följande:
a) De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring.
b) De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett skadeför
säkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall
där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att
teckna försäkring har uppfyllts.
En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första
stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att för
säkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestäm
melser som gäller för sådan försäkring.
Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentlig
göra de uppgifter som avses i första stycket b.
A v s n i t t 3
D e t a l l m ä n n a b ä s t a
Artikel 180
Det allmänna bästa
Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för
åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett
avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor
som anges i artikel 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot
bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat
där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
7
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
A v s n i t t 4
F ö r s ä k r i n g s v i l l k o r o c h p r e m i e t a r i f f e r
Artikel 181
Skadeförsäkring
1.
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller
löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premie
tariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett för
säkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med
försäkringstagarna.
Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra
dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att kontrol
lera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana
krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva
verksamhet.
2.
En medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får
kräva att försäkringsföretag ska överlämna de allmänna och sär
skilda villkoren för sådan försäkring till sin tillsynsmyndighet
innan de får spridas.
3.
Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på
förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre
miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna
priskontrollsystem.
Artikel 182
Livförsäkring
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller
regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäk
ringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts
för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsätt
ningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett liv
försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med
försäkringstagarna.
Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera
efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsma
tematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tek
niska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och
försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en för
utsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet.
A v s n i t t 5
I n f o r m a t i o n t i l l f ö r s ä k r i n g s t a g a r n a
U n d e r a v s n i t t 1
S k a d e f ö r s ä k r i n g
Artikel 183
Allmän information till försäkringstagare
1.
Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska skadeförsäkrings
företaget informera försäkringstagaren om följande:
a) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har
fritt val.
b) Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och
vilken lag försäkringsgivaren föreslår.
Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare
om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avta
len handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ
som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäk
ringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder.
2.
De förpliktelser som avses i punkt 1 ska gälla endast om för
säkringstagaren är en fysisk person.
3.
Närmare bestämmelser för genomförandet av punkterna 1
och 2 ska fastställas av den medlemsstat där risken är belägen.
Artikel 184
Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som
erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att
tillhandahålla tjänster
1.
När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfri
heten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäkringstaga
ren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken
medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med
vilken avtalet ska ingås är belägen.
Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla
den information som avses i första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på
stora risker.
2.
I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd,
samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för
sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller,
i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som
ger skyddet.
159
160
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/75
Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den repre
sentant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 148.2 a
även ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna
punkt.
U n d e r a v s n i t t 2
L i v f ö r s ä k r i n g
Artikel 185
Information till försäkringstagare
1.
Innan ett livförsäkringsavtal ingås ska minst den informa
tion som anges i punkterna 2-4 lämnas till försäkringstagaren.
2.
Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:
a) Företagets namn och företagsform.
b) Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall,
den filial där avtalet ingås, är beläget.
c) Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den
filial som ingår avtalet.
d) En konkret hänvisning till den i artikel 51 nämnda lägesrap
porten om solvens och finansiell ställning, som gör denna
information lättillgänglig för försäkringstagaren.
3.
Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas:
a) Definition av förmåner och optioner.
b) Avtalets löptid.
c) Hur avtalet kan avbrytas.
d) Hur premier ska betalas och premieperioder.
e) Hur återbäring beräknas och fördelas.
f) Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken
omfattning dessa är garanterade.
g) Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmå
ner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner.
h) I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till
vilka förmånerna är knutna.
i) Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är
baserade på.
j) Sättet för utövandet av uppsägningsrätten.
k) Allmän information om de skatteregler som gäller för aktu
ell försäkringstyp.
l) Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från
försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i före
kommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som hand
lägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta
rättsliga åtgärder.
m) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har
fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som
ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.
4.
Dessutom ska särskild information tillhandahållas så att för
säkringstagaren verkligen förstår de risker som avtalet innebär
och som denne därmed tar.
5.
Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas infor
merad om ändringar i fråga om följande information:
a) Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.
b) Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvud
kontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial
som ingått avtalet.
c) Alla uppgifter som är upptagna i punkt 3 d–j vid ändring av
försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för
avtalet.
d) Årligen uppgift om återbäringssituationen.
Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller
tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende
storleken på potentiella betalningar som överstiger de kontraktu
ella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren
ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersätt
ningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre
olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och
terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäkringsta
garen på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att beräkningsexem
plet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska
antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtals
grundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.
När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska för
säkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om
läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel
i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har
presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för
rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om skill
nader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga
uppgifterna.
6.
Den information som avses i punkterna 2-5 ska vara klart
och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den
medlemsstat där åtagandet gjorts.
Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkrings
tagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller
om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
7
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
7.
Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts får kräva att liv
försäkringsföretagen ska lämna information utöver den som för
tecknas i punkterna 2-5 endast om det är nödvändigt för att
försäkringstagaren rätt ska förstå de väsentliga delarna av
åtagandet.
8.
Närmare regler för genomförandet av punkterna 1–7 ska
fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.
Artikel 186
Uppsägningstid
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som
ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen
inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag de informe
rades om ingåendet av avtalen.
Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från
alla framtida förpliktelser som följer av avtalet.
Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska
bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i synner
het såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska informe
ras om att avtal har ingåtts.
2.
Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande
fall:
a) Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.
b) I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på
grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är
i behov av särskilt skydd.
Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i för
sta stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.
KAPITEL II
Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring
A v s n i t t 1
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r
Artikel 187
Försäkringsvillkor
Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas vill
kor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständighe
ter som hänför sig till den risk som ska försäkras.
Artikel 188
Upphävande av monopol
Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säker
ställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats
organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8
upphävs.
Artikel 189
Deltagande i nationella garantisystem
Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på
samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom
deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem
som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning
till försäkringstagare och skadelidande tredje man.
A v s n i t t 2
K o a s s u r a n s i n o m g e m e n s k a p e n
Artikel 190
Koassuransverksamhet inom gemenskapen
1.
Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom
gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som
avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna
3–16 i del A i bilaga I och som uppfyller följande villkor:
a) Risken är en stor risk.
b) Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och
för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var
och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka
en ska vara ledande försäkringsföretag.
c) Risken finns inom gemenskapen.
d) För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkrings
företaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker
hela risken.
e) Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom ett huvud
kontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den
där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.
f) Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll
som tillkommer det enligt gällande praxis för koassurans
verksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och
tariffer.
2.
Artiklarna 147–152 ska endast tillämpas på det ledande
försäkringsföretaget.
161
162
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/77
3.
Koassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i
punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna i detta direktiv med
undantag av det här avsnittet.
Artikel 191
Deltagande i koassurans inom gemenskapen
Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom
gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som
föreskrivs i detta avsnitt.
Artikel 192
Försäkringstekniska avsättningar
Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestäm
mas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras
hemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande
praxis i den medlemsstaten.
De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika
stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de
regler som gäller i dennes hemmedlemsstat.
Artikel 193
Statistik
Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik
som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom
gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlems
stater som omfattas.
Artikel 194
Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden
Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden
som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på
samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsfö
retagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller
förmånstagarnas nationalitet.
Artikel 195
Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter
Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsyns
myndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdel
ning I kapitel IV avsnitt 5, utbyta all information som erfordras.
Artikel 196
Samarbete under genomförandet
Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i
nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid
genomförandet av detta avsnitt.
Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma
sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföre
taget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom koas
suranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker
uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer.
A v s n i t t 3
A s s i s t a n s
Artikel 197
Verksamhet liknande reseförsäkring
Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddnings
tjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omstän
digheter än de som nämns i artikel 2.2 ska omfattas av detta
direktiv.
Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan
verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I.
Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till
sådan klassificering som anges i bilaga I när det gäller verksamhet
som uppenbart ingår i andra klasser.
A v s n i t t 4
R ä t t s s k y d d s f ö r s ä k r i n g
Artikel 198
Tillämpningsområde för detta avsnitt
1.
Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som
avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäkringsföre
tag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rät
tsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt
anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande
syften:
a) Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den
försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett
utanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt
förfarande.
b) Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga,
straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid
andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersätt
ningskrav har riktats mot denna person.
2.
Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:
a) Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som här
rör från eller har samband med användning av havsgående
fartyg.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
7
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
b) Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för ansvars
försäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäk
rade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna
samtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäkringsföre
tags egna intressen inom ramen för sådan försäkring.
c) Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring
meddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller föl
jande villkor:
i) Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där
den försäkrade har sin stadigvarande bostad.
ii) Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslu
tande assistans för personer som hamnar i svårigheter
under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den
stadigvarande bostaden.
I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges
att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som
anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen.
Artikel 199
Separata avtal
Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal
som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp
som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande
av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det
motsvarande premiebeloppet.
Artikel 200
Handläggning av skadeärenden
1.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i
enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget
val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de
metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punk
terna 2, 3 och 4.
Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades
intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.
2.
Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har
befattning med handläggningen av skadeärenden inom rätts
skyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk
rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat
företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt,
kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera
av de andra klasser som anges i bilaga I.
Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen
anställd som har befattning med handläggningen av skadeären
den eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning sam
tidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår
i företagets verksamhet.
3.
Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av ska
deärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är
en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant sär
skilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som
avses i artikel 199.
Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning
till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av
de andra klasser som anges i bilaga I del A, får de anställda som
handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i
samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild
juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgif
ter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får före
skriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, lednings-
eller tillsynsorganen.
4.
Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att de försäkrade
har rätt att, från den tidpunkt då de kan rikta anspråk mot för
säkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det
medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikatio
ner som behövs för att tillvarata de försäkrades intressen.
Artikel 201
Fritt val av advokat
1.
I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryck
ligen anges:
a) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon
annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att
försvara eller företräda dem eller i övrigt tillvarata deras
intressen vid undersökningar eller förhandlingar.
b) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de
föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag,
någon annan person med de kvalifikationer som behövs för
att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt
uppstår.
2.
I detta avsnitt avses med ”advokat” en person som har rätt
att utöva sin yrkesverksamhet under en av de benämningar som
anges i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om
underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten
att tillhandahålla tjänster (1).
(1) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17.
163
164
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/79
Artikel 202
Undantag från det fria valet av advokat
1.
Medlemsstaterna får medge undantag från artikel 201.1 för
rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som upp
kommer genom användning av vägfordon inom den berörda
medlemsstatens territorium.
b) Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av
assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon
är inblandat.
c) Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistansförsäk
ringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring.
d) Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater
bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är
rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag.
2.
Ett undantag som medgivits enligt punkt 1 ska inte inverka
på tillämpningen av artikel 200.
Artikel 203
Skiljeförfarande
Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra för
faranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att
lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och
den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga
instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas.
I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt
att använda sig av sådana förfaranden.
Artikel 204
Intressekonflikter
När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvis
tens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är
lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om
de rättigheter som anges i artikel 201.1 och den möjlighet han har
att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 203.
Artikel 205
Upphävande av krav på specialisering för
rättsskyddsförsäkring
Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär för
bud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive med
lemsstats
territorium
bedriva
verksamhet
avseende
rättsskyddsförsäkring och andra klasser.
A v s n i t t 5
S j u k f ö r s ä k r i n g
Artikel 206
Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom
socialförsäkringssystemet
1.
Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna
enligt klass 2 i bilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd
vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssys
temet, får föreskriva följande:
a) Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna
medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd
för det allmänna bästa.
b) Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring
meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten
innan de börjar tillämpas.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem
som avses i punkt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som
en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller
över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är rele
vanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet
med de matematiska metoder som används inom
försäkringsverksamhet.
b) En reserv upprättas för stigande levnadsålder.
c) Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en
bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där ris
ken är belägen.
d) Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas
och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.
e) Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna
får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överensstäm
mer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsfö
retag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de
förvärvat.
I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven
för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast
krävas om ersättningsnivån ska höjas.
Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offent
liggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgif
ter som avses i första stycket a samt överlämna dem till
tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
8
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska antagan
den, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna upp
fylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter
beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska
föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska
överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps
ut på marknaden.
Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av befint
liga avtal.
A v s n i t t 6
A r b e t s s k a d e f ö r s ä k r i n g
Artikel 207
Obligatorisk arbetsskadeförsäkring
Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på
egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras
territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta
slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av
bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmed
lemsstaten ska vara ensamt ansvarig.
KAPITEL III
Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring
Artikel 208
Förbud mot tvångsavstående från del av
försäkringsverksamhet
Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska
avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt arti
kel 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag.
Artikel 209
Premie för nya försäkringar
Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäkringsmate
matiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföreta
gen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att
kunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar.
Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett för
säkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än pre
mier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och
permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan
äventyra företagets soliditet.
KAPITEL IV
Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring
Artikel 210
Finansiell återförsäkring
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför
säkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller
bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfreds
ställande sätt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera
och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller
verksamheter.
2.
I syfte att säkerställa att en harmoniserad behandling av
finansiell återförsäkringsverksamhet genomförs får kommissio
nen anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera
bestämmelserna i punkt 1 i fråga om övervakning, hantering och
kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
3.
I punkterna 1 och 2 avses med finansiell återförsäkring en
återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella
förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken,
som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tids
risk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livs
längd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som
åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:
a) Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.
b) Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i
ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att
uppnå den åsyftade risköverföringen.
Artikel 211
Specialföretag
1.
Medlemsstaterna ska tillåta specialföretag att etablera sig
inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt
förhandsgodkännande.
2.
I syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av speci
alföretag ska kommissionen anta genomförandeåtgärder för att
fastställa följande:
a) Auktorisationens omfattning.
b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.
165
166
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/81
c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföreta
gets ledningspersonal.
d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvali
ficerat innehav i specialföretaget.
e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata
rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.
f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för sta
bilitetstillsyn och statistik.
g) Solvenskrav.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
3.
Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012
ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat speci
alföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter
det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1 och 2.
AVDELNING III
TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH
ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP
KAPITEL I
Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall,
tillämpningsområde och nivåer
A v s n i t t 1
D e f i n i t i o n e r
Artikel 212
Definitioner
1.
I denna avdelning avses med
a) företag med ägarintresse: ett företag som är antingen moderfö
retag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett
företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant
förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,
b) anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag
eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett
företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant
förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,
c) grupp: en företagsgrupp
i) som består av ett företag med ägarintresse, dess dotter
företag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse
eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är
knutna till varandra genom ett sådant förhållande som
avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, eller
ii) som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt,
av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan
dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga asso
ciationer eller liknande företag, under förutsättning att
— ett av dessa företag genom centraliserad samord
ning utövar ett dominerande inflytande över beslu
ten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag
som ingår i gruppen, och
— ingående och avbrytande av sådana förbindelser,
enligt vad som avses i denna avdelning,
kräver
ett
förhandsgodkännande
av
grupptillsynsmyndigheten.
Det företag som utövar centraliserad samordning ska
betraktas som moderföretag och de andra företagen ska
betraktas som dotterföretag.
d) grupptillsynsmyndighet: den tillsynsmyndighet som i enlighet
med artikel 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,
e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för sam
arbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de
berörda medlemsstaterna,
f) försäkringsholdingbolag: ett moderföretag som inte är ett blan
dat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direk
tiv 2002/87/EG, vars huvudsakliga verksamhet består i att
förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller
huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag,
eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där
minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett
återförsäkringsföretag,
g) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett annat
moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföre
tag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkrings
företag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i
direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
8
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Vid tillämpningen av denna avdelning ska tillsynsmyndig
heterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt
deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande
över ett annat företag.
De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket,
enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett
dominerande inflytande.
De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt
innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras
uppfattning ett betydande inflytande utövas.
A v s n i t t 2
T i l l ä m p n i n g s o m r å d e
Artikel 213
Fall då grupptillsyn ska tillämpas
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med
denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som
ingår i en grupp.
De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över
försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets
nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat före
skrivs i denna avdelning.
2.
Medlemsstaterna ska se till att tillsyn på gruppnivå tilläm
pas på följande:
a) Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse i
åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, för
säkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tred
jeland enligt artiklarna 218–258.
b) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag
är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom
gemenskapen enligt artiklarna 218-258.
c) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag
är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför
gemenskapen eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag i tredjeland enligt artiklarna 260-263.
d) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag
är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet
enligt artikel 265.
3.
I de fall som avses i punkt 2 a och b får grupptillsynsmyn
digheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar
intresse eller försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom
gemenskapen är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat
finansiellt holdingbolag som är underkastat extra tillsyn enligt
artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncen
trationer enligt artikel 244 i det här direktivet eller över transak
tioner inom en grupp enligt artikel 245 i direktivet eller båda
dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med
ägarintresse.
Artikel 214
Grupptillsynens tillämpningsområde
1.
Att grupptillsyn utövas enligt artikel 213 ska inte innebära
något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift
i fråga om det enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget
i tredjeland, försäkringsholdingbolaget eller försäkringsholding
bolaget med blandad verksamhet, utan att detta ska påverka til
lämpningen av artikel 257 såvitt gäller försäkringsholdingbolag.
2.
Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att
inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i
artikel 213:
a) Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hin
der för överförandet av nödvändig information, utan att det
påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 229.
b) Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hän
syn till grupptillsynens syfte.
c) Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till
grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av
grupptillsynen.
Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individu
ellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto
mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsam
mans, är av icke ringa intresse.
Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller åter
försäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första
stycket, leden b eller c, ska myndigheten samråda med övriga
berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut.
Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c,
får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är
beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgif
ter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller åter
försäkringsföretaget i fråga.
167
168
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/83
A v s n i t t 3
N i v å e r
Artikel 215
Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på
gemenskapsnivå
1.
Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk
ringsholdingbolag med ägarintresse som avses i artikel 213.2 a
och b är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återför
säkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som har sitt huvud
kontor inom gemenskapen ska artiklarna 218-258 tillämpas
endast på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk
ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom
gemenskapen.
2.
Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk
ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom
gemenskapen och som har det yttersta ägarintresset enligt punkt 1
är dotterföretag till ett företag som är underkastat extra tillsyn
enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, får grupptillsynsmyndig
heten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter,
besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artikel 244, över
transaktioner inom en grupp enligt artikel 245 eller över båda
dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det moderfö
retag som har det yttersta ägarintresset.
Artikel 216
Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på
nationell nivå
1.
Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk
ringsholdingbolag med ägarintresse och med huvudkontor inom
gemenskapen som avses i artikel 213.2 a och b inte har detta
huvudkontor i samma medlemsstat som det moderföretag med
det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti
kel 215, får medlemsstaterna tillåta sina tillsynsmyndigheter att,
efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och detta moderfö
retag, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som är moderföretag
och som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå.
I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut
för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det
yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå.
Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat föl
jer av punkterna 2-6.
2.
Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen över
moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till
att gälla i ett eller flera avsnitt av kapitel II.
3.
Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II
avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå, ska det val av metod som grupptillsynsmyndighe
ten gjort i enlighet med artikel 220 beträffande det moderföretag
med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti
kel 215 betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyn
digheten i den berörda medlemsstaten.
4.
Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II
avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta ägarintres
set på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 har beviljats till
stånd i enlighet med artikel 231 eller artikel 233.5 att beräkna
solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven
för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i grup
pen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avgö
rande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda
medlemsstaten.
Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att
riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som god
känts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företa
get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av
de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa
kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om
under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle
vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt sol
venskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både
företaget och grupptillsynsmyndigheten.
5.
Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II
avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå, ska detta företag inte ges möjlighet att i enlighet
med artikel 236 eller 243 ansöka om tillstånd att låta något av
sina dotterföretag omfattas av artiklarna 238 och 239.
6.
Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter
fattar sådana beslut som avses i punkt 1, ska de föreskriva att inga
sådana beslut kan fattas eller upprätthållas i de fall moderföreta
get med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotter
företag till det moderföretag med det yttersta ägarintresset på
gemenskapsnivå som avses i artikel 215 och det företaget har
erhållit tillstånd enligt artikel 237 eller 243 att låta det dotterfö
retaget omfattas av artiklarna 238 och 239.
7.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när
mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får
fattas.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
8
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 217
Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater
1.
Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter
fattar sådana beslut som avses i artikel 216, ska de också tillåta
dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndig
heter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta
ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra
grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater.
Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskom
melse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån
för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt
artikel 216 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den
undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen.
2.
Artikel 216.2–216.6 ska gälla i tillämpliga delar.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när
mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får
fattas.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
KAPITEL II
Finansiell ställning
A v s n i t t 1
S o l v e n s p å g r u p p n i v å
U n d e r a v s n i t t 1
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r
Artikel 218
Solvenstillsyn på gruppnivå
1.
Solvenstillsyn på gruppnivå ska utövas i enlighet med punk
terna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.
2.
I det fall som avses i artikel 213.2 a ska medlemsstaterna
kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintres
sen säkerställer att gruppen har tillgång till en medräknings kapi
talbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för
gruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4.
3.
I det fall som avses i artikel 213.2 b ska medlemsstaterna
kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp säkerställer att gruppen har tillgång till en medräkningsbar
kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för
gruppen, beräknat enligt underavsnitt 5.
4.
Grupptillsynsmyndigheten ska utföra tillsynens gransk
ningsprocess enligt kapitel III av kraven i punkterna 2 och 3.
Artiklarna 136 och 138.1-138.4 ska gälla i tillämpliga delar.
5.
Så snart som företaget med ägarintresse har konstaterat och
informerat grupptillsynsmyndigheten om att solvenskapitalkravet
inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det kommer att
underskridas under de närmaste tre månaderna, ska grupptillsyns
myndigheten informera övriga tillsynsmyndigheter inom tillsyns
kollegiet, vilket ska analysera gruppens situation.
Artikel 219
Återkommande beräkningar
1.
Grupptillsynsmyndigheten ska se till att de beräkningar som
avses i artikel 218.2 och 218.3 utförs minst en gång per år,
antingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägar
intresse eller av försäkringsholdingbolaget.
Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska
lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återför
säkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget
inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings
holdingbolaget eller av det företag i gruppen som grupptillsyns
myndigheten utsett efter samråd med övriga berörda
tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretaget samt försäkrings
holdingbolaget ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för
gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de anta
ganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenska
pitalkravet ska en förnyad beräkning av detta krav göras utan
dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten.
Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil
förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen
av solvenskapitalkravet på gruppnivå, får grupptillsynsmyndighe
ten kräva en förnyad beräkning av detta krav.
U n d e r a v s n i t t 2
V a l a v b e r ä k n i n g s m e t o d o c h a l l m ä n n a p r i n c i p e r
Artikel 220
Val av metod
1.
Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och åter
försäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras enligt de
försäkringstekniska principer som anges i artiklarna 221–233 och
med en av de metoder som redovisas där.
169
170
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/85
2.
Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på
gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som
avses i artikel 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som
anges i artiklarna 230-232.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter,
när de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en
viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter
och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som
anges i artiklarna 233 och 234 eller en kombination av meto
derna 1 och 2, om tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle
ha varit lämpligt.
Artikel 221
Beaktande av den proportionella andelen
1.
Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den
proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de
anknutna företagen.
Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella ande
len omfatta något av följande:
a) För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprät
tandet av den sammanställda redovisningen.
b) För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som,
direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.
Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det
anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig
medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav,
hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas.
Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett
moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är begrän
sat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter
tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på propor
tionell basis.
2.
Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den propor
tionella andel som ska beaktas i följande fall:
a) När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av
företagen i en grupp.
b) När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indi
rekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas
som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning,
ett väsentligt inflytande utövas över företaget.
c) När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett
moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsyns
myndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande
inflytande över detta andra företag.
Artikel 222
Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen
1.
Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att
täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återför
säkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte
tillåtas.
I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de meto
der som beskrivs i underavsnitt 4 inte redan innehåller bestäm
melser om detta, följande belopp undantas:
a) Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsfö
retaget med ägarintresse som representerar finansieringen av
poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för
något av dess anknutna försäkrings-
eller
återförsäkringsföretag.
b) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings
företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings
företaget med ägarintresse som representerar finansieringen
av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet
för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har
ägarintresse.
c) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings
företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings
företaget med ägarintresse som representerar finansieringen
av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet
för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag
som har ägarintresse.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får följande
poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för
att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget:
a) Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppkommer i ett
livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet
till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin
tresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.
b) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter
försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens
solvens beräknas.
Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:
i) Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig för
pliktelse för ett företag med ägarintresse.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
8
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
ii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter
försäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig
förpliktelse för ett anknutet försäkrings-
eller
återförsäkringsföretag.
iii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings-
eller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse
för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag med ägarintresse.
3.
Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapital
basen, utöver de som avses i punkt 2, som får täcka ett anknutet
försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i
praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil
ket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast
omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka sol
venskapitalkravet i det anknutna företaget.
4.
Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punk
terna 2 och 3 får inte överstiga solvenskapitalkravet för det
anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
5.
Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings- eller åter
försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller åter
försäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på
gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhands
godkännande krävs enligt artikel 90, får ingå i beräkningen endast
under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsyns
myndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna
företaget.
Artikel 223
Eliminering av kapital som skapats inom en grupp
1.
Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till
poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som
härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller åter
försäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:
a) Ett anknutet företag.
b) Ett företag med ägarintresse.
c) Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägar
intresse i det berörda företaget.
2.
Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska ingen hänsyn tas
till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil
ket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesi
dig finansiering tillsammans med ett annat företag som är
anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med
ägarintresse.
3.
Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone när
ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess
anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat före
tag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som
får ingå i solvensmarginalen för det förstnämnda företaget.
Artikel 224
Värdering
Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med
artikel 75.
U n d e r a v s n i t t 3
T i l l ä m p n i n g a v b e r ä k n i n g s m e t o d e r n a
Artikel 225
Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett
anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett
av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beak
tas vid beräkningen av gruppens solvens.
Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har
sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller
återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens
utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna
företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och
de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt
bestämmelserna i den andra medlemsstaten.
Artikel 226
Mellanliggande försäkringsholdingbolag
1.
Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet
försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland genom ett för
säkringsholdingbolag ska det mellanliggande försäkringsholding
bolagets ställning beaktas.
171
172
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/87
Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäkrings
holdingbolaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om sol
venskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten
1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska
få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom
avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.
2.
I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingbolag inne
har efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka
begränsningar gäller enligt artikel 98, ska dessa poster godkännas
upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gräns
värden som anges i artikel 98 för summan av de utestående pos
terna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på
gruppnivå.
Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbo
lag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle
krävas enligt artikel 90 om de innehades av ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på
gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av
grupptillsynsmyndigheten.
Artikel 227
Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i
tredjeland
1.
När man i enlighet med artikel 233 beräknar solvensen på
gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har
ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje
land ska det sistnämnda företaget endast vid denna beräkning
behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag inom gemenskapen.
Om det tredjeland där detta företag har sitt huvudkontor kräver
att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning
som är minst likvärdig med den som fastställs genom kapitel VI i
avdelning I, får medlemsstaterna dock föreskriva att man i fråga
om detta företag vid beräkningen ska beakta det solvenskapital
krav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det
som fastställts av det berörda tredjelandet.
2.
Kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig
ska utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initia
tiv eller på begäran av företaget med ägarintresse.
Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta samråda med
övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar
sitt beslut.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi
cerar kriterierna för huruvida solvensordningen i ett tredjeland är
likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
4.
Kommissionen får, efter samråd med europeiska
försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med
det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med
beaktande av de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 i
den här artikeln, anta ett beslut om huruvida solvensordningen i
ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdel
ning I kapitel VI.
Dessa beslut ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till even
tuella ändringar av solvensordningen i avdelning I kapitel VI och
den solvensordning som gäller i tredjelandet.
5.
När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet
med punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland är lik
värdig ska punkt 2 inte tillämpas.
När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med
punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland inte är lik
värdig ska den möjlighet som anges i punkt 1 andra stycket att
beakta solvenskapitalkravet och de medräkningsbara posterna i
kapitalbasen enligt ordningen i det berörda tredjelandet inte til
lämpas, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjelan
det ska behandlas uteslutande i enlighet med punkt 1 första
stycket.
Artikel 228
Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och
finansiella institut
När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i
ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt insti
tut, ska medlemsstaterna tillåta att deras försäkrings- och återför
säkringsföretag även tillämpar metoderna 1 eller 2 i bilaga I till
direktiv 2002/87/EG. Metod 1 i den bilagan ska dock endast til
lämpas om grupptillsynsmyndigheten anser att nivån på den sam
ordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter
som avses inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställ
ningen är tillräcklig. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent
över tiden.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter,
när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss
grupp, på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarin
tresse beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i för
sta stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid
bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med
ägarintresse.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
8
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 229
Tillgång till nödvändiga data saknas
Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data
som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet
företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska
detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkrings
företag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som
får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå.
I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband
med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapital
baspost när det gäller solvensen på gruppnivå.
U n d e r a v s n i t t 4
B e r ä k n i n g s m e t o d e r
Artikel 230
Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd
redovisning
1.
Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med
utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.
Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkrings
företag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande:
a) De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvens
kapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i sammanställda
data.
b) Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångs
punkt i sammanställda data.
Bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten
1, 2 och 3 och i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1,
2 och 3 ska gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som
får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solvens
kapitalet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.
2.
Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i
sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på
gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller
med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de all
männa principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4
underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4
underavsnitten 1 och 3.
Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå
till minst summan av följande:
a) Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget med ägarintresse.
b) Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de
anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i pri
märkapitalbasen enligt vad som anges i artikel 98.4.
Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka
det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska
principerna i artiklarna 221–229 gälla i tillämpliga delar. Arti
kel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.
Artikel 231
Gruppintern modell
1.
Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda
solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för
försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern
modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är
anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsyns
myndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till
stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för
tillståndet.
Ansökan
enligt
första
stycket
ska
lämnas
till
grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga
berörda tillsynsmyndigheterna.
2.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för
att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex måna
der från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den full
ständiga ansökan.
Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebefordra den
fullständiga ansökan till de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.
3.
Under den tidsfrist som anges i punkt 2 får grupptillsyns
myndigheten, och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna råd
fråga Ceiops. Ceiops ska också rådfrågas om företaget med
ägarintresse begär det.
Om Ceiops rådfrågas ska samtliga berörda tillsynsmyndigheter
informeras och den tidsfrist som anges i punkt 2 förlängas med
två månader.
173
174
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/89
4.
Om Ceiops inte har rådfrågats i enlighet med punkt 3 för
sta stycket, och om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har nått
fram till något gemensamt beslut inom sex månader från den dag
då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan
ska grupptillsynsmyndigheten uppmana Ceiops att inom ytterli
gare två månader överlämna sina rekommendationer till alla
berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta
ett beslut inom tre veckor efter det att dessa rekommendationer
har överlämnats och ska beakta dem i sin helhet.
5.
Oavsett om Ceiops har rådfrågats eller inte ska grupptill
synsmyndighetens beslut innehålla en fullständig motivering och
beakta de synpunkter som övriga berörda tillsynsmyndigheter
lämnat.
Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden
och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska följa beslutet.
6.
Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som
anges i punkt 2 respektive 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta
ett eget beslut om ansökan.
Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta
följande:
a) De synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyns
myndigheter uttryckt under tidsfristen.
b) Rekommendationen från Ceiops, om denna kommitté
rådfrågats.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring
av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från
Ceiops.
Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden
och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Beslutet ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda
tillsynsmyndigheterna.
7.
Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att
riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som
ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå får
den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företa
get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av
de synpunkter som den framfört, för företaget fastställa ett kapi
taltillägg utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med til
lämpning av den interna modellen.
Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte
skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att
företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standard
formel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnit
ten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får myndigheten
för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett
kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital
krav som framkommer med tillämpning av standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i för
sta och andra stycket för såväl försäkrings- eller återförsäkrings
företaget som grupptillsynsmyndigheten.
Artikel 232
Kapitaltillägg på gruppnivå
Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på
gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupp
tillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då omstän
digheter som avses i artikel 37.1 a–c kan uppkomma på
gruppnivå, särskilt i följande fall:
a) En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte
skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den
interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att
kvantifiera.
b) Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna
försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsyns
myndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7.
Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte
tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg
på gruppnivå beslutas.
Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär
der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar.
Artikel 233
Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och
sammanläggningsmetoden
1.
Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan
följande:
a) Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt
punkt 2.
b) Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföre
tagen representerar i redovisningen för försäkrings- eller åter
försäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade
solvenskapitalkravet för gruppen enligt punkt 3.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
9
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika
med summan av följande:
a) De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsfö
retaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av
solvenskapitalkravet.
b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbas
medel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsfö
retagen som får medräknas för täckning av
solvenskapitalkravet.
3.
Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan
av följande:
a) Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsfö
retaget med ägarintresse.
b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de
anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.
4.
Om ägarintresset i de anknutna försäkrings- eller återförsäk
ringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, ska de
anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redo
visningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar
intresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande
av de relevanta successiva ägarintressena, medan de poster som
avses i punkterna 2 b och 3 b ska inbegripa de motsvarande pro
portionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas
för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller
återförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för
dessa.
5.
Om en ansökan om tillstånd att beräkna solvenskapitalkra
ven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med
en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkrings
företag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag
som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska artikel 231
gälla i tillämpliga delar.
6.
Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenska
pitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställande sätt
återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsynsmyndighe
terna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på
gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, efter
som de är svåra att kvantifiera.
Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden
som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på
gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta
krav.
Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär
der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar.
Artikel 234
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare
specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i
artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233 för
att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
U n d e r a v s n i t t 5
T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r
f ö r s ä k r i n g s - o c h å t e r f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g s o m ä r
d o t t e r f ö r e t a g t i l l e t t f ö r s ä k r i n g s h o l d i n g b o l a g
Artikel 235
Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingbolag
När försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett
försäkringsholdingbolag, ska grupptillsynsmyndigheten säker
ställa att gruppens solvens beräknas på försäkringsholdingbolags
nivå med tillämpning av artiklarna 220.2–233.
Vid denna beräkning ska moderföretaget behandlas som om det
vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av
bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten
1, 2 och 3 och som ska omfattas av samma villkor för att kapi
talbasmedel ska få medräknas för täckning av solvenskapitalkra
vet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2
och 3.
U n d e r a v s n i t t 6
T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r g r u p p e r
m e d c e n t r a l i s e r a d r i s k h a n t e r i n g
Artikel 236
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
villkor
Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artik
larna 238 och 239 ska tillämpas på alla försäkrings- och återför
säkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är
uppfyllda:
a) Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt
artikel 214.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupp
tillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna
avdelning.
175
176
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/91
b) Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanterings
processer och mekanismer för internkontroll, och de berörda
tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföreta
get visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.
c) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i arti
kel 246.4 tredje stycket.
d) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i
artikel 256.2.
e) Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av
artiklarna 238 och 239, och denna ansökan har godkänts
genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 237.
Artikel 237
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
beslut om ansökningar
1.
I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestäm
melserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndig
heterna inom tillsynskollegiet samråda om alla aspekter som är av
betydelse för beslutet om huruvida det tillstånd som söks ska
meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor
som ska gälla för det.
Ansökan enligt första stycket ska endast riktas till den tillsyns
myndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyn
digheten ska utan dröjsmål underrätta och vidarebefordra den
fullständiga ansökan till de övriga tillsynsmyndigheterna i
tillsynskollegiet.
2.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för
att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre måna
der från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mot
tog den fullständiga ansökan.
3.
Under den period som avses i punkt 2 och när det råder
olika uppfattningar om godkännande av en ansökan som avses i
punkt 1, får grupptillsynsmyndigheten eller någon av de övriga
berörda tillsynsmyndigheterna rådfråga Ceiops. I de fall då Ceiops
rådfrågas bör samtliga berörda tillsynsmyndigheter underrättas
och den period som avses i punkt 2 ska förlängas med en månad.
När Ceiops har rådfrågats ska de berörda tillsynsmyndigheterna
vederbörligen överväga dess rekommendationer innan de fattar
sitt gemensamma beslut.
4.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget
ska till sökanden överlämna det gemensamma beslut som avses i
punkterna 2 och 3 vilket ska innehålla en fullständig motivering
och förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från Ceiops ställ
ningstaganden, i de fall då Ceiops har rådfrågats. Detta gemen
samma beslut ska erkännas som avgörande och tillämpas av de
berörda tillsynsmyndigheterna.
5.
Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som
anges i punkterna 2 och 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett
eget beslut om ansökan.
Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta
följande:
a) De synpunkter och reservationer som berörda tillsynsmyn
digheter lämnat under tidsfristen.
b) De reservationer som andra tillsynsmyndigheter i tillsynskol
legiet lämnat under tidsfristen.
c) Ceiops rekommendationer, i de fall då Ceiops har rådfrågats.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring
av eventuella väsentliga avvikelser från reservationerna från andra
berörda tillsynsmyndigheter och från Ceiops rekommendationer.
Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden
och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Artikel 238
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
fastställande av solvenskapitalkravet
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 231 ska sol
venskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt punkterna 2,
4 och 5 i den här artikeln.
2.
Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med
en intern modell som godkänts på gruppnivå i enlighet med arti
kel 231, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföre
taget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna
modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett
tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de
synpunkter som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37
föreslå att det fastställs ett kapitaltillägg för detta dotterföretag
utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning
av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant
kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att
företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardfor
meln. Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskol
legiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget
och tillsynskollegiet.
3.
Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med
standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat
dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de
antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln,
får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfreds
ställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunk
ter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter
en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen
enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa
företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring,
skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
9
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eller, i de fall som nämns i artikel 37, fastställa ett kapitaltillägg
utöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag.
Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet
och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och
tillsynskollegiet.
4.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma över
ens om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat
dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.
5.
Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är
av skiljaktig mening, ska Ceiops rådfrågas inom en månad från
tillsynsmyndighetens förslag och Ceiops ska meddela sina rekom
mendationer inom två månader från det att det rådfrågats.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag
ska vederbörligen beakta dessa rekommendationer innan den fat
tar sitt slutliga beslut.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta syn
punkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i till
synskollegiet och Ceiops rekommendationer.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till
tillsynskollegiet.
Artikel 239
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och
minimikapitalkravet
1.
I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att
det påverkar tillämpningen av artikel 138 ska den tillsynsmyndig
het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol
legiet vidarebefordra den åtgärdsplan som framlagts av
dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av
att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de
medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så
att solvenskapitalkravet uppfylls.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om
tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av åtgärdsplan
inom fyra månader från det datum då den bristande efterlevna
den av solvenskapitalkravet konstaterades.
Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori
serat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av
åtgärdsplanen, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reser
vationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet.
2.
När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre
taget i enlighet med artikel 136 konstaterar försämringar av de
ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål under
rätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag
av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder
som ska vidtas.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från
underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag
om de åtgärder som ska vidtas.
Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori
serat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn
till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter
i tillsynskollegiet.
3.
I de fall där minimikapitalkravet inte efterlevs och utan att
det påverkar tillämpningen av artikel 139 ska den tillsynsmyndig
het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol
legiet vidarebefordra den kortfristiga finansiella saneringsplan
som framlagts av dotterföretaget för att, inom tre månader efter
konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevts, återupp
rätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker
minimikapitalkravet eller reducera sin riskprofil så att minimika
pitalkravet uppfylls. Tillsynskollegiet ska även informeras om
varje åtgärd som vidtas för att genomdriva minimikapitalkravet
på dotterföretagsnivå.
Artikel 240
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
upphörande av undantag för ett dotterföretag
1.
De bestämmelser som föreskrivs i artiklarna 238 och 239
ska upphöra att gälla i följande fall:
a) Om det villkor som avses i artikel 236 a inte längre uppfylls.
b) Om det villkor som avses i artikel 236 b inte längre uppfylls
och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.
c) Om villkoren i artikel 236 c och d inte längre uppfylls.
I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den
efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dot
terföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart under
rätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.
177
178
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/93
I fall enligt artikel 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för
att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs,
ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyn
digheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget.
Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlev
naden inom rimlig tid.
Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska grupp
tillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kon
trollera att villkoren i artikel 236 b, c och d fortfarande efterlevs.
Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll
på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har
betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs.
Om brister påvisas under kontrollen, ska grupptillsynsmyndighe
ten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa
efterlevnaden inom rimlig tid.
Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsynskol
legiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket
är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom
överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som
avses i artikel 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart
underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta.
2.
Den ordning som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska til
lämpas på nytt om moderföretaget lämnar in en ny ansökan och
erhåller ett gynnsamt beslut enligt förfarandet i artikel 237.
Artikel 241
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
genomförandeåtgärder
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artiklarna 236-240,
ska kommissionen anta genomförandeåtgärder i fråga om
följande:
a) Närmare specifikationer av de kriterier som ska tillämpas vid
bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 är
uppfyllda.
b) Närmare specifikationer av vilka kriterier som ska tillämpas
vid bedömningen av vad som ska betraktas som krissituatio
ner, enligt artikel 239.2.
c) Närmare specifikationer av de förfaranden tillsynsmyndighe
terna ska följa när de utbyter information, utövar sina befo
genheter och uppfyller sina förpliktelser enligt
artiklarna 237-240.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 242
Översyn
1.
Senast den 31 oktober 2014 ska kommissionen göra en
utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsyns
myndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktions
duglighet, Ceiops rättsliga status och tillsynspraxisen för att
fastställa kapitaltilläggen, och översända en rapport till Europa
parlamentet och rådet, vid behov åtföljd av förslag till ändringar
av detta direktiv.
2.
Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen göra en
utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och
dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings-
eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens
meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 okto
ber 2008 (A6–0413/2008) om detta förslag från Europaparla
mentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska
innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskri
dande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering
och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland
annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg
avseende
a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,
b) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur
gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester,
c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom
grupper,
d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,
e) en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister,
f) en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för
insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hin
der enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra
tillgångar,
g) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånsta
gare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer,
h) en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för
försäkringsgarantisystem,
i) en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga
myndigheter, centralbanker och finansministerier avseende
krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör
dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.
Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet
och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av
detta direktiv.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
9
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 243
Dotterföretag till försäkringsholdingbolag
Artiklarna 236-242 ska gälla i tillämpliga delar för försäkrings-
och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett
försäkringsholdingbolag.
A v s n i t t 2
R i s k k o n c e n t r a t i o n e r o c h t r a n s a k t i o n e r
i n o m e n g r u p p
Artikel 244
Tillsyn över riskkoncentrationer
1.
Tillsynen över riskkoncentrationer på gruppnivå ska utövas
i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti
kel 246 och kapitel III.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk
ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst
en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje
väsentlig riskkoncentration på gruppnivå.
Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn
digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är
det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget
inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings
holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter
samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och
företagsgruppen.
Riskkoncentrationer ska bli föremål för tillsynens gransknings
process utförd av grupptillsynsmyndigheten.
3.
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag
av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
viss grupp alltid ska rapportera.
När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndig
heter definierar eller yttrar sig om slagen av risk ska de beakta
gruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur.
För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska
rapporteras ska grupptillsynsmyndigheten efter samråd med
övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen före
skriva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapitalkrav,
försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden.
Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska grupptillsynsmyn
digheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom
gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym.
4.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse
ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering
av väsentliga riskkoncentrationer och rapporteringen av dessa.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 245
Tillsyn över transaktioner inom en grupp
1.
Tillsynen över transaktioner inom en grupp ska utövas i
enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti
kel 246 och kapitel III.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk
ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst
en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla
betydande interna transaktioner som försäkrings- och återförsäk
ringsföretag gjort inom en grupp, inklusive de som gjorts med
fysiska personer som har en nära koppling till något företag inom
gruppen.
Medlemsstaterna ska dessutom kräva att mycket betydande trans
aktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt.
Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn
digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är
det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget
inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings
holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre
tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter
samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och
företagsgruppen.
Transaktioner inom grupper ska bli föremål för tillsynens gransk
ningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.
3.
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag
av transaktioner inom gruppen försäkrings- och återförsäkrings
företag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. Arti
kel 244.3 ska gälla i tillämpliga delar.
4.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse
ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering
av väsentliga transaktioner inom en grupp och rapporteringen av
dessa.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
179
180
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/95
A v s n i t t 3
R i s k h a n t e r i n g o c h i n t e r n k o n t r o l l
Artikel 246
Tillsyn över företagsstyrningssystem
1.
Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska gälla i tillämp
liga delar på gruppnivå.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska system
för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner
genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptill
syn enligt artikel 213.2 a och 213.2 b, så att dessa system och
rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska meka
nismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta
följande:
a) Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för
att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är
utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara
kapitalbasen till riskerna.
b) Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att över
vaka och hantera transaktioner inom gruppen och
riskkoncentrationer.
3.
Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med bestämmel
serna i kapitel III utföra tillsynens granskningsprocess beträffande
de system och rapporteringsrutiner som avses i punkterna 1
och 2.
4.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag med ägarintresse och försäkringsholdingbolag på
gruppnivå genomför den bedömning som krävs enligt artikel 45.
Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med kapitel III genom
föra tillsynens granskningsprocess beträffande den egna risk- och
solvensbedömningen på gruppnivå.
Om solvensberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod
1 som avses i artikel 230 ska försäkrings- eller återförsäkringsfö
retaget med ägarintresse eller försäkringsholdingbolaget visa för
grupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden
mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna
försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det
sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse
eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptill
synsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som
krävs genom artikel 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för
ett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som
omfattar samtliga bedömningar.
Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt
tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet
och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.
Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket
ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsyns
myndigheter. De berörda dotterföretagen ska inte befrias från sin
skyldighet att se till att kraven i artikel 45 är uppfyllda på grund
av att denna möjlighet utnyttjas.
KAPITEL III
Åtgärder för att underlätta grupptillsynen
Artikel 247
Grupptillsynsmyndighet
1.
En enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samord
ningen och utförandet av grupptillsynen (grupptillsynsmyndighe
ten) ska utses bland tillsynsmyndigheterna i berörda
medlemsstater.
2.
Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla
försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna till
synsmyndighet
tilldelas
uppgiften
att
vara
grupptillsynsmyndighet.
I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 ska uppgiften som
grupptillsynsmyndighet utföras av följande:
a) Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auktorise
rat det företaget.
b) Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som utses
enligt följande principer:
i) Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag är ett försäkringsholdingbolag ska den till
synsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget.
ii) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till
samma försäkringsholdingbolag och ett av dessa företag
har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringshol
dingbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsynsmyndighe
ten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
auktoriserats utses.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
9
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
iii) Om gruppen har mer än ett ledande företag som är för
säkringsholdingbolag, dessa företag har huvudkontor i
skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i
gruppen, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den
största totala balansomslutningen utses.
iv) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till
samma försäkringsholdingbolag och inget av dessa före
tag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkrings
holdingbolaget har sitt huvudkontor, ska
tillsynsmyndigheten som auktoriserat det av dessa
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den
största totala balansomslutningen utses.
v) Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i
samma grupp, och i sådana fall som inte avses i leden
i-iv, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den
största totala balansomslutningen utses.
3.
I särskilda fall får de berörda myndigheterna, på begäran
från någon av myndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra
avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 och utse en annan till
synsmyndighet till grupptillsynsmyndighet, om det vore olämp
ligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur
och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings
företagens verksamheter i olika länder.
I detta avseende får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frå
gan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till dis
kussion. Sådana diskussioner får inte äga rum mer än en gång per
år.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå
fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndig
het inom tre månader från det att diskussionen om frågan begär
des. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut, ska
de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.
4.
Under den tremånadersperiod som avses i punkt 3 tredje
stycket får var och en av de berörda myndigheterna begära att
Ceiops rådfrågas. Om Ceiops rådfrågas ska den tidsperioden för
längas med två månader.
5.
Om Ceiops rådfrågas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna
vederbörligen beakta Ceiops råd innan de fattar sitt gemensamma
beslut. Det gemensamma beslutet ska innehålla en fullständig
motivering och en förklaring av varje betydande avsteg från de
råd som Ceiops gett.
6.
Om inget gemensamt beslut kunnat fattas om att göra
avsteg från kriterierna i punkt 2, ska uppgiften som grupptillsyns
myndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlig
het med punkt 2.
7.
Ceiops ska minst en gång om året underrätta Europaparla
mentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svå
righeter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.
Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen
av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3, ska kommis
sionen anta genomförandeåtgärder som specificerar dessa
kriterier.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
8.
Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som
ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäk
ringsföretag ska den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för
att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter.
Artikel 248
Grupptillsynsmyndighetens och andra
tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter
Tillsynskollegiet
1.
De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsyns
myndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:
a) Samordning av insamling och spridning av information som
är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden
som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av bety
delse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.
b) Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella
ställning.
c) Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om
solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en
grupp enligt vad som föreskrivs i artiklarna 218–245.
d) Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt arti
kel 246 och av frågan om medlemmarna i anknutna företags
förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i
artiklarna 42 och 257.
e) Planering och samordning, genom regelbundna möten minst
årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten
såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i
samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med beak
tande av arten, omfattningen och komplexiteten i de innebo
ende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i
gruppen.
181
182
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/97
f) Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupp
tillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av
tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validations
förfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artik
larna 231 och 233 och förfarandet för att tillåta att den
ordning som inrättas i artiklarna 237-240 tillämpas.
2.
För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter
som avses i punkt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordförande
skap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas.
Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, infor
mationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsyns
kollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdelning III, så att deras
respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga.
3.
Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten och
tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföre
tags huvudkontor är beläget.
Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag
ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras del
tagande ska dock endast vara att främja ett effektivt
informationsutbyte.
För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli nödvän
digt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsynsmyndig
heter inom tillsynskollegiet.
4.
Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta
direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet base
ras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptill
synsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Om det råder delade meningar om upprättandet av samord
ningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hän
skjuta frågan till Ceiops.
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med berörda tillsyns
myndigheter vederbörligen beakta alla råd som Ceiops ger inom
två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska inne
hålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella
väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptill
synsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda
tillsynsmyndigheter.
5.
Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt
detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som
avses i punkt 4 fastställas förfaranden för
a) beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enlig
het med artiklarna 231, 232 och 247,
b) det samråd som avses i punkt 4 i den här artikeln och i
artikel 218.5.
Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tillde
lats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter
genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fast
ställa ytterligare uppgifter till grupptillsynsmyndigheten eller
andra tillsynsmyndigheter i fall där detta resulterar i en effektivare
grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsyns
verksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.
Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva för
faranden för
a) samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt
artiklarna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260
och 262,
b) samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.
6.
Ceiops ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska
fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av
konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras
minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsyns
myndigheten till Ceiops överlämnar informationen om hur till
synskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som
uppstått och som är relevanta för granskningarna.
7.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för samord
ningen av grupptillsynen med avseende på punkterna 1-6, inbe
gripet definitionen av betydande filial.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 249
Samarbete och utbyte av information mellan
tillsynsmyndigheter
1.
De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda
försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och
grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall
då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella
svårigheter.
För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndig
heten, ska ha garanterad tillgång till lika mycket relevant infor
mation ska de, utan att det påverkar deras respektive
ansvarsområden, och oavsett om de är etablerade i samma med
lemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
9
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att full
göra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I detta avseende
ska de berörda tillsynsmyndigheterna och tillsynsmyndigheten
utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den
blir tillgänglig. Den information som avses i detta stycke omfat
tar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har
vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information
som har lämnats av gruppen.
2.
De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda
försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och
grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med
samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn,
åtminstone i följande fall:
a) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol
venskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkra
vet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
b) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol
venskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i
sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapi
talkravet för gruppen, i överensstämmelse med den beräk
ningsmetod som använts i enlighet med avdelning III,
kapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 4.
c) När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har
inträffat.
3.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder i syfte att
fastställa vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupp
tillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyn
digheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga
berörda tillsynsmyndigheter.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att specificera
vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på
gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.
De åtgärder som avses i denna punkt, och som avser till att ändra
icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det,
ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon
troll som avses i artikel 301.3.
Artikel 250
Samråd mellan tillsynsmyndigheter
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska
berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av
betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, sam
råda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:
a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller
ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag
inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkän
nande eller auktorisation.
b) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidta
gits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapi
taltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och
införande av någon begränsning av användningen av en
intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt
avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
I frågor som avses i led b ska samråd alltid ske med
grupptillsynsmyndigheten.
Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med
varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information
från andra tillsynsmyndigheter.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en
tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd i brådskande fall
eller om samrådet skulle kunna äventyra beslutets effekt. I sådana
fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga
berörda tillsynsmyndigheter.
Artikel 251
Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från
övriga tillsynsmyndigheter
Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som
inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlems
stat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moder
företag begära all information som skulle kunna vara relevant för
utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättig
heter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248
och att vidarebefordra denna information till
grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan informa
tion som avses i artikel 254.2 och som redan har överlämnats till
en annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den
tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de
olika myndigheter som medverkar i tillsynen.
Artikel 252
Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut
och värdepappersföretag
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett
kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett
värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG
eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma före
tag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de
myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra före
tag ha ett nära samarbete.
Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myn
digheter till varandra överlämna all information som kan under
lätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för
denna avdelning.
Artikel 253
Tystnadsplikt och sekretess
Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina till
synsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt
artiklarna 249–252.
183
184
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/99
Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan till
synsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning
ska omfattas av bestämmelserna i artikel 295.
Artikel 254
Tillgång till information
1.
Medlemsstaterna ska se till att fysiska och juridiska perso
ner som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och
företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle
kunna vara relevant för grupptillsynen.
2.
Medlemsstaterna ska föreskriva att de av deras myndigheter
som ansvarar för grupptillsyn ska ha tillgång till all information
som är relevant för denna grupptillsyn, oavsett arten av de berörda
företagen. Artikel 35 ska gälla i tillämpliga delar.
De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företa
gen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om
denna information har begärts från ett försäkrings- eller återför
säkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhanda
hållits inom rimlig tid.
Artikel 255
Kontroll av information
1.
Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter,
antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant upp
drag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den
information som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av
följande:
a) Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av
grupptillsyn.
b) Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller
återförsäkringsföretag.
c) Moderföretag till detta försäkrings-
eller
återförsäkringsföretag.
d) Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta
försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
2.
Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera
information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en
grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att
tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför
kontrollen.
Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för
sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen
utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert
utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv
utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vid
tagna åtgärderna.
Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så
önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.
Artikel 256
Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå
1.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk
ringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en
rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Artik
larna 51 och 53–55 ska gälla i tillämpliga delar.
2.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin
tresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om
grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rap
port om solvens och finansiell ställning som ska innehålla
följande:
a) Den information på gruppnivå som ska offentliggöras enligt
punkt 1.
b) Den information beträffande dotterföretag inom gruppen
som ska vara identifierbar per företag och offentliggöras
enligt artiklarna 51 och 53–55.
Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt för
sta stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet
och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.
3.
Om det i den rapport som avses i punkt 2 saknas informa
tion som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföre
tag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och
detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda till
synsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i
fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.
4.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter
ligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och for
merna för detta vad avser lägesrapporten om solvens och
finansiell ställning.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 257
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i
försäkringsholdingbolag
Medlemsstaterna ska kräva att alla som i praktiken leder verksam
heten i ett försäkringsholdingbolag är lämpliga för att utföra sina
uppdrag.
Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
0
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 258
Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad
1.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp
inte följer kraven i artiklarna 218–246, eller om kraven är upp
fyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transak
tioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkrings-
eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande
myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt
rätta till situationen:
a) Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholding-
bolag.
b) Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och
återförsäkringsföretag.
Om i det fall som avses i första stycket a grupptillsynsmyndighe
ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där
försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, ska grupptill
synsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad
den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta
nödvändiga åtgärder.
Om i det fall som avses i första stycket b grupptillsynsmyndighe
ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor,
ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndighe
ter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för
dem att vidta nödvändiga åtgärder.
Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka
åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om
försäkringsholdingbolag.
De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyn
digheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av deras straffrättsliga
bestämmelser ska medlemsstaterna se till att sanktioner eller
andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller perso
ner som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och
andra författningar som antagits för att genomföra denna avdel
ning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att
säkerställa att sådana sanktioner eller andra åtgärder är effektiva,
särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga eta
bleringsstället för ett försäkringsholdingbolag inte finns på dess
huvudkontor.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för samord
ningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses
i punkterna 1 och 2.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 259
Ceiops rapportering
1.
Ceiops ska varje år komma till Europaparlamentet för en all
män utskottsutfrågning. När ett sådant besök sammanfaller med
rapporteringskravet för Ceiops enligt artikel 71.3, ska detta krav
anses vara uppfyllt, när det gäller Europaparlamentet, genom att
Ceiops närvarar vid utfrågningen.
2.
Ceiops ska i samband med den utfrågning som avses i
punkt 1 bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfa
renheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan till
synsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om
a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, anta
let grupptillsynsmyndigheter och den geografiska
spridningen,
b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas
medverkan och engagemang i de fall de inte är
grupptillsynsmyndighet.
3.
Ceiops får i samband med utfrågningen enligt punkt 1 även
rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar
som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.
KAPITEL IV
Tredjeländer
Artikel 260
Moderföretag utanför gemenskapen: kontroll av
likvärdighet
1.
I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsyns
myndigheterna kontrollera om försäkrings- och återförsäkrings
företag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför
gemenskapen är föremål för tillsyn, utförd av en myndighet i tred
jeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdel
ning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och
återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.
Kontrollen ska genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle
ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2
vore tillämpliga på begäran av moderföretaget, av något av de
försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade
inom gemenskapen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ,
såvida kommissionen inte tidigare hade beslutat att tillsynsord
ningen i det berörda tredjelandet är likvärdig. Grupptillsynsmyn
digheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda
tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut.
185
186
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/101
2.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi
cerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper
i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna
avdelning. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga
delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 301.3.
3.
Kommissionen får, efter samråd med europeiska
försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med
det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med
beaktande av de kriterier som antagits enligt punkt 2, anta ett
beslut om huruvida tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland
är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.
Dessa beslut ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av
den ordning för tillsynsordningen över grupper som fastställs
genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet
och alla ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet
om likvärdighet.
När kommissionen har antagit ett beslut enligt första stycket
beträffande ett tredjeland ska detta beslut erkännas som avgö
rande när det gäller den kontroll som avses i punkt 1.
Artikel 261
Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet
1.
Om tillsynen konstaterats vara likvärdig enligt artikel 260
ska medlemsstaterna förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i
tredjelandet utövar en likvärdig tillsyn enligt punkt 2.
2.
Artiklarna 247-258 ska i tillämpliga delar gälla för samar
betet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.
Artikel 262
Moderföretag utanför gemenskapen: om likvärdighet inte
föreligger
1.
Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, ska
medlemsstaterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen til
lämpa antingen artiklarna 218–258, i tillämpliga delar och med
undantag av artiklarna 236–243, eller någon annan metod enligt
punkt 2.
De allmänna principer och metoder som anges i artik
larna 218–258 ska tillämpas på nivån för försäkrings-
holdingbolaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäk
ringsföretaget i tredjeland.
Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderföre
taget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäk
ringsföretag som omfattades av samma villkor som de som
fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1,
2 och 3 i fråga om kapitalbasmedel som får medräknas för täck
ning av solvenskapitalkravet och något av följande:
a) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi
perna
i
artikel
226
om
företaget
är
ett
försäkringsholdingbolag.
b) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi
perna i artikel 227 om företaget är ett försäkringsföretag i
tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
2.
Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter til
lämpar andra metoder som säkerställer en tillfredsställande till
syn över försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp.
Dessa metoder ska ha godkänts av grupptillsynsmyndigheten
efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringshol
dingbolag med huvudkontor inom gemenskapen ska etableras
och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäkrings
företagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget.
De valda metoderna ska göra det möjligt att uppnå de mål för
grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till
övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.
Artikel 263
Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer
Om det moderföretag som avses i artikel 260 i sin tur är ett dot
terföretag till ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utan
för gemenskapen eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller
återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast til
lämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 260 på nivån för det
yttersta moderföretag som är ett försäkringsholdingbolag i tred
jeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkrings
företag i tredjeland.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter
beslutar att, om likvärdig tillsyn enligt artikel 260 saknas, utföra
en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till
försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett för
säkringsholdingbolag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredje
land eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 260.1
andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet.
Artikel 262 ska gälla i tillämpliga delar.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
0
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 264
Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland
1.
Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om
förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto
derna för att utöva grupptillsyn över
a) försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare
det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i
artikel 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och
b) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland
vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening
som avses i artikel 213 med huvudkontor inom
gemenskapen.
2.
De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att säker
ställa att
a) tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den
information som krävs för tillsynen på gruppnivå över
försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor
inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintres
sen i företag utanför gemenskapen, och
b) tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den informa
tion som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings-
och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa län
ders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i
företag i en eller flera medlemsstater.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1
och 300.2 i fördraget ska kommissionen med biträde av Europe
iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta
ten av de förhandlingar som avses i punkt 1.
KAPITEL V
Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet
Artikel 265
Transaktioner inom grupper
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall då moderföre
taget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är
ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsyns
myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkrings-
eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktio
nerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och för
säkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess
anknutna företag.
2.
Artiklarna 245, 249–255 och 258 ska gälla i tillämpliga
delar.
Artikel 266
Samarbete med tredjeland
I fråga om samarbete med tredjeland ska artikel 264 gälla i til
lämpliga delar.
AVDELNING IV
REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV
FÖRSÄKRINGSFÖRETAG
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
Artikel 267
Tillämpningsområde för denna avdelning
Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och
likvidationsförfaranden som rör följande:
a) Försäkringsföretag.
b) Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföre
tag i tredjeland.
Artikel 268
Definitioner
1.
I denna avdelning gäller följande definitioner:
a) behöriga myndigheter: de administrativa eller rättsliga myndig
heter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekon
struktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.
b) filial: varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en
annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av
försäkringsverksamhet.
c) rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av
behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller
återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som
påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan
part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat
till åtgärder som kan komma att innebära inställande av
betalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller ned
skrivning av fordringar.
d) likvidationsförfarande: kollektivt förfarande som innebär att ett
försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen för
delas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på
lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande
av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollek
tiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande
åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om
det är frivilligt eller obligatoriskt.
187
188
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/103
e) rekonstruktör: varje person eller organ som utses av de behö
riga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder.
f) förvaltare: varje person eller organ som utses av de behöriga
myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande
organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett
likvidationsförfarande.
g) försäkringsfordran: ett belopp som ett försäkringsföretag är
skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller
skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot för
säkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal
eller från någon verksamhet som anges i artikel 2.3 b och c i
direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta
för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är
kända.
De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att
ett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g
inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för
sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfaran
dena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran.
2.
Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktions
åtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlems
stat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande
definitioner gälla:
a) hemmedlemsstat: den medlemsstat där filialen beviljades auk
torisation i enlighet med artiklarna 145–149.
b) tillsynsmyndigheter: tillsynsmyndigheterna i
hemmedlemsstaten.
c) behöriga myndigheter: de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten.
KAPITEL II
Rekonstruktionsåtgärder
Artikel 269
Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag
1.
Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska
ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett för
säkringsföretag, inklusive dess filialer.
2.
Rekonstruktionsåtgärderna ska inte hindra hemmedlemssta
ten från att inleda likvidationsförfaranden.
3.
Rekonstruktionsåtgärderna ska regleras av de lagar, förord
ningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstaten, om inte
annat anges i artiklarna 285–292.
4.
Rekonstruktionsåtgärder som vidtagits enligt hemmedlems
statens lagstiftning ska få full verkan i hela gemenskapen utan
vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater,
även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föreskri
ver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp
villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda.
5.
Rekonstruktionsåtgärderna ska få verkan i hela gemenska
pen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten.
Artikel 270
Information till tillsynsmyndigheterna
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt
informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt
beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vid
tar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt infor
mera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslu
tet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar
som sådana åtgärder kan få i praktiken.
Artikel 271
Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder
1.
Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en
rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hem
medlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt där
till i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en
rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande
som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som
möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett
utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs.
Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har underrät
tats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 270
får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respek
tive territorium på det sätt som de anser lämpligt.
2.
Det offentliggörande som föreskrivs i punkt 1 ska innehålla
namnet på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, til
lämplig lag enligt artikel 269.3 samt namnet på rekonstruktören
om en sådan har utsetts. Offentliggörandet ska avfattas på det offi
ciella språket eller på ett av de officiella språken i den medlems
stat där informationen offentliggörs.
3.
Rekonstruktionsåtgärderna ska vidtas oberoende av bestäm
melserna om offentliggörande i punkterna 1 och 2 och ska gälla
fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten eller denna medlemsstats lagstiftning föreskri
ver annat.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
0
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
4.
Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter
som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare
eller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3
inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekon
struktionsåtgärderna föreskriver annat.
De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses
i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag.
Artikel 272
Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla
fordringar
1.
Om det enligt hemmedlemsstatens lag krävs att en fordran
anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk
information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har
sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i
denna medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i hemmed
lemsstaten eller rekonstruktören i enlighet med artiklarna 281
och 283.1 även informera de kända borgenärer som har sin sta
digvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan
medlemsstat.
2.
Om det i hemmedlemsstatens lag föreskrivs att borgenärer
som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkon
tor i denna medlemsstat har rätt att anmäla fordringar eller fram
föra synpunkter angående sina fordringar, ska borgenärer som
har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i
en annan medlemsstat ha samma rätt i enlighet med artik
larna 282 och 283.2.
KAPITEL III
Likvidationsförfaranden
Artikel 273
Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till
tillsynsmyndigheterna
1.
Endast hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha
rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som
avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra med
lemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut
om rekonstruktionsåtgärder.
2.
Ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande avseende
ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemssta
ter, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska utan
vidare formaliteter erkännas inom hela gemenskapen och ska få
verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där
förfarandet inleds.
3.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska
skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten
om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan
förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter.
Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt infor
mera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslu
tet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar
som ett sådant förfarande kan få i praktiken.
Artikel 274
Tillämplig lag
1.
Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett
försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar
ska regleras av tillämplig lag i hemmedlemsstaten om inte annat
föreskrivs i artiklarna 285–292.
2.
Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande:
a) Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska
behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföreta
get efter det att likvidationsförfarandet har inletts.
b) Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet.
c) Förutsättningarna för kvittning.
d) Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gäl
lande avtal.
e) Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av
enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rät
tegångar som avses i artikel 292.
f) Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäkringsföre
taget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit
efter det att likvidationsförfarandet har inletts.
g) Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.
h) Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska för
delas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenä
rer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis
tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom
kvittning.
i) Förutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfaran
det avslutats, särskilt genom ett ackord.
j) Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande.
k) Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband
med likvidationsförfarandet.
l) Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltig
förklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av
juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för
samtliga borgenärer.
189
190
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/105
Artikel 275
Behandling av försäkringsfordringar
1.
Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har för
månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom
en av eller båda de följande metoderna:
a) Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska
avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut för
månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.
b) Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäk
ringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar
på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast
för
i) fordringar som härrör från arbetstagares anställningsav
tal och anställningsförhållanden,
ii) fordringar som avser skatt till offentliga organ,
iii) fordringar som avser socialförsäkringsavgifter,
iv) fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får med
lemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i sam
band med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt
medlemsstatens nationella lag, ska ha förmånsrätt framför
försäkringsfordringar.
3.
De medlemsstater som har valt det alternativ som anges i
punkt 1 a ska kräva att försäkringsföretag upprättar och håller
aktuellt ett särskilt register i enlighet med artikel 276.
Artikel 276
Särskilt register
1.
Alla försäkringsföretag ska hos sitt huvudkontor föra ett
särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de
försäkringstekniska avsättningar som har beräknats och investe
rats i enlighet med hemmedlemsstatens lag.
2.
Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och skadeför
säkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda regis
ter för varje slag av verksamhet.
I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att
täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna
1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att
dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin
verksamhet.
3.
Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värde
rade i enlighet med tillämplig lag i hemmedlemsstaten, får inte vid
något tillfälle underskrida värdet av de försäkringstekniska
avsättningarna.
4.
Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller
tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde
inte kan disponeras för att täcka åtagandena, ska detta noteras i
registret, och det belopp som inte kan disponeras ska inte räknas
med i det samlade värde som avses i punkt 3.
5.
Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkrings
företaget, när det gäller det alternativ som avses i artikel 275.1 a
ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte
artikel 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga:
a) Om den tillgång som används för att täcka försäkringstek
niska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje
mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i
punkt 4 är uppfyllda.
b) Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll
till förmån för en borgenär eller tredje man.
c) Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran
mot försäkringsföretagets fordran.
6.
När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammansätt
ningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1–5 finns
förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom kor
rigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den
behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.
Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som
härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har motta
gits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidations
förfarandet inleds fram till dess betalningen av
försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av
försäkringsbestånd sker.
7.
Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än
deras uppskattade värde enligt registret ska förvaltarna för till
synsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ange skälen för detta.
Artikel 277
Subrogation till ett garantisystem
Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäkringsborgenärer
nas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisys
tem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta
garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i
artikel 275.1.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
0
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Artikel 278
Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar
De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i arti
kel 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de ford
ringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför
försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är anteck
nade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och
oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar.
Artikel 279
Återkallande av auktorisationen
1.
När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande
avseende ett försäkringsföretag ska detta företags auktorisation
återkallas enligt förfarandet i artikel 144, utom i den utsträckning
den erfordras för de ändamål som anges i punkt 2.
2.
Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 ska inte hin
dra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de behö
riga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets
verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med
hänsyn till likvidationen.
Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fort
sättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndighe
terna i den medlemsstaten.
Artikel 280
Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden
1.
Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som
den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offentlig
göra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de
förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten
samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett
utdrag ur beslutet om likvidation.
Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet
med artikel 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett lik
vidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentlig
görs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt.
2.
I det offentliggörande som avses i punkt 1 ska också anges
den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, den lag som är
tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta ska ske på det
officiella språket eller på något av de officiella språken i den med
lemsstat där informationen offentliggörs.
Artikel 281
Information till kända borgenärer
1.
När ett likvidationsförfarande inleds ska de behöriga myn
digheterna i hemmedlemsstaten, förvaltaren eller en person som
de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjs
mål individuellt och skriftligen underrätta var och en av de kända
borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt
huvudkontor i andra medlemsstater.
2.
I underrättelsen enligt punkt 1 ska det särskilt anges tids
frister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister,
det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot
anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar
och eventuella övriga åtgärder.
I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas ford
ringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina
fordringar.
När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare
anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäk
ringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller för
säkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den
försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende
på avtalet eller verksamheten.
Artikel 282
Rätt att anmäla fordringar
1.
Varje borgenär, inbegripet medlemsstaternas offentliga
myndigheter, vars stadigvarande bostad, hemvist eller säte befin
ner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten ska ha rätt
att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angå
ende fordringar.
2.
Fordringar som innehas av borgenärer som avses i punkt 1
ska behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som
fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har
sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i
hemmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna ska därför inte
diskriminera på gemenskapsnivå.
3.
Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter
något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända
kopior av eventuella verifikationer samt ange följande:
a) Fordringens art och belopp.
b) Fordringens uppkomstdatum.
c) Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd
eller äganderättsförbehåll för fordringen.
d) I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller.
Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkrings
fordringar åtnjuter enligt artikel 275.
191
192
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/107
Artikel 283
Språk och blankett
1.
Den information som ska lämnas i den underrättelse som
avses i artikel 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella
språk eller något av dess officiella språk.
I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rub
riker på Europeiska unionens alla officiella språk:
a) ”Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta”, eller
b) om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av syn
punkter angående fordringar: ”Anmodan att lämna synpunk
ter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta”.
Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock
den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i
artikel 281.1 ges på det officiella språket eller något av de offici
ella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadigva
rande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor.
2.
Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvud
kontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla
sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran
på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av
dess officiella språk.
I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekom
mande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara
rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angå
ende fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller
något av dess officiella språk.
Artikel 284
Regelbunden information till borgenärerna
1.
Förvaltarna ska på lämpligt sätt hålla borgenärerna regel
bundet informerade om hur likvidationen fortskrider.
2.
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får begära upplys
ningar från hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om hur lik
vidationsförfarandet utvecklas.
KAPITEL IV
Gemensamma bestämmelser
Artikel 285
Verkan på vissa avtal och rättigheter
Genom undantag från artiklarna 269 och 274 ska den verkan
som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidations
förfarande har regleras på följande sätt:
a) När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden:
uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på
anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.
b) När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att för
värva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat
där den fasta egendomen är belägen.
c) När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast egen
dom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offent
ligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under
vars ansvar registret förs.
Artikel 286
Tredje mans sakrättsliga skydd
1.
Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden
inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga
skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom
– både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar
som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör för
säkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller för
farandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium.
2.
Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ska minst följande
ingå:
a) Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran
ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller
panträtt.
b) Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant
eller säkerhetsöverlåtelse.
c) Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från
den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin
besittning eller använder den.
d) Nyttjanderätt till egendomen.
3.
En rättighet, som har upptagits i ett offentligt register och
som kan göras gällande gentemot tredje man, genom vilken ett
sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 kan erhållas, ska
anses vara sakrättsligt skyddad.
4.
Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul
lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.
Artikel 287
Äganderättsförbehåll
1.
Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande
inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en
tillgång påverkar inte rättigheter som innehas av säljaren och som
grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgär
den eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan med
lemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet
inleddes.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
0
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande
inleds, efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett
försäkringsföretag som säljer en tillgång utgör inte grund för att
häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att
förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärden eller förfaran
det inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den
stat där åtgärden eller förfarandet inleddes.
3.
Punkterna 1 och 2 ska inte påverka en talan som rör ogil
tighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt arti
kel 274.2 led l.
Artikel 288
Kvittning
1.
Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande
inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot
försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten
enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran.
2.
Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul
lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.
Artikel 289
Reglerade marknader
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 286 ska ver
kan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvida
tionsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna
har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som
är tillämplig på den marknaden.
2.
Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul
lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l
som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och
transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden.
Artikel 290
Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna
Artikel 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dra
git fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga bor
genärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en
annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att
denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra
talan mot handlingen.
Artikel 291
Skydd för tredje mans förvärv
Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom
en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vid
tagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfo
gar över något av följande:
a) I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den
fasta egendomen är belägen.
b) I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i
ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar
för registret.
c) I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper
som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska
gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto
enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centralise
rad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i
den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller
systemet.
Artikel 292
Pågående rättegångar
Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfa
rande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som
försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande reg
leras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.
Artikel 293
Rekonstruktörer och förvaltare
1.
Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styr
kas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje
annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten.
Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren
ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket
eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget for
mellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon
annan motsvarande formalitet ska krävas.
2.
Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att
på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som
de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.
I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för
att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genom
förandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet,
särskilt i värdmedlemsstaterna och i synnerhet för att göra det lät
tare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i
sådana stater ställs inför.
3.
Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina
befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de
medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller
förfaranden för avyttring av tillgångar och information till
arbetstagarna.
193
194
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/109
Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller
rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.
Artikel 294
Registrering i ett offentligt register
1.
Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet
eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får
begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett lik
vidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt regis
ter som förs i de övriga medlemsstaterna.
Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk
registrering ska den myndighet eller person som avses i första
stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja
registreringen.
2.
Registreringskostnaderna ska anses som kostnader och
utgifter för förfarandet.
Artikel 295
Tystnadsplikt
Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett
led i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 ska vara
bundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artik
larna 64–69, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gäl
lande nationella bestämmelser är tillämpliga.
Artikel 296
Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i
tredjeland
Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än
en medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på
tillämpningen av denna avdelning.
De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa
medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder.
Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att
samordna sina åtgärder.
AVDELNING V
ANDRA BESTÄMMELSER
Artikel 297
Rätt att föra talan inför domstol
Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författ
ningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till
domstolsprövning.
Artikel 298
Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen
1.
Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att
underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom
gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv.
2.
Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter
ska ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta till
synen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen
samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av
detta direktiv kan ge upphov till.
3.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla
betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge
upphov till.
Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter
ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna
en ändamålsenlig lösning.
Artikel 299
Euro
I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det mot
värde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 decem
ber varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober
månad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns note
rade i alla gemenskapens valutor.
Artikel 300
Omprövning av belopp som uttrycks i euro
De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart
femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procen
tuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för
samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat från och
med den 31 oktober 2012 fram till justeringsdagen och avrundas
uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.
Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är
mindre än 5 % ska ingen revidering göras.
Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europe
iska unionens officiella tidning.
De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom
12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella
tidning.
Artikel 301
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionskommittén.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
1
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det
beslutet.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
artikel 8 i det beslutet.
Artikel 302
Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa
artiklarna 57–63 har trätt i kraft
Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv
för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de
behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa artiklarna 57-63 har trätt i kraft
ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i med
lemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen.
Artikel 303
Ändringar av direktiv 2003/41/EG
Direktiv 2003/41/EG ska ändras enligt följande:
1. Artikel 17.2 ska ersättas med följande:
”2.
För beräkning av den lägsta storleken på de komplet
terande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 17a
och 17d gälla.”
2. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 17a
Disponibel solvensmarginal
1.
Varje medlemsstat ska föreskriva att alla institut som
avses i artikel 17.1 och som är belägna inom dess territorium
vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet,
ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtmins
tone motsvaras av kraven i detta direktiv.
2.
Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av
tillgångar i institutet som är fria från alla förutsebara förplik
telser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:
a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömse
sidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet
med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att
samtliga följande kriterier uppfylls:
i) I stiftelseurkund och stadgar ska föreskrivas att
betalningar från dessa konton till medlemmar
endast får ske i den utsträckning detta inte medför
att den disponibla solvensmarginalen understiger
den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget
har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget
har lösts.
ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas
att, om sådana betalningar som avses i led i sker av
annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det
ömsesidiga företaget ska upphöra, de behöriga
myndigheterna ska underrättas minst en månad i
förväg och att de under denna period får förbjuda
utbetalningen.
iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och
stadgar får endast ändras om de behöriga myndig
heterna har förklarat sig inte ha några invändningar
mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen
av de kriterier som anges i leden i och ii.
b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar
ingångna försäkringsförpliktelser.
c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.
d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de
vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa
kan användas till täckande av eventuella förluster och
inte har avsatts för utdelning till medlemmar och
förmånstagare.
Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med belop
pet för de egna aktier som institutet självt innehar.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla sol
vensmarginalen också får utgöras av:
a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital
upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och
den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får
bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa pre
ferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bin
dande
avtal
om
att
förlagslåne-
eller
preferensaktiekapitalet, i händelse av att institutet går i
konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter
alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut
förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.
b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument,
inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana
som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla
solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmargina
len, beroende på vilken som är lägst, för det samman
lagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som
avses i led a, om de uppfyller följande villkor:
i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller
utan den behöriga myndighetens
förhandsgodkännande.
ii) Utställandeavtalet ska ge institutet möjlighet att
uppskjuta räntebetalningar på lånet.
195
196
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/111
iii) Långivarens fordran på institutet ska i sin helhet ha
förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda
borgenärer.
iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värde
papperen ska innehålla bestämmelser om att låne
kapital och obetalda räntor får användas till
förlusttäckning och möjliggöra för institutet att fort
sätta sin verksamhet.
v) Endast till fullo inbetalt belopp ska beaktas.
Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även upp
fylla följande villkor:
i) Endast helt inbetalda medel ska beaktas.
ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löpti
den vara minst fem år. Senast ett år före förfalloda
tum ska institutet till de behöriga myndigheterna
för godkännande lämna en plan för hur den dispo
nibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller
ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut,
såvida inte den andel av den disponibla solvensmar
ginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat
under minst de senaste fem åren före förfallodatum.
De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen
av sådana lån, om det utfärdande institutet ansöker
om detta och förutsatt att dess disponibla solvens
marginal inte därigenom faller under den före
skrivna nivån.
iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsäg
ningstid, med undantag av de fall då de inte längre
kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen
eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga
myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det
senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta
de behöriga myndigheterna senast sex månader före
det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och
institutet ska därvid ange den disponibla solvens
marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen,
såväl före som efter återbetalningen. De behöriga
myndigheterna ska endast godkänna återbetal
ningen om institutets disponibla solvensmarginal
inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.
iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att
skulden, under vissa särskilt angivna omständighe
ter utöver likvidation av institutet, ska förfalla till
betalning före de avtalade förfallodagarna.
v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myn
digheterna har förklarat sig inte ha några invänd
ningar mot den föreslagna ändringen.
4.
På institutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med dennes
godkännande får den disponibla solvensmarginalen också
utgöras av:
a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tilläm
pas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings
kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej
zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk
avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zill
merad med en faktor som motsvarar det tillägg för för
säljningskostnader som ingår i premien.
b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering
av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte
är av exceptionell natur.
c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapi
tal, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av
nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den dis
ponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.
Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av sum
man av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäk
ringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska
avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är
möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej
avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.
5.
Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för punk
terna 2-4 för att beakta en utveckling som motiverar tekniska
justeringar av de poster som får ingå i den disponibla
solvensmarginalen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande för
farande med kontroll som avses i artikel 21b.
Artikel 17b
Föreskriven solvensmarginal
1.
Om inte annat följer av artikel 17c ska den föreskrivna
solvensmarginalen bestämmas så som anges i punkterna 2–6
beroende på vilka skulder som avses.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med
summan av följande två resultat:
a) Första resultatet:
Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska
avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan
avdrag för retrocession ska multipliceras med ett pro
centtal, som inte får vara mindre än 85 %, som för
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
1
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållan
det mellan de totala försäkringsmatematiska avsättning
arna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de
försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.
b) Andra resultatet:
För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ,
multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala
beloppet för sådan risksumma, som institutet iklätt sig
ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre
än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår mot
svarar förhållandet mellan det totala beloppet för den
risksumma som institutet förblir ansvarigt för efter avgi
ven återförsäkring och retrocession, och det totala belop
pet för risksumman för återförsäkring.
När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en
längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor
vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på
mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara
0,15 %.
3.
När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i arti
kel 2.3 a iii i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande
och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet
(Solvens II) (*) ska den föreskrivna solvensmarginalen vara
lika med den föreskrivna solvensmarginalen för institut som
avses i artikel 17d.
4.
När det gäller sådan verksamhet avseende ’capital
redemption’ som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv
2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara
lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna
beräknade enligt punkt 2 a.
5.
När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3
b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmar
ginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.
6.
När det gäller försäkringar enligt artikel 2.3 a i och ii i
direktiv 2009/138/EG och som är kopplade till investerings
fonder och för de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii,
iv och v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvens
marginalen vara lika med summan av följande:
a) 4 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade
enligt punkt 2 a, i den utsträckning försäkringsföretaget
påtar sig en placeringsrisk.
b) 1 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade
enligt punkt 2 a, i den utsträckning institutet inte påtar
sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till
täckande av driftskostnaderna fastställts för en period
som överstiger fem år.
c) 25 % av de driftskostnader som netto kan hänföras till
sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den
utsträckning institutet inte påtar sig någon placerings
risk, och det belopp som avsatts till täckande av drifts
kostnaderna inte fastställts för en period som överstiger
fem år.
d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den
utsträckning institutet försäkrar dödsfallsrisk.
Artikel 17c
Garantifonder
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att en tredjedel av den
föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 17b,
ska utgöra garantifonden. Denna fond ska bestå av sådana
poster som anges i artikel 17a.2 och 17a.3 och, efter godkän
nande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten,
artikel 17a.4 b.
2.
Garantifonden ska uppgå till minst tre miljoner EUR.
Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta garan
tifonden får nedsättas med 25 % när det gäller ömsesidiga
och liknande företag.
Artikel 17d
Föreskriven solvensmarginal i artikel 17b.3
1.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska bestämmas på
grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet
eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre
senaste räkenskapsåren.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med
det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.
3.
Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av
följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna och
bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.
De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hän
för sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast
föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.
Till denna summa läggs premierna för all mottagen återför
säkring under närmast föregående räkenskapsår.
Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det
senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, lik
som det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på
premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.
Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka
den första ska uppgå till högst 50 miljoner EUR medan den
andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsan
delen och 16 % av den andra ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för
de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt
ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade
efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och
det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta
procenttal får inte vara mindre än 50 %.
197
198
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/113
4.
Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:
De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan
avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessio
närer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna
perioderna läggs ihop.
Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbe
talats för förpliktelser som under samma tidsperioder över
tagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet
för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som
fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår,
både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.
Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som
återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.
Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som
gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början
av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räken
skapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende
på direkt försäkring och återförsäkring.
En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i
två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 miljoner
EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den
första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för
de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt
ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade
efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och
det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta
procenttal får inte vara mindre än 50 %.
5.
Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram
enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmar
ginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvens
marginalen minst vara lika med den föreskrivna
solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med
förhållandet mellan de försäkringstekniska avsättningarna för
oreglerade skadeersättningar i slutet och i början av det
senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring
inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna, men kvo
ten får aldrig vara större än ett.
(*) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.”
3. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 21a
Översyn av garantifondens belopp
1.
Det belopp i euro som fastställs i artikel 17c.2 ska ses
över årligen med början den 31 oktober 2012, så att det
avspeglar förändringar i det harmoniserade konsumentpris
indexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av
Eurostat.
Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i
euro höjs med den procentuella förändringen av index för
perioden mellan den 31 december 2009 och tidpunkten för
den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste
100 000-tal EUR.
Om förändringen i procent sedan förra justeringen är min
dre än 5 % ska ingen justering göras.
2.
Kommissionen ska årligen underrätta Europaparlamen
tet och rådet om översynen och det justerade belopp som
avses i punkt 1.
Artikel 21b
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings-
och tjänstepensionskommittén, inrättad genom kommissio
nens beslut 2004/9/EG (*).
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artik
larna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tilläm
pas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.
(*) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.”
Artikel 304
Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker
1.
Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som
a) bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artikel 4 i
direktiv 2003/41/EG, eller
b) erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i
pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna
för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäk
ringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat
som har auktoriserat företaget,
där
i) alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig
till denna verksamhet separeras samt förvaltas och orga
niseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksam
heter, utan möjlighet till överföring,
ii) verksamheterna i det företag som avses i leden a och b
och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs
enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats,
och
iii) den genomsnittliga durationen av skulderna som är
kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12
år,
att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker
som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under
en tidsperiod som överensstämmer med den typiska inne
havstiden för det företagets placeringar i aktier, med en kon
fidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
4
1
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artikel 101, om
metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och
skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solvenskapital
kravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det
gäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta
inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäk
ringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har.
Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska
den metod som anges i första stycket endast användas om det
berörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt
dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga
om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan
inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överens
stämmer med den typiska innehavstiden för det företagets
placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten
kunna visa att detta villkor kontrollerats med den konfidens
nivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och för
månstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i
artikel 101.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att
tillämpa den metod som anges i artikel 105 utom under ved
erbörligen motiverade omständigheter och under förutsätt
ning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.
2.
Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen till Kom
mittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar
och tjänstepensioner och Europaparlamentet översända en rap
port om tillämpningen av den metod som anges i punkt 1 och
om den praxis tillsynsmyndigheterna tillämpat till följd av
punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Denna rapport ska
särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna
metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och
återförsäkringsföretags sida kan undvikas.
AVDELNING VI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Övergångsbestämmelser
A v s n i t t 1
F ö r s ä k r i n g
Artikel 305
Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser
1.
Medlemsstaterna får medge undantag för skadeförsäkrings
företag, som den 31 januari 1975 inte uppfyllde kraven i artik
larna 16 och 17 i direktiv 73/239/EEG och vilkas årliga premie-
eller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än sex
gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direktiv
73/239/EEG från kravet att inrätta minsta garantifond före
utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten upp
går till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resul
tatet av den granskning som föreskrivs i artikel 298.2, ska rådet
på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemssta
terna ska upphäva detta undantag.
2.
Skadeförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungari
ket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public
Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i
den bolagsform de hade den 31 juli 1973.
Livförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by
Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får
under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den
bolagsform de hade den 15 mars 1979.
Förenade kungariket ska sammanställa en förteckning över de
företag som avses i första och andra styckena och översända den
till övriga medlemsstater och kommissionen.
3.
De sammanslutningar som i Förenade kungariket registre
rats enligt ”the Friendly Societies Acts” får fortsätta den
livförsäkrings- och sparverksamhet som de, i enlighet med sina
syften, bedrev den 15 mars 1979.
4.
På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven
i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 4 och 5 ska medlemsstaterna
upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner
avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.
Artikel 306
Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och
försäkringsföretag
1.
Filialer, som före den 1 juli 1994 påbörjade sin verksamhet
enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respek
tive filial är belägen, ska anses ha följt det förfarande som före
skrivs i artiklarna 145 och 146.
2.
Artiklarna 147 och 148 ska inte inverka på sådana rättig
heter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli
1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhanda
hålla tjänster.
199
200
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
17.12.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/115
A v s n i t t 2
Å t e r f ö r s ä k r i n g
Artikel 307
Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv
2005/68/EG
En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna
i artikel 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i
direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i direk
tiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008.
Artikel 308
Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag
1.
Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och
som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäk
ringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemssta
ter där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska
betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 14.
De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direk
tiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som
anges i artikel 18.1 b och d–g, artiklarna 19, 20 och 24 samt i
avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4.
2.
Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag
som avses i punkt 1 i denna artikel och som den 10 december
2005 inte uppfyllde kraven i artikel 18.1 b, artiklarna 19 och 20
och i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4 en tidsfrist fram
till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.
KAPITEL II
Slutbestämmelser
Artikel 309
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ
ningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18,
23, 26-32, 34-49, 51-55, 67, 68, 71, 72, 74-85, 87-91, 93-96,
98, 100-110, 112, 113, 115-126, 128, 129, 131-134, 136-142,
144, 146, 148, 162-167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210-
233, 235-240, 243-258, 260-263, 265, 266, 303 och 304 samt
bilagorna III och IV senast den 31 oktober 2012.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att
hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upp
hävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta
direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och
om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv
utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 310
Upphävande
1. Direktiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG,
76/580/EEG,
78/473/EEG,
84/641/EEG,
87/344/EEG,
88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG
och 2005/68/EG, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i
bilaga VI del A, ska upphöra att gälla den 1 november 2012 utan
att detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de
tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direkti
ven och tillämpningen av dem som anges i bilaga VI del B.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvis
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämfö
relsetabellen i bilaga VII.
Artikel 311
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna 1-3, 5-9, 11, 12, 15-17, 19-22, 24, 25, 33, 56-66, 69,
70, 73, 143, 145, 147, 149-161, 168-171, 174-177, 179-184,
186-189, 191, 193-209, 267-300, 302, 305-308 och bilagorna I,
II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 november
2012.
Artikel 312
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg, 25 november 2009
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
Ordförande
Ordförande
J. BUZEK
Åsa TORSTENSSON
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
6
1
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
BILAGA I
SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER
A. Klassificering av risker i klasser
1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):
— Fastställda försäkringsbelopp.
— Skadeersättningar.
— Kombinationer av båda ovanstående.
— Passagerarskada.
2. Sjukdom:
— Fastställda försäkringsbelopp.
— Skadeersättningar.
— Kombinationer av båda ovanstående.
3. Landfordon (andra än spårbundna)
All skada på eller förlust av
— motordrivna landfordon,
— andra landfordon.
4. Spårbundna fordon
All skada på eller förlust av spårbundna fordon.
5. Luftfartyg
All skada på eller förlust av luftfartyg.
6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik)
All skada på eller förlust av
— flod- och kanalfartyg,
— insjöfartyg,
— högsjöfartyg.
7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods)
All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel.
8. Brand och naturkrafter
All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas
av
— brand,
— explosion,
— storm,
201
202
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/117
— annan naturkraft än storm,
— atomenergi,
— jordskred.
9. Annan skada på egendom
All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas
av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8.
10. Motorfordonsansvar
All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar).
11. Luftfartygsansvar
All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar).
12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg)
All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller
kanaler (inklusive fraktförares ansvar).
13. Allmän ansvarighet
All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12.
14. Kredit:
— Insolvens (allmän).
— Exportkredit.
— Avbetalningskredit.
— Hypotekskredit.
— Lantbrukskredit.
15. Borgen:
— Borgen (direkt).
— Borgen (indirekt).
16. Ekonomiska förluster av olika slag:
— Arbetslöshetsrisker.
— Inkomstförlust (allmän).
— Dåligt väder.
— Förlust av förmån.
— Fortlöpande allmänna omkostnader.
— Oförutsedda handelsomkostnader.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
L 335/118
SV
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
— Förlust till följd av nedgång i marknadsvärde.
— Hyres- eller intäktsförlust.
— Annan indirekt handelsförlust.
— Ekonomisk förlust ej förenad med handel.
— Annan ekonomisk förlust.
17. Rättsskydd
Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.
18. Assistans
Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten
eller sin stadigvarande bostad.
B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass
Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan:
a) Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”.
b) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”.
c) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö- och transportförsäkring”.
d) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”.
e) Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”.
f)
Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”.
g) Klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”.
h) Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och
kommissionen.
203
204
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
17.12.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/119
BILAGA II
LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER
I.
Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i–iii med undantag för dem som anges i II och III.
II.
Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen.
III. Försäkring som avses i artikel 2.3 a i–ii och som är anknuten till investeringsfonder.
IV. Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv.
V.
Tontiner som avses i artikel 2.3 b i.
VI. Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii.
VII. Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv.
VIII. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b v.
IX. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
2
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
BILAGA III
FÖRETAGSFORMER
A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:
1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot
schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société
coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”.
2. Bulgarien: ”акционерно дружество”.
3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.
4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.
5. Tyskland:
”Aktiengesellschaft”,
”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”,
”Öffentlich-rechtliches
Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
6. Estland: ”aktsiaselts”.
7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.
8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.
9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.
10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu
rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.
12. Cypern: ”eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο”.
13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.
14. Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”.
15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société
coopérative”.
16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító
magyarországi fióktelepe”.
17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”.
23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.
24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.
205
206
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/121
25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”,
”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.
26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag” ”understödsföreningar”.
27. Storbritannien: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Indu
strial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som
uppträder under beteckningen ”Lloyd’s”.
28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1-27:
företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 (1).
B. Företagsformer för livförsäkringsföretag:
1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot
schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société
coopérative/coöperatieve vennootschap”.
2. Bulgarien: ”акционерно дружество”, ”взаимозастрахователна кооперация”.
3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.
4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tvær
gående pensionskasser)”.
5. Tyskland:
”Aktiengesellschaft”,
”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”,
”öffentlich-rechtliches
Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
6. Estland: ”aktsiaselts”.
7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the
Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”.
8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”.
9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.
10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu
rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.
12. Cypern: ”Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση”.
13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.
14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.
15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société
coopérative”.
16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító
magyarországi fióktelepe”.
17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
(1) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
2
2
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”.
23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.
24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.
25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäkringsaktiebolag”,
”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”.
26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag”, ”understödsföreningar”.
27. Förenade kungariket: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the
Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de
försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s.
28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före
tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
C. Former för återförsäkringsföretag:
1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot
schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société
coopérative/coöperatieve vennootschap”.
2. Bulgarien: ”акционерно дружество”.
3. Tjeckien: ”akciová společnost”.
4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.
5. Tyskland:
”Aktiengesellschaft”,
”Versicherungsverein
auf
Gegenseitigkeit”,
”Öffentlich-rechtliches
Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
6. Estland: ”aktsiaselts”.
7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.
8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.
9. Spanien: ”sociedad anónima”.
10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu
rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
11. Italien: ”società per azioni”.
12. Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”.
13. Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”.
14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.
15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société
coopérative”.
16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli biztosító magyarországi
fióktelepe”.
17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
207
208
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
17.12.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/123
19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
22. Rumänien: ”societate pe acţiuni”.
23. Slovenien: ”delniška družba”.
24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.
25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”,
”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.
26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.
27. Förenade kungariket: companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the Indu
strial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ”the asso
ciation of underwriters known as Lloyd’s”.
28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före
tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
l
f
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
4
2
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska u i
n onens of iciel a tid i
n ng
BILAGA IV
STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)
1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 104.1, ska beräknas på följande sätt:
Basic
SC =
R
√
∑
o
C rr
,ij
S
× CR
i
S
× CR
j
,ij
där SCR
i
betecknar riskmodul i och SCR
j
betecknar riskmodul j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna
bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
skade
betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring.
— SCR
liv
betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring.
— SCR
hälsa
betecknar teckningsriskmodulen för sjukförsäkring.
— SCR
marknad
betecknar marknadsriskmodulen.
— SCR
motpartsrisk
betecknar motpartsriskmodulen.
Faktorn Corr
ij
betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix:
j
i
Marknad
Motpartsrisk
Liv
Hälsa
Skade
Marknad
1
0,25
0,25
0,25
0,25
Motpartsrisk
0,25
1
0,25
0,25
0,5
Liv
0,25
0,25
1
0,25
0
Hälsa
0,25
0,25
0,25
1
0
Skade
0,25
0,5
0
0
1
2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring
Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 105.2, ska beräknas på följande sätt:
S R
C
sk d
a e= √
∑
o
C rr
,ij
S
× CR
i
S
× CR
j
,ij
där SCR
i
betecknar undergrupp i och SCR
j
betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter
merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
skade-premie/reserv
betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring.
— SCR
skade-katastrof
betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.
209
210
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
17.12.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/125
3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring
Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 105.3, ska beräknas på följande sätt:
S R
C
S
× CR
S
× CR
= √
∑
o
C rr
,ij
l v
i
i
j
,ij
där SCR
i
betecknar undergrupp i och SCR
j
betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter
merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
dödsfall
betecknar undergruppen dödsfallsrisk.
— SCR
livsfall
betecknar undergruppen livsfallsrisk.
— SCR
handikapp
betecknar undergruppen handikapp- och sjukdomsrisk.
— SCR
liv kostnad
betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring.
— SCR
ändring
betecknar undergruppen omprövningsrisk.
— SCR
förfall
betecknar undergruppen förfallsrisk.
— SCR
liv katastrof
betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring.
4. Beräkning av marknadsriskmodulen
Strukturen på marknadsriskmodulen
Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 105.5, ska beräknas på följande sätt:
S R
C
a
m rknad= √
∑
o
C rr
,ij
S
× CR
i
S
× CR
j
,ij
där SCR
i
betecknar undergrupp i och SCR
j
betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter
merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
ränta
betecknar undergruppen ränterisk.
— SCR
aktie
betecknar undergruppen aktiekursrisk.
— SCR
egendom
betecknar undergruppen fastighetsrisk.
— SCR
spread
betecknar undergruppen spreadrisk.
— SCR
koncentration
betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker.
— SCR
valuta
betecknar undergruppen valutarisk.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
L 335/126
SV
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
BILAGA V
GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159
1. Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I).
2. Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar,
anges separat).
3. Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I).
4. Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I).
5. Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I).
6. Kredit och borgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I).
7. Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).
211
212
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/127
BILAGA VI
DEL A
Upphävda direktiv med senare ändringar
(som det hänvisas till i artikel 310)
Rådets direktiv 64/225/EEG
(EGT 56, 4.4.1964, s. 878)
Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutnings
akt
(EGT L 73, 27.3.1972, s. 89)
Rådets första direktiv 73/239/EEG
(EGT L 228, 16.8.1973, s. 3)
Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsakt
(EGT C 241, 29.8.1994, s. 197)
(ersatt av rådets beslut 95/1/EG)
(EGT L 1, 1.1.1995, s. 1)
Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt
(EUT L 236, 23.9.2003, s. 335)
Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt
(EGT L 302, 15.11.1985, s. 156)
Rådets direktiv 76/580/EEG
Endast artikel 1
(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13)
Rådets direktiv 84/641/EEG
Endast artiklarna 1–14
(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)
Rådets direktiv 87/343/EEG
Endast artikel 1 och bilagan
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 72)
Rådets direktiv 87/344/EEG
Endast artikel 9
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)
Rådets andra direktiv 88/357/EEG
Endast artiklarna 9, 10 och 11
(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)
Rådets direktiv 90/618/EEG
Endast artiklarna 2, 3 och 4
(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44)
Rådets direktiv 92/49/EEG
Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24,
32, 33 och 53
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG
Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1
(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG
Endast artikel 8
(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG
Endast artikel 1
(EGT L 77, 20.3.2002, s. 17)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
Endast artikel 22
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
2
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 4
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 57
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG
Endast artikel 1 och punkt I i bilagan
(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)
Rådets direktiv 73/240/EEG
(EGT L 228, 16.8.1973, s. 20)
Rådets direktiv 76/580/EEG
(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13)
Rådets direktiv 78/473/EEG
(EGT L 151, 7.6.1978, s. 25)
Rådets direktiv 84/641/EEG
(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)
Rådets direktiv 87/344/EEG
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)
Rådets andra direktiv 88/357/EEG
(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)
Rådets direktiv 90/618/EEG
Endast artiklarna 5–10
(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44)
Rådets direktiv 92/49/EEG
Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37,
39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG
Endast artikel 9
(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG
Endast artikel 3
(EUT L 149, 11.6.2005, s. 14)
Rådets direktiv 92/49/EEG
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG
Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första streck
satsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra streck
(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)
satsen
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG
Endast artikel 2
(EGT L 290, 17.11.2000, s. 27)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
Endast artikel 24
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 6
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 58
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
213
214
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/129
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG
Endast artikel 1
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG
(EGT L 330, 5.12.1998, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
Endast artikel 28
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 7
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 59
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG
(EGT L 110, 20.4.2001, s. 28)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG
(EGT L 345, 19.12.2002, s. 1)
Rådets direktiv 2004/66/EG
Endast punkt II i bilagan
(EUT L 168, 1.5.2004, s. 35)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 8
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 60
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG
Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan
(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG
Endast artikel 2
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG
Endast artikel 1
(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG
Endast artikel 4
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG
Endast artikel 1
(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG
Endast artikel 1
(EUT L 81, 20.3.2008, s. 1)
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
0
3
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
DEL B
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
(som det hänvisas till i artikel 310)
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
Tidsfrist för tillämpning
64/225/EEG
26 augusti 1965
73/239/EEG
27 januari 1975
27 januari 1976
73/240/EEG
27 januari 1975
76/580/EEG
31 december 1976
78/473/EEG
2 december 1979
2 juni 1980
84/641/EEG
30 juni 1987
1 januari 1988
87/343/EEG
1 januari 1990
1 juli 1990
87/344/EEG
1 januari 1990
1 juli 1990
88/357/EEG
30 december 1989
30 juni 1990
90/618/EEG
20 maj 1992
20 november 1992
92/49/EEG
31 december 1993
1 juli 1994
95/26/EG
18 juli 1996
18 juli 1996
98/78/EG
5 juni 2000
2000/26/EG
20 juli 2002
20 januari 2003
2000/64/EG
17 november 2002
2001/17/EG
20 april 2003
2002/13/EG
20 september 2003
2002/83/EG
17 november 2002, 20 september
2003, 19 juni 2004 (beroende på den
särskilda bestämmelsen)
2002/87/EG
11 augusti 2004
2004/66/EG
1 maj 2004
2005/1/EG
13 maj 2005
2005/14/EG
11 juni 2007
2005/68/EG
10 december 2007
2006/101/EG
1 januari 2007
2008/19/EG
Ej tillämplig
2008/37/EG
Ej tillämplig
215
216
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/131
BILAGA
VII
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv 92/49/EEG
Direktiv 98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 1.1
Artikel 2
Artikel 1.1
Artikel 2 första meningen
Artikel 1.1
Artiklarna
1, 2.2,
2.3 och 267
Artikel 1.2
Artikel 2.2
Artikel 1.3
—
Artikel
2.1 a-c
—
Artikel
2.1 d
Artikel 3.4
Artikel 3
Artikel
2.1 e
—
Artikel
2.2 a
Artikel 5.1
Artikel
2.2 b
Artikel 5.2
Artikel
2.2 c
Artikel 5.3
Artikel
2.2 d
Artikel 5.4
Artikel
2.3 första
till fjärde styckena
Artikel 6
Artikel
2.3 femte
stycket
Artikel 15.4
216
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
2
3
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel
3.1 första
och andra
stycket
—
Artikel
3.1 tredje
stycket
Artikel 4.5
Artikel 3.2
Artikel 7
Artikel
4 första
meningen
Artikel
8 första
meningen
Artikel
4 a
Artikel 8.2
Artikel
4 b
—
Artikel
4 c
Artikel 8.3
Artikel
4 e
—
Artikel
4 f
Artikel 8.1
Artikel
4
g
Artikel 8.4
Artikel
5 a
—
Artikel
5 b
Artikel 1.1 o
—
Artikel
5 c
Artikel 1.1 p
Artikel 134.1
Artikel
5 d
—
Artikel 6
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 3
Artikel 14.1, 14.2 a och b
217
218
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/133
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 7.1 och 7.2 första stycket
Artikel 5.1 och
5.2, första
stycket
Artikel 5.1 och
5.2, första
stycket
Artikel 15.1 och 15.2 första stycket
Artikel 7.2.2a
Artikel 5.2.2a
Artikel 15.3 första stycket
Artikel
7.2.2 b
Artikel
5.2.2 b
—
Artikel
8.1 a
Artikel
6.1 a
Artikel 6.1 a
Bilaga I
Bilaga
IIIA
och B
Artikel
8.1 a,
sista stycket
Artikel 5.2
Artikel 17.2
Artikel
8.1 b
Artikel
6.1 b
Artikel 6.1 b
Artikel
6 a
Artikel
18.1 a
Artikel
6 a
Artikel
18.1 b
Artikel
8.1 c
Artikel
6.1 c
Artikel 6.1 c
Artikel
6 b
Artikel
18.1 c
Artikel
8.1 d
Artikel
6.1 d
Artikel 6.1 d
Artikel
6 c
Artikel
18.1 d
Artikel
8.1 e
Artikel
6.1 e
Artikel 6.1 e
Artikel
6 d
Artikel
18
g
Artikel
8.1 f
Artikel
18 h
Artikel
8.1, andra
till fjärde stycket
Artikel 6.2
Artikel 7
Artikel 19
218
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
4
3
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel
8.1 a
Artikel 6.3
Artikel 8
Artikel 20
Artikel 8.2
Artikel 6.2
Artikel 6.4
Artikel 18.2
Artikel
8.3, första
stycket
Artikel 6.3 första stycket
Artikel 6.5 tredje stycket
Artikel 9.1
Artikel 21.4
Artikel
8.3, andra
stycket
Artikel 6.3 andra stycket och artikel
29
första stycket första meningen
Artikel 6.5 första stycket
Artikel 9.2
Artikel 21.1 första stycket
Artikel
8.3 tredje
stycket
Artikel 6.3 tredje stycket och artikel
29
andra stycket
Artikel 21.2
Artikel
8.3 fjärde
stycket
Artikel 6.3 fjärde stycket
Artikel 21.3
Artikel 8.4
Artikel 6.4
Artikel 6.6
Artikel 10
Artikel 22
Artikel
9 a-d
Artikel
7 a-d
Artikel 7 a-d
Artikel
11.1 a,
c,
d och e
Artikel
23.1
a, c,
d och e
Artikel
9 e och f
Artikel
7 e
och f
Artikel
11.2 a
och b
Artikel
23.2 e
Artikel
9
g
och
h
Artikel
7
g
och h
Artikel 7 f och g
Artikel
11.2 c
och d
Artikel
23.2 a
och d
Artikel 10.1
Artikel 32.1
Artikel 40.1
Artikel 145.1 första stycket
219
220
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/135
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 10.2 första stycket
Artikel 32.2 första stycket
Artikel 40.2
Artikel 145.2
Artikel 10.2 andra stycket
Artikel 32.2 andra stycket
Artikel 145.3
Artikel 10.3
Artikel 32.3
Artikel 40.3
Artikel 146.1 och 2
Artikel 10.4
Artikel 32.4
Artikel 40.4
Artikel 146.3
Artikel 10.5
Artikel 32.5
Artikel 40.5
Artikel 146.3 andra stycket
Artikel 10.6
Artikel 32.6
Artikel 40.6
Artikel 145.4
Artikel 11
Artikel 33
—
Artikel 12
Artikel 56
Artikel 9
Artikel 13
Artikel
25 andra
stycket
Artikel 12a
Artikel 9a
Artiklarna 14 och 60.2
Artikel 26
Artikel 13.1 och 13.2 första stycket
Artikel 9.1 och 9.2 första stycket
Artikel 10.1 första meningen och 10.2 första stycket
Artikel 15.1 första och andra stycket
Artikel 30.1, 30.2 första stycket
Artikel 13.2 andra stycket
Artikel 9.2 andra stycket
Artikel 30.2 andra stycket
Artikel 10.1, andra
och tredje
meningen
Artikel 15.1, andra stycket
Artikel 30.3
Artikel 13.2 tredje stycket
Artikel 10.2 andra stycket
Artikel
60. 3
Artikel 32.1
Artikel
13. 3
Artikel 9.3
Artikel 10.3
Artikel 15.4
—
220
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
6
3
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 14
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 16
Artikel 33
Artiklarna 15.1, 15.2 och 15.3, andra stycket
Artikel 17
Artikel 20.1-20.3 och 20.4 andra stycket
Artikel 32.1 och 32.3
Artiklarna 76-86
Artikel 15.3 första stycket
Artikel 20.4 första stycket
Artikel 32.2
Artiklarna 134.2 och 173
Artikel 15a
Artikel 18
Artikel 33
—
Artikel 16
Artikel 27
Artiklarna 35, 36, 60.8
Artiklarna 87-99
Artikel 16a
Artikel 28
Artiklarna 37-39, 60.9
Artikel 100-127
Artikel 17.1
Artikel 29.1
Artikel 40.1
Artiklarna 128, 129.1 a-c och 127.2
Artikel 17.2
Artikel 29.2
Artikel 40.2
Artikel
129.1 d
Artikel 17a
Artikel 30
Artikel 41
—
Artikel 17b
Artiklarna 28 och 28 a
Artikel 60.10
—
Artikel 18
Artikel 31
—
Artikel 14
Artikel 11
Artikel 16
Artikel 33
Artikel 19.2
Artikel 11.2
Artikel 13.2
Artikel 17.2
Artikel 35
Artikel 19.3 första stycket och andra
stycket
leden
a och b
Artikel 10
Artikel 11.3 första stycket och andra stycket leden a och b
Artikel 13.3 första stycket och andra stycket leden a och b
Artikel 17.3 och 17.4 första stycket leden a och b
Artikel 34.1-34.3 och 34.5-34.7
221
222
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/137
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 19.3 andra stycket led c
Artikel 10
Artikel 11.3 andra stycket led c
Artikel 13.3 andra stycket led c
Artikel 17.4 första stycket led c
Artikel 34.8
Artikel 19.3 tredje stycket
Artikel 10
Artikel 11.3 tredje stycket
Artikel 13.3 tredje stycket
Artikel 17.4 andra stycket
Artikel
35.2 b
Artikel 20.1
Artikel 37.1
Artikel 42.1
Artikel 137
Artikel 20.2 första stycket
Artikel 13.2 första stycket
Artikel 37.2 första stycket
Artikel 42.2 första stycket
—
Artikel 20.2 andra stycket
Artikel 13.2 andra stycket
Artikel 37.2 andra stycket
Artikel 42.2 andra stycket
Artikel 138.5
Artikel 20.3 första stycket
Artikel 13.3 första stycket
Artikel 37.3 första stycket
Artikel 42.3 första stycket
—
Artikel 20.3 andra stycket
Artikel 13.3 andra stycket
Artikel 37.3 andra stycket
Artikel 42.3 andra stycket
Artikel 139.3
Artikel 20.4
Artikel 13.4
—
Artikel 20.5
Artikel 13.2
Artikel 37.2 andra
och femte
stycket
Artikel 42.2 andra
och fjärde
stycket
Artikel 138.5
Artikel 20a.1 första stycket första meningen
Artikel 38.1 första meningen
Artikel 43.1
Artiklarna 138.2 och 139.2
Artikel 20a.1 första stycket andra meningen leden a-e
Artikel 38.1 andra meningen leden a-e
Artikel 43.2 leden a-e
Artikel 142.1
Artikel 20a.2
Artikel 38.2
Artikel 141
222
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
8
3
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 20a.3
Artikel 38.3
Artikel 43.4
Artikel 140.2
Artikel 20a.4
Artikel 38.4
Artikel 43.5
—
Artikel 20a.5
Artikel 38.5
Artikel 43.6
Artikel 142.2
Artikel 21
Artikel 11.1
—
Artikel 22.1 första stycket
led
a, b
och
d
Artikel 14
Artikel 39.1 första stycket led a,
b
och d
Artikel 44.1 första stycket led a, b
och d
Artikel
144.1
a, b
och c
Artikel 22.1 andra stycket första meningen
Artikel 39.1 andra stycket första meningen
Artikel 44.1 andra stycket
Artikel 144.2 första stycket
Artikel 22.1 andra stycket andra meningen
Artikel 39.1 andra stycket andra meningen
Artikel 144.2 andra stycket
Artikel 22.2
Artikel 39.2
Artikel 44.2
Artikel 144.3
Artikel 23.1
Artikel 51.1
Artikel 162.1
Artikel
23.2 a-g
Artikel 51.2
Artikel
162.2 a-f
och h
Artikel
23.2 h
Artikel
162.2
g
Artikel
24 första
stycket första meningen
Artikel 54 första stycket första meningen
Artikel 163 första meningen
Artikel
24 första
stycket andra meningen till tredje stycket
Artikel 54 första stycket andra meningen till tredje stycket
—
Artikel 25
Artikel 55
Artikel 166
223
224
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/139
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 26
Artikel 56
Artikel 167
Artikel
27 första
stycket
Artikel 52.2 första stycket
Artikel 168 första stycket
Artikel
27 andra
stycket
Artikel 52.2 andra stycket
Artikel 168 andra stycket
Artikel 28
Artikel 52.3
Artikel 170
Artikel 28a
Artikel 53
Artikel 53
Artikel 164
Artikel 29
Artikel 57
Artikel 171
Artikel 29a
Artikel 58
Artikel 174 första till tredje stycket
Artikel 29b.1 och 29b.2
Artikel 59.1 och 59.2
Artikel 52.1 och 52.2
Artikel 177.1 och 177.2
Artikel 29b.3-29b.6
Artikel 59.3-59.6
Artikel 52.3 och 52.4
—
Artikel 30.1 och 30.2 a
—
Artikel
30.2 b
Artikel 305.1
Artikel 30.4
Artikel 305.2
Artikel 30.5
Artikel 305.4
Artikel 31
—
Artikel 32
—
Artikel 33
Artikel 28
Artikel 62
Artikel 54.2
Artikel 298.2 och 298.3
224
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
0
4
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 34
Artikel 9
Artikel 29
Artikel 11.5
Artikel 6.5 fjärde stycket
Artikel 6
—
Artikel 35
Artikel 10
Artikel 10
Artikel 32
Artikel 57.1
Artikel 11.1-11.3
Artikel 31.1 och 31.2
Artikel 69.1–69.4
Artikel 64.1
Artikel 7.1
Artikel 309.1
Artikel 36
Artikel 11
Artikel 11
Artikel 33
Artikel 57.2
Artikel 11.4
Artik
el 31.3
Artikel 70
Artikel 64.2
Artikel 7.2
Artikel 309.2
Artikel 37
Artikel 34
—
Artikel 38
Artikel 12
Artikel 12
Artikel 35
Artikel 58
Artikel 13
Artikel 33
Artikel 74
Artikel 66
Artikel 9
Artikel 312
Bilaga
del A
Artikel 15.2 andra stycket och Bilaga
I del A
Bilaga delarna A och B
Bilaga
I del A
och B
Bilaga
del C
Artikel 16
Bilaga
del D
—
Artikel 1.1 första stycket
Artikel 190.1
Artikel 1.2 andra stycket
Artikel 190.2
Artikel 1.2
—
Artikel 2.1
Artikel 190.1
Artikel 2.2
Artikel 190.3
Artikel 3
Artikel 191
Artikel 4.1
Artikel 192 första och andra stycket
Artikel 4.2
—
Artikel 5
Artikel 193
225
226
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/141
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 6
Artikel 195
Artikel 7
Artikel 194
Artikel 8
Artikel 196
Artikel 1
—
Artikel 2
Artikel 198
Artikel 3.1
Artikel 199
Artikel 3.2 första stycket första meningen
Artikel 200.1 första stycket
Artikel
3.2 a–c
Artikel 200.2-200.4
Artikel 3.3
Artikel 200.1 andra stycket
Artikel 4
Artikel 201
Artikel 5
Artikel 202
Artikel 6
Artikel 203
Artikel 7
Artikel 204
Artikel 8
Artikel 205
Artikel 9
Artikel 16.2
Artikel 1
—
Artikel
2 a,
2 b
och
2
e
—
Artikel
2 c
Artikel 1.1 c
Artikel
2.1 e
—
Artikel
2 d
Artikel 13.13
226
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
2
4
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel
2 f
Artikel
1 e
Artikel 1.1 h
—
Artikel 3
Artikel 1 b andra meningen
Artikel 145.1 andra stycket
Artikel 4
Artikel 187
Artikel 6
—
Artikel
7.1 a–e
—
Artikel
7.1 f
Artikel 27
—
Artikel
7.1 g-7.3
—
Artikel 8.1 och 8.2
Artikel 177.1 och 177.2
Artikel 8.3
—
Artikel
8.4 a
och 8.4 c
Artikel 30.1
—
Artikel
8.4 d
Artikel 179.3
Artikel 8.5
Artikel 179.4
Artikel 12
—
Artikel 12a.1–12a
.3
Artikel 150
227
228
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/143
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 12a.4 första stycket
Artikel 151
Artikel 12a.4 andra
till sjätte
stycket
Artikel 152
Artikel 14
Artikel 34
Artikel 41
Artikel 147
Artikel 16.1 första och andra stycket
Artikel 35
Artikel 42
Artikel 148.1
Artikel 16.1 tredje stycket
Artikel 35
Artikel 148.2
Artikel 17
Artikel 36
Artikel 43
Artikel 149
Artikel 26
—
Artikel 27
—
Artikel 31
Artikel 299
Artikel 31
Artikel 68.2
Artikel 300
Bilaga I
Artikel 23
Bilaga II
—
Bilaga
2 A
—
Bilaga
2 B
—
Artiklarna
5, 9,
10 och 11
—
Artikel
1 a
Artikel
1 a
Artikel 2 a
Artikel 1.1 a
Artikel 13.1
Artikel
1 b
Artikel 1.1 b
Artikel
2.1 d
Artikel 13.11
Artikel
1 c
Artikel 2 e
Artikel 1.1 e
Artikel
2.1 f
Artikel
1.3.8 a
228
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
4
4
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel
1 d
Artikel 1.1 f
Artikel
2.1
g
—
Artikel
1 f
Artikel 1.1 i
Artikel
2.1 i
Artikel 13.18
Artikel
1
g
Artikel 1.1 j
Artikel
2.1 j
Artiklarna 13.21, 24.2 och artikel
63
Artikel
1 h
Artikel
1 d
Artikel 1.1 k
Artikel
2.1 k
Artikel 13.15
Artikel
1 i
Artikel
1 e
Artikel 1.1 l
Artikel
2.1 l
Artikel 13.16
Artikel
1 j
Artikel 1.1 m
Artikel 13.22
Artikel
1 k
Artikel
1 k
Artikel 2 h
Artikel 1.1 n
Artikel
2.1 m
Artikel 13.10
Artikel
1 l
Artikel 1.1 r
Artikel
2.1 n
Artikel 13.17
Artikel
1
l a
Artikel
1 f
Artikel 1.1 r i
Artikel 2.1
n i
Artikel 13.20
Artikel
1
l b
Artikel 1.1 r ii
Artikel 2.1
n ii
Artikel 13.18
Artikel 3
Artikel 188
Artikel 8
Artikel 12
Artikel 24.1
Artikel 12.2
Artikel 14.1
Artikel 18
Artikel 39.1
Artikel 12.3-12.6
Artikel 14.2-14.5
Artikel 39.2-6
229
230
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/145
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 15.1 och 15.2
Artikel 15.1 och 15.2
Artikel 19.1
Artikel 57
Artikel 15.3
Artikel 15.3
Artikel 22
Artikel 61
Artikel 15.4
Artikel 15.4
Artikel 23
Artikel 62
Artikel 15a
Artikel 15a
Artikel 19.2-19.8
Artikel 58.1-58.7
Artikel 15b
Artikel 15b
Artikel 19a
Artikel 59
Artikel 15c
Artikel 15c
Artikel 20
Artikel 60
Artikel 16.1
Artikel 16.1
Artikel 24
Artikel 64
Artikel 16.2
Artikel 16.2
Artikel 25
Artikel 65
Artikel 16.3
Artikel 16.3
Artikel 26
Artikel 66
Artikel 16.4
Artikel 16.4
Artikel 27
Artikel 67
Artikel 16.5
Artikel 16.5
Artikel 28.1
Artikel 68.1
Artikel 16.5b första
till fjärde
stycket
Artikel 16.7 första
till fjärde
stycket
Artikel 28.3 första till fjärde stycket
Artikel 68.3
Artikel 165b femte stycket
Artikel 16.7 femte stycket
Artikel 28.3 femte stycket
Artikel 68.4
Artikel 16.3
Artikel 66
Artikel
16.5 c
Artikel 16.8
Artikel 29
Artikel 70
Artikel
16.5 a
Artikel 16.6
Artikel 28.2
Artikel 68.2
Artikel
16a.1 a
Artikel 17.1 a
Artikel 31.1 första stycket
Artikel 72.1 a–72.1 c
230
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
6
4
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel
16a.1 b
Artikel 17.1 b
Artikel 31.1 andra stycket
Artikel 72.1 andra stycket
Artikel 16a.2
Artikel 17.2
Artikel 31.2
Artikel 72.2
Artikel 20
Artikel 22
—
Artikel 21
Artikel 23
Artikel 34.1-34.3
—
Artikel 22
Artikel 24
Artikel 34.4
—
Artikel 25
—
Artikel 28
Artikel 33
Artikel 180
Artikel 29
Artikel 181.1 och 179.3
Artikel 30.2
Artikel 181.2
Artikel 31
Artikel 183
Artikel 38
Artikel 44
Artikel 153
Artikel 39.2 och 39.3
Artikel 45
Artikel 154
Artikel 40.2
Artikel 46.1
Artikel 155.8
Artikel 40.3
Artikel 46.2
Artikel 155.1
Artikel 40.4, 40.6-40.8 och 40.10
Artikel 46.3, 46.5-46.7 och 46.9
Artikel 155.2, 155.4-155.6 och 155.9
Artikel 40.5
Artikel 46.4
Artikel 155.3
Artikel 40.9
Artikel 46.8
Artikel 155.7
Artikel 41
Artikel 47
Artikel 156
Artikel 42.2
Artikel 48
Artikel 160
Artikel 43.2 och 43.3
Artikel 184
231
232
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/147
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 44.2
Artikel 49
Artikel 159 och bilaga
V
Artikel 45.2
Artikel 189
Artikel 46.2 första
till tredje
stycket
Artikel 50.1 första och tredje stycket artikel 50.2
Artikel 157
Artiklarna 47-50
—
Artikel 51
Artikel 64
Artikel 56
—
Artikel
51 sista
strecksatsen
Artikel 1.4
Artikel 58.8
Artikel 52
—
Artikel 54
Artikel 206
Artikel 55
Artikel 207
Artiklarna 24 och 26
—
Artiklarna 12.1, 19, 33, 37, 39.1 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1, 46.1
—
Artikel
1 b
Artikel 13.3
232
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
8
4
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel
1 c
Artikel 1.1 s
Artikel
2.1 c
Artikel 13.4
Artikel
1
g
Artikel
212.1 a
Artikel
1 h
Artikel
212.1 b
Artikel
1 i
Artikel
59.2 a i
Artikel
210.1 f
Artikel
1 j
Artikel
59.2 a j
Artikel
210.1 f
Artikel
1 l
Artikel
59.2 b
Artikel 13.6
Artikel 2
Artikel 59.3
Artikel 214.1
Artikel 3
Artikel 59.3
Artikel 214.1 och 214.2 första och andra
stycket
Artikel 4
Artikel 59.3
Artikel 247.1
Artikel 5.1
Artikel 59.4
Artikel 246
Artikel 5.2
Artikel 254.1
Artikel 6
Artikel 59.5
Artiklarna 254.2, 255.1 och 255.2
Artikel 7
Artikel 59.5
Artiklarna 249.1, 252, 253
233
234
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/149
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 8
Artikel 59.5
Artiklarna 245, 246, 258.1
Artikel 9
Artikel 59.6
Artiklarna 218, 219, 258.1
Artikel 10
Artikel 59.7
Artiklarna 218, 219, 258.1, 260-263
Artikel 10a
Artikel 59.8
Artikel 264
Artikel 10b
Artikel 257
Artikel 12
Artikel 32
Artikel 73
Artikel 65
Artikel 8.1
Artikel 311
Bilaga I
Artikel 59.9 och bilaga
II
Artiklarna 213-215 och 218-246
Bilaga II
Artikel 59.9 och bilaga
II
Artiklarna 215-217, 220-243
Artikel 1.2
Artikel 267
Artikel 2 b
Artikel
268.1 b
Artikel 2 c
Artikel
268.1 c
Artikel 2 d
Artikel
268.1 d
Artikel 2 f
Artikel
2.1 h
Artikel 13.9
Artikel
2
g
Artikel
268.1 a
234
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
0
5
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 2 i
Artikel
268.1 e
Artikel 2 j
Artikel
268.1 f
Artikel 2 k
Artikel
268.1
g
Artikel 3
—
Artikel 4
Artikel 269
Artikel 5
Artikel 270
Artikel 6
Artikel 271
Artikel 7
Artikel 272
Artikel 8
Artikel 273
Artikel 9
Artikel 274
Artikel 10
Artikel 275
Artikel 11
Artikel 277
Artikel 12
Artikel 278
Artikel 13
Artikel 279
Artikel 14
Artikel 280
Artikel 15
Artikel 281
Artikel 16
Artikel 282
Artikel 17
Artikel 283
Artikel 18
Artikel 284
Artikel 19
Artikel 285
Artikel 20
Artikel 286
Artikel 21
Artikel 287
Artikel 22
Artikel 288
Artikel 23
Artikel 289
Artikel 24
Artikel 290
Artikel 25
Artikel 291
Artikel 26
Artikel 292
235
236
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/151
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 27
Artikel 293
Artikel 28
Artikel 294
Artikel 29
Artikel 295
Artikel 30.1
Artikel 268.2
Artikel 30.2
Artikel 296
Bilaga
Artikel 276
Artikel 1.1 d
—
Artikel
1.1
g
Artikel 13.14
Artikel 1.1 q
—
Artikel 1.2
Artikel 2.3
—
Artikel 2.1
Artikel 2.3
Artikel
3.2, 3.3
och 3.8
Artikel 9
Artikel 3.5 och 3.7
Artikel 10
Artikel 3.6
—
Artikel 5.2 andra
och tredje
stycket
Artikel 15.2 tredje stycket och 15.3 andra stycket
Artikel 6.5 första och andra stycket
Artikel 21.1
236
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
2
5
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 7 e
Artikel
23.2 f
Artikel 8
Artikel 12
Artikel 24.1
Artikel 12
Artikel 208
Artikel 16.9
Artikel 30
Artikel 69
Artikel 18.1–18.6
Artikel 73
Artikel 18.7
—
Artikel 19.1 första stycket första strecksatsen
Artikel 74.1
Artikel 19.1 andra stycket andra strecksatsen
Artikel 74.3 andra stycket
Artikel 19.1 andra stycket, 19.2 och 19.3
Artikel 74.4-74.7
Artikel 21
Artikel 209
Artikel 25
—
Artikel 26
—
Artikel 32
—
Artikel 34
Artikel 182
Artikel 35
Artikel 186
Artikel 36.1
Artikel 185.1
Artikel 36.2
Artikel 185.4 första meningen
Bilaga III
a
Artikel 185.6
237
238
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/153
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 36.3
Artikel 185.7
Artikel 41
Artikel 147
Artikel 42.1-42.3
Artikel 148.1, 148.3 och 148.4
Artikel 43
Artikel 149
Artikel 45
—
Artikel 48
Artikel 160
Artikel 49
Artikel 159
Artikel 51.2 a-g
Artikel
162.2 a-e,
160.2
g
och
h
Artikel 51.3 och 51.4
Artikel 163
Artikel 52.1
Artikel 169
Artikel 55.1 och 55.2
Artikel 166.1 och 166.2
Artikel 56
Artikel 167
Artikel 59.1 och 59.2
Artikel 52.1 och 52.2
Artikel 177.1 och 177.2
Artikel 59.3 och 59.6
Artikel 52.3 och 52.4
—
Artikel 60.1
Artikel 305.2 andra
och tredje
stycket
Artikel 60.2
Artikel 305.3
Artikel 31
Artikel 61
Artikel 243
Artikel 65
Artikel 55
Artikel 301.1 och 301.3
238
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
4
5
1
/
5
3
3
L
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 66
Artikel 308
Artikel 67
Artikel 53
Artikel 297
Artikel 68.1
—
Artikel 71
—
Artikel 72
Artikel 310
Bilaga I
Bilaga II
Bilaga III
Artikel
185.2 a-c,
185.3 och 185.5 första stycket
Bilaga IV
—
Bilaga V
Bilaga VI
Bilaga VI
Bilaga VII
Artikel
1.2 d
Artikel 11
Artikel
2.1 a
Artikel 13.7
Artikel
2.1 b
—
Artikel
2.1 h
Artikel 13.9
Artikel
2.1 o
Artikel 13.25
Artikel
2.1 p
Artikel 13.26
Artikel
2.1 q
Artikel 210.3
Artikel 2.2
—
239
240
Prop. 2020/21:129
Bilaga 1
8
E
4
9
0
0
2
.
2
1
.
7
1
V
S
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/155
eriD
vit
k
GE
E/
932
/37
eriD
vit
k
GE
E/
374
/87
eriD
vit
k
GE
E/
443
/78
eriD
vit
k
GE
E/
753
/
8
eriD
vit
k E
G
/9
4/2
9
eriD
vit
k
GE/8
7/8
9
eriD
vit
k
GE/
71
/1002
eriD
vit
k
GE/
38
/2002
eriD
vit
k
GE/
86
/5002
eriD
vit
k
GE/
4/
7002
D
et
t
dai
re
kt
iv
Artikel 4.2
Artikel 15.5
Artikel 5.1 första och andra stycket
Artikel 17.1 och 17.2, bilaga III
C
Artikel 9.1
Artikel 21.4
Artikel
11.1 b
Artikel
23.1 b
Artikel 15.3
Artikel 32.2
Artikel 21
—
Artikel 45
—
Artikel 46
Artikel 211.1 och 211.2
Artikel 47
Artikel 158
Artikel 48
Artikel 161
Artikel 50
Artikel 175
Artikel 51
Artikel 176
Artikel 54.1
Artikel 298.1
Artikel 61
Artikel 308
Artikel 62
Artikel 12
Artikel 63
Artikel 307
Artiklarna 57, 58,
59 och 60,
bilaga II
—
Artiklarna 1.4, 2.4 och 4.6
Artikel 58.8
Artikel 8.2
Artikel 312
240
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/51/EU
av den 16 april 2014
om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009,
(EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsyn-
smyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsyn-
smyndigheten (Europeiska värdepappers- ochmarknadsmyndigheten)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50, 53, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Under finanskrisen 2007 och 2008 avslöjades betydande brister i den finansiella tillsynen, såväl i fråga om
enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har
inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och
sammanlänkade europeiska finansiella marknaderna, där många finansinstitut verkar över nationsgränserna.
Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unio-
nsrätten och ömsesidigt förtroende mellan de nationella behöriga myndigheterna.
(2)
I ett flertal resolutioner före och under finanskrisen har Europaparlamentet uppmanat till en förändring i riktning
mot en mer integrerad europeisk tillsyn, för att säkerställa verkligt likvärdiga förutsättningar för alla aktörer på
unionsnivå, och begärt att denna tillsyn ska avspegla de finansiella marknadernas ökande integration i unionen,
särskilt i sina resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande om att genomföra handlings-
ramen för finansiella marknaderna: en handlingsplan, av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska
unionen, av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok, av den
23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity, av den 9
oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida till-
synsstrukturer, och i dess ståndpunkter av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets
och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och
av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut.
(1) EUT C 159, 28.5.2011, s. 10.
(2) EUT C 218, 23.7.2011, s. 82.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt avden 11 mars 2014 (ännu ejoffentliggjordiEUT)och rådets beslut avden 14 april 2014.
241
242
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
(3)
I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge
rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar unionens
medborgare och återställer förtroendet för det finansiella systemet. Högnivågruppen rekommenderade i sin slut-
rapport, som lades fram den 25 februari 2009 (nedan kallad de Larosière-rapporten), att tillsynsramarna skulle
förstärkas för att minska risken för och omfattningen av framtida finanskriser. Den rekommenderade långtgående
reformer av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. I de Larosière-rapporten rekommenderades
också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn skulle inrättas, bestående av tre europeiska tillsynsmyndig-
heter: en för tillsyn över banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för försäkrings- och tjänstepensionssek-
torn – samt ett europeiskt systemriskråd.
(4)
Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och
tillväxt. Den finansiella krisen har blottlagt stora brister i den finansiella tillsynen, som varken har lyckats förutse
en negativ övergripande utveckling på de finansiella marknaderna eller förhindra att alltför stora risker ackumu-
leras i det finansiella systemet.
(5)
I slutsatserna av den 18 och 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finan-
siell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Det rekommenderade också att
systemet skulle syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gräns-
överskridande företag och inrätta ett enhetligt europeiskt regelverk som är tillämpligt på alla finansinstitut på den
inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kallade ESA-
myndigheterna) också bör ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommis-
sionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat ESFS) ska
kunna agera kraftfullt i krissituationer.
(6)
År 2010 antog Europaparlamentet och rådet följande tre förordningar om inrättande av ESA-myndigheterna:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska bankmyndigheten), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2) om inrät-
tande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) och
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som en del av ESFS.
(7)
För att ESFS ska fungera effektivt krävs det ändringar av unionslagstiftningsakter när det gäller de tre ESA-
myndigheternas verksamhetsområden. Sådana förändringar består i att fastställa räckvidden för vissa befogenheter
för ESA-myndigheterna samt införa vissa befogenheter i befintliga processer som föreskrivs i relevanta unionslag-
stiftningsakter respektive ändringar för att se till att ESA-myndigheterna fungerar smidigt och effektivt inom
ramen för ESFS.
(8)
Inrättandet av de tre tillsynsmyndigheterna bör därför åtföljas av upprättandet av en enda regelbok för att säker-
ställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning och därigenom bidra till att den inre marknaden
fungerar ännu effektivare och att tillsynen på mikronivå genomförs mer effektivt. Enligt förordningarna om inrät-
tande av ESFS får dessa myndigheter utarbeta förslag till tekniska standarder inom de områden som särskilt anges
i den tillämpliga lagstiftningen, vilka ska läggas fram för kommissionen för antagande i enlighet med artiklar-
na 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i form av delegerade akter eller
genomförandeakter. En första grupp med sådana områden anges i Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU (4), men det här direktivet bör ange ytterligare en grupp områden, i synnerhet för Europaparlamen-
tets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG (5) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1060/2009 (6) och för förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut
2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av
kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommis-
sionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europe-
iska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120).
(5) Europaparlamentetsochrådetsdirektiv2009/138/EGavden25november2009omupptagandeochutövandeavförsäkrings- ochåter-
försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 325, 17.12.2009, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302,
17.11.2009, s. 1).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
(9)
I de tillämpliga lagstiftningsakterna bör det fastställas inom vilka områden som de europeiska tillsynsmyndighe-
terna har befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder och hur de ska antas. I de tillämpliga lagstift-
ningsakterna bör fastställas delar, villkor och specifikationer, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det
gäller delegerade akter.
(10) Vid fastställandet av de områden där tekniska standarder bör antas bör en lämplig avvägning göras så att det
införs en enda uppsättning harmoniserade regler utan att regelverket och verkställigheten kompliceras i onödan.
De områden som ska väljas ut bör enbart vara de där enhetliga tekniska regler på ett väsentligt och effektivt sätt
kommer att bidra till att syftet med de relevanta lagstiftningsakterna uppnås, samtidigt som det säkerställs att
Europaparlamentet, rådet och kommissionen kan göra sina politiska ställningstaganden i enlighet med de gängse
förfarandena.
(11) De frågor som behandlas i tekniska standarder bör vara av genuint teknisk karaktär och behöver utarbetas med
stöd av tillsynsexperters sakkunskaper. Genom de tekniska standarder för tillsyn som antagits som delegerade
akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget bör villkor för en konsekvent harmonisering av reglerna ytterligare
utvecklas, specificeras och fastställas i de lagstiftningsakter som antagits av Europaparlamentet och rådet för att
komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar i dessa. Å andra sidan bör de tekniska standarderna för genom-
förande som antagits som genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget fastställa villkor för en enhetlig
tillämpning av lagstiftningsakter. Tekniska standarder bör inte inbegripa politiska ställningstaganden.
(12) I fallet med tekniska standarder för tillsyn är det lämpligt att tillämpa det förfarande som föreskrivs i
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095-
/2010, beroende på vad som är lämpligt. Tekniska standarder för genomförande bör antas i enlighet med det
förfarande som föreskrivs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i
förordning (EU) nr 1095/2010, beroende på vad som är lämpligt.
(13) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör bidra till en enhetlig regeluppsättning för lagstiftningen om
finansiella tjänster, vilket Europeiska rådet stödde i sina slutsatser från juni 2009. Eftersom vissa krav i unionens
lagstiftningsakter inte är helt harmoniserade och i enlighet med försiktighetsprincipen för tillsyn, bör bindande
tekniska standarder för tillsyn och genomförande för att utveckla, specificera eller fastställa tillämpningsvillkoren
för dessa krav inte hindra att medlemsstater begär ytterligare information eller inför strängare krav. Tekniska stan-
darder för tillsyn och genomförande bör därför medge att medlemsstaterna begär ytterligare information eller
inför strängare krav inom specifika områden när lagstiftningsakterna lämnar ett sådant utrymme.
(14) I enlighet med förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör ESA-myndig-
heterna i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd vad gäller de tekniska standarderna för tillsyn eller
genomförande och analysera de potentiella kostnaderna och fördelarna innan dessa standarder lämnas till
kommissionen.
(15) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör kunna omfatta övergångsåtgärder där lämpliga tidsfrister
anges, om kostnaderna för det omedelbara genomförandet är orimliga i förhållande till nyttan.
(16) Samtidigt som detta direktiv antas pågår redan arbetet med att förbereda och anordna samråd om den första
uppsättningen åtgärder för att genomföra rambestämmelserna enligt direktiv 2009/138/EG. För att dessa åtgärder
ska kunna slutföras inom kort är det lämpligt att under en övergångsperiod ge kommissionen rätt att anta de
tekniska standarder för tillsyn som föreskrivs i det här direktivet, i enlighet med förfarandet för antagande av dele-
gerade akter. Ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella
tekniska standarder för tillsyn för genomförande av direktiv 2009/138/EU, bör antas i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
243
244
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
(17) Det är dessutom lämpligt att låta Eiopa, efter en övergångsperiod på två år, föreslå uppdateringar av ett antal dele-
gerade akter inom ramen för tekniska standarder för tillsyn. De uppdateringarna bör begränsas till tekniska
aspekter av de berörda delegerade akterna och bör inte innebära strategiska beslut eller politiska val.
(18) När Eiopa förbereder och utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn för att anpassa delegerade akter till
den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna bör kommissionen se till att information om de
förslagen till tekniska standarder för tillsyn översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker
så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(19) I förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 föreskrivs en mekanism för att
lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Om en nationell tillsynsmyndighet invänder mot en annan
nationell tillsynsmyndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av
att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område som specificeras i unionslagstiftningsakter i enlighet med
de förordningarna, och de relevanta lagstiftningsakterna kräver samarbete, samordning eller gemensamma beslut
av nationella tillsynsmyndigheter från mer än en medlemsstat, bör den berörda ESA-myndigheten på begäran av
en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna bistå myndigheterna med att nå fram till en överens-
kommelse inom den tidsfrist som fastställs av ESA-myndigheten, vilken bör beakta eventuella relevanta tidsfrister
i den tillämpliga lagstiftningen och hur komplex och brådskande tvisten är. Om en sådan tvist kvarstår, bör ESA-
myndigheten kunna avgöra tvisten.
(20) Enligt förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 krävs att sektorsspecifik
lagstiftning anger när tvistlösningsmekanismen får tillämpas för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndig-
heter. Detta direktiv bör fastställa en första grupp med sådana fall inom försäkrings- och återförsäkringssektorn,
utan att hindra tillägg av ytterligare fall i framtiden. Detta direktiv bör inte hindra ESA-myndigheterna från att
agera i enlighet med andra befogenheter eller utföra uppgifter som anges i förordningarna (EU) nr 1093/2010,
(EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, inklusive icke-bindande medling, och sörja för en konsekvent,
effektiv och ändamålsenlig tillämpning av unionsrätten. Inom områden där det redan finns någon form av icke-
bindande medling i den tillämpliga rätten eller där det förekommer tidsfrister för gemensamma beslut som ska
fattas av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, krävs det dessutom ändringar för att säkerställa klarhet och
minsta möjliga avbrott i processen för att nå ett gemensamt beslut, men också för att se till att ESA-myndighe-
terna ska kunna lösa tvister i tillämpliga fall. Syftet med det bindande tvistlösningsförfarandet är att lösa situa-
tioner där nationella tillsynsmyndigheter inte själva mellan sig kan lösa förfarandefrågor eller väsentliga problem
med efterlevnaden av unionsrätten.
(21) Detta direktiv bör därför identifiera de situationer där förfarandefrågor kan behöva lösas eller väsentliga problem
med efterlevnaden av unionsrätten och där de nationella tillsynsmyndigheterna kanske inte kan lösa problemet på
egen hand. I sådana fall bör en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna hänföra frågan till den berörda
ESA-myndigheten. Den ESA-myndigheten bör handla i enlighet med sin inrättandeförordning och detta direktiv.
Den bör med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna kräva att de berörda natio-
nella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och
säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlems-
staterna beslutsfattande behörighet, bör en ESA-myndighets beslut inte ersätta de nationella tillsynsmyndighe-
ternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten.
(22) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs gemensamma beslut i fråga om godkännande av ansökningar om användning
av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag, godkännande av ansökningar om att ett dotterbolag ska
omfattas av artiklarna 238 och 239 i det direktivet och utnämnandet av en grupptillsynsmyndighet på en annan
grundval än de kriterier som föreskrivs i artikel 247 i samma direktiv. Inom samtliga de områdena bör det i en
ändring tydligt anges att om en tvist uppstår får Eiopa lösa denna tvist med det förfarande som föreskrivs i
förordning (EU) nr 1094/2010. På så sätt blir det tydligt att tvister bör kunna lösas och samarbete stärkas innan
ett slutligt beslut fattas av den nationella tillsynsmyndigheten eller utfärdas till en institution, samtidigt som Eiopa
inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut. Eiopa bör lösa tvister genom
medling mellan de nationella tillsynsmyndigheternas skiljaktiga synpunkter.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
(23) Med den nya tillsynsstruktur som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella tillsynsmyndighe-
terna samarbetar nära med ESA-myndigheterna. Ändringar i de relevanta lagstiftningsakterna bör säkerställa att
det inte finns några rättsliga hinder för de skyldigheter om informationsutbyte som har införts i förordning-
arna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 och att tillhandahållandet av uppgifter inte
ger upphov till en onödig administrativ börda.
(24) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör endast åläggas att lämna sådan information till sina nationella tillsyn-
smyndigheter som är relevant för syftena med tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i direktiv
2009/138/EG. Uppgifter i en fullständig förteckning där tillgångarna redovisas post för post och andra uppgifter
som bör tillhandahållas oftare än en gång per år bör krävas endast om de ytterligare kunskaper som den natio-
nella tillsynsmyndigheten erhåller för syftet att övervaka företagens finansiella situation eller med hänsyn till de
eventuella effekterna av deras beslut på den finansiella stabiliteten uppväger den börda som det innebär att
beräkna och överlämna den informationen. Efter bedömningen av arten, omfattningen och komplexiteten av de
inneboende riskerna i företagets verksamhet bör de nationella tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att tillåta en
begränsning av frekvensen och omfattningen av den information som ska rapporteras eller att göra undantag från
kravet på rapportering av tillgångarna post per post endast om företaget inte överstiger särskilda tröskelvärden.
Det bör säkerställas att de minsta företagen har rätt till begränsningar och undantag och att de företagen inte
representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess åter-
försäkringsmarknad.
(25) I syfte att säkerställa att den information som rapporteras av försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarin-
tresse eller försäkringsholdingbolag på gruppnivå är korrekt och fullständig bör nationella tillsynsmyndigheter
inte tillåta begränsningar av den information som ska rapporteras eller undantag från kravet att rapportera till-
gångarna post per post för företag som ingår i en grupp, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten är över-
tygad om att rapporteringskravet skulle vara olämpligt med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten
av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.
(26) På de områden där kommissionen enligt direktiv 2009/138/EG för närvarande har befogenhet att anta genomfö-
randeåtgärder, där dessa åtgärder är akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som komplet-
terar eller ändrar vissa icke-väsentliga delar i det direktivet i den mening som avses i artikel 290 i EUF-fördraget,
bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med den artikeln eller tekniska standarder
för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
(27) För att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet
enligt direktiv 2009/138/EG, på grundval av standardformeln, eller för att ta hänsyn till utvecklingen på mark-
naden, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med hänsyn till beräkningen av solvenskapi-
talkravet på grundval av standardformeln.
(28) I det fall riskerna inte i tillräcklig utsträckning täcks av en undergrupp till en riskmodul bör Eiopa ges befogenhet
att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa kvantitativa gränser och kriterier för godtag-
bara tillgångar vid beräkning av solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln.
(29) För att säkerställa en konsekvent beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna hos försäkrings- och återför-
säkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att ett centralt organ regelbundet härleder, offent-
liggör och uppdaterar vissa tekniska uppgifter vad gäller riskfria räntesatser för relevanta durationer, med beak-
tande av iakttagelser på den finansiella marknaden. Det sätt på vilket de riskfria räntesatserna för relevanta dura-
tioner härleds bör vara transparent. Med tanke på dessa uppgifters tekniska och försäkringsrelaterade natur bör
de utföras av Eiopa.
(30) De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör undvika artificiell volatilitet för försäkringstekniska avsätt-
ningar och medräkningsbara kapitalbasmedel och erbjuda incitament för god riskhantering. Valet av tidpunkt för
att inleda extrapoleringen av riskfria räntesatser bör ge företagen möjlighet att vid beräkning av bästa skattning
med obligationer matcha de kassaflöden som diskonteras med icke-extrapolerade räntesatser. Under marknadsför-
hållanden liknande dem som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör extrapoleringen av riskfria ränte-
satser, särskilt i euro, ha utgångspunkt i en återstående löptid på 20 år. Under liknande marknadsförhållanden
som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för rele-
vanta durationer, särskilt i euro, konvergera på ett sådant sätt mot den slutliga terminskursen att den extrapole-
rade terminsräntan för löptider som sträcker sig 40 år längre fram i tiden än tidpunkten för inledandet av
245
246
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
extrapoleringen av de extrapolerade terminskurserna inte avviker mer än tre räntepunkter från den slutliga
terminskursen. För andra valutor än euron bör hänsyn tas till särdragen på de lokala obligations- och swapmark-
naderna när tidpunkten för inledandet av extrapoleringen av riskfria räntesatser och den lämpliga konvergenspe-
rioden för den slutliga terminskursen fastställs.
(31) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar obligationer eller andra tillgångar med liknande kassaflödese-
genskaper fram till förfallodagen, är de inte exponerade för risken för ändringar i spreaden för de tillgångarna.
För att undvika att ändringar i tillgångens spreadar påverkar dessa företags kapitalbasvolym bör företagen tillåtas
att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i linje med föränd-
ringarna av spreaden för sina tillgångar. Tillämpningen av en sådan justering bör inte kräva tillsynsmyndighetens
godkännande och strikta krav på tillgångar och skulder bör säkerställa att försäkringsföretaget och återförsäkrings-
företaget kan hålla kvar sina tillgångar till förfallodatum. Särskilt bör kassaflödena för tillgångar och skulder
matchas och tillgångarna bör ersättas i syfte att bibehålla matchningen endast när de förväntade kassaflödena har
ändrats väsentligt, såsom när en obligation skrivs ner eller vid fallissemang. Försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag bör offentligt redogöra för hur matchningsjusteringen påverkat deras finansiella position för att trygga
fullgod transparens.
(32) I syfte att undvika procykliska investeringsbeteenden bör försäkrings-och återförsäkringsföretag tillåtas att justera
de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning av försäkringstekniska avsätt-
ningar för att mildra effekterna av mycket stora räntedifferenser för obligationer. En sådan volatilitetsjustering bör
bygga på referensportföljer för de företagens relevanta valutor och, vid behov för att säkra representativitet, på
referensportföljer för de nationella försäkringsmarknaderna. För att trygga fullgod transparens bör försäkrings-
och återförsäkringsföretag offentligt redogöra för hur volatilitetsjusteringen påverkat deras finansiella position.
(33) Med hänsyn till vikten av diskontering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna bör direktiv
2009/138/EG säkerställa enhetliga villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretagens val av diskonterings-
räntor. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogen-
heter för att fastställa relevanta riskfria räntesatser för relevanta durationer för att använda vid beräkningen av
bästa skattning och de grundläggande räntedifferenserna för beräkningen av matchningsjusteringen och volatili-
tetsjusteringen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 182/2011 (1). Dessa genomförandeakter bör ta hänsyn till den tekniska information som fås från och offentlig-
görs av Eiopa. Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av de genomförandeakterna.
(34) Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall
hänförliga till riskfria räntesatser för relevanta durationer, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skynd-
samhet.
(35) I syfte att mildra oönskade potentiella procykliska effekter bör perioden för återupprättande av efterlevnaden av
solvenskapitalkravet utökas under exceptionellt svåra förhållanden, inbegripet i fall av stora kursfall på finansiella
marknaderna, förhållanden med ihållande låga räntor och katastrofer med stora efterverkningar, som påverkar
försäkrings-och återförsäkringsföretag som utgör en betydande delav marknaden eller berörda försäkringsklasser.
Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera huruvida exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör
ges befogenheter att vidta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger
kriterier och relevanta förfaranden.
(36) I samband med matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer enligt detta direktiv
bör kravet att den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen
tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras, förvaltas och organiseras separat från företagens övriga
verksamheter, och att dessa tillgångar inte kan användas för att täcka förluster som uppstår inom företagens
övriga verksamheter, förstås i ett ekonomiskt perspektiv. Det bör inte innebära ett krav på att medlemsstaterna
ska ha ett juridiskt begrepp för separerade fonder i den nationella lagstiftningen. Företag som utnyttjar match-
ningsjusteringen bör identifiera, organisera och förvalta portföljen med tillgångar och förpliktelser separat från
(1) Europaparlamentets ochrådets förordning (EU) nr182/2011 avden 16 februari 2011omfastställande avallmänna reglerochprinciper
förmedlemsstaternaskontrollavkommissionens utövandeavsina genomförandebefogenheter(EUTL55, 28.2.2011, s. 13).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
andra delar av affärsverksamheten och bör därför inte tillåtas att hantera risker som uppstår i andra delar av verk-
samheten genom att utnyttja den avsatta tillgångsportföljen. Samtidigt som detta gör det möjligt att förvalta port-
följen effektivt behöver den minskade möjligheten till överföring och diversifiering mellan den avsatta portföljen
och återstoden av företagen, med hänsyn till matchningsjusteringen, återspeglas i justeringar av kapitalbasmedel
och solvenskapitalkravet.
(37) Spreaden för den referensportfölj som avses i detta direktiv bör fastställas på ett transparent sätt genom utnytt-
jande av relevanta index när så är möjligt.
(38) I syfte att säkra en transparent tillämpning av volatilitetsjusteringen, matchningsjusteringen och de övergångsåt-
gärder för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar som fastställs i detta direktiv, bör försäkrings-
och återförsäkringsföretag offentliggöra effekterna av att inte tillämpa dessa åtgärder på sina finansiella positioner,
inbegripet effekter på beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna, solvenskapitalkravet, minimikapitalk-
ravet enligt direktiv 2009/138/EG, primärkapitalet och beloppet för medräkningsbara kapitalbasmedel som kan
täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.
(39) Medlemsstaterna bör i sin nationella lagstiftning kunna ge sina nationella tillsynsmyndigheter befogenheter att
tillåta, och under exceptionella omständigheter avvisa, utnyttjandet av volatilitetsjusteringen.
(40) För att säkerställa att vissa tekniska uppgifter till solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln tillhan-
dahålls regelbundet, t.ex. för att möjliggöra harmoniserade strategier för användningen av tariffer, bör särskilda
uppgifter tilldelas Eiopa. Erkännandet av kreditvärderingsinstitut bör anpassas till och göras förenligt med Europa-
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 575/2013 (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2). Överlappning med förordning (EG)
nr 1060/2009 bör undvikas och därför är det motiverat att ge den gemensamma kommitté för de europeiska
tillsynsmyndigheterna som inrättats genom förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och
(EU) nr 1095/2010 en roll. Eiopa bör utnyttja Esmas kompetens och erfarenhet optimalt. Exakt hur sådana
uppgifter ska utföras bör anges närmare i de åtgärder som antas genom delegerade akter eller genomförandeakter.
(41) Förteckningar över regionala regeringar och lokala myndigheter som offentliggörs av Eiopa bör inte vara mer
detaljerade än vad som är nödvändigt för att se till att dessa regeringar eller myndigheter behandlas på samma sätt
endast om exponeringsriskerna är lika stora som för centralregeringarna.
(42) För att säkerställa en harmoniserad strategi enligt direktiv 2009/138/EG för att fastställa när återhämtningspe-
rioden för överträdelser mot solvenskapitalkravet får förlängas, bör det specificeras vilka villkor som anses utgöra
ett ”exceptionellt svårt förhållande”. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera när sådana exceptionellt svåra
förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att anta åtgärder med stöd av delegerade akter och
genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden i fall av sådana exceptionellt svåra
förhållanden.
(43) För att säkerställa överensstämmelse mellan sektorerna och få intressena att sammanfalla hos företag som ”ompa-
keterar” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller sponsorer) och intres-
sena hos försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i sådana värdepapper eller instrument, bör
kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delegerade akter inom ramen för investeringar i ompakete-
rade lån i enlighet med direktiv 2009/138/EG som inte bara anger kraven, utan även konsekvenserna om de över-
träds.
(44) För att möjliggöra större enhetlighet vid de förfaranden som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG för myndighe-
ternas godkännande av företagsspecifika parametrar, styrdokument för ändringar av modeller, specialföretag samt
fastställande och upphävande av kapitaltillägg, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delege-
rade akter som anger relevanta förfaranden på dessa områden.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersfö-
retag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om
tillsynav kreditinstitut ochvärdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
247
248
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
(45) Den utveckling som Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bedriver när det gäller en
global, riskbaserad solvensstandard är fortlöpande och bidrar fortsättningsvis till ökad tillsynssamordning och till-
synssamarbete internationellt. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG som hänför sig till kommissionens delege-
rade akter där det fastställs om likvärdighet för tredjeländers solvens- och tillsynsordningar är förenligt med målet
att främja internationell konvergens mot införandet av riskbaserade solvens- och tillsynsordningar. För att ta
hänsyn till att vissa tredjeländer kan behöva mer tid för att anpassa och tillämpa solvens- och tillsynsordningar
som helt uppfyller kriterierna för att bedömas som likvärdig, är det nödvändigt att närmare ange villkor för hur
sådana ordningar i tredjeländer ska behandlas för att dessa tredjeländer bör kunna bedömas som tillfälligt likvär-
diga. Kommissionens delegerade akter där det fastställs om tillfällig likvärdighet bör om så är lämpligt ta hänsyn
till den internationella utvecklingen. Om kommissionen fastställer att ett tredjelands tillsynsordning för grupp-
tillsyn är tillfälligt likvärdig, bör ytterligare tillsynsrapportering tillåtas i syfte att garantera att försäkringstagare
och förmånstagare skyddas inom unionen.
(46) Med hänsyn till försäkringsmarknadens särskilda struktur bör kommissionen, i syfte att trygga lika villkor för
försäkrings-och återförsäkringsföretag etablerade i tredjeländer, oavsett om deras moderbolag är etablerade inom
unionen eller inte, kunna fastställa att ett tredje land är tillfälligt likvärdigt när det gäller beräkning av grupptill-
synskrav och medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla de kraven.
(47) För att se till att berörda aktörer informeras korrekt om försäkrings- och återförsäkringsgruppernas struktur
måste information om deras juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur offentliggöras för allmän-
heten. Den informationen bör åtminstone innehålla uppgifter om firmanamn, typ av affärsverksamhet och dotter-
bolagens etableringsland, väsentliga anknutna företag och betydande filialer.
(48) I kommissionens beslut om huruvida ett tredjelands solvens- eller tillsynsordning är helt eller tillfälligt likvärdig
bör i förekommande fall hänsyn tas till förekomsten av övergångsåtgärder i dessa tredjeländers ordningar samt
åtgärdernas varaktighet och karaktär.
(49) För att göra det möjligt för europeiska kooperativa föreningar, inrättade genom rådets förordning (EG)
nr 1435/2003 (1), att tillhandahålla försäkrings- och återförsäkringstjänster är det nödvändigt att utöka förteck-
ningen över tillåtna former för företags- och återförsäkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG för att inbegripa
europeiska kooperativa föreningar.
(50) Minimikapitalkravets grundbelopp i euro för försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör justeras. Detta är
nödvändigt på grund av att grundbeloppen till de befintliga kapitalkraven för sådana företag har justerats regel-
bundet för att anpassas till inflationen.
(51) Beräkningen av solvenskapitalkravet för sjukförsäkringar bör återspegla nationella utjämningssystem och även
beakta ändringar i den nationella hälso- och sjukvårdslagstiftningen, eftersom dessa faktorer är grundläggande
delar i försäkringssystemet inom de nationella marknaderna för hälso- och sjukvård.
(52) Vissa genomförandebefogenheter som tilldelas i enlighet med artikel 202 i fördraget om upprättandet av Europe-
iska gemenskapen bör ersättas med lämpliga bestämmelser enligt artikel 290 i EUF-fördraget.
(53) Anpassningen av kommittéförfarandet till EUF-fördraget, och särskilt artikel 290, bör ske från fall till fall. För att
kunna beakta den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna och specificera de krav som fastställs
genom de direktiv som ändras genom detta direktiv, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i
enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Delegerade akter bör i synnerhet antas när det gäller detaljer som rör
förvaltningskrav, värdering, tillsynsrapportering och offentliggörande, fastställande och klassificering av kapital-
basmedel, standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet (inklusive eventuella följdändringar avseende
kapitaltillägg) och val av metoder och antaganden för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.
(1) Rådets förordning(EG)nr1435/2003avden22juli 2003omstadga föreuropeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)(EUTL207,
18.8.2003, s. 1).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
(54) I förklaring nr 39 om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från
den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet
med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbe-
tandet av kommissionens utkast till delegerade akter för finansiella tjänster.
(55) Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från
delgivningsdatum. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader i
fråga om väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet bör också ha möjlighet att underrätta de
övriga institutionerna om att de inte kommer att göra några invändningar. Ett sådant tidigt godkännande av dele-
gerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel när det finns tidsplaner i grun-
dakten för kommissionens rätt att anta delegerade akter.
(56) Mot bakgrund av finanskrisen och de procykliska mekanismer som bidrog till att den uppstod och som förstärkte
dess effekter, utfärdade rådet för finansiell stabilitet, Baselkommittén för banktillsyn och G20-gruppen rekommen-
dationer för att mildra de procykliska effekterna av den finansiella regleringen. Dessa rekommendationer har en
direkt relevans för försäkrings- och återförsäkringsföretag, vilka utgör viktiga delar av finanssystemet.
(57) För att uppnå samstämmig tillämpning av detta direktiv och säkerställa makrotillsyn i hela unionen bör Europe-
iska systemrisknämnden, som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (1),
utarbeta principer som skräddarsytts för unionens ekonomi.
(58) Finanskrisen har visat att finansinstituten i stor utsträckning underskattade nivån på den motpartsrisk som är
förknippad med OTC-derivat. Detta föranledde G20-gruppen att i september 2009 begära att fler OTC-derivat
ska clearas genom en central motpart. Dessutom begärde de att OTC-derivat som inte kan clearas centralt ska
omfattas av högre kapitalkrav för att de högre risker de är förknippade med ska återspeglas korrekt.
(59) Vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet bör exponeringar mot kvalificerade centrala
motparter behandlas konsekvent med behandlingen av sådana exponeringar i kapitalkraven för kreditinstitut och
finansinstitut, enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i synnerhet när det gäller skillnader
i behandlingen mellan kvalificerade centrala motparter och andra motparter.
(60) I syfte att se till att unionens mål om långsiktig hållbar tillväxt och målen i direktiv 2009/138/EG, att främst
skydda försäkringstagare och även trygga finansiell stabilitet, fortsätter att uppnås, bör kommissionen se över
lämpligheten av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardfor-
meln för solvenskapitalkravet inom fem år efter det att direktiv 2009/138/EG börjar tillämpas. Översynen bör
särskilt baseras på den övergripande erfarenheten hos de försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder
standardformeln för solvenskapitalkravet under en övergångsperiod. I översynen bör även hänsyn tas till tillgång-
sklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i de tillgångarna och
finansiella instrumenten samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella
tjänster. Översynen av standardparametrarna för vissa tillgångsklasser, såsom räntebärande värdepapper och lång-
siktig infrastruktur, kan behöva prioriteras.
(61) För att möjliggöra en smidig övergång i enlighet med direktiv 2009/138/EG till ett nytt system är det nödvändigt
att fastställa infasningsperioder och särskilda övergångsperioder. Övergångsbestämmelserna bör syfta till att
undvika marknadsstörningar, begränsa konflikter med befintliga produkter och säkra tillgången på försäkringspro-
dukter. Övergångsbestämmelserna bör uppmuntra företag att så snart som möjligt övergå till att följa de särskilda
bestämmelserna i det nya systemet.
(1) Europaparlamentets ochrådets förordning (EU) nr1092/2010avden 24november 2010ommakrotillsyn avdet finansiella systemetpå
EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).
249
250
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
(62) Det är nödvändigt att fastställa en övergångsordning för tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsfö-
retag enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (1) under den tid som kommissionen
utför sin översyn av det direktivet. Övergångsperioden bör löpa ut så snart som ändringarna till direktiv
2003/41/EG träder i kraft.
(63) Utan hinder av den provisoriska tillämpningen av direktiv 2009/138/EG, särskilt när det gäller bedömningar rela-
terade till godkännande av interna modeller, tilläggskapital, klassificering av kapitalbasmedel, företagsspecifika
parametrar, specialföretag, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och övergångsbestämmelsen för
beräkning av bästa skattning vad avser försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som motsvarar inbetalda
premier för befintliga kontrakt, bör rådets direktiv 64/225/EEG (2), 73/239/EEG (3), 73/240/EEG (4),
76/580/EEG (5), 78/473/EEG (6), 84/641/EEG (7), 87/344/EEG (8), 88/357/EEG (9) och 92/49/EEG (10) och Europa-
parlamentets och rådets direktiv 98/78/EG (11), 2001/17/EG (12), 2002/83/EG (13) och 2005/68/EG (14) (tillsam-
mans kallade Solvens I), i deras ändrade lydelse enligt de rättsakter som förtecknas i del A i bilaga VI till direktiv
2009/138/EG, fortsätta att gälla fram till utgången av 2015.
(64) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september
2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan om införlivan-
deåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och
motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv och direktiv
2009/138/EG anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.
(65) Eftersom målen med detta direktiv – nämligen att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att säker-
ställa en hög, effektiv och enhetlig nivå av stabilitetsreglering och tillsyn, skydda försäkringstagare och förmånsta-
gare och därigenom företag och konsumenter, skydda finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta
funktionssätt, upprätthålla det finansiella systemets stabilitet och stärka den internationella samordningen av till-
synen – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den planerade
åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets-
principen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(66) Direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU)
nr 1095/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EGT
L 235, 23.9.2003, s. 10).
(2) Rådetsdirektiv64/225/EEGavden25februari1964omavskaffandeavinskränkningarietableringsfrihetenochifrihetenatttillhanda-
hålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT 56, 4.4.1964, s. 878).
(3) Rådetsförstadirektiv73/239/EEGavden24juli1973omsamordningavlagarochandraförfattningarangåenderättenattetableraoch
driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3).
(4) Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan
direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20).
(5) Rådets direktiv nr 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra
författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 189, 13.7.1976,
s. 13).
(6) Rådetsdirektiv78/473/EEGavden30maj1978omsamordningavlagarochandraförfattningarsomavserkoassuransverksamhetinom
gemenskapen (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25).
(7) Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG)
om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäk-
ring (EGT L 339, 27.12.1984, s.21).
(8) Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77).
(9) Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avserannan direkt försäk-
ring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om
ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1).
(10) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än
livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring)
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en
försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag
(EGT L 110, 20.4.2001, s.28).
(13) Europaparlamentetsochrådetsdirektiv2002/83/EGavden5november2002omlivförsäkring(EGTL345,19.12.2002,s.1).
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv
73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2003/71/EG
Direktiv 2003/71/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 5.4 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i vare sig grundprospektet eller något tillägg, ska de göras till-
gängliga för investerarna, registreras hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt meddelas av den behö-
riga myndigheten till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna så snart det är praktiskt
möjligt när ett erbjudande till allmänheten görs, och om möjligt före den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten
börjar gälla eller de berörda värdepappren tas upp till handel. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska meddela
de slutliga villkoren till Esma. De slutgiltiga villkoren ska innehålla information som endast avser värdepappersnoten
och ska inte användas för att komplettera grundprospektet. Artikel 8.1 a ska tillämpas i sådana fall.”
2. Artikel 11.3 ska ersättas med följande:
”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange vilken information som ska införlivas genom hänvisning.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
3. Artikel 13.7 ska ersättas med följande:
”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller godkännandet av prospekt ska Esma utarbeta
förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera förfarandena för godkännande av prospekt och villkoren
för justering av tidsfristerna.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
4. Artikel 14.8 ska ersättas med följande:
”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna om offentliggörande av prospekt i punkterna 1–4.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
5. Artikel 15.7 ska ersättas med följande:
”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna i fråga om spridning av annonser som gäller plane-
rade erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad, framför allt
innan prospekten har gjorts tillgängliga för allmänheten eller innan teckningstiden inletts samt specificera bestämmel-
serna i punkt 4.
251
252
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
6. Följande artikel ska införas:
”Artikel 31a
Esmas personal och resurser
Esma ska göra en bedömning av de personal-och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgif-
terna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommis-
sionen.”
Artikel 2
Ändringar av direktiv 2009/138/EG
Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
a) Följande led ska införas efter led 32:
”32a. kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen auktoriserats i enlighet med artikel 14 i Euro-
paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (*) eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den
förordningen,
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala
motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).”
b) Följande led ska läggas till:
”40. externt ratinginstitut eller ECAI: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (**) eller en centralbank som utfärdar kredit-
betyg som inte omfattas av den förordningen.
(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärder-
ingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).”
2. Artikel 17.3 ska ersättas med följande:
”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a beträffande de företagsformer som anges i bilaga
III, med undantag av punkterna 28 och 29 i delarna A, B och C.”
3. Följande artikel ska införas:
”Artikel 25a
Anmälan och offentliggörande av auktorisation eller återkallande av auktorisation
Varje auktorisation eller återkallande av en auktorisation ska anmälas till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1094/2010 (***). Namnet på varje försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som beviljats auktorisation ska
förasinpå en förteckning. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad.
(***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en
europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut
nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).”
4. Artikel 29.4 ska ersättas med följande:
”4. I de delegerade akter, tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som kom mis-
sionen antar ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det
gäller små försäkringsföretag.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
I de förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnats av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förord-
ning (EU) nr 1094/2010, de förslag till tekniska standarder för genomförande som lagts fram i enlighet med arti-
kel 15 i den förordningen och de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats i enlighet med artikel 16 i samma
förordning ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det
gäller små försäkringsföretag.”
5. Artikel 31.4 ska ersättas med följande:
”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 ska kommissionen enligt artikel 301a
anta delegerade akter för punkt 2 i den här artikeln med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre-
gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offent-
liggöranden.
5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, och utan att tillämpningen av
artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 påverkas, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för
att specificera mallarna för och strukturen på det offentliggörande som anges i den här artikeln.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
30 september 2015.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
6. I artikel 33 ska följande stycken läggas till:
”Om en tillsynsmyndighet har underrättat tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat om att den kommer att
utföra undersökningar på plats i enlighet med första stycket, och om den tillsynsmyndigheten är förhindrad att
utföra dessa undersökningar på plats eller om dessa tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstaten i praktiken inte har
möjlighet att utöva sin rätt att delta i enlighet med andra stycket, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till
Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa
agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa delta i undersökningar på plats om dessa utförs
gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”
7. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:
”1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar tillsynsmyndigheterna de
uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28.
Sådana uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:”
b) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i punkt 2 a i understiger ett år kan de berörda myndig-
heterna, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen
om
a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,
b) uppgifterna rapporteras minst årligen.
Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare
än ett år för försäkrings-och återförsäkringsföretag som utgör en delav en grupp i den mening som avses i arti-
kel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en regelbunden
tillsynsrapportering till en frekvens som är kortare än ett år är olämplig med beaktande av arten, omfattningen
och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.
253
254
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag
som inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess
återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och
andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.
Tillsynsmyndigheterna ska prioritera de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av
dessa begränsningar.
7. De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäk-
rings- och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post
om
a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,
b) överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändigt för den effektiva tillsynen över företaget,
c) undantaget inte undergräver de berörda finanssystemens stabilitet i unionen, och
d) företaget kan tillhandahålla dessa uppgifter på ad-hoc-basis.
Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen för försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett
övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en rapportering där tillgångarna redovisas post för post
är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens
verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.
Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas försäkrings-
och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och
skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas
på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.
Tillsynsmyndigheterna ska ge prioritet till de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas
av de undantagen.
8. Med hänsyn till tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska tillsynsmyndigheterna, som en del av översynen
av tillsynsprocessen, bedöma om överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av
arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, med beaktande av
åtminstone
a) volymen av företagets premier och försäkringstekniska avsättningar,
b) volatiliteten för de anspråk och förmåner som företaget täcker,
c) de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till,
d) riskkoncentrationsnivån,
e) det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktoriseringen beviljas,
f) eventuella effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten,
g) företagets system och strukturer för att tillhandahålla information för tillsynsändamål och det styrdokument
som avses i punkt 5,
h) lämpligheten av företagets förvaltningssystem,
i) storleken på de kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet ochminimikapitalkravet,
j) huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring som endast täcker risker som är
förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör.
9. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera de uppgifter som avses i
punkterna 1–4 i den här artikeln och tidsfristerna för inlämnade av dessa uppgifter, i syfte att nå en lämplig grad
av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor i förhållande till denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för
överlämnande av uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
11. För att främja en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 6 och 7 ska Eiopa utfärda
riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att närmare specificera de metoder som
ska användas vid fastställande av den marknadsandel som avses i tredje stycket i punkterna 6 och 7.”
8. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i) Led b ska ersättas med följande:
”b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker
väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig
eller partiell intern modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvanti-
fierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa
modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.”
ii) Följande led ska läggas till:
”d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b,
den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c
och 308d och tillsynsmyndigheten har funnit att detta företags riskprofil avviker väsentligt från de anta-
ganden som legat till grund för dessa justeringar och övergångsåtgärder.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. I de fall som anges i led a och b i punkt 1 ska kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget
uppfyller kraven i artikel 101.3.
I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som
uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.
I de fall som beskrivs under punkt 1 d ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som
uppstått på grund av de avvikelser som avses i den punkten.”
c) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera de omständighet-
er under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas.
7. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera metoderna för
beräkningen av kapitaltillägg.
8. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning med avseende på denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag
till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapi-
taltillägg.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
255
256
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
9. I artikel 38.2 ska följande stycken läggas till:
”Om en tillsynsmyndighet har underrättat den berörda myndigheten i tjänsteleverantörens medlemsstat om att den
kommer att utföra kontroll på plats i enlighet med denna punkt, eller om den utför en kontroll på plats i enlighet
med första stycket och denna tillsynsmyndighet i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att utföra denna kon-
troll på plats, får tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med arti-
kel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats
genom samma artikel.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa
utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”
10. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:
”Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den
volatilitetsjustering som avses i artikel 77d ska de upprätta en likviditetsplan för inkommande och utgående
kassaflöden när det gäller de tillgångar och skulder som omfattas av de justeringarna.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. När det gäller förvaltning av tillgångar och skulder ska försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet
bedöma följande:
a) Hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta-
ganden som ligger till grund för de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77a.
b) Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas
i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta-
ganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den
grundläggande räntedifferens (spreaden) som avses i artikel 77c.1 b, och de eventuella effekterna av en
tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,
ii) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för ändringar
i sammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar,
iii) effekterna av minskningen av matchningsjusteringen till noll.
c) Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas,
i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta-
ganden som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen och de eventuella effekterna av en
tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,
ii) effekterna av minskningen av volatilitetsjusteringen till noll.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska årligen lägga fram de bedömningar som avses i leden a, b och c i
första stycket för tillsynsmyndigheten som en del av den information som ska rapporteras enligt artikel 35. I det
fall minskningen av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen till noll skulle innebära att solvenskapitalk-
ravet inte efterlevs, ska företagen även överlämna en analys av de åtgärder det skulle kunna tillämpa i en sådan
situation för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller för att
reducera riskprofilen för att återupprätta efterlevnaden av solvenskapitalkravet.
Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som avses
i artikel 41.3 innehålla en policy för kriterierna för tillämpningen av volatilitetsjusteringen.”
c) Följande punkt ska införas:
”4a. För att undvika ett alltför stort utnyttjande av externa ratinginstitut vid utnyttjande av extern kreditvär-
dering för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet, ska försäkrings-och åter-
försäkringsföretag som en del av sin riskhantering bedöma huruvida de externa kreditvärderingarna är korrekta
genom att använda ytterligare värderingar när det är möjligt, i syfte att undvika ett mekaniskt beroende av
externa värderingar.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan-
darder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i andra stycket.”
11. I artikel 45 ska följande punkt läggas till:
”2a. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den
volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d, ska
de utföra den bedömning av efterlevnad av kapitalkraven som avses i punkt 1 b både genom att beakta och inte
beakta de justeringarna och övergångsåtgärderna.”
12. Artikel 50 ska ersättas med följande:
”Artikel 50
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn
1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera följande:
a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings-
och återförsäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar som avses i artikel 44.2.
b) De funktioner som avses i artiklarna 44, 46, 47 och 48.
2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt ska Eiopa, om inte annat följer av
artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:
a) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.
b) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller den bedömning som avses i artikel 45.1 a ska
Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare
specificera delarna av denna bedömning.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
13. Artikel 51 ska ändras på följande sätt:
a) Följande punkt ska införas:
”1a. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1 d
inkludera en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj med förpliktelser och avsatta tillgångar på
vilken matchningsjusteringen tillämpas, samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjuster-
ingen till noll får på företagets finansiella position.
Den beskrivning som avses i punkt 1 d ska också inkludera en förklaring om huruvida den volatilitetsjustering
som avses i artikel 77d tillämpas av företaget och en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjus-
teringen till noll får på företagets finansiella position.”
257
258
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra
rättsliga och administrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punkt 1 e ii offentliggörs behöver
inte kapitaltillägget, eller effekten av de specifika parametrar somförsäkrings-eller återförsäkringsföretaget måste
använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31
december 2020.”
14. Artikel 52 ska ersättas med följande:
”Artikel 52
Information till och rapporter från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska medlemsstaterna begära
att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Eiopa:
a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt
under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning för
i) försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
b) För var och en av de uppgifter som anges i led a i denna punkt: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt arti-
kel 37.1 a, b respektive c.
c) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar begränsningen av den regelbundna tillsynsrappor-
teringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar det undantag från kravet på rappor-
tering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 35.6 och 35.7, tillsammans med deras respek-
tive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en
procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags kapitalkrav,
premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
d) Antalet grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet grupper
som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i
artikel 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska
avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla gruppers kapitalkrav,
premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
2. Eiopa ska årligen offentliggöra följande uppgifter:
a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet
och separat redovisat för
i) försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat separat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för
samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.
c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b i denna punkt andelen av kapitaltillägg som ålagts
enligt artikel 37.1 a, b respektive c.
d) För alla medlemsstater kollektivt, det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar
nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och det totala antalet försäkrings- och återför-
säkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redo-
visas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer
när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av
den totala volymen av alla försäkrings- och återförsäkringsföretags och gruppers kapitalkrav, premier, försäk-
ringstekniska avsättningar och tillgångar.
e) För varje medlemsstat separat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av
begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och
grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som
avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav,
premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av
medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags samt gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska
avsättningar och tillgångar.
3. Eiopa ska tillhandahålla de uppgifter som avses i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen till-
sammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan tillsynsmyndigheternas tillämpning av
krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.”
15. Artikel 56 ska ersättas med följande:
”Artikel 56
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: Delegerade akter och tekniska standarder för genomfö-
rande
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obliga-
toriskt ska offentliggöras och tidsfrister för det årliga offentliggörandet av uppgifter i enlighet med avsnitt 3.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av detta avsnitt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder
för genomförande av förfaranden, format och mallar.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i andra stycket.”
16. Artikel 58.8 ska ersättas med följande:
”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt får Eiopa, utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att fastställa en uttömmande förteckning över uppgifter som avses i artikel 59.4,
vilken de tilltänkta förvärvarna ska inkludera i sin anmälan, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 58.2.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt och för att beakta den framtida utveck-
lingen, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att
närmare specificera justeringar av kriterierna i artikel 59.1.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de
tekniska standarder för tillsyn som avses i första och andra stycket.
9. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av detta direktiv får Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden, blanketter och mallar för det samråd mellan berörda tillsynsmyndig-
heter som avses i artikel 60.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
259
260
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
17. Följande artikel ska införas:
”Artikel 65a
Samarbete med Eiopa
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i
enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna omgående förser Eiopa med alla uppgifter den behöver för att
utföra sina uppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.”
18. Följande artikel ska införas:
”Artikel 67a
Europaparlamentets utredningsbefogenheter
Artiklarna 64 och 67 ska inte påverka de undersökningsbefogenheter som Europaparlamentet tilldelats enligt arti-
kel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).”
19. I artikel 69 ska andra stycket ersättas med följande:
”Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska
dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 65 och artikel 68.1, och information
som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 33 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsyn-
smyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på
plats utfördes.”
20. Artikel 70 ska ersättas med följande:
”Artikel 70
Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, organ som utövar tillsyn över betal-
ningssystem samt Europeiska systemrisknämnden
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64–69 får en tillsynsmyndighet överföra uppgifter som är
avsedda för att de ska kunna utföra sina uppgifter till följande:
a) Centralbanker inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), inklusive Europeiska centralbanken (ECB) och
andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, om denna information är rele-
vant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhan-
dahållande av likviditet i detta sammanhang, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappers-
avveckling, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet.
b) Iförekommandefall,andranationellaoffentligamyndighetersomansvararförtillsynöverbetalningssystem.
c) Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1092/2010 (*), om dessa uppgifter är relevanta för utförandet av dess uppgifter.
2. I en krissituation, inbegripen en sådan krissituation som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010,
ska medlemsstaterna tillåta behöriga myndigheter att utan dröjsmål lämna information till centralbankerna inom
ECBS, inklusive ECB, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppgifter,
inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen
för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till
ESRB om denna information är relevant för dess uppgifter.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
3. Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndigheterna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa
kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om
tystnadsplikt enligt detta avsnitt.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av
det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331,
15.12.2010, s. 1).”
21. Artikel 71 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar
enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och
administrativa krav som antagits i enlighet med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att
a) tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Eiopa,
b) tillsynsmyndigheterna vidtar alla åtgärder som krävs för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som
utfärdats av Eiopa i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 och att de, när de avviker från
dessa, ska ange skälen för detta,
c) tillsynsmyndigheternas nationella mandat inte inkräktar på utövandet av deras skyldigheter som medlemmar i
Eiopa eller enligt detta direktiv.”
b) Punkt 3 ska utgå.
22. I artikel 75 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ange vilka metoder och antaganden som
ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1.
3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller värdering av tillgångar och skulder ska Eiopa,
om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:
a) I vilken utsträckning de delegerade akter som avses i punkt 2 kräver användning av de internationella redovis-
ningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och huruvida de
redovisningsstandarderna är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i
punkterna 1 och 2.
b) De metoder och antaganden som ska användas om marknadsnoteringar antingen inte är tillgängliga eller om
internationella redovisningsstandarder, såsom de antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG)
nr 1606/2002, antingen tillfälligt eller varaktigt är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och
skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.
c) De metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder som fastställs i punkt 1,
om de delegerade akter som avses i punkt 2 tillåter utnyttjande av alternativa värderingsmetoder.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
23. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 77a
Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer
Förfarandet för fastställande av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja
och vara förenligt med information från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till rele-
vanta finansiella instrument för de löptiderna, om marknaderna för de finansiella instrumenten samt obligationerna
är djupa, likvida och transparenta. För löptider där marknaderna för de relevanta finansiella instrumenten eller för
obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta ska de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extra-
poleras.
261
262
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som
konvergerar smidigt från en eller ett antal räntesatser i förhållande till de längsta löptiderna för vilka de relevanta
finansiella instrumenten och obligationerna kan observeras på en djup och likvid marknad, till en slutlig termins-
kurs.
Artikel 77b
Matchningsjustering av riskfria räntesatserna för relevanta durationer
1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en
matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om
en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäk-
ringskontrakt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Försäkrings-eller återförsäkringsföretaget har avsatt en tillgångsportfölj, bestående av obligationer och andra till-
gångar med liknande kassaflödesegenskaper, för att täcka bästa skattning för portföljen med försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelser och bibehåller denna portfölj under förpliktelsernas livstid, med undantag för syftet
att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångar och skulder när kassaflödena har ändrats väsent-
ligt.
b) Den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och
portföljen med avsatta tillgångar identifieras och förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagets
övriga verksamheter, och den avsatta tillgångsportföljen kan inte användas för att täcka förluster som uppstår
inom företagets övriga verksamheter.
c) De förväntade kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen återspeglar vart och ett av de förväntade kassaflö-
dena för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samma valuta, och eventuellt bristande
matchning orsakar inga risker som är väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den försäkrings- eller
återförsäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen tillämpas.
d) De underliggande kontrakten i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser genererar inte fram-
tida premiebetalningar.
e) De enda teckningsrisker som är relaterade till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser är livs-
fallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk och dödsfallsrisk.
f) Om den teckningsrisk som är relaterad till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inbegriper
dödsfallsrisk, ska bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte öka mer än
5 procent under en dödsfallsriskstress som kalibreras i enlighet med artikel 101.2–101.5
g) De underliggande kontrakten till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna inbegriper inga
valmöjligheter för försäkringstagaren eller inbegriper endast en återköpsoption om återköpsvärdet inte överstiger
värdet på de tillgångar, värderade i enlighet med artikel 75, som täcker försäkrings- och återförsäkringsförpliktel-
serna vid den tidpunkt då återköpsoptionen tas i bruk.
h) Kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen är fasta och kan inte ändras av tillgångarnas emittent eller annan
tredje part.
i) Vid tillämpningen av denna punkt ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i ett kontrakt för försäk-
rings- och återförsäkringsförpliktelser inte delas upp i olika delar när portföljen med försäkrings- och återförsäk-
ringsförpliktelser sammanställs enligt denna artikel.
Utan hinder av led h i första stycket kan försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda tillgångar för vilka kassa-
flödena är fasta, med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden
som inbegriper inflation i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
I det fall att emittenter eller tredjeparter har rätt att ändra kassaflödena för en tillgång på ett sådant sätt att investe-
raren erhåller tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar
med likvärdig eller bättre kreditkvalitet ska rätten att ändra kassaflödena inte innebära att tillgångarna inte längre
tillåts ingå i den portfölj som avsatts i enlighet med led h i första stycket.
2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen på en portfölj med försäkrings-
eller återförsäkringsförpliktelser ska inte återgå till en metod som inte inkluderar en matchningsjustering. Om ett
försäkrings-eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjustering inte längre kan uppfylla villkoren i punkt
1 ska det omedelbart informera tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att på nytt säkra efterlev-
naden av de villkoren. Om företaget inte har möjlighet att inom två månader från och med den dag då det inte
längre uppfyllde villkoren, på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren, ska det upphöra att tillämpa matchningsjus-
teringen på sina försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser och ska inte tillämpa justeringen under en period på
ytterligare 24 månader.
3. Matchningsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkrings-eller återförsäkringsförpliktelser om de riskfria
räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för de förpliktelserna inbegriper en volatili-
tetsjustering enligt artikel 77d eller övergångsåtgärder för riskfria räntesatser enligt artikel 308c.
Artikel 77c
Beräkning av matchningsjusteringen
1. För varje valuta ska den matchningsjustering som avses i artikel 77b beräknas i enlighet med följande prin-
ciper:
a) Matchningsjusteringen ska motsvara skillnaden mellan följande:
i) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflö-
dena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som
värdet i enlighet med artikel 75 på portföljen med avsatta tillgångar.
ii) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflö-
dena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa
skattningen för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas
med tillämpning av riskfria basräntesatser för durationerna.
b) Matchningsjusteringen ska inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar försäkrings- eller
återförsäkringsföretagets risker.
c) Utan att det påverkar tillämpningen av led a ska den grundläggande räntedifferensen vid behov ökas för att säkra
att matchningsjusteringen för tillgångar med lägre än fullgod kreditvärdighet inte överstiger matchningsjuster-
ingen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet (investment grade) med samma löptid och av samma tillgång-
sklass.
d) Utnyttjandet av externa kreditvärderingar vid beräkningen av matchningsjusteringen ska vara i enlighet med arti-
kel 111.1 n.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 b ska följande gälla för den grundläggande räntedifferensen:
a) Den ska motsvara summan av
i) den kreditspread som motsvarar sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna,
ii) den kreditspread som motsvarar den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna.
b) För exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker ska den inte vara lägre än 30
procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma
löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på de finansiella markna-
derna.
263
264
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
c) För andra exponeringar än mot medlemsstaternas nationella regeringar och centralbanker ska den inte vara lägre
än 35 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med
samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på finansiella mark-
naderna.
Sannolikheten för fallissemang som avses i led a i i första stycket ska baseras på långfristig statistik över fallissemang
som är relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.
Om ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från den statistik som avses i andra stycket ska den grundläggande
räntedifferensen vara lika stor som den andel av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria ränte-
satserna som anges i leden b och c.
Artikel 77d
Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer
1. Medlemsstaterna får kräva att tillsynsmyndigheterna ger ett förhandsgodkännande för försäkrings-och återför-
säkringsföretags tillämpning av en volatilitetsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräk-
ning av den bästa skattning som avses i artikel 77.2.
2. För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas
på räntedifferensen mellan den räntesats som kan fås för tillgångar som ingår i en referensportfölj för den valutan
och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för den valutan.
Referensportföljen för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i den valutan och i vilka
försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsför-
pliktelser uttryckta i den valutan.
3. Omfattningen av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser ska motsvara 65 procent av den riskkorrigerade
valutaspreaden.
Den riskkorrigerade valutaspreaden ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den
andel av denna spread som kan tillskrivas en realistisk bedömning av förväntade förluster eller oförutsedda kredit-
eller andra risker för tillgångarna.
Volatilitetsjusteringen ska endast tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som inte härletts
genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer
ska baseras på de justerade riskfria räntesatserna.
4. För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatser som avses i punkt 3 för detta lands
valuta, före tillämpningen av 65 procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden
och två gånger den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade lands-
spreaden är högre än 100 räntepunkter. Den ökade volatilitetsjusteringen ska tillämpas på beräkningen av bästa
skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i fråga om produkter som sålts på detta lands försäkrings-
marknad. Den riskkorrigerade landsspreaden beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade valutaspreaden för
detta lands valuta, men baseras på en referensportfölj som är representativ för de tillgångar i vilka försäkrings- och
återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings-och återförsäkringsförpliktelser av pro-
dukter som sålts på detta lands försäkringsmarknad och som är uttryckta i det landets valuta.
5. Volatilitetsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för rele-
vanta durationer för beräkning av bästa skattning för dessa förpliktelser inbegriper en matchningsjustering enligt ar-
tikel 77b.
6. Genom undantag från artikel 101 ska solvenskapitalkravet inte täcka risker för förlust av primärkapital till
följd av ändringar av volatilitetsjusteringen.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Artikel 77e
Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
1. Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per
kvartal:
a) Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon
matchnings- eller volatilitetsjustering.
b) För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av
den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b.
c) För varje relevant nationell försäkringsmarknad, en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatser för relevanta
durationer som avses i artikel 77d.1.
2. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalbasmedel
får kommissionen anta genomförandeakter, i vilka det för varje relevant valuta anges de tekniska uppgifter som
avses i punkt 1. I de genomförandeakterna ska den informationen utnyttjas.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2.
Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesat-
serna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med
det förfarande som avses i artikel 301.3.
3. När de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 antas av kommissionen i enlighet med punkt 2 ska försäkrings-
och återförsäkringsföretag utnyttja dessa tekniska uppgifter för att beräkna bästa skattning i enlighet med artikel 77,
matchningsjusteringen i enlighet med artikel 77c och volatilitetsjusteringen i enlighet med artikel 77d.
När det gäller valutor och nationella marknader där den justering som avses i punkt 1 c inte anges i de genomföran-
deakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på riskfria räntesatser för relevanta durationer
för beräkning av bästa skattning.
Artikel 77f
Översyn av långsiktiga garantiåtgärder och aktieriskåtgärder
1. Eiopa ska årligen, fram till den 1 januari 2021, rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen
om effekterna av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de dele-
gerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.
Tillsynsmyndigheterna ska under denna period årligen lämna följande uppgifter till Eiopa:
a) Tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter på deras nationella marknader och försäkrings- och
återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare.
b) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen,
förlängningen av återhämtningsplanen i enlighet med artikel 138.4, undergruppen durationsbaserade aktiekurs-
risker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d.
c) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för
aktier, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c
och 308d på försäkrings- och återförsäkringsföretag, både på nationell nivå och i anonym form för varje enskilt
företag.
d) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för
aktier och undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker på försäkrings- och återförsäkringsföretags investe-
ringsbeteende och huruvida de tillämpar otillbörlig nedsättning av kapitalkravet.
265
266
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
e) Effekterna av förlängningar av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4 på försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagens insatser för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalk-
ravet eller för att reducera riskprofilen för att efterleva solvenskapitalkravet.
f) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar de övergångsåtgärder som anges i artiklarna 308c och
308d, huruvida de efterlever de infasningsplaner som avses i artikel 308e och utsikterna för ett minskat beroende
av dessa övergångsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits eller förväntas vidtas av företagen och tillsyn-
smyndigheterna, med beaktande av den berörda medlemsstatens lagstiftning.
2. Eiopa ska när så är lämpligt, efter samråd med ESRB och efter ett offentligt samråd, ge kommissionen ett
yttrande om utvärderingen av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbe-
gripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. Den utvärderingen ska göras
med avseende på tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter, försäkrings- och återförsäkringsföreta-
gens beteende som långsiktiga investerare och, mer generellt, den finansiella stabiliteten.
3. På basis av det yttrande som överlämnats av Eiopa som avses i punkt 2 ska kommissionen till Europaparla-
mentet och rådet överlämna en rapport senast den 1 januari 2021 eller tidigare, om så är lämpligt. Rapporten ska
särskilt fokusera på effekterna för
a) skydd av försäkringstagare,
b) de europeiska försäkringsmarknadernas stabilitet och sätt att fungera,
c) den inre marknaden och särskilt konkurrenskraften och lika villkor på de europeiska försäkringsmarknaderna,
d) den utsträckning i vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att verka som långsiktiga investerare,
e) tillgången på och prissättningen av livränteprodukter,
f) tillgången på och prissättningen av konkurrerande produkter,
g) försäkringsföretagens långsiktiga investeringsstrategier i fråga om produkter på vilka artiklarna 77b och 77c
tillämpas i förhållande till strategier för andra långsiktiga garantier,
h) konsumentval och konsumenternas riskmedvetenhet,
i) diversifieringsgraden inom försäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångsport-
följ,
j) den finansiella stabiliteten.
Rapporten ska dessutom bygga på tillsynserfarenhet när det gäller tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106,
138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa
artiklar.
4. Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.”
24. Artikel 86 ska ersättas med följande:
”Artikel 86
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande
1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.
b) Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas
vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet respektive som
summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska
avsättningarna beräknas som en helhet som avses i artikel 77.4.
d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av
det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförplik-
telser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget som avses i artikel 77.5.
e) De klasser på vilka försäkrings-och återförsäkringsförpliktelser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstek-
niska avsättningarna som avses i artikel 80.
f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används
vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore
lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa
skattning som avses i artikel 82.
g) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77b.1, inbegripet de metoder, antaganden och standardpara-
metrar som ska användas vid beräkning av effekterna av den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77b.1 e.
h) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77c, inbegripet de antaganden och metoder som ska
användas vid beräkning av matchningsjusteringen och den grundläggande räntedifferensen.
i) Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet en formel
för beräkning av den spread som avses i punkt 2 i den artikeln.
2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller metoder för beräkningen av försäkringstekniska
avsättningar ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för
att närmare specificera följande:
a) De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallisse-
mang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.
b) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna
för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till
arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig,
inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 77b, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan-
darder för genomförande av förfaranden för godkännande av tillämpningen av en matchningsjustering enligt
artikel 77b.1.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta dessa tekniska
standarder för tillsyn.”
25. Artikel 92 ska ändras på följande sätt:
a) Titeln ska ersättas med följande:
”Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande”
b) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller fastställandet av kapitalbasmedel ska Eiopa,
om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriteri-
erna för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90.
267
268
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
1a. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera behandlingen av ägarin-
tressen enligt artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fastställandet av kapital-
basen.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 90 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
31 oktober 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
26. Artikel 97 ska ersättas med följande:
”Artikel 97
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn
1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa en förteckning över kapitalbas-
poster, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 94 med en fullständig redo-
visning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.
2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller klassificering av kapitalbasmedel ska Eiopa, om
inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de metoder
som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster
som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i punkt 1.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 med hänsyn
till marknadsutvecklingen.”
27. Artikel 99 ska ersättas med följande:
”Artikel 99
Delegerade akter avseende medräkningsbara kapitalbasmedel
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2.
b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som
enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker
(separata fonder).”
28. Följande artikel ska införas:
”Artikel 109a
Harmoniserade tekniska uppgifter till standardformler
1. Vid tillämpning av beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln ska ESA-myndighe-
terna via den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av placeringen av
externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar på en objektiv skala för kreditkvalitet genom tillämpning av de
kreditkvalitetsvärden som specificeras i enlighet med artikel 111.1 n.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
ESA-myndigheternas gemensamma kommitté ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen
senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.
2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att förenkla beräkningen av
den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5, förenkla beräkningen av den motpartsriskmodul som avses i arti-
kel 105.6, utvärdera de riskreducerande tekniker som avses i artikel 101.5 och beräkna försäkringstekniska avsätt-
ningar, ska Eiopa utarbeta tekniska standarder för genomförande av
a) förteckningar över de regionala och lokala självstyrelseorgan vilkas exponeringar ska behandlas som exponer-
ingar mot den centrala regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, förutsatt att det inte förekommer några
skillnader i risk mellan sådana exponeringar på grund av de regionala regeringarnas och lokala myndigheternas
särskilda beskattningsrätt, och att det finns särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallisse-
mang,
b) det aktieindex som avses i artikel 106.2, i enlighet med de detaljerade kriterier som fastställs i artikel 111.1 c
och o,
c) de justeringar som ska göras för valutor som är knutna till euron i undergruppen valutarisk i artikel 105.5, i
enlighet med de detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla
beräkningen av undergruppen valutarisk, såsom den fastställs i artikel 111.1 p.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket.
3. Eiopa ska minst en gång per kvartal offentliggöra tekniska uppgifter som inbegriper information om den
symmetriska justering som avses i artikel 106.
4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att underlätta beräkningen av
den teckningsriskmodul för sjukförsäkring som avses i artikel 105.4 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan-
darder för genomförande, med beaktande av de beräkningar som gjorts av tillsynsmyndigheterna i de berörda
medlemsstaterna, av standardavvikelser när det gäller medlemsstaternas särskilda nationella lagstiftningsåtgärder
som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande
hälsorisk och som uppfyller kriterierna i punkt 5 och alla ytterligare kriterier som fastställts genom delegerade akter.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.
5. De tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 4 ska endast tillämpas på de av medlemsstaternas
nationella lagstiftningsåtgärder som ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att dela utbetalningar vid
försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller följande kriterier:
a) Mekanismen för delning av anspråk ska vara transparent och till fullo specificerad före den årsperiod till vilken
den hänför sig.
b) Mekanismen för delning av anspråk, antalet försäkringsföretag som deltar i systemet för utjämning av hälsorisker
(Health Risk Equalisation System – HRES) och riskkaraktären hos den affärsverksamhet som omfattas av HRES ska,
för varje företag som deltar i HRES, säkerställa att volatiliteten hos de årliga förlusterna inom den affärsverk-
samhet som omfattas av HRES avsevärt minskas genom detta system, både avseende premier och avseende
reservrisk.
269
270
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
c) Den sjukförsäkring som omfattas av HRES ska vara obligatorisk och fungera helt eller delvis som ett alternativ till
det skydd vid sjukdom som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet.
d) Vid fallissemang i ett försäkringsföretag som deltar i HRES ska en eller flera medlemsstaters regeringar garantera
att de till fullo tillgodoser försäkringstagarnas anspråk i det försäkringsföretag som omfattas av HRES.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som anger de ytterligare kriterier som arrangemangen i
de nationella lagstiftningsåtgärderna ska uppfylla, och metod och krav för beräkningen av de standardavvikelser om
avses i punkt 4 i den här artikeln.”
29. Artikel 111 ska ersättas med följande:
”Artikel 111
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande avseende artiklarna 103–109
1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) En standardformel i enlighet med artiklarna 101 och 103–109.
b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt arti-
kel 104 och följande uppdateringar.
c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska kalibreras till den konfidensnivå som avses i artikel 101.3
och som ska tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det
primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, mekanismen för symmetrisk
justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt det lämpliga sättet
för att integrera metoden i artikel 304 i solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln.
d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parametrarna i bilaga IV samt förfarandena för att uppdatera
dessa parametrar.
e) För försäkrings-och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som
ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen
av solvenskapitalkravet.
f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respek-
tive risk faktiskt har överförts till tredje part.
fa) Den metod och de parametrar som ska användas för att bedöma kapitalkravet för motpartsrisk i fall av exponer-
ingar mot kvalificerade centrala motparter; de parametrarna säkerställer konsekvens med behandlingen av
sådana exponeringar för kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i
förordning (EU) nr 575/2013.
g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den
procentsats som avses i artikel 107.3.
h) De metoder och justeringar som ska användas för att återspegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens mins-
kade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.
i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstek-
niska avsättningar eller uppskjutna skatter som fastställs i artikel 108.
j) Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som
får ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
k) Kriterier gällande de standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att
beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas full-
ständighet, exakthet och tillämplighet som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande,
tillsammans med förfarandet för ett sådant godkännande.
l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som
det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäk-
ring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda någon av dessa förenklade beräk-
ningar.
m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen
av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk som avses i artikel 105.5, med beak-
tande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna företag på grund av de investering-
arnas strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.
n) Hur de externa ratinginstitutens externa kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet
i enlighet med standardformeln och placeringen av externa kreditvärderingar på den skala för kreditkvalitet som
avses i artikel 109a.1, vilket ska vara förenligt med utnyttjandet av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärder-
ingar vid beräkningen av kapitalkraven för kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU)
nr 575/2013 och finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i det direktivet.
o) Detaljerade kriterier för det aktieindex som avses i artikel 109a.2 c.
p) Detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av
undergruppen valutarisk som avses i artikel 109a.2 d.
q) Villkoren för den kategorisering av regionala och lokala självstyrelseorgan som avses i artikel 109a.2 a.
2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av företagsspecifika para-
metrar som avses i punkt 1 k.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen göra en bedömning av lämpligheten för de metoder, anta-
ganden och standardparametrar som användsvid beräkningen avstandardformeln för solvenskapitalkravet. Kommis-
sionen ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem
som investerar i dessa tillgångar och finansiella instrument samt utvecklingen när det gäller fastställande av interna-
tionella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa tillgångsklasser får prioriteras. Kommissionen ska
översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta
direktiv eller av delegerade eller genomförandeakter som antagits enligt detta direktiv.
4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller solvenskapitalkravet ska Eiopa, om inte annat
följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att definiera kvantitativa gränser och
kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för det fall att dessa risker inte täcks i tillräcklig utsträckning av en under-
grupp till en riskmodul.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
De tekniska standarderna för tillsyn ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna
med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för
placeringsrisken. De ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på de finansiella
marknaderna.”
271
272
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
30. Artikel 114 ska ersättas med följande:
”Artikel 114
Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande avseende de interna modellerna för solvenska-
pitalkravet
1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 120–125 mot bakgrund av det begränsade tillämpnings-
område som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.
b) Det sätt genom vilket en partiell intern modell helt och fullt ska integreras i solvenskapitalkravets standardformel
enligt artikel 113.1 c och kraven för användningen av alternativa integreringstekniker.
2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden när det gäller
a) godkännande av en intern modell i enlighet med artikel 112, och
b) godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av det styrdokument för ändringar av
interna modeller som avses i artikel 115.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
31. Artikel 127 ska ersättas med följande:
”Artikel 127
Delegerade akter avseende artiklarna 120–126
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a avseende artiklarna 120–126 i syfte att ytterligare
förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksam-
heter, beträffande användningen av interna modeller i hela unionen.”
32. Artikel 129 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 d ska leden i, ii och iii ersättas med följande:
”i) 2 500 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de
risker som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga I täcks, varvid beloppet inte får underskrida
3 700 000 EUR.
ii) 3 700 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag.
iii) 3 600 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimi-
kapitalkravet inte får understiga 1 200 000 EUR.”
b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter, under en tidsperiod som löper ut senast 31 december
2017, kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procentsatser som anges i första
stycketendastpå ett företags solvenskapitalkravberäknat i enlighetmed kapitelVI avsnitt 4 underavsnitt 2.”
c) I punkt 4 ska följande stycke införas efter första stycket:
”Vid beräkningen av de gränser som avses i punkt 3 ska företagen inte vara ålagda att beräkna solvenskapitalk-
ravet varje kvartal.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
d) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:
”5. Kommissionen ska senast den 31 december 2020 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport
om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punk-
terna 1–4.”
33. Artikel 130 ska ersättas med följande:
”Artikel 130
Delegerade akter
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att precisera den beräkning av minimikapitalkravet
som avses i artiklarna 128 och 129.”
34. I artikel 131 första stycket ska datumen ”31 oktober 2012” och ”31 oktober 2013” ersättas med datumen ”31 de-
cember 2015” respektive ”31 december 2016”.
35. Artikel 135 ska ersättas med följande:
”Artikel 135
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende kvalitativa krav
1. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera kvalitativa krav inom följande
områden:
a) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2
första stycket.
b) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana
tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket och fastställande av i vilken utsträckning användning av sådana
tillgångar bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning i enlighet med
artikel 132.4 tredje stycket.
2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) De krav som de företag som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (origi-
natorer eller sponsorer) måste uppfylla för att ett försäkrings-eller återförsäkringsföretag ska få investera i värde-
papper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som säkerställer att
originatorerna, sponsorerna eller de ursprungliga långivarna på löpande basis upprätthåller ett väsentligt ekono-
miskt intresse netto som under inga omständigheter får understiga 5 procent.
b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värde-
papper eller instrument.
c) Specificering av de omständigheter enligt vilka ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav får åläggas vid överträ-
delse av kraven som fastställs i leden a och b i denna punkt, utan hinder av artikel 101.3.
3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller punkt 2 c, ska Eiopa, om inte annat följer av ar-
tikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoderna för beräkning av ett
proportionerligt ytterligare kapitalkrav.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
36. Artikel 138.4 ska ersättas med följande:
”4. Om Eiopa, efter samråd med ESRB när så är lämpligt, fastställer att det råder exceptionellt svåra förhållanden
som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda
försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket för berörda företag med en
period på högst sju år, med beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas
genomsnittliga löptid.
273
274
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa vid tillämp-
ningen av denna punkt på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten fastställa när det föreligger exceptionellt
svåra förhållanden. Den berörda tillsynsmyndigheten får lämna in en begäran om försäkrings-eller återförsäkringsfö-
retag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser sannolikt inte kommer att uppfylla
ett av de krav som fastställs i punkt 3. Exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser
allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar:
a) Ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt.
b) Förhållanden med ihållande låga räntor.
c) Katastrofer med stora efterverkningar.
Eipoa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten regelbundet bedöma huruvida de förutsättningar som
avses i andra stycket fortfarande är tillämpliga. Eiopa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten förklara
när exceptionellt svåra förhållanden inte längre föreligger.
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en
lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa
nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att
följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som avses i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några
väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller
med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av
solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.”
37. Artikel 143 ska ersättas med följande:
”Artikel 143
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende artikel 138.4
1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som kompletterar de olika typerna av svåra förhål-
landen och närmare anger de faktorer och kriterier som ska beaktas av Eiopa vid fastställandet av när det föreligger
exceptionellt svåra förhållanden och av tillsynsmyndigheterna vid fastställandet av förlängningen av återhämtnings-
perioden i enlighet med artikel 138.4.
2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller artiklarna 138.2, 139.2 och 141, ska Eiopa, om
inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera åtgärdsplaner
som avses i artikel 138.2 och finansiella saneringsplaner enligt artikel 139.2 samt med avseende på artikel 141, och
därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka procykliska effekter.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
38. Artikel 149 ska ersättas med följande:
”Artikel 149
Ändringar av risker eller åtaganden
Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 147 ska omfattas av det
förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
39. Artikel 155 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 3 ska följande stycke införas efter första stycket:
”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndig-
hetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med
de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”
b) Punkt 9 ska ersättas med följande:
”9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om det antal och de olika typer av fall som lett
till vägran enligt artiklarna 146 och 148, eller där åtgärder har vidtagits enligt punkterna 3 och 4 i den här arti-
keln.”
40. Följande stycke ska införas efter första stycket i artikel 158.2:
”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighe-
tens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de
befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”
41. Artikel 159 ska ersättas med följande:
”Artikel 159
Statistik om gränsöverskridande verksamhet
Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet
som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlems-
stat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring och angivna per
medlemsstat, enligt följande:
a) För skadeförsäkring: per försäkringsklass i enlighet med den relevanta delegerade akten.
b) För livförsäkring: för var och en av försäkringsklasserna i enlighet med den relevanta delegerade akten.
Vad gäller bilaga I, del A, klass 10, med uteslutande av fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera
tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter
som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.”
42. Artikel 172 ska ersättas med följande:
”Artikel 172
Likvärdighet avseende försäkringsföretag
1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bestämma om
den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med
huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I.
2. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 1 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i
enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delege-
rade akter där det fastställs att den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter
som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I i
detta direktiv.
De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att beakta alla väsentliga ändringar av den tillsynsordning som
fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
3. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv, ska
återförsäkringsavtal som ingås med företag som har sitt huvudkontor i det tredjelandet behandlas på samma sätt
som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.
275
276
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
4. Genom undantag från punkt 2, och även om de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 1 inte har
uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a, och med bistånd av Eiopa
enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning
som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredje-
landet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om det tredjelandet uppfyller åtminstone föl-
jande kriterier:
a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anta och tillämpa en solvensordning som kan bedömas
som likvärdig i enlighet med punkt 2, innan den perioden löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.
b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet som avses i led a.
c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet som avses i led a.
d) Det har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för
tillsynsrapportering och transparens.
e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med
Eiopa och tillsynsmyndigheter.
f) Det har ett oberoende tillsynssystem.
g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters
räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter.
I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2.
De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska
läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de läges-
rapporterna.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första
stycket.
5. Den begränsade period som avses i första stycket i punkt 4 ska upphöra den 31 december 2020 eller det
datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 2, har bedömts vara likvärdig med den som
fastställs i avdelning I, beroende på vilket som infaller först.
Denna period kan förlängas till ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genom-
föra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 2.
6. Återförsäkringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts
som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4, ska behandlas på samma sätt som i punkt 3. Artikel 173 ska även
tillämpas på återförsäkringsföretag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt
likvärdig i enlighet med punkt 4.”
43. Artikel 176 ska ersättas med följande:
”Artikel 176
Information från medlemsstaterna till kommissionen och Eiopa
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga
medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för
vilka ett tredjelands lag gäller.
Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.
När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag som är auktoriserat i unionen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterfö-
retag till det tredjelandsföretaget, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen, Eiopa
och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
44. Artikel 177.1 ska ersättas med följande:
”1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om alla svårigheter av allmän natur som deras
försäkrings- eller återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid
pågående verksamhet i ett tredjeland.”
45. Artikel 210.2 ska ersättas med följande:
”2. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera bestämmelserna som
avsesi punkt 1 i den här artikeln i frågaom övervakning,hanteringoch kontroll av risker tillföljd avfinansiell åter-
försäkringsverksamhet.”
46. Artikel 211.2 och 211.3 ska ersättas med följande:
”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera följande kriterier för tillsyn-
smyndigheternas godkännande:
a) Auktorisationens omfattning.
b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.
c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföretagets ledningspersonal.
d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget.
e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanter-
ingen.
f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik.
g) Solvenskrav.
2a. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 211.1 och 211.2 ska Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av special-
företag och för de format och modeller som ska användas med avseende på punkt 2 f.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
2b. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 211.1 och 211.2 får Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för att specificera de tillämpliga förfarandena för samarbete och informationsutbyte mellan till-
synsmyndigheterna, i de fall där det specialföretag som övertar risker från ett försäkrings-eller återförsäkringsföretag
är etablerat i en annan medlemsstat än den där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är auktoriserat.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 december 2015 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som
auktoriserat specialföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid
omfattas av punkterna 1, 2 och 2a.”
47. I artikel 212.1 ska led e ersättas med följande:
”e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av besluts-
fattande avseende tillsynen över en grupp.”
277
278
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
48. Artikel 216 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska följande stycken läggas till:
”I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moder-
företaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i
enlighet med artikel 248.1 a.
Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat följer av punkterna 2–6 i den här artikeln.”
b) Punkt 4 tredje stycket ska ersättas med följande:
”Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”
c) Punkt 7 ska ersättas med följande:
”7. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden
beslut enligt punkt 1 i den här artikeln får fattas.”
49. Artikel 217 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:
”I sådana fall ska tillsynsmyndigheterna ange motiven till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndig-
heten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta
tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden
beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln får fattas.”
50. Artikel 227 ska ersättas med följande:
”Artikel 227
Likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland
1. När solvensen på gruppnivå beräknas för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett
försäkrings-eller återförsäkringsföretag i tredjeland i enlighet med artikel 233, ska försäkrings-eller återförsäkrings-
företaget i tredjeland endast vid den beräkningen behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag.
Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger
det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemssta-
terna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de
kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.
2. Om inga delegerade akter antagits i enlighet med punkterna 4 eller 5 i den här artikeln ska kontrollen av att
ordningen i tredjelandet är minst likvärdig utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på
begäran av företaget med ägarintresse. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förord-
ning (EU) nr 1094/2010.
Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsyn-
smyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet
med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något
beslut som tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av
den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.
Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta
ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre
månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befo-
genheter den tilldelats genom samma artikel.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bedöma huru-
vida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, kapitel VI.
4. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i
enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010,
anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs
genom avdelning I kapitel VI.
De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i
avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
5. Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har
uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med
bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs
att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt
likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:
a) Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande
tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.
b) Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och
krav för tillsynsrapportering och transparens.
c) Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och
tillsynsmyndigheter.
d) Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.
e) Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyn-
digheters räkning.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
6. Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om
inte, innan den perioden löpt ut,
a) den delegerade akten har återkallats,
b) en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet
bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.
Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfa-
rande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i
enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.
I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med arti-
kel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedöm-
ningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska
rapportera slutsatserna till parlamentet.
7. När det i enlighet med punkt 5 har antagits en delegerad akt som fastställer att tillsynsordningen i ett tredje-
land är tillfälligt likvärdig, ska detta tredjeland bedömas som likvärdigt vid tillämpningen av punkt 1 andra stycket.”
279
280
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
51. Artikel 231 ska ersättas med följande:
”Artikel 231
Gruppintern modell
1. Om en ansökan om tillstånd att med en intern modell beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet
på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen inlämnas av ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag, eller gemensamt av företag som är anknutna till
ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsynsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till-
stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.
Ansökan som avses i första stycket ska lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta och överlämna den fullständiga ansökan till de övriga
medlemmarna av tillsynskollegiet.
2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan
inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan.
3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på sex månader som avses i punkt 2 har
hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten
uppskjuta beslutet och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förord-
ningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska
tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet ska inte hänskjutas till Eiopa efter det att sexmånadersperioden
har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU)
nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Det beslutet ska betraktas som avgö-
rande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlik-
ningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa en enhetlig tillämp-
ning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som
avses i punkt 1 och i syfte att underlätta gemensamma beslut.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut enligt punkt 2, ska grupptillsynsmyndig-
heten ge sökanden ett dokument där skälen till fullo anges.
6. Om inget gemensamt beslut antas inom sex månader från den dag då gruppen mottog den fullständiga
ansökan ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.
Grupptillsynsmyndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyn-
smyndigheter lämnat under den sexmånadersperioden.
Grupptillsynsmyndigheten ska ge sökanden och övriga berörda tillsynsmyndigheter ett dokument med det fullstän-
digt motiverade beslutet.
Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings-eller återförsäkrings-
företag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som
godkänts på gruppnivå, får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt
har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som myndigheten framfört, fastställa ett kapitaltillägg för
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med tillämpning av den
interna modellen.
Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndig-
heten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i avdelning I
kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får tillsynsmyndigheten för detta
försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital-
krav som framkommer med tillämpning av standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra styckena för såväl försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget som övriga medlemmar av tillsynskollegiet.
Eiopa får utfärda riktlinjer för att se till att denna punkt tillämpas på ett konsekvent och enhetligt sätt.”
52. I artikel 232 första stycket ska inledningen ersättas med följande:
”Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens risk-
profil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter som avses i
artikel 37.1 a–d kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:”
53. I artikel 232 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som anta-
gits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”
54. I artikel 233.6 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som anta-
gits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”
55. Artikel 234 ska ersättas med följande:
”Artikel 234
Delegerade akter avseende artiklarna 220–229 och 230–233
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera de försäkringstekniska princi-
perna och metoderna i artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233, med beaktande av den ekono-
miska karaktären hos vissa juridiska strukturer.”
56. Artikel 237 ska ersättas med följande:
”Artikel 237
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar
1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda
tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet samarbeta fullt ut för att besluta om huruvida det tillstånd som söks
ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det.
Ansökan som avses i första stycket ska endast överlämnas till den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre-
taget. Den tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet och vidare-
befordra den fullständiga ansökan till dem.
2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan
inom tre månader från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mottog den fullständiga ansökan.
281
282
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på tre månader som avses i punkt 2 har
hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten
uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den
förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska
tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden
har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU)
nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Beslutet ska betraktas som avgörande
och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod
i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa enhetliga villkor för
tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd
som avses i punkt 1, och i syfte att underlätta gemensamma beslut.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut som avses i punkt 2, ska den tillsyn-
smyndighet som har auktoriserat dotterföretaget tillhandahålla sökanden ett beslut där skälen till fullo anges. Detta
gemensamma beslut ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
6. Om inget gemensamt beslut fattats av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som
anges i punkt 2 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.
Under den perioden ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:
a) Synpunkter och reservationer från berörda tillsynsmyndigheter.
b) Reservationer från andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avsteg från reservationerna
från andra berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till
övriga berörda tillsynsmyndigheter. Detta beslut ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda till-
synsmyndigheterna.”
57. Artikel 238.4 ska ersättas med följande:
”4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att nå en överenskommelse om förslaget från den tillsynsmyndighet
som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.
Överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.”
58. Artikel 238.5 ska ersättas med följande:
”5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening får endera tillsynsmyndigheten
inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i
enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter
den tilldelats i den artikeln, och ska fatta sitt beslut inomen månadfrån hänskjutandet. Denna period på en månad
ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Frågan får inte
hänskjutas till Eiopa efter det att den tidsfrist som avses i detta stycke har löpt ut, eller efter det att en överenskom-
melse har uppnåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt
beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med
Eiopas beslut.
Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.”
59. I artikel 239 ska följande punkt läggas till:
”4. Tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens
hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar
a) om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje förlängning av denna, inom den fyramånadersperiod
som avses i punkt 1, eller
b) om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period på en månad som avses i punkt2.
I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut
inom en månad från hänskjutandet.
Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa
a) efter det att den period på fyra månader respektive en månad som avses i första stycket har löpt ut,
b) efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt
2 andra stycket,
c) i krissituationer som avses i punkt 2.
Denna period på fyra månader eller en månad ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel
19.2 i den förordningen.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det dotterföretaget ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt
beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt slutgiltiga beslut i
enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyn-
digheterna.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.”
60. Artikel 241 ska ersättas med följande:
”Artikel 241
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: delegerade akter
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a och specificera följande:
a) Kriterier för att bedöma om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda.
b) Kriterier för att bedöma vad som ska betraktas som krissituationer, enligt artikel 239.2.
c) De förfaranden tillsynsmyndigheterna ska följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och
uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237–240.”
61. Artikel 242.1 ska ersättas med följande:
”1. Senast den 31 december 2017 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdelning III,
särskilt av tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktionsduglighet och tillsynspraxisen för
att fastställa kapitaltilläggen, och ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt åtföljd av
förslag till ändringar av detta direktiv.”
62. I artikel 242.2 ska datumet ”31 oktober 2015” ersättas med datumet ”31 december 2018”.
283
284
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
63. Artikel 244.4 ska ersättas med följande:
”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här
artikeln i fråga om definition av väsentliga riskkoncentrationer.
5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över riskkoncentrationer ska Eiopa, om
inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att med avseende på punkt 3
specificera identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och besluta om lämpliga tröskelvärden.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, blanketter och mallar för rapportering av sådana risk-
koncentrationer.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
64. Artikel 245.4 ska ersättas med följande:
”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här
artikeln i fråga om definition av väsentliga transaktioner inom en grupp.
5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över transaktioner inom en grupp får
Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkt 3 för att specificera identifiering av
väsentliga transaktioner inom en grupp.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, förfarandena, blanketter och mallar för rapportering av
sådana transaktioner inom en grupp.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
65. Artikel 247.3–247.7 ska ersättas med följande:
”3. I särskilda fall får de berörda tillsynsmyndigheterna, på begäran från någon av de andra tillsynsmyndigheterna,
fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 om det vore olämpligt att tillämpa
dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings-
företagens verksamheter i olika länder och utse en annan tillsynsmyndighet till grupptillsynsmyndighet.
I det avseendet får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga
tas upp till diskussion. En sådan diskussion ska inte äga rum mer än en gång per år.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupp-
tillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndig-
heterna fattar sitt beslut ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en
fullständig motivering.
4. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som avses i punkt 3 har
hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska de berörda tillsynsmyn-
digheterna uppskjuta sitt gemensamma beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet
med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det gemensamma beslutet
ska anses avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses
utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
5. Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad efter ett hänskjutande av ärendet enligt punkt 4. Ärendet får inte
hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet
tillsammans med en fullständig motivering.
6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den tillsyn-
smyndighet som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel.
7. Eiopa ska åtminstone årligen underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande
svårigheter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.
Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3 i
denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 301a som ytterligare specificerar dessa krite-
rier.”
66. Artikel 248 ska ändras på följande sätt:
a) Följande stycke ska läggas till i punkt 2:
”Om grupptillsynsmyndigheten inte utför de uppgifter som avses i punkt 1 eller om medlemmarna i tillsynskolle-
giet inte samarbetar i den utsträckning som krävs enligt denna punkt, kan någon av de berörda tillsynsmyndighe-
terna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)
nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”
b) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:
”3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där
något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU)
nr 1094/2010.”
c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Om det uppstår delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelserna får en medlem av till-
synskollegiet hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)
nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
Grupptillsynsmyndigheten ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Grupptillsynsmyndigheten
ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.”
d) I punkt 5 ska andra stycket ersättas med följande:
”Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsyn-
smyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter för
grupptillsynsmyndigheten, andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa i fall där detta resulterar i en effektivare grupp-
tillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsverksamhet närdet gäller derasenskilda ansvar.”
e) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:
”6. Eiopa ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfat-
tande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år.
Medlemsstaterna ska se till att grupptillsynsmyndigheten till Eiopa överlämnar informationen om hur tillsynskol-
legierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.
285
286
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter får
Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att på basis av de riktlinjer som avses i första stycket
närmare specificera hur tillsynskollegierna ska fungera operativt.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter
ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende
på punkterna 1–6 för att specificera samordningen av grupptillsynen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
8. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på definitionen av betydande
filial.”
67. Artikel 249 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:
”För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndigheten, ska ha säkerställd tillgång till lika mycket
relevant information ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden och oavsett om de är etable-
rade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för att möjliggöra och underlätta
för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I det avseendet ska de berörda
tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så
snart den blir tillgänglig eller på begäran utbyta information. Den information som avses i detta stycke omfattar,
men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna
samt information som har lämnats av gruppen.”
b) Följande punkt ska införas:
”1a. När en tillsynsmyndighet inte har meddelat relevanta uppgifter eller en begäran om samarbete, särskilt
för att utbyta relevanta uppgifter, har avslagits eller inte föranlett någon reaktion inom två veckor, får tillsyn-
smyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa.
När ärendet hänskjuts dit får Eiopa, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget, agera i
enlighet med de befogenheter den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordning och informationsutbyte mellan
tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn för att specificera
a) vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda till-
synsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter,
b) vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i till-
synsrapporteringen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning när det gäller samordningen och utbytet av information
mellan tillsynsmyndigheterna ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden
och mallar för överlämnande av uppgifter till grupptillsynsmyndigheten samt förfarandet för samarbete och
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter enligt bestämmelserna i denna artikel.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Eiopa ska till kommissionen överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande senast den
30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
68. Artikel 250 ska ändras på följande sätt:
”Artikel 250
Samråd mellan tillsynsmyndigheter
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som
är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga
om följande:
a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.
b) Beslutet om förlängningen av återhämtningsplanen enligt artikel 138.3 och 138.4.
c) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande
av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av begränsningar av användningen av
en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
I frågor som avses i punkterna b och c i första stycket ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.
Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på
information från andra tillsynsmyndigheter.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd med
andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsyn-
smyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.”
69. I artikel 254.2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång
till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller.
Artikel 35.1–35.5 ska gälla i tillämpliga delar.
Grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett
år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet
med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens
verksamhet.
Grupptillsynsmyndigheten får bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post
på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med
artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verk-
samhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.”
70. I artikel 255.2 ska följande stycken läggas till:
”När en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte
föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt
att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och
begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i
enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa
utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”
287
288
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
71. Artikel 256 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter
som ska offentliggöras och fristerna för det årliga offentliggörandet av uppgifterna vad avser lägesrapporten om
solvens och finansiell ställning i enlighet med punkt 2 och rapporten om solvens och finansiell ställning på
gruppnivå i enlighet med punkt 1.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor när det gäller rapporten om solvens och finansiell ställning
på gruppnivå, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar och
sätten att offentliggöra gruppens lägesrapport om solvens och finansiell ställning enligt bestämmelserna i denna
artikel.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
72. Följande artikel ska införas:
”Artikel 256a
Gruppstruktur
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade
finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisations-
struktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör
gruppen.”
73. Artikel 258.3 ska ersättas med följande:
”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för samordningen av de åtgärder för att säkerställa
regelefterlevnad som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.”
74. Artikel 259 ska ersättas med följande:
”Artikel 259
Eiopas rapportering
1. Eiopa ska varje år rapportera till Europaparlamentet i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 1094/2010.
2. Eiopa ska bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfarenheter från tillsynsverksamheten och
samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om
a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och deras geografiska
spridning,
b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptill-
synsmyndighet.
3. Eiopa får vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från
de granskningar som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.”
75. Artikel 260 ska ersättas med följande:
”Artikel 260
Moderföretag utanför unionen: kontroll av likvärdighet
1. I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsynsmyndigheterna kontrollera huruvida försäkrings-
och återförsäkringsföretag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför unionen är föremål för tillsyn, utförd av
en tillsynsmyndighet i ett tredjeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelning i fråga om tillsyn
på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkterna 2, 3 eller 5 i den här artikeln, ska kontrollen genom-
föras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore
tillämpliga (nedan kallad den tjänstgörande grupptillsynsmyndigheten) på begäran av moderföretaget, av något av de
försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom unionen eller på tillsynsmyndighetens eget initi-
ativ. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska därvid, med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda till-
synsmyndigheter innan den fattar sitt beslut om likvärdighet. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som
antagits i enlighet med punkt 2. Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende
ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende det tredjelandet, såvida det inte är nödvän-
digt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i
tredjelandet.
Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de hänskjuta
ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre
månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i
enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
2. Kommissionen får anta delegerade akter, i enlighet med artikel 301a, som specificerar kriterierna för att
bedöma om tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdel-
ning.
3. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln har uppfyllts av ett tredjeland får
kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU)
nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den
som fastställs genom denna avdelning.
En sådan delegerad akt ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den tillsynsordning för tillsyn över
grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet för tillsyn över grupper och
alla andra ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses
i första stycket.
4. Om kommissionen inte antagit någon delegerad akt i enlighet med punkterna 3 eller 5 i den här artikeln ska
artikel 262 tillämpas.
5. Genom undantag från punkt 3, och även om de kriterier som fastställts i punkt 2 inte har uppfyllts, får
kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med
artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den tillsynsordning som ett
tredjeland tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är till-
fälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om detta tredjeland uppfyller åtminstone följande krite-
rier:
a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anpassa och tillämpa en tillsynsordning som kan bedömas
som likvärdig i enlighet med punkt 3, innan denna begränsade period löper ut, och om att inleda bedömnings-
förfarandet.
b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet enligt led a.
c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet enligt led a.
d) Det har en tillsynsordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för
tillsynsrapportering och transparens och på grupptillsyn.
e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med
Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.
289
290
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
f) Det har ett oberoende tillsynssystem.
g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters
räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i arti-
kel 13.10.
I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2.
De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska
läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de läges-
rapporterna.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses
i första stycket.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första
stycket. Delegerade akter kan också avse befogenheter för tillsynsmyndigheter att införa ytterligare tillsynsrapporter-
ingskrav under perioden för tillfällig likvärdighet.
6. Den begränsade period som avses i punkt 5 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsyn-
sordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 3, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i denna
avdelning, beroende på vilket som infaller först.
Denna period kan förlängas med högst ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna
genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 3.
7. När en delegerad akt antas, där det beslutas att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig i enlighet
med punkt 5, ska medlemsstaterna tillämpa artikel 261, såvida det inte finns ett försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag i en medlemsstat med en balansomslutning som överstiger balansomslutningen för sitt moderföretag som är
beläget utanför unionen. I det fallet ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den ställföreträdande
grupptillsynsmyndigheten.”
76. I artikel 262.1 ska första stycket ersättas med följande:
”1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i
samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsfö-
retagen tillämpa något av följande:
a) Artiklarna 218–235 och artiklarna 244–258 i tillämpliga delar.
b) En av de metoder som fastställs i punkt 2.”
77. I artikel 300 ska första stycket ersättas med följande:
”De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs
med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som
offentliggörs av kommissionen (Eurostat) från och med den 31 december 2015 fram till justeringsdagen och
avrundat uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.”
78. Artikel 301 ska ersättas med följande:
”Artikel 301
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén som inrättats genom
kommissionens beslut 2004/9/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord-
ning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 4 i den
förordningen tillämpas.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Artikel 301a
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna
artikel.
2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111,
114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b
ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 23 maj 2014.
Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra
år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida
inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden
i fråga.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111,
114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b
får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet
får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet
angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Såsnartkommissionenantarendelegeradaktskaden samtidigtdelgeEuropaparlamentetochrådetdenna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127,
130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 eller 308b ska träda
i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en
period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna
period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 301b
Tidsfristklausul för tekniska standarder för tillsyn
1. Fram till den 24 maj 2016 ska kommissionen, när den för första gången antar de tekniska standarder för
tillsyn som avses i artiklarna 50, 58, 75, 86, 92, 97, 111, 135, 143, 244, 245, 248 och 249, tillämpa det förfa-
rande som fastställs i artikel 301a. Eventuella ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångspe-
rioden löpt ut, eventuella nya tekniska standarder för tillsyn, ska antas i enlighet med artiklarna 10–14 i förord-
ning (EU) nr 1094/2010.
2. Den delegering av befogenheter som avses i punkt 1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller
rådet i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3. Senast den 24 maj 2016 får Eiopa lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för
att anpassa de delegerade akter som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114,
127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b till
den tekniska utvecklingen på finansiella marknaderna.
Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska begränsas till de tekniska aspekterna av de delegerade akter som
avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/210.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
(*) Kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänste-
pensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34).”
291
292
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
79. I artikel 304 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända en rapport om
tillämpningen av den metod som fastställs i punkt 1 och om den praxis tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkt
1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Den rapporten ska särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av
denna metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings-och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.”
80. Följande avsnitt ska läggas till i avdelning VI, kapitel I:
”AVSNITT 3
FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING
Artikel 308a
Infasning
1. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att fatta
beslut om godkännande av följande:
a) Tilläggskapital i enlighet med artikel 90.
b) Klassificering av kapitalbasmedel som avses i artikel 95 tredje stycket.
c) Företagsspecifika parametrar i enlighet med artikel 104.7.
d) En fullständig eller partiell intern modell i enlighet med artiklarna 112 och 113.
e) Specialföretag som ska etableras på deras territorium i enlighet med artikel 211.
f) Ett mellanliggande försäkringsholdingbolags tilläggskapital i enlighet med artikel 226.2.
g) En gruppintern modell i enlighet med artiklarna 230, 231 och 233.5.
h) Användningen av undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker i enlighet med artikel 304.
i) Tillämpning av matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artik-
larna 77b och 77c.
j) Om medlemsstaterna så önskar, tillämpning av volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta dura-
tioner i enlighet med artikel 77d.
k) Tillämpning av övergångsåtgärden för riskfria räntesatser för durationer i enlighet med artikel 308c.
l) Tillämpning av övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar i enlighet med artikel 308d.
2. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogen-
heter:
a) Befogenhet att fastställa grupptillsynens nivå och omfattning i enlighet med avdelning III kapitel I, avsnitten 2
och 3.
b) Befogenhet att fastställa grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 247.
c) Befogenhet att inrätta ett tillsynskollegium i enlighet med artikel 248.
3. Från och med den 1 juli 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:
a) Befogenhet att dra av ägarintresse i enlighet med artikel 228 andra stycket.
b) Befogenhet att fastställa valet av metod för beräkning av gruppsolvens i enlighet med artikel 220.
c) Befogenhet att fatta beslut om likvärdighet och, i förekommande fall, tillfällig likvärdighet i enlighet med artiklar-
na 227 och 260.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
d) Befogenhet att låta försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av artiklarna 238 och 239 i enlighet med ar-
tikel 236.
e) Befogenhet att fatta de beslut som avses i artiklarna 262 och 263.
f) Befogenhet att när så är lämpligt fastställa tillämpning av övergångsbestämmelser i enlighet med artikel 308b.
4. Medlemsstaterna ska ålägga de berörda tillsynsmyndigheterna att behandla ansökningar om godkännande eller
tillstånd som lämnats in av försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med punkterna 2 och 3. De beslut som
tillsynsmyndigheterna fattar om godkännande eller tillstånd ska inte börja tillämpas före den 1 januari 2016.
Artikel 308b
Övergångsbestämmelser
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som, senast den 1
januari 2016, har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt
befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv förrän
vid de datum som fastställs i punkt 2, då företaget antingen
a) harövertygattillsynsmyndighetenomattdetkommerattavslutasinverksamhetföreden 1januari2019,eller
b) är föremål för rekonstruktionsåtgärder som fastställs i avdelning IV kapitel II och en rekonstruktörhar utsetts.
2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av
a) punkt 1 a, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2019 eller från
ett tidigare datum när tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta
företagets verksamhet,
b) punkt 1 b, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2021 eller från
ett tidigare datum om tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta
företagets verksamhet.
3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast omfattas av övergångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2
om följande villkor uppfylls:
a) Företaget ingår inte i en grupp, eller om det ingår i en grupp, alla företag som ingår i gruppen upphör med att
teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal.
b) Företaget ska till tillsynsmyndigheten överlämna en årlig rapport med de framsteg som har gjorts för att avsluta
företagets verksamhet.
c) Företaget har underrättat tillsynsmyndigheten om att det tillämpar övergångsbestämmelser.
Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra ett företag från att bedriva verksamhet i enlighet med avdelningarna I, II och
III i detta direktiv.
4. Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över de försäkrings- och återförsäkringsföretag som berörs och
överlämna den förteckningen till alla övriga medlemsstater.
5. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska medlemsstaterna säker-
ställa att fristen för försäkrings- och återförsäkringsföretag för att lämna de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4
varje år eller med en kortare periodicitet minskar med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor
efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum
men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår
avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.
6. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkrings-
och återförsäkringsföretag för att offentliggöra de uppgifter som avses i artikel 51 minska med två veckor varje
räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas
den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av före-
tagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari
2020.
293
294
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
7. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkrings-
och återförsäkringsföretag för att lämna in de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 varje kvartal minska med en
vecka varje räkenskapsår, med början senast åtta veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2016 eller efter
detta datum men före den 1 januari 2017, och med fem veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2019
eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.
8. Medlemsstaterna ska säkerställa att punkterna 5, 6 och 7 i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar för försäk-
rings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag
på gruppnivå i enlighet med artiklarna 254 och 256, varvid de frister som anges i punkterna 5, 6 och 7 ska
förlängas med sex veckor.
9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 1-kapital upp till tio år
efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna
a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datum för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel
97, beroende på vilket datum som inträffar först,
b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 50 procent av
solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, ar-
tikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG,
c) inte annars skulle klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 i enlighet med artikel 94.
10. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 2-kapital upp till tio år
efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna
a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datumet för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i arti-
kel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,
b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 25 procent av
solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, ar-
tikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG.
11. När det gäller försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i överlåtbara värdepapper eller andra
finansiella instrument som bygger på ompaketerade lån som emitterades före den 1 januari 2011, ska kraven i arti-
kel 135.2 endast gälla i situationer då nya underliggande exponeringar läggs till eller ersätts efter den 31 december
2014.
12. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska följande gälla:
a) Fram till den 31 december 2017 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen
aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln när det gäller exponeringar
mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats
nationella valuta vara samma standardparametrar som de som skulle tillämpas på sådana exponeringar som
uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.
b) År 2018 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och
undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 80 procent när det gäller exponer-
ingar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan
medlemsstats nationella valuta.
c) År 2019 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och
undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 50 procent när det gäller exponer-
ingar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan
medlemsstats nationella valuta.
d) Från och med den 1 januari 2020 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av under-
gruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln inte minskas när det
gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras
i en annan medlemsstats nationella valuta.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
13. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104, ska de standardparametrar som ska
användas för aktier som företaget köpt senast den 1 januari 2016 vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk i
enlighet med standardformeln utan alternativet i artikel 304 beräknas som det vägda genomsnittet av
a) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med artikel 304,
och
b) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardfor-
meln utan det alternativ som beskrivs i artikel 304.
Vikten för den parameter som beskrivs i led b i första stycket ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0
procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de kriterier som ska uppfyllas,
inbegripet de aktier som får utnyttja övergångsperioden.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den övergångsperioden ska Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för genomförande av förfaranden vid tillämpningen av denna punkt.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
14. Utan hinder av artikel 138.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138.4, ska tillsynsmyndig-
heten kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i arti-
kel 16a i direktiv 73/239/EEG, artikel 28 i direktiv 2002/83/EG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv
2005/68/EG, såsom de är tillämpliga i medlemsstatens lagstiftning dagen före de direktiven upphävs enligt artikel
310 i det här direktivet, men som inte efterlever solvenskapitalkravet under det första tillämpningsåret för det här
direktivet, vidtar nödvändiga åtgärder för att upprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker
solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017.
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en
lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att upprätta
nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att
följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några
väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller
med att reducera riskprofilen för att säkerställa att solvenskapitalkravet följs, mellan det datum då bristen på efter-
levnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.
15. Om hemmedlemsstaterna den 23 maj 2014 tillämpade de bestämmelser som avses i artikel 4 i direktiv
2003/41/EG får den hemmedlemsstaten fram till den 31 december 2019 fortsätta att tillämpa de lagar och andra
författningar som de antagit för att uppfylla artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67 i direktiv 2002/83/EG och
som var i kraft den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.
Kommissionen får anta delegerade akter för att ändra den övergångsperiod som föreskrivs i denna punkt om
ändringar av artiklarna 17–17c i direktiv 2003/41/EG har antagits före det datum som anges i denna punkt.
16. Medlemsstaterna får ge det moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag som har det yttersta ägarin-
tresset möjlighet att under en period fram till den 31 mars 2022 ansöka om godkännande av en gruppintern modell
som tillämpas på en del av en grupp, om både företaget och företaget med det yttersta ägarintresset är belägna i
samma medlemsstat och om denna del utgör en urskiljbar del som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än
de övriga i gruppen.
295
296
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
17. Utan hinder av artiklarna 218.2 och 218.3, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkterna 8–12
och 15 i den här artikeln och i artiklarna 308c, 308d och 308e gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.
Utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkt 14 i den här arti-
keln gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller
försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv
98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå.
Kommissionen ska anta delegerade akter, enligt artikel 301a, för att fastställa ändringarna av gruppsolvensen om de
övergångsbestämmelser som anges i punkt 13 i den här artikeln är tillämpliga och avser
a) eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen och av kapital som skapats inom en grupp som fastställs i
artiklarna 222 och 223,
b) värdering av tillgångar och skulder som fastställs i artikel 224,
c) tillämpning av beräkningsmetoderna för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag som fastställs i arti-
kel 225,
d) tillämpning av beräkningsmetoderna för mellanliggande försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 226,
e) beräkningsmetoder för solvensen på gruppnivå som fastställs i artiklarna 230 och 233,
f) beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå som fastställs i artikel 231,
g) fastställande av kapitaltillägg som fastställs i artikel 232,
h) principer vid beräkningen av solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 235.
Artikel 308c
Övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna
1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en till-
fällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäk-
ringsförpliktelser.
2. Justeringen ska beräknas för varje valuta som en del av skillnaden mellan
a) den räntesats som fastställts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med de lagar och andra
författningar som har antagits i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG vid sista tillämpningsdagen för det
direktivet,
b) den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena
för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som
bästa skattningen för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tids-
värde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för relevanta durationer i enlighet med artikel 77.2.
Om medlemsstaterna har antagit lagar och andra författningar enligt artikel 20.1.B a ii i direktiv 2002/83/EG, ska
den räntesats som avses i led a första stycket i denna punkt fastställas med tillämpning av de metoder som användes
av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vid den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.
Den del som avses i första stycket ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds
den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den riskfria
räntesats för relevanta durationer som avses i led b vara den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i
artikel 77d.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
3. De godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna ska endast omfatta försäkrings- eller återförsäk-
ringsförpliktelser som uppfyller följande kriterier:
a) De kontrakt som genererar försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna hade ingåtts före den första tillämp-
ningsdagen för detta direktiv, med undantag av kontraktsförlängningar på eller efter detta datum.
b) Fram till och med den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG fastställdes de försäkringstekniska avsätt-
ningarna för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna i enlighet med de lagar och andra författningar som
har antagits enligt artikel 20 i det direktivet vid sista tillämpningsdagen för det direktivet.
c) Artikel 77b inte tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.
4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska
a) inte inkludera de godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid beräkningen av den volatilitetsjus-
tering som aves i artikel 77d,
b) inte tillämpa artikel 308d,
c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de
tillämpar den tillfälliga riskfria räntesatsen för durationer och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella
position skulle påverkas om de inte tillämpade denna övergångsåtgärd.
Artikel 308d
Övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar
1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfäl-
ligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar. Avdraget får tillämpas på den homogena riskgruppsnivå som avses i
artikel 80.
2. Det tillfälliga avdraget ska motsvara en del av skillnaden mellan följande belopp:
a) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal
och från specialföretag, beräknade i enlighet med artikel 76 vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv.
b) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal
beräknade i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 15 i direktiv
73/239/EEG, artikel 20 i direktiv 2002/83/EG och artikel 32 i direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven
upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.
Denhögsta avdragsbara delen ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1
januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv tillämpar den volatili-
tetsjustering som avses i artikel 77d, ska det belopp som avses i led a beräknas med volatilitetsjusteringen för den
dagen.
3. Med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande eller på dennes initiativ, får de belopp för de försäkringstek-
niska avsättningarna, i förekommande fall inklusive beloppet för volatilitetsjusteringen, som används för att beräkna
det tillfälliga avdrag som avses i punkterna 2 a och b räknas om var 24:e månad, eller oftare om företagets riskprofil
har ändrats väsentligt.
4. Det avdrag som avses i punkt 2 får begränsas av tillsynsmyndigheten om tillämpningen av det kan leda till en
minskning av de krav på finansiella medel som gäller för företaget jämfört med kraven vid en beräkning i enlighet
med de lagar och andra författningar som har antagits enligt direktiv 73/239/EEG, direktiv 2002/83/EG och direktiv
2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.
297
298
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska
a) inte tillämpa artikel 308c,
b) om de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det tillfälliga avdraget, till sin tillsynsmyn-
dighet lämna in en årlig lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet
fortskrider med att vid utgången av den övergångsperiod som fastställs i punkt 2 återupprätta nivån på den
medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvens-
kapitalkravet.
c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de
tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar och offentliggöra kvantifieringen av hur deras
finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade det tillfälliga avdraget.
Artikel 308e
Infasningsplan för övergångsåtgärderna för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c eller 308d
ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan
tillämpning av dessa övergångsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller solvenskapitalkravet vid utgången av
övergångsperioden.
Inom två månader från det att de konstaterat att de inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa
övergångsåtgärder, ska de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen till sin tillsynsmyndighet lämna in en
infasningsplan i vilken de redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden åter-
upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att
följa solvenskapitalkravet. Det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen
under övergångsperioden.
De berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport
i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenska-
pitalkravet. Tillsynsmyndigheterna ska återkalla godkännandet av tillämpningen av övergångsåtgärden om lägesrap-
porten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt.”
81. Artikel 309.1 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklar-
na 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26–32, 34–49, 51–55, 67, 68, 71, 72, 74–85, 87–91, 93–96, 98, 100–110, 112,
113, 115–126, 128, 129, 131–134, 136–142, 144, 146, 148, 162–167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210–-
233, 235–240, 243–258, 260–263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 mars
2015. De ska genast överlämna texterna till dessa åtgärder till kommissionen.”
b) Följande stycke ska läggas till:
”Utan hinder av andra stycket, ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga
för att följa artikel 308a från och med den 1 april 2015.”
82. Följande artikel ska införas:
”Artikel 310a
Eiopas personal och resurser
Eiopa ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgif-
terna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommis-
sionen.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
83. Artikel 311 ska ersättas med följande:
”Artikel 311
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning.
Artikel 308a ska tillämpas från och med den 1 april 2015.
Artiklarna 1, 2, 3, 5–9, 11, 12, 15, 16, 17, 19–22, 24, 25, 33, 57–66, 69, 70, 73, 145, 147, 149–161, 168–171,
174–177, 179–184, 186–189, 191, 193–209, 267–300, 302, 305–308, 308b och bilagorna I och II, V, VI och VII
ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.
Kommissionen får anta delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomfö-
rande före det datum som avses i tredje stycket.”
84. I bilaga III A ska punkt 28 ersättas med följande:
”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27
och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001(1).
29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening
får starta skadeförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som
förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med definitionen i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 (*).
(*) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar
(SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).”
85. I bilaga III B ska punkt 28 ersättas med följande:
”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27
och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening
får starta livförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas
i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG)
nr 1435/2003.”
86. I bilaga III C ska punkt 28 ersättas med följande:
”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27
och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening
får starta återförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som
förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG)
nr 1435/2003.”
87. I jämförelsetabellen i bilaga VII, under kolumnen ”Detta direktiv” ska artikel 13.27 införas som motsvarande arti-
kel 5 d i direktiv 73/239/EEG.
Artikel 3
Ändring av förordning (EG) nr 1060/2009
I förordning (EG) nr 1060/2009 ska artikel 2.3 utgå.
299
300
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Artikel 4
Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010
Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande:
”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader
från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets
eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.
Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för
tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en
månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad.
Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse
myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de
akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”
Artikel 5
Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010
Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande:
”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader
från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets
eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader.
Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för
tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en
månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad.
Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse
myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de
akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”
Artikel 6
Översyn
Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 och därefter varje år för Europaparlamentet och rådet överlämna en
rapport om huruvida ESA-myndigheterna har lagt fram de förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande
som avses i direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG, oavsett om det är obligatoriskt eller frivilligt att lägga fram sådana
förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande, tillsammans med eventuella förslag.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 2
Artikel 7
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa artiklarna 1.1 och 2.1, 2.3, 2.6–2.11, 2.13, 2.14, 2.17–2.23, 2.32, 2.34, 2.36, 2.38–2.44,
2.46–2.54, 2.56–2.59, 2.65–2.70, 2.72, 2.75, 2.76, 2.80, 2.81, 2.84, 2.85 och 2.86. De ska till kommissionen genast
överlämna texten till dessa åtgärder.
2. De ska tillämpa de åtgärder som avses i punkt 1 från och med den 1 januari 2016.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 8
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna 2.25, 2.43 och 2.82 ska tillämpas från och med den 31 mars 2015.
Artikel 9
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
M. SCHULZ
D. KOURKOULAS
Ordförande
Ordförande
301
302
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/155
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/2177
av den 18 december 2019
om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och
återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument
samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1 och 62,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4) inrättas ett regelverk för leverantörer av
datarapporteringstjänster och ett krav på att en tillhandahållare av rapporteringstjänster som avser uppgifter efter
handel måste auktoriseras som ett godkänt publiceringsarrangemang (APA). Dessutom måste en tillhandahållare
av konsoliderad handelsinformation (CTP) erbjuda konsoliderade handelsdata som omfattar all handel med både
aktierelaterade och icke-aktierelaterade instrument i hela unionen i enlighet med direktiv 2014/65/EU. Genom
direktiv 2014/65/EU formaliseras också transaktionsrapporteringskanaler till behöriga myndigheter genom att
kräva att en tredje part som rapporterar på uppdrag av värdepappersföretag måste auktoriseras som en godkänd
rapporteringsmekanism (ARM).
(2)
Kvaliteten på handelsdata och på behandling och tillhandahållande av sådana data, inklusive behandling
och tillhandahållande över gränserna, är av yttersta vikt för att uppnå huvudmålet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (5), det vill säga att öka finansmarknadernas transparens. Genom
tillförlitliga handelsdata får användarna överblick över handeln på finansmarknader i hela unionen och de
behöriga myndigheterna får korrekt och heltäckande information om relevanta transaktioner. Med tanke
på datahanteringens gränsöverskridande natur och fördelarna, bland annat potentiella stordriftsfördelar,
med att samla datarelaterade befogenheter på ett och samma ställe, samt med tanke på att eventuella
skillnader i tillsynspraxis inverkar negativt både på kvaliteten på handelsdata och på leverantörerna av
datarapporteringstjänsters uppgifter, är det därför lämpligt att ansvaret för auktorisation och tillsyn av
leverantörer av datarapporteringstjänster, och även befogenheten att samla in data, överförs från de behöriga
myndigheterna till den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),
(1)
EUT C 251, 18.7.2018, s. 2.
(2)
EUT C 227, 28.6.2018, s. 63.
(3)
Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 december 2019.
(4)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(5)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om
ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
L 334/156
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (6) (Esma), förutom med avseende
på APA eller ARM som omfattas av ett undantag enligt förordning (EU) nr 600/2014.
(3)
För att göra denna överföring av befogenheter enhetlig är det lämpligt att stryka bestämmelserna i direktiv
2014/65/EU om operativa krav för leverantörer av datarapporteringstjänster och om de behöriga myndigheternas
behörighet när det gäller leverantörer av datarapporteringstjänster, och föra in dessa bestämmelser i förordning (EU)
nr 600/2014.
(4)
Att Esma övertar ansvaret för auktorisation av och tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster, förutom
med avseende på APA eller ARM som omfattas av ett undantag enligt förordning (EU) nr 600/2014, ligger väl i
linje med Esmas uppgifter. Överföringen av datainsamlingsbefogenheter, auktorisation och tillsyn från behöriga
myndigheter till Esma underlättar i själva verket Esmas övriga uppgifter enligt förordning (EU) nr 600/2014, till
exempel marknadsövervakning, befogenheter när det gäller tillfälliga ingripanden och positionshantering samt
bidrar till att säkerställa en konsekvent efterlevnad av kraven på transparens före och efter handel.
(5)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (7) föreskriver att försäkringsföretag och återförsäkringsföretag,
försäkrings- och återförsäkringsgrupper, under vissa omständigheter i enlighet med den riskbaserade metoden för
solvenskapitalkravet, kan använda interna modeller för att beräkna detta krav i stället för standardformeln.
(6)
I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en landskomponent för volatilitetsjusteringen. I syfte att säkerställa att denna
landskomponent effektivt minskar överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer i det aktuella landet bör
ett lämpligt tröskelvärde för den riskkorrigerade landsspreaden fastställas för aktivering av landskomponenten.
(7)
Mot bakgrund av ökad gränsöverskridande försäkringsverksamhet är det nödvändigt att göra tillämpningen av
unionsrätten mer enhetlig när det gäller gränsöverskridande försäkringsverksamhet, i synnerhet på ett tidigt
stadium. I detta syfte bör informationsutbytet och samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna och Europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (8) (Eiopa) stärkas. I synnerhet bör en anmälningsplikt vid betydande
gränsöverskridande försäkringsverksamhet eller i en krissituation och villkor för inrättande av samarbetsplattformar
föreskrivas när den förväntade gränsöverskridande försäkringsverksamheten är betydande. Huruvida den
gränsöverskridande försäkringsverksamheten är betydande bör bedömas utifrån de årliga bruttopremieinkomster
som är tecknade i värdmedlemsstaten i förhållande till försäkringsföretagets totala årliga tecknade
bruttopremieinkomster vad gäller effekterna på försäkringstagarskyddet i värdmedlemsstaten och med hänsyn
till effekterna av respektive försäkringsföretags filial eller verksamhet på värdmedlemsstatens marknad i fråga om
friheten att tillhandahålla tjänster. Samarbetsplattformar är ett effektivt verktyg för att åstadkomma ett stärkt och
snabbt samarbete tillsynsmyndigheter emellan och därmed även stärka konsumentskyddet. Tillsynsmyndigheten i
hemmedlemsstaten har dock, och kommer att fortsätta att ha, befogenhet över beslut om auktorisation, tillsyn och
kontroll av efterlevnaden.
(8)
Om den gränsöverskridande försäkringsverksamheten är betydande med hänsyn till värdmedlemsstatens marknad
och kräver ett nära samarbete mellan tillsynsorganen i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten, särskilt om en
försäkringsgivare skulle kunna riskera att hamna i finansiella svårigheter vilket kan leda till att försäkringstagare
och tredje parter skadas, bör Eiopa inrätta och samordna samarbetsplattformar.
(9)
För att beakta det faktum att kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och
tjänstepensioner (Ceiops) ersätts med Eiopa bör hänvisningarna till Ceiops i direktiv 2009/138/EG utgå.
(6)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet
(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens
beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(7)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och
återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
(8)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens
beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
303
304
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/157
(10) Till följd av ändringarna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (9) kommer den europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom den förordningen (EBA), att få en ny roll i
arbetet med att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och
senare ändringar kommer att behöva göras av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (10).
(11) Direktiven 2009/138/EG, 2014/65/EU och (EU) 2015/849 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2014/65/EU
Direktiv 2014/65/EU ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Detta direktiv ska tillämpas på värdepappersföretag, marknadsoperatörer och företag från tredjeland som
tillhandahåller investeringstjänster genom etablering av en filial i unionen.”
b) I punkt 2 led d utgå.
2. Artikel 4.1 ska ändras på följande sätt:
a) Leden 36 och 37 ska ersättas med följande:
”36. ledningsorgan: ett eller flera organ i ett värdepappersföretag, en marknadsoperatör, eller en leverantör av
datarapporteringstjänster enligt definitionen i artikel 2.1 led 36a i förordning (EU) nr 600/2014, som har
utsetts i enlighet med nationell rätt, har bemyndigats att fastställa enhetens strategi, mål och allmänna inriktning,
och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande samt omfattar personer som i praktiken leder
enhetens verksamhet.
När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorganet, och ledningsorganets lednings- och tillsynsfunktioner enligt
nationell rätt handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett organ, ska medlemsstaten identifiera de
organ eller de medlemmar i ledningsorganet som är ansvariga i enlighet med nationell rätt, såvida inte något
annat anges i detta direktiv.
37. personer i ledande befattning: fysiska personer med verkställande uppgifter i ett värdepappersföretag, en
marknadsoperatör, eller en leverantör av datarapporteringstjänster enligt definitionen i artikel 2.1 led 36a
i förordning (EU) nr 600/2014, som har ansvar för och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den
dagliga ledningen av enheten, inbegripet genomförandet av strategier avseende företagets och dess personals
distribution av tjänster och produkter till kunder.”
b) Leden 52, 53, 54, 55 c och 63 ska utgå.
3. I artikel 22 ska följande stycke läggas till:
”Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna, om de ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett godkänt
publiceringsarrangemangs (APA), enligt definitionen i artikel 2.1 led 34 i förordning (EU) nr 600/2014 med ett undantag
i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, eller en godkänd rapporteringsmekanisms (ARM), enligt definitionen i
artikel 2.1 led 36 i den förordningen med ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, verksamhet, övervakar
verksamheten för APA eller ARM så att de kan bedöma om de villkor för verksamheten som föreskrivs i den förordningen
uppfylls. Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas så att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till
den information som krävs för att kunna bedöma om APA eller ARM uppfyller dessa krav.”
(9)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet
(Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG
(EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012
och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141,
5.6.2015, s. 73).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
L 334/158
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
4. Avdelning V ska utgå.
5. Artikel 70 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:
i)
I led a ska leden xxxvii–xxxx utgå.
ii) I led b ska följande led införas:
”xxa) Artikel 27f.1, 27f.2 och 27f.3, artikel 27g.1–27g.5 och artikel 27i.1–27i.4, om ett APA eller en ARM
har ett undantag i enlighet med artikel 2.3.”
b) I punkt 4 ska leden a och b ersättas med följande:
”a) Artikel 5, 6.2, 34, 35, 39 eller 44 i detta direktiv, eller
b) artikel 7.1 tredje meningen i förordning (EU) nr 600/2014 eller artikel 11.1 i den förordningen, och, om ett APA
eller en ARM har ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, artikel 27b i den förordningen.”
c) I punkt 6 ska led c ersättas med följande:
”c) I fråga om ett värdepappersföretag, en marknadsoperatör som auktoriserats att driva en MTF-plattform eller
en OTF-plattform eller en reglerad marknad, tillfällig indragning eller återkallelse av företagets auktorisation i
enlighet med artiklarna 8 och 43 i detta direktiv, och, om ett APA eller en ARM har ett undantag i enlighet med
artikel 2.3 i förordning (EU) nr 600/2014, tillfällig indragning eller återkallelse av auktorisationen i enlighet
med artikel 27e i den förordningen.”
6. I artikel 71 ska punkt 6 ersättas med följande:
”6. Om den offentliggjorda straffrättsliga påföljden eller administrativa sanktionen gäller ett värdepappersföretag, en
marknadsoperatör, ett kreditinstitut i samband med investeringstjänster och investeringsverksamhet eller sidotjänster
eller en filial till ett tredjelandsföretag, som auktoriserats i enlighet med detta direktiv, eller ett APA eller en ARM som
auktoriserats i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och som har ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den
förordningen, ska Esma lägga till en hänvisning till den offentliggjorda påföljden eller sanktionen i det relevanta registret.”
7. I artikel 77.1 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska åtminstone föreskriva att varje person som är auktoriserad i den mening som avses i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (*) och som i ett värdepappersföretag, på en reglerad marknad,
eller i ett APA eller i en ARM som auktoriserats i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och som har ett undantag
i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, utför det uppdrag som beskrivs i artikel 34 i direktiv 2013/34/EU eller
artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller varje annat uppdrag som föreskrivs i lag, ska vara skyldig att omgående underrätta
de behöriga myndigheterna om varje uppgift eller beslut rörande detta företag som han eller hon har fått kännedom om
under sitt uppdrag och som kan
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning,
årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om
upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).”
8. Artikel 89 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:
”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2.3, artikel 4.1.2 andra stycket och artiklarna 4.2,
13.1, 16.12, 23.4, 24.13, 25.8, 27.9, 28.3, 30.5, 31.4, 32.4, 33.8, 52.4, 54.4, 58.6 och 79.8 ska ges till kommissionen
tills vidare från och med den 2 juli 2014.
305
306
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/159
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 2.3, artikel 4.1.2 andra stycket och artiklarna 4.2, 13.1, 16.12,
23.4, 24.13, 25.8, 27.9, 28.3, 30.5, 31.4, 32.4, 33.8, 52.4, 54.4, 58.6 och 79.8 får när som helst återkallas av
Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i
beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning,
eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i
kraft.”
b) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. En delegerad akt som antas enligt artikel 2.3, artikel 4.1.2 andra stycket och artiklarna 4.2, 13.1, 16.12, 23.4,
24.13, 25.8, 27.9, 28.3, 30.5, 31.4, 32.4, 33.8, 52.4, 54.4, 58.6 eller 79.8 ska träda i kraft endast om varken
Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från
den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången
av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med
tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
9. I artikel 90 ska punkterna 2 och 3 utgå.
10. I artikel 93.1 ska andra stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 januari 2018.”
11. I bilaga I ska avsnitt D utgå.
Artikel 2
Ändringar av direktiv 2009/138/EG
Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 77d.4 ska första meningen ersättas med följande:
”För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatser som avses i punkt 3 för detta lands valuta, före
tillämpningen av 65-procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden och två gånger
den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade landsspreaden är högre än
85 räntepunkter.”
2. I artikel 112 ska följande punkt införas:
”3a. Tillsynsmyndigheterna ska i enlighet med artikel 35.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 informera Eiopa om
ansökningar om att använda eller ändra en intern modell. Eiopa får på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter
tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i den förordningen, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde
stöd i samband med beslutet om ansökningen.”
3. I kapitel VIII i avdelning I ska följande avsnitt införas:
”Av s n i t t 2 a
U n d e r r ä t t e l s e o c h s a m a r b e t s p l a t t f o r m a r
Artikel 152a
Underrättelse
1. Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vars
verksamhetsplan det anges att en del av dess verksamhet kommer att grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller
etableringsfriheten i en annan medlemsstat, och om det i verksamhetsplanen också anges att denna verksamhet sannolikt
kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten
underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om detta.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
L 334/160
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
2. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska också, utöver den underrättelse som avses i punkt 1, underrätta
Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den konstaterar försämringar av de ekonomiska
förhållandena eller andra framväxande risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet
som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och som kan ha en gränsöverskridande effekt.
Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får också underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda hemmedlemsstaten om
den hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd. Tillsynsmyndigheterna får hänskjuta ärendet
till Eiopa och begära myndighetens hjälp om ingen bilateral lösning kan hittas.
3. De underrättelser som avses i punkterna 1 och 2 ska vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en korrekt
bedömning.
4. De underrättelser som avses i punkterna 1 och 2 påverkar inte tillämpningen av tillsynsmandatet för
tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv.
Artikel 152b
Samarbetsplattformar
1. Eiopa får, vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en
eller flera berörda tillsynsmyndigheter, inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet
och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver
eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och
om
a) sådan verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad,
b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemmedlemstaten om försämringar av de ekonomiska förhållandena
eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2, eller
c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2.
2. Punkt 1 påverkar inte de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga
om att göra detta.
3. Inrättandet av en samarbetsplattform enligt punkterna 1 och 2 påverkar inte tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna
i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska de berörda tillsynsmyndigheterna
på Eiopas begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl.”
4. Artikel 231 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa,
om att ansökan har mottagits och överlämna den fullständiga ansökan, tillsammans med de handlingar som företaget
har lämnat, till de medlemmarna. Eiopa får på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter tillhandahålla
tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 1094/2010, till den eller de tillsynsmyndigheter som
begärde stöd i samband med beslutet om ansökan.”
b) I punkt 3 tredje stycket ska första meningen ersättas med följande:
”Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning
(EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten.”
5. I artikel 237.3 tredje stycket ska första meningen ersättas med följande:
”Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning
(EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten.”
6. I artikel 248.4 ska tredje stycket utgå.
307
308
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/161
Artikel 3
Ändringar av direktiv (EU) 2015/849
Direktiv (EU) 2015/849 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 6 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Kommissionen ska göra den rapport som avses i punkt 1 tillgänglig för medlemsstaterna och de ansvariga
enheterna i syfte att hjälpa dem att identifiera, förstå, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering
av terrorism samt göra det möjligt för andra berörda aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet,
Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1093/2010 (*) (EBA) och företrädare för EU:s finansunderrättelseenheter (FIU), att bättre
förstå de riskerna. Dessa rapporter ska offentliggöras senast sex månader efter det att de har gjorts tillgängliga för
medlemsstaterna, bortsett från de rapportdelar som innehåller sekretessbelagda uppgifter.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en
europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om
upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).”
b) I punkt 5 ska andra meningen ersättas med följande:
”Därefter ska EBA lämna ett yttrande vartannat år.”
2. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 2 ska andra meningen ersättas med följande:
”Myndighetens namn eller en beskrivning av mekanismen ska meddelas kommissionen, EBA och de övriga
medlemsstaterna.”
b) I punkt 5 ska första meningen ersättas med följande:
”5. Medlemsstaterna ska göra resultaten av sina riskbedömningar, inbegripet uppdateringarna av dem, tillgängliga
för kommissionen, EBA och de övriga medlemsstaterna.”
3. I artikel 17 ska första meningen ersättas med följande:
”Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utfärda riktlinjer, till behöriga myndigheter, kreditinstitut
och finansiella institut, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas
och de åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklade åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Från och med den
1 januari 2020 ska EBA, om så är lämpligt, utfärda sådana riktlinjer.”
4. I artikel 18.4 ska första meningen ersättas med följande:
”4. Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utfärda riktlinjer, till behöriga myndigheter,
kreditinstitut och finansiella institut, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om de riskfaktorer som
ska beaktas och de åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpta åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Från och
med den 1 januari 2020 ska EBA, om så är lämpligt, utfärda sådana riktlinjer.”
5. Artikel 41.1 ska ersättas med följande:
”1. Behandlingen av personuppgifter enligt detta direktiv omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU)
2016/679 (*) och (EU) 2018/1725 (**).
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv
95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det
fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG
(EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
L 334/162
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
6. Artikel 45 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Medlemsstaterna och EBA ska underrätta varandra om fall där ett tredjelands rätt inte tillåter att de riktlinjer
och rutiner som krävs i enlighet med punkt 1 genomförs. I dessa fall får samordnade åtgärder vidtas för att finna
en lösning. Vid bedömningen av vilka tredjeländer som inte tillåter att de riktlinjer och rutiner som krävs i enlighet
med punkt 1 genomförs ska medlemsstaterna och EBA beakta eventuella rättsliga hinder som kan stå i vägen för ett
korrekt genomförande av dessa riktlinjer och rutiner, bland annat sekretess, uppgiftsskydd och andra restriktioner
som begränsar informationsutbytet och som kan vara relevanta för detta ändamål.”
b) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange den typ av ytterligare åtgärder som avses
i punkt 5 och de minimiåtgärder som ska vidtas av kreditinstitut och finansiella institut om ett tredjelands rätt inte
tillåter att de åtgärder som krävs i enlighet med punkterna 1 och 3 genomförs.
EBA ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast
den 26 december 2016.”
c) Punkt 10 ska ersättas med följande:
”10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om kriterierna för att avgöra när det är lämpligt att
inrätta en central kontaktpunkt enligt punkt 9 och vilka funktioner de centrala kontaktpunkterna bör ha.
EBA ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast
den 26 juni 2017.”
7. Artikel 48 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1a andra stycket ska tredje meningen ersättas med följande:
”Medlemsstaternas finansiella tillsynsmyndigheter ska också fungera som kontaktpunkter för EBA.”
b) I punkt 10 ska första meningen ersättas med följande:
”10. Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU)
nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för behöriga myndigheter om vad som kännetecknar en riskbaserad tillsynsmetod
och vilka åtgärder som ska vidtas när riskbaserad tillsyn utövas. Från och med den 1 januari 2020 ska EBA, om så
är lämpligt, utfärda sådana riktlinjer.”
8. I kapitel VI, avsnitt 3 ska rubriken på underavsnitt II ersättas med följande:
”S a m a r b e t e m e d E B A”.
9. Artikel 50 ska ersättas med följande:
”Artikel 50
De behöriga myndigheterna ska förse EBA med alla uppgifter som behövs för att EBA ska kunna utföra sina uppgifter
enligt detta direktiv.”
10. Artikel 62 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter informerar EBA om alla administrativa sanktioner
och åtgärder som i enlighet med artiklarna 58 och 59 påförts kreditinstitut och finansiella institut, inbegripet
eventuella överklaganden med anledning av dessa samt resultatet därav.”
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. EBA ska ha en webbplats med länkar till varje behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktioner
och åtgärder som i enlighet med artikel 60 har påförts kreditinstitut och finansiella institut samt visa under vilken
tidsperiod varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner och åtgärder.”
309
310
Prop. 2020/21:129
Bilaga 3
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/163
Artikel 4
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell
rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
2. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2020 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa artikel 2.1 i detta direktiv. De ska genast till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser
i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
3. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som avser artikel 1 från och med den 1 januari 2022 och de bestämmelser
som avser artiklarna 2 och 3 från och med den 30 juni 2021. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som avser
artikel 2.1 senast den 1 juli 2020.
4. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv
eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje
medlemsstat själv utfärda.
Artikel 5
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 6
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 18 december 2019.
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
D.M.
SASSOLI
T.
TUPPURAINEN
Ordförande
Ordförande
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/48
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1094/2010
av den 24 november 2010
om
inrättande
av
en
europeisk
tillsynsmyndighet
(Europeiska
försäkrings-
och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av
kommissionens beslut 2009/79/EG
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Under finanskrisen 2007 och 2008 exponerades bety
dande brister i den finansiella tillsynen, såväl i fråga om
enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som
helhet. Nationellt baserade tillsynsmodeller har inte hållit
jämna steg med den finansiella globaliseringen och den
faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanlän
kade europeiska finansmarknaderna, där många finansin
stitut opererar över nationsgränserna. Genom krisen
uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning,
konsekvens i tillämpningen av unionsrätten och ömsesi
digt förtroende mellan de nationella tillsynsorganen.
(2)
Före och under finanskrisen har Europaparlamentet upp
manat till en förändring i riktning mot en mer integrerad
europeisk tillsyn, för att säkerställa verkligt likvärdiga för
utsättningar för alla aktörer på unionsnivå och avspegla
finansmarknadernas ökande integration i unionen (i dess
resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens
meddelande om att genomföra handlingsramen för finans
marknaderna: en handlingsplan (4), av den 21 november
(1) EUT C 13, 20.1.2010, s. 1.
(2) Yttrandet avgivet den 22 januari 2010 (ännu inte offentliggjort i EUT).
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 22 september 2010 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 november 2010.
(4) EGT C 40, 7.2.2001, s. 453.
2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen (5), av den
11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster
(2005-2010) – vitbok (6), av den 23 september 2008 med
rekommendationer till kommissionen om hedgefonder
och private equity (7) och av den 9 oktober 2008 med
rekommendationer till kommissionen om uppföljningen
av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer (8),
och i dess ståndpunkter av den 22 april 2009 om det änd
rade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv
om upptagande och utövande av försäkrings- och återför
säkringsverksamhet (Solvens II) (9), och av den 23 april
2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets för
(10)
ordning om kreditvärderingsinstitut
).
(3)
I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp
med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge
rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa
skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar medbor
garna och återställer förtroendet för det finansiella syste
met. Högnivågruppen rekommenderade i sin slutrapport
från den 25 februari 2009 (”de-Larosière-rapporten”) en
förstärkning av tillsynsramarna för att minska risken för
och mildra effekterna av framtida finanskriser. Den rekom
menderade reformer av tillsynsstrukturen för den finan
siella sektorn i unionen. Gruppen fann också att ett
europeiskt system för finansiell tillsyn borde inrättas, som
skulle omfatta tre europeiska myndigheter, en för tillsyn
över banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för
försäkrings- och tjänstepensionssektorn, samt rekommen
derade inrättande av ett europeiskt systemriskråd. Rappor
ten angav vilka reformer som experterna ansåg
nödvändiga, där arbetet omedelbart måste inledas.
(4)
I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln ”Främja
återhämtning i Europa” föreslog kommissionen att förslag
till lagstiftning om inrättande av ett europeiskt system för
finansiell tillsyn och ett europeiskt systemriskråd skulle
läggas fram. I meddelandet av den 27 maj 2009 med titeln
”Den finansiella tillsynen i Europa” presenterade den när
mare hur strukturen för ett sådant nytt tillsynssystem
skulle kunna utformas, och återgav därvid kontentan i
de-Larosière-rapporten.
(5) EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 394.
(6) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 392.
(7) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 26.
(8) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 48.
(9) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 214.
(10) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 292.
311
312
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/49
(5)
I sina slutsatser av den 19 juni 2009 bekräftade Europe
iska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn,
bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, bör
inrättas. Systemet bör förbättra kvaliteten och enhetlighe
ten i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsö
verskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt
europeiskt regelverk som bör tillämpas på alla finansinsti
tut på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll
vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna också bör
ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinsti
tut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta för
slag på hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn
skulle kunna agera kraftfullt i krissituationer, men beto
nade samtidigt att de nya myndigheternas beslut inte fick
inkräkta på medlemsstaternas finanspolitiska
ansvarsområden.
(6)
Den finansiella och ekonomiska krisen har skapat verkliga
och allvarliga risker för stabiliteten i det finansiella syste
met och för den inre marknadens funktion. Att återställa
och upprätthålla ett stabilt och tillförlitligt finansiellt sys
tem är en absolut nödvändig förutsättning för att bevara
förtroendet för den inre marknaden och dess enhetliga
funktion, och därmed att bevara och förbättra förutsätt
ningarna för en fullt integrerad fungerande inre marknad
för finansiella tjänster. Djupare, mer integrerade finans
marknader ger dessutom bättre möjlighet till diversifiering
av finansiering och risker och bidrar därför till att öka
kapaciteten att absorbera ekonomiska chocker.
(7)
Unionen har nått gränsen för vad som kan åstadkommas
med oförändrad status för kommittéerna för europeiska
tillsynsorgan. Unionen kan inte fortsatt acceptera en situa
tion där det inte finns någon mekanism för att säkerställa
att de nationella tillsynsmyndigheterna kommer fram till
bästa möjliga beslut för tillsyn av gränsöverskridande
finansinstitut, där samarbetet och utbytet av uppgifter mel
lan de nationella tillsynsmyndigheterna är otillfredsstäl
lande, där gemensamma åtgärder av de nationella
myndigheterna kräver komplicerade arrangemang för att
kunna ta hänsyn till en mängd skiftande reglerings- och
tillsynsordningar, där nationella lösningar ofta är det enda
framkomliga alternativet för att åtgärda problem på uni
onsnivå och där olika tolkningar görs av samma rättsakt.
Det europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat
ESFS) bör utformas så att dessa brister undanröjs, och det
bör vara anpassat till målet att skapa en stabil inre mark
nad för finansiella tjänster inom unionen och koppla ihop
de nationella tillsynsmyndigheterna i ett starkt unionsnät.
(8)
ESFS bör vara ett integrerat nätverk för tillsynsmyndighe
ter på nationell nivå och unionsnivå, där den dagliga till
synen ligger kvar på nationell nivå. Man bör också skapa
bättre harmonisering och enhetlighet i tillämpningen av
bestämmelserna om finansinstitut och finansmarknader i
hela unionen. Utöver den europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten)
(nedan kallad myndigheten) bör det inrättas en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) och en
europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers-
och marknadsmyndigheten), liksom en gemensam kom
mitté för de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kal
lad den gemensamma kommittén). En europeisk
systemrisknämnd (nedan kallad ESRB) bör utgöra en del av
ESFS när det gäller de uppgifter som fastställs i denna för
ordning och i förordning (EU) nr 1092/2010 (1).
(9)
De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ersätta europe
iska banktillsynskommittén, som inrättades genom kom
missionens beslut 2009/78/EG
(2), kommittén för
europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och
tjänstepensioner, som inrättades genom kommissionens
beslut 2009/79/EG (3), och europeiska värdepapperstill
synskommittén, som inrättades genom kommissionens
beslut 2009/77/EG (4), och överta alla dessa kommittéers
uppgifter och befogenheter, inbegripet att driva vidare
pågående arbete och projekt, i tillämpliga fall. Varje euro
peisk tillsynsmyndighets behörighetsområde bör definie
ras tydligt. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör vara
ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. När denna
ansvarighet gäller sektorsövergripande frågor som har
samordnats genom den gemensamma kommittén, bör de
europeiska tillsynsmyndigheterna vara ansvariga, genom
den gemensamma kommittén, för sådan samordning.
(10)
Myndigheten bör agera i syfte att förbättra den inre mark
nadens funktion, särskilt genom att säkerställa en hög grad
av effektiv och konsekvent reglering och tillsyn, med beak
tande av samtliga medlemsstaters specifika intressen och
finansinstitutens olika karaktär. Myndigheten bör skydda
allmänna intressen såsom det finansiella systemets stabili
tet, marknadernas och de finansiella produkternas transpa
rens och skydda försäkringstagare, personer som omfattas
av pensionssystem och förmånstagare. Myndigheten bör
också förebygga tillsynsarbitrage och säkerställa likvärdiga
förutsättningar, samt stärka den internationella samord
ningen mellan tillsynsmyndigheterna till gagn för ekono
min som helhet, inklusive finansinstituten och andra
intressenter, konsumenter och arbetstagare. Dess uppgif
ter bör även omfatta att främja konvergens i tillsynen och
ge råd till unionens institutioner när det gäller reglering
och tillsyn av försäkring, återförsäkring och tjänstepensio
ner samt tillhörande frågor som rör bolagsstyrning, revi
sion och ekonomisk redovisning. Myndigheten bör också
ges visst ansvar för befintlig och ny finansiell verksamhet.
(1) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.
(2) EUT L 25, 29.1.2009, s. 23.
(3) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.
(4) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
(11)
Myndigheten bör också få utfärda tillfälliga förbud mot
eller begränsningar av viss finansiell verksamhet som utgör
ett hot mot välfungerande finansmarknader och mot mark
nadernas integritet, eller mot stabiliteten i hela eller delar
av det finansiella systemet i unionen, i de fall som anges
och på de villkor som fastställs i de lagstiftningsakter som
avses i denna förordning. Om det i en krissituation krävs
att myndigheten inför ett sådant tillfälligt förbud, ska den
göra detta i enlighet med och på de villkor som fastställs i
denna förordning. I sådana fall där ett tillfälligt förbud eller
en tillfällig begränsning av vissa former av finansiell verk
samhet får sektorövergripande effekter, bör sektoriell lag
stiftning föreskriva att myndigheten vid behov samordnar
sin verksamhet med Europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska bankmyndigheten) och Europeiska tillsyns
myndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepen
sionsmyndigheten), genom den gemensamma kommittén.
(12)
Myndigheten bör ta vederbörlig hänsyn till den inverkan
som dess verksamhet har på konkurrensen och innovatio
nen på den inre marknaden, unionens globala konkurrens
kraft, den finansiella integreringen och unionens nya
strategi för sysselsättning och tillväxt.
(13)
För att myndigheten ska kunna förverkliga sina syften bör
den vara en juridisk person och åtnjuta administrativt och
finansiellt oberoende.
(14)
På grundval av arbetet i internationella organ bör system
risk definieras som risk för störningar av det finansiella sys
temet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för den
inre marknaden och realekonomin. Alla typer av finan
siella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan
vara potentiellt systemviktiga i någon utsträckning.
(15)
Gränsöverskridande risk innefattar alla risker som orsakas
av ekonomisk obalans eller finansiella fallissemang i hela
unionen eller delar av den, som kan få betydande negativa
konsekvenser för transaktionerna mellan ekonomiska ope
ratörer i två eller flera medlemsstater, för den inre mark
nadens funktion eller för de offentliga finanserna i unionen
eller någon av dess medlemsstater.
(16)
Europeiska unionens domstol har i sin dom av den 2 maj
2006 i mål C-217/04 (Förenade konungariket Storbritan
nien och Nordirland mot Europaparlamentet och Europe
iska unionens råd) slagit fast att ”Det skall […] påpekas att
det inte finns något stöd i ordalydelsen i artikel 95 EG
[numera artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (EUF-fördraget)] för att de åtgärder som vid
tas av gemenskapslagstiftaren med stöd av denna artikel är
begränsade på så sätt att endast medlemsstaterna kan vara
åtgärdernas adressater. Det kan således visa sig vara nöd
vändigt, enligt gemenskapslagstiftarens bedömning, att
anta bestämmelser om att inrätta ett gemenskapsorgan,
vars syfte är att bidra till genomförandet av en harmonise
ringsprocess i situationer där det förefaller lämpligt att
vidta icke-bindande kompletterings- och ramåtgärder för
att underlätta genomförandet och den enhetliga tillämp
ningen av rättsakter som har antagits med stöd av arti
keln” (1). Myndighetens syfte och uppgifter – att bistå de
behöriga nationella tillsynsmyndigheterna med att säker
ställa en konsekvent tolkning och tillämpning av unions
bestämmelserna och bidra till att skapa den finansiella
stabilitet som krävs för finansiell integrering – står i nära
samband med målen för unionens regelverk på området
finansiella tjänster. Myndigheten bör därför inrättas med
artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund.
(17)
I följande lagstiftningsakter fastställs medlemsstaternas
behöriga myndigheters uppgifter, även i fråga om samar
bete inbördes och med kommissionen: Europaparlamen
tets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november
2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och
återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (2), med undantag
för avdelning IV, Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsför
medling (3), Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till
syn över tjänstepensionsinstitut (4), Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002
om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och
värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (5), rådets
direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaf
fande av inskränkningar i etableringsfriheten och i frihe
ten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och
retrocession (6), rådets direktiv 73/239/EEG av den 24 juli
1973 om samordning av lagar och andra författningar
angående rätten att etablera och driva verksamhet med
annan direkt försäkring än livförsäkring (7), rådets direktiv
73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av
inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med
annan direkt försäkring än livförsäkring (8), rådets direktiv
76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv
73/239/EEG om samordning av lagar och andra författ
ningar angående rätten att etablera och driva verksamhet
med annan direkt försäkring än livförsäkring (9), rådets
direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning
av lagar och andra författningar som avser koassuransverk
(10)
samhet inom gemenskapen , rådets direktiv
84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring,
(1) REG 2006 s. I-3771, punkt 44.
(2) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.
(3) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.
(4) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.
(5) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
(6) EGT 56, 4.4.1964, s. 878.
(7) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.
(8) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20.
(9) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.
(10) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25.
313
314
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/51
speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet
(73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författ
ningar om rätten att etablera och driva verksamhet med
annan direkt försäkring än livförsäkring (1), rådets direktiv
87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar
och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (2),
rådets direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om sam
ordning av lagar och andra författningar som avser annan
direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser
avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att
tillhandahålla tjänster (3), rådets direktiv 92/49/EEG av den
18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författ
ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring
(tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäk
ring) (4), Europaparlamentets och rådets direktiv
nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över
försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (5),
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av
den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av
försäkringsföretag (6), Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livför
säkring (7) och Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäk
ring (8). Vad beträffar tjänstepensionsinstitut bör myndig
hetens åtgärder emellertid inte inkräkta på nationell
sociallagstiftning och arbetsmarknadslagstiftning.
(18)
Gällande unionslagstiftning som reglerar tillämpningsom
rådet för denna förordning omfattar även relevanta delar
av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av
den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt och finansie
ring av terrorism (9) och av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om dis
tansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter (10).
(19)
Det är önskvärt att myndigheten bidrar till en bedömning
av behovet av ett europeiskt nätverk av nationella garanti
system för försäkringssektorn som har adekvat finansiering
och är tillräckligt harmoniserat.
(20)
I enlighet med förklaringen (nr 39) till artikel 290 i EUF-
fördraget som fogats till slutakten från den regeringskon
ferens som antog Lissabonfördraget, kräver utarbetandet
av tekniska standarder för tillsyn stöd från teknisk expertis
(1) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21.
(2) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.
(3) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1.
(4) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.
(5) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1.
(6) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.
(7) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.
(8) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.
(9) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15
på ett sätt som är specifikt för området finansiella tjänster.
Det är nödvändigt att myndigheten tillåts att tillhandahålla
sådan expertis, också för standarder eller delar av standar
der som inte är baserade på förslag till tekniska standarder
som myndigheten själv har utarbetat.
(21)
Det finns behov av att införa ett effektivt instrument för att
fastställa harmoniserade tekniska standarder för tillsyn för
finansiella tjänster för att – också genom ”en enda regel
bok” – säkerställa likvärdiga förutsättningar och tillfreds
ställande skydd av försäkringstagare, personer som
omfattas av pensionssystem och andra förmånstagare i
hela unionen. Eftersom myndigheten är ett organ som
besitter ett avancerat kunnande på det specifika området,
är det lämpligt och ändamålsenligt att den, på områden
som fastställs i unionsrätten, anförtros uppgiften att utar
beta förslag till tekniska standarder för tillsyn som inte
inbegriper policyval.
(22)
Kommissionen bör godkänna dessa utkast till förslag till
tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i
enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att göra dem
rättsligt bindande. De bör ändras endast under mycket
begränsade och exceptionella omständigheter, eftersom
myndigheten är den som står i nära kontakt med finans
marknader och bäst känner till deras dagliga funktion. För
slag till tekniska standarder för tillsyn bör ändras om de är
oförenliga med unionsrätten, inte iakttar proportionalitets
principen eller strider mot de grundläggande principer för
den inre marknaden för finansiella tjänster som kommer
till uttryck i unionens regelverk för finansiella tjänster.
Kommissionen bör inte ändra innehållet i de förslag till
tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av myndig
heten utan att detta först har samordnats med myndighe
ten. För att säkerställa ett smidigt och snabbt
antagningsförfarande av dessa standarder bör det faststäl
las en tidsfrist för kommissionens beslut att godkänna för
slag till tekniska standarder för tillsyn.
(23)
Med tanke på myndigheternas tekniska expertis på de
områden för vilka tekniska standarder för tillsyn bör
utvecklas, bör man notera kommissionens uttalade avsikt
att som regel förlita sig på de förslag till tekniska standar
der för tillsyn som myndigheterna lagt fram för den med
anledning av antagandet av de motsvarande delegerade
akterna. Om myndigheten emellertid försummar att lägga
fram ett förslag till tekniska standarder för tillsyn inom den
tidsfrist som fastställts i den relevanta lagstiftningsakten,
ska det säkerställas att resultatet av utövandet av de dele
gerade befogenheterna faktiskt uppnås och beslutsproces
sens effektivitet bör upprätthållas. Därför bör
kommissionen i dessa fall ha befogenhet att anta tekniska
standarder för tillsyn om inget förslag från myndigheten
föreligger.
(24)
Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska
standarder för genomförande genom genomförandeakter
(10) EGT L 271, 9.10.2002, s. 16.
enligt artikel 291 i EUF-fördraget.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/52
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
(25)
På områden som inte omfattas av tekniska standarder för
tillsyn eller genomförande bör myndigheten ha befogen
het att utfärda riktlinjer och rekommendationer för til
lämpningen av unionsrätten. För att säkerställa transparens
och öka överensstämmelsen med dessa riktlinjer och
rekommendationer i de nationella tillsynsmyndigheternas
agerande, bör det vara möjligt för myndigheten att offent
liggöra skälen till att dessa riktlinjer och rekommendatio
ner inte har följts av de nationella tillsynsmyndigheterna.
(26)
Att säkerställa en korrekt och fullständig tillämpning av
unionsrätten är en oeftergivlig förutsättning för integre
rade, transparenta, ändamålsenliga och korrekt fungerande
finansmarknader, för det finansiella systemets stabilitet och
för neutrala konkurrensvillkor för finansinstitut inom hela
unionen. Det bör därför inrättas en mekanism genom vil
ken myndigheten kan åtgärda fall av överträdelser av uni
onsrätten som består i underlåtenhet att tillämpa den eller
att den tillämpas felaktigt. Denna mekanism bör tillämpas
på områden där otvetydiga och ovillkorliga skyldigheter
fastställs genom unionsrätten.
(27)
För att möjliggöra reaktioner som står i proportion till all
varet i fall av felaktig eller ofullständig tillämpning av uni
onsrätten bör en trestegsmekanism tillämpas. Som ett
första steg bör myndigheten ha befogenhet att göra utred
ningar om det påstås att nationella myndigheter i utövan
det av sin tillsyn tillämpat skyldigheter enligt unionsrätten
felaktigt eller ofullständigt, och dessa bör leda till en rekom
mendation. Som ett andra steg, om den behöriga natio
nella myndigheten inte följer rekommendationen, bör
kommissionen ha befogenhet att avge ett formellt yttrande
med beaktande av myndighetens rekommendation, med
anmodan till den behöriga myndigheten att vidta de åtgär
der som krävs för att uppfylla bestämmelserna i
unionsrätten.
(28)
Om i exceptionella fall den behöriga myndigheten i fråga
ihållande underlåter att agera, bör myndigheten, som ett
tredje steg, ha befogenhet att, för att få denna situation att
upphöra, som en sista utväg anta beslut riktade till enskilda
finansinstitut. Denna befogenhet bör endast gälla under
exceptionella omständigheter då en behörig myndighet
inte följer det formella yttrande som riktats till den i fall då
unionsrätten är direkt tillämplig på finansinstitut med stöd
av nu gällande eller kommande unionsförordningar.
(29)
Allvarliga hot mot finansmarknadernas korrekta funktion
och integritet eller mot stabiliteten i det finansiella syste
met i unionen kräver snabba och samfällda reaktioner på
unionsnivå. Myndigheten bör därför kunna kräva att natio
nella tillsynsmyndigheter vidtar specifika åtgärder för att
avhjälpa en krissituation. Befogenheten att fastställa att en
krissituation föreligger bör överlåtas till rådet, efter begä
ran från någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna,
kommissionen eller ESRB.
(30)
Myndigheten bör kunna kräva att nationella tillsynsmyn
digheter vidtar specifika åtgärder för att avhjälpa en krissi
tuation. De åtgärder som vidtas av myndigheten i detta
hänseende bör inte påverka kommissionens befogenheter
enligt artikel 258 i EUF-fördraget att inleda ett överträdel
seförfarande mot den medlemsstat vars tillsynsmyndighet
har underlåtit att vidta sådana åtgärder, eller kommissio
nens rätt att under sådana omständigheter vidta proviso
riska åtgärder i enlighet med Europeiska unionens
domstols arbetsordning. Det ansvar som åligger en med
lemsstat i enlighet med Europeiska unionens domstols
praxis om medlemsstatens tillsynsmyndigheter underlåter
att vidta de åtgärder som myndigheten kräver bör inte hel
ler påverkas.
(31)
För att säkerställa ändamålsenlig och effektiv tillsyn och ett
välavvägt hänsynstagande till olika medlemsstaters behö
riga myndigheters ståndpunkter, bör myndigheten med
bindande verkan kunna lösa tvister i gränsöverskridande
situationer mellan dessa behöriga myndigheter, bland
annat inom tillsynskollegierna. Det bör föreskrivas ett för
likningsskede under vilket de behöriga myndigheterna kan
nå en överenskommelse. Myndigheten bör vara behörig i
fråga om oenigheter avseende förfarandet eller innehållet i
en åtgärd, eller när en medlemsstats behöriga myndighet
underlåter att vidta åtgärder i sådana fall som är fastställda
i de rättsligt bindande unionsakter som avses i denna för
ordning. I ett sådant läge bör någon av de berörda tillsyns
myndigheterna ha rätt att hänskjuta frågan till
myndigheten, som bör agera i enlighet med denna förord
ning. Myndigheten bör ha möjlighet att kräva att de
berörda behöriga myndigheterna vidtar särskilda åtgärder
eller avstår från åtgärder, så att frågan kan lösas och över
ensstämmelse med unionsrätten säkras, med bindande ver
kan för dessa behöriga myndigheter. Om en behörig
myndighet inte rättar sig efter det förlikningsbeslut som
riktats till den, bör myndigheten ges befogenhet att anta
beslut riktade direkt till finansinstitut på områden av uni
onsrätten som är direkt tillämpliga på dem. Befogenheten
att anta ett sådant beslut bör tillämpas endast som sista
utväg och i så fall uteslutande för att sörja för en korrekt
och enhetlig tillämpning av unionsrätten. I fall där den til
lämpliga unionslagstiftningen ger medlemsstaternas behö
riga myndigheter beslutanderätt kan myndighetens beslut
inte ersätta utövande av denna beslutanderätt som sker i
enlighet med unionsrätten.
(32)
Krisen har visat att det rådande systemet med samarbete
mellan nationella myndigheter vars befogenheter begrän
sar sig till enskilda medlemsstater är otillräckligt när det
gäller finansinstitut med gränsöverskridande verksamhet.
(33)
Expertgrupper som medlemsstaterna har inrättat för att
undersöka orsakerna till krisen och lämna förslag till för
bättringar av regleringen och tillsynen av finanssektorn har
bekräftat att de nuvarande systemen inte är en sund bas för
en framtida reglering och tillsyn av gränsöverskridande
finansinstitut i hela unionen.
(34)
Såsom anges i de-Larosière-rapporten ”[har vi] i huvudsak
två alternativ: det ena alternativet är ’chacun pour soi’, dvs.
svälta räv-lösningar, det andra är ett förstärkt, pragmatiskt
315
316
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/53
och förnuftigt europeiskt samarbete till allas fördel i syfte
att bevara en öppen världsekonomi. Detta kommer tvek
löst att leda till ekonomiska vinster.”
(35)
Tillsynskollegierna är av stor betydelse för att översynen av
finansinstitut med verksamhet över nationsgränserna ska
kunna bli ändamålsenlig, effektiv och konsekvent. Myndig
heten bör bidra till att främja och övervaka effektivitet,
ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i tillsynskolle
gierna och i detta hänseende inta en ledande roll när det
gäller att säkerställa att tillsynskollegierna för gränsöver
skridande finansinstitut fungerar enhetligt och konsekvent
i hela unionen. Myndigheten bör därför spela en ledande
roll och ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegiernas
arbete i syfte att effektivisera dessas funktion och utbytet av
uppgifter inom tillsynskollegierna samt främja konvergens
och enhetlighet mellan kollegierna i tillämpningen av uni
onsrätten. I de-Larosière-rapporten påpekas att ”snedvrid
ningar av konkurrensen och tillsynsarbitrage som beror på
olika tillsynsrutiner måste undvikas, eftersom det kan även
tyra den finansiella stabiliteten, bland annat genom att det
främjar en överföring av den finansiella verksamheten till
länder med mindre strikt tillsyn. Tillsynssystemet måste
uppfattas som rättvist och väl avvägt.”
(36)
Det är nödvändigt med konvergens på områdena förebyg
gande, hantering och lösande av kriser, inklusive finansie
ringsmekanismer, för att säkerställa att offentliga
myndigheter är i stånd att rekonstruera eller avveckla fal
lerande finansinstitut samtidigt som man minimerar kon
sekvenserna av fallissemang för det finansiella systemet,
beroendet av skattebetalares medel för räddningsaktioner
för försäkrings- och återförsäkringsföretag och använd
ningen av offentliga medel, begränsar skadeverkningarna
på ekonomin och samordnar tillämpningen av nationella
avvecklingsåtgärder. I detta avseende bör kommissionen
kunna uppmana myndigheten att bidra till den utvärdering
som avses i artikel 242 i direktiv 2009/138/EG, särskilt av
tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegierna,
deras funktionsduglighet, tillsynspraxisen för att fastställa
kapitaltilläggen, utvärderingen av fördelarna med att för
stärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet
inom en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag,
inbegripet möjliga åtgärder för att förstärka en sund
gränsöverskridande förvaltning av försäkringsgrupper, sär
skilt av riskhantering och kapitalförvaltning, och även att
rapportera om eventuell ny utveckling och eventuella nya
framsteg rörande en uppsättning samordnade nationella
krishanteringsarrangemang, inbegripet huruvida det
behövs ett system med samstämmiga och trovärdiga finan
sieringsmekanismer med lämpliga finansieringsinstrument.
(37)
När det gäller den nuvarande översynen av Europaparla
mentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994
om system för garanti av insättningar (1) och Europaparla
mentets och rådets direktiv nr 97/9/EG av den 3 mars
1997 om system för ersättning till investerare (2)
noteras
kommissionens avsikt att särskilt uppmärksamma behovet
av att säkerställa ytterligare tillnärmning inom unionen.
När det gäller försäkringssektorn noteras också kommis
sionens avsikt att undersöka möjligheten att införa unions
bestämmelser för att skydda försäkringstagare i situationer
då försäkringsbolag fallerar. De europeiska tillsynsmyndig
heterna bör ges en viktig uppgift på dessa områden och
bör ges lämpliga befogenheter när det gäller det europeiska
nätverket av nationella garantisystem för
försäkringssektorn.
(38)
Delegering av uppgifter och ansvar kan bidra positivt till
tillsynsnätverkens funktion, för att undvika dubbelarbete
inom tillsynen, främja samarbete och därigenom effektivi
sera tillsynsprocessen samt minska belastningen på finans
instituten. Denna förordning bör därför klart ange den
rättsliga grunden för sådan delegering. Medlemsstaterna
bör följa den allmänna regeln att delegering bör vara tillå
ten, men bör kunna införa särskilda villkor för delegering
av ansvar, till exempel när det gäller information om och
anmälan av arrangemang för delegering. Delegering av
uppgifter innebär att uppgifterna utförs av myndigheten
eller av en annan nationell tillsynsmyndighet än den ansva
riga myndigheten, samtidigt som ansvaret för tillsynsbeslu
ten ligger kvar hos den delegerande myndigheten.
Delegering av ansvar innebär att myndigheten eller en
nationell tillsynsmyndighet (den befullmäktigade myndig
heten) bör kunna besluta i ett visst tillsynsärende i eget
namn i den delegerande myndighetens ställe. Sådan dele
gering bör styras av principen att behörigheten bör tillde
las en myndighet som har bäst förutsättningar att vidta
åtgärder i ett enskilt ärende. Det kan vara lämpligt att över
flytta ansvar t.ex. för att uppnå skal- eller diversifierings
fördelar, undvika att splittra upp tillsynen över
företagsgrupper och på bästa sätt utnyttja de olika slag av
teknisk expertis som finns hos de nationella tillsynsmyn
digheterna. Den befullmäktigade myndighetens beslut bör
erkännas av den delegerande myndigheten och av andra
behöriga myndigheter som avgörande, om besluten i fråga
omfattas av tillämpningsområdet för delegeringen. I uni
onslagstiftning på området skulle principerna för överens
kommelser om överflyttning av ansvar kunna specificeras
ytterligare. Myndigheten bör med alla lämpliga medel
underlätta och övervaka överenskommelser om delegering
mellan nationella tillsynsmyndigheter.
Den bör underrättas i förväg om planerade överenskom
melser om delegering så att den i tillämpliga fall kan yttra
sig i frågan. Den bör också centralt svara för offentliggö
randena av sådana överenskommelser så att alla berörda
parter utan dröjsmål ges lättillgänglig och transparent
information om sådana överenskommelser. Den bör fast
ställa och sprida god praxis för delegering och överens
kommelser om delegering.
(1) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5.
(2) EGT L 84, 26.3.1997, s. 22.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/54
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
(39)
Myndigheten bör aktivt främja konvergens i tillsynen inom
hela unionen i syfte att upprätta en gemensam
tillsynskultur.
(40)
Inbördes utvärderingar är ett lämpligt och effektivt medel
för att främja enhetlighet inom nätverket för finansiell till
syn. Myndigheten bör därför utveckla en metod för sådana
utvärderingar och genomföra dem regelbundet. Utvärde
ringarna bör inte endast inriktas på konvergens i tillsyns
praxis utan också på tillsynsorganens kapacitet att nå hög
kvalitet i verksamheten och på dessa behöriga myndighe
ters oberoende. Resultatet av inbördes utvärderingar bör
offentliggöras med samtycke från den behöriga myndighet
som är föremål för utvärderingen. Även bästa praxis bör
fastställas och offentliggöras.
(41)
Myndigheten bör aktivt främja samordnade tillsynsreaktio
ner från unionsmyndigheterna, särskilt för att säkerställa
finansmarknadernas integritet och korrekta funktion samt
stabiliteten i det finansiella systemet i unionen. Utöver sina
befogenheter för åtgärder i brådskande situationer bör
myndigheten därför anförtros en allmänt samordnande
funktion inom ESFS. Att få all relevant information att
snabbt och effektivt cirkulera mellan de behöriga myndig
heterna bör höra till myndighetens centrala uppgifter.
(42)
För att bevara den finansiella stabiliteten är det nödvändigt
att i ett tidigt skede identifiera gräns- och sektorövergri
pande trender och potentiella risker och svagheter på nivån
mikrotillsyn. Myndigheten bör övervaka och bedöma
sådan utveckling inom sitt behörighetsområde och regel
bundet och när omständigheterna så kräver underrätta
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, övriga europe
iska tillsynsmyndigheter och ESRB om omständigheter av
betydelse. Myndigheten bör också i samarbete med ESRB
inleda och samordna stresstester inom hela unionen för att
bedöma finansinstitutens förmåga att stå emot en ogynn
sam marknadsutveckling och bör säkerställa att så enhet
liga metoder som möjligt tillämpas på nationell nivå för
dessa tester. I syfte att utföra sina uppgifter på korrekt sätt
bör myndigheten genomföra ekonomiska analyser av
marknaderna och tänkbara konsekvenser av
marknadsutvecklingen.
(43)
Med hänsyn till de finansiella tjänsternas globalisering och
de internationella standardernas ökade betydelse bör myn
digheten verka för dialog och samarbete med tillsynsmyn
digheter utanför unionen. Den bör ha befogenhet att
utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med till
synsmyndigheterna och förvaltningar i tredjeländer och
med internationella organisationer, med fullt beaktande av
medlemsstaternas och unionsinstitutionernas befintliga
roller och respektive befogenheter. Länder som har ingått
avtal med unionen och därigenom antagit och börjat til
lämpa unionsrätten bör kunna delta i myndighetens arbete,
och myndigheten bör kunna samarbeta med tredjeländer
som tillämpar lagstiftning som har erkänts som likvärdig
med unionens.
(44)
Myndigheten bör inom sitt behörighetsområde fungera
som ett oberoende rådgivande organ för Europaparlamen
tet, rådet och kommissionen. Utan att det påverkar befo
genheterna för de berörda behöriga myndigheterna bör
myndigheten kunna yttra sig om bedömningar av fusioner
och förvärv enligt direktiv 92/49/EEG, direktiv
2002/83/EG och direktiv 2005/68/EG, såsom ändrade
genom direktiv 2007/44/EG (1), i de fall då dessa direktiv
föreskriver samråd mellan behöriga myndigheter från två
eller flera medlemsstater.
(45)
För att myndigheten ska kunna arbeta effektivt bör den ha
rätt att få tillgång till alla nödvändiga uppgifter. För att
undvika att ställa dubbla rapporteringskrav på finansinsti
tuten, bör sådana uppgifter normalt lämnas av de natio
nella tillsynsmyndigheter som befinner sig närmast
finansmarknaderna och finansinstituten och bör beakta
redan befintlig statistik. Myndigheten bör dock i sista hand
kunna rikta en vederbörligen motiverad begäran om upp
gifter direkt till ett finansinstitut om en nationell myndig
het inte tillhandahåller – eller kan tillhandahålla –
uppgifterna inom rimlig tid. Medlemsstaternas myndighe
ter bör vara skyldiga att bistå myndigheten med att genom
driva sådana direkt riktade uppgiftskrav. I detta
sammanhang är arbetet med gemensamma rapporterings
format av stor betydelse. Åtgärderna för insamling av upp
gifter bör inte påverka den rättsliga ramen för det
europeiska statistiksystemet och det europeiska central
bankssystemet på statistikområdet. Denna förordning bör
därför inte påverka tillämpningen av vare sig Europaparla
mentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den
11 mars 2009 om europeisk statistik (2) eller rådets förord
ning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Euro
peiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter (3).
(46)
Ett nära samarbete mellan myndigheten och ESRB är av
avgörande betydelse för att ESRB ska kunna fungera med
all önskvärd effektivitet och för uppföljningen av dess var
ningar och rekommendationer. Myndigheten och ESRB
bör utbyta alla relevanta uppgifter sinsemellan. Uppgifter
om enskilda företag bör lämnas ut endast om begäran
åtföljs av en motivering. Myndigheten bör se till att lämp
lig uppföljning görs när den har tagit emot varningar eller
rekommendationer som ESRB riktat till den eller till någon
nationell myndighet.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 septem
ber 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven
2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller
förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv
och ökning av innehav inom finanssektorn (EUT L 247, 21.9.2007,
s. 1).
(2) EUT L 87, 31.3.2009, s. 164
(3) EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.
317
318
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/55
(47)
Myndigheten bör samråda med berörda parter om tekniska
standarder för tillsyn eller genomförande, riktlinjer och
rekommendationer och ge dem skälig möjlighet att yttra
sig om föreslagna åtgärder. Innan myndigheten antar för
slag till tekniska standarder för tillsyn eller genomförande,
riktlinjer och rekommendationer bör den genomföra en
konsekvensanalys. Av effektivitetsskäl bör en intressent
grupp för försäkring och återförsäkring och en intressent
grupp för tjänstepensionsfonder användas i detta syfte,
båda två med en välavvägd sammansättning av företrädare
för de berörda finansinstitut som är verksamma i unionen,
som representerar finansinstitut och företag av olika typ
och storlek, små och medelstora företag, fackföreningar,
akademiker, konsumenter och andra icke-professionella
utnyttjare av dessa finansinstitut samt företrädare för rele
vanta yrkesföreningar. Dessa intressentgrupper bör fung
era som en förmedlande länk för andra grupper av
användare av finansiella tjänster som inrättats av kommis
sionen eller på annat sätt enligt unionslagstiftningen.
(48)
Ledamöter av intressentgrupper som företräder ideella
organisationer eller akademiker bör erhålla tillfredsstäl
lande ekonomisk ersättning så att personer som varken är
välfinansierade eller företrädare för branschen kan delta
fullt ut i debatten om finansiell reglering.
(49)
Intressentgrupperna bör höras av myndigheten och bör ha
möjlighet att avge yttranden och utlåtanden till myndighe
ten i frågor som har samband med frivillig tillämpning på
institut som omfattas av direktiv 2002/83/EG eller direk
tiv 2003/41/EG.
(50)
Medlemsstaterna har ett centralt ansvar för att samordna
krishantering och för att bevara den finansiella stabiliteten
i krissituationer, särskilt när det gäller att stabilisera och
avveckla fallerande finansinstitut. Myndighetens beslut i
brådskande ärenden eller avvecklingssituationer som
påverkar ett finansinstituts stabilitet, bör inte inkräkta på
medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. En
mekanism bör inrättas genom vilken medlemsstaterna kan
åberopa denna skyddsklausul och i sista instans begära att
rådet ska besluta i ärendet. Denna skyddsmekanism bör
emellertid inte missbrukas, särskilt med avseende på ett
beslut av myndigheten som inte har någon avsevärd eller
väsentlig finanspolitisk inverkan, till exempel minskade
intäkter kopplade till ett tillfälligt förbud av specifika verk
samheter eller produkter av konsumentskyddsskäl. När
rådet fattar beslut enligt skyddsmekanismen bör det rösta
enligt principen att varje medlem har en röst. Det är lämp
ligt att rådet ges uppgifter i sådana frågor med hänsyn till
medlemsstaternas särskilda ansvar i detta avseende. Med
tanke på hur känslig denna fråga är bör förfaranden inrät
tas så att strikt konfidentialitet kan säkerställas.
(51)
I sitt beslutsfattande bör myndigheten vara bunden av uni
onsbestämmelserna och av allmänna principer om rättssä
kerhet och transparens. Rätten för adressaterna för
myndighetens beslut att bli hörda bör respekteras fullt ut.
Myndighetens handlingar bör ingå som en integrerad del i
unionsrätten.
(52)
En tillsynsstyrelse, bestående av cheferna för de behöriga
myndigheter som berörs i varje medlemsstat under ledning
av myndighetens ordförande, bör vara myndighetens
huvudsakliga beslutsfattande organ. Företrädare för kom
missionen, ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europe
iska bankmyndigheten) och Europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och mark
nadsmyndigheten) bör delta som observatörer. Ledamö
terna i tillsynsstyrelsen bör handla oberoende och
uteslutande i unionens intressen.
(53)
Som allmän regel bör tillsynsstyrelsen fatta sina beslut med
enkel majoritet i enlighet med principen att varje ledamot
har en röst. För akter av allmän natur, däribland sådana
som avser tekniska standarder för tillsyn och genomför
ande, riktlinjer och rekommendationer, för budgetfrågor
samt för begäranden från en medlemsstat om omprövning
av ett beslut av myndigheten om att tillfälligt förbjuda eller
begränsa viss finansiell verksamhet, är det emellertid lämp
ligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet
i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen samt i
protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser som är
fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget. Ärenden som rör
lösning av tvister mellan nationella myndigheter bör bedö
mas av en begränsad, objektiv panel, bestående av med
lemmar som inte företräder de behöriga myndigheter som
är part i tvisten, och inte heller har några intressen i kon
flikten eller direkta kopplingar till de berörda behöriga
myndigheterna. Panelens sammansättning bör vara lämp
ligt avvägd. Panelens beslut bör godkännas av tillsynssty
relsen med enkel majoritet i enlighet med principen att
varje ledamot har en röst. När det gäller beslut som fattas
av den samordnande tillsynsmyndigheten kan emellertid
det beslut som föreslås av panelen avvisas av ledamöter
som representerar en blockerande minoritet av rösterna
enligt definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och arti
kel 3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser.
(54)
En förvaltningsstyrelse bestående av myndighetens ordfö
rande samt företrädare för nationella tillsynsmyndigheter
och kommissionen bör säkerställa att myndigheten verkar
i föreskrivet syfte och utför de uppgifter som åläggs den.
Förvaltningsstyrelsen bör ges nödvändiga befogenheter för
att bland annat kunna föreslå det årliga och det fleråriga
arbetsprogrammet, utöva vissa budgetbefogenheter, anta
myndighetens plan för personalpolitiken, anta särskilda
bestämmelser om rätt till tillgång till handlingar och lägga
fram förslaget till årsrapporten.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/56
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
(55)
Myndigheten bör företrädas av en ordförande på heltid,
utsedd av tillsynsstyrelsen på grundval av meriter, färdig
heter, kunskaper om finansinstitut och finansmarknader
och sin erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och
reglering, efter ett öppet urvalsförfarande som anordnas
och hanteras av tillsynsstyrelsen med bistånd av kommis
sionen. I syfte att utse myndighetens första ordförande bör
kommissionen bland annat upprätta en slutlista över kan
didaterna på grundval av meriter, kompetens, kunskap om
finansinstitut och marknader samt erfarenhet med relevans
för finansiell tillsyn och reglering. När det gäller senare
utnämningar bör möjligheten att en slutlista upprättas av
kommissionen ses över i den rapport som ska utarbetas i
enlighet med denna förordning. Innan den utvalda perso
nen tillträder sitt ämbete och senast en månad efter det att
tillsynsstyrelsen gjort sitt val bör Europaparlamentet, efter
att ha hört den utvalda personen, ha möjlighet att invända
mot att denne utses.
(56)
Förvaltningen av myndigheten bör anförtros en verkstäl
lande direktör, som bör ha rätt att utan rösträtt delta i
tillsyns- och förvaltningsstyrelsernas sammanträden.
(57)
För att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna i de
europeiska tillsynsmyndigheterna bör dessa samarbeta
nära genom en gemensam kommitté och i tillämpliga fall
anta gemensamma ståndpunkter. Den gemensamma kom
mittén bör samordna de europeiska tillsynsmyndigheter
nas arbete när det gäller finansiella konglomerat och andra
sektorsövergripande frågor. I tillämpliga fall bör akter som
ligger inom behörighetsområdet för Europeiska tillsyns
myndigheten (Europeiska bankmyndigheten) eller Europe
iska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers-
och marknadsmyndigheten) antas parallellt av berörda
europeiska tillsynsmyndigheter. Ordförandeskapet för den
gemensamma kommittén bör rotera i tolvmånadersperio
der mellan respektive ordförande för de europeiska till
synsmyndigheterna. Ordföranden för den gemensamma
kommittén bör vara en vice ordförande för ESRB. Den
gemensamma kommittén bör ha särskild personal som till
handahålls av de europeiska tillsynsmyndigheterna, för att
ge möjlighet till informellt utbyte av uppgifter och utveck
ling av en gemensam tillsynskultur i de europeiska
tillsynsmyndigheterna.
(58)
Det är nödvändigt att säkerställa att de parter som berörs
av beslut som myndigheten antar har nödvändiga rättsme
del till sitt förfogande. För att kunna skapa ett effektivt
skydd av parternas rättigheter och för ekonomi i förfaran
dena, bör parterna ges rätt att få beslut prövade av en över
klagandenämnd i de fall där myndigheten har
beslutsbefogenheter. Av effektivitets- och konsekvensskäl
bör överklagandenämnden vara gemensam för de europe
iska tillsynsmyndigheterna, oberoende av administrations-
och regleringsstrukturerna. Överklagandenämndens beslut
bör kunna överklagas till Europeiska unionens domstol.
(59)
För att kunna garantera myndigheten oinskränkt självstän
dighet och oberoende bör den ges egen budget med intäk
ter huvudsakligen i form av obligatoriska bidrag från de
nationella tillsynsmyndigheterna och från Europeiska
unionens allmänna budget. Unionen får finansiera myndig
heten endast efter det att budgetmyndigheten har nått en
överenskommelse enligt punkt 47 i det interinstitutionella
avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissio
nen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund
ekonomisk förvaltning (1). Unionens budgetförfarande bör
tillämpas. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revi
sionsrätten. Budgeten som helhet är underställd
ansvarsfrihetsförfarandet.
(60)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som
görs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning
(Olaf) (2) bör vara tillämplig på myndigheten. Myndighe
ten bör också ansluta sig till det interinstitutionella avtalet
av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europe
iska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kom
mission om interna utredningar som utförs av Europeiska
byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (3).
(61)
För att säkerställa öppna och transparenta anställningsför
hållanden och lika behandling av personalen, bör tjänste
föreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för
övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (4)
tillämpas
på myndighetens personal.
(62)
Det är av mycket stor betydelse att affärshemligheter och
andra konfidentiella uppgifter skyddas. Konfidentialiteten
när det gäller de uppgifter som görs tillgängliga för myn
digheten och som utbyts inom nätverket bör underkastas
strikta och effektiva regler om konfidentialitet.
(63)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den
24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter (5) och Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem
ber 2000 om skydd för enskilda då Europeiska unionens
institutioner och organ behandlar personuppgifter och om
den fria rörligheten för sådana uppgifter (6) är tillämpliga
på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna
förordning.
(64)
För att kunna säkerställa att myndighetens verksamhet är
transparent bör den omfattas av Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001
om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets
och kommissionens handlingar (7).
(65)
Tredjeländer bör tillåtas delta i myndighetens arbete i enlig
het med lämpliga avtal som ska ingås av unionen.
(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.
(3) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.
(4) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.
(5) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(6) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
(7) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
319
320
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/57
(66)
Eftersom målen för denna förordning, nämligen att för
bättra den inre marknadens funktion genom att säkerställa
en hög, effektiv och enhetlig nivå på reglering och tillsyn,
skydda försäkringstagare, personer som omfattas av pen
sionssystem och andra förmånstagare, skydda finansmark
nadernas integritet, effektivitet och korrekta funktion,
upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet och
stärka den internationella samordningen av tillsynen, inte
i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna
och de därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan
uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I
enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel
går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå dessa mål.
(67)
Myndigheten bör överta alla nu gällande uppgifter och
befogenheter från kommittén för europeiska myndigheter
med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner. Kom
missionens beslut 2009/79/EG av den 23 januari 2009 om
inrättande av kommittén för europeiska myndigheter med
tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner bör därför
upphävas den dag då myndigheten inrättas, och Europa
parlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG av den
16 september 2009 om inrättande av ett gemenskapspro
gram till stöd för särskild verksamhet på området för finan
siella tjänster, finansiell rapportering och revision (1) bör
ändras i enlighet med detta. Med tanke på befintliga struk
turer och verksamhet för kommittén för europeiska myn
digheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner
är det viktigt att säkerställa ett mycket nära samarbete mel
lan kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn
över försäkringar och tjänstepensioner och kommissionen
när lämpliga övergångsarrangemang fastställs, för att se till
att den period under vilken kommissionen ansvarar för
inrättandet av administrationen och den inledande admi
nistrativa verksamheten för myndigheten blir så kort som
möjligt.
(68)
Det är lämpligt att ange en tidsfrist för tillämpningen av
denna förordning för att säkerställa att myndigheten är till
räckligt väl förberedd för att inleda sin verksamhet och för
att se till att övergången från kommittén för europeiska
myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepen
sioner går friktionsfritt. Myndigheten bör finansieras på
lämpligt sätt. Åtminstone inledningsvis bör den finansie
ras till 40 % av unionens medel och 60 % genom bidrag
från medlemsstaterna, i enlighet med den röstviktning som
fastställs i artikel 3.3 i protokollet (nr 36) om
övergångsbestämmelser.
(69)
För att göra det möjligt att inrätta myndigheten den
1 januari 2011 bör denna förordning träda i kraft dagen
efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens offi
ciella tidning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
(1) EUT L 253, 25.9.2009, s. 8.
KAPITEL I
INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS
Artikel 1
Inrättande och verksamhetsområde
1.
Genom denna förordning inrättas en europeisk tillsynsmyn
dighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten),
nedan kallad myndigheten.
2.
Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den till
delas genom denna förordning och vara verksam inom tillämp
ningsområdet för direktiv 2009/138/EG med undantag av
avdelning IV, direktiven 2002/92/EG, 2003/41/EG, 2002/87/EG,
64/225/EEG,
73/239/EEG,
73/240/EEG,
76/580/EEG,
78/473/EEG,
84/641/EEG,
87/344/EEG,
88/357/EEG,
92/49/EEG,
98/78/EG,
2001/17/EG,
2002/83/EG
och 2005/68/EG samt – i den mån dessa akter tillämpas på för
säkringsföretag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut
och försäkringsförmedlare – inom ramen för de relevanta delarna
av direktiven 2005/60/EG och 2002/65/EG, inbegripet alla direk
tiv, förordningar och beslut som grundar sig på dessa akter och
andra framtida rättsligt bindande unionsakter avseende myndig
hetens uppgifter.
3.
Myndigheten ska också agera inom verksamhetsområdet
försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, finansiella konglome
rat, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, när det gäl
ler frågor som inte direkt omfattas av de akter som avses i punkt 2,
inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finans
rapportering, förutsatt att det krävs sådana åtgärder av myndig
heten för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett
ändamålsenligt och enhetligt sätt.
4.
I fråga om tjänstepensionsinstitut ska inte myndighetens
uppgifter påverka tillämpningen av nationell social- och
arbetsmarknadslagstiftning.
5.
Denna förordning ska inte påverka kommissionens befo
genheter, särskilt befogenheten enligt artikel 258 i EUF-fördraget,
att säkerställa att unionsrätten iakttas.
6.
Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset
genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effek
tivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens
ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska bidra till
att
a) förbättra den inre marknadens funktion, särskilt genom reg
lering och tillsyn på en sund, verkningsfull och enhetlig nivå,
b) säkerställa finansmarknadernas integritet, transparens, effek
tivitet och korrekta funktion,
c) stärka den internationella samordningen av tillsyn,
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/58
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
d) förebygga tillsynsarbitrage och främja likvärdiga
konkurrensvillkor,
e) säkerställa att risker i samband med försäkringar, återförsäk
ring och tjänstepensioner regleras och övervakas på lämpligt
sätt, och
f) stärka konsumentskyddet.
I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konse
kvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de akter som
avses i punkt 2, främja enhetlighet i tillsynen, avge yttranden till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt genomföra
ekonomiska analyser av marknaderna för att verka för att myn
dighetens mål uppnås.
Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelas
enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemrisker
som finansinstitut kan utgöra, vars fallissemang kan inverka nega
tivt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera.
När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självstän
digt och objektivt och uteslutande i unionens intresse.
Artikel 2
Europeiska systemet för finansiell tillsyn
1.
Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell
tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att de reg
ler som gäller för den finansiella sektorn tillämpas på ett sätt som
bevarar den finansiella stabiliteten och som säkerställer förtroen
det för det finansiella systemet som helhet samt tillräckligt ger
skydd för konsumenter av finansiella tjänster.
2.
ESFS ska omfatta följande:
a) Europeiska systemrisknämnden (ESRB), när det gäller de upp
gifter som fastställs i förordning (EU) nr 1092/2010 och i
denna förordning,
b) myndigheten,
c) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndighe
ten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förord
ning (EU) nr 1093/2010 (1),
d) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers-
och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparla
mentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2),
e) den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyn
digheterna (den gemensamma kommittén), när det gäller
utförandet av de uppgifter som anges i artiklarna 54-57 i
denna förordning, i förordning (EU) nr 1093/2010 och i för
ordning (EU) nr 1095/2010,
(1) Se sidan 12 i detta nummer av EUT.
(2) Se sidan 84 i detta nummer av EUT.
f) de behöriga myndigheter eller tillsynsmyndigheter i med
lemsstaterna som anges i de unionsakter som avses i arti
kel 1.2 i denna förordning, i förordning (EU) nr 1093/2010
och i förordning (EU) nr 1095/2010.
3.
Myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet med
ESRB samt, genom den gemensamma kommittén, med Europe
iska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och
Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers-
och marknadsmyndigheten) och därvid säkerställa sektorövergri
pande enhetlighet och nå fram till gemensamma ståndpunkter på
området tillsyn av finansiella konglomerat och andra sektoröver
gripande frågor.
4.
Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget
om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta i en
anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i syn
nerhet genom att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter
utväxlas.
5.
De tillsynsmyndigheter som ingår i ESFS ska vara skyldiga
att utöva tillsyn av finansinstitut i unionen i enlighet med de akter
som avses i artikel 1.2.
Artikel 3
Myndigheternas ansvarighet
De myndigheter som avses i artikel 2.2 a-d ska vara ansvariga
inför Europaparlamentet och rådet.
Artikel 4
Definitioner
I denna förordning avses med
1. finansinstitut: företag, enheter och fysiska och juridiska per
soner som omfattas av någon av de lagstiftningsakter som
avses i artikel 1.2. När det gäller direktiv 2005/60/EG, avses
med ”finansinstitut” endast försäkringsföretag och försäk
ringsförmedlare enligt definitionen i det direktivet.
2. behöriga myndigheter:
i) tillsynsmyndigheter enligt definitionen i direktiv
2009/138/EG, och behöriga myndigheter enligt defini
tionen i direktiven 2003/41/EG och 2002/92/EG.
ii) när det gäller direktiven 2002/65/EG och 2005/60/EG
de myndigheter som har behörighet att säkerställa att
finansinstitut uppfyller kraven i de direktiven enligt defi
nitionen i punkt 1.
Artikel 5
Rättslig status
1.
Myndigheten ska vara ett unionsorgan med status som juri
disk person.
321
322
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/59
2.
Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgå
ende rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den
nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra
lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra
myndigheter.
3.
Myndigheten ska företrädas av sin ordförande.
Artikel 6
Sammansättning
Myndigheten ska bestå av följande:
1. En tillsynsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i
artikel 43.
2. En förvaltningsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i
artikel 47.
3. En ordförande, som ska ha de uppgifter som anges i
artikel 48.
4. En verkställande direktör, som ska ha de uppgifter som anges
i artikel 53.
5. En överklagandenämnd, som ska ha de uppgifter som anges
i artikel 60.
Artikel 7
Säte
Myndigheten ska ha sitt säte i Frankfurt am Main.
KAPITEL II
MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER
Artikel 8
Myndighetens uppgifter och befogenheter
1.
Myndigheten ska ha följande uppgifter:
a) Att bidra till upprättandet av gemensamma standarder och
metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt
genom att avge yttranden till unionsinstitutionerna och utar
beta riktlinjer, rekommendationer och förslag till tekniska
standarder för tillsyn och genomförande som ska grundas på
de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande
unionsakter, särskilt genom att bidra till en gemensam till
synskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effek
tiv tillämpning av de akter som avses i artikel 1.2, förebygga
tillsynsarbitrage, medla och lösa tvister mellan behöriga myn
digheter, säkerställa en verkningsfull och enhetlig tillsyn av
finansinstitut och inbördes överensstämmelse i tillsynskolle
giernas verksamhet samt vidta åtgärder bland annat i
krissituationer.
c) Att stimulera och underlätta delegering av uppgifter och
ansvar till olika behöriga myndigheter.
d) Att samarbeta nära med ESRB, bland annat genom att ge
detta organ alla uppgifter som krävs för att det ska kunna
genomföra sina verksamhetsuppgifter och säkerställa att dess
varningar och rekommendationer följs upp korrekt.
e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av
behöriga myndigheter, inbegripet att utfärda riktlinjer och
rekommendationer samt att fastställa bästa praxis, i syfte att
öka den inbördes överensstämmelsen mellan resultaten av
tillsynen.
f) Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sina
behörighetsområden.
g) Att genomföra ekonomiska analyser av marknaden för att ge
vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter.
h) Att främja skyddet av försäkringstagare, personer som omfat
tas av pensionssystem och förmånstagare.
i) Att bidra till enhetligt och konsekvent fungerande tillsynskol
legier, till övervakning, bedömning och mätning av system
risker och till utveckling och samordning av planer för
återhämtning, rekonstruktion och avveckling, och ge försäk
ringstagare och förmånstagare en hög skyddsnivå i hela unio
nen, i enlighet med artiklarna 21–26.
j) Att fullgöra varje annan specifik uppgift som anges i denna
förordning eller i andra lagstiftningsakter.
k) Att offentliggöra och regelbundet uppdatera information
som rör dess verksamhetsområde på den egna webbplatsen,
i synnerhet, och inom ramen för sin behörighet, angående
registrerade finansinstitut, i syfte att se till att allmänheten ges
lättillgänglig information.
l) Att, när så är lämpligt, överta alla befintliga och pågående
uppgifter från kommittén för europeiska myndigheter med
tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops).
2.
För fullgörandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska
myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna för
ordning, i synnerhet när det gäller att
a) utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i de speci
fika fall som avses i artikel 10,
b) utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i
de specifika fall som avses i artikel 15,
c) utfärda riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16,
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/60
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
d) utfärda rekommendationer i de specifika fall som avses i
artikel 17.3,
e) fatta enskilda beslut riktade till behöriga myndigheter i de
specifika fall som avses i artiklarna 18.3 och 19.3,
f) fatta enskilda beslut riktade till finansinstitut, när det gäller
direkt tillämplig unionsrätt, i de specifika fall som avses i
artiklarna 17.6, 18.4 och 19.4,
g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissio
nen i enlighet med artikel 34,
h) samla in nödvändiga uppgifter om finansinstitut i enlighet
med artikel 35,
i) utveckla gemensamma metoder för att utvärdera hur produk
tens särdrag och distributionsprocesserna inverkar på insti
tutens finansiella ställning och konsumentskyddet,
j) tillhandahålla en centralt tillgänglig databas med registrerade
finansinstitut inom sitt behörighetsområde, om detta speci
ficeras i de akter som avses i artikel 1.2,
Artikel 9
Uppgifter som rör konsumentskydd och finansiell
verksamhet
1.
Myndigheten ska spela en ledande roll för att främja trans
parens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella pro
dukter eller tjänster som riktar sig till konsumenter på hela den
inre marknaden, bl.a. genom att
a) samla in uppgifter
konsumenttrender,
om, analysera och rapportera om
b) se över och samordna de behöriga myndigheternas initiativ
för att öka konsumenternas förmåga att förstå finansiell
information samt utbildningsinitiativ,
c) utveckla normer för utbildningen inom branschen, och
d) bidra till utvecklingen av gemensamma regler om utläm
nande av uppgifter.
2.
Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av
finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendatio
ner för att främja säkra och sunda marknader och förenhetligande
av regleringsförfarandena.
3.
Myndigheten får även utfärda varningar om en finansiell
verksamhet allvarligt hotar målen i artikel 1.5.
4.
Myndigheten ska inrätta en kommitté för finansiell innova
tion, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta
alla berörda behöriga nationella tillsynsmyndigheter i syfte att
samordna regleringen och övervakningen av ny eller innovativ
finansiell verksamhet och bistå med råd som myndigheten ska
lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
5.
Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa viss finan
siell verksamhet som hotar finansmarknadernas funktion och
integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella
system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlig
het med artikel 18 och på de villkor som anges där.
Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med
lämpliga mellanrum, dock minst en gång var tredje månad. Om
beslutet inte förlängts efter dessa tre månader ska det automatiskt
upphöra att gälla.
En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut.
I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det förfarande som
anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller
sitt beslut.
Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud
mot eller begränsningar för vissa former av finansiell verksamhet
och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen för
att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.
Artikel 10
Tekniska standarder för tillsyn
1.
Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290
i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar befogenheten att
anta tekniska standarder för tillsyn med hjälp av delegerade akter,
för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden
som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2,
får myndigheten utarbeta förslag till tekniska standarder för till
syn. Myndigheten ska överlämna sina förslag till standarder till
kommissionen för godkännande.
Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut
eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftnings
akter som de grundas på.
Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha
genomfört ett öppet offentligt samråd om förslagen till tekniska
standarder för tillsyn och analyserat de möjliga kostnaderna och
fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i pro
portion till omfattningen och konsekvenserna av de förslag till
standarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myn
digheten ska begära ett yttrande från de berörda intressentgrup
per som avses i artikel 37.
323
324
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/61
Om myndigheten överlämnar ett förslag till teknisk standard för
tillsyn ska kommissionen omgående vidarebefordra det till Euro
paparlamentet och rådet.
Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett för
slag till teknisk standard för tillsyn besluta huruvida den ska god
känna det. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen
godkänna förslaget endast till viss del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna ett förslag till
tekniska standarder för tillsyn eller att godkänna det endast delvis
eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till myndig
heten, med en förklaring till varför det inte godkänns eller i före
kommande fall varför det ska ändras. Inom sex veckor får
myndigheten ändra förslaget på grundval av kommissionens före
slagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt
yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av
det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten när denna period på sex veckor löper ut inte
har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn,
eller har överlämnat ett förslag till standard som inte har ändrats
på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag
till ändringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för
tillsyn med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.
Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk
standard för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta
först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna
artikel.
2.
Om myndigheten inte har överlämnat något förslag till tek
nisk standard för tillsyn inom den tidsfrist som anges i de lagstift
ningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära att ett
sådant förslag lämnas inom en ny tidsfrist.
3.
Endast när myndigheten inte överlämnar något förslag till
teknisk standard för tillsyn till kommissionen inom tidsfristen i
enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard
för tillsyn genom en delegerad akt utan ett förslag från
myndigheten.
Kommissionen ska genomföra ett öppet offentligt samråd om för
slagen till tekniska standarder för tillsyn och analyserat de möj
liga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och
analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekven
serna av de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses
eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också
begära ett yttrande eller råd från de berörda intressentgrupper
som avses i artikel 37.
Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk
standard för tillsyn till Europaparlamentet och rådet.
Kommissionen ska lämna sitt förslag till teknisk standard för till
syn till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra för
slaget och överlämna det i form av ett formellt yttrande till
kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella
yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till tek
nisk standard för tillsyn inom den period på sex veckor som avses
i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden
för tillsyn.
Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk
standard för tillsyn inom sex veckor får kommissionen ändra för
slaget på grundval av myndighetens föreslagna ändringar, eller
anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den
anser relevanta. Kommissionen får inte ändra innehållet i de för
slag till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av myndig
heten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så
som anges i denna artikel.
4.
Tekniska standarder för tillsyn ska antas genom förord
ningar eller beslut. Dessa ska offentliggöras i Europeiska unionens
officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.
Artikel 11
Utövande av delegering
1.
Befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som
avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fyra
år från och med den 16 december 2010. Kommissionen ska
senast sex månader före fyraårsperiodens utgång rapportera om
de delegerade befogenheterna. Delegeringen av befogenhet ska
automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte
återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med
artikel 14.
2.
När kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn ska
den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.
3.
Befogenheten att anta tekniska standarder för tillsyn ges till
kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
artiklarna 12-14.
Artikel 12
Återkallande av delegering
1.
Den delegering av befogenheter som avses i artikel 10 får
när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
2.
Den institution som inlett ett internt förfarande för att
besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas, ska
sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommis
sionen inom en rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och
ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/62
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
3.
Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de
befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får ver
kan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det
påverkar inte giltigheten av tekniska standarder för tillsyn som
redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens offi
ciella tidning.
Artikel 13
Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn
1.
Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk
standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för
delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissio
nen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska
denna period förlängas med tre månader.
Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är
identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myn
digheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparla
mentet och rådet kan invända vara en månad från
delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska
tidsfristen förlängas med en månad.
2.
Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av
den period som avses i punkt 1 har invänt mot den tekniska stan
darden för tillsyn ska den offentliggöras i Europeiska unionens offi
ciella tidning, och träda i kraft den dag som anges däri. Den
tekniska standarden för tillsyn får offentliggöras i Europeiska unio
nens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna
period, om både Europaparlamentet och rådet har underrättat
kommissionen om att de har beslutat att inte göra någon
invändning.
3.
Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en teknisk
standard för tillsyn inom den period som avses i punkt 1 ska den
inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska
den institution som invänder mot den tekniska standarden för till
syn ange skälen för detta.
Artikel 14
Uteblivet godkännande eller ändring av förslag till teknisk
standard för tillsyn
1.
Om kommissionen inte godkänner ett förslag till teknisk
standard för tillsyn eller ändrar det i enlighet med artikel 10, ska
kommissionen underrätta myndigheten, Europaparlamentet och
rådet och ange skälen för detta.
2.
Om så är lämpligt får Europaparlamentet eller rådet inom
en månad efter den underrättelse som avses i punkt 1 kalla den
ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande
till ett ad hoc-sammanträde i Europaparlamentets behöriga
utskott eller rådet så att de kan lägga fram och förklara sina
meningsskiljaktigheter.
Artikel 15
Tekniska standarder för genomförande
1.
Myndigheten får utarbeta tekniska standarder för genomför
ande, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i
EUF-fördraget, inom de områden som särskilt anges i de lagstift
ningsakter som avses i artikel 1.2. Tekniska standarder för genom
förande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller
policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för
tillämpning av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina för
slag till standarder till kommissionen för godkännande.
Innan myndigheten överlämnar förslag till tekniska standarder för
genomförande till kommissionen, ska den genomföra ett öppet
offentligt samråd och analysera de möjliga kostnaderna och för
delarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i propor
tion till omfattningen och konsekvenserna av de förslag till
tekniska standarder för genomförande som avses eller till hur
brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära ett yttrande från
den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.
Om myndigheten lägger fram ett förslag till teknisk standard för
genomförande ska kommissionen omgående vidarebefordra det
till Europaparlamentet och rådet.
Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett för
slag till teknisk standard för genomförande besluta huruvida den
ska godkänna det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med
en månad. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen
godkänna förslaget till teknisk standard för genomförande endast
till viss del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna ett förslag till
teknisk standard för genomförande eller att godkänna det endast
delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till
myndigheten, med en förklaring till varför den har för avsikt att
inte godkänna det eller i förekommande fall varför det ska änd
ras. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk
standard för genomförande på grundval av kommissionens före
slagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt
yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av
det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i femte
stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk
standard för genomförande, eller har överlämnat ett förslag till
teknisk standard för genomförande som inte har ändrats på ett
sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till änd
ringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för
genomförande med de ändringar den anser relevanta eller för
kasta den.
Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk
standard för genomförande som utarbetats av myndigheten utan
att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i
denna artikel.
325
326
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/63
2.
Om myndigheten inte har lämnat något förslag till tekniska
standarder för genomförande inom den tidsfrist som anges i de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära
att ett sådant förslag lämnas inom en ny tidsfrist.
3.
Endast när myndigheten inte lämnar ett förslag till teknisk
standard för genomförande till kommissionen inom tidsfristerna
i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk stan
dard för genomförande genom en genomförandeakt, utan ett för
slag från myndigheten.
Kommissionen ska ha genomfört ett öppet offentligt samråd om
förslagen till tekniska standarder för genomförande och analyse
rat de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana sam
råd och analyser inte står i proportion till omfattningen och
konsekvenserna av de förslag som avses eller till hur brådskande
ärendet är. Kommissionen ska också begära ett yttrande eller råd
från de berörda intressentgrupper som avses i artikel 37.
Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk
standard för genomförande till Europaparlamentet och rådet.
Kommissionen ska lämna förslaget till teknisk standard för
genomförande till myndigheten. Inom sex veckor får myndighe
ten ändra förslaget och överlämna det i form av ett formellt ytt
rande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det
formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till tek
nisk standard för genomförande inom den period på sex veckor
som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska
standarden för genomförande.
Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk
standard för genomförande inom perioden på sex veckor får
kommissionen ändra förslaget till teknisk standard för genomför
ande på grundval av myndighetens föreslagna ändringar eller anta
den tekniska standarden för genomförande med de ändringar den
anser relevanta.
Kommissionen får inte ändra innehållet i de förslag till tekniska
standarder för genomförande som utarbetats av myndigheten
utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som
anges i denna artikel.
4.
Tekniska standarder för genomförande ska antas genom
förordningar eller beslut. Dessa ska offentliggöras i Europeiska
unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.
Artikel 16
Riktlinjer och rekommendationer
1.
Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ända
målsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en
gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten,
utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till behöriga
myndigheter eller finansinstitut.
2.
Myndigheten ska, i tillämpliga fall, genomföra öppna offent
liga samråd om riktlinjerna och rekommendationerna och analy
sera de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget.
Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas
eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser.
Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära yttrande eller råd
från den relevanta intressentgrupp som avses i artikel 37.
3.
De behöriga myndigheterna och finansinstituten ska med
alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och
rekommendationer.
Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller rekom
mendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer
eller tänker följa denna riktlinje eller rekommendation. Om en
behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa riktlinjen
eller rekommendationen, ska den informera myndigheten och
ange skälen för detta.
Myndigheten ska offentliggöra att en behörig myndighet inte föl
jer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen.
Myndigheten får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra
de skäl som den behöriga myndigheten anför för att den inte föl
jer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den
behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant
offentliggörande.
Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska finansinsti
tuten på ett klart och detaljerat sätt rapportera om huruvida de
följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen.
4.
I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten
informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de
riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats och ange vilka
behöriga myndigheter som inte följer dem samt redogöra för vilka
åtgärder myndigheten tänker vidta för att se till att den berörda
behöriga myndigheten följer dess rekommendationer och riktlin
jer i framtiden.
Artikel 17
Överträdelser av unionsrätten
1.
Om en behörig myndighet inte har tillämpat de akter som
avses i artikel 1.2 eller har tillämpat dem på ett sätt som framstår
som en överträdelse av unionsrätten, inklusive de tekniska stan
darder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som
upprättats i enlighet med artiklarna 10-15, särskilt genom att
underlåta att säkerställa att ett finansinstitut uppfyller kraven i
dessa akter, ska myndigheten agera i enlighet med de befogenhe
ter som anges i punkterna 2, 3 och 6 i den här artikeln.
2.
Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myn
digheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, eller den rele
vanta intressentgruppen eller på eget initiativ och efter att ha
underrättat den berörda behöriga myndigheten, utreda en påstådd
överträdelse av eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/64
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35,
ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten
med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin
utredning.
3.
Myndigheten får senast inom två månader från det att den
inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en
rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för
att följa unionsrätten.
Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från motta
gandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de
åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa
överensstämmelse med unionsrätten.
4.
Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter uni
onsrätten inom en månad från mottagandet av myndighetens
rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från
denna myndighet eller på eget initiativ, avge ett formellt yttrande
med krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga
åtgärder för att rätta sig efter unionsrätten. Kommissionens for
mella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation.
Kommissionen ska avge ett sådant formellt yttrande senast tre
månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen
får förlänga denna tidsfrist med en månad.
Myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla
nödvändiga uppgifter till kommissionen.
5.
Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från
mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 4, under
rätta kommissionen och myndigheten om de åtgärder den har
vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter det formella
yttrandet.
6.
Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant for
mellt yttrande som avses i punkt 4 inom den där angivna tidsfris
ten, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådant
bristande iakttagande av unionsrätten för att upprätthålla eller
återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att
säkerställa det finansiella systemets funktion och integritet, får
myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenhe
ter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i
de akter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansin
stitut, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansinstitut med krav
på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter
enligt unionslagstiftningen, däribland även att upphöra att til
lämpa eventuell oförenlig praxis.
Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella ytt
rande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.
7.
Beslut som antagits enligt punkt 6 ska ha företräde framför
varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga
myndigheterna.
När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder avseende frågor
som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett
beslut enligt punkt 6, ska de behöriga myndigheterna följa det for
mella yttrandet eller beslutet, allt efter omständigheterna.
8.
I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten ange
vilka behöriga myndigheter och finansinstitut som inte har följt
de formella yttranden eller beslut som avses i punkterna 4 och 6
i den här artikeln.
Artikel 18
Åtgärder i krissituationer
1.
Vid ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt
äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet,
eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unio
nen ska myndigheten aktivt underlätta och, när så bedöms nöd
vändigt, samordna alla åtgärder som vidtas av de behöriga
nationella tillsynsmyndigheter som berörs.
För att kunna uppfylla denna underlättande och samordnande
roll, ska myndigheten ha fullständiga uppgifter om relevant
utveckling, och ska bjudas in att delta såsom observatör vid alla
relevanta möten i de behöriga nationella tillsynsmyndigheter som
berörs.
2.
Rådet får, i samråd med kommissionen och ESRB och, där
så befinns lämpligt, de europeiska tillsynsmyndigheterna, anta ett
beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna
förordning föreligger, efter begäran från myndigheten, kommis
sionen eller ESRB. Rådet ska se över detta beslut med lämpliga
mellanrum, dock minst en gång i månaden. Om beslutet inte för
längts efter en månad, ska det automatiskt upphöra att gälla.
Rådet får när som helst förklara att krissituationen har upphört.
Om ESRB eller myndigheten anser att en krissituation kan upp
stå, ska de utfärda en konfidentiell rekommendation till rådet och
tillhandahålla en utvärdering av situationen. Rådet ska därefter
bedöma behovet av ett möte. I det sammanhanget ska det garan
teras att vederbörlig hänsyn tas till konfidentialiteten.
Om rådet fastslår att det föreligger en krissituation ska det på ved
erbörligt sätt och utan dröjsmål informera Europaparlamentet
och kommissionen.
3.
Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2, och under
exceptionella omständigheter där samordnade åtgärder av natio
nella myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveck
ling som allvarligt kan äventyra finansmarknadernas korrekta
funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det
finansiella systemet i unionen, får myndigheten anta enskilda
beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvän
diga åtgärder i enlighet med den lagstiftning som avses i arti
kel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att
finansinstituten och de behöriga myndigheterna uppfyller kraven
i den lagstiftningen.
327
328
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/65
4.
Om en behörig myndighet inte rättar sig efter det beslut av
myndigheten som avses i punkt 3 inom den i beslutet angivna
tidsfristen, får myndigheten – utan att det påverkar kommissio
nens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de rele
vanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2,
inbegripet de tekniska standarder för tillsyn och tekniska standar
der för genomförande som antagits i enlighet med de akterna, är
direkt tillämpliga på finansinstitut, anta ett enskilt beslut riktat till
ett finansinstitut med krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att
uppfylla sina skyldigheter enligt den lagstiftningen, däribland även
att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. Detta ska
endast gälla i situationer där en behörig myndighet inte tillämpar
de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, inbegripet tekniska
standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande
som antagits i enlighet med de akterna, eller tillämpar dem på ett
sätt som framstår som en uppenbar överträdelse av dessa akter,
och om det är nödvändigt att skyndsamt vidta åtgärder för att
återställa finansmarknadernas korrekta funktion och integritet,
eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i
unionen.
5.
Beslut som antagits enligt punkt 4 ska ha företräde framför
varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga
myndigheterna.
Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende
ärenden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska
vara förenliga med det beslutet.
Artikel 19
Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter i
gränsöverskridande situationer
1.
Om en behörig myndighet har invändningar emot en annan
medlemsstats behöriga myndighets förfarande, med avseende på
innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den
avstått från att vidta åtgärder i de fall som anges i de akter som
avses i artikel 1.2, får myndigheten – utan att det påverkar de
befogenheter som fastställs genom artikel 17 – på begäran av en
eller flera av de berörda behöriga myndigheterna bistå dessa myn
digheter med att nå fram till en överenskommelse i enlighet med
förfarandet i punkterna 2-4 i den här artikeln.
I sådana fall som anges i den lagstiftning som avses i artikel 1.2,
och där det på grundval av objektiva kriterier kan fastställas att det
råder oenighet mellan behöriga myndigheter från olika medlems
stater, får myndigheten på eget initiativ bistå myndigheterna med
att nå fram till en överenskommelse i enlighet med det förfarande
som avses i punkterna 2–4.
2.
Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de
behöriga myndigheterna med beaktande av eventuella relevanta
tidsfrister som föreskrivs i de akter som avses i artikel 1.2 och av
hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska myndig
heten agera som medlare.
3.
Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats
utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon
överenskommelse, får myndigheten, i enlighet med det förfarande
som anges i artikel 44.1 tredje och fjärde stycket, fatta ett beslut
för att lösa tvisten och ålägga dem att vidta en specifik åtgärd eller
avstå från en åtgärd, med bindande verkan för de berörda behö
riga myndigheterna, för att säkerställa överensstämmelse med
unionsrätten.
4.
Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighe
tens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansinstitut
uppfyller krav som är direkt tillämpliga på det enligt de akter som
avses i artikel 1.2, får myndigheten – utan att det påverkar kom
missionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – anta
ett enskilt beslut riktat till ett finansinstitut med krav på att vidta
nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt uni
onsrätten, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.
5.
Beslut som antagits i enlighet med punkt 4 ska ha företräde
framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de
behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndig
heterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut
enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet.
6.
I den rapport som avses i artikel 50.2 ska myndighetens
ordförande ange art och karaktär på tvisterna mellan behöriga
myndigheter, de överenskommelser som nåtts och de beslut som
fattats för att lösa tvisterna.
Artikel 20
Lösande av sektorövergripande tvister mellan behöriga
myndigheter
Den gemensamma kommittén ska, enligt förfarandet i artik
larna 19 och 56, lösa sektorövergripande tvister som kan uppstå
mellan behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i
denna förordning, i förordning (EU) 1093/2010 respektive i för
ordning (EU) 1095/2010.
Artikel 21
Tillsynskollegier
1.
Myndigheten ska bidra till att främja och övervaka effekti
vitet, ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskol
legier som avses i direktiv 2009/138/EG och verka för enhetlighet
i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte
att skapa enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska personal
från myndigheten kunna delta i tillsynskollegiernas verksamhet,
däribland undersökningar på plats, som utförs gemensamt av två
eller flera behöriga myndigheter.
2.
Myndigheten ska inta en ledande roll när det gäller att säker
ställa att tillsynskollegierna för gränsöverskridande institut fung
erar enhetligt och konsekvent i hela unionen, med beaktande av
den systemrisk som de finansinstitut som avses i artikel 23 utgör.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/66
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
I denna punkt och i punkt 1 i denna artikel ska myndigheten
anses vara en ”behörig myndighet” enligt definitionen i relevant
lagstiftning.
Myndigheten får
a) i samarbete med de behöriga myndigheterna samla in och
delge alla relevanta uppgifter i syfte att underlätta kollegiets
arbete samt upprätta och driva ett centralt system för att göra
uppgifterna tillgängliga för de behöriga myndigheterna i
kollegiet,
b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlig
het med artikel 32, för att bedöma finansinstitutens förmåga,
särskilt den systemrisk som finansinstitut utgör och som
avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveck
ling, och utvärdera den potentiella ökade systemrisken i stres
situationer, varvid det ska säkerställas att enhetliga metoder
tillämpas på nationell nivå för dessa tester och i lämpliga fall
rikta en rekommendation till den behöriga myndigheten att
åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten,
c) främja ändamålsenlig och effektiv tillsynsverksamhet, inbe
gripet bedömning av de risker som finansinstitut är eller kan
vara utsatta för i enlighet med vad som konstaterats under
översynen av tillsynsprocessen eller i stressituationer,
d) i enlighet med de uppgifter och befogenheter som anges i
denna förordning, övervaka de uppgifter som de behöriga
myndigheterna utför, och
e) begära fortsatta överläggningar i ett kollegium i ärenden där
den anser att beslutet skulle medföra felaktig tillämpning av
unionsrätten eller att det inte skulle bidra till enhetlighet i till
synspraxisen. Den får även begära att den samordnande till
synsmyndigheten planerar ett möte i kollegiet eller lägger till
ett ärende på dagordningen för ett möte.
3.
Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn och genomförande för att säkerställa enhetliga förutsätt
ningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas
operativa funktion och utfärda riktlinjer och rekommendationer,
som antagits enligt artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsyns
rutinerna och de bästa metoder som antagits av
tillsynskollegierna.
4.
Myndigheten ska ha en rättsligt bindande medlarroll för att
lösa tvister mellan behöriga myndigheter i enlighet med det för
farande som fastställs i artikel 19. Myndigheten får fatta tillsyns
beslut som är direkt tillämpliga på det berörda institutet i enlighet
med artikel 19.
Artikel 22
Allmänna bestämmelser
1.
Myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till systemrisker
enligt definitionen i förordning (EU) nr 1092/2010. Den ska han
tera varje risk för störningar av det finansiella systemet som
a) orsakas av en försämring av hela det finansiella systemet eller
en del av det och
b) kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre markna
den och den reala ekonomin
Myndigheten ska när så är lämpligt ta hänsyn till den övervakning
och bedömning av systemrisker som ESRB utarbetat och reagera
på varningar och rekommendationer i enlighet med artikel 17 i
förordning (EU) nr 1092/2010.
2.
Myndigheten ska, i samarbete med ESRB och i enlighet med
artikel 23.1, utarbeta en gemensam strategi för identifiering av
och mätning av systemviktighet, inklusive kvantitativa och kvali
tativa indikatorer efter behov.
Dessa indikatorer ska vara en avgörande aspekt vid beslut om
lämpliga tillsynsåtgärder. Myndigheten ska bevaka graden av kon
vergens i de fattade besluten för att främja en gemensam strategi.
3.
Myndigheten ska, utan att det påverkar tillämpningen av de
akter som avses i artikel 1.2, vid behov utarbeta ytterligare rikt
linjer och rekommendationer för finansinstitut så att den system
risk som de utgör beaktas.
Myndigheten ska säkerställa att den systemrisk som finansinsti
tuten utgör beaktas vid utarbetandet av förslag till tekniska stan
darder för tillsyn och genomförande på de områden som
föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
4.
Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myn
digheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen eller på eget
initiativ, undersöka en särskild typ av finansinstitut, produkttyp
eller typ av beteende för att bedöma potentiella hot mot stabili
teten i det finansiella systemet och rekommendera åtgärder till de
berörda behöriga myndigheterna.
I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den
tilldelas i denna förordning, inklusive artikel 35.
5.
Den gemensamma kommittén ska säkerställa en generell
och sektorövergripande samordning av de åtgärder som genom
förs i enlighet med denna artikel.
329
330
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/67
Artikel 23
Identifiering och mätning av systemrisker
1.
Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för
identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat stres
stest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk
som finansinstituten utgör ska öka i stressituationer.
Myndigheten ska utveckla ett lämpligt stresstestsystem för iden
tifiering av de finansinstitut som kan utgöra en systemrisk. Dessa
institut ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfa
randen för återhämtning, rekonstruktion och avveckling som
anges i artikel 25.
2.
Myndigheten ska ta full hänsyn till relevanta internationella
metoder vid utvecklingen av kriterierna för identifiering och mät
ning av den systemrisk som försäkrings-, återförsäkrings- och
tjänstepensionsinstituten utgör, inklusive de som har fastställts av
rådet för finansiell stabilitet, Internationella valutafonden, Inter
nationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter och
Banken för internationell betalningsutjämning.
Artikel 24
Permanent kapacitet att motverka systemrisker
1.
Myndigheten ska se till att den har specialiserad och fortgå
ende kapacitet att effektivt motverka uppkomsten av systemris
ker enligt artiklarna 22 och 23 och, i synnerhet, när det gäller
institut som utgör en systemrisk.
2.
Myndigheten ska utföra de uppgifter som den tilldelas enligt
denna förordning och den lagstiftning som avses i artikel 1.2,
samt bidra till att säkerställa ett samstämmigt och samordnat sys
tem för hantering och lösande av kriser.
Artikel 25
Förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och
avveckling
1.
Myndigheten ska bidra till och aktivt delta i utvecklingen
och samordningen av effektiva och konsekventa planer för åter
hämtning, rekonstruktion och avveckling, förfaranden i krissitua
tioner och förebyggande åtgärder för att minimera effekten av
fallissemang på systemet.
2.
Myndigheten får fastställa bästa praxis i syfte att underlätta
rekonstruktionen eller avvecklingen av fallerande institut och sär
skilt gränsöverskridande företagsgrupper, för att undvika sprid
ning av negativa effekter, säkerställ att lämpliga verktyg och
tillräckliga resurser finns tillgängliga och tillåta institutet eller före
tagsgruppen att rekonstrueras eller avvecklas i tid och på ett kor
rekt och kostnadseffektivt sätt.
3.
Myndigheten får utarbeta tekniska standarder för tillsyn och
genomförande i enlighet med vad som fastställs i de lagstiftnings
akter som avses i artikel 1.2 i enlighet med det förfarande som
fastställs i artiklarna 10-15.
Artikel 26
Utveckling av ett europeiskt nätverk för nationella
garantisystem för försäkringssektorn
Myndigheten får bidra till bedömningen av behovet av ett euro
peiskt nätverk för nationella garantisystem för försäkringssektorn
som har adekvat finansiering och är tillräckligt harmoniserat.
Artikel 27
Förebyggande, hantering och lösning av kriser
Kommissionen får begära att myndigheten bidrar till den utvär
dering som avses i artikel 242 i direktiv 2009/138/EG, särskilt när
det gäller tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegi
erna och dessa kollegiers funktionsduglighet, tillsynspraxisen för
att fastställa kapitaltilläggen, utvärderingen av fördelarna med att
förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom
en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, inbegripet
möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskridande för
valtning av försäkringsgrupper, särskilt när det gäller riskhante
ring och kapitalförvaltning, och får rapportera om nya
utvecklingstendenser och framsteg avseende
a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,
b) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur
gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester,
c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom
grupper,
d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,
e) en harmoniserad ram för överföring av tillgångar och för
insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hin
der enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra
tillgångar,
f) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånsta
gare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer,
g) en harmoniserad och tillräckligt finansierad unionslösning
för försäkringsgarantisystem.
När det gäller led f får myndigheten även rapportera om nya
utvecklingstendenser och framsteg avseende en uppsättning sam
ordnade nationella krishanteringsarrangemang, liksom huruvida
det behövs ett system med samstämmiga, stabila och trovärdiga
finansieringsmekanismer med lämpliga finansieringsinstrument.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/68
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
Den översyn av denna förordning som avses i artikel 81 ska sär
skilt omfatta en granskning av frågan huruvida rollen för myn
digheten bör utökas inom ramen för förebyggande, hantering och
lösande av kriser.
Artikel 28
Delegering av uppgifter och ansvar
1.
De behöriga myndigheterna får med den befullmäktigade
myndighetens samtycke delegera uppgifter och ansvar till myn
digheten eller andra behöriga myndigheter på de villkor som fast
ställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda
arrangemang avseende delegering av ansvar som måste uppfyllas
innan deras behöriga myndigheter ingår sådana avtal om delega
tion och får begränsa räckvidden för delegeringen till vad som är
nödvändigt för en ändamålsenlig övervakning av gränsöverskri
dande finansinstitut eller grupper.
2.
Myndigheten ska stimulera och underlätta delegering av
uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter genom att
identifiera vilka uppgifter och vilket ansvar som kan delegeras
eller utövas gemensamt och genom att främja bästa praxis.
3.
Delegering av ansvar ska resultera i en omfördelning av de
befogenheter som fastställs i de akter som avses i artikel 1.2. Den
befullmäktigade myndighetens lagstiftning ska styra förfarandet,
verkställigheten och den administrativa och juridiska översynen
avseende delegerat ansvar.
4.
De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten
om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta
i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat
myndigheten.
Myndigheten får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad
från det att den underrättats om det.
Myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om
delegering som ingås mellan behöriga myndigheter, så att det
säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande
utsträckning.
Artikel 29
Gemensam tillsynskultur
1.
Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemen
sam tillsynskultur i unionen och en konsekvent tillsynspraxis
samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa meto
der tillämpas i hela unionen. Myndigheten ska åtminstone göra
följande:
a) Avge yttranden till behöriga myndigheter.
b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av upp
gifter mellan behöriga myndigheter under fullständigt iaktta
gande av tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och
skydd av personuppgifter i unionslagstiftningen på området.
c) Bidra till utvecklingen av enhetliga tillsynsstandarder av hög
kvalitet, även avseende rapportering, och internationella
redovisningsstandarder i enlighet med artikel 1.3.
d) Utvärdera tillämpningen av de tekniska standarder för tillsyn
och genomförande på området som antagits av kommissio
nen, och av de riktlinjer och rekommendationer som den
själv utfärdat och i tillämpliga fall föreslå ändringar.
e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildnings
program, underlätta personalutbyte och uppmuntra myndig
heterna att öka utnyttjandet av system för att utstationera
personal och andra instrument.
2.
Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya prak
tiska instrument och konvergensskapande medel för att främja
gemensam metod och praxis i tillsynen.
Artikel 30
Inbördes utvärdering av behöriga myndigheter
1.
Myndigheten ska regelbundet organisera och genomföra
inbördes utvärderingar av vissa av eller alla de behöriga myndig
heternas verksamheter för att ytterligare förstärka konsekvensen
när det gäller resultatet av tillsynen. Den ska i detta syfte utarbeta
metoder för att objektivt bedöma och jämföra de myndigheter
som utvärderas. Vid inbördes utvärderingar ska befintlig informa
tion och redan gjorda utvärderingar som avser den berörda behö
riga myndigheten beaktas.
2.
Utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta
följande:
a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens
resurser och styrformer är med särskild hänsyn till möjlighe
terna att effektivt tillämpa de tekniska standarder för tillsyn
och tekniska standarder för genomförande som avses i artik
larna 10–15 och de akter som avses i artikel 1.2 och kapaci
teten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.
b) Vilken grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av
unionsrätten och i tillsynspraxis, även med avseende på de
tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för
genomförande, riktlinjer och rekommendationer som anta
gits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsyns
praxis uppfyller målen i unionsrätten.
c) Bästa praxis som utvecklats av vissa behöriga myndigheter
och som med fördel kan antas av andra behöriga
myndigheter.
d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i
genomförandet av de bestämmelser som antagits för att
genomföra unionsrätten, även med avseende på administra
tiva åtgärder och påföljder gentemot ansvariga personer då
dessa bestämmelser inte har följts.
331
332
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/69
3.
Myndigheten får med utgångspunkt i inbördes utvärde
ringar utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med
artikel 16. I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndighe
terna eftersträva att följa dessa riktlinjer och rekommendationer.
Myndigheten ska ta hänsyn till resultaten av inbördes utvärde
ringar när den utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn
och genomförande i enlighet med artiklarna 10–15.
4.
Myndigheten ska offentliggöra den bästa praxis som kan
fastställas utifrån dessa inbördes utvärderingar. Dessutom får alla
andra resultat av inbördes utvärderingar offentliggöras, förutsatt
att den behöriga myndighet som är föremål för en inbördes utvär
dering ger sitt samtycke.
Artikel 31
Samordningsfunktion
Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de
behöriga myndigheterna, särskilt i situationer då en ogynnsam
utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta
funktion och integritet, eller stabiliteten hos det finansiella syste
met i unionen.
Myndigheten ska främja samordnade reaktioner från unionen,
bland annat genom att
a) underlätta utbytet av uppgifter mellan de behöriga
myndigheterna,
b) fastställa omfattningen av och, när så är möjligt och lämp
ligt, kontrollera tillförlitligheten hos de uppgifter som ska
göras tillgängliga för alla berörda myndigheter,
c) genomföra icke-bindande medling efter begäran av de behö
riga myndigheterna eller på eget initiativ, utan att detta påver
kar tillämpningen av artikel 19,
d) utan dröjsmål underrätta ESRB om krissituationer som kan
komma att uppstå,
e) vidta alla lämpliga åtgärder i samband med utveckling som
kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte att under
lätta samordningen av de åtgärder som vidtagits av relevanta
behöriga myndigheter, och
f) centralisera uppgifter som mottagits från behöriga myndig
heter i enlighet med artiklarna 21 och 35 till följd av de lag
stadgade rapporteringskrav som gäller för institut som
bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat. Myndigheten
ska vidarebefordra dessa uppgifter till de övriga berörda
behöriga myndigheterna.
Artikel 32
Bedömning av marknadsutvecklingen
1.
Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutveck
lingen inom sitt behörighetsområde och, när så krävs, underrätta
Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten)
och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers-
och marknadsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet
och kommissionen om relevanta tendenser på nivån mikrotillsyn,
potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedöm
ning inkludera en ekonomisk analys av de marknader där finans
institut är verksamma och en utvärdering av den potentiella
marknadsutvecklingens inverkan på sådana institut.
2.
Myndigheten ska i samarbete med ESRB ta initiativ till och
samordna unionsomfattande utvärderingar av finansinstitutens
förmåga att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I
detta syfte ska den utarbeta följande för tillämpning av de behö
riga myndigheterna:
a) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna på ett insti
tuts finansiella ställning under olika ekonomiska scenarier.
b) Ett gemensamt tillvägagångssätt för att sprida resultaten av
dessa bedömningar av finansinstituts motståndskraft.
c) Gemensamma metoder för att utvärdera hur specifika pro
dukter eller distributionsprocesser inverkar på ett instituts
finansiella ställning och på försäkringstagare, personer som
omfattas av pensionssystem, förmånstagare och
kundinformation.
3.
Myndigheten ska minst en gång per år och oftare om så
krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning
(EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissio
nen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella
risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde.
Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassifice
ring av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så
krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder.
4.
Myndigheten ska genom den gemensamma kommittén ha
ett nära samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europe
iska bankmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), för att se
till att utveckling, risker och sårbarheter bevakas tillfredsställande
även i ett sektorövergripande perspektiv.
Artikel 33
Internationella förbindelser
1.
Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas
och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden,
utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med tillsynsmyn
digheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredje
länder. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser
för unionen och dess medlemsstater, och de får inte heller hindra
medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå
bilaterala eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/70
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
2.
Myndigheten ska bistå i förberedelserna för beslut om lik
värdighet avseende tillsynsordningar i tredjeländer i enlighet med
de akter som avses i artikel 1.2.
3.
I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten ange
de administrativa arrangemang som man kommit överens om
med internationella organisationer eller förvaltningar i tredjelän
der samt det stöd som tillhandahållits i samband med utarbetan
det av beslut om likvärdighet.
Artikel 34
Övriga uppgifter
1.
Myndigheten får, efter begäran av Europaparlamentet, rådet
eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till Euro
paparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har
samband med dess behörighetsområde.
2.
När det gäller bedömningar av fusioner och förvärv som
omfattas av tillämpningsområdet för direktiven 92/49/EEG,
2002/83/EG och 2005/68/EG, såsom ändrade genom direktiv
2007/44/EG, och som enligt de direktiven kräver samråd mellan
de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myn
digheten efter ansökan från några av de berörda behöriga myn
digheterna avge och offentliggöra yttranden om en bedömning,
förutom avseende kriterierna i artikel 15b.1 e i direktiv
92/49/EEG, artikel 15b.1 e i direktiv 2002/83/EG och arti
kel 19a.1 e i direktiv 2005/68/EG. Yttrandet ska avges utan dröjs
mål och under alla förhållanden före slutet av
bedömningsperioden i enlighet med direktiven 92/49/EEG,
2002/83/EG och 2005/68/EG, såsom ändrade genom direktiv
2007/44/EG. Artikel 35 ska tillämpas på de områden för vilka
myndigheten får avge ett yttrande.
Artikel 35
Insamling av uppgifter
1.
På begäran av myndigheten ska medlemsstaternas behöriga
myndigheter lämna alla nödvändiga uppgifter så att den kan full
göra de verksamhetsuppgifter som den tilldelas genom denna för
ordning, under förutsättning att dessa myndigheter har laglig
tillgång till de relevanta uppgifterna, och under förutsättning att
begäran om uppgifter är nödvändig med avseende på den aktu
ella verksamhetsuppgiftens karaktär.
2.
Myndigheten får också begära att uppgifter ska lämnas vid
återkommande tillfällen och i angivna format. Vid en sådan begä
ran ska om möjligt gemensamma rapporteringsformat användas.
3.
På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myn
dighet i en medlemsstat får myndigheten tillhandahålla alla upp
gifter som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna
utföra sina verksamhetsuppgifter i enlighet med de krav på tyst
nadsplikt som fastställs i sektorspecifik lagstiftning och i
artikel 70.
4.
Innan myndigheten begär uppgifter enligt denna artikel, och
för att kunna undvika dubbla rapporteringskrav, ska myndighe
ten beakta all befintlig statistik som har tagits fram och distribu
erats av Europeiska statistiksystemet och Europeiska
centralbankssystemet.
5.
Om uppgifterna inte är tillgängliga eller inte görs tillgäng
liga i tid av medlemsstaternas behöriga myndigheter, får myndig
heten rikta en vederbörligen motiverad begäran till andra
tillsynsmyndigheter, ministeriet med ansvar för finansfrågor, om
det har tillsynsuppgifter till sitt förfogande, den nationella central
banken eller statistikkontoret i de berörda medlemsstaterna.
6.
Om uppgifter inte är tillgängliga eller inte görs tillgängliga
enligt punkt 1 eller 5 i tid, får myndigheten rikta en vederbörli
gen motiverad begäran direkt till de relevanta finansinstituten. I
den motiverade begäran ska förklaras varför uppgifterna beträf
fande respektive enskilda finansinstitut behövs.
Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna
om begäran i enlighet med denna punkt och punkt 5.
På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna bistå
den vid insamlingen av uppgifterna.
7.
Myndigheten får använda konfidentiella uppgifter som den
mottagit enligt denna artikel endast för att utföra verksamhets
uppgifter som den tilldelas genom denna förordning.
Artikel 36
Relationer till ESRB
1.
Myndigheten ska nära och regelbundet samarbeta med
ESRB.
2.
Myndigheten ska regelbundet och i tid tillhandahålla de
uppgifter som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina
verksamhetsuppgifter. Alla uppgifter som inte finns i sammanfat
tad eller aggregerad form och som är nödvändiga för att ESRB ska
kunna utföra sina verksamhetsuppgifter, ska utan dröjsmål till
handahållas ESRB efter en motiverad begäran enligt artikel 15 i
förordning (EU) nr 1092/2010. Myndigheten ska i samarbete med
ESRB förfoga över lämpliga interna förfaranden för överföring av
konfidentiella uppgifter, särskilt rörande enskilda finansinstitut.
3.
Myndigheten ska i enlighet med punkterna 4 och 5 se till att
en korrekt uppföljning görs av ESRB:s varningar och rekommen
dationer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010*.
4.
När myndigheten tar emot en varning eller rekommenda
tion som ESRB riktar till den, ska myndigheten utan dröjsmål
kalla till ett sammanträde i tillsynsstyrelsen och bedöma i vilken
utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myn
dighetens utförande av sina uppgifter.
333
334
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/71
Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befo
genheter den tilldelats genom denna förordning, fastställa vilka
åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats
i varningarna och rekommendationerna.
Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en rekom
mendation, ska den överlämna en motivering av detta till ESRB
och rådet.
5.
När myndigheten tar emot en varning eller rekommenda
tion från ESRB som är riktad till en behörig nationell tillsynsmyn
dighet, ska den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den
tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en upp
följning sker utan dröjsmål.
Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska
den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera
sina skäl för att inte agera.
Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta tillsynssty
relsens synpunkter när den underrättar rådet och ESRB i enlighet
med artikel 17 i förordning (EU) nr 1092/2010.
6.
Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska
myndigheten i största möjliga utsträckning beakta ESRB:s var
ningar och rekommendationer.
Artikel 37
Intressentgrupp för försäkring och återförsäkring och
intressentgrupp för tjänstepensioner
1.
För att underlätta samråd med intressenter på områden av
betydelse för myndighetens utförande av sina uppgifter, ska en
intressentgrupp för försäkring och återförsäkring och en intres
sentgrupp för tjänstepensioner (nedan gemensamt kallade intres
sentgrupperna) inrättas. Intressentgrupperna ska höras om de
åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 10-15 om tekniska
standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande
och, i den mån de inte rör enskilda finansinstitut, artikel 16 om
riktlinjer och rekommendationer. Om åtgärder måste vidtas bråd
skande och samrådet blir omöjligt, ska intressentgrupperna
underrättas så snart som möjligt.
Intressentgrupperna ska sammanträda minst fyra gånger om året.
De får allmänt diskutera områden som är av gemensamt intresse
och ska underrätta varandra om övriga frågor som diskuteras.
Ledamöter i den ena intressentgruppen får även vara ledamöter i
den andra.
2.
Intressentgruppen för försäkring och återförsäkring ska ha
30 ledamöter med en välavvägd fördelning mellan företrädare för
försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsförmed
lare som bedriver verksamhet i unionen, företrädare för deras
anställda samt konsumenter, användare av försäkrings- och åter
försäkringstjänster, företrädare för små och medelstora företag
och företrädare för relevanta yrkessammanslutningar. Minst fem
av ledamöterna ska vara oberoende topprankade akademiker.
Tio av ledamöterna ska företräda försäkringsföretag, åter
försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare, och tre av dessa
ska företräda kooperativa och ömsesidiga försäkrings- eller
återförsäkringsföretag.
3.
Intressentgruppen för tjänstepensioner ska ha 30 ledamö
ter med en välavvägd fördelning mellan företrädare för tjänste
pensionsinstitut som bedriver verksamhet i unionen, företrädare
för anställda, företrädare för förmånstagare, företrädare för små
och medelstora företag och företrädare för relevanta yrkessam
manslutningar. Minst fem av ledamöterna ska vara oberoende
topprankade akademiker. Tio av ledamöterna ska företräda
tjänstepensionsinstitut.
4.
Ledamöterna i intressentgrupperna ska utses av tillsynssty
relsen på förslag av relevanta intressenter. I sitt beslut ska tillsyns
styrelsen i största möjliga utsträckning se till att en lämplig
geografisk och könsmässig avvägning görs mellan företrädare för
intressenter i hela unionen.
5.
Myndigheten ska, om inte annat följer av den tystnadsplikt
som anges artikel 70, tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter och
se till att intressentgrupperna ges tillfredsställande sekretariats
stöd. Ledamöter, utom branschföreträdare, av de intressentgrup
per som företräder ideella organisationer ska erhålla
tillfredsställande ekonomisk ersättning. Intressentgrupperna får
inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i intressent
grupperna ska förordnas på två och ett halvt år, varefter ett nytt
urvalsförfarande ska genomföras.
Ledamöterna i intressentgrupperna får delta under två på varan
dra följande perioder.
6.
Intressentgrupperna får avge yttranden och lämna råd till
myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens
uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artik
larna 10-16, 29, 30 och 32.
7.
Intressentgrupperna ska själv anta sina arbetsordningar med
två tredjedels majoritet bland sina respektive ledamöter.
8.
Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppernas yttran
den och råd och resultaten av samråden med dem.
Artikel 38
Skyddsåtgärder
1.
Myndigheten ska se till att inga beslut som antas enligt arti
kel 18 eller 19 på något sätt inkräktar på medlemsstaternas
finanspolitiska ansvarsområden.
2.
Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt
artikel 19.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får
den, inom två veckor efter det att myndighetens beslut delgetts
dess behöriga myndighet, till myndigheten och kommissionen
anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att genom
föra beslutet.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/72
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara var
för och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska
ansvarsområden.
Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande.
Myndigheten ska inom en månad från medlemsstatens anmälan
underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkal
lar sitt beslut. Om beslutet vidhålls eller ändras ska myndigheten
förklara att finanspolitiska ansvarsområden inte påverkas.
Om myndigheten vidhåller sitt beslut ska rådet vid ett av sina
möten senast två månader efter det att myndigheten har informe
rat medlemsstaten i enlighet med det fjärde stycket med majoritet
av de avgivna rösterna besluta om huruvida myndighetens beslut
ska vidhållas.
Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att vidhålla
myndighetens beslut i enlighet med det femte stycket ska myn
dighetens beslut upphöra att gälla.
3.
Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt
artikel 18.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får
den, inom tre arbetsdagar efter det att myndighetens beslut del
getts dess behöriga myndighet, till myndigheten, kommissionen
och rådet anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att
genomföra beslutet.
I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara var
för och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska
ansvarsområden.
Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande.
Rådet ska inom tio arbetsdagar sammankalla ett möte och med
enkel majoritet bland medlemmarna besluta om huruvida myn
dighetens beslut ska återkallas.
Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att återkalla
myndighetens beslut i enlighet med det fjärde stycket ska myn
dighetens beslut upphöra att vara vilande.
4.
Om rådet i enlighet med punkt 3 har fattat ett beslut att inte
återkalla ett beslut av myndigheten som avser artikel 18.3 och den
berörda medlemsstaten fortfarande anser att myndighetens beslut
inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den med
lemsstaten anmäla detta till kommissionen och myndigheten och
begära att rådet ska behandla ärendet på nytt. Den berörda med
lemsstaten ska tydligt ange skälen till att den finner rådets beslut
oriktigt.
Inom fyra veckor efter den anmälan som avses i första stycket ska
rådet bekräfta sitt ursprungliga beslut eller fatta ett nytt beslut i
enlighet med punkt 3.
Fyraveckorsperioden får förlängas med ytterligare fyra veckor av
rådet om de särskilda omständigheterna i fallet kräver detta.
5.
Allt eventuellt missbruk av denna artikel, särskilt med avse
ende på ett beslut av myndigheten som inte har någon avsevärd
eller väsentlig finanspolitisk inverkan, ska vara förbjudet såsom
varande oförenligt med den inre marknaden.
Artikel 39
Beslutsförfaranden
1.
Innan myndigheten fattar beslut enligt denna förordning
ska den underrätta alla namngivna adressater om sin avsikt att
anta beslutet och, med all hänsyn till hur brådskande och kom
plex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tids
frist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter i ärendet.
Detta gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som
avses i artikel 17.3.
2.
Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.
3.
Adressaterna för myndighetens besluts ska underrättas om
vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna
förordning.
4.
Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut
som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4.
5.
Beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19
ska offentliggöras, och offentliggörandet ska innehålla identitets
uppgifter för den behöriga myndighet eller det finansinstitut som
berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet om inte sådant
offentliggörande står i strid med finansinstituts rättmätiga intresse
av att skydda sina affärshemligheter eller allvarligt äventyrar
finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller stabili
teten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.
KAPITEL III
ORGANISATION
AVSNITT 1
Tillsynsstyrelsen
Artikel 40
Sammansättning
1.
Tillsynsstyrelsen ska bestå av följande:
a) En ordförande (utan rösträtt).
b) Varje medlemsstats chef för den nationella offentliga myn
dighet som är behörig att utöva tillsyn över finansinstitut,
som ska delta personligen åtminstone två gånger om året.
c) En företrädare (utan rösträtt) för kommissionen.
d) En företrädare (utan rösträtt) för ESRB.
e) En företrädare (utan rösträtt) för var och en av de båda andra
europeiska tillsynsmyndigheterna.
335
336
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/73
2.
Tillsynsstyrelsen ska regelbundet och minst två gånger om
året hålla möten med intressentgrupperna.
3.
Varje behörig myndighet ska ansvara för att från sin myn
dighet utse en suppleant på hög nivå, som kan ersätta den leda
mot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b, om denna person är
förhindrad att delta.
4.
I de medlemsstater där det finns mer än en myndighet med
ansvar för tillsyn i enlighet med denna förordning, ska dessa myn
digheter enas om en gemensam företrädare. När en punkt som
ska diskuteras i tillsynsstyrelsen inte omfattas av behörigheten för
den nationella myndighet som företräds av den ledamot som
avses i punkt 1 b, får den ledamoten icke desto mindre ta med sig
en företrädare (utan rösträtt) från den relevanta nationella
myndigheten.
5.
Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer.
6. Verkställande direktören får delta (utan rösträtt) i tillsynsstyrel
sens sammanträden.
Artikel 41
Interna kommittéer och paneler
1.
Tillsynsstyrelsen får inrätta interna kommittéer eller pane
ler för specifika uppgifter som den tilldelas och besluta om att
vissa klart definierade uppgifter och beslut ska delegeras till
interna kommittéer eller paneler, till förvaltningsstyrelsen eller till
ordföranden.
2.
Vid tillämpningen av artikel 19 ska tillsynsstyrelsen sam
mankalla en oberoende panel som ska underlätta en opartisk
tvistlösning och ska bestå av dess ordförande och två av dess leda
möter, som inte får vara företrädare för de behöriga myndigheter
som är tvistande parter, och som varken har något intresse i kon
flikten eller direkt anknytning till de berörda behöriga
myndigheterna.
3.
Med förbehåll för artikel 19.2 ska panelen föreslå ett beslut
för slutligt antagande av tillsynsstyrelsen i enlighet med förfaran
det i artikel 44.1 tredje stycket.
4.
Tillsynsstyrelsen ska anta en arbetsordning för den panel
som avses i punkt 2.
Artikel 42
Oberoende
När ordföranden och de röstberättigade ledamöterna i tillsynssty
relsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla obe
roende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och
varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens insti
tutioner eller organ, någon regering i en medlemsstat eller något
annat offentligt eller privat organ.
Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller
andra offentliga och privata organ får försöka påverka hur till
synsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.
Artikel 43
Uppgifter
1.
Tillsynsstyrelsen ska ge myndigheten vägledning i dess
arbete och ansvara för att fatta sådana beslut som avses i kapitel II.
2.
Tillsynsstyrelsen ska anta sådana yttranden, rekommenda
tioner och beslut och utfärda sådana råd som avses i kapitel II.
3.
Tillsynsstyrelsen ska utse sin ordförande.
4.
Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på för
slag av förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram
för det kommande året och överlämna det för kännedom till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfaran
det åsidosätts och därefter offentliggöras.
5.
Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvalt
ningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet,
inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, som bygger
på det utkast till årsrapport som avses i artikel 53.7 och senast
den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparla
mentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska eko
nomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.
6.
Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens fleråriga arbetspro
gram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet,
rådet och kommissionen.
Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga bud
getförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.
7.
Tillsynsstyrelsen ska anta budgeten i enlighet med artikel 63.
8.
Tillsynsstyrelsen ska ha befogenhet att vidta disciplinära
åtgärder mot ordföranden och verkställande direktören och
kunna återkalla deras uppdrag i enlighet med artikel 48.5 respek
tive artikel 51.5.
Artikel 44
Beslutsfattande
1.
Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med enkel majoritet
bland dess ledamöter. Varje ledamot ska ha en röst.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/74
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
När det gäller de rättsakter som anges i artiklarna 10-16 samt
åtgärder och beslut som antas i enlighet med artikel 9.5 tredje
stycket och kapitel VI, och genom undantag från första stycket i
den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av
kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, i enlighet med arti
kel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och i artikel 3 i pro
tokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser.
När det gäller beslut i enlighet med artikel 19.3, för beslut som
fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten, ska det beslut
som föreslås av panelen betraktas som antaget om det godkänns
med enkel majoritet, förutsatt att det inte avvisas av ledamöter
som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt
definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen
och i artikel 3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser.
När det gäller alla övriga beslut i enlighet med artikel 19.3 ska det
beslut som föreslås av panelen antas med enkel majoritet bland
ledamöterna i tillsynsstyrelsen. Varje ledamot ska ha en röst.
2.
Sammanträdena i tillsynsstyrelsen ska sammankallas av ord
föranden på eget initiativ eller efter begäran av en tredjedel av dess
ledamöter och ledas av ordföranden.
3.
Tillsynsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin
arbetsordning.
4.
I arbetsordningen ska närmare bestämmelser för omröst
ningar anges, särskilt i tillämpliga fall beträffande beslutförhet.
Ledamöter utan rösträtt och observatörer, med undantag av ord
föranden och verkställande direktören, ska inte delta i diskussio
ner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansinstitut, såvida inte
annat föreskrivs i artikel 75.3 eller de akter som avses i artikel 1.2.
AVSNITT 2
Förvaltningsstyrelsen
Artikel 45
Sammansättning
1.
Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex
andra ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland till
synsstyrelsens röstberättigade ledamöter.
Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltnings
styrelsen ha en suppleant som kan ersätta honom om han är för
hindrad att delta.
De valda ledamöterna ska förordnas på två och ett halvt år. För
ordnandet kan förlängas en gång. Sammansättningen av förvalt
ningsstyrelsen ska vara väl avvägd och proportionerlig samt
avspegla unionen som helhet. Mandaten ska vara överlappande
och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas.
2.
Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut med majoritet bland
de närvarande ledamöterna. Varje ledamot ska ha en röst.
Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen
ska delta utan rösträtt i förvaltningsstyrelsens sammanträden.
Kommissionens företrädare ska ha rätt att rösta om de frågor som
avses i artikel 63.
Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin
arbetsordning.
3.
Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas
av ordföranden på dennes initiativ eller efter begäran av minst en
tredjedel av dess ledamöter och ska ledas av ordföranden.
Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i
tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det
nödvändigt. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda minst fem
gånger per år.
4.
Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får enligt bestämmel
serna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller exper
ter. De ledamöter som inte har rösträtt, med undantag för den
verkställande direktören, får inte delta i några diskussioner inom
förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansinstitut.
Artikel 46
Oberoende
Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och
objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efter
fråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller
organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offent
ligt eller privat organ.
Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller
andra offentliga eller privata organ får försöka påverka förvalt
ningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.
Artikel 47
Förvaltningsstyrelsens uppgifter
1.
Förvaltningsstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt
uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna
förordning.
2.
Förvaltningsstyrelsen ska föreslå tillsynsstyrelsen ett årligt
och ett flerårigt arbetsprogram.
3.
Förvaltningsstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i
enlighet med artiklarna 63 och 64.
4.
Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens plan för per
sonalpolitiken och, i enlighet med artikel 68.2, nödvändiga
genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för tjänste
män i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade
tjänsteföreskrifterna).
5.
Förvaltningsstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om
tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 72.
337
338
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/75
6.
Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndig
hetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, på
grundval av det utkast till årsrapport som avses i artikel 53.7 för
tillsynsstyrelsen för godkännande.
7.
Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin
arbetsordning.
8.
Förvaltningsstyrelsen ska utse och återkalla överklagande
nämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.
AVSNITT 3
Ordförande
Artikel 48
Utnämning och uppgifter
1.
Myndigheten ska företrädas av en ordförande, som ska vara
en oberoende yrkesverksam på heltid.
Ordföranden ska ansvara för att förbereda arbetet i tillsynsstyrel
sen och leda sammanträdena i tillsynsstyrelsen och
förvaltningsstyrelsen.
2.
Ordföranden ska efter ett öppet urvalsförfarande utses av
tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om
finansinstitut och finansmarknader och sin erfarenhet med rele
vans för finansiell tillsyn och reglering.
Innan ordföranden tillträder sitt ämbete och senast en månad efter
det att tillsynsstyrelsen gjort sitt val får Europaparlamentet efter
att ha hört den av tillsynsstyrelsen utvalda kandidaten, invända
mot att denne utses.
Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en supple
ant som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro.
Denne suppleant får inte utses bland ledamöterna i
förvaltningsstyrelsen.
3.
Ordförandens mandatperiod ska vara fem år och får förnyas
en gång.
4.
Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga
mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera
a) resultaten under den första mandatperioden och hur dessa
uppnåtts, och
b) myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya ord
förandens mandat en gång under förutsättning att Europaparla
mentet tillstyrker detta.
5.
Ordföranden får endast avlägsnas från sitt uppdrag av Euro
paparlamentet efter beslut av tillsynsstyrelsen.
Ordföranden får inte hindra tillsynsstyrelsen från att diskutera frå
gor som rör honom, särskilt behovet av att skilja honom från
hans uppdrag, och får inte delta i överväganden om sådana frågor.
Artikel 49
Oberoende
Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ord
förandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta
emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, reger
ingen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat
organ.
Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller
andra offentliga eller privata organ får försöka påverka ordföran
den när han utför sina uppgifter.
I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är ord
föranden, även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda
med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgif
ter eller motta vissa förmåner.
Artikel 50
Rapportering
1.
Europaparlamentet och rådet får, med full respekt för ord
förandens oberoende, uppmana ordföranden eller dennes supp
leant att göra ett uttalande. Ordföranden ska, på begäran, göra ett
uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frå
gor från dess ledamöter.
2.
Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det
uttalande som avses i punkt 1, skriftligen rapportera om myndig
hetens huvudsakliga verksamhet till Europaparlamentet.
3.
Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20
och 33, ska rapporten även innehålla all de uppgifter som Euro
paparlamentet begär på ad hoc-basis.
AVSNITT 4
Verkställande direktör
Artikel 51
Utnämning
1.
Myndighetens förvaltning ska ombesörjas av en verkstäl
lande direktör, som ska vara en oberoende yrkesverksam på
heltid.
2.
Verkställande direktören ska, efter ett öppet urvalsförfa
rande och efter att Europaparlamentet har tillstyrkt beslutet, utses
av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om
finansinstitut och finansmarknader och sina erfarenheter med
relevans för finansiell tillsyn och reglering och av arbetsledning.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/76
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
3.
Verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år och
får förnyas en gång.
4.
Under nio månader före utgången av verkställande direktö
rens mandatperiod ska tillsynsstyrelsen särskilt utvärdera
a) resultaten under den första mandatperioden och hur dessa
uppnåtts, och
b) myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren.
Tillsynsstyrelsen får med beaktande av den utvärdering som avses
i första stycket förnya verkställande direktörens mandat en gång.
5.
Verkställande direktören får endast avlägsnas från sitt upp
drag genom beslut av tillsynsstyrelsen.
Artikel 52
Oberoende
Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens
respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens upp
gifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från
unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlems
stat eller något annat offentligt eller privat organ.
Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller
andra offentliga eller privata organ får försöka påverka den verk
ställande direktören när denne utför sina uppgifter.
I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är den
verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten skyldig
att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera
vissa uppgifter eller motta vissa förmåner.
Artikel 53
Verkställande direktörens uppgifter
1.
Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av
myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen.
2.
Verkställande direktören ska ha ansvaret för att genomföra
myndighetens årliga arbetsprogram under tillsynsstyrelsens väg
ledning och förvaltningsstyrelsens kontroll.
3.
Verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för
att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förord
ning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna adminis
trativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden.
4.
Verkställande direktören ska utarbeta ett flerårigt arbetspro
gram i enlighet med artikel 47.2.
5.
Senast den 30 juni varje år ska verkställande direktören
föreslå förvaltningsstyrelsen ett arbetsprogram för det följande
året, i enlighet med artikel 47.2.
6.
Verkställande direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag
till budget för myndigheten enligt artikel 63 och genomföra myn
dighetens budget i enlighet med artikel 64.
7.
Verkställande direktören ska varje år utarbeta ett utkast till
rapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsyns
verksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa
frågor.
8.
Verkställande direktören ska, när det gäller myndighetens
personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 68 och
behandla personalfrågor.
KAPITEL IV
GEMENSAMMA ORGAN FÖR DE EUROPEISKA
TILLSYNSMYNDIGHETERNA
AVSNITT 1
Den gemensamma kommittén för de europeiska
tillsynsmyndigheterna
Artikel 54
Inrättande
1.
Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsyns
myndigheterna inrättas härmed.
2.
Den gemensamma kommittén ska fungera som ett forum
där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet och ska
säkerställa sektorövergripande konvergens med Europeiska till
synsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensions
myndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet i fråga om
— finansiella konglomerat,
— bokföring och revision,
— mikroanalyser av sektorövergripande utveckling, risker och
sårbarhet när det gäller finansiell stabilitet,
— investeringsprodukter som riktar sig till enskilda investerare,
— åtgärder för att bekämpa penningtvätt, och
— utbyte av uppgifter med ESRB, samt utveckling av förbindel
serna mellan ESRB och de europeiska tillsynsmyndigheterna.
3.
Den gemensamma kommittén ska ha särskild personal som
tillhandahålls av de europeiska tillsynsmyndigheterna och som
ska fungera som ett sekretariat. Myndigheten ska tillhandahålla
tillfredsställande resurser för administrations-, infrastruktur- och
driftskostnader.
4.
Om ett finansinstitut bedriver sektorövergripande verksam
het ska den gemensamma kommittén lösa tvister i enlighet med
artikel 56.
Artikel 55
Sammansättning
1.
Den gemensamma kommittén ska bestå av ordförandena
för de europeiska tillsynsmyndigheterna samt, i tillämpliga fall,
ordföranden i en underkommitté som inrättats enligt artikel 57.
339
340
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/77
2.
Verkställande direktören, en företrädare för kommissionen
och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena för
den gemensamma kommittén och i de underkommittéer som
avses i artikel 57.
3.
Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för
ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i de
europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemen
samma kommittén ska vara vice ordförande i ESRB.
4.
Den gemensamma kommittén ska själv anta och offentlig
göra sin arbetsordning. I denna kan ytterligare deltagare i kom
mitténs sammanträden komma att anges.
Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst varannan
månad.
Artikel 56
Gemensamma ståndpunkter och handlingar
Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II, och särskilt i fråga
om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i
tillämpliga fall nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsam
mans med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyn
digheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
värdepappers- och marknadsmyndigheten), beroende på vad som
är tillämpligt.
Handlingar enligt artiklarna 10-15, 17, 18 eller 19 i denna för
ordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av
andra unionsakter som avses i artikel 1.2, som också ligger inom
behörighetsområdet för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europe
iska bankmyndigheten) eller Europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), ska antas
parallellt av myndigheten och Europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska bankmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndighe
ten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), bero
ende på vad som är tillämpligt.
Artikel 57
Underkommittéer
1.
För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för
finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma
kommittén.
2.
Underkommittén ska bestå av de personer som avses i arti
kel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande per
sonalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje
medlemsstat.
3.
Underkommittén ska utse en ordförande bland sina ledamö
ter som också ska vara ledamot i den gemensamma kommittén.
4.
Den gemensamma kommittén får inrätta ytterligare
underkommittéer.
AVSNITT 3
Överklagandenämnd
Artikel 58
Sammansättning och verksamhet
1.
Överklagandenämnden ska vara ett gemensamt organ för de
europeiska tillsynsmyndigheterna.
2.
Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex
suppleanter, vilka ska vara välrenommerade personer med styrkta
vitsord avseende relevanta kunskaper och professionella erfaren
heter, inbegripet erfarenhet av tillsynsarbete, på tillräckligt hög
nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värde
pappersmarknader eller andra finansiella tjänster, med uteslu
tande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller
andra nationella myndigheter eller unionsinstitutioner som deltar
i myndighetens verksamheter. Överklagandenämnden ska besitta
tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk
rådgivning avseende lagligheten när det gäller myndighetens utö
vande av sina befogenheter.
Överklagandenämnden ska utse sin ordförande.
3.
Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden
ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en förslags
lista från kommissionen, efter en offentlig inbjudan till intresse
anmälan som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning,
och efter samråd med tillsynsstyrelsen.
Övriga ledamöter ska utses i enlighet med förordning (EU)
nr 1093/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010.
4.
Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska
vara fem år. Den får förnyas en gång.
5.
Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndig
hetens förvaltningsstyrelse, får inte avsättas under sin mandatpe
riod så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel,
och förvaltningsstyrelsen fattar beslut om avsättande efter sam
råd med tillsynsstyrelsen.
6.
Överklagandenämndens beslut ska fattas med en majoritet
på minst fyra av dess sex ledamöter. När det överklagade beslutet
faller inom tillämpningsområdet för denna förordning, ska den
beslutande majoriteten åtminstone inbegripa en av de två ledamö
ter av överklagandenämnden som har utsetts av myndigheten.
7.
Överklagandenämnden ska sammankallas av ordföranden
vid behov.
8.
De europeiska tillsynsmyndigheterna ska se till att överkla
gandenämnden får tillfredsställande driftsstöd och sekretariats
tjänster via den gemensamma kommittén.
Artikel 59
Oberoende och opartiskhet
1.
Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när
de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktio
ner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten,
dess förvaltningsstyrelse eller dess tillsynsstyrelse.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/78
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
2.
Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några
överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras person
liga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av
parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.
3.
Om en ledamot i överklagandenämnden, av något av skä
len i punkt 1 eller 2 eller av något annat skäl, anser att en annan
ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska ledamo
ten underrätta överklagandenämnden om detta.
4.
En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en
ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten
anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller mis
stänker att ledamoten är partisk.
En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet, ej hel
ler tas upp till prövning om parten i överklagandeförfarandet,
trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vid
tagit andra åtgärder i förfarandet än att invända mot överklagan
denämndens sammansättning.
5.
Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som
ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den
berörda ledamoten deltar.
Vid beslutet ska den berörda ledamoten i överklagandenämnden
ersättas av sin suppleant. Om suppleanten befinner sig i en lik
nande situation ska myndighetens ordförande utse en ersättare
bland de tillgängliga suppleanterna.
6.
Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att
handla oberoende och i allmänhetens intresse.
De ska i detta syfte avge en åtagandeförklaring och en intresse
förklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några
intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende,
eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som
skulle kunna inverka negativt på deras oberoende.
Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år.
KAPITEL V
RÄTTSMEDEL
Artikel 60
Överklaganden
1.
Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myn
digheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats
enligt artikel 17, 18 eller 19 och varje annat beslut som myndig
heten fattat i enlighet med någon av de unionsakter som avses i
artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det,
trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den över
klagande personligen.
2.
Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen
sändas till myndigheten inom två månader efter det att beslutet
har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har
meddelats på detta sätt, inom två månader efter det att myndig
heten offentliggjort beslutet.
Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom
två månader efter att det ingivits.
3.
Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 ska inte med
föra att beslutet blir vilande.
Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständighe
terna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överkla
gade beslutet.
4.
Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överkla
gandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska anmoda par
terna i överklagandeförfarandet att inom viss tid inkomma med
synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från
andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagande
förfarandet ska ha rätt att göra muntliga framställningar.
5.
Överklagandenämnden får bekräfta det beslut som myndig
hetens behöriga organ har fattat eller hänskjuta ärendet till myn
dighetens behöriga organ. Detta organ ska vara bundet av
överklagandenämndens beslut och ska anta ett ändrat beslut i
ärendet.
6.
Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin
arbetsordning.
7.
Överklagandenämndens beslut ska innehålla en motivering
och offentliggöras av myndigheten.
Artikel 61
Talan inför Europeiska unionens domstol
1.
Talan får väckas vid Europeiska unionens domstol i enlig
het med artikel 263 i EUF-fördraget mot beslut som fattats av
överklagandenämnden eller, i de fall det inte finns någon möjlig
het att överklaga till överklagandenämnden, av myndigheten.
2.
Medlemsstaterna och unionens institutioner, samt alla
fysiska eller juridiska personer, får väcka talan vid Europeiska
unionens domstol mot myndighetens beslut, i enlighet med arti
kel 263 i EUF-fördraget.
3.
Om myndigheten är skyldig att vidta åtgärder men under
låter att fatta beslut, får passivitetstalan väckas vid Europeiska
unionens domstol i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget.
4.
Myndigheten ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder
för att rätta sig efter domen i Europeiska unionens domstol.
341
342
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/79
KAPITEL VI
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
Artikel 62
Myndighetens budget
1.
Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i
enlighet med artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom)
nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för
Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1) (nedan kallad
budgetförordningen), ska särskilt omfatta alla kombinationer av
följande:
a) Obligatoriska bidrag från de nationella offentliga myndighe
ter som är behöriga att utöva tillsyn över finansinstitut, som
ska ges enligt en formel baserad på den viktning av röster
som anges i artikel 3.3 i protokollet (nr 36) om övergångs
bestämmelser. I enlighet med denna artikel ska artikel 3.3 i
protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser, fogat till
EU-fördraget och EUF-fördraget, fortsätta att tillämpas även
efter den tidsfrist, den 31 oktober 2014, som fastställs där.
b) Ett bidrag från unionen, vilket tas upp i Europeiska unionens
allmänna budget (kommissionens avsnitt).
c) Eventuella avgifter som betalas till myndigheten i de fall som
anges i unionsrättens relevanta instrument.
2.
Myndighetens utgifter ska minst avse personal-,
administrations-,
infrastruktur-,
vidareutbildnings-
och
driftskostnader.
3.
Inkomster och utgifter ska vara i balans.
4.
Skattningar av myndighetens totala inkomster och utgifter
ska göras för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redo
visas i myndighetens budget.
Artikel 63
Upprättande av budgeten
1.
Senast den 15 februari varje år ska verkställande direktören
utarbeta ett förslag till skattning av myndighetens inkomster och
utgifter för följande budgetår och överlämna det till förvaltnings
styrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteck
ningen. Tillsynsstyrelsen ska varje år, med stöd av det förslag till
skattning som utarbetats av verkställande direktören, och god
känts av förvaltningsstyrelsen, genomföra en skattning av myn
dighetens inkomster och utgifter för nästkommande budgetår.
Senast den 31 mars ska tillsynsstyrelsen överlämna denna skatt
ning tillsammans med ett förslag till tjänsteförteckning till kom
missionen. Innan skattningen antas ska verkställande direktörens
förslag godkännas av förvaltningsstyrelsen.
(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
2.
Kommissionen ska överlämna skattningarna till Europapar
lamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten) tillsammans
med förslaget till Europeiska unionens budget.
3.
Med utgångspunkt i denna skattning ska kommissionen i
förslaget till Europeiska unionens budget ta upp de preliminära
anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteför
teckningen och de bidrag som ska belasta Europeiska unionens
allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i
EUF-fördraget.
4.
Budgetmyndigheten ska anta myndighetens tjänsteförteck
ning. Budgetmyndigheten ska bevilja de anslag som utgör bidrag
till myndigheten.
5.
Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten
ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget
slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med
det slutgiltiga antagandet.
6.
Förvaltningsstyrelsen ska omedelbart underrätta budget
myndigheten om den avser att genomföra projekt som kan ha
betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av bud
geten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller för
värv av fastigheter. Den ska underrätta kommissionen om sådana
planer. Om någon av budgetmyndighetens båda parter avser att
avge ett yttrande, ska den inom två veckor efter mottagandet av
uppgifter om projektet meddela myndigheten sin avsikt att avge
ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer får myndighe
ten fullfölja den planerade åtgärden.
7.
Under myndighetens första verksamhetsår, vilket upphör
den 31 december 2011 ska unionens finansiering av myndighe
ten vara föremål för tillstyrkan av budgetmyndigheten i enlighet
med punkt 47 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin
och sund ekonomisk förvaltning.
Artikel 64
Genomförande och kontroll av budgeten
1.
Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och
genomföra myndighetens budget.
2.
Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska
myndighetens räkenskapsförare till kommissionens räkenskaps
förare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovis
ningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den
ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. Myndighetens
räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvalt
ningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i till
synsstyrelsen samt till Europaparlamentet och rådet senast den
31 mars följande år.
Kommissionens räkenskapsförare ska därefter sammanställa insti
tutionernas och de decentraliserade organens preliminära räken
skaper i enlighet med artikel 128 i budgetförordningen.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/80
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
3.
Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om
myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 129
i budgetförordningen ska verkställande direktören på eget ansvar
upprätta dess slutliga räkenskaper och överlämna dem till förvalt
ningsstyrelsen för yttrande.
4.
Förvaltningsstyrelsen ska avge ett yttrande om myndighe
tens slutliga räkenskaper.
5.
Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska verkstäl
lande direktören tillsammans med styrelsens yttrande överlämna
de slutliga redovisningarna till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt
till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.
6.
De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras.
7.
Senast den 30 september ska verkställande direktören
besvara revisionsrättens iakttagelser. Den verkställande direktö
ren ska även sända en kopia av svaret till förvaltningsstyrelsen och
kommissionen.
8.
Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begä
ran och i enlighet med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga
fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande
av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl.
9.
Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekom
mendation av rådet som ska fatta sitt beslut med kvalificerad
majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för genomförande av
den budget som inbegriper intäkter från Europeiska unionens all
männa budget och behöriga myndigheter för budgetår N.
Artikel 65
Finansiella bestämmelser
Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella bestäm
melser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får
inte avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom)
nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförord
ning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets för
ordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för
Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1) såvida inte de
särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och
endast med kommissionens förhandsgodkännande.
Artikel 66
Bestämmelser om bedrägeribekämpning
1.
För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olag
lig verksamhet ska bestämmelserna i förordning (EG)
nr 1073/1999 gälla för myndigheten utan inskränkning.
(1) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.
2.
Myndigheten ska ansluta sig till det interinstitutionella avta
let om interna utredningar som genomförs av Olaf, och ska ome
delbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid
myndigheten.
3.
Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstru
ment som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig
bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får
genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar
från myndigheten, samt hos de anställda som ansvarar för att för
dela dessa utbetalningar.
KAPITEL VII
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 67
Immunitet och privilegier
Protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privi
legier som fogas till fördraget om Europeiska unionen och till
EUF-fördraget ska tillämpas på myndigheten och dess personal.
Artikel 68
Personal
1.
Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga
anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av unio
nens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och
anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbe
gripet dess verkställande direktör och dess ordförande.
2.
Förvaltningsstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta
de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med
bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.
3.
Myndigheten ska gentemot sin personal utöva de befogen
heter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföre
skrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt
anställningsvillkoren för övriga anställda.
4.
Förvaltningsstyrelsen får anta bestämmelser som gör det
möjligt för myndigheten att anlita utstationerade nationella exper
ter från medlemsstaterna.
Artikel 69
Myndighetens ansvar
1.
Vid utomobligatoriskt ansvar ska myndigheten ersätta skada
som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning,
i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för
medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av
sådana skador ska avgöras av Europeiska unionens domstol.
2.
Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar
gentemot myndigheten ska regleras av de relevanta bestämmelser
som gäller för myndighetens personal.
343
344
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/81
Artikel 70
Tystnadsplikt
1.
Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen,
verkställande direktören och myndighetens personal, inbegripet
tillfälligt utstationerade nationella experter och alla andra perso
ner som genomför uppgifter för myndigheten på grundval av
avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i
EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig uni
onslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört.
Artikel 16 i tjänsteföreskrifterna ska vara tillämpliga på dem.
I enlighet med tjänsteföreskrifterna är personalen, även efter att ha
lämnat tjänsten, skyldig att uppträda med heder och omdöme när
det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner.
Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ, eller andra
offentliga eller privata organ får inte försöka påverka myndighe
tens personal när de utför sina uppgifter.
2.
Med undantag för sådana fall som omfattas av straffrättslig
lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som
avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller
myndighet över huvud taget, utom i sammanfattad eller aggrege
rad form som omöjliggör identifiering av enskilda finansinstitut.
Skyldigheten enligt punkt 1 och första stycket i denna punkt ska
inte hindra den europeiska myndigheten och de nationella till
synsmyndigheterna från att använda upplysningarna för genom
förandet av de akter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid
rättsliga förfaranden för antagande av beslut.
3.
Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att
utbyta uppgifter med nationella tillsynsmyndigheter i enlighet
med denna förordning och annan unionslagstiftning som är til
lämplig på finansinstitut.
För sådana uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1
och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa
hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2
ska tillämpas praktiskt.
4.
Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut
2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om
ändring av de interna stadgarna (1).
Artikel 71
Skydd av personuppgifter
Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldighe
ter vid deras behandling av personuppgifter enligt direktiv
95/46/EG eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av
personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001 inom ramen
för dess ansvarsområden.
(1) EGT L 317, 3.12.2001, s. 1.
Artikel 72
Tillgång till handlingar
1.
Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar
som finns hos myndigheten.
2.
Senast den 31 maj 2011 ska förvaltningsstyrelsen anta när
mare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG)
nr 1049/2001.
3.
De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med arti
kel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom kla
gomål till Europeiska ombudsmannen eller genom talan vid
Europeiska unionens domstol efter överklagande till överklagan
denämnden, beroende på vad som är lämpligast, i enlighet med
villkoren i artiklarna 228 respektive 263 i EUF-fördraget.
Artikel 73
Språkordning
1.
Rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i
Europeiska ekonomiska gemenskapen
(2) ska gälla för
myndigheten.
2.
Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens
interna språkordning.
3.
De översättningar som krävs för myndighetens verksamhet
ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska
unionens organ.
Artikel 74
Överenskommelse om säte
De nödvändiga arrangemangen beträffande myndighetens loka
ler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska
tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som
i den medlemsstaten är tillämpliga på den verkställande direktö
ren, ledamöterna i förvaltningsstyrelsen, myndighetens personal
och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens god
kännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myn
digheten och värdmedlemsstaten.
Denna medlemsstat ska tillhandahålla bästa möjliga verksamhets
villkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervis
ning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer.
Artikel 75
Deltagande av tredjeländer
1.
Tredjeländer som har ingått avtal med unionen och därige
nom antagit och tillämpar unionsrätten inom myndighetens
behörighetsområden enligt artikel 1.2, ska kunna delta i myndig
hetens arbete.
(2) EGT 17, 6.10.1958, s. 385.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
L 331/82
SV
Europeiska unionens officiella tidning
15.12.2010
2.
Myndigheten får samarbeta med sådana länder som avses i
punkt 1 som tillämpar en lagstiftning som har erkänts som lik
värdig inom de behörighetsområden för myndigheten som avses
i artikel 1.2, såsom föreskrivs i internationella avtal som unionen
ingått i enlighet med artikel 216 i EUF-fördraget.
3.
I de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i punk
terna 1 och 2 ska särskilt anges regler om arten och omfattningen
av samt förfarandena för deltagande av de länder som anges i
punkt 1 i myndighetens verksamhet, samt om finansiella bidrag
och personal. Det får föreskrivas rätt att låta sig företrädas som
observatör i tillsynsstyrelsen, men det ska säkerställas att dessa
länder inte är företrädda vid diskussioner som rör enskilda finans
institut, utom i de fall då länderna har direkta intressen i den fråga
som behandlas.
KAPITEL VIII
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 76
Förberedande åtgärder
1.
Efter att denna förordning har trätt i kraft och innan myn
digheten inrättas ska Ceiops i nära samarbete med kommissionen
förbereda ersättandet av Ceiops med myndigheten.
2.
Så snart myndigheten har inrättats ska kommissionen
ansvara för inrättandet av administrationen och den inledande
administrativa driften av myndigheten, till dess att myndigheten
har utnämnt en verkställande direktör.
För detta ändamål, och fram till dess att den verkställande direk
tören tillträder sitt arbete efter att ha utnämnts av tillsynsstyrel
sen enligt artikel 51, får kommissionen tillfälligt förordna en
tjänsteman för att som ställföreträdare genomföra den verkstäl
lande direktörens uppgifter. Denna period ska begränsas till den
tid som behövs för att utse en verkställande direktör för
myndigheten.
Den tillfällige verkställande direktören får godkänna alla betal
ningar som omfattas av de anslag som ingår i myndighetens bud
get, när de godkänts av förvaltningsstyrelsen, och får ingå avtal,
även anställningsavtal, när tjänsteförteckningen för myndigheten
har antagits.
3.
Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillsynsstyrelsens eller
förvaltningsstyrelsens befogenheter.
4.
Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till
Ceiops. Ceiops alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade
transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten
automatiskt överföras till myndigheten. Ceiops ska upprätta ett
bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skul
der vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och
godkännas av Ceiops och av kommissionen.
Artikel 77
Övergångsbestämmelser för personal
1.
Med avvikelse från artikel 68 ska villkoren i alla anställ
ningsavtal och avtal om tillfälliga uppdrag som Ceiops eller dess
sekretariat ingått och som fortfarande är i kraft den 1 januari
2011 fortsätta att iakttas, fram till den dag då avtalen upphör att
gälla. Avtalen får inte förlängas.
2.
Alla kontraktsanställda som avses i punkt 1 ska ges möjlig
het att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställ
ningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges
i myndighetens anställningsplan.
Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal
med Ceiops eller dess sekretariat, ska genomföras efter det att
denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställ
ningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och
integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfa
randet ska till fullo beakta den kompetens och erfarenhet som
individen uppvisat före anställningen.
3.
Beroende på art och nivå hos de funktioner som ska utföras
ska godkända sökande ges avtal med en löptid som motsvarar
minst den återstående tiden enligt det föregående avtalet.
4.
Relevant nationell lagstiftning om anställningsavtal och
andra relevanta instrument ska fortsätta att tillämpas på medlem
mar av personalen med tidigare avtal som väljer att inte söka avtal
som tillfälligt anställda, eller som inte erbjuds sådana avtal i enlig
het med punkt 2.
Artikel 78
Nationella bestämmelser
Medlemsstaterna ska införa lämpliga bestämmelser för att säker
ställa att denna förordning tillämpas på ett effektivt sätt.
Artikel 79
Ändringar
Beslut 716/2009/EG ändras härmed genom att Ceiops avförs från
förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det
beslutet.
Artikel 80
Upphävande
Kommissionens beslut 2009/79/EG om inrättande av Ceiops ska
upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011.
345
346
Prop. 2020/21:129
Bilaga 4
15.12.2010
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 331/83
Artikel 81
Översynsklausul
1.
Senast den 2 januari 2014 och därefter vart tredje år ska
kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av
myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rap
porten ska innehålla en utvärdering av bland annat:
a) vilken grad av konvergens som har uppnåtts av de behöriga
myndigheterna när det gäller tillsynspraxis,
i) konvergensen i fråga om de behöriga myndigheternas
funktionella oberoende och när det gäller standarder
motsvarande bolagsstyrning,
ii) myndighetens opartiskhet, objektivitet och oberoende,
b) tillsynskollegiernas funktionssätt,
c) framsteg som har gjorts på väg mot konvergens inom områ
dena förebyggande, hantering och lösande av kriser, inklu
sive unionens finansieringsmekanismer,
d) myndighetens roll i fråga om systemrisk,
e) tillämpningen av den skyddsklausul som föreskrivs i
artikel 38,
f) tillämpningen av den rättsligt bindande medlarroll som före
skrivs i artikel 19.
2.
Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en
utvärdering av huruvida
a) det är lämpligt att fortsätta med separat tillsyn av bankverk
samhet, försäkringar, tjänstepensioner, värdepappers- och
finansmarknader,
b) det är lämpligt att övervaka tillsynsverksamhet och affärs
verksamhet separat eller av samma tillsynsorgan,
c) det är lämpligt att förenkla och stärka strukturen för ESFS för
att öka samstämmigheten mellan makro- och mikronivåerna
och mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna,
d) utvecklingen av ESFS följer den globala utvecklingen,
e) det finns tillräcklig mångfald och kompetens inom ESFS,
f) transparensen och ansvarigheten är tillräckliga när det gäller
kraven på offentliggörande,
g) myndigheten har tillräckliga resurser för att utföra sina
arbetsuppgifter,
h) myndigheten ska ha kvar sitt säte eller om det är lämpligt att
flytta de europeiska tillsynsmyndigheterna till ett gemensamt
säte för att utveckla bättre samordning dem emellan.
3.
När det gäller frågan om direkt tillsyn över institutioner eller
infrastrukturer med alleuropeisk räckvidd ska kommissionen,
med beaktande av marknadsutvecklingen, utarbeta en årlig rap
port om huruvida det är lämpligt att ge myndigheten ytterligare
tillsynsuppgifter på detta område.
4.
Den rapport som anges i punkt 1 och eventuella åtföljande
förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.
Artikel 82
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentlig
gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undan
tag för artiklarna 76, 77.1 och 77.2, vilka ska tillämpas från och
med den dag denna förordning träder i kraft.
Myndigheten ska inrättas den 1 januari 2011.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 24 november 2010.
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
Ordförande
Ordförande
J. BUZEK
O. CHASTEL
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/1
I
(Lagstiftningsakter)
FÖRORDNINGAR
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/2175
av den 18 december 2019
om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska
bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om
inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),
förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om
index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta
investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av
medel
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Efter finanskrisen och till följd av rekommendationerna från den expertgrupp på hög nivå som leddes av Jacques
de Larosière har unionen gjort betydande framsteg i arbetet för att inte bara skärpa, utan i större utsträckning
harmonisera, reglerna för de finansiella marknaderna i form av ett enhetligt regelverk. Unionen har även upprättat
det europeiska systemet för finansiell tillsyn – ett tvåpelarsystem med både mikrotillsyn, som samordnas av
de europeiska tillsynsmyndigheterna, och makrotillsyn, genom inrättandet av Europeiska systemrisknämnden
(ESRB). De tre europeiska tillsynsmyndigheterna – dvs. den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4),
den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa),
(1)
EUT C 255, 20.7.2018, s. 2 och EUT C 37, 30.1.2019, s. 1.
(2)
EUT C 227, 28.6.2018, s. 63 och EUT C 110, 22.3.2019, s. 58.
(3)
Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 december 2019.
(4)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet
(Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG
(EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
347
348
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/2
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
(2)
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
(8)
som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (5) och den europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättades genom
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (6) (nedan tillsammans kallade inrättandeförordningarna)
– inledde sin verksamhet i januari 2011. De europeiska tillsynsmyndigheternas övergripande mål är att på
ett hållbart sätt öka stabiliteten och effektiviteten i det finansiella systemet inom hela unionen samt att stärka
konsument- och investerarskyddet.
De europeiska tillsynsmyndigheterna har på ett avgörande sätt bidragit till att harmonisera reglerna på de finansiella
marknaderna i unionen genom att lämna underlag för kommissionens initiativ till förordningar och direktiv som
därefter antas av Europaparlamentet och rådet. De europeiska tillsynsmyndigheterna har även överlämnat förslag till
närmare tekniska regler till kommissionen som därefter har antagits som delegerade akter och genomförandeakter.
De europeiska tillsynsmyndigheterna har dessutom bidragit till ökad konvergens i den finansiella tillsynen och i
tillsynspraxis inom unionen genom att utfärda riktlinjer som riktar sig till behöriga myndigheter eller finansiella
institut eller finansmarknadsaktörer och genom att samordna översyner av tillsynspraxis.
Ytterligare befogenheter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna för att de ska kunna uppnå dessa mål
förutsätter dessutom en lämplig styrningsstruktur, effektivt utnyttjande av resurser och tillräcklig finansiering. Om
de europeiska tillsynsmyndigheterna inte har tillräcklig finansiering eller inte styrs på ett effektivt sätt räcker det
inte att bara utöka deras befogenheter för att de ska kunna uppnå sina mål.
De europeiska tillsynsmyndigheterna bör när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter agera i enlighet
med den proportionalitetsprincip som fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt
med riktlinjerna för bättre lagstiftning. Innehållet i och formen för de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet
och åtgärder, inbegripet instrument såsom riktlinjer, rekommendationer, yttranden eller frågor och svar, bör alltid
ha sin grund i och hålla sig inom ramarna för lagstiftningsakterna som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna
eller vara inom deras befogenheter. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör inte gå utöver vad som är nödvändigt
för att uppnå målen för denna förordning och de bör agera i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten
av de inneboende riskerna hos den finansiella verksamhet som bedrivs av de finansiella institut eller företag som
berörs.
I sitt meddelande av den 8 juni 2017 om halvtidsutvärderingen av handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen
framhöll kommissionen att en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster är
avgörande för att undanröja regelarbitrage mellan medlemsstaterna när de utövar tillsyn, för att snabba på
marknadsintegrationen och för att realisera de möjligheter som en inre marknad kan erbjuda finansiella enheter
och investerare.
Det är därför särskilt angeläget att ytterligare framsteg mot konvergens i tillsynen görs så att kapitalmarknadsunionen
kan fullbordas. Tio år efter det att den finansiella krisen bröt ut och ett nytt tillsynssystem inrättades står det
klart att utvecklingen inom finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen i allt större utsträckning kommer att
påverkas av två viktiga faktorer: hållbar finansiering och tekniska innovationer. Båda har potential att förändra
finansiella tjänster och vårt system för finansiell tillsyn bör vara rustat för att hantera dem. Det är därför av mycket
viktigt att det finansiella systemet bidrar fullt ut till att hantera kritiska hållbarhetsutmaningar. Detta förutsätter att
de europeiska tillsynsmyndigheterna aktivt bidrar till att skapa lämplig reglerings- och tillsynsram.
De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha en framträdande roll i identifiering och rapportering av risker som
miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsrelaterade faktorer utgör för den finansiella stabiliteten och i
arbetet för att få aktiviteten på de finansiella marknaderna att i högre grad överensstämma med hållbarhetsmålen.
De europeiska tillsynsmyndigheterna bör utfärda riktlinjer för hur hållbarhetshänsyn i praktiken kan integreras i
unionens relevanta finanslagstiftning och verka för en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser när de väl har
antagits. När de tar initiativ till och samordnar unionsomfattande stresstester för att bedöma finansiella instituts
motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling bör de europeiska tillsynsmyndigheterna vederbörligen beakta
de risker som miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsrelaterade faktorer kan innebära för dessa institut.
(5)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens
beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
(6)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet
(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens
beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/3
(9)
Tekniska innovationer har fått ett allt större inflytande på den finansiella sektorn, vilket har lett till att behöriga
myndigheter tagit olika initiativ för att hantera den tekniska utvecklingen. För att fortsätta främja ökad konvergens
i tillsynen och utbyta bästa praxis dels mellan relevanta myndigheter, dels mellan relevanta myndigheter och
finansiella institut eller finansmarknadsaktörer, bör de europeiska tillsynsmyndigheternas övervakningsfunktion
och tillsynssamordning stärkas.
(10) Tekniska framsteg på de finansiella marknaderna kan bidra till finansiell inkludering, ge tillgång till finansiering,
stärka marknadernas integritet och effektivitet samt även minska hindren för tillträde till dessa marknader. Om
det är relevant för tillämpliga materiella regler bör utbildningen av behöriga myndigheter även omfatta tekniska
innovationer. Detta bör bidra till att förhindra att medlemsstaterna utvecklar olika sätt att hantera dessa frågor.
(11) EBA bör, inom sitt sakkunskapsområde, övervaka faktorer som hindrar eller påverkar konsolidering av tillsynen
och kan avge yttranden eller rekommendationer i syfte att identifiera lämpliga sätt att åtgärda sådana hinder eller
sådan påverkan.
(12) Frågor och svar är ett viktigt konvergensverktyg som främjar gemensamma metoder och gemensam praxis i
tillsynen genom att ge vägledning om tillämpningen av unionsrättsakter inom de europeiska tillsynsmyndigheternas
behörighetsområde.
(13) Det blir allt viktigare att främja en konsekvent, systematisk och verkningsfull övervakning och bedömning av risker
avseende penningtvätt och finansiering av terrorism i unionens finansiella system. Att förhindra och bekämpa
penningtvätt och finansiering av terrorism är ett gemensamt ansvar som delas mellan medlemsstaterna och
unionens institutioner och organ inom deras respektive mandat. De bör inrätta mekanismer för bättre samarbete,
samordning och ömsesidigt bistånd där de verktyg och åtgärder som finns att tillgå enligt nuvarande regelverk och
institutionella ramar utnyttjas fullt ut.
(14) Med tanke på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten om finanssektorn missbrukas för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, och eftersom det är inom banksektorn som det är mest sannolikt att riskerna för
penningtvätt och finansiering av terrorism får systemeffekter, och med utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts
av EBA, som är en myndighet där de nationella behöriga myndigheterna i alla medlemsstater är företrädda, när det
gäller att skydda banksektorn från sådant missbruk, bör EBA ha en ledande samordnings- och övervakningsroll på
unionsnivå för att hindra att det finansiella systemet används för sådana syften. Det är därför nödvändigt att utöka
EBA:s nuvarande befogenheter och ge myndigheten befogenhet att vidta åtgärder inom tillämpningsområdet för
förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, i den mån som denna befogenhet avser förhindrande
och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, när det gäller finanssektorsaktörer och behöriga
myndigheter som utövar tillsyn över dem, som omfattas av dessa förordningar. En centralisering av detta mandat
för hela finanssektorn till EBA skulle dessutom optimera utnyttjandet av myndighetens expertis och resurser, utan
att påverka de väsentliga skyldigheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (7).
(15) För att kunna fullgöra sina uppgifter på ett verkningsfullt sätt bör EBA fullt ut utnyttja sina befogenheter och
verktyg enligt förordning (EU) nr 1093/2010 samtidigt som proportionalitetsprincipen respekteras. För detta
ändamål bör EBA utarbeta standarder för reglering och tillsyn, i synnerhet genom att utarbeta förslag till tekniska
tillsynsstandarder, förslag till tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer samt avge
yttranden för att förebygga och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism via finanssektorn och främja
en enhetlig tillämpning av dem i enlighet med det mandat som ges i de relevanta lagstiftningsakter som avses i
artiklarna 1.2 och 16 i inrättandeförordningarna. De åtgärder som EBA vidtar för att främja integritet, transparens
och säkerhet i det finansiella systemet och för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism
bör inte gå utöver vad som behövs för att uppnå målen i den här förordningen och i de lagstiftningsakter som
avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna, och vederbörlig hänsyn bör tas till riskernas art, omfattning och
komplexitet, liksom affärspraxis, affärsmodeller, hur stora aktörerna i den finansiella sektorn är samt marknadens
storlek.
(7)
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012
och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141,
5.6.2015, s. 73).
349
350
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/4
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
(16) Det är viktigt att EBA i sin nya roll samlar in all relevant information om brister avseende penningtvätt och
finansiering av terrorism som upptäcks av relevanta unionsmyndigheter och nationella myndigheter, utan att det
påverkar de uppgifter som myndigheterna tilldelas enligt direktiv (EU) 2015/849 och utan att det ger upphov till
onödigt dubbelarbete. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (8), bör EBA lagra
sådan information i en central databas och främja samarbete mellan myndigheter genom att säkerställa att relevant
information sprids på lämpligt sätt. EBA bör därför ha i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder
avseende informationsinsamling. EBA får även, när så är lämpligt överlämna bevisning som den förfogar över
och som kan leda till rättsliga förfaranden, till den berörda medlemsstatens nationella rättsliga myndigheter och,
i den mån uppgifterna rör medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska
åklagarmyndigheten enligt rådets förordning (EU) 2017/1939 (9), till Europeiska åklagarmyndigheten, för dessa
uttryckligen tilldelade uppgifter.
(17) EBA bör inte samla in information om konkreta misstänkta transaktioner som finanssektorsaktörer är skyldiga att
rapportera till EU:s finansunderrättelseenheter i sina medlemsstater enligt direktiv (EU) 2015/849. Svagheter bör
betraktas som väsentliga om de utgör en överträdelse eller en potentiell överträdelse från en finanssektorsaktörs
sida, eller utgör olämplig eller ineffektiv tillämpning från en finanssektorsaktörs sida, eller olämplig eller ineffektiv
tillämpning från en finanssektorsaktörs sida av sina interna riktlinjer och förfaranden som syftar till att säkerställa
efterlevnaden av rättsliga bestämmelser om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism. En överträdelse anses ha inträffat när en finanssektorsaktör underlåter
att uppfylla kraven i någon av unionsakterna och i nationell rätt som införlivar sådana krav, enligt vad som avses i
artikel 1.2 i inrättandeförordningarna, i den mån som dessa akter bidrar till att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. En potentiell överträdelse föreligger om den behöriga
myndigheten har rimliga skäl att misstänka att en överträdelse har ägt rum, men i detta skede inte är i stånd att
fastställa att den har ägt rum. På grund av den information som erhållits i detta skede, till exempel information
från inspektioner på plats eller från externa förfaranden, är det emellertid mycket troligt att en överträdelse har ägt
rum. Olämplig eller ineffektiv tillämpning av rättsliga bestämmelser inträffar när en finanssektorsaktör underlåter
att genomföra kraven i dessa rättsakter på ett tillfredsställande sätt. Olämplig eller ineffektiv tillämpning av en
finanssektorsaktörs interna riktlinjer och förfaranden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av dessa akter bör
betraktas som en svaghet som avsevärt ökar risken för att överträdelser har ägt rum eller kan äga rum.
(18) Vid bedömning av sårbarheter och risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i finanssektorn bör EBA
också beakta följderna för penningtvätt och finansiering av terrorism från alla förbrott, inbegripet skattebrott i
tillämpliga fall.
(19) På begäran bör EBA ge bistånd till behöriga myndigheter inom ramen för utövandet av deras tillsynsuppgifter. EBA
bör även noggrant samordna sitt arbete och, om så är lämpligt, utbyta information med behöriga myndigheter,
bland annat Europeiska centralbanken i egenskap av tillsynsansvarigt organ, och med myndigheter som anförtrotts
att utöva tillsyn över de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i direktiv (EU) 2015/849, för att
säkerställa effektivitet och undvika alla former av överlappande eller inkonsekventa åtgärder för att förebygga och
bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.
(20) EBA bör genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter samt riskbedömningar av lämpligheten
i behöriga myndigheters strategier och resurser vad avser de viktigaste framväxande risker för penningtvätt och
finansiering av terrorism som identifierats i den överstatliga riskbedömningen. När EBA utför sådana inbördes
utvärderingar i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010, bör EBA ta hänsyn såväl till relevanta
utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och mellanstatliga organ med
befogenhet när det gäller att förhindra och bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism som till
kommissionens tvåårsrapport enligt artikel 6 i direktiv (EU) 2015/849 och till den nationella riskbedömning som
den berörda medlemsstaten utarbetat enligt artikel 7 i det direktivet.
(8)
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt
om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(9)
Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska
åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/5
(21) Vidare bör EBA även ha en ledande roll när det gäller att bidra till att underlätta samarbete mellan behöriga
myndigheter i unionen och relevanta myndigheter i tredjeländer i dessa frågor i syfte att bättre kunna samordna
åtgärder på unionsnivå i samband med väsentliga fall av penningtvätt och finansiering av terrorism med
gränsöverskridande tredjelandsaspekter. Denna roll bör inte inverka på de normala kontakterna mellan behöriga
myndigheter och myndigheterna i tredjeland.
(22) För att effektivisera efterlevnadskontrollen i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism, och för att
säkerställa en bättre samordning av de nationella behöriga myndigheternas åtgärder mot överträdelser av direkt
tillämplig unionsrätt eller nationella införlivandeåtgärder, bör EBA ha befogenhet att analysera den insamlade
informationen och, om nödvändigt, utreda påstådda väsentliga överträdelser av unionsrätten, eller underlåtenhet
att tillämpa den, som kommit till EBA:s kännedom och, om det finns indikationer på väsentliga överträdelser,
begära att behöriga myndigheter ska undersöka potentiella överträdelser av relevanta regler och överväga beslut
om sanktioner för finanssektorsaktörer som ålägger dessa att uppfylla sina rättsliga skyldigheter. Den befogenheten
bör endast användas när EBA har indikationer på väsentliga överträdelser.
(23) Vid tillämpning av förfarandet för överträdelse av unionsrätten som föreskrivs i artikel 17 i inrättandeförordningarna
och för att säkerställa en korrekt tillämpning av unionsrätten bör de europeiska tillsynsmyndigheterna lättare och
snabbare få tillgång till uppgifter. De bör därför genom en vederbörligen motiverad begäran kunna begära uppgifter
direkt från andra behöriga myndigheter när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten
har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att erhålla den information som anses nödvändig för att utreda en
påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.
(24) För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs att behöriga myndigheter har samma
tillvägagångssätt. De behöriga myndigheternas verksamhet är därför föremål för inbördes utvärderingar. De
europeiska tillsynsmyndigheterna bör även säkerställa att metoder tillämpas på samma sätt. Sådana inbördes
utvärderingar bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på behöriga myndigheters förmåga
att uppnå tillsynsresultat av hög kvalitet och på dessa behöriga myndigheters oberoende. De huvudsakliga resultaten
av sådana inbördes utvärderingar bör offentliggöras för att uppmuntra regelefterlevnad och öka transparensen, utom
om ett sådant offentliggörande skulle innebära risker för den finansiella stabiliteten.
(25) Med tanke på hur viktigt det är att säkerställa att unionens tillsynsregler för förhindrande och bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas ändamålsenligt är det av största vikt att tillsynspraxis omfattas
av inbördes utvärderingar, så att en objektiv och transparent bild av denna praxis framträder. EBA bör också
bedöma de behöriga myndigheternas strategier, kapacitet och resurser för att hantera framväxande risker avseende
penningtvätt och finansiering av terrorism.
(26) För att kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter för förhindrande och bekämpning av penningtvätt
och finansiering av terrorism bör det vara möjligt för EBA, efter att ha fattat ett beslut riktat till den behöriga
myndigheten, att kunna fatta enskilda beslut riktade till finanssektorsaktörer inom ramen för förfarandet vid
överträdelser av unionsrätten och förfarandet för bindande medling även när de materiella reglerna inte är direkt
tillämpliga på sådana aktörer. När de materiella reglerna fastställs i direktiv bör EBA tillämpa nationell rätt i den
mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som på dagen för
ikraftträdandet av denna förordning uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ, bör EBA
tillämpa nationell rätt i den mån dessa alternativ har utnyttjats.
(27) När denna förordning bemyndigar EBA att tillämpa nationell rätt som införlivar direktiven kan denna nationella
rätt tillämpas av EBA endast i den mån det är nödvändigt för att utföra de uppgifter som EBA tilldelas genom
unionsrätten. EBA bör därför tillämpa alla relevanta unionsregler, och när sådana regler fastställs i direktiv bör
myndigheten tillämpa den nationella rätten som införlivar dessa direktiv i den utsträckning som krävs enligt
unionsrätten, i syfte att åstadkomma en enhetlig tillämpning av rätten i hela unionen samtidigt som relevant
nationell rätt respekteras.
351
352
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/6
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
(28) Om ett beslut av EBA grundar sig på eller har ett samband med befogenheterna för förhindrande och bekämpning
av penningtvätt och finansiering av terrorism och det rör finanssektorsaktörer eller behöriga myndigheter inom
Eiopas eller Esmas område, bör EBA kunna fatta det beslutet i samförstånd med Eiopa eller Esma i respektive fall.
Eiopa och Esma bör, när de ger sina synpunkter, i varje enskilt fall beakta hur brådskande det aktuella beslutet är
och överväga att använda påskyndade beslutsförfaranden i linje med sina respektive internstyrningsregler.
(29) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera
information från en fysisk eller juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser,
lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör säkerställa att
det är möjligt att lämna den informationen anonymt eller konfidentiellt och säkert. Den rapporterande personen bör
vara skyddad mot repressalier. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör lämna återkoppling till den rapporterande
personen.
(30) För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs vidare att tvister mellan behöriga
myndigheter i olika medlemsstater i gränsöverskridande situationer kan lösas på ett effektivt sätt. De befintliga
tvistlösningsreglerna är inte helt tillfredsställande. De bör därför anpassas så att de blir lättare att tillämpa.
(31) En viktig del av de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete med konvergens i tillsynspraxis är att främja en
gemensam tillsynskultur i unionen. Myndigheten får därför regelbundet fastställa upp till två prioriteringar som
är av relevans för hela unionen. De behöriga myndigheterna bör beakta dessa prioriteringar när de utarbetar sina
arbetsprogram. Tillsynsstyrelsen för varje europeisk tillsynsmyndighet bör diskutera de behöriga myndigheternas
relevanta verksamhet som ska utföras påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta.
(32) Kommittéernas för inbördes utvärdering bör möjliggöra ingående analyser baserade på de granskade myndigheternas
självutvärderingar, följda av en bedömning av kommittén för inbördes utvärdering. Medlemmar av en behörig
myndighet under granskning bör inte delta i utvärderingen i den mån den rör den berörda myndigheten i fråga.
(33) Erfarenheterna från de europeiska tillsynsmyndigheternas praktiska arbete har visat på fördelarna med stärkt
samordning inom vissa områden via tillfälliga grupper eller plattformar. Denna förordning bör utgöra rättslig
grund för och stärka sådana arrangemang genom ett nytt verktyg, nämligen inrättandet av samordningsgrupper.
Samordningsgrupperna bör främja enhetlighet i de behöriga myndigheternas tillsynspraxis, särskilt genom
utbyte av information och erfarenheter. Det bör vara obligatoriskt för alla behöriga myndigheter att delta i dessa
samordningsgrupper och de behöriga myndigheterna bör ge nödvändig information till samordningsgrupperna. Det
bör övervägas att inrätta samordningsgrupper närhelst de behöriga myndigheterna upptäcker ett samordningsbehov
mot bakgrund av en viss marknadsutveckling. Sådana samordningsgrupper får inrättas inom alla områden som
omfattas av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna.
(34) För ordnade och väl fungerande internationella finansiella marknader krävs det övervakning av beslut om
tredjeländers likvärdighet som har antagits av kommissionen. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör övervaka
utvecklingen inom reglering och tillsyn samt hur efterlevnaden kontrolleras i dessa tredjeländer. Den bör göra
detta för att kontrollera huruvida kriterierna för dessa beslut och eventuella villkor i besluten fortfarande uppfylls.
Varje europeisk tillsynsmyndighet bör överlämna en konfidentiell rapport om sin övervakning till kommissionen
en gång om året. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör i detta sammanhang även, när så är möjligt, upprätta
administrativa arrangemang med tredjeländers behöriga myndigheter för att få information för kontrolländamål
och för samordning av tillsynen. Denna skärpta tillsynsordning bör säkerställa att tredjeländers likvärdighet blir
mer transparent, mer förutsägbar för de berörda tredjeländerna och mer enhetlig inom alla sektorer.
(35) ESRB:s företrädare i tillsynsstyrelsen bör lägga fram ESRB:s styrelses gemensamma syn med särskild inriktning på
den finansiella stabiliteten.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/7
(36) För att säkerställa att lämplig expertis ligger till grund för beslut om åtgärder avseende förhindrande och
bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism måste en permanent intern kommitté inrättas i EBA.
Den kommittén bör bestå av företrädare på hög nivå, från myndigheter och organ som ansvarar för att kontrollera
efterlevnaden av lagstiftningen om förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism,
med sakkunskaper och beslutsbefogenheter när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism. I den kommittén bör även ingå företrädare på hög nivå från de
europeiska tillsynsmyndigheterna med sakkunskap om olika affärsmodeller och deras respektive sektorsspecifika
aspekter. Den kommittén bör granska och bereda EBA:s beslut. För att undvika dubbelarbete ska denna nya
kommitté ersätta den befintliga underkommitté för bekämpning av penningtvätt som inrättats under de europeiska
tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté. Det bör vara möjligt för de europeiska tillsynsmyndigheterna att
lämna skriftliga synpunkter på alla den interna kommitténs utkast till beslut, som EBA:s tillsynsstyrelse vederbörligen
bör beakta innan den fattar sitt slutliga beslut.
(37) I överensstämmelse med målet om att skapa ett mer enhetligt och fungerande tillsynssystem i unionen för att
förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör kommissionen, efter samråd med alla
berörda myndigheter och intressenter, göra en heltäckande bedömning av hur de särskilda uppgifter som rör
förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och som tilldelats EBA enligt denna
förordning utförs, hur de fungerar och hur ändamålsenliga de är. I synnerhet bör bedömningen – i möjligaste
mån – återspegla erfarenheter som gjorts i situationer där EBA begär att en behörig myndighet ska: utreda
finanssektorsaktörers eventuella överträdelser av nationell rätt i den utsträckning denna rätt har införlivat direktiven
eller utnyttjar alternativ som beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten; överväga att införa sanktioner för den
berörda finanssektorsaktören för sådana överträdelser; eller överväga att anta ett individuellt beslut riktat till den
finanssektorsaktören med krav på att aktören vidtar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter
enligt nationell rätt i den utsträckning som denna lagstiftning införlivar direktiven eller utnyttjar alternativ som
beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten. Den bör på samma sätt återspegla sådana erfarenheter när EBA
tillämpar nationell rätt i den utsträckning som denna rätt införlivar direktiven eller utnyttjar alternativ som beviljats
medlemsstaterna enligt unionsrätten. Kommissionen bör senast den 11 januari 2022 förelägga Europaparlamentet
och rådet denna bedömning som en del av den rapport som avses i artikel 65 i direktiv (EU) 2015/849 och,
om lämpligt, tillsammans med lagstiftningsförslag. Fram till dess att denna bedömning har lagts fram bör de
befogenheter, som tilldelas EBA i artiklarna 9b, 17.6 och 19.4 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att förhindra
att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, betraktas som en provisorisk
lösning, i den mån de tillåter EBA att rikta begäranden till behöriga myndigheter om eventuella överträdelser av
nationell rätt eller tillåter EBA att tillämpa nationell rätt.
(38) För att konfidentialiteten i de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete ska upprätthållas bör kravet på tystnadsplikt
även omfatta alla personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har
anknytning till den berörda europeiska tillsynsmyndighetens uppdrag.
(39) Inrättande förordningarna samt de sektorsspecifika lagstiftningsakterna kräver att de europeiska
tillsynsmyndigheterna försöker upprätta effektiva administrativa arrangemang, däribland informationsutbyte, med
tredjeländers tillsynsmyndigheter. Behovet av effektivt samarbete och informationsutbyte bör bli ännu större när
vissa av de europeiska tillsynsmyndigheterna, enligt denna ändringsförordning, får ett utökat och mer övergripande
ansvar för tillsynen över tredjeländers enheter och deras verksamhet. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna i det
sammanhanget behandlar personuppgifter, till exempel genom att skicka dem till länder utanför unionen, måste de
uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/1725. Om det inte finns ett beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga
skyddsåtgärder, till exempel inom ramen för sådana administrativa överenskommelser som avses i artikel 48.3 b
i förordning (EU) 2018/1725, får de europeiska tillsynsmyndigheterna utbyta personuppgifter med myndigheter
i tredjeländer med stöd av det undantag för situationer där det föreligger ett sådant allmänintresse som anges
i artikel 50.1 d i den förordningen och som särskilt gäller internationellt informationsutbyte mellan finansiella
tillsynsmyndigheter.
(40) I inrättandeförordningarna föreskrivs att de europeiska tillsynsmyndigheterna, i samarbete med ESRB, bör ta initiativ
till och samordna unionsomfattande stresstester för att bedöma finansiella instituts eller finansmarknadsaktörers
motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling. De bör även säkerställa att en enhetlig metod i möjligaste
mån tillämpas på nationell nivå för sådana tester. Det bör när det gäller alla europeiska tillsynsmyndigheter även
förtydligas att behöriga myndigheters tystnadsplikt inte bör hindra dem från att överföra resultat av stresstester till
de europeiska tillsynsmyndigheterna för offentliggörande.
353
354
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/8
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
(41)
(42)
(43)
(44)
(45)
(46)
(47)
(48)
För att säkerställa en hög grad av konvergens inom tillsyn och godkännande av interna modeller i enlighet
med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (10) bör Eiopa på begäran kunna bistå de behöriga
myndigheterna i beslutet om godkännande av interna modeller.
För att de europeiska tillsynsmyndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter avseende konsumentskydd bör de, i
tillämpliga fall, ha rätt att samordna behöriga myndigheters så kallade anonyma kundbesöksundersökningar.
De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha tillräckligt med resurser och personal för att inom ramen för sina olika
befogenheter enligt denna förordning på ett effektivt sätt kunna bidra till en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig
finansiell tillsyn. Ytterligare befogenheter och arbetsuppgifter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna bör
åtföljas av tillräckliga personalresurser och finansiella resurser.
Beroende på hur omfattningen av den direkta tillsynen utvecklar sig kan det krävas att finansiella institut och
finansmarknadsaktörer som står under de europeiska tillsynsmyndigheternas direkta tillsyn måste ge ytterligare
bidrag på grundval av den relevanta europeiska tillsynsmyndighetens uppskattade utgifter.
Bristande överensstämmelser i handelsuppgifters kvalitet, format, tillförlitlighet och kostnad inverkar negativt på
transparensen, investerarskyddet och marknadens effektivitet. För att förbättra övervakning och rekonstruktion
av handelsuppgifter, sådana uppgifters enhetlighet och kvalitet och deras tillgång och tillgänglighet till en rimlig
kostnad i hela unionen för de berörda handelsplatserna infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2014/65/EU (11) en ny rättslig ram för datarapporteringstjänster, inbegripet auktorisation och tillsyn av leverantörer
av datarapporteringstjänster.
Kvaliteten på handelsuppgifter och på behandling och tillhandahållande av sådana uppgifter, inklusive behandling
och tillhandahållande över gränserna, är av yttersta vikt för att uppnå huvudmålet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (12), nämligen att stärka de finansiella marknadernas transparens.
Tillhandahållandet av tjänster rörande grundläggande uppgifter är således avgörande för att användare ska kunna
få en överblick över handelsverksamheten på unionens finansiella marknader och för att de behöriga myndigheterna
ska få korrekt och heltäckande information om relevanta transaktioner.
Uppgifter om handel är vidare ett allt viktigare verktyg för en effektiv efterlevnadskontroll av kraven i förordning
(EU) nr 600/2014. Med hänsyn till de gränsöverskridande aspekterna på datahantering, datakvalitet och behovet
av stordriftsfördelar och i syfte att undvika de negativa effekterna av potentiella skillnader på både datakvalitet
och den verksamhet som utförs av leverantörer av datarapporteringstjänster är det lämpligt och motiverat att
överföra auktorisations- och tillsynsbefogenheter i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster från behöriga
myndigheter till Esma, utom för de som omfattas av ett undantag, och att ange dessa befogenheter i förordning
(EU) nr 600/2014, vilket samtidigt möjliggör konsolidering av fördelarna av att sammanföra datarelaterad
kompetens i Esma.
Icke-professionella investerare bör få tillräcklig information om potentiella risker när de beslutar att investera i ett
finansiellt instrument. Unionens rättsliga ramar syftar till att minska risken för vilseledande försäljning där icke-
professionella investerare köper finansiella produkter som inte motsvarar deras behov eller förväntningar. För detta
ändamål stärks i direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 organisations- och affärsuppförandekraven,
så att värdepappersföretagen agerar i sina kunders bästa intresse. Bland dessa krav ingår utökad riskinformation till
kunder, bättre bedömning av rekommenderade produkters lämplighet och en skyldighet att distribuera finansiella
instrument till den identifierade målmarknaden, med beaktande av faktorer som emittenters solvens. Esma bör fullt
ut använda sin befogenhet att säkerställa konvergens i tillsynen och stödja de nationella myndigheterna i arbetet för
att uppnå en hög nivå på investerarskyddet och en ändamålsenlig övervakning av finansiella produkters risker.
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och
återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om
ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/9
(49) Det är viktigt att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv inlämning, sammanställning och analys av uppgifter och
ett ändamålsenligt och effektivt offentliggörande av uppgifter för att kunna göra beräkningar för att fastställa kraven
i regelverken för transparens före och efter handel samt för handelsskyldigheter, samt för att få referensuppgifter i
enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (13).
Utöver de behöriga myndigheterna bör Esma således också få befogenhet att direkt samla in uppgifter från
marknadsaktörer när det gäller uppfyllandet av kraven på transparens före och efter handel, och att auktorisera
och övervaka leverantörer av datarapporteringstjänster.
(50) Genom att ge Esma denna befogenhet möjliggörs en central auktorisation och övervakning som innebär
att man lämnar den nuvarande situationen där flera handelsplatser, systematiska internhandlare, godkända
publiceringsarrangemang (APA) och tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP) måste lämna
uppgifter till flera olika behöriga myndigheter och där uppgifterna först därefter lämnas till Esma. Ett centralt
förvaltat system bör vara mycket fördelaktigt för marknadsaktörer när det gäller större datatransparens,
investerarskydd och marknadseffektivitet.
(51) Tilldelning av datainsamlings-, auktorisations- och övervakningsbefogenheter från de behöriga myndigheterna
till Esma är också centralt för andra uppgifter som Esma utför enligt förordning (EU) nr 600/2014, som
marknadsövervakning och Esmas befogenheter att tillfälligt ingripa.
(52) För att kunna utöva sina tillsynsbefogenheter i fråga om databehandling och tillhandahållande av uppgifter på ett
ändamålsenligt sätt bör Esma ha möjlighet att utföra utredningar och kontroller på plats. Esma bör kunna påföra
sanktionsavgifter eller viten för att tvinga leverantörer av datarapporteringstjänster att upphöra med en överträdelse,
att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts av Esma eller att underkasta sig en utredning eller kontroll
på plats, och Esma bör också kunna påföra administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder när man
konstaterar att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förordning (EU) nr 600/2014.
(53) Finansiella produkter som använder kritiska referensvärden är tillgängliga i samtliga medlemsstater. Sådana
referensvärden är därför väsentliga för de finansiella marknadernas funktion och den finansiella stabiliteten i
unionen. Tillsynen över ett kritiskt referensvärde bör följaktligen bygga på en övergripande bild av de potentiella
effekterna, inte enbart i den medlemsstat där administratören är belägen och de medlemsstater där dess rapportörer
är belägna, utan i hela unionen. Esma bör således utöva tillsyn över vissa kritiska referensvärden på unionsnivå. För
att undvika dubbelarbete bör tillsyn över administratörer av kritiska referensvärden, inklusive eventuella icke-kritiska
referensvärden som de också administrerar, endast utövas av Esma.
(54) Eftersom administratörer av och rapportörer till kritiska referensvärden omfattas av striktare krav än
administratörer av och rapportörer till andra referensvärden bör fastställandet av referensvärden som kritiska
utföras av kommissionen eller begäras av Esma och kodifieras av kommissionen. Eftersom de nationella behöriga
myndigheterna har bäst tillgång till uppgifter och information om de referensvärden de utövar tillsyn över, bör de
underrätta kommissionen eller Esma om de referensvärden som de anser uppfylla kriterierna för att vara kritiska
(55) Förfarandet för att fastställa referensmedlemsstaten för sådana administratörer av referensvärden belägna i
tredjeländer som ansöker om erkännande i unionen är besvärligt och tidskrävande för både sökande aktörer och
nationella behöriga myndigheter. Sökande kan försöka påverka detta fastställande i hopp om tillsynsarbitrage.
Sådana administratörer av referensvärden kan på ett strategiskt sett välja rättsliga företrädare i en medlemsstat
där de bedömer att tillsynen är mindre strikt. Genom ett harmoniserat tillvägagångssätt där Esma utgör behörig
myndighet för att erkänna administratörer av referensvärden från tredjeländer undviks dessa risker och även
kostnaderna för att fastställa referensmedlemsstaten samt för efterföljande tillsyn. Genom Esmas roll som behörig
myndighet för erkända administratörer av referensvärden från tredjeländer fastställs Esma som motparten i unionen
för tillsynsorgan i tredjeländer, vilket gör det internationella samarbetet mer effektivt och ändamålsenligt.
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning)
och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG
och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).
355
356
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/10
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
(56) Många administratörer av referensvärden, om inte majoriteten av dem, är banker eller finansiella tjänsteföretag som
hanterar kundmedel. För att inte undergräva unionens kamp mot penningtvätt eller finansiering av terrorism bör en
förutsättning för ingåendet av ett samarbetsavtal med en behörig myndighet inom ramen för en likvärdighetsordning
vara att landet för den behöriga myndigheten inte finns med i förteckningen över jurisdiktioner med sådana
strategiska brister i sina nationella ordningar för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering som utgör
ett betydande hot mot unionens finansiella system.
(57) Nästan samtliga referensvärden hänvisar till finansiella produkter som är tillgängliga i flera medlemsstater, om inte
hela unionen. För att upptäcka risker relaterade till tillhandahållandet av referensvärden som kanske inte längre
är tillförlitliga eller representativa för den marknad eller ekonomiska verklighet de avser att mäta bör de behöriga
myndigheterna, däribland Esma, vid behov samarbeta med och biträda varandra.
(58) Det bör föreskrivas en rimlig period för inrättande av de nödvändiga arrangemangen för de delegerade akterna
och genomförandeakterna, för att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna och andra berörda parter möjlighet att
tillämpa de regler som anges i denna förordning.
(59) Förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 600/2014, Europaparlamentets
och rådets förordningar (EU) 2016/1011 (14) och (EU) 2015/847 (15) bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av förordning (EU) nr 1093/2010
Förordning (EU) nr 1093/2010 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam
inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG, direktiv 2008/48/EG (*),
direktiv 2009/110/EG, förordning (EU) nr 575/2013 (**), direktiv 2013/36/EU (***), direktiv 2014/49/EU (****),
direktiv 2014/92/EU (*****), direktiv (EU) 2015/2366 (******) samt, i den mån dessa akter tillämpas på kredit- och
finansiella institut och de behöriga myndigheter som övervakar dem, inom ramen för de tillämpliga delarna av
direktiv 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida
rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter. Myndigheten ska också agera i enlighet
med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (*******).
Myndigheten ska också agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara
verksam inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (********) och för
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 (*********) i den mån det direktivet och den förordningen
tillämpas på finanssektorsaktörer och de behöriga myndigheter som övervakar dem. Myndigheten ska endast för
det ändamålet utföra de uppgifter som rättsligt bindande unionsakter tilldelar den europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1094/2010 (**********), eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (***********).
När myndigheten utför sådana uppgifter ska den samråda med dessa europeiska tillsynsmyndigheter och hålla
dem underrättade om alla åtgärder som vidtas rörande en enhet som är ett finansinstitut enligt definitionen i
artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller en finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning
(EU) nr 1095/2010.
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella
instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU
och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och
om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/11
3. Myndigheten ska agera inom verksamhetsområdet för kreditinstitut, finansiella konglomerat, värdepappersföretag,
betalningsinstitut och e-penninginstitut när det gäller frågor som inte direkt omfattas av de lagstiftningsakter som
avses i punkt 2, inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering, med beaktande av
hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, förutsatt att
det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal
och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).
(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(***) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva
verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av
direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176,
27.6.2013, s. 338).
(****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem
(EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).
(*****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter
som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner
(EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).
(******) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster
på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt
förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015,
s. 35).
(*******) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till
Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013,
s. 63).
(********) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att
förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism,
om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande
av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG
(EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
(*********) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som
ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141,
5.6.2015, s. 1).
(**********) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande
av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om
ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG
(EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
(***********) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande
av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring
av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331,
15.12.2010, s. 84).”
b) Punkt 5 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ändras på följande sätt:
— Inledningen ska ersättas med följande:
”5. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets
stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare
och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att”.
— Leden e och f ska ersättas med följande:
”e) säkerställa att tagandet av kreditrisker och andra risker regleras och övervakas på lämpligt sätt,
f)
stärka kundskyddet och konsumentskyddet,”.
357
358
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/12
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
— Följande led ska läggas till:
”g) stärka enhetligheten i tillsynspraxisen på den inre marknaden,
h) förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.”
ii) Andra stycket ska ersättas med följande:
”I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning
av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med
artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”
iii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:
”När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande
och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om
proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla
berörda parter behandlas rättvist.”
iv) Följande stycke ska läggas till:
”Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer,
yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt
ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2.
Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser, i
enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos
de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av ett finansiellt institut, ett företag, en annan enhet
eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”6. Myndigheten ska inrätta en kommitté som ska vara en integrerad del av myndigheten och som ska fungera
rådgivande för myndigheten när det gäller hur dess agerande och åtgärder, i fullständig överensstämmelse med
tillämpliga regler, ska beakta särskilda skillnader som råder i sektorn avseende arten, omfattningen och komplexiteten
hos risker, avseende affärsmodeller och affärspraxis samt avseende de finansiella institutens och marknadernas
storlek, i den utsträckning sådana faktorer är relevanta för de regler som övervägs.”
2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att
se till att de regler som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten
och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för
kunder till och konsumenter av finansiella tjänster.”
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska parterna
inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet genom att se till
att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och från myndigheten till Europaparlamentet, rådet och
kommissionen.”
c) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:
”Utan att det påverkar nationella befogenheter ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant
verksamhet som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/13
3. Artikel 3 ska ersättas med följande:
”Artikel 3
Myndigheternas ansvarighet
1. De myndigheter som avses i artikel 2.2 a–d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. Europeiska
centralbanken ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet med avseende på utövandet av de tillsynsuppgifter
som den tilldelas genom förordning (EU) nr 1024/2013, i enlighet med den förordningen.
2. I enlighet med artikel 226 i EUF-förordningen ska myndigheten fullt ut samarbeta med Europaparlamentet under en
sådan eventuell undersökning enligt den artikeln.
3. Tillsynsstyrelsen ska anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens
uppgifter, och ska senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen,
revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.
4. På Europaparlamentets begäran ska ordföranden delta i en utfrågning inför Europaparlamentet om myndighetens
prestationer. En utfrågning ska äga rum minst en gång om året. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför
Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter.
5. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 4, skriftligen rapportera om
myndighetens verksamhet till Europaparlamentet.
6. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 och 33, ska rapporten även innehålla alla relevanta uppgifter
som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis.
7. Myndigheten ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till den, inom fem
veckor från mottagandet.
8. På begäran ska ordföranden hålla konfidentiella muntliga diskussioner inom stängda dörrar med ordföranden, vice
ordförandena och samordnarna för Europaparlamentets ansvariga utskott. Alla deltagare ska respektera kraven om
tystnadsplikt.
9. Utan att det påverkar dess konfidentialitetsskyldigheter som härrör från deltagande i internationella fora ska
myndigheten på begäran informera Europaparlamentet om sitt bidrag till en enhetlig, gemensam, konsekvent och effektiv
representation av unionens intressen i sådana internationella fora.”
4. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
a) Led 1 ska ersättas med följande:
”1. finansiellt institut: företag som omfattas av reglering och tillsyn enligt någon av de unionsrättsakter som avses i
artikel 1.2.”
b) Följande led ska införas:
”1a. finanssektorsaktör: en enhet som avses i artikel 2 i direktiv (EU) 2015/849 som är antingen ett finansiellt
institut enligt definitionen i led 1 i den här artikeln eller i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller en
finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
c) Led 2 ska ersättas med följande:
”2. behöriga myndigheter:
i)
behöriga myndigheter enligt definitionerna i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet
Europeiska centralbanken när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom förordning
(EU) nr 1024/2013,
ii) när det gäller direktiv 2002/65/EG, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att
finansiella institut uppfyller kraven i det direktivet,
iii) när det gäller direktiv (EU)2015/849, de myndigheter och organ som utövar tillsyn över finanssektorsaktörer
och som har ansvar för att säkerställa att dessa uppfyller kraven i det direktivet,
359
360
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/14
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
iv) när det gäller system för garanti av insättningar, organ som förvaltar ett system för garanti av insättningar
enligt direktiv 2014/49/EU, eller, om det är ett privat företag som står för verksamheten i ett system
för garanti av insättningar, den offentliga myndighet som utövar tillsynen över de systemen, enligt det
direktivet, och relevanta administrativa myndigheter enligt vad som anges i det direktivet,
v) när det gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (*) och Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 806/2014 (**), de resolutionsmyndigheter som utsetts i enlighet med artikel 3 i direktiv
2014/59/EU, Gemensamma resolutionsnämnden, som inrättats genom förordning (EU) nr 806/2014 samt
rådet och kommissionen vad gäller vidtagande av åtgärder enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 806/2014,
utom om de utför skönsmässiga bedömningar eller gör policyval,
vi) behöriga myndigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU (***), Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2015/751 (****), direktiv (EU) 2015/2366, Europaparlamentets
och rådets direktiv 2009/110/EG (*****), och i och Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 260/2012 (******),
vii) organ och myndigheter enligt artikel 20 i direktiv 2008/48/EG.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för
återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv
82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG,
2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets
och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av
enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag
inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring
av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).
(***) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal
som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning
(EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).
(****) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter
för kortbaserade betalningstransaktioner (EUT L 123, 19.5.2015, s. 1).
(*****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta
och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om
ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG
(EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).
(******) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av
tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning
(EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).”
5. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Led a ska ersättas med följande:
”a) Att på grundval av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 bidra till upprättandet av gemensamma
standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att utarbeta förslag
till tekniska genomförandestandarder och tillsynsstandarder, riktlinjer, rekommendationer och andra
åtgärder, inbegripet yttranden.”
ii) Led aa ska ersättas med följande:
”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen som
beskriver bästa tillsynspraxis samt metoder och processer av hög kvalitet och, bland annat, beaktar
förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/15
iii) Följande led ska införas:
”ab) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för resolution av finansiella institut i unionen
som beskriver bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet för resolution, med beaktande
av Gemensamma resolutionsnämndens arbete och förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och de
finansiella institutens och marknadernas storlek.”
iv) Led b ska ersättas med följande:
”b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande unionsakter, särskilt genom att bidra
till en gemensam tillsynskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, främja och övervaka oberoende i
tillsynsverksamheten, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, säkerställa en verkningsfull
och enhetlig tillsyn av finansiella institut och inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas verksamhet
samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer.”
v) Leden e–h ska ersättas med följande:
”e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter, och i detta sammanhang
utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga
tillsynsresultat.
f)
Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även
utveckling som rör trender för krediter, i synnerhet krediter till hushåll och små och medelstora företag,
och trender för innovativa finansiella tjänster med vederbörligt beaktande av utvecklingen rörande
miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.
g) Att genomföra marknadsanalyser för att ge vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter.
h) Att, om det relevant, främja skyddet av insättare, konsumenter och investerare, särskilt i fråga om brister
i ett gränsöverskridande sammanhang och med beaktande av relaterade risker.”
vi) Följande led ska införas:
”ia) Att bidra till upprättandet av en gemensam strategi för finansiella uppgifter inom unionen.”
vii) Följande led ska införas:
”ka) Att på sin webbplats offentliggöra, och regelbundet uppdatera, alla tekniska tillsynsstandarder, tekniska
genomförandestandarder, riktlinjer, rekommendationer och frågor och svar för varje lagstiftningsakt som
avses i artikel 1.2, inbegripet översikter som gäller läget för pågående arbete och planerad tidpunkt för
antagande av förslag till tekniska tillsynsstandarder och förslag till tekniska genomförandestandarder.”
viii) Följande led ska läggas till:
”l) Att bidra till att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism,
inbegripet genom att främja en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillämpning av lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2 i den här förordningen, artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 1.2 i
förordning (EU) nr 1095/2010, vad gäller förhindrande av att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism.”
b) I punkt 1a ska led b ersättas med följande:
”b) med beaktande av det övergripande målet att säkerställa finansiella institutens säkerhet och sundhet, ta full
hänsyn till olika typer av finansiella institut och finansiella instituts storlek och affärsmodeller, och”.
c) I punkt 1a ska följande led läggas till:
”c) beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala
faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.”
361
362
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/16
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
d) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Följande led ska införas:
”ca) utfärda rekommendationer som fastställs i artikel 29a,”.
ii) Följande led ska införas:
”da) utfärda varningar i enlighet med artikel 9.3,”.
iii) Led g ska ersättas med följande:
”g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i enlighet med artikel 16a,”.
iv) Följande led ska införas:
”ga) utfärda svar på frågor som föreskrivs i artikel 16b,
gb) vidta åtgärder i enlighet med artikel 9c,”.
e) Punkt 2a ska ersättas med följande:
”3. När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska
den agera med utgångspunkt i och inom ramarna för regelverket samt ta vederbörlig hänsyn till principerna om
proportionalitet, när så är relevant, och bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av analysen av kostnader och fördelar
i enlighet med denna förordning.
De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att
säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten
ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och
synpunkter som samlats in från samrådet användes i ett förslag till teknisk tillsynsstandard och i ett förslag till teknisk
genomförandestandard.”
6. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Led a ska ersättas med följande:
”a) samla in uppgifter om, analysera och rapportera om konsumenttrender, såsom utvecklingen av kostnader
och avgifter för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner i medlemsstaterna,”.
ii) Följande led ska införas:
”aa) göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av
praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter,
ab) utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga
upphov till skada för konsumenterna,”.
iii) Följande led ska läggas till:
”e) bidra till likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden, där konsumenter och andra användare av
finansiella tjänster har rättvis tillgång till finansiella tjänster och produkter,
f)
främja den fortsatta utvecklingen när det gäller reglering och tillsyn, vilket skulle kunna underlätta en
djupare harmonisering och integration på unionsnivå,
g) samordna behöriga myndigheters anonyma kundbesöksundersökningar, i tillämpliga fall.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och
rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig och effektiv reglerings- och
tillsynspraxis.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/17
c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:
”4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för konsumentskydd och finansiell innovation, som ska vara en integrerad
del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd
i syfte att stärka konsumentskyddet, samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet
och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten
ska samarbeta nära med Europeiska dataskyddsstyrelsen inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2016/679 (*) för att undvika duplicering, inkonsekvenser och rättsosäkerhet på området för dataskydd.
Myndigheten får också bjuda in nationella dataskyddsmyndigheter som observatörer i kommittén.
5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella
produkter, instrument eller verksamheter som kan orsaka avsevärd finansiell skada för kunder eller konsumenter
eller som hotar finansmarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella
system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en
krissituation, i enlighet med artikel 18 och på de villkor som anges där.
Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var sjätte
månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten
på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.
En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det
förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.
Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell
verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna
för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande
av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”
7. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 9a
Särskilda uppgifter som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
1. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden spela en ledande, samordnande och övervakande roll
för att främja integritet, transparens och säkerhet i det finansiella systemet genom att anta åtgärder för att förhindra och
bekämpa att det systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. I linje med proportionalitetsprincipen får
dessa åtgärder inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i denna förordning och i de lagstiftningsakter som
avses i artikel 1.2 och ska vederbörligen beakta riskernas art, omfattning och komplexitet, samt finanssektorsaktörernas
och marknadernas affärspraxis, affärsmodeller och storlek. Dessa åtgärder ska innefatta följande:
a) Samla in information från behöriga myndigheter om svagheter som har upptäckts under pågående tillsyn och
tillståndsförfaranden avseende finanssektorsaktörers processer och förfaranden, styrformer, duglighet och lämplighet,
förvärv av kvalificerade innehav, affärsmodeller och verksamhet i syfte att förhindra och bekämpa penningtvätt och
finansiering av terrorism samt om de åtgärder som behöriga myndigheter vidtagit som svar på dessa materiella
svagheter som påverkar en eller flera krav i lagstiftningsakterna som avses i artikel 1.2 i den här förordningen,
artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 samt nationell rätt som
införlivar dem, med hänsyn till förhindrande och bekämpning av att det finansiella systemet används för penningtvätt
eller finansiering av terrorism, nämligen
i)
en finanssektorsaktörs överträdelse eller en potentiell överträdelse av sådana krav,
ii) en finanssektorsaktörs olämpliga eller ineffektiva tillämpning av sådana krav, eller
iii) en finanssektorsaktörs olämpliga eller ineffektiva tillämpning av sina interna riktlinjer och förfaranden när det
gäller uppfyllandet av sådana krav.
363
364
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/18
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Behöriga myndigheter ska utöver sina eventuella skyldigheter enligt artikel 35 i denna förordning tillhandahålla all
sådan information till myndigheten och ska i god tid underrätta myndigheten om eventuella förändringar som rör
denna information. Myndigheten ska ha ett nära samarbete med EU:s finansunderrättelseenheter (FIU) som avses i
direktiv (EU) 2015/849, och respektera deras ställning och skyldigheter, och inte skapa onödigt dubbelarbete.
De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell rätt, dela eventuell ytterligare information som de anser
vara relevant för att förhindra och motverka att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering
av terrorism i den centrala databas som avses i punkt 2.
b) Noggrant samordna sitt arbete och, om så är lämpligt, utbyta information med behöriga myndigheter, bland
annat Europeiska centralbanken vad gäller frågor som rör de uppgifter som den tilldelats genom förordning
(EU) nr 1024/2013 och med myndigheter som anförtrotts det offentliga uppdraget att utöva tillsyn över de ansvariga
enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i direktiv (EU) 2015/849 samt med FIU, varvid FIU:s ställning och
skyldigheter enligt direktiv (EU) 2015/849 respekteras.
c) Utarbeta gemensamma riktlinjer och standarder för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering
av terrorism inom finanssektorn och verka för att dessa genomförs konsekvent, i synnerhet genom att utarbeta förslag
till tekniska tillsynsstandarder och genomförandestandarder, i linje med de uppdrag som fastställs i de rättsakter som
avses i artikel 1.2, riktlinjer, rekommendationer och andra åtgärder, bland annat yttranden, vilka ska vara grundade
på de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
d) Bistå behöriga myndigheter, i enlighet med deras specifika önskemål.
e) Övervaka marknadsutvecklingen och bedöma sårbarheter och risker i banksektorn med avseende på penningtvätt
och finansiering av terrorism.
Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av
svagheter, som avses i första stycket a inbegripet motsvarande situationer där svagheter kan förekomma, svagheternas
väsentlighet och det praktiska genomförandet av myndighetens informationsinsamling samt vilken typ av information som
ska tillhandahållas enligt första stycket a. Vid utarbetandet av dessa tekniska standarder ska myndigheten beakta mängden
av information som ska tillhandahållas och behovet av att undvika dubbelarbete. Den ska också fastställa arrangemang
för att säkerställa effektivitet och sekretess.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.
2. Myndigheten ska upprätta och hålla uppdaterad en central databas med information som samlas in enligt punkt 1 a.
Myndigheten ska säkerställa att den informationen analyseras och görs tillgänglig för behöriga myndigheter på grundval av
behovsenlig behörighet och konfidentialitet. Myndigheten får, när så är lämpligt, till den berörda medlemsstatens nationella
rättsliga myndigheter och behöriga myndigheter i enlighet med nationella processuella regler, överlämna bevisning som
den förfogar över och som kan leda till rättsliga förfaranden. Myndigheten får, om så är lämpligt, överlämna bevisning till
Europeiska åklagarmyndigheten om bevisningen gäller överträdelser över vilka Europeiska åklagarmyndigheten utövar
eller kan utöva befogenheter i enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 (*).
3. De behöriga myndigheterna får rikta motiverade begäranden till myndigheten för att erhålla information om
finanssektorsaktörer som är relevanta för deras tillsynsverksamhet för att förhindra att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Myndigheten ska bedöma dessa begäranden och inom rimlig tid och på
grundval av principen om behovsenlig behörighet lämna den information som de behöriga myndigheterna begär. Om
myndigheten inte lämnar den begärda informationen ska den underrätta den begärande behöriga myndigheten och förklara
varför informationen inte lämnas. Myndigheten ska underrätta den behöriga myndigheten eller varje annan myndighet eller
institution som ursprungligen lämnade den begärda informationen om den begärande behöriga myndighetens identitet,
den berörda finanssektorsaktörens identitet, motivet till begäran om information och om informationen har lämnats
ut. Dessutom ska myndigheten analysera informationen för att på eget initiativ dela sådan information med behöriga
myndigheter som är relevant för deras tillsynsverksamhet när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för
penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om den delar sådan information ska den underrätta den behöriga myndighet
som ursprungligen lämnade informationen. Den ska också genomföra analyser på aggregerad nivå för det yttrande den
är skyldig att tillhandahålla i enlighet med artikel 6.5 i direktiv (EU) 2015/849.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/19
Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar hur
informationen analyseras och görs tillgänglig för behöriga myndigheter på grundval av behovsenlig behörighet och
konfidentialitet.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.
4. Myndigheten ska främja enhetlighet i de tillsynsprocesser som avses i direktiv (EU) 2015/849, inbegripet genom att
genomföra regelbundna inbördes utvärderingar och utfärda därtill relaterade rapporter och uppföljningsåtgärder i enlighet
med artikel 30 i denna förordning. Myndigheten bör, när den utför sådana översyner i enlighet med artikel 30 i denna
förordning, ta hänsyn såväl till relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer
och mellanstatliga organ med befogenhet när det gäller att förhindra och bekämpa penningtvätt eller finansiering av
terrorism som till kommissionens tvåårsrapport enligt artikel 6 i direktiv (EU) 2015/849 och den riskbedömning som
medlemsstaten genomfört enligt artikel 7 i det direktivet.
5. Myndigheten ska, med de behöriga myndigheternas deltagande genomföra riskbedömningar av de behöriga
myndigheternas strategier, förmåga och resurser för att ta itu med de största nya riskerna i fråga om penningtvätt och
finansiering av terrorism på unionsnivå i enlighet med vad som fastställs i den överstatliga riskbedömningen. Den ska
framför allt genomföra dessa riskbedömningar för att lämna det yttrande som den är skyldig att tillhandahålla enligt
artikel 6.5 i direktiv (EU) 2015/849. Myndigheten ska genomföra riskbedömningarna på grundval av den information
som den har tillgång till, inklusive inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30 i denna förordning, den analys den
har genomfört på grundval av aggregerade uppgifter som samlats in till den centrala databasen enligt punkt 2 i den
här artikeln, relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter som utarbetats av internationella organisationer och
mellanstatliga organ med befogenhet inom området förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism samt de
nationella riskbedömningar som medlemsstaterna har utarbetat enligt artikel 7 i direktiv (EU) 2015/849. Myndigheten
ska göra riskbedömningarna tillgängliga för alla behöriga myndigheter.
Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska myndigheten, genom den interna kommitté som inrättats enligt punkt
7 i denna artikel, utveckla och tillämpa metoder för att möjliggöra en objektiv bedömning samt en enhetlig översyn av
hög kvalitet av bedömningarna och tillämpningen av metoden och för att säkerställa lika villkor. Den interna kommittén
ska genomföra översynen av riskbedömningarnas kvalitet och enhetlighet. Den ska utarbeta utkast till riskbedömningar
som ska antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.
6. I fall där det finns tydliga indikationer från tillförlitliga källor på att finanssektorsaktörerna har underlåtit att uppfylla
de krav som fastställs i direktiv (EU) 2015/849, och om dessa fall har en gränsöverskridande dimension med tredjeländer
ska myndigheten vid behov ha en ledande roll när det gäller att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna
i unionen och de berörda myndigheterna i tredjeländer. Denna roll bör inte inverka på de normala kontakterna mellan
behöriga myndigheter och myndigheterna i tredjeland.
7. Myndigheten ska inrätta en permanent intern kommitté för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
för att samordna åtgärder i syfte att förhindra och bekämpa att det finansiella systemet används för penningtvätt eller
finansiering av terrorism och för att, i enlighet med förordning (EU) 2015/847 och direktiv (EU) 2015/849, utarbeta alla
utkast till beslut som ska fattas av myndigheten i enlighet med artikel 44 i den här förordningen.
8. Kommittén som avses i punkt 7 ska bestå av företrädare på hög nivå från myndigheter och organ i alla medlemsstater
som är behöriga att säkerställa efterlevnad från finanssektorsaktörernas sida av förordning (EU) 2015/847 och direktiv
(EU) 2015/849, med sakkunskaper och beslutsbefogenheter när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används
för penningtvätt eller finansiering av terrorism, samt företrädare på hög nivå med sakkunskaper om olika affärsmodeller
och sektoriella särdrag från den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten)
och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). Företrädarna på hög nivå
för myndigheten och de andra europeiska tillsynsmyndigheterna ska delta i kommitténs möten utan rösträtt. Dessutom ska
kommissionen, Europeiska systemrisknämnden och Europeiska centralbankens tillsynsnämnd utnämna varsin företrädare
på hög nivå som ska delta i möten i den kommittén som observatörer. Ordförande i den kommittén ska väljas av och från
den kommitténs röstberättigade ledamöter.
365
366
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/20
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Varje institut, myndighet och organ som avses i första stycket ska utnämna en suppleant från sin personal, som kan
ersätta ledamoten när den personen är förhindrad att närvara. Medlemsstater där mer en myndighet har befogenhet
när det gäller att säkerställa efterlevnad av direktiv (EU) 2015/849 för finanssektorsaktörer får utnämna en företrädare
för varje behörig myndighet. Oberoende av hur många behöriga myndigheter som är företrädda under mötet ska varje
medlemsstat ha en röst. Den kommittén får inrätta interna arbetsgrupper för särskilda aspekter av dess arbete i syfte
att ta fram utkast till kommitténs beslut. Dessa grupper ska vara öppna för personal från alla behöriga myndigheter
som finns representerade i den kommittén och från myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten).
9. Myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och
den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) får när som helst lämna
in skriftliga synpunkter om kommitténs utkast till beslut som avses i punkt 7 i denna artikel. Tillsynsnämnden ska
vederbörligen beakta dessa synpunkter innan den fattar sitt slutgiltiga beslut. Om ett utkast till beslut grundas på eller är
kopplat till de befogenheter som myndigheten har tilldelats enligt artikel 9b, 17 eller 19 och rör
a) finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 förordning (EU) nr 1094/2010 eller någon av de behöriga myndigheter
som övervakar dem, eller
b) finansmarknadsaktörer enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010 eller någon av de behöriga
myndigheter som övervakar dem
får myndigheten endast fatta beslut i samförstånd med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings-
och tjänstepensionsmyndigheten), i fråga om led a, eller med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
värdepappers- och marknadsmyndigheten), i fråga om led b. Den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten) ska lämna sina synpunkter till myndigheten inom 20 dagar från och med dagen för det utkast till
beslut av kommittén som avses i punkt 7. Om de inte lämnar några synpunkter till myndigheten inom 20 dagar och inte
heller på vederbörligt sätt begär förlängning för lämnande av sådana synpunkter ska samförstånd antas föreligga.
Artikel 9b
Begäran om utredning som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
1. I ärenden som rör förhindrande och bekämpning av att det finansiella systemet används för penningtvätt och
finansiering av terrorism i enlighet med direktiv (EU) 2015/849 får myndigheten, om den har indikationer på väsentliga
överträdelser, begära att en sådan behörig myndighet som avses i artikel 4.2 iii: a) utreder eventuella överträdelser av
unionsrätten och, om unionsrätten i fråga utgörs av direktiv eller uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika
alternativ, överträdelser av nationell rätt i den mån den införlivar direktiv eller utnyttjar de alternativ som medlemsstaterna
beviljats genom unionsrätten, från en finanssektorsaktörs sida; och b) överväga att påföra den aktören sanktioner med
avseende på sådana överträdelser. Vid behov får myndigheten också begära att en sådan behörig myndighet som avses
i artikel 4.2 iii överväger att anta ett enskilt beslut riktat till den finanssektorsaktören som ålägger den att vidta alla
nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt direkt tillämplig unionsrätt, eller enligt nationell rätt i den
mån den införlivar direktiv eller utnyttjar alternativ som medlemsstaterna beviljats genom unionsrätten, däribland även
att upphöra att tillämpa viss praxis. De begäranden som avses i denna punkt får inte förhindra pågående tillsynsarbete
som utförs av de behöriga myndigheter som begäran riktas till.
2. Den behöriga myndigheten ska rätta sig efter en begäran som riktas till den i enlighet med punkt 1 och så snart som
möjligt och senast inom tio arbetsdagar underrätta myndigheten om de åtgärder som den har vidtagit eller avser att vidta
i detta avseende.
3. Utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget ska artikel 17 i denna förordning
tillämpas om en behörig myndighet inte informerar myndigheten inom tio arbetsdagar om de åtgärder den har vidtagit
eller har för avsikt att vidta för att följa punkt 2 i den här artikeln.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/21
Artikel 9c
Skrivelser om att inte vidta åtgärder
1. Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter
när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller
genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:
a) Myndigheten anser att det finns bestämmelser i akten som kan stå i direkt strid med en annan relevant akt.
b) Om akten är en sådan lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2 och avsaknaden av delegerade akter eller
genomförandeakter för att komplettera eller specificera akten i fråga ger upphov till befogat tvivel gällande de rättsliga
följderna av lagstiftningsakten eller en korrekt tillämpning av den.
c) Avsaknaden av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 innebär praktiska problem avseende tillämpningen
av lagstiftningsakten i fråga.
2. I de fall som avses i punkt 1 ska myndigheten till de behöriga myndigheterna och kommissionen översända en skriftlig
detaljerad redogörelse för de problem den anser finnas.
I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den
finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och
om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.
I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta
riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.
Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1,
närhelst det är möjligt.
3. Om det är nödvändigt i de fall som avses i punkt 1 och i väntan på antagande och tillämpning av nya åtgärder till följd
av de steg som avses i punkt 2 ska myndigheten avge yttranden avseende särskilda bestämmelser i de akter som avses i
punkt 1 i syfte att sprida konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och efterlevnad samt gemensam, enhetlig
och konsekvent tillämpning av unionsrätten.
4. Om myndigheten, på grundval av den information den mottar, i synnerhet från behöriga myndigheter, anser att
någon av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller en delegerad akt eller genomförandeakt som är baserad på dessa
lagstiftningsakter ger upphov till betydande exceptionella problem med avseende på marknadens förtroende, konsument-,
kund- eller investerarskydd, de finansiella marknadernas eller varumarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten
i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, ska den utan onödigt dröjsmål sända en skrivelse med en detaljerad
redogörelse till de behöriga myndigheterna och kommissionen för de problem den anser finnas. Myndigheten får lämna ett
yttrande till kommissionen om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett lagstiftningsförslag eller ett förslag till
en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.
(*) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande
av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).”
8. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”1. Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar
befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent
harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna
förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina
förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända
dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.”
367
368
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/22
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:
”Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om
förslagen till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana
samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska
tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den
bankintressentgrupp som avses i artikel 37.”
iii) Fjärde stycket ska utgå.
iv) Femte och sjätte styckena ska ersättas med följande:
”Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta
huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet att antagandet
inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget
till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk tillsynsstandard eller att anta det endast
delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till teknisk tillsynsstandard till myndigheten, med en
förklaring till varför det inte antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse
till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard
på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande
till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk tillsynsstandard inom den tidsfrist som fastställts
i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist.
Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna
hålla den nya tidsfristen.”
c) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera
de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen
och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är.
Kommissionen ska också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.”
d) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Tekniska tillsynsstandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk tillsynsstandard’ ska
finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens
officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”
9. I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.
10. Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1. Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel
291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen
genomförandebefogenheter att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter inom
områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten
utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder. Tekniska genomförandestandarder ska vara tekniska, får
inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning
av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen
för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska genomförandestandarder för kännedom till
Europaparlamentet och rådet.
Myndigheten ska innan den överlämnar ett förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen genomföra
öppna offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser
inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder
som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den bankintressentgrupp som
avses i artikel 37.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/23
Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta
huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid
informera Europaparlamentet och rådet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger
i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss del eller med
ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det
endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför
den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till
Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard
på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till
kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat
förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som
inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen
anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.
Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten
utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.
2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk genomförandestandard inom den tidsfrist som
fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist.
Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna
hålla den nya tidsfristen.”
b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder och
analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till
omfattningen och konsekvenserna av det förslag som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska
också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.”
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Tekniska genomförandestandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk
genomförandestandard’ ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska
offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”
11. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS
och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer riktade till
alla behöriga myndigheter eller alla finansiella institut och utfärda rekommendationer till en eller flera behöriga
myndigheter eller en eller flera finansiella institut.
Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2
eller i den här artikeln.
2. Myndigheten ska när så är lämpligt genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer
som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och
rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas
omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska när så är lämpligt också begära råd från den bankintressentgrupp
som avses i artikel 37. Om myndigheten inte genomför öppna offentliga samråd eller inte begär råd från
bankintressentgruppen ska myndigheten ange skälen för detta.”
369
370
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/24
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Riktlinjer och rekommendationer ska inte endast hänvisa till, eller återge, delar av lagstiftningsakter. Innan en
ny riktlinje eller rekommendation utfärdas ska myndigheten först se över befintliga riktlinjer och rekommendationer,
i syfte att undvika eventuell duplicering.”
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen
om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats.”
12. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 16a
Yttranden
1. Myndigheten får, på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.
2. Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa ett offentligt samråd eller en teknisk analys.
3. När det gäller bedömningar enligt artikel 22 i direktiv 2013/36/EU, som enligt den artikeln kräver samråd mellan
de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten på begäran av någon av de berörda behöriga
myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om sådana bedömningar. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under
alla förhållanden före slutet av den bedömningsperiod som avses i den artikeln.
4. Myndigheten får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ge tekniska råd till Europaparlamentet,
rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Artikel 16b
Frågor och svar
1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel får frågor gällande den praktiska tillämpningen eller
genomförandet av bestämmelserna i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, eller tillhörande delegerade akter och
genomförandeakter samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt dessa lagstiftningsakter, ställas av alla
fysiska eller juridiska personer, inbegripet behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ, till myndigheten
på något av unionens officiella språk.
Innan finansiella institut ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand till sin
behöriga myndighet.
Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som
ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.
2. Svar från myndigheten på de frågor som avses i punkt 1 ska inte vara bindande. Svar ska göras tillgängligt på minst
det språk som frågan lämnades på.
3. Myndigheten ska upprätta och underhålla ett webbaserat verktyg på sin webbplats för inlämnande av frågor och
snabbt offentliggörande av alla frågor som inkommer och svar på alla tillåtliga frågor enligt punkt 1, om inte ett sådant
offentliggörande står i strid med dessa personers berättigade intresse eller skulle innebära en risk för det finansiella systemets
stabilitet. Myndigheten kan avvisa frågor som den inte avser att svara på. Myndigheten ska offentliggöra avvisade frågor
på sin webbplats under en period på två månader.
4. Tre röstberättigade ledamöter i tillsynsstyrelsen kan begära att tillsynsstyrelsen enligt artikel 44 ska fatta beslut om
huruvida det ämne som tas upp i den tillåtliga fråga som avses i punkt 1 i den här artikeln ska behandlas i riktlinjer
enligt artikel 16, begära råd från den intressentgrupp som avses i artikel 37, granska frågorna och svaren med lämpliga
mellanrum, genomföra öppna offentliga samråd eller analysera möjliga tillhörande kostnader och fördelar. Sådana samråd
och analyser ska stå i proportion till omfattningen, arten och konsekvenserna av de aktuella utkasten till frågor och svar eller
till hur brådskande ärendet är. När den intressentgrupp som avses i artikel 37 involveras ska sekretesskyldighet tillämpas.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/25
5. Myndigheten ska till kommissionen vidarebefordra frågor som kräver tolkning av unionsrätten. Myndigheten ska
offentliggöra alla svar från kommissionen.”
13. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet,
kommissionen, bankintressentgruppen eller på eget initiativ, inbegripet när detta bygger på faktauppgifter
och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha underrättat den berörda
behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och, när så är lämpligt, utreda den
påstådda överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.”
ii) Följande stycken ska läggas till:
”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den
berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra
behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig
vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd
överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.
Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan
onödigt dröjsmål.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Utan att det påverkar befogenheterna enligt denna förordning och innan myndigheten utfärdar en sådan
rekommendation som anges i punkt 3 ska myndigheten samverka med den berörda behöriga myndigheten, om den
anser sådan samverkan lämplig för att åtgärda en överträdelse av unionsrätten, i ett försök att enas om åtgärder som
den behöriga myndigheten måste vidta för att följa unionsrätten.”
c) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:
”6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 i denna artikel inom
den däri angivna tidsfristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådan bristande efterlevnad av
unionsrätten för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden eller för att säkerställa det
finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter
enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna
förordning är direkt tillämpliga på finansiella institut eller, i fråga om ärenden som rör förhindrande och bekämpning
av penningtvätt och finansiering av terrorism, på finanssektorsaktörer anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt
institut eller en annan finanssektorsaktör med krav på att institutet eller aktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder
för att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa viss praxis.
Om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer
i fråga om ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av
terrorism, får myndigheten anta ett beslut om att den behöriga myndigheten ska rätta sig efter det formella yttrande
som avses i punkt 4 i den här artikeln inom den där angivna fristen. Om den behöriga myndigheten inte rättar sig
efter beslutet får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket. För detta ändamål ska myndigheten
tillämpa all relevant unionsrätt, och där unionsrätten består av direktiv, nationell rätt i den mån den införlivar dessa
direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att
utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån sådana alternativ har utnyttjats.
Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.
371
372
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/26
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
7. Beslut som antagits i enlighet med punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som
antagits av behöriga myndigheter.
När behöriga myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4
eller ett beslut enligt punkt 6, ska de rätta sig efter det formella yttrandet eller beslutet.”
14. Följande artikel ska införas:
”Artikel 17a
Skydd av rapporterande personer
1. Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller
juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa
unionsrätten.
2. De fysiska eller juridiska personer som rapporterar genom dessa kanaler ska skyddas mot repressalier i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (*), i tillämpliga fall.
3. Myndigheten ska säkerställa att all information kan lämnas in anonymt eller konfidentiellt och säkert. Om myndigheten
bedömer att de inlämnade uppgifterna innehåller bevis eller betydande indikationer på en väsentlig överträdelse ska den
lämna återkoppling till den rapporterande personen.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som
rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).”
15. I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:
”3. Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel och, under exceptionella omständigheter, där
samordnade åtgärder av behöriga myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som allvarligt kan
äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i
unionen eller kund- och konsumentskyddet, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna
att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling
genom att se till att finansiella instituten och behöriga myndigheter uppfyller kraven i de lagstiftningsakterna.”
16. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som
fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet
med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:
a) På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med
en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd
eller avsaknaden av åtgärder.
b) I de fall det i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 föreskrivs att myndigheten får bistå, på eget initiativ,
om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva skäl.
I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter
och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att
nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att
oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/27
b) Följande punkter ska införas:
”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att
en överenskommelse inte har nåtts:
a) Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
i)
Tidsfristen löper ut.
ii) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
b) Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
i)
Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
ii) Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig
myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa dessa akter, och den anmodade myndigheten ännu inte
har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.
1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt 1. Om myndigheten agerar
på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.
Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter
som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 44.3a, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter
som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i
den här artikeln är avslutat.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats
nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att
vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten.
Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten
kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de
befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt.”
d) Följande punkt ska införas:
”3a. Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och
3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.”
e) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett
finansiellt institut eller, i fråga om ärenden som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av
terrorism, en finanssektorsaktör uppfyller de krav som är direkt tillämpliga på institutet eller aktören i enlighet med de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens
befogenheter i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till det finansiella institutet eller
den finanssektorsaktören med krav på att institutet eller aktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla
sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.
I ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av
terrorism får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket i denna punkt om de relevanta kraven
i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer. För detta ändamål
ska myndigheten tillämpa all relevant unionsrätt, och där sådan unionsrätt består av direktiv, nationell rätt i den
mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger
medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån dessa
alternativ har utnyttjats.”
373
374
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/28
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
17. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja och övervaka effektivt, ändamålsenligt och
konsekvent arbete i de tillsynskollegier om sådana inrättats i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2
och verka för enhetlighet och konsekvens i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa
enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska myndigheten främja gemensamma tillsynsplaner och undersökningar,
och myndighetens personal ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegierna, och ska därmed även kunna delta i
tillsynskollegiernas verksamhet, inbegripet inspektion på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga
myndigheter.”
b) I punkt 2 tredje stycket ska led b ersättas med följande:
”b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlighet med artikel 32, för att bedöma de centrala
finansiella institutens förmåga, särskilt den systemrisk som centrala finansiella institut utgör och som avses i
artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling, och utvärdera den potentiella ökade systemrisken
som centrala finansiella institut kan utgöra i stressituationer, varvid det ska säkerställas att enhetliga metoder
tillämpas på nationell nivå för dessa tester, och i lämpliga fall rikta en rekommendation till den behöriga
myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten, inbegripet en rekommendation för att
genomföra specifika bedömningar. Den får rekommendera att behöriga myndigheter genomför inspektioner på
plats, och får delta i sådana inspektioner på plats, i syfte att säkerställa att de unionsomfattande bedömningarnas
metoder, praxis och resultat är jämförbara och tillförlitliga,”.
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, enligt vad som specificeras
i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i enlighet med artiklarna 10–15, för att säkerställa enhetliga
förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas operativa funktion. Myndigheten får
utfärda riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsynsrutinerna och
de bästa metoder som har antagits av tillsynskollegierna.”
18. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Allmänna bestämmelser om systemrisker”.
b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska, i samarbete med ESRB, och i enlighet med artikel 23, utarbeta en gemensam uppsättning
kvantitativa och kvalitativa indikatorer (risk dashboard) för att identifiera och mäta systemrisker.”
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen
eller på eget initiativ, undersöka en särskild typ av finansiellt institut, produkttyp eller typ av beteende för att bedöma
potentiella hot mot stabiliteten i det finansiella systemet eller mot kund- eller konsumentskyddet.
Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om
åtgärder till den berörda behöriga myndigheten.
I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas enligt denna förordning, inklusive artikel 35.”
19. I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett
adekvat stresstest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk som finansiella institut utgör eller är
utsatta för ska öka i stressituationer, inbegripet potentiella miljörelaterade systemrisker. De finansiella institut som kan
utgöra en systemrisk ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion
och resolution som anges i artikel 25.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/29
20. I artikel 27.2 ska tredje stycket utgå.
21. Artikel 29 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Följande led ska införas:
”aa) Upprätta unionens strategiska gemensamma tillsynsprioriteringar i enlighet med artikel 29a.
ab) Inrätta samordningsgrupper i enlighet med artikel 45b för att främja konvergens i tillsynen och fastställa
bästa praxis.”
ii) Led b ska ersättas med följande:
”b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla
relevanta områden inklusive cybersäkerhet och cyberattacker, under fullständigt iakttagande av tillämpliga
bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionens lagstiftningsakt på området.”
iii) Led e ska ersättas med följande:
”e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation,
underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga myndigheter att öka utnyttjandet av system för att
utstationera personal och andra instrument.”
iv) Följande led ska läggas till:
”f) Inrätta ett övervakningssystem för bedömning av väsentliga miljörisker, sociala risker och
bolagsstyrningsrelaterade risker med beaktande av Parisavtalet om Förenta nationernas ramkonvention
om klimatförändringar.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel
för att främja gemensam metod och praxis i tillsynen.
I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för
tillsynen av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet,
affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas storlek. Myndigheten ska också utarbeta och
hålla uppdaterad en unionshandbok för resolution av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av
riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas
storlek. Både unionshandboken för tillsyn och unionshandboken för resolution ska beskriva bästa praxis samt
metoder och processer av hög kvalitet.
Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a och
de medel och instrument som avses i denna punkt. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed förknippade
potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas eller medlens
och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära råd från den
relevanta bankintressentgruppen som avses i artikel 37.”
22. Följande artikel ska införas:
”Artikel 29a
Unionens strategiska tillsynsprioriteringar
Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, befintligt
arbete som utförts av unionens institutioner, och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB,
ska myndigheten, åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande
relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna
när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera
de behöriga myndigheternas verksamhet som ska genomföras påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i
detta. Myndigheten ska diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga
myndigheter och inbördes utvärderingar på respektive område.
375
376
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/30
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från
att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas
till nationella särdrag.”
23. Artikel 30 ska ersättas med följande:
”Artikel 30
Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter
1. Myndigheten ska regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av behöriga myndigheters
verksamhet för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för
att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av
inbördes utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda
behöriga myndigheten, inbegripet all relevant information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35,
och alla relevanta uppgifter från berörda parter.
2. Vid tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering, vilka ska
bestå av personal från myndigheten och medlemmar från behöriga myndigheter. Ordförande för kommittéerna för inbördes
utvärdering ska vara en medlem av myndighetens personal. Ordföranden ska efter samråd med förvaltningsstyrelsen och
efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande lämna förslag på en ordförande och ledamöterna i kommittén
för inbördes utvärdering, vilket ska godkännas av tillsynsstyrelsen. Förslaget ska anses antaget såvida inte tillsynsstyrelsen,
inom tio dagar från det att ordföranden föreslagit det, antar ett beslut om att avvisa det.
3. Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:
a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer,
med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten
att anpassa sig till marknadsutvecklingen.
b) Den ändamålsenlighet och den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis,
även med avseende på de tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och
rekommendationer som antagits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsynspraxis uppfyller målen i
unionsrätten.
c) Den tillämpning av bästa praxis som utvecklats av behöriga myndigheter och som med fördel kan antas av andra
behöriga myndigheter.
d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för
att genomföra unionsrätten, även med avseende på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.
4. Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Den inbördes utvärderingen
ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.3a. Vid
utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att
rapporten överensstämmer med andra rapporter om inbördes utvärdering och säkerställa lika villkor. Förvaltningsstyrelsen
ska i synnerhet bedöma huruvida metoden har tillämpats på samma sätt. I rapporten ska det beskrivas och anges vilka
uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionerliga och nödvändiga till följd av den inbördes utvärderingen.
Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 och yttranden enligt
artikel 29.1 a.
I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna
och rekommendationerna.
När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med
artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av
den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa
enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.
5. Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från den inbördes
utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering
av unionsreglerna för finansiella institut eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig sett från unionens synvinkel.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/31
6. Myndigheten ska två år efter offentliggörandet av rapporten om den inbördes utvärderingen ta fram en
uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av
tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.3a. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering
samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra uppföljningsrapporter.
Uppföljningsrapporten ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta en bedömning av hur väl avvägda och ändamålsenliga
de åtgärder är som vidtagits av de behöriga myndigheter som är föremål för den inbördes utvärderingen som en följd av
uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen.
7. Kommittén för inbördes utvärdering ska efter samråd med de behöriga myndigheterna som omfattas av den inbördes
utvärderingen identifiera de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra
de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen och av den uppföljningsrapport som avses i punkt 6.
Om myndigheternas motiverade huvudslutsatser skiljer sig från de resultat som identifierats av kommittén för inbördes
utvärdering ska myndigheten på konfidentiell basis översända kommitténs resultat till Europaparlamentet, rådet och
kommissionen. Om en behörig myndighet som är föremål för den inbördes utvärderingen anser att offentliggörandet
av myndighetens motiverade huvudslutsatser skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet ska den ha
möjlighet att hänskjuta ärendet till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får med enkel majoritet besluta att inte offentliggöra
dessa utdrag.
8. Vid tillämpningen av denna artikel ska förvaltningsstyrelsen lägga fram ett förslag om en arbetsplan för den inbördes
utvärderingen för de kommande två åren som bland annat ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för
inbördes utvärderingar och diskussionerna i de samordningsgrupper som avses i artikel 45b. Arbetsplanen för den inbördes
utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Planen ska offentliggöras. I
brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.”
24. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt i situationer
då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller
stabiliteten hos det finansiella systemet i unionen.”
b) Andra stycket ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom att”.
ii) Led e ska ersättas med följande:
”e) vidta lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte
att samordna åtgärder vidtagna av relevanta behöriga myndigheter,”.
iii) Följande led ska införas:
”ea) vidta lämpliga åtgärder för att samordna relevanta behöriga myndigheters insatser i syfte att underlätta
marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av tekniska innovationer,”.
c) Följande punkt ska läggas till:
”3. I syfte att bidra till fastställandet av en gemensam europeisk strategi för teknisk innovation ska myndigheten
främja enhetlig tillsyn, i tillämpliga fall med stöd från kommittén för konsumentskydd och finansiell innovation
och därmed underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av teknisk innovation,
särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller
rekommendationer i enlighet med artikel 16.”
25. Följande artikel ska införas:
”Artikel 31a
Informationsutbyte om duglighet och lämplighet
Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten) och med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten), inrätta ett system for utbyte av information som är relevant för de behöriga myndigheternas
bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare av kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar
nyckelfunktioner inom finansiella institut, i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
377
378
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/32
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
26. Artikel 32 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester”.
b) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och, när så
krävs, underrätta den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten)
och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), ESRB och
Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta tendenser vad gäller mikrotillsyn, potentiella risker
och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en analys av de marknader där finansiella institut är
verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på sådana institut.”
c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av finansiella institutens
förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta
följande:”.
ii) Led a ska ersättas med följande:
”a) Gemensamma metoder för att bedöma effekten av ekonomiska scenarier på ett finansiellt instituts
finansiella ställning med hänsyn till bland annat de risker som härrör från ogynnsam miljömässig
utveckling.”
iii) Följande led ska införas:
”aa) Gemensamma metoder för identifiering av finansiella institut som ska inbegripas i unionsomfattande
bedömningar.”
iv) Leden c och d ska ersättas med följande:
”c) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av specifika produkter eller distributionsprocesser på
ett finansiellt institut.
d) Gemensamma metoder för värdering av tillgångar, när det är nödvändigt, i syfte att genomföra stresstester.”
v) Följande led ska läggas till:
”e) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av miljörisker på de finansiella institutens finansiella
stabilitet.”
vi) Följande stycke ska läggas till:
”Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.”
d) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:
”3. Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning
(EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser,
potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer (risk dashboard)
som avses i artikel 22.2 i den här förordningen.”
e) Punkt 3b ska ersättas med följande:
”3b. Myndigheten får begära att de behöriga myndigheterna kräver att finansiella institut låter de uppgifter som de
måste lämna enligt punkt 3a bli föremål för en oberoende granskning.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/33
27. Artikel 33 ska ersättas med följande:
”Artikel 33
Internationella förbindelser samt likvärdighet
1. Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden,
utveckla kontakter och ingå administrativa arrangemang med reglerings-, tillsyns- och i förekommande fall
resolutionsmyndigheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal får inte medföra några
juridiska förpliktelser för unionen och dess medlemsstater, och de får inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga
myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.
Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv
(EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten
inte ingå administrativa arrangemang med reglerings-, tillsyns- och i förekommande fall resolutionsmyndigheter i detta
tredjeland. Detta ska inte hindra andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland
som syftar till att minska hot mot unionens finansiella system.
2. Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och
tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2.
3. Myndigheten ska, med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas
integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, övervaka relevant utveckling inom reglering, tillsyn och
i förekommande fall resolution och praxis för efterlevnadskontroll samt marknadens utveckling i tredjeländer, i den mån de
är relevanta för riskbaserade bedömningar av likvärdighet, för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen
i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor
som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.
Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell
rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten) med en sammanfattning av slutsatserna av dess övervakning över alla likvärdiga tredjeländer.
Rapporten ska särskilt fokusera på konsekvenserna för finansiell stabilitet, marknadsintegritet, investerarskydd eller den
inre marknadens funktion.
Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller i tillämpliga fall resolution eller
praxis för efterlevnadskontroll i de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i
unionens eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadens integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens
funktion, ska den underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.
4. Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll
för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta
med de relevanta behöriga myndigheterna och i tillämpliga fall även med resolutionsmyndigheterna, i tredjeländer vars
reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa
arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana
administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:
a) De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om
den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet
om likvärdighet.
b) I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning
av tillsynsverksamhet, inbegripet vid behov inspektioner på plats.
379
380
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/34
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa
arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta.
5. Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig
och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. De
behöriga myndigheterna ska sträva efter att följa sådana standardiserade arrangemang.
I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har
överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens
bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten
utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.
6. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i
artikel 1.2 bidra till en enad, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i internationella
fora.”
28. Artikel 34 ska utgå.
29. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska utgå.
b) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:
”4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska myndigheten
diskutera denna varning eller rekommendation vid nästa sammanträde i tillsynsstyrelsen eller, när så är lämpligt,
tidigare, i syfte att bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myndighetens utförande
av sina uppgifter och en möjlig uppföljning därtill.
Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning,
besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och
rekommendationerna.
Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att
inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning
(EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet om detta.
5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet,
får den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en
uppföljning sker utan onödigt dröjsmål.
Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med
den diskutera sina skäl för att inte agera.
Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar
Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en
rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.”
c) Punkt 6 ska utgå.
30. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:
”2. Bankintressentgruppen ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfattas av
a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, finansiella institut som bedriver verksamhet i unionen,
varav tre ska företräda kooperativa banker och sparbanker,
b) 13 ledamöter som företräder representanter för anställda i finansiella institut som bedriver verksamhet i
unionen, konsumenter, användare av banktjänster och små och medelstora företag, och
c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/35
3. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska utses av tillsynsstyrelsen genom ett öppet och transparent
urvalsförfarande. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning säkra en lämplig återspegling av
banksektorns mångfald, geografisk och könsmässig balans och representation för intressenter i hela unionen.
Ledamöterna i bankintressentgruppen ska väljas utifrån sina kvalifikationer, färdigheter, relevanta kunskaper och
styrkta expertis.”
b) Följande punkt ska införas:
”3a. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska välja en ordförande bland sina ledamöter. Ordförandeposten ska
innehas för en period på två år.
Europaparlamentet får uppmana ordföranden i bankintressentgruppen parlamentet att göra ett uttalande inför
parlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs.”
c) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:
”4. Myndigheten ska tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter, med förbehåll för den tystnadsplikt som anges
i artikel 70 i denna förordning, och se till att bankintressentgruppen ges tillfredsställande sekretariatsstöd. De
ledamöter i bankintressentgruppen, med undantag för branschföreträdare, som företräder ideella organisationer
ska få tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn till ledamöternas förberedande arbete
och uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän enligt avdelning V kapitel 1 avsnitt 2 i
tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda
i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (*) (tjänsteföreskrifterna).
Bankintressentgruppen får inrätta arbetsgrupper för tekniska frågor. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska
förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.
(*) EGT L 56, 4.3.1968, p. 1.”
d) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Bankintressentgruppen får lämna råd till myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens
uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 10–16, 29, 30 och 32.
Om ledamöterna i bankintressentgruppen inte kan enas om något råd ska en tredjedel av dess ledamöter eller
ledamöter som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.
Bankintressentgruppen, intressentgruppen för värdepapper och marknader, intressentgruppen för försäkring och
återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner får lämna ett gemensamt råd om frågor som rör arbetet i
de europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.”
e) Punkt 7 ska ersättas med följande:
”7. Myndigheten ska offentliggöra bankintressentgruppens råd, de separata råden från dess ledamöter och resultaten
av samråden med den samt information om hur råden och resultaten av samråden beaktats.”
31. Artikel 39 ska ersättas med följande:
”Artikel 39
Beslutsförfaranden
1. Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 i denna artikel när den antar beslut enligt artiklarna 17, 18
och 19.
2. Myndigheten ska, på adressatens officiella språk, underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta
detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en
tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Adressaten får lämna sina synpunkter på
sitt officiella språk. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i
artikel 17.3.
381
382
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/36
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
3. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.
4. Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna
förordning.
5. Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4.
6. Det beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla
identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansiella institut som berörs och det huvudsakliga innehållet i
beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansiella instituts berättigade intresse eller skyddet av
deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet
eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.”
32. Artikel 40 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande:
”a) En ordförande.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”8. Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för
efterlevnadskontroll av konsumentskyddsregler får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta
att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret
för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam
företrädare.”
33. Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande:
”Artikel 41
Interna kommittéer
1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på ordförandens begäran inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter
som den tilldelas. På förvaltningsstyrelsens eller ordförandens begäran får tillsynsstyrelsen inrätta interna kommittéer för
specifika uppgifter som tilldelats förvaltningsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och
beslut till interna kommittéer, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden.
2. Vid tillämpning av artikel 17 och utan att det påverkar kommitténs roll som avses i artikel 9a.7 ska ordföranden
föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska
bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen
och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för
den behöriga myndighet som påstås ha överträtt unionsrätten och de får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt
anknytning till den berörda behöriga myndigheten.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
3. Vid tillämpning av artikel 19 och utan att det påverkar kommitténs roll som avses i artikel 9a.7 ska ordföranden föreslå
ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av
ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter
en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för behöriga
myndigheter som är part i den oenighet som föreligger och får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt anknytning
till de berörda behöriga myndigheterna.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/37
4. Vid genomförandet av den undersökning som föreskrivs i artikel 22.4 första stycket får ordföranden föreslå ett beslut
om inledande av en utredning och ett beslut om sammankallande av en oberoende panel sammankallas, vilket ska antas av
tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordförande och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden
efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
5. Den panel som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller ordföranden ska föreslå beslut enligt artikel 17 eller 19,
utom i ärenden som rör förhindrade av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism,
vilka slutligt ska antas av tillsynsstyrelsen. Den panel som avses i punkt 4 i den här artikeln ska lägga fram resultaten av
den utredning som genomförts enligt artikel 22.4 första stycket för tillsynsstyrelsen.
6. Tillsynsstyrelsen ska anta arbetsordningen för den panel som avses i denna artikel.
Artikel 42
Tillsynsstyrelsens oberoende
1. När ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt
uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller
organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.
2. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka
hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.
3. Ledamöterna av tillsynsstyrelsen, ordföranden och de icke röstberättigade företrädare och observatörer som deltar i
tillsynsstyrelsens möten, ska inför varje sådant möte exakt och fullständigt deklarera om de har eller inte har eventuella
intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende i förhållande till någon punkt på dagordningen, och de ska
avstå från att delta i diskussioner om och från att rösta i sådana frågor.
4. Tillsynsstyrelsen ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska arrangemangen för den intressedeklaration som avses
i punkt 3 och för förhindrande och hantering av intressekonflikter.”
34. Artikel 43 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Tillsynsstyrelsen ska ge vägledning till myndigheten gällande dess arbete och ansvara för att fatta de beslut som
avses i kapitel II. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och
utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av förslag från relevant intern kommitté eller panel, ordföranden
eller förvaltningsstyrelsen, beroende på vad som är tillämpligt.”
b) Punkterna 2 och 3 ska utgå.
c) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens
verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och senast den 15 juni varje år överlämna denna
rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén. Rapporten ska offentliggöras.”
d) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Tillsynsstyrelsen ska ha disciplinära befogenheter över ordföranden och verkställande direktören. Den får
avlägsna verkställande direktören från dennes uppdrag i enlighet med artikel 51.5.”
383
384
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/38
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
35. Följande artikel ska införas:
”Artikel 43a
Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen
Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom högst sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen,
åtminstone förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det
mötet som gör det möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana
protokoll ska inte spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs
i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
36. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med en enkel majoritet av dess ledamöter. Varje röstberättigad ledamot ska
ha en röst.
När det gäller de akter som anges i artiklarna 10–16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas enligt
artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från första stycket
i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, enligt
definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och i artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, vilket ska
inbegripa minst en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i
medlemsstater som är deltagande medlemsstater enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 (nedan kallade
deltagande medlemsstater) och en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga
myndigheter i medlemsstater som inte är deltagande medlemsstater (nedan kallade icke-deltagande medlemsstater).
Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.
När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den kommitté
för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens förslag sträva
efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars majoritet av dess
ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.
När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här
punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter, vilken
ska inbegripa en enkel majoritet av dess ledamöter från deltagande medlemsstater, och en enkel majoritet av dess
ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.”
b) Följande punkter ska införas:
”3a. När det gäller beslut i enlighet med artikel 30 ska tillsynsstyrelsen rösta om besluten genom ett skriftligt
förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta. Varje röstberättigad
ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel majoritet av
tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller avvisningar
och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter
motsätter sig det skriftliga förfarandet ska tillsynsstyrelsen diskutera och besluta om utkastet till beslut i enlighet
med förfarandet i punkt 1 i den här artikeln.
3b. När det gäller beslut i enlighet med artiklarna 17 och 19 ska tillsynsstyrelsen rösta om det föreslagna beslutet
genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta.
Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel
majoritet av ledamöter från behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater eller en enkel majoritet av ledamöter
från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden
eller avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade
ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska utkastet till beslut diskuteras av tillsynsstyrelsen och får antas
av en enkel majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter, vilken ska inbegripa en enkel majoritet av
ledamöterna från behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater och en enkel majoritet av ledamöterna från
behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/39
Genom undantag från första stycket ska det beslut som föreslås, från och med den dag då fyra eller färre röstberättigade
ledamöter är från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater, antas av en enkel majoritet av de
röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen, vilken ska inbegripa minst en röst från ledamöter från behöriga
myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.”
c) Punkterna 4 och 4a ska ersättas med följande:
”4. Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna ska inte delta i några diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser
enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Första stycket ska inte tillämpas på den verkställande direktören och de företrädare från Europeiska centralbanken
som nominerats av dess tillsynsstyrelse.
4a. Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den
befogenheten och för effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska myndighetens tillsynsstyrelse sträva efter
konsensus när den fattar beslut.”
37. Artikel 45 ska ersättas med följande:
”Artikel 45
Sammansättning
1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland
tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter.
Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant
som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta.
2. De ledamöter som utses av tillsynsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Detta förordnande får förnyas en
gång. Förvaltningsstyrelsen ska ha en jämn könsfördelning och dess sammansättning ska avspegla unionen som helhet.
Förvaltningsstyrelsen ska bestå av minst två företrädare för ej deltagande medlemsstater. Mandaten ska vara överlappande
och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas.
3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller på begäran av minst
en tredjedel av ledamöterna, och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde
i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger
per år.
4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter.
De deltagare som inte har rösträtt, med undantag av den verkställande direktören, får inte delta i diskussioner inom
förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut.”
38. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 45a
Beslutsfattande
1. Förvaltningsstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter och samtidigt ska konsensus
eftersträvas. Varje ledamot ska ha en röst. Ordföranden ska vara en ledamot med rösträtt.
2. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta i tillsynsstyrelsens möten utan rösträtt.
Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i de frågor som avses i artikel 63.
3. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.
Artikel 45b
Samordningsgrupper
1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet inrätta samordningsgrupper för
definierade områden för vilka det kan finnas behov av samordning med beaktande av särskild händelseutveckling på
marknaden. Förvaltningsstyrelsen ska inrätta samordningsgrupper för definierade områden på begäran av fem ledamöter
av tillsynsstyrelsen.
385
386
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/40
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
2. Alla behöriga myndigheter ska delta i samordningsgrupper och i enlighet med artikel 35 tillhandahålla
samordningsgrupperna de uppgifter dessa behöver för att utföra sina samordningsuppgifter i enlighet med deras mandat.
Samordningsgruppernas arbete ska baseras på uppgifter som tillhandahålls från de behöriga myndigheterna och eventuella
resultat som myndigheten fastställt.
3. Grupperna ska ledas av en av förvaltningsstyrelsens ledamöter. Varje år ska respektive ledamot i förvaltningsstyrelsen
som ansvarar för en samordningsgrupp rapportera till tillsynsstyrelsen om diskussionernas och resultatens huvudinnehåll
samt, om så är relevant, föreslå att en uppföljning eller inbördes utvärdering genomförs på respektive område. De behöriga
myndigheterna ska underrätta myndigheten om hur de tagit hänsyn till samordningsgruppernas arbete i sin verksamhet.
4. Myndigheten får när den övervakar marknadsutveckling som kan utgöra fokus för samordningsgrupper, i enlighet
med artikel 35 begära att behöriga myndigheter tillhandahåller nödvändiga uppgifter så att myndigheten kan fullgöra sin
övervakningsroll.”
39. Artikel 46 ska ersättas med följande:
”Artikel 46
Förvaltningsstyrelsens oberoende
Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken
efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt
eller privat organ.
Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka
förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.”
40. Artikel 47 ska ändras på följande sätt:
a) Följande punkt ska införas:
”3a. Förvaltningsstyrelsen får granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor, med undantag av
uppgifter som fastställs i artiklarna 9a, 9b och 30 samt artiklarna 17 och 19 i frågor som rör förhindrande av att det
finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.”
b) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens
uppgifter, för tillsynsstyrelsen för godkännande.”
c) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Förvaltningsstyrelsen ska med vederbörlig hänsyn till ett förslag från tillsynsstyrelsen utse och återkalla
överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.”
d) Följande punkt ska läggas till:
”9. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner.
Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.”
41. Artikel 48 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:
”Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning
som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för
tillsynsstyrelsens möten.
Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen
och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten.
Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med
artikel 45b.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/41
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och finansiella
marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen ansökningsomgång där
principen om jämn könsfördelning ska beaktas som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Tillsynsstyrelsen
ska med kommissionens bistånd upprätta en slutlista över kvalificerade sökande för posten som ordförande. På
grundval av denna slutlista ska rådet anta ett beslut om att utse en ordförande efter bekräftelse av Europaparlamentet.
Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet,
efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen
i fråga från dennes uppdrag.
Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i
dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.”
c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden.
Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som
avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.”
d) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Ordföranden får skiljas från sitt uppdrag endast på allvarliga grunder. Han eller hon får endast skiljas från sitt
uppdrag av Europaparlamentet efter att rådet antagit ett beslut efter samråd med tillsynsstyrelsen.”
42. Artikel 49 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Ordförandens oberoende”.
b) Första stycket ska ersättas med följande:
”Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga
eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt
eller privat organ.”
43. Artikel 49a ska ersättas med följande:
”Artikel 49a
Utgifter
Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet
i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.”
44. Artikel 50 ska utgå.
45. Artikel 54 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och
regelbundet för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med
europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet, när så krävs enligt
unionsrätten, i fråga om”.
387
388
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/42
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
ii) Första strecksatsen ska ersättas med följande:
”— finansiella konglomerat och, om så krävs enligt unionsrätten, konsolidering av tillsynen,”.
iii) Femte och sjätte strecksatserna ska ersättas med följande:
”— cybersäkerhet,
— utbyte av uppgifter och bästa praxis med ESRB och de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna,”.
iv) Följande strecksatser ska läggas till:
”— finansiella tjänster till privatpersoner och skydd av insättare, konsumenter och investerare,
— rådgivning från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 1.6.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Den gemensamma kommittén får bistå kommissionen i bedömningen av villkoren och de tekniska
specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv sammanlänkning av de centraliserade
automatiserade mekanismerna enligt den rapport som avses i artikel 32a.5 i direktiv (EU) 2015/849 samt i den
faktiska sammankopplingen av de nationella registren enligt det direktivet.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls från de europeiska tillsynsmyndigheterna
som ska fungera som ett permanent sekretariat. Myndigheten ska avsätta tillräckliga resurser för administrativa
utgifter samt utgifter för infrastruktur och drift.”
46. Artikel 55 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland
ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska vara andre
vice ordförande i ESRB.”
b) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”5. Myndighetens ordförande ska regelbundet underrätta tillsynsstyrelsen om ståndpunkter som intagits vid den
gemensamma kommitténs sammanträden.”
47. Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande:
”Artikel 56
Gemensamma ståndpunkter och akter
Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv
2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till
gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings-
och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten).
När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna
förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i
denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten), antas parallellt, om så är lämpligt, av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
värdepappers- och marknadsmyndigheten).
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/43
Artikel 57
Underkommittéer
1. Den gemensamma kommittén får inrätta underkommittéer vars syfte är att utarbeta utkast till gemensamma
ståndpunkter och akter till den gemensamma kommittén.
2. Varje underkommitté ska bestå av de personer som avses i artikel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den
tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat.
3. Varje underkommitté ska utse en ordförande bland företrädare för de relevanta behöriga myndigheterna som också
ska vara observatör i den gemensamma kommittén.
4. För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma
kommittén.
5. Den gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra alla inrättade underkommittéer, inklusive deras
mandat och en förteckning över medlemmarna med deras respektive funktioner i underkommittén.”
48. Artikel 58 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Överklagandenämnden för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.”
b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade
personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätt och med internationella professionella
erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader
eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller andra
nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter och ledamöter
i bankintressentgruppen. Ledamöterna och suppleanterna ska vara medborgare i en medlemsstat och ska ha gedigna
kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk
sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet proportionaliteten när
det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från
en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs
i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen.
Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra
ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter.
Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och
besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör
enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.”
49. I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Överklagandenämndens ledamöter och den personal inom myndigheten som tillhandahåller driftsstöd och
sekretariatstjänster får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och
inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.”
50. I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen sändas till myndigheten inom tre månader efter det att
beslutet har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har meddelats på detta sätt, inom två månader efter
det att myndigheten offentliggjort beslutet.
Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.”
389
390
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/44
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
51. Följande artikel ska införas:
”Artikel 60a
Myndighetens överskridande av befogenhet
Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten
har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5,
när den handlar enligt artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna person.”
52. Artikel 62.1 ska ändras på följande sätt:
a) Inledningen ska ersättas av följande:
”1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG, Euratom) 2018/1046 (*) (nedan kallad budgetförordningen), ska särskilt omfatta alla kombinationer
av följande:
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella
regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013,
(EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014,
(EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012
(EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).”
b) Följande led ska läggas till:
”d) Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer.
e) Överenskomna avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som myndigheten tillhandahåller, om
de särskilt har begärts av en eller flera behöriga myndigheter.”
c) Följande stycke ska läggas till:
”Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i första stycket d ska inte godtas om
detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning för
kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om den
senast nämndas oberoende.”
53. Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande:
”Artikel 63
Upprättande av budgeten
1. Varje år ska verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten
för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga
och fleråriga programplaneringen och översända det till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med
tjänsteförteckningen.
2. Tillsynsstyrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av förvaltningsstyrelsen, anta förslaget till samlat
programdokument för de tre följande budgetåren.
3. Det samlade programdokumentet ska översändas av förvaltningsstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och
rådet samt Europeiska revisionsrätten senast den 31 januari.
4. Med beaktande av det samlade programdokumentet ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de
preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska
belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.
5. Europaparlamentet och rådet ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Europaparlamentet och rådet ska bevilja
anslag för utjämnande bidrag till myndigheten.
6. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt
har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/45
7. Förvaltningsstyrelsen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om den avser att genomföra
projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast
egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.
8. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 266 och 267 i budgetförordningen ska Europaparlamentet
och rådet godkänna alla projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser eller långsiktiga konsekvenser för
finansieringen av myndighetens budget, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter,
inbegripet uppsägningsklausuler.
Artikel 64
Genomförande och kontroll av budgeten
1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens årliga budget.
2. Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare
och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år. Bestämmelserna i artikel 70 ska inte hindra myndigheten från att
förse revisionsrätten med eventuella uppgifter som revisionsrätten begär inom ramen för sin behörighet.
3. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 mars påföljande år, översända de räkenskapsuppgifter som krävs
som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt.
4. Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 31 mars påföljande år, sända rapporten om budgetförvaltningen
och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.
5. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med
artikel 246 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Verkställande
direktören ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper.
6. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 juli påföljande år, sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med
tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.
Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens
räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.
7. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det
påföljande året.
8. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser och även sända en kopia
av svaret till förvaltningsstyrelsen och kommissionen.
9. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 261.3 i budgetförordningen,
lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det
berörda budgetåret ska kunna fungera väl.
10. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med
kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.
11. Myndigheten ska lämna ett motiverat yttrande om Europaparlamentets ståndpunkt och eventuella andra iakttagelser
som gjorts av Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.
Artikel 65
Finansiella regler
Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika
från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 (*) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten
kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.
(*) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de
organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).”
391
392
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/46
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
54. I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande:
”1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets
förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (*) tillämpas på myndigheten utan inskränkning.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som
utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).”
55. Artikel 70 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella
experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet
på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning
även efter det att deras förordnanden upphört.”
b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de
behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses
i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.”
c) Följande punkt ska införas:
”2a. Förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent
eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och
andra personer som har bemyndigats av förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga
myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i punkterna 1 och 2.
Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och
tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.”
d) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:
”3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet
med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansiella institut.
För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler
fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt.
4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (*).
(*) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av
säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).”
56. Artikel 71 ska ersättas med följande:
”Artikel 71
Dataskydd
Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning
(EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2018/1725 (*) inom ramen för dess ansvarsområden.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det
fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG
(EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/47
57. I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Förvaltningsstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.”
58. I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande:
”De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och
de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga
på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en
överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.”
59. Artikel 76 ska ersättas med följande:
”Artikel 76
Förhållande till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter
Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS).
CEBS alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten
automatiskt överföras till myndigheten. CEBS ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar
och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CEBS och av kommissionen.”
60. Artikel 81 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningsfrasen ska ersättas med följande:
”1. Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän
rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla
en utvärdering av bland annat:”.
ii) I led a ska inledningsfrasen och led i ersättas med följande:
”a) vilken grad av effektivitet och konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller
tillsynspraxis,
i)
de behöriga myndigheternas oberoende och konvergens när det gäller standarder motsvarande
bolagsstyrning,”.
iii) Följande led ska läggas till:
”g) gemensamma kommitténs funktionssätt,
h) hindren för eller effekterna av konsolidering av tillsynen enligt artikel 8,”.
b) Följande punkter ska införas:
”2a. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd
med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering tillämpningen av artikel 9c.
2b. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med alla
relevanta behöriga myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av hur de särskilda uppgifter
avseende förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som myndigheten tilldelats
enligt artiklarna 1.2, 8.1 l, 9a, 9b, 17, och 19 i denna förordning utförs, hur de fungerar och hur ändamålsenliga de är.
Som en del av denna utvärdering ska kommissionen analysera samspelet mellan dessa uppgifter och de uppgifter som
tilldelats den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den
europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) samt de rättsliga praktiska
aspekterna av myndighetens befogenheter i den mån de låter myndigheten basera sina åtgärder på nationell rätt
som införlivar direktiv eller utnyttjar alternativ. Kommissionen ska dessutom, på grundval av en heltäckande analys
av kostnader och fördelar och i enlighet med målet att säkerställa enhetlighet, effektivitet och ändamålsenlighet,
noggrant undersöka möjligheten att ge en befintlig eller ny särskild EU-omfattande byrå specifika uppgifter i fråga
om förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.”
393
394
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/48
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Artikel 2
Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010
Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam
inom tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG med undantag av avdelning IV, direktiv 2002/87/EG,
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 (*) och (EU) 2016/2341 (**) samt, i den mån dessa akter
tillämpas på försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, inom
ramen för de relevanta delarna av direktiven 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som
grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter.
Myndigheten ska bidra till det arbete som utförs av den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten),
som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (***), i fråga om att förhindra att
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2015/849 (****) och förordning (EU) nr 1093/2010. Myndigheten ska besluta om sitt
godkännande i enlighet med artikel 9a.9 i förordning (EU) nr 1093/2010.
3. Myndigheten ska agera inom verksamhetsområdet för försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, finansiella
konglomerat, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, när det gäller frågor som inte direkt omfattas av de
lagstiftningsakter som avses i punkt 2, inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering,
med beaktande av hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer,
förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt
sätt.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution
(EUT L 26, 2.2.2016, s. 19).
(**) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och
tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354. 23.12.2016, s. 37).
(***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av
en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och
om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(****) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”
b) Punkt 6 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ändras på följande sätt:
— Inledningen ska ersättas med följande:
”6. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets
stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare
och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att”.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/49
— Leden e och f ska ersättas med följande:
”e) säkerställa att risker i samband med försäkringar, återförsäkring och tjänstepensioner regleras och
övervakas på lämpligt sätt,
f)
stärka kundskyddet och konsumentskyddet, och”.
— Följande led ska läggas till:
”g) stärka enhetligheten i tillsynspraxisen på den inre marknaden.”
ii) Andra stycket ska ersättas med följande:
”I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning
av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med
artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”
iii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:
”När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande
och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om
proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla
berörda parter behandlas rättvist.”
iv) Följande stycken ska läggas till:
”Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer,
yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt
ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2.
Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser, i
enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos
de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av ett finansiellt institut, ett företag, en annan enhet
eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”7. Myndigheten ska inrätta en kommitté som ska vara en integrerad del av myndigheten och som ska fungera
rådgivande för myndigheten när det gäller hur dess agerande och åtgärder, i fullständig överensstämmelse med
tillämpliga regler, ska beakta särskilda skillnader som råder i sektorn avseende arten, omfattningen och komplexiteten
hos risker, avseende affärsmodeller och affärspraxis samt avseende de finansiella institutens och marknadernas
storlek, i den utsträckning sådana faktorer är relevanta för de regler som beaktas.”
2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att
se till att de regler som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten
och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för
kunder till och konsumenter av finansiella tjänster.”
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska parterna
inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet genom att se till
att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och från myndigheten till Europaparlamentet, rådet och
kommissionen.”
c) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:
”Utan att det påverkar nationella befogenheter, ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant
verksamhet, som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
395
396
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
3. Artikel 3 ska ersättas med följande:
”Artikel 3
Myndigheternas ansvarighet
1. De myndigheter som avses i artikel 2.2 a–d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet.
2. I enlighet med artikel 226 i EUF-förordningen ska myndigheten fullt ut samarbeta med Europaparlamentet under en
sådan eventuell undersökning enligt den artikeln.
3. Tillsynsstyrelsen ska anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens
uppgifter, och ska senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen,
revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.
4. På Europaparlamentets begäran ska ordföranden delta i en utfrågning inför Europaparlamentet om myndighetens
prestationer. En utfrågning ska äga rum minst en gång om året. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför
Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter.
5. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 4, skriftligen rapportera om
myndighetens verksamhet till Europaparlamentet.
6. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 och 33, ska rapporten även innehålla alla relevanta uppgifter
som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis.
7. Myndigheten ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till den, inom fem
veckor från mottagandet.
8. På begäran ska ordföranden hålla konfidentiella muntliga diskussioner inom stängda dörrar med ordföranden, vice
ordförandena och samordnarna för Europaparlamentets ansvariga utskott. Alla deltagare ska respektera kraven om
tystnadsplikt.
9. Utan att det påverkar dess konfidentialitetsskyldigheter som härrör från deltagande i internationella fora ska
myndigheten på begäran informera Europaparlamentet om sitt bidrag till en enhetlig, gemensam, konsekvent och effektiv
representation av unionens intressen i sådana internationella fora.”
4. I artikel 4.2 ska led ii ersättas med följande:
”ii) när det gäller direktiv 2002/65/EG, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att finansiella institut
uppfyller kraven i det direktivet.”
5. I artikel 7 ska följande stycke läggas till:
”Lokaliseringen av myndighetens säte ska inte påverka hur myndigheten utför sina uppgifter och befogenheter, hur dess
styrningsstruktur organiseras, hur dess huvudsakliga organisation drivs eller hur dess verksamhet i huvudsak finansieras,
samtidigt som den ska göra det möjligt, i tillämpliga fall, att med unionens byråer dela sådana administrativa stödtjänster
och lokalförvaltningstjänster som inte har någon anknytning till kärnverksamheten.”
6. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Led a ska ersättas med följande:
”a) Att på grundval av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, bidra till upprättandet av gemensamma
standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att utarbeta förslag
till tekniska genomförandestandarder och tillsynsstandarder, riktlinjer, rekommendationer och andra
åtgärder, inbegripet yttranden.”
ii) Följande led ska införas:
”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen som
beskriver bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet och, bland annat, beaktar förändringar
i affärspraxis och affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/51
iii) Led b ska ersättas med följande:
”b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande unionsakter, särskilt genom att bidra
till en gemensam tillsynskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, främja och övervaka oberoende i
tillsynsverksamheten, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, säkerställa en verkningsfull
och enhetlig tillsyn av finansiella institut och inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas verksamhet
samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer.”
iv) Leden e–h ska ersättas med följande:
”e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter, och i detta sammanhang
utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga
tillsynsresultat.
f)
Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även
utveckling som rör trender för försäkring, återförsäkring och tjänstepension, i synnerhet till hushåll och
små och medelstora företag, och trender för innovativa finansiella tjänster med vederbörligt beaktande
av utvecklingen rörande miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.
g) Att genomföra marknadsanalyser för att ge vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter.
h) Att när så är relevant främja skyddet av försäkringstagare, personer som omfattas av pensionssystem
och förmånstagare, konsumenter och investerare, särskilt i fråga om brister i ett gränsöverskridande
sammanhang och med beaktande av relaterade risker.”
v) Följande led ska införas efter led i:
”ia) Att bidra till upprättandet av en gemensam strategi för finansiella uppgifter inom unionen.”
vi) Följande led ska införas efter led k:
”ka) Att på sin webbplats offentliggöra, och regelbundet uppdatera, alla tekniska tillsynsstandarder, tekniska
genomförandestandarder, riktlinjer, rekommendationer och frågor och svar för varje lagstiftningsakt som
avses i artikel 1.2, inbegripet översikter som gäller läget för pågående arbete och planerad tidpunkt för
antagande av förslag till tekniska tillsynsstandarder och förslag till tekniska genomförandestandarder.”
vii) Led l ska utgå.
b) Följande punkt ska införas:
”1a. När myndigheten utför sina uppgifter enligt denna förordning ska den
a) till fullo utöva alla sina befogenheter,
b) med beaktande av det övergripande målet att säkerställa de finansiella institutens säkerhet och sundhet, ta full
hänsyn till olika typer av finansiella institut och finansiella instituts storlek och affärsmodeller,
c) beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller, såsom kooperativ och ömsesidiga bolag,
och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.”
c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Följande led ska införas:
”ca) utfärda rekommendationer som fastställs i artikel 29a,”.
”da) utfärda varningar i enlighet med artikel 9.3,”.
ii) Led g ska ersättas med följande:
”g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen som föreskrivs i artikel 16a,”.
397
398
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/52
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
iii) Följande led ska införas:
”ga) utfärda svar på frågor som föreskrivs i artikel 16b,
gb) vidta åtgärder i enlighet med artikel 9a,”.
d) Följande punkt ska läggas till:
”3. När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska
den agera med utgångspunkt i och inom ramarna för regelverket samt ta vederbörlig hänsyn till principerna om
proportionalitet, när så är relevant, och bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av analysen av kostnader och fördelar
i enlighet med denna förordning.
De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att
säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten
ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och
synpunkter som samlats in från samrådet användes i ett förslag till teknisk tillsynsstandard och i ett förslag till teknisk
genomförandestandard.”
7. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Led a ska ersättas med följande:
”a) samla in uppgifter om, analysera och rapportera om konsumenttrender, såsom utvecklingen av kostnader
och avgifter för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner i medlemsstaterna,”.
ii) Följande led ska införas:
”aa) göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av
praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter,
ab) utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga
upphov till skada för konsumenterna och investerarna,”.
iii) Följande led ska läggas till:
”e) bidra till likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden, där konsumenter och andra användare av
finansiella tjänster har rättvis tillgång till finansiella tjänster och produkter,
f)
samordna behöriga myndigheters anonyma kundbesöksundersökningar, i tillämpliga fall.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och
rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig och effektiv reglerings- och
tillsynspraxis.”
c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:
”4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för konsumentskydd och finansiell innovation, som ska vara en integrerad
del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd
i syfte att stärka konsumentskyddet, samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet
och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten
ska samarbeta nära med Europeiska dataskyddsstyrelsen, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2016/679 (*), för att undvika duplicering, inkonsekvenser och rättsosäkerhet på området för dataskydd.
Myndigheten får också bjuda in nationella dataskyddsmyndigheter som observatörer i kommittén.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/53
5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella
produkter, instrument eller verksamheter som kan orsaka avsevärd finansiell skada för kunder eller konsumenter
eller som hotar finansmarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella
system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en
krissituation, i enlighet med artikel 18 och på de villkor som anges där.
Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var
sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys som syftar till
att bedöma effekten på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.
En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det
förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.
Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell
verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna
för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande
av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”
8. Följande artikel ska införas:
”Artikel 9a
Skrivelser om att inte vidta åtgärder
1. Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter
när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller
genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:
a) Myndigheten anser att det finns bestämmelser i akten som kan stå i direkt strid med en annan relevant akt.
b) Om akten är en sådan lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2 och avsaknaden av delegerade akter eller
genomförandeakter för att komplettera eller specificera akten i fråga ger upphov till befogat tvivel gällande de rättsliga
följderna av lagstiftningsakten eller en korrekt tillämpning av den.
c) Avsaknaden av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 innebär praktiska problem avseende tillämpningen
av lagstiftningsakten i fråga.
2. I de fall som avses i punkt 1 ska myndigheten till de behöriga myndigheterna och kommissionen översända en skriftlig
detaljerad redogörelse för de problem den anser finnas.
I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den
finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och
om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.
I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta
riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.
Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1,
närhelst det är möjligt.
3. Om det är nödvändigt i de fall som avses i punkt 1 och i väntan på antagande och tillämpning av nya åtgärder till följd
av de steg som avses i punkt 2 ska myndigheten avge yttranden avseende särskilda bestämmelser i de akter som avses i
punkt 1 i syfte att sprida konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och efterlevnad samt gemensam, enhetlig
och konsekvent tillämpning av unionsrätten.
399
400
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/54
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
4. Om myndigheten, på grundval av den information den mottar, i synnerhet från behöriga myndigheter, anser att
någon av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller en delegerad akt eller genomförandeakt som är baserad på dessa
lagstiftningsakter ger upphov till betydande exceptionella problem med avseende på marknadens förtroende, konsument-,
kund- eller investerarskydd, de finansiella marknadernas eller varumarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten
i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, ska den utan onödigt dröjsmål sända en skrivelse med en detaljerad
redogörelse till de behöriga myndigheterna och kommissionen för de problem den anser finnas. Myndigheten får lämna
ett yttrande till kommissionen om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett
förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan är. Myndigheten ska offentliggöra
sitt yttrande.”
9. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”1. Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar
befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent
harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna
förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina
förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända
dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.”
ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:
”Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om
förslagen till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana
samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska
tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära råd från den berörda
intressentgrupp som avses i artikel 37.”
iii) Fjärde stycket ska utgå.
iv) Femte och sjätte styckena ska ersättas med följande:
”Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta
huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet att beslutet om
antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen
anta förslaget till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder eller att anta det endast
delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till teknisk tillsynsstandard till myndigheten, med en
förklaring till varför det inte antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse
till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard
på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande
till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk tillsynsstandard inom den tidsfrist som fastställts
i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist.
Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna
hålla den nya tidsfristen.”
c) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera
de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen
och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är.
Kommissionen ska också begära råd från den berörda intressentgrupp som avses i artikel 37.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/55
d) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Tekniska tillsynsstandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk tillsynsstandard’ ska
finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens
officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”
10. I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.
11. Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1. Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel
291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen
genomförandebefogenheter att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter inom
områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten
utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder. Tekniska genomförandestandarder ska vara tekniska, får
inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning
av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen
för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska genomförandestandarder för kännedom till
Europaparlamentet och rådet.
Myndigheten ska innan den lämnar in förslag till genomförandestandarder till kommissionen genomföra öppna
offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte
alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som
avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära råd från den berörda intressentgrupp som avses
i artikel 37.
Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta
huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid
informera Europaparlamentet och rådet om antagandet inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger
i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss del eller med
ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det
endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför
den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till
Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard
på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till
kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat
förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som
inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen
anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.
Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten
utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.
2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk genomförandestandard inom den tidsfrist som
fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist.
Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna
hålla den nya tidsfristen.”
b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder och
analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till
omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som avses eller till hur
brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den berörda intressentgrupp som avses i artikel 37.”
401
402
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/56
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Tekniska genomförandestandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ”teknisk
genomförandestandard” ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska
offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”
12. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS
och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer riktade till
alla behöriga myndigheter eller alla finansiella institut och utfärda rekommendationer till en eller flera behöriga
myndigheter eller en eller flera finansiella institut.
Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2
eller i den här artikeln.
2. Myndigheten ska när så är lämpligt genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer
och, i förekommande fall, de frågor och svar som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna
med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till
riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska när så är lämpligt också
begära råd från intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner som
avses i artikel 37. Om myndigheten inte genomför öppna offentliga samråd eller inte begär råd från intressentgruppen
för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner, ska den lämna skäl för detta.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Riktlinjer och rekommendationer ska inte endast hänvisa till, eller återge, delar av lagstiftningsakter. Innan en
ny riktlinje eller rekommendation utfärdas ska myndigheten först se över befintliga riktlinjer och rekommendationer,
i syfte att undvika eventuell duplicering.”
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen
om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats.”
13. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 16a
Yttranden
1. Myndigheten får, på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.
2. Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa ett offentligt samråd eller en teknisk analys.
3. När det gäller bedömning av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG och
som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten
på begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om sådana bedömningar,
utom avseende kriterierna i artikel 59.1 e i direktiv 2009/138/EG. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla
förhållanden före slutet av bedömningsperioden enligt direktiv 2009/138/EG.
4. Myndigheten får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ge tekniska råd till Europaparlamentet,
rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/57
Artikel 16b
Frågor och svar
1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel får frågor gällande den praktiska tillämpningen eller
genomförandet av bestämmelserna i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, eller tillhörande delegerade akter och
genomförandeakter samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt dessa lagstiftningsakter, ställas av alla
fysiska eller juridiska personer, inbegripet behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ, till myndigheten
på något av unionens officiella språk.
Innan finansiella institut ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand till sin
behöriga myndighet.
Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som
ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.
2. Svar från myndigheten på de frågor som avses i punkt 1 ska inte vara bindande. Svar ska göras tillgängligt på minst
det språk som frågan lämnades på.
3. Myndigheten ska upprätta och underhålla ett webbaserat verktyg på sin webbplats för inlämnande av frågor och
snabbt offentliggörande av alla frågor som inkommer och svar på alla tillåtliga frågor enligt punkt 1, om inte ett sådant
offentliggörande står i strid med dessa personers berättigade intresse eller skulle innebära en risk för det finansiella systemets
stabilitet. Myndigheten kan avvisa frågor som den inte avser att svara på. Myndigheten ska offentliggöra avvisade frågor
på sin webbplats under en period på två månader.
4. Tre röstberättigade ledamöter i tillsynsstyrelsen kan begära att tillsynsstyrelsen enligt artikel 44 ska fatta beslut om
huruvida det ämne som tas upp i den tillåtliga fråga som avses i punkt 1 i den här artikeln ska behandlas i riktlinjer
enligt artikel 16, begära råd från den intressentgrupp som avses i artikel 37, granska frågorna och svaren med lämpliga
mellanrum, genomföra öppna offentliga samråd eller analysera möjliga tillhörande kostnader och fördelar. Sådana samråd
och analyser ska stå i proportion till omfattningen, arten och konsekvenserna av de aktuella utkasten till frågor och svar eller
till hur brådskande ärendet är. När den intressentgrupp som avses i artikel 37 involveras ska sekretesskyldighet tillämpas.
5. Myndigheten ska till kommissionen vidarebefordra frågor som kräver tolkning av unionsrätten. Myndigheten ska
offentliggöra alla svar från kommissionen.”
14. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet,
kommissionen, relevant intressentgrupp eller på eget initiativ, inbegripet när detta bygger på faktauppgifter
och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha underrättat den berörda
behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och när så är lämpligt utreda den påstådda
överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.”
ii) Följande stycken ska läggas till:
”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den
berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra
behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig
vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd
överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.
Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan
onödigt dröjsmål.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Utan att det påverkar befogenheterna enligt denna förordning och innan myndigheten utfärdar en sådan
rekommendation som anges i punkt 3 ska myndigheten samverka med den berörda behöriga myndigheten, om den
anser sådan samverkan lämplig för att åtgärda en överträdelse av unionsrätten, i ett försök att enas om åtgärder som
den behöriga myndigheten måste vidta för att följa unionsrätten.”
403
404
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/58
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
c) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:
”6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 i denna
artikel inom den där angivna fristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådant bristande iakttagande
av unionsrätten för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att säkerställa
det finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter
och skyldigheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i
artikel 1.2 i denna förordning är direkt tillämpliga på finansiella institut, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt
institut med krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland
även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis.
Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.
7. Beslut som antagits i enlighet med punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som
antagits av behöriga myndigheter.
När behöriga myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4
eller ett beslut enligt punkt 6, ska de rätta sig efter det formella yttrandet eller, i förekommande fall, beslutet.”
15. Följande artikel ska införas:
”Artikel 17a
Skydd av rapporterande personer
1. Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller
juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa
unionsrätten.
2. De fysiska eller juridiska personer som rapporterar genom dessa kanaler ska skyddas mot repressalier i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (*), i tillämpliga fall.
3. Myndigheten ska säkerställa att all information kan lämnas in anonymt eller konfidentiellt och säkert. Om myndigheten
bedömer att de inlämnade uppgifterna innehåller bevis eller betydande indikationer på en väsentlig överträdelse ska den
lämna återkoppling till den rapporterande personen.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som
rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).”
16. I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:
”3. Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel, och under exceptionella omständigheter där samordnade
åtgärder av behöriga myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som allvarligt kan äventyra
finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen
eller kund- och konsumentskyddet, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta
nödvändiga åtgärder i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att
se till att finansiella instituten och behöriga myndigheter uppfyller kraven i de lagstiftningsakterna.”
17. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som
fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet
med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:
a) På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med
en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd
eller avsaknaden av åtgärder.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/59
b) I de fall det i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 föreskrivs att myndigheten får bistå på eget initiativ,
om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva skäl.
I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter
och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att
nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att
oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.”
b) Följande punkter ska införas:
”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att
en överenskommelse inte har nåtts:
a) Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
i)
Tidsfristen löper ut.
ii) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
b) Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
i)
Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
ii) Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig
myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa de akterna, och den anmodade myndigheten ännu inte
har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.
1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt 1. Om myndigheten agerar
på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.
Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter
som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 44.4, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter
som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i
den här artikeln är avslutat.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har
lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna
att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten.
Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten
kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de
befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt.”
d) Följande punkt ska införas:
”3a. Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och
3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.”
e) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett
finansiellt institut uppfyller krav som är direkt tillämpliga på det enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i
denna förordning, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-
fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till det finansiella institutet med krav på att det finansiella institutet ska vidta
alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även krav på att upphöra
med viss praxis.”
405
406
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/60
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
18. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja och övervaka effektivt, ändamålsenligt och
konsekvent arbete i de tillsynskollegier om sådana inrättats i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2
och verka för enhetlighet och konsekvens i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa
enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska myndigheten främja gemensamma tillsynsplaner och undersökningar,
och myndighetens personal ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegierna, och ska därmed även kunna delta i
tillsynskollegiernas verksamhet, inbegripet inspektioner på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga
myndigheter.”
b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska inta en ledande roll när det gäller att säkerställa att tillsynskollegierna för
gränsöverskridande institut fungerar enhetligt och konsekvent i hela unionen, med beaktande av den systemrisk
som de finansiella institut som avses i artikel 23 utgör, och ska där det är lämpligt sammankalla ett möte i ett
tillsynskollegium.”
ii) I tredje stycket ska led b ersättas med följande:
”b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlighet med artikel 32, för att bedöma de centrala
finansiella institutens förmåga, särskilt den systemrisk som centrala finansiella institut utgör och som
avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling, och utvärdera den potentiella ökade
systemrisken som centrala finansiella institut kan utgöra i stressituationer, varvid det ska säkerställas att
enhetliga metoder tillämpas på nationell nivå för dessa tester, och i lämpliga fall rikta en rekommendation
till den behöriga myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten, inbegripet
en rekommendation för att genomföra specifika bedömningar. Den får rekommendera att behöriga
myndigheter genomför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner på plats, i syfte att
säkerställa att de unionsomfattande bedömningarnas metoder, praxis och resultat är jämförbara och
tillförlitliga,”.
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, enligt vad som specificeras
i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och i enlighet med artiklarna 10–15, för att säkerställa enhetliga
förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas operativa funktion. Myndigheten får
utfärda riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsynsrutinerna och
de bästa metoder som har antagits av tillsynskollegierna.”
19. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Allmänna bestämmelser om systemrisker”.
b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska, i samarbete med ESRB och i enlighet med artikel 23, utarbeta en gemensam strategi för
identifiering av och mätning av systemviktighet, inklusive kvantitativa och kvalitativa indikatorer efter behov.”
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen
eller på eget initiativ, undersöka en särskild typ av finansiellt institut, produkttyp eller typ av beteende för att bedöma
potentiella hot mot stabiliteten i det finansiella systemet eller mot kund- eller konsumentskyddet.
Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om
åtgärder till den berörda behöriga myndigheten.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/61
I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas enligt denna förordning, inklusive artikel 35.”
20. I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat
stresstest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk som finansmarknadsaktörerna utgör eller är utsatta
för ska öka i stressituationer, inbegripet potentiella miljörelaterade systemrisker. De finansmarknadsaktörer som kan
utgöra en systemrisk ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion
och avveckling som anges i artikel 25.”
21. Artikel 29 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Följande led ska införas:
”aa) Upprätta unionens strategiska gemensamma tillsynsprioriteringar i enlighet med artikel 29a.
ab) Inrätta samordningsgrupper i enlighet med artikel 45b för att främja konvergens i tillsynen och fastställa
bästa praxis.”
ii) Led b ska ersättas med följande:
”b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla
relevanta områden inklusive cybersäkerhet och cyberattacker, under fullständigt iakttagande av tillämpliga
bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionslagstiftningsakter på området.”
iii) Led e ska ersättas med följande:
”e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation,
olika typer av kooperativ och ömsesidiga bolag, underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga
myndigheter att öka utnyttjandet av system för att utstationera personal och andra instrument.”
iv) Följande led ska läggas till:
”f) Inrätta ett övervakningssystem för bedömning av väsentliga miljörisker, sociala risker och
bolagsstyrningsrelaterade risker med beaktande av Parisavtalet om Förenta nationernas ramkonvention
om klimatförändringar.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel
för att främja gemensam metod och praxis i tillsynen.
I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för
tillsynen av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet,
affärspraxis, affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek. Unionshandboken för tillsyn
som helhet ska beskriva bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet.
Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a, de
medel och instrument som avses i denna punkt. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed förknippade
potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas eller medlens
och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära råd från den
relevanta intressentgruppen som avses i artikel 37.”
407
408
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/62
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
22. Följande artikel ska införas:
”Artikel 29a
Unionens strategiska tillsynsprioriteringar
Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, befintligt
arbete som utförts av unionens institutioner och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB,
ska myndigheten, åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande
relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna
när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera
de behöriga myndigheternas verksamhet påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta. Myndigheten ska
diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga myndigheter och inbördes
utvärderingar på respektive område.
De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från
att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas
till nationella särdrag.”
23. Artikel 30 ska ersättas med följande:
”Artikel 30
Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter
1. Myndigheten ska regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av behöriga myndigheters
verksamhet för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för
att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av
inbördes utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda
behöriga myndigheten, inbegripet all relevant information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35,
och alla relevanta uppgifter från berörda parter.
2. Vid tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering, vilka ska
bestå av personal från myndigheten och medlemmar från behöriga myndigheter. Ordförande för kommittéerna för inbördes
utvärdering ska vara en medlem av myndighetens personal. Ordföranden ska efter samråd med förvaltningsstyrelsen och
efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande lämna förslag på en ordförande och ledamöterna i kommittén
för inbördes utvärdering, vilket ska godkännas av tillsynsstyrelsen. Förslaget ska anses antaget såvida inte tillsynsstyrelsen,
inom tio dagar från det att ordförande föreslagit det, antar ett beslut om att avvisa det.
3. Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:
a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer,
med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten
att anpassa sig till marknadsutvecklingen.
b) Den ändamålsenlighet och den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis,
även med avseende på de tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och
rekommendationer som antagits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsynspraxis uppfyller målen i
unionsrätten.
c) Den tillämpning av bästa praxis som utvecklats av behöriga myndigheter som med fördel kan antas av andra behöriga
myndigheter.
d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för
att genomföra unionsrätten, även med avseende på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/63
4. Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Den rapporten om inbördes
utvärdering ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.4.
Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att
rapporten överensstämmer med andra rapporter om inbördes utvärdering och säkerställa lika villkor. Förvaltningsstyrelsen
ska i synnerhet bedöma huruvida metoden har tillämpats på samma sätt. I rapporten ska det beskrivas och anges vilka
uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionerliga och nödvändiga till följd av den inbördes utvärderingen.
Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 och yttranden
enligt artikel 29.1 a.
I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna
och rekommendationerna.
När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med
artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av
den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa
enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.
5. Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från den inbördes
utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering
av unionsreglerna för finansiella institut eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig sett från unionens synvinkel.
6. Myndigheten ska två år efter offentliggörandet av rapporten om den inbördes utvärderingen ta fram en
uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av
tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.4. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering
samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra uppföljningsrapporter.
Uppföljningsrapporten ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta en bedömning av hur väl avvägda och ändamålsenliga
de åtgärder är som vidtagits av de behöriga myndigheter som är föremål för den inbördes utvärderingen som en följd av
uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen.
7. Kommittén för inbördes utvärdering ska efter samråd med de behöriga myndigheterna som omfattas av den inbördes
utvärderingen identifiera de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra
de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen och av den uppföljningsrapport som avses i punkt 6.
Om myndigheternas motiverade huvudslutsatser skiljer sig från de resultat som identifierats av kommittén för inbördes
utvärdering ska myndigheten på konfidentiell basis översända kommitténs resultat till Europaparlamentet, rådet och
kommissionen. Om en behörig myndighet som är föremål för den inbördes utvärderingen anser att offentliggörandet
av myndighetens motiverade huvudslutsatser skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet ska den ha
möjlighet att hänskjuta ärendet till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får med enkel majoritet besluta att inte offentliggöra
dessa utdrag.
8. Vid tillämpningen av denna artikel ska förvaltningsstyrelsen lägga fram ett förslag om en arbetsplan för den inbördes
utvärderingen för de kommande två åren som bland annat ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för
inbördes utvärderingar och diskussionerna i de samordningsgrupper som avses i artikel 45b. Arbetsplanen för den inbördes
utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Planen ska offentliggöras. I
brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.”
24. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt i situationer
då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet,
stabiliteten hos det finansiella systemet eller, i situationer som inbegriper affärsverksamhet över gränserna, skyddet
av försäkringstagare, personer som omfattas av pensionssystem och förmånstagare i unionen.”
b) Andra stycket ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom att”.
ii) Led e ska ersättas med följande:
”e) vidta lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte
att samordna åtgärder vidtagna av relevanta behöriga myndigheter,”.
409
410
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/64
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
iii) Följande led ska införas:
”ea) vidta lämpliga åtgärder för att samordna relevanta behöriga myndigheters insatser i syfte att underlätta
marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av tekniska innovationer,”.
c) Följande punkt ska läggas till:
”3. I syfte att bidra till fastställandet av en gemensam europeisk strategi för teknisk innovation ska myndigheten
främja enhetlig tillsyn, i tillämpliga fall med stöd från kommittén för konsumentskydd och finansiell innovation
och därmed underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av teknisk innovation,
särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller
rekommendationer i enlighet med artikel 16.”
25. Följande artikel ska införas:
”Artikel 31a
Informationsutbyte om duglighet och lämplighet
Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och med den
europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrätta ett system för utbyte av
information som är relevant för de behöriga myndigheternas bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare av
kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar nyckelfunktioner inom finansiella institut, i enlighet med de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
26. Artikel 32 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester”.
b) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och, när
så krävs, underrätta den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet
och kommissionen om relevanta tendenser vad gäller mikrotillsyn, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten
ska i sin bedömning inkludera en analys av de marknader där finansiella institut är verksamma och en utvärdering
av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på sådana institut.”
c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av de finansiella institutens
förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta
följande:”.
ii) Led a ska ersättas med följande:
”a) Gemensamma metoder för att bedöma effekten av ekonomiska scenarier på ett finansiellt instituts
finansiella ställning med hänsyn till bland annat de risker som härrör från ogynnsam miljömässig
utveckling.”
iii) Följande led ska införas:
”aa) Gemensamma metoder för identifiering av finansiella institut som ska inbegripas i unionsomfattande
bedömningar.”
iv) Följande led ska läggas till:
”d) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av miljörisker på de finansiella institutens finansiella
stabilitet.”
v) Följande stycke ska läggas till:
”Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/65
d) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:
”3. Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning
(EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser,
potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer som avses i
artikel 22.2 i den här förordningen.”
27. Artikel 33 ska ersättas med följande:
”Artikel 33
Internationella förbindelser samt likvärdighet
1. Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden,
utveckla kontakter och ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheter, internationella
organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen och
dess medlemsstater, och de få inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala
eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.
Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv
(EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten
inte ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheterna i detta tredjeland. Detta ska inte hindra
andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland som syftar till att minska hot
mot unionens finansiella system.
2. Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och
tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2.
3. Myndigheten ska med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet,
försäkringstagarskyddet och den inre marknadens funktion, övervaka relevant utveckling inom reglering och tillsyn och
praxis för efterlevnadskontroll samt marknadens utveckling i tredjeländer, i den mån de är relevanta för riskbaserade
bedömningar av likvärdighet, för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen enligt de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2.
Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor
som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.
Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell rapport
till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och
den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) med en sammanfattning av
slutsatserna av dess övervakning av alla likvärdiga tredjeländer. Rapporten ska särskilt var inriktad på konsekvenserna
för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, försäkringstagarskyddet eller den inre marknadens funktion.
Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller praxis för efterlevnadskontroll i
de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av dess
medlemsstater, marknadens integritet, försäkringstagarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta
Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.
4. Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för
de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta med de
relevanta behöriga myndigheterna i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta
samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i
dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser
om följande:
a) De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om
den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet
om likvärdighet.
411
412
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/66
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning
av tillsynsverksamhet, inbegripet vid behov inspektioner på plats.
Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa
arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta.
5. Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig
och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. De
behöriga myndigheterna sträva efter att följa sådana standardiserade arrangemang.
I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har
överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens
bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten
utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.
6. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i
artikel 1.2 bidra till en enad, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i internationella
fora.”
28. Artikel 34 ska utgå.
29. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska utgå.
b) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:
”4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska myndigheten
diskutera denna varning eller rekommendation vid nästa sammanträde i tillsynsstyrelsen eller, när så är lämpligt,
tidigare, i syfte att bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myndighetens utförande
av sina uppgifter och en möjlig uppföljning därtill.
Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning,
besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och
rekommendationerna
Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att
inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning
(EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet om detta.
5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet,
får den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en
uppföljning sker utan onödigt dröjsmål.
Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med
den diskutera sina skäl för att inte agera.
Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar
Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en
rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.”
c) Punkt 6 ska utgå.
30. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:
”2. Intressentgruppen för försäkring och återförsäkring ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfatta
a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, försäkrings- och återförsäkringsföretag samt
försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i unionen, varav tre ska företräda kooperativa och ömsesidiga
försäkrings- och återförsäkringsföretag,
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/67
b) 13 ledamöter som företräder representanter för anställda hos försäkrings- och återförsäkringsföretag samt
försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i unionen, konsumenter, användare av försäkrings- och
återförsäkringstjänster, för små och medelstora företag och företrädare för relevanta yrkessammanslutningar,
och
c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.
3. Intressentgruppen för tjänstepensioner ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfatta
a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, tjänstepensionsinstitut som bedriver verksamhet i
unionen,
b) 13 ledamöter som företräder anställda, förmånstagare, små och medelstora företag och relevanta
yrkessammanslutningar, och
c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.
4. Ledamöterna i intressentgrupperna ska utses av tillsynsstyrelsen genom ett öppet och transparent
urvalsförfarande. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning se till att mångfalden inom försäkrings-
och återförsäkringssektorn samt inom tjänstepensionssektorn återspeglas på lämpligt sätt, och att en geografisk och
könsmässig avvägning görs mellan företrädare för intressenter i hela unionen. Ledamöterna i intressentgrupperna
ska väljas utifrån sina kvalifikationer, färdigheter, relevanta kunskaper och styrkta expertis.”
b) Följande punkt ska införas:
”4a. Ledamöterna i den berörda intressentgruppen ska välja en ordförande bland sina ledamöter. Ordförandeposten
ska innehas för en period på två år.
Europaparlamentet kan uppmana ordföranden för en intressentgrupp att göra ett uttalande inför parlamentet och
besvara alla eventuella frågor från parlamentets ledamöter när så begärs.”
c) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:
”5. Myndigheten ska, om inte annat följer av den tystnadsplikt som anges i artikel 70 i denna förordning,
tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter och se till att intressentgrupperna ges tillfredsställande sekretariatsstöd.
Ledamöter, utom branschföreträdare, av de intressentgrupper som företräder ideella organisationer ska erhålla
tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn till ledamöternas förberedande arbete och
uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän enligt avdelning V kapitel I avsnitt 2 i
tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda
i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (*) (tjänsteföreskrifterna).
Intressentgrupperna får inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i intressentgruppen för försäkring och
återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner ska förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande
ska genomföras.
(*) EUT L 56, 4.3.1968, s. 1.”
d) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. Intressentgrupperna får lämna råd till myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens uppgifter,
med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 10–16, 29, 30 och 32.
Om ledamöterna i intressentgrupperna inte kan enas om något råd ska en tredjedel av deras ledamöter eller ledamöter
som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.
Intressentgruppen för försäkring och återförsäkring, intressentgruppen för tjänstepensioner, bankintressentgruppen,
intressentgruppen för värdepapper och marknader får lämna gemensamma råd om frågor som rör arbetet i de
europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.”
413
414
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/68
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
e) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppernas råd, de separata råden från dess ledamöter och resultaten
av samråden med den samt information om hur råden och resultaten av samråden beaktats.”
31. Artikel 39 ska ersättas med följande:
”Artikel 39
Beslutsförfaranden
1. Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 i denna artikel när den antar beslut enligt artiklarna 17, 18
och 19.
2. Myndigheten ska, på adressatens officiella språk, underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta
detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en
tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Adressaten får lämna sina synpunkter på
sitt officiella språk. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i
artikel 17.3.
3. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.
4. Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna
förordning.
5. Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4.
6. Det beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla
identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansiella institut som berörs och det huvudsakliga innehållet i
beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansiella instituts berättigade intresse eller skyddet av
deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet
eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.”
32. Artikel 40 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande:
”a) En ordförande.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”6. Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för
efterlevnadskontroll av konsumentskyddsregler får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta
att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret
för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam
företrädare.”
33. Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande:
”Artikel 41
Interna kommittéer
1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på ordförandens begäran inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter
som den tilldelas. På förvaltningsstyrelsens eller ordförandens begäran får tillsynsstyrelsen inrätta interna kommittéer för
specifika uppgifter som tilldelats förvaltningsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och
beslut till interna kommittéer, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden.
2. Vid tillämpning av artikel 17 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av
tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden
efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra
ledamöterna får inte vara företrädare för den behöriga myndighet som påstås ha överträtt unionsrätten och de får inte ha
något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till den berörda behöriga myndigheten.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/69
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
3. Vid tillämpning av artikel 19 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av
tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden
efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra
ledamöterna får inte vara företrädare för behöriga myndigheter som är part i den oenighet som föreligger och får inte ha
något intresse i konflikten eller någon direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
4. Vid genomförandet av den undersökning som avses i artikel 22.4 första stycket får ordföranden föreslå ett beslut om
inledande av utredning och ett beslut om sammankallande av en oberoende panel, vilket ska antas av tillsynsstyrelsen.
Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd
med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
5. De paneler som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller ska föreslå beslut enligt artikel 17 eller 19, vilka slutligt
ska antas av tillsynsnämnden. Den panel som avses i punkt 4 i den här artikeln ska lägga fram resultaten av den utredning
som genomförts enligt artikel 22.4 första stycket för tillsynsstyrelsen.
6. Tillsynsstyrelsen ska anta arbetsordningen för den panel som avses i denna artikel.
Artikel 42
Tillsynsstyrelsens oberoende
1. När ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt
uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller
organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.
2. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka
hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.
3. Ledamöterna av tillsynsstyrelsen, ordföranden och de icke röstberättigade företrädare och observatörer som deltar
i tillsynsstyrelsens möten ska inför varje sådant möte exakt och fullständigt deklarera om de har eller inte har eventuella
intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende i förhållande till någon punkt på dagordningen, och de ska
avstå från att delta i diskussioner om och från att rösta i sådana frågor.
4. Tillsynsstyrelsen ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska arrangemangen för den intressedeklaration som avses
i punkt 3 och för förhindrande och hantering av intressekonflikter.”
34. Artikel 43 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Tillsynsstyrelsen ska ge vägledning till myndigheten gällande dess arbete och ansvara för att fatta de beslut som
avses i kapitel II. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och
utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av förslag från relevant intern kommitté eller panel, ordföranden
eller förvaltningsstyrelsen, beroende på vad som är tillämpligt.”
b) Punkterna 2 och 3 ska utgå.
415
416
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/70
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
c) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens
verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och senast den 15 juni varje år överlämna denna
rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén. Rapporten ska offentliggöras.”
d) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Tillsynsstyrelsen ska ha disciplinära befogenheter över ordföranden och verkställande direktören. Den får
avlägsna verkställande direktören från dennes uppdrag i enlighet med artikel 51.5.”
35. Följande artikel ska införas:
”Artikel 43a
Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen
Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen, åtminstone
förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det mötet som gör
det möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana protokoll ska
inte spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3
eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
36. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med en enkel majoritet av dess ledamöter. Varje röstberättigad ledamot ska
ha en röst.
När det gäller de akter som anges i artiklarna 10-16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas
enligt artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från
första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess
ledamöter, enligt definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och i artikel 3 i protokoll nr 36 om
övergångsbestämmelser.
Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.
När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den
kommittén för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens
förslag sträva efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars
majoritet av dess ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.
När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här punkten,
ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter.”
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. När det gäller beslut i enlighet med artiklarna 17, 19 och 30 ska tillsynsstyrelsen rösta om de föreslagna besluten
genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta.
Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel
majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller
avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade
ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska tillsynsstyrelsen diskutera och besluta om utkastet till beslut i
enlighet med förfarandet i punkt 1 i den här artikeln.
Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna ska, med undantag av den verkställande direktören, inte närvara vid
några diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3
eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/71
c) Följande punkt ska läggas till:
”5. Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den
befogenheten och för effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska myndighetens tillsynsstyrelse sträva efter
konsensus när den fattar beslut.”
37. Artikel 45 ska ersättas med följande:
”Artikel 45
Sammansättning
1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland
tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter.
Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant
som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta.
2. De ledamöter som utses av tillsynsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Detta förordnande får förnyas en
gång. Förvaltningsstyrelsen ska ha en jämn könsfördelning och dess sammansättning ska avspegla unionen som helhet.
Mandaten ska vara överlappande och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas.
3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller på begäran av minst
en tredjedel av ledamöterna, och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde
i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger
per år.
4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter.
De deltagare som inte har rösträtt, med undantag av den verkställande direktören, får inte delta i diskussioner inom
förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut.”
38. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 45a
Beslutsfattande
1. Förvaltningsstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter och samtidigt ska konsensus
eftersträvas. Varje ledamot ska ha en röst. Ordföranden ska vara en ledamot med rösträtt.
2. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta i tillsynsstyrelsens möten utan rösträtt.
Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i de frågor som avses i artikel 63.
3. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.
Artikel 45b
Samordningsgrupper
1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet inrätta samordningsgrupper för
definierade områden för vilka det kan finnas behov av samordning med beaktande av särskild händelseutveckling på
marknaden. Förvaltningsstyrelsen ska inrätta samordningsgrupper för definierade områden på begäran av fem ledamöter
av tillsynsstyrelsen.
2. Alla behöriga myndigheter ska delta i samordningsgrupper och i enlighet med artikel 35 tillhandahålla
samordningsgrupperna de uppgifter dessa behöver för att utföra sina samordningsuppgifter i enlighet med deras mandat.
Samordningsgruppernas arbete ska baseras på uppgifter som tillhandahålls från de behöriga myndigheterna och eventuella
resultat som myndigheten fastställt.
3. Grupperna ska ledas av en av förvaltningsstyrelsens ledamöter. Varje år ska respektive ledamot i förvaltningsstyrelsen
som ansvarar för en samordningsgrupp rapportera till tillsynsstyrelsen om diskussionernas och resultatens huvudinnehåll
samt, om så är relevant, föreslå att en uppföljning eller inbördes utvärdering genomförs på respektive område. De behöriga
myndigheterna ska underrätta myndigheten om hur de tagit hänsyn till samordningsgruppernas arbete i sin verksamhet.
417
418
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/72
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
4. Myndigheten får när den övervakar marknadsutveckling som kan utgöra fokus för samordningsgrupper, i enlighet
med artikel 35 begära att behöriga myndigheter tillhandahåller nödvändiga uppgifter så att myndigheten kan fullgöra sin
övervakningsroll.”
39. Artikel 46 ska ersättas med följande:
”Artikel 46
Förvaltningsstyrelsens oberoende
Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken
efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt
eller privat organ.
Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka
förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.”
40. Artikel 47 ska ändras på följande sätt:
a) Följande punkt ska införas:
”3a. Förvaltningsstyrelsen får granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor, utom vad gäller de
uppgifter som anges i artikel 30.”
b) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens
uppgifter, för tillsynsstyrelsen för godkännande.”
c) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Förvaltningsstyrelsen ska med vederbörlig hänsyn till ett förslag från tillsynsstyrelsen utse och återkalla
överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.”
d) Följande punkt ska läggas till:
”9. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner.
Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.”
41. Artikel 48 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:
”Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning
som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för
tillsynsstyrelsens möten.
Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen
och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten.
Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med
artikel 45b.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och finansiella
marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen ansökningsomgång där
principen om jämn könsfördelning ska beaktas som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Tillsynsstyrelsen
ska med kommissionens bistånd upprätta en slutlista över kvalificerade sökande för posten som ordförande. På
grundval av denna slutlista ska rådet anta ett beslut om att utse en ordförande efter bekräftelse av Europaparlamentet.
Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet,
efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen
i fråga från dennes uppdrag.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/73
Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i
dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.”
c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden.
Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som
avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.”
d) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Ordföranden får skiljas från sitt uppdrag endast på allvarliga grunder. Han eller hon får endast skiljas från sitt
uppdrag av Europaparlamentet efter att rådet antagit ett beslut efter samråd med tillsynsstyrelsen.”
42. Artikel 49 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Ordförandens oberoende”.
b) Första stycket ska ersättas med följande:
”Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga
eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt
eller privat organ.”
43. Följande artikel ska införas:
”Artikel 49a
Utgifter
Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet
i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.”
44. Artikel 50 ska utgå.
45. Artikel 54 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet
för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet, när så krävs enligt unionsrätten, i fråga om”.
ii) Första strecksatsen ska ersättas med följande:
”— finansiella konglomerat och, om så krävs enligt unionsrätten, konsolidering av tillsynen,”.
iii) Femte strecksatsen ska ersättas med följande:
”— cybersäkerhet,”.
iv) Sjätte strecksatsen ska ersättas med följande:
”— utbyte av uppgifter och bästa praxis med ESRB och de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna,”.
419
420
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/74
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
v) Följande strecksatser ska läggas till:
”— finansiella tjänster till privatpersoner och konsument- och investerarskydd,
— rådgivning från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 1.7.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Den gemensamma kommittén får bistå kommissionen i bedömningen av villkoren och de tekniska
specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv sammanlänkning av de centraliserade
automatiserade mekanismerna enligt den rapport som avses i artikel 32a.5 i direktiv (EU) 2015/849 samt i den
faktiska sammankopplingen av de nationella registren enligt det direktivet.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls från de europeiska tillsynsmyndigheterna
som ska fungera som ett permanent sekretariat. Myndigheten ska avsätta tillräckliga resurser för administrativa
utgifter samt utgifter för infrastruktur och drift.”
46. Artikel 55 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland
ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska vara andre
vice ordförande i ESRB.”
b) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”5. Myndighetens ordförande ska regelbundet underrätta tillsynsstyrelsen om ståndpunkter som intagits vid den
gemensamma kommitténs sammanträden.”
47. Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande:
”Artikel 56
Gemensamma ståndpunkter och akter
Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv
2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till gemensamma
ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).
När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna
förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i
denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
bankmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),
antas, om så är lämpligt, parallellt av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten)
och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).
Artikel 57
Underkommittéer
1. Den gemensamma kommittén får inrätta underkommittéer vars syfte är att utarbeta utkast till gemensamma
ståndpunkter och akter till den gemensamma kommittén.
2. Varje underkommitté ska bestå av de personer som avses i artikel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den
tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/75
3. Varje underkommitté ska utse en ordförande bland företrädare för de relevanta behöriga myndigheterna som också
ska vara observatör i den gemensamma kommittén.
4. För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma
kommittén.
5. Den gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra alla inrättade underkommittéer, inklusive deras
mandat och en förteckning över medlemmarna med deras respektive funktioner i underkommittén.”
48. Artikel 58 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Överklagandenämnden för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.”
b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade
personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätten och med internationella professionella
erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader
eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer är anställda vid behöriga myndigheter eller andra
nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter samt ledamöter
i intressentgruppen för försäkring och återförsäkring eller intressentgruppen för tjänstepensioner. Ledamöterna och
suppleanterna ska vara medborgare i en medlemsstat och ska ha gedigna kunskaper i åtminstone två av unionens
officiella språk. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla
juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet proportionaliteten när det gäller myndighetens utövande av
sina befogenheter.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från
en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs
i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen.
Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra
ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter.
Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och
besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör
enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.”
49. I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Överklagandenämndens ledamöter och den personal inom myndigheten som tillhandahåller driftsstöd och
sekretariatstjänster får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och
inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.”
50. I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen sändas till myndigheten inom tre månader efter det att
beslutet har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har meddelats på detta sätt, inom två månader efter
det att myndigheten offentliggjort beslutet.
Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.”
421
422
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/76
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
51. Följande artikel ska införas:
”Artikel 60a
Myndighetens överskridande av befogenhet
Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten
har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5,
när den handlar i enlighet med artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna
person.”
52. I artikel 62 ska punkt 1 ändras på följande sätt:
a) Inledningen ska ersättas med följande:
”1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG, Euratom) 2018/1046 (*) (nedan kallad budgetförordningen), ska särskilt omfatta alla kombinationer
av följande:
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella
regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013,
(EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014,
(EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012
(EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).”
b) Följande led ska läggas till:
”d) Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer.
e) Överenskomna avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som myndigheten tillhandahåller, om
de särskilt har begärts av en eller flera behöriga myndigheter.”
c) Följande stycke ska läggas till:
”Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i första stycket ska inte godtas om
detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning för
kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om den
senast nämndas oberoende.”
53. Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande:
”Artikel 63
Upprättande av budgeten
1. Varje år ska verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten
för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga
och fleråriga programplaneringen och översända det till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med
tjänsteförteckningen.
2. Tillsynsstyrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av förvaltningsstyrelsen, anta förslaget till samlat
programdokument för de tre följande budgetåren.
3. Det samlade programdokumentet ska översändas av förvaltningsstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och
rådet samt Europeiska revisionsrätten senast den 31 januari.
4. Med beaktande av det samlade programdokumentet ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de
preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska
belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.
5. Europaparlamentet och rådet ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Europaparlamentet och rådet ska bevilja
anslag för utjämnande bidrag till myndigheten.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/77
6. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt
har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.
7. Förvaltningsstyrelsen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om den avser att genomföra
projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast
egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.
8. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 266 och 267 i budgetförordningen ska Europaparlamentet
och rådet godkänna alla projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser eller långsiktiga konsekvenser för
finansieringen av myndighetens budget, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter,
inbegripet uppsägningsklausuler.
Artikel 64
Genomförande och kontroll av budgeten
1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens årliga budget.
2. Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare
och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år. Bestämmelserna i artikel 70 ska inte hindra myndigheten från att
förse revisionsrätten med eventuella uppgifter som revisionsrätten begär inom ramen för sin behörighet.
3. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 mars påföljande år, översända de räkenskapsuppgifter som krävs
som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt.
4. Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 31 mars påföljande år, sända rapporten om budgetförvaltningen
och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.
5. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med
artikel 246 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Verkställande
direktören ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper.
6. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 juli påföljande år, sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med
tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.
Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens
räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.
7. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det
påföljande året.
8. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser och även sända en kopia
av svaret till förvaltningsstyrelsen och kommissionen.
9. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 261.3 i budgetförordningen,
lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det
berörda budgetåret ska kunna fungera väl.
10. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med
kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.
11. Myndigheten ska lämna ett motiverat yttrande om Europaparlamentets ståndpunkt och eventuella andra iakttagelser
som gjorts av Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.
423
424
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/78
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Artikel 65
Finansiella regler
Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika
från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 (*) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten
kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.
(*) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de
organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).”
54. I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande:
”1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets
förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (*) tillämpas på myndigheten utan inskränkning.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som
utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).”
55. Artikel 70 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella
experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet
på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning
även efter det att deras förordnanden upphört.”
b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de
behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses
i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.”
c) Följande punkt ska införas:
”2a. Förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent
eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och
andra personer som har bemyndigats av förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga
myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i punkterna 1 och 2.
Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och
tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.”
d) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:
”3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet
med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansiella institut.
För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler
fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt.
4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (*).
(*) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av
säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/79
56. Artikel 71 ska ersättas med följande:
”Artikel 71
Dataskydd
Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning
(EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2018/1725 (*) inom ramen för dess ansvarsområden.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det
fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT
L 295, 21.11.2018, s. 39).”
57. I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Förvaltningsstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.”
58. I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande:
”De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och
de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga
på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en
överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.”
59. Artikel 76 ska ersättas med följande:
”Artikel 76
Förhållande till kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner
Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över
försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops). Ceiops alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast
dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt överföras till myndigheten. Ceiops ska upprätta ett bokslut som visar
läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas
av Ceiops och av kommissionen.”
60. Artikel 81 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningsfrasen ska ersättas med följande:
”1. Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän
rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla
en utvärdering av bland annat:”.
ii) I led a ska inledningsfrasen och led i ersättas med följande:
”a) vilken grad av effektivitet och konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller
tillsynspraxis,
i)
de behöriga myndigheternas oberoende och konvergens när det gäller standarder motsvarande
bolagsstyrning,”.
iii) Följande led ska läggas till:
”g) gemensamma kommitténs funktionssätt.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med
alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av tillämpningen av artikel 9a.”
425
426
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/80
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Artikel 3
Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010
Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom
tillämpningsområdet för direktiv 97/9/EG, 98/26/EG, 2001/34/EG, 2002/47/EG, 2004/109/EG och 2009/65/EG,
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (*), förordning (EG) nr 1060/2009, Europaparlamentets och
rådets direktiv 2014/65/EU (**), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 (***) och, i den mån
dessa akter är tillämpliga på företag som tillhandahåller investeringstjänster eller på företag för kollektiva investeringar
som erbjuder sina andelar eller aktier till försäljning och de behöriga myndigheter som utövar tillsyn över dem, inom
ramen för de relevanta delarna av direktiv 2002/87/EG och 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar
och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten
tilldelas uppgifter.
Myndigheten ska bidra till det arbete som utförs av den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten),
som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (****), i fråga om att förhindra att
det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*****) och förordning (EU) nr 1093/2010. Myndigheten ska besluta om sitt
godkännande i enlighet med artikel 9a.9 i förordning (EU) nr 1093/2010.
3. Myndigheten ska agera inom verksamhetsområdet för finansmarknadsaktörer när det gäller frågor som inte
direkt omfattas av de lagstiftningsakter som avses i punkt 2, inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision
och finansrapportering, med beaktande av hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer
och bolagsstyrningsfaktorer, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa akter tillämpas
på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Myndigheten ska också vidta lämpliga åtgärder i frågor som gäller
uppköpserbjudanden, clearing och avveckling samt derivat.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa
investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG)
nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).
(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella
instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s.
349).
(***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska
offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och
om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).
(****) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av
en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och
om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(*****) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra
att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets
och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”
b) Följande punkt ska införas:
”3a. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar andra unionsrättsakter genom vilka myndigheten tilldelas
godkännande- eller tillsynsfunktioner och motsvarande befogenheter.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/81
c) Punkt 5 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ändras på följande sätt:
— Inledningen ska ersättas med följande:
”5. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets
stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare
och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att”.
— Leden e och f ska ersättas med följande:
”e) säkerställa att tagandet av investeringsrisker och andra risker regleras och övervakas på lämpligt sätt,
f)
stärka kund- och investerarskyddet,”.
— Följande led ska läggas till:
”g) stärka enhetligheten i tillsynspraxisen på den inre marknaden,”.
ii) Andra stycket ska ersättas med följande:
”I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning
av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med
artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”
iii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:
”När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande
och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om
proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla
berörda parter behandlas rättvist.”
iv) Följande stycke ska läggas till:
”Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer,
yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt
ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2.
Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser,
i enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten
hos de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av en finansmarknadsaktör, ett företag, en annan
enhet eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.”
d) Följande punkt ska läggas till:
”6. Myndigheten ska inrätta en kommitté som ska vara en integrerad del av myndigheten och som ska fungera
rådgivande för myndigheten när det gäller hur dess agerande och åtgärder, i fullständig överensstämmelse med
tillämpliga regler, ska beakta särskilda skillnader som råder i sektorn avseende arten, omfattningen och komplexiteten
hos risker, avseende affärsmodeller och affärspraxis samt avseende de finansiella institutens och marknadernas
storlek, i den utsträckning sådana faktorer är relevanta för de regler som beaktas.”
2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att
se till att de regler som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten
och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för
kunder till och konsumenter av finansiella tjänster.”
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska parterna
inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet genom att se till
att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och från myndigheten till Europaparlamentet, rådet och
kommissionen.”
427
428
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/82
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
c) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:
”Utan att det påverkar nationella befogenheter ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant
verksamhet, som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
3. Artikel 3 ska ersättas med följande:
”Artikel 3
Myndigheternas ansvarighet
1. De myndigheter som avses i artikel 2.2 a–d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet.
2. I enlighet med artikel 226 i EUF-förordningen ska myndigheten fullt ut samarbeta med Europaparlamentet under en
sådan eventuell undersökning enligt den artikeln.
3. Tillsynsstyrelsen ska anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens
uppgifter, och ska senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen,
revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.
4. På Europaparlamentets begäran ska ordföranden delta i en utfrågning inför Europaparlamentet om myndighetens
prestationer. En utfrågning ska äga rum minst en gång om året. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför
Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter.
5. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 4, skriftligen rapportera om
myndighetens verksamhet till Europaparlamentet.
6. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 och 33, ska rapporten även innehålla alla relevanta uppgifter
som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis.
7. Myndigheten ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till den, inom fem
veckor från mottagandet.
8. På begäran ska ordföranden hålla konfidentiella muntliga diskussioner inom stängda dörrar med ordföranden, vice
ordförandena och samordnarna för Europaparlamentets ansvariga utskott. Alla deltagare ska respektera kraven om
tystnadsplikt.
9. Utan att det påverkar dess konfidentialitetsskyldigheter som härrör från deltagande i internationella fora ska
myndigheten på begäran informera Europaparlamentet om sitt bidrag till en enhetlig, gemensam, konsekvent och effektiv
representation av unionens intressen i sådana internationella fora.”
4. I artikel 4.3 ska led ii ersättas med följande:
”ii) när det gäller direktiven 2002/65/EG, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att företag som
tillhandahåller investeringstjänster och företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till
försäljning uppfyller kraven i det direktivet, och”.
5. I artikel 7 ska följande punkt läggas till:
”Lokaliseringen av myndighetens säte ska inte påverka hur myndigheten utför sina uppgifter och befogenheter, hur dess
styrningsstruktur organiseras, hur dess huvudsakliga organisation drivs eller hur dess verksamhet i huvudsak finansieras,
samtidigt som den ska göra det möjligt, i tillämpliga fall, att med unionens byråer dela sådana administrativa stödtjänster
och lokalförvaltningstjänster som inte har någon anknytning till kärnverksamheten.”
6. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Led a ska ersättas med följande:
”a) Att på grundval av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, bidra till upprättandet av gemensamma
standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att utarbeta förslag
till tekniska genomförandestandarder och tillsynsstandarder, riktlinjer, rekommendationer och andra
åtgärder, inbegripet yttranden.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/83
ii) Följande led ska införas:
”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansmarknadsaktörer i unionen som
beskriver bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet och, bland annat, beaktar förändringar
i affärspraxis och affärsmodeller och finansmarknadsaktörernas och marknadernas storlek.”
iii) Led b ska ersättas med följande:
”b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande unionsakter, särskilt genom att bidra
till en gemensam tillsynskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, främja och övervaka oberoende i
tillsynsverksamheten, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, säkerställa en verkningsfull
och enhetlig tillsyn av finansmarknadsaktörer och inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas
verksamhet samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer.”
iv) Leden e–h ska ersättas med följande:
”e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter, och i detta sammanhang
utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga
tillsynsresultat.
f)
Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även
utveckling som rör trender för innovativa finansiella tjänster med vederbörlig hänsyn till utvecklingen
när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.
g) Att genomföra marknadsanalyser för att ge vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter.
h) Att, om det relevant, främja konsument- och investerarskyddet, särskilt i fråga om brister i ett
gränsöverskridande sammanhang och med beaktande av relaterade risker.”
v) Följande led ska införas:
”ia) Att bidra till upprättandet av en gemensam strategi för finansiella uppgifter inom unionen.”
vi) Följande led ska införas:
”ka) Att på sin webbplats offentliggöra, och regelbundet uppdatera, alla tekniska tillsynsstandarder, tekniska
genomförandestandarder, riktlinjer, rekommendationer och frågor och svar för varje lagstiftningsakt som
avses i artikel 1.2, inbegripet översikter som gäller läget för pågående arbete och planerad tidpunkt för
antagande av förslag till tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder.”
vii) Led l ska utgå.
b) Följande punkt ska införas:
”1a. När myndigheten utför sina uppgifter enligt denna förordning ska den
a) till fullo utöva alla sina befogenheter,
b) med beaktande av det övergripande målet att säkerställa finansmarknadsaktörernas säkerhet och sundhet, ta
full hänsyn till olika typer av finansmarknadsaktörer och finansmarknadsaktörernas storlek och affärsmodeller,
och
c) beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala
faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.”
c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Följande led ska införas:
”ca) utfärda rekommendationer som fastställs i artikel 29a,”.
”da) utfärda varningar i enlighet med artikel 9.3,”.
429
430
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/84
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
ii) Led g ska ersättas med följande:
”g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i enlighet med artikel 16a,”.
iii) Följande led ska införas:
”ga) utfärda svar på frågor som föreskrivs i artikel 16b,
gb) vidta åtgärder i enlighet med artikel 9a,”.
d) Följande punkt ska läggas till:
”3. När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska
den agera med utgångspunkt i och inom ramarna för regelverket samt ta vederbörlig hänsyn till principerna om
proportionalitet, när så är relevant, och bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av analysen av kostnader och fördelar
i enlighet med denna förordning.
De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att
säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten
ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och
synpunkter som samlats in från samråden användes i ett förslag till tekniska tillsynsstandarder och i ett förslag till
tekniska genomförandestandarder.”
7. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Led a ska ersättas med följande:
”a) samla in uppgifter om, analysera och rapportera om konsumenttrender, såsom utvecklingen av kostnader
och avgifter för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner i medlemsstaterna,”.
ii) Följande led ska införas:
”aa) göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av
praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter,
ab) utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga
upphov till skada för konsumenterna och investerarna.”
iii) Följande led ska läggas till:
”e) bidra till likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden, där konsumenter och andra användare av
finansiella tjänster har rättvis tillgång till finansiella tjänster och produkter,
f)
samordna behöriga myndigheters anonyma kundbesöksundersökningar, i tillämpliga fall.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och
rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig och effektiv reglerings- och
tillsynspraxis.”
c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:
”4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för konsumentskydd och finansiell innovation, som ska vara en integrerad
del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd
i syfte att stärka konsumentskyddet, samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet
och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten
ska samarbeta nära med Europeiska dataskyddsstyrelsen inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2016/679 (*) för att undvika duplicering, inkonsekvenser och rättsosäkerhet på området för dataskydd.
Myndigheten får också bjuda in nationella dataskyddsmyndigheter som observatörer i kommittén.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/85
5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella
produkter, instrument eller verksamheter som kan orsaka avsevärd finansiell skada för kunder eller konsumenter
eller som hotar finansmarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella
system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en
krissituation, i enlighet med artikel 18 och på de villkor som anges där.
Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var
sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys som syftar till
att bedöma effekten på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.
En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det
förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.
Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell
verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna
för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande
av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”
8. Följande artikel ska införas:
”Artikel 9a
Skrivelser om att inte vidta åtgärder
1. Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter
när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller
genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:
a) Myndigheten anser att det finns bestämmelser i akten som kan stå i direkt strid med en annan relevant akt.
b) Om akten är en sådan lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2 och avsaknaden av delegerade akter eller
genomförandeakter för att komplettera eller specificera akten i fråga ger upphov till befogat tvivel gällande de rättsliga
följderna av lagstiftningsakten eller en korrekt tillämpning av den.
c) Avsaknaden av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 innebär praktiska problem avseende tillämpningen
av lagstiftningsakten i fråga.
2. I de fall som avses i punkt 1 ska myndigheten till de behöriga myndigheterna och kommissionen översända en skriftlig
detaljerad redogörelse för de problem den anser finnas.
I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den
finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och
om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.
I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta
riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.
Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1,
närhelst det är möjligt.
3. Om det är nödvändigt i de fall som avses i punkt 1 och i väntan på antagande och tillämpning av nya åtgärder till följd
av de steg som avses i punkt 2 ska myndigheten avge yttranden avseende särskilda bestämmelser i de akter som avses i
punkt 1 i syfte att sprida konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och efterlevnad samt gemensam, enhetlig
och konsekvent tillämpning av unionsrätten.
431
432
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/86
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
4. Om myndigheten, på grundval av den information den mottar, i synnerhet från behöriga myndigheter, anser att
någon av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller en delegerad akt eller genomförandeakt som är baserad på dessa
lagstiftningsakter ger upphov till betydande exceptionella problem med avseende på marknadens förtroende, kund- eller
investerarskydd, de finansiella marknadernas eller varumarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller
delar av det finansiella systemet i unionen, ska den utan onödigt dröjsmål sända en skrivelse med en detaljerad redogörelse
till de behöriga myndigheterna och kommissionen för de problem den anser finnas. Myndigheten får lämna ett yttrande
till kommissionen om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en
ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.”
9. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”1. Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar
befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent
harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna
förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina
förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända
dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.”
ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:
”Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om
förslaget till tekniska tillsynsstandarder och ska analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då
sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till
tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska inhämta råd från
den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37.”
iii) Fjärde stycket ska utgå.
iv) Femte och sjätte styckena ska ersättas med följande:
”Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta
huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet när antagandet
inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget
till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder eller att anta det endast
delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför det inte
antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och
rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard på grundval av kommissionens
föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten
ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk tillsynsstandard inom den tidsfrist som fastställts
i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist.
Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna
hålla den nya tidsfristen.”
c) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera
de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen
och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är.
Myndigheten ska också inhämta råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/87
d) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Tekniska tillsynsstandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk tillsynsstandard’ ska
finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens
officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”
10. I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.
11. Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1. Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel
291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen
genomförandebefogenheter att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter inom
områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten
utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder. Tekniska genomförandestandarder ska vara tekniska, får
inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning
av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen
för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska genomförandestandarder för kännedom till
Europaparlamentet och rådet.
Myndigheten ska innan den lämnar in förslag till genomförandestandarder till kommissionen genomföra öppna
offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte
alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som
avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska inhämta råd från den intressentgrupp för värdepapper
och marknader som avses i artikel 37.
Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta
huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid
informera Europaparlamentet och rådet om beslutet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden.
Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss
del eller med ändringar.
Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det
endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför
den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till
Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard
på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till
kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.
Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat
förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som
inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen
anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.
Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten
utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.
2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk genomförandestandard inom den tidsfrist som
fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist.
Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna
hålla den nya tidsfristen.”
b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Kommissionen ska ha genomfört ett öppet offentligt samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder
och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion
till omfattningen och konsekvenserna av de förslag som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska
också inhämta råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37.”
433
434
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/88
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Tekniska genomförandestandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk
genomförandestandard’ ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska
offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”
12. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och
säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer riktade till alla
behöriga myndigheter eller alla finansmarknadsaktörer och utfärda rekommendationer till en eller flera behöriga
myndigheter eller en eller flera finansmarknadsaktörer.
Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2
eller i den här artikeln.
2. Myndigheten ska när så är lämpligt genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer
och, i förekommande fall, de frågor och svar som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna
med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till
riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska när så är lämpligt
också begära råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37. Om myndigheten
inte genomför öppna offentliga samråd eller inte begär råd från intressentgruppen för värdepapper och marknader
ska myndigheten ange skälen för detta.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Riktlinjer och rekommendationer ska inte endast hänvisa till, eller återge, delar av lagstiftningsakter. Innan en
ny riktlinje eller rekommendation utfärdas ska myndigheten först se över befintliga riktlinjer och rekommendationer,
i syfte att undvika eventuell duplicering.”
c) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen
om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats.”
13. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 16a
Yttranden
1. Myndigheten får, på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.
2. Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa ett offentligt samråd eller en teknisk analys.
3. När det gäller bedömning av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/65/EU och
som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten
på begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om en bedömning, utom
avseende kriterierna som anges i artikel 13.1 e i direktiv 2014/65/EU. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla
förhållanden före slutet av bedömningsperioden i enlighet med direktiv 2014/65/EU.
4. Myndigheten får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ge tekniska råd till Europaparlamentet,
rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/89
Artikel 16b
Frågor och svar
1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel får frågor gällande den praktiska tillämpningen eller
genomförandet av bestämmelserna i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, eller tillhörande delegerade akter och
genomförandeakter samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt dessa lagstiftningsakter, ställas av alla
fysiska eller juridiska personer, inbegripet behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ, till myndigheten
på något av unionens officiella språk.
Innan finansmarknadsaktörerna ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand
till sin behöriga myndighet.
Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som
ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.
2. Svar från myndigheten på de frågor som avses i punkt 1 ska inte vara bindande. Svaren ska göras tillgängligt på minst
det språk som frågan lämnades på.
3. Myndigheten ska upprätta och underhålla ett webbaserat verktyg på sin webbplats för inlämnande av frågor och
snabbt offentliggörande av alla frågor som inkommer och svar på alla tillåtliga frågor enligt punkt 1, om inte ett sådant
offentliggörande står i strid med dessa personers berättigade intresse eller skulle innebära en risk för det finansiella systemets
stabilitet. Myndigheten kan avvisa frågor som den inte avser att svara på. Myndigheten ska offentliggöra avvisade frågor
på sin webbplats under en period på två månader.
4. Tre röstberättigade ledamöter i tillsynsstyrelsen kan begära att tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44 ska fatta beslut
om huruvida det ämne som tas upp i den tillåtliga fråga som avses i punkt 1 i den här artikeln ska behandlas i riktlinjer
enligt artikel 16, begära råd från den intressentgrupp som avses i artikel 37, granska frågorna och svaren med lämpliga
mellanrum, genomföra öppna offentliga samråd eller analysera möjliga tillhörande kostnader och fördelar. Sådana samråd
och analyser ska stå i proportion till omfattningen, arten och konsekvenserna av de aktuella utkasten till frågor och svar eller
till hur brådskande ärendet är. När den intressentgrupp som avses i artikel 37 involveras ska sekretesskyldighet tillämpas.
5. Myndigheten ska till kommissionen vidarebefordra frågor som kräver tolkning av unionsrätten. Myndigheten ska
offentliggöra alla svar från kommissionen.”
14. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet,
kommissionen, intressentgruppen för värdepapper och marknader eller på eget initiativ, inbegripet när detta
bygger på faktauppgifter och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha
underrättat den berörda behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och när så är
lämpligt utreda den påstådda överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.”
ii) Följande stycken ska läggas till:
”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den
berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra
behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig
vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd
överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.
Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan
onödigt dröjsmål.”
435
436
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/90
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Utan att det påverkar befogenheterna enligt denna förordning och innan myndigheten utfärdar en sådan
rekommendation som anges i punkt 3 ska myndigheten samverka med den berörda behöriga myndigheten, om
den anser att en sådan samverkan är lämplig för att åtgärda en överträdelse av unionsrätten, i ett försök att enas om
åtgärder som den behöriga myndigheten måste vidta för att följa unionsrätten.”
c) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:
”6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 i denna
artikel inom den där angivna fristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådant bristande iakttagande
av unionsrätten för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att säkerställa
det finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter
och skyldigheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i
artikel 1.2 i denna förordning är direkt tillämpliga på finansmarknadsaktörer, anta ett enskilt beslut riktat till en
finansmarknadsaktör med krav på att finansmarknadsaktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina
skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis.
Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.
7. Beslut som antagits i enlighet med punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som
antagits av de behöriga myndigheterna.
När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt
4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de behöriga myndigheterna följa det formella yttrandet eller beslutet, allt efter
omständigheterna.”
15. Följande artikel ska införas:
”Artikel 17a
Skydd av rapporterande personer
1. Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller
juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa
unionsrätten.
2. De fysiska eller juridiska personer som rapporterar genom dessa kanaler ska skyddas mot repressalier i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (*), i tillämpliga fall.
3. Myndigheten ska säkerställa att all information kan lämnas in anonymt eller konfidentiellt och säkert. Om myndigheten
bedömer att de inlämnade uppgifterna innehåller bevis eller betydande indikationer på en väsentlig överträdelse ska den
lämna återkoppling till den rapporterande personen.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som
rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305,26.11.2019, s. 17).”
16. I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:
”3. Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel, och under exceptionella omständigheter där samordnade
åtgärder av behöriga myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som allvarligt kan äventyra
finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen
eller kund- och investerarskyddet, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta
nödvändiga åtgärder i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att
se till att finansmarknadsaktörerna och behöriga myndigheter uppfyller kraven i de lagstiftningsakterna.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/91
17. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som
fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet
med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:
a) På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med
en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd
eller avsaknaden av åtgärder.
b) I de fall det i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 föreskrivs att myndigheten får bistå på eget initiativ,
om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva skäl.
I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter
och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att
nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att
oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.”
b) Följande punkter ska införas:
”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att
en överenskommelse inte har nåtts:
a) Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
i)
Tidsfristen löper ut.
ii) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
b) Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de
lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:
i)
Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.
ii) Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig
myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa de akterna, och den anmodade myndigheten ännu inte
har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.
1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt 1. Om myndigheten agerar
på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.
Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter
som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i
artikel 44.4, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter
som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i
den här artikeln är avslutat.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har
lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna
att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten.
Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten
kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de
befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt.”
437
438
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/92
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
d) Följande punkt ska införas:
”3a. Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och
3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.”
e) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att en
finansmarknadsaktör uppfyller krav som är direkt tillämpliga på det enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i
denna förordning, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-
fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till den finansmarknadsaktören med krav på att den finansmarknadsaktören
ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även krav på att
upphöra med viss praxis.”
18. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja och övervaka effektivt, ändamålsenligt och
konsekvent arbete i de tillsynskollegier som inrättats i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och
verka för konsekvens och enhetlighet i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa
enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska myndigheten främja gemensamma tillsynsplaner och undersökningar,
och myndighetens personal ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegierna, och ska därmed även kunna delta i
tillsynskollegiernas verksamhet, inbegripet inspektioner på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga
myndigheter.”
b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Första stycket ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska inta en ledande roll när det gäller att säkerställa att tillsynskollegierna för
gränsöverskridande institut fungerar enhetligt och konsekvent i hela unionen, med beaktande av den systemrisk
som de finansmarknadsaktörer som avses i artikel 23 utgör, och ska vid behov sammankalla till ett möte i ett
kollegium.”
ii) I tredje stycket ska led b ersättas med följande:
”b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlighet med artikel 32, för att bedöma
finansmarknadsaktörernas förmåga, särskilt den systemrisk som finansmarknadsaktörer utgör och
som avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling, och utvärdera den potentiella
ökade systemrisken som centrala finansmarknadsaktörer kan utgöra i stressituationer, varvid det ska
säkerställas att enhetliga metoder tillämpas på nationell nivå för dessa tester, och i lämpliga fall rikta en
rekommendation till den behöriga myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten,
inbegripet en rekommendation att genomföra specifika bedömningar; den kan rekommendera att
behöriga myndigheter genomför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner på plats, i syfte
att säkerställa att de unionsomfattande bedömningarnas metoder, praxis och resultat är jämförbara och
tillförlitliga,”.
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, enligt vad som specificeras
i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i enlighet med artiklarna 10–15, för att säkerställa enhetliga
förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas operativa funktion. Myndigheten får
utfärda riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsynsrutinerna och
de bästa metoder som har antagits av tillsynskollegierna.”
19. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Allmänna bestämmelser om systemrisker”.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/93
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller
kommissionen eller på eget initiativ, undersöka en särskild typ av finansverksamhet, produkttyp eller typ av beteende
för att bedöma potentiella hot mot finansmarknaders integritet, stabiliteten i det finansiella systemet eller kund- eller
investerarskyddet.
Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om
åtgärder till den berörda behöriga myndigheten.
I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas i denna förordning, inklusive artikel 35.”
20. I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat
stresstest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk som finansmarknadsaktörerna utgör eller är utsatta
för ska öka i stressituationer, inbegripet potentiella miljörelaterade systemrisker. De finansmarknadsaktörer som kan
utgöra en systemrisk ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion
och avveckling som anges i artikel 25.”
21. I artikel 27.2 ska andra stycket utgå.
22. Artikel 29 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Följande led ska införas:
”aa) Upprätta unionens strategiska gemensamma tillsynsprioriteringar i enlighet med artikel 29a.
ab) Inrätta samordningsgrupper i enlighet med artikel 45b för att främja konvergens i tillsynen och fastställa
bästa praxis.”
ii) Led b ska ersättas med följande:
”b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla
relevanta områden inklusive cybersäkerhet och cyberattacker, under fullständigt iakttagande av tillämpliga
bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionens slagstiftningsakt på området.”
iii) Led e ska ersättas med följande:
”e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation,
underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga myndigheter att öka utnyttjandet av system för att
utstationera personal och andra instrument.”
iv) Följande led ska läggas till:
”f) Inrätta ett övervakningssystem för bedömning av väsentliga miljörisker, sociala risker och
bolagsstyrningsrelaterade risker med beaktande av Parisavtalet om Förenta nationernas ramkonvention
om klimatförändringar.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel
för att främja gemensam metod och praxis i tillsynen.
I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för
tillsyn av finansmarknadsaktörer i unionen, med vederbörlig hänsyn till riskernas art, omfattning och komplexitet,
affärspraxis, affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek, även förändringar till följd av
teknisk innovation avseende finansmarknadsaktörer och marknader. Unionshandboken för tillsyn ska beskriva bästa
praxis samt metoder och processer av hög kvalitet.
439
440
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/94
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a
och de medel och instrument som avses i den här punkten. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed
förknippade potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas
eller medlens och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära
råd från intressentgruppen för värdepapper och marknader.”
23. Följande artikel ska införas:
”Artikel 29a
Unionsstrategiska tillsynsprioriteringar
Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, ska befintligt
arbete som utförts av unionens institutioner och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB,
ska myndigheten åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande
relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna
när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera
de behöriga myndigheternas verksamhet påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta. Myndigheten ska
diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga myndigheter och inbördes
utvärderingar på respektive område.
De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från
att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas
till nationella särdrag.”
24. Artikel 30 ska ersättas med följande:
”Artikel 30
Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter
1. Myndigheten ska regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av behöriga myndigheters
verksamhet för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för
att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av
inbördes utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda
behöriga myndigheten, inbegripet all relevant information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35,
och alla relevanta uppgifter från berörda parter.
2. Vid tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering, vilka ska
bestå av personal från myndigheten och medlemmar från behöriga myndigheter. Ordförande för kommittéerna för inbördes
utvärdering ska vara en medlem av myndighetens personal. Ordföranden ska efter samråd med förvaltningsstyrelsen och
efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande lämna förslag på en ordförande och ledamöterna i kommittén
för inbördes utvärdering, vilket ska godkännas av tillsynsstyrelsen. Förslaget ska anses antaget såvida inte tillsynsstyrelsen
inom tio dagar från det att ordföranden föreslagit det, antar ett beslut om att avvisa det.
3. Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:
a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer,
med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten
att anpassa sig till marknadsutvecklingen.
b) Den ändamålsenlighet och den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis,
även med avseende på de tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och
rekommendationer som antagits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsynspraxis uppfyller målen i
unionsrätten.
c) Den tillämpning av bästa praxis som utvecklats av vissa behöriga myndigheter och som med fördel kan antas av
andra behöriga myndigheter.
d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för
att genomföra unionsrätten, även med avseende på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/95
4. Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Den rapporten för inbördes
utvärderingen ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med
artikel 44.4. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen
för att se till att rapporten överensstämmer med andra rapporter om inbördes utvärdering och säkerställa lika villkor.
Förvaltningsstyrelsen ska i synnerhet bedöma huruvida metoden har tillämpats på samma sätt. I rapporten ska det
beskrivas och anges vilka uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionerliga och nödvändiga till följd av den
inbördes utvärderingen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16
och yttranden enligt artikel 29.1 a.
I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna
och rekommendationerna.
När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med
artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av
den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa
enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.
5. Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från den inbördes
utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering av
unionsreglerna för finansmarknadsaktörer eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig sett från unionens synvinkel.
6. Myndigheten ska två år efter offentliggörandet av rapporten om den inbördes utvärderingen ta fram en
uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av
tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.4. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering
samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra uppföljningsrapporter.
Uppföljningsrapporten ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta en bedömning av hur väl avvägda och ändamålsenliga
de åtgärder är som vidtagits av de behöriga myndigheter som är föremål för den inbördes utvärderingen som en följd av
uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen.
7. Kommittén för inbördes utvärdering ska efter samråd med de behöriga myndigheterna som omfattas av den inbördes
utvärderingen identifiera de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra
de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen och av den uppföljningsrapport som avses i punkt 6.
Om myndigheternas motiverade huvudslutsatser skiljer sig från de resultat som identifierats av kommittén för inbördes
utvärdering ska myndigheten på konfidentiell basis översända kommitténs resultat till Europaparlamentet, rådet och
kommissionen. Om en behörig myndighet som är föremål för den inbördes utvärderingen anser att offentliggörandet
av myndighetens motiverade huvudslutsatser skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet ska den ha
möjlighet att hänskjuta ärendet till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får med enkel majoritet besluta att inte offentliggöra
dessa utdrag.
8. Vid tillämpningen av denna artikel ska förvaltningsstyrelsen lägga fram ett förslag om en arbetsplan för den inbördes
utvärderingen för de kommande två åren som bland annat ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för
inbördes utvärderingar och diskussionerna i de samordningsgrupper som avses i artikel 45b. Arbetsplanen för den inbördes
utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Planen ska offentliggöras. I
brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.”
25. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt i situationer
då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller
stabiliteten hos det finansiella systemet i unionen.”
b) Andra stycket ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom:”.
ii) Led e ska ersättas med följande:
”e) vidta lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte
att samordna åtgärder vidtagna av relevanta behöriga myndigheter,”.
441
442
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/96
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
iii) Följande led ska införas:
”ea) vidta lämpliga åtgärder för att samordna relevanta behöriga myndigheters insatser i syfte att underlätta
marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av tekniska innovationer,”.
c) Följande punkt ska läggas till:
”3. I syfte att bidra till fastställandet av en gemensam EU-strategi för teknisk innovation ska myndigheten främja
enhetlig tillsyn, i tillämpliga fall med stöd från kommittén för konsumentskydd och finansiell innovation och därmed
underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av teknisk innovation, särskilt genom
utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller rekommendationer
i enlighet med artikel 16.”
26. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 31a
Informationsutbyte om duglighet och lämplighet
Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och med den
europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrätta ett system for utbyte
av information som är relevant för de behöriga myndigheternas bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare
av kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar nyckelfunktioner inom finansmarknadsaktörer, i enlighet
med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.
Artikel 31b
Samordningsfunktion när det gäller handelsorder, transaktioner och verksamhet med betydande
gränsöverskridande effekter
Om en behörig myndighet har bevis för eller tydliga indikationer från olika källor att misstänka att handelsorder,
transaktioner eller någon annan verksamhet med betydande gränsöverskridande effekter hotar de finansiella marknadernas
korrekta funktion och integritet eller den finansiella stabiliteten i unionen, ska den omgående underrätta myndigheten
och översända relevant information. Myndigheten får avge ett yttrande om lämplig uppföljning till behöriga myndigheter
i medlemsstater där den misstänkta verksamheten förekommit.”
27. Artikel 32 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester”.
b) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och, när
så krävs, underrätta den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet
och kommissionen om relevanta tendenser vad gäller mikrotillsyn, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska
i sin bedömning inkludera en analys av de marknader där finansmarknadsaktörer är verksamma och en utvärdering
av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på sådana finansmarknadsaktörer.”
c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av finansmarknadsaktörernas
förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta:”.
ii) Led a ska ersättas med följande:
”a) Gemensamma metoder för att bedöma effekten av ekonomiska scenarier på en finansmarknadsaktörs
finansiella ställning med hänsyn till bland annat de risker som härrör från ogynnsam miljömässig
utveckling.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/97
iii) Följande led ska införas:
”aa) Gemensamma metoder för identifiering av finansmarknadsaktörer som ska inbegripas i unionsomfattande
bedömningar.”
iv) Följande led ska läggas till:
”d) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av miljörisker på finansmarknadsaktörernas finansiella
stabilitet.”
v) Följande stycke ska läggas till:
”Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.”
d) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:
”3. Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning
(EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser,
potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer som avses i
artikel 22.2 i den här förordningen.”
28. Artikel 33 ska ersättas med följande:
”Artikel 33
Internationella förbindelser samt likvärdighet
1. Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden,
utveckla kontakter och ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheter, internationella
organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen och
dess medlemsstater, och de få inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala
eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.
Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv
(EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten
inte ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheterna i detta tredjeland. Detta ska inte hindra
andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland som syftar till att minska hot
mot unionens finansiella system.
2. Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och
tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de lagstiftningsakter
som avses i artikel 1.2.
3. Myndigheten ska med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet,
investerarskyddet och den inre marknadens funktion, övervaka relevant utveckling inom reglering och tillsyn och praxis för
efterlevnadskontroll samt marknadens utveckling i tredjeländer, i den mån de är relevanta för riskbaserade bedömningar
av likvärdighet, för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen i enlighet med de lagstiftningsakter som
avses i artikel 1.2.
Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor
som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.
Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell rapport
till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och
den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) med en sammanfattning
av slutsatserna av dess övervakning över alla likvärdiga tredjeländer. Rapporten ska särskilt var inriktad på konsekvenserna
för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion.
Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller praxis för efterlevnadskontroll
i de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av
dess medlemsstater, marknadens integritet eller investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta
Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.
443
444
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/98
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
4. Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för
de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta med de
relevanta behöriga myndigheterna i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta
samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i
dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser
om följande:
a) De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om
den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet
om likvärdighet.
b) I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning
av tillsynsverksamhet, inbegripet vid behov inspektioner på plats.
Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa
arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta.
5. Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig
och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. De
behöriga myndigheterna sträva efter att följa sådana standardiserade arrangemang.
I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har
överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens
bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten
utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.
6. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i
artikel 1.2 bidra till en enad, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i internationella
fora.”
29. Artikel 34 ska utgå.
30. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska utgå.
b) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:
”4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska myndigheten
diskutera denna varning eller rekommendation vid nästa sammanträde i tillsynsstyrelsen eller, när så är lämpligt,
tidigare, i syfte att bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myndighetens utförande
av sina uppgifter och en möjlig uppföljning därtill.
Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning,
besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och
rekommendationerna
Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att
inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning
(EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet och kommissionen om detta.
5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet,
får den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en
uppföljning sker utan onödigt dröjsmål.
Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med
den diskutera sina skäl för att inte agera.
Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar
Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en
rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.”
c) Punkt 6 ska utgå.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/99
31. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:
a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:
”2. Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfatta
a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, finansmarknadsaktörer som bedriver verksamhet i
unionen,
b) 13 ledamöter som företräder representanter för anställda hos finansmarknadsaktörer som bedriver verksamhet
i unionen, konsumenter, användare av finansiella tjänster och små och medelstora företag, och
c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.
3. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska utses av tillsynsstyrelsen genom ett öppet
och transparent urvalsförfarande. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning säkra en lämplig
återspegling av värdepappers- och marknadssektorns mångfald, geografisk och könsmässig balans och representation
för intressenter i hela unionen. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska väljas utifrån
sina kvalifikationer, färdigheter, relevanta kunskaper och styrkta expertis.”
b) Följande punkt ska införas:
”3a. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska välja en ordförande bland sina ledamöter.
Ordförandeposten ska innehas för en period på två år.
Europaparlamentet får uppmana ordföranden för intressentgruppen för värdepapper och marknader att göra ett
uttalande inför parlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs.”
c) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:
”4. Myndigheten ska, om inte annat följer av den tystnadsplikt som anges artikel 70 i denna förordning, tillhandahålla
alla nödvändiga uppgifter och se till att intressentgruppen för värdepapper och marknader ges tillfredsställande
sekretariatsstöd. Ledamöter, utom branschföreträdare, av intressentgruppen för värdepapper och marknader vilka
företräder ideella organisationer ska erhålla tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn
till ledamöternas förberedande arbete och uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän
enligt avdelning V kapitel I avsnitt 2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och
anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG)
nr 259/68 (*) (tjänsteföreskrifterna). Intressentgruppen för värdepapper och marknader får inrätta arbetsgrupper i
tekniska frågor. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska förordnas på fyra år, varefter
ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.
(*) EUT L 56, 4.3.1968, s. 1.”
d) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Intressentgruppen för värdepapper och marknader får lämna råd till myndigheten i alla frågor som har samband
med myndighetens uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 10–16, 29, 30 och 32.
Om ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader inte kan enas om något råd ska en tredjedel av
dess ledamöter eller ledamöter som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.
Intressentgruppen för värdepapper och marknader, bankintressentgruppen, intressentgruppen för försäkring och
återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner får lämna ett gemensamt råd om frågor som rör arbetet i
de europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.”
e) Punkt 7 ska ersättas med följande:
”7. Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppen för värdepapper och marknaders råd, de separata råden från
dess ledamöter och resultaten av samråden med den samt information om hur råden och resultaten av samråden
beaktats.”
445
446
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/100
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
32. Artikel 39 ska ersättas med följande:
”Artikel 39
Beslutsförfaranden
1. Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 i denna artikel när den antar beslut enligt artiklarna 17, 18
och 19.
2. Myndigheten ska, på adressatens officiella språk, underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta
detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en
tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Adressaten får lämna sina synpunkter på
sitt officiella språk. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i
artikel 17.3.
3. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.
4. Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna
förordning.
5. Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4.
6. De beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla
identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller den finansmarknadsaktör som berörs och det huvudsakliga innehållet
i beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansmarknadsaktörers berättigade intresse eller
skyddet av deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion
och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.”
33. Artikel 40 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande:
”a) En ordförande.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”7. Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för
efterlevnadskontroll av konsumentskyddsregler får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta
att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret
för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam
företrädare.”
34. Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande:
”Artikel 41
Interna kommittéer
1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på ordförandens begäran inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter
som den tilldelas. På förvaltningsstyrelsens eller ordförandens begäran får tillsynsstyrelsen inrätta interna kommittéer för
specifika uppgifter som tilldelats förvaltningsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och
beslut till interna kommittéer, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden.
2. Vid tillämpning av artikel 17 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av
tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden
efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra
ledamöterna får inte vara företrädare för den behöriga myndighet som påstås ha överträtt unionsrätten och de får inte ha
något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till den berörda behöriga myndigheten.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/101
3. Vid tillämpning av artikel 19 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av
tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden
efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra
ledamöterna får inte vara företrädare för behöriga myndigheter som är part i den oenighet som föreligger och får inte ha
något intresse i konflikten eller någon direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
4. Vid genomförandet av den undersökning som avses i artikel 22.4 första stycket får ordföranden föreslå ett beslut om
inledande av en utredning och ett beslut om sammankallande av en oberoende panel, vilket ska antas av tillsynsstyrelsen.
Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd
med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen anmälan till att anmäla intresse för deltagande.
Varje ledamot av panelen ska ha en röst.
Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.
5. De paneler som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller ordföranden ska föreslå beslut enligt artikel 17 eller
19, vilka slutligt ska antas av tillsynsnämnden. Den panel som avses i punkt 4 i den här artikeln ska lägga fram resultaten
av den utredning som genomförts enligt artikel 22.4 första stycket för tillsynsstyrelsen.
6. Tillsynsstyrelsen ska anta arbetsordningen för den panel som avses i denna artikel.
Artikel 42
Tillsynsstyrelsens oberoende
1. När ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt
uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller
organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.
2. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka
hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.
3. Ledamöterna av tillsynsstyrelsen, ordföranden och de icke röstberättigade företrädare och observatörer som deltar i
tillsynsstyrelsens möten ska, inför varje sådant möte, exakt och fullständigt deklarera om de har eller inte har eventuella
intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende i förhållande till någon punkt på dagordningen, och de ska
avstå från att delta i diskussioner om och från att rösta i sådana frågor.
4. Tillsynsstyrelsen ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska arrangemangen för den intressedeklaration som avses
i punkt 3 och för förhindrande och hantering av intressekonflikter.”
35. Artikel 43 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Tillsynsstyrelsen ska ge vägledning till myndigheten gällande dess arbete och ansvara för att fatta de beslut som
avses i kapitel II. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och
utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av förslag från relevant intern kommitté eller panel, ordföranden
eller förvaltningsstyrelsen, beroende på vad som är tillämpligt.”
b) Punkterna 2 och 3 ska utgå.
c) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens
verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och senast den 15 juni varje år överlämna denna
rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala
kommittén. Rapporten ska offentliggöras.”
447
448
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/102
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
d) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Tillsynsstyrelsen ska ha disciplinära befogenheter över ordföranden och verkställande direktören. Den får
avlägsna verkställande direktören från dennes uppdrag i enlighet med artikel 51.5.”
36. Följande artikel ska införas:
”Artikel 43a
Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen
Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen, åtminstone
förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det mötet som gör det
möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana protokoll ska inte
spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansmarknadsaktörer, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3
eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
37. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med en enkel majoritet av dess ledamöter. Varje röstberättigad ledamot ska
ha en röst.
När det gäller de akter som anges i artiklarna 10–16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas enligt
artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från första stycket
i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, enligt
definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och i artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser.
Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.
När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den kommitté
för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens förslag sträva
efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars majoritet av dess
ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.
När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här punkten,
ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter.”
b) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. När det gäller beslut i enlighet med artiklarna 17, 19 och 30 ska tillsynsstyrelsen rösta om de föreslagna besluten
genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta.
Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel
majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller
avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade
ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska tillsynsstyrelsen diskutera och besluta om utkastet till beslut i
enlighet med förfarandet i punkt 1 i den här artikeln.
Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna, med undantag av den verkställande direktören, ska inte delta i några
diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansmarknadsaktörer, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3
eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”5. Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den
befogenheten och för effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska myndighetens tillsynsstyrelse sträva efter
konsensus när den fattar beslut.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/103
38. Artikel 45 ska ersättas med följande:
”Artikel 45
Sammansättning
1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland
tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter.
Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant
som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta.
2. De ledamöter som utses av tillsynsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Detta förordnande får förnyas en
gång. Förvaltningsstyrelsen ska ha en jämn könsfördelning och dess sammansättning ska avspegla unionen som helhet.
Mandaten ska vara överlappande och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas.
3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller på begäran av minst
en tredjedel av ledamöterna, och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde
i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger
per år.
4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter.
De deltagare som inte har rösträtt, med undantag av den verkställande direktören, får inte delta i diskussioner inom
förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansmarknadsaktörer.”
39. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 45a
Beslutsfattande
1. Förvaltningsstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter och samtidigt ska konsensus
eftersträvas. Varje ledamot ska ha en röst. Ordföranden ska vara en ledamot med rösträtt.
2. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta i tillsynsstyrelsens möten utan rösträtt.
Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i de frågor som avses i artikel 63.
3. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.
Artikel 45b
Samordningsgrupper
1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet inrätta samordningsgrupper för
definierade områden för vilka det kan finnas behov av samordning med beaktande av särskild händelseutveckling på
marknaden. Förvaltningsstyrelsen ska inrätta samordningsgrupper för definierade områden på begäran av fem ledamöter
av tillsynsstyrelsen.
2. Alla behöriga myndigheter ska delta i samordningsgrupper och i enlighet med artikel 35 tillhandahålla
samordningsgrupperna de uppgifter dessa behöver för att utföra sina samordningsuppgifter i enlighet med deras mandat.
Samordningsgruppernas arbete ska baseras på uppgifter som tillhandahålls från de behöriga myndigheterna och eventuella
resultat som myndigheten fastställt.
3. Grupperna ska ledas av en av förvaltningsstyrelsens ledamöter. Varje år ska respektive ledamot i förvaltningsstyrelsen
som ansvarar för en samordningsgrupp rapportera till tillsynsstyrelsen om diskussionernas och resultatens huvudinnehåll
samt, om så är relevant, föreslå att en uppföljning eller inbördes utvärdering genomförs på respektive område. De behöriga
myndigheterna ska underrätta myndigheten om hur de tagit hänsyn till samordningsgruppernas arbete i sin verksamhet.
4. Myndigheten får när den övervakar marknadsutveckling som kan utgöra fokus för samordningsgrupper, i enlighet
med artikel 35 begära att behöriga myndigheter tillhandahåller nödvändiga uppgifter så att myndigheten kan fullgöra sin
övervakningsroll.”
449
450
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/104
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
40. Artikel 46 ska ersättas med följande:
”Artikel 46
Förvaltningsstyrelsens oberoende
Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken
efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt
eller privat organ.
Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka
förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.”
41. Artikel 47 ska ändras på följande sätt:
a) Följande punkt ska införas:
”3a. Förvaltningsstyrelsen får granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor som ska beslutas av
tillsynsstyrelsen efter diskussion i den berörda interna kommittén, förutom vad gäller inbördes utvärderingar i
enlighet med artikel 30.”
b) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens
uppgifter, för tillsynsstyrelsen för godkännande.”
c) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Förvaltningsstyrelsen ska med vederbörlig hänsyn till ett förslag från tillsynsstyrelsen utse och återkalla
överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.”
d) Följande punkt ska läggas till:
”9. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner.
Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.”
42. Artikel 48 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:
”Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning
som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för
tillsynsstyrelsens möten.
Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen
och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten.
Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med
artikel 45b.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansmarknadsaktörer
och finansiella marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen
ansökningsomgång där principen om jämn könsfördelning ska beaktas som offentliggörs i Europeiska unionens
officiella tidning. Tillsynsstyrelsen ska med kommissionens bistånd upprätta en slutlista över kvalificerade sökande
för posten som ordförande. På grundval av denna slutlista ska rådet anta ett beslut om att utse en ordförande efter
bekräftelse av Europaparlamentet.
Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren som avses i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel
får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja
personen i fråga från dennes uppdrag.
Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i
dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/105
c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden.
Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som
avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.”
d) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. Ordföranden får skiljas från sitt uppdrag endast på allvarliga grunder. Han eller hon får endast skiljas från sitt
uppdrag av Europaparlamentet efter att rådet antagit ett beslut efter samråd med tillsynsstyrelsen.”
43. Artikel 49 ska ändras på följande sätt:
a) Rubriken ska ersättas med följande:
”Ordförandens oberoende”.
b) Första stycket ska ersättas med följande:
”Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga
eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt
eller privat organ.”
44. Följande artikel ska införas:
”Artikel 49a
Utgifter
Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet
i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.”
45. Artikel 50 ska utgå.
46. Artikel 54 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningen ska ersättas med följande:
”2. Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet
för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med europeiska
tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), i synnerhet i fråga om”.
ii) Första strecksatsen ska ersättas med följande:
”— finansiella konglomerat och, om så krävs enligt unionsrätten, konsolidering av tillsynen,”.
iii) Femte strecksatsen ska ersättas med följande:
”— cybersäkerhet,”.
iv) Sjätte strecksatsen ska ersättas med följande:
”— utbyte av uppgifter och bästa praxis med ESRB och de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna,”.
v) Följande strecksatser ska läggas till:
”— finansiella tjänster till privatpersoner och konsument- och investerarskydd,
— rådgivning från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 1.6.”
451
452
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/106
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) Följande punkt ska införas:
”2a. Den gemensamma kommittén får bistå kommissionen i bedömningen av villkoren och de tekniska
specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv sammanlänkning av de centraliserade
automatiserade mekanismerna enligt den rapport som avses i artikel 32a.5 i direktiv (EU) 2015/849 samt i den
faktiska sammankopplingen av de nationella registren enligt det direktivet.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls från europeiska tillsynsmyndigheterna
som ska fungera som ett permanent sekretariat. Myndigheten ska avsätta tillräckliga resurser för administrativa
utgifter samt utgifter för infrastruktur och drift.”
47. Artikel 55 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland
ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska vara andre
vice ordförande i ESRB.”
b) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”5. Myndighetens ordförande ska regelbundet underrätta tillsynsstyrelsen om ståndpunkter som intagits vid den
gemensamma kommitténs sammanträden.”
48. Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande:
”Artikel 56
Gemensamma ståndpunkter och akter
Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv
2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till
gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten).
När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna
förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i
denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
bankmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten),
antas parallellt, om så är lämpligt, av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten)
och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten).
Artikel 57
Underkommittéer
1. Den gemensamma kommittén får inrätta underkommittéer vars syfte är att utarbeta utkast till gemensamma
ståndpunkter och akter till den gemensamma kommittén.
2. Varje underkommitté ska bestå av de personer som avses i artikel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den
tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat.
3. Varje underkommitté ska utse en ordförande bland företrädare för de relevanta behöriga myndigheterna som också
ska vara observatör i den gemensamma kommittén.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/107
4. För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma
kommittén.
5. Den gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra alla inrättade underkommittéer, inklusive deras
mandat och en förteckning över medlemmarna med deras respektive funktioner i underkommittén.”
49. Artikel 58 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Överklagandenämnden för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.”
b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade
personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätt och med internationella professionella
erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader
eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller andra
nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter och ledamöter
i intressentgruppen för värdepapper och marknader. Ledamöterna och suppleanterna ska vara medborgare i en
medlemsstat och ska ha gedigna kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk. Överklagandenämnden ska
besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet
proportionaliteten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från
en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs
i Europeiska unionens officiella tidning, och efter samråd med tillsynsstyrelsen.
Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra
ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter.
Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och
besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör
enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.”
50. I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Överklagandenämndens ledamöter och den personal inom myndigheten som tillhandahåller driftsstöd och
sekretariatstjänster får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och
inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.”
51. I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen sändas till myndigheten inom tre månader efter det att
beslutet har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har meddelats på detta sätt, inom två månader efter
det att myndigheten offentliggjort beslutet.
Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.”
52. Följande artikel ska införas:
”Artikel 60a
Myndighetens överskridande av befogenhet
Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten
har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5,
när den handlar enligt artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna person.”
453
454
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/108
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
53. Artikel 62.1 ska ändras på följande sätt:
a) Inledningen ska ersättas med följande:
”1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG, Euratom) 2018/1046 (*) (nedan kallad budgetförordningen), ska särskilt omfatta alla kombinationer
av följande:
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella
regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013,
(EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014,
(EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012
(EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).”
b) Följande led ska läggas till:
”d) Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer.
e) Överenskomna avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som myndigheten tillhandahåller, om
de särskilt har begärts av en eller flera behöriga myndigheter.”
c) Följande stycke ska läggas till:
”Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i led b i första stycket ska inte godtas
om detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning
för kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om
den senast nämndas oberoende.”
54. Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande:
”Artikel 63
Upprättande av budgeten
1. Varje år ska verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten
för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga
och fleråriga programplaneringen och översända det till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med
tjänsteförteckningen.
2. Tillsynsstyrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av förvaltningsstyrelsen, anta förslaget till samlat
programdokument för de tre följande budgetåren.
3. Det samlade programdokumentet ska översändas av förvaltningsstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och
rådet samt Europeiska revisionsrätten senast den 31 januari.
4. Med beaktande av det samlade programdokumentet ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de
preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska
belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.
5. Europaparlamentet och rådet ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Europaparlamentet och rådet ska bevilja
anslag för utjämnande bidrag till myndigheten.
6. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt
har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.
7. Förvaltningsstyrelsen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om den avser att genomföra
projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast
egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.
8. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 266 och 267 i budgetförordningen ska Europaparlamentet
och rådet godkänna alla projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser eller långsiktiga konsekvenser för
finansieringen av myndighetens budget, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter,
inbegripet uppsägningsklausuler.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/109
Artikel 64
Genomförande och kontroll av budgeten
1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens årliga budget.
2. Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare
och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år. Bestämmelserna i artikel 70 ska inte hindra myndigheten från att
förse revisionsrätten med eventuella uppgifter som revisionsrätten begär inom ramen för sin behörighet.
3. Myndighetens räkenskapsförare ska senast den 1 mars påföljande år översända de räkenskapsuppgifter som krävs
som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt.
4. Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 31 mars påföljande år, sända rapporten om budgetförvaltningen
och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.
5. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med
artikel 246 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Verkställande
direktören ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper.
6. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 juli påföljande år, sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med
tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.
Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens
räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.
7. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det
påföljande året.
8. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser och även sända en kopia
av svaret till förvaltningsstyrelsen och kommissionen.
9. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 261.3 i budgetförordningen,
lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det
berörda budgetåret ska kunna fungera väl.
10. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med
kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.
11. Myndigheten ska lämna ett motiverat yttrande om Europaparlamentets ståndpunkt och eventuella andra iakttagelser
som gjorts av Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.
Artikel 65
Finansiella regler
Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika
från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 (*) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten
kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.
(*) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de
organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).”
455
456
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/110
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
55. I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande:
”1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets
förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (*) tillämpas på myndigheten utan inskränkning.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som
utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).”
56. Artikel 70 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella
experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet
på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning
även efter det att deras förordnanden upphört.”
b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de
behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses
i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.”
c) Följande punkt ska införas:
”2a. Förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent
eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och
andra personer som har bemyndigats av förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga
myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i punkterna 1 och 2.
Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och
tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.”
d) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:
”3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet
med denna förordning och med annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansmarknadsaktörer.
För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler
fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt.
4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (*).
(*) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av
säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).”
57. Artikel 71 ska ersättas med följande:
”Artikel 71
Dataskydd
Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning
(EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2018/1725 (*) inom ramen för dess ansvarsområden.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det
fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT
L 295, 21.11.2018, s. 39).”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/111
58 I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Förvaltningsstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.”
59. I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande:
”De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och
de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga
på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en
överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.”
60. Artikel 76 ska ersättas med följande:
”Artikel 76
Förhållande till europeiska värdepapperstillsynskommittén
Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR). CESR:s
alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt
överföras till myndigheten. CESR ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid
dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CESR och av kommissionen.”
61. Artikel 81 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Inledningsfrasen ska ersättas med följande:
”1. Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän
rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla
en utvärdering av bland annat:”.
ii) I led a ska inledningsfrasen och led i ersättas med följande:
”a) vilken grad av effektivitet och konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller
tillsynspraxis,
i)
de behöriga myndigheternas oberoende och konvergens när det gäller standarder motsvarande
bolagsstyrning,”.
iii) Följande led ska läggas till:
”g) gemensamma kommitténs funktionssätt.”
b) Följande punkter ska införas:
”2a. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd
med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering tillämpningen av artikel 9a.
2b. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen, efter samråd med alla berörda
myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av myndighetens potentiella övervakning
av tredjeländers handelsplatser, och undersöka aspekter såsom erkännande på grundval av systemviktighet,
organisatoriska krav, fortlöpande efterlevnad, sanktionsavgifter och viten samt personal och resurser. Kommissionen
ska i sin bedömning ta hänsyn till effekterna på likviditeten, inbegripet tillgängligheten till bästa pris för investerare,
genomförandet av bästa villkor för EU-kunder, tillträdeshinder och ekonomiska fördelar för EU:s motparter i handeln
globalt samt utvecklingen av kapitalmarknadsunionen.
2c. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen, efter samråd med alla berörda
myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av myndighetens potentiella övervakning av
tredjeländers värdepapperscentraler, och undersöka aspekter såsom erkännande på grundval av systemviktighet,
organisatoriska krav, fortlöpande efterlevnad, sanktionsavgifter och viten samt personal och resurser.
2d. Kommissionen ska senast den 30 juni 2021 lägga fram de bedömningar som avses i punkt 2b och 2c tillsammans
med lagstiftningsförslag om så är lämpligt, till Europaparlamentet och rådet.”
457
458
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/112
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Artikel 4
Ändringar av förordning (EU) nr 600/2014
Förordning (EU) nr 600/2014 ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 1.1 ska följande led läggas till:
”g) Auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster.”
2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i)
Led 18 ska ersättas med följande:
”18. behörig myndighet: en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.26 i direktiv 2014/65/EU och,
för auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster, Esma, utom för godkända
rapporteringsmekanismer (APA) och godkända publiceringsarrangemang (ARM) med undantag i
enlighet med punkt 3 i den här artikeln.”
ii) Följande led ska införas:
”22a. personer i ledande befattning: personer i ledande befattning enligt definitionen i artikel 4.1.37 i direktiv
2014/65/EU.”
iii) Leden 34, 35 och 36 ska ersättas med följande:
”34. godkänt publiceringsarrangemang eller APA: en person som enligt denna förordning är auktoriserad att
för värdepappersföretags räkning publicera rapporter om värdepappershandeln enligt artiklarna 20
och 21.
35.
tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation eller CTP: en person som enligt denna förordning
är auktoriserad att samla in rapporter om handeln med de finansiella instrument som förtecknas i
artiklarna 6, 7, 10, 12, 13, 20 och 21 från reglerade marknader, MTF-plattformar, OTF-plattformar
och APA samt konsolidera dem till ett kontinuerligt elektroniskt informationsflöde med uppgifter om
priser och volymer per finansiellt instrument.
36.
godkänd rapporteringsmekanism eller ARM: en person som enligt denna förordning är auktoriserad att
för värdepappersföretags räkning rapportera uppgifter om transaktioner till behöriga myndigheter eller
Esma.”
iv) Följande led ska införas:
”36a. leverantör av datarapporteringstjänster: en person som avses i leden 34–36 och en person som avses i
artikel 27b.2.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”3. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 50 med kriterier för att identifiera sådana ARM
och APA som, genom undantag från denna förordning på grund av sin begränsade relevans för den inre marknaden,
omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.26 i
direktiv 2014/65/EU.
När kommissionen antar den delegerade akten ska den beakta en eller flera av följande faktorer:
a) I vilken utsträckning tjänsterna tillhandahålls värdepappersföretag som är auktoriserade i endast en medlemsstat.
b) Antalet handelsrapporter eller transaktioner.
c) Huruvida ARM eller APA är en del av en grupp finansmarknadsaktörer med gränsöverskridande verksamhet.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/113
Om en enhet står under Esmas tillsyn för någon tjänst som den tillhandahåller i egenskap av en leverantör av
datarapporteringstjänster enligt denna förordning, ska ingen av dess verksamheter som en ARM eller ett APA
undantas från tillsyn av Esma enligt den delegerade akt som antagits enligt denna punkt.”
3. Artikel 22 ska ersättas med följande:
”Artikel 22
Tillhandahållande av information för säkerställande av transparens samt andra beräkningar
1. För att kunna göra beräkningar för att fastställa kraven på transparens före och efter handel samt den reglering av
handelsskyldigheter som avses i artiklarna 3–11, 14–21 och 32 som är tillämpliga på finansiella instrument och för att
avgöra huruvida ett värdepappersföretag är en systematisk internhandlare, får Esma och de behöriga myndigheterna
begära information från
a) handelsplatser,
b) APA, och
c) CTP.
2. Handelsplatser, APA och CTP ska under en tillräcklig period lagra de nödvändiga uppgifterna.
3. Esma ska utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar innehåll och frekvens för begäranden om
uppgifter, i vilka format och inom vilken tidsfrist handelsplatser, APA och CTP ska besvara de begäranden om uppgifter
som avses i punkt 1, typen av uppgifter som ska lagras samt den minimiperiod under vilken handelsplatser, APA och CTP
ska lagra uppgifter för att kunna besvara begäranden om uppgifter i enlighet med punkt 2.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
4. I artikel 26.1 ska tredje stycket ersättas med följande:
”De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål ge Esma tillgång till all information som rapporterats i enlighet
med denna artikel.”
5. Artikel 27 ska ersättas med följande:
”Artikel 27
Skyldighet att tillhandahålla referensuppgifter för de finansiella instrumenten
1. När det gäller finansiella instrument som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller handlas på MTF- eller
OTF-plattformar ska handelsplatserna ge Esma de identifikationsuppgifter som krävs för transaktionsrapporteringen
enligt artikel 26.
När det gäller andra finansiella instrument som omfattas av artikel 26.2 och som handlas via dess system, ska varje
systematisk internhandlare ge Esma identifikationsuppgifter för dessa finansiella instrument.
Identifikationsuppgifter ska färdigställas för inlämning till Esma i elektronisk och standardiserad form innan handel inleds
med det finansiella instrument som uppgifterna avser. Referensuppgifterna för finansiella instrument ska uppdateras
varje gång uppgifterna för ett finansiellt instrument ändras. Esma ska omedelbart offentliggöra referensuppgifterna på sin
webbplats. Esma ska utan onödigt dröjsmål ge de behöriga myndigheterna tillgång till dessa referensuppgifter.
2. För att de behöriga myndigheterna enligt artikel 26 ska kunna övervaka verksamheten i värdepappersföretagen för
att säkerställa att dessa handlar hederligt, rättvist och professionellt och på ett sätt som främjar marknadens integritet, ska
Esma, efter samråd med de behöriga myndigheterna, inrätta nödvändiga arrangemang för att säkerställa att
a) Esma faktiskt mottar referensuppgifterna för finansiella instrument enligt punkt 1 i denna artikel,
b) kvaliteten på de referensuppgifter för finansiella instrument som mottagits enligt punkt 1 i denna artikel är korrekt
för transaktionsrapporteringen enligt artikel 26,
459
460
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/114
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
c) de referensuppgifter för finansiella instrument som mottagits enligt punkt 1 i denna artikel effektivt och utan onödigt
dröjsmål vidarebefordras till de relevanta behöriga myndigheterna,
d) Esma och de behöriga myndigheterna har ändamålsenliga mekanismer för att lösa problem med överföring av
uppgifter eller uppgifternas kvalitet.
3. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar
a) datastandarder och format för referensuppgifterna för finansiella instrument i enlighet med punkt 1, inklusive metoder
och arrangemang för rapportering av uppgifter och alla uppdateringar av uppgifter till Esma samt vidarebefordran
till de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 1, samt formen för och innehållet i sådana rapporter,
b) de tekniska åtgärder som är nödvändiga avseende de arrangemang som ska göras av Esma och behöriga myndigheter
enligt punkt 2.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
4. Esma får tillfälligt upphäva den rapporteringsskyldighet som anges i punkt 1 för vissa eller alla finansiella instrument
om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Upphävandet är nödvändigt för att skydda integriteten och kvaliteten hos referensuppgifter enligt rapporteringskraven
i punkt 1 som kan äventyras av något av följande:
i)
Allvarlig ofullständighet, felaktighet eller förvrängning av den inlämnade datan.
ii) Ingen tillgänglighet inom rimlig tid, avbrott eller skada på system som används för inlämning, insamling,
bearbetning eller lagring av respektive referensuppgifter av Esma, nationella behöriga myndigheter,
marknadsinfrastrukturer, clearing- och avvecklingssystem och viktiga marknadsaktörer.
b) Unionens befintliga tillsynskrav som är tillämpliga avvärjer inte hotet.
c) Upphävandet får ingen skadlig effekt för finansmarknadernas effektivitet eller för investerarna som inte står i
proportion till åtgärdens fördelar.
d) Upphävandet ger inte upphov till något regelarbitrage.
När Esma vidtar den åtgärd som anges i första stycket i denna punkt ska den utsträckning till vilken åtgärden säkerställer
de rapporterade uppgifternas korrekthet och fullständighet enligt punkt 2 beaktas.
Innan beslut fattas om åtgärd enligt första stycket ska Esma underrätta de berörda behöriga myndigheterna.
Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning
genom att specificera de villkor som avses i första stycket och under vilka omständigheter som det tillfälliga upphävandet
som avses i det stycket upphör att gälla.”
6. Följande avdelning ska införas:
”AVDELNING IVa
DATARAPPORTERINGSTJÄNSTER
KAPITEL 1
Auktorisation av leverantörer av datarapporteringstjänster
Artikel 27a
Vid tillämpningen av denna avdelning avses med en nationell behörig myndighet en behörig myndighet enligt definitionen
i artikel 4.1.26 i direktiv 2014/65/EU.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/115
Artikel 27b
Auktorisationskrav
1. Driften av ett APA, en CTP eller en ARM som regelmässig verksamhet eller rörelse ska förutsätta att Esma i förväg
beviljat auktorisation i enlighet med denna avdelning.
Genom undantag från första stycket i denna punkt ska ett APA eller en ARM som identifierats i enlighet med den delegerade
akt som avses i artikel 2.3 omfattas av förhandstillstånd och tillsyn av den relevanta nationella behöriga myndigheten i
enlighet med denna avdelning.
2. Ett värdepappersföretag eller en marknadsoperatör som driver en handelsplats får också tillhandahålla tjänster som
ett APA, en CTP eller en ARM, förutsatt att Esma eller den relevanta nationella behöriga myndigheten först kontrollerat
att värdepappersföretaget eller marknadsoperatören uppfyller kraven i denna avdelning. Tillhandahållandet av sådana
tjänster ska inkluderas i deras auktorisation.
3. Esma ska upprätta ett register över alla leverantörer av datarapporteringstjänster i unionen. Registret ska vara
tillgängligt för allmänheten och innehålla uppgifter om de tjänster för vilka leverantörerna av datarapporteringstjänster
är auktoriserade, och det ska uppdateras regelbundet.
Om Esma, eller en nationell behörig myndighet i tillämpliga fall, har återkallat en auktorisation i enlighet med artikel 27e
ska denna återkallelse synas i registret i fem år.
4. Leverantörer av datarapporteringstjänster ska tillhandahålla sina tjänster under tillsyn av Esma eller den nationella
behöriga myndigheten i tillämpliga fall. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ska regelbundet se
över hur leverantörerna av datarapporteringstjänster följer reglerna i denna avdelning. Esma, eller den nationella behöriga
myndigheten i tillämpliga fall, ska övervaka att leverantörerna av datarapporteringstjänster kontinuerligt följer de villkor
för ursprunglig auktorisation som föreskrivs inom ramen för denna avdelning.
Artikel 27c
Auktorisation av leverantörer av datarapporteringstjänster
1. Leverantörer av datarapporteringstjänster ska auktoriseras av Esma eller den nationella behöriga myndigheten i
tillämpliga fall, vid tillämpningen av denna avdelning, om
a) leverantören av datarapporteringstjänster är en juridisk person etablerad i unionen, och
b) leverantören av datarapporteringstjänster uppfyller kraven i denna avdelning.
2. I den auktorisation som avses i punkt 1 ska det anges vilken datarapporteringstjänst som leverantören av
datarapporteringstjänster har auktoriserats att tillhandahålla. En auktoriserad leverantör av datarapporteringstjänster
som vill utvidga sin verksamhet med ytterligare datarapporteringstjänster ska lämna in en ansökan om utvidgning av sin
auktorisation till Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall.
3. En auktoriserad leverantör av datarapporteringstjänster ska kontinuerligt uppfylla de villkor för auktorisationen som
avses i denna avdelning. En auktoriserad leverantör av datarapporteringstjänster ska utan onödigt dröjsmål underrätta
Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, om alla väsentliga ändringar av förutsättningarna för
auktorisationen.
4. Den auktorisation som avses i punkt 1 ska vara giltig inom hela unionens territorium och ska göra det möjligt för en
leverantör av datarapporteringstjänster att tillhandahålla de tjänster för vilka den har auktoriserats inom hela unionen.
Artikel 27d
Förfaranden för att bevilja och avslå ansökningar om auktorisation
1. En sökande leverantör av datarapporteringstjänster ska i sin ansökan lämna alla de uppgifter som Esma, eller den
nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, behöver för att kunna bekräfta att leverantören vid tidpunkten för den
ursprungliga auktorisationen har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna
avdelning, inbegripet en verksamhetsplan i vilken det bland annat anges typen av tjänster som ska tillhandahållas och
organisationsstrukturen.
2. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ska inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av en
ansökan om auktorisation bedöma om den är fullständig.
461
462
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/116
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Om ansökan inte är fullständig, ska Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ange en tidsfrist
inom vilken leverantören av datarapporteringstjänster ska lämna ytterligare information.
När Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, finner att ansökan är fullständig, ska den underrätta
leverantören av datarapporteringstjänster därom.
3. Inom sex månader från mottagandet av en fullständig ansökan ska Esma, eller den nationella behöriga myndigheten
i tillämpliga fall, bedöma om leverantören av datarapporteringstjänster uppfyller samtliga villkor i denna avdelning. Den
ska anta ett fullständigt motiverat beslut där ansökan om auktorisation beviljas eller avslås, och underrätta den sökande
därom inom fem arbetsdagar.
4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder där följande fastställs:
a) De uppgifter som ska lämnas enligt punkt 1, däribland verksamhetsplanen.
b) De uppgifter som ska ingå i de underrättelser som avses i artikel 27f.2.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
5. Esma ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och
förfaranden för den underrättelse eller informationslämning som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln och i artikel 27f.2.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 27e
Återkallelse av auktorisation
1. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, får återkalla auktorisationen för en leverantör av
datarapporteringstjänster om leverantören
a) inte har utnyttjat sin auktorisation inom tolv månader, uttryckligen har avsagt sig auktorisationen eller inte har
tillhandahållit några tjänster under de föregående sex månaderna,
b) har erhållit auktorisationen genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
c) inte längre uppfyller de villkor som låg till grund för auktorisationen,
d) allvarligt och systematiskt har överträtt denna förordning.
2. Esma ska, i tillämpliga fall, utan onödigt dröjsmål underrätta den nationella behöriga myndigheten i den medlemsstat
där leverantören av datarapporteringstjänster är etablerad om sitt beslut att återkalla auktorisationen för en leverantör av
datarapporteringstjänster.
Artikel 27f
Krav på ledningsorganet hos en leverantör av datarapporteringstjänster
1. Ledningsorganet för en leverantör av datarapporteringstjänster ska alltid ha tillräckligt god vandel och ha tillräckliga
kunskaper, färdigheter och erfarenheter och avsätta tillräckligt med tid för att kunna fullgöra sina plikter.
Ledningsorganet ska som helhet ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna förstå den verksamhet
som bedrivs av leverantören av datarapporteringstjänster. Varje medlem i ledningsorganet ska agera på ett hederligt
och oberoende sätt och med integritet, för att vid behov kunna ifrågasätta beslut av personer i ledande befattning och
kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattande på ett ändamålsenligt sätt.
Om en marknadsoperatör ansöker om auktorisation för att bedriva verksamhet som ett APA, en CTP eller en ARM
enligt artikel 27d och medlemmarna i ledningsorganet för detta APA eller denna CTP eller denna ARM är desamma som
medlemmarna i den reglerade marknadens ledningsorgan, ska dessa personer anses uppfylla de krav som anges i första
stycket.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/117
2. En leverantör av datarapporteringstjänster ska underrätta Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga
fall, om namnen på alla medlemmar i sitt ledningsorgan och om alla ändringar av medlemskapet i ledningsorganet,
tillsammans med all information som behövs för att bedöma huruvida enheten uppfyller kraven i punkt 1.
3. Ledningsorganet för en leverantör av datarapporteringstjänster ska fastställa och övervaka genomförandet
av styrningssystem som säkerställer en effektiv och ansvarsfull ledning av organisationen, inbegripet åtskillnad av
arbetsuppgifter inom organisationen och förebyggande av intressekonflikter, på ett sätt som främjar marknadens integritet
och kundernas intressen.
4. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ska vägra auktorisation om den inte är övertygad
om att den eller de personer som faktiskt leder verksamheten hos leverantören av datarapporteringstjänster har
tillräckligt god vandel, eller om det finns objektiva och påvisbara skäl att anta att föreslagna ändringar av leverantörens
av datarapporteringstjänsters ledningsorgan kan utgöra ett hot mot en sund och ansvarsfull ledning av leverantören av
datarapporteringstjänster och mot ett adekvat beaktande av kundernas intressen och marknadens integritet.
5. Esma ska senast den 1 januari 2021 utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för bedömning av lämpligheten
hos medlemmarna av det ledningsorgan som beskrivs i punkt 1, med beaktande av de olika roller och funktioner som
utförs av dem och behovet av att undvika intressekonflikter mellan medlemmarna i ledningsorganet och användarna av
APA, CTP eller ARM.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
KAPITEL 2
Villkor som ska uppfyllas av APA, CTP och ARM
Artikel 27g
Organisatoriska krav för APA
1. APA ska ha adekvata strategier och arrangemang för att offentliggöra den information som krävs enligt artiklarna
20 och 21 så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsvillkor. Informationen ska göras tillgänglig
kostnadsfritt 15 minuter efter det att APA har offentliggjort den. APA ska på ett effektivt och konsekvent sätt sprida denna
information på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till informationen, på icke-diskriminerande grunder och i ett format
som underlättar konsolidering av informationen med liknande data från andra källor.
2. Den information som offentliggörs av APA i enlighet med punkt 1 ska minst inkludera följande:
a) Identifieringskod för det finansiella instrumentet.
b) Det pris till vilket transaktionen genomfördes.
c) Transaktionsvolym.
d) Tidpunkt för transaktionen.
e) Tidpunkt då transaktionen rapporterades.
f)
Prisnotering för transaktionen.
g) Koden för den handelsplats där transaktionen utfördes eller, om transaktionen utfördes genom en systematisk
internhandlare, koden ’SI’, alternativt koden ’OTC’.
h) I tillämpliga fall, en indikator som visar att särskilda villkor gällde för transaktionen.
3. APA ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra
intressekonflikter med dess kunder. Ett APA som också är en marknadsoperatör eller ett värdepappersföretag ska i synnerhet
behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt och driva och upprätthålla lämpliga arrangemang för
att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.
4. APA ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera en säker metod för informationsöverföring,
för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde och för att förhindra informationsläckor före
offentliggörandet. APA ska upprätthålla adekvata resurser och ska ha inrättat backupanordningar så att deras tjänster
alltid kan erbjudas och upprätthållas.
463
464
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/118
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
5. APA ska ha system som på ett effektivt sätt kan kontrollera handelsrapporters fullständighet, hitta fall av utelämnad
information och uppenbara fel och begära omsändning av alla sådana felaktiga rapporter.
6. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av gemensamma format, datastandarder och
tekniska arrangemang som underlättar den konsolidering av information som avses i punkt 1.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning
genom att specificera vad som utgör rimliga affärsvillkor för offentliggörandet av information enligt punkt 1 i den här
artikeln.
8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar följande:
a) Hur ett APA kan fullgöra den informationsskyldighet som avses i punkt 1.
b) Innehållet i den information som ska offentliggöras enligt punkt 1, inbegripet åtminstone den information som avses
i punkt 2 på ett sådant sätt att offentliggörandet av den information som krävs enligt denna artikel möjliggörs.
c) De konkreta organisatoriska krav som avses i punkterna 3, 4 och 5.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 27h
Organisatoriska krav för CTP
1. CTP ska ha adekvata strategier och arrangemang för att samla in den information som offentliggjorts i enlighet med
artiklarna 6 och 20, konsolidera den till ett kontinuerligt elektroniskt informationsflöde och göra informationen tillgänglig
för allmänheten så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsvillkor.
Den informationen ska inbegripa åtminstone följande uppgifter:
a) Identifieringskod för det finansiella instrumentet.
b) Det pris till vilket transaktionen genomfördes.
c) Transaktionsvolym.
d) Tidpunkt för transaktionen.
e) Tidpunkt då transaktionen rapporterades.
f)
Prisnotering för transaktionen.
g) Koden för den handelsplats där transaktionen utfördes eller, om transaktionen utfördes genom en systematisk
internhandlare, koden ’SI’, alternativt koden ’OTC’.
h) I tillämpliga fall, det faktum att en datoralgoritm inom värdepappersföretaget låg bakom investeringsbeslutet och
utförandet av transaktionen.
i)
I tillämpliga fall, en indikator som visar att särskilda villkor gällde för transaktionen.
j)
Om undantag från kravet att offentliggöra den information som avses i artikel 3.1 medgetts i enlighet med artikel 4.1 a
eller b, en markering som visar vilket av undantagen som gällde för transaktionen.
Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter det att CTP har offentliggjort den. CTP ska på ett effektivt
och konsekvent sätt kunna sprida denna information på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till informationen, på icke-
diskriminerande grunder och i format som är lätta att komma åt och använda för marknadsaktörer.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/119
2. CTP ska ha adekvata strategier och arrangemang för att samla in den information som offentliggjorts i enlighet med
artiklarna 10 och 21, konsolidera den till ett kontinuerligt elektroniskt informationsflöde och göra åtminstone uppgifter
tillgängliga för allmänheten så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsvillkor:
a) Identifieringskod eller identifierbara kännetecken för det finansiella instrumentet.
b) Det pris till vilket transaktionen genomfördes.
c) Transaktionsvolym.
d) Tidpunkt för transaktionen.
e) Tidpunkt då transaktionen rapporterades.
f)
Prisnotering för transaktionen.
g) Koden för den handelsplats där transaktionen utfördes eller, om transaktionen utfördes genom en systematisk
internhandlare, koden ’SI’, alternativt koden ’OTC’.
h) I tillämpliga fall, en indikator som visar att särskilda villkor gällde för transaktionen.
Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter det att CTP har offentliggjort den. CTP ska på ett effektivt
och konsekvent sätt kunna sprida denna information på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till informationen, på
icke-diskriminerande grunder och i allmänt accepterade format som är samverkande och lätta att komma åt och använda
för marknadsaktörer.
3. CTP ska säkerställa att de data som tillhandahålls har sammanställts från alla reglerade marknader, MTF-plattformar,
OTF-plattformar och APA och för de finansiella instrument som specificeras genom tekniska tillsynsstandarder enligt
punkt 8 c.
4. CTP ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra
intressekonflikter. I synnerhet ska en marknadsoperatör eller ett APA, som också tillhandahåller konsoliderad
handelsinformation, behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt och driva och upprätthålla
lämpliga arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.
5. CTP ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera en säker metod för informationsöverföring
och för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde. CTP ska upprätthålla adekvata resurser och
ska ha inrättat backupanordningar så att deras tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas.
6. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av datastandarder och format för den
information som ska offentliggöras i enlighet med artiklarna 6, 10, 20 och 21, däribland identifieringskod för finansiella
instrument, pris, kvantitet, tidpunkt, prisnotering, identifieringskod för handelsplats och indikatorer avseende särskilda
villkor som gällt för transaktionerna, samt tekniska arrangemang som främjar en effektiv och konsekvent spridning av
information på ett sätt som säkerställer att den är lätt att komma åt och att använda för sådana marknadsaktörer som
avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln, inbegripet identifiering av ytterligare tjänster som CTP skulle kunna utföra
och som ökar marknadens effektivitet.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
7. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning genom att
klargöra vad som utgör rimliga affärsvillkor för tillhandahållandet av tillträde till informationsflöden enligt punkterna 1
och 2 i den här artikeln.
8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar följande:
a) Hur en CTP kan fullgöra den informationsskyldighet som avses i punkterna 1 och 2.
b) Innehållet i den information som ska offentliggöras enligt punkterna 1 och 2.
c) De finansiella instrument för vilka data måste tillhandahållas i informationsflödet och för icke-aktierelaterade
instrument de handelsplatser och APA som måste anges.
465
466
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/120
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
d) Andra sätt att säkerställa att de data som offentliggörs av olika CTP är sinsemellan överensstämmande och möjliggör
uttömmande kartläggning och korshänvisning i förhållande till liknande data från andra källor samt redovisning i
aggregerad form på unionsnivå.
e) De konkreta organisatoriska krav som avses i punkterna 4 och 5.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 27i
Organisatoriska krav för ARM
1. ARM ska ha adekvata strategier och arrangemang för att den information som krävs enligt artikel 26 ska kunna
rapporteras så snabbt som möjligt, och senast vid slutet av arbetsdagen dagen efter den dag då transaktionen ägde rum.
2. ARM ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra
intressekonflikter i förhållande till dess kunder. En ARM som också är en marknadsoperatör eller ett värdepappersföretag
ska i synnerhet behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt och driva och upprätthålla lämpliga
arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.
3. ARM ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera säkerhet och autentisering vid
informationsöverföring, för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde och för att förhindra
informationsläckor och se till att uppgifterna alltid behandlas konfidentiellt. ARM ska upprätthålla adekvata resurser och
ska ha inrättat backupanordningar så att deras tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas.
4. ARM ska ha system som på ett effektivt sätt kan kontrollera transaktionsrapporters fullständighet, hitta fall av
utelämnad information och uppenbara fel som orsakats av värdepappersföretaget och då sådana fel eller utelämnanden
inträffar upplysa värdepappersföretaget om dem och begära omsändning av alla sådana felaktiga rapporter.
ARM ska ha system som gör det möjligt för dem att upptäcka fel eller utelämnanden som de själva har orsakat och korrigera
dessa och översända, eller i tillämpliga fall omsända, korrekta och fullständiga transaktionsrapporter till den behöriga
myndigheten.
5. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar följande:
a) Hur en ARM kan fullgöra den informationsskyldighet som avses i punkt 1.
b) De konkreta organisatoriska krav som avses i punkterna 2, 3 och 4.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
7. Följande avdelning ska införas:
”AVDELNING VIa
ESMAS BEFOGENHETER OCH BEHÖRIGHET
KAPITEL 1
Behörighet och förfaranden
Artikel 38a
Utövande av Esmas befogenheter
De befogenheter som genom artiklarna 38b–38e tilldelas Esma, någon av dess tjänstemän eller någon annan av Esma
bemyndigad person får inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/121
Artikel 38b
Begäran om uppgifter
1. Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut kräva att följande personer lämnar alla uppgifter som behövs
för att Esma ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning:
a) Ett APA, en CTP, en ARM, i de fall dessa står under Esmas tillsyn, och ett värdepappersföretag eller en marknadsoperatör
som driver en handelsplats för utförande av datarapporteringstjänster för ett APA, CTP eller en ARM, och de personer
som kontrollerar dessa eller kontrolleras av dem.
b) Ledningen för de personer som avses i led a.
c) Revisorer för och rådgivare till de personer som avses i led a.
2. En sådan enkel begäran om uppgifter som avses i punkt 1 ska
a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,
b) ange syftet med begäran,
c) specificera vilka uppgifter som begärs,
d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,
e) innehålla en förklaring där det framgår att den person från vilken uppgifter begärs inte är skyldig att tillhandahålla
dem, men att uppgifter som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran inte får vara oriktiga eller vilseledande,
f)
ange den sanktionsavgift som kan påföras i enlighet med artikel 38h om de uppgifter som lämnas är oriktiga eller
vilseledande.
3. När Esma genom ett beslut begär uppgifter enligt punkt 1 ska Esma
a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,
b) ange syftet med begäran,
c) specificera vilka uppgifter som begärs,
d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,
e) ange de viten som föreskrivs i artikel 38i om de begärda uppgifterna är ofullständiga,
f)
ange den sanktionsavgift som föreskrivs i artikel 38h om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande,
g) informera om rätten att överklaga beslutet inför Esmas överklagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska
unionens domstol (domstolen) i enlighet med artiklarna 60 och 61 i förordning (EU) nr 1095/2010.
4. De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska
personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna de begärda uppgifterna.
Befullmäktigade advokater får lämna de begärda uppgifterna på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga
fullt ut om de lämnade uppgifterna är ofullständiga, oriktiga eller vilseledande.
5. Esma ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av den enkla begäran eller av sitt beslut till den behöriga
myndigheten i medlemsstaten för de personer som avses i punkt 1.
Artikel 38c
Allmänna utredningar
1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra nödvändiga utredningar av personer som
avses i artikel 38b.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som bemyndigats av Esma ha befogenhet att
a) granska alla handlingar, uppgifter, rutiner och allt annat material av relevans för utförandet av dess uppgifter
oberoende av i vilken form de föreligger,
467
468
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/122
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, rutiner och sådant annat material,
c) inkalla personer som avses i artikel 38b.1 eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga
förklaringar angående sakförhållanden eller dokument som rör föremålet för och syftet med inspektionen samt
nedteckna svaren,
d) höra varje annan fysisk eller juridisk person som samtycker till att höras i syfte att samla in information om föremålet
för utredningen,
e) begära in uppgifter om tele- och datatrafik.
2. De tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt
1 ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. I tillståndet
ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 38i, om handlingar, uppgifter, rutiner och annat material inte tillhandahålls
eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de frågor som ställs till de personer som avses i artikel 38b.1 inte
lämnas eller är ofullständiga, samt de sanktionsavgifter som föreskrivs i artikel 38h, om svaren på de frågor som ställs till
personer som avses i artikel 38b.1 är oriktiga eller vilseledande.
3. De personer som avses i artikel 38b.1 ska underkasta sig utredningar som inletts genom beslut av Esma. Beslutet ska
ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 38i, de rättsmedel som finns tillgängliga
enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.
4. Esma ska i god tid före en sådan utredning som avses i punkt 1 underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat
där utredningen ska genomföras om utredningen och namnge de bemyndigade personerna. Tjänstemän vid den berörda
behöriga myndigheten ska, på Esmas begäran, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den
berörda behöriga myndigheten får också på begäran närvara vid utredningarna.
5. Om den begäran om uppgifter om tele- eller datatrafik som avses i punkt 1 e kräver tillstånd av en rättslig myndighet
enligt tillämplig nationell rätt ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd får också göras som
försiktighetsåtgärd.
6. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att begära uppgifter om tele- eller datatrafik enligt
punkt 1 e ska myndigheten kontrollera följande:
a) Att det beslut av Esma som avses i punkt 3 är autentiskt.
b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionerliga och inte godtyckliga eller för långtgående.
Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de
grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är
och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får
dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Prövning
av lagenligheten hos Esmas beslut är förbehållen domstolen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning
(EU) nr 1095/2010.
Artikel 38d
Kontroller på plats
1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i
företagslokaler som tillhör de personer som avses i artikel 38b.1.
2. Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde
till alla företagslokaler som tillhör de personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha
alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 38b.1. De ska även ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper
eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/123
3. Esma ska i tillräckligt god tid före kontrollen anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat
där kontrollen ska genomföras. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma, efter att
ha informerat den relevanta behöriga myndigheten, genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan. En kontroll i
enlighet med denna artikel ska genomföras under förutsättning att den relevanta behöriga myndigheten har bekräftat att
den inte invänder mot kontrollen.
4. De tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina
befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, som anger kontrollens föremål och syfte liksom de viten som
föreskrivs i artikel 38i om de berörda personerna inte underkastar sig kontrollen.
5. De personer som avses i artikel 38b.1 ska underkasta sig kontroller på plats som Esma beslutat om. Beslutet ska ange
föremålet för och syftet med kontrollen, fastställa den dag då den ska inledas och ange de viten som föreskrivs i artikel 38i,
de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.
6. På Esmas begäran ska tjänstemän som är anställda vid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen
ska genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts av denna myndighet aktivt bistå de tjänstemän och
andra personer som har bemyndigats av Esma. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten
får också närvara vid kontrollerna på plats.
7. Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på
plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 38b.1.
8. Om de tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en
kontroll som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämna dem
nödvändigt bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de
ska kunna genomföra sin kontroll på plats.
9. Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt nationell rätt kräver
tillstånd av en rättslig myndighet ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd får också göras
som försiktighetsåtgärd.
10. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att utföra en sådan kontroll på plats som avses
i punkt 1 eller det bistånd som avses i punkt 7 ska myndigheten kontrollera följande:
a) Att det beslut av Esma som avses i punkt 5 är autentiskt.
b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionerliga och inte godtyckliga eller för långtgående.
Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de
grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är
och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får
dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Prövning
av lagenligheten hos Esmas beslut är förbehållen domstolen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning
(EU) nr 1095/2010.
Artikel 38e
Informationsutbyte
Esma och de behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att
de ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning.
Artikel 38f
Tystnadsplikt
Tystnadsplikt enligt artikel 76 i direktiv 2014/65/EU ska gälla för Esma och alla personer som arbetar eller har arbetat för
Esma och för alla andra personer till vilka Esma har delegerat uppgifter, inklusive av Esma anlitade revisorer och sakkunniga.
469
470
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/124
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Artikel 38g
Esmas tillsynsåtgärder
1. Om Esma finner att en person som anges i artikel 38b.1 a har begått någon av de överträdelser av kraven som föreskrivs
i avdelning IVa, ska Esma vidta en eller flera av följande åtgärder:
a) Anta ett beslut som förpliktigar personen att upphöra med överträdelsen.
b) Anta ett beslut om att påföra sanktionsavgifter eller viten enligt artiklarna 38h och 38i.
c) Utfärda offentliga underrättelser.
2. Vid vidtagande av åtgärder enligt punkt 1 ska Esma beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande
kriterier:
a) Överträdelsens varaktighet och frekvens.
b) Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat sätt avser ekonomisk brottslighet.
c) Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet.
d) Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen.
e) Den finansiella styrkan hos den person som är ansvarig för överträdelsen, på basis av den ansvariga juridiska
personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar.
f)
Överträdelsens inverkan på investerares intressen.
g) Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen
eller förluster för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas.
h) I vilken mån den person som är ansvarig för överträdelsen samarbetar med Esma, utan att det påverkar behovet av
att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denne undvikit.
i)
Tidigare överträdelser som den för överträdelsen ansvariga personen gjort sig skyldig till.
j)
Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den
upprepas.
3. Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den person som är ansvarig för överträdelsen om varje åtgärd som vidtagits
enligt punkt 1 och meddela detta till medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen. Esma ska offentliggöra
varje sådan åtgärd på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för vidtagandet.
Det offentliggörande som avses i första stycket ska omfatta följande:
a) Ett uttalande som bekräftar att den person som är ansvarig för överträdelsen har rätt att överklaga beslutet.
b) I tillämpliga fall, ett uttalande som bekräftar att ett överklagande har gjorts och som klargör att ett sådant överklagande
inte har suspensiv verkan.
c) Ett uttalande som bekräftar att Esmas överklagandenämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av det
överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.
KAPITEL 2
Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder
Artikel 38h
Sanktionsavgifter
1. Om Esma i enlighet med artikel 38k.5 finner att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått någon av
de överträdelser av de krav som föreskrivs i avdelning IVa ska Esma anta ett beslut om påförande av sanktionsavgifter i
enlighet med punkt 2 i den här artikeln.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/125
En överträdelse ska anses ha begåtts uppsåtligen om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att en person
har handlat med avsikt att begå överträdelsen.
2. Sanktionsavgiften enligt punkt 1 får som högst fastställas till 200 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron
som valuta, motsvarande värde i nationell valuta.
3. När en sanktionsavgift fastställs enligt punkt 1 ska Esma ta hänsyn till de kriterier som anges i artikel 38g.2.
Artikel 38i
Viten
1. Esma ska fatta beslut om att vite ska påföras för att tvinga
a) en person att upphöra med en överträdelse, i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 38g.1 a,
b) en person som avses i artikel 38b.1
i)
att lämna fullständiga uppgifter som har begärts genom ett beslut enligt artikel 38b,
ii) att underkasta sig en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga handlingar, uppgifter, rutiner eller annat
begärt material samt komplettera och korrigera annan information som tillhandahållits i samband med en
utredning som inletts genom ett beslut enligt artikel 38c,
iii) att underkasta sig en kontroll på plats som har beslutats enligt artikel 38d.
2. Ett vite ska vara effektivt och proportionellt. Vite ska betalas per förseningsdag.
3. Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det
föregående verksamhetsåret eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under det
föregående kalenderåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av vitet.
4. Vite ska påföras för maximalt sex månader från och med det att Esma meddelar sitt beslut. Efter utgången av denna
period ska Esma se över åtgärden.
Artikel 38j
Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av sanktionsavgifter och viten
1. Esma ska offentliggöra alla sanktionsavgifter och viten som påförts enligt artiklarna 38h och 38i, utom i de fall då
offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på de finansiella marknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerligt
stor skada. Sådana offentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2018/1725 (*).
2. Sanktionsavgifter och viten som har påförts i enlighet med artiklarna 38h och 38i ska vara av administrativ karaktär.
3. Om Esma beslutar att inte påföra sanktionsavgifter eller viten ska den informera Europaparlamentet, rådet,
kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och motivera sitt beslut.
4. Sanktionsavgifter och viten som har påförts i enlighet med artiklarna 38h och 38i ska vara verkställbara.
Verkställigheten ska följa de förfaranderegler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker.
5. De belopp som åläggs i form av sanktionsavgifter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.
471
472
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/126
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Artikel 38k
Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och sanktionsavgifter
1. Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på
att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser av de krav som föreskrivs i avdelning
IVa, ska Esma utse en oberoende utredare inom myndigheten för att utreda saken. Utredaren får inte vara involverad
eller ha varit direkt eller indirekt involverad i tillsynen av eller auktorisationsprocessen för den berörda leverantören av
datarapporteringstjänster, och ska utföra sina uppgifter oberoende av Esma.
2. Den utredare som avses i punkt 1 ska utreda de påstådda överträdelserna och därvid ta hänsyn till eventuella
kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredning samt lämna in fullständiga ärendehandlingar
med sina utredningsresultat till Esma.
3. För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogenheten att begära uppgifter enligt artikel 38b och att genomföra
utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 38c och 38d.
4. När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av
Esma i dess tillsynsverksamhet.
5. När utredningen är avslutad ska utredaren, innan ärendehandlingarna med utredningsresultaten lämnas till Esma,
ge de personer som är föremål för utredning möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina
utredningsresultat uteslutande på sakförhållanden som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över.
6. Rätten till försvar för de personer som är föremål för utredning ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna
artikel.
7. När utredaren lämnar ärendehandlingarna med utredningsresultaten till Esma ska denne underrätta de personer
som är föremål för utredning. De personer som är föremål för utredning ska ha rätt att få tillgång till ärendehandlingarna,
med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till
ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som berör tredje parter.
8. På grundval av ärendehandlingarna med utredarens resultat och, om de personer som är föremål för utredning begär
det, efter att ha hört dem i enlighet med artikel 38l, ska Esma besluta om en eller flera av de överträdelser av de krav som
föreskrivs i avdelning IVa har begåtts av de personer som är föremål för utredning och i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd
i enlighet med artikel 38g.
9. Utredaren får inte delta i Esmas överläggningar eller på något annat sätt ingripa i Esmas beslutsprocess.
10. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 om närmare
förfaranderegler för utövande av befogenheten att påföra sanktionsavgifter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten
till försvar, tidsfrister och indrivande av sanktionsavgifter eller viten, samt preskriptionstiden när det gäller påförande och
verkställighet av sanktionsavgifter och viten.
11. Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina
uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden
som utgör brott. Esma ska inte påföra sanktionsavgifter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare
fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat
av straffrättsliga förfaranden enligt nationell rätt.
Artikel 38l
Hörande av berörda personer
1. Innan Esma fattar beslut enligt artiklarna 38g, 38h och 38i ska de personer som är föremål för förfarandena ges
möjlighet att höras om Esmas utredningsresultat. Esma ska grunda sina beslut endast på utredningsresultat som de
personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/127
Det första stycket ska inte tillämpas om skyndsamma åtgärder krävs för att förhindra att det finansiella systemet lider
väsentlig och omedelbar skada. Esma får i sådana fall anta ett tillfälligt beslut och ska ge de berörda personerna möjlighet
att höras snarast möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.
2. Rätten till försvar för personer som är föremål för utredning ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt att få
tillgång till Esmas ärendehandlingar, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter
skyddas. Tillgången till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande
handlingar.
Artikel 38m
Domstolens prövning
Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka Esma har påfört sanktionsavgifter eller viten. Den
får upphäva, sänka eller höja påförda sanktionsavgifter eller viten.
Artikel 38n
Auktorisations- och tillsynsavgifter
1. Esma ska ta ut avgifter av leverantörer av datarapporteringstjänster i enlighet med denna förordning och med de
delegerade akter som antas enligt punkt 3 i denna artikel. Dessa avgifter ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader för
auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster och för att ersätta varje kostnad som de behöriga
myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering av
uppgifter i enlighet med artikel 38o.
2. Den avgift som tas ut av en viss leverantör av datarapporteringstjänster ska täcka samtliga administrativa kostnader
som Esma har för sin auktorisations- och tillsynsverksamhet avseende den leverantören. Avgiften ska stå i proportion till
omsättningen för leverantören av datarapporteringstjänster.
3. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 50 som kompletterar
denna förordning genom att närmare ange typ av avgifter, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska
vara och hur de ska betalas.
Artikel 38o
Esmas delegering av uppgifter till behöriga myndigheter
1. Om det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska kunna utföras korrekt får Esma delegera specifika tillsynsuppgifter
till den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med de riktlinjer som Esma har utfärdat enligt artikel 16 i
förordning (EU) nr 1095/2010. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan särskilt innefatta befogenhet att begära uppgifter
i enlighet med artikel 38b och att genomföra utredningar och kontroller på plats i enlighet med artiklarna 38c och 38d.
2. Esma ska, innan en uppgift delegeras, samråda med den berörda behöriga myndigheten om
a) den delegerade uppgiftens omfattning,
b) tidsfristen för utförandet av uppgiften, och
c) överföringen av nödvändig information från och till Esma.
3. I enlighet med den delegerade akt som antas enligt artikel 38n.3 ska Esma ersätta en behörig myndighet för kostnader
som uppkommer till följd av att delegerade uppgifter utförs.
4. Esma ska med lämpliga intervall se över det beslut som avses i punkt 1. En delegering får när som helst återkallas.
473
474
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/128
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
5. En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar eller begränsa Esmas förmåga att genomföra och övervaka
den delegerade verksamheten.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det
fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG
(EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”
8. I artikel 40 ska punkt 6 ersättas med följande:
”6. Esma ska ompröva ett förbud eller en begränsning enligt punkt 1 med lämpliga intervall, och minst var sjätte
månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten på
konsumenten får Esma besluta om en årlig förlängning av förbudet eller begränsningen.”
9. I artikel 41 ska punkt 6 ersättas med följande:
”6. EBA ska ompröva ett förbud eller en begränsning enligt punkt 1 med lämpliga intervall, och minst var sjätte
månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten på
konsumenten får EBA besluta om en årlig förlängning av förbudet eller begränsningen.”
10. Artikel 50 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Befogenheten att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.9, 2.2, 2.3, 13.2, 15.5, 17.3, 19.2, 19.3, 27.4,
27g.7, 27h.7, 31.4, 38k.10, 38n.3, 40.8, 41.8, 42.7, 45.10, 52.10, 52.12 och 52.14 ska gälla på obestämd tid från
och med den 2 juli 2014.”
b) I punkt 3 ska första meningen ersättas med följande:
”Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.9, 2.2, 2.3, 13.2, 15.5, 17.3, 19.2, 19.3, 27.4, 27g.7,
27h.7, 31.4, 38k.10, 38n.3, 40.8, 41.8, 42.7, 45.10, 52.10, 52.12 och 52.14 får när som helst återkallas av
Europaparlamentet eller rådet.”
c) I punkt 5 ska första meningen ersättas med följande:
”En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 1.9, 2.2, 2.3, 13.2, 15.5, 17.3, 19.2, 19.3, 27.4, 27g.7, 27h.7, 31.4,
38k.10, 38n.3, 40.8, 41.8, 42.7, 45.10, 52.10, 52.12 och 52.14 träder i kraft endast om Europaparlamentet eller
rådet inte har gjort några invändningar inom tre månader från det att akten anmäldes till Europaparlamentet och
rådet, eller om Europaparlamentet och rådet, innan den perioden löper ut, båda har underrättat kommissionen om
att de inte har några invändningar.”
11. I artikel 52 ska följande punkter läggas till:
”13. Kommissionen ska, efter samråd med Esma, lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet om hur den
konsoliderade handelsinformation som har inrättats i enlighet med avdelning IVa har fungerat. Den rapport som gäller
artikel 27h.1 ska läggas fram senast den 3 september 2019. Den rapport som gäller artikel 27h.2 ska läggas fram senast
den 3 september 2021.
De rapporter som avses i första stycket ska innehålla en bedömning av resultatet av den konsoliderade handelsinformationen
utifrån följande kriterier:
a) Tillgången till och punktligheten för information efter handel i ett konsoliderat format som omfattar samtliga
transaktioner, oavsett om de genomförts på handelsplatser eller inte.
b) Tillgången till och punktligheten för fullständig och partiell högkvalitativ information efter handel i format som är
lätta att komma åt och använda för marknadsaktörer och som är tillgängliga på rimliga affärsvillkor.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/129
Om kommissionen konstaterar att CTP inte har tillhandahållit information på ett sätt som uppfyller de kriterier som anges
i andra stycket, ska den till sin rapport foga en begäran till Esma om att inleda ett förhandlat förfarande för att genom
offentlig upphandling, genomförd av Esma, utse en enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation. Esma
ska inleda förfarandet efter mottagande av kommissionens begäran enligt de villkor som anges i kommissionens begäran
och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (*).
14. Om det förfarande som beskrivs i punkt 13 i denna artikel har inletts, ska kommissionen ges befogenhet att anta
delegerade akter enligt artikel 50 för att komplettera denna förordning genom specificering av följande:
a) Bestämmelser om kontraktets varaktighet för den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation
och om förfaranden och villkor för förlängning av kontraktet och inledandet av en ny offentlig upphandling.
b) Bestämmelser om att den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation gör det på exklusiv grund
och att ingen annan enhet ska auktoriseras som CTP i enlighet med artikel 27b.
c) Bestämmelser om att Esma får befogenhet att se till att den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad
handelsinformation och som har utsetts genom offentlig upphandling följer anbudsvillkoren.
d) Bestämmelser som säkerställer att den information efter handel som tillhandahålls av den enhet som ska tillhandahålla
konsoliderad handelsinformation håller hög kvalitet och föreligger i format som är lätta att komma åt och att använda
för marknadsaktörer och i ett konsoliderat format som omfattar hela marknaden.
e) Bestämmelser som säkerställer att informationen efter handel tillhandahålls på rimliga affärsvillkor, på såväl
konsoliderad som icke-konsoliderad grund, och tillgodoser användarnas behov av den informationen i hela unionen.
f)
Bestämmelser som säkerställer att handelsplatser och APA till rimlig kostnad gör sina uppgifter om handel tillgängliga
för den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation och som har utsetts genom offentlig
upphandling, genomförd av Esma.
g) Bestämmelser om vilka åtgärder som ska vidtas om en enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation
och som har utsetts genom offentlig upphandling inte följer anbudsvillkoren.
h) Bestämmelser om på vilka villkor CTP som är auktoriserade enligt artikel 27b får fortsätta att tillhandahålla
konsoliderad handelsinformation, om den befogenhet som avses i led b i denna punkt inte utnyttjas eller om ingen
enhet utses genom offentlig upphandling, till dess att en ny offentlig upphandling har slutförts och en enhet som ska
tillhandahålla konsoliderad handelsinformation har utsetts.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för
unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013,
(EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut
nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).”
12. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 54a
Övergångsbestämmelser avseende Esma
1. Alla befogenheter och uppgifter som rör tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om leverantörer av
datarapporteringstjänster ska överföras till Esma den 1 januari 2022, med undantag för befogenheter och uppgifter som
avser APA och ARM som omfattas av de undantag som avses i artikel 2.3. Esma ska överta de överförda befogenheterna
och uppgifterna från och med den dagen.
2. Alla original eller bestyrkta kopior av ärendehandlingar och arbetsdokument som rör tillsyn och kontroll av
regelefterlevnad i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster, inbegripet eventuella pågående granskningar och
verkställighetsåtgärder, ska övertas av Esma den dag som anges i punkt 1.
En ansökan om auktorisation som de behöriga myndigheterna har mottagit före den 1 oktober 2021 ska dock inte
överföras till Esma, och beslut att bevilja eller avslå auktorisation ska fattas av den behöriga myndigheten i fråga.
475
476
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/130
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
3. De behöriga myndigheter som avses i punkt 1 ska säkerställa att alla befintliga handlingar och arbetsdokument eller
bestyrkta kopior av dessa överförs till Esma så snart som möjligt och i alla händelser senast den 1 januari 2022. Dessa
behöriga myndigheter ska även bistå Esma med all nödvändig hjälp och rådgivning, så att tillsyn och efterlevnadskontroll
i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster ändamålsenligt och effektivt kan överföras till och övertas av Esma.
4. Esma ska i rättsligt hänseende träda i stället för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 i sådana administrativa
eller rättsliga förfaranden som följer av tillsyn och efterlevnadskontroll som dessa behöriga myndigheter utövat i ärenden
som omfattas av denna förordning.
5. En auktorisation som leverantör av datarapporteringstjänster som beviljats av en behörig myndighet enligt definitionen
i artikel 4.1.26 i direktiv 2014/65/EU ska fortsätta att gälla efter det att befogenheterna har överförts till Esma.
Artikel 54b
Förhållandet till revisorer
1. En person som är auktoriserad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (*) och
som hos en leverantör av datarapporteringstjänster utför det uppdrag som beskrivs i artikel 34 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2013/34/EU (**) eller artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller varje annat uppdrag som föreskrivs i lag, ska
omgående rapportera till Esma alla sakförhållanden eller beslut rörande den leverantören av datarapporteringstjänster
som denne fått kännedom om under det uppdraget och som kan
a) utgöra en väsentlig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som
särskilt reglerar bedrivandet av verksamhet som leverantör av datarapporteringstjänster,
b) påverka den fortsatta verksamheten hos leverantören av datarapporteringstjänster,
c) leda till att räkenskaperna inte bestyrks eller till att reservationer framställs.
Denna person ska också rapportera alla sakförhållanden och beslut som rör ett företag som har nära förbindelser med
den leverantör av datarapporteringstjänster inom vilken denne utför uppdraget och som denne fått kännedom om under
utförandet av ett uppdrag som avses i första stycket.
2. Personer som auktoriserats i den mening som avses i direktiv 2006/43/EG och som i god tro rapporterar sådana
sakförhållanden eller beslut som avses i punkt 1 till de behöriga myndigheterna, ska inte anses ha överträtt eventuella
restriktioner i avtal eller lagstiftning för röjande av uppgifter och ska inte ställas till något som helst ansvar.
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning,
årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om
upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).
(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning
och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om
upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).”
Artikel 5
Ändringar av förordning (EU) 2016/1011
Förordning (EU) 2016/1011 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 3.1.24 a ska ändras på följande sätt:
a) Inledningen ska ersättas med följande:
”a) dataunderlag som kommer helt och hållet från”.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/131
b) Led vii ska ersättas med följande:
”vii) en tjänsteleverantör till vilken administratören av referensvärdet har utkontrakterat insamlingen av uppgifter
i enlighet med artikel 10, med undantag för artikel 10.3 f, förutsatt att denna tjänsteleverantör erhåller
uppgifterna helt och hållet från en enhet som avses i leden i–vi i detta led,”.
2. I artikel 4 ska följande punkt läggas till:
”9. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera krav som säkerställer att de
styrningsarrangemang som avses i punkt 1 är tillräckligt stabila.
Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
3. I artikel 12 ska följande punkt läggas till:
”4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera krav som säkerställer att den metod som
avses i punkt 1 överensstämmer med leden a–e i den punkten.
Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
4. I artikel 14 ska följande punkt läggas till:
”4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera egenskaperna hos de system och kontroller
som avses i punkt 1.
Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
5. I artikel 20 ska följande punkt införas:
”1a. Om Esma anser att ett referensvärde uppfyller samtliga kriterier som fastställs i punkt 1 c ska Esma lämna in en
dokumenterad begäran till kommissionen om att erkänna det referensvärdet som kritiskt.
Efter mottagande av den dokumenterade begäran ska kommissionen anta en genomförandeakt i enlighet med punkt 1.
Esma ska minst vartannat år se över sin bedömning av om referensvärdet är kritiskt och meddela och översända
bedömningen till kommissionen.”
6. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. När den behöriga myndigheten har mottagit administratörens bedömning enligt punkt 1 ska den
a) informera Esma och det kollegium som har inrättats enligt artikel 46,
b) inom fyra veckor efter mottagandet av den bedömningen göra en egen bedömning av hur referensvärdet ska
överföras till en ny administratör eller upphöra att tillhandahållas, med beaktande av förfarandet i artikel 28.1.
Administratören får inte upphöra att tillhandahålla referensvärdet under den period som avses i första stycket b utan
skriftligt tillstånd från Esma eller den behöriga myndigheten i tillämpliga fall.”
477
478
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/132
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) Följande punkt ska läggas till som punkt 5:
”5. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera de kriterier som den bedömning
som avses i punkt 2 b ska baseras på.
Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som
avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
7. I artikel 23 ska punkterna 3 och 4 ersättas med följande:
”3. En rapportör under tillsyn som rapporterar till ett kritiskt referensvärde som har för avsikt att upphöra att rapportera
dataunderlag ska utan dröjsmål skriftligen anmäla detta till administratören. Administratören ska därefter utan onödigt
dröjsmål underrätta sin behöriga myndighet.
Den behöriga myndigheten för administratören av det kritiska referensvärdet ska informera den behöriga myndigheten för
den rapportören under tillsyn och, i tillämpliga fall, Esma om detta utan onödigt dröjsmål. Administratören ska så snart
som möjligt, dock senast 14 dagar efter anmälan från rapportören under tillsyn, till sin behöriga myndighet översända
en bedömning av hur det kritiska referensvärdets förmåga att mäta den underliggande marknaden eller ekonomiska
verkligheten påverkas.
4. När den behöriga myndigheten för administratören har mottagit en sådan bedömning som avses i punkterna 2 och
3 i denna artikel ska den, i tillämpliga fall, omgående informera Esma eller det kollegium som inrättats enligt artikel 46,
och, baserat på denna bedömning, göra sin egen bedömning av referensvärdets förmåga att mäta den underliggande
marknaden och ekonomiska verkligheten, med beaktande av administratörens förfarande i enlighet med artikel 28.1 för
referensvärden som upphör att gälla.”
8. I artikel 26 ska följande punkt läggas till:
”6. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera de kriterier enligt vilka behöriga
myndigheter får begära ändringar av den försäkran om efterlevnad som avses i punkt 4.
Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020.
Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses
i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
9. Artikel 30 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 2 ska följande stycke införas efter led b:
”För tillämpningen av det genomförandebeslut som avses i första stycket får kommissionen kräva att tredjelandet
fortlöpande och effektivt uppfyller alla krav i genomförandebeslutet, i syfte att säkerställa likvärdiga standarder
för reglering och tillsyn, och att Esma får möjlighet att effektivt utöva sitt övervakningsansvar enligt artikel 33 i
förordning (EU) nr 1095/2010.”
b) Följande punkt ska införas som punkt 2a:
”2a. Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att specificera de villkor som avses punkt
2 första stycket a och b i den här artikeln.”
c) I punkt 3 ska följande stycke införas efter led b:
”För tillämpningen av det genomförandebeslut som avses i första stycket får kommissionen kräva att tredjelandet
fortlöpande och effektivt uppfyller alla kraven i genomförandebeslutet, i syfte att säkerställa likvärdiga standarder
för reglering och tillsyn, och att Esma får möjlighet att effektivt utöva sitt övervakningsansvar enligt artikel 33 i
förordning (EU) nr 1095/2010.”
d) Följande punkt ska införas:
”3a. Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att specificera de villkor som avses i punkt
3 första stycket a och b i den här artikeln.”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/133
e) I punkt 4 ska inledningen ersättas med följande:
”4. Esma ska upprätta samarbetsarrangemang med behöriga myndigheter i tredjeländer vilkas rättsliga ram
och tillsynspraxis har erkänts som likvärdiga i enlighet med punkt 2 eller 3 i denna artikel. När Esma upprättar de
arrangemangen ska Esma ta hänsyn till om det aktuella tredjelandet, i enlighet med en delegerad akt som antagits
enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*), ingår i den förteckning över jurisdiktioner
med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som
utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system. I sådana samarbetsarrangemang ska minst följande anges:
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det
finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”
10. Artikel 32 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. Fram till dess att ett beslut om likvärdighet i enlighet med artikel 30.2 och 30.3 antas, får ett referensvärde
som tillhandahålls av en administratör i ett tredjeland användas av enheter under tillsyn i unionen, förutsatt att
administratören erhåller förhandserkännande från Esma i enlighet med denna artikel.”
b) Punkt 2 andra stycket ska ersättas med följande:
”För att avgöra huruvida det villkor som avses i första stycket är uppfyllt och för att bedöma huruvida Iosco-
principerna för finansiella referensvärden eller i förekommande fall Iosco-principerna för organisationer som
rapporterar oljepriser efterlevs, får Esma beakta en bedömning från en oberoende extern revisor eller ett intyg från
administratörens behöriga myndighet i det tredjeland där administratören är belägen.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”En administratör belägen i ett tredjeland som avser att inhämta förhandserkännande enligt punkt 1 ska ha en rättslig
företrädare. Den rättsliga företrädaren ska vara en fysisk eller juridisk person som har sin hemvist i unionen och
som efter att uttryckligen utsetts av administratören, ska agera på en sådan administratörs vägnar med avseende
på administratörens skyldigheter enligt denna förordning. Den rättsliga företrädaren ska tillsammans med
administratören utföra övervakningsfunktionen för administratörens tillhandahållande av referensvärde enligt denna
förordning och ska i det hänseendet vara ansvarig inför Esma.”
d) Punkt 4 ska utgå.
e) Punkt 5 ska ersättas med följande:
”5. En administratör belägen i ett tredjeland som avser att inhämta förhandserkännande enligt punkt 1 ska ansöka
om erkännande hos Esma. Den ansökande administratören ska tillhandahålla all information som krävs för att
Esma ska kunna fastslå att administratören, vid tidpunkten för erkännandet, har vidtagit de åtgärder som krävs
för att uppfylla villkoren i punkt 2 och ska tillhandahålla förteckningen över de av administratörens aktuella eller
framtida referensvärden som avses användas i unionen och ska i tillämpliga fall ange vilken behörig myndighet i det
tredjelandet som ansvarar för dess tillsyn.
Esma ska inom 90 arbetsdagar efter att ha mottagit den ansökan som avses i första stycket i denna punkt kontrollera
att de villkor som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.
Om Esma anser att de villkor som föreskrivs i punkterna 2 och 3 inte är uppfyllda ska den avslå ansökan om
erkännande och ange skälen till avslaget. Vidare ska ett erkännande endast beviljas om följande ytterligare villkor
är uppfyllda:
a) Om en administratör som är belägen i ett tredjeland står under tillsyn, ska det finnas ett lämpligt
samarbetsarrangemang mellan Esma och den behöriga myndigheten i det tredjeland där administratören är
belägen, i enlighet med de tekniska tillsynsstandarder som antagits enligt artikel 30.5, i syfte att säkerställa ett
effektivt informationsutbyte så att det tredjelandets behöriga myndighet kan utföra sina uppgifter i enlighet
med denna förordning.
479
480
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/134
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) Esmas effektiva utövande av sin tillsynsfunktion i enlighet med denna förordning får inte hindras av lagar och
andra författningar i det tredjeland där administratören är belägen och får i tillämpliga fall inte begränsas av de
tillsyns- och undersökningsbefogenheter som innehas av tredjelandets behöriga myndighet.”
f)
Punkterna 6 och 7 ska utgå.
g) Punkt 8 ska ersättas med följande:
”8. Esma ska tillfälligt upphäva eller i förekommande fall återkalla det erkännande som beviljats i enlighet med
punkt 5 om den har välgrundade skäl, baserade på dokumenterade underlag, att anse att administratören
a) agerar på ett sätt som klart strider mot intressena hos användarna av dess referensvärden eller mot marknadernas
goda funktion,
b) allvarligt har överträtt de relevanta kraven enligt denna förordning,
c) lämnat falsk information eller använt andra otillbörliga metoder för att erhålla erkännandet.”
11. I artikel 34 ska följande punkt införas:
”1a. Om en eller flera av de index som tillhandahålls av den person som avses i punkt 1 kvalificeras som kritiska
referensvärden enligt vad som anges i artikel 20.1 a och c ska ansökan riktas till Esma.”
12. Artikel 40 ska ersättas med följande:
”Artikel 40
Behöriga myndigheter
1. Inom ramen för denna förordning ska Esma vara behörig myndighet för
a) administratörer av kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c,
b) administratörer av referensvärden som avses i artikel 32.
2. Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som är ansvarig för att utföra uppgifterna enligt denna förordning
och underrätta kommissionen och Esma om detta.
3. En medlemsstat som utser mer än en behörig myndighet i enlighet med punkt 2 ska klart ange respektive myndighets
uppdrag och utse en enda myndighet som ska ansvara för samordningen av samarbetet och informationsutbytet med
kommissionen, Esma och andra medlemsstaters behöriga myndigheter.
4. Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkterna
2 och 3.”
13. Artikel 41 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:
”1. För att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning ska behöriga myndigheter, som avses i artikel 40.2,
i enlighet med nationell rätt ha minst följande tillsyns- och utredningsbefogenheter:”.
b) I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:
”2. De behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska utöva sina funktioner och befogenheter, som avses i punkt
1 i den här artikeln, samt befogenheter att påföra de sanktioner som avses i artikel 42 i enlighet med sina nationella
rättsliga ramar och på något av följande sätt:”.
14. I artikel 43.1 ska inledningen ersättas med följande:
”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna som de utsett i enlighet med artikel 40.2, vid
fastställandet av typ och nivå på de administrativa sanktionerna och andra administrativa påföljder, beaktar alla relevanta
omständigheter, inbegripet, om så är lämpligt:”.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/135
15. Artikel 44 ska ersättas med följande:
”Artikel 44
Skyldighet att samarbeta
1. Medlemsstater som har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för de överträdelser av de bestämmelser som avses
i artikel 42, ska säkerställa att lämpliga åtgärder har vidtagits för att ge de behöriga myndigheterna som utsetts i enlighet
med artikel 40.2 och 40.3 alla befogenheter som är nödvändiga för att hålla kontakter med rättsliga myndigheter inom
deras jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som har inletts på
grund av eventuella överträdelser av denna förordning. Dessa behöriga myndigheter ska lämna denna information till
andra behöriga myndigheter och Esma.
2. De behöriga myndigheterna som utsetts i enlighet med artikel 40.2 och 40.3 ska bistå andra behöriga myndigheter
och Esma. De ska särskilt utbyta information och samarbeta vid all utrednings- eller tillsynsverksamhet. De behöriga
myndigheterna får även samarbeta med andra behöriga myndigheter för att underlätta indrivning av sanktionsavgifter.”
16. I artikel 45.5 ska första stycket ersättas med följande:
”5. Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla Esma uppgifter i aggregerad form om alla administrativa sanktioner
och andra administrativa åtgärder som vidtagits enligt artikel 42. Den skyldigheten ska inte gälla för åtgärder av
utredningskaraktär. Esma ska offentliggöra dessa uppgifter i en årsrapport, tillsammans med uppgifter i aggregerad form
om alla administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som den har pålagt och vidtagit enligt artikel 48f.”
17. I artikel 46 ska punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:
”1. Inom 30 arbetsdagar från det att ett referensvärde som avses i artikel 20.1 a och c tas upp i förteckningen över
kritiska referensvärden, med undantag för referensvärden där huvuddelen av rapportörerna inte är enheter under tillsyn,
ska administratörens behöriga myndighet inrätta ett kollegium och leda dess arbete.
2. Kollegiet ska bestå av företrädare för administratörens behöriga myndighet, Esma, såvida det inte är administratörens
behöriga myndighet, och de behöriga myndigheterna för rapportörerna under tillsyn.”
18. I artikel 47 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:
”1. De behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska samarbeta med Esma vid tillämpningen av denna förordning,
i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.
2. De behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska utan onödigt dröjsmål förse Esma med all information den
behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
19. I avdelning VI ska följande kapitel läggas till:
”KAPITEL 4
Esmas befogenheter och behörighet
Av s n i t t 1
B e h ö r i g h e t o c h f ö r f a r a n d e n
Artikel 48a
Esmas utövande av befogenheter
De befogenheter som enligt artiklarna 48b–48d tilldelas Esma eller dess tjänstemän eller någon annan person som
bemyndigats av Esma får inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut.
Artikel 48b
Begäran om uppgifter
1. Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut kräva att följande personer lämnar alla uppgifter som krävs
för att Esma ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning:
a) Personer som deltar i tillhandahållandet av de referensvärden som avses i artikel 40.1.
481
482
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/136
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) Tredjeparter till vilka de personer som avses i led a har utkontrakterat funktioner eller verksamhet i enlighet med
artikel 10.
c) Personer som på annat sätt har en nära och väsentlig anknytning till de personer som avses i led a.
I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010 och på begäran av Esma ska de behöriga myndigheterna sända
denna begäran om uppgifter till rapportörer till sådana kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c i den här
förordningen, och vidarebefordra de erhållna uppgifterna till Esma utan onödigt dröjsmål.
2. En sådan enkel begäran om uppgifter som avses i punkt 1 ska
a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,
b) ange syftet med begäran,
c) specificera vilka uppgifter som begärs,
d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,
e) innehålla en förklaring där det framgår att den person från vilken uppgifter begärs inte är skyldig att tillhandahålla
dem, men att uppgifter som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran inte får vara oriktiga eller vilseledande,
f)
ange beloppet för den sanktionsavgift som kan påföras i enlighet med artikel 48f om de uppgifter som lämnas är
oriktiga eller vilseledande.
3. När Esma genom ett beslut begär uppgifter enligt punkt 1 ska Esma
a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran,
b) ange syftet med begäran,
c) specificera vilka uppgifter som begärs,
d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas,
e) ange de viten som föreskrivs i artikel 48g om de begärda uppgifterna är ofullständiga,
f)
ange den sanktionsavgift som föreskrivs i artikel 48f om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande,
g) informera om rätten att överklaga beslutet inför Esmas överklagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska
unionens domstol (domstolen) i enlighet med artikel 48k i denna förordning och artiklarna 60 och 61 i förordning
(EU) nr 1095/2010.
4. De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska
personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna de begärda uppgifterna. I
behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna de begärda uppgifterna på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen
förblir ansvariga fullt ut om de lämnade uppgifterna är ofullständiga, oriktiga eller vilseledande.
5. Esma ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av den enkla begäran eller av sitt beslut till den behöriga
myndigheten i medlemsstaten för de personer som avses i punkt 1.
Artikel 48c
Allmänna utredningar
1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av personer
som avses i artikel 48b.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som bemyndigats av Esma ha befogenhet att
a) granska alla handlingar, uppgifter, rutiner och allt annat material av relevans för utförandet av dess uppgifter
oberoende av i vilken form de föreligger,
b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, rutiner och sådant annat material,
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/137
c) kalla till sig någon av dessa personer eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga
förklaringar angående sakförhållanden eller dokument som rör föremålet för och syftet med kontrollen samt
nedteckna svaren,
d) höra varje annan fysisk eller juridisk person som går med på att höras i syfte att samla in information om föremålet
för utredningen,
e) begära in uppgifter om tele- och datatrafik.
2. De tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt
1 ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. I tillståndet
ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 48g, om handlingar, uppgifter, rutiner och annat material inte tillhandahålls
eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de frågor som ställs till de personer som avses i artikel 48b.1 inte
lämnas eller är ofullständiga, samt de sanktionsavgifter som föreskrivs i artikel 48f, om svaren på de frågor som ställs till
dessa personer är oriktiga eller vilseledande.
3. De personer som avses i artikel 48b.1 ska underkasta sig utredningar som inletts genom beslut av Esma. Beslutet ska
ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 48g, de rättsmedel som finns tillgängliga
enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.
4. Esma ska i god tid före en sådan utredning som avses i punkt 1 underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat
där utredningen ska genomföras om utredningen och namnge de bemyndigade personerna. Tjänstemän vid den berörda
behöriga myndigheten ska, på Esmas begäran, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den
berörda behöriga myndigheten får på begäran närvara vid utredningarna.
5. Om den begäran om uppgifter om tele- eller datatrafik som avses i punkt 1 e kräver tillstånd av en nationell rättslig
myndighet enligt tillämplig nationell rätt ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd får också
göras som försiktighetsåtgärd.
6. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att begära uppgifter om tele- eller datatrafik enligt
punkt 1 e ska myndigheten kontrollera följande:
a) Att beslutet som avses i punkt 3 är autentiskt.
b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionerliga och inte godtyckliga eller för långtgående.
Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de
grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är
och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får
dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Enbart
domstolen får pröva lagenligheten av Esmas beslut, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 61 i förordning
(EU) nr 1095/2010.
Artikel 48d
Kontroller på plats
1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i
företagslokaler som tillhör de personer som avses i artikel 48b.1.
2. Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde
till alla företagslokaler som tillhör de personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha
alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 48c.1. De ska ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller
affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.
3. Esma ska i tillräckligt god tid före kontrollen anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat
där kontrollen ska genomföras. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma, efter att
ha informerat den relevanta behöriga myndigheten, genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan. En kontroll i
enlighet med denna artikel ska genomföras under förutsättning att den relevanta myndigheten har bekräftat att den inte
invänder mot detta.
483
484
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/138
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
4. De tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina
befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, som anger kontrollens föremål och syfte liksom de viten som
föreskrivs i artikel 48g om de berörda personerna inte underkastar sig kontrollen.
5. De personer som avses i artikel 48b.1 ska underkasta sig kontroller på plats som Esma beslutat om. Det beslutet ska
ange föremålet för och syftet med kontrollen, den dag då den ska inledas och ange de viten som föreskrivs i artikel 48g,
de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.
6. På Esmas begäran ska tjänstemän som är anställda vid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen
ska genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts av denna myndighet aktivt bistå de tjänstemän och
andra personer som har bemyndigats av Esma. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten får också på begäran närvara
vid kontrollerna på plats.
7. Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på
plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 48c.1. För detta syfte ska behöriga myndigheter ha samma befogenheter
som Esma och som föreskrivs i denna artikel och artikel 48c.1.
8. Om de tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en
kontroll som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämna dem
nödvändigt bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de
ska kunna genomföra sin kontroll på plats.
9. Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt tillämplig nationell
rätt kräver tillstånd av en nationell rättslig myndighet ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd
får också göras som försiktighetsåtgärd.
10. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att utföra en sådan kontroll på plats som avses
i punkt 1 eller det bistånd som avses i punkt 7 ska myndigheten kontrollera följande:
a) Att det beslut av Esma som avses i punkt 5 är autentiskt.
b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionella och inte godtyckliga eller för långtgående.
Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de
grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är
och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får
dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Enbart
domstolen får pröva lagenligheten av Esmas beslut, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 61 i förordning
(EU) nr 1095/2010.
Av s n i t t 2
A d m i n i s t r a t i v a s a n k t i o n e r o c h a n d r a a d m i n i s t r a t i v a å t g ä r d e r
Artikel 48e
Esmas tillsynsåtgärder
1. Om Esma i enlighet med artikel 48i.5 finner att en person har begått någon av de överträdelser som förtecknas i
artikel 42.1 a, ska Esma vidta en eller flera av följande åtgärder:
a) Anta ett beslut som förpliktigar personen att upphöra med överträdelsen.
b) Anta ett beslut om att påföra sanktionsavgifter enligt artikel 48f.
c) Utfärda offentliga underrättelser.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/139
2. Vid vidtagande av åtgärder enligt punkt 1 ska Esma beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande
kriterier:
a) Överträdelsens varaktighet och frekvens.
b) Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat sätt avser ekonomisk brottslighet.
c) Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet.
d) Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen.
e) Den finansiella styrkan hos den person som är ansvarig för överträdelsen, på basis av den ansvariga juridiska
personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar.
f)
Överträdelsens inverkan på icke-professionella investerares intressen.
g) Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen
eller förluster för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas.
h) I vilken mån den person som är ansvarig för överträdelsen samarbetar med Esma, utan att det påverkar behovet av
att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denne undvikit.
i)
Tidigare överträdelser som den för överträdelsen ansvariga personen gjort sig skyldig till.
j)
Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den
upprepas.
3. Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den person som är ansvarig för överträdelsen om varje åtgärd som vidtagits
enligt punkt 1 och meddela detta till medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen. Esma ska offentliggöra
varje sådan åtgärd på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för åtgärdens antagande.
Det offentliggörande som avses i första stycket ska omfatta följande:
a) Ett uttalande som bekräftar att den person som är ansvarig för överträdelsen har rätt att överklaga beslutet.
b) I tillämpliga fall, ett uttalande som bekräftar att ett överklagande har gjorts och som klargör att ett sådant överklagande
inte har suspensiv verkan.
c) Ett uttalande som bekräftar att Esmas överklagandenämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av det
överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010.
Artikel 48f
Sanktionsavgifter
1. Om Esma i enlighet med artikel 48i.5 finner att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått en eller flera
av de överträdelser som förtecknas i artikel 42.1 a ska den fatta ett beslut om att påföra en sanktionsavgift i enlighet med
punkt 2 i den här artikeln.
En överträdelse ska anses ha begåtts uppsåtligen om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att en person
har handlat med avsikt att begå överträdelsen.
2. Sanktionsavgifterna enligt punkt 1 får som högst fastställas till följande:
a) Om det rör sig om en juridisk person, 1 000 000 EUR eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, motsvarande
värde i nationell valuta per den 30 juni 2016, eller 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den
senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet, beroende på vilket belopp som är högst.
b) Om det rör sig om en fysisk person, 500 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande
värde i nationell valuta per den 30 juni 2016.
485
486
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/140
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
Utan hinder av första stycket får sanktionsavgiften för överträdelser av artikel 11.1 d eller 11.4 fastställas till högst
250 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande belopp i den nationella valutan
per den 30 juni 2016, eller 2 % av den juridiska personens totala årliga omsättning enligt det senaste bokslut som har
godkänts av ledningsorganet, beroende på vilket belopp som är högst och 100 000 EUR eller, i medlemsstater som inte
har euron som officiell valuta, motsvarande belopp i den nationella valutan per den 30 juni 2016, för fysiska personer.
Vid tillämpning av led a, om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till ett moderbolag som är skyldigt
att upprätta en koncernredovisning i enlighet med direktiv 2013/34/EU, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den
totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevant unionsrätt på redovisningsområdet i den senast
tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget.
3. När nivån på sanktionsavgifterna fastställs enligt punkt 1 ska Esma ta hänsyn till de kriterier som anges i artikel 48e.2.
4. Utan hinder av punkt 3 ska sanktionsavgiften, om en juridisk person direkt eller indirekt har dragit ekonomiska
fördelar av överträdelsen, minst motsvara dessa fördelar.
5. Om en persons handling eller underlåtenhet utgör mer än en av de överträdelser som förtecknas i artikel 42.1 a ska
endast den högre sanktionsavgift som har beräknats i enlighet med punkt 2 i den här artikeln och som är hänförlig till en
av överträdelserna tillämpas.
Artikel 48g
Viten
1. Esma ska fatta beslut om att vite ska påföras för att tvinga
a) en person att upphöra med en överträdelse, i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 48e.1 a,
b) en person som avses i artikel 48b.1
i)
att lämna fullständiga uppgifter som har begärts genom ett beslut enligt artikel 48b,
ii) att underkasta sig en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga handlingar, uppgifter, förfaranden och
annat nödvändigt material samt komplettera och korrigera annan information som tillhandahållits i samband
med en utredning som inletts genom beslut enligt artikel 48c,
iii) att underkasta sig en kontroll på plats som har beslutats enligt artikel 48d.
2. Ett vite ska vara effektivt och proportionellt. Vite ska betalas per förseningsdag.
3. Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det
föregående verksamhetsåret eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under det
föregående kalenderåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av vitet.
4. Vite ska påföras för maximalt sex månader från och med det att Esma meddelar sitt beslut. Efter utgången av denna
period ska Esma se över åtgärden.
Artikel 48h
Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av sanktionsavgifter och viten
1. Esma ska offentliggöra alla sanktionsavgifter och viten som har påförts enligt artiklarna 48f och 48g, utom i de fall
då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerligt
stor skada. Sådana offentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*).
2. Sanktionsavgifter och viten som har påförts enligt artiklarna 48f och 48g ska vara av administrativ karaktär.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/141
3. Om Esma beslutar att inte påföra sanktionsavgifter eller viten ska den informera Europaparlamentet, rådet,
kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och motivera sitt beslut.
4. Sanktionsavgifter och viten som har påförts enligt artiklarna 48f och 48g ska vara verkställbara.
Verkställigheten ska följa de förfaranderegler som gäller i den medlemsstat eller det tredjeland inom vars territorium den
sker.
5. De belopp som åläggs i form av sanktionsavgifter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.
Av s n i t t 3
F ö r f a r a n d e n o c h ö v e r s y n
Artikel 48i
Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och sanktionsavgifter
1. Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer
på att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser som förtecknas i artikel 42.1 a
ska Esma utse en oberoende utredare inom myndigheten för att utreda saken. Utredaren får inte vara inblandad eller ha
varit direkt eller indirekt inblandad i tillsynen av de referensvärden som överträdelsen rör, och ska utföra sina uppgifter
oberoende av Esmas tillsynsstyrelse.
2. Den utredare som avses i punkt 1 ska utreda de påstådda överträdelserna och därvid ta hänsyn till eventuella
kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredningarna samt lämna in fullständiga ärendehandlingar
med sina utredningsresultat till Esmas tillsynsstyrelse.
3. För att utföra sina uppgifter ska utredaren ha befogenhet att begära uppgifter i enlighet med artikel 48b och att
genomföra utredningar och kontroller på plats i enlighet med artiklarna 48c och 48d.
4. När utredaren utför dessa uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av
Esma i dess tillsynsverksamhet.
5. När utredningen är avslutad ska utredaren innan denne lämnar in ärendehandlingarna med utredningsresultaten till
Esmas tillsynsstyrelse ge de personer som är föremål för utredning möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren
ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på sakförhållanden som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra
sig över.
6. Rätten till försvar för de personer som är föremål för utredningarna ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna
artikel.
7. När utredaren lämnar ärendehandlingarna med utredningsresultaten till Esmas tillsynsstyrelse ska denne underrätta
de personer som är föremål för utredningarna. De personer som är föremål för utredning ska ha rätt att få tillgång till
ärendehandlingarna, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten
att få tillgång till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som berör tredje parter.
8. På grundval av ärendehandlingarna med utredarens resultat och efter att ha hört de berörda personerna i enlighet
med artikel 48j om de begär det, ska Esma besluta om en eller flera av de överträdelser som anges i artikel 42.1 a har
begåtts av de personer som är föremål för utredning och i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd enligt artikel 48e och påföra
en sanktionsavgift enligt artikel 48f.
9. Utredaren ska inte delta i Esmas tillsynsstyrelses överläggningar eller på något annat sätt ingripa i tillsynsstyrelsens
beslutsprocess.
10. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 om närmare
förfaranderegler för utövande av befogenheten att påföra sanktionsavgifter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten
till försvar, tidsfrister och indrivande av sanktionsavgifter eller viten, samt preskriptionstiden när det gäller påförande och
verkställighet av sanktionsavgifter och viten.
487
488
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/142
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
11. Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina
uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden
som utgör brott. Esma ska inte påföra sanktionsavgifter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare
fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat
av straffrättsliga förfaranden enligt nationell rätt.
Artikel 48j
Hörande av personer som är föremål för utredning
1. Innan Esma fattar beslut enligt artiklarna 48f, 48g och 48e ska de personer som är föremål för förfarandena ges
möjlighet att höras om Esmas utredningsresultat. Esma ska grunda sina beslut endast på utredningsresultat som de
personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över.
Det första stycket ska inte tillämpas om skyndsamma åtgärder enligt artikel 48e krävs för att förhindra att det finansiella
systemet lider väsentlig och omedelbar skada. Esma får i sådana fall anta ett tillfälligt beslut och ska ge de berörda personerna
möjlighet att höras snarast möjligt efter det att den har fattat sitt beslut.
2. Rätten till försvar för personer som är föremål för förfarandena ska iakttas fullt ut under utredningarna. De ska
ha rätt att få tillgång till Esmas ärendehandlingar, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras
affärshemligheter skyddas. Tillgången till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna
förberedande handlingar.
Artikel 48k
Domstolens prövning
Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka Esma har påfört böter eller viten. Den får upphäva,
sänka eller höja påförda sanktionsavgifter eller viten.
Av s n i t t 4
Av g i f t e r o c h d e l e g e r i n g
Artikel 48l
Tillsynsavgifter
1. Esma ska ta ut avgifter av administratörerna som avses i artikel 40.1 i enlighet med de delegerade akter som antas enligt
punkt 3 i den här artikeln. Dessa avgifter ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader för tillsyn av administratörer och
för att ersätta varje kostnad som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning,
särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 48m.
2. Beloppet av en enskild avgift som tas ut av en viss administratör ska täcka alla administrativa kostnader som Esma
ådrar sig för sin verksamhet i samband med tillsyn och det ska stå i proportion till administratörens omsättning.
3. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att komplettera
denna förordning genom att närmare ange typ av avgifter, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska
vara och hur de ska betalas.
Artikel 48m
Esmas delegering av uppgifter till behöriga myndigheter
1. Om det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska kunna utföras korrekt får Esma delegera specifika tillsynsuppgifter
till den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med de riktlinjer som Esma har utfärdat enligt artikel 16 i
förordning (EU) nr 1095/2010. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan särskilt innefatta befogenhet att begära uppgifter
i enlighet med artikel 48b och att genomföra utredningar och kontroller på plats i enlighet med artiklarna 48c och 48d.
Med avvikelse från första stycket får auktorisation av kritiska referensvärden inte delegeras.
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/143
2. Esma ska, innan en uppgift delegeras i enlighet med punkt 1, samråda med den berörda behöriga myndigheten om
a) den delegerade uppgiftens omfattning,
b) tidsfristen för utförandet av uppgiften, och
c) överföringen av nödvändig information från och till Esma.
3. I enlighet med den delegerade akt som antas i enlighet med 48l.3 ska Esma ersätta en behörig myndighet för kostnader
som uppkommit till följd av utförandet av delegerade uppgifter.
4. Esma ska med lämpliga intervall se över den delegering som gjorts i enlighet med punkt 1. En delegering får när som
helst återkallas.
5. En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar eller begränsa Esmas förmåga att genomföra och övervaka
den delegerade verksamheten.
Artikel 48n
Övergångsbestämmelser avseende Esma
1. Alla befogenheter och uppgifter som rör tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om administratörer, som avses
i artikel 40.1, och som tilldelats behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska upphöra att gälla den 1 januari 2022.
Esma ska överta befogenheterna och uppgifterna från och med den dagen.
2. Alla original eller bestyrkta kopior av ärendehandlingar och arbetsdokument som rör tillsyn och kontroll av
regelefterlevnad i fråga om sådana administratörer som avses i artikel 40.1, inbegripet eventuella pågående granskningar
och verkställighetsåtgärder, ska övertas av Esma den dag som anges i punkt 1 i den här artikeln.
Ansökningar om auktorisation av administratörer av kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c och ansökningar
om erkännande i enlighet med artikel 32 som de behöriga myndigheterna har mottagit före den 1 oktober 2021 ska dock
inte överföras till Esma, och beslutet om auktorisation eller erkännande ska fattas av den relevanta behöriga myndigheten.
3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att alla befintliga handlingar och arbetsdokument eller bestyrkta kopior av
dessa överförs till Esma så snart som möjligt och i alla händelser senast den 1 januari 2022. Dessa behöriga myndigheter
ska även bistå Esma med all nödvändig hjälp och rådgivning, så att tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om sådana
administratörer som avses i artikel 40.1 effektivt kan överföras till och övertas av Esma.
4. Esma ska i rättsligt hänseende träda i stället för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 i sådana administrativa
eller rättsliga förfaranden som följer av tillsyn och efterlevnadskontroll som dessa behöriga myndigheter utövat i ärenden
som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
5. Alla auktorisationer av administratörer av kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c och erkännanden
i enlighet med artikel 32 som beviljats av en behörig myndighet som avses i punkt 1 i denna artikel ska vara giltiga efter
överföringen av befogenheter till Esma.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det
fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG
(EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”
20. Artikel 49 ska ändras på följande sätt:
a) Följande punkt ska införas:
”2a. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 30.2a, 30.3a, 48i.10 och 48l.3 ska ges till
kommissionen tillsvidare från och med den 30 december 2019.”
489
490
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
L 334/144
SV
Europeiska unionens officiella tidning
27.12.2019
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2, 13.2a, 19a.2, 19c.1, 20.6, 24.2, 27.2b, 30.2a, 30.3a,
33.7, 48i.10, 48l.3, 51.6 och 54.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om
återkallelse innebär att delegeringen av befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen
efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det
påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.”
c) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 13.2a, 19a.2, 19c.1, 20.6, 24.2, 27.2b, 30.2a, 30.3a, 33.7,
48i.10, 48l.3, 51.6 eller 54.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar
mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet,
eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de
inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
21. Artikel 53 ska ersättas med följande:
”Artikel 53
Esmas översyner
1. Esma ska sträva efter att skapa en gemensam europeisk tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de
behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid tillämpningen av artikel 33. I detta syfte ska de godkännanden
som getts i enlighet med artikel 33 ses över av Esma vartannat år.
Esma ska utfärda ett yttrande till varje behörig myndighet som har godkänt ett tredjelandsreferensvärde med en bedömning
av huruvida den behöriga myndigheten tillämpar relevanta krav i artikel 33 och kraven i alla relevanta delegerade akter
och tekniska tillsynsstandarder eller genomförandestandarder som grundas på denna förordning.
2. Esma ska ha befogenhet att begära dokumenterade underlag från en behörig myndighet för alla beslut som antagits i
enlighet med artikel 51.2 första stycket och artikel 25.2 samt för åtgärder som vidtagits för verkställandet av artikel 24.1.”
Artikel 6
Ändringar av förordning (EU) 2015/847
Förordning (EU) 2015/847 ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 15 ska punkt 1 ersättas med följande:
”1. Behandling av personuppgifter enligt denna förordning omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) 2016/679 (*). Personuppgifter som behandlas enligt den här förordningen av kommissionen eller av EBA omfattas
av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (**).
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv
95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer
med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det
fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG
(EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
27.12.2019
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 334/145
2. I artikel 17 ska punkt 3 ersättas med följande:
”3. Senast den 26 juni 2017 ska medlemsstaterna anmäla de regler som avses i punkt 1 till kommissionen och till de
europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål anmäla till
kommissionen och EBA alla eventuella senare ändringar av dem.”
3. I artikel 22 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Efter den anmälan som gjorts i enlighet med artikel 17.3 ska kommissionen överlämna en rapport till
Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av kapitel IV, med särskild hänsyn till gränsöverskridande fall.”
4. Artikel 25 ska ersättas med följande:
”Artikel 25
Riktlinjer
Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna och
betaltjänstleverantörerna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om åtgärder som ska vidtas i enlighet
med den här förordningen, särskilt när det gäller genomförandet av artiklarna 7, 8, 11 och 12 i den här förordningen. Från
och med den 1 januari 2020 ska EBA, om så är lämpligt, utfärda riktlinjer.”
Artikel 7
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna 1, 2, 3 och 6 ska tillämpas från och med den 1 januari 2020. Artiklarna 4 och 5 ska tillämpas från den 1 januari 2022.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet
med fördragen.
Utfärdad i Strasbourg den 18 december 2019.
På Europaparlamentets vägnar
På rådets vägnar
D. M. SASSOLI
T.
TUPPURAINEN
Ordförande
Ordförande
491
492
Prop. 2020/21:129
Bilaga 5
Sammanfattning av promemorian
I promemorian lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet – EU:s försäkringsrörelsedirektiv – som har gjorts genom ett ändringsdirektiv som antogs i december 2019. I promemorian lämnas även förslag till lagändringar med anledning av ändringar i Eiopa-förordningen som också de antogs i december 2019.
Ändringarna i de aktuella EU-rättsakterna utgör ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, den s.k. ESA-översynen.
Förslagen i promemorian syftar till att stärka informationsutbytet och samarbetet inom försäkringsområdet mellan Finansinspektionen, andra nationella tillsynsmyndigheter inom EES och Eiopa (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Det föreslås bl.a. att Finansinspektionen ska få möjlighet att inrätta en samarbetsplattform med berörda tillsynsmyndigheter när ett försäkringsföretag driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Finansinspektionen föreslås också få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige.
I promemorian lämnas även förslag till lagändringar som på några punkter kompletterar och förtydligar tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2021.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2
dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §,
dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c–2 e §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a §
Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.
6 kap. 2 a §
2 b § 3
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet).
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 3 Senaste lydelse av tidigare 6 kap. 2 a § 2015:714.
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.
2 c §
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.
2 d §
Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
2 e §
Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
9 kap.
17 §4
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings-
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings-
4 Senaste lydelse 2019:751.
och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
10 kap.
4 a §5
Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla omedelbart, nämligen beslut
Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut
1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension,
2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §,
2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §,
3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §,
4. att meddela föreläggande, eller
5. om hur verksamheten skall bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.
5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
5 Senaste lydelse 2005:1123.
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)
dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå,
dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §,
dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22–22 b §§, 9 kap. 2 a–2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a–23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a–2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
12 §2
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare,
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,
6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse 2019:766.
försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde till EES,
8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde till EES,
9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
2 kap.
Finansinspektionens underrättelse
om
gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering
16 a §
Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och
2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.
3 kap.
Samarbetsplattformar
22 §
3
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.
22 a §
Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
22 b §
Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
9 kap.
2 §4
Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om
1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och
2. kraven i 6 och 9–18 §§ är uppfyllda.
3 Tidigare 22 § upphävd genom 2015:700. 4 Senaste lydelse 2015:700.
Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.
Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd
2 a §
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd
2 b §
Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Handläggning av en ansökan om tillstånd
2 c §
Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.
4 §5
För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att
1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,
5 Senaste lydelse 2015:700.
2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5–11 §§, och
3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln.
För Finansinspektionens prövning gäller 2 a–2 c §§.
7 §6
Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §.
För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen.
Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen.
Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket.
Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller en ändring ska godkännas enligt tredje stycket.
För Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket gäller 2 a–2 c §§. För inspektionens prövning av om en ändring ska godkännas enligt tredje stycket gäller 2 c §.
19 §7
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1–5 §§,
1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3–5 §§,
2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§,
3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9–14 §§,
4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §,
5. validering av en intern modell enligt 17 §, och
6. krav på dokumentation enligt 18 §.
6 Senaste lydelse 2015:700. 7 Senaste lydelse 2015:700.
17 kap.
3 §8
Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
– andra behöriga myndigheter, – behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.
3 a §
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och
2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.
3 a §
3 b § 9
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens IIdirektivet.
8 Senaste lydelse 2019:732. 9 Senaste lydelse av tidigare 3 a § 2015:700.
18 kap.
9 §10
Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
19 kap.
9 §11
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelse enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
10 Senaste lydelse 2015:700. 11 Senaste lydelse 2015:700.
21 §12
Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell.
Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.
Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1, 2 och 3–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.
23 §13
En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs
1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de
12 Senaste lydelse 2015:700. 13 Senaste lydelse 2015:700.
övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller
2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.
Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna.
Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp
23 a §
En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs
1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen, eller
2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Överlämnande av ansökningar
23 b§
Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till de behöriga myndigheterna i ett tillsynskollegium och Europiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.
23 c §
Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.
24 §14
När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn
När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.
14 Senaste lydelse 2015:700.
över försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare.
Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan
24 a §
Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.
25 §15
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.
Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.
26 §16
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
15 Senaste lydelse 2015:700. 16 Senaste lydelse 2015:700.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska
Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.
31 §17
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direk-
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens IIdirektivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och
17 Senaste lydelse 2015:700.
tivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut.
tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut.
86 §18
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.
Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.
87 §19
Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om
1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av
11 §,
2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,
18 Senaste lydelse 2015:700. 19 Senaste lydelse 2015:700.
3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och
4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.
4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.
96 §20
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.
Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.
97 §21
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparla-
20 Senaste lydelse 2015:700. 21 Senaste lydelse 2015:700.
(EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
mentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
20 kap.
14 §22
Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
22 Senaste lydelse 2015:700.
Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,
4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177,
5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),
7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag
a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och
b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och
11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.
11 kap.
25 §
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden kommit in från Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten, Revisorsinspektionen, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svensk Försäkring och Sveriges advokatsamfund.
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: FAR, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Föreningen Svensk Värdepappersmarknad, Företagarna, Försäkringsjuridiska föreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets regelnämnd, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges riksbank, Tjänstepensionsförbundet och Utländska försäkringsbolags förening.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2
dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §,
dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c–2 e §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 a §
Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.
6 kap. 2 a §
2 b § 3
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet).
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 3 Senaste lydelse av tidigare 6 kap. 2 a § 2015:714.
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.
2 c §
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.
2 d §
Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
2 e §
Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
9 kap.
17 §4
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings-
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings-
4 Senaste lydelse 2019:751.
och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
10 kap.
4 a §5
Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla omedelbart, nämligen beslut
Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut
1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension,
2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §,
2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §,
3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §,
4. att meddela föreläggande, eller
5. om hur verksamheten skall bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.
5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
5 Senaste lydelse 2005:1123.
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)
dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå,
dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §,
dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap. 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22–22 b §§, 9 kap. 2 a–2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a–23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a–2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
12 §2
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare,
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen,
6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse 2019:766.
försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde till EES,
8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde till EES,
9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,
10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
2 kap.
Finansinspektionens underrättelse om gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering
16 a §
Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och
2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.
3 kap.
Samarbetsplattformar
22 §
3
Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.
22 a §
Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.
22 b §
Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.
9 kap.
2 §4
Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om
1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och
2. kraven i 6 och 9–18 §§ är uppfyllda.
3 Tidigare 22 § upphävd genom 2015:700. 4 Senaste lydelse 2015:700.
Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.
Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd
2 a §
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd
2 b §
Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.
Handläggning av en ansökan om tillstånd
2 c §
Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.
4 §5
För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att
1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,
5 Senaste lydelse 2015:700.
2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5–11 §§, och
3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln.
För Finansinspektionens prövning gäller 2 a–2 c §§.
7 §6
Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §.
För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen.
För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §.
Vid prövningen gäller 2 a–2 c §§.
Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen.
Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §.
Vid prövningen gäller 2 c §.
Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket.
19 §7
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1–5 §§,
1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3–5 §§,
2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§,
3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9–14 §§,
4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §,
5. validering av en intern modell enligt 17 §, och
6. krav på dokumentation enligt 18 §.
6 Senaste lydelse 2015:700. 7 Senaste lydelse 2015:700.
17 kap.
3 §8
Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med
– andra behöriga myndigheter, – behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.
3 a §
Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om
1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och
2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.
3 a §
3 b § 9
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet.
Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens IIdirektivet.
8 Senaste lydelse 2019:732. 9 Senaste lydelse av tidigare 3 a § 2015:700.
18 kap.
9 §10
Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
19 kap.
9 §11
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelse enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
10 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700. 11 Senaste lydelse 2015:700.
21 §12
Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell.
Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.
Bestämmelserna i 8 kap. 1–3 och 5–11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a–2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §.
23 §13
En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs
12 Senaste lydelse 2015:700. 13 Senaste lydelse 2015:700.
1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller
2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.
Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna.
Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp
23 a §
En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäk-
ringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs
1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller
2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.
Överlämnande av ansökningar
23 b §
Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.
23 c §
Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten.
24 §14
När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen,
När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om
14 Senaste lydelse 2015:700.
gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare.
det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.
Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan
24 a §
Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.
25 §15
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena.
Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.
26 §16
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet
Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet
15 Senaste lydelse 2015:700. 16 Senaste lydelse 2015:700.
med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut.
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska
Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.
31 §17
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-
17 Senaste lydelse 2015:700.
grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut.
direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut.
86 §18
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.
Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt
Europaparla-
mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.
Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.
87 §19
Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om
1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av
11 §,
2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,
18 Senaste lydelse 2015:700. 19 Senaste lydelse 2015:700.
3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och
4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.
4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget.
96 §20
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.
Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.
Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.
Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag.
Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.
97 §21
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning
Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparla-
20 Senaste lydelse 2015:700. 21 Senaste lydelse 2015:700.
(EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
mentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.
20 kap.
14 §22
Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
22 Senaste lydelse 2015:700.
Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
5 §
I denna lag betyder
1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,
2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,
4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177,
5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),
7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag
a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och
b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och
11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.
11 kap.
25 §
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.
Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2021-02-19
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Lennart Hamberg samt justitierådet Stefan Johansson
Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet
Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 2021 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,
2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),
3. lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Alexander Dahlqvist och Jonas Sunding.
Förslagen föranleder följande yttrande.
Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
19 kap. 26 § tredje stycket och 86 § andra stycket
Enligt bestämmelserna ska, när Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inte fattar något beslut i fråga om ett ärende som hänskjutits dit, Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet.
Förfarandet bygger på regleringen i Solvens II-direktivet (artiklarna 231 och 237) som, när det gäller Eiopas beslut och tidsfrister för dessa, hänvisar till artikel 19 i förordningen 1094/2010.
Enligt Lagrådets mening bör för tydlighets skull de föreslagna bestämmelserna utformas så att de innehåller en uttrycklig hänvisning till EUregleringen.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Jämförelsetabell över genomförandet av de ändringar i MiFID II, Solvens II-direktivet och fjärde penningtvättsdirektivet som har gjorts i ändringsdirektivet
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177.
Artikel i ändringsdirektivet
1
Svenska bestämmelser – lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden, nedan LV, – försäkringsrörelselagen (2010:2043) , nedan FRL, – lagen ( 1998:293 ) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, nedan LUFT, – Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:8, – föreskrifter (FFFS 2020:6) om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse, nedan FFFS 2020:6.
Artikel i MiFID II
2
1.1
a
1.1 1 kap. 1 § första stycket LV
b
1.2 d Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24avsnitt 5.3.2.
1.2
a 4.1.36 och 4.1.37
Termerna ledningsorgan och personer i ledande befattning används inte i lagen om värdepappersmarknaden, se prop. 2020/21:24avsnitt 5.3.1.
b
4.1.52– 4.1.54, 4.1.55 c och 4.1.63
Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24avsnitt 5.3.1.
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177.
1.3
22 andra stycket
23 kap. LV
1.4
59–66 Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24avsnitt 5.3.2.
1.5
a i
70.3 a xxxvii– xxxx
Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24avsnitt 5.3.4.
a ii 70.3 b xxa 25 kap. 1, 1 b och 1 f §§ LV b 70.4 a och b 25 kap. 1–1 b, 1 d, 1 f, 15, 15 b och
17 §§ LV
c
70.6 c 25 kap. 1, 5 och 15 §§ LV
1.6
71.6 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
1.7 77.1 första stycket
23 kap. 8 och 9 §§ LV
1.8 89.2, 89.3 och 89.5
Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
1.9
90.2 och 90.3
Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
1.10 93.1 andra stycket
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden.
1.11
bilaga I avsnitt D
Bilaga I avsnitt D i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitten 5.3.1 och 5.3.2.
Artikel i Solvens IIdirektivet
3
2.1 77d.4 första meningen
4 kap. 23 § FFFS 2015:8
2.2
112.3a första meningen
9 kap. 2 a §, 4 § andra stycket och 7 § femte stycket första meningen FRL
112.3a andra meningen
9 kap. 2 b §, 4 § andra stycket och 7 § femte stycket andra meningen FRL
2.3
152a.1 2 kap. 16 a § FRL 152a.2
första meningen
152a.2
andra meningen
3 kap. 2 a § LUFT
152a.2
tredje meningen
17 kap. 3 b § andra stycket FRL och 3 kap. 2 b § LUFT
152a.3 Genomförs genom verkställighetsföreskrifter. Se även avsnitten 4.3.1 och 4.3.2. 152a.4 I bestämmelsen anges att underrättelser till Eiopa och mellan tillsynsmyndigheter inte påverkar tillämpningen av tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv.
152b.1 3 kap. 22 a § FRL och 3 kap. 2 d § LUFT. De delar av bestämmelsen som bara rör Eiopas verksamhet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Se även avsnitt 4.3.3. 152b.2 3 kap. 22 § FRL och 3 kap. 2 c § LUFT 152b.3 I bestämmelsen anges att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv. Det krävs inte någon bestämmelse i svensk författning som särskilt anger detta. Se även avsnitt 4.3.3. 152b.4 3 kap. 22 b § FRL och 3 kap. 2 e § LUFT
2.4
a 231.1 tredje stycket första meningen
231.1 tredje stycket andra meningen
b 231.3 tredje stycket första meningen
19 kap. 26 § tredje stycket FRL
2.5 237.3 tredje stycket första meningen
19 kap. 86 § andra stycket FRL
4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177.
2.6 248.4 tredje stycket
Kräver ingen åtgärd. Någon bestämmelse som motsvarar artikel 248.4 tredje stycket i Solvens II-direktivet har inte införts i svensk författning, se avsnitt 4.7.
Artikel i fjärde penningtvättsdirektivet 4
3.1
a
6.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
b
6.5 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
3.2
a
7.2 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 13–15 §§ förordningen
(2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
b
7.5 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 13–15 §§ förordningen om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
3.3
17 första meningen
Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
3.4 18.4 första meningen
Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
3.5
41.1 I bestämmelsen anges att behandling av personuppgifter enligt direktivet omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i 5 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
3.6
a
45.4 Någon bestämmelse som motsvarar artikel 45.4 har inte tidigare införts i svensk författning. Ändringen i
direktivet kräver ingen åtgärd.
b
45.6 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
c
45.10 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
3.7
a 48.1a andra stycket tredje meningen
Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 15 b § förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
b
48.10 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
3.9
50 Ändringen kräver ingen åtgärd, jfr prop. 2016/17:173 del II bilaga 8 s. 363.
3.10
a
62.1 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 17 c § förordningen om åtgärder mot penningtvätt och
finansiering av terrorism.
b
62.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna.
4.1 första meningen
I bestämmelsen anges att medlemsstaterna senast den 30 juni 2021 ska anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivet.
4.1 andra meningen
I bestämmelsen anges att kommissionen ska notifieras om de bestämmelser som antas för att genomföra ändringsdirektivet.
4.2 första meningen
Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i ändringsdirektivet. Finansinspektionen beslutade om ändringen den 19 maj 2020. Ändringen publicerades sedan den 25 maj 2020. Se FFFS 2020:6 och avsnitt 4.6.
4.2 andra meningen
Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i ändringsdirektivet. Kommissionen notifierades om ändringen den 15 juni 2020.
4.3 första meningen
Ändringar som rör MiFID II
Ändringar i lagen om värdepappersmarknaden trädde i kraft den 1 januari 2021 i fråga om 9 kap. 16 § och träder i kraft i övrigt den 1 januari 2022.
Ändringar som rör
Ändringar i lagar och andra författningar för att genomföra artikel 2 i
Solvens IIdirektivet
ändringsdirektivet förslås träda i kraft den 30 juni 2021. Se även avsnitt 6.
Ändringar som rör fjärde penningtvättsdirektivet
4.3 andra meningen
Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i ändringsdirektivet. Ändringen i 4 kap. 23 § FFFS 2015:8 trädde i kraft den 1 juni 2020. Se FFFS 2020:6 och avsnitt 4.6.
4.4 Bestämmelsen rör hänvisning till ändringsdirektivet när en bestämmelse införs eller ändras för att genomföra direktivet. Se denna jämförelsetabell och författningskommentarerna (avsnitt 8) till paragraferna som anges i denna jämförelsetabell. 5 I bestämmelsen anges att direktivet träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 6 I bestämmelsen anges att direktivet riktar sig till medlemsstaterna.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2021
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden, Johansson, Baylan, Hultqvist, Andersson, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko, Stenevi
Föredragande: statsrådet Lindhagen
Regeringen beslutar proposition Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet