Prop. 2019/20:138
Vissa frågor om försäkring och tjänstepension
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 mars 2020
Stefan Löfven
Per Bolund (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas flera olika frågor på försäkrings- och tjänstepensionsområdena. Frågorna rör i huvudsak pensionsstiftelser, tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag.
De lagändringar som föreslås i propositionen föranleds huvudsakligen av genomförandet i svensk rätt av andra tjänstepensionsdirektivet. Det direktivet genomfördes i övrigt genom lagen om tjänstepensionsföretag och andra lagändringar som trädde i kraft den 15 december 2019. Genom de nu föreslagna lagändringarna förtydligas och kompletteras det genomförandet på några punkter.
Riksdagen gjorde vissa tillkännagivanden i samband med sin behandling av regeringens förslag till ny reglering för tjänstepensionsföretag (bet. 2019/20:FiU12 punkterna 1–4, rskr. 2019/20:27). Förslagen i denna proposition är inte föranledda av de tillkännagivandena. Förslag och överväganden med anledning av tillkännagivandena kommer att behandlas i ett annat lagstiftningsärende.
I propositionen föreslås också vissa ändringar i försäkringsrörelselagen som delvis är föranledda av Solvens II-direktivet. Det direktivet är i svensk rätt genomfört huvudsakligen i försäkringsrörelselagen (se prop. 2015/16:9). Genom de föreslagna lagändringarna kompletteras och förtydligas genomförandet på några punkter. Därutöver förtydligas och justeras den associationsrättsliga regleringen i försäkringsrörelselagen i några avseenden.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932).
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud.
9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
dels att nuvarande 36 § ska betecknas 39 §,
dels att 9 a, 10 d, 10 e, 10 h–10 j, 10 m, 16 g, 16 i, 31 och 35 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 31 a–31 d och 36–38 §§, och närmast före 36 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 a §2
För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b–10 d och 16 b §§.
Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e–10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 d, 16 a, 16 c–16 j och 16 l §§.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 c § andra stycket gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
10 d §3
Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar.
Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna om användning av derivatinstrument i
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om använd-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.2 Senaste lydelse 2019:825. 3 Senaste lydelse 2019:825.
6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna.
ning av derivatinstrument enligt första stycket.
10 e §4
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi.
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin placeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur stiftelsen
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den placerar medel i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,
3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,
4. samarbetar med andra aktieägare,
5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och
6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.
10 h §5
Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs-
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs-
4 Senaste lydelse 2019:825. 5 Senaste lydelse 2019:285.
noterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
noterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för placeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.
10 i §6
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i placeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
10 j §7
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, placerar medel för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar placeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
6 Senaste lydelse 2019:825. 7 Senaste lydelse 2019:825.
2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal,
3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och
4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.
10 m §8
En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om
1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling,
2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och
3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
16 g §9
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för
1. riskhantering,
2. internrevision, och
3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn.
8 Senaste lydelse 2019:825. 9 Senaste lydelse 2019:825.
16 i §10
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och
2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.
31 §11
En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist.
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts,
10 Senaste lydelse 2019:825. 11 Senaste lydelse 2019:825.
ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare före-
skrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
31 a §
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.
31 b §
En anmälan enligt 31 a § ska innehålla uppgifter om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Tillsammans med anmälan ska det lämnas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren har upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgifter om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet.
En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgifter om det antal personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
31 c §
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket.
Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsen har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
31 d §
Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med 31 c § andra stycket har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
35 §12
Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.
Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att
1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket,
2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning,
3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller
4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.
Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får
12 Senaste lydelse 2019:1216.
inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen.
Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och
27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 6 §§, 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och 17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser.
Registrering m.m.
36 §
Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över stiftelser som anmälts för tillsyn enligt 31 a §.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
37 § 13
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
13 Tidigare 37 § upphävd genom 2013:428.
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
38 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 a §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, såvitt möjligt, ange deras adress.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, om det är möjligt, ange deras adress.
5 a §2
Vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolaget har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. En ansökan om kallelse på okända borgenärer vid likvidation som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska överlämnas från Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket, om någon kallelse på okända borgenärer inte har utfärdats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 2018:712. 2 Senaste lydelse 2007:1280.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2
dels att 1 kap. 6 och 7 §§, 2 kap. 1–3 §§, 3 kap. 2 och 6 §§ och 8 kap. 1 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 6 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §3
Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag.
Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som
1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller
2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.
Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 3 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
7 §4
Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses
1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,
2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.
När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige.
När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.
4 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär att fjärde stycket tas bort.
2 kap.
1 §5
En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,
2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.
Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.
1 a §6
Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet,
2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll
Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll
5 Senaste lydelse 2008:101. Ändringen innebär att andra stycket tas bort. 6 Senaste lydelse 2019:751.
som anges i 2 § tredje stycket eller
3 § fjärde stycket.
som anges i 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket.
2 §7
En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla
1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,
2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och
3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
7 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
3 §8
En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla
1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och
2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
a) försäkringsgivarens kapitalbas, och
b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 iförsäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
8 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
3 kap.
2 §9
Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.
Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.
När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens
9 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
6 §10
Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger
10 Senaste lydelse 2019:751.
om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.
Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § första stycket 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den be-
höriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EESförsäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.
6 a §
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller för tjänstepensionsinstitut här i landet, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Om det utländska tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda sådana bestämmelser som anges i första stycket, får Finansinspektionen förbjuda institutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet.
Finansinspektionen ska, innan inspektionen meddelar ett förbud, underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Ett förbud får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i institutets hemland.
8 kap. 1 a §11
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring skall vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar skall ges den information de behöver. I fråga om tjänstepensionsförsäkring skall informationen innehålla uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet samt om de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna.
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
11 Senaste lydelse 2005:1123.
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag
Härigenom föreskrivs att 7, 9 a, 15 och 26 a §§ och rubriken närmast före 9 a § lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §1
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse eller försäkringsrörelse, bankregistret respektive försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret.
Om europabolaget är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, tillämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret.
Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Särskilt om europabolag som driver försäkringsrörelse
Särskilt om europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag 2
9 a §3
När ett europabolag som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SE-förordningen
När ett europabolag som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med
1 Senaste lydelse 2010:2068. 2 Senaste lydelse 2010:2068. 3 Senaste lydelse 2010:2068.
har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
stöd av artikel 8 i SE-förordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
15 §4
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a §
4 Senaste lydelse 2010:2068.
andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
26 a §5
Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen.
Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
5 Senaste lydelse 2010:2068.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ
Härigenom föreskrivs att 8, 10, 12 a, 20, 31 och 32 §§ och rubriken närmast före 12 a § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §1
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller
24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
10 §2
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkringsrörelse, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
1 Senaste lydelse 2019:761. 2 Senaste lydelse 2010:2074.
Särskilt om europakooperativ som driver försäkringsrörelse
Särskilt om europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag 3
12 a §4
När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§,
16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
När ett europakooperativ som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§,
16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i
SE-förordningen.
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i
SCE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
3 Senaste lydelse 2010:2074. 4 Senaste lydelse 2011:919.
20 §5
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
31 §6
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tilllämpliga på försäkringsföreningar.
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tilllämpliga på försäkringsföreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.
32 §7
Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCEförordningen.
5 Senaste lydelse 2010:2074. 6 Senaste lydelse 2018:173. 7 Senaste lydelse 2010:2074.
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2.6. Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)
Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §1
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med
1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,
2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,
3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,
4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag som är registrerade i försäkringsregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret,
6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och
7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
1 Senaste lydelse 2019:765.
2.7. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)2
dels att 19 kap. 64 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 19 kap. 64 § ska utgå,
dels att 10 kap. 5 §, 11 kap. 37, 45 och 48 §§, 12 kap. 3, 81, 82, 85, 86 och 90 §§, 13 kap. 2 och 32 §§, 18 kap. 6 och 24 §§ och 19 kap. 8 och 63 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 kap. 40 § ska lyda ”Straff”,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§, och närmast före 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
5 §3
Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.
Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Försäkringsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för en central funktion i företaget.
Försäkringsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
11 kap.
37 §4
Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. 2 Senaste lydelse av 19 kap. 64 § 2015:700 rubriken närmast före 19 kap. 64 § 2015:700. 3 Senaste lydelse 2015:700. 4 Senaste lydelse 2013:456.
har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
45 §5
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) om likvidation gäller att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.
5 Senaste lydelse 2019:766.
48 §6
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande.
Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.
Värdehandlingar som används för skuldtäckning enligt 6 kap. 3 § 1–4, 9–11, 16 och 17 får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Detta gäller bara om värdehandlingarna kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande.
Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 6 kap. 11 § första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,
2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,
3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,
5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden svarar för,
6 Senaste lydelse 2015:826.
6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,
7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,
8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och
9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka en annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.
Andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket och som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år får, om det finns särskilda skäl för det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet.
Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller dock bara värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.
12 kap.
3 §7
När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som där sägs om
När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag,
2. medlem i stället avse delägare,
3. stadgar i stället avse bolagsordning, och
3. stadgar i stället avse bolagsordning,
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma.
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma, och
5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret.
Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
7 Senaste lydelse 2018:731.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings– bolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
81 §8
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tilllämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
82 §9
När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska
8 Senaste lydelse 2018:731. 9 Senaste lydelse 2018:731.
laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
85 §10
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
86 §11
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
10 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort. 11 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att sjätte stycket tas bort.
Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
90 §12
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1–3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
13 kap.
2 §13
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som där sägs om
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
32 §14
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller
12 Senaste lydelse 2018:731. 13 Senaste lydelse 2018:731. 14 Senaste lydelse 2018:731.
33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
18 kap.
6 §15
Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen.
Företaget ska lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
24 §16
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.
19 kap.
8 §17
När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupp-
15 Senaste lydelse 2015:700. 16 Senaste lydelse 2017:233. 17 Senaste lydelse 2015:700.
tillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.
Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.
Samordningsöverenskommelse
10 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen.
Samordningsöverenskommelsen ska åtminstone innehålla förfaranden för
1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och
2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens IIdirektivet.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut
i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Möte i tillsynskollegiet
10 b §
Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte i tillsynskollegiet, om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Samråd med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium
10 c §
Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut i fråga om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en
förlängning av tidsfristerna
för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åt-
gärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas.
Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd enligt första–tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet
50 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
63 §18
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
18 Senaste lydelse 2015:700.
Hänvisningar till S2-7
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 3
2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §1
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,
– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
1 Senaste lydelse 2019:770.
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Hänvisningar till S2-8
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
dels att 10 kap. 15, 20, 40, 41, 45, 48 och 61 §§ och 16 kap. 8, 26, 37 och 41 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 3 § ska lyda ”Godkännande av den planerade verksamheten”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
15 §
Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
20 §
Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
2. medlem avse delägare,
3. stadgar avse bolagsordning, och
4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolags-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828.
verket i stället avse Finansinspektionen.
40 §
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
41 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
45 §
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av
29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
48 §
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
61 §
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
16 kap.
8 §
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel
detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
Första stycket gäller även om
1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller
2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
26 §
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
37 §
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Uppgifterna ska
lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
41 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,
3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23, 27 och 33 §§,
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §,
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §.
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §, och
7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23, 27 och 33 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud i stället för lydelsen enligt lagen (2020:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2019/20:97 Föreslagen lydelse
11 §
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,
– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
3. Ärendet och dess beredning
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i det följande benämnt andra tjänstepensionsdirektivet, se bilaga 1, antogs i december 2016. Det direktivet innehåller regler för tjänstepensionsinstitut som delvis överförs från Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i det följande benämnt första tjänstepensionsdirektivet. I andra tjänstepensionsdirektivet finns även nya regler för tjänstepensionsinstitut inom vissa områden, bl.a. gränsöverskridande överlåtelser av pensionsåtaganden och företagsstyrning. Direktivet har i svensk rätt genomförts i två olika regelverk. Det ena gäller för tjänstepensionsföretag, lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Tjänstepensionsföretag är en ny institutskategori som driver tjänstepensionsverksamhet på försäkringsområdet (se prop. 2018/19:158). Det andra utgörs av vissa nya regler för pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., i det följande benämnd tryggandelagen (se prop. 2018/19:159).
Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension. I promemorian görs ytterligare överväganden med anledning av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Det lämnas bl.a. förslag till kompletterande bestämmelser för att fullt ut genomföra direktivet i svensk rätt. När det gäller tryggandelagen behandlas frågor om vilken information som ska tillhandahållas till dem som en pensionsstiftelse tryggar pension till, vilken information som ska offentliggöras av en pensionsstiftelse, i vilka situationer en pensionsstiftelse ska göra en anmälan till den länsstyrelse som är stiftelsens tillsynsmyndighet och vilka bemyndiganden att meddela föreskrifter om informationslämnande som ska finnas. När det gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige görs överväganden om hur regleringen ska se ut för utländska försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige med avseende på tjänstepensionsförsäkringar. Detta görs mot bakgrund av att Sverige tidigare utnyttjade valmöjligheten i första tjänstepensionsdirektivet att särbehandla tjänstepensionsverksamhet hos utländska försäkringsgivare som driver rörelse i Sverige. Beträffande lagen (2004:575) om europabolag och lagen (2006:595) om europakooperativ föreslås vissa justeringar av de begrepp som beskriver verksamheten hos ett europabolag eller ett europakooperativ som är ett tjänstepensionsföretag. I lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, delgivningslagen (2010:1932) och lagen (2014:836) om näringsförbud föreslås justeringar för att behandla försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag lika, oavsett associationsrättslig form. I lagen om tjänstepensionsföretag föreslås vissa justeringar i den associationsrättsliga regleringen och bestämmelserna om grupptillsyn över tjänstepensionsföretag.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnt Solvens II-direktivet, se bilaga 2, antogs i november 2009. Det direktivet ändrades genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i det följande benämnt Omnibus II-direktivet, se bilaga 3. Solvens II-direktivet är en del av ett grundläggande regelverk på EU-nivå för försäkringsföretag. Det direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. kapitalkrav, krav på företagsstyrning, regler för tillsynsprocesserna samt omfattande krav på försäkringsföretagens rapportering och offentliggörande av information. I direktivet finns även bestämmelser om grupptillsyn. Solvens II-direktivet, i dess lydelse enligt Omnibus II-direktivet, genomfördes i svensk rätt genom omfattande ändringar bl.a. i försäkringsrörelselagen (prop. 2015/16:9).
I promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension görs även överväganden om utformningen av vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen som genomför Solvens II-direktivet i svensk rätt. Det föreslås bl.a. nya bestämmelser för att fullt ut genomföra direktivet. Vidare övervägs behovet av vissa justeringar i den associationsrättsliga regleringen och tillsynsbestämmelserna i försäkringsrörelselagen, med anledning bl.a. av de ändringar som gjordes i den lagen när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt.
En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 4 och 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2019/03851/FPM).
I denna proposition behandlas förslagen i promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension.
I bilagorna 9 och 10 finns jämförelsetabeller. Tabellerna visar de kompletterande bestämmelser som föreslås i denna proposition för att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet i svensk rätt.
Riksdagen gjorde vissa tillkännagivanden i samband med behandlingen av regeringens förslag till en ny reglering för tjänstepensionsföretag (bet. 2019/20:FiU12 punkterna 1–4, rskr. 2019/20:27). Förslagen i denna proposition är inte föranledda av de tillkännagivandena. Förslag och överväganden med anledning av de tillkännagivandena behandlas i ett annat lagstiftningsärende. Se vidare avsnitt 4.2 för tillkännagivandet som rör informationslämnande (bet. 2019/20:FiU12 punkt 2, rskr. 2019/20:27).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 20 februari 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen görs vissa språkliga och redaktionella ändringar. Vidare görs ändringar av rättelsekaraktär i 11 kap. 48 § tredje stycket 8 och 12 kap. 81 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
I fråga om försäkringsrörelselagen tas det i lagförslaget (avsnitt 2.7) in ändringar i två ytterligare paragrafer, 10 kap. 5 § och 19 kap. 63 §. Genom ändringarna förtydligas hänvisningarna i de bestämmelserna. En motsvarande ändring görs i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap. 6 §). De ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte hämtats in beträffande dessa förslag.
Hänvisningar till S3
4. Vissa ändringar i tryggandelagen
Hänvisningar till S4
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
4.1. Bestämmelser om en pensionsstiftelses placeringar
Regeringens förslag: Termen placeringar ska användas även i de bestämmelser i tryggandelagen som följer av direktivet om aktieägares rättigheter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Såväl Sveriges advokatsamfund som Svenska
Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, framför särskilt att termen placeringar bör användas genomgående. SPFA, med vilka Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti instämmer, avstyrker förslaget att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument, och anför att optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument underlättar och effektiviserar portföljförvaltningen, samt betonar att ytterligare begränsningar i användningen av dessa instrument kan leda till dyrare och sämre förvaltning för stiftelserna med en högre risk och lägre avkastning som följd.
Skälen för regeringens förslag
Termen placeringar bör genomgående användas i tryggandelagen
I tryggandelagen används huvudsakligen termen placeringar för att beteckna hanteringen av de medel som tillförs en pensionsstiftelse från arbetsgivare för tryggande av pensioner. I vissa bestämmelser används dock i stället termen investeringar (10 e och 10 h–10 j §§). De bestämmelser där termen investeringar används genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares
långsiktiga engagemang, i det följande benämnt direktivet om aktieägares rättigheter (se prop. 2018/19:56).
Det är, som Sveriges advokatsamfund och SPFA framför, lämpligt att använda en enhetlig terminologi i tryggandelagen när det gäller den centrala delen av en pensionsstiftelses verksamhet (jfr prop. 2018/19:159 s. 53). Placeringar får i dag anses vara den term som är mest inarbetad när det gäller den särskilda verksamhet som drivs av pensionsstiftelser. Termen placeringar bör därmed användas konsekvent i den lagstiftning som gäller för pensionsstiftelser. Således bör termen investeringar ersättas med termen placeringar i de bestämmelser i tryggandelagen som genomför direktivet om aktieägares rättigheter.
Ytterligare bestämmelser om pensionsstiftelsers användning av derivatinstrument
Tryggandelagen innehåller bestämmelser om användningen av derivatinstrument i en pensionsstiftelses placeringsverksamhet (10 d § första stycket). Fram tills nyligen har gällt att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer får använda optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska även tillämpa föreskrifter om användning av derivatinstrument som meddelats med stöd av bemyndigande i försäkringsrörelselagen.
Genom ändringar i tryggandelagen med anledning av propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet har tillämpningsområdet för bestämmelserna om derivatinstrument utvidgats till att gälla även för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till 16–99 personer (10 d § tillsammans med 9 a § tryggandelagen, se även prop. 2018/19:159 s. 142 f.). Som anges i den propositionen har det ännu inte meddelats några föreskrifter om derivatinstrument med stöd av bemyndigandet i försäkringsrörelselagen (samma prop. s. 55).
I promemorian anförs att det kan finnas behov av ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om användningen av dessa finansiella instrument som är särskilt anpassade för pensionsstiftelsernas verksamhet (jfr prop. 2018/19:158 s. 271 f.) och att sådana bestämmelser lämpligen bör meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Regeringen instämmer dock med SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI
Pensionsgaranti att användningen av derivatinstrument underlättar och effektiviserar portföljförvaltningen hos en pensionsstiftelse. Ytterligare föreskrifter bör därför inte utan starka skäl begränsa en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument.
Det syftet främjas dock, enligt regeringens uppfattning, av att det införs en fristående föreskriftsrätt som uttryckligen tar sikte på en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument. Då riskeras inte att pensionsstiftelserna kommer att omfattas av föreskrifter om användning av derivatinstrument som meddelas för försäkringsföretag med stöd av försäkringsrörelselagens bestämmelser, vilket kan bli fallet enligt det nuvarande bemyndigandet i tryggandelagen (10 d § andra stycket). Av det skälet bör
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument.
Hänvisningar till S4-1
4.2. Ytterligare information från arbetsgivare och pensionsstiftelser
Regeringens förslag: En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska på begäran av den som omfattas av en utfästelse lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska regelbundet offentliggöra relevant information om sin ersättningspolicy. Det ska införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur informationen ska offentliggöras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund och Svenska
Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, påpekar att avtalsfrihet bör utredas även för den information som ska lämnas vid kollektivavtalad tjänstepension som tryggas i en pensionsstiftelse. SPFA, med vilken Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti instämmer, framför även att det bör förtydligas vad som avses med relevant information om ersättningspolicyn (se artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet). Förhandlings- och samverkansrådet PTK (PTK) anser att frågor om vilken information som ska tillhandahållas till dem som en pensionsstiftelse tryggar pension till, och vilken information som ska offentliggöras av en sådan stiftelse, måste avgöras utifrån den funktion en pensionsstiftelse har och inte utifrån de krav som ställs i tjänstepensionsdirektivet. PTK, och till viss del även Sveriges advokatsamfund, framför även övergripande synpunkter om att pensionsstiftelser inte alls bör omfattas av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet, varvid de särskilt berör arbetsgivares informationslämnande.
Skälen för regeringens förslag
Information om antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet
I andra tjänstepensionsdirektivet finns det bestämmelser om pensionsbesked (artiklarna 38 och 39) och om kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran (artikel 44). De bestämmelserna innebär att ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta ett kostnadsfritt årligt pensionsbesked i kortfattad form för varje medlem (artikel 38.1 och 38.3). Pensionsbeskedet ska innehålla vissa basfakta om medlemmens pensionsförmåner, bl.a. prognoser för det slutliga värdet
(artikel 39.1 d). På begäran av medlemmar och förmånstagare ska tjänstepensionsinstitutet lämna eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för prognoserna i pensionsbeskedet (artikel 44 c).
Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser i tryggandelagen om årligt pensionsbesked (10 m § andra stycket, se prop. 2018/19:159 s. 108–110). Enligt dessa bestämmelser ska en arbetsgivare, vars utfästelser om pension tryggas i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, årligen ge de personer som omfattas av utfästelsen ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna. Det finns dock inte någon bestämmelse i tryggandelagen om att en arbetsgivare, på begäran av en medlem eller förmånstagare, ska lämna information om de antaganden som använts för prognoserna i pensionsbeskedet (artikel 44 c i andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas en bestämmelse i tryggandelagen om att en arbetsgivare, på begäran av den som omfattas av en utfästelse, ska lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
Information om en pensionsstiftelses ersättningspolicy
Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut upprätta och tillämpa en sund ersättningspolicy för alla personer som leder verksamheten, utövar nyckelfunktioner eller har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil (artikel 23.1). Ett tjänstepensionsinstitut ska också regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn, om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (artikel 23.2).
Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser i tryggandelagen om ersättningspolicy (16 g § tredje stycket, se även prop. 2018/19:159 s. 83–87). Enligt dessa bestämmelser ska en pensionsstiftelse, som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Det finns dock inte någon bestämmelse i tryggandelagen om att ett tjänstepensionsinstitut regelbundet ska offentliggöra information om ersättningspolicyn (artikel 23.2 andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas en bestämmelse i tryggandelagen om att en pensionsstiftelse regelbundet ska offentliggöra information om ersättningspolicyn.
Som SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti anför, anges det i andra tjänstepensionsdirektivet att relevant information om ersättningspolicyn ska offentliggöras (artikel 23.2). I direktivet anges vidare att principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansi-
ella institut och behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet (skäl 53).
Vägledning i frågan om vad som är relevant information som ska offentliggöras, torde därmed kunna hämtas i motsvarande bestämmelser om offentliggörande av ersättningspolicyer inom finansmarknadsområdet och då särskilt i det som gäller för tjänstepensionsföretag. Inom ramen för detta bör det särskilt beaktas att en pensionsstiftelse driver en förhållandevis begränsad verksamhet som i huvudsak rör placeringar av medel och att en pensionsstiftelse inte själv står för några pensionsåtaganden. Vad som är relevant information bör avgöras från fall till fall och utifrån den enskilda pensionsstiftelsen och dess verksamhet. Det är därför inte lämpligt att, som
SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti efterfrågar, mera detaljerat i lag ange vilken information som ska offentliggöras av en pensionsstiftelse om dess ersättningspolicy.
Hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras kan regleras genom verkställighetsföreskrifter. Det bör dock, på motsvarande sätt som i lagen om tjänstepensionsföretag (9 kap. 27 § andra stycket), införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur informationen ska offentliggöras.
Allmänt om pensionsstiftelser och andra tjänstepensionsdirektivet
PTK anser att pensionsstiftelser över huvud taget inte ska omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Denna synpunkt har även förts fram och behandlats i tidigare lagstiftningsärenden. Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att pensionsstiftelser omfattas av det direktivet (prop. 2004/05:165 s. 107 och 109 f.). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att pensionsstiftelser är tjänstepensionsinstitut som även omfattas av det direktivet (prop. 2018/19:159 s. 32–34). Det finns inte anledning att göra en annan bedömning i detta lagstiftningsärende. Pensionsstiftelser är således att anse som tjänstepensionsinstitut och ska som utgångspunkt omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet.
Delat ansvar för informationslämnande
Vid sidan av en pensionsstiftelses ansvar att lämna information (10 l § tryggandelagen), ska en arbetsgivare lämna information om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna och utbetalningsalternativ inför pensioneringen (10 m § första stycket samma lag). Denna modell med delat ansvar för informationslämnande infördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (se finansutskottets betänkande 2005/06:FiU7 s. 14 f.). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet anfördes att det delade ansvaret för informationslämnande fortsatt var det mest ändamålsenliga och att den gällande uppdelningen skulle behållas (se prop. 2018/19:159 s. 103 och 105).
Det finns inte skäl att, som Sveriges advokatsamfund och PTK efterfrågar, inom ramen för detta lagstiftningsärende ändra den grundläggande modellen för informationslämnande vid den tjänstepension som tryggas i
pensionsstiftelser. En pensionsstiftelses och en arbetsgivares delade ansvar för informationslämnande bör därför behållas.
Avtalsfrihet för informationslämnande vid kollektivavtalad tjänstepension
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag gjorde riksdagen flera tillkännagivanden till regeringen (bet. 2019/20:FiU12 punkt 2, rskr. 2019/20:27). Ett av tillkännagivandena avser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag till lagbestämmelser så att det införs en avtalsfrihet för kollektivavtalsparterna i fråga om information till företag och anställda om tjänstepensioner.
Arbetsgivare har enligt ITP-planen, som PTK framför, en möjlighet att trygga utfästelser om tjänstepension i en pensionsstiftelse. Det är således möjligt att trygga kollektivavtalad tjänstepension i en pensionsstiftelse. En avtalsfrihet för informationslämnande vid kollektivavtalad tjänstepension är därmed, som Sveriges advokatsamfund och PTK lyfter fram, även av intresse för sådan tjänstepension som tryggas i pensionsstiftelser. Denna fråga bör dock behandlas i det lagstiftningsärende som behandlar riksdagens tillkännagivanden som rör tjänstepensionsföretag.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 3, Författningskommentar till 10 m § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 16 g § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 16 i § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
4.3. Ytterligare bestämmelser om lämplighetskrav för dem som är verksamma i en pensionsstiftelse
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för ledamöter och suppleanter i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, eller för dem som utför arbete i en sådan stiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktion.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att det ska införas en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för ledamöter och suppleanter i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, eller för dem som utför arbete i en sådan stiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktion.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) framför att de allmänna krav på erfarenhet och lämplighet som anges i lagtexten är fullt tillräckliga, och att en pensionsstiftelses styrelse är den som är bäst lämpad att utforma krav för de personer som arbetar i pensionsstiftelsen.
Skälen för regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om krav på lämplighet och redbarhet för de personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut eller utför nyckel-
funktioner (artikel 22). När det gäller ledningen av pensionsstiftelser anges i tryggandelagen att en styrelseledamot eller suppleant i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan stiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften (16 a § första stycket). I propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att bestämmelsen i tryggandelagen uppfyller de nu aktuella kraven i andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 87–89).
Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser om nyckelfunktioner (centrala funktioner) för pensionsstiftelser (samma prop. s. 69–79). En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha en riskhanteringsfunktion (16 c § första stycket tryggandelagen) och en internrevisionsfunktion (16 d § första stycket samma lag). Dessutom gäller att den som utför arbete i någon av funktionerna ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att utföra funktionens uppgifter och i övrigt vara lämplig för uppgiften (16 e § första stycket samma lag).
Bestämmelserna i tryggandelagen för de som är verksamma i en pensionsstiftelse (16 a § första stycket och 16 e § första stycket) motsvarar bestämmelsen med motsvarande lämplighetskrav i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, förkortad LTF (9 kap. 3 § första stycket, jfr även prop. 2018/19:158 s. 363 och 366–369). För tjänstepensionsföretag har det ansetts att det kan finnas ett behov av ytterligare bestämmelser inom detta område (samma prop. s. 370 f.). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har därmed möjlighet att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag (se 9 kap. 27 § första stycket 1 LTF och 5 kap. 2 § 15 förordningen [2019:809] om tjänstepensionsföretag). Finansinspektionen har också meddelat föreskrifter om vilka krav som ska gälla för de som är verksamma i ett tjänstpensionsföretag (8 kap. 3, 4, 6 och 7 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2019:21] om tjänstepensionsföretag).
De krav som anges i tryggandelagen är generella och allmänt hållna. Det kan dock sägas även om det krav på insikt, erfarenhet och lämplighet som redan i dag gäller enligt tryggandelagen för styrelseledamöterna i en pensionsstiftelse, ersättarna för dessa och för dem som innehar vissa centrala funktioner (se 16 a § första stycket och 16 e § första stycket). Det har inte framkommit att den regleringen skulle vara otillräcklig. Regeringen anser därför, i likhet med SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti och till skillnad från det som föreslås i promemorian, att det inte finns skäl att införa något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för befattningshavare i en pensionsstiftelse.
4.4. Tillsyn över pensionsstiftelser
Regeringens förslag: En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att stiftelsens styrelse har tagit emot sitt uppdrag, oavsett hur många personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Anmälan ska innehålla uppgift om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
När en pensionsstiftelses verksamhet når en sådan omfattning att tryggandet av utfästelser om pension avser minst 16 personer, ska styrelsen genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. En sådan anmälan ska också göras när en pensionsstiftelse inte längre tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer.
Vid tillsyn över pensionsstiftelser ska vissa bestämmelser om tillsyn över tjänstepensionsföretag i lagen om tjänstepensionsföretag tillämpas: bestämmelserna om upplysningar som ska lämnas till Finansinspektionen, platsundersökning, upplysningar från vissa andra företag än det som står under tillsyn, avgifter, tillsynsbefogenheter vid gränsöverskridande verksamhet, anmälan av beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och vite.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen för en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas. Det ska också införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningarna ska lämnas.
Regeringen ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter som pensionsstiftelser ska betala för att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund och Svenska Pensionsstiftelsers förening (SPFA), med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, framför synpunkter på kravet att en anmälan från en pensionsstiftelse ska innehålla en uppgift om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Dessa remissinstanser framhåller även att en pensionsstiftelse inte känner till hur många personer stiftelsen tryggar tjänstepension till.
Sveriges advokatsamfund anser att kravet i en anmälan för tillsyn bör ändras till att om avsättning till stiftelsen gjorts, ska en stiftelse anmäla för hur många anställda eller före detta anställda avsättningen avser. SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti anför att det oftast inte sker några avsättningar till en pensionsstiftelse direkt vid bildandet och att det därför inte bör införas något krav alls om att en anmälan för tillsyn ska innehålla en uppgift om hur många personer som stiftelsen tryggar pension till. Vidare motsätter sig dessa remissinstanser att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om rapportering till Finansinspektionen. För det fall ett sådant bemyndigande
ändå ges måste hänsyn tas till pensionsstiftelsernas särart. Detta bör även framgå av bemyndigandet.
Skälen för regeringens förslag
När ska en pensionsstiftelse anmälas för tillsyn?
En pensionsstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist (31 § första stycket tryggandelagen). I tryggandelagen används uttrycket tillsynsmyndighet för den behöriga länsstyrelsen. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer står även under tillsyn av Finansinspektionen (34 § första stycket tryggandelagen). Detsamma gäller för sådana mindre pensionsstiftelser som valt att tillämpa de bestämmelser i tryggandelagen som genomför andra tjänstepensionsdirektivet. Finansinspektionens tillsyn gäller endast de bestämmelser i tryggandelagen som följer av det direktivet och de föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
Styrelsen för en pensionsstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag (31 § andra stycket tryggandelagen). En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser och underrätta Finansinspektionen om anmälningar från sådana stiftelser som även ska stå under inspektionens tillsyn (31 § sjunde och åttonde styckena tryggandelagen).
Tillsynen över pensionsstiftelser som omfattas av den EU-rättsliga regleringen för tjänstepensionsinstitut är alltså delad mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen. Detta gäller även efter genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 115–118). Finansinspektionen ska alltså utöva tillsyn över att de bestämmelser i tryggandelagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet följs. Till skillnad från det som har gällt tidigare ska dock Finansinspektionens tillsyn efter genomförandet av direktivet omfatta samtliga pensionsstiftelser. Detta eftersom även stiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer ska tillämpa vissa bestämmelser som direkt följer av det direktivet (jfr samma prop. s. 36 f.).
Som anges ovan är det i dag bara pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer som ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen för stiftelsen har tagit emot sitt uppdrag. Andra pensionsstiftelser ska anmälas för tillsyn inom sex månader (31 § andra stycket tryggandelagen). I denna del framför Sveriges advokatsamfund att anmälningskravet bör knytas till när en avsättning till stiftelsen görs och betonar, vilket även SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti gör, att det oftast inte sker några avsättningar till en pensionsstiftelse direkt vid bildandet.
Kravet på omedelbar anmälan infördes i samband med genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. I det sammanhanget gjordes bedömningen att tryggandelagens då gällande bestämmelser om anmälan inom sex månader inte uppfyllde direktivets krav på registrering (artikel 9.1 a, se även prop. 2004/05:165 s. 137–140 och 250). Bestämmelsen om registrering i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 9.1) överensstämmer
med motsvarande bestämmelse i första tjänstepensionsdirektivet. Som remissinstanserna för fram är det inte alltid så, och inte heller något krav i tryggandelagen, att avsättningar ska ske redan när en pensionsstiftelse bildas. En stiftelse bör dock redan vid denna tidpunkt ha kännedom om hur många personer som den ska trygga utfästelser om pension till. Detta är även en förutsättning för att stiftelsen ska kunna avgöra vilka bestämmelser som ska gälla för dess verksamhet och i sin tur hur verksamheten ska organiseras, t.ex. om stiftelsen omfattas av de särskilda placeringskraven i tryggandelagen (10 b–10 d §§) och dessutom ska ha ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion (16 c §). Därmed bör en anmälan för tillsyn fortfarande göras genast efter det att styrelsen för stiftelsen har tagit emot sitt uppdrag. Eftersom samtliga pensionsstiftelser nu, om än i varierande omfattning, omfattas av bestämmelser i tryggandelagen som är föranledda av andra tjänstepensionsdirektivet bör en anmälan för tillsyn ske vid en och samma tidpunkt oavsett hur många personer pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Kravet på anmälan för tillsyn genast efter det att styrelsen tagit emot sitt uppdrag bör därför gälla också för de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. En sådan ändring bör göras i tryggandelagen. Denna ändring, tillsammans med länsstyrelsernas skyldighet att underrätta Finansinspektionen om anmälda pensionsstiftelser, ger inspektionen förutsättningar att utöva tillsyn över pensionsstiftelser i den omfattning som krävs enligt andra tjänstepensionsdirektivet.
Uppgift om hur många personer som en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till
Som utvecklas ovan har tryggandelagen nyligen ändrats så att samtliga pensionsstiftelser, om än i varierande omfattning, ska omfattas av bestämmelser i den lagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 36 f.). Vilka bestämmelser som är tillämpliga avgörs av hur många personer en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till. De minsta pensionsstiftelserna, som tryggar utfästelser om pension till färre än 16 personer, ska bara tillämpa de grundläggande bestämmelserna om förvaring av tillgångar och uppdragsavtal som följer av direktivet. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16–99 personer ska därutöver tillämpa vissa bestämmelser om aktsamhetsprincipen för placeringar och företagsstyrning. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska omfattas fullt ut av de bestämmelser i tryggandelagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Detta innebär att det i tillsynen kommer vara nödvändigt att hålla reda på vilken storlekskategori som en pensionsstiftelse tillhör och i förlängningen vilka bestämmelser som ska gälla för den enskilda stiftelsen. En grundläggande förutsättning för en sådan tillsyn är att Finansinspektionen, som ansvarar för tillsynen över att de bestämmelser som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet följs, informeras om hur många personer som pensionsstiftelsen tryggar utfästelse om pension till.
Flera remissinstanser – Sveriges advokatsamfund, SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti – har synpunkter på de uppgifter som en anmälan för tillsyn ska innehålla. Vid denna form för tryggande av tjänstepension är det arbetsgivarens pensionsutfästelser som tryggas i stiftelsen.
Pensionsstiftelsen får inte själv utfästa pension (12 § tryggandelagen). Som flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, SPFA, Svenskt
Näringsliv och PRI Pensionsgaranti, framför är det i första hand arbetsgivaren som har kunskap om dels hur många, dels till vilka personer som pensionsstiftelsen tryggar tjänstepension. Även den enskilda pensionsstiftelsen behöver dock veta hur många som den tryggar utfästelser till.
Detta krävs bl.a. för att arbetstagarna ska kunna utöva sin rätt enligt tryggandelagen att välja ledamöter och suppleanter i pensionsstiftelsens styrelse (se prop. 2004/05:165 s. 152 f.). En anmälan för tillsyn bör därför, utöver de uppgifter som redan krävs enligt tryggandelagen (31 § tredje stycket), även innehålla uppgift om hur många personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts.
När en pensionsstiftelses verksamhet ändrar omfattning
Enligt tryggandelagen ska styrelsen för en pensionsstiftelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsens verksamhet når en sådan omfattning att tryggandet av utfästelser om pension avser minst 100 personer (31 § fjärde stycket). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes ytterligare en gräns för en pensionsstiftelses verksamhet. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16–99 personer ska numera tillämpa vissa bestämmelser om aktsamhetsprincipen för placeringar och företagsstyrning som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2018/19:159 s. 34–37).
För att möjliggöra en effektiv tillsyn bör en anmälan till tillsynsmyndigheten också göras när tryggandet i en mindre stiftelse, dvs. i en stiftelse som tryggar pension till färre än 16 personer, har ökat till att avse minst 16 personer. En anmälan till tillsynsmyndigheten bör även göras när tryggandet i en pensionsstiftelse inte längre har en sådan omfattning. Detta eftersom stiftelsen då bara ska omfattas av vissa grundläggande bestämmelser om förvaring av tillgångar och uppdragsavtal som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Tryggandelagen bör därför ändras i enlighet med dessa överväganden.
Tillämpliga bestämmelser om tillsyn över pensionsstiftelser
I tryggandelagen anges att vissa bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen, förkortad FRL, ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillsynen över pensionsstiftelser (35 § femte stycket tryggandelagen). Detta gäller bestämmelser om upplysningar från ett försäkringsföretag (17 kap. 5 § FRL), om platsundersökning (17 kap. 7 § FRL), om upplysningar från och undersökningar hos vissa andra företag (17 kap. 8 § 1 FRL), om sammankallande av styrelsen (17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket FRL), om avgifter (17 kap. 29 § FRL), om tillsynsbefogenheter vid gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 9 § FRL), om anmälan av beslut till utländska myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (18 kap. 15 § FRL) och om vite (18 kap. 27 § FRL). Även föreskrifter om försäkringsföretags upplysningsskyldighet och avgifter som meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen ska tillämpas.
I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser som överensstämmer med flertalet av de nyss nämnda bestämmelserna i försäkrings-
rörelselagen (se prop. 2018/19:158 s. 482–497). De bestämmelserna genomför andra tjänstepensionsdirektivet. Pensionsstiftelser är, i likhet med tjänstepensionsföretag och till skillnad från försäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut enligt EU-rätten. Det är därmed lämpligt att bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag, i stället för bestämmelserna i försäkringsrörelselagen, tillämpas även vid tillsyn enligt tryggandelagen. Hänvisningarna i tryggandelagen till bestämmelser i försäkringsrörelselagen bör därför ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om tjänstepensionsföretag. En sådan lagteknisk ändring bör inte innebära någon ändring i sak.
När det gäller Finansinspektionens befogenhet att sammankalla styrelsen i ett tjänstepensionsföretag gäller bestämmelsen om detta i försäkringsrörelselagen, genom hänvisning, också enligt lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 1 § LTF, se även samma prop. s. 491 f.). Hänvisningen i tryggandelagen till den bestämmelsen bör därför inte ändras.
Särskilt om vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen
Som anges ovan tillämpas föreskrifter om upplysningsskyldighet och avgifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i försäkringsrörelselagen också vid tillsyn enligt tryggandelagen. Motsvarande bemyndiganden finns i lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 18 § 1 och 2, se även prop. 2018/19:158 s. 482 f. och 492). Ett alternativ skulle kunna vara att tillämpa de föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigandena i lagen om tjänstpensionsföretag även vid Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser. Det kan dock, som SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI
Pensionsgaranti framför, finnas behov av bestämmelser som är särskilt anpassade till pensionsstiftelsernas verksamhet. Det torde därmed vara mer lämpligt med särskilda bemyndiganden i tryggandelagen som endast gäller för tillsynen över pensionsstiftelser. I tryggandelagen bör det därför uttryckligen anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen för en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas.
Inom ramen för ett sådant bemyndigande kan det t.ex. meddelas föreskrifter om skyldigheten att lämna sådana upplysningar som behövs för att Finansinspektionen ska kunna bedöma om styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter uppfyller de krav som gäller enligt tryggandelagen (16 a § första stycket, se även prop. 2018/19:159 s. 89 f.).
Regeringen anser dock, i likhet med SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI
Pensionsgaranti, att det inte har framkommit tillräckliga skäl för att ställa krav på periodisk rapportering från pensionsstiftelsernas sida. Föreskrifter om sådan rapportering torde därför, i motsats till det som anförs i promemorian, knappast bli aktuella för pensionsstiftelsernas del.
Vidare bör det i tryggandelagen tydligt framgå att regeringen får meddela föreskrifter om de avgifter som pensionsstiftelser ska betala för att bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet. En motsvarande bestämmelse finns i lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 18 § andra stycket).
Det bör även införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med-
dela föreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen om hur upplysningar ska lämnas.
Hänvisningar till S4-4
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 31 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 31 b § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 31 c § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 38 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
5. Vissa ändringar för utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut
Hänvisningar till S5
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
5.1. Särregleringen av EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet
Regeringens förslag: De särskilda bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som bygger på första tjänstepensionsdirektivet och som Sverige tillämpar på EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska utmönstras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Utländska försäkringsgivare får driva verksamhet i Sverige. Bestämmelser om sådan gränsöverskridande verksamhet finns i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT. I lagen finns det bl.a. bestämmelser om rätt att driva verksamhet i Sverige (2 och 4 kap.), om solvenskrav (5 kap.), tillsyn (3 och 6 kap.), avslutande av verksamhet (7 kap.), marknadsföring (8 kap.) och överlåtelse av försäkringsbestånd (9 kap.).
I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige delas utländska försäkringsgivare upp i dels EESförsäkringsgivare, dels försäkringsgivare från tredjeland och delvis gäller olika bestämmelser för dessa institut. Med EES-försäkringsgivare avses en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet (1 kap. 5 § första stycket 1). En försäkringsgivare från tredjeland är annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person (1 kap. 5 § första stycket 2).
För EES-försäkringsgivare bygger regleringen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige till största delen på Solvens II-direktivets bestämmelser om det som ska gälla om ett försäkringsföretag har för avsikt att driva verksamhet utomlands, dvs. i en annan medlemsstat än den där företaget är registrerat. I lagen finns det även vissa särskilda bestämmelser om EES-försäkringsgivares tjänste-
pensionsverksamhet. Dessa bestämmelser har sin grund i första tjänstepensionsdirektivet och utgör i huvudsak tillägg till det som generellt gäller för EES-försäkringsgivare. Denna särskilda reglering omfattar bl.a. bestämmelser om när verksamheten får inledas (2 kap. 1 §), om skyldigheten att lämna en underrättelse om sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 2 och 3 §§), om Finansinspektionens roll som behörig myndighet i värdlandet (3 kap. 2 och 6 §§) och om viss information till enskilda (8 kap. 1 a §).
EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet
Som anges ovan finns det i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige särskilda bestämmelser för EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkringar. Dessa bestämmelser infördes i samband med genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. I det sammanhanget infördes det också motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen för svenska försäkringsbolag för deras verksamhet avseende tjänstepension i andra EES-länder (prop. 2004/05:165 s. 187–195). Den samlade regleringen som infördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes, både den som nu gäller för EES-försäkringsgivare och den som tidigare gällde för svenska försäkringsföretag, bör ses mot bakgrund av den möjlighet som fanns i det direktivet för medlemsstaterna att tillämpa vissa av reglerna i direktivet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag (artikel 4). För försäkringsföretag, dvs. svenska företag, fanns det tidigare flera särskilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen om livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet. Dessa bestämmelser innebar bl.a. att alla tillgångar och skulder som hänförde sig till den del av livförsäkringsföretagets verksamhet som avsåg tjänstepensionsförsäkring skulle hållas fullständigt åtskilda från livförsäkringsföretagets övriga verksamhet (samma prop. s. 126 och 130–134). Särskilda bestämmelser, som hade sin grund i första tjänstepensionsdirektivet, skulle då tillämpas på den verksamheten. För den verksamhet som inte avsåg tjänstepension, skulle de allmänna bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillämpas.
Vid genomförandet av Solvens II-direktivet valde Sverige att inte längre använda den möjlighet som första tjänstepensionsdirektivet gav att tillämpa bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Särregleringen i försäkringsrörelselagen för den verksamheten upphävdes därför. Det lämnades ingen särskild motivering till varför motsvarande särreglering för tjänstepensionsverksamhet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige behölls.
I andra tjänstepensionsdirektivet har medlemsstaterna, på motsvarande sätt som i första tjänstepensionsdirektivet, en möjlighet att tillämpa det direktivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (artikel 4). I samband med genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet uttalades att Sverige inte bör utnyttja möjligheten att tillämpa delar av det direktivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (prop. 2018/19:158 s. 188 och 193 f.).
Finansinspektionen framförde i sitt remissvar till promemorian En ny reglering för tjänstepensionsföretag (Fi2018/02661/FPM) att myndigheten
ställer sig frågande till om samtliga EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska omfattas av bestämmelser i svensk rätt som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i stället för av de bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet, dvs. oavsett om EES-försäkringsgivaren i sitt hemland omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet eller enbart bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet (Fi dnr 18-12577). Som Finansinspektionen antyder är de bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som har sin grund i första tjänstepensionsdirektivet inte ändamålsenliga för EES-försäkringsgivare som inte omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i sitt hemland. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna om förfarandet vid gränsöverskridande verksamhet, t.ex. skyldigheten att lämna en underrättelse med visst innehåll till den behöriga myndigheten i hemlandet och om när verksamheten får inledas. Detta talar starkt för att särregleringen för EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkringar bör upphävas eller ges ett annat tillämpningsområde. Även Svensk
Försäkring berörde särregleringen i sitt remissvar till samma promemoria och anförde att föreningen ställer sig frågande till varför EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet med tjänstepensioner över huvud taget regleras på annat sätt än deras övriga verksamhet.
Ovan nämnda valmöjlighet i såväl första som andra tjänstepensionsdirektivet är formulerad som en möjlighet för hemmedlemsstaten att välja att tillämpa vissa bestämmelser i direktivet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag (se artikel 4 första stycket i andra tjänstepensionsdirektivet). I sådana fall, och bara när det gäller tjänstepensionsverksamheten, ska livförsäkringsföretag inte omfattas av vissa särskilt angivna bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 4 andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet). Eftersom Sverige har valt att inte använda sig av valmöjligheten i andra tjänstepensionsdirektivet kan det inte heller finnas någon skyldighet att, som värdland, ha särskilda bestämmelser för EES-försäkringsgivare som driver tjänstepensionsverksamhet.
Det kan även ifrågasättas om det i svensk rätt bör ställas andra krav på EES-försäkringsgivare än de krav som ställs på de svenska försäkringsföretag som endast följer försäkringsrörelselagen. Som anges ovan infördes det vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet särskilda bestämmelser för tjänstepensionsverksamhet vid gränsöverskridande verksamhet dels i försäkringsrörelselagen för försäkringsföretag, dels i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige för EES-försäkringsgivare. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen har nu utmönstrats.
Till detta kommer att Solvens II-direktivet får anses ge ett fullgott skydd för verksamhet som drivs av såväl EES-försäkringsgivare som försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen. Utöver högt ställda kapitalkrav och andra skyddsbestämmelser omfattar Solvens II-direktivet en heltäckande reglering av frågor som rör gränsöverskridande verksamhet. Dessutom är Solvens II-direktivet, till skillnad från andra tjänstepensionsdirektivet, i huvudsak ett fullharmoniseringsdirektiv.
Om särregleringen för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras kommer svensk rätt inte att innehålla några särskilda bestämmelser som bygger på andra tjänstepensionsdirektivet, eller, som
nu är fallet, första tjänstepensionsdirektivet, om informationsutbyte mellan Finansinspektionen och andra behöriga myndigheter i länder som använder sig av möjligheten att tillämpa vissa artiklar andra tjänstepensionsdirektivet på sådana försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. EESförsäkringsgivare kommer dock fortsatt att omfattas av bestämmelser som följer av Solvens II-direktivet. För det fall ett informationsutbyte inte kan hanteras inom Solvens II-regelverkets bestämmelser om samarbete mellan behöriga myndigheter, bör sådana frågor kunna hanteras genom samarbete och överenskommelser mellan de enskilda behöriga myndigheterna. Ett sådant informationsutbyte förutsätter inte att det i svensk rätt finns särskilda bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. I sammanhanget kan det nämnas att, vilket Svensk Försäkring även poängterade, det är få länder som använder sig av möjligheten att tillämpa andra tjänstepensionsdirektivet på EES-försäkringsgivarnas tjänstepensionsverksamhet.
Mot bakgrund av att Sverige inte längre använder sig av den möjlighet som andra tjänstepensionsdirektivet ger att tillämpa vissa artiklar i det direktivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet, bör de särskilda bestämmelserna om sådan verksamhet hos EES-försäkringsgivare i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige utmönstras.
Hänvisningar till S5-1
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 6 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 7 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 2 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 6 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
5.2. Ingripanden mot utländska tjänstepensionsinstitut
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få förbjuda ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet, om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda de bestämmelser om skyldighet att lämna information till enskilda som gäller enligt svensk rätt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Andra tjänstepensionsdirektivet
I andra tjänstepensionsdirektivet finns det bestämmelser om tillsyn och ingripanden mot tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet. Som utgångspunkt är det den behöriga myndigheten i hemlandet, hemlandsmyndigheten, som ska ansvara för tillsyn och ingripanden mot de institut som driver gränsöverskridande verksamhet (se t.ex. artikel 11.3 och 11.10).
Viss tillsyn ska dock ske i värdlandet. Tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, värdlandsmyndigheten, i fråga
om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens krav för information till enskilda. Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 11.10). I vissa fall får värdlandsmyndigheten även vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller beivra oriktigheter eller, om det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet från att driva verksamhet i värdmedlemsstaten. Värdlandsmyndigheten får ingripa i de fall som institutet fortsätter att överträda lagstiftning som rör värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning och som är relevant för tjänstepensionsområdet. Värdlandsmyndigheten får även ingripa vid överträdelser som rör den medlemsstatens krav på information till enskilda (artikel 11.11).
Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut
I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns det bestämmelser om hur Finansinspektionen ska agera om ett utländskt tjänstepensionsinstitut inte följer den svenska social- och arbetsmarknadslagstiftning som gäller på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller gentemot enskilda. Finansinspektionen ska i sådana fall genast underrätta den behöriga myndigheten i det utländska tjänstepensionsinstitutets hemland. Finansinspektionen har i särskilt angivna fall även rätt att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut (3 kap. 6 §). Bestämmelserna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 11.11). Finansinspektionen har dock bara möjlighet att ingripa i de fall ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet (3 kap. 6 § sjunde och nionde styckena jämförda med artikel 11.11 i andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt bör det införas en bestämmelse om att Finansinspektionen också ska få ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut vid överträdelse av de bestämmelser om information till enskilda som gäller i Sverige.
Hänvisningar till S5-2
6. Vissa ändringar i försäkringsrörelselagen och i de associationsrättsliga bestämmelserna för tjänstepensionsföretag
Hänvisningar till S6
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
6.1. Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag och vissa bestämmelser om ingripanden
Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag om underrättelser till Bolagsverket och
Skatteverket vid fusion ska ändras så att samma regler gäller för samtliga försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag oavsett associationsform.
Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om kontrollbalansräkningens innehåll i ett försäkringsaktiebolag ska moderniseras språkligt och en felaktig hänvisning ska rättas. Det ska även göras en språklig ändring i förtydligande syfte i bestämmelserna om tvångslikvidation för försäkringsaktiebolag.
Det ska införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen för ömsesidiga försäkringsbolag om att det som sägs om föreningsregistret i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse försäkringsregistret.
Finansinspektionen ska vara den myndighet som prövar om det finns skäl att besluta om undantag från kravet på att styrelseledamöter och den verkställande direktören ska vara bosatta inom EES även i ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar.
Redaktionella ändringar ska göras i försäkringsrörelselagen så att bestämmelserna om ingripande av Finansinspektionen samlas i samma kapitel.
Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag
Det finns tre olika associationsformer för att driva verksamhet som försäkringsföretag. Dessa är försäkringsaktiebolag (11 kap. FRL), ömsesidigt försäkringsbolag (12 kap. FRL) och försäkringsförening (13 kap. FRL). Som utgångspunkt gäller bestämmelserna i aktiebolagslagen, förkortad ABL, och lagen om ekonomiska föreningar, förkortad FL, också för försäkringsföretag, dvs. aktiebolagslagen för försäkringsaktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar för försäkringsföreningar (se prop. 2009/10:246 s. 225–227 och 343). I försäkringsrörelselagen finns dock
särskilda associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar. De särskilda bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller då i stället för det som annars skulle gälla enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar (se t.ex. 11 kap. 1 § och 13 kap. 2 § FRL).
I stor utsträckning är bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar tillämpliga även på ömsesidiga försäkringsbolag (se samma prop. s. 280–285).
Även för tjänstepensionsföretag finns det tre olika associationsformer: tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening. På motsvarande sätt som för försäkringsföretag är utgångspunkten att bestämmelserna i aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar också ska gälla för tjänstepensionsföretagen, aktiebolagslagen för tjänstepensionsaktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar för tjänstepensionsföreningar. Lagen om ekonomiska föreningar är även i stor utsträckning tillämplig på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. För tjänstepensionsföretag finns det, som för försäkringsföretag, särskilda associationsrättsliga bestämmelser som ska gälla i stället för det som annars skulle gälla enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar. De särskilda associationsrättsliga bestämmelserna för tjänstepensionsföretag finns i 10 kap. lagen om tjänstepensionsföretag. Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag (10 kap. LTF jämfört med 11–13 kap. FRL, se även prop. 2018/19:158 s. 456–476).
Fusion och absorption
För såväl försäkringsföretag som tjänstepensionsföretag finns det associationsrättsliga bestämmelser om fusion. En fusion innebär att två eller flera aktiebolag kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusion). Vid fusionen upplöses det eller de överlåtande bolagen utan likvidation (23 kap. 1 § första stycket ABL). Motsvarande gäller för ekonomiska föreningar (16 kap. 1 § första stycket FL).
Absorption är en särskild form av fusion (23 kap. 1 § andra stycket 1 ABL och 16 kap. 1 § andra stycket 1 FL). En absorption innebär att ett bolag, det överlåtande bolaget, går upp i ett annat bolag, det övertagande bolaget. Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget. Ett särskilt slag av absorption och i praktiken den vanligaste typen av fusion är när ett helägt dotterbolag går upp i moderbolaget (se prop. 2004/05:85 s. 478 f.). I försäkringsrörelselagen finns det särskilda bestämmelser om absorption av helägt dotterbolag för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (11 kap. 37 § och 12 kap. 86 § FRL). Motsvarande bestämmelser finns för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (10 kap. 15 och 45 §§ LTF).
Underrättelser vid fusion
I de särskilda bestämmelserna för försäkringsföretag anges att en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska ges in till Finansinspektionen
(för försäkringsaktiebolag 11 kap. 33 § första stycket FRL, för ömsesidiga försäkringsbolag 12 kap. 82 § första stycket FRL och för försäkringsföreningar 13 kap. 33 § första stycket FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag (för tjänstepensionsaktiebolag 10 kap. 11 § första stycket, för ömsesidiga tjänstepensionsbolag 10 kap. 41 § första stycket och för tjänstepensionsföreningar 10 kap. 62 § första stycket).
Vidare gäller att Finansinspektionen enligt såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan (se för försäkringsföretag 11 kap. 33 § fjärde stycket, 12 kap. 82 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket FRL och för tjänstepensionsföretag 10 kap. 11 § tredje stycket, 11 kap. 41 § tredje stycket och 11 kap. 62 § tredje stycket LTF). För försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar gäller att Bolagsverket ska underrättas om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft (11 kap. 33 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket FRL). För ömsesidiga försäkringsbolag gäller att även Skatteverket ska underrättas om de slutliga besluten (12 kap. 82 § FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska underrättas oavsett associationsform (10 kap. 11 § tredje stycket, 41 § tredje stycket och 62 § tredje stycket LTF). Om det rör sig om ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska även Skatteverket underrättas (10 kap. 41 § tredje stycket LTF).
Underrättelsen till Bolagsverket om slutliga beslut som har fått laga kraft hänger ihop med tidpunkten för styrelsens skyldighet att anmäla fusionen för registrering (se t.ex. 11 kap. 36 §, 12 kap. 85 § och 13 kap. 36 § FRL). Det har inte motiverats särskilt varför också Skatteverket ska underrättas om slutliga beslut i dessa frågor när det rör sig om ömsesidiga försäkrings- och tjänstpensionsbolag (jfr för försäkringsföretag prop. 2009/10:246 s. 496 och för tjänstepensionsföretag prop. 2018/19:158 s. 464 och 468 f.). Denna tidpunkt när beslutet har fått laga kraft har bara betydelse för tidpunkten för Bolagsverkets registrering av fusionen. Det bör därmed inte krävas att Finansinspektionen också ska underrätta Skatteverket om detta. Särskilt inte som de nu gällande bestämmelserna endast avser de beslut som rör ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och i lagen om tjänstepensionsföretag för ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag bör därför ändras så att Finansinspektionen bara ska underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft.
Underrättelser vid absorption av helägda dotterbolag
Som anges ovan ska Skatteverket underrättas om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Syftet med denna underrättelse är att Skatteverket ska uppmärksammas på att en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan är under handläggning och därmed ha möjlighet att ingripa och besluta att fusionsplanen inte får verkställas (se bl.a. prop. 2018/19:158 s. 496). Bestämmelser om sådana ingripanden från Skatteverket finns när det gäller försäkringsaktiebolag i aktiebolagslagen (23 kap. 21 a §). För ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsför-
eningar finns en motsvarande bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar (16 kap. 20 §, se 12 kap. 81 § respektive 13 kap. 2 § FRL).
Skatteverket har möjlighet att ingripa även vid absorption av ett helägt dotterbolag. Dessa bestämmelser avviker delvis från det som annars gäller vid fusion. Som närmare utvecklas ovan ska Finansinspektionen enligt försäkringsrörelselagen underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan (för försäkringsföretag 11 kap. 33 § fjärde stycket, 12 kap. 82 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket). Vid absorption av ett helägt dotterbolag finns det dock inte någon skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. En sådan skyldighet gäller emellertid vid absorption av helägt dotterbolag enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (23 kap. 22 § tredje stycket och 33 § tredje stycket) och vid fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag enligt lagen om ekonomiska föreningar (16 kap. 21 § tredje stycket och 28 § andra stycket). Dessa bestämmelser i de båda lagarna gäller dock inte för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 11 kap. 32 § och 12 kap. 81 § andra stycket FRL).
Motsvarande skillnader finns för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag vid fusion respektive absorption av helägt dotterbolag (10 kap. 11 och 41 §§ jämförda med 10 kap. 15 och 45 §§ LTF). Bestämmelserna i aktiebolagslagen respektive lagen om ekonomiska föreningar om underrättelse till Skatteverket vid absorption gäller inte heller för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se 10 kap. 10 § LTF för tjänstepensionsaktiebolag, jfr 10 kap. 40 § samma lag för ömsesidiga tjänstepensionsbolag).
Samma förfarande bör gälla vid absorption av helägt dotterbolag för försäkringsaktiebolag och för ömsesidiga försäkringsbolag som vid annan typ av fusion för dessa associationsformer. Detta gäller även för motsvarande förfaranden för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bestämmelserna om absorption av helägda dotterbolag i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag bör därför ändras så att även Skatteverket ska underrättas om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan.
Förtydliganden vid tillämpningen av bestämmelser i andra lagar än försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag
Det finns flera bestämmelser i försäkringsrörelselagen som innebär att bestämmelser i andra lagar också ska gälla för försäkringsföretag. Vanligtvis är det självklart hur dessa bestämmelser ska tillämpas på försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag. Ibland krävs dock bestämmelser som förtydligar hur en viss bestämmelse ska tillämpas i ett särskilt fall. I såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser som anger att vissa begrepp i andra lagar i stället ska avse andra begrepp. Ett sådant exempel är att när det gäller försäkringsaktiebolag så ska det som sägs i aktiebolagslagen om Bolagsverket, i vissa bestämmelser, i stället avse Finansinspektionen (se bl.a. 11 kap. 1 § andra stycket FRL). Ytterligare ett exempel är bestämmelsen för försäkringsföreningar som anger att det som sägs om föreningsregistret i lagen om
ekonomiska föreningar, i stället ska avse försäkringsregistret (13 kap. 2 § första stycket 2 FRL).
Sådana förtydliganden har dock inte införts på ett enhetligt och konsekvent sätt i de associationsrättsliga bestämmelserna för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag. För att det inte ska råda några tveksamheter om vad som gäller vid tillämpningen av bestämmelser i andra lagar, bör det göras vissa förtydliganden i försäkringsrörelselagen och i lagen om tjänstepensionsföretag. Detta handlar dels om att införa en bestämmelse för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om att när det i det kapitlet (12 kap. FRL) anges att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag ska det som sägs om föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret. Dels gäller det ändringar i 12 och 13 kap. försäkringsrörelselagen och 10 kap. lagen om tjänstepensionsföretag som innebär att när bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar om Skatteverkets ingripande vid fusion tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska det som sägs i den lagen om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen (se 16 kap. 20 § FL).
Finansinspektionen ska få medge dispens från bosättningskravet för styrelseledamöter och den verkställande direktören oavsett associationsform
I försäkringsrörelselagen finns det bestämmelser om bosättningskrav för ledningen i ett försäkringsföretag. För försäkringsaktiebolag gäller att minst hälften av styrelseledamöterna ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet (11 kap. 1 § första och andra styckena FRL och 8 kap. 9 § ABL). Ett bosättningskrav, med möjlighet till dispens, gäller även för den verkställande direktören (11 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap. 30 § ABL). Motsvarande bosättningskrav gäller för styrelseledamöter och den verkställande direktören i ett tjänstepensionsaktiebolag. Även i dessa fall får Finansinspektionen medge dispens från dessa krav (se 10 kap. 1 § första och andra styckena LTF och 8 kap. 9 och 30 §§ ABL).
Även i lagen om ekonomiska föreningar finns det bestämmelser om bosättningskrav för styrelseledamöter och den verkställande direktören (7 kap. 8 och 30 §§). Bestämmelserna i den lagen gäller för ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar (se för ömsesidiga försäkringsbolag 12 kap. 24 § FRL, för försäkringsföreningar 13 kap. 2 § FRL, för ömsesidiga tjänstepensionsbolag 10 kap. 26 § LTF och för tjänstepensionsföreningar 10 kap. 48 § LTF). Till skillnad från det som gäller för försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag ska dispensprövningen för dessa associationsformer göras av Bolagsverket.
Beslut om undantag från bosättningskravet för styrelseledamöter och den verkställande direktören i försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag bör göras av en och samma myndighet, oavsett associationsform. Finansinspektionen är i dag den myndighet som ansvarar för lämplighetsprövningen av dessa funktionärer i såväl försäkringsföretag som tjänstepensionsföretag. Detta gäller samtliga associationsformer för försäkrings-
företag och tjänstepensionsföretag. Även undantag från bosättningskravet bör prövas av Finansinspektionen. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag bör ändras så att Finansinspektionen ska vara den myndighet som får medge undantag från bosättningskravet även för ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar.
Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot vissa typer av holdingföretag
I samband med genomförandet av Solvens II-direktivet infördes det flera bestämmelser i försäkringsrörelselagen som rör försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Det infördes bl.a. en bestämmelse om att ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de lämplighetskrav som anges i 2 kap. 4 § (19 kap. 63 § första stycket FRL). De krav som avses är de generella lämplighetskraven för sådana funktionärer, dvs. att de ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift (se 2 kap. 4 § första stycket 4 FRL). Det infördes även en särskild ingripandebestämmelse i kapitlet om grupptillsyn (19 kap. FRL). I denna anges att om någon i ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet (19 kap. 64 § första stycket FRL). I samma bestämmelse ges Finansinspektionen även möjlighet att förelägga ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta rättelse om företaget inte uppfyller krav som ställs på det enligt EUförordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. försäkringsrörelselagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av kapitlet (19 kap. 64 § andra stycket FRL).
I försäkringsrörelselagen finns det ett särskilt kapitel som rör ingripanden (18 kap. FRL). Förutom flera bestämmelser om ingripanden mot försäkringsföretag finns det en särskild bestämmelse om ingripanden mot försäkringsholdingföretag. I denna anges att om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet (18 kap. 24 § FRL).
Bestämmelsen om ingripande mot vissa typer av holdingföretag i kapitlet om grupptillsyn har delvis samma tillämpningsområde som ingripandebestämmelsen i kapitlet om ingripanden (19 kap. 64 § första stycket FRL jämförd med 18 kap. 24 § FRL). Dessa bestämmelser bör ändras så att det inte uppkommer fall där en och samma situation regleras av mer än en bestämmelse. Bestämmelserna bör samordnas så att Finansinspektionens möjlighet att ingripa om någon i ledningen av ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de generella lämplighetskraven regleras i en och samma paragraf. Detta bör lämpligen ske genom att bestämmelsen om ingripande mot vissa typer av holdingföretag i kapitlet om grupptillsyn (19 kap. 64 §) flyttas till kapitlet om ingripanden (18 kap.). På så sätt samlas bestäm-
melserna om ingripanden i försäkringsrörelselagen i ett och samma kapitel. Det är den ordning som i dag gäller enligt lagen om tjänstepensionsföretag (se 15 kap. i den lagen). Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag påverkas inte av en sådan lagändring.
Hänvisningar till S6-1
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till 37 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 45 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 3 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 81 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 82 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 85 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 86 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 90 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 32 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 24 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 15 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 20 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 40 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 41 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 45 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 61 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
6.2. Överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska högst en gång om året få väcka frågan om en överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet.
Regeringens bedömning: Solvens II-direktivets övriga bestämmelser om att utse grupptillsynsmyndighet tillgodoses av de nu gällande bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om överenskommelse och beslut om att utse grupptillsynsmyndighet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om grupptillsynsmyndighet. Detta gäller dels vilken tillsynsmyndighet som också ska vara grupptillsynsmyndighet, dels vilken tillsyn som grupptillsynsmyndigheten ska ansvara för. Av direktivet följer att en enda myndighet ska ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen. Detta ska vara en av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna (artikel 247.1). I direktivet finns bestämmelser om vilken tillsynsmyndighet som ska utses till grupptillsynsmyndighet (artikel 247.2). De berörda tillsynsmyndigheterna har möjlighet att komma överens om att en viss tillsynsmyndighet ska utses till grupptillsynsmyndighet för en enskild grupp. För detta krävs att det sett till den enskilda gruppen är olämpligt att den tillsynsmyndighet som enligt direktivet ska vara grupptillsynsmyndighet är grupptillsynsmyndighet för just den gruppen (artikel 247.3).
Bestämmelserna i Solvens II-direktivet som rör grupptillsynsmyndighet har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Bestämmelser om grupptillsynsmyndighet och dess ansvar finns i 19 kap. 6 § FRL. I 19 kap. 7 § FRL finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet finns i 19 kap. 8 § FRL.
Bestämmelsen i 19 kap. 8 § FRL överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i Solvens II-direktivet (artikel 247.3). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen innehåller dock inte, till skillnad från den i direktivet, någon begränsning i fråga om hur ofta Finansinspektionen får väcka en fråga om överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet bör det införas en bestämmelse om detta i försäkringsrörelselagen. I försäkringsrörelselagen
ska det alltså anges att Finansinspektionen högst en gång om året ska få väcka en fråga om överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet.
De övriga kraven i Solvens II-direktivet om de villkor och det förfarande som ska följas för att nå fram till ett gemensamt beslut inom tillsynskollegiet om att utse en alternativ grupptillsynsmyndighet tillgodoses av nu gällande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.
Hänvisningar till S6-2
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till 8 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.3. Samordningsöverenskommelse
Regeringens förslag: När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av Finansinspektionen.
En samordningsöverenskommelse ska åtminstone innehålla beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i det direktivet.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska därefter överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Samordningsöverenskommelse – när ska den ingås och vad ska den innehålla?
För att underlätta grupptillsynen ska ett tillsynskollegium, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas (artikel 248.2 i Solvens IIdirektivet). Ett sådant kollegium ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där något dotterföretag har sitt huvudkontor och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) (artikel 248.3 första stycket). Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket). Inrättandet av och verksamheten vid ett tillsynskollegium ska baseras på en samordningsöverenskommelse mellan grupptillsynsmyndigheten och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 248.4 första stycket). Om det uppstår delade meningar mellan medlemmarna i tillsynskollegiet vid upprättandet av en samordningsöverenskommelse, får de hänskjuta en sådan fråga till Eiopa (artikel 248.4 andra stycket).
Det finns i dag inte några bestämmelser i svensk rätt om de samordningsöverenskommelser som avses i Solvens II-direktivet. För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas bestämmelser om samordningsöverenskommelser i försäkringsrörelselagen.
Inledningsvis bör det införas en bestämmelse om när Finansinspektionen ska ingå en samordningsöverenskommelse. Detta ska ske när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller när inspektionen utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn. En samordningsöverenskommelse ska ingås med de berörda behöriga myndigheterna. Förutom grupptillsynsmyndigheten, i de fall Finansinspektionen inte ska vara grupptillsynsmyndighet, är det de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget samt Eiopa (artikel 248.3 första stycket). Vidare finns det därutöver myndigheter som har rätt att delta i tillsynskollegiet: behöriga myndigheter för betydande filialer och anknutna företag. Även sådana myndigheter bör anses som berörda behöriga myndigheter för en enskild grupp (artikel 248.3 andra stycket i Solvens II-direktivet och artikel 354 i Solvens II-förordningen).
I försäkringsrörelselagen bör det anges att en samordningsöverenskommelse, i överensstämmelse med direktivet, ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och verksamheten i det (artikel 248.4 första stycket). Det bör även, i enlighet med direktivet, införas en bestämmelse om att en samordningsöverenskommelse ska undertecknas av Finansinspektionen. Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer att Finansinspektionen får ingå sådana internationella överenskommelser som följer av Solvens II-direktivet, förutsatt att de inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (4 b §). Denna bestämmelse gör det möjligt för Finansinspektionen att ingå en samordningsöverenskommelse med berörda behöriga myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 414).
I Solvens II-direktivet finns en bestämmelse med materiella krav för en samordningsöverenskommelse (artikel 248.5 första stycket). Dessa krav bör framgå av lag och därför bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen med de krav som anges i direktivet. En samordningsöverenskommelse som Finansinspektionen ingår med berörda behöriga myndigheter bör alltså, i enlighet med direktivet, åtminstone innehålla förfaranden för beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i det direktivet.
Solvens II-direktivet innehåller även en bestämmelse om vad en samordningsöverenskommelse får respektive kan innehålla. Detta handlar då om ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheter eller Eiopa (artikel 248.5 andra stycket) och förfaranden för samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt artiklarna 213–217, 219–221, 227, 244–246, 250, 256, 260 och 262 eller samarbete med övriga tillsynsmyndigheter (artikel 248.5 tredje stycket). Dessa ytterligare krav har som sitt huvudsakliga syfte att förbättra samarbetet i tillsynskollegiet och på så sätt bidra till en effektiv grupptillsyn, under förutsättning att den enskilda tillsynen inte försämras. Det har inte framkommit att det finns något särskilt behov av att införa ytterligare krav för grupptillsynen, och då särskilt beträffande tillsynskollegierna, för att samarbetet vid grupptillsynen ska fungera tillfredsställande. Eiopa har även tagit fram riktlinjer
för kollegiernas operativa funktion med tillhörande mall för samordningsöverenskommelse (EIOPA-BoS-14/146), i det följande benämnda Eiopas riktlinjer. Sammantaget finns det inte anledning att införa ytterligare krav i lag på vad en samordningsöverenskommelse ska innehålla.
Hänskjutande av frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning
Enligt Solvens II-direktivet får en medlem av tillsynskollegiet, om det uppstår delade meningar om upprättandet av en samordningsöverenskommelse, hänskjuta frågan till Eiopa och begära dess hjälp. Grupptillsynsmyndigheten ska därefter fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut och vidarebefordra beslutet till de berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 248.4 andra stycket).
I försäkringsrörelselagen finns det i dag en bestämmelse om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 248, 249, 255 och 260 i Solvens II-direktivet (19 kap. 53 §). Denna bestämmelse tillgodoser direktivets krav att Finansinspektionen, om inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om en samordningsöverenskommelse, får hänskjuta en sådan fråga till Eiopa för tvistlösning.
Det finns dock inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som motsvarar det som anges i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse (artikel 248.4 andra stycket tredje och fjärde meningarna). För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse och Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Finansinspektionen ska därefter vidarebefordra sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
6.4. Möte i tillsynskollegiet
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte i tillsynskollegiet om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet, beräknat enligt den metod som används i den aktuella gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet anges att de myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp, liksom grupptillsynsmyndigheten, i vissa särskilt angivna fall omedelbart ska kalla till möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsynen. Det första fallet när detta enligt direktivet ska ske är om tillsynsmyndigheten blir medveten om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 249.2 a). En tillsynsmyndighet ska också kalla till ett möte om den blir medveten om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt den beräkningsmetod som använts (artikel 249.2 b). En tillsynsmyndighet ska även kalla till ett möte om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat (artikel 249.2 c).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska kalla till ett möte med behöriga myndigheter som deltar i grupptillsynen. I lagen finns däremot en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar direktivets krav att Finansinspektionen i vissa fall ska kalla till möte med behöriga myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 438). Det kan dock finnas skäl att i lag förtydliga i vilka fall Finansinspektionen ska kalla till ett möte med de behöriga myndigheterna som deltar i grupptillsynen.
I enlighet med det som anges i Solvens II-direktivet bör det därför anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspektionen i vissa fall ska kalla till ett möte med behöriga myndigheter. De myndigheter som enligt direktivet ska kallas till möte är de som medverkar i grupptillsynen, vilket får anses vara de som ingår i ett visst tillsynskollegium.
I direktivet anges tre fall då en tillsynsmyndighet ska kalla till möte (artikel 249.2). Dessa fall bör särskilt anges i försäkringsrörelselagen. Inledningsvis bör Finansinspektionen kalla till möte om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen. Det bör även, i enlighet med direktivet, anges att Finansinspektionen ska kalla till möte om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen. Slutligen bör Finansinspektionen, också det i enlighet med direktivet, kalla till ett möte om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
De fall som anges i Solvens II-direktivet (artikel 249.2 a–c) är en minimireglering av de fall då en myndighet åtminstone ska kalla till möte. Det innebär att det skulle vara möjligt att i den svenska regleringen gå längre och ställa upp krav på att Finansinspektionen ska kalla till möten i fler situationer än de som anges i direktivet. Det har dock hittills inte framkommit skäl att i lag ställa sådana längre gående krav.
Trots detta kan det även i andra fall än de som uttryckligen anges i direktivet finnas skäl att hålla möte mellan de behöriga myndigheterna. I upp-
räkningen i försäkringsrörelselagen bör det därför, i likhet med i motsvarande bestämmelse i direktivet, inte uttömmande anges de fall då Finansinspektionen ska kalla till möte med de behöriga myndigheterna i ett tillsynskollegium.
Hänvisningar till S6-4
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 10 b § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.5. Samråd med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium
Regeringens förslag: Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut i fråga om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut om förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur eller om förlängning av tidsfristerna knutna till en åtgärdsplan.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd ska inte behöva ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt Solvens II-direktivet ska berörda tillsynsmyndigheter, före de fattar beslut som är av betydelse för tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet. De beslut som ska föregås av samråd är beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation (artikel 250.1 första stycket a). Samråd ska även ske före ett beslut om en förlängning av återhämtningsplan (artikel 250.1 första stycket b). En tillsynsmyndighet ska dessutom samråda med andra myndigheter före ett beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet (artikel 250.1 första stycket c).
Vid vissa typer av beslut ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten (artikel 250.1 andra stycket). De berörda tillsynsmyndigheterna
ska också samråda med varandra innan beslut fattas som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter (artikel 250.1 tredje stycket). En tillsynsmyndighet får avstå från samråd med andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 250.2).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen ska samråda med behöriga myndigheter innan inspektionen fattar beslut i de frågor som särskilt anges i direktivet. I lagen finns i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar direktivets krav om att Finansinspektionen ska samråda med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium innan inspektionen fattar vissa typer av beslut (se prop. 2015/16:9 s. 438). En liknande bedömning har gjorts tidigare när det gäller lagstiftningen om finansiella konglomerat (se prop. 2005/06:45 s. 151–156).
Det kan dock finnas skäl för att i lag förtydliga vilka typer av beslut som ska föregås av samråd inom tillsynskollegiet. Därmed bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen i de fall ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska samråda med dem innan inspektionen fattar sitt beslut.
Samrådsskyldigheten bör bara gälla inför vissa typer av beslut. De beslut som ska föregås av samråd är, i enlighet med det som anges i direktivet, beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag inom en grupp som kräver inspektionens tillstånd.
I direktivet anges dock inte närmare vad som avses med beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag. Finansinspektionen fattar regelbundet ett flertal beslut som anknyter till dessa områden. Syftet med kravet i direktivet torde inte vara att alla dessa beslut ska föregås av samråd med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium. I stället bör utgångspunkten vara att samråd inom grupptillsynen ska ske om det rör sig om beslut där Finansinspektionen inom tillsynen över enskilda försäkringsföretag ska samråda med behöriga myndigheter. Samråd bör därmed bl.a. ske med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium innan Finansinspektionen fattar beslut i frågor om beståndsöverlåtelser och förvärvstillstånd (se 14 kap. 7 och 10 §§ och 15 kap. 9 § FRL). Samråd bör även ske före beslut som leder till en förändring av försäkringsföretagets verksamhet. Detta torde kunna vara ändringar av bolagsordningen respektive stadgarna som särskilt rör försäkringsrörelsen, t.ex. ändring av bolagsformen, tillståndet att driva försäkringsrörelse eller övergång från ickevinstutdelande till vinstutdelande livförsäkringsrörelse.
Finansinspektionen ska också, i enlighet med direktivet, samråda med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium före beslut som rör en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet eller av tidsfristen för att vidta åtgärder enligt en sådan åtgärdsplan. Slutligen bör
inspektionen samråda med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium före beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder.
I enlighet med direktivet bör samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten om beslutet rör tidsfristerna som är knutna till en återhämtningsplan med anledning av bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet eller om det rör betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Finansinspektionen bör, också detta i enlighet med direktivet, samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Ett beslut bör i vissa särskilda fall inte föregås av samråd. Som anges i direktivet bör det inte ställas något krav på samråd före ett beslut, om beslutet är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. Om ett beslut har fattats utan att ha föregåtts av samråd bör Finansinspektionen, i enlighet med direktivet, utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 10 c § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.6. Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet
Regeringens förslag: När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som är relevant för grupptillsynen och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om informationsinhämtning. Grupptillsynsmyndigheten får t.ex. uppmana tillsynsmyndigheter i en medlemsstat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moderföretag begära viss information och vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten (artikel 251 första stycket). För att undvika dubbelrapportering ska grupptillsynsmyndigheten i vissa fall vända sig direkt till en tillsynsmyndighet. Detta är fallet om grupptillsynsmyndigheten behöver sådan information som är relevant för grupptillsynen och den informationen redan har lämnats till en tillsynsmyndighet (artikel 251 andra stycket).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära in information med hjälp av en behörig myndighet i ett annat land inom EES. I lagen finns i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära att en behörig myndighet hämtar in information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och därefter vidarebefordrar informationen till inspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 438).
Det kan dock, på samma sätt som när det gäller Solvens II-direktivets regler om möte och samråd (se avsnitten 6.4 och 6.5), finnas skäl för att i lag förtydliga när Finansinspektionen får begära att en behörig myndighet hämtar in viss information. Därmed bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen där det uttryckligen anges att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära in information från moderföretag i andra länder inom EES med hjälp av en behörig myndighet i samma land som moderföretaget. Den information som Finansinspektionen på detta sätt får begära in är sådan information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter enligt direktivet.
I vissa fall kan den information som grupptillsynsmyndigheten behöver redan ha lämnats till en behörig myndighet. För att undvika dubbelrapportering bör det också för denna situation införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen, i ett sådant fall ska vända sig direkt till den myndigheten.
Hänvisningar till S6-6
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 50 a § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.7. Lägesrapport
Regeringens förslag: Försäkringsföretag som får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna, ska varje år lämna in en lägesrapport till Finansinspektionen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Försäkrings- och återförsäkringsföretag får enligt Solvens II-direktivet, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en tillfällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser (artikel 308c.1). Försäkrings- och återförsäkringsföretag får även, också det med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar (artikel 308d.1).
Företag som har fått sådana förhandsgodkännanden ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet (artikel 308e tredje stycket).
Bestämmelserna i direktivet om en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen och ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna har i svensk rätt genomförts dels genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (5 kap. 10 och 12 §§ och 18 kap. 6 §), dels genom bestämmelser i Finansinspek-
tionens föreskrifter (5 kap. 1–14 §§ Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse).
I försäkringsrörelselagen anges att ett försäkringsföretag som använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen, eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna, ska lämna in en lägesrapport till Finansinspektionen (18 kap. 6 § andra stycket). En sådan rapport ska innehålla en redogörelse för företagets åtgärder och framsteg för att upprätta en tillräcklig kapitalbas eller reducera företagets riskprofil, för att senast den 1 januari 2032 uppfylla solvenskapitalkravet (5 kap. 14 § Finansinspektionens föreskrifter om övergångsreglering för försäkringsrörelse). Det finns dock inte, varken i försäkringsrörelselagen eller i Finansinspektionens föreskrifter, någon bestämmelse som uttryckligen anger att lägesrapporten ska lämnas in varje år. För att fullt ut genomföra denna del av direktivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om detta.
Hänvisningar till S6-7
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till 6 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
7. Vissa ändringar i reglerna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag
7.1. Nivån för grupptillsyn
Regeringens förslag: Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för företaget som är det yttersta moderföretaget i gruppen.
Detta ska gälla även om det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag och om det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser om nivån för grupptillsyn (16 kap. 7 och 8 §§, se även prop. 2018/19:158 s. 558–566). Bestämmelser om nivån för grupptillsyn blir aktuella när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Så är t.ex. fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är både dotterföretag till ett tjänstepensionsföretag och moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, se figur 7.1. Utgångspunkten är då att grupptillsyn ska utövas dels över tjänstepensionsföretag A, dels över tjänstepensionsföretag B. Detta följer av att tjänstepensionsföretag A och B var för sig är moderföretag till ett
annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B respektive C, och därmed ska grupptillsyn utövas över båda dessa moderföretag (16 kap. 2 § 1 LTF).
Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget i en sådan grupp som den i figur 7.1, i denna grupp tjänstepensionsföretag A (16 kap. 7 § första stycket). Detta innebär en lättnad för företag på lägre nivåer, i figur 7.1 tjänstepensionsföretag B, och begränsar grupptillsynen så att denna tillsyn bara ska utövas på den högsta nivån i en grupp, om det i gruppen finns företag på olika nivåer som det var för sig ska utövas grupptillsyn över.
Lagen om tjänstepensionsföretag innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn för grupper där det i toppen av gruppen finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till a) ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller b) ett blandat finansiellt holdingföretag, och som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, se exemplet i figur 7.2.
Detta svarar mot de fall då grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska utövas på nivån under det yttersta moderföretaget och detta företag är någon form av holdingföretag (se 16 kap. 2 § 3 b och c). För en sådan grupp som i figur 7.2 ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget, dvs. tjänstepensionsföretag A (16 kap. 8 § samma lag).
Tjänstepensionsföretag kan dock ingå i grupper med flera nivåer där det finns både tjänstepensionsföretag och andra typer av företag, men där inget av företagen är ett sådant holdingföretag som avses ovan. Som exempel kan nämnas att en grupp kan bestå av ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin tur är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och därmed ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, se figur 7.3.
En grupp som den i figur 7.3 omfattas inte av bestämmelserna om nivån för grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag. Det saknas skäl för att behandla en sådan grupp på annat sätt än en sådan grupp som den i figur 7.1 eller 7.2. Det bör därför införas en bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag för den situationen att det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin egenskap av moderföretag till ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen.
I den situationen bör, enligt den nya bestämmelsen, det som föreskrivs om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. Detta innebär att när ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett försäkringsföretag och det företaget i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen. Motsvarande bör gälla om dels företaget i toppen av gruppen i stället för ett tjänstepensionsföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare, dels företaget under moderföretaget i toppen av gruppen, i stället för ett försäkringsföretag, är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland.
Om det i en grupp finns flera tjänstepensionsföretag gäller bestämmelserna om nivån för grupptillsyn även när det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller om det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag (16 kap. 7 § andra stycket LTF). Det torde kunna uppkomma flera fall av grupptillsyn även i grupper med endast ett tjänstepensionsföretag och där det yttersta moderföretaget är någon form av holdingföretag, se exemplet i figur 7.4.
Även för en sådan grupp som den i figur 7.4 finns ett behov av bestämmelser om nivån för grupptillsyn. I lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att det som föreskrivs om grupptillsyn i den lagen ska tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget om det företaget är a) ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag eller b) ett blandat finansiellt holdingföretag, och det yttersta moderföretaget har ett dotterföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen i egenskap av utländskt tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland.
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 8 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
7.2. Beslut om undantag från rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta att ett tjänstepensionsföretag inte ska behöva rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp till inspektionen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag
Tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn (prop. 2018/19:158 s. 532 och 534–536). Ett av områdena för grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag är rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (16 kap. 1 § tredje stycket). Vid fullständig grupptillsyn ska väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen minst en gång per år (samma prop. s. 593 och 595–598).
En grupp som ska omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag kan också komma att omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt något annat regelverk, t.ex. särskild tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, i det följande benämnd konglomeratlagen och förkortad KL. En sådan situation med flera fall av gruppbaserad tillsyn kan uppkomma även för förhållandevis enkla gruppstrukturer. Så är fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till dels ett annat tjänstepensionsföretag, dels ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.5.
I denna grupp är tjänstepensionsföretag A moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B, och fullständig grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretag A (16 kap. 2 § 1 LTF). Den fullständiga grupptillsynen omfattar bl.a. krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Denna rapportering ska skötas av tjänstepensionsföretag A (16 kap. 23 § LTF).
Särskild tillsyn över finansiella konglomerat är en gruppbaserad tillsyn över grupper med företag som driver verksamhet i både försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn. Denna tillsyn har sin grund i EUrätten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i det följande benämnt konglomeratdirektivet).
Konglomeratdirektivet har i svensk rätt genomförts genom konglomeratlagen (prop. 2005/06:45). I konglomeratlagen finns definitioner av ett blandat finansiellt holdingföretag, ett försäkringsholdingföretag och ett reglerat företag (1 kap. 3 § 4, 10 och 14, se även 1 kap. 5 § 2 och 8 LTF). Den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat omfattar bl.a. krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen (5 kap. 11 § KL).
Ett tjänstepensionsföretag är ett reglerat företag som tillhör försäkringssektorn enligt konglomeratlagen (prop. 2018/19:158 s. 619 och 622–624). Om gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn är betydande utgör gruppen i figur 7.5 ett finansiellt konglomerat (2 kap. 1 § KL). Detta innebär att gruppen ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Denna särskilda tillsyn omfattar krav på att riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag, regelbundet ska rapporteras till Finansinspektionen (5 kap. 11 § KL). I en grupp som den i figur 7.5 är utgångspunkten att det är tjänstepensionsföretag A som ska sköta denna rapportering (5 kap. 12 § KL).
Den förhållandevis enkla gruppstrukturen i figur 7.5 kan därmed komma att omfattas av åtminstone två regelverk för gruppbaserad tillsyn. Detta gäller dels grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels särskild tillsyn över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen. Som anges ovan finns det i båda dessa regelverk bestämmelser om att riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen ska rapporteras. Detta kan leda till att en grupp kan bli tvungen att rapportera samma uppgifter mer än en gång till tillsynsmyndigheten. Ofta är det dessutom samma företag i gruppen som mer än en gång ska rapportera uppgifterna till Finansinspektionen.
För att undvika en sådan dubbelrapportering får Finansinspektionen enligt lagen om tjänstepensionsföretag besluta om undantag från kraven på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (samma prop. s. 593 och 596). Ett sådant beslut innebär för en grupp som den i figur 7.5 att tjänstepensionsföretag A inte behöver rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Tjänstepensionsföretag A ska dock fortfarande rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag till Finansinspektionen enligt det som gäller enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
Samma risk för dubbelrapportering uppkommer om ett tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag A, är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B, samtidigt som det är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.6.
Tjänstepensionsföretagen i figur 7.6 omfattas på samma sätt som tjänstepensionsföretagen i figur 7.5 av dels grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels särskild tillsyn över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen. För dessa grupper uppkommer en viss skillnad för företaget inom bank- och värdepapperssektorn. Enligt lagen om tjänstepensionsföretag kommer tjänstepensionsföretag A såväl i gruppen i figur 7.5 som i gruppen i figur 7.6 att vara det yttersta moderföretaget som ska omfattas av grupptillsyn enligt den lagen. Som anges ovan kommer företaget inom bank- och värdepapperssektorn i figur 7.5 att omfattas av fullständig grupptillsyn och krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt lagen om tjänstepensionsföretag (16 kap. 2 § 1, 23 och 24 §§). När företaget inom bank- och värdepapperssektorn i stället, som i figur 7.6, är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag kommer det inte att omfattas av fullständig grupptillsyn enligt den lagen och därmed inte heller av några krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt lagen. Det kan dock vara så att företaget inom bank- och värdepapperssektorn i en sådan grupp som i figur 7.6 anses vara ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag. Detta leder till att det företaget omfattas av begränsad grupptillsyn med krav på god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag (16 kap. 3 § 2, 27 och 28 §§ LTF).
Företaget inom bank- och värdepapperssektorn i figur 7.6 kommer, på motsvarande sätt som i figur 7.5, att omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. För gruppen i figur 7.6 är det företaget inom bank- och värdepapperssektorn som är det reglerade företaget i toppen av det finansiella konglomeratet. Det är därför det företaget som ska rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat (5 kap. 12 § KL).
På motsvarande sätt som för gruppen i figur 7.5, får Finansinspektionen besluta att tjänstepensionsföretag A i figur 7.6 inte ska behöva rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till inspektionen. Detta eftersom dessa riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen redan ska rapporteras till Finansinspektionen enligt den särskilda tillsynen
över finansiella konglomerat, om än att detta ska göras av ett annat företag, företaget inom bank- och värdepapperssektorn.
Vissa grupper ska omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag även om det bara finns ett tjänstepensionsföretag i gruppen. Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag, se figur 7.7.
Grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretaget vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag (16 kap. 2 § 3 c LTF). Denna grupptillsyn omfattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen (16 kap. 23 § LTF).
Ett blandat finansiellt holdingföretag är ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat (1 kap. 3 § 4 KL). Som anges ovan är ett tjänstepensionsföretag att anse som ett reglerat företag som tillhör försäkringssektorn (prop. 2018/19:158 s. 619 och 622–624). För att företaget i toppen av gruppen i figur 7.7 ska kunna anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag krävs dock att det förutom tjänstepensionsföretaget också finns ett företag inom bank- och värdepapperssektorn i gruppen (se definitionen av finansiellt konglomerat i 2 kap. 1 § KL). En grupp som den i figur 7.7 utgör därmed ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Denna särskilda tillsyn innefattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner (5 kap. 11 § KL). Som utgångspunkt ska rapporteringen skötas av det blandade finansiella holdingföretaget (5 kap. 12 § KL).
Gruppen i figur 7.7 kommer därmed, på samma sätt som grupperna i figurerna 7.5 och 7.6, att omfattas av krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen dels enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels enligt konglomeratlagen. Även om det för gruppen i figur 7.7, på samma sätt som för gruppen i figur 7.6, inte är samma företag som ska sköta rapporteringen enligt de olika regelverken torde det finnas en risk för att samma uppgifter rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. För att undvika detta får Finansinspektionen besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska
utövas på nivån för moderföretaget, vilket i figur 7.7 är det blandade finansiella holdingföretaget (16 kap. 26 § LTF). Ett sådant beslut innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.7 inte behöver rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen enligt den grupptillsyn som ska utövas enligt lagen om tjänstepensionsföretag. I stället ska sådana uppgifter rapporteras av det blandade finansiella holdingföretaget inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
Tjänstepensionsföretag kan komma att omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag även när tjänstepensionsföretaget är dotterföretag till ett holdingföretag som inte är att anse som ett blandat finansiellt holdingföretag. En sådan situation kan uppkomma om ett företag inom bank- och värdepapperssektorn är moderföretag till ett holdingföretag samtidigt som holdingföretaget är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, se figur 7.8.
Med holdingföretag avses ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.
Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska fullständig grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag (16 kap. 2 § 3 b). Grupptillsyn ska därmed utövas över tjänstepensionsföretaget i figur 7.8 om holdingföretaget skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget, i stället för ett tjänstepensionsföretag, var ett försäkringsföretag. I så fall ska riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen ska rapporteras till Finansinspektionen (16 kap. 23 § LTF).
I gruppen i figur 7.8 finns det också ett företag inom bank- och värdepapperssektorn och gruppen torde därmed kunna utgöra ett finansiellt konglomerat (2 kap. 1 § KL). En skillnad uppkommer dock i förhållande till gruppen i figur 7.7. I gruppen i figur 7.7 är det holdingföretaget som är moderföretag och i toppen av det finansiella konglomeratet. Detta medför att holdingföretaget anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag. Holdingföretaget i figur 7.8 är däremot bara moderföretag till ett reglerat företag i försäkringssektorn, tjänstepensionsföretaget, och därmed kan detta holdingföretag inte anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag
enligt konglomeratlagen (1 kap. 3 § 4). I denna grupp är det i stället företaget inom bank- och värdepapperssektorn som är moderföretag i ett finansiellt konglomerat. Likväl kan det vara så att gruppen i figur 7.8 omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Detta eftersom det i gruppen finns reglerade företag inom såväl försäkringssektorn – tjänstepensionsföretaget – som bank- och värdepapperssektorn – det yttersta moderföretaget. Gruppen omfattas då av krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat (5 kap. 11 § KL). Denna rapportering ska skötas av företaget inom bank- och värdepapperssektorn (5 kap. 12 § KL).
På motsvarande sätt som gäller för gruppen i figur 7.6 kommer företaget inom bank- och värdepapperssektorn i gruppen i figur 7.8 inte att omfattas av bestämmelserna om fullständig grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag. Trots det finns det även inom denna grupp en risk för dubbelrapportering. Detta eftersom både tjänstepensionsföretaget och holdingföretaget i figur 7.8 kan komma att omfattas av krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen dels enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels enligt konglomeratlagen. För att undvika detta får Finansinspektionen för en grupp som den i figur 7.8 besluta om undantag från den tillsyn som avser rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp på nivån för holdingföretaget (16 kap. 26 § LTF). Ett sådant beslut innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.8 inte behöver rapportera riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den grupptillsyn som utövas med stöd av lagen om tjänstepensionsföretag. Sådana uppgifter ska fortfarande rapporteras av företaget inom bank- och värdepapperssektorn inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen.
Grupper med tjänstepensionsföretag vars moderföretag är försäkringsföretag, utländska tjänstepensionsinstitut, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland
Som närmare utvecklas ovan får Finansinspektionen besluta om undantag från kraven på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp. Detta omfattar dock inte alla fall av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med mer än ett annat reglerat företag, dvs. att det i gruppen finns mer än två reglerade företag. Detta är fallet om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett försäkringsföretag samtidigt som försäkringsföretaget är moderföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.9.
Grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretaget i figur 7.9. Detta följer av att tjänstepensionsföretagets moderföretag är ett försäkringsföretag (16 kap. 2 § 3 a LTF). Denna grupptillsyn omfattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. I denna grupp ska rapporteringen göras av tjänstepensionsföretaget (16 kap. 23 § LTF).
Om försäkringsföretaget som i gruppen i figur 7.9 även är moderföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn består gruppen av reglerade företag inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Gruppen kan då utgöra ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § KL). Detta innebär att försäkringsföretaget inom denna särskilda tillsyn ska rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen (5 kap. 11 och 12 §§ KL).
För gruppen i figur 7.9 finns det således en risk för att samma uppgifter om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen kommer att rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. På motsvarande sätt som för grupperna i figurerna 7.5 och 7.7, bör en grupp som den i figur 7.9 kunna undantas från den rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som ska ske vid fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta torde vara aktuellt även om moderföretaget i toppen av gruppen, i stället för att vara ett försäkringsföretag, tillhör någon av de andra typer av moderföretag som kan ge upphov till fullständig grupptillsyn över ett tjänstepensionsföretag och som även kan vara ett reglerat företag, dvs. en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland.
Det bör därför införas en ny bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 a den lagen och som självt är ett reglerat företag och omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.9 inte behöver rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Försäkringsföretagets skyldighet att rapportera om riskkoncentrationer och interna transaktioner inom
ramen för den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat bör inte påverkas av en sådan bestämmelse.
Flera fall av gruppbaserad tillsyn kan uppkomma även för andra gruppstrukturer än den i figur 7.9 om det i gruppen finns ett tjänstepensionsföretag och andra reglerade företag. Så är fallet om ett försäkringsföretag är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag samtidigt som försäkringsföretaget är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.10.
I denna grupp finns det ett tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsföretag. Grupptillsyn ska då utövas över det tjänstepensionsföretaget (16 kap. 2 § 3 a LTF). Denna grupptillsyn ska omfatta rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Rapporteringen ska göras av tjänstepensionsföretaget (16 kap. 23 § LTF).
Om försäkringsföretaget i sin tur är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn finns det i gruppen reglerade företag inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Gruppen i figur 7.10 kan då utgöra ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § KL). Denna särskilda tillsyn innebär krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner (5 kap. 11 § KL). Rapporteringen ska skötas av företaget inom bank- och värdepapperssektorn (1 kap. 12 § KL).
Även inom en sådan grupp som den i figur 7.10 kan samma uppgifter om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen komma att rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. Detta trots att det yttersta moderföretaget, företaget inom bank- och värdepapperssektorn, på motsvarande sätt som för grupperna i figurerna 7.6 och 7.8 inte omfattas av fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. På motsvarande sätt som för gruppen i figur 7.9, bör en sådan grupp som den i figur 7.10 kunna undantas från den rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som ska ske vid fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta blir även aktuellt om företaget som både är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, i stället för ett försäkringsföretag, är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-försäk-
ringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland (se 16 kap. 2 § 3 a LTF). Samma risk för dubbelrapportering kan också i särskilda fall uppkomma om det yttersta moderföretaget, som i gruppen i figur 7.10 är ett reglerat företag, i stället är ett blandat finansiellt holdingföretag.
Det bör därför införas en ny bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 a den lagen och som är anknutet företag till ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.10 inte ska behöva rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Skyldigheten för företaget inom bank- och värdepapperssektorn att rapportera om riskkoncentrationer och interna transaktioner inom ramen för den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat bör inte påverkas av en sådan bestämmelse.
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 26 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
7.3. Beräkning och rapportering av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Genom Solvens II-direktivet infördes ett nytt regelverk för tillsynsrapportering för försäkringsföretag. Detta regelverk består dels av nationella bestämmelser i försäkringsrörelselagen och i Finansinspektionens föreskrifter (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:13] om tillsynsrapportering för försäkringsrörelse), dels av EU-rättsliga bestämmelser i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens II-förordningen, och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2450 av den 2 december 2015 om fastställande av tekniska genomförandestandarder med avseende på blanketter för inlämning av uppgifter till tillsynsmyndigheterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, i det följande benämnd genomförandeakten.
Regelverket är förhållandevis omfattande och det finns bestämmelser om rapportering av såväl kvantitativa som kvalitativa uppgifter där vissa uppgifter ska rapporteras varje kvartal medan det är tillräckligt att andra uppgifter rapporteras årsvis. I särskilda fall får Finansinspektionen besluta om begränsningar av och undantag från denna tillsynsrapportering (se prop. 2015/16:9 s. 355).
Solvens II-direktivet har även inneburit att det införts nya bestämmelser om grupptillsyn (se samma prop. s. 394–491). Som en del av Solvens IIregelverket infördes det även nya bestämmelser om rapportering vid grupptillsyn. Dessa bestämmelser finns i huvudsak i Solvens II-förordningen (artiklarna 372–377) och i genomförandeakten (artiklarna 22–36). Bestämmelserna för rapportering vid grupptillsyn överensstämmer i stort med det som gäller för rapportering vid tillsyn över enskilda försäkringsföretag. Som utgångspunkt vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen gäller att uppgifter om solvens och finansiell ställning ska rapporteras varje kvartal.
I propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag görs bedömningen att utgångspunkten bör vara att ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som om företaget skulle ha omfattats av sådana bestämmelser om det var ett försäkringsföretag (prop. 2018/19:158 s. 536). Grupptillsynen ska således inte upphöra eller minska i sin omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Skyldigheten att beräkna gruppbaserad kapitalbas och kapitalkrav och sedan rapportera resultaten bör därmed i huvudsak vara densamma oavsett om skyldigheten följer av grupptillsyn som utövas enligt försäkringsrörelselagen eller lagen om tjänstepensionsföretag.
Som utgångspunkt gäller enligt såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag att ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med antingen ett gruppbaserat kapitalkrav eller det högre belopp som Finansinspektionen kan besluta om. Därutöver gäller som huvudregel vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen att gruppsolvens ska rapporteras kvartalsvis. De risker som uppkommer när företag ingår i grupper med andra företag torde vara desamma, oberoende av om det rör sig om försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag. För grupper som står under grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen finns det behov av att kunna agera proaktivt och på ett tidigt stadium identifiera såväl enskilda företag som grupper med finansiella problem. Ett sådant behov bör också finnas för grupper som står under grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. På motsvarande sätt som gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, bör det därför vid grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag gälla att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas kvartalsvis. Om det finns särskilda skäl bör beräkningen kunna ske mer sällan, dock minst årligen. För tjänstepensionsföretag gäller därutöver, på motsvarande sätt som för försäkringsföretag, att resultatet av beräkningen ska rapporteras till Finansinspektionen (samma prop. s. 582 och 585 f.).
De närmare bestämmelserna om beräkning och rapportering av gruppsolvens bör meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska beräknas.
7.4. Upplysningar till Finansinspektionen om transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn.
I lagen om tjänstepensionsföretag ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen. Detta gäller såväl vid fullständig som vid begränsad grupptillsyn. Vid fullständig grupptillsyn ska betydande transaktioner inom en grupp minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt (16 kap. 23 §
LTF). Vid begränsad grupptillsyn ska tjänstepensionsföretag dels rapportera transaktioner med moderföretaget, dels med företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Det är bara sådana transaktioner som är betydande som ska rapporteras och tjänstepensionsföretaget ska göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt (16 kap. 27 § LTF).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag vid fullständig grupptillsyn ska lämna till Finansinspektionen när det gäller betydande transaktioner inom en grupp. I lagen om tjänstepensionsföretag finns en upplysningsbestämmelse där det anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar (16 kap. 41 § andra stycket).
Även vid begränsad grupptillsyn ska vissa typer av transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen. På motsvarande sätt som vid rapportering av transaktioner inom en grupp vid fullständig grupptillsyn, finns det också för den rapportering av transaktioner som ska ske vid begränsad grupptillsyn ett behov av ytterligare föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag.
Hur och när ett tjänstepensionsföretag ska lämna upplysningar om sådana transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn kan regleras genom verkställighetsföreskrifter. I lagen om tjänste-
pensionsföretag bör det därför tas in en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.
7.5. Uppgifter till brottsutredande myndigheter
Regeringens förslag: De uppgifter som ett företag ska lämna till brottsutredande myndigheter enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser om tystnadsplikt för vissa befattningshavare, uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar för den som bryter mot ett meddelandeförbud (16 kap. 36–39 §§, se även prop. 2018/19:158 s. 604 f. och 609).
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos vissa fysiska personer, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder (16 kap. 37 §).
Bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott i lagen om tjänstepensionsföretag är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (se samma prop. s. 609). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (19 kap. 46 §) är dock numera ändrad och det har införts dels ett skyndsamhetskrav, dels ett krav på att uppgifterna ska lämnas ut i elektronisk form (prop. 2017/18:291 s. 35–38).
Vid den ändringen anförde regeringen bl.a. följande (samma prop. s. 36). Uppgifter från finansiella företag om enskildas förhållanden till företagen är ofta av stor betydelse för utredningar om brottslighet i allmänhet och om ekonomisk brottslighet i synnerhet. Företag har en skyldighet enligt försäkringsrörelselagen, och flera andra regelverk inom det finansiella området, att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller mellanfolklig domstol begärs av åklagare, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. För att de brottsutredande myndigheterna ska kunna genomföra utredningar på ett effektivt sätt, är det viktigt att uppgifterna lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.
Detta bör gälla även vid uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Det bör därmed, i över-
ensstämmelse med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen, införas en bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag om att de uppgifter som ett företag ska lämna till brottsutredande myndigheter enligt den lagen, ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.
Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om uppgiftsskyldighet till brottsutredande myndigheter kompletteras med en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas (19 kap. 104 § 8). Även en bestämmelse om uppgiftsskyldighet till brottsutredande myndigheter i lagen om tjänstepensionsföretag bör kompletteras med föreskrifter på en lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur sådana uppgifter ska lämnas enligt den lagen.
Hänvisningar till S7-5
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
8. Ändringar i vissa andra lagar
Regeringens förslag: En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska för ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar göras hos Bolagsverket. Ett beslut av Bolagsverket i ett sådant ärende ska överklagas till tingsrätten på den ort där företagets styrelse har sitt säte. Detta ska även gälla sådana beslut som rör en ekonomisk förening. Vid ett överklagande ska lagen om domstolsärenden gälla.
Det ska förtydligas vilka bestämmelser i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ som ska gälla för europabolag och europakooperativ som är försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag.
Särskild delgivning med juridisk person ska få användas vid delgivning med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret.
Den som har näringsförbud ska inte få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås någon ändring i fråga om det som gäller för överklagande av Bolagsverkets beslut.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Ansökan om kallelse på okända borgenärer
Om ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening försätts i likvidation ska likvidatorn ansöka om kallelse på okända borgenärer (se 12 kap. 75 § och 13 kap. 2 § FRL, 10 kap. 38 och 48 §§ LTF och 17 kap. 30 § FL). En sådan ansökan ska göras hos Kronofogdemyndigheten (4 § lagen
[1981:131] om kallelse på okända borgenärer). Om det i stället rör sig om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska en motsvarande ansökan göras hos Bolagsverket (se 25 kap. 34 § ABL, 17 kap. 30 § FL och 4 § lagen om kallelse på okända borgenärer).
Den nu gällande ordningen innebär att en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras till olika myndigheter utifrån försäkrings- eller tjänstepensionsföretagets associationsform. Detta trots att det i samtliga fall rör sig om försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Om det rör sig om ett försäkrings- eller tjänstepensionsaktiebolag ska ansökan göras hos Bolagsverket. Rör det sig om ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska ansökan i stället ges in till Kronofogdemyndigheten. Det framstår som mer ändamålsenligt att samma ordning gäller för alla försäkrings- och tjänstepensionsföretag, oavsett associationsform. Bestämmelserna om kallelse på okända borgenärer vid likvidation bör därför ändras så att en ansökan för samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag ska göras hos Bolagsverket. Lagen om kallelse på okända borgenärer bör därmed ändras i enlighet med detta.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolaget har sitt säte (5 a § andra stycket lagen om kallelse på okända borgenärer). Detta bör gälla i samtliga fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska ges in till Bolagsverket och inte bara då en ansökan rör ett aktiebolag. Ett beslut av Bolagsverket med anledning av en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska därför, oavsett vilken associationsform som företaget har, överklagas till tingsrätten på den ort där företagets styrelse har sitt säte (jfr SOU 2009:37 s. 307).
Förtydliganden i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ
Europabolag och europakooperativ är europeiska associationsformer för gränsöverskridande samverkan. Dessa associationsformer regleras i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (SE-förordningen) respektive rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen). För europabolag och europakooperativ med säte i Sverige finns kompletterande bestämmelser i lagen (2004:575) om europabolag och lagen (2006:595) om europakooperativ. Vissa av dessa bestämmelser gäller särskilt för europabolag och europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag.
Lagen om europabolag och lagen om europakooperativ gäller också för europabolag och europakooperativ med säte i Sverige som fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Eftersom tjänstepensionsverksamhet är en form av försäkringsrörelse är det inte nödvändigt med några författningsändringar för att europabolag och europakooperativ som fått tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska omfattas av dessa lagar.
I vissa bestämmelser i de två lagarna anges dock uttryckligen att de gäller för europabolag respektive europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (se t.ex. 6 § lagen om europabolag och 7 § lagen om europakooperativ). För att uppnå en enhetlig lagstiftning bör liknande
förtydliganden införas i samtliga bestämmelser i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ som gäller särskilt för europabolag respektive europakooperativ som driver försäkringsrörelse. Dessa lagar bör således justeras så att det uttryckligen anges att de gäller för europabolag och europakooperativ som är försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag.
Särskild delgivning med juridisk person
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med bl.a. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret (29 § 5 delgivningslagen [2010:1932]). Denna form för delgivning får även användas vid delgivning med tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se prop. 2018/19:158 s. 655).
Den nu gällande ordningen innebär att särskild delgivning med juridisk person inte får användas med samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Särskild delgivning med juridisk person får användas med försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag, men inte med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska båda registreras i försäkringsregistret (se 4 kap. 1 § försäkringsrörelseförordningen [2011:257]). Detta överensstämmer med det som gäller för övriga försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Särskild delgivning med juridisk person bör därmed få användas även vid delgivning med sådana företag. Delgivningslagen bör därför ändras så att särskild delgivning med juridisk person också får användas vid delgivning med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret.
Bestämmelser om näringsförbud
Bestämmelser om näringsförbud finns i lagen (2014:836) om näringsförbud. Den som har näringsförbud får inte vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett försäkringsaktiebolag, ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag (11 § 7).
De nu gällande bestämmelserna om näringsförbud omfattar inte verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening. En försäkringsförening ska ha en verkställande direktör (se 13 kap. 10 § FRL). Detta överensstämmer med det som gäller försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (11 kap. 9 § och 12 kap. 27 § FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag där såväl tjänstepensionsföreningar som tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag ska ha en verkställande direktör (se 10 kap. 2, 21 och 49 §§ LTF som hänvisar till motsvarande bestämmelser i FRL).
En person som har näringsförbud bör, i likhet med det som gäller för andra typer av försäkringsföretag, inte få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening. Inte heller bör en per-
son med näringsförbud kunna inneha en sådan ställning i en tjänstepensionsförening. Bestämmelserna om näringsförbud bör därför utökas så att den som har näringsförbud inte heller ska få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening.
Hänvisningar till S8
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, 9, Författningskommentar till 4 § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, Författningskommentar till 5 a § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, Författningskommentar till lagen (2004:575) om europabolag, Författningskommentar till 15 § lagen (2004:575) om europabolag, Författningskommentar till 26 a § lagen (2004:575) om europabolag, Författningskommentar till lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 10 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 20 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 31 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 32 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 8 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till lagen (2014:836) om näringsförbud
9. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2020.
En övergångsbestämmelse ska införas för ansökningar om kallelse på okända borgenärer vid likvidation.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte någon övergångsbestämmelse.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Ikraftträdandebestämmelser
Vissa av de lagändringar som föreslås i denna proposition har till syfte att i svensk rätt fullt ut genomföra Solvens II-direktivet och andra tjänstepensionsdirektivet. Detta är helt i enlighet med Sveriges förpliktelser som medlemsstat i EU. Båda dessa direktiv har trätt i kraft. Det är därför angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Det tidigaste datumet för detta torde vara den 1 juli 2020. Även de lagändringar som inte direkt föranleds av Solvens II-direktivet eller andra tjänstepensionsdirektivet bör träda i kraft vid denna tidpunkt.
Övergångsbestämmelser
I lagen om kallelse på okända borgenärer föreslås att vissa ansökningar ska ges in till Bolagsverket, se förslaget i avsnitt 8. De aktuella ansökningarna ska i dag ges in till Kronofogdemyndigheten.
Ansökningar som vid ikraftträdandet redan har getts in till Kronofogdemyndigheten bör som utgångspunkt lämnas över till Bolagsverket i samband detta. En övergångsbestämmelse med sådant innehåll bör gälla för förslaget till ändring i lagen om kallelse på okända borgenärer. Om Kronofogdemyndigheten redan har fattat beslut i ärendet, bör dock en ansökan fortsätta att handläggas av den myndigheten (jfr punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen [2018:712] om ändring i lagen [1981:131] om kallelse på okända borgenärer).
Hänvisningar till S9
10. Förslagens konsekvenser
Offentligfinansiella konsekvenser
Förslagen bedöms inte ha några offentligfinansiella konsekvenser.
Konsekvenser för företag och andra berörda aktörer
Förslagen i avsnitt 4 till ändringar i tryggandelagen leder enligt bedömningen i denna proposition bara till begränsade konsekvenser för enskilda. Arbetsgivare åläggs att på begäran tillhandahålla viss ytterligare information. En stiftelse ska offentliggöra information om sin ersättningspolicy. Något fler anmälningar ska göras till länsstyrelserna. Dessa och övriga ändringar som föreslås kan ge upphov till en något ökad administrativ börda för arbetsgivare och pensionsstiftelser. Förslagen kan därmed leda till något ökade kostnader. Någon alternativ lösning till att införa bestämmelserna torde dock knappast finnas eftersom det handlar om regler som i flera delar krävs för att genomföra unionsrätt. Regelrådet efterfrågar en analys av dessa och övriga förslags eventuella påverkan på konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn. I den delen gör regeringen bedömningen att de föreslagna ändringarna i tryggandelagen inte på något märkbart sätt kommer att försämra attraktiviteten hos tryggande av tjänstepension genom överföring till pensionsstiftelse i förhållande till andra tryggandeformer.
Förslagen i avsnitt 5 till ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bedöms inte leda till några nämnvärda konsekvenser för enskilda. Ändringarna är en följd av att Sverige har valt att inte längre använda sig av den möjlighet som finns enligt såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 4) att tillämpa reglerna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Som berörs i avsnitt 5.1 torde inte heller utmönstrandet av de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet hos försäkringsgivare inom EES leda till att gränsöverskridande verksamhet in i Sverige inom ramen för sådan verksamhet hanteras på något annat sätt hos Finansinspektionen. Inte heller påverkas möjligheterna att driva sådan gränsöverskridande verksamhet. Förslagen torde alltså inte påverka konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn.
Regelrådet efterlyser en tydligare redogörelse för vilka alternativa lösningar som finns till de föreslagna lagändringarna. Regeringen konstaterar att utmönstrandet av de särskilda reglerna är en närmast formell följd av att en valmöjlighet för medlemsstaterna som finns i andra tjänstepensionsdirektivet, enligt ett tidigare ställningstagande av regeringen, inte ska utnyttjas. Att låta de aktuella bestämmelserna vara kvar blir därför missvisande och kan inte ses som något alternativ.
Förslagen i avsnitt 6 till ändringar i försäkringsrörelselagen har även de mestadels karaktär av förtydliganden och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Genom förtydligandena förmodas tvärtom tillämpningen av de aktuella bestämmelserna kunna underlättas.
Förslagen i avsnitten 6.1 och 7 till ändringar i lagen om tjänstepensionsföretag innebär bara mindre justeringar i den associationsrättsliga regleringen och i fråga om grupptillsyn enligt den lagen. Dessa ändringar väntas inte medföra några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Inte heller väntas någon påverkan uppkomma för konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ utgör bara förtydliganden som gör de båda lagarna lättare att tillämpa, och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i delgivningslagen och lagen om näringsförbud innebär bara att försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar i de lagarna behandlas på samma sätt som övriga försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag. Detta torde inte leda till ökade kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda.
Inte heller ändringarna i lagen om kallelse på okända borgenärer bedöms medföra några kostnader för enskilda.
Konsekvenser för berörda myndigheter
Förslagen i avsnitt 4 till ändringar i tryggandelagen leder enligt bedömningen i denna proposition bara till begränsade konsekvenser för det allmänna. Något fler anmälningar ska göras till länsstyrelserna som sedan ska underrätta Finansinspektionen om anmälningarna. Dessa och de övriga ändringar som föreslås kan ge upphov till en något ökad administrativ börda för berörda myndigheter. Förslagen kan därmed leda till något ökade kostnader. Någon alternativ lösning till att införa bestämmelserna torde dock knappast finnas eftersom det handlar om regler som i flera delar krävs för att genomföra unionsrätt och i övrigt om bestämmelser som behövs för att Finansinspektionen ska kunna utöva tillsyn över de berörda pensionsstiftelserna. Eventuella ökade kostnader ska finansieras inom myndigheternas befintliga ekonomiska ramar.
Förslagen i avsnitt 5 till ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bedöms inte leda till några nämnvärda konsekvenser för det allmänna. Som anges ovan är ändringarna en följd av att Sverige har valt att inte längre använda sig av den möjlighet som finns enligt såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 4) att tillämpa reglerna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Som berörs i avsnitt 5.1 torde inte heller utmönstrandet av de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet hos försäkringsgivare inom EES leda till att gränsöverskridande verksamhet in i Sverige inom ramen för sådan verksamhet hanteras på något annat sätt hos Finansinspektionen.
Förslagen i avsnitt 6 till ändringar i försäkringsrörelselagen har även de mestadels karaktär av förtydliganden och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna. Genom förtydligandena förmodas tvärtom tillämpningen av de aktuella bestämmelserna kunna underlättas. Att dispensprövningen när det gäller bosättningskravet för styrelseledamöter och verkställande direktör för samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag kommer att göras av Finans-
inspektionen, som berörs i avsnitt 6.1, bedöms inte föranleda några ökade kostnader för myndigheten. Detsamma gäller den utökade skyldigheten för Finansinspektionen att skicka underrättelser till Skatteverket även vid absorption av helägda dotterbolag.
Förslagen i avsnitten 6.1 och 7 till ändringar i lagen om tjänstepensionsföretag innebär bara mindre justeringar i den associationsrättsliga regleringen och i fråga om grupptillsyn enligt den lagen. Ändringarna kan leda till marginellt högre kostnader för Finansinspektionen och Skatteverket på grund av att det tillkommer vissa ytterligare krav på underrättelser mellan dessa två myndigheter. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom de båda myndigheternas befintliga ekonomiska ramar. I övrigt väntas inte dessa ändringar medföra några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ utgör bara förtydliganden som gör de båda lagarna lättare att tillämpa, och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i delgivningslagen och lagen om näringsförbud innebär bara att försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar i de lagarna behandlas på samma sätt som övriga försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag. Detta torde inte leda till ökade kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna.
Inte heller ändringarna i lagen om kallelse på okända borgenärer bedöms i praktiken leda till ökade eller minskade kostnader för de berörda myndigheterna. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Hänvisningar till S10
11. Författningskommentar
11.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
9 a § För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b–10 d och 16 b §§.
Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e–10 l och 10 n §§,
11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 d, 16 a, 16 c–16 j och 16 l §§.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 c § andra stycket gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
I paragrafen anges vilka bestämmelser som är tillämpliga på olika pensionsstiftelser.
I tredje stycket görs en följdändring.
10 d § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansi-
ella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en pensionsstiftelses användning av optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument (s.k. derivatinstrument) i sin placeringsverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
I första stycket anges att vissa pensionsstiftelser får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument, s.k. derivatinstrument, för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. De pensionsstiftelser som på detta sätt får använda sig av derivatinstrument är dels de stiftelser som tryggar utfästelser till minst 16 personer, dels de stiftelser som själva valt att omfattas av de bestämmelser i denna lag som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet.
I andra stycket finns en bestämmelse om ytterligare bestämmelser om en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument. Stycket ändras på så sätt att den hittillsvarande hänvisningen till föreskrifter som har meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, ersätts med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt denna lag.
10 e § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier.
Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin placeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur stiftelsen
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den placerar medel i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,
3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,
4. samarbetar med andra aktieägare,
5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och
6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.
10 h § Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för placeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.
10 i § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i placeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
10 j § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, placerar medel för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar placeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal,
3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och
4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.
Paragraferna, 10 e och 10 h–10 j §§, innehåller bestämmelser om skyldighet för en pensionsstiftelse att anta principer för sitt aktieägarengagemang (10 e §), att offentliggöra viss information (10 h §) samt att redogöra för inslag i sin aktieinvesteringsstrategi och i sina överenskommelser med kapitalförvaltare (10 i och 10 j §§). Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
I paragraferna görs språkliga ändringar på så sätt att termen investeringar ersätts med termen placeringar, som används i övrigt i lagen. Det innebär ingen ändring i sak. I 10 e, 10 i och 10 j §§ läggs även begreppet medel till. Inte heller detta utgör någon ändring i sak.
10 m § En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om
1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling,
2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och
3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken information som en arbetsgivare ska lämna till de personer som den tryggar utfästelser om pension till i en pensionsstiftelse och om pensionsbesked. Ändringen i paragrafen genomför artikel 44 c i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I första stycket anges att en arbetsgivare ska lämna den information som behövs om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och utbetalningsalternativ inför pensioneringen. En arbetsgivare ska, enligt andra stycket, ge samma personer ett pensionsbesked med viss grundläggande information om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Som en del av den grundläggande informationen i pensionsbeskedet ska det finnas information om prognoser för pensionsförmåner grundade på den pensionsålder som gäller för personen i fråga och en varning om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska det i pensionsbeskedet också finnas information om ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär (artikel 39.1 d i andra tjänstepensionsdirektivet).
Enligt tredje stycket, som är nytt, ska arbetsgivaren på begäran av den som omfattas av en utfästelse om pension lämna information om de antaganden som ligger till grund för dessa prognoser i pensionsbeskedet.
16 g § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för
1. riskhantering,
2. internrevision, och
3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn.
Paragrafen innehåller bestämmelser om styrdokument (riktlinjer). Ändringen i paragrafen genomför artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I tredje stycket anges att en pensionsstiftelse ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. I stycket införs en skyldighet för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer att regelbundet offentliggöra information om sin ersättningspolicy. Det är inte hela ersättningspolicyn som behöver offentliggöras, utan det är tillräckligt med relevant information om denna (se även artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet). Vilken information som är relevant och ska offentliggöras får avgöras utifrån en pensionsstiftelses enskilda ersättningspolicy och den verksamhet som stiftelsen faktiskt driver. I 16 i § andra stycket införs en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras.
16 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och
2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter inom de angivna områdena. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I andra stycket, som är nytt, införs en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §. Detta motsvarar det som gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, förkortad LTF (9 kap. 27 § andra stycket).
31 § En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn över pensionsstiftelser.
Första stycket delas upp i två stycken genom att den hittillsvarande andra meningen i första stycket blir ett nytt andra stycke. Ingen ändring i sak är avsedd.
De hittillsvarande andra–tionde styckena flyttas till de nya 31 a–31 d, 36 och 37 §§.
31 a § Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för
tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om anmälan för tillsyn. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
I paragrafen anges att styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § andra stycket. Ändringen rör endast pensionsstiftelser och innebär att kravet på att en sådan stiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag utvidgas. Detta krav gäller nu för samtliga pensionsstiftelser och inte som hittills bara sådana pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer (andra meningen). En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för dessa stiftelser.
31 b § En anmälan enligt 31 a § ska innehålla uppgifter om stiftelsens postadress
och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Tillsammans med anmälan ska det lämnas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren har upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgifter om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet.
En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgifter om det antal personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om vad en anmälan för tillsyn ska innehålla och om att en stiftelse i vissa fall är skyldig att anmäla ändrade förhållanden. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
I första stycket anges vad en anmälan om tillsyn ska innehålla och de handlingar som ska lämnas in tillsammans med en sådan anmälan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § tredje stycket första och andra meningarna. I stycket görs även språkliga ändringar.
I andra stycket införs ett nytt krav för en anmälan för tillsyn. En sådan anmälan från en pensionsstiftelse ska också innehålla uppgift om omfattningen av tryggandet i stiftelsen. Kravet gäller endast för pensionsstiftelser. Det som ska anges är det antal personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
Tredje stycket motsvarar det som hittills gällt enligt 31 § tredje stycket tredje meningen. Om det inträffar en ändring i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. Uppgifter om hur många personer som en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till (andra stycket) omfattas inte av skyldigheten att enligt detta stycke anmäla ändrade förhållanden till tillsynsmyndigheten.
31 c § När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a §
första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket.
Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsen har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
I paragrafen, som är ny, finns bl.a. bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska anmäla när dess verksamhet ändrar omfattning. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 § fjärde stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
En pensionsstiftelses styrelse ska enligt första stycket göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när verksamheten når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, dvs. minst 16 eller 100 personer. En sådan anmälan ska göras genast. Skyldigheten att anmäla när verksamheten blir mer omfattande har hittills bara gällt när tryggandet nått upp till minst 100 personer (se hittillsvarande 31 § fjärde stycket första meningen). I stycket anges även att styrelsen för en pensionsstiftelse också ska göra en anmälan till tillsynsmyndigheten genast efter det att tryggandet i stiftelsen inte längre omfattar minst 16 personer. I en sådan situation har det hittills inte funnits något krav på anmälan.
Enligt andra stycket ska styrelsen för en pensionsstiftelse anmäla när en stiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Också en sådan anmälan ska göras genast. Detta
överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § fjärde stycket andra meningen.
31 d § Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den
omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med 31 c § andra stycket har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
I paragrafen, som är ny, finns bl.a. bestämmelser om förfarandet när en pensionsstiftelses verksamhet har ändrat omfattning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § femte och sjätte styckena.
I första stycket anges att en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, dvs. att den inte längre tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar gjorts i stiftelsen, kan ansöka hos Finansinspektionen om att inte längre behöva tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § andra stycket. För ett sådant beslut krävs att det föreligger särskilda skäl. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § femte stycket.
I andra stycket finns bestämmelser för en pensionsstiftelse som frivilligt valt att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Även en sådan stiftelse kan ansöka om att inte längre behöva tillämpa de bestämmelser som särskilt anges i 9 a § första och andra styckena. Finansinspektionen får i ett sådant fall, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin tidigare anmälan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § sjätte stycket.
Frågan om vad som kan utgöra särskilda skäl behandlas i prop. 2004/05:165 s. 250 och prop. 2018/19:159 s. 154.
35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.
Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att
1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket,
2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning,
3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller
4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.
Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen.
Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara
nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 6 §§, 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och 17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043)gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att vidta åtgärder mot en pensionsstiftelse och om vissa skyldigheter för styrelsen i en pensionsstiftelse. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
Femte stycket ändras på så sätt att vissa hänvisningar till tillämpliga bestämmelser i 17 och 18 kap. försäkringsrörelselagen ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om tjänstepensionsföretag.
Detta gäller bestämmelser om upplysningsskyldighet, platsundersökning, avgifter, ingripande vid gränsöverskridande verksamhet, information till Eiopa och vite. I stycket tas även hänvisningen till föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § försäkringsrörelselagen bort. Den ändringen innebär att föreskrifter om försäkringsföretagens upplysningsskyldighet och avgifter inte längre ska tillämpas vid Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser. I lagen införs i stället bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter med avseende på pensionsstiftelserna (se författningskommentaren till 38 §). I bestämmelsen har hittills angetts att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ska tillämpas på motsvarande sätt för pensionsstiftelser. Detta ändras så att bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag och försäkringsrörelselagen i stället ska gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna i de lagarna på pensionsstiftelser ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser. Detta innebär inte någon ändring i sak.
36 § Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över stiftelser som anmälts för till-
syn enligt 31 a §.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om register och underrättelser om en anmälan för registrering. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § sjunde och åttonde styckena.
I första stycket anges att tillsynsmyndigheten ska föra ett register över de stiftelser som anmälts för tillsyn. Med tillsynsmyndigheten avses den länsstyrelse som i det enskilda fallet utövar tillsyn över en viss stiftelse. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § sjunde stycket. I bestämmelsen görs en språklig ändring till följd av att kravet att föra register över de stiftelser som anmälts för tillsyn nu anges i en egen paragraf. Av 31 a § följer att pensions- och personalstiftelser ska anmälas för tillsyn (se författningskommentaren till den paragrafen).
I andra stycket anges att tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. På motsvarande sätt ska Finansinspektionen underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § åttonde stycket.
37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter och en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § nionde och tionde styckena.
I första stycket finns ett bemyndigande som avser avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § nionde stycket.
I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § tionde stycket.
38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter och en upplysningsbestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
Bemyndigandet i första stycket avser en pensionsstiftelses upplysningsskyldighet enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser. Med stöd av bemyndigandet kan artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet delvis genomföras.
Bemyndigandet i andra stycket ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om sådana avgifter som får tas ut av pensionsstiftelser för att täcka kostnader för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser.
I tredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser.
11.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer
4 § En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, om det är möjligt, ange deras adress.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hos vilken myndighet en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras och om den förteckning som ska bifogas ansökan. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Om gäldenären är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska, enligt första stycket, en ansökan om kallelse på okända borgenärer göras hos Bolagsverket. Stycket ändras så att även sådana ansökningar som rör ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska göras hos Bolagsverket. Detta innebär att samtliga ansökningar som rör försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, oavsett associationsform, ska göras hos Bolagsverket.
I andra stycket görs en språklig ändring.
5 a § Vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Paragrafen behandlar överklagande av beslut enligt lagen om kallelse på okända borgenärer. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I 4 § anges de fall som en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket (se författningskommentaren till den paragrafen). Enligt andra stycket ska Bolagsverkets beslut överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Det innebär att bestämmelsen är tillämplig i samtliga fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket. Ändringen är en följd av den ändring som görs i 4 § om de fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. En ansökan om kallelse på okända borgenärer vid likvidation som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkrings-
förening eller en tjänstepensionsförening ska överlämnas från Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket, om någon kallelse på okända borgenärer inte har utfärdats före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 9.
I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Enligt punkt 2 ska en ansökan om kallelse på okända borgenärer i ett likvidationsförfarande som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening och som handläggs vid ikraftträdandet överlämnas av Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket om Kronofogdemyndigheten inte före ikraftträdandet har fattat beslut om kallelse på okända borgenärer.
11.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
1 kap.
6 § Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.
Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som
1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller
2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.
Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
Paragrafen innehåller vissa definitioner m.m. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. I det stycket har det funnits en definition av tjänstepensionsförsäkring. Ändringen är en följd av att de särskilda bestämmelserna i denna lag om EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet, som bygger på andra tjänstepensionsdirektivet, utmönstras. Samma bestämmelser ska därmed gälla för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet som för annan livförsäkringsverksamhet hos sådana försäkringsgivare
I paragrafen görs även en följdändring med anledning av att tredje stycket tas bort.
7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses
1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,
2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.
När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.
Paragrafen innehåller vissa definitioner som bl.a. har betydelse för vad som är att anse som gränsöverskridande verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande fjärde stycket tas bort. Genom ändringen utmönstras den särskilda bestämmelsen om i vilka fall Sverige anses vara det land där åtagandet ska fullgöras när det gäller tjänstepensionsförsäkring som meddelas av EES-försäkringsgivare. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras ur lagen. Sådan verksamhet omfattas i stället av bestämmelserna om livförsäkring i tredje stycket.
2 kap.
1 § En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,
2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om EES-försäkringsgivares rätt att driva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande andra stycket tas bort. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. Sådan verksamhet ska i stället omfattas av bestämmelserna i första stycket och behandlas på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.
1 a § Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet,
2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska tjänstepensionsinstituts rätt att driva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
I paragrafen görs följdändringar.
2 § En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla
1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,
2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och
3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende verksamhet från en sekundäretablering. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande andra stycket tas bort. Detsamma gäller den särskilda bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket om ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende
tjänstepensionsförsäkring ska inledas. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska i stället regleras på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.
3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla
1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och
2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
a) försäkringsgivarens kapitalbas, och
b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
I paragrafen finns bestämmelser för underrättelser om gränsöverskridande verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
I andra stycket görs en redaktionell ändring. Paragrafen ändras även genom att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. Detsamma gäller den särskilda bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket om ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska i stället regleras på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.
3 kap.
2 § Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.
Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om de uppgifter som Finansinspektionen har som värdlandsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. I fjärde stycket, det hittillsvarande femte stycket, inskränks Finansinspektionens skyldighet att underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet. Denna skyldighet ska endast gälla när ett tjänstepensionsinstitut påbörjat sin verksamhet. Finansinspektionen har hittills varit skyldig att underrätta behöriga myndigheter också när en försäkringsgivare påbörjat sin verksamhet. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras, i detta fall att hittillsvarande 2 kap. 2 § andra stycket och 3 § tredje stycket tas bort (se författningskommentarerna till de bestämmelserna).
I tredje stycket, det hittillsvarande fjärde stycket, görs följdändringar.
6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.
Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § första stycket 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när och hur Finansinspektionen får ingripa mot EES-försäkringsgivare. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
I fjärde stycket görs ett tillägg i hänvisningen till bestämmelsen i 10 kap. 1 § (bestämmelser om kungörelse).
Paragrafen ändras även genom att bestämmelserna i hittillsvarande femte–sjunde styckena tas bort när det gäller EES-försäkringsgivare och flyttas till nya 6 a § när det gäller utländska tjänstepensionsinstitut.
För EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring innebär det att de inte längre omfattas av de särskilda ingripandebestämmelserna i lagen som gäller för tjänstepensionsverksamhet, dvs. de bestämmelser om ingripande som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EESförsäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras ur lagen. Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller fortsatt för ingripanden mot EES-försäkringsgivare och oavsett vilken typ av försäkringar som en sådan försäkringsgivare meddelar.
6 a § Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder den i Sverige tillämpliga
social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller för tjänstepensionsinstitut här i landet, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda sådana bestämmelser som anges i första stycket, får Finansinspektionen förbjuda institutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet.
Finansinspektionen ska, innan inspektionen meddelar ett förbud, underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Ett förbud får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när och hur Finansinspektionen får ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 6 § femte–åttonde styckena. Paragrafen genomför även delar av artikel 11.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
I första stycket anges att Finansinspektionen genast ska underrätta den behöriga myndigheten i det utländska tjänstepensionsinstitutets hemland om institutet överträder den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller för tjänstepensionsinstitut här i landet. Det i hittillsvarande 6 § sjätte stycket första meningen använda uttrycket ”tillämplig arbetsrätt” ändras till ”tillämplig social- och arbetsmarknadslagstiftning”. Någon ändring i sak är inte avsedd. Bestämmelsen överensstämmer således med det som hittills gällt enligt 6 § femte och åttonde styckena.
I andra stycket finns bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får ingripa direkt mot det utländska tjänstepensionsinstitutet. Ett sådant ingripande får, som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket första meningen och åttonde stycket, ske om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den social- och arbetsmarknadslagstiftning som gäller för
tjänstepensionsområdet. Genom den nya bestämmelsen utvidgas Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut. I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 11.11) får inspektionen nu också ingripa mot ett institut som fortsätter att överträda de bestämmelser om information som gäller här i landet. Finansinspektionen får, som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket första meningen och åttonde stycket, ingripa genom att förbjuda institutet att fortsätta med sin marknadsföring. Inspektionen får även ingripa genom att förbjuda institutet att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet. Även detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket första meningen och åttonde stycket.
Innan ett förbud meddelas ska inspektionen, enligt tredje stycket, underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket andra meningen och åttonde stycket.
Ett förbud får, enligt fjärde stycket, meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i institutets hemland. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 6 § sjunde och åttonde styckena.
Det görs även språkliga och redaktionella ändringar i förhållande till hittillsvarande lydelse av 6 § femte–åttonde styckena.
8 kap.
1 a § Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts skyldighet att lämna information till enskilda och ett bemyndigande att meddela föreskrifter om sådan information. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att den särskilda bestämmelsen i första stycket om en EES-försäkringsgivares skyldighet att lämna information om tjänstepensionsförsäkring utmönstras. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras.
Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena, är språkliga eller redaktionella.
11.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag
7 § Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret).
I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret. Om europabolaget är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag tillämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av europabolag i ett europabolagsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). Som utgångspunkt ska bestämmelserna om registrering i aktiebolagsregistret tillämpas även för detta register. För europabolag som driver en särskild typ av rörelse ska dock andra bestämmelser tillämpas i fråga om registrering.
I första stycket förtydligas att i fråga om registrering i europabolagsregistret av ett europabolag som är ett tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret tillämpas. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
9 a § När ett europabolag som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SE-förordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos
Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om flyttning av säte för europabolag som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Genom ändringen i första stycket förtydligas att paragrafen gäller även för europabolag som är tjänstepensionsföretag. För europabolag som är försäkringsföretag gäller särskilda bestämmelser om de avser att flytta sitt säte från Sverige. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna i lagen om underrättelse till bolagets borgenärer (10 §), ansökan om tillstånd (11 § första stycket första meningen och andra stycket 4) och bestämmelserna om handläggning hos Bolagsverket respektive allmän domstol (12–14 §§). Om europabolaget är ett försäkringsföretag ska en ansökan om tillstånd i stället ges in till Finansinspektionen. I andra stycket finns vissa krav för att tillstånd ska meddelas. De särskilda bestämmelserna som gäller för europabolag som är försäkringsföretag ska därmed även gälla för europabolag som är tjänstepensionsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. I 12 a § lagen (2006:595) om europakooperativ görs en motsvarande ändring (se författningskommentaren till den paragrafen).
I tredje stycket görs en språklig ändring.
15 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda förutsättningarna för utfärdande av intyg som anges i stycket även gäller i fråga om europabolag som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena, är språkliga.
26 a § Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SE-förordningen.
Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av särskilt bokslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket anges att om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. I bestämmelsen anges även det som ska gälla för detta särskilda bokslut. Som utgångspunkt ska, enligt tredje stycket, bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen tillämpas för det särskilda bokslutet. Genom ändringen i tredje stycket förtydligas att bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag ska tillämpas, i stället för bestämmelser i årsredovisningslagen, när det gäller europabolag som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
11.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ
8 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av intyg vid bildandet av ett europakooperativ genom fusion. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda bestämmelserna i stycket för utfärdande av intyg även gäller i fråga om europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
10 § Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av europakooperativ i ett europakooperativsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). Som utgångspunkt ska bestämmelserna om registre-
ring i aktiebolagsregistret tillämpas även för detta register. För europakooperativ som driver en särskild typ av rörelse ska dock andra bestämmelser tillämpas i fråga om registrering.
I första stycket förtydligas att om det rör sig om ett europakooperativ som är ett tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret tillämpas. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
12 a § När ett europakooperativ som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§, 16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§.
Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i SCE-förordningen. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om flyttning av säte för europakooperativ som driver försäkringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Genom ändringen i första stycket förtydligas att paragrafen gäller även för europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. För europakooperativ som är försäkringsföretag gäller särskilda bestämmelser om de avser att flytta sitt säte från Sverige. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna om underrättelse till och skydd för borgenärer (14 och 15 §§), ansökan om tillstånd (16 § första stycket första meningen och andra stycket 4) och bestämmelserna om handläggning hos Bolagsverket och allmän domstol (17–19 §§). Om europakooperativet är ett försäkringsföretag ska en ansökan om tillstånd ges in till Finansinspektionen. I andra stycket finns vissa krav för att tillstånd ska meddelas. De särskilda bestämmelserna som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag ska därmed även gälla för de europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. I 9 a § lagen (2004:575) om europabolag görs en motsvarande ändring (se författningskommentaren till den paragrafen).
Andra stycket 3 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till artikel 8.15 i SE-förordningen ersätts med en hänvisning till artikel 7.15 i
SCE-förordningen.
I tredje stycket görs en språklig ändring.
20 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses artikel 7.8 i SCE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda förutsättningarna för utfärdande av intyg som anges i stycket även gäller i fråga om europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena, är språkliga.
31 § Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av årsredovisning och koncernredovisning. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Som utgångspunkt gäller att ett europakooperativ ska upprätta en årsredovisning och vissa fall även en koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. För europakooperativ som driver viss typ av verksamhet gäller dock andra bestämmelser. Genom ändringen i första stycket förtydligas att de bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar ska tillämpas när det gäller europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
32 § Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av särskilt bokslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket anges att om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. I bestämmelsen anges även det som ska gälla för detta särskilda bokslut. Som utgångspunkt ska, enligt tredje stycket, bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen tillämpas för det särskilda bokslutet. Genom ändringen i tredje stycket förtydligas att bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag ska tillämpas, i stället för bestämmelser i årsredovisningslagen, när det gäller europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
11.6. Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)
29 § Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med
1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,
2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,
3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,
4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret,
6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och
7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.
I paragrafen anges när särskild delgivning med juridisk person får användas. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet med vissa typer av företag. För detta krävs att ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst.
I punkt 5 görs ett tillägg för försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret. Särskild delgivning med juridisk person ska även få användas vid delgivning med sådana företag. Att sådana föreningar ska vara registrerade i försäkringsregistret fram-
går av 17 kap. 1 § FRL respektive 14 kap. 2 § lagen om tjänstepensionsföretag (se prop. 2018/19:158 s. 143). Detta motsvarar det som gäller för övriga försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag.
11.7. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
10 kap.
5 § Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Försäkringsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för en central funktion i företaget.
Försäkringsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om lämplighetskrav för de som har ledande funktioner i ett försäkringsföretag.
I första stycket görs ett tillägg i hänvisningen till bestämmelsen i 2 kap. 4 § (de generella lämplighetskraven).
11 kap.
37 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för förfarandet vid absorption. Absorption är en särskild form av fusion där det överlåtande bolaget uppgår i det övertagande bolaget. Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget.
I fjärde stycket finns bl.a. bestämmelser om att Finansinspektionen ska underrätta andra myndigheter om en ansökan om att verkställa en fusions-
plan och beslut som meddelas med anledning av en sådan ansökan. Ändringarna i fjärde stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 33 §, dvs. vid annan form av fusion än absorption av helägt dotterbolag. Ändringarna innebär även ett förtydligande av att det bara är Finansinspektionens underrättelser till Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft, som ska föranleda registrering enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen. Övriga ändringar är språkliga eller redaktionella.
45 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551)om likvidation gäller att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
För försäkringsaktiebolag gäller som utgångspunkt aktiebolagslagens bestämmelser om likvidation (se 1 §). I paragrafen anges under vilka förutsättningar som Bolagsverket, utöver det som följer av aktiebolagslagens bestämmelser (25 kap. 11 §), ska besluta att ett försäkringsaktiebolag ska gå i likvidation. Ändringen i första stycket tydliggör att även övriga bestämmelser om likvidation i 25 kap. aktiebolagslagen gäller för försäkringsaktiebolag. Ingen ändring i sak är avsedd.
48 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande.
Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.
Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 6 kap. 11 § första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,
2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,
3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,
5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden svarar för,
6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,
7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,
8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och
9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka en annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.
Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller dock bara värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.
Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om kontrollbalansräkningens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I tredje stycket finns bestämmelser om att vissa värdehandlingar under särskilt angivna förutsättningar får tas upp till ett högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Ändringen innebär att de olika värdehandlingar som får tas upp till högre värde nu uttryckligen anges i paragrafen. I den hittillsvarande lydelsen av stycket hänvisas till 6 kap. 3 § 1–4, 9–11, 16 och 17. Den paragrafen, 6 kap. 3 §, ändrades i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet och innehåller inte längre, sedan den 1 januari 2016, någon uppräkning av de värdehandlingar som får användas för skuldtäckning (se SFS 2015:700).
Ändringen innebär inte någon ändring när det gäller vilka värdehandlingar som får tas upp till ett högre värde i kontrollbalansräkningen i förhållande till försäkringsrörelselagen i dess lydelse före den 1 januari 2016.
Punkt 8 justeras dock i förhållande till 6 kap. 3 § 16 i dess lydelse före den 1 januari 2016. I punkten anges inte den tidigare begränsningen att panträtten ska ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Hur stor denna andel skulle vara bestämdes tidigare i föreskrifter på lägre nivå än lag med stöd av ett bemyndigande i 6 kap. 34 § 5, ett bemyndigande som är upphävt sedan den 1 januari 2016. Det är alltså inte längre
möjligt att i föreskrifter på lägre nivå än lag precisera den begränsningen. Begränsningen skulle därför, om den, som i promemorians och lagrådsremissens förslag, infördes i punkten, inte få någon betydelse för tillämpningen av bestämmelsen.
I punkterna görs även språkliga ändringar i förhållande till den tidigare lydelsen av 6 kap. 3 §. Detta gäller punkterna 3, 8 och 9.
Ändringarna i fjärde stycket är språkliga.
12 kap.
3 § När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag,
2. medlem i stället avse delägare,
3. stadgar i stället avse bolagsordning,
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma, och
5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret.
Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings–bolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag om att vissa begrepp i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse andra begrepp enligt denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I första stycket införs en ny punkt, punkt 5. Detta innebär att det som i lagen om ekonomiska föreningar sägs om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret. Att Bolagsverket är registreringsmyndighet och ska föra ett försäkringsregister framgår av 17 kap. 1 §. Den nya bestämmelsen ersätter motsvarande bestämmelser i hittillsvarande 85 § första stycket, 86 § sjätte stycket och 90 § första stycket andra meningen. I stycket görs även en språklig ändring.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga försäkringsbolag, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse
Finansinspektionen. Detta innebär att det i fortsättningen är Finansinspektionen som ska pröva om det finns skäl för undantag från bosättningskravet för styrelseledamöter och verkställande direktör i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Detta överensstämmer med det som gäller för en motsvarande prövning för försäkringsaktiebolag (se 11 kap. 1 § andra stycket 1).
81 § Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket görs en följdändring med anledning av ändringen i 85 § (se författningskommentaren till den paragrafen).
I tredje stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när den bestämmelsen tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag. Detta motsvarar i sak det som gäller för försäkringsaktiebolag (11 kap. 1 § andra stycket 2). Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande och inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringen för försäkringsföreningar (se 13 kap. 32 §).
82 § När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om fusion för ömsesidiga försäkringsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I fjärde stycket finns bestämmelser om att Finansinspektion ska underrätta vissa myndigheter om dels en ansökan om att verkställa en fusionsplan, dels beslut som har meddelats med anledning av en sådan ansökan. Ändringen innebär att det bara är Bolagsverket som ska underrättas om slutliga beslut som har meddelats med anledning av ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och som har fått laga kraft. Genom ändringen överensstämmer bestämmelserna för ömsesidiga försäkringsbolag om Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 kap. 33 § och 13 kap. 33 §, dvs. det som gäller vid motsvarande förfarande för försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar. Övriga ändringar är redaktionella.
85 § I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande första stycket, om att det som sägs om föreningsregistret enligt vissa bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse försäkringsregistret, tas bort. Att det som sägs om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret för de ömsesidiga försäkringsbolagens del anges nu i 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).
I paragrafen, det hittillsvarande andra stycket, görs en följdändring med anledning av att det hittillsvarande första stycket tas bort.
86 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I fjärde stycket anges att Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket dels om ansökningar tillstånd att verkställa en fusionsplan av ett helägt dotterbolag, dels om beslut som har meddelats med anledning av en sådan ansökan och har fått laga kraft. Ändringen innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet vid absorption av ett helägt dotterbolag med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 82 §, dvs. vid annan fusion än absorption av ett helägt dotterbolag. I stycket görs även redaktionella ändringar.
Bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket överförs till fjärde stycket. Det förtydligas även att det bara är underrättelser till Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft som ska föranleda registrering enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Bestämmelsen i det hittillsvarande sjätte stycket om att det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § i stället ska avse försäkringsregistret tas bort. Detta följer i stället nu av 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).
90 § För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1–3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av ömsesidiga försäkringsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I första stycket tas bestämmelsen om att det som sägs i 19 kap. 2–9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret i hittillsvarande andra meningen bort. Detta följer i stället nu av 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).
13 kap.
2 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på försäkringsföreningar och om hur den ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I första stycket görs en språklig ändring. I tredje stycket, som är nytt, anges att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar på en försäkringsförening ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller för en motsvarande prövning för försäkringsaktiebolag (se 11 kap. 1 § andra stycket 1). Motsvarande ändring görs för ömsesidiga försäkringsbolag (se författningskommentaren till 12 kap. 3 §).
32 § Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen anger vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som inte gäller för försäkringsföreningar vid fusion och om vilka bestämmelser i försäkringsrörelselagen som i stället ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när bestämmelsen tillämpas på en försäkringsförening. Detta motsvarar i sak bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas, gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar. Ändringen utgör bara ett förtydligande och inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringen för ömsesidiga försäkringsbolag (se 12 kap. 81 § och författningskommentaren till den paragrafen).
18 kap.
6 § Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen.
Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda krav för försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Paragrafen genomför artiklarna 308d.5 b och 308e tredje stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen (5 kap. 10 §) eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 12 §). De närmare villkoren för en justering eller ett avdrag och hur dessa ska beräknas anges i Finansinspektionens föreskrifter (5 kap. 1–13 §§ Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse). Om ett försäkringsföretag har fått tillstånd att använda sig av en justering eller ett avdrag ska Finansinspektionen enligt första stycket förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av justeringen eller avdraget senast den 1 januari 2032. Finansinspektionen ska också förelägga företaget att inom två månader från dagen för bristens konstaterande överlämna en plan för infasning. Ett försäkringsföretag som får använda sig av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa
skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska enligt andra stycket lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
I andra stycket görs ett tillägg för att fullt ut genomföra artiklarna 308d.5 b och 308e tredje stycket i Solvens II-direktivet. Detta innebär att en lägesrapport ska lämnas in varje år.
24 § Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot vissa holdingföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I 19 kap. 63 § första stycket anges att ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som gäller för dem enligt lagen. De krav som avses är de generella lämplighetskraven, dvs. att dessa funktionärer ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift (2 kap. 4 § första stycket 4). Om någon i ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller dessa generella lämplighetskrav har Finansinspektionen med stöd av hittillsvarande 19 kap. 64 § första stycket kunnat förelägga företaget att rätta till förhållandet. Finansinspektionen har således med stöd av två olika bestämmelser kunnat förelägga ett försäkringsholdingföretag att rätta till förhållandet om någon i dess ledning inte uppfyller de allmänna lämplighetskraven. Genom att 19 kap. 64 § upphävs undanröjs denna dubbelreglering när det gäller försäkringsholdingföretag.
Första stycket ändras så att Finansinspektionen även får förelägga ett blandat finansiellt holdingföretag att rätta till förhållandet om någon i dess ledning inte uppfyller de allmänna lämplighetskraven. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 19 kap. 64 § första stycket i fråga om sådana företag. Ingen ändring i sak är avsedd.
I andra stycket, som är nytt, anges att om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet får Finansinspektionen även i ett sådant fall förelägga företaget att rätta till förhållandet. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 19 kap. 64 § andra stycket. Ingen ändring i sak är avsedd.
19 kap.
8 § När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet.
Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att
inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.
Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.
Om en överenskommelse enligt andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet. Ändringen i paragrafen genomför artikel 247.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.65 i Omnibus II-direktivet, fullständigt. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om vilken tillsynsmyndighet som också ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen (artikel 247.2). Om det i en grupp finns flera försäkringsföretag som auktoriserats i olika medlemsstater är utgångspunkten att den myndighet som utövar tillsyn över det ledande företaget, vanligtvis moderföretaget, också ska vara grupptillsynsmyndighet (artikel 247.2 a). I direktivet regleras också vilken tillsynsmyndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet när det ledande företaget är ett försäkringsholdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller när det inte finns något moderföretag alls i gruppen (artikel 247.2 b). I lagen anges de fall när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet (se
7 §). Utöver detta gäller att Finansinspektionen, tillsammans med de behöriga myndigheterna, får komma överens om att en annan tillsynsmyndighet än den som pekas ut i artikel 247.2, ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp.
I första stycket anges att Finansinspektionen, när inspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, i vissa fall får komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om att en annan myndighet inom EES ska utses till grupptillsynsmyndighet. I andra stycket finns bestämmelser om att Finansinspektionen, i de fall inspektionen inte ska vara grupptillsynsmyndighet enligt 7 §, får komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet. I tredje och fjärde styckena finns bestämmelser om förfarandet för och beslut om sådana överenskommelser om utseende av grupptillsynsmyndighet som anges i första och andra styckena.
I fjärde stycket görs ett tillägg för att genomföra artikel 247.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.65 i Omnibus IIdirektivet. Genom bestämmelsen begränsas Finansinspektionens möjligheter att väcka frågan om en överenskommelse om att en annan tillsynsmyndighet än den som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får väcka en sådan fråga högst en gång om året. Bestämmelsen gäller både om Finansinspek-
tionen ska vara grupptillsynsmyndighet och om en behörig myndighet i ett annat land inom EES ska vara grupptillsynsmyndighet.
10 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över
ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen.
Samordningsöverenskommelsen ska åtminstone innehålla förfaranden för
1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och
2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens II-direktivet. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samordningsöverenskommelser. Paragrafen genomför artikel 248.4 första och andra styckena och 248.5 första stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
I en grupp som ska omfattas av grupptillsyn kan det finnas företag som står under tillsyn som enskilda företag i olika länder inom EES. För en sådan grupp ska det inrättas ett tillsynskollegium (artikel 248.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet). Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheter i alla länder inom EES där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa (artikel 248.3 första stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet). Även tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket i Solvens II-direktivet).
I första stycket anges grundläggande och formella krav för en samordningsöverenskommelse. Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ingå en samordningsöverenskommelse. Samordningsöverenskommelsen ska ingås med de berörda behöriga myndigheterna, inbegripet grupptillsynsmyndigheten i de fall Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet.
Förutom grupptillsynsmyndigheten avses med de berörda behöriga myndigheterna i första hand de tillsynsmyndigheter som anges i artikel 248.3 första stycket i Solvens II-direktivet, dvs. tillsynsmyndigheterna i alla länder inom EES där något dotterföretags huvudkontor är beläget. En sådan tillsynsmyndighet ska delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 första stycket). Med de berörda behöriga myndigheterna avses även de tillsynsmyndigheter som anges i artikel 248.3 andra stycket, dvs. tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag. För sådana tillsynsmyndigheter gäller att de har rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket). I kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings-
verksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens II-förordningen, finns ytterligare bestämmelser om när tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 354.2).
Samordningsöverenskommelsen ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Det ska finnas en samordningsöverenskommelse för varje enskild grupp där flera berörda myndigheter i olika länder inom EES ska delta i grupptillsynen över gruppen. En samordningsöverenskommelse ska undertecknas av Finansinspektionen. I Solvens II-förordningen anges att en samordningsöverenskommelse ska vara skriftlig (artikel 355).
I andra stycket anges krav på innehållet i en samordningsöverenskommelse. En samordningsöverenskommelse ska åtminstone innehålla förfaranden för beslutsprocessen vid beslut enligt artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och för det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i direktivet. Ytterligare krav på innehållet i en samordningsöverenskommelse finns i Solvens II-förordningen (artikel 355). Detta gäller bl.a. formerna för informationsutbyte och en krisplan.
Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan komma överens om upprättandet av en samordningsöverenskommelse får Finansinspektionen hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning (se
53 §). I tredje stycket anges att om Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Finansinspektionen ska därefter överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG finns bestämmelser om förfarandet hos Eiopa (se bl.a. artiklarna 19, 38 och 39).
10 b § Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte i tillsynskollegiet, om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om möte med behöriga myndigheter. Paragrafen genomför artikel 249.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.67 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
I paragrafen anges att Finansinspektionen, i vissa särskilda fall, omedelbart ska kalla till möte med de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. Det första fallet då Finansinspektionen ska kalla till ett möte är om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
punkt 1. Det andra fallet är då inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används, punkt 2. Det tredje fallet då Finansinspektionen ska kalla till ett möte är om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat, punkt 3. Det innebär att uppräkningen inte är uttömmande (se artikel 249.2 i Solvens II-direktivet).
10 c § Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsyns-
kollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut i fråga om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd enligt första–tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samråd med behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet. Paragrafen genomför artikel 250 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.68 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
I första stycket anges att Finansinspektionen ska samråda med de berörda behöriga myndigheterna inom tillsynskollegiet innan inspektionen fattar beslut i vissa frågor. Detta krav på samråd gäller bara om ett beslut är av betydelse för de andra behöriga myndigheterna. De beslut som ska föregås av samråd är enligt första stycket 1 beslut som rör förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag inom en grupp som kräver Finansinspektionens tillstånd. De beslut som avses torde främst vara beslut om beståndsöverlåtelser, förvärvstillstånd eller sådana beslut som leder till en betydande förändring av försäkringsföretagets verksamhet. Samråd ska enligt första stycket 2 också ske innan beslut fattas i fråga om en förlängning av en tidsfrist för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller
5 §. I första stycket 3 anges att samråd dessutom ska ske före beslut som rör betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Inom detta ryms bl.a. beslut om fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt 17 kap. 24–28 §§ och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt 17 kap. 18–21 §§. I samtliga fall gäller att samråd ska ske före Finansinspektionens beslut, oavsett om beslutet innebär bifall eller avslag.
Finansinspektionen ska, om inspektionen inte själv är grupptillsynsmyndighet, enligt andra stycket alltid samråda med grupptillsynsmyndig-
heten innan inspektionen fattar ett beslut rörande en återhämtningsplan, första stycket 2, eller ett beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder, första stycket 3.
Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen också samråda med de berörda behöriga myndigheterna innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från behöriga myndigheter.
I fjärde stycket anges att Finansinspektionen, med undantag från det som anges i första–tredje styckena, inte behöver samråda med andra tillsynsmyndigheter om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. Om ett beslut har fattats utan att ha föregåtts av samråd ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de övriga berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
50 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära
att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet. Paragrafen genomför artikel 251 i Solvens II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.
I första stycket anges att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen. Den information som Finansinspektionen på detta sätt får begära in är sådan information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen ska därutöver även, i enlighet med det som hittills gällt, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (17 kap. 3 §).
I andra stycket införs en bestämmelse för att undvika dubbelrapportering. I vissa fall kan den information som behövs för grupptillsynen redan ha lämnats till en behörig myndighet i ett annan land. I ett sådant fall får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, begära att få informationen från den myndigheten. Detta gäller dock bara sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet, dvs. den information som behövs för grupptillsynen (jfr 49 §).
63 § Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetskrav för styrelseledamöter och den verkställande direktören i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
I första stycket görs ett tillägg i hänvisningen till bestämmelsen i 2 kap. 4 § (de generella lämplighetskraven).
11.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
11 § Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
I paragrafen anges vad en person som har näringsförbud inte får göra. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I punkt 7 görs tillägg för försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Detta innebär att en person med näringsförbud inte får vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening. Detta överensstämmer med det som gäller för andra former av försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag.
Hänvisningar till S11-8
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
11.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
10 kap.
15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser för tjänstepensionsaktiebolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket på ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 §, dvs. vid annan fusion än absorption av ett helägt dotterbolag. Ändringen motsvarar ändringen för försäkringsaktiebolag (se författningskommentaren till 11 kap. 37 § FRL). I stycket görs även redaktionella ändringar.
20 § Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
2. medlem avse delägare,
3. stadgar avse bolagsordning, och
4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om att vissa begrepp i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse andra begrepp i denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att vid tillämpningen enligt 26 § denna lag av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga tjänstepensionsbolag, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller vid en motsvarande prövning för tjänstepensionsaktiebolag (10 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap.9 och 30 §§aktiebolagslagen).
40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när bestämmelsen tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Detta motsvarar bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 FRL, som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande, inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringarna i 12 kap. 81 § och 13 kap. 32 § FRL (se författningskommentarerna till de paragraferna).
41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen i tredje stycket innebär att det bara är Bolagsverket som ska informeras om slutliga beslut som har fått laga kraft och som meddelats med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 och 62 §§. Ändringen överensstämmer med ändringen i 12 kap. 82 § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). I stycket görs även redaktionella ändringar.
45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket på ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet vid absorption med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 och 41 §§, dvs. vid annan fusion än absorption. Ändringen motsvarar ändringen i 12 kap. 86 § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).
48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkrings-
rörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar och om hur den ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Andra stycket, som är nytt, innebär att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse
Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller vid en motsvarande prövning för tjänstepensionsaktiebolag (10 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap.9 och 30 §§aktiebolagslagen). Ändringen motsvarar ändringen för ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se författningskommentaren till 20 §).
61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för tjänstepensionsföreningar om vilka bestämmelser i denna lag som gäller i stället för lagen om ekonomiska föreningar vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när den bestämmelsen tillämpas på tjänstepensionsföreningar. Detta motsvarar bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 FRL, som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande, inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringarna i 12 kap. 81 § och 13 kap. 32 § FRL (se författningskommentarerna till de paragraferna).
16 kap.
8 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
Första stycket gäller även om
1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller
2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
I paragrafen anges hur grupptillsyn ska utövas när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. I den hittillsvarande lydelsen är den tillämplig om det direkt under företaget i toppen av gruppen, dvs. på den näst högsta nivån, finns ett sådant moderföretag som anges i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Om det på denna nivå direkt under företaget i toppen av gruppen i stället finns ett sådant tjänstepensionsföretag som anges i 2 § 1 eller 2, dvs. 1) ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, gäller i stället bestämmelserna i 7 §.
I första stycket tas hänvisningarna till leden b och c i 2 § 3 bort. Det innebär att bestämmelsen även omfattar grupper med undergrupper med tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, dvs. de moderföretag som anges i 2 § 3 a. Bestämmelserna om nivån för grupptillsyn (7 § och denna paragraf) omfattar därmed samtliga fall då fullständig grupptillsyn ska utövas enligt 2 § på nivån under det yttersta moderföretaget, dvs. företaget i toppen av en grupp. Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i denna lag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse för grupper där det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag och grupper där det yttersta moderföretaget är
ett blandat finansiellt holdingföretag. Om det i en sådan grupp uppkommer flera fall av grupptillsyn på olika nivåer, ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. Detta motsvarar det som gäller enligt 7 § andra stycket.
26 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Fullständig grupptillsyn enligt denna lag omfattar krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp (se 2 § som hänvisar till 23 och 24 §§). Rapporteringen ska fullgöras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § (se även prop. 2018/19:158 s. 786 f.). Finansinspektionen får i särskilda fall besluta att tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp inte ska utövas på en viss nivå i gruppen. Ett sådant beslut innebär att det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn inte behöver rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen.
Paragrafen har hittills, förutom de grupper där tjänstepensionsföretag är moderföretag (2 § 1 eller 2), bara omfattat grupper med sådana företag som anges som moderföretag i 2 § 3 b eller c. I paragrafen tas hänvisningarna till leden b och c i 2 § 3 bort. Det innebär att bestämmelsen även omfattar grupper med utländska tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredjeland, dvs. de företag som anges som moderföretag i 2 § 3 a. Om ett sådant företag är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och därmed ska omfattas av grupptillsyn enligt denna lag och dessutom självt omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat, antingen som anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, får Finansinspektionen besluta om undantag från tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp på nivån för det företaget.
37 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.
Ett företag som när det fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna om grupptillsyn får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos vissa fysiska personer, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ändringen innebär att det införs dels ett skyndsamhetskrav, dels ett krav på att uppgifterna ska lämnas ut i elektronisk form. Detta överensstämmer med det som gäller enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 46 §, se även prop. 2017/18:291).
41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,
3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23, 27 och 33 §§,
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §,
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §, och
7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23, 27 och 33 §§.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inom vissa områden och en upplysningsbestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 7.3–7.5.
I första stycket 1 görs ett tillägg så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas.
I första stycket 4 görs ett tillägg så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn.
I första stycket 7 införs ett nytt bemyndigande som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter i samband med utredningar om brott ska lämnas. Detta överensstämmer med det som gäller enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 8).
I andra stycket görs ett tillägg så att upplysningsbestämmelsen även omfattar hur och när ett företag ska lämna upplysningar om de transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn.
11.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
11 § Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
Ändringen i paragrafen motsvarar den ändring som görs i samma paragraf i förslaget i avsnitt 2.8 (se författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 11.8).
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/37
SV
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/2341
av den 14 december 2016
om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53, 62 och 114.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (3) har ändrats väsentligt flera gånger (4). Eftersom ytterligare
ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.
(2)
På den inre marknaden bör tjänstepensionsinstitut ha möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater,
samtidigt som en hög skydds- och säkerhetsnivå säkerställs för tjänstepensionsplaners medlemmar och
förmånstagare.
(3)
Detta direktiv syftar till minimiharmonisering och bör därför inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller
införa ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att
sådana bestämmelser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten. Detta
direktiv gäller inte frågor som rör nationell social-, arbets-, skatte- eller avtalsrätt, eller huruvida pensionsavsätt-
ningarna i medlemsstaterna är tillräckliga.
(4)
För att ytterligare underlätta arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna är syftet med detta direktiv att
säkerställa god företagsstyrning, tillhandahållande av information till pensionsplanernas medlemmar samt att
skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet.
(5)
Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas utformning och reglering av tjänstepensionsinstituten.
Både tjänstepensionsinstitut och livförsäkringsföretag förvaltar tjänstepensionsplaner. Därför är det inte lämpligt
med en standardmodell för alla tjänstepensionsinstitut. Kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten
(
1
) EUT C 451, 16.12.2014, s. 109.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 november 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 december 2016.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut
(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).
(4) Se bilaga I, del A.
158
L 354/38
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (1), bör i sin verksamhet ta hänsyn till medlemsstaters olika traditioner och
fastställa utformningen av tjänstepensionsinstitut utan att det påverkar nationell social- och arbetsmarknadslag-
stiftning.
(6)
Direktiv 2003/41/EG utgjorde ett första steg på lagstiftningsområdet på vägen mot en inre marknad för
tjänstepensioner organiserad på unionsnivå. En verklig inre marknad för tjänstepensioner är avgörande för
ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen och för att det ska vara möjligt att ta itu med den utmaning
som det åldrande samhället innebär. Det direktivet, från 2003, har inte ändrats i materiellt hänseende för att
införa ett modernt riskbaserat företagsstyrningssystem för tjänstepensionsinstitut. Lämplig reglering och tillsyn på
unionsnivå och nationell nivå är avgörande för utvecklingen av säkra och trygga tjänstepensioner i alla
medlemsstater.
(7)
Som allmän princip bör tjänstepensionsinstitut där så är relevant beakta målet att säkerställa balans mellan
generationerna i tjänstepensionsplaner genom att sträva efter att skapa en rättvis fördelning av risker och
förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner.
(8)
Lämpliga åtgärder behövs för att ytterligare förbättra kompletterande privat pensionssparande, såsom tjänstepen-
sionsplaner. Detta är viktigt eftersom de sociala trygghetssystemen utsätts för allt större tryck, vilket innebär att
tjänstepensioner i allt högre utsträckning används som ett komplement till andra pensioner. Tjänstepensions-
institut spelar en viktig roll för den långsiktiga finansieringen av unionens ekonomi och för att erbjuda säkra
pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstituten är en central del av unionens ekonomi och har tillgångar som är
värda 2 500 miljarder EUR på cirka 75 miljoner medlemmars och förmånstagares vägnar. Tjänstepensioner bör
förbättras, dock utan att de offentliga pensionssystemens stora betydelse ifrågasätts när det gäller ett tryggt,
varaktigt och effektivt socialt skydd, som bör garantera en rimlig levnadsstandard på ålderdomen och som därför
bör stå i fokus för målet att förstärka de europeiska sociala modellerna.
(9)
Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i unionen och situationen när det gäller nationella budgetar är
tjänstepensioner ett värdefullt tillägg till offentliga pensionssystem. Ett motståndskraftigt pensionssystem
förutsätter ett varierat produktutbud, mångfald bland instituten och ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis.
(10) Medlemsstaterna bör skydda arbetstagarna från äldrefattigdom och främja kompletterande pensionsplaner som är
kopplade till anställningskontrakt såsom kompletterande skydd till allmänna pensioner.
(11) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten,
rätten till egendom, förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder samt rätten till en hög konsumentskydds-
nivå, särskilt genom att säkerställa en större transparens kring pensioner, en väl underbyggd personlig finansiell
planering och pensionsplanering samt genom att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande
verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner. Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med
dessa rättigheter och principer.
(12) Att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av
pensionsplaner genom att klarlägga de relevanta förfarandena och undanröja onödiga hinder skulle kunna få
positiva effekter på de berörda företagen och deras anställda, oavsett i vilken medlemsstat de verkar, genom att
förvaltningen av tjänstepensionstjänsterna centraliseras.
(13) Tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet bör inte påverka nationell social- och arbetsmarknadslag-
stiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i värdmedlemsstaten och som är tillämplig på
förhållandet mellan det företag som erbjuder tjänstepensionsplanen (nedan kallat det uppdragsgivande företaget) och
medlemmar och förmånstagare. Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av
pensionsplaner är skilda saker och bör styras av olika bestämmelser. Om en gränsöverskridande överlåtelse av en
pensionsplan leder till gränsöverskridande verksamhet bör bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet
tillämpas.
(14) Om det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet är belägna i samma medlemsstat utgör inte det
faktum att en pensionsplans medlemmar eller förmånstagare är bosatta i en annan medlemsstat i sig att
gränsöverskridande verksamhet föreligger.
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om
upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
159
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/39
SV
(15) Medlemsstaterna bör ta hänsyn till behovet av att skydda pensionsrättigheter för arbetstagare som tillfälligt
utstationeras till en annan medlemsstat för att arbeta.
(16) Trots att direktiv 2003/41/EG har trätt i kraft har den gränsöverskridande verksamheten förblivit begränsad på
grund av skillnaderna i nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning. Vidare återstår viktiga tillsynsrelaterade
hinder som gör det dyrare för tjänstepensionsinstitut att förvalta pensionsplaner över gränserna. Dessutom måste
det nuvarande minimiskyddet för medlemmar och förmånstagare förbättras. Detta är desto viktigare på grund av
att livslängds- och marknadsrisker allt oftare bärs av medlemmar och förmånstagare i stället för av tjänstepen-
sionsinstitutet eller det uppdragsgivande företaget. Dessutom måste den nuvarande miniminivån för den mängd
information som lämnas till medlemmar och förmånstagare höjas.
(17) Syftet med de aktsamhetsregler som fastställs i detta direktiv är dels att garantera en hög grad av trygghet för alla
framtida pensionärer genom att införa strikta tillsynskrav, dels att möjliggöra en sund, aktsam och effektiv
förvaltning av tjänstepensionsplaner.
(18) Tjänstepensionsinstitut bör vara helt åtskilda från uppdragsgivande företag och förvalta fonderade medel utifrån
syftet att tillhandahålla pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstitut som drivs enbart utifrån det syftet bör ha frihet
att tillhandahålla tjänster och frihet att investera utan begränsningar, med förbehåll endast för samordnade
aktsamhetskrav, oavsett om sådana tjänstepensionsinstitut anses vara juridiska personer eller inte.
(19) I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens
uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av de tre pelarna i pensionssystemet ska spela i enskilda
medlemsstater. När det gäller den andra pelaren bör de också ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som
de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företags-
pensionsfonder och livförsäkringsföretag. Detta direktiv är inte ägnat att ifrågasätta detta medlemsstaternas
prerogativ, utan syftar snarare till att uppmuntra dem att bygga upp tillräckliga, trygga och bärkraftiga
tjänstepensioner och underlätta gränsöverskridande verksamhet.
(20) Eftersom tjänstepensionerna behöver förbättras ytterligare bör kommissionen tillföra ett stort mervärde på
unionsnivå genom att vidta ytterligare åtgärder för att stödja medlemsstaternas samarbete med arbetsmarknadens
parter vid förbättrandet av pensionsplaner inom andra pelaren och genom att inrätta en högnivågrupp med
experter för att förbättra pensionssparandet inom den andra pelaren i medlemsstaterna, inklusive främjandet av
medlemsstaternas utbyte av bästa praxis, i synnerhet när det gäller gränsöverskridande verksamhet.
(21) De nationella reglerna för egenföretagares deltagande i tjänstepensionsinstitut skiljer sig åt. I vissa medlemsstater
kan tjänstepensionsinstitut drivas på grundval av överenskommelser med branschorganisationer vars medlemmar
uppträder i egenskap av egenföretagare, eller direkt med egenföretagare och anställda. I vissa medlemsstater kan
en egenföretagare även bli medlem i ett tjänstepensionsinstitut när egenföretagaren uppträder i egenskap av
arbetsgivare eller tillhandahåller yrkesmässiga tjänster åt ett företag. I vissa medlemsstater kan inte egenföretagare
bli medlemmar i ett tjänstepensionsinstitut om inte vissa villkor, inbegripet sådana som följer av social- och
arbetsmarknadslagstiftning, är uppfyllda.
(22) Institut som förvaltar sociala trygghetssystem, vilka redan har samordnats på unionsnivå, bör undantas från detta
direktivs tillämpningsområde. Hänsyn bör dock tas till de specifika förutsättningar som gäller för de tjänstepen-
sionsinstitut som i en enskild medlemsstat förvaltar såväl sociala trygghetssystem som tjänstepensionsplaner.
(23) Institut som drivs enligt principen om kapitalfinansiering som en del av ett obligatoriskt socialt trygghetssystem
omfattas inte av detta direktiv.
(24) Finansiella institut som redan omfattas av ramlagstiftning på unionsnivå bör generellt undantas från detta
direktivs tillämpningsområde. Eftersom sådana institut i vissa fall även erbjuder tjänster på tjänstepen-
sionsområdet, är det dock viktigt att säkerställa att detta direktiv inte ger upphov till någon snedvridning av
konkurrensen. Sådan snedvridning kan undvikas om aktsamhetskraven i detta direktiv tillämpas på tjänstepen-
sionsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (1). Kommissionen bör även noggrant övervaka
situationen på marknaden för tjänstepensionsplaner och beakta möjligheten att utvidga den frivilliga
tillämpningen av detta direktiv till andra reglerade finansiella institut.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och
återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
160
L 354/40
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
(25) Eftersom tjänstepensionsinstitut har som mål att säkra ekonomisk trygghet under pensionstiden bör tjänstepen-
sionsinstituten kunna betala ut pensionsförmånerna som livslånga utbetalningar, som betalningar som ska göras
under en viss tid, i form av engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ.
(26) Det är viktigt att säkerställa att äldre och personer med funktionsnedsättning inte riskerar fattigdom utan kan
åtnjuta en rimlig levnadsstandard. Tillräcklig täckning för biometriska risker i tjänstepensionsprogram är en viktig
aspekt i kampen mot fattigdom och osäkerhet bland äldre personer. När en pensionsplan inrättas bör arbetsgivare
och arbetstagare, eller deras respektive företrädare, beakta möjligheten att pensionsplanen inbegriper täckning för
risker kopplade till lång levnad och invaliditet samt efterlevandeskydd.
(27) Om medlemsstaterna ges möjlighet att från tillämpningsområdet för nationell genomförandelagstiftning undanta
tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har färre än 100 medlemmar, kan tillsynen
underlättas i sådana medlemsstater utan att detta hindrar att den inre marknaden på detta område fungerar väl.
Detta bör emellertid inte undergräva sådana tjänstepensionsinstituts rätt att utse kapitalförvaltare som är
etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaltningen av sin investeringsportfölj,
samt förvaringsinstitut som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaringen
av sina tillgångar. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna tillämpa särskilda bestämmelser avseende
investeringsregler och företagsstyrningssystemet på tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som
tillsammans har mer än totalt 15 medlemmar.
(28) Institut som Unterstützungskassen i Tyskland, där medlemmarna inte har någon laglig rätt till förmåner med visst
belopp och där deras intressen skyddas av en obligatorisk lagstadgad obeståndsförsäkring, bör undantas från detta
direktivs tillämpningsområde.
(29) För att skydda medlemmarna och förmånstagarna bör tjänstepensionsinstituten begränsa sina verksamheter till
sådana som avses i detta direktiv och till verksamheter som direkt föranleds av dessa.
(30) Om ett uppdragsgivande företag går i konkurs riskerar medlemmar att förlora både sitt arbete och sina intjänade
pensionsrättigheter. Detta gör det nödvändigt att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan det uppdragsgivande
företaget och tjänstepensionsinstitutet samt att minimikrav på aktsamhet fastställs för att skydda medlemmarna.
När aktsamhetskraven fastställs bör hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutens möjligheter att få tillgång till
pensionsgarantisystem eller liknande mekanismer som skyddar intjänade individuella rättigheter för medlemmar
och förmånstagare mot risken att det uppdragsgivande företaget inte kan fullgöra sina förpliktelser.
(31) Driften av tjänstepensionsinstitut och tillsynen över dessa uppvisar betydande skillnader i de olika
medlemsstaterna. I vissa medlemsstater kan tillsynen utövas inte bara över själva tjänstepensionsinstituten utan
också över de enheter eller företag som har auktoriserats för att förvalta dessa tjänstepensionsinstitut.
Medlemsstaterna bör kunna ta hänsyn till sådana särdrag så länge som alla krav i detta direktiv uppfylls på ett
korrekt sätt. Medlemsstaterna bör även kunna tillåta försäkringsföretag och andra finansiella företag att förvalta
tjänstepensionsinstitut.
(32) Tjänstepensionsinstitut är pensionsinstitut som har ett socialt syfte och som tillhandahåller finansiella tjänster. De
har ansvar för tillhandahållandet av tjänstepensionsförmåner, och de bör därför när det gäller deras verksamhet
och villkoren för att bedriva denna verksamhet uppfylla vissa minimikrav på aktsamhet, med beaktande av
nationella regler och traditioner. Dessa institut bör emellertid inte behandlas som rena finansiella tjänsteleve-
rantörer. Deras sociala funktion och trepartsförhållandet mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och tjänstepensions-
institutet bör beaktas på ett korrekt sätt och stödjas som vägledande principer för detta direktiv.
(33) Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt förvaltar pensionsfonder som inte är någon juridisk
person och består av enskilda medlemmars pensionsplaner och vars tillgångar är separerade från tjänstepensions-
institutens tillgångar, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att betrakta varje pensionsfond som en egen
pensionsplan enligt detta direktiv.
(34) Det stora antalet tjänstepensionsinstitut i vissa medlemsstater kräver en pragmatisk lösning när det gäller kravet
på förhandsgodkännande av tjänstepensionsinstitut. Om ett tjänstepensionsinstitut önskar förvalta en plan i en
annan medlemsstat bör det dock krävas ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten
i hemmedlemsstaten.
(35) Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om pensionssystemens
uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, bör tjänstepensionsinstituten
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
161
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/41
SV
kunna erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater efter erhållande av tillstånd från den behöriga myndigheten
i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Tjänstepensionsinstituten bör tillåtas att åta sig uppdrag för företag
som är belägna i någon av medlemsstaterna och att förvalta pensionsplaner med medlemmar i fler än en
medlemsstat. Detta skulle kunna medföra betydande stordriftsfördelar för sådana tjänstepensionsinstitut, förbättra
konkurrenskraften hos unionens näringsliv och underlätta arbetskraftens rörlighet.
(36) Rätten för ett tjänstepensionsinstitut som är etablerat i en medlemsstat att förvalta en tjänstepensionsplan som
avtalats i en annan medlemsstat bör utövas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna i gällande social- och
arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten i den mån den är relevant för tjänstepensionsplaner, exempelvis
definitionen och utbetalningen av pensionsförmåner och villkoren för överlåtelse av pensionsrättigheter. Tillsyns-
reglernas omfattning bör klargöras för att säkerställa rättslig säkerhet för tjänstepensionsinstituts gränsöver-
skridande verksamhet.
(37) Tjänstepensionsinstitut bör kunna överlåta pensionsplaner till andra tjänstepensionsinstitut över gränserna inom
unionen i syfte att underlätta organisationen av tjänstepensioner på unionsnivå. Överlåtelser bör bli föremål för
ett godkännande av den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat efter
det att den behöriga myndigheten har erhållit godkännande från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
för det tjänstepensionsinstitut som överlåter pensionsplanen. Överlåtelsen och villkoren för denna bör vara
beroende av ett förhandsgodkännande av en majoritet av medlemmarna och en majoritet av berörda
förmånstagare eller, i förekommande fall, en majoritet av deras företrädare, till exempel en ”trustee” i en
trustbaserad plan.
(38) Vid överlåtelse av en del av en pensionsplan bör bärkraften hos både den överlåtna och den återstående delen av
pensionsplanen säkerställas och alla medlemmars och förmånstagares rättigheter bör skyddas på ett fullgott sätt
efter överlåtelsen, genom krav på att både det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet har
tillräckliga och lämpliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna för den överlåtna delen och den
återstående delen av planen.
(39) För att underlätta samordningen av tillsynspraxis kan Eiopa begära information från de behöriga myndigheterna
i enlighet med de befogenheter som Eiopa tilldelats genom förordning (EU) nr 1094/2010. Om det vid en
fullständig eller partiell gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan råder oenighet mellan de berörda
behöriga myndigheterna bör det vidare vara möjligt för Eiopa att utföra medling.
(40) Aktsamhet vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är en grundläggande förutsättning för att det ska kunna
säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas både på kort och lång sikt. Tekniska avsättningar bör beräknas
enligt erkända aktuariella metoder och bestyrkas av en aktuarie eller en annan expert på området. Maximiränte-
satserna bör väljas på ett aktsamt sätt enligt relevanta nationella bestämmelser. De tekniska avsättningarna bör
motsvara ett minimibelopp som är tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de förmåner som redan är
under utbetalning till förmånstagarna och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade
pensionsrättigheter. Aktuariefunktionen bör utövas av personer som har kunskaper i försäkrings- och
finansmatematik på en nivå som motiveras av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de
inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området
enligt tillämpliga yrkeskvalifikationer eller andra normer.
(41) Det finns betydande skillnader mellan tjänstepensionsinstituten i olika medlemsstater beträffande vilka risker som
täcks. Hemmedlemsstaterna bör därför ha möjlighet att fastställa ytterligare, mer detaljerade bestämmelser för
beräkningen av de tekniska avsättningarna förutom bestämmelserna i detta direktiv.
(42) Tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna bör krävas för att skydda intressena
för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare i händelse av det uppdragsgivande företagets insolvens.
(43) För att främja lika spelregler mellan inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut bör
medlemsstaterna beakta skuldtäckningskraven för både inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut.
(44) I många fall kan det vara det uppdragsgivande företaget och inte tjänstepensionsinstitutet självt som står för de
biometriska riskerna eller som garanterar vissa förmåner eller viss avkastning. Det förekommer dock även att
tjänstepensionsinstitutet självt står för sådana risker eller lämnar sådana garantier, varvid det uppdragsgivande
företaget i allmänhet har uppfyllt sina förpliktelser i och med de nödvändiga inbetalningarna. I dessa fall bör de
berörda tjänstepensionsinstituten ha ett kapital som grundas på värdet av de tekniska avsättningarna och
riskkapitalet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
162
L 354/42
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
(45) Tjänstepensionsinstitut är mycket långsiktiga investerare. De tillgångar som tjänstepensionsinstitut förfogar över
får i regel inte lösas in annat än för tillhandahållande av pensionsförmåner. För att medlemmarnas och
förmånstagarnas rättigheter ska skyddas på ett fullgott sätt bör tjänstepensionsinstituten även ha möjlighet att
välja placeringar som passar deras åtagandens specifika typ och varaktighet. Därför krävs en effektiv tillsyn
liksom en inriktning på investeringsregler som ger tjänstepensionsinstituten det handlingsutrymme som behövs
för att de ska kunna besluta om den säkraste och mest effektiva investeringspolicyn och som ålägger dem att
agera på ett aktsamt sätt. Iakttagandet av aktsamhetsprincipen kräver därför en investeringspolicy som är
anpassad till medlemsstrukturen i det enskilda tjänstepensionsinstitutet.
(46) Genom att det fastställs att aktsamhetsprincipen (the prudent person rule) ska vara den grundläggande principen för
kapitalinvesteringar och genom att det görs möjligt för tjänstepensionsinstitut att bedriva verksamhet över
gränserna främjas en överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet, vilket bidrar till ekonomiska och
sociala framsteg.
(47) Tillsynsmetoder och tillsynspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Dessa bör därför ges visst utrymme att
efter eget skön i detalj utforma de investeringsregler som de önskar kräva att tjänstepensionsinstitut som är
belägna inom deras territorium ska följa. Dessa regler får dock inte inskränka den fria rörligheten för kapital,
såvida det inte är motiverat av aktsamhetsskäl.
(48) Detta direktiv bör säkerställa en lämplig investeringsfrihet för tjänstepensionsinstitut. Eftersom tjänstepensionsin-
stituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, har de förutsättningar att inom aktsamma
gränser investera i icke-likvida tillgångar, t.ex. aktier, och i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk
profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar)
eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). De kan också utnyttja fördelarna med en internationell
diversifiering. Det bör därför inte, annat än av aktsamhetsskäl i linje med aktsamhetsprincipen för att skydda
medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, finnas några begränsningar för investeringar i aktier i valutor
andra än dem som åtagandena är uttryckta i eller i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och
inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar.
(49) Tolkningen av vad som utgör instrument med en långsiktig ekonomisk profil är vid. Dessa instrument är ej
överförbara värdepapper och har därför inte tillgång till likviditeten på andrahandsmarknader. De kräver ofta
åtaganden med fast tidsfrist, vilket begränsar deras säljbarhet och bör tolkas så att de inbegriper andelar och
skuldinstrument i och lån som tillhandahålls icke börsnoterade företag. Onoterade företag omfattar infrastruk-
turprojekt, icke-börsnoterade tillväxtföretag, fastigheter eller andra tillgångar som skulle kunna vara lämpliga för
långsiktiga investeringsändamål. Koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt är ofta onoterade tillgångar
och är beroende av långfristiga krediter för finansiering av projekt.
(50) Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att investera i andra medlemsstater i enlighet med reglerna i deras
hemmedlemsstat för att minska kostnaderna för gränsöverskridande verksamhet. Värdmedlemsstaterna bör därför
inte tillåtas ålägga tjänstepensionsinstitut belägna i andra medlemsstater ytterligare investeringskrav.
(51) Enskilda måste kunna få en klar överblick över sina intjänade pensionsrättigheter enligt lagstadgade
pensionsplaner och tjänstepensionsplaner, särskilt när sådana rättigheter har tjänats in i fler än en medlemsstat.
Detta kan möjliggöras genom pensionsövervakningstjänster som omfattar hela unionen av det slag som redan har
införts i vissa medlemsstater till följd av kommissionens vitbok av den 16 februari 2012 med en agenda för
tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, som förespråkar utvecklingen av sådana tjänster.
(52) Vissa risker kan inte minskas genom kvantitativa krav, återspeglade i tekniska avsättningar och skuldtäck-
ningskrav, utan kan hanteras på rätt sätt endast genom att man ställer krav på företagsstyrningen. Att säkerställa
ett effektivt företagsstyrningssystem är därför av central betydelse för en fullgod riskhantering och för skyddet av
medlemmar och förmånstagare. Dessa system bör stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
(53) En ersättningspolicy som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv
riskhantering i tjänstepensionsinstitut. Principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är
tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med
hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansiella institut och
behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens
verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
163
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/43
SV
(54) En nyckelfunktion är kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter. Tjänstepensionsinstituten bör ha
tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuarie-
funktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion bör inte hindra ett tjänstepensionsinstitut från att fritt besluta
hur det vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken, om inte annat anges i detta direktiv. Detta bör inte leda
till onödigt betungande krav eftersom hänsyn bör tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos
tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
(55) De personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut bör kollektivt vara lämpliga för sin uppgift och
personer som utför nyckelfunktioner bör ha adekvata kunskaper och erfarenheter och, i tillämpliga fall, adekvata
yrkeskvalifikationer. Dock bör endast personer som innehar nyckelfunktioner omfattas av kraven på anmälan till
den behöriga myndigheten.
(56) Med undantag av den interna revisionsfunktionen, bör det vara möjligt för en enda person eller organisatorisk
enhet att utföra fler än en nyckelfunktion. Den person eller organisatoriska enhet som utövar en nyckelfunktion
bör dock vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget.
Medlemsstaterna bör kunna ge tjänstepensionsinstitutet tillstånd att låta samma person eller organisatoriska enhet
utföra nyckelfunktioner under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det undviker eller hanterar
en intressekonflikt med det uppdragsgivande företaget.
(57) Det är viktigt att tjänstepensionsinstitut förbättrar sin riskhantering, med beaktande av målet att ha en rättvis
spridning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner, så att potentiella sårbarheter med
avseende på pensionsplanernas långsiktiga bärkraft kan förstås på rätt sätt och diskuteras med de berörda
behöriga myndigheterna. Tjänstepensionsinstituten bör som ett led i sina riskhanteringssystem göra en
riskbedömning för sina verksamheter som rör pensioner. Den riskbedömningen bör också göras tillgänglig för de
behöriga myndigheterna och bör, om så är relevant, bland annat inkludera risker i samband med klimatfö-
rändring, resursanvändning, miljön, sociala risker och risker som är relaterade till avskrivningar av tillgångar till
följd av regleringsändringar (strandade tillgångar).
(58) Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer enligt av Förenta nationerna stödda principer för
ansvarsfulla investeringar är viktiga för tjänstepensionsinstituts investeringspolicy och riskhanteringssystem.
Medlemsstaterna bör ålägga tjänstepensionsinstitut att uttryckligen redovisa när dessa faktorer beaktas vid
investeringsbeslut och hur de ingår i deras riskhanteringssystem. Uppgifter om hur relevanta och väsentliga
miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer är för en pensionsplans investeringar och hur de
beaktas bör ingå i den information som ett tjänstepensionsinstitut tillhandahåller enligt detta direktiv. Detta
utesluter inte att ett tjänstepensionsinstitut fullgör kravet genom att i sådan information ange att miljöfaktorer,
sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer inte beaktas i dess investeringspolicy eller att kostnaderna för ett
system för att övervaka relevansen och väsentligheten i sådana faktorer och hur de beaktas är oproportionella
i förhållande till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet.
(59) Varje medlemsstat bör kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är beläget inom dess territorium upprättar
årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet
hanterar, och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsbokslut och
förvaltningsberättelser som ger en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och
finansiella ställning, i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och som
vederbörligen godkänts av en auktoriserad person, är en mycket betydelsefull informationskälla för planens
medlemmar och förmånstagare samt för de behöriga myndigheterna. I synnerhet gör de det möjligt för de
behöriga myndigheterna att övervaka tjänstepensionsinstitutets finansiella sundhet och att bedöma om det kan
uppfylla alla sina avtalsmässiga förpliktelser. Årsbokslut och förvaltningsberättelser bör offentliggöras på en
webbplats, om möjligt, eller på andra sätt såsom att tryckta exemplar tillhandahålls på begäran.
(60) Ett tjänstepensionsinstituts investeringspolicy är en avgörande faktor både vad avser tjänstepensionsplanernas
säkerhet och ekonomiska hållbarhet på lång sikt. Tjänstepensionsinstituten bör därför upprätta och minst vart
tredje år se över riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer bör göras tillgängliga för de behöriga
myndigheterna och på begäran även för varje pensionsplans medlemmar och förmånstagare.
(61) Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att helt eller delvis utkontraktera samtliga verksamheter, inbegripet
nyckelfunktioner, till tjänsteleverantörer som arbetar för deras räkning. Tjänstepensionsinstituten bör fortfarande
ha det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv när de utkontrakterar
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
164
L 354/44
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
nyckelfunktioner eller annan verksamhet. Tjänstepensionsinstitut bör ingå ett skriftligt avtal med tjänsteleve-
rantören när en verksamhet utkontrakteras. Vid tillämpningen av detta direktiv omfattas inte avtal för operativa
tjänster, till exempel säkerhets- eller underhållspersonal.
(62) Det bör vara möjligt för medlemsstater att kräva att förvaringsinstitut utses för förvaring av ett tjänstepensions-
instituts tillgångar.
(63) Med beaktande av pensionsplanens karaktär och den administrativa bördan bör tjänstepensionsinstituten ge tydlig
och lämplig information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om
sin pensionering och säkerställa en hög grad av transparens under de olika faserna i en pensionsplan, vilka
omfattar tiden före anslutningen, medlemskapet (inbegripet tiden före pensioneringen) och tiden efter
pensioneringen. Särskilt bör lämnas information om intjänade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensions-
förmånerna, risker och garantier samt kostnader. När de beräknade pensionsförmånerna grundas på ekonomiska
scenarier bör informationen också inkludera ett oförmånligt scenario som bör vara extremt men trovärdigt. Om
medlemmarna står för en investeringsrisk är det också mycket viktigt med ytterligare information om
investeringsprofilen, tillgängliga alternativ och historisk avkastning. Informationen bör motsvara användarens
behov och bör beakta Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
i synnerhet vad beträffar tillgänglighet och tillgång till information, i enlighet med artiklarna 3 respektive 21
i konventionen. Medlemsstater kan välja att närmare specificera vem som får lämna informationen till presumtiva
medlemmar, medlemmar och förmånstagare, inbegripet genom insamling av pensionsuppgifter (pension tracking
services).
(64) På grund av särdragen i de pensionsplaner som ger en viss förmånsnivå påverkas dessa förmåner inte av den
historiska avkastningen eller av kostnadsstrukturen, förutom i extrema fall. Information om detta bör därför
endast lämnas för pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut.
(65) Innan presumtiva medlemmar ansluter sig till en pensionsplan bör de ges all den information de behöver för att
kunna göra ett välgrundat val. Om presumtiva medlemmar inte har ett val utan automatiskt ansluts till en
pensionsplan bör tjänstepensionsinstitutet förse dem med grundläggande relevant information om deras
medlemskap direkt efter anslutningen.
(66) Tjänstepensionsinstitut bör för medlemmar utarbeta ett pensionsbesked som innehåller viktig personlig och
allmän information om pensionsplanen. Pensionsbeskedet bör vara tydligt och fullständigt och innehålla relevant
och lämplig information för att underlätta förståelsen av pensionsrättigheter över tiden och inom olika
pensionsplaner och för att främja arbetskraftens rörlighet.
(67) Tjänstepensionsinstituten bör underrätta sina medlemmar i tillräckligt god tid före pensioneringen om de
utbetalningsalternativ de kan välja mellan. Om pensionen inte betalas ut som en livslång utbetalning, bör
medlemmar som närmar sig pensionering underrättas om tillgängliga förmånsutbetalningsprodukter för att
underlätta finansiell planering inför pensionen.
(68) Under den fas när pensionsförmåner utbetalas bör förmånstagarna fortsätta att få information om sina förmåner
och motsvarande utbetalningsalternativ. Detta är särskilt viktigt när förmånstagare står för en betydande del av
investeringsrisken under utbetalningsfasen. Förmånstagare bör även informeras om eventuella sänkningar av
förmånsnivåer innan någon sådan sänkning tillämpas, efter det att ett beslut som leder till en sänkning har
fattats. I enlighet med god praxis rekommenderas tjänstepensionsinstituten att samråda med förmånstagarna
innan ett sådant beslut fattas.
(69) Den behöriga myndigheten bör utöva sina befogenheter i de huvudsakliga syftena att skydda rättigheterna för
medlemmar och förmånstagare och tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet.
(70) Tillsynens omfattning varierar mellan medlemsstaterna. Detta kan orsaka problem om ett tjänstepensionsinstitut
måste följa rörelsereglerna i sin hemmedlemsstat och samtidigt följa social- och arbetsmarknadslagstiftningen i sin
värdmedlemsstat. Klargörandet av vilka områden som ska anses vara en del av tillsynen enligt detta direktiv
minskar den rättsliga osäkerheten och tillhörande transaktionskostnader.
(71) En inre marknad för tjänstepensionsinstitut kräver ett ömsesidigt erkännande av aktsamhetskraven. Ett tjänstepen-
sionsinstituts efterlevnad av dessa krav bör övervakas av de behöriga myndigheterna i tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat. Medlemsstaterna bör ge de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter för att använda
förebyggande eller korrigerande åtgärder om ett tjänstepensionsinstitut bryter mot något av kraven i detta
direktiv.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
165
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/45
SV
(72) För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamheter som utkontrakterats, inklusive all verksamhet som senare
utkontrakteras på nytt, är det viktigt att de behöriga myndigheterna har tillgång till alla relevanta uppgifter som
innehas av tjänsteleverantörer till vilka verksamheter har utkontrakterats, oavsett om den senare är en reglerad
eller oreglerad enhet, och har rätt att genomföra inspektioner på plats. För att myndigheterna ska kunna ta
hänsyn till marknadsutvecklingen och säkerställa att villkoren i uppdragsavtalet fortlöpande efterlevs bör behöriga
myndigheter ha nödvändiga befogenheter att begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleve-
rantörer om utkontrakterade verksamheter.
(73) Det bör införas bestämmelser om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, andra myndigheter och
organ som arbetar med ansvar för att stärka den finansiella stabiliteten och uppsägning av pensionsplaner. Det är
därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden sådant informationsutbyte bör vara möjligt. När
information får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke bör dessa
myndigheter, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för samtycket.
(74) Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv, såsom de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av
personuppgifter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1), och de
europeiska tillsynsmyndigheternas utbyte eller överföring av information enligt detta direktiv bör ske i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2).
(75) För att säkerställa en väl fungerande inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på unionsnivå bör
kommissionen, efter samråd med Eiopa, se över och rapportera om tillämpningen av detta direktiv och bör lägga
fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet senast den 13 januari 2023.
(76) För att säkerställa en sund konkurrens mellan instituten bör den övergångsperiod som ger försäkringsföretag som
omfattas av direktiv 2009/138/EG möjlighet att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet enligt de regler som avses
i artikel 4 i det här direktivet förlängas till och med den 31 december 2022. Direktiv 2009/138/EG bör därför
ändras i enlighet med detta.
(77) Vidareutvecklingen på unionsnivå av solvensmodeller, exempelvis HBS-modeller (holistic balance sheet), är inte
realistisk i praktiken och inte effektiv när det gäller kostnader och förmåner, särskilt med tanke på mångfalden
hos tjänstepensionsinstitut inom och mellan medlemsstaterna. Inga kvantitativa kapitalkrav, såsom Solvens II eller
HBS-modeller som anknyter till Solvens II, bör därför utvecklas på unionsnivå när det gäller tjänstepensions-
institut, eftersom de potentiellt skulle kunna minska arbetsgivarnas beredvillighet att tillhandahålla tjänstepen-
sionsplaner.
(78) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en rättslig ram på unionsnivå som omfattar tjänstepensions-
institut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens
omfattning eller verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia-
ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma
artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(79) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september
2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av
införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett
direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv
anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.
(80) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en
innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade
bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.
(81) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med
nationell rätt och tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds-
förordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio-
nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
166
L 354/46
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs bestämmelser för inledande och utövande av verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Detta direktiv ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut. Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt inte
är juridiska personer ska medlemsstaterna tillämpa direktivet antingen på dessa tjänstepensionsinstitut eller, om inte
annat föreskrivs i punkt 2, på de auktoriserade enheter som ansvarar för driften av dessa institut och agerar för deras
räkning.
2.
Detta direktiv ska inte tillämpas på
a) institut som förvaltar sociala trygghetssystem som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG)
nr 883/2004 (1) och (EG) nr 987/2009 (2),
b) institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (3), 2009/138/EG, 2011/61/EU (4),
2013/36/EU (5) och 2014/65/EU (6),
c) institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen (pay as you go),
d) institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det
uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att
utbetala pensionsförmåner,
e) företag som gör bokföringsmässiga avsättningar för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda.
Artikel 3
Tillämpning på tjänstepensionsinstitut som förvaltar sociala trygghetssystem
Tjänstepensionsinstitut som också förvaltar obligatoriska anställningsrelaterade pensionsplaner som betraktas som
sociala trygghetssystem som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ska omfattas av detta
direktiv när det gäller den del av deras verksamheter som avser tillhandahållande av icke-obligatoriska tjänstepensioner.
I sådana fall ska skulder och motsvarande tillgångar hållas fullständigt åtskilda och de ska inte kunna överlåtas till de
obligatoriska pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem eller omvänt.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen
(EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning
(EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om
ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174,
1.7.2011, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
167
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/47
SV
Artikel 4
Frivillig tillämpning på institut som omfattas av direktiv 2009/138/EG
Hemmedlemsstater får välja att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 9–14, 19–22, 23.1, 23.2 och 24–58 i detta direktiv
på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv
i direktiv 2009/138/EG. I sådana fall ska alla tillgångar och skulder som hänför sig till tjänstepensionsverksamheten
hållas fullständigt åtskilda från, förvaltas och hanteras skilt från livförsäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon
möjlighet till överlåtelse.
I fall som avses i första stycket i den här artikeln, och endast när det gäller deras tjänstepensionsverksamhet, ska
livförsäkringsföretag inte omfattas av artiklarna 76–86, 132, 134.2, 173, 185.5, 185.7, 185.8 och 209 i direktiv
2009/138/EG.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att antingen de behöriga myndigheterna eller de myndigheter som ansvarar för
tillsynen av livförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG, som en del av sin tillsynsverksamhet
kontrollerar att den verksamhet som rör tjänstepensioner hålls strikt åtskild från övrig verksamhet.
Artikel 5
Små tjänstepensionsinstitut och pensionsplaner som följer av lag
Med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32–35 får medlemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att
tillämpa detta direktiv på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som
förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Om inte annat föreskrivs i artikel 2.2 ska
sådana tjänstepensionsinstitut dock ha rätt att tillämpa direktivet på frivillig grund. Artikel 11 får tillämpas endast om
alla övriga bestämmelser i detta direktiv är tillämpliga. Medlemsstaterna ska tillämpa artiklarna 19.1, 21.1 och 21.2 på
alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar
pensionsplaner som sammanlagt har fler än 15 medlemmar.
Medlemsstaterna får välja att tillämpa någon av artiklarna 1–8, artikel 19 och artiklarna 32–35 på institut som
tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag, enligt nationell rätt, och vilka pensioner garanteras av en offentlig myndighet.
Artikel 6
Definitioner
I detta direktiv avses med
1. tjänstepensionsinstitut: ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat
oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner
i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits
a) enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller
b) med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten,
och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,
2. pensionsplan: ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund (trust deed) eller bestämmelser vari anges vilka
pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor,
3. uppdragsgivande företag: varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska
eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa,
och som erbjuder en pensionsplan eller gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
168
L 354/48
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
4. pensionsförmåner: förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av
pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid
dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid
sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas får
pensionsförmånerna betalas ut som en livslång utbetalning, under en viss tid, i form av ett engångsbelopp eller
genom en kombination av dessa alternativ,
5. medlem: en person som inte är förmånstagare eller presumtiv medlem och vars tidigare eller nuvarande
yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en
pensionsplan,
6. förmånstagare: en person som uppbär pensionsförmåner,
7. presumtiv medlem: en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan,
8. behörig myndighet: en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som anges i detta direktiv,
9. biometriska risker: risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad,
10. hemmedlemsstat: den medlemsstat där tjänstepensionsinstitutet har registrerats eller auktoriserats och där det har sin
huvudsakliga förvaltningsort i enlighet med artikel 9,
11. värdmedlemsstat: den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för
tjänstepensionsplaner är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna eller
förmånstagarna,
12. överlåtande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som överlåter alla eller delar av en pensionsplans skulder,
tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida
tillgångar till ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,
13. mottagande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som tar emot alla eller delar av en pensionsplans skulder,
tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida
tillgångar från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,
14. reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU,
15. multilateral handelsplattform eller MTF-plattform: en multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.22
i direktiv 2014/65/EU,
16. organiserad handelsplattform eller OTF-plattform: en organiserad handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.23
i direktiv 2014/65/EU,
17. varaktigt medium: ett instrument som gör det möjligt för en medlem eller förmånstagare att lagra information som
riktas till den medlemmen eller förmånstagaren personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst och under
en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad
återgivning av den lagrade informationen,
18. nyckelfunktion: inom ett företagsstyrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar
riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen,
19. gränsöverskridande verksamhet: förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget
och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på
området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.
Artikel 7
Ett tjänstepensionsinstituts verksamhet
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium
begränsar sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner inbegripet verksamheter som föranleds av
dessa.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
169
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/49
SV
Om ett livförsäkringsföretag, i enlighet med artikel 4, driver sin tjänstepensionsverksamhet genom att hålla tillgångarna
och skulderna fullständigt åtskilda, ska de fullständigt åtskilda tillgångarna och skulderna hanteras endast inom ramen
för sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därav direkt föranledd verksamhet.
Som allmän princip ska tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, där så är relevant, beakta målet att skapa en rättvis
fördelning av risker och förmåner mellan generationerna.
Artikel 8
Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut
Medlemsstaterna ska säkerställa att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från ett tjänstepensionsinstitut som är
registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, så att tjänstepensionsinstitutets tillgångar skyddas i medlemmarnas
och förmånstagarnas intresse om det uppdragsgivande företaget går i konkurs.
Artikel 9
Registrering eller auktorisering
1.
Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom
deras territorium, säkerställa att tjänstepensionsinstitutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten
eller är auktoriserat av denna.
Med huvudsaklig förvaltningsort avses den plats där tjänstepensionsinstitutet fattar sina viktigaste strategiska beslut.
2.
Vid sådan gränsöverskridande verksamhet som bedrivs i enlighet med artikel 11 ska även de medlemsstater där
tjänstepensionsinstitutet är verksamt framgå av registret.
3.
Informationen från registret ska meddelas Eiopa, som ska offentliggöra den på sin webbplats.
Artikel 10
Operativa krav
1.
Medlemsstaterna ska för varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium
säkerställa att
a) tjänstepensionsinstitutet har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner,
b) det uppdragsgivande företaget, om det garanterar pensionsförmånerna, är skyldigt att regelbundet finansiera detta
åtagande.
2.
I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensionsförmånerna från
socialförsäkringssystemen får medlemsstaterna föreskriva att kompletterande förmåner såsom täckning av risker
kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalade belopp erbjuds
till medlemmarna om arbetsgivarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta.
Artikel 11
Gränsöverskridande verksamhet och förfaranden
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensions-
systemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, ska medlemsstaterna tillåta
tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium att bedriva gränsöverskridande
verksamhet. Medlemsstaterna ska också tillåta företag som är belägna inom deras territorier att stödja tjänstepensions-
institut som erbjuder sig att bedriva eller faktiskt bedriver gränsöverskridande verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
170
L 354/50
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att bedriva gränsöverskridande verksamhet och att åta sig uppdrag för
ett uppdragsgivande företag måste godkännas i förväg av den relevanta behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
3.
Ett tjänstepensionsinstitut ska till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anmäla att det avser att bedriva
gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut lämnar följande uppgifter när de
gör denna anmälan:
a) Namnet på den eller de värdmedlemsstater, vilka i förekommande fall ska anges av det uppdragsgivande företaget.
b) Det uppdragsgivande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort.
c) De viktigaste särdragen i den pensionsplan som ska förvaltas för det uppdragsgivande företagets räkning.
4.
När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten mottar en anmälan enligt punkt 3 ska denna – under
förutsättning att den inte har utfärdat ett motiverat beslut om att tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad,
dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området inte är
förenliga med den föreslagna gränsöverskridande verksamheten – inom tre månader från mottagandet av alla de
uppgifter som anges i punkt 3 vidarebefordra dessa till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och informera
tjänstepensionsinstitutet om detta.
Det motiverade beslut som avses i första stycket ska utfärdas inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter
som anges i punkt 3.
5.
Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte översänder de uppgifter som anges i punkt 3 till
värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska den informera det berörda tjänstepensionsinstitutet om skälen för detta
inom tre månader från det att den har mottagit uppgifterna. Underlåtenhet att översända uppgifter ska kunna överklagas
till domstol i hemmedlemsstaten.
6.
Tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska omfattas av de informationskrav som
anges i avdelning IV och som värdmedlemsstaten uppställer med avseende på de presumtiva medlemmar, medlemmar
och förmånstagare som berörs av den gränsöverskridande verksamheten.
7.
Innan tjänstepensionsinstitutet börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska den behöriga myndigheten
i värdmedlemsstaten inom sex veckor efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 informera den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för
tjänstepensionsplaner och som ska uppfyllas när pensionsplanen förvaltas på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten
och om värdmedlemsstatens informationskrav enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande
verksamheten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsin-
stitutet.
8.
Tjänstepensionsinstitutet får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet i enlighet med de krav
i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och
med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7 så snart som det har mottagit den information som avses
i punkt 7 eller, om ingen information från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inkommer, efter utgången av
den tidsfrist som anges i punkt 7.
9.
Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om
alla väsentliga ändringar av de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på
området för tjänstepensionsplaner som kan påverka pensionsplanens särdrag i den mån det gäller den gränsöver-
skridande verksamheten samt om alla väsentliga ändringar i värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsinstitutet.
10.
Tjänstepensionsinstitutet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten
i fråga om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är
relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Om
oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i samordning med den
behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tjänstepensionsinstitutet
upphör med de upptäckta överträdelserna.
11.
Om tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
eller på grund av att lämpliga åtgärder saknas i hemmedlemsstaten, fortsätter att överträda de tillämpliga
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
171
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/51
SV
bestämmelserna i de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för
tjänstepensionsplaner eller värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7, får den behöriga myndigheten
i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta lämpliga åtgärder för
att förhindra eller beivra ytterligare oriktigheter och, i den mån det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet
från att bedriva verksamhet i värdmedlemsstaten för det uppdragsgivande företagets räkning.
Artikel 12
Gränsöverskridande överlåtelser
1.
Medlemsstaterna ska godkänna att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras
territorium överlåter alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och
rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett mottagande tjänstepensionsinstitut.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar de kvarvarande medlemmarna och
förmånstagarna i det överlåtande tjänstepensionsinstitutet eller de befintliga medlemmarna och förmånstagarna i det
mottagande tjänstepensionsinstitutet.
3.
Överlåtelsen måste förhandsgodkännas
a) av en majoritet av berörda medlemmar och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, av en
majoritet av deras företrädare. Vad som utgör en majoritet ska definieras i enlighet med nationell rätt. Informationen
om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för berörda medlemmar och förmånstagare och, i förekommande
fall, för deras företrädare, av det överlåtande tjänstepensionsinstitutet i god tid innan den ansökan som avses i punkt
4 lämnas in, och
b) i förekommande fall, av det uppdragsgivande företaget.
4.
Överlåtelsen av alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och
rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar mellan överlåtande och mottagande tjänstepen-
sionsinstitut ska kräva godkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat, efter förhandsgodkännandet av den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat. Ansökan om godkännande av överlåtelsen ska lämnas in av det mottagande tjänstepensionsinstitutet.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska bevilja eller avslå ansökan
om godkännande och meddela sitt beslut till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom tre månader från det att
ansökan mottagits.
5.
Ansökan om det godkännande av överlåtelsen som avses i punkt 4 ska innehålla följande upplysningar:
a) Det skriftliga avtalet mellan det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet, i vilket ska anges
överlåtelsens villkor.
b) En beskrivning av pensionsplanens viktigaste särdrag.
c) En beskrivning av de skulder eller tekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter,
samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar.
d) Det överlåtande och det mottagande pensionsinstitutets namn och huvudsakliga förvaltningsort, samt den
medlemsstat i vilken vart och ett av tjänstepensionsinstituten är registrerat eller auktoriserat.
e) Det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort och namn.
f) Belägg för förhandsgodkännandet i enlighet med punkt 3.
g) I förekommande fall, namnet på de medlemsstater vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på
området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på den berörda pensionsplanen.
6.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska utan dröjsmål efter
mottagandet vidarebefordra ansökan enligt punkt 4 till den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsin-
stitutet.
7.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma om
a) all information enligt punkt 5 har lämnats av det mottagande tjänstepensionsinstitutet,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
172
L 354/52
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) det mottagande tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning och dess lednings
anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den föreslagna överlåtelsen,
c) de långsiktiga intressena hos det mottagande tjänstepensionsinstitutets medlemmar och förmånstagare och den
överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen,
d) det mottagande tjänstepensionsinstitutets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid tidpunkten för överlåtelsen, när
överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, och
e) tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra
skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det mottagande tjänstepensionsin-
stitutets hemmedlemsstat.
8.
Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma
a) vid en partiell överlåtelse av till pensionsplanen hänförliga skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och
rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, om medlemmarnas och förmånstagarnas
långsiktiga intressen i den kvarvarande delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade,
b) om medlemmarnas och förmånstagarnas individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen,
c) om de tillgångar som hör till pensionsplanen och som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de
skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga
regler i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.
9.
Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända resultaten av
bedömningen enligt punkt 8 inom åtta veckor från det att ansökan enligt punkt 6 erhållits så att den behöriga
myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat kan fatta ett beslut i enlighet med punkt 4.
10.
Om ansökan om godkännande avslås ska den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat ange skälen till ett sådant avslag inom den tremånadersperiod som anges i punkt 4. Det avslaget, eller
underlåtenhet att handla från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat,
ska kunna överklagas till domstol i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.
11.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska informera den
behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om beslutet enligt punkt 4 inom två
veckor efter att ha fattat det beslutet.
När överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet ska den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepen-
sionsinstitutets hemmedlemsstat också informera den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepen-
sionsplaner och i enlighet med vilka pensionsplanen måste förvaltas samt om de informationskrav i värdmedlemsstaten
enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Detta ska meddelas inom ytterligare fyra
veckor.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända denna
information till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom en vecka efter mottagandet.
12.
Efter att ha mottagit ett beslut om godkännande enligt punkt 4 eller, om ingen information om beslutet mottagits
från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, vid utgången av den period
som anges i punkt 11 tredje stycket, får det mottagande tjänstepensionsinstitutet börja förvalta pensionsplanen.
13.
Om det råder oenighet om förfarandet eller innehållet i en åtgärd eller utebliven åtgärd från den behöriga
myndigheten i det överlåtande eller det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, inbegripet ett beslut att
godkänna eller avslå ansökan om en gränsöverskridande överlåtelse, får Eiopa genomföra icke-bindande medling
i enlighet med artikel 31 andra stycket c i förordning (EU) nr 1094/2010 på begäran av någon av de behöriga
myndigheterna eller på eget initiativ.
14.
Om det mottagande tjänstepensionsinstitutet bedriver gränsöverskridande verksamhet ska artikel 11.9, 11.10 och
11.11 tillämpas.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
173
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/53
SV
AVDELNING II
KVANTITATIVA KRAV
Artikel 13
Tekniska avsättningar
1.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga
pensionsplaner alltid innehar tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av
gällande pensionsavtal.
2.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner, där tjänstepen-
sionsinstitutets åtagande täcker biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå,
gör tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden enligt dessa planer.
3.
Dessa tekniska avsättningar ska beräknas varje år. Hemmedlemsstaten får dock tillåta att beräkningarna utförs vart
tredje år, om tjänstepensionsinstitutet till medlemmarna eller de behöriga myndigheterna överlämnar ett intyg eller en
rapport om justeringar avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade
utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av förändringarna av de risker som täcks.
4.
Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på
det området, till exempel en revisor, när så är tillåtet enligt nationell rätt, på grundval av aktuariella metoder som
erkänns av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och enligt följande principer:
a) Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken
hänsyn tas till alla åtaganden avseende förmåner och inbetalningar, i enlighet med tjänstepensionsinstitutets pensions-
arrangemang. Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som
redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas
intjänade pensionsrättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena
måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.
b) Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler
i hemmedlemsstaten. Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av
i) avkastningen på de motsvarande tillgångar som tjänstepensionsinstitutet har och den förväntade avkastningen på
framtida investeringar,
ii) den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer, obligationer från Europeiska
stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten,
eller
iii) en kombination av leden i och ii.
c) De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma
antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet
förväntade förändringar i de relevanta riskerna.
d) Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett
räkenskapsår till ett annat. Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska
eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.
5.
Hemmedlemsstaten får, för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott
sätt, fastställa ytterligare, mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsättningarna.
Artikel 14
Skuldtäckning av tekniska avsättningar
1.
Hemmedlemsstaten ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut alltid ska inneha tillräckliga och lämpliga tillgångar
som täcker de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
174
L 354/54
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Hemmedlemsstaten får tillåta ett tjänstepensionsinstitut att under en begränsad tid inneha otillräckliga tillgångar
för att täcka de tekniska avsättningarna. I detta fall ska de behöriga myndigheterna kräva att tjänstepensionsinstitutet
antar en konkret och genomförbar återhämtningsplan med tidsangivelser så att kraven i punkt 1 blir uppfyllda igen.
Planen ska vara förenad med följande villkor:
a) Tjänstepensionsinstitutet ska upprätta en konkret och genomförbar plan för hur det inom rimlig tid ska kunna
återställa tillgångarnas storlek till den nivå som krävs för att helt täcka de tekniska avsättningarna. Planen ska göras
tillgänglig för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare och/eller godkännas av de behöriga
myndigheterna i hemmedlemsstaten.
b) När planen upprättas ska hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutets specifika situation, särskilt vad gäller dess
matchning av tillgångar och skulder (asset-liability structure), riskprofil, likviditetsplan, åldersprofilen hos de
medlemmar som är berättigade till pensionsförmåner samt till om planerna befinner sig i uppbyggnadsskedet eller
ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade.
c) Om en tjänstepensionsplan avvecklas under den period som avses i första meningen i denna punkt ska tjänstepen-
sionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. Tjänstepensionsinstitutet ska inrätta ett
förfarande för hur tillgångarna och motsvarande åtaganden i den planen ska överlåtas till ett annat tjänstepensions-
institut, ett försäkringsbolag eller annat lämpligt organ. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska
underrättas om detta förfarande, och förfarandets huvuddrag ska göras tillgängliga för medlemmarna eller,
i förekommande fall, deras företrädare i enlighet med konfidentialitetsprincipen.
3.
När det gäller gränsöverskridande verksamhet ska de tekniska avsättningarna alltid täckas av tillgångar som är
tillräckliga i förhållande till samtliga planer som förvaltas. Om detta villkor inte är uppfyllt ska den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten direkt ingripa och kräva att tjänstepensionsinstitutet omedelbart utformar lämpliga
åtgärder och genomför dem utan dröjsmål på ett sådant sätt att medlemmar och förmånstagare har ett adekvat skydd.
Artikel 15
Lagstadgat kapitalkrav
1.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner där tjänstepensionsin-
stitutet och inte det uppdragsgivande företaget står för åtagandet att täcka biometrisk risk eller garanterar en viss
avkastning eller en viss förmånsnivå ständigt, som en buffert, innehar kompletterande tillgångar utöver de tekniska
avsättningarna. Dess storlek ska återspegla typen av risk och tillgångsportföljen avseende samtliga de pensionsplaner
som förvaltas. Dessa tillgångar ska vara fria från alla förutsebara åtaganden och fungera som en buffert för att
kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter.
2.
För beräkning av den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 16, 17
och 18 tillämpas.
3.
Punkt 1 ska dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras
territorium ska uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller från att fastställa mer detaljerade regler, om sådana är berättigade
av aktsamhetsskäl.
Artikel 16
Disponibel solvensmarginal
1.
För att säkerställa att tjänstepensionerna är långsiktigt hållbara ska medlemsstaterna kräva att alla tjänstepensions-
institut som avses i artikel 15.1 och som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium vid varje tidpunkt,
i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av
kraven i detta direktiv.
2.
Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsinstitutet som är fria från alla
förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:
a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett tjänstepensionsinstitut i form av ett ömsesidigt bolag, det faktiska
garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier är uppfyllda:
i) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får
ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån
eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
175
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/55
SV
ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan
anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga bolaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska
underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.
iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna
har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier
som anges i leden i och ii.
b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.
c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.
d) I den utsträckning som detta medges i nationell rätt: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan
användas för att täcka eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.
Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som tjänstepensionsinstitutet självt
innehar.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla solvensmarginalen också får utgöras av:
a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den
föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa
preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet,
i händelse av att tjänstepensionsinstitutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga
borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.
b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som
avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarginalen,
beroende på vilken som är lägst, för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a,
om de uppfyller följande villkor:
i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.
ii) Utställandeavtalet ska ge tjänstepensionsinstitutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.
iii) Långivarens fordran på tjänstepensionsinstitutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda
borgenärer.
iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och
obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin
verksamhet.
v) Endast till fullo inbetalda belopp ska beaktas.
Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även uppfylla följande villkor:
i) Endast till fullo inbetalda medel ska beaktas.
ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska
tjänstepensionsinstitutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla
solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den
andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste
fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det
utfärdande tjänstepensionsinstitutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte
därigenom faller under den föreskrivna nivån.
iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses
ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna
särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska tjänstepensionsinstitutet underrätta de behöriga
myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och ska därvid ange den
disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De
behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om tjänstepensionsinstitutets disponibla
solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
176
L 354/56
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter, utöver
likvidation av tjänstepensionsinstitutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.
v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot
den föreslagna ändringen.
4.
På tjänstepensionsinstitutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:
a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings-
kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk
avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för
försäljningskostnader som ingår i premien.
b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av
exceptionell natur.
c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda
kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.
Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar
och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är
möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.
Artikel 17
Föreskriven solvensmarginal
1.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas så som anges i punkterna 2–6 beroende på ingångna
försäkringsavtal.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande resultat:
a) Första resultatet:
Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan
avdrag för retrocession ska multipliceras med ett procenttal, som inte får vara mindre än 85 %, som för närmast
föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade
efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.
b) Andra resultatet:
För försäkringsavtal där risksumman inte är negativ multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för
sådan risksumma, som tjänstepensionsinstitutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än
50 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den
risksumma som tjänstepensionsinstitutet förblir ansvarigt för efter avgiven återförsäkring och retrocession, och det
totala beloppet för risksumman för återförsäkring.
När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara
0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %.
3.
När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.3 a iii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna
solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för tjänstepensionsinstitut enligt artikel 18.
4.
När det gäller sådan verksamhet avseende inlösning som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den
föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt
punkt 2 a.
5.
När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna
solvensmarginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
177
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/57
SV
6.
När det gäller försäkringar som är kopplade till investeringsfonder och omfattas av artikel 2.3 a i och ii i direktiv
2009/138/EG och när det gäller de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii–v i direktiv 2009/138/EG ska den
föreskrivna solvensmarginalen vara lika med summan av följande:
a) 4 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet står för en
investeringsrisk.
b) 1 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för
någon investeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som
överstiger fem år.
c) 25 % av de administrationskostnader som netto kan hänföras till sådana försäkringar och sådan verksamhet för det
senaste räkenskapsåret, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, och det
belopp som avsatts till täckande av administrationskostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.
d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet försäkrar dödsfallsrisk.
Artikel 18
Föreskriven solvensmarginal i artikel 17.3
1.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet
eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.
3.
Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna
eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.
De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast
föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.
Till denna summa läggs premierna för all mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår.
Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag,
liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.
Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 000 000 EUR medan den
andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsandelen och 16 % av den andra ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara
för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringser-
sättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.
4.
Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:
De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retroces-
sionärer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop.
Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder
övertagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall
som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och
återförsäkring.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
178
L 354/58
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.
Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början
av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med
avseende på direkt försäkring och återförsäkring.
En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst
35 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra
ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara
för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringser-
sättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.
5.
Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna
solvensmarginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna
solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för
oreglerade skadeersättningar i slutet respektive i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska
återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än 1.
Artikel 19
Investeringsregler
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium
ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med följande regler:
a) Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen
som helhet. Vid en eventuell intressekonflikt ska tjänstepensionsinstitutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj
säkerställa att investeringen görs uteslutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.
b) Inom ramen för aktsamhetsprincipen ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstituten att ta hänsyn till
investeringsbeslutens möjliga långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyr-
ningsfaktorer.
c) Tillgångarna ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade
portföljen.
d) Tillgångarna ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål
för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer.
e) Det ska vara möjligt att investera i derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska
investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av portföljen. De måste värderas enligt aktsamhetsprincipen
med beaktande av den underliggande tillgången och tas med vid värderingen av ett tjänstepensionsinstituts tillgångar.
Tjänstepensionsinstitut ska även undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot
annan derivatverksamhet.
f) Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels överdrivet beroende av någon särskild
tillgång, emittent eller företagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen.
Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte
innebära överdriven riskkoncentration för ett tjänstepensionsinstitut.
g) Investeringar i det uppdragsgivande företaget får inte överstiga 5 % av den samlade portföljen, och när det
uppdragsgivande företaget ingår i en grupp får investeringar i företag som ingår i samma grupp som det
uppdragsgivande företaget inte överstiga 10 % av portföljen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
179
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/59
SV
Om ett tjänstepensionsinstitut har fått sitt uppdrag av flera företag ska investeringar i dessa uppdragsgivande företag
göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de krav som avses i leden f och g på investeringar i statsobligationer.
2.
Med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten i de tjänstepensionsinstitut
som står under tillsyn, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten
i tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg
utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1060/2009 (1) i deras investeringspolicy och, om så är lämpligt, verkar för minskade effekter av sådana hänvisningar,
i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.
3.
Hemmedlemsstaten ska förbjuda tjänstepensionsinstitut att ta upp lån eller ställa säkerhet på tredje parts vägnar.
Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstituten att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar
till att tillgodose likviditetsbehov.
4.
Medlemsstaterna får inte kräva att de tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras
territorium investerar i särskilda typer av tillgångar.
5.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 får medlemsstaterna inte kräva att investeringsbeslut som fattas
av ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska
vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan.
6.
Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1–5 fastställa mer detaljerade föreskrifter,
inbegripet kvantitativa regler, för tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium,
om föreskrifterna är berättigade av aktsamhetsskäl, för att ta hänsyn till samtliga planer som dessa tjänstepensionsinstitut
förvaltar.
Medlemsstaterna får dock inte hindra tjänstepensionsinstituten från att
a) investera upp till 70 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna – eller när det gäller planer där
medlemmarna står för investeringsrisken, 70 % av hela portföljen – i aktier, överlåtbara värdepapper som kan
jämställas med aktier och företagsobligationer som är föremål för handel på reglerade marknader eller genom MTF-
plattformar eller OTF-plattformar och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen. Om det är
motiverat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna dock tillämpa en lägre gräns, som inte får understiga 35 %, för
tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner med en långsiktig lägsta garanterad räntesats, står för
investeringsrisken och själva står för garantin,
b) investera upp till 30 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i tillgångar denominerade i andra
valutor än dem som åtagandena är uttryckta i,
c) investera i instrument som har en långsiktig investeringshorisont och inte är föremål för handel på reglerade
marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar,
d) investera i instrument som är utfärdade eller garanterade av EIB inom ramen för Europeiska fonden för strategiska
investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande och Europeiska
riskkapitalfonder.
7.
Punkt 6 hindrar inte medlemsstaterna från att, även i enskilda fall, kräva att striktare investeringsregler tillämpas på
tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, särskilt med tanke på tjänstepen-
sionsinstitutets åtaganden, om det är motiverat av aktsamhetsskäl.
8.
Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten för ett tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande
verksamhet enligt artikel 11 får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1–6 för den del av
tillgångarna som täcker tekniska avsättningar för gränsöverskridande verksamhet.
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302,
17.11.2009, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
180
L 354/60
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
AVDELNING III
VILLKOR FÖR UTÖVANDET AV VERKSAMHETEN
KAPITEL 1
Företagsstyrningssystem
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 20
Lednings- eller tillsynsorganets ansvar
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret
enligt nationell rätt för att det berörda tjänstepensionsinstitutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt
detta direktiv.
2.
Detta direktiv påverkar inte den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsin-
stituten.
Artikel 21
Allmänna krav på företagsstyrning
1.
Medlemsstaterna ska kräva att samtliga tjänstepensionsinstitut har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem
som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Systemet ska omfatta en tillfredsställande och transparent
organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt
system för att säkerställa att information förs vidare. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer
och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut, och systemet ska regelbundet
ses över internt.
2.
Det företagsstyrningssystem som avses i punkt 1 ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar skriftliga riktlinjer för
riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuariell och utkontrakterad verksamhet. Dessa skriftliga riktlinjer
ska först godkännas av tjänstepensionsinstitutets lednings- eller tillsynsorgan och ska ses över minst vart tredje år, samt
anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har upprättat ett effektivt system för internkontroll.
Detta system ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och
lämpliga rapporteringsrutiner på tjänstepensionsinstitutets samtliga nivåer.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten vidtar rimliga åtgärder för att säkerställa att deras
verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetandet av beredskapsplaner. Tjänstepensions-
institutet ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.
6.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har minst två personer som i praktiken leder tjänstepen-
sionsinstitutet. Medlemsstaterna får tillåta att endast en person i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, på grundval av
en motiverad bedömning genomförd av de behöriga myndigheterna. Den bedömningen ska ta hänsyn till arbetsmark-
nadsparternas roll i den samlade ledningen av tjänstepensionsinstitutet samt storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
181
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/61
SV
Artikel 22
Krav på ledningens lämplighet och redbarhet
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att personer som i praktiken leder tjänstepen-
sionsinstitutet, personer som utför nyckelfunktioner och, i förekommande fall, personer eller enheter som anlitas för att
utföra funktioner i enlighet med artikel 31 uppfyller följande krav i sitt arbete:
a) Krav på lämplighet:
i) För personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och
erfarenheter är kollektivt tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepen-
sionsinstitutet.
ii) För personer som utför nyckelfunktioner i form av aktuariefunktioner eller internrevisionsfunktioner innebär
detta att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina
nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.
iii) För personer som utför andra nyckelfunktioner innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter
är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.
b) Krav på redbarhet. Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder
tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som fastställs i punkt 1.
3.
Om en hemmedlemsstat från de personer som avses i punkt 1 kräver bevis om gott anseende, bevis om
konkursfrihet eller bådadera, ska den medlemsstaten, när det gäller medborgare från andra medlemsstater, som
tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret från den andra medlemsstaten eller, i avsaknad av ett belastnings-
register i den andra medlemsstaten, en motsvarande handling utfärdad av en behörig rättslig eller administrativ
myndighet, antingen i den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten, som visar att dessa krav
är uppfyllda.
4.
Om inte någon behörig rättslig eller administrativ myndighet i antingen den medlemsstat där personen är
medborgare eller i hemmedlemsstaten utfärdar en motsvarande handling enligt punkt 3, ska den personen i stället få
avlägga försäkran under ed.
I hemmedlemsstater där det inte finns någon bestämmelse om att försäkran under ed får avläggas ska dock medborgarna
från andra berörda medlemsstater få avlägga en försäkran på heder och samvete inför en behörig rättslig eller
administrativ myndighet i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där de är medborgare, eller inför en notarie i en av
dessa medlemsstater. Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.
5.
Det bevis om konkursfrihet som avses i punkt 3 kan även läggas fram i form av en försäkran som medborgaren
från den andra berörda medlemsstaten avgett inför ett behörigt rättsligt organ en behörig yrkes- eller branschorga-
nisation i den andra medlemsstaten.
6.
De handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska visas upp inom tre månader från utfärdandet.
7.
Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organ som ska ha behörighet att utfärda de handlingar som avses
i punkterna 3, 4 och 5 och ska omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.
Medlemsstaterna ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter eller organ till vilka
de handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska lämnas till stöd för en ansökan om att få bedriva sådan verksamhet
som avses i artikel 11 på ifrågavarande medlemsstats territorium.
Artikel 23
Ersättningspolicy
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar en sund ersättningspolicy för alla
personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och för personer som utövar nyckelfunktioner samt för andra
personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil på ett sätt som
står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och
komplexitet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
182
L 354/62
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Om inte annat föreskrivs i förordning (EU) 2016/679 ska tjänstepensionsinstituten regelbundet offentliggöra
relevant information om ersättningspolicyn.
3.
Tjänstepensionsinstitut ska följa följande principer när de upprättar och tillämpar den ersättningspolicy som avses
i punkt 1:
a) Ersättningspolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med tjänstepensionsinstitutets
verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet, samt bidra till en
sund, aktsam och effektiv ledning av tjänstepensionsinstituten.
b) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med de långsiktiga intressena hos medlemmar och förmånstagare
i pensionsplaner som förvaltas av tjänstepensionsinstitutet.
c) Ersättningspolicyn ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter.
d) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med en sund och effektiv riskhantering och får inte skapa incitament till
risktagande som är oförenligt med tjänstepensionsinstitutets riskprofiler och regler.
e) Ersättningspolicyn ska gälla för tjänstepensionsinstitutet och de tjänsteleverantörer som avses i artikel 31.1 såvida inte
dessa tjänsteleverantörer omfattas av de direktiv som anges i artikel 2.2 b.
f) Tjänstepensionsinstitutet ska fastställa allmänna principer för ersättningspolicyn, se över och uppdatera policyn
åtminstone vart tredje år och ansvara för dess genomförande.
g) Företagsstyrningen av ersättningar och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv.
Avsnitt 2
Nyckelfunktioner
Artikel 24
Allmänna bestämmelser
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut inrättar följande nyckelfunktioner: en riskhanteringsfunktion,
en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för
personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt.
2.
Tjänstepensionsinstitut får låta en enda person eller organisatorisk enhet utöva flera nyckelfunktioner, med
undantag för internrevisionsfunktionen enligt artikel 26, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner.
3.
Den enda person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen ska vara en annan än den som utför en
liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna får, med beaktande av storleken, arten,
omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, tillåta tjänstepensionsinstitutet att utföra
nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som i det uppdragsgivande företaget, under
förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det
uppdragsgivande företaget.
4.
Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina
ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om
vilka åtgärder som ska vidtas.
5.
Utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, ska personer med nyckelfunktioner underrätta den
behöriga myndigheten för tjänstepensionsinstitutet, om tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller
tillsynsorgan inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder,
a) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har upptäckt en betydande risk för att
tjänstepensionsinstitutet inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till
tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på
medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, eller
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
183
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/63
SV
b) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har konstaterat en väsentlig materiell
överträdelse av lagar eller andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet
i samband med personens eller den organisatoriska enhetens nyckelfunktion och rapporterat detta till tjänstepensions-
institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa det rättsliga skyddet för personer som underrättar den behöriga myndigheten
i enlighet med punkt 5.
Artikel 25
Riskhantering
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har en effektiv riskhanteringsfunktion som står
i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och
komplexitet. Den funktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssys-
tem med avseende på vilket tjänstepensionsinstitutet ska anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är
nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan
regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som tjänstepensionsinstitutet och de pensionsplaner
det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.
Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat i tjänstepensionsinstitutets organisationsstruktur och
beslutsprocesser.
2.
Riskhanteringssystemet ska, i proportion till tjänstepensionsinstitutens storlek och interna organisation liksom
deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, täcka risker som kan uppstå inom tjänstepensionsin-
stituten, eller i företag till vilka ett tjänstepensionsinstituts uppgifter eller verksamheter har utkontrakterats, åtminstone
inom följande områden, i tillämpliga fall:
a) Teckning av försäkringar och avsättningar.
b) Asset-liability management.
c) Investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden.
d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.
e) Hantering av operativ risk.
f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.
g) Miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning.
3.
Om medlemmar och förmånstagare, i enlighet med pensionsplanens villkor, står för risker ska riskhanterings-
systemet även ta hänsyn till de riskerna ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel.
Artikel 26
Internrevisionsfunktion
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten inrättar en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion
till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Internre-
visionsfunktionen ska omfatta en utvärdering av hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra
aspekter av företagsstyrningssystemet, inklusive, i förekommande fall, verksamheter som utkontrakterats.
Artikel 27
Aktuariefunktion
1.
Om ett tjänstepensionsinstitut självt erbjuder täckning för biometriska risker eller garanterar antingen en viss
avkastning eller en viss förmånsnivå ska medlemsstaterna kräva att tjänstepensionsinstitutet inrättar en ändamålsenlig
aktuariefunktion som ska
a) samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
184
L 354/64
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av tekniska
avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning,
c) bedöma om de data som används vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är tillräckliga, samt bedöma deras
kvalitet,
d) jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av tekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen,
e) informera tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan om hur tillförlitliga och lämpliga
beräkningarna av tekniska avsättningar är,
f) yttra sig om den övergripande policyn för teckning av försäkring om tjänstepensionsinstitutet har en sådan policy,
g) yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet om tjänstepensionsinstitutet har sådana arrangemang, och
h) bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten utser minst en oberoende person, inom eller utanför
tjänstepensionsinstitutet, som ansvarar för aktuariefunktionen.
Avsnitt 3
Handlingar som gäller företagsstyr ning
Artikel 28
Egen riskbedömning
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten på ett sätt som står i proportion till deras storlek och
interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, vidtar en egen
riskbedömning och dokumenterar denna bedömning.
Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av
tjänstepensionsinstitutets eller dess pensionsplaners riskprofil. Om det sker en betydande förändring av en viss
pensionsplans riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just den pensionsplanen.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att riskbedömningen enligt punkt 1, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets
storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets
verksamhet, inkluderar följande:
a) En beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och
beslutsprocesser.
b) En bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet.
c) En beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget, när
tjänstepensionsinstitutet utkontrakterar nyckelfunktioner till det uppdragsgivande företaget i enlighet med
artikel 24.3.
d) En bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansieringsbehov, i förekommande fall inbegripet en beskrivning
av återhämtningsplanen.
e) En bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och
effektiviteten i eventuella korrigerande åtgärder, med beaktande av, i förekommande fall:
i) indexeringsmekanismer,
ii) mekanismer för reducering av förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras,
på vilka villkor och av vem.
f) En kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner, inklusive, beroende på vad som är
tillämpligt, garantier, överenskommelser eller andra typer av finansiellt stöd från det uppdragsgivande företaget,
försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av direktiv 2009/138/EG eller täckning genom ett
pensionsgarantisystem till förmån för tjänstepensionsinstitutet eller medlemmarna och förmånstagarna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
185
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/65
SV
g) En kvalitativ bedömning av de operativa riskerna.
h) Om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya
eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala
risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar.
3.
Med avseende på tillämpningen av punkt 2 ska tjänstepensionsinstituten ha metoder för att kartlägga och bedöma
de risker de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på tjänstepensionsinstitutets
förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna
riskbedömningen.
4.
Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut.
Artikel 29
Årsbokslut och förvaltningsberättelser
Medlemsstaterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium
upprättar och offentliggör årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepen-
sionsinstitutet förvaltar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsboksluten och
förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och
finansiella ställning, och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna
ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer,
i enlighet med nationell rätt.
Artikel 30
Riktlinjer för investeringsverksamheten
Medlemsstaterna ska säkerställa att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras
territorium utarbetar och minst vart tredje år ser över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer
ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Medlemsstaterna ska föreskriva att
riktlinjerna ska innehålla i vart fall sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för
riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet
samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna
ska offentliggöras.
KAPITEL 2
Utkontraktering och kapitalförvaltning
Artikel 31
Utkontraktering
1.
Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras
territorium helt eller delvis överlåter verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av dessa tjänstepensions-
institut, till tjänsteleverantörer som arbetar för dessa tjänstepensionsinstituts räkning.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra
verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.
3.
Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till något av
följande:
a) Kvaliteten på det berörda tjänstepensionsinstitutets företagsstyrningssystem försämras.
b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
186
L 354/66
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
c) De behöriga myndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att tjänstepensionsinstitutet uppfyller sina
förpliktelser.
d) Möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare
undergrävs.
4.
Tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar väl genom valet av
tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av den tjänsteleverantörens verksamheter.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner, förvaltningen av
dessa tjänstepensionsinstitut eller andra verksamheter som omfattas av detta direktiv, ingår ett skriftligt avtal med
tjänsteleverantören. Ett sådant avtal ska vara rättsligt bindande och tydligt ange tjänstepensionsinstitutets och tjänsteleve-
rantörens rättigheter och skyldigheter.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut underrättar behöriga myndigheter i god tid om all
utkontraktering av verksamheter som omfattas av detta direktiv. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller
förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas till behöriga myndigheter innan avtalet om en sådan
utkontraktering träder i kraft. Medlemsstaterna ska också säkerställa att tjänstepensionsinstitut till sina behöriga
myndigheter anmäler alla senare viktiga förändringar med avseende på de utkontrakterade verksamheterna.
7.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att när som
helst begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleverantörerna om utkontrakterade nyckelfunktioner
eller andra verksamheter.
Artikel 32
Kapitalförvaltning
Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att, för förvaltningen av investeringsportföljen, utse
kapitalförvaltare som är etablerade i en annan medlemsstat och som där är vederbörligen auktoriserade för sådan
verksamhet i enlighet med direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU och 2014/65/EU samt de
auktoriserade enheter som avses i artikel 2.1 i det här direktivet.
KAPITEL 3
Förvaringsinstitut
Artikel 33
Utseende av ett förvaringsinstitut
1.
När det är fråga om en tjänstepensionsplan där medlemmar och förmånstagare står för hela investeringsrisken, får
hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och
för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35. Värdmedlemsstaten får kräva att dessa tjänstepensionsinstitut
utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och
35 när de bedriver gränsöverskridande verksamhet i enlighet med artikel 11, under förutsättning att dess nationella rätt
kräver att ett förvaringsinstitut utses.
2.
För tjänstepensionsplaner i vilka medlemmar och förmånstagare inte står för hela investeringsrisken, får
hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar
eller för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35.
3.
Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att utse förvaringsinstitut som är etablerade i en
annan medlemsstat och som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller direktiv
2014/65/EU eller som är godkända som förvaringsinstitut enligt direktiv 2009/65/EG eller direktiv 2011/61/EU.
4.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att enligt deras
nationella rätt, i enlighet med artikel 48, förbjuda förvaringsinstitut som är belägna inom deras territorium att fritt
förfoga över förvarade tillgångar om detta begärs av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
187
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/67
SV
5.
Förvaringsinstitutet ska utses genom ett skriftligt avtal. Avtalet ska föreskriva översändande av information som
förvaringsinstitutet behöver för att kunna utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv samt andra relevanta lagar
eller författningar.
6.
När tjänstepensionsinstitutet och förvaringsinstitutet utför de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 34 och 35 ska
de agera hederligt, korrekt, professionellt, oberoende och i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.
7.
Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende tjänstepensionsinstitutet som kan skapa intressekonflikter
mellan tjänstepensionsinstitutet, pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och sig självt, såvida inte förvaringsin-
stitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt
oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas
för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och för tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller
tillsynsorgan.
8.
Om inget förvaringsinstitut utses ska tjänstepensionsinstituten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella
intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare.
Artikel 34
Förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar
1.
Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan som består av finansiella instrument
som kan depåförvaras anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella
instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla
finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.
Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål säkerställa att de finansiella instrument som kan registreras på ett konto för
finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet
i enlighet med reglerna i direktiv 2014/65/EU, öppnade i tjänstepensionsinstitutets namn, så att de alltid tydligt kan
identifieras som tillhörande tjänstepensionsinstitutet eller pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.
2.
Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan består av andra tillgångar än de som
avses i punkt 1, ska förvaringsinstitutet kontrollera att tjänstepensionsinstitutet är tillgångarnas ägare och föra ett register
över dessa tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från tjänstepensionsinstitutet och,
om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför tjänstepensionsinstitutet och
medlemmarna och förmånstagarna för eventuella förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet utan
godtagbara skäl underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstituts ansvar enligt punkt 3 inte påverkas av att det har
anförtrott en tredje part förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar.
5.
Om inget förvaringsinstitut utses för förvaring av tillgångar ska tjänstepensionsinstituten vara skyldiga att minst
a) säkerställa att finansiella instrument är föremål för vederbörlig omsorg och skydd,
b) föra register som gör det möjligt för tjänstepensionsinstitutet att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar,
c) vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar,
d) på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras.
Artikel 35
Tillsynsuppgifter
1.
Utöver de uppgifter som avses i artikel 34.1 och 34.2 ska det förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter
a) följa tjänstepensionsinstitutets anvisningar, såvida inte dessa strider mot nationell rätt eller tjänstepensionsinstitutets
regler,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
188
L 354/68
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till
en pensionsplan inbetalas till tjänstepensionsinstitutet inom sedvanliga tidsfrister, och
c) säkerställa att inkomster från tillgångar används i enlighet med tjänstepensionsinstitutets regler.
2.
Utan hinder av punkt 1 får tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat fastställa andra tillsynsuppgifter som
förvaringsinstitutet ska utföra.
3.
Om inget förvaringsinstitut utses för tillsynsuppgifter ska tjänstepensionsinstitutet genomföra förfaranden som
säkerställer att uppgifterna, som i annat fall står under förvaringsinstituts tillsyn, utförs på ett korrekt sätt inom
tjänstepensionsinstitutet.
AVDELNING IV
INFORMATION SOM SKA LÄMNAS TILL PRESUMTIVA MEDLEMMAR, MEDLEMMAR OCH
FÖRMÅNSTAGARE
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 36
Principer
1.
Med beaktande av pensionsplanens karaktär ska medlemsstaterna säkerställa att alla tjänstepensionsinstitut som är
registrerade eller auktoriserade inom deras territorium tillhandahåller
a) presumtiva medlemmar, åtminstone den information som anges i artikel 41,
b) medlemmar, åtminstone den information som anges i artiklarna 37–40, 42 och 44, och
c) förmånstagare, åtminstone den information som anges i artiklarna 37, 43 och 44.
2.
Den information som avses i punkt 1
a) ska uppdateras regelbundet,
b) ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk; fackspråk ska undvikas och
även tekniska termer ska undvikas om vardagliga uttryck kan användas i stället,
c) får inte vara vilseledande, och konsekvens ska råda när det gäller ordförråd och innehåll,
d) ska presenteras på ett lättläst sätt,
e) ska vara tillgänglig på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning
som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på pensionsplanen i fråga, och
f) ska kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare i elektronisk form,
inbegripet på varaktiga medier eller via en webbplats, eller i pappersform.
3.
Medlemsstaterna får anta eller behålla ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva
medlemmar, medlemmar och förmånstagare.
Artikel 37
Allmän information om pensionsplanen
1.
Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom
deras territorium säkerställa att medlemmar och förmånstagare hålls tillräckligt informerade om varje pensionsplan som
tjänstepensionsinstitutet förvaltar, särskilt vad gäller
a) tjänstepensionsinstitutets namn samt i vilken medlemsstat tjänstepensionsinstitutet är registrerat eller auktoriserat och
namnet på dess behöriga myndighet,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
189
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/69
SV
b) de rättigheter och skyldigheter som parterna i pensionsplanen har,
c) information om investeringsprofilen,
d) vilken typ av finansiella risker som medlemmarna och förmånstagarna står för,
e) villkoren för fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen
garanti erbjuds i pensionsplanen, en förklaring om detta,
f) de mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns,
g) när medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, information om den historiska
avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen
förvaltats om denna period understiger fem år,
h) strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare, för pensionsplaner som inte erbjuder en viss
förmånsnivå,
i) de valmöjligheter som medlemmar och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner,
j) om en medlem har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan
överlåtelse.
2.
För pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med
olika investeringsprofiler ska medlemmarna informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och,
i tillämpliga fall, ickevalsalternativet för investeringar och pensionsplanens regel om att en viss medlem anvisas ett visst
investeringsalternativ.
3.
Medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare ska inom skälig tid erhålla all relevant information om
ändringar av reglerna för pensionsplanen. Dessutom ska tjänstepensionsinstituten tillhandahålla medlemmar och
förmånstagare en förklaring om hur väsentliga förändringar av de tekniska avsättningarna påverkar medlemmarna och
förmånstagarna.
4.
Tjänstepensionsinstituten ska tillhandahålla den allmänna information om pensionsplanen som anges i denna
artikel.
KAPITEL 2
Pensionsbesked och kompletterande information
Artikel 38
Allmänna bestämmelser
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar ett kortfattat dokument med basfakta för varje
medlem, med hänsyn till den särskilda karaktären hos nationella pensionssystem och relevant nationell social-,
arbetsmarknads- och skattelagstiftning (nedan kallat pensionsbesked). Dokumentets titel ska innehålla ordet
”pensionsbesked”.
2.
Den exakta dag som informationen i pensionsbeskedet avser ska anges tydligt.
3.
Medlemsstaterna ska kräva att informationen i pensionsbeskedet är korrekt, uppdaterad, och att den görs tillgänglig
kostnadsfritt för alla medlemmar minst varje år i elektronisk form, inbegripet på ett varaktigt medium eller via en
webbplats, eller i pappersform. En papperskopia ska på begäran lämnas till medlemmar, utöver informationen
i elektronisk form.
4.
Alla betydande förändringar av informationen i pensionsbeskedet i förhållande till föregående år ska tydligt anges.
5.
Medlemsstaterna ska fastställa regler för att fastställa antaganden för de prognoser som avses i artikel 39.1 d. Dessa
regler ska tillämpas av tjänstepensionsinstituten för att i relevanta fall fastställa den årliga nominella avkastningen på
investeringarna, den årliga inflationen och trenden för framtida löner.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
190
L 354/70
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Artikel 39
Pensionsbesked
1.
Pensionsbeskedet ska åtminstone innehålla följande basfakta för medlemmarna:
a) Personuppgifter om medlemmen, inbegripet en tydlig angivelse av den lagstadgade pensionsåldern, den pensionsålder
som fastställts i pensionsplanen eller uppskattats av tjänstepensionsinstitutet eller den pensionsålder som medlemmen
satt, beroende på vad som är tillämpligt.
b) Tjänstepensionsinstitutets namn och dess kontaktadress och angivelse av medlemmens pensionsplan.
c) I tillämpliga fall, information om fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen och om så är relevant, var
ytterligare information finns.
d) Information om prognoser för pensionsförmåner grundade på den pensionsålder som anges i led a och en varning
om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensions-
förmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett
oförmånligt scenario, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.
e) Information om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.
f) Information om de bidrag som det uppdragsgivande företaget och medlemmen betalat in till pensionsplanen,
åtminstone under de senaste tolv månaderna, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.
g) En specificering av de kostnader som tjänstepensionsinstitutet dragit av åtminstone under de senaste tolv månaderna.
h) Information om finansieringsnivån för pensionsplanen som helhet.
2.
Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 60 utbyta bästa praxis om pensionsbeskedets format och innehåll.
Artikel 40
Kompletterande information
1.
Pensionsbeskedet ska ange var och hur kompletterande information kan erhållas, inbegripet följande:
a) Ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som medlemmen har enligt pensionsplanen.
b) Den information som specificeras i artiklarna 29 och 30.
c) I tillämpliga fall, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på
annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet.
d) Information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör.
2.
För pensionsplaner där medlemmarna står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs medlemmen
genom en särskild bestämmelse som anges i pensionsplanen ska pensionsbeskedet ange var ytterligare information finns
tillgänglig.
KAPITEL 3
Annan information och handlingar som ska tillhandahållas
Artikel 41
Information som ska lämnas till presumtiva medlemmar
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att presumtiva medlemmar som inte
automatiskt ansluts till en pensionsplan informeras om följande innan de ansluter sig till den pensionsplanen:
a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
191
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/71
SV
b) Relevanta inslag i pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner.
c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas
i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.
d) Var ytterligare information finns tillgänglig.
2.
När medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska presumtiva medlemmar ges
information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för
alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på
kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare.
3.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut säkerställer att presumtiva medlemmar som automatiskt
ansluts till en pensionsplan direkt efter sin anslutning informeras om följande:
a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.
b) Relevanta egenskaper hos pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner.
c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas
i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.
d) Var ytterligare information finns tillgänglig.
Artikel 42
Information som ska lämnas till medlemmar före pensionering
Förutom pensionsbeskedet ska tjänstepensionsinstituten i god tid före den pensionsålder som specificeras i artikel 39.1
a, eller på medlemmens begäran, tillhandahålla varje medlem information om de alternativ för utbetalning av förmåner
som de har för att erhålla sina pensionsförmåner.
Artikel 43
Information som ska lämnas till förmånstagare under utbetalningsfasen
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten regelbundet ger förmånstagare information om de
förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ.
2.
Tjänstepensionsinstituten ska utan dröjsmål informera förmånstagarna efter det att ett slutgiltigt beslut fattats som
leder till att förmånsnivåerna reduceras, och tre månader innan detta beslut genomförs.
3.
Om förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska medlemsstaterna
säkerställa att förmånstagarna regelbundet får den information de behöver.
Artikel 44
Kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran
På begäran av en medlem eller förmånstagare eller deras företrädare ska tjänstepensionsinstitutet lämna följande
kompletterande information:
a) Det årsbokslut och den förvaltningsberättelse som avses i artikel 29 eller, om ett tjänstepensionsinstitut ansvarar för
mer än en pensionsplan, de årsbokslut och förvaltningsberättelser som avser just deras pensionsplan.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
192
L 354/72
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) De riktlinjer för investeringsverksamheten som avses i artikel 30.
c) Eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för de prognoser som avses
i artikel 39.1 d.
AVDELNING V
TILLSYN
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser om tillsyn
Artikel 45
Tillsynens huvudsyfte
1.
Tillsynens huvudsyfte är att skydda medlemmars och förmånstagares rättigheter och att säkerställa tjänstepensions-
institutens stabilitet och sundhet.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet
och det mandat som är nödvändigt för att uppnå det huvudsyfte med tillsynen som avses i punkt 1.
Artikel 46
Tillsynens omfattning
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsyn utövas över tjänstepensionsinstituten, i tillämpliga fall inbegripet tillsyn över
a) villkor för att få bedriva verksamhet,
b) tekniska avsättningar,
c) finansiering av tekniska avsättningar,
d) lagstadgat kapitalkrav,
e) disponibel solvensmarginal,
f) föreskriven solvensmarginal,
g) investeringsregler,
h) kapitalförvaltning,
i) företagsstyrningssystem,
j) information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare.
Artikel 47
Allmänna principer för tillsyn
1.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ansvara för tillsynen över tjänstepensionsinstitut.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynen baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod.
3.
Tillsynen över tjänstepensionsinstitut ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner
på plats.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
193
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/73
SV
4.
Tillsynsbefogenheter ska utövas på ett sätt som är lämpligt och står i proportion till storleken, arten, omfattningen
och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna tar vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten
av deras åtgärder på de finansiella systemens stabilitet i unionen, särskilt i krissituationer.
Artikel 48
De behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser
1.
De behöriga myndigheterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom
deras territorium har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt tillfredsställande mekanismer för intern
kontroll.
2.
Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter och medlemsstaternas rätt att föreskriva
och påföra straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra
administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på alla överträdelser av de nationella bestämmelser som
genomför detta direktiv, och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna
ska säkerställa att deras administrativa sanktioner och andra åtgärder är effektiva, proportionella och avskräckande.
3.
Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några regler om administrativa sanktioner enligt detta direktiv för
överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska i så fall
underrätta kommissionen om de relevanta straffrättsliga bestämmelserna.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utan oskäligt dröjsmål offentliggör alla
administrativa sanktioner eller andra åtgärder som påförts – och inte överklagats i tid – till följd av överträdelser av
nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, däribland information om överträdelsens typ och art och de
ansvariga personernas identitet. Om den behöriga myndigheten anser, efter en bedömning från fall till fall av proportio-
naliteten i att offentliggöra de juridiska personernas identitet eller de fysiska personernas identitet eller personuppgifter,
att det vore oproportionellt att offentliggöra sådana uppgifter, eller om ett offentliggörande äventyrar finansmark-
nadernas stabilitet eller en pågående utredning, får den behöriga myndigheten emellertid besluta att skjuta upp offentlig-
görandet, att avstå från offentliggörande eller att offentliggöra sanktionerna på anonym grund.
5.
Varje beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska omfatta utförliga skäl och
delges tjänstepensionsinstitutet. Beslutet ska också anmälas till Eiopa, som ska vidarebefordra det till alla behöriga
myndigheter i fall med gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11.
6.
Behöriga myndigheter får även begränsa eller förbjuda tjänstepensionsinstitutets rätt att fritt förfoga över sina
tillgångar, särskilt om
a) tjänstepensionsinstitutet inte har gjort tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till hela sin verksamhet eller om
de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga,
b) tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav.
7.
För att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen får de behöriga myndigheterna helt eller delvis
överföra de befogenheter som enligt rätten i hemmedlemsstaten innehas av de personer som driver ett tjänstepensions-
institut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, till en särskild företrädare som är lämpad för att
utöva dessa befogenheter.
8.
De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat
eller auktoriserat inom deras territorium, särskilt om
a) tjänstepensionsinstitutet inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen,
b) tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet,
c) tjänstepensionsinstitutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
194
L 354/74
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
d) tjänstepensionsinstitutet, vid gränsöverskridande verksamhet, inte följer kraven i den social- och arbetsmarknadslag-
stiftning i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner.
9.
Medlemsstaterna ska säkerställa att beslut avseende tjänstepensionsinstitut som fattats i enlighet med lagar och
andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv kan överklagas till domstol.
Artikel 49
Tillsynens granskningsprocess
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har nödvändiga befogenheter för att granska de
strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa de lagar och andra
författningar som antas enligt detta direktiv, varvid hänsyn ska tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten
hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
Vid granskningen ska hänsyn tas till de omständigheter under vilka tjänstepensionsinstituten bedriver sin verksamhet,
och, i förekommande fall, till de parter som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter för deras
räkning. Granskningen ska omfatta följande aspekter:
a) En bedömning av de kvalitativa krav som avser företagsstyrningssystemet.
b) En bedömning av de risker som tjänstepensionsinstitutet står inför.
c) En bedömning av tjänstepensionsinstitutets förmåga att bedöma och hantera dessa risker.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester,
som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka
hur en försämring åtgärdas.
3.
De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att tjänstepensionsinstitut åtgärdar
svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess.
4.
De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar enligt punkt 1 minst ska göras och vilken
omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda
tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
Artikel 50
Uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla
tjänstepensionsinstitut registrerade eller auktoriserade inom deras territorium som är nödvändiga för att
a) kräva att tjänstepensionsinstitutet, dess förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller de personer som i praktiken
leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner när som helst ska lämna information om alla affärsangelä-
genheter eller överlämna alla affärshandlingar,
b) utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsinstitutet och andra företag eller mellan tjänstepensions-
institut, när tjänstepensionsinstitut utkontrakterar nyckelfunktioner eller annan verksamhet till dessa andra företag
eller tjänstepensionsinstitut och all utkontraktering i senare led, som påverkar tjänstepensionsinstitutets finansiella
ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn,
c) få tillgång till följande handlingar: den egna riskbedömningen, riktlinjerna för investeringsverksamheten, årsbokslutet
och förvaltningsberättelsen och alla handlingar som krävs för tillsynen,
d) fastställa vilka handlingar som behövs för tillsynen, inbegripet följande:
i) interna delårsrapporter,
ii) aktuariella värderingar och detaljerade antaganden,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
195
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/75
SV
iii) analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder (asset-liability studies),
iv) dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs,
v) dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt,
vi) rapporter från de personer som tilldelats ansvaret för revisionen av de årsbokslut som avses i artikel 29,
e) utföra inspektioner på plats i tjänstepensionsinstitutens lokaler och, när så är lämpligt, på platser där utkontrakterade
och i senare led på nytt utkontrakterade verksamheter utförs för att kontrollera huruvida verksamheten bedrivs
i enlighet med tillsynsreglerna,
f) när som helst begära information från tjänstepensionsinstitut om utkontrakterade verksamheter och om alla i senare
led utkontrakterade verksamheter.
Artikel 51
Transparens och ansvarighet
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför de uppgifter som fastställs i detta direktiv på
ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt och med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information offentliggörs:
a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmän vägledning om tjänstepensionsplaner, samt information om
huruvida medlemsstaten väljer att tillämpa detta direktiv i enlighet med artiklarna 4 och 5.
b) Information om tillsynens granskningsprocess enligt artikel 49.
c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket.
d) Huvudsyftet med tillsynen och information om de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och
verksamhet.
e) Reglerna om administrativa sanktioner och andra åtgärder tillämpliga på överträdelser av nationella bestämmelser
som antagits enligt detta direktiv.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämning
och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ.
KAPITEL 2
Tystnadsplikt och informationsutbyte
Artikel 52
Tystnadsplikt
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos
de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av
tystnadsplikt. Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt, får dessa personer inte röja konfidentiella uppgifter
som de mottagit i tjänsten för någon person eller myndighet, utom i sammanfattad eller aggregerad form som
säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras.
2.
Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna, om en pensionsplan håller på att avvecklas, tillåta att
konfidentiella uppgifter lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
196
L 354/76
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Artikel 53
Användning av konfidentiella uppgifter
Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter som erhåller konfidentiella uppgifter enligt detta direktiv
använder dem endast i tjänsten och då endast för följande ändamål:
a) För att kontrollera att tjänstepensionsinstituten uppfyller villkoren för att få bedriva tjänstepensionsverksamhet innan
de inleder sin verksamhet.
b) För att underlätta övervakningen av tjänstepensionsinstitutens verksamhet, inklusive kontrollen av de tekniska
avsättningarna, solvensen, företagsstyrningssystemet och den information som lämnas till medlemmar och
förmånstagare.
c) För att införa korrigerande åtgärder, bland annat administrativa sanktioner.
d) För att offentliggöra, om det är tillåtet enligt den nationella rätten, nyckeltal för verksamheten för alla enskilda
tjänstepensionsinstitut, som kan hjälpa medlemmar och förmånstagare att fatta finansiella beslut om sina pensioner.
e) I överklaganden av beslut som de behöriga myndigheterna fattar i enlighet med bestämmelserna om införlivande av
detta direktiv.
f) Vid domstolsförfaranden avseende bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.
Artikel 54
Europaparlamentets utredningsbefogenheter
Artiklarna 52 och 53 ska inte påverka de utredningsbefogenheter som tilldelats Europaparlamentet enligt artikel 226
i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Artikel 55
Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter
1.
Artiklarna 52 och 53 ska inte utgöra hinder för något av följande:
a) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom samma medlemsstat vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.
b) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.
c) Informationsutbyte, vid utövandet av deras tillsynsfunktioner, mellan behöriga myndigheter och någon av följande
inom samma medlemsstat:
i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över enheter inom den finansiella sektorn och andra finansiella
organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.
ii) Myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet i medlemsstaterna
genom makrotillsynsregler.
iii) Organ som deltar i avvecklingen av en pensionsplan och i andra liknande förfaranden.
iv) Myndigheter eller organ med omstruktureringsuppgifter i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet.
v) Personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och
andra finansiella institut.
d) Utlämnande, till organ som administrerar avvecklingen av en pensionsplan, av sådan information som är nödvändig
för att dessa ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
197
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/77
SV
2.
Information som mottas av de myndigheter, organ och personer som avses i punkt 1 ska omfattas av
bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artikel 52.
3.
Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan de behöriga
myndigheterna och någon av följande:
a) Myndigheter som ansvarar för att övervaka de organ som deltar i avvecklingen av pensionsplaner och liknande
förfaranden.
b) Myndigheter som ansvarar för att övervaka de personer som ansvarar för lagstadgad revision av tjänstepensions-
instituts, försäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.
c) Oberoende aktuarier för tjänstepensionsinstitut som utövar tillsyn över dessa tjänstepensionsinstitut samt de organ
som ansvarar för att övervaka sådana aktuarier.
Artikel 56
Överföring av information till centralbanker, monetära myndigheter, de europeiska tillsynsmyndig-
heterna och Europeiska systemriskrådet
1.
Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra en behörig myndighet att överföra information till följande myndigheter eller
organ för att de ska kunna utföra sina respektive uppgifter:
a) Centralbanker och andra organ med liknande funktion, i egenskap av monetära myndigheter.
b) Andra offentliga myndigheter som ansvarar för övervakningen av betalningssystem i förekommande fall.
c) Europeiska systemrisknämnden, Eiopa, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad
genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1) och den europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1095/2010 (2).
2.
Artiklarna 55–58 ska inte hindra de myndigheter eller organ som avses i punkt 1 a, b och c i den här artikeln från
att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som de behöriga myndigheterna kan behöva vid
tillämpningen av artikel 53.
3.
Den information som tas emot i enlighet med punkterna 1 och 2 ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är
minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.
Artikel 57
Utlämning av information till den centrala förvaltning som ansvarar för finansiell lagstiftning
1.
Artiklarna 52.1, 53 och 58.1 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att konfidentiell information lämnas
ut av behöriga myndigheter till andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av
lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och
försäkringsföretag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning.
Informationen får endast lämnas ut då det är nödvändigt för att utövande av tillsyn, samt för förebyggande av konkurser
och resolution av konkurshotade tjänstepensionsinstitut. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel
ska personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som
föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av
artikel 55, och information som erhållits vid kontroll på plats får lämnas ut endast med uttryckligt godkännande av den
behöriga myndighet från vilken informationen härrör eller av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där
kontrollen på plats utfördes.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut
2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande
av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
198
L 354/78
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Medlemsstaterna får tillåta att konfidentiell information om tillsynen över tjänstepensionsinstitut lämnas ut till
parlamentariska undersökningskommittéer eller revisionsrätter i den egna medlemsstaten och andra enheter med ansvar
för undersökningar i den egna medlemsstaten, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Enheterna har befogenhet enligt nationell rätt att utreda eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för
tillsyn över tjänstepensionsinstitut eller för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn.
b) Informationen är strikt nödvändig för utövandet av den befogenhet som avses i led a.
c) De personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt enligt nationell rätt som är minst
lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.
d) Om informationen härrör från en annan medlemsstat, att den endast lämnas ut med uttryckligt samtycke av de
behöriga myndigheter från vilka den härrör, och endast för de ändamål för vilka de myndigheterna har givit sitt
samtycke.
Artikel 58
Villkor för informationsutbyte
1.
För informationsutbyte enligt artikel 55, överföring av information enligt artikel 56 och utlämnande av
information enligt artikel 57 ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande villkor är uppfyllda:
a) Informationen ska bytas ut, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn.
b) Den information som mottas ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den
behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har
givit sitt samtycke.
2.
Artikel 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella
systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga
för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor är uppfyllda:
a) Informationen måste vara avsedd att användas för avslöjande och för utredning och granskning enligt artikel 57.2 a.
b) Den information som tas emot måste omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den
behöriga myndighet från vilken den härrör och, om så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har
givit sitt samtycke.
3.
Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i punkt 2 första stycket utför sin uppgift att avslöja eller
utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är
anställda inom den offentliga förvaltningen, ska den möjlighet till informationsutbyte som föreskrivs i artikel 57.2 gälla.
Artikel 59
Nationella bestämmelser av tillsynskaraktär
1.
Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om sina nationella bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det
gäller tjänstepensionsplaner och som inte omfattas av hänvisningen till nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning
om hur pensionssystem ska vara uppbyggda i artikel 11.1.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
199
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/79
SV
2.
Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra
dem på sin webbplats.
AVDELNING VI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 60
Samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa
1.
Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att detta direktiv tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av
information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med
deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom förhindra snedvridning av konkurrensen och
skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap.
2.
Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen
över tjänstepensionsinstitutens verksamhet.
3.
De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv,
i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010, och ska utan dröjsmål förse Eiopa med all information den behöver för
att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr 1094/2010, i enlighet med artikel 35 i den
förordningen.
4.
Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av detta
direktiv ger upphov till. Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana
problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning.
Artikel 61
Behandling av personuppgifter
När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska tjänstepensionsinstitut och behöriga
myndigheter utföra sina uppgifter inom ramen för detta direktiv i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Vad gäller
Eiopas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska Eiopa följa förordning (EG) nr 45/2001.
Artikel 62
Utvärdering och översyn
1.
Senast den 13 januari 2023 ska kommissionen göra en översyn av detta direktiv och rapportera om dess
tillämpning och verkan till Europaparlamentet och rådet.
2.
Den översyn som avses i punkt 1 ska särskilt avse
a) detta direktivs lämplighet när det gäller tillsyn och företagsstyrning,
b) gränsöverskridande verksamhet,
c) erfarenheterna i samband med tillämpningen av detta direktiv och dess effekter för tjänstepensionsinstituts stabilitet,
d) pensionsbeskedet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
200
L 354/80
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Artikel 63
Ändringar av direktiv 2009/138/EG
Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 13 ska led 7 ersättas med följande:
”7. återförsäkring: något av följande:
a) Den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag
i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's: verksamhet
som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's övertar risker som överlåts av en
medlem av Lloyd's.
c) Ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (*).
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn
över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).”
2. I artikel 308b ska punkt 15 ersättas med följande:
”15. Om hemmedlemsstater, när detta direktiv trädde i kraft, tillämpade bestämmelser som avses i artikel 4
i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 får de hemmedlemsstaterna fortsätta att tillämpa de lagar
och andra författningar som hade antagits av dem i syfte att följa artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67
i direktiv 2002/83/EG i deras lydelse den 31 december 2015 under en övergångsperiod som löper ut den 31
december 2022.
Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den
hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande:
a) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensions-
verksamhet som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2341.
b) Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra
författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.
Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida
den period som avses i första stycket bör förlängas, med beaktande av utvecklingen av unionsrätten eller nationell
rätt till följd av detta direktiv.”
Artikel 64
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska senast den 13 januari 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som
är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra
författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till det här direktivet.
Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv
utfärda.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
201
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/81
SV
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 65
Upphävande
Direktiv 2003/41/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från
och med den 13 januari 2019, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för
införlivande med nationell rätt av och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.
Hänvisningar till det upphävda direktivet 2003/41/EG ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas
i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 66
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 67
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 14 december 2016.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
I.
KORČOK
Ordförande
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
202
L 354/82
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
BILAGA I
DEL A
Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta
(som det hänvisas till i artikel 65)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG
(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG
(EUT L 335, 17.12.2009, s. 1)
Endast artikel 303
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU
(EUT L 331, 15.12.2010, s. 120)
Endast artikel 4
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU
(EUT L 174, 1.7.2011, s. 1)
Endast artikel 62
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU
(EUT L 145, 31.5.2013, s. 1)
Endast artikel 1
DEL B
Tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning
(som det hänvisas till i artikel 65)
Direktiv
Frist för införlivande
Datum för tillämpning
2003/41/EG
23.9.2005
23.9.2005
2009/138/EG
31.3.2015
1.1.2016
2010/78/EU
31.12.2011
31.12.2011
2011/61/EU
22.7.2013
22.7.2013
2013/14/EU
21.12.2014
21.12.2014
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
203
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/83
SV
BILAGA II
Jämförelsetabell
Direktiv 2003/41/EG
Detta direktiv
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
Artikel 6 a
Artikel 6.1
Artikel 6 b
Artikel 6.2
Artikel 6 c
Artikel 6.3
Artikel 6 d
Artikel 6.4
Artikel 6 e
Artikel 6.5
Artikel 6 f
Artikel 6.6
Artikel 6.7
Artikel 6 g
Artikel 6.8
Artikel 6 h
Artikel 6.9
Artikel 6 i
Artikel 6.10
Artikel 6 j
Artikel 6.11
Artikel 6.12–6.19
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 8
Artikel 9.1 a
Artikel 9
Artikel 9.1 c
Artikel 10.1 a
Artikel 9.1 e
Artikel 10.1 b
Artikel 9.2
Artikel 10.2
Artiklarna 20, 9.5
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 15.1–15.5
Artikel 13.1–13.5
Artikel 15.6
Artikel 16
Artikel 14
Artikel 17
Artikel 15
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
204
L 354/84
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Direktiv 2003/41/EG
Detta direktiv
Artikel 17a.1–17a.4
Artikel 16.1–16.4
Artikel 17a.5
Artikel 17b
Artikel 17
Artikel 17c
Artikel 17d
Artikel 18
Artikel 18
Artikel 19
Artikel 20
Artikel 21
Artikel 9.1 b
Artikel 22.1
Artikel 22.2–22.7
Artikel 23
Artikel 24
Artikel 25
Artikel 26
Artikel 27
Artikel 28
Artikel 10
Artikel 29
Artikel 12
Artikel 30
Artikel 9.4
Artikel 31.1
Artikel 31.2–31.7
Artikel 19.1
Artikel 32
Artikel 19.2 andra stycket
Artikel 33.1
Artikel 33.2
Artikel 19.2 första stycket
Artikel 33.3
Artikel 19.3
Artikel 33.4
Artikel 33.5–33.8
Artikel 34
Artikel 35
Artikel 36
Artikel 9.1 f
Artikel 37.1
Artikel 11.4 c
Artikel 37.2
Artikel 11.2 b
Artikel 37.3
Artikel 37.4
Artikel 38
Artikel 39
Artikel 40.1 a–c
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
205
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/85
SV
Direktiv 2003/41/EG
Detta direktiv
Artikel 11.4 b
Artikel 40.1 d
Artikel 40.2
Artikel 41
Artikel 42
Artikel 11.5
Artikel 43
Artikel 11.2 a
Artikel 44 a
Artikel 11.3
Artikel 44 b
Artikel 44 c
Artikel 45
Artikel 46
Artikel 47
Artikel 14.1
Artikel 48.1
Artikel 14.2 första stycket
Artikel 48.2
Artikel 48.3–48.5
Artikel 14.2 andra stycket
Artikel 48.6
Artikel 14.3–14.5
Artikel 48.7–48.9
Artikel 49
Artikel 13.1
Artikel 50
Artikel 13.2
Artikel 51
Artikel 52
Artikel 53
Artikel 54
Artikel 55
Artikel 56
Artikel 57
Artikel 58
Artikel 20.11 första stycket
Artikel 59.1
Artikel 20.11 andra stycket
Artikel 59.2
Artikel 20.11 tredje och fjärde styckena
Artikel 21
Artikel 60
Artikel 61
Artikel 62
Artikel 63
Artikel 22
Artikel 64
Artikel 65
Artikel 66
Artikel 67
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
206
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/1
SV
I
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG
av den 25 november 2009
om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-
téns yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och
av följande skäl:
(1)
En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direk-
tiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av
lagar och andra författningar angående rätten att etablera
och driva verksamhet med annan direkt försäkring än liv-
försäkring (3), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj
1978 om samordning av lagar och andra författningar som
avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (4), rådets
direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning
av lagar och andra författningar angående rättsskyddsför-
säkring (5), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den
22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ-
ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring,
och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att
effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster (6), rådets
direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning
av lagar och andra författningar som avser annan direkt
försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan
direkt försäkring än livförsäkring) (7), Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om
extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk-
ringsgrupp (8), Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och
likvidation av försäkringsföretag (9), Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002
om livförsäkring (10) och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om åter-
försäkring (11). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv
omarbetas.
(2)
För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings-
och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att
undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som
gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika
medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för
försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för-
säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att
det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag
med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och
åtaganden som är belägna på denna marknad.
(1) EUT C 224, 30.8.2008, s. 11.
(2) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig-
gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009.
(3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.
(4) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25.
(5) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.
(6) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1.
(7) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.
(8) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1.
(9) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.
(10) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.
(11) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.
207
L 335/2
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(3)
För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsent-
ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över
försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borge-
närerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden
beträffande försäkringsföretag.
(4)
Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk-
ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom
detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller
art - genom att de har nära koppling till de offentliga för-
säkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag
av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera
medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet
endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom
föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller
till särskilda personer.
(5)
Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor,
bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 mil-
joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpningsom-
råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som
redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska
dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv til-
lämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til-
lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande
friheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att
söka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan
komma i åtnjutande av den enda auktorisation som inrät-
tas genom det här direktivet.
(6)
Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver
försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är
undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska
registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa före-
tag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn.
(7)
Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för-
fattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kon-
troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan
ansvarighet (1), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den
13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sam-
manställd redovisning (2), rådets andra direktiv 84/5/EEG
av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems-
staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor-
don (3), Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för
finansiella instrument (4) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät-
ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (5) fast-
ställs allmänna regler och definitioner på områdena för
(1) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1.
(2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(3) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17.
(4) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella
instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av
definitionerna som fastställs i de direktiven också tilläm-
pas i det här direktivet.
(8)
Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja
bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd-
vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja
sådan auktorisation och även för eventuella avslag på
ansökan.
(9)
I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det
inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet
som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är
upp till medlemsstaterna att besluta om att införa bestäm-
melser i detta hänseende.
(10)
Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför-
säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring
och återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser
inrättats för dessa bolag.
(11)
Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att
fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och åter-
försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlems-
stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter
inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller
tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstad-
komma den harmonisering som är nödvändig och tillräck-
lig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av
auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda
auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och
som medger att tillsynen över ett företag utövas av
hemmedlemsstaten.
(12)
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor-
fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (6)
fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentan-
ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv.
(13)
Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till
återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet.
Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att
exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgiv-
ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De
kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verk-
samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i
artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn
över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersfö-
retag i ett finansiellt konglomerat (7). Detta krav innebär
dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och
finansverksamhet får bedrivas.
(6) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65.
(7) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
208
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/3
SV
(14)
En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att
försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av ända-
målsenliga solvenskrav som leder till en effektiv kapitalal-
lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på
marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte
längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att
införa ett nytt regelverk.
(15)
I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom
riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisatio-
ner som Internationella organisationen för försäkringstill-
synsmyndigheter (International Association of Insurance
Supervisors), International Accounting Standards Board
och International Actuarial Association och med hänsyn
till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en
riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings-
och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och han-
tera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör
utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar
och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.
(16)
Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över
försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare
och förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta-
gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso-
ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal.
Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säker-
ställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila
marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas
inkräkta på det centrala syftet.
(17)
Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för-
väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare.
Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndig-
heter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla
sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all
den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska
medel och personalresurser.
(18)
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha till-
gång till de medel som krävs för att säkerställa att
försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin
verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen,
oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etable-
ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att
tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyn-
digheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfatt-
ningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i
varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet,
oavsett den betydelse det berörda företaget har för den
övergripande finansiella stabiliteten på marknaden.
(19)
Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och
medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål
är en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen.
Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på
försäkrings- och återförsäkringsföretag som på
tillsynsutövningen.
(20)
Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för
försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spe-
cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika
kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spe-
cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera
risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta
mål ska kunna uppnås, och också för att proportionalitets-
principen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskri-
vas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för
att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna
i standardformeln för solvenskapitalkravet.
(21)
Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som
captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar.
Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förknip-
pade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör,
bör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportiona-
litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets
art, omfattning och komplexitet.
(22)
Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn
till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala karak-
tär och det faktum att försäkringstagarna själva är
försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
(23)
Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återför-
säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs
för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana upp-
gifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte-
ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter.
(24)
Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för
övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföreta-
gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet genom-
föra granskningar och utvärderingar.
(25)
Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på
riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder
för uppförande och överblickbarhet som följs av institu-
tioner som handlar med oreglerade eller alternativa
investeringsinstrument.
(26)
Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav
inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsyns-
myndigheterna bör därför endast under särskilda omstän-
digheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet
att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter
att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln
för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofi-
len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger
adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett
företag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
209
L 335/4
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(27)
Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den
bemärkelsen att den endast bör användas som en sista
utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller
olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån
varje företags specifika situation snarare än till antalet kapi-
taltillägg som åläggs på en viss marknad.
(28)
Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständig-
heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I
händelse av betydande brister hos en partiell eller fullstän-
dig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsyns-
myndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla
ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till
fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte
på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil
kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande
år.
(29)
För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen,
inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet,
som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företagsstyrnings-
system är därför av central betydelse för att säkerställa en
tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för
regleringssystemet.
(30)
Företagsstyrningssystemen inbegriper riskhanteringsfunk-
tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions-
funktionen och aktuariefunktionen.
(31)
En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa
fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har
angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det
vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat
anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betung-
ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite-
ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör
därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras
med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter
inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet.
(32)
I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det
vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av
internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller
organisatorisk enhet.
(33)
De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses
vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska
funktioner.
(34)
Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämp-
liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som
(35)
För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkes-
mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fak-
tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner
beaktas som ytterligare faktorer.
(36)
Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en
integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbun-
det bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin
specifika riskprofil (egen risk- och solvensbedömning).
Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveck-
las och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav
än solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resulta-
ten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndighe-
ten som en del av den information som ska lämnas i
tillsynssyfte.
(37)
För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller
verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av
avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp-
dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns
hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad
eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner
på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsut-
vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdrags-
avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna
underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska
eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör
beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gäl-
lande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt
med direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på
kreditinstitut.
(38)
För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och
återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra -
dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt
eller elektronisk form - väsentlig information om sin sol-
vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna
offentliggöra kompletterande uppgifter.
(39)
Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan
tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i
kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det
finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare
ange under vilka förhållanden som sådant informationsut-
byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras
endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör
dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som
villkor för tillståndet.
(40)
Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte
bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess
praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn
över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som inrät-
tades genom kommissionens beslut 2009/79/EG (1) bör
spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rap-
portera till Europaparlamentet och kommissionen om den
utveckling som skett.
innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på
anmälan till tillsynsmyndigheten.
(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
210
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/5
SV
(41)
Syftet med den information och rapport som Ceiops ska
lämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den använd-
ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra
till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen
av kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika
medlemsstaterna.
(42)
För att minska den administrativa bördan och undvika
dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella
statistikorganen samarbeta och utbyta information.
(43)
I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lagstad-
gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad
revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1)
vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande
som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags finansiella ställning eller adminis-
trativa organisation.
(44)
Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeför-
säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verk-
samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen.
Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som
de som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, bestå-
ende av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag,
med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra
kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet.
(45)
Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags
finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska prin-
ciper och på bästa sätt utnyttja informationen från de
finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig informa-
tion om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör sär-
skilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela
balansräkningen.
(46)
De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål
bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den
internationella utvecklingen på redovisningsområdet för
att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och
återförsäkringsföretagen.
(47)
I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapital-
basmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför
balansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för-
luster vid likvidation och under pågående verksamhet, bör
posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier
(1) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får med-
räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande
utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör
endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återför-
säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare
begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dis-
positionen av det egna kapitalet.
(48)
Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutse-
bara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam
affärsutveckling, såväl på löpande basis som vid en likvi-
dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka till-
gångar överskrider skulder, värderat enligt principerna i
detta direktiv, betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1).
(49)
Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar.
I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till
separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäk-
ringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin
fond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur
mycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte
kan de i själva verket inte användas för att täcka risker
utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasbe-
hovet bör, för att vara förenlig med den ekonomiska meto-
den, anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår
i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan
art. På liknande sätt bör beräkningen av solvenskapitalkra-
vet återspegla de minskade poolnings- eller diversifierings-
effekter som är förknippade med dessa separerade fonder.
(50)
Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag
säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och
förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte
mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser.
Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som
tillhör den juridiska person i vilken de genererats.
(51)
Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med
den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det
bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till bedöm-
ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovis-
ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör
överskottsmedel bli föremål för de kriterier om nivåklassi-
ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland
annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i
fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå
1-kapital.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
211
L 335/6
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(52)
Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax-
eringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare
betalningar, för att öka de medel de har för att täcka för-
luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga asso-
ciationer eller liknande företag, bland annat när dessa asso-
ciationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför
bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på
motsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med
associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax-
eringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är
det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli-
gare betalningar, enligt vissa specifika återbetalningsar-
rangemang, och de belopp som godkänts för denna
infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av
god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga asso-
ciationer och liknande företag där infordran av ytterligare
betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet
bör de belopp som godkänts för denna infordran från
medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet
(nivå 2).
(53)
För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna
uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta-
gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät-
tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer
och de försäkringsmatematiska och statistiska metoder
som ligger till grund för beräkningen av dessa försäkrings-
tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemen-
skapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och
överblickbarhet.
(54)
Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara
förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder,
med marknaden och med den internationella utvecklingen
inom redovisning och tillsyn.
(55)
Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där-
för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför-
säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart
överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförplik-
telser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska
avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett
annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensfö-
retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de
underliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel-
serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör
återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär-
skilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom
information avseende skaderegleringens hantering och
kostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i
den utsträckning som den gör det möjligt för försäkrings-
och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa sär-
skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet.
(56)
Antagandena om det referensföretag som antas ta över och
uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkrings-
förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I
synnerhet bör man som en del av konsekvensbedöm-
ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden
om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vil-
ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i
beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör
sedan harmoniseras på gemenskapsnivå.
(57)
För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör
det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och
extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.
(58)
Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste
beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och rea-
listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier
och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att
ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäk-
ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och har-
moniserade försäkringsmatematiska metoder används.
(59)
För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens
situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning
av de försäkringstekniska avsättningarna.
(60)
Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, base-
rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta
ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenska-
pitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som med-
len inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa
kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så
att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan upp-
nås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en
lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och
minimikapitalkravet.
(61)
För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på
finanssystemet och undvika en situation där försäkrings-
och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas
anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till
följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmark-
naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för
solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symme-
trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
212
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/7
SV
det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän-
delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då
denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck-
lig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna
uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe-
riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag
måste återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalba-
sen enligt solvenskapitalkravet.
(62)
Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk-
ningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings-
och återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster
och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säker-
het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning.
(63)
För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en
medräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital-
kravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd-
ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna
solvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka
detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det
sker en betydande ändring av riskprofilen.
(64)
För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa
kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet
definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings-
och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att
det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade
fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på
minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gente-
mot försäkringstagare och förmånstagare under de kom-
mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör
beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beak-
tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och
diversifieringseffekter.
(65)
Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av
solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan-
dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket
innebär att den individuella exponeringen för varje riskka-
tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggre-
geras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det
möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsrisk-
profil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här-
letts med en standardiserad metod.
(66)
För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens
situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning
av solvenskapitalkravet med standardformeln.
(67)
I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte
några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier
för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möj-
ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars
medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks
tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln.
(68)
I enlighet med den riskbaserade metod som valts för sol-
venskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter
vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna
modeller för beräkningen av detta krav i stället för stan-
dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånsta-
gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att
tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av
sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer
och standarder.
(69)
Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet fal-
ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller åter-
försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte
inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primär-
kapital i nivå med minimikapitalkravet.
(70)
Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som
medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den
nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast-
ställda undre och övre gränser på grundval av det riskba-
serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra
gradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på
data som kan kontrolleras.
(71)
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar
av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella
åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och
återförsäkringsföretag
bör
förvaltas
enligt
aktsamhetsprincipen.
(72)
Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller åter-
försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda
tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara
oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som
föreskrivs i artikel 56 i fördraget.
(73)
Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger
medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av till-
gångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för
ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring
hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk-
toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje-
land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara
likvärdig.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
213
L 335/8
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(74)
I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare
kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och
inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett klargö-
rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs
för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och
förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och
dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes
genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena
för försäkring och återförsäkring bör därför de bestämmel-
serna kodifieras och integreras i det här direktivet.
(75)
Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och
bedömningarna harmoniseras maximalt i hela gemenska-
pen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock
inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsynsmyn-
digheterna ska informeras om förvärv av innehav under de
tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så
länge inte mer än ett ytterligare tröskelvärde under 10 %
för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa bestäm-
melser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att
tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav
skulle anses leda till ett väsentligt inflytande.
(76)
På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt
högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i
ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säker-
ställa att systemet med grönt kort och överenskommel-
serna
mellan
de
nationella
byråerna
för
trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det
lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsfö-
retag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon
inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster
ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i finan-
sieringen av denna och av den garantifond som upprättats
i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna
tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller
ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant
inom dess territorium som ska samla in all nödvändig
information beträffande försäkringsfall och representera
företaget i fråga.
(77)
På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas
intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av
försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlems-
stat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtagan-
det görs bör därför se till att det inte finns någonting som
förhindrar marknadsföring inom deras respektive territo-
rier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemen-
skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med
gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna
bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande
bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i
hemmedlemsstaten.
(78)
Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om
ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är belä-
gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer
gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa.
(79)
På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett
bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja
mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och
den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all
nödvändig information innan de ingår ett avtal och under
hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst
passar deras behov.
(80)
Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över
erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna
serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas
särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapi-
talkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkra-
vet som sådana företag ska täcka.
(81)
Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemen-
skapen för verksamheter som på grund av sin art eller
omfattning är lämpade att täckas av internationell koassu-
rans bör underlättas genom ett minimum av harmonise-
ring för att förhindra snedvridning av konkurrensen och
diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör
det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsford-
ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska
avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom
komma till stånd beträffande koassuransverksamheten
inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas till-
synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och
kommissionen.
(82)
För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar
om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekon-
flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet
att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker
en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan
försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas.
I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkrings-
tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör
de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom till-
räckliga garantier.
(83)
Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfö-
retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så kor-
rekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att
medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett
förfarande som ger jämförbara garantier.
(84)
I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäk-
ring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom
som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda natu-
ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra klas-
ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är
nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realite-
ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
214
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/9
SV
sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund
av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala konse-
kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där
risken är belägen ha möjlighet att kräva att de kontinuer-
ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillko-
ren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att
kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter-
nativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk-
ringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en
förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras.
(85)
I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rät-
tsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möj-
ligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de
inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att
bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja
sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlems-
staten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även upp-
nås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller
frivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal
som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade social-
försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte
får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i
förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att
kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tek-
niskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar.
(86)
Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäkringsfö-
retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskade-
försäkring inom deras territorier, följer de särskilda
bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras natio-
nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm-
melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande
bör vara hemmedlemsstatens ansvar.
(87)
I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före-
mål för någon form av indirekt beskattning, medan flerta-
let medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra
former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för
skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar
avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de
medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att för-
hindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av
konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta-
terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör
detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att
utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de
medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs,
och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så
att sådana skatter och avgifter betalas.
(88)
De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av
lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (1