Prop. 2019/20:138
Vissa frågor om försäkring och tjänstepension
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 26 mars 2020
Stefan Löfven
Per Bolund (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas flera olika frågor på försäkrings- och tjänstepensionsområdena. Frågorna rör i huvudsak pensionsstiftelser, tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag.
De lagändringar som föreslås i propositionen föranleds huvudsakligen av genomförandet i svensk rätt av andra tjänstepensionsdirektivet. Det direktivet genomfördes i övrigt genom lagen om tjänstepensionsföretag och andra lagändringar som trädde i kraft den 15 december 2019. Genom de nu föreslagna lagändringarna förtydligas och kompletteras det genomförandet på några punkter.
Riksdagen gjorde vissa tillkännagivanden i samband med sin behandling av regeringens förslag till ny reglering för tjänstepensionsföretag (bet. 2019/20:FiU12 punkterna 1–4, rskr. 2019/20:27). Förslagen i denna proposition är inte föranledda av de tillkännagivandena. Förslag och överväganden med anledning av tillkännagivandena kommer att behandlas i ett annat lagstiftningsärende.
I propositionen föreslås också vissa ändringar i försäkringsrörelselagen som delvis är föranledda av Solvens II-direktivet. Det direktivet är i svensk rätt genomfört huvudsakligen i försäkringsrörelselagen (se prop. 2015/16:9). Genom de föreslagna lagändringarna kompletteras och förtydligas genomförandet på några punkter. Därutöver förtydligas och justeras den associationsrättsliga regleringen i försäkringsrörelselagen i några avseenden.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932).
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud.
9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud.
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
dels att nuvarande 36 § ska betecknas 39 §,
dels att 9 a, 10 d, 10 e, 10 h–10 j, 10 m, 16 g, 16 i, 31 och 35 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 31 a–31 d och 36–38 §§, och närmast före 36 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 a §2
För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b–10 d och 16 b §§.
Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e–10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 d, 16 a, 16 c–16 j och 16 l §§.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 c § andra stycket gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
10 d §3
Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar.
Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna om användning av derivatinstrument i
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om använd-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.2 Senaste lydelse 2019:825. 3 Senaste lydelse 2019:825.
6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna.
ning av derivatinstrument enligt första stycket.
10 e §4
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi.
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin placeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur stiftelsen
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den placerar medel i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,
3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,
4. samarbetar med andra aktieägare,
5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och
6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.
10 h §5
Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs-
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs-
4 Senaste lydelse 2019:825. 5 Senaste lydelse 2019:285.
noterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
noterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för placeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.
10 i §6
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i placeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
10 j §7
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, placerar medel för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar placeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
6 Senaste lydelse 2019:825. 7 Senaste lydelse 2019:825.
2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal,
3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och
4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.
10 m §8
En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om
1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling,
2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och
3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
16 g §9
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för
1. riskhantering,
2. internrevision, och
3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn.
8 Senaste lydelse 2019:825. 9 Senaste lydelse 2019:825.
16 i §10
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och
2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.
31 §11
En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist.
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts,
10 Senaste lydelse 2019:825. 11 Senaste lydelse 2019:825.
ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare före-
skrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
31 a §
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.
31 b §
En anmälan enligt 31 a § ska innehålla uppgifter om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Tillsammans med anmälan ska det lämnas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren har upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgifter om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet.
En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgifter om det antal personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
31 c §
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket.
Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsen har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
31 d §
Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med 31 c § andra stycket har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
35 §12
Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.
Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att
1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket,
2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning,
3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller
4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.
Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får
12 Senaste lydelse 2019:1216.
inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen.
Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och
27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 6 §§, 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och 17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser.
Registrering m.m.
36 §
Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över stiftelser som anmälts för tillsyn enligt 31 a §.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
37 § 13
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan
13 Tidigare 37 § upphävd genom 2013:428.
med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
38 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 a §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, såvitt möjligt, ange deras adress.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, om det är möjligt, ange deras adress.
5 a §2
Vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolaget har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. En ansökan om kallelse på okända borgenärer vid likvidation som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska överlämnas från Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket, om någon kallelse på okända borgenärer inte har utfärdats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 2018:712. 2 Senaste lydelse 2007:1280.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2
dels att 1 kap. 6 och 7 §§, 2 kap. 1–3 §§, 3 kap. 2 och 6 §§ och 8 kap. 1 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 6 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §3
Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag.
Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som
1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller
2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.
Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 3 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
7 §4
Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses
1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,
2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.
När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige.
När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.
4 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär att fjärde stycket tas bort.
2 kap.
1 §5
En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,
2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.
Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.
1 a §6
Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet,
2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll
Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll
5 Senaste lydelse 2008:101. Ändringen innebär att andra stycket tas bort. 6 Senaste lydelse 2019:751.
som anges i 2 § tredje stycket eller
3 § fjärde stycket.
som anges i 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket.
2 §7
En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla
1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,
2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och
3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
7 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
3 §8
En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla
1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och
2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
a) försäkringsgivarens kapitalbas, och
b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 iförsäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
8 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
3 kap.
2 §9
Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.
Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.
När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens
9 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
6 §10
Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger
10 Senaste lydelse 2019:751.
om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.
Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § första stycket 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den be-
höriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EESförsäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.
6 a §
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller för tjänstepensionsinstitut här i landet, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Om det utländska tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda sådana bestämmelser som anges i första stycket, får Finansinspektionen förbjuda institutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet.
Finansinspektionen ska, innan inspektionen meddelar ett förbud, underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Ett förbud får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i institutets hemland.
8 kap. 1 a §11
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring skall vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar skall ges den information de behöver. I fråga om tjänstepensionsförsäkring skall informationen innehålla uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet samt om de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna.
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
11 Senaste lydelse 2005:1123.
2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag
Härigenom föreskrivs att 7, 9 a, 15 och 26 a §§ och rubriken närmast före 9 a § lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §1
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse eller försäkringsrörelse, bankregistret respektive försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret.
Om europabolaget är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, tillämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret.
Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Särskilt om europabolag som driver försäkringsrörelse
Särskilt om europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag 2
9 a §3
När ett europabolag som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SE-förordningen
När ett europabolag som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med
1 Senaste lydelse 2010:2068. 2 Senaste lydelse 2010:2068. 3 Senaste lydelse 2010:2068.
har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
stöd av artikel 8 i SE-förordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
15 §4
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a §
4 Senaste lydelse 2010:2068.
andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
26 a §5
Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen.
Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
5 Senaste lydelse 2010:2068.
2.5. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ
Härigenom föreskrivs att 8, 10, 12 a, 20, 31 och 32 §§ och rubriken närmast före 12 a § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §1
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller
24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
10 §2
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkringsrörelse, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
1 Senaste lydelse 2019:761. 2 Senaste lydelse 2010:2074.
Särskilt om europakooperativ som driver försäkringsrörelse
Särskilt om europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag 3
12 a §4
När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§,
16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
När ett europakooperativ som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§,
16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i
SE-förordningen.
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i
SCE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
3 Senaste lydelse 2010:2074. 4 Senaste lydelse 2011:919.
20 §5
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
31 §6
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tilllämpliga på försäkringsföreningar.
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tilllämpliga på försäkringsföreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.
32 §7
Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCEförordningen.
5 Senaste lydelse 2010:2074. 6 Senaste lydelse 2018:173. 7 Senaste lydelse 2010:2074.
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2.6. Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)
Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §1
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med
1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,
2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,
3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,
4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag som är registrerade i försäkringsregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret,
6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och
7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
1 Senaste lydelse 2019:765.
2.7. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)2
dels att 19 kap. 64 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 19 kap. 64 § ska utgå,
dels att 10 kap. 5 §, 11 kap. 37, 45 och 48 §§, 12 kap. 3, 81, 82, 85, 86 och 90 §§, 13 kap. 2 och 32 §§, 18 kap. 6 och 24 §§ och 19 kap. 8 och 63 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 kap. 40 § ska lyda ”Straff”,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§, och närmast före 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
5 §3
Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.
Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Försäkringsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för en central funktion i företaget.
Försäkringsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
11 kap.
37 §4
Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. 2 Senaste lydelse av 19 kap. 64 § 2015:700 rubriken närmast före 19 kap. 64 § 2015:700. 3 Senaste lydelse 2015:700. 4 Senaste lydelse 2013:456.
har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
45 §5
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) om likvidation gäller att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.
5 Senaste lydelse 2019:766.
48 §6
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande.
Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.
Värdehandlingar som används för skuldtäckning enligt 6 kap. 3 § 1–4, 9–11, 16 och 17 får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Detta gäller bara om värdehandlingarna kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande.
Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 6 kap. 11 § första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,
2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,
3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,
5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden svarar för,
6 Senaste lydelse 2015:826.
6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,
7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,
8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och
9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka en annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.
Andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket och som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år får, om det finns särskilda skäl för det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet.
Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller dock bara värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.
12 kap.
3 §7
När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som där sägs om
När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag,
2. medlem i stället avse delägare,
3. stadgar i stället avse bolagsordning, och
3. stadgar i stället avse bolagsordning,
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma.
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma, och
5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret.
Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
7 Senaste lydelse 2018:731.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings– bolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
81 §8
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tilllämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
82 §9
När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska
8 Senaste lydelse 2018:731. 9 Senaste lydelse 2018:731.
laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
85 §10
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
86 §11
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
10 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort. 11 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att sjätte stycket tas bort.
Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
90 §12
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1–3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
13 kap.
2 §13
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som där sägs om
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
32 §14
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller
12 Senaste lydelse 2018:731. 13 Senaste lydelse 2018:731. 14 Senaste lydelse 2018:731.
33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
18 kap.
6 §15
Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen.
Företaget ska lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
24 §16
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.
19 kap.
8 §17
När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupp-
15 Senaste lydelse 2015:700. 16 Senaste lydelse 2017:233. 17 Senaste lydelse 2015:700.
tillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.
Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.
Samordningsöverenskommelse
10 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen.
Samordningsöverenskommelsen ska åtminstone innehålla förfaranden för
1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och
2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens IIdirektivet.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut
i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Möte i tillsynskollegiet
10 b §
Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte i tillsynskollegiet, om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Samråd med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium
10 c §
Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut i fråga om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en
förlängning av tidsfristerna
för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åt-
gärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas.
Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd enligt första–tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet
50 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
63 §18
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
18 Senaste lydelse 2015:700.
Hänvisningar till S2-7
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 3
2.8. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §1
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,
– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
1 Senaste lydelse 2019:770.
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Hänvisningar till S2-8
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
2.9. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
dels att 10 kap. 15, 20, 40, 41, 45, 48 och 61 §§ och 16 kap. 8, 26, 37 och 41 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 3 § ska lyda ”Godkännande av den planerade verksamheten”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
15 §
Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
20 §
Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
2. medlem avse delägare,
3. stadgar avse bolagsordning, och
4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolags-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828.
verket i stället avse Finansinspektionen.
40 §
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
41 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
45 §
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av
29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
48 §
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
61 §
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
16 kap.
8 §
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel
detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
Första stycket gäller även om
1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller
2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
26 §
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
37 §
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Uppgifterna ska
lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
41 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,
3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23, 27 och 33 §§,
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §,
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §.
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §, och
7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23, 27 och 33 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2.10. Förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud i stället för lydelsen enligt lagen (2020:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2019/20:97 Föreslagen lydelse
11 §
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,
– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
3. Ärendet och dess beredning
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i det följande benämnt andra tjänstepensionsdirektivet, se bilaga 1, antogs i december 2016. Det direktivet innehåller regler för tjänstepensionsinstitut som delvis överförs från Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i det följande benämnt första tjänstepensionsdirektivet. I andra tjänstepensionsdirektivet finns även nya regler för tjänstepensionsinstitut inom vissa områden, bl.a. gränsöverskridande överlåtelser av pensionsåtaganden och företagsstyrning. Direktivet har i svensk rätt genomförts i två olika regelverk. Det ena gäller för tjänstepensionsföretag, lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Tjänstepensionsföretag är en ny institutskategori som driver tjänstepensionsverksamhet på försäkringsområdet (se prop. 2018/19:158). Det andra utgörs av vissa nya regler för pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., i det följande benämnd tryggandelagen (se prop. 2018/19:159).
Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension. I promemorian görs ytterligare överväganden med anledning av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Det lämnas bl.a. förslag till kompletterande bestämmelser för att fullt ut genomföra direktivet i svensk rätt. När det gäller tryggandelagen behandlas frågor om vilken information som ska tillhandahållas till dem som en pensionsstiftelse tryggar pension till, vilken information som ska offentliggöras av en pensionsstiftelse, i vilka situationer en pensionsstiftelse ska göra en anmälan till den länsstyrelse som är stiftelsens tillsynsmyndighet och vilka bemyndiganden att meddela föreskrifter om informationslämnande som ska finnas. När det gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige görs överväganden om hur regleringen ska se ut för utländska försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige med avseende på tjänstepensionsförsäkringar. Detta görs mot bakgrund av att Sverige tidigare utnyttjade valmöjligheten i första tjänstepensionsdirektivet att särbehandla tjänstepensionsverksamhet hos utländska försäkringsgivare som driver rörelse i Sverige. Beträffande lagen (2004:575) om europabolag och lagen (2006:595) om europakooperativ föreslås vissa justeringar av de begrepp som beskriver verksamheten hos ett europabolag eller ett europakooperativ som är ett tjänstepensionsföretag. I lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, delgivningslagen (2010:1932) och lagen (2014:836) om näringsförbud föreslås justeringar för att behandla försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag lika, oavsett associationsrättslig form. I lagen om tjänstepensionsföretag föreslås vissa justeringar i den associationsrättsliga regleringen och bestämmelserna om grupptillsyn över tjänstepensionsföretag.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnt Solvens II-direktivet, se bilaga 2, antogs i november 2009. Det direktivet ändrades genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i det följande benämnt Omnibus II-direktivet, se bilaga 3. Solvens II-direktivet är en del av ett grundläggande regelverk på EU-nivå för försäkringsföretag. Det direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. kapitalkrav, krav på företagsstyrning, regler för tillsynsprocesserna samt omfattande krav på försäkringsföretagens rapportering och offentliggörande av information. I direktivet finns även bestämmelser om grupptillsyn. Solvens II-direktivet, i dess lydelse enligt Omnibus II-direktivet, genomfördes i svensk rätt genom omfattande ändringar bl.a. i försäkringsrörelselagen (prop. 2015/16:9).
I promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension görs även överväganden om utformningen av vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen som genomför Solvens II-direktivet i svensk rätt. Det föreslås bl.a. nya bestämmelser för att fullt ut genomföra direktivet. Vidare övervägs behovet av vissa justeringar i den associationsrättsliga regleringen och tillsynsbestämmelserna i försäkringsrörelselagen, med anledning bl.a. av de ändringar som gjordes i den lagen när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt.
En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag finns i bilagorna 4 och 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2019/03851/FPM).
I denna proposition behandlas förslagen i promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension.
I bilagorna 9 och 10 finns jämförelsetabeller. Tabellerna visar de kompletterande bestämmelser som föreslås i denna proposition för att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet i svensk rätt.
Riksdagen gjorde vissa tillkännagivanden i samband med behandlingen av regeringens förslag till en ny reglering för tjänstepensionsföretag (bet. 2019/20:FiU12 punkterna 1–4, rskr. 2019/20:27). Förslagen i denna proposition är inte föranledda av de tillkännagivandena. Förslag och överväganden med anledning av de tillkännagivandena behandlas i ett annat lagstiftningsärende. Se vidare avsnitt 4.2 för tillkännagivandet som rör informationslämnande (bet. 2019/20:FiU12 punkt 2, rskr. 2019/20:27).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 20 februari 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen görs vissa språkliga och redaktionella ändringar. Vidare görs ändringar av rättelsekaraktär i 11 kap. 48 § tredje stycket 8 och 12 kap. 81 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
I fråga om försäkringsrörelselagen tas det i lagförslaget (avsnitt 2.7) in ändringar i två ytterligare paragrafer, 10 kap. 5 § och 19 kap. 63 §. Genom ändringarna förtydligas hänvisningarna i de bestämmelserna. En motsvarande ändring görs i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap. 6 §). De ändringarna är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte hämtats in beträffande dessa förslag.
Hänvisningar till S3
4. Vissa ändringar i tryggandelagen
Hänvisningar till S4
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
4.1. Bestämmelser om en pensionsstiftelses placeringar
Regeringens förslag: Termen placeringar ska användas även i de bestämmelser i tryggandelagen som följer av direktivet om aktieägares rättigheter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Såväl Sveriges advokatsamfund som Svenska
Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, framför särskilt att termen placeringar bör användas genomgående. SPFA, med vilka Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti instämmer, avstyrker förslaget att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument, och anför att optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument underlättar och effektiviserar portföljförvaltningen, samt betonar att ytterligare begränsningar i användningen av dessa instrument kan leda till dyrare och sämre förvaltning för stiftelserna med en högre risk och lägre avkastning som följd.
Skälen för regeringens förslag
Termen placeringar bör genomgående användas i tryggandelagen
I tryggandelagen används huvudsakligen termen placeringar för att beteckna hanteringen av de medel som tillförs en pensionsstiftelse från arbetsgivare för tryggande av pensioner. I vissa bestämmelser används dock i stället termen investeringar (10 e och 10 h–10 j §§). De bestämmelser där termen investeringar används genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares
långsiktiga engagemang, i det följande benämnt direktivet om aktieägares rättigheter (se prop. 2018/19:56).
Det är, som Sveriges advokatsamfund och SPFA framför, lämpligt att använda en enhetlig terminologi i tryggandelagen när det gäller den centrala delen av en pensionsstiftelses verksamhet (jfr prop. 2018/19:159 s. 53). Placeringar får i dag anses vara den term som är mest inarbetad när det gäller den särskilda verksamhet som drivs av pensionsstiftelser. Termen placeringar bör därmed användas konsekvent i den lagstiftning som gäller för pensionsstiftelser. Således bör termen investeringar ersättas med termen placeringar i de bestämmelser i tryggandelagen som genomför direktivet om aktieägares rättigheter.
Ytterligare bestämmelser om pensionsstiftelsers användning av derivatinstrument
Tryggandelagen innehåller bestämmelser om användningen av derivatinstrument i en pensionsstiftelses placeringsverksamhet (10 d § första stycket). Fram tills nyligen har gällt att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer får använda optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska även tillämpa föreskrifter om användning av derivatinstrument som meddelats med stöd av bemyndigande i försäkringsrörelselagen.
Genom ändringar i tryggandelagen med anledning av propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet har tillämpningsområdet för bestämmelserna om derivatinstrument utvidgats till att gälla även för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till 16–99 personer (10 d § tillsammans med 9 a § tryggandelagen, se även prop. 2018/19:159 s. 142 f.). Som anges i den propositionen har det ännu inte meddelats några föreskrifter om derivatinstrument med stöd av bemyndigandet i försäkringsrörelselagen (samma prop. s. 55).
I promemorian anförs att det kan finnas behov av ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om användningen av dessa finansiella instrument som är särskilt anpassade för pensionsstiftelsernas verksamhet (jfr prop. 2018/19:158 s. 271 f.) och att sådana bestämmelser lämpligen bör meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag.
Regeringen instämmer dock med SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI
Pensionsgaranti att användningen av derivatinstrument underlättar och effektiviserar portföljförvaltningen hos en pensionsstiftelse. Ytterligare föreskrifter bör därför inte utan starka skäl begränsa en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument.
Det syftet främjas dock, enligt regeringens uppfattning, av att det införs en fristående föreskriftsrätt som uttryckligen tar sikte på en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument. Då riskeras inte att pensionsstiftelserna kommer att omfattas av föreskrifter om användning av derivatinstrument som meddelas för försäkringsföretag med stöd av försäkringsrörelselagens bestämmelser, vilket kan bli fallet enligt det nuvarande bemyndigandet i tryggandelagen (10 d § andra stycket). Av det skälet bör
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument.
Hänvisningar till S4-1
4.2. Ytterligare information från arbetsgivare och pensionsstiftelser
Regeringens förslag: En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska på begäran av den som omfattas av en utfästelse lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska regelbundet offentliggöra relevant information om sin ersättningspolicy. Det ska införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur informationen ska offentliggöras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund och Svenska
Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, påpekar att avtalsfrihet bör utredas även för den information som ska lämnas vid kollektivavtalad tjänstepension som tryggas i en pensionsstiftelse. SPFA, med vilken Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti instämmer, framför även att det bör förtydligas vad som avses med relevant information om ersättningspolicyn (se artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet). Förhandlings- och samverkansrådet PTK (PTK) anser att frågor om vilken information som ska tillhandahållas till dem som en pensionsstiftelse tryggar pension till, och vilken information som ska offentliggöras av en sådan stiftelse, måste avgöras utifrån den funktion en pensionsstiftelse har och inte utifrån de krav som ställs i tjänstepensionsdirektivet. PTK, och till viss del även Sveriges advokatsamfund, framför även övergripande synpunkter om att pensionsstiftelser inte alls bör omfattas av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet, varvid de särskilt berör arbetsgivares informationslämnande.
Skälen för regeringens förslag
Information om antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet
I andra tjänstepensionsdirektivet finns det bestämmelser om pensionsbesked (artiklarna 38 och 39) och om kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran (artikel 44). De bestämmelserna innebär att ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta ett kostnadsfritt årligt pensionsbesked i kortfattad form för varje medlem (artikel 38.1 och 38.3). Pensionsbeskedet ska innehålla vissa basfakta om medlemmens pensionsförmåner, bl.a. prognoser för det slutliga värdet
(artikel 39.1 d). På begäran av medlemmar och förmånstagare ska tjänstepensionsinstitutet lämna eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för prognoserna i pensionsbeskedet (artikel 44 c).
Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser i tryggandelagen om årligt pensionsbesked (10 m § andra stycket, se prop. 2018/19:159 s. 108–110). Enligt dessa bestämmelser ska en arbetsgivare, vars utfästelser om pension tryggas i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, årligen ge de personer som omfattas av utfästelsen ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna. Det finns dock inte någon bestämmelse i tryggandelagen om att en arbetsgivare, på begäran av en medlem eller förmånstagare, ska lämna information om de antaganden som använts för prognoserna i pensionsbeskedet (artikel 44 c i andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas en bestämmelse i tryggandelagen om att en arbetsgivare, på begäran av den som omfattas av en utfästelse, ska lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
Information om en pensionsstiftelses ersättningspolicy
Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut upprätta och tillämpa en sund ersättningspolicy för alla personer som leder verksamheten, utövar nyckelfunktioner eller har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil (artikel 23.1). Ett tjänstepensionsinstitut ska också regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn, om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (artikel 23.2).
Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser i tryggandelagen om ersättningspolicy (16 g § tredje stycket, se även prop. 2018/19:159 s. 83–87). Enligt dessa bestämmelser ska en pensionsstiftelse, som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Det finns dock inte någon bestämmelse i tryggandelagen om att ett tjänstepensionsinstitut regelbundet ska offentliggöra information om ersättningspolicyn (artikel 23.2 andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas en bestämmelse i tryggandelagen om att en pensionsstiftelse regelbundet ska offentliggöra information om ersättningspolicyn.
Som SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti anför, anges det i andra tjänstepensionsdirektivet att relevant information om ersättningspolicyn ska offentliggöras (artikel 23.2). I direktivet anges vidare att principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansi-
ella institut och behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet (skäl 53).
Vägledning i frågan om vad som är relevant information som ska offentliggöras, torde därmed kunna hämtas i motsvarande bestämmelser om offentliggörande av ersättningspolicyer inom finansmarknadsområdet och då särskilt i det som gäller för tjänstepensionsföretag. Inom ramen för detta bör det särskilt beaktas att en pensionsstiftelse driver en förhållandevis begränsad verksamhet som i huvudsak rör placeringar av medel och att en pensionsstiftelse inte själv står för några pensionsåtaganden. Vad som är relevant information bör avgöras från fall till fall och utifrån den enskilda pensionsstiftelsen och dess verksamhet. Det är därför inte lämpligt att, som
SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti efterfrågar, mera detaljerat i lag ange vilken information som ska offentliggöras av en pensionsstiftelse om dess ersättningspolicy.
Hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras kan regleras genom verkställighetsföreskrifter. Det bör dock, på motsvarande sätt som i lagen om tjänstepensionsföretag (9 kap. 27 § andra stycket), införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur informationen ska offentliggöras.
Allmänt om pensionsstiftelser och andra tjänstepensionsdirektivet
PTK anser att pensionsstiftelser över huvud taget inte ska omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Denna synpunkt har även förts fram och behandlats i tidigare lagstiftningsärenden. Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att pensionsstiftelser omfattas av det direktivet (prop. 2004/05:165 s. 107 och 109 f.). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att pensionsstiftelser är tjänstepensionsinstitut som även omfattas av det direktivet (prop. 2018/19:159 s. 32–34). Det finns inte anledning att göra en annan bedömning i detta lagstiftningsärende. Pensionsstiftelser är således att anse som tjänstepensionsinstitut och ska som utgångspunkt omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet.
Delat ansvar för informationslämnande
Vid sidan av en pensionsstiftelses ansvar att lämna information (10 l § tryggandelagen), ska en arbetsgivare lämna information om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna och utbetalningsalternativ inför pensioneringen (10 m § första stycket samma lag). Denna modell med delat ansvar för informationslämnande infördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (se finansutskottets betänkande 2005/06:FiU7 s. 14 f.). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet anfördes att det delade ansvaret för informationslämnande fortsatt var det mest ändamålsenliga och att den gällande uppdelningen skulle behållas (se prop. 2018/19:159 s. 103 och 105).
Det finns inte skäl att, som Sveriges advokatsamfund och PTK efterfrågar, inom ramen för detta lagstiftningsärende ändra den grundläggande modellen för informationslämnande vid den tjänstepension som tryggas i
pensionsstiftelser. En pensionsstiftelses och en arbetsgivares delade ansvar för informationslämnande bör därför behållas.
Avtalsfrihet för informationslämnande vid kollektivavtalad tjänstepension
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag gjorde riksdagen flera tillkännagivanden till regeringen (bet. 2019/20:FiU12 punkt 2, rskr. 2019/20:27). Ett av tillkännagivandena avser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag till lagbestämmelser så att det införs en avtalsfrihet för kollektivavtalsparterna i fråga om information till företag och anställda om tjänstepensioner.
Arbetsgivare har enligt ITP-planen, som PTK framför, en möjlighet att trygga utfästelser om tjänstepension i en pensionsstiftelse. Det är således möjligt att trygga kollektivavtalad tjänstepension i en pensionsstiftelse. En avtalsfrihet för informationslämnande vid kollektivavtalad tjänstepension är därmed, som Sveriges advokatsamfund och PTK lyfter fram, även av intresse för sådan tjänstepension som tryggas i pensionsstiftelser. Denna fråga bör dock behandlas i det lagstiftningsärende som behandlar riksdagens tillkännagivanden som rör tjänstepensionsföretag.
Hänvisningar till S4-2
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 3, Författningskommentar till 10 m § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 16 g § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 16 i § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
4.3. Ytterligare bestämmelser om lämplighetskrav för dem som är verksamma i en pensionsstiftelse
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för ledamöter och suppleanter i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, eller för dem som utför arbete i en sådan stiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktion.
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att det ska införas en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för ledamöter och suppleanter i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, eller för dem som utför arbete i en sådan stiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktion.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) framför att de allmänna krav på erfarenhet och lämplighet som anges i lagtexten är fullt tillräckliga, och att en pensionsstiftelses styrelse är den som är bäst lämpad att utforma krav för de personer som arbetar i pensionsstiftelsen.
Skälen för regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om krav på lämplighet och redbarhet för de personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut eller utför nyckel-
funktioner (artikel 22). När det gäller ledningen av pensionsstiftelser anges i tryggandelagen att en styrelseledamot eller suppleant i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan stiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften (16 a § första stycket). I propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att bestämmelsen i tryggandelagen uppfyller de nu aktuella kraven i andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 87–89).
Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser om nyckelfunktioner (centrala funktioner) för pensionsstiftelser (samma prop. s. 69–79). En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha en riskhanteringsfunktion (16 c § första stycket tryggandelagen) och en internrevisionsfunktion (16 d § första stycket samma lag). Dessutom gäller att den som utför arbete i någon av funktionerna ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att utföra funktionens uppgifter och i övrigt vara lämplig för uppgiften (16 e § första stycket samma lag).
Bestämmelserna i tryggandelagen för de som är verksamma i en pensionsstiftelse (16 a § första stycket och 16 e § första stycket) motsvarar bestämmelsen med motsvarande lämplighetskrav i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, förkortad LTF (9 kap. 3 § första stycket, jfr även prop. 2018/19:158 s. 363 och 366–369). För tjänstepensionsföretag har det ansetts att det kan finnas ett behov av ytterligare bestämmelser inom detta område (samma prop. s. 370 f.). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har därmed möjlighet att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag (se 9 kap. 27 § första stycket 1 LTF och 5 kap. 2 § 15 förordningen [2019:809] om tjänstepensionsföretag). Finansinspektionen har också meddelat föreskrifter om vilka krav som ska gälla för de som är verksamma i ett tjänstpensionsföretag (8 kap. 3, 4, 6 och 7 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2019:21] om tjänstepensionsföretag).
De krav som anges i tryggandelagen är generella och allmänt hållna. Det kan dock sägas även om det krav på insikt, erfarenhet och lämplighet som redan i dag gäller enligt tryggandelagen för styrelseledamöterna i en pensionsstiftelse, ersättarna för dessa och för dem som innehar vissa centrala funktioner (se 16 a § första stycket och 16 e § första stycket). Det har inte framkommit att den regleringen skulle vara otillräcklig. Regeringen anser därför, i likhet med SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti och till skillnad från det som föreslås i promemorian, att det inte finns skäl att införa något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för befattningshavare i en pensionsstiftelse.
4.4. Tillsyn över pensionsstiftelser
Regeringens förslag: En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att stiftelsens styrelse har tagit emot sitt uppdrag, oavsett hur många personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Anmälan ska innehålla uppgift om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
När en pensionsstiftelses verksamhet når en sådan omfattning att tryggandet av utfästelser om pension avser minst 16 personer, ska styrelsen genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. En sådan anmälan ska också göras när en pensionsstiftelse inte längre tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer.
Vid tillsyn över pensionsstiftelser ska vissa bestämmelser om tillsyn över tjänstepensionsföretag i lagen om tjänstepensionsföretag tillämpas: bestämmelserna om upplysningar som ska lämnas till Finansinspektionen, platsundersökning, upplysningar från vissa andra företag än det som står under tillsyn, avgifter, tillsynsbefogenheter vid gränsöverskridande verksamhet, anmälan av beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och vite.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen för en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas. Det ska också införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningarna ska lämnas.
Regeringen ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter som pensionsstiftelser ska betala för att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund och Svenska Pensionsstiftelsers förening (SPFA), med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, framför synpunkter på kravet att en anmälan från en pensionsstiftelse ska innehålla en uppgift om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Dessa remissinstanser framhåller även att en pensionsstiftelse inte känner till hur många personer stiftelsen tryggar tjänstepension till.
Sveriges advokatsamfund anser att kravet i en anmälan för tillsyn bör ändras till att om avsättning till stiftelsen gjorts, ska en stiftelse anmäla för hur många anställda eller före detta anställda avsättningen avser. SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti anför att det oftast inte sker några avsättningar till en pensionsstiftelse direkt vid bildandet och att det därför inte bör införas något krav alls om att en anmälan för tillsyn ska innehålla en uppgift om hur många personer som stiftelsen tryggar pension till. Vidare motsätter sig dessa remissinstanser att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om rapportering till Finansinspektionen. För det fall ett sådant bemyndigande
ändå ges måste hänsyn tas till pensionsstiftelsernas särart. Detta bör även framgå av bemyndigandet.
Skälen för regeringens förslag
När ska en pensionsstiftelse anmälas för tillsyn?
En pensionsstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist (31 § första stycket tryggandelagen). I tryggandelagen används uttrycket tillsynsmyndighet för den behöriga länsstyrelsen. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer står även under tillsyn av Finansinspektionen (34 § första stycket tryggandelagen). Detsamma gäller för sådana mindre pensionsstiftelser som valt att tillämpa de bestämmelser i tryggandelagen som genomför andra tjänstepensionsdirektivet. Finansinspektionens tillsyn gäller endast de bestämmelser i tryggandelagen som följer av det direktivet och de föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.
Styrelsen för en pensionsstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag (31 § andra stycket tryggandelagen). En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser och underrätta Finansinspektionen om anmälningar från sådana stiftelser som även ska stå under inspektionens tillsyn (31 § sjunde och åttonde styckena tryggandelagen).
Tillsynen över pensionsstiftelser som omfattas av den EU-rättsliga regleringen för tjänstepensionsinstitut är alltså delad mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen. Detta gäller även efter genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 115–118). Finansinspektionen ska alltså utöva tillsyn över att de bestämmelser i tryggandelagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet följs. Till skillnad från det som har gällt tidigare ska dock Finansinspektionens tillsyn efter genomförandet av direktivet omfatta samtliga pensionsstiftelser. Detta eftersom även stiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer ska tillämpa vissa bestämmelser som direkt följer av det direktivet (jfr samma prop. s. 36 f.).
Som anges ovan är det i dag bara pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer som ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen för stiftelsen har tagit emot sitt uppdrag. Andra pensionsstiftelser ska anmälas för tillsyn inom sex månader (31 § andra stycket tryggandelagen). I denna del framför Sveriges advokatsamfund att anmälningskravet bör knytas till när en avsättning till stiftelsen görs och betonar, vilket även SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti gör, att det oftast inte sker några avsättningar till en pensionsstiftelse direkt vid bildandet.
Kravet på omedelbar anmälan infördes i samband med genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. I det sammanhanget gjordes bedömningen att tryggandelagens då gällande bestämmelser om anmälan inom sex månader inte uppfyllde direktivets krav på registrering (artikel 9.1 a, se även prop. 2004/05:165 s. 137–140 och 250). Bestämmelsen om registrering i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 9.1) överensstämmer
med motsvarande bestämmelse i första tjänstepensionsdirektivet. Som remissinstanserna för fram är det inte alltid så, och inte heller något krav i tryggandelagen, att avsättningar ska ske redan när en pensionsstiftelse bildas. En stiftelse bör dock redan vid denna tidpunkt ha kännedom om hur många personer som den ska trygga utfästelser om pension till. Detta är även en förutsättning för att stiftelsen ska kunna avgöra vilka bestämmelser som ska gälla för dess verksamhet och i sin tur hur verksamheten ska organiseras, t.ex. om stiftelsen omfattas av de särskilda placeringskraven i tryggandelagen (10 b–10 d §§) och dessutom ska ha ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion (16 c §). Därmed bör en anmälan för tillsyn fortfarande göras genast efter det att styrelsen för stiftelsen har tagit emot sitt uppdrag. Eftersom samtliga pensionsstiftelser nu, om än i varierande omfattning, omfattas av bestämmelser i tryggandelagen som är föranledda av andra tjänstepensionsdirektivet bör en anmälan för tillsyn ske vid en och samma tidpunkt oavsett hur många personer pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Kravet på anmälan för tillsyn genast efter det att styrelsen tagit emot sitt uppdrag bör därför gälla också för de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. En sådan ändring bör göras i tryggandelagen. Denna ändring, tillsammans med länsstyrelsernas skyldighet att underrätta Finansinspektionen om anmälda pensionsstiftelser, ger inspektionen förutsättningar att utöva tillsyn över pensionsstiftelser i den omfattning som krävs enligt andra tjänstepensionsdirektivet.
Uppgift om hur många personer som en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till
Som utvecklas ovan har tryggandelagen nyligen ändrats så att samtliga pensionsstiftelser, om än i varierande omfattning, ska omfattas av bestämmelser i den lagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 36 f.). Vilka bestämmelser som är tillämpliga avgörs av hur många personer en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till. De minsta pensionsstiftelserna, som tryggar utfästelser om pension till färre än 16 personer, ska bara tillämpa de grundläggande bestämmelserna om förvaring av tillgångar och uppdragsavtal som följer av direktivet. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16–99 personer ska därutöver tillämpa vissa bestämmelser om aktsamhetsprincipen för placeringar och företagsstyrning. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska omfattas fullt ut av de bestämmelser i tryggandelagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Detta innebär att det i tillsynen kommer vara nödvändigt att hålla reda på vilken storlekskategori som en pensionsstiftelse tillhör och i förlängningen vilka bestämmelser som ska gälla för den enskilda stiftelsen. En grundläggande förutsättning för en sådan tillsyn är att Finansinspektionen, som ansvarar för tillsynen över att de bestämmelser som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet följs, informeras om hur många personer som pensionsstiftelsen tryggar utfästelse om pension till.
Flera remissinstanser – Sveriges advokatsamfund, SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti – har synpunkter på de uppgifter som en anmälan för tillsyn ska innehålla. Vid denna form för tryggande av tjänstepension är det arbetsgivarens pensionsutfästelser som tryggas i stiftelsen.
Pensionsstiftelsen får inte själv utfästa pension (12 § tryggandelagen). Som flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, SPFA, Svenskt
Näringsliv och PRI Pensionsgaranti, framför är det i första hand arbetsgivaren som har kunskap om dels hur många, dels till vilka personer som pensionsstiftelsen tryggar tjänstepension. Även den enskilda pensionsstiftelsen behöver dock veta hur många som den tryggar utfästelser till.
Detta krävs bl.a. för att arbetstagarna ska kunna utöva sin rätt enligt tryggandelagen att välja ledamöter och suppleanter i pensionsstiftelsens styrelse (se prop. 2004/05:165 s. 152 f.). En anmälan för tillsyn bör därför, utöver de uppgifter som redan krävs enligt tryggandelagen (31 § tredje stycket), även innehålla uppgift om hur många personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts.
När en pensionsstiftelses verksamhet ändrar omfattning
Enligt tryggandelagen ska styrelsen för en pensionsstiftelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsens verksamhet når en sådan omfattning att tryggandet av utfästelser om pension avser minst 100 personer (31 § fjärde stycket). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes ytterligare en gräns för en pensionsstiftelses verksamhet. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16–99 personer ska numera tillämpa vissa bestämmelser om aktsamhetsprincipen för placeringar och företagsstyrning som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2018/19:159 s. 34–37).
För att möjliggöra en effektiv tillsyn bör en anmälan till tillsynsmyndigheten också göras när tryggandet i en mindre stiftelse, dvs. i en stiftelse som tryggar pension till färre än 16 personer, har ökat till att avse minst 16 personer. En anmälan till tillsynsmyndigheten bör även göras när tryggandet i en pensionsstiftelse inte längre har en sådan omfattning. Detta eftersom stiftelsen då bara ska omfattas av vissa grundläggande bestämmelser om förvaring av tillgångar och uppdragsavtal som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Tryggandelagen bör därför ändras i enlighet med dessa överväganden.
Tillämpliga bestämmelser om tillsyn över pensionsstiftelser
I tryggandelagen anges att vissa bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen, förkortad FRL, ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillsynen över pensionsstiftelser (35 § femte stycket tryggandelagen). Detta gäller bestämmelser om upplysningar från ett försäkringsföretag (17 kap. 5 § FRL), om platsundersökning (17 kap. 7 § FRL), om upplysningar från och undersökningar hos vissa andra företag (17 kap. 8 § 1 FRL), om sammankallande av styrelsen (17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket FRL), om avgifter (17 kap. 29 § FRL), om tillsynsbefogenheter vid gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 9 § FRL), om anmälan av beslut till utländska myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (18 kap. 15 § FRL) och om vite (18 kap. 27 § FRL). Även föreskrifter om försäkringsföretags upplysningsskyldighet och avgifter som meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen ska tillämpas.
I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser som överensstämmer med flertalet av de nyss nämnda bestämmelserna i försäkrings-
rörelselagen (se prop. 2018/19:158 s. 482–497). De bestämmelserna genomför andra tjänstepensionsdirektivet. Pensionsstiftelser är, i likhet med tjänstepensionsföretag och till skillnad från försäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut enligt EU-rätten. Det är därmed lämpligt att bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag, i stället för bestämmelserna i försäkringsrörelselagen, tillämpas även vid tillsyn enligt tryggandelagen. Hänvisningarna i tryggandelagen till bestämmelser i försäkringsrörelselagen bör därför ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om tjänstepensionsföretag. En sådan lagteknisk ändring bör inte innebära någon ändring i sak.
När det gäller Finansinspektionens befogenhet att sammankalla styrelsen i ett tjänstepensionsföretag gäller bestämmelsen om detta i försäkringsrörelselagen, genom hänvisning, också enligt lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 1 § LTF, se även samma prop. s. 491 f.). Hänvisningen i tryggandelagen till den bestämmelsen bör därför inte ändras.
Särskilt om vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen
Som anges ovan tillämpas föreskrifter om upplysningsskyldighet och avgifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i försäkringsrörelselagen också vid tillsyn enligt tryggandelagen. Motsvarande bemyndiganden finns i lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 18 § 1 och 2, se även prop. 2018/19:158 s. 482 f. och 492). Ett alternativ skulle kunna vara att tillämpa de föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigandena i lagen om tjänstpensionsföretag även vid Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser. Det kan dock, som SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI
Pensionsgaranti framför, finnas behov av bestämmelser som är särskilt anpassade till pensionsstiftelsernas verksamhet. Det torde därmed vara mer lämpligt med särskilda bemyndiganden i tryggandelagen som endast gäller för tillsynen över pensionsstiftelser. I tryggandelagen bör det därför uttryckligen anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen för en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas.
Inom ramen för ett sådant bemyndigande kan det t.ex. meddelas föreskrifter om skyldigheten att lämna sådana upplysningar som behövs för att Finansinspektionen ska kunna bedöma om styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter uppfyller de krav som gäller enligt tryggandelagen (16 a § första stycket, se även prop. 2018/19:159 s. 89 f.).
Regeringen anser dock, i likhet med SPFA, Svenskt Näringsliv och PRI
Pensionsgaranti, att det inte har framkommit tillräckliga skäl för att ställa krav på periodisk rapportering från pensionsstiftelsernas sida. Föreskrifter om sådan rapportering torde därför, i motsats till det som anförs i promemorian, knappast bli aktuella för pensionsstiftelsernas del.
Vidare bör det i tryggandelagen tydligt framgå att regeringen får meddela föreskrifter om de avgifter som pensionsstiftelser ska betala för att bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet. En motsvarande bestämmelse finns i lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 18 § andra stycket).
Det bör även införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med-
dela föreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen om hur upplysningar ska lämnas.
Hänvisningar till S4-4
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 31 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 31 b § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 31 c § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., Författningskommentar till 38 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
5. Vissa ändringar för utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut
Hänvisningar till S5
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
5.1. Särregleringen av EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet
Regeringens förslag: De särskilda bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som bygger på första tjänstepensionsdirektivet och som Sverige tillämpar på EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska utmönstras.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Utländska försäkringsgivare får driva verksamhet i Sverige. Bestämmelser om sådan gränsöverskridande verksamhet finns i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT. I lagen finns det bl.a. bestämmelser om rätt att driva verksamhet i Sverige (2 och 4 kap.), om solvenskrav (5 kap.), tillsyn (3 och 6 kap.), avslutande av verksamhet (7 kap.), marknadsföring (8 kap.) och överlåtelse av försäkringsbestånd (9 kap.).
I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige delas utländska försäkringsgivare upp i dels EESförsäkringsgivare, dels försäkringsgivare från tredjeland och delvis gäller olika bestämmelser för dessa institut. Med EES-försäkringsgivare avses en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet (1 kap. 5 § första stycket 1). En försäkringsgivare från tredjeland är annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person (1 kap. 5 § första stycket 2).
För EES-försäkringsgivare bygger regleringen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige till största delen på Solvens II-direktivets bestämmelser om det som ska gälla om ett försäkringsföretag har för avsikt att driva verksamhet utomlands, dvs. i en annan medlemsstat än den där företaget är registrerat. I lagen finns det även vissa särskilda bestämmelser om EES-försäkringsgivares tjänste-
pensionsverksamhet. Dessa bestämmelser har sin grund i första tjänstepensionsdirektivet och utgör i huvudsak tillägg till det som generellt gäller för EES-försäkringsgivare. Denna särskilda reglering omfattar bl.a. bestämmelser om när verksamheten får inledas (2 kap. 1 §), om skyldigheten att lämna en underrättelse om sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 2 och 3 §§), om Finansinspektionens roll som behörig myndighet i värdlandet (3 kap. 2 och 6 §§) och om viss information till enskilda (8 kap. 1 a §).
EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet
Som anges ovan finns det i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige särskilda bestämmelser för EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkringar. Dessa bestämmelser infördes i samband med genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. I det sammanhanget infördes det också motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen för svenska försäkringsbolag för deras verksamhet avseende tjänstepension i andra EES-länder (prop. 2004/05:165 s. 187–195). Den samlade regleringen som infördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes, både den som nu gäller för EES-försäkringsgivare och den som tidigare gällde för svenska försäkringsföretag, bör ses mot bakgrund av den möjlighet som fanns i det direktivet för medlemsstaterna att tillämpa vissa av reglerna i direktivet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag (artikel 4). För försäkringsföretag, dvs. svenska företag, fanns det tidigare flera särskilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen om livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet. Dessa bestämmelser innebar bl.a. att alla tillgångar och skulder som hänförde sig till den del av livförsäkringsföretagets verksamhet som avsåg tjänstepensionsförsäkring skulle hållas fullständigt åtskilda från livförsäkringsföretagets övriga verksamhet (samma prop. s. 126 och 130–134). Särskilda bestämmelser, som hade sin grund i första tjänstepensionsdirektivet, skulle då tillämpas på den verksamheten. För den verksamhet som inte avsåg tjänstepension, skulle de allmänna bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillämpas.
Vid genomförandet av Solvens II-direktivet valde Sverige att inte längre använda den möjlighet som första tjänstepensionsdirektivet gav att tillämpa bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Särregleringen i försäkringsrörelselagen för den verksamheten upphävdes därför. Det lämnades ingen särskild motivering till varför motsvarande särreglering för tjänstepensionsverksamhet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige behölls.
I andra tjänstepensionsdirektivet har medlemsstaterna, på motsvarande sätt som i första tjänstepensionsdirektivet, en möjlighet att tillämpa det direktivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (artikel 4). I samband med genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet uttalades att Sverige inte bör utnyttja möjligheten att tillämpa delar av det direktivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (prop. 2018/19:158 s. 188 och 193 f.).
Finansinspektionen framförde i sitt remissvar till promemorian En ny reglering för tjänstepensionsföretag (Fi2018/02661/FPM) att myndigheten
ställer sig frågande till om samtliga EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska omfattas av bestämmelser i svensk rätt som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i stället för av de bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet, dvs. oavsett om EES-försäkringsgivaren i sitt hemland omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet eller enbart bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet (Fi dnr 18-12577). Som Finansinspektionen antyder är de bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som har sin grund i första tjänstepensionsdirektivet inte ändamålsenliga för EES-försäkringsgivare som inte omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i sitt hemland. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna om förfarandet vid gränsöverskridande verksamhet, t.ex. skyldigheten att lämna en underrättelse med visst innehåll till den behöriga myndigheten i hemlandet och om när verksamheten får inledas. Detta talar starkt för att särregleringen för EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkringar bör upphävas eller ges ett annat tillämpningsområde. Även Svensk
Försäkring berörde särregleringen i sitt remissvar till samma promemoria och anförde att föreningen ställer sig frågande till varför EES-försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet med tjänstepensioner över huvud taget regleras på annat sätt än deras övriga verksamhet.
Ovan nämnda valmöjlighet i såväl första som andra tjänstepensionsdirektivet är formulerad som en möjlighet för hemmedlemsstaten att välja att tillämpa vissa bestämmelser i direktivet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag (se artikel 4 första stycket i andra tjänstepensionsdirektivet). I sådana fall, och bara när det gäller tjänstepensionsverksamheten, ska livförsäkringsföretag inte omfattas av vissa särskilt angivna bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 4 andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet). Eftersom Sverige har valt att inte använda sig av valmöjligheten i andra tjänstepensionsdirektivet kan det inte heller finnas någon skyldighet att, som värdland, ha särskilda bestämmelser för EES-försäkringsgivare som driver tjänstepensionsverksamhet.
Det kan även ifrågasättas om det i svensk rätt bör ställas andra krav på EES-försäkringsgivare än de krav som ställs på de svenska försäkringsföretag som endast följer försäkringsrörelselagen. Som anges ovan infördes det vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet särskilda bestämmelser för tjänstepensionsverksamhet vid gränsöverskridande verksamhet dels i försäkringsrörelselagen för försäkringsföretag, dels i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige för EES-försäkringsgivare. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen har nu utmönstrats.
Till detta kommer att Solvens II-direktivet får anses ge ett fullgott skydd för verksamhet som drivs av såväl EES-försäkringsgivare som försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen. Utöver högt ställda kapitalkrav och andra skyddsbestämmelser omfattar Solvens II-direktivet en heltäckande reglering av frågor som rör gränsöverskridande verksamhet. Dessutom är Solvens II-direktivet, till skillnad från andra tjänstepensionsdirektivet, i huvudsak ett fullharmoniseringsdirektiv.
Om särregleringen för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras kommer svensk rätt inte att innehålla några särskilda bestämmelser som bygger på andra tjänstepensionsdirektivet, eller, som
nu är fallet, första tjänstepensionsdirektivet, om informationsutbyte mellan Finansinspektionen och andra behöriga myndigheter i länder som använder sig av möjligheten att tillämpa vissa artiklar andra tjänstepensionsdirektivet på sådana försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. EESförsäkringsgivare kommer dock fortsatt att omfattas av bestämmelser som följer av Solvens II-direktivet. För det fall ett informationsutbyte inte kan hanteras inom Solvens II-regelverkets bestämmelser om samarbete mellan behöriga myndigheter, bör sådana frågor kunna hanteras genom samarbete och överenskommelser mellan de enskilda behöriga myndigheterna. Ett sådant informationsutbyte förutsätter inte att det i svensk rätt finns särskilda bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. I sammanhanget kan det nämnas att, vilket Svensk Försäkring även poängterade, det är få länder som använder sig av möjligheten att tillämpa andra tjänstepensionsdirektivet på EES-försäkringsgivarnas tjänstepensionsverksamhet.
Mot bakgrund av att Sverige inte längre använder sig av den möjlighet som andra tjänstepensionsdirektivet ger att tillämpa vissa artiklar i det direktivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet, bör de särskilda bestämmelserna om sådan verksamhet hos EES-försäkringsgivare i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige utmönstras.
Hänvisningar till S5-1
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 6 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 7 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 2 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 6 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, Författningskommentar till 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
5.2. Ingripanden mot utländska tjänstepensionsinstitut
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få förbjuda ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet, om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda de bestämmelser om skyldighet att lämna information till enskilda som gäller enligt svensk rätt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Andra tjänstepensionsdirektivet
I andra tjänstepensionsdirektivet finns det bestämmelser om tillsyn och ingripanden mot tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet. Som utgångspunkt är det den behöriga myndigheten i hemlandet, hemlandsmyndigheten, som ska ansvara för tillsyn och ingripanden mot de institut som driver gränsöverskridande verksamhet (se t.ex. artikel 11.3 och 11.10).
Viss tillsyn ska dock ske i värdlandet. Tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, värdlandsmyndigheten, i fråga
om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens krav för information till enskilda. Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 11.10). I vissa fall får värdlandsmyndigheten även vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller beivra oriktigheter eller, om det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet från att driva verksamhet i värdmedlemsstaten. Värdlandsmyndigheten får ingripa i de fall som institutet fortsätter att överträda lagstiftning som rör värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning och som är relevant för tjänstepensionsområdet. Värdlandsmyndigheten får även ingripa vid överträdelser som rör den medlemsstatens krav på information till enskilda (artikel 11.11).
Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut
I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns det bestämmelser om hur Finansinspektionen ska agera om ett utländskt tjänstepensionsinstitut inte följer den svenska social- och arbetsmarknadslagstiftning som gäller på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller gentemot enskilda. Finansinspektionen ska i sådana fall genast underrätta den behöriga myndigheten i det utländska tjänstepensionsinstitutets hemland. Finansinspektionen har i särskilt angivna fall även rätt att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut (3 kap. 6 §). Bestämmelserna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 11.11). Finansinspektionen har dock bara möjlighet att ingripa i de fall ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet (3 kap. 6 § sjunde och nionde styckena jämförda med artikel 11.11 i andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt bör det införas en bestämmelse om att Finansinspektionen också ska få ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut vid överträdelse av de bestämmelser om information till enskilda som gäller i Sverige.
Hänvisningar till S5-2
6. Vissa ändringar i försäkringsrörelselagen och i de associationsrättsliga bestämmelserna för tjänstepensionsföretag
Hänvisningar till S6
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
6.1. Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag och vissa bestämmelser om ingripanden
Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag om underrättelser till Bolagsverket och
Skatteverket vid fusion ska ändras så att samma regler gäller för samtliga försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag oavsett associationsform.
Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om kontrollbalansräkningens innehåll i ett försäkringsaktiebolag ska moderniseras språkligt och en felaktig hänvisning ska rättas. Det ska även göras en språklig ändring i förtydligande syfte i bestämmelserna om tvångslikvidation för försäkringsaktiebolag.
Det ska införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen för ömsesidiga försäkringsbolag om att det som sägs om föreningsregistret i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse försäkringsregistret.
Finansinspektionen ska vara den myndighet som prövar om det finns skäl att besluta om undantag från kravet på att styrelseledamöter och den verkställande direktören ska vara bosatta inom EES även i ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar.
Redaktionella ändringar ska göras i försäkringsrörelselagen så att bestämmelserna om ingripande av Finansinspektionen samlas i samma kapitel.
Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag
Det finns tre olika associationsformer för att driva verksamhet som försäkringsföretag. Dessa är försäkringsaktiebolag (11 kap. FRL), ömsesidigt försäkringsbolag (12 kap. FRL) och försäkringsförening (13 kap. FRL). Som utgångspunkt gäller bestämmelserna i aktiebolagslagen, förkortad ABL, och lagen om ekonomiska föreningar, förkortad FL, också för försäkringsföretag, dvs. aktiebolagslagen för försäkringsaktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar för försäkringsföreningar (se prop. 2009/10:246 s. 225–227 och 343). I försäkringsrörelselagen finns dock
särskilda associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar. De särskilda bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller då i stället för det som annars skulle gälla enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar (se t.ex. 11 kap. 1 § och 13 kap. 2 § FRL).
I stor utsträckning är bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar tillämpliga även på ömsesidiga försäkringsbolag (se samma prop. s. 280–285).
Även för tjänstepensionsföretag finns det tre olika associationsformer: tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening. På motsvarande sätt som för försäkringsföretag är utgångspunkten att bestämmelserna i aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar också ska gälla för tjänstepensionsföretagen, aktiebolagslagen för tjänstepensionsaktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar för tjänstepensionsföreningar. Lagen om ekonomiska föreningar är även i stor utsträckning tillämplig på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. För tjänstepensionsföretag finns det, som för försäkringsföretag, särskilda associationsrättsliga bestämmelser som ska gälla i stället för det som annars skulle gälla enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar. De särskilda associationsrättsliga bestämmelserna för tjänstepensionsföretag finns i 10 kap. lagen om tjänstepensionsföretag. Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag (10 kap. LTF jämfört med 11–13 kap. FRL, se även prop. 2018/19:158 s. 456–476).
Fusion och absorption
För såväl försäkringsföretag som tjänstepensionsföretag finns det associationsrättsliga bestämmelser om fusion. En fusion innebär att två eller flera aktiebolag kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusion). Vid fusionen upplöses det eller de överlåtande bolagen utan likvidation (23 kap. 1 § första stycket ABL). Motsvarande gäller för ekonomiska föreningar (16 kap. 1 § första stycket FL).
Absorption är en särskild form av fusion (23 kap. 1 § andra stycket 1 ABL och 16 kap. 1 § andra stycket 1 FL). En absorption innebär att ett bolag, det överlåtande bolaget, går upp i ett annat bolag, det övertagande bolaget. Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget. Ett särskilt slag av absorption och i praktiken den vanligaste typen av fusion är när ett helägt dotterbolag går upp i moderbolaget (se prop. 2004/05:85 s. 478 f.). I försäkringsrörelselagen finns det särskilda bestämmelser om absorption av helägt dotterbolag för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (11 kap. 37 § och 12 kap. 86 § FRL). Motsvarande bestämmelser finns för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (10 kap. 15 och 45 §§ LTF).
Underrättelser vid fusion
I de särskilda bestämmelserna för försäkringsföretag anges att en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska ges in till Finansinspektionen
(för försäkringsaktiebolag 11 kap. 33 § första stycket FRL, för ömsesidiga försäkringsbolag 12 kap. 82 § första stycket FRL och för försäkringsföreningar 13 kap. 33 § första stycket FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag (för tjänstepensionsaktiebolag 10 kap. 11 § första stycket, för ömsesidiga tjänstepensionsbolag 10 kap. 41 § första stycket och för tjänstepensionsföreningar 10 kap. 62 § första stycket).
Vidare gäller att Finansinspektionen enligt såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan (se för försäkringsföretag 11 kap. 33 § fjärde stycket, 12 kap. 82 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket FRL och för tjänstepensionsföretag 10 kap. 11 § tredje stycket, 11 kap. 41 § tredje stycket och 11 kap. 62 § tredje stycket LTF). För försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar gäller att Bolagsverket ska underrättas om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft (11 kap. 33 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket FRL). För ömsesidiga försäkringsbolag gäller att även Skatteverket ska underrättas om de slutliga besluten (12 kap. 82 § FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska underrättas oavsett associationsform (10 kap. 11 § tredje stycket, 41 § tredje stycket och 62 § tredje stycket LTF). Om det rör sig om ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska även Skatteverket underrättas (10 kap. 41 § tredje stycket LTF).
Underrättelsen till Bolagsverket om slutliga beslut som har fått laga kraft hänger ihop med tidpunkten för styrelsens skyldighet att anmäla fusionen för registrering (se t.ex. 11 kap. 36 §, 12 kap. 85 § och 13 kap. 36 § FRL). Det har inte motiverats särskilt varför också Skatteverket ska underrättas om slutliga beslut i dessa frågor när det rör sig om ömsesidiga försäkrings- och tjänstpensionsbolag (jfr för försäkringsföretag prop. 2009/10:246 s. 496 och för tjänstepensionsföretag prop. 2018/19:158 s. 464 och 468 f.). Denna tidpunkt när beslutet har fått laga kraft har bara betydelse för tidpunkten för Bolagsverkets registrering av fusionen. Det bör därmed inte krävas att Finansinspektionen också ska underrätta Skatteverket om detta. Särskilt inte som de nu gällande bestämmelserna endast avser de beslut som rör ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och i lagen om tjänstepensionsföretag för ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag bör därför ändras så att Finansinspektionen bara ska underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft.
Underrättelser vid absorption av helägda dotterbolag
Som anges ovan ska Skatteverket underrättas om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Syftet med denna underrättelse är att Skatteverket ska uppmärksammas på att en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan är under handläggning och därmed ha möjlighet att ingripa och besluta att fusionsplanen inte får verkställas (se bl.a. prop. 2018/19:158 s. 496). Bestämmelser om sådana ingripanden från Skatteverket finns när det gäller försäkringsaktiebolag i aktiebolagslagen (23 kap. 21 a §). För ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsför-
eningar finns en motsvarande bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar (16 kap. 20 §, se 12 kap. 81 § respektive 13 kap. 2 § FRL).
Skatteverket har möjlighet att ingripa även vid absorption av ett helägt dotterbolag. Dessa bestämmelser avviker delvis från det som annars gäller vid fusion. Som närmare utvecklas ovan ska Finansinspektionen enligt försäkringsrörelselagen underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan (för försäkringsföretag 11 kap. 33 § fjärde stycket, 12 kap. 82 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket). Vid absorption av ett helägt dotterbolag finns det dock inte någon skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. En sådan skyldighet gäller emellertid vid absorption av helägt dotterbolag enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (23 kap. 22 § tredje stycket och 33 § tredje stycket) och vid fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag enligt lagen om ekonomiska föreningar (16 kap. 21 § tredje stycket och 28 § andra stycket). Dessa bestämmelser i de båda lagarna gäller dock inte för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 11 kap. 32 § och 12 kap. 81 § andra stycket FRL).
Motsvarande skillnader finns för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag vid fusion respektive absorption av helägt dotterbolag (10 kap. 11 och 41 §§ jämförda med 10 kap. 15 och 45 §§ LTF). Bestämmelserna i aktiebolagslagen respektive lagen om ekonomiska föreningar om underrättelse till Skatteverket vid absorption gäller inte heller för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se 10 kap. 10 § LTF för tjänstepensionsaktiebolag, jfr 10 kap. 40 § samma lag för ömsesidiga tjänstepensionsbolag).
Samma förfarande bör gälla vid absorption av helägt dotterbolag för försäkringsaktiebolag och för ömsesidiga försäkringsbolag som vid annan typ av fusion för dessa associationsformer. Detta gäller även för motsvarande förfaranden för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bestämmelserna om absorption av helägda dotterbolag i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag bör därför ändras så att även Skatteverket ska underrättas om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan.
Förtydliganden vid tillämpningen av bestämmelser i andra lagar än försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag
Det finns flera bestämmelser i försäkringsrörelselagen som innebär att bestämmelser i andra lagar också ska gälla för försäkringsföretag. Vanligtvis är det självklart hur dessa bestämmelser ska tillämpas på försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag. Ibland krävs dock bestämmelser som förtydligar hur en viss bestämmelse ska tillämpas i ett särskilt fall. I såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser som anger att vissa begrepp i andra lagar i stället ska avse andra begrepp. Ett sådant exempel är att när det gäller försäkringsaktiebolag så ska det som sägs i aktiebolagslagen om Bolagsverket, i vissa bestämmelser, i stället avse Finansinspektionen (se bl.a. 11 kap. 1 § andra stycket FRL). Ytterligare ett exempel är bestämmelsen för försäkringsföreningar som anger att det som sägs om föreningsregistret i lagen om
ekonomiska föreningar, i stället ska avse försäkringsregistret (13 kap. 2 § första stycket 2 FRL).
Sådana förtydliganden har dock inte införts på ett enhetligt och konsekvent sätt i de associationsrättsliga bestämmelserna för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag. För att det inte ska råda några tveksamheter om vad som gäller vid tillämpningen av bestämmelser i andra lagar, bör det göras vissa förtydliganden i försäkringsrörelselagen och i lagen om tjänstepensionsföretag. Detta handlar dels om att införa en bestämmelse för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om att när det i det kapitlet (12 kap. FRL) anges att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag ska det som sägs om föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret. Dels gäller det ändringar i 12 och 13 kap. försäkringsrörelselagen och 10 kap. lagen om tjänstepensionsföretag som innebär att när bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar om Skatteverkets ingripande vid fusion tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska det som sägs i den lagen om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen (se 16 kap. 20 § FL).
Finansinspektionen ska få medge dispens från bosättningskravet för styrelseledamöter och den verkställande direktören oavsett associationsform
I försäkringsrörelselagen finns det bestämmelser om bosättningskrav för ledningen i ett försäkringsföretag. För försäkringsaktiebolag gäller att minst hälften av styrelseledamöterna ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet (11 kap. 1 § första och andra styckena FRL och 8 kap. 9 § ABL). Ett bosättningskrav, med möjlighet till dispens, gäller även för den verkställande direktören (11 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap. 30 § ABL). Motsvarande bosättningskrav gäller för styrelseledamöter och den verkställande direktören i ett tjänstepensionsaktiebolag. Även i dessa fall får Finansinspektionen medge dispens från dessa krav (se 10 kap. 1 § första och andra styckena LTF och 8 kap. 9 och 30 §§ ABL).
Även i lagen om ekonomiska föreningar finns det bestämmelser om bosättningskrav för styrelseledamöter och den verkställande direktören (7 kap. 8 och 30 §§). Bestämmelserna i den lagen gäller för ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar (se för ömsesidiga försäkringsbolag 12 kap. 24 § FRL, för försäkringsföreningar 13 kap. 2 § FRL, för ömsesidiga tjänstepensionsbolag 10 kap. 26 § LTF och för tjänstepensionsföreningar 10 kap. 48 § LTF). Till skillnad från det som gäller för försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag ska dispensprövningen för dessa associationsformer göras av Bolagsverket.
Beslut om undantag från bosättningskravet för styrelseledamöter och den verkställande direktören i försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag bör göras av en och samma myndighet, oavsett associationsform. Finansinspektionen är i dag den myndighet som ansvarar för lämplighetsprövningen av dessa funktionärer i såväl försäkringsföretag som tjänstepensionsföretag. Detta gäller samtliga associationsformer för försäkrings-
företag och tjänstepensionsföretag. Även undantag från bosättningskravet bör prövas av Finansinspektionen. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag bör ändras så att Finansinspektionen ska vara den myndighet som får medge undantag från bosättningskravet även för ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar.
Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot vissa typer av holdingföretag
I samband med genomförandet av Solvens II-direktivet infördes det flera bestämmelser i försäkringsrörelselagen som rör försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Det infördes bl.a. en bestämmelse om att ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de lämplighetskrav som anges i 2 kap. 4 § (19 kap. 63 § första stycket FRL). De krav som avses är de generella lämplighetskraven för sådana funktionärer, dvs. att de ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift (se 2 kap. 4 § första stycket 4 FRL). Det infördes även en särskild ingripandebestämmelse i kapitlet om grupptillsyn (19 kap. FRL). I denna anges att om någon i ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet (19 kap. 64 § första stycket FRL). I samma bestämmelse ges Finansinspektionen även möjlighet att förelägga ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta rättelse om företaget inte uppfyller krav som ställs på det enligt EUförordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. försäkringsrörelselagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av kapitlet (19 kap. 64 § andra stycket FRL).
I försäkringsrörelselagen finns det ett särskilt kapitel som rör ingripanden (18 kap. FRL). Förutom flera bestämmelser om ingripanden mot försäkringsföretag finns det en särskild bestämmelse om ingripanden mot försäkringsholdingföretag. I denna anges att om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet (18 kap. 24 § FRL).
Bestämmelsen om ingripande mot vissa typer av holdingföretag i kapitlet om grupptillsyn har delvis samma tillämpningsområde som ingripandebestämmelsen i kapitlet om ingripanden (19 kap. 64 § första stycket FRL jämförd med 18 kap. 24 § FRL). Dessa bestämmelser bör ändras så att det inte uppkommer fall där en och samma situation regleras av mer än en bestämmelse. Bestämmelserna bör samordnas så att Finansinspektionens möjlighet att ingripa om någon i ledningen av ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de generella lämplighetskraven regleras i en och samma paragraf. Detta bör lämpligen ske genom att bestämmelsen om ingripande mot vissa typer av holdingföretag i kapitlet om grupptillsyn (19 kap. 64 §) flyttas till kapitlet om ingripanden (18 kap.). På så sätt samlas bestäm-
melserna om ingripanden i försäkringsrörelselagen i ett och samma kapitel. Det är den ordning som i dag gäller enligt lagen om tjänstepensionsföretag (se 15 kap. i den lagen). Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag påverkas inte av en sådan lagändring.
Hänvisningar till S6-1
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till 37 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 45 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 3 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 81 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 82 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 85 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 86 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 90 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 32 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till 24 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), Författningskommentar till lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 15 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 20 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 40 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 41 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 45 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, Författningskommentar till 61 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
6.2. Överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska högst en gång om året få väcka frågan om en överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet.
Regeringens bedömning: Solvens II-direktivets övriga bestämmelser om att utse grupptillsynsmyndighet tillgodoses av de nu gällande bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om överenskommelse och beslut om att utse grupptillsynsmyndighet.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om grupptillsynsmyndighet. Detta gäller dels vilken tillsynsmyndighet som också ska vara grupptillsynsmyndighet, dels vilken tillsyn som grupptillsynsmyndigheten ska ansvara för. Av direktivet följer att en enda myndighet ska ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen. Detta ska vara en av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna (artikel 247.1). I direktivet finns bestämmelser om vilken tillsynsmyndighet som ska utses till grupptillsynsmyndighet (artikel 247.2). De berörda tillsynsmyndigheterna har möjlighet att komma överens om att en viss tillsynsmyndighet ska utses till grupptillsynsmyndighet för en enskild grupp. För detta krävs att det sett till den enskilda gruppen är olämpligt att den tillsynsmyndighet som enligt direktivet ska vara grupptillsynsmyndighet är grupptillsynsmyndighet för just den gruppen (artikel 247.3).
Bestämmelserna i Solvens II-direktivet som rör grupptillsynsmyndighet har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Bestämmelser om grupptillsynsmyndighet och dess ansvar finns i 19 kap. 6 § FRL. I 19 kap. 7 § FRL finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet finns i 19 kap. 8 § FRL.
Bestämmelsen i 19 kap. 8 § FRL överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i Solvens II-direktivet (artikel 247.3). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen innehåller dock inte, till skillnad från den i direktivet, någon begränsning i fråga om hur ofta Finansinspektionen får väcka en fråga om överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet bör det införas en bestämmelse om detta i försäkringsrörelselagen. I försäkringsrörelselagen
ska det alltså anges att Finansinspektionen högst en gång om året ska få väcka en fråga om överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet.
De övriga kraven i Solvens II-direktivet om de villkor och det förfarande som ska följas för att nå fram till ett gemensamt beslut inom tillsynskollegiet om att utse en alternativ grupptillsynsmyndighet tillgodoses av nu gällande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.
Hänvisningar till S6-2
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till 8 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.3. Samordningsöverenskommelse
Regeringens förslag: När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av Finansinspektionen.
En samordningsöverenskommelse ska åtminstone innehålla beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i det direktivet.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska därefter överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Samordningsöverenskommelse – när ska den ingås och vad ska den innehålla?
För att underlätta grupptillsynen ska ett tillsynskollegium, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas (artikel 248.2 i Solvens IIdirektivet). Ett sådant kollegium ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där något dotterföretag har sitt huvudkontor och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) (artikel 248.3 första stycket). Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket). Inrättandet av och verksamheten vid ett tillsynskollegium ska baseras på en samordningsöverenskommelse mellan grupptillsynsmyndigheten och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 248.4 första stycket). Om det uppstår delade meningar mellan medlemmarna i tillsynskollegiet vid upprättandet av en samordningsöverenskommelse, får de hänskjuta en sådan fråga till Eiopa (artikel 248.4 andra stycket).
Det finns i dag inte några bestämmelser i svensk rätt om de samordningsöverenskommelser som avses i Solvens II-direktivet. För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas bestämmelser om samordningsöverenskommelser i försäkringsrörelselagen.
Inledningsvis bör det införas en bestämmelse om när Finansinspektionen ska ingå en samordningsöverenskommelse. Detta ska ske när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller när inspektionen utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn. En samordningsöverenskommelse ska ingås med de berörda behöriga myndigheterna. Förutom grupptillsynsmyndigheten, i de fall Finansinspektionen inte ska vara grupptillsynsmyndighet, är det de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget samt Eiopa (artikel 248.3 första stycket). Vidare finns det därutöver myndigheter som har rätt att delta i tillsynskollegiet: behöriga myndigheter för betydande filialer och anknutna företag. Även sådana myndigheter bör anses som berörda behöriga myndigheter för en enskild grupp (artikel 248.3 andra stycket i Solvens II-direktivet och artikel 354 i Solvens II-förordningen).
I försäkringsrörelselagen bör det anges att en samordningsöverenskommelse, i överensstämmelse med direktivet, ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och verksamheten i det (artikel 248.4 första stycket). Det bör även, i enlighet med direktivet, införas en bestämmelse om att en samordningsöverenskommelse ska undertecknas av Finansinspektionen. Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer att Finansinspektionen får ingå sådana internationella överenskommelser som följer av Solvens II-direktivet, förutsatt att de inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (4 b §). Denna bestämmelse gör det möjligt för Finansinspektionen att ingå en samordningsöverenskommelse med berörda behöriga myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 414).
I Solvens II-direktivet finns en bestämmelse med materiella krav för en samordningsöverenskommelse (artikel 248.5 första stycket). Dessa krav bör framgå av lag och därför bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen med de krav som anges i direktivet. En samordningsöverenskommelse som Finansinspektionen ingår med berörda behöriga myndigheter bör alltså, i enlighet med direktivet, åtminstone innehålla förfaranden för beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i det direktivet.
Solvens II-direktivet innehåller även en bestämmelse om vad en samordningsöverenskommelse får respektive kan innehålla. Detta handlar då om ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheter eller Eiopa (artikel 248.5 andra stycket) och förfaranden för samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt artiklarna 213–217, 219–221, 227, 244–246, 250, 256, 260 och 262 eller samarbete med övriga tillsynsmyndigheter (artikel 248.5 tredje stycket). Dessa ytterligare krav har som sitt huvudsakliga syfte att förbättra samarbetet i tillsynskollegiet och på så sätt bidra till en effektiv grupptillsyn, under förutsättning att den enskilda tillsynen inte försämras. Det har inte framkommit att det finns något särskilt behov av att införa ytterligare krav för grupptillsynen, och då särskilt beträffande tillsynskollegierna, för att samarbetet vid grupptillsynen ska fungera tillfredsställande. Eiopa har även tagit fram riktlinjer
för kollegiernas operativa funktion med tillhörande mall för samordningsöverenskommelse (EIOPA-BoS-14/146), i det följande benämnda Eiopas riktlinjer. Sammantaget finns det inte anledning att införa ytterligare krav i lag på vad en samordningsöverenskommelse ska innehålla.
Hänskjutande av frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning
Enligt Solvens II-direktivet får en medlem av tillsynskollegiet, om det uppstår delade meningar om upprättandet av en samordningsöverenskommelse, hänskjuta frågan till Eiopa och begära dess hjälp. Grupptillsynsmyndigheten ska därefter fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut och vidarebefordra beslutet till de berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 248.4 andra stycket).
I försäkringsrörelselagen finns det i dag en bestämmelse om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 248, 249, 255 och 260 i Solvens II-direktivet (19 kap. 53 §). Denna bestämmelse tillgodoser direktivets krav att Finansinspektionen, om inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om en samordningsöverenskommelse, får hänskjuta en sådan fråga till Eiopa för tvistlösning.
Det finns dock inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som motsvarar det som anges i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse (artikel 248.4 andra stycket tredje och fjärde meningarna). För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse och Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Finansinspektionen ska därefter vidarebefordra sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Hänvisningar till S6-3
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10
6.4. Möte i tillsynskollegiet
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte i tillsynskollegiet om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet, beräknat enligt den metod som används i den aktuella gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet anges att de myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp, liksom grupptillsynsmyndigheten, i vissa särskilt angivna fall omedelbart ska kalla till möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsynen. Det första fallet när detta enligt direktivet ska ske är om tillsynsmyndigheten blir medveten om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 249.2 a). En tillsynsmyndighet ska också kalla till ett möte om den blir medveten om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt den beräkningsmetod som använts (artikel 249.2 b). En tillsynsmyndighet ska även kalla till ett möte om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat (artikel 249.2 c).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska kalla till ett möte med behöriga myndigheter som deltar i grupptillsynen. I lagen finns däremot en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar direktivets krav att Finansinspektionen i vissa fall ska kalla till möte med behöriga myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 438). Det kan dock finnas skäl att i lag förtydliga i vilka fall Finansinspektionen ska kalla till ett möte med de behöriga myndigheterna som deltar i grupptillsynen.
I enlighet med det som anges i Solvens II-direktivet bör det därför anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspektionen i vissa fall ska kalla till ett möte med behöriga myndigheter. De myndigheter som enligt direktivet ska kallas till möte är de som medverkar i grupptillsynen, vilket får anses vara de som ingår i ett visst tillsynskollegium.
I direktivet anges tre fall då en tillsynsmyndighet ska kalla till möte (artikel 249.2). Dessa fall bör särskilt anges i försäkringsrörelselagen. Inledningsvis bör Finansinspektionen kalla till möte om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen. Det bör även, i enlighet med direktivet, anges att Finansinspektionen ska kalla till möte om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen. Slutligen bör Finansinspektionen, också det i enlighet med direktivet, kalla till ett möte om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
De fall som anges i Solvens II-direktivet (artikel 249.2 a–c) är en minimireglering av de fall då en myndighet åtminstone ska kalla till möte. Det innebär att det skulle vara möjligt att i den svenska regleringen gå längre och ställa upp krav på att Finansinspektionen ska kalla till möten i fler situationer än de som anges i direktivet. Det har dock hittills inte framkommit skäl att i lag ställa sådana längre gående krav.
Trots detta kan det även i andra fall än de som uttryckligen anges i direktivet finnas skäl att hålla möte mellan de behöriga myndigheterna. I upp-
räkningen i försäkringsrörelselagen bör det därför, i likhet med i motsvarande bestämmelse i direktivet, inte uttömmande anges de fall då Finansinspektionen ska kalla till möte med de behöriga myndigheterna i ett tillsynskollegium.
Hänvisningar till S6-4
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 10 b § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.5. Samråd med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium
Regeringens förslag: Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut i fråga om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut om förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur eller om förlängning av tidsfristerna knutna till en åtgärdsplan.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd ska inte behöva ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt Solvens II-direktivet ska berörda tillsynsmyndigheter, före de fattar beslut som är av betydelse för tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet. De beslut som ska föregås av samråd är beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation (artikel 250.1 första stycket a). Samråd ska även ske före ett beslut om en förlängning av återhämtningsplan (artikel 250.1 första stycket b). En tillsynsmyndighet ska dessutom samråda med andra myndigheter före ett beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet (artikel 250.1 första stycket c).
Vid vissa typer av beslut ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten (artikel 250.1 andra stycket). De berörda tillsynsmyndigheterna
ska också samråda med varandra innan beslut fattas som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter (artikel 250.1 tredje stycket). En tillsynsmyndighet får avstå från samråd med andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 250.2).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen ska samråda med behöriga myndigheter innan inspektionen fattar beslut i de frågor som särskilt anges i direktivet. I lagen finns i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar direktivets krav om att Finansinspektionen ska samråda med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium innan inspektionen fattar vissa typer av beslut (se prop. 2015/16:9 s. 438). En liknande bedömning har gjorts tidigare när det gäller lagstiftningen om finansiella konglomerat (se prop. 2005/06:45 s. 151–156).
Det kan dock finnas skäl för att i lag förtydliga vilka typer av beslut som ska föregås av samråd inom tillsynskollegiet. Därmed bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen i de fall ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska samråda med dem innan inspektionen fattar sitt beslut.
Samrådsskyldigheten bör bara gälla inför vissa typer av beslut. De beslut som ska föregås av samråd är, i enlighet med det som anges i direktivet, beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag inom en grupp som kräver inspektionens tillstånd.
I direktivet anges dock inte närmare vad som avses med beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag. Finansinspektionen fattar regelbundet ett flertal beslut som anknyter till dessa områden. Syftet med kravet i direktivet torde inte vara att alla dessa beslut ska föregås av samråd med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium. I stället bör utgångspunkten vara att samråd inom grupptillsynen ska ske om det rör sig om beslut där Finansinspektionen inom tillsynen över enskilda försäkringsföretag ska samråda med behöriga myndigheter. Samråd bör därmed bl.a. ske med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium innan Finansinspektionen fattar beslut i frågor om beståndsöverlåtelser och förvärvstillstånd (se 14 kap. 7 och 10 §§ och 15 kap. 9 § FRL). Samråd bör även ske före beslut som leder till en förändring av försäkringsföretagets verksamhet. Detta torde kunna vara ändringar av bolagsordningen respektive stadgarna som särskilt rör försäkringsrörelsen, t.ex. ändring av bolagsformen, tillståndet att driva försäkringsrörelse eller övergång från ickevinstutdelande till vinstutdelande livförsäkringsrörelse.
Finansinspektionen ska också, i enlighet med direktivet, samråda med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium före beslut som rör en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet eller av tidsfristen för att vidta åtgärder enligt en sådan åtgärdsplan. Slutligen bör
inspektionen samråda med behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium före beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder.
I enlighet med direktivet bör samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten om beslutet rör tidsfristerna som är knutna till en återhämtningsplan med anledning av bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet eller om det rör betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Finansinspektionen bör, också detta i enlighet med direktivet, samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Ett beslut bör i vissa särskilda fall inte föregås av samråd. Som anges i direktivet bör det inte ställas något krav på samråd före ett beslut, om beslutet är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. Om ett beslut har fattats utan att ha föregåtts av samråd bör Finansinspektionen, i enlighet med direktivet, utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 10 c § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.6. Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet
Regeringens förslag: När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som är relevant för grupptillsynen och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om informationsinhämtning. Grupptillsynsmyndigheten får t.ex. uppmana tillsynsmyndigheter i en medlemsstat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moderföretag begära viss information och vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten (artikel 251 första stycket). För att undvika dubbelrapportering ska grupptillsynsmyndigheten i vissa fall vända sig direkt till en tillsynsmyndighet. Detta är fallet om grupptillsynsmyndigheten behöver sådan information som är relevant för grupptillsynen och den informationen redan har lämnats till en tillsynsmyndighet (artikel 251 andra stycket).
Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära in information med hjälp av en behörig myndighet i ett annat land inom EES. I lagen finns i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och
utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära att en behörig myndighet hämtar in information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och därefter vidarebefordrar informationen till inspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 438).
Det kan dock, på samma sätt som när det gäller Solvens II-direktivets regler om möte och samråd (se avsnitten 6.4 och 6.5), finnas skäl för att i lag förtydliga när Finansinspektionen får begära att en behörig myndighet hämtar in viss information. Därmed bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen där det uttryckligen anges att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära in information från moderföretag i andra länder inom EES med hjälp av en behörig myndighet i samma land som moderföretaget. Den information som Finansinspektionen på detta sätt får begära in är sådan information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter enligt direktivet.
I vissa fall kan den information som grupptillsynsmyndigheten behöver redan ha lämnats till en behörig myndighet. För att undvika dubbelrapportering bör det också för denna situation införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen, i ett sådant fall ska vända sig direkt till den myndigheten.
Hänvisningar till S6-6
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 50 a § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
6.7. Lägesrapport
Regeringens förslag: Försäkringsföretag som får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna, ska varje år lämna in en lägesrapport till Finansinspektionen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Försäkrings- och återförsäkringsföretag får enligt Solvens II-direktivet, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en tillfällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser (artikel 308c.1). Försäkrings- och återförsäkringsföretag får även, också det med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar (artikel 308d.1).
Företag som har fått sådana förhandsgodkännanden ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet (artikel 308e tredje stycket).
Bestämmelserna i direktivet om en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen och ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna har i svensk rätt genomförts dels genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (5 kap. 10 och 12 §§ och 18 kap. 6 §), dels genom bestämmelser i Finansinspek-
tionens föreskrifter (5 kap. 1–14 §§ Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse).
I försäkringsrörelselagen anges att ett försäkringsföretag som använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen, eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna, ska lämna in en lägesrapport till Finansinspektionen (18 kap. 6 § andra stycket). En sådan rapport ska innehålla en redogörelse för företagets åtgärder och framsteg för att upprätta en tillräcklig kapitalbas eller reducera företagets riskprofil, för att senast den 1 januari 2032 uppfylla solvenskapitalkravet (5 kap. 14 § Finansinspektionens föreskrifter om övergångsreglering för försäkringsrörelse). Det finns dock inte, varken i försäkringsrörelselagen eller i Finansinspektionens föreskrifter, någon bestämmelse som uttryckligen anger att lägesrapporten ska lämnas in varje år. För att fullt ut genomföra denna del av direktivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om detta.
Hänvisningar till S6-7
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, Författningskommentar till 6 § försäkringsrörelselagen (2010:2043)
7. Vissa ändringar i reglerna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag
7.1. Nivån för grupptillsyn
Regeringens förslag: Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för företaget som är det yttersta moderföretaget i gruppen.
Detta ska gälla även om det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag och om det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser om nivån för grupptillsyn (16 kap. 7 och 8 §§, se även prop. 2018/19:158 s. 558–566). Bestämmelser om nivån för grupptillsyn blir aktuella när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Så är t.ex. fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är både dotterföretag till ett tjänstepensionsföretag och moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, se figur 7.1. Utgångspunkten är då att grupptillsyn ska utövas dels över tjänstepensionsföretag A, dels över tjänstepensionsföretag B. Detta följer av att tjänstepensionsföretag A och B var för sig är moderföretag till ett
annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B respektive C, och därmed ska grupptillsyn utövas över båda dessa moderföretag (16 kap. 2 § 1 LTF).
Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget i en sådan grupp som den i figur 7.1, i denna grupp tjänstepensionsföretag A (16 kap. 7 § första stycket). Detta innebär en lättnad för företag på lägre nivåer, i figur 7.1 tjänstepensionsföretag B, och begränsar grupptillsynen så att denna tillsyn bara ska utövas på den högsta nivån i en grupp, om det i gruppen finns företag på olika nivåer som det var för sig ska utövas grupptillsyn över.
Lagen om tjänstepensionsföretag innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn för grupper där det i toppen av gruppen finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till a) ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller b) ett blandat finansiellt holdingföretag, och som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, se exemplet i figur 7.2.
Detta svarar mot de fall då grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska utövas på nivån under det yttersta moderföretaget och detta företag är någon form av holdingföretag (se 16 kap. 2 § 3 b och c). För en sådan grupp som i figur 7.2 ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget, dvs. tjänstepensionsföretag A (16 kap. 8 § samma lag).
Tjänstepensionsföretag kan dock ingå i grupper med flera nivåer där det finns både tjänstepensionsföretag och andra typer av företag, men där inget av företagen är ett sådant holdingföretag som avses ovan. Som exempel kan nämnas att en grupp kan bestå av ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin tur är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och därmed ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, se figur 7.3.
En grupp som den i figur 7.3 omfattas inte av bestämmelserna om nivån för grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag. Det saknas skäl för att behandla en sådan grupp på annat sätt än en sådan grupp som den i figur 7.1 eller 7.2. Det bör därför införas en bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag för den situationen att det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin egenskap av moderföretag till ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen.
I den situationen bör, enligt den nya bestämmelsen, det som föreskrivs om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. Detta innebär att när ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett försäkringsföretag och det företaget i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen. Motsvarande bör gälla om dels företaget i toppen av gruppen i stället för ett tjänstepensionsföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare, dels företaget under moderföretaget i toppen av gruppen, i stället för ett försäkringsföretag, är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland.
Om det i en grupp finns flera tjänstepensionsföretag gäller bestämmelserna om nivån för grupptillsyn även när det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller om det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag (16 kap. 7 § andra stycket LTF). Det torde kunna uppkomma flera fall av grupptillsyn även i grupper med endast ett tjänstepensionsföretag och där det yttersta moderföretaget är någon form av holdingföretag, se exemplet i figur 7.4.
Även för en sådan grupp som den i figur 7.4 finns ett behov av bestämmelser om nivån för grupptillsyn. I lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att det som föreskrivs om grupptillsyn i den lagen ska tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget om det företaget är a) ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag eller b) ett blandat finansiellt holdingföretag, och det yttersta moderföretaget har ett dotterföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen i egenskap av utländskt tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland.
Hänvisningar till S7-1
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 8 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
7.2. Beslut om undantag från rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp
Regeringens förslag: Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta att ett tjänstepensionsföretag inte ska behöva rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp till inspektionen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag
Tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn (prop. 2018/19:158 s. 532 och 534–536). Ett av områdena för grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag är rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (16 kap. 1 § tredje stycket). Vid fullständig grupptillsyn ska väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen minst en gång per år (samma prop. s. 593 och 595–598).
En grupp som ska omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag kan också komma att omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt något annat regelverk, t.ex. särskild tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, i det följande benämnd konglomeratlagen och förkortad KL. En sådan situation med flera fall av gruppbaserad tillsyn kan uppkomma även för förhållandevis enkla gruppstrukturer. Så är fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till dels ett annat tjänstepensionsföretag, dels ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.5.
I denna grupp är tjänstepensionsföretag A moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B, och fullständig grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretag A (16 kap. 2 § 1 LTF). Den fullständiga grupptillsynen omfattar bl.a. krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Denna rapportering ska skötas av tjänstepensionsföretag A (16 kap. 23 § LTF).
Särskild tillsyn över finansiella konglomerat är en gruppbaserad tillsyn över grupper med företag som driver verksamhet i både försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn. Denna tillsyn har sin grund i EUrätten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i det följande benämnt konglomeratdirektivet).
Konglomeratdirektivet har i svensk rätt genomförts genom konglomeratlagen (prop. 2005/06:45). I konglomeratlagen finns definitioner av ett blandat finansiellt holdingföretag, ett försäkringsholdingföretag och ett reglerat företag (1 kap. 3 § 4, 10 och 14, se även 1 kap. 5 § 2 och 8 LTF). Den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat omfattar bl.a. krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen (5 kap. 11 § KL).
Ett tjänstepensionsföretag är ett reglerat företag som tillhör försäkringssektorn enligt konglomeratlagen (prop. 2018/19:158 s. 619 och 622–624). Om gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn är betydande utgör gruppen i figur 7.5 ett finansiellt konglomerat (2 kap. 1 § KL). Detta innebär att gruppen ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Denna särskilda tillsyn omfattar krav på att riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag, regelbundet ska rapporteras till Finansinspektionen (5 kap. 11 § KL). I en grupp som den i figur 7.5 är utgångspunkten att det är tjänstepensionsföretag A som ska sköta denna rapportering (5 kap. 12 § KL).
Den förhållandevis enkla gruppstrukturen i figur 7.5 kan därmed komma att omfattas av åtminstone två regelverk för gruppbaserad tillsyn. Detta gäller dels grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels särskild tillsyn över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen. Som anges ovan finns det i båda dessa regelverk bestämmelser om att riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen ska rapporteras. Detta kan leda till att en grupp kan bli tvungen att rapportera samma uppgifter mer än en gång till tillsynsmyndigheten. Ofta är det dessutom samma företag i gruppen som mer än en gång ska rapportera uppgifterna till Finansinspektionen.
För att undvika en sådan dubbelrapportering får Finansinspektionen enligt lagen om tjänstepensionsföretag besluta om undantag från kraven på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (samma prop. s. 593 och 596). Ett sådant beslut innebär för en grupp som den i figur 7.5 att tjänstepensionsföretag A inte behöver rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Tjänstepensionsföretag A ska dock fortfarande rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag till Finansinspektionen enligt det som gäller enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
Samma risk för dubbelrapportering uppkommer om ett tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag A, är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B, samtidigt som det är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.6.
Tjänstepensionsföretagen i figur 7.6 omfattas på samma sätt som tjänstepensionsföretagen i figur 7.5 av dels grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels särskild tillsyn över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen. För dessa grupper uppkommer en viss skillnad för företaget inom bank- och värdepapperssektorn. Enligt lagen om tjänstepensionsföretag kommer tjänstepensionsföretag A såväl i gruppen i figur 7.5 som i gruppen i figur 7.6 att vara det yttersta moderföretaget som ska omfattas av grupptillsyn enligt den lagen. Som anges ovan kommer företaget inom bank- och värdepapperssektorn i figur 7.5 att omfattas av fullständig grupptillsyn och krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt lagen om tjänstepensionsföretag (16 kap. 2 § 1, 23 och 24 §§). När företaget inom bank- och värdepapperssektorn i stället, som i figur 7.6, är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag kommer det inte att omfattas av fullständig grupptillsyn enligt den lagen och därmed inte heller av några krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt lagen. Det kan dock vara så att företaget inom bank- och värdepapperssektorn i en sådan grupp som i figur 7.6 anses vara ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag. Detta leder till att det företaget omfattas av begränsad grupptillsyn med krav på god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag (16 kap. 3 § 2, 27 och 28 §§ LTF).
Företaget inom bank- och värdepapperssektorn i figur 7.6 kommer, på motsvarande sätt som i figur 7.5, att omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. För gruppen i figur 7.6 är det företaget inom bank- och värdepapperssektorn som är det reglerade företaget i toppen av det finansiella konglomeratet. Det är därför det företaget som ska rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat (5 kap. 12 § KL).
På motsvarande sätt som för gruppen i figur 7.5, får Finansinspektionen besluta att tjänstepensionsföretag A i figur 7.6 inte ska behöva rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till inspektionen. Detta eftersom dessa riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen redan ska rapporteras till Finansinspektionen enligt den särskilda tillsynen
över finansiella konglomerat, om än att detta ska göras av ett annat företag, företaget inom bank- och värdepapperssektorn.
Vissa grupper ska omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag även om det bara finns ett tjänstepensionsföretag i gruppen. Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag, se figur 7.7.
Grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretaget vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag (16 kap. 2 § 3 c LTF). Denna grupptillsyn omfattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen (16 kap. 23 § LTF).
Ett blandat finansiellt holdingföretag är ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat (1 kap. 3 § 4 KL). Som anges ovan är ett tjänstepensionsföretag att anse som ett reglerat företag som tillhör försäkringssektorn (prop. 2018/19:158 s. 619 och 622–624). För att företaget i toppen av gruppen i figur 7.7 ska kunna anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag krävs dock att det förutom tjänstepensionsföretaget också finns ett företag inom bank- och värdepapperssektorn i gruppen (se definitionen av finansiellt konglomerat i 2 kap. 1 § KL). En grupp som den i figur 7.7 utgör därmed ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Denna särskilda tillsyn innefattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner (5 kap. 11 § KL). Som utgångspunkt ska rapporteringen skötas av det blandade finansiella holdingföretaget (5 kap. 12 § KL).
Gruppen i figur 7.7 kommer därmed, på samma sätt som grupperna i figurerna 7.5 och 7.6, att omfattas av krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen dels enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels enligt konglomeratlagen. Även om det för gruppen i figur 7.7, på samma sätt som för gruppen i figur 7.6, inte är samma företag som ska sköta rapporteringen enligt de olika regelverken torde det finnas en risk för att samma uppgifter rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. För att undvika detta får Finansinspektionen besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska
utövas på nivån för moderföretaget, vilket i figur 7.7 är det blandade finansiella holdingföretaget (16 kap. 26 § LTF). Ett sådant beslut innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.7 inte behöver rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen enligt den grupptillsyn som ska utövas enligt lagen om tjänstepensionsföretag. I stället ska sådana uppgifter rapporteras av det blandade finansiella holdingföretaget inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
Tjänstepensionsföretag kan komma att omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag även när tjänstepensionsföretaget är dotterföretag till ett holdingföretag som inte är att anse som ett blandat finansiellt holdingföretag. En sådan situation kan uppkomma om ett företag inom bank- och värdepapperssektorn är moderföretag till ett holdingföretag samtidigt som holdingföretaget är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, se figur 7.8.
Med holdingföretag avses ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.
Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska fullständig grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag (16 kap. 2 § 3 b). Grupptillsyn ska därmed utövas över tjänstepensionsföretaget i figur 7.8 om holdingföretaget skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget, i stället för ett tjänstepensionsföretag, var ett försäkringsföretag. I så fall ska riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen ska rapporteras till Finansinspektionen (16 kap. 23 § LTF).
I gruppen i figur 7.8 finns det också ett företag inom bank- och värdepapperssektorn och gruppen torde därmed kunna utgöra ett finansiellt konglomerat (2 kap. 1 § KL). En skillnad uppkommer dock i förhållande till gruppen i figur 7.7. I gruppen i figur 7.7 är det holdingföretaget som är moderföretag och i toppen av det finansiella konglomeratet. Detta medför att holdingföretaget anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag. Holdingföretaget i figur 7.8 är däremot bara moderföretag till ett reglerat företag i försäkringssektorn, tjänstepensionsföretaget, och därmed kan detta holdingföretag inte anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag
enligt konglomeratlagen (1 kap. 3 § 4). I denna grupp är det i stället företaget inom bank- och värdepapperssektorn som är moderföretag i ett finansiellt konglomerat. Likväl kan det vara så att gruppen i figur 7.8 omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Detta eftersom det i gruppen finns reglerade företag inom såväl försäkringssektorn – tjänstepensionsföretaget – som bank- och värdepapperssektorn – det yttersta moderföretaget. Gruppen omfattas då av krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat (5 kap. 11 § KL). Denna rapportering ska skötas av företaget inom bank- och värdepapperssektorn (5 kap. 12 § KL).
På motsvarande sätt som gäller för gruppen i figur 7.6 kommer företaget inom bank- och värdepapperssektorn i gruppen i figur 7.8 inte att omfattas av bestämmelserna om fullständig grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag. Trots det finns det även inom denna grupp en risk för dubbelrapportering. Detta eftersom både tjänstepensionsföretaget och holdingföretaget i figur 7.8 kan komma att omfattas av krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen dels enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels enligt konglomeratlagen. För att undvika detta får Finansinspektionen för en grupp som den i figur 7.8 besluta om undantag från den tillsyn som avser rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp på nivån för holdingföretaget (16 kap. 26 § LTF). Ett sådant beslut innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.8 inte behöver rapportera riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den grupptillsyn som utövas med stöd av lagen om tjänstepensionsföretag. Sådana uppgifter ska fortfarande rapporteras av företaget inom bank- och värdepapperssektorn inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen.
Grupper med tjänstepensionsföretag vars moderföretag är försäkringsföretag, utländska tjänstepensionsinstitut, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland
Som närmare utvecklas ovan får Finansinspektionen besluta om undantag från kraven på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp. Detta omfattar dock inte alla fall av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med mer än ett annat reglerat företag, dvs. att det i gruppen finns mer än två reglerade företag. Detta är fallet om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett försäkringsföretag samtidigt som försäkringsföretaget är moderföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.9.
Grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretaget i figur 7.9. Detta följer av att tjänstepensionsföretagets moderföretag är ett försäkringsföretag (16 kap. 2 § 3 a LTF). Denna grupptillsyn omfattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. I denna grupp ska rapporteringen göras av tjänstepensionsföretaget (16 kap. 23 § LTF).
Om försäkringsföretaget som i gruppen i figur 7.9 även är moderföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn består gruppen av reglerade företag inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Gruppen kan då utgöra ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § KL). Detta innebär att försäkringsföretaget inom denna särskilda tillsyn ska rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen (5 kap. 11 och 12 §§ KL).
För gruppen i figur 7.9 finns det således en risk för att samma uppgifter om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen kommer att rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. På motsvarande sätt som för grupperna i figurerna 7.5 och 7.7, bör en grupp som den i figur 7.9 kunna undantas från den rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som ska ske vid fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta torde vara aktuellt även om moderföretaget i toppen av gruppen, i stället för att vara ett försäkringsföretag, tillhör någon av de andra typer av moderföretag som kan ge upphov till fullständig grupptillsyn över ett tjänstepensionsföretag och som även kan vara ett reglerat företag, dvs. en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland.
Det bör därför införas en ny bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 a den lagen och som självt är ett reglerat företag och omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.9 inte behöver rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Försäkringsföretagets skyldighet att rapportera om riskkoncentrationer och interna transaktioner inom
ramen för den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat bör inte påverkas av en sådan bestämmelse.
Flera fall av gruppbaserad tillsyn kan uppkomma även för andra gruppstrukturer än den i figur 7.9 om det i gruppen finns ett tjänstepensionsföretag och andra reglerade företag. Så är fallet om ett försäkringsföretag är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag samtidigt som försäkringsföretaget är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.10.
I denna grupp finns det ett tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsföretag. Grupptillsyn ska då utövas över det tjänstepensionsföretaget (16 kap. 2 § 3 a LTF). Denna grupptillsyn ska omfatta rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Rapporteringen ska göras av tjänstepensionsföretaget (16 kap. 23 § LTF).
Om försäkringsföretaget i sin tur är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn finns det i gruppen reglerade företag inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Gruppen i figur 7.10 kan då utgöra ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § KL). Denna särskilda tillsyn innebär krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner (5 kap. 11 § KL). Rapporteringen ska skötas av företaget inom bank- och värdepapperssektorn (1 kap. 12 § KL).
Även inom en sådan grupp som den i figur 7.10 kan samma uppgifter om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen komma att rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. Detta trots att det yttersta moderföretaget, företaget inom bank- och värdepapperssektorn, på motsvarande sätt som för grupperna i figurerna 7.6 och 7.8 inte omfattas av fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. På motsvarande sätt som för gruppen i figur 7.9, bör en sådan grupp som den i figur 7.10 kunna undantas från den rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som ska ske vid fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta blir även aktuellt om företaget som både är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, i stället för ett försäkringsföretag, är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-försäk-
ringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland (se 16 kap. 2 § 3 a LTF). Samma risk för dubbelrapportering kan också i särskilda fall uppkomma om det yttersta moderföretaget, som i gruppen i figur 7.10 är ett reglerat företag, i stället är ett blandat finansiellt holdingföretag.
Det bör därför införas en ny bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 a den lagen och som är anknutet företag till ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.10 inte ska behöva rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Skyldigheten för företaget inom bank- och värdepapperssektorn att rapportera om riskkoncentrationer och interna transaktioner inom ramen för den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat bör inte påverkas av en sådan bestämmelse.
Hänvisningar till S7-2
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 26 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
7.3. Beräkning och rapportering av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Genom Solvens II-direktivet infördes ett nytt regelverk för tillsynsrapportering för försäkringsföretag. Detta regelverk består dels av nationella bestämmelser i försäkringsrörelselagen och i Finansinspektionens föreskrifter (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:13] om tillsynsrapportering för försäkringsrörelse), dels av EU-rättsliga bestämmelser i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens II-förordningen, och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2450 av den 2 december 2015 om fastställande av tekniska genomförandestandarder med avseende på blanketter för inlämning av uppgifter till tillsynsmyndigheterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, i det följande benämnd genomförandeakten.
Regelverket är förhållandevis omfattande och det finns bestämmelser om rapportering av såväl kvantitativa som kvalitativa uppgifter där vissa uppgifter ska rapporteras varje kvartal medan det är tillräckligt att andra uppgifter rapporteras årsvis. I särskilda fall får Finansinspektionen besluta om begränsningar av och undantag från denna tillsynsrapportering (se prop. 2015/16:9 s. 355).
Solvens II-direktivet har även inneburit att det införts nya bestämmelser om grupptillsyn (se samma prop. s. 394–491). Som en del av Solvens IIregelverket infördes det även nya bestämmelser om rapportering vid grupptillsyn. Dessa bestämmelser finns i huvudsak i Solvens II-förordningen (artiklarna 372–377) och i genomförandeakten (artiklarna 22–36). Bestämmelserna för rapportering vid grupptillsyn överensstämmer i stort med det som gäller för rapportering vid tillsyn över enskilda försäkringsföretag. Som utgångspunkt vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen gäller att uppgifter om solvens och finansiell ställning ska rapporteras varje kvartal.
I propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag görs bedömningen att utgångspunkten bör vara att ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som om företaget skulle ha omfattats av sådana bestämmelser om det var ett försäkringsföretag (prop. 2018/19:158 s. 536). Grupptillsynen ska således inte upphöra eller minska i sin omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Skyldigheten att beräkna gruppbaserad kapitalbas och kapitalkrav och sedan rapportera resultaten bör därmed i huvudsak vara densamma oavsett om skyldigheten följer av grupptillsyn som utövas enligt försäkringsrörelselagen eller lagen om tjänstepensionsföretag.
Som utgångspunkt gäller enligt såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag att ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med antingen ett gruppbaserat kapitalkrav eller det högre belopp som Finansinspektionen kan besluta om. Därutöver gäller som huvudregel vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen att gruppsolvens ska rapporteras kvartalsvis. De risker som uppkommer när företag ingår i grupper med andra företag torde vara desamma, oberoende av om det rör sig om försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag. För grupper som står under grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen finns det behov av att kunna agera proaktivt och på ett tidigt stadium identifiera såväl enskilda företag som grupper med finansiella problem. Ett sådant behov bör också finnas för grupper som står under grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. På motsvarande sätt som gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, bör det därför vid grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag gälla att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas kvartalsvis. Om det finns särskilda skäl bör beräkningen kunna ske mer sällan, dock minst årligen. För tjänstepensionsföretag gäller därutöver, på motsvarande sätt som för försäkringsföretag, att resultatet av beräkningen ska rapporteras till Finansinspektionen (samma prop. s. 582 och 585 f.).
De närmare bestämmelserna om beräkning och rapportering av gruppsolvens bör meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska beräknas.
7.4. Upplysningar till Finansinspektionen om transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn.
I lagen om tjänstepensionsföretag ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen. Detta gäller såväl vid fullständig som vid begränsad grupptillsyn. Vid fullständig grupptillsyn ska betydande transaktioner inom en grupp minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt (16 kap. 23 §
LTF). Vid begränsad grupptillsyn ska tjänstepensionsföretag dels rapportera transaktioner med moderföretaget, dels med företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Det är bara sådana transaktioner som är betydande som ska rapporteras och tjänstepensionsföretaget ska göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt (16 kap. 27 § LTF).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag vid fullständig grupptillsyn ska lämna till Finansinspektionen när det gäller betydande transaktioner inom en grupp. I lagen om tjänstepensionsföretag finns en upplysningsbestämmelse där det anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar (16 kap. 41 § andra stycket).
Även vid begränsad grupptillsyn ska vissa typer av transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen. På motsvarande sätt som vid rapportering av transaktioner inom en grupp vid fullständig grupptillsyn, finns det också för den rapportering av transaktioner som ska ske vid begränsad grupptillsyn ett behov av ytterligare föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag.
Hur och när ett tjänstepensionsföretag ska lämna upplysningar om sådana transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn kan regleras genom verkställighetsföreskrifter. I lagen om tjänste-
pensionsföretag bör det därför tas in en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.
7.5. Uppgifter till brottsutredande myndigheter
Regeringens förslag: De uppgifter som ett företag ska lämna till brottsutredande myndigheter enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser om tystnadsplikt för vissa befattningshavare, uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar för den som bryter mot ett meddelandeförbud (16 kap. 36–39 §§, se även prop. 2018/19:158 s. 604 f. och 609).
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos vissa fysiska personer, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder (16 kap. 37 §).
Bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott i lagen om tjänstepensionsföretag är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (se samma prop. s. 609). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (19 kap. 46 §) är dock numera ändrad och det har införts dels ett skyndsamhetskrav, dels ett krav på att uppgifterna ska lämnas ut i elektronisk form (prop. 2017/18:291 s. 35–38).
Vid den ändringen anförde regeringen bl.a. följande (samma prop. s. 36). Uppgifter från finansiella företag om enskildas förhållanden till företagen är ofta av stor betydelse för utredningar om brottslighet i allmänhet och om ekonomisk brottslighet i synnerhet. Företag har en skyldighet enligt försäkringsrörelselagen, och flera andra regelverk inom det finansiella området, att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller mellanfolklig domstol begärs av åklagare, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. För att de brottsutredande myndigheterna ska kunna genomföra utredningar på ett effektivt sätt, är det viktigt att uppgifterna lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.
Detta bör gälla även vid uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Det bör därmed, i över-
ensstämmelse med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen, införas en bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag om att de uppgifter som ett företag ska lämna till brottsutredande myndigheter enligt den lagen, ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.
Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om uppgiftsskyldighet till brottsutredande myndigheter kompletteras med en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas (19 kap. 104 § 8). Även en bestämmelse om uppgiftsskyldighet till brottsutredande myndigheter i lagen om tjänstepensionsföretag bör kompletteras med föreskrifter på en lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur sådana uppgifter ska lämnas enligt den lagen.
Hänvisningar till S7-5
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
8. Ändringar i vissa andra lagar
Regeringens förslag: En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska för ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar göras hos Bolagsverket. Ett beslut av Bolagsverket i ett sådant ärende ska överklagas till tingsrätten på den ort där företagets styrelse har sitt säte. Detta ska även gälla sådana beslut som rör en ekonomisk förening. Vid ett överklagande ska lagen om domstolsärenden gälla.
Det ska förtydligas vilka bestämmelser i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ som ska gälla för europabolag och europakooperativ som är försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag.
Särskild delgivning med juridisk person ska få användas vid delgivning med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret.
Den som har näringsförbud ska inte få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås någon ändring i fråga om det som gäller för överklagande av Bolagsverkets beslut.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Ansökan om kallelse på okända borgenärer
Om ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening försätts i likvidation ska likvidatorn ansöka om kallelse på okända borgenärer (se 12 kap. 75 § och 13 kap. 2 § FRL, 10 kap. 38 och 48 §§ LTF och 17 kap. 30 § FL). En sådan ansökan ska göras hos Kronofogdemyndigheten (4 § lagen
[1981:131] om kallelse på okända borgenärer). Om det i stället rör sig om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska en motsvarande ansökan göras hos Bolagsverket (se 25 kap. 34 § ABL, 17 kap. 30 § FL och 4 § lagen om kallelse på okända borgenärer).
Den nu gällande ordningen innebär att en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras till olika myndigheter utifrån försäkrings- eller tjänstepensionsföretagets associationsform. Detta trots att det i samtliga fall rör sig om försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Om det rör sig om ett försäkrings- eller tjänstepensionsaktiebolag ska ansökan göras hos Bolagsverket. Rör det sig om ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska ansökan i stället ges in till Kronofogdemyndigheten. Det framstår som mer ändamålsenligt att samma ordning gäller för alla försäkrings- och tjänstepensionsföretag, oavsett associationsform. Bestämmelserna om kallelse på okända borgenärer vid likvidation bör därför ändras så att en ansökan för samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag ska göras hos Bolagsverket. Lagen om kallelse på okända borgenärer bör därmed ändras i enlighet med detta.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolaget har sitt säte (5 a § andra stycket lagen om kallelse på okända borgenärer). Detta bör gälla i samtliga fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska ges in till Bolagsverket och inte bara då en ansökan rör ett aktiebolag. Ett beslut av Bolagsverket med anledning av en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska därför, oavsett vilken associationsform som företaget har, överklagas till tingsrätten på den ort där företagets styrelse har sitt säte (jfr SOU 2009:37 s. 307).
Förtydliganden i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ
Europabolag och europakooperativ är europeiska associationsformer för gränsöverskridande samverkan. Dessa associationsformer regleras i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (SE-förordningen) respektive rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen). För europabolag och europakooperativ med säte i Sverige finns kompletterande bestämmelser i lagen (2004:575) om europabolag och lagen (2006:595) om europakooperativ. Vissa av dessa bestämmelser gäller särskilt för europabolag och europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag.
Lagen om europabolag och lagen om europakooperativ gäller också för europabolag och europakooperativ med säte i Sverige som fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Eftersom tjänstepensionsverksamhet är en form av försäkringsrörelse är det inte nödvändigt med några författningsändringar för att europabolag och europakooperativ som fått tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska omfattas av dessa lagar.
I vissa bestämmelser i de två lagarna anges dock uttryckligen att de gäller för europabolag respektive europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (se t.ex. 6 § lagen om europabolag och 7 § lagen om europakooperativ). För att uppnå en enhetlig lagstiftning bör liknande
förtydliganden införas i samtliga bestämmelser i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ som gäller särskilt för europabolag respektive europakooperativ som driver försäkringsrörelse. Dessa lagar bör således justeras så att det uttryckligen anges att de gäller för europabolag och europakooperativ som är försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag.
Särskild delgivning med juridisk person
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med bl.a. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret (29 § 5 delgivningslagen [2010:1932]). Denna form för delgivning får även användas vid delgivning med tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se prop. 2018/19:158 s. 655).
Den nu gällande ordningen innebär att särskild delgivning med juridisk person inte får användas med samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Särskild delgivning med juridisk person får användas med försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag, men inte med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska båda registreras i försäkringsregistret (se 4 kap. 1 § försäkringsrörelseförordningen [2011:257]). Detta överensstämmer med det som gäller för övriga försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Särskild delgivning med juridisk person bör därmed få användas även vid delgivning med sådana företag. Delgivningslagen bör därför ändras så att särskild delgivning med juridisk person också får användas vid delgivning med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret.
Bestämmelser om näringsförbud
Bestämmelser om näringsförbud finns i lagen (2014:836) om näringsförbud. Den som har näringsförbud får inte vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett försäkringsaktiebolag, ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag (11 § 7).
De nu gällande bestämmelserna om näringsförbud omfattar inte verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening. En försäkringsförening ska ha en verkställande direktör (se 13 kap. 10 § FRL). Detta överensstämmer med det som gäller försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (11 kap. 9 § och 12 kap. 27 § FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag där såväl tjänstepensionsföreningar som tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag ska ha en verkställande direktör (se 10 kap. 2, 21 och 49 §§ LTF som hänvisar till motsvarande bestämmelser i FRL).
En person som har näringsförbud bör, i likhet med det som gäller för andra typer av försäkringsföretag, inte få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening. Inte heller bör en per-
son med näringsförbud kunna inneha en sådan ställning i en tjänstepensionsförening. Bestämmelserna om näringsförbud bör därför utökas så att den som har näringsförbud inte heller ska få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening.
Hänvisningar till S8
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt 10, 9, Författningskommentar till 4 § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, Författningskommentar till 5 a § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, Författningskommentar till lagen (2004:575) om europabolag, Författningskommentar till 15 § lagen (2004:575) om europabolag, Författningskommentar till 26 a § lagen (2004:575) om europabolag, Författningskommentar till lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 10 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 20 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 31 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 32 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till 8 § lagen (2006:595) om europakooperativ, Författningskommentar till lagen (2014:836) om näringsförbud
9. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2020.
En övergångsbestämmelse ska införas för ansökningar om kallelse på okända borgenärer vid likvidation.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte någon övergångsbestämmelse.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag
Ikraftträdandebestämmelser
Vissa av de lagändringar som föreslås i denna proposition har till syfte att i svensk rätt fullt ut genomföra Solvens II-direktivet och andra tjänstepensionsdirektivet. Detta är helt i enlighet med Sveriges förpliktelser som medlemsstat i EU. Båda dessa direktiv har trätt i kraft. Det är därför angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Det tidigaste datumet för detta torde vara den 1 juli 2020. Även de lagändringar som inte direkt föranleds av Solvens II-direktivet eller andra tjänstepensionsdirektivet bör träda i kraft vid denna tidpunkt.
Övergångsbestämmelser
I lagen om kallelse på okända borgenärer föreslås att vissa ansökningar ska ges in till Bolagsverket, se förslaget i avsnitt 8. De aktuella ansökningarna ska i dag ges in till Kronofogdemyndigheten.
Ansökningar som vid ikraftträdandet redan har getts in till Kronofogdemyndigheten bör som utgångspunkt lämnas över till Bolagsverket i samband detta. En övergångsbestämmelse med sådant innehåll bör gälla för förslaget till ändring i lagen om kallelse på okända borgenärer. Om Kronofogdemyndigheten redan har fattat beslut i ärendet, bör dock en ansökan fortsätta att handläggas av den myndigheten (jfr punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen [2018:712] om ändring i lagen [1981:131] om kallelse på okända borgenärer).
Hänvisningar till S9
10. Förslagens konsekvenser
Offentligfinansiella konsekvenser
Förslagen bedöms inte ha några offentligfinansiella konsekvenser.
Konsekvenser för företag och andra berörda aktörer
Förslagen i avsnitt 4 till ändringar i tryggandelagen leder enligt bedömningen i denna proposition bara till begränsade konsekvenser för enskilda. Arbetsgivare åläggs att på begäran tillhandahålla viss ytterligare information. En stiftelse ska offentliggöra information om sin ersättningspolicy. Något fler anmälningar ska göras till länsstyrelserna. Dessa och övriga ändringar som föreslås kan ge upphov till en något ökad administrativ börda för arbetsgivare och pensionsstiftelser. Förslagen kan därmed leda till något ökade kostnader. Någon alternativ lösning till att införa bestämmelserna torde dock knappast finnas eftersom det handlar om regler som i flera delar krävs för att genomföra unionsrätt. Regelrådet efterfrågar en analys av dessa och övriga förslags eventuella påverkan på konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn. I den delen gör regeringen bedömningen att de föreslagna ändringarna i tryggandelagen inte på något märkbart sätt kommer att försämra attraktiviteten hos tryggande av tjänstepension genom överföring till pensionsstiftelse i förhållande till andra tryggandeformer.
Förslagen i avsnitt 5 till ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bedöms inte leda till några nämnvärda konsekvenser för enskilda. Ändringarna är en följd av att Sverige har valt att inte längre använda sig av den möjlighet som finns enligt såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 4) att tillämpa reglerna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Som berörs i avsnitt 5.1 torde inte heller utmönstrandet av de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet hos försäkringsgivare inom EES leda till att gränsöverskridande verksamhet in i Sverige inom ramen för sådan verksamhet hanteras på något annat sätt hos Finansinspektionen. Inte heller påverkas möjligheterna att driva sådan gränsöverskridande verksamhet. Förslagen torde alltså inte påverka konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn.
Regelrådet efterlyser en tydligare redogörelse för vilka alternativa lösningar som finns till de föreslagna lagändringarna. Regeringen konstaterar att utmönstrandet av de särskilda reglerna är en närmast formell följd av att en valmöjlighet för medlemsstaterna som finns i andra tjänstepensionsdirektivet, enligt ett tidigare ställningstagande av regeringen, inte ska utnyttjas. Att låta de aktuella bestämmelserna vara kvar blir därför missvisande och kan inte ses som något alternativ.
Förslagen i avsnitt 6 till ändringar i försäkringsrörelselagen har även de mestadels karaktär av förtydliganden och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Genom förtydligandena förmodas tvärtom tillämpningen av de aktuella bestämmelserna kunna underlättas.
Förslagen i avsnitten 6.1 och 7 till ändringar i lagen om tjänstepensionsföretag innebär bara mindre justeringar i den associationsrättsliga regleringen och i fråga om grupptillsyn enligt den lagen. Dessa ändringar väntas inte medföra några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Inte heller väntas någon påverkan uppkomma för konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ utgör bara förtydliganden som gör de båda lagarna lättare att tillämpa, och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i delgivningslagen och lagen om näringsförbud innebär bara att försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar i de lagarna behandlas på samma sätt som övriga försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag. Detta torde inte leda till ökade kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda.
Inte heller ändringarna i lagen om kallelse på okända borgenärer bedöms medföra några kostnader för enskilda.
Konsekvenser för berörda myndigheter
Förslagen i avsnitt 4 till ändringar i tryggandelagen leder enligt bedömningen i denna proposition bara till begränsade konsekvenser för det allmänna. Något fler anmälningar ska göras till länsstyrelserna som sedan ska underrätta Finansinspektionen om anmälningarna. Dessa och de övriga ändringar som föreslås kan ge upphov till en något ökad administrativ börda för berörda myndigheter. Förslagen kan därmed leda till något ökade kostnader. Någon alternativ lösning till att införa bestämmelserna torde dock knappast finnas eftersom det handlar om regler som i flera delar krävs för att genomföra unionsrätt och i övrigt om bestämmelser som behövs för att Finansinspektionen ska kunna utöva tillsyn över de berörda pensionsstiftelserna. Eventuella ökade kostnader ska finansieras inom myndigheternas befintliga ekonomiska ramar.
Förslagen i avsnitt 5 till ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bedöms inte leda till några nämnvärda konsekvenser för det allmänna. Som anges ovan är ändringarna en följd av att Sverige har valt att inte längre använda sig av den möjlighet som finns enligt såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 4) att tillämpa reglerna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Som berörs i avsnitt 5.1 torde inte heller utmönstrandet av de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet hos försäkringsgivare inom EES leda till att gränsöverskridande verksamhet in i Sverige inom ramen för sådan verksamhet hanteras på något annat sätt hos Finansinspektionen.
Förslagen i avsnitt 6 till ändringar i försäkringsrörelselagen har även de mestadels karaktär av förtydliganden och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna. Genom förtydligandena förmodas tvärtom tillämpningen av de aktuella bestämmelserna kunna underlättas. Att dispensprövningen när det gäller bosättningskravet för styrelseledamöter och verkställande direktör för samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag kommer att göras av Finans-
inspektionen, som berörs i avsnitt 6.1, bedöms inte föranleda några ökade kostnader för myndigheten. Detsamma gäller den utökade skyldigheten för Finansinspektionen att skicka underrättelser till Skatteverket även vid absorption av helägda dotterbolag.
Förslagen i avsnitten 6.1 och 7 till ändringar i lagen om tjänstepensionsföretag innebär bara mindre justeringar i den associationsrättsliga regleringen och i fråga om grupptillsyn enligt den lagen. Ändringarna kan leda till marginellt högre kostnader för Finansinspektionen och Skatteverket på grund av att det tillkommer vissa ytterligare krav på underrättelser mellan dessa två myndigheter. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom de båda myndigheternas befintliga ekonomiska ramar. I övrigt väntas inte dessa ändringar medföra några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ utgör bara förtydliganden som gör de båda lagarna lättare att tillämpa, och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna.
Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i delgivningslagen och lagen om näringsförbud innebär bara att försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar i de lagarna behandlas på samma sätt som övriga försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag. Detta torde inte leda till ökade kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna.
Inte heller ändringarna i lagen om kallelse på okända borgenärer bedöms i praktiken leda till ökade eller minskade kostnader för de berörda myndigheterna. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Hänvisningar till S10
11. Författningskommentar
11.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
9 a § För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b–10 d och 16 b §§.
Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e–10 l och 10 n §§,
11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 d, 16 a, 16 c–16 j och 16 l §§.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 c § andra stycket gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
I paragrafen anges vilka bestämmelser som är tillämpliga på olika pensionsstiftelser.
I tredje stycket görs en följdändring.
10 d § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansi-
ella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om en pensionsstiftelses användning av optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument (s.k. derivatinstrument) i sin placeringsverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
I första stycket anges att vissa pensionsstiftelser får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument, s.k. derivatinstrument, för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. De pensionsstiftelser som på detta sätt får använda sig av derivatinstrument är dels de stiftelser som tryggar utfästelser till minst 16 personer, dels de stiftelser som själva valt att omfattas av de bestämmelser i denna lag som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet.
I andra stycket finns en bestämmelse om ytterligare bestämmelser om en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument. Stycket ändras på så sätt att den hittillsvarande hänvisningen till föreskrifter som har meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, ersätts med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt denna lag.
10 e § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier.
Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin placeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur stiftelsen
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den placerar medel i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,
3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,
4. samarbetar med andra aktieägare,
5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och
6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.
10 h § Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för placeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.
10 i § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i placeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
10 j § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, placerar medel för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar placeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal,
3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och
4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.
Paragraferna, 10 e och 10 h–10 j §§, innehåller bestämmelser om skyldighet för en pensionsstiftelse att anta principer för sitt aktieägarengagemang (10 e §), att offentliggöra viss information (10 h §) samt att redogöra för inslag i sin aktieinvesteringsstrategi och i sina överenskommelser med kapitalförvaltare (10 i och 10 j §§). Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
I paragraferna görs språkliga ändringar på så sätt att termen investeringar ersätts med termen placeringar, som används i övrigt i lagen. Det innebär ingen ändring i sak. I 10 e, 10 i och 10 j §§ läggs även begreppet medel till. Inte heller detta utgör någon ändring i sak.
10 m § En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om
1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling,
2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och
3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken information som en arbetsgivare ska lämna till de personer som den tryggar utfästelser om pension till i en pensionsstiftelse och om pensionsbesked. Ändringen i paragrafen genomför artikel 44 c i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I första stycket anges att en arbetsgivare ska lämna den information som behövs om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och utbetalningsalternativ inför pensioneringen. En arbetsgivare ska, enligt andra stycket, ge samma personer ett pensionsbesked med viss grundläggande information om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Som en del av den grundläggande informationen i pensionsbeskedet ska det finnas information om prognoser för pensionsförmåner grundade på den pensionsålder som gäller för personen i fråga och en varning om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska det i pensionsbeskedet också finnas information om ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär (artikel 39.1 d i andra tjänstepensionsdirektivet).
Enligt tredje stycket, som är nytt, ska arbetsgivaren på begäran av den som omfattas av en utfästelse om pension lämna information om de antaganden som ligger till grund för dessa prognoser i pensionsbeskedet.
16 g § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för
1. riskhantering,
2. internrevision, och
3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn.
Paragrafen innehåller bestämmelser om styrdokument (riktlinjer). Ändringen i paragrafen genomför artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I tredje stycket anges att en pensionsstiftelse ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. I stycket införs en skyldighet för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer att regelbundet offentliggöra information om sin ersättningspolicy. Det är inte hela ersättningspolicyn som behöver offentliggöras, utan det är tillräckligt med relevant information om denna (se även artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet). Vilken information som är relevant och ska offentliggöras får avgöras utifrån en pensionsstiftelses enskilda ersättningspolicy och den verksamhet som stiftelsen faktiskt driver. I 16 i § andra stycket införs en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras.
16 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och
2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter inom de angivna områdena. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.
I andra stycket, som är nytt, införs en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §. Detta motsvarar det som gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, förkortad LTF (9 kap. 27 § andra stycket).
31 § En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn över pensionsstiftelser.
Första stycket delas upp i två stycken genom att den hittillsvarande andra meningen i första stycket blir ett nytt andra stycke. Ingen ändring i sak är avsedd.
De hittillsvarande andra–tionde styckena flyttas till de nya 31 a–31 d, 36 och 37 §§.
31 a § Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för
tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om anmälan för tillsyn. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
I paragrafen anges att styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § andra stycket. Ändringen rör endast pensionsstiftelser och innebär att kravet på att en sådan stiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag utvidgas. Detta krav gäller nu för samtliga pensionsstiftelser och inte som hittills bara sådana pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer (andra meningen). En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för dessa stiftelser.
31 b § En anmälan enligt 31 a § ska innehålla uppgifter om stiftelsens postadress
och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Tillsammans med anmälan ska det lämnas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren har upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgifter om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet.
En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgifter om det antal personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om vad en anmälan för tillsyn ska innehålla och om att en stiftelse i vissa fall är skyldig att anmäla ändrade förhållanden. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
I första stycket anges vad en anmälan om tillsyn ska innehålla och de handlingar som ska lämnas in tillsammans med en sådan anmälan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § tredje stycket första och andra meningarna. I stycket görs även språkliga ändringar.
I andra stycket införs ett nytt krav för en anmälan för tillsyn. En sådan anmälan från en pensionsstiftelse ska också innehålla uppgift om omfattningen av tryggandet i stiftelsen. Kravet gäller endast för pensionsstiftelser. Det som ska anges är det antal personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
Tredje stycket motsvarar det som hittills gällt enligt 31 § tredje stycket tredje meningen. Om det inträffar en ändring i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. Uppgifter om hur många personer som en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till (andra stycket) omfattas inte av skyldigheten att enligt detta stycke anmäla ändrade förhållanden till tillsynsmyndigheten.
31 c § När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a §
första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket.
Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsen har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
I paragrafen, som är ny, finns bl.a. bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska anmäla när dess verksamhet ändrar omfattning. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 31 § fjärde stycket. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
En pensionsstiftelses styrelse ska enligt första stycket göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när verksamheten når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, dvs. minst 16 eller 100 personer. En sådan anmälan ska göras genast. Skyldigheten att anmäla när verksamheten blir mer omfattande har hittills bara gällt när tryggandet nått upp till minst 100 personer (se hittillsvarande 31 § fjärde stycket första meningen). I stycket anges även att styrelsen för en pensionsstiftelse också ska göra en anmälan till tillsynsmyndigheten genast efter det att tryggandet i stiftelsen inte längre omfattar minst 16 personer. I en sådan situation har det hittills inte funnits något krav på anmälan.
Enligt andra stycket ska styrelsen för en pensionsstiftelse anmäla när en stiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Också en sådan anmälan ska göras genast. Detta
överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § fjärde stycket andra meningen.
31 d § Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den
omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med 31 c § andra stycket har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
I paragrafen, som är ny, finns bl.a. bestämmelser om förfarandet när en pensionsstiftelses verksamhet har ändrat omfattning. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § femte och sjätte styckena.
I första stycket anges att en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, dvs. att den inte längre tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar gjorts i stiftelsen, kan ansöka hos Finansinspektionen om att inte längre behöva tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § andra stycket. För ett sådant beslut krävs att det föreligger särskilda skäl. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § femte stycket.
I andra stycket finns bestämmelser för en pensionsstiftelse som frivilligt valt att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Även en sådan stiftelse kan ansöka om att inte längre behöva tillämpa de bestämmelser som särskilt anges i 9 a § första och andra styckena. Finansinspektionen får i ett sådant fall, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin tidigare anmälan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § sjätte stycket.
Frågan om vad som kan utgöra särskilda skäl behandlas i prop. 2004/05:165 s. 250 och prop. 2018/19:159 s. 154.
35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.
Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att
1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket,
2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning,
3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller
4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.
Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen.
Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara
nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 6 §§, 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och 17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043)gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att vidta åtgärder mot en pensionsstiftelse och om vissa skyldigheter för styrelsen i en pensionsstiftelse. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
Femte stycket ändras på så sätt att vissa hänvisningar till tillämpliga bestämmelser i 17 och 18 kap. försäkringsrörelselagen ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om tjänstepensionsföretag.
Detta gäller bestämmelser om upplysningsskyldighet, platsundersökning, avgifter, ingripande vid gränsöverskridande verksamhet, information till Eiopa och vite. I stycket tas även hänvisningen till föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § försäkringsrörelselagen bort. Den ändringen innebär att föreskrifter om försäkringsföretagens upplysningsskyldighet och avgifter inte längre ska tillämpas vid Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser. I lagen införs i stället bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter med avseende på pensionsstiftelserna (se författningskommentaren till 38 §). I bestämmelsen har hittills angetts att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ska tillämpas på motsvarande sätt för pensionsstiftelser. Detta ändras så att bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag och försäkringsrörelselagen i stället ska gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna i de lagarna på pensionsstiftelser ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser. Detta innebär inte någon ändring i sak.
36 § Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över stiftelser som anmälts för till-
syn enligt 31 a §.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om register och underrättelser om en anmälan för registrering. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § sjunde och åttonde styckena.
I första stycket anges att tillsynsmyndigheten ska föra ett register över de stiftelser som anmälts för tillsyn. Med tillsynsmyndigheten avses den länsstyrelse som i det enskilda fallet utövar tillsyn över en viss stiftelse. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § sjunde stycket. I bestämmelsen görs en språklig ändring till följd av att kravet att föra register över de stiftelser som anmälts för tillsyn nu anges i en egen paragraf. Av 31 a § följer att pensions- och personalstiftelser ska anmälas för tillsyn (se författningskommentaren till den paragrafen).
I andra stycket anges att tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. På motsvarande sätt ska Finansinspektionen underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § åttonde stycket.
37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter och en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § nionde och tionde styckena.
I första stycket finns ett bemyndigande som avser avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § nionde stycket.
I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § tionde stycket.
38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter och en upplysningsbestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.
Bemyndigandet i första stycket avser en pensionsstiftelses upplysningsskyldighet enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser. Med stöd av bemyndigandet kan artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet delvis genomföras.
Bemyndigandet i andra stycket ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om sådana avgifter som får tas ut av pensionsstiftelser för att täcka kostnader för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser.
I tredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser.
11.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer
4 § En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, om det är möjligt, ange deras adress.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hos vilken myndighet en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras och om den förteckning som ska bifogas ansökan. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Om gäldenären är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska, enligt första stycket, en ansökan om kallelse på okända borgenärer göras hos Bolagsverket. Stycket ändras så att även sådana ansökningar som rör ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska göras hos Bolagsverket. Detta innebär att samtliga ansökningar som rör försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, oavsett associationsform, ska göras hos Bolagsverket.
I andra stycket görs en språklig ändring.
5 a § Vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Paragrafen behandlar överklagande av beslut enligt lagen om kallelse på okända borgenärer. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I 4 § anges de fall som en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket (se författningskommentaren till den paragrafen). Enligt andra stycket ska Bolagsverkets beslut överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Det innebär att bestämmelsen är tillämplig i samtliga fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket. Ändringen är en följd av den ändring som görs i 4 § om de fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. En ansökan om kallelse på okända borgenärer vid likvidation som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkrings-
förening eller en tjänstepensionsförening ska överlämnas från Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket, om någon kallelse på okända borgenärer inte har utfärdats före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 9.
I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Enligt punkt 2 ska en ansökan om kallelse på okända borgenärer i ett likvidationsförfarande som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening och som handläggs vid ikraftträdandet överlämnas av Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket om Kronofogdemyndigheten inte före ikraftträdandet har fattat beslut om kallelse på okända borgenärer.
11.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
1 kap.
6 § Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.
Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som
1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller
2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.
Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
Paragrafen innehåller vissa definitioner m.m. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. I det stycket har det funnits en definition av tjänstepensionsförsäkring. Ändringen är en följd av att de särskilda bestämmelserna i denna lag om EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet, som bygger på andra tjänstepensionsdirektivet, utmönstras. Samma bestämmelser ska därmed gälla för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet som för annan livförsäkringsverksamhet hos sådana försäkringsgivare
I paragrafen görs även en följdändring med anledning av att tredje stycket tas bort.
7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses
1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,
2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.
När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.
Paragrafen innehåller vissa definitioner som bl.a. har betydelse för vad som är att anse som gränsöverskridande verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande fjärde stycket tas bort. Genom ändringen utmönstras den särskilda bestämmelsen om i vilka fall Sverige anses vara det land där åtagandet ska fullgöras när det gäller tjänstepensionsförsäkring som meddelas av EES-försäkringsgivare. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras ur lagen. Sådan verksamhet omfattas i stället av bestämmelserna om livförsäkring i tredje stycket.
2 kap.
1 § En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,
2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om EES-försäkringsgivares rätt att driva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande andra stycket tas bort. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. Sådan verksamhet ska i stället omfattas av bestämmelserna i första stycket och behandlas på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.
1 a § Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet,
2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska tjänstepensionsinstituts rätt att driva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
I paragrafen görs följdändringar.
2 § En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla
1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,
2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och
3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende verksamhet från en sekundäretablering. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande andra stycket tas bort. Detsamma gäller den särskilda bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket om ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende
tjänstepensionsförsäkring ska inledas. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska i stället regleras på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.
3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla
1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och
2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
a) försäkringsgivarens kapitalbas, och
b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
I paragrafen finns bestämmelser för underrättelser om gränsöverskridande verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
I andra stycket görs en redaktionell ändring. Paragrafen ändras även genom att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. Detsamma gäller den särskilda bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket om ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska i stället regleras på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.
3 kap.
2 § Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.
Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om de uppgifter som Finansinspektionen har som värdlandsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. I fjärde stycket, det hittillsvarande femte stycket, inskränks Finansinspektionens skyldighet att underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet. Denna skyldighet ska endast gälla när ett tjänstepensionsinstitut påbörjat sin verksamhet. Finansinspektionen har hittills varit skyldig att underrätta behöriga myndigheter också när en försäkringsgivare påbörjat sin verksamhet. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras, i detta fall att hittillsvarande 2 kap. 2 § andra stycket och 3 § tredje stycket tas bort (se författningskommentarerna till de bestämmelserna).
I tredje stycket, det hittillsvarande fjärde stycket, görs följdändringar.
6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.
Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § första stycket 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Paragrafen innehåller bestämmelser om när och hur Finansinspektionen får ingripa mot EES-försäkringsgivare. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
I fjärde stycket görs ett tillägg i hänvisningen till bestämmelsen i 10 kap. 1 § (bestämmelser om kungörelse).
Paragrafen ändras även genom att bestämmelserna i hittillsvarande femte–sjunde styckena tas bort när det gäller EES-försäkringsgivare och flyttas till nya 6 a § när det gäller utländska tjänstepensionsinstitut.
För EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring innebär det att de inte längre omfattas av de särskilda ingripandebestämmelserna i lagen som gäller för tjänstepensionsverksamhet, dvs. de bestämmelser om ingripande som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EESförsäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras ur lagen. Bestämmelserna i första–fjärde styckena gäller fortsatt för ingripanden mot EES-försäkringsgivare och oavsett vilken typ av försäkringar som en sådan försäkringsgivare meddelar.
6 a § Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder den i Sverige tillämpliga
social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller för tjänstepensionsinstitut här i landet, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda sådana bestämmelser som anges i första stycket, får Finansinspektionen förbjuda institutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet.
Finansinspektionen ska, innan inspektionen meddelar ett förbud, underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Ett förbud får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i institutets hemland.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när och hur Finansinspektionen får ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 6 § femte–åttonde styckena. Paragrafen genomför även delar av artikel 11.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
I första stycket anges att Finansinspektionen genast ska underrätta den behöriga myndigheten i det utländska tjänstepensionsinstitutets hemland om institutet överträder den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller för tjänstepensionsinstitut här i landet. Det i hittillsvarande 6 § sjätte stycket första meningen använda uttrycket ”tillämplig arbetsrätt” ändras till ”tillämplig social- och arbetsmarknadslagstiftning”. Någon ändring i sak är inte avsedd. Bestämmelsen överensstämmer således med det som hittills gällt enligt 6 § femte och åttonde styckena.
I andra stycket finns bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får ingripa direkt mot det utländska tjänstepensionsinstitutet. Ett sådant ingripande får, som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket första meningen och åttonde stycket, ske om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den social- och arbetsmarknadslagstiftning som gäller för
tjänstepensionsområdet. Genom den nya bestämmelsen utvidgas Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut. I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 11.11) får inspektionen nu också ingripa mot ett institut som fortsätter att överträda de bestämmelser om information som gäller här i landet. Finansinspektionen får, som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket första meningen och åttonde stycket, ingripa genom att förbjuda institutet att fortsätta med sin marknadsföring. Inspektionen får även ingripa genom att förbjuda institutet att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet. Även detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket första meningen och åttonde stycket.
Innan ett förbud meddelas ska inspektionen, enligt tredje stycket, underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 6 § sjätte stycket andra meningen och åttonde stycket.
Ett förbud får, enligt fjärde stycket, meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i institutets hemland. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 6 § sjunde och åttonde styckena.
Det görs även språkliga och redaktionella ändringar i förhållande till hittillsvarande lydelse av 6 § femte–åttonde styckena.
8 kap.
1 a § Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts skyldighet att lämna information till enskilda och ett bemyndigande att meddela föreskrifter om sådan information. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Ändringen innebär att den särskilda bestämmelsen i första stycket om en EES-försäkringsgivares skyldighet att lämna information om tjänstepensionsförsäkring utmönstras. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras.
Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena, är språkliga eller redaktionella.
11.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag
7 § Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret).
I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret. Om europabolaget är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag tillämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av europabolag i ett europabolagsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). Som utgångspunkt ska bestämmelserna om registrering i aktiebolagsregistret tillämpas även för detta register. För europabolag som driver en särskild typ av rörelse ska dock andra bestämmelser tillämpas i fråga om registrering.
I första stycket förtydligas att i fråga om registrering i europabolagsregistret av ett europabolag som är ett tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret tillämpas. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
9 a § När ett europabolag som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SE-förordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos
Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om flyttning av säte för europabolag som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Genom ändringen i första stycket förtydligas att paragrafen gäller även för europabolag som är tjänstepensionsföretag. För europabolag som är försäkringsföretag gäller särskilda bestämmelser om de avser att flytta sitt säte från Sverige. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna i lagen om underrättelse till bolagets borgenärer (10 §), ansökan om tillstånd (11 § första stycket första meningen och andra stycket 4) och bestämmelserna om handläggning hos Bolagsverket respektive allmän domstol (12–14 §§). Om europabolaget är ett försäkringsföretag ska en ansökan om tillstånd i stället ges in till Finansinspektionen. I andra stycket finns vissa krav för att tillstånd ska meddelas. De särskilda bestämmelserna som gäller för europabolag som är försäkringsföretag ska därmed även gälla för europabolag som är tjänstepensionsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. I 12 a § lagen (2006:595) om europakooperativ görs en motsvarande ändring (se författningskommentaren till den paragrafen).
I tredje stycket görs en språklig ändring.
15 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda förutsättningarna för utfärdande av intyg som anges i stycket även gäller i fråga om europabolag som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena, är språkliga.
26 a § Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SE-förordningen.
Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av särskilt bokslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket anges att om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. I bestämmelsen anges även det som ska gälla för detta särskilda bokslut. Som utgångspunkt ska, enligt tredje stycket, bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen tillämpas för det särskilda bokslutet. Genom ändringen i tredje stycket förtydligas att bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag ska tillämpas, i stället för bestämmelser i årsredovisningslagen, när det gäller europabolag som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
11.5. Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ
8 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av intyg vid bildandet av ett europakooperativ genom fusion. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda bestämmelserna i stycket för utfärdande av intyg även gäller i fråga om europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
10 § Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av europakooperativ i ett europakooperativsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). Som utgångspunkt ska bestämmelserna om registre-
ring i aktiebolagsregistret tillämpas även för detta register. För europakooperativ som driver en särskild typ av rörelse ska dock andra bestämmelser tillämpas i fråga om registrering.
I första stycket förtydligas att om det rör sig om ett europakooperativ som är ett tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret tillämpas. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
12 a § När ett europakooperativ som är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§, 16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§.
Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i SCE-förordningen. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om flyttning av säte för europakooperativ som driver försäkringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Genom ändringen i första stycket förtydligas att paragrafen gäller även för europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. För europakooperativ som är försäkringsföretag gäller särskilda bestämmelser om de avser att flytta sitt säte från Sverige. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna om underrättelse till och skydd för borgenärer (14 och 15 §§), ansökan om tillstånd (16 § första stycket första meningen och andra stycket 4) och bestämmelserna om handläggning hos Bolagsverket och allmän domstol (17–19 §§). Om europakooperativet är ett försäkringsföretag ska en ansökan om tillstånd ges in till Finansinspektionen. I andra stycket finns vissa krav för att tillstånd ska meddelas. De särskilda bestämmelserna som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag ska därmed även gälla för de europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. I 9 a § lagen (2004:575) om europabolag görs en motsvarande ändring (se författningskommentaren till den paragrafen).
Andra stycket 3 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till artikel 8.15 i SE-förordningen ersätts med en hänvisning till artikel 7.15 i
SCE-förordningen.
I tredje stycket görs en språklig ändring.
20 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses artikel 7.8 i SCE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda förutsättningarna för utfärdande av intyg som anges i stycket även gäller i fråga om europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena, är språkliga.
31 § Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av årsredovisning och koncernredovisning. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Som utgångspunkt gäller att ett europakooperativ ska upprätta en årsredovisning och vissa fall även en koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. För europakooperativ som driver viss typ av verksamhet gäller dock andra bestämmelser. Genom ändringen i första stycket förtydligas att de bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar ska tillämpas när det gäller europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
32 § Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen.
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som är försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av särskilt bokslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I första stycket anges att om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. I bestämmelsen anges även det som ska gälla för detta särskilda bokslut. Som utgångspunkt ska, enligt tredje stycket, bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen tillämpas för det särskilda bokslutet. Genom ändringen i tredje stycket förtydligas att bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag ska tillämpas, i stället för bestämmelser i årsredovisningslagen, när det gäller europakooperativ som är tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som är försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.
11.6. Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)
29 § Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med
1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,
2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,
3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,
4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret,
6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och
7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.
I paragrafen anges när särskild delgivning med juridisk person får användas. Övervägandena finns i avsnitt 8.
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet med vissa typer av företag. För detta krävs att ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst.
I punkt 5 görs ett tillägg för försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret. Särskild delgivning med juridisk person ska även få användas vid delgivning med sådana företag. Att sådana föreningar ska vara registrerade i försäkringsregistret fram-
går av 17 kap. 1 § FRL respektive 14 kap. 2 § lagen om tjänstepensionsföretag (se prop. 2018/19:158 s. 143). Detta motsvarar det som gäller för övriga försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag.
11.7. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
10 kap.
5 § Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, eller den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Försäkringsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för en central funktion i företaget.
Försäkringsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om lämplighetskrav för de som har ledande funktioner i ett försäkringsföretag.
I första stycket görs ett tillägg i hänvisningen till bestämmelsen i 2 kap. 4 § (de generella lämplighetskraven).
11 kap.
37 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för förfarandet vid absorption. Absorption är en särskild form av fusion där det överlåtande bolaget uppgår i det övertagande bolaget. Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget.
I fjärde stycket finns bl.a. bestämmelser om att Finansinspektionen ska underrätta andra myndigheter om en ansökan om att verkställa en fusions-
plan och beslut som meddelas med anledning av en sådan ansökan. Ändringarna i fjärde stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 33 §, dvs. vid annan form av fusion än absorption av helägt dotterbolag. Ändringarna innebär även ett förtydligande av att det bara är Finansinspektionens underrättelser till Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft, som ska föranleda registrering enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen. Övriga ändringar är språkliga eller redaktionella.
45 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551)om likvidation gäller att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
För försäkringsaktiebolag gäller som utgångspunkt aktiebolagslagens bestämmelser om likvidation (se 1 §). I paragrafen anges under vilka förutsättningar som Bolagsverket, utöver det som följer av aktiebolagslagens bestämmelser (25 kap. 11 §), ska besluta att ett försäkringsaktiebolag ska gå i likvidation. Ändringen i första stycket tydliggör att även övriga bestämmelser om likvidation i 25 kap. aktiebolagslagen gäller för försäkringsaktiebolag. Ingen ändring i sak är avsedd.
48 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande.
Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.
Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 6 kap. 11 § första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,
2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,
3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,
5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden svarar för,
6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,
7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,
8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och
9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka en annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.
Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller dock bara värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.
Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om kontrollbalansräkningens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I tredje stycket finns bestämmelser om att vissa värdehandlingar under särskilt angivna förutsättningar får tas upp till ett högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Ändringen innebär att de olika värdehandlingar som får tas upp till högre värde nu uttryckligen anges i paragrafen. I den hittillsvarande lydelsen av stycket hänvisas till 6 kap. 3 § 1–4, 9–11, 16 och 17. Den paragrafen, 6 kap. 3 §, ändrades i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet och innehåller inte längre, sedan den 1 januari 2016, någon uppräkning av de värdehandlingar som får användas för skuldtäckning (se SFS 2015:700).
Ändringen innebär inte någon ändring när det gäller vilka värdehandlingar som får tas upp till ett högre värde i kontrollbalansräkningen i förhållande till försäkringsrörelselagen i dess lydelse före den 1 januari 2016.
Punkt 8 justeras dock i förhållande till 6 kap. 3 § 16 i dess lydelse före den 1 januari 2016. I punkten anges inte den tidigare begränsningen att panträtten ska ligga inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde. Hur stor denna andel skulle vara bestämdes tidigare i föreskrifter på lägre nivå än lag med stöd av ett bemyndigande i 6 kap. 34 § 5, ett bemyndigande som är upphävt sedan den 1 januari 2016. Det är alltså inte längre
möjligt att i föreskrifter på lägre nivå än lag precisera den begränsningen. Begränsningen skulle därför, om den, som i promemorians och lagrådsremissens förslag, infördes i punkten, inte få någon betydelse för tillämpningen av bestämmelsen.
I punkterna görs även språkliga ändringar i förhållande till den tidigare lydelsen av 6 kap. 3 §. Detta gäller punkterna 3, 8 och 9.
Ändringarna i fjärde stycket är språkliga.
12 kap.
3 § När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag,
2. medlem i stället avse delägare,
3. stadgar i stället avse bolagsordning,
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma, och
5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret.
Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings–bolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag om att vissa begrepp i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse andra begrepp enligt denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I första stycket införs en ny punkt, punkt 5. Detta innebär att det som i lagen om ekonomiska föreningar sägs om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret. Att Bolagsverket är registreringsmyndighet och ska föra ett försäkringsregister framgår av 17 kap. 1 §. Den nya bestämmelsen ersätter motsvarande bestämmelser i hittillsvarande 85 § första stycket, 86 § sjätte stycket och 90 § första stycket andra meningen. I stycket görs även en språklig ändring.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga försäkringsbolag, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse
Finansinspektionen. Detta innebär att det i fortsättningen är Finansinspektionen som ska pröva om det finns skäl för undantag från bosättningskravet för styrelseledamöter och verkställande direktör i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Detta överensstämmer med det som gäller för en motsvarande prövning för försäkringsaktiebolag (se 11 kap. 1 § andra stycket 1).
81 § Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket görs en följdändring med anledning av ändringen i 85 § (se författningskommentaren till den paragrafen).
I tredje stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när den bestämmelsen tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag. Detta motsvarar i sak det som gäller för försäkringsaktiebolag (11 kap. 1 § andra stycket 2). Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande och inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringen för försäkringsföreningar (se 13 kap. 32 §).
82 § När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om fusion för ömsesidiga försäkringsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I fjärde stycket finns bestämmelser om att Finansinspektion ska underrätta vissa myndigheter om dels en ansökan om att verkställa en fusionsplan, dels beslut som har meddelats med anledning av en sådan ansökan. Ändringen innebär att det bara är Bolagsverket som ska underrättas om slutliga beslut som har meddelats med anledning av ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och som har fått laga kraft. Genom ändringen överensstämmer bestämmelserna för ömsesidiga försäkringsbolag om Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 kap. 33 § och 13 kap. 33 §, dvs. det som gäller vid motsvarande förfarande för försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar. Övriga ändringar är redaktionella.
85 § I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen innebär att det hittillsvarande första stycket, om att det som sägs om föreningsregistret enligt vissa bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse försäkringsregistret, tas bort. Att det som sägs om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret för de ömsesidiga försäkringsbolagens del anges nu i 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).
I paragrafen, det hittillsvarande andra stycket, görs en följdändring med anledning av att det hittillsvarande första stycket tas bort.
86 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I fjärde stycket anges att Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket dels om ansökningar tillstånd att verkställa en fusionsplan av ett helägt dotterbolag, dels om beslut som har meddelats med anledning av en sådan ansökan och har fått laga kraft. Ändringen innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet vid absorption av ett helägt dotterbolag med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 82 §, dvs. vid annan fusion än absorption av ett helägt dotterbolag. I stycket görs även redaktionella ändringar.
Bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket överförs till fjärde stycket. Det förtydligas även att det bara är underrättelser till Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft som ska föranleda registrering enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Bestämmelsen i det hittillsvarande sjätte stycket om att det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § i stället ska avse försäkringsregistret tas bort. Detta följer i stället nu av 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).
90 § För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1–3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av ömsesidiga försäkringsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I första stycket tas bestämmelsen om att det som sägs i 19 kap. 2–9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret i hittillsvarande andra meningen bort. Detta följer i stället nu av 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).
13 kap.
2 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på försäkringsföreningar och om hur den ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I första stycket görs en språklig ändring. I tredje stycket, som är nytt, anges att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar på en försäkringsförening ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller för en motsvarande prövning för försäkringsaktiebolag (se 11 kap. 1 § andra stycket 1). Motsvarande ändring görs för ömsesidiga försäkringsbolag (se författningskommentaren till 12 kap. 3 §).
32 § Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen anger vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som inte gäller för försäkringsföreningar vid fusion och om vilka bestämmelser i försäkringsrörelselagen som i stället ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när bestämmelsen tillämpas på en försäkringsförening. Detta motsvarar i sak bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas, gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar. Ändringen utgör bara ett förtydligande och inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringen för ömsesidiga försäkringsbolag (se 12 kap. 81 § och författningskommentaren till den paragrafen).
18 kap.
6 § Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen.
Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda krav för försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Paragrafen genomför artiklarna 308d.5 b och 308e tredje stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen (5 kap. 10 §) eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 12 §). De närmare villkoren för en justering eller ett avdrag och hur dessa ska beräknas anges i Finansinspektionens föreskrifter (5 kap. 1–13 §§ Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse). Om ett försäkringsföretag har fått tillstånd att använda sig av en justering eller ett avdrag ska Finansinspektionen enligt första stycket förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av justeringen eller avdraget senast den 1 januari 2032. Finansinspektionen ska också förelägga företaget att inom två månader från dagen för bristens konstaterande överlämna en plan för infasning. Ett försäkringsföretag som får använda sig av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa
skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska enligt andra stycket lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
I andra stycket görs ett tillägg för att fullt ut genomföra artiklarna 308d.5 b och 308e tredje stycket i Solvens II-direktivet. Detta innebär att en lägesrapport ska lämnas in varje år.
24 § Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot vissa holdingföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I 19 kap. 63 § första stycket anges att ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som gäller för dem enligt lagen. De krav som avses är de generella lämplighetskraven, dvs. att dessa funktionärer ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett försäkringsföretag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift (2 kap. 4 § första stycket 4). Om någon i ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller dessa generella lämplighetskrav har Finansinspektionen med stöd av hittillsvarande 19 kap. 64 § första stycket kunnat förelägga företaget att rätta till förhållandet. Finansinspektionen har således med stöd av två olika bestämmelser kunnat förelägga ett försäkringsholdingföretag att rätta till förhållandet om någon i dess ledning inte uppfyller de allmänna lämplighetskraven. Genom att 19 kap. 64 § upphävs undanröjs denna dubbelreglering när det gäller försäkringsholdingföretag.
Första stycket ändras så att Finansinspektionen även får förelägga ett blandat finansiellt holdingföretag att rätta till förhållandet om någon i dess ledning inte uppfyller de allmänna lämplighetskraven. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 19 kap. 64 § första stycket i fråga om sådana företag. Ingen ändring i sak är avsedd.
I andra stycket, som är nytt, anges att om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet får Finansinspektionen även i ett sådant fall förelägga företaget att rätta till förhållandet. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 19 kap. 64 § andra stycket. Ingen ändring i sak är avsedd.
19 kap.
8 § När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet.
Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att
inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.
Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.
Om en överenskommelse enligt andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.
Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet. Ändringen i paragrafen genomför artikel 247.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.65 i Omnibus II-direktivet, fullständigt. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om vilken tillsynsmyndighet som också ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen (artikel 247.2). Om det i en grupp finns flera försäkringsföretag som auktoriserats i olika medlemsstater är utgångspunkten att den myndighet som utövar tillsyn över det ledande företaget, vanligtvis moderföretaget, också ska vara grupptillsynsmyndighet (artikel 247.2 a). I direktivet regleras också vilken tillsynsmyndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet när det ledande företaget är ett försäkringsholdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller när det inte finns något moderföretag alls i gruppen (artikel 247.2 b). I lagen anges de fall när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet (se
7 §). Utöver detta gäller att Finansinspektionen, tillsammans med de behöriga myndigheterna, får komma överens om att en annan tillsynsmyndighet än den som pekas ut i artikel 247.2, ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp.
I första stycket anges att Finansinspektionen, när inspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, i vissa fall får komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om att en annan myndighet inom EES ska utses till grupptillsynsmyndighet. I andra stycket finns bestämmelser om att Finansinspektionen, i de fall inspektionen inte ska vara grupptillsynsmyndighet enligt 7 §, får komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet. I tredje och fjärde styckena finns bestämmelser om förfarandet för och beslut om sådana överenskommelser om utseende av grupptillsynsmyndighet som anges i första och andra styckena.
I fjärde stycket görs ett tillägg för att genomföra artikel 247.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.65 i Omnibus IIdirektivet. Genom bestämmelsen begränsas Finansinspektionens möjligheter att väcka frågan om en överenskommelse om att en annan tillsynsmyndighet än den som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får väcka en sådan fråga högst en gång om året. Bestämmelsen gäller både om Finansinspek-
tionen ska vara grupptillsynsmyndighet och om en behörig myndighet i ett annat land inom EES ska vara grupptillsynsmyndighet.
10 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över
ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen.
Samordningsöverenskommelsen ska åtminstone innehålla förfaranden för
1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och
2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens II-direktivet. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samordningsöverenskommelser. Paragrafen genomför artikel 248.4 första och andra styckena och 248.5 första stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
I en grupp som ska omfattas av grupptillsyn kan det finnas företag som står under tillsyn som enskilda företag i olika länder inom EES. För en sådan grupp ska det inrättas ett tillsynskollegium (artikel 248.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet). Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheter i alla länder inom EES där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa (artikel 248.3 första stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet). Även tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket i Solvens II-direktivet).
I första stycket anges grundläggande och formella krav för en samordningsöverenskommelse. Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ingå en samordningsöverenskommelse. Samordningsöverenskommelsen ska ingås med de berörda behöriga myndigheterna, inbegripet grupptillsynsmyndigheten i de fall Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet.
Förutom grupptillsynsmyndigheten avses med de berörda behöriga myndigheterna i första hand de tillsynsmyndigheter som anges i artikel 248.3 första stycket i Solvens II-direktivet, dvs. tillsynsmyndigheterna i alla länder inom EES där något dotterföretags huvudkontor är beläget. En sådan tillsynsmyndighet ska delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 första stycket). Med de berörda behöriga myndigheterna avses även de tillsynsmyndigheter som anges i artikel 248.3 andra stycket, dvs. tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag. För sådana tillsynsmyndigheter gäller att de har rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket). I kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings-
verksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens II-förordningen, finns ytterligare bestämmelser om när tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 354.2).
Samordningsöverenskommelsen ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och reglera verksamheten i det. Det ska finnas en samordningsöverenskommelse för varje enskild grupp där flera berörda myndigheter i olika länder inom EES ska delta i grupptillsynen över gruppen. En samordningsöverenskommelse ska undertecknas av Finansinspektionen. I Solvens II-förordningen anges att en samordningsöverenskommelse ska vara skriftlig (artikel 355).
I andra stycket anges krav på innehållet i en samordningsöverenskommelse. En samordningsöverenskommelse ska åtminstone innehålla förfaranden för beslutsprocessen vid beslut enligt artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och för det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i direktivet. Ytterligare krav på innehållet i en samordningsöverenskommelse finns i Solvens II-förordningen (artikel 355). Detta gäller bl.a. formerna för informationsutbyte och en krisplan.
Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan komma överens om upprättandet av en samordningsöverenskommelse får Finansinspektionen hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning (se
53 §). I tredje stycket anges att om Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Finansinspektionen ska därefter överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG finns bestämmelser om förfarandet hos Eiopa (se bl.a. artiklarna 19, 38 och 39).
10 b § Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte i tillsynskollegiet, om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om möte med behöriga myndigheter. Paragrafen genomför artikel 249.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.67 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
I paragrafen anges att Finansinspektionen, i vissa särskilda fall, omedelbart ska kalla till möte med de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. Det första fallet då Finansinspektionen ska kalla till ett möte är om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
punkt 1. Det andra fallet är då inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används, punkt 2. Det tredje fallet då Finansinspektionen ska kalla till ett möte är om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat, punkt 3. Det innebär att uppräkningen inte är uttömmande (se artikel 249.2 i Solvens II-direktivet).
10 c § Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsyns-
kollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut i fråga om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd enligt första–tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samråd med behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet. Paragrafen genomför artikel 250 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.68 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.
I första stycket anges att Finansinspektionen ska samråda med de berörda behöriga myndigheterna inom tillsynskollegiet innan inspektionen fattar beslut i vissa frågor. Detta krav på samråd gäller bara om ett beslut är av betydelse för de andra behöriga myndigheterna. De beslut som ska föregås av samråd är enligt första stycket 1 beslut som rör förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag inom en grupp som kräver Finansinspektionens tillstånd. De beslut som avses torde främst vara beslut om beståndsöverlåtelser, förvärvstillstånd eller sådana beslut som leder till en betydande förändring av försäkringsföretagets verksamhet. Samråd ska enligt första stycket 2 också ske innan beslut fattas i fråga om en förlängning av en tidsfrist för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller
5 §. I första stycket 3 anges att samråd dessutom ska ske före beslut som rör betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Inom detta ryms bl.a. beslut om fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt 17 kap. 24–28 §§ och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt 17 kap. 18–21 §§. I samtliga fall gäller att samråd ska ske före Finansinspektionens beslut, oavsett om beslutet innebär bifall eller avslag.
Finansinspektionen ska, om inspektionen inte själv är grupptillsynsmyndighet, enligt andra stycket alltid samråda med grupptillsynsmyndig-
heten innan inspektionen fattar ett beslut rörande en återhämtningsplan, första stycket 2, eller ett beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder, första stycket 3.
Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen också samråda med de berörda behöriga myndigheterna innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från behöriga myndigheter.
I fjärde stycket anges att Finansinspektionen, med undantag från det som anges i första–tredje styckena, inte behöver samråda med andra tillsynsmyndigheter om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. Om ett beslut har fattats utan att ha föregåtts av samråd ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de övriga berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
50 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära
att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet. Paragrafen genomför artikel 251 i Solvens II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.
I första stycket anges att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen. Den information som Finansinspektionen på detta sätt får begära in är sådan information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen ska därutöver även, i enlighet med det som hittills gällt, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (17 kap. 3 §).
I andra stycket införs en bestämmelse för att undvika dubbelrapportering. I vissa fall kan den information som behövs för grupptillsynen redan ha lämnats till en behörig myndighet i ett annan land. I ett sådant fall får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, begära att få informationen från den myndigheten. Detta gäller dock bara sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet, dvs. den information som behövs för grupptillsynen (jfr 49 §).
63 § Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.
Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetskrav för styrelseledamöter och den verkställande direktören i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.
I första stycket görs ett tillägg i hänvisningen till bestämmelsen i 2 kap. 4 § (de generella lämplighetskraven).
11.8. Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
11 § Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
I paragrafen anges vad en person som har näringsförbud inte får göra. Övervägandena finns i avsnitt 8.
I punkt 7 görs tillägg för försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Detta innebär att en person med näringsförbud inte får vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening. Detta överensstämmer med det som gäller för andra former av försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag.
Hänvisningar till S11-8
- Prop. 2019/20:138: Avsnitt Författningskommentar till lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
11.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
10 kap.
15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser för tjänstepensionsaktiebolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket på ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 §, dvs. vid annan fusion än absorption av ett helägt dotterbolag. Ändringen motsvarar ändringen för försäkringsaktiebolag (se författningskommentaren till 11 kap. 37 § FRL). I stycket görs även redaktionella ändringar.
20 § Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
2. medlem avse delägare,
3. stadgar avse bolagsordning, och
4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om att vissa begrepp i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse andra begrepp i denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Tredje stycket, som är nytt, innebär att vid tillämpningen enligt 26 § denna lag av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga tjänstepensionsbolag, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller vid en motsvarande prövning för tjänstepensionsaktiebolag (10 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap.9 och 30 §§aktiebolagslagen).
40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när bestämmelsen tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Detta motsvarar bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 FRL, som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande, inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringarna i 12 kap. 81 § och 13 kap. 32 § FRL (se författningskommentarerna till de paragraferna).
41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen i tredje stycket innebär att det bara är Bolagsverket som ska informeras om slutliga beslut som har fått laga kraft och som meddelats med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 och 62 §§. Ändringen överensstämmer med ändringen i 12 kap. 82 § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). I stycket görs även redaktionella ändringar.
45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket på ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet vid absorption med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 och 41 §§, dvs. vid annan fusion än absorption. Ändringen motsvarar ändringen i 12 kap. 86 § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).
48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkrings-
rörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar och om hur den ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
Andra stycket, som är nytt, innebär att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse
Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller vid en motsvarande prövning för tjänstepensionsaktiebolag (10 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap.9 och 30 §§aktiebolagslagen). Ändringen motsvarar ändringen för ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se författningskommentaren till 20 §).
61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
Paragrafen innehåller bestämmelser för tjänstepensionsföreningar om vilka bestämmelser i denna lag som gäller i stället för lagen om ekonomiska föreningar vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när den bestämmelsen tillämpas på tjänstepensionsföreningar. Detta motsvarar bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 FRL, som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är sedan tidigare Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande, inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringarna i 12 kap. 81 § och 13 kap. 32 § FRL (se författningskommentarerna till de paragraferna).
16 kap.
8 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
Första stycket gäller även om
1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller
2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
Paragrafen innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
I paragrafen anges hur grupptillsyn ska utövas när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. I den hittillsvarande lydelsen är den tillämplig om det direkt under företaget i toppen av gruppen, dvs. på den näst högsta nivån, finns ett sådant moderföretag som anges i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Om det på denna nivå direkt under företaget i toppen av gruppen i stället finns ett sådant tjänstepensionsföretag som anges i 2 § 1 eller 2, dvs. 1) ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, gäller i stället bestämmelserna i 7 §.
I första stycket tas hänvisningarna till leden b och c i 2 § 3 bort. Det innebär att bestämmelsen även omfattar grupper med undergrupper med tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, dvs. de moderföretag som anges i 2 § 3 a. Bestämmelserna om nivån för grupptillsyn (7 § och denna paragraf) omfattar därmed samtliga fall då fullständig grupptillsyn ska utövas enligt 2 § på nivån under det yttersta moderföretaget, dvs. företaget i toppen av en grupp. Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i denna lag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
I andra stycket, som är nytt, införs en bestämmelse för grupper där det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag och grupper där det yttersta moderföretaget är
ett blandat finansiellt holdingföretag. Om det i en sådan grupp uppkommer flera fall av grupptillsyn på olika nivåer, ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. Detta motsvarar det som gäller enligt 7 § andra stycket.
26 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Fullständig grupptillsyn enligt denna lag omfattar krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp (se 2 § som hänvisar till 23 och 24 §§). Rapporteringen ska fullgöras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § (se även prop. 2018/19:158 s. 786 f.). Finansinspektionen får i särskilda fall besluta att tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp inte ska utövas på en viss nivå i gruppen. Ett sådant beslut innebär att det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn inte behöver rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen.
Paragrafen har hittills, förutom de grupper där tjänstepensionsföretag är moderföretag (2 § 1 eller 2), bara omfattat grupper med sådana företag som anges som moderföretag i 2 § 3 b eller c. I paragrafen tas hänvisningarna till leden b och c i 2 § 3 bort. Det innebär att bestämmelsen även omfattar grupper med utländska tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredjeland, dvs. de företag som anges som moderföretag i 2 § 3 a. Om ett sådant företag är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och därmed ska omfattas av grupptillsyn enligt denna lag och dessutom självt omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat, antingen som anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, får Finansinspektionen besluta om undantag från tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp på nivån för det företaget.
37 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.
Ett företag som när det fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna om grupptillsyn får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos vissa fysiska personer, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ändringen innebär att det införs dels ett skyndsamhetskrav, dels ett krav på att uppgifterna ska lämnas ut i elektronisk form. Detta överensstämmer med det som gäller enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 46 §, se även prop. 2017/18:291).
41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,
3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23, 27 och 33 §§,
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §,
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §, och
7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23, 27 och 33 §§.
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inom vissa områden och en upplysningsbestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 7.3–7.5.
I första stycket 1 görs ett tillägg så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas.
I första stycket 4 görs ett tillägg så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn.
I första stycket 7 införs ett nytt bemyndigande som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter i samband med utredningar om brott ska lämnas. Detta överensstämmer med det som gäller enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 8).
I andra stycket görs ett tillägg så att upplysningsbestämmelsen även omfattar hur och när ett företag ska lämna upplysningar om de transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn.
11.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
11 § Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
Ändringen i paragrafen motsvarar den ändring som görs i samma paragraf i förslaget i avsnitt 2.8 (se författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 11.8).
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/37
SV
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/2341
av den 14 december 2016
om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53, 62 och 114.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (3) har ändrats väsentligt flera gånger (4). Eftersom ytterligare
ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.
(2)
På den inre marknaden bör tjänstepensionsinstitut ha möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater,
samtidigt som en hög skydds- och säkerhetsnivå säkerställs för tjänstepensionsplaners medlemmar och
förmånstagare.
(3)
Detta direktiv syftar till minimiharmonisering och bör därför inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller
införa ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att
sådana bestämmelser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten. Detta
direktiv gäller inte frågor som rör nationell social-, arbets-, skatte- eller avtalsrätt, eller huruvida pensionsavsätt-
ningarna i medlemsstaterna är tillräckliga.
(4)
För att ytterligare underlätta arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna är syftet med detta direktiv att
säkerställa god företagsstyrning, tillhandahållande av information till pensionsplanernas medlemmar samt att
skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet.
(5)
Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas utformning och reglering av tjänstepensionsinstituten.
Både tjänstepensionsinstitut och livförsäkringsföretag förvaltar tjänstepensionsplaner. Därför är det inte lämpligt
med en standardmodell för alla tjänstepensionsinstitut. Kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten
(
1
) EUT C 451, 16.12.2014, s. 109.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 november 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 december 2016.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut
(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).
(4) Se bilaga I, del A.
158
L 354/38
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (1), bör i sin verksamhet ta hänsyn till medlemsstaters olika traditioner och
fastställa utformningen av tjänstepensionsinstitut utan att det påverkar nationell social- och arbetsmarknadslag-
stiftning.
(6)
Direktiv 2003/41/EG utgjorde ett första steg på lagstiftningsområdet på vägen mot en inre marknad för
tjänstepensioner organiserad på unionsnivå. En verklig inre marknad för tjänstepensioner är avgörande för
ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen och för att det ska vara möjligt att ta itu med den utmaning
som det åldrande samhället innebär. Det direktivet, från 2003, har inte ändrats i materiellt hänseende för att
införa ett modernt riskbaserat företagsstyrningssystem för tjänstepensionsinstitut. Lämplig reglering och tillsyn på
unionsnivå och nationell nivå är avgörande för utvecklingen av säkra och trygga tjänstepensioner i alla
medlemsstater.
(7)
Som allmän princip bör tjänstepensionsinstitut där så är relevant beakta målet att säkerställa balans mellan
generationerna i tjänstepensionsplaner genom att sträva efter att skapa en rättvis fördelning av risker och
förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner.
(8)
Lämpliga åtgärder behövs för att ytterligare förbättra kompletterande privat pensionssparande, såsom tjänstepen-
sionsplaner. Detta är viktigt eftersom de sociala trygghetssystemen utsätts för allt större tryck, vilket innebär att
tjänstepensioner i allt högre utsträckning används som ett komplement till andra pensioner. Tjänstepensions-
institut spelar en viktig roll för den långsiktiga finansieringen av unionens ekonomi och för att erbjuda säkra
pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstituten är en central del av unionens ekonomi och har tillgångar som är
värda 2 500 miljarder EUR på cirka 75 miljoner medlemmars och förmånstagares vägnar. Tjänstepensioner bör
förbättras, dock utan att de offentliga pensionssystemens stora betydelse ifrågasätts när det gäller ett tryggt,
varaktigt och effektivt socialt skydd, som bör garantera en rimlig levnadsstandard på ålderdomen och som därför
bör stå i fokus för målet att förstärka de europeiska sociala modellerna.
(9)
Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i unionen och situationen när det gäller nationella budgetar är
tjänstepensioner ett värdefullt tillägg till offentliga pensionssystem. Ett motståndskraftigt pensionssystem
förutsätter ett varierat produktutbud, mångfald bland instituten och ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis.
(10) Medlemsstaterna bör skydda arbetstagarna från äldrefattigdom och främja kompletterande pensionsplaner som är
kopplade till anställningskontrakt såsom kompletterande skydd till allmänna pensioner.
(11) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten,
rätten till egendom, förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder samt rätten till en hög konsumentskydds-
nivå, särskilt genom att säkerställa en större transparens kring pensioner, en väl underbyggd personlig finansiell
planering och pensionsplanering samt genom att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande
verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner. Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med
dessa rättigheter och principer.
(12) Att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av
pensionsplaner genom att klarlägga de relevanta förfarandena och undanröja onödiga hinder skulle kunna få
positiva effekter på de berörda företagen och deras anställda, oavsett i vilken medlemsstat de verkar, genom att
förvaltningen av tjänstepensionstjänsterna centraliseras.
(13) Tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet bör inte påverka nationell social- och arbetsmarknadslag-
stiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i värdmedlemsstaten och som är tillämplig på
förhållandet mellan det företag som erbjuder tjänstepensionsplanen (nedan kallat det uppdragsgivande företaget) och
medlemmar och förmånstagare. Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av
pensionsplaner är skilda saker och bör styras av olika bestämmelser. Om en gränsöverskridande överlåtelse av en
pensionsplan leder till gränsöverskridande verksamhet bör bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet
tillämpas.
(14) Om det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet är belägna i samma medlemsstat utgör inte det
faktum att en pensionsplans medlemmar eller förmånstagare är bosatta i en annan medlemsstat i sig att
gränsöverskridande verksamhet föreligger.
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om
upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
159
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/39
SV
(15) Medlemsstaterna bör ta hänsyn till behovet av att skydda pensionsrättigheter för arbetstagare som tillfälligt
utstationeras till en annan medlemsstat för att arbeta.
(16) Trots att direktiv 2003/41/EG har trätt i kraft har den gränsöverskridande verksamheten förblivit begränsad på
grund av skillnaderna i nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning. Vidare återstår viktiga tillsynsrelaterade
hinder som gör det dyrare för tjänstepensionsinstitut att förvalta pensionsplaner över gränserna. Dessutom måste
det nuvarande minimiskyddet för medlemmar och förmånstagare förbättras. Detta är desto viktigare på grund av
att livslängds- och marknadsrisker allt oftare bärs av medlemmar och förmånstagare i stället för av tjänstepen-
sionsinstitutet eller det uppdragsgivande företaget. Dessutom måste den nuvarande miniminivån för den mängd
information som lämnas till medlemmar och förmånstagare höjas.
(17) Syftet med de aktsamhetsregler som fastställs i detta direktiv är dels att garantera en hög grad av trygghet för alla
framtida pensionärer genom att införa strikta tillsynskrav, dels att möjliggöra en sund, aktsam och effektiv
förvaltning av tjänstepensionsplaner.
(18) Tjänstepensionsinstitut bör vara helt åtskilda från uppdragsgivande företag och förvalta fonderade medel utifrån
syftet att tillhandahålla pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstitut som drivs enbart utifrån det syftet bör ha frihet
att tillhandahålla tjänster och frihet att investera utan begränsningar, med förbehåll endast för samordnade
aktsamhetskrav, oavsett om sådana tjänstepensionsinstitut anses vara juridiska personer eller inte.
(19) I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens
uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av de tre pelarna i pensionssystemet ska spela i enskilda
medlemsstater. När det gäller den andra pelaren bör de också ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som
de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företags-
pensionsfonder och livförsäkringsföretag. Detta direktiv är inte ägnat att ifrågasätta detta medlemsstaternas
prerogativ, utan syftar snarare till att uppmuntra dem att bygga upp tillräckliga, trygga och bärkraftiga
tjänstepensioner och underlätta gränsöverskridande verksamhet.
(20) Eftersom tjänstepensionerna behöver förbättras ytterligare bör kommissionen tillföra ett stort mervärde på
unionsnivå genom att vidta ytterligare åtgärder för att stödja medlemsstaternas samarbete med arbetsmarknadens
parter vid förbättrandet av pensionsplaner inom andra pelaren och genom att inrätta en högnivågrupp med
experter för att förbättra pensionssparandet inom den andra pelaren i medlemsstaterna, inklusive främjandet av
medlemsstaternas utbyte av bästa praxis, i synnerhet när det gäller gränsöverskridande verksamhet.
(21) De nationella reglerna för egenföretagares deltagande i tjänstepensionsinstitut skiljer sig åt. I vissa medlemsstater
kan tjänstepensionsinstitut drivas på grundval av överenskommelser med branschorganisationer vars medlemmar
uppträder i egenskap av egenföretagare, eller direkt med egenföretagare och anställda. I vissa medlemsstater kan
en egenföretagare även bli medlem i ett tjänstepensionsinstitut när egenföretagaren uppträder i egenskap av
arbetsgivare eller tillhandahåller yrkesmässiga tjänster åt ett företag. I vissa medlemsstater kan inte egenföretagare
bli medlemmar i ett tjänstepensionsinstitut om inte vissa villkor, inbegripet sådana som följer av social- och
arbetsmarknadslagstiftning, är uppfyllda.
(22) Institut som förvaltar sociala trygghetssystem, vilka redan har samordnats på unionsnivå, bör undantas från detta
direktivs tillämpningsområde. Hänsyn bör dock tas till de specifika förutsättningar som gäller för de tjänstepen-
sionsinstitut som i en enskild medlemsstat förvaltar såväl sociala trygghetssystem som tjänstepensionsplaner.
(23) Institut som drivs enligt principen om kapitalfinansiering som en del av ett obligatoriskt socialt trygghetssystem
omfattas inte av detta direktiv.
(24) Finansiella institut som redan omfattas av ramlagstiftning på unionsnivå bör generellt undantas från detta
direktivs tillämpningsområde. Eftersom sådana institut i vissa fall även erbjuder tjänster på tjänstepen-
sionsområdet, är det dock viktigt att säkerställa att detta direktiv inte ger upphov till någon snedvridning av
konkurrensen. Sådan snedvridning kan undvikas om aktsamhetskraven i detta direktiv tillämpas på tjänstepen-
sionsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv
i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (1). Kommissionen bör även noggrant övervaka
situationen på marknaden för tjänstepensionsplaner och beakta möjligheten att utvidga den frivilliga
tillämpningen av detta direktiv till andra reglerade finansiella institut.
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och
återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
160
L 354/40
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
(25) Eftersom tjänstepensionsinstitut har som mål att säkra ekonomisk trygghet under pensionstiden bör tjänstepen-
sionsinstituten kunna betala ut pensionsförmånerna som livslånga utbetalningar, som betalningar som ska göras
under en viss tid, i form av engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ.
(26) Det är viktigt att säkerställa att äldre och personer med funktionsnedsättning inte riskerar fattigdom utan kan
åtnjuta en rimlig levnadsstandard. Tillräcklig täckning för biometriska risker i tjänstepensionsprogram är en viktig
aspekt i kampen mot fattigdom och osäkerhet bland äldre personer. När en pensionsplan inrättas bör arbetsgivare
och arbetstagare, eller deras respektive företrädare, beakta möjligheten att pensionsplanen inbegriper täckning för
risker kopplade till lång levnad och invaliditet samt efterlevandeskydd.
(27) Om medlemsstaterna ges möjlighet att från tillämpningsområdet för nationell genomförandelagstiftning undanta
tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har färre än 100 medlemmar, kan tillsynen
underlättas i sådana medlemsstater utan att detta hindrar att den inre marknaden på detta område fungerar väl.
Detta bör emellertid inte undergräva sådana tjänstepensionsinstituts rätt att utse kapitalförvaltare som är
etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaltningen av sin investeringsportfölj,
samt förvaringsinstitut som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaringen
av sina tillgångar. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna tillämpa särskilda bestämmelser avseende
investeringsregler och företagsstyrningssystemet på tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som
tillsammans har mer än totalt 15 medlemmar.
(28) Institut som Unterstützungskassen i Tyskland, där medlemmarna inte har någon laglig rätt till förmåner med visst
belopp och där deras intressen skyddas av en obligatorisk lagstadgad obeståndsförsäkring, bör undantas från detta
direktivs tillämpningsområde.
(29) För att skydda medlemmarna och förmånstagarna bör tjänstepensionsinstituten begränsa sina verksamheter till
sådana som avses i detta direktiv och till verksamheter som direkt föranleds av dessa.
(30) Om ett uppdragsgivande företag går i konkurs riskerar medlemmar att förlora både sitt arbete och sina intjänade
pensionsrättigheter. Detta gör det nödvändigt att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan det uppdragsgivande
företaget och tjänstepensionsinstitutet samt att minimikrav på aktsamhet fastställs för att skydda medlemmarna.
När aktsamhetskraven fastställs bör hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutens möjligheter att få tillgång till
pensionsgarantisystem eller liknande mekanismer som skyddar intjänade individuella rättigheter för medlemmar
och förmånstagare mot risken att det uppdragsgivande företaget inte kan fullgöra sina förpliktelser.
(31) Driften av tjänstepensionsinstitut och tillsynen över dessa uppvisar betydande skillnader i de olika
medlemsstaterna. I vissa medlemsstater kan tillsynen utövas inte bara över själva tjänstepensionsinstituten utan
också över de enheter eller företag som har auktoriserats för att förvalta dessa tjänstepensionsinstitut.
Medlemsstaterna bör kunna ta hänsyn till sådana särdrag så länge som alla krav i detta direktiv uppfylls på ett
korrekt sätt. Medlemsstaterna bör även kunna tillåta försäkringsföretag och andra finansiella företag att förvalta
tjänstepensionsinstitut.
(32) Tjänstepensionsinstitut är pensionsinstitut som har ett socialt syfte och som tillhandahåller finansiella tjänster. De
har ansvar för tillhandahållandet av tjänstepensionsförmåner, och de bör därför när det gäller deras verksamhet
och villkoren för att bedriva denna verksamhet uppfylla vissa minimikrav på aktsamhet, med beaktande av
nationella regler och traditioner. Dessa institut bör emellertid inte behandlas som rena finansiella tjänsteleve-
rantörer. Deras sociala funktion och trepartsförhållandet mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och tjänstepensions-
institutet bör beaktas på ett korrekt sätt och stödjas som vägledande principer för detta direktiv.
(33) Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt förvaltar pensionsfonder som inte är någon juridisk
person och består av enskilda medlemmars pensionsplaner och vars tillgångar är separerade från tjänstepensions-
institutens tillgångar, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att betrakta varje pensionsfond som en egen
pensionsplan enligt detta direktiv.
(34) Det stora antalet tjänstepensionsinstitut i vissa medlemsstater kräver en pragmatisk lösning när det gäller kravet
på förhandsgodkännande av tjänstepensionsinstitut. Om ett tjänstepensionsinstitut önskar förvalta en plan i en
annan medlemsstat bör det dock krävas ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten
i hemmedlemsstaten.
(35) Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om pensionssystemens
uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, bör tjänstepensionsinstituten
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
161
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/41
SV
kunna erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater efter erhållande av tillstånd från den behöriga myndigheten
i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Tjänstepensionsinstituten bör tillåtas att åta sig uppdrag för företag
som är belägna i någon av medlemsstaterna och att förvalta pensionsplaner med medlemmar i fler än en
medlemsstat. Detta skulle kunna medföra betydande stordriftsfördelar för sådana tjänstepensionsinstitut, förbättra
konkurrenskraften hos unionens näringsliv och underlätta arbetskraftens rörlighet.
(36) Rätten för ett tjänstepensionsinstitut som är etablerat i en medlemsstat att förvalta en tjänstepensionsplan som
avtalats i en annan medlemsstat bör utövas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna i gällande social- och
arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten i den mån den är relevant för tjänstepensionsplaner, exempelvis
definitionen och utbetalningen av pensionsförmåner och villkoren för överlåtelse av pensionsrättigheter. Tillsyns-
reglernas omfattning bör klargöras för att säkerställa rättslig säkerhet för tjänstepensionsinstituts gränsöver-
skridande verksamhet.
(37) Tjänstepensionsinstitut bör kunna överlåta pensionsplaner till andra tjänstepensionsinstitut över gränserna inom
unionen i syfte att underlätta organisationen av tjänstepensioner på unionsnivå. Överlåtelser bör bli föremål för
ett godkännande av den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat efter
det att den behöriga myndigheten har erhållit godkännande från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
för det tjänstepensionsinstitut som överlåter pensionsplanen. Överlåtelsen och villkoren för denna bör vara
beroende av ett förhandsgodkännande av en majoritet av medlemmarna och en majoritet av berörda
förmånstagare eller, i förekommande fall, en majoritet av deras företrädare, till exempel en ”trustee” i en
trustbaserad plan.
(38) Vid överlåtelse av en del av en pensionsplan bör bärkraften hos både den överlåtna och den återstående delen av
pensionsplanen säkerställas och alla medlemmars och förmånstagares rättigheter bör skyddas på ett fullgott sätt
efter överlåtelsen, genom krav på att både det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet har
tillräckliga och lämpliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna för den överlåtna delen och den
återstående delen av planen.
(39) För att underlätta samordningen av tillsynspraxis kan Eiopa begära information från de behöriga myndigheterna
i enlighet med de befogenheter som Eiopa tilldelats genom förordning (EU) nr 1094/2010. Om det vid en
fullständig eller partiell gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan råder oenighet mellan de berörda
behöriga myndigheterna bör det vidare vara möjligt för Eiopa att utföra medling.
(40) Aktsamhet vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är en grundläggande förutsättning för att det ska kunna
säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas både på kort och lång sikt. Tekniska avsättningar bör beräknas
enligt erkända aktuariella metoder och bestyrkas av en aktuarie eller en annan expert på området. Maximiränte-
satserna bör väljas på ett aktsamt sätt enligt relevanta nationella bestämmelser. De tekniska avsättningarna bör
motsvara ett minimibelopp som är tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de förmåner som redan är
under utbetalning till förmånstagarna och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade
pensionsrättigheter. Aktuariefunktionen bör utövas av personer som har kunskaper i försäkrings- och
finansmatematik på en nivå som motiveras av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de
inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området
enligt tillämpliga yrkeskvalifikationer eller andra normer.
(41) Det finns betydande skillnader mellan tjänstepensionsinstituten i olika medlemsstater beträffande vilka risker som
täcks. Hemmedlemsstaterna bör därför ha möjlighet att fastställa ytterligare, mer detaljerade bestämmelser för
beräkningen av de tekniska avsättningarna förutom bestämmelserna i detta direktiv.
(42) Tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna bör krävas för att skydda intressena
för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare i händelse av det uppdragsgivande företagets insolvens.
(43) För att främja lika spelregler mellan inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut bör
medlemsstaterna beakta skuldtäckningskraven för både inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut.
(44) I många fall kan det vara det uppdragsgivande företaget och inte tjänstepensionsinstitutet självt som står för de
biometriska riskerna eller som garanterar vissa förmåner eller viss avkastning. Det förekommer dock även att
tjänstepensionsinstitutet självt står för sådana risker eller lämnar sådana garantier, varvid det uppdragsgivande
företaget i allmänhet har uppfyllt sina förpliktelser i och med de nödvändiga inbetalningarna. I dessa fall bör de
berörda tjänstepensionsinstituten ha ett kapital som grundas på värdet av de tekniska avsättningarna och
riskkapitalet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
162
L 354/42
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
(45) Tjänstepensionsinstitut är mycket långsiktiga investerare. De tillgångar som tjänstepensionsinstitut förfogar över
får i regel inte lösas in annat än för tillhandahållande av pensionsförmåner. För att medlemmarnas och
förmånstagarnas rättigheter ska skyddas på ett fullgott sätt bör tjänstepensionsinstituten även ha möjlighet att
välja placeringar som passar deras åtagandens specifika typ och varaktighet. Därför krävs en effektiv tillsyn
liksom en inriktning på investeringsregler som ger tjänstepensionsinstituten det handlingsutrymme som behövs
för att de ska kunna besluta om den säkraste och mest effektiva investeringspolicyn och som ålägger dem att
agera på ett aktsamt sätt. Iakttagandet av aktsamhetsprincipen kräver därför en investeringspolicy som är
anpassad till medlemsstrukturen i det enskilda tjänstepensionsinstitutet.
(46) Genom att det fastställs att aktsamhetsprincipen (the prudent person rule) ska vara den grundläggande principen för
kapitalinvesteringar och genom att det görs möjligt för tjänstepensionsinstitut att bedriva verksamhet över
gränserna främjas en överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet, vilket bidrar till ekonomiska och
sociala framsteg.
(47) Tillsynsmetoder och tillsynspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Dessa bör därför ges visst utrymme att
efter eget skön i detalj utforma de investeringsregler som de önskar kräva att tjänstepensionsinstitut som är
belägna inom deras territorium ska följa. Dessa regler får dock inte inskränka den fria rörligheten för kapital,
såvida det inte är motiverat av aktsamhetsskäl.
(48) Detta direktiv bör säkerställa en lämplig investeringsfrihet för tjänstepensionsinstitut. Eftersom tjänstepensionsin-
stituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, har de förutsättningar att inom aktsamma
gränser investera i icke-likvida tillgångar, t.ex. aktier, och i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk
profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar)
eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). De kan också utnyttja fördelarna med en internationell
diversifiering. Det bör därför inte, annat än av aktsamhetsskäl i linje med aktsamhetsprincipen för att skydda
medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, finnas några begränsningar för investeringar i aktier i valutor
andra än dem som åtagandena är uttryckta i eller i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och
inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar.
(49) Tolkningen av vad som utgör instrument med en långsiktig ekonomisk profil är vid. Dessa instrument är ej
överförbara värdepapper och har därför inte tillgång till likviditeten på andrahandsmarknader. De kräver ofta
åtaganden med fast tidsfrist, vilket begränsar deras säljbarhet och bör tolkas så att de inbegriper andelar och
skuldinstrument i och lån som tillhandahålls icke börsnoterade företag. Onoterade företag omfattar infrastruk-
turprojekt, icke-börsnoterade tillväxtföretag, fastigheter eller andra tillgångar som skulle kunna vara lämpliga för
långsiktiga investeringsändamål. Koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt är ofta onoterade tillgångar
och är beroende av långfristiga krediter för finansiering av projekt.
(50) Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att investera i andra medlemsstater i enlighet med reglerna i deras
hemmedlemsstat för att minska kostnaderna för gränsöverskridande verksamhet. Värdmedlemsstaterna bör därför
inte tillåtas ålägga tjänstepensionsinstitut belägna i andra medlemsstater ytterligare investeringskrav.
(51) Enskilda måste kunna få en klar överblick över sina intjänade pensionsrättigheter enligt lagstadgade
pensionsplaner och tjänstepensionsplaner, särskilt när sådana rättigheter har tjänats in i fler än en medlemsstat.
Detta kan möjliggöras genom pensionsövervakningstjänster som omfattar hela unionen av det slag som redan har
införts i vissa medlemsstater till följd av kommissionens vitbok av den 16 februari 2012 med en agenda för
tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, som förespråkar utvecklingen av sådana tjänster.
(52) Vissa risker kan inte minskas genom kvantitativa krav, återspeglade i tekniska avsättningar och skuldtäck-
ningskrav, utan kan hanteras på rätt sätt endast genom att man ställer krav på företagsstyrningen. Att säkerställa
ett effektivt företagsstyrningssystem är därför av central betydelse för en fullgod riskhantering och för skyddet av
medlemmar och förmånstagare. Dessa system bör stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
(53) En ersättningspolicy som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv
riskhantering i tjänstepensionsinstitut. Principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är
tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med
hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansiella institut och
behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens
verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
163
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/43
SV
(54) En nyckelfunktion är kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter. Tjänstepensionsinstituten bör ha
tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuarie-
funktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion bör inte hindra ett tjänstepensionsinstitut från att fritt besluta
hur det vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken, om inte annat anges i detta direktiv. Detta bör inte leda
till onödigt betungande krav eftersom hänsyn bör tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos
tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
(55) De personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut bör kollektivt vara lämpliga för sin uppgift och
personer som utför nyckelfunktioner bör ha adekvata kunskaper och erfarenheter och, i tillämpliga fall, adekvata
yrkeskvalifikationer. Dock bör endast personer som innehar nyckelfunktioner omfattas av kraven på anmälan till
den behöriga myndigheten.
(56) Med undantag av den interna revisionsfunktionen, bör det vara möjligt för en enda person eller organisatorisk
enhet att utföra fler än en nyckelfunktion. Den person eller organisatoriska enhet som utövar en nyckelfunktion
bör dock vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget.
Medlemsstaterna bör kunna ge tjänstepensionsinstitutet tillstånd att låta samma person eller organisatoriska enhet
utföra nyckelfunktioner under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det undviker eller hanterar
en intressekonflikt med det uppdragsgivande företaget.
(57) Det är viktigt att tjänstepensionsinstitut förbättrar sin riskhantering, med beaktande av målet att ha en rättvis
spridning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner, så att potentiella sårbarheter med
avseende på pensionsplanernas långsiktiga bärkraft kan förstås på rätt sätt och diskuteras med de berörda
behöriga myndigheterna. Tjänstepensionsinstituten bör som ett led i sina riskhanteringssystem göra en
riskbedömning för sina verksamheter som rör pensioner. Den riskbedömningen bör också göras tillgänglig för de
behöriga myndigheterna och bör, om så är relevant, bland annat inkludera risker i samband med klimatfö-
rändring, resursanvändning, miljön, sociala risker och risker som är relaterade till avskrivningar av tillgångar till
följd av regleringsändringar (strandade tillgångar).
(58) Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer enligt av Förenta nationerna stödda principer för
ansvarsfulla investeringar är viktiga för tjänstepensionsinstituts investeringspolicy och riskhanteringssystem.
Medlemsstaterna bör ålägga tjänstepensionsinstitut att uttryckligen redovisa när dessa faktorer beaktas vid
investeringsbeslut och hur de ingår i deras riskhanteringssystem. Uppgifter om hur relevanta och väsentliga
miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer är för en pensionsplans investeringar och hur de
beaktas bör ingå i den information som ett tjänstepensionsinstitut tillhandahåller enligt detta direktiv. Detta
utesluter inte att ett tjänstepensionsinstitut fullgör kravet genom att i sådan information ange att miljöfaktorer,
sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer inte beaktas i dess investeringspolicy eller att kostnaderna för ett
system för att övervaka relevansen och väsentligheten i sådana faktorer och hur de beaktas är oproportionella
i förhållande till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet.
(59) Varje medlemsstat bör kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är beläget inom dess territorium upprättar
årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet
hanterar, och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsbokslut och
förvaltningsberättelser som ger en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och
finansiella ställning, i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och som
vederbörligen godkänts av en auktoriserad person, är en mycket betydelsefull informationskälla för planens
medlemmar och förmånstagare samt för de behöriga myndigheterna. I synnerhet gör de det möjligt för de
behöriga myndigheterna att övervaka tjänstepensionsinstitutets finansiella sundhet och att bedöma om det kan
uppfylla alla sina avtalsmässiga förpliktelser. Årsbokslut och förvaltningsberättelser bör offentliggöras på en
webbplats, om möjligt, eller på andra sätt såsom att tryckta exemplar tillhandahålls på begäran.
(60) Ett tjänstepensionsinstituts investeringspolicy är en avgörande faktor både vad avser tjänstepensionsplanernas
säkerhet och ekonomiska hållbarhet på lång sikt. Tjänstepensionsinstituten bör därför upprätta och minst vart
tredje år se över riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer bör göras tillgängliga för de behöriga
myndigheterna och på begäran även för varje pensionsplans medlemmar och förmånstagare.
(61) Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att helt eller delvis utkontraktera samtliga verksamheter, inbegripet
nyckelfunktioner, till tjänsteleverantörer som arbetar för deras räkning. Tjänstepensionsinstituten bör fortfarande
ha det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv när de utkontrakterar
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
164
L 354/44
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
nyckelfunktioner eller annan verksamhet. Tjänstepensionsinstitut bör ingå ett skriftligt avtal med tjänsteleve-
rantören när en verksamhet utkontrakteras. Vid tillämpningen av detta direktiv omfattas inte avtal för operativa
tjänster, till exempel säkerhets- eller underhållspersonal.
(62) Det bör vara möjligt för medlemsstater att kräva att förvaringsinstitut utses för förvaring av ett tjänstepensions-
instituts tillgångar.
(63) Med beaktande av pensionsplanens karaktär och den administrativa bördan bör tjänstepensionsinstituten ge tydlig
och lämplig information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om
sin pensionering och säkerställa en hög grad av transparens under de olika faserna i en pensionsplan, vilka
omfattar tiden före anslutningen, medlemskapet (inbegripet tiden före pensioneringen) och tiden efter
pensioneringen. Särskilt bör lämnas information om intjänade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensions-
förmånerna, risker och garantier samt kostnader. När de beräknade pensionsförmånerna grundas på ekonomiska
scenarier bör informationen också inkludera ett oförmånligt scenario som bör vara extremt men trovärdigt. Om
medlemmarna står för en investeringsrisk är det också mycket viktigt med ytterligare information om
investeringsprofilen, tillgängliga alternativ och historisk avkastning. Informationen bör motsvara användarens
behov och bör beakta Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
i synnerhet vad beträffar tillgänglighet och tillgång till information, i enlighet med artiklarna 3 respektive 21
i konventionen. Medlemsstater kan välja att närmare specificera vem som får lämna informationen till presumtiva
medlemmar, medlemmar och förmånstagare, inbegripet genom insamling av pensionsuppgifter (pension tracking
services).
(64) På grund av särdragen i de pensionsplaner som ger en viss förmånsnivå påverkas dessa förmåner inte av den
historiska avkastningen eller av kostnadsstrukturen, förutom i extrema fall. Information om detta bör därför
endast lämnas för pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut.
(65) Innan presumtiva medlemmar ansluter sig till en pensionsplan bör de ges all den information de behöver för att
kunna göra ett välgrundat val. Om presumtiva medlemmar inte har ett val utan automatiskt ansluts till en
pensionsplan bör tjänstepensionsinstitutet förse dem med grundläggande relevant information om deras
medlemskap direkt efter anslutningen.
(66) Tjänstepensionsinstitut bör för medlemmar utarbeta ett pensionsbesked som innehåller viktig personlig och
allmän information om pensionsplanen. Pensionsbeskedet bör vara tydligt och fullständigt och innehålla relevant
och lämplig information för att underlätta förståelsen av pensionsrättigheter över tiden och inom olika
pensionsplaner och för att främja arbetskraftens rörlighet.
(67) Tjänstepensionsinstituten bör underrätta sina medlemmar i tillräckligt god tid före pensioneringen om de
utbetalningsalternativ de kan välja mellan. Om pensionen inte betalas ut som en livslång utbetalning, bör
medlemmar som närmar sig pensionering underrättas om tillgängliga förmånsutbetalningsprodukter för att
underlätta finansiell planering inför pensionen.
(68) Under den fas när pensionsförmåner utbetalas bör förmånstagarna fortsätta att få information om sina förmåner
och motsvarande utbetalningsalternativ. Detta är särskilt viktigt när förmånstagare står för en betydande del av
investeringsrisken under utbetalningsfasen. Förmånstagare bör även informeras om eventuella sänkningar av
förmånsnivåer innan någon sådan sänkning tillämpas, efter det att ett beslut som leder till en sänkning har
fattats. I enlighet med god praxis rekommenderas tjänstepensionsinstituten att samråda med förmånstagarna
innan ett sådant beslut fattas.
(69) Den behöriga myndigheten bör utöva sina befogenheter i de huvudsakliga syftena att skydda rättigheterna för
medlemmar och förmånstagare och tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet.
(70) Tillsynens omfattning varierar mellan medlemsstaterna. Detta kan orsaka problem om ett tjänstepensionsinstitut
måste följa rörelsereglerna i sin hemmedlemsstat och samtidigt följa social- och arbetsmarknadslagstiftningen i sin
värdmedlemsstat. Klargörandet av vilka områden som ska anses vara en del av tillsynen enligt detta direktiv
minskar den rättsliga osäkerheten och tillhörande transaktionskostnader.
(71) En inre marknad för tjänstepensionsinstitut kräver ett ömsesidigt erkännande av aktsamhetskraven. Ett tjänstepen-
sionsinstituts efterlevnad av dessa krav bör övervakas av de behöriga myndigheterna i tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat. Medlemsstaterna bör ge de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter för att använda
förebyggande eller korrigerande åtgärder om ett tjänstepensionsinstitut bryter mot något av kraven i detta
direktiv.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
165
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/45
SV
(72) För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamheter som utkontrakterats, inklusive all verksamhet som senare
utkontrakteras på nytt, är det viktigt att de behöriga myndigheterna har tillgång till alla relevanta uppgifter som
innehas av tjänsteleverantörer till vilka verksamheter har utkontrakterats, oavsett om den senare är en reglerad
eller oreglerad enhet, och har rätt att genomföra inspektioner på plats. För att myndigheterna ska kunna ta
hänsyn till marknadsutvecklingen och säkerställa att villkoren i uppdragsavtalet fortlöpande efterlevs bör behöriga
myndigheter ha nödvändiga befogenheter att begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleve-
rantörer om utkontrakterade verksamheter.
(73) Det bör införas bestämmelser om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, andra myndigheter och
organ som arbetar med ansvar för att stärka den finansiella stabiliteten och uppsägning av pensionsplaner. Det är
därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden sådant informationsutbyte bör vara möjligt. När
information får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke bör dessa
myndigheter, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för samtycket.
(74) Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv, såsom de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av
personuppgifter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1), och de
europeiska tillsynsmyndigheternas utbyte eller överföring av information enligt detta direktiv bör ske i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2).
(75) För att säkerställa en väl fungerande inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på unionsnivå bör
kommissionen, efter samråd med Eiopa, se över och rapportera om tillämpningen av detta direktiv och bör lägga
fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet senast den 13 januari 2023.
(76) För att säkerställa en sund konkurrens mellan instituten bör den övergångsperiod som ger försäkringsföretag som
omfattas av direktiv 2009/138/EG möjlighet att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet enligt de regler som avses
i artikel 4 i det här direktivet förlängas till och med den 31 december 2022. Direktiv 2009/138/EG bör därför
ändras i enlighet med detta.
(77) Vidareutvecklingen på unionsnivå av solvensmodeller, exempelvis HBS-modeller (holistic balance sheet), är inte
realistisk i praktiken och inte effektiv när det gäller kostnader och förmåner, särskilt med tanke på mångfalden
hos tjänstepensionsinstitut inom och mellan medlemsstaterna. Inga kvantitativa kapitalkrav, såsom Solvens II eller
HBS-modeller som anknyter till Solvens II, bör därför utvecklas på unionsnivå när det gäller tjänstepensions-
institut, eftersom de potentiellt skulle kunna minska arbetsgivarnas beredvillighet att tillhandahålla tjänstepen-
sionsplaner.
(78) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en rättslig ram på unionsnivå som omfattar tjänstepensions-
institut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens
omfattning eller verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia-
ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma
artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(79) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september
2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av
införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett
direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv
anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.
(80) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en
innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade
bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.
(81) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med
nationell rätt och tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds-
förordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio-
nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
166
L 354/46
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs bestämmelser för inledande och utövande av verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Detta direktiv ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut. Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt inte
är juridiska personer ska medlemsstaterna tillämpa direktivet antingen på dessa tjänstepensionsinstitut eller, om inte
annat föreskrivs i punkt 2, på de auktoriserade enheter som ansvarar för driften av dessa institut och agerar för deras
räkning.
2.
Detta direktiv ska inte tillämpas på
a) institut som förvaltar sociala trygghetssystem som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG)
nr 883/2004 (1) och (EG) nr 987/2009 (2),
b) institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (3), 2009/138/EG, 2011/61/EU (4),
2013/36/EU (5) och 2014/65/EU (6),
c) institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen (pay as you go),
d) institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det
uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att
utbetala pensionsförmåner,
e) företag som gör bokföringsmässiga avsättningar för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda.
Artikel 3
Tillämpning på tjänstepensionsinstitut som förvaltar sociala trygghetssystem
Tjänstepensionsinstitut som också förvaltar obligatoriska anställningsrelaterade pensionsplaner som betraktas som
sociala trygghetssystem som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ska omfattas av detta
direktiv när det gäller den del av deras verksamheter som avser tillhandahållande av icke-obligatoriska tjänstepensioner.
I sådana fall ska skulder och motsvarande tillgångar hållas fullständigt åtskilda och de ska inte kunna överlåtas till de
obligatoriska pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem eller omvänt.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen
(EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning
(EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om
ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174,
1.7.2011, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
167
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/47
SV
Artikel 4
Frivillig tillämpning på institut som omfattas av direktiv 2009/138/EG
Hemmedlemsstater får välja att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 9–14, 19–22, 23.1, 23.2 och 24–58 i detta direktiv
på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv
i direktiv 2009/138/EG. I sådana fall ska alla tillgångar och skulder som hänför sig till tjänstepensionsverksamheten
hållas fullständigt åtskilda från, förvaltas och hanteras skilt från livförsäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon
möjlighet till överlåtelse.
I fall som avses i första stycket i den här artikeln, och endast när det gäller deras tjänstepensionsverksamhet, ska
livförsäkringsföretag inte omfattas av artiklarna 76–86, 132, 134.2, 173, 185.5, 185.7, 185.8 och 209 i direktiv
2009/138/EG.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att antingen de behöriga myndigheterna eller de myndigheter som ansvarar för
tillsynen av livförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG, som en del av sin tillsynsverksamhet
kontrollerar att den verksamhet som rör tjänstepensioner hålls strikt åtskild från övrig verksamhet.
Artikel 5
Små tjänstepensionsinstitut och pensionsplaner som följer av lag
Med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32–35 får medlemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att
tillämpa detta direktiv på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som
förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Om inte annat föreskrivs i artikel 2.2 ska
sådana tjänstepensionsinstitut dock ha rätt att tillämpa direktivet på frivillig grund. Artikel 11 får tillämpas endast om
alla övriga bestämmelser i detta direktiv är tillämpliga. Medlemsstaterna ska tillämpa artiklarna 19.1, 21.1 och 21.2 på
alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar
pensionsplaner som sammanlagt har fler än 15 medlemmar.
Medlemsstaterna får välja att tillämpa någon av artiklarna 1–8, artikel 19 och artiklarna 32–35 på institut som
tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag, enligt nationell rätt, och vilka pensioner garanteras av en offentlig myndighet.
Artikel 6
Definitioner
I detta direktiv avses med
1. tjänstepensionsinstitut: ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat
oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner
i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits
a) enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller
b) med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten,
och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,
2. pensionsplan: ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund (trust deed) eller bestämmelser vari anges vilka
pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor,
3. uppdragsgivande företag: varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska
eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa,
och som erbjuder en pensionsplan eller gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
168
L 354/48
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
4. pensionsförmåner: förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av
pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid
dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid
sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas får
pensionsförmånerna betalas ut som en livslång utbetalning, under en viss tid, i form av ett engångsbelopp eller
genom en kombination av dessa alternativ,
5. medlem: en person som inte är förmånstagare eller presumtiv medlem och vars tidigare eller nuvarande
yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en
pensionsplan,
6. förmånstagare: en person som uppbär pensionsförmåner,
7. presumtiv medlem: en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan,
8. behörig myndighet: en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som anges i detta direktiv,
9. biometriska risker: risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad,
10. hemmedlemsstat: den medlemsstat där tjänstepensionsinstitutet har registrerats eller auktoriserats och där det har sin
huvudsakliga förvaltningsort i enlighet med artikel 9,
11. värdmedlemsstat: den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för
tjänstepensionsplaner är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna eller
förmånstagarna,
12. överlåtande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som överlåter alla eller delar av en pensionsplans skulder,
tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida
tillgångar till ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,
13. mottagande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som tar emot alla eller delar av en pensionsplans skulder,
tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida
tillgångar från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,
14. reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU,
15. multilateral handelsplattform eller MTF-plattform: en multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.22
i direktiv 2014/65/EU,
16. organiserad handelsplattform eller OTF-plattform: en organiserad handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.23
i direktiv 2014/65/EU,
17. varaktigt medium: ett instrument som gör det möjligt för en medlem eller förmånstagare att lagra information som
riktas till den medlemmen eller förmånstagaren personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst och under
en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad
återgivning av den lagrade informationen,
18. nyckelfunktion: inom ett företagsstyrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar
riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen,
19. gränsöverskridande verksamhet: förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget
och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på
området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.
Artikel 7
Ett tjänstepensionsinstituts verksamhet
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium
begränsar sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner inbegripet verksamheter som föranleds av
dessa.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
169
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/49
SV
Om ett livförsäkringsföretag, i enlighet med artikel 4, driver sin tjänstepensionsverksamhet genom att hålla tillgångarna
och skulderna fullständigt åtskilda, ska de fullständigt åtskilda tillgångarna och skulderna hanteras endast inom ramen
för sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därav direkt föranledd verksamhet.
Som allmän princip ska tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, där så är relevant, beakta målet att skapa en rättvis
fördelning av risker och förmåner mellan generationerna.
Artikel 8
Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut
Medlemsstaterna ska säkerställa att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från ett tjänstepensionsinstitut som är
registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, så att tjänstepensionsinstitutets tillgångar skyddas i medlemmarnas
och förmånstagarnas intresse om det uppdragsgivande företaget går i konkurs.
Artikel 9
Registrering eller auktorisering
1.
Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom
deras territorium, säkerställa att tjänstepensionsinstitutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten
eller är auktoriserat av denna.
Med huvudsaklig förvaltningsort avses den plats där tjänstepensionsinstitutet fattar sina viktigaste strategiska beslut.
2.
Vid sådan gränsöverskridande verksamhet som bedrivs i enlighet med artikel 11 ska även de medlemsstater där
tjänstepensionsinstitutet är verksamt framgå av registret.
3.
Informationen från registret ska meddelas Eiopa, som ska offentliggöra den på sin webbplats.
Artikel 10
Operativa krav
1.
Medlemsstaterna ska för varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium
säkerställa att
a) tjänstepensionsinstitutet har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner,
b) det uppdragsgivande företaget, om det garanterar pensionsförmånerna, är skyldigt att regelbundet finansiera detta
åtagande.
2.
I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensionsförmånerna från
socialförsäkringssystemen får medlemsstaterna föreskriva att kompletterande förmåner såsom täckning av risker
kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalade belopp erbjuds
till medlemmarna om arbetsgivarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta.
Artikel 11
Gränsöverskridande verksamhet och förfaranden
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensions-
systemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, ska medlemsstaterna tillåta
tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium att bedriva gränsöverskridande
verksamhet. Medlemsstaterna ska också tillåta företag som är belägna inom deras territorier att stödja tjänstepensions-
institut som erbjuder sig att bedriva eller faktiskt bedriver gränsöverskridande verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
170
L 354/50
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att bedriva gränsöverskridande verksamhet och att åta sig uppdrag för
ett uppdragsgivande företag måste godkännas i förväg av den relevanta behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
3.
Ett tjänstepensionsinstitut ska till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anmäla att det avser att bedriva
gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut lämnar följande uppgifter när de
gör denna anmälan:
a) Namnet på den eller de värdmedlemsstater, vilka i förekommande fall ska anges av det uppdragsgivande företaget.
b) Det uppdragsgivande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort.
c) De viktigaste särdragen i den pensionsplan som ska förvaltas för det uppdragsgivande företagets räkning.
4.
När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten mottar en anmälan enligt punkt 3 ska denna – under
förutsättning att den inte har utfärdat ett motiverat beslut om att tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad,
dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området inte är
förenliga med den föreslagna gränsöverskridande verksamheten – inom tre månader från mottagandet av alla de
uppgifter som anges i punkt 3 vidarebefordra dessa till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och informera
tjänstepensionsinstitutet om detta.
Det motiverade beslut som avses i första stycket ska utfärdas inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter
som anges i punkt 3.
5.
Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte översänder de uppgifter som anges i punkt 3 till
värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska den informera det berörda tjänstepensionsinstitutet om skälen för detta
inom tre månader från det att den har mottagit uppgifterna. Underlåtenhet att översända uppgifter ska kunna överklagas
till domstol i hemmedlemsstaten.
6.
Tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska omfattas av de informationskrav som
anges i avdelning IV och som värdmedlemsstaten uppställer med avseende på de presumtiva medlemmar, medlemmar
och förmånstagare som berörs av den gränsöverskridande verksamheten.
7.
Innan tjänstepensionsinstitutet börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska den behöriga myndigheten
i värdmedlemsstaten inom sex veckor efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 informera den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för
tjänstepensionsplaner och som ska uppfyllas när pensionsplanen förvaltas på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten
och om värdmedlemsstatens informationskrav enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande
verksamheten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsin-
stitutet.
8.
Tjänstepensionsinstitutet får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet i enlighet med de krav
i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och
med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7 så snart som det har mottagit den information som avses
i punkt 7 eller, om ingen information från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inkommer, efter utgången av
den tidsfrist som anges i punkt 7.
9.
Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om
alla väsentliga ändringar av de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på
området för tjänstepensionsplaner som kan påverka pensionsplanens särdrag i den mån det gäller den gränsöver-
skridande verksamheten samt om alla väsentliga ändringar i värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsinstitutet.
10.
Tjänstepensionsinstitutet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten
i fråga om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är
relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Om
oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i samordning med den
behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tjänstepensionsinstitutet
upphör med de upptäckta överträdelserna.
11.
Om tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
eller på grund av att lämpliga åtgärder saknas i hemmedlemsstaten, fortsätter att överträda de tillämpliga
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
171
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/51
SV
bestämmelserna i de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för
tjänstepensionsplaner eller värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7, får den behöriga myndigheten
i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta lämpliga åtgärder för
att förhindra eller beivra ytterligare oriktigheter och, i den mån det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet
från att bedriva verksamhet i värdmedlemsstaten för det uppdragsgivande företagets räkning.
Artikel 12
Gränsöverskridande överlåtelser
1.
Medlemsstaterna ska godkänna att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras
territorium överlåter alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och
rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett mottagande tjänstepensionsinstitut.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar de kvarvarande medlemmarna och
förmånstagarna i det överlåtande tjänstepensionsinstitutet eller de befintliga medlemmarna och förmånstagarna i det
mottagande tjänstepensionsinstitutet.
3.
Överlåtelsen måste förhandsgodkännas
a) av en majoritet av berörda medlemmar och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, av en
majoritet av deras företrädare. Vad som utgör en majoritet ska definieras i enlighet med nationell rätt. Informationen
om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för berörda medlemmar och förmånstagare och, i förekommande
fall, för deras företrädare, av det överlåtande tjänstepensionsinstitutet i god tid innan den ansökan som avses i punkt
4 lämnas in, och
b) i förekommande fall, av det uppdragsgivande företaget.
4.
Överlåtelsen av alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och
rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar mellan överlåtande och mottagande tjänstepen-
sionsinstitut ska kräva godkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat, efter förhandsgodkännandet av den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat. Ansökan om godkännande av överlåtelsen ska lämnas in av det mottagande tjänstepensionsinstitutet.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska bevilja eller avslå ansökan
om godkännande och meddela sitt beslut till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom tre månader från det att
ansökan mottagits.
5.
Ansökan om det godkännande av överlåtelsen som avses i punkt 4 ska innehålla följande upplysningar:
a) Det skriftliga avtalet mellan det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet, i vilket ska anges
överlåtelsens villkor.
b) En beskrivning av pensionsplanens viktigaste särdrag.
c) En beskrivning av de skulder eller tekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter,
samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar.
d) Det överlåtande och det mottagande pensionsinstitutets namn och huvudsakliga förvaltningsort, samt den
medlemsstat i vilken vart och ett av tjänstepensionsinstituten är registrerat eller auktoriserat.
e) Det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort och namn.
f) Belägg för förhandsgodkännandet i enlighet med punkt 3.
g) I förekommande fall, namnet på de medlemsstater vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på
området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på den berörda pensionsplanen.
6.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska utan dröjsmål efter
mottagandet vidarebefordra ansökan enligt punkt 4 till den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsin-
stitutet.
7.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma om
a) all information enligt punkt 5 har lämnats av det mottagande tjänstepensionsinstitutet,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
172
L 354/52
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) det mottagande tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning och dess lednings
anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den föreslagna överlåtelsen,
c) de långsiktiga intressena hos det mottagande tjänstepensionsinstitutets medlemmar och förmånstagare och den
överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen,
d) det mottagande tjänstepensionsinstitutets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid tidpunkten för överlåtelsen, när
överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, och
e) tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra
skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det mottagande tjänstepensionsin-
stitutets hemmedlemsstat.
8.
Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma
a) vid en partiell överlåtelse av till pensionsplanen hänförliga skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och
rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, om medlemmarnas och förmånstagarnas
långsiktiga intressen i den kvarvarande delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade,
b) om medlemmarnas och förmånstagarnas individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen,
c) om de tillgångar som hör till pensionsplanen och som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de
skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga
regler i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.
9.
Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända resultaten av
bedömningen enligt punkt 8 inom åtta veckor från det att ansökan enligt punkt 6 erhållits så att den behöriga
myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat kan fatta ett beslut i enlighet med punkt 4.
10.
Om ansökan om godkännande avslås ska den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat ange skälen till ett sådant avslag inom den tremånadersperiod som anges i punkt 4. Det avslaget, eller
underlåtenhet att handla från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat,
ska kunna överklagas till domstol i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.
11.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska informera den
behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om beslutet enligt punkt 4 inom två
veckor efter att ha fattat det beslutet.
När överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet ska den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepen-
sionsinstitutets hemmedlemsstat också informera den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepen-
sionsplaner och i enlighet med vilka pensionsplanen måste förvaltas samt om de informationskrav i värdmedlemsstaten
enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Detta ska meddelas inom ytterligare fyra
veckor.
Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända denna
information till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom en vecka efter mottagandet.
12.
Efter att ha mottagit ett beslut om godkännande enligt punkt 4 eller, om ingen information om beslutet mottagits
från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, vid utgången av den period
som anges i punkt 11 tredje stycket, får det mottagande tjänstepensionsinstitutet börja förvalta pensionsplanen.
13.
Om det råder oenighet om förfarandet eller innehållet i en åtgärd eller utebliven åtgärd från den behöriga
myndigheten i det överlåtande eller det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, inbegripet ett beslut att
godkänna eller avslå ansökan om en gränsöverskridande överlåtelse, får Eiopa genomföra icke-bindande medling
i enlighet med artikel 31 andra stycket c i förordning (EU) nr 1094/2010 på begäran av någon av de behöriga
myndigheterna eller på eget initiativ.
14.
Om det mottagande tjänstepensionsinstitutet bedriver gränsöverskridande verksamhet ska artikel 11.9, 11.10 och
11.11 tillämpas.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
173
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/53
SV
AVDELNING II
KVANTITATIVA KRAV
Artikel 13
Tekniska avsättningar
1.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga
pensionsplaner alltid innehar tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av
gällande pensionsavtal.
2.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner, där tjänstepen-
sionsinstitutets åtagande täcker biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå,
gör tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden enligt dessa planer.
3.
Dessa tekniska avsättningar ska beräknas varje år. Hemmedlemsstaten får dock tillåta att beräkningarna utförs vart
tredje år, om tjänstepensionsinstitutet till medlemmarna eller de behöriga myndigheterna överlämnar ett intyg eller en
rapport om justeringar avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade
utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av förändringarna av de risker som täcks.
4.
Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på
det området, till exempel en revisor, när så är tillåtet enligt nationell rätt, på grundval av aktuariella metoder som
erkänns av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och enligt följande principer:
a) Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken
hänsyn tas till alla åtaganden avseende förmåner och inbetalningar, i enlighet med tjänstepensionsinstitutets pensions-
arrangemang. Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som
redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas
intjänade pensionsrättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena
måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.
b) Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler
i hemmedlemsstaten. Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av
i) avkastningen på de motsvarande tillgångar som tjänstepensionsinstitutet har och den förväntade avkastningen på
framtida investeringar,
ii) den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer, obligationer från Europeiska
stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten,
eller
iii) en kombination av leden i och ii.
c) De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma
antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet
förväntade förändringar i de relevanta riskerna.
d) Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett
räkenskapsår till ett annat. Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska
eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.
5.
Hemmedlemsstaten får, för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott
sätt, fastställa ytterligare, mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsättningarna.
Artikel 14
Skuldtäckning av tekniska avsättningar
1.
Hemmedlemsstaten ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut alltid ska inneha tillräckliga och lämpliga tillgångar
som täcker de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
174
L 354/54
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Hemmedlemsstaten får tillåta ett tjänstepensionsinstitut att under en begränsad tid inneha otillräckliga tillgångar
för att täcka de tekniska avsättningarna. I detta fall ska de behöriga myndigheterna kräva att tjänstepensionsinstitutet
antar en konkret och genomförbar återhämtningsplan med tidsangivelser så att kraven i punkt 1 blir uppfyllda igen.
Planen ska vara förenad med följande villkor:
a) Tjänstepensionsinstitutet ska upprätta en konkret och genomförbar plan för hur det inom rimlig tid ska kunna
återställa tillgångarnas storlek till den nivå som krävs för att helt täcka de tekniska avsättningarna. Planen ska göras
tillgänglig för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare och/eller godkännas av de behöriga
myndigheterna i hemmedlemsstaten.
b) När planen upprättas ska hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutets specifika situation, särskilt vad gäller dess
matchning av tillgångar och skulder (asset-liability structure), riskprofil, likviditetsplan, åldersprofilen hos de
medlemmar som är berättigade till pensionsförmåner samt till om planerna befinner sig i uppbyggnadsskedet eller
ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade.
c) Om en tjänstepensionsplan avvecklas under den period som avses i första meningen i denna punkt ska tjänstepen-
sionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. Tjänstepensionsinstitutet ska inrätta ett
förfarande för hur tillgångarna och motsvarande åtaganden i den planen ska överlåtas till ett annat tjänstepensions-
institut, ett försäkringsbolag eller annat lämpligt organ. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska
underrättas om detta förfarande, och förfarandets huvuddrag ska göras tillgängliga för medlemmarna eller,
i förekommande fall, deras företrädare i enlighet med konfidentialitetsprincipen.
3.
När det gäller gränsöverskridande verksamhet ska de tekniska avsättningarna alltid täckas av tillgångar som är
tillräckliga i förhållande till samtliga planer som förvaltas. Om detta villkor inte är uppfyllt ska den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten direkt ingripa och kräva att tjänstepensionsinstitutet omedelbart utformar lämpliga
åtgärder och genomför dem utan dröjsmål på ett sådant sätt att medlemmar och förmånstagare har ett adekvat skydd.
Artikel 15
Lagstadgat kapitalkrav
1.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner där tjänstepensionsin-
stitutet och inte det uppdragsgivande företaget står för åtagandet att täcka biometrisk risk eller garanterar en viss
avkastning eller en viss förmånsnivå ständigt, som en buffert, innehar kompletterande tillgångar utöver de tekniska
avsättningarna. Dess storlek ska återspegla typen av risk och tillgångsportföljen avseende samtliga de pensionsplaner
som förvaltas. Dessa tillgångar ska vara fria från alla förutsebara åtaganden och fungera som en buffert för att
kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter.
2.
För beräkning av den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 16, 17
och 18 tillämpas.
3.
Punkt 1 ska dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras
territorium ska uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller från att fastställa mer detaljerade regler, om sådana är berättigade
av aktsamhetsskäl.
Artikel 16
Disponibel solvensmarginal
1.
För att säkerställa att tjänstepensionerna är långsiktigt hållbara ska medlemsstaterna kräva att alla tjänstepensions-
institut som avses i artikel 15.1 och som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium vid varje tidpunkt,
i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av
kraven i detta direktiv.
2.
Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsinstitutet som är fria från alla
förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:
a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett tjänstepensionsinstitut i form av ett ömsesidigt bolag, det faktiska
garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier är uppfyllda:
i) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får
ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån
eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
175
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/55
SV
ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan
anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga bolaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska
underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.
iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna
har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier
som anges i leden i och ii.
b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.
c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.
d) I den utsträckning som detta medges i nationell rätt: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan
användas för att täcka eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.
Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som tjänstepensionsinstitutet självt
innehar.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla solvensmarginalen också får utgöras av:
a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den
föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa
preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet,
i händelse av att tjänstepensionsinstitutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga
borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.
b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som
avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarginalen,
beroende på vilken som är lägst, för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a,
om de uppfyller följande villkor:
i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.
ii) Utställandeavtalet ska ge tjänstepensionsinstitutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.
iii) Långivarens fordran på tjänstepensionsinstitutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda
borgenärer.
iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och
obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin
verksamhet.
v) Endast till fullo inbetalda belopp ska beaktas.
Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även uppfylla följande villkor:
i) Endast till fullo inbetalda medel ska beaktas.
ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska
tjänstepensionsinstitutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla
solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den
andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste
fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det
utfärdande tjänstepensionsinstitutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte
därigenom faller under den föreskrivna nivån.
iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses
ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna
särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska tjänstepensionsinstitutet underrätta de behöriga
myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och ska därvid ange den
disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De
behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om tjänstepensionsinstitutets disponibla
solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
176
L 354/56
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter, utöver
likvidation av tjänstepensionsinstitutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.
v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot
den föreslagna ändringen.
4.
På tjänstepensionsinstitutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:
a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings-
kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk
avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för
försäljningskostnader som ingår i premien.
b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av
exceptionell natur.
c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda
kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.
Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar
och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är
möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.
Artikel 17
Föreskriven solvensmarginal
1.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas så som anges i punkterna 2–6 beroende på ingångna
försäkringsavtal.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande resultat:
a) Första resultatet:
Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan
avdrag för retrocession ska multipliceras med ett procenttal, som inte får vara mindre än 85 %, som för närmast
föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade
efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.
b) Andra resultatet:
För försäkringsavtal där risksumman inte är negativ multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för
sådan risksumma, som tjänstepensionsinstitutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än
50 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den
risksumma som tjänstepensionsinstitutet förblir ansvarigt för efter avgiven återförsäkring och retrocession, och det
totala beloppet för risksumman för återförsäkring.
När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara
0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %.
3.
När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.3 a iii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna
solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för tjänstepensionsinstitut enligt artikel 18.
4.
När det gäller sådan verksamhet avseende inlösning som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den
föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt
punkt 2 a.
5.
När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna
solvensmarginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
177
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/57
SV
6.
När det gäller försäkringar som är kopplade till investeringsfonder och omfattas av artikel 2.3 a i och ii i direktiv
2009/138/EG och när det gäller de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii–v i direktiv 2009/138/EG ska den
föreskrivna solvensmarginalen vara lika med summan av följande:
a) 4 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet står för en
investeringsrisk.
b) 1 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för
någon investeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som
överstiger fem år.
c) 25 % av de administrationskostnader som netto kan hänföras till sådana försäkringar och sådan verksamhet för det
senaste räkenskapsåret, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, och det
belopp som avsatts till täckande av administrationskostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.
d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet försäkrar dödsfallsrisk.
Artikel 18
Föreskriven solvensmarginal i artikel 17.3
1.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet
eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.
3.
Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna
eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.
De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast
föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.
Till denna summa läggs premierna för all mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår.
Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag,
liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.
Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 000 000 EUR medan den
andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsandelen och 16 % av den andra ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara
för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringser-
sättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.
4.
Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:
De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retroces-
sionärer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop.
Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder
övertagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall
som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och
återförsäkring.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
178
L 354/58
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.
Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början
av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med
avseende på direkt försäkring och återförsäkring.
En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst
35 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra
ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara
för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringser-
sättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.
5.
Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna
solvensmarginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna
solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för
oreglerade skadeersättningar i slutet respektive i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska
återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än 1.
Artikel 19
Investeringsregler
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium
ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med följande regler:
a) Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen
som helhet. Vid en eventuell intressekonflikt ska tjänstepensionsinstitutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj
säkerställa att investeringen görs uteslutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.
b) Inom ramen för aktsamhetsprincipen ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstituten att ta hänsyn till
investeringsbeslutens möjliga långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyr-
ningsfaktorer.
c) Tillgångarna ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade
portföljen.
d) Tillgångarna ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål
för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer.
e) Det ska vara möjligt att investera i derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska
investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av portföljen. De måste värderas enligt aktsamhetsprincipen
med beaktande av den underliggande tillgången och tas med vid värderingen av ett tjänstepensionsinstituts tillgångar.
Tjänstepensionsinstitut ska även undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot
annan derivatverksamhet.
f) Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels överdrivet beroende av någon särskild
tillgång, emittent eller företagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen.
Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte
innebära överdriven riskkoncentration för ett tjänstepensionsinstitut.
g) Investeringar i det uppdragsgivande företaget får inte överstiga 5 % av den samlade portföljen, och när det
uppdragsgivande företaget ingår i en grupp får investeringar i företag som ingår i samma grupp som det
uppdragsgivande företaget inte överstiga 10 % av portföljen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
179
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/59
SV
Om ett tjänstepensionsinstitut har fått sitt uppdrag av flera företag ska investeringar i dessa uppdragsgivande företag
göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.
Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de krav som avses i leden f och g på investeringar i statsobligationer.
2.
Med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten i de tjänstepensionsinstitut
som står under tillsyn, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten
i tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg
utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1060/2009 (1) i deras investeringspolicy och, om så är lämpligt, verkar för minskade effekter av sådana hänvisningar,
i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.
3.
Hemmedlemsstaten ska förbjuda tjänstepensionsinstitut att ta upp lån eller ställa säkerhet på tredje parts vägnar.
Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstituten att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar
till att tillgodose likviditetsbehov.
4.
Medlemsstaterna får inte kräva att de tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras
territorium investerar i särskilda typer av tillgångar.
5.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 får medlemsstaterna inte kräva att investeringsbeslut som fattas
av ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska
vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan.
6.
Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1–5 fastställa mer detaljerade föreskrifter,
inbegripet kvantitativa regler, för tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium,
om föreskrifterna är berättigade av aktsamhetsskäl, för att ta hänsyn till samtliga planer som dessa tjänstepensionsinstitut
förvaltar.
Medlemsstaterna får dock inte hindra tjänstepensionsinstituten från att
a) investera upp till 70 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna – eller när det gäller planer där
medlemmarna står för investeringsrisken, 70 % av hela portföljen – i aktier, överlåtbara värdepapper som kan
jämställas med aktier och företagsobligationer som är föremål för handel på reglerade marknader eller genom MTF-
plattformar eller OTF-plattformar och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen. Om det är
motiverat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna dock tillämpa en lägre gräns, som inte får understiga 35 %, för
tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner med en långsiktig lägsta garanterad räntesats, står för
investeringsrisken och själva står för garantin,
b) investera upp till 30 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i tillgångar denominerade i andra
valutor än dem som åtagandena är uttryckta i,
c) investera i instrument som har en långsiktig investeringshorisont och inte är föremål för handel på reglerade
marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar,
d) investera i instrument som är utfärdade eller garanterade av EIB inom ramen för Europeiska fonden för strategiska
investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande och Europeiska
riskkapitalfonder.
7.
Punkt 6 hindrar inte medlemsstaterna från att, även i enskilda fall, kräva att striktare investeringsregler tillämpas på
tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, särskilt med tanke på tjänstepen-
sionsinstitutets åtaganden, om det är motiverat av aktsamhetsskäl.
8.
Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten för ett tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande
verksamhet enligt artikel 11 får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1–6 för den del av
tillgångarna som täcker tekniska avsättningar för gränsöverskridande verksamhet.
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302,
17.11.2009, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
180
L 354/60
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
AVDELNING III
VILLKOR FÖR UTÖVANDET AV VERKSAMHETEN
KAPITEL 1
Företagsstyrningssystem
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 20
Lednings- eller tillsynsorganets ansvar
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret
enligt nationell rätt för att det berörda tjänstepensionsinstitutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt
detta direktiv.
2.
Detta direktiv påverkar inte den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsin-
stituten.
Artikel 21
Allmänna krav på företagsstyrning
1.
Medlemsstaterna ska kräva att samtliga tjänstepensionsinstitut har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem
som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Systemet ska omfatta en tillfredsställande och transparent
organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt
system för att säkerställa att information förs vidare. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer
och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut, och systemet ska regelbundet
ses över internt.
2.
Det företagsstyrningssystem som avses i punkt 1 ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar skriftliga riktlinjer för
riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuariell och utkontrakterad verksamhet. Dessa skriftliga riktlinjer
ska först godkännas av tjänstepensionsinstitutets lednings- eller tillsynsorgan och ska ses över minst vart tredje år, samt
anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har upprättat ett effektivt system för internkontroll.
Detta system ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och
lämpliga rapporteringsrutiner på tjänstepensionsinstitutets samtliga nivåer.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten vidtar rimliga åtgärder för att säkerställa att deras
verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetandet av beredskapsplaner. Tjänstepensions-
institutet ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.
6.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har minst två personer som i praktiken leder tjänstepen-
sionsinstitutet. Medlemsstaterna får tillåta att endast en person i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, på grundval av
en motiverad bedömning genomförd av de behöriga myndigheterna. Den bedömningen ska ta hänsyn till arbetsmark-
nadsparternas roll i den samlade ledningen av tjänstepensionsinstitutet samt storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
181
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/61
SV
Artikel 22
Krav på ledningens lämplighet och redbarhet
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att personer som i praktiken leder tjänstepen-
sionsinstitutet, personer som utför nyckelfunktioner och, i förekommande fall, personer eller enheter som anlitas för att
utföra funktioner i enlighet med artikel 31 uppfyller följande krav i sitt arbete:
a) Krav på lämplighet:
i) För personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och
erfarenheter är kollektivt tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepen-
sionsinstitutet.
ii) För personer som utför nyckelfunktioner i form av aktuariefunktioner eller internrevisionsfunktioner innebär
detta att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina
nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.
iii) För personer som utför andra nyckelfunktioner innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter
är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.
b) Krav på redbarhet. Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder
tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som fastställs i punkt 1.
3.
Om en hemmedlemsstat från de personer som avses i punkt 1 kräver bevis om gott anseende, bevis om
konkursfrihet eller bådadera, ska den medlemsstaten, när det gäller medborgare från andra medlemsstater, som
tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret från den andra medlemsstaten eller, i avsaknad av ett belastnings-
register i den andra medlemsstaten, en motsvarande handling utfärdad av en behörig rättslig eller administrativ
myndighet, antingen i den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten, som visar att dessa krav
är uppfyllda.
4.
Om inte någon behörig rättslig eller administrativ myndighet i antingen den medlemsstat där personen är
medborgare eller i hemmedlemsstaten utfärdar en motsvarande handling enligt punkt 3, ska den personen i stället få
avlägga försäkran under ed.
I hemmedlemsstater där det inte finns någon bestämmelse om att försäkran under ed får avläggas ska dock medborgarna
från andra berörda medlemsstater få avlägga en försäkran på heder och samvete inför en behörig rättslig eller
administrativ myndighet i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där de är medborgare, eller inför en notarie i en av
dessa medlemsstater. Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.
5.
Det bevis om konkursfrihet som avses i punkt 3 kan även läggas fram i form av en försäkran som medborgaren
från den andra berörda medlemsstaten avgett inför ett behörigt rättsligt organ en behörig yrkes- eller branschorga-
nisation i den andra medlemsstaten.
6.
De handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska visas upp inom tre månader från utfärdandet.
7.
Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organ som ska ha behörighet att utfärda de handlingar som avses
i punkterna 3, 4 och 5 och ska omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.
Medlemsstaterna ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter eller organ till vilka
de handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska lämnas till stöd för en ansökan om att få bedriva sådan verksamhet
som avses i artikel 11 på ifrågavarande medlemsstats territorium.
Artikel 23
Ersättningspolicy
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar en sund ersättningspolicy för alla
personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och för personer som utövar nyckelfunktioner samt för andra
personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil på ett sätt som
står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och
komplexitet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
182
L 354/62
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Om inte annat föreskrivs i förordning (EU) 2016/679 ska tjänstepensionsinstituten regelbundet offentliggöra
relevant information om ersättningspolicyn.
3.
Tjänstepensionsinstitut ska följa följande principer när de upprättar och tillämpar den ersättningspolicy som avses
i punkt 1:
a) Ersättningspolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med tjänstepensionsinstitutets
verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet, samt bidra till en
sund, aktsam och effektiv ledning av tjänstepensionsinstituten.
b) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med de långsiktiga intressena hos medlemmar och förmånstagare
i pensionsplaner som förvaltas av tjänstepensionsinstitutet.
c) Ersättningspolicyn ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter.
d) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med en sund och effektiv riskhantering och får inte skapa incitament till
risktagande som är oförenligt med tjänstepensionsinstitutets riskprofiler och regler.
e) Ersättningspolicyn ska gälla för tjänstepensionsinstitutet och de tjänsteleverantörer som avses i artikel 31.1 såvida inte
dessa tjänsteleverantörer omfattas av de direktiv som anges i artikel 2.2 b.
f) Tjänstepensionsinstitutet ska fastställa allmänna principer för ersättningspolicyn, se över och uppdatera policyn
åtminstone vart tredje år och ansvara för dess genomförande.
g) Företagsstyrningen av ersättningar och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv.
Avsnitt 2
Nyckelfunktioner
Artikel 24
Allmänna bestämmelser
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut inrättar följande nyckelfunktioner: en riskhanteringsfunktion,
en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för
personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt.
2.
Tjänstepensionsinstitut får låta en enda person eller organisatorisk enhet utöva flera nyckelfunktioner, med
undantag för internrevisionsfunktionen enligt artikel 26, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner.
3.
Den enda person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen ska vara en annan än den som utför en
liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna får, med beaktande av storleken, arten,
omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, tillåta tjänstepensionsinstitutet att utföra
nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som i det uppdragsgivande företaget, under
förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det
uppdragsgivande företaget.
4.
Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina
ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om
vilka åtgärder som ska vidtas.
5.
Utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, ska personer med nyckelfunktioner underrätta den
behöriga myndigheten för tjänstepensionsinstitutet, om tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller
tillsynsorgan inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder,
a) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har upptäckt en betydande risk för att
tjänstepensionsinstitutet inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till
tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på
medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, eller
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
183
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/63
SV
b) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har konstaterat en väsentlig materiell
överträdelse av lagar eller andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet
i samband med personens eller den organisatoriska enhetens nyckelfunktion och rapporterat detta till tjänstepensions-
institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa det rättsliga skyddet för personer som underrättar den behöriga myndigheten
i enlighet med punkt 5.
Artikel 25
Riskhantering
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har en effektiv riskhanteringsfunktion som står
i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och
komplexitet. Den funktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssys-
tem med avseende på vilket tjänstepensionsinstitutet ska anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är
nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan
regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som tjänstepensionsinstitutet och de pensionsplaner
det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.
Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat i tjänstepensionsinstitutets organisationsstruktur och
beslutsprocesser.
2.
Riskhanteringssystemet ska, i proportion till tjänstepensionsinstitutens storlek och interna organisation liksom
deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, täcka risker som kan uppstå inom tjänstepensionsin-
stituten, eller i företag till vilka ett tjänstepensionsinstituts uppgifter eller verksamheter har utkontrakterats, åtminstone
inom följande områden, i tillämpliga fall:
a) Teckning av försäkringar och avsättningar.
b) Asset-liability management.
c) Investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden.
d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.
e) Hantering av operativ risk.
f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.
g) Miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning.
3.
Om medlemmar och förmånstagare, i enlighet med pensionsplanens villkor, står för risker ska riskhanterings-
systemet även ta hänsyn till de riskerna ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel.
Artikel 26
Internrevisionsfunktion
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten inrättar en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion
till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Internre-
visionsfunktionen ska omfatta en utvärdering av hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra
aspekter av företagsstyrningssystemet, inklusive, i förekommande fall, verksamheter som utkontrakterats.
Artikel 27
Aktuariefunktion
1.
Om ett tjänstepensionsinstitut självt erbjuder täckning för biometriska risker eller garanterar antingen en viss
avkastning eller en viss förmånsnivå ska medlemsstaterna kräva att tjänstepensionsinstitutet inrättar en ändamålsenlig
aktuariefunktion som ska
a) samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
184
L 354/64
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av tekniska
avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning,
c) bedöma om de data som används vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är tillräckliga, samt bedöma deras
kvalitet,
d) jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av tekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen,
e) informera tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan om hur tillförlitliga och lämpliga
beräkningarna av tekniska avsättningar är,
f) yttra sig om den övergripande policyn för teckning av försäkring om tjänstepensionsinstitutet har en sådan policy,
g) yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet om tjänstepensionsinstitutet har sådana arrangemang, och
h) bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten utser minst en oberoende person, inom eller utanför
tjänstepensionsinstitutet, som ansvarar för aktuariefunktionen.
Avsnitt 3
Handlingar som gäller företagsstyr ning
Artikel 28
Egen riskbedömning
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten på ett sätt som står i proportion till deras storlek och
interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, vidtar en egen
riskbedömning och dokumenterar denna bedömning.
Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av
tjänstepensionsinstitutets eller dess pensionsplaners riskprofil. Om det sker en betydande förändring av en viss
pensionsplans riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just den pensionsplanen.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att riskbedömningen enligt punkt 1, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets
storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets
verksamhet, inkluderar följande:
a) En beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och
beslutsprocesser.
b) En bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet.
c) En beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget, när
tjänstepensionsinstitutet utkontrakterar nyckelfunktioner till det uppdragsgivande företaget i enlighet med
artikel 24.3.
d) En bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansieringsbehov, i förekommande fall inbegripet en beskrivning
av återhämtningsplanen.
e) En bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och
effektiviteten i eventuella korrigerande åtgärder, med beaktande av, i förekommande fall:
i) indexeringsmekanismer,
ii) mekanismer för reducering av förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras,
på vilka villkor och av vem.
f) En kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner, inklusive, beroende på vad som är
tillämpligt, garantier, överenskommelser eller andra typer av finansiellt stöd från det uppdragsgivande företaget,
försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av direktiv 2009/138/EG eller täckning genom ett
pensionsgarantisystem till förmån för tjänstepensionsinstitutet eller medlemmarna och förmånstagarna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
185
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/65
SV
g) En kvalitativ bedömning av de operativa riskerna.
h) Om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya
eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala
risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar.
3.
Med avseende på tillämpningen av punkt 2 ska tjänstepensionsinstituten ha metoder för att kartlägga och bedöma
de risker de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på tjänstepensionsinstitutets
förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och
komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna
riskbedömningen.
4.
Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut.
Artikel 29
Årsbokslut och förvaltningsberättelser
Medlemsstaterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium
upprättar och offentliggör årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepen-
sionsinstitutet förvaltar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsboksluten och
förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och
finansiella ställning, och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna
ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer,
i enlighet med nationell rätt.
Artikel 30
Riktlinjer för investeringsverksamheten
Medlemsstaterna ska säkerställa att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras
territorium utarbetar och minst vart tredje år ser över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer
ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Medlemsstaterna ska föreskriva att
riktlinjerna ska innehålla i vart fall sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för
riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet
samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna
ska offentliggöras.
KAPITEL 2
Utkontraktering och kapitalförvaltning
Artikel 31
Utkontraktering
1.
Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras
territorium helt eller delvis överlåter verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av dessa tjänstepensions-
institut, till tjänsteleverantörer som arbetar för dessa tjänstepensionsinstituts räkning.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra
verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.
3.
Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till något av
följande:
a) Kvaliteten på det berörda tjänstepensionsinstitutets företagsstyrningssystem försämras.
b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
186
L 354/66
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
c) De behöriga myndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att tjänstepensionsinstitutet uppfyller sina
förpliktelser.
d) Möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare
undergrävs.
4.
Tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar väl genom valet av
tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av den tjänsteleverantörens verksamheter.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner, förvaltningen av
dessa tjänstepensionsinstitut eller andra verksamheter som omfattas av detta direktiv, ingår ett skriftligt avtal med
tjänsteleverantören. Ett sådant avtal ska vara rättsligt bindande och tydligt ange tjänstepensionsinstitutets och tjänsteleve-
rantörens rättigheter och skyldigheter.
6.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut underrättar behöriga myndigheter i god tid om all
utkontraktering av verksamheter som omfattas av detta direktiv. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller
förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas till behöriga myndigheter innan avtalet om en sådan
utkontraktering träder i kraft. Medlemsstaterna ska också säkerställa att tjänstepensionsinstitut till sina behöriga
myndigheter anmäler alla senare viktiga förändringar med avseende på de utkontrakterade verksamheterna.
7.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att när som
helst begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleverantörerna om utkontrakterade nyckelfunktioner
eller andra verksamheter.
Artikel 32
Kapitalförvaltning
Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att, för förvaltningen av investeringsportföljen, utse
kapitalförvaltare som är etablerade i en annan medlemsstat och som där är vederbörligen auktoriserade för sådan
verksamhet i enlighet med direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU och 2014/65/EU samt de
auktoriserade enheter som avses i artikel 2.1 i det här direktivet.
KAPITEL 3
Förvaringsinstitut
Artikel 33
Utseende av ett förvaringsinstitut
1.
När det är fråga om en tjänstepensionsplan där medlemmar och förmånstagare står för hela investeringsrisken, får
hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och
för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35. Värdmedlemsstaten får kräva att dessa tjänstepensionsinstitut
utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och
35 när de bedriver gränsöverskridande verksamhet i enlighet med artikel 11, under förutsättning att dess nationella rätt
kräver att ett förvaringsinstitut utses.
2.
För tjänstepensionsplaner i vilka medlemmar och förmånstagare inte står för hela investeringsrisken, får
hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar
eller för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35.
3.
Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att utse förvaringsinstitut som är etablerade i en
annan medlemsstat och som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller direktiv
2014/65/EU eller som är godkända som förvaringsinstitut enligt direktiv 2009/65/EG eller direktiv 2011/61/EU.
4.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att enligt deras
nationella rätt, i enlighet med artikel 48, förbjuda förvaringsinstitut som är belägna inom deras territorium att fritt
förfoga över förvarade tillgångar om detta begärs av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets
hemmedlemsstat.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
187
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/67
SV
5.
Förvaringsinstitutet ska utses genom ett skriftligt avtal. Avtalet ska föreskriva översändande av information som
förvaringsinstitutet behöver för att kunna utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv samt andra relevanta lagar
eller författningar.
6.
När tjänstepensionsinstitutet och förvaringsinstitutet utför de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 34 och 35 ska
de agera hederligt, korrekt, professionellt, oberoende och i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.
7.
Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende tjänstepensionsinstitutet som kan skapa intressekonflikter
mellan tjänstepensionsinstitutet, pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och sig självt, såvida inte förvaringsin-
stitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt
oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas
för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och för tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller
tillsynsorgan.
8.
Om inget förvaringsinstitut utses ska tjänstepensionsinstituten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella
intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare.
Artikel 34
Förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar
1.
Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan som består av finansiella instrument
som kan depåförvaras anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella
instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla
finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.
Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål säkerställa att de finansiella instrument som kan registreras på ett konto för
finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet
i enlighet med reglerna i direktiv 2014/65/EU, öppnade i tjänstepensionsinstitutets namn, så att de alltid tydligt kan
identifieras som tillhörande tjänstepensionsinstitutet eller pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.
2.
Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan består av andra tillgångar än de som
avses i punkt 1, ska förvaringsinstitutet kontrollera att tjänstepensionsinstitutet är tillgångarnas ägare och föra ett register
över dessa tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från tjänstepensionsinstitutet och,
om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför tjänstepensionsinstitutet och
medlemmarna och förmånstagarna för eventuella förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet utan
godtagbara skäl underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstituts ansvar enligt punkt 3 inte påverkas av att det har
anförtrott en tredje part förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar.
5.
Om inget förvaringsinstitut utses för förvaring av tillgångar ska tjänstepensionsinstituten vara skyldiga att minst
a) säkerställa att finansiella instrument är föremål för vederbörlig omsorg och skydd,
b) föra register som gör det möjligt för tjänstepensionsinstitutet att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar,
c) vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar,
d) på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras.
Artikel 35
Tillsynsuppgifter
1.
Utöver de uppgifter som avses i artikel 34.1 och 34.2 ska det förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter
a) följa tjänstepensionsinstitutets anvisningar, såvida inte dessa strider mot nationell rätt eller tjänstepensionsinstitutets
regler,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
188
L 354/68
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till
en pensionsplan inbetalas till tjänstepensionsinstitutet inom sedvanliga tidsfrister, och
c) säkerställa att inkomster från tillgångar används i enlighet med tjänstepensionsinstitutets regler.
2.
Utan hinder av punkt 1 får tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat fastställa andra tillsynsuppgifter som
förvaringsinstitutet ska utföra.
3.
Om inget förvaringsinstitut utses för tillsynsuppgifter ska tjänstepensionsinstitutet genomföra förfaranden som
säkerställer att uppgifterna, som i annat fall står under förvaringsinstituts tillsyn, utförs på ett korrekt sätt inom
tjänstepensionsinstitutet.
AVDELNING IV
INFORMATION SOM SKA LÄMNAS TILL PRESUMTIVA MEDLEMMAR, MEDLEMMAR OCH
FÖRMÅNSTAGARE
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 36
Principer
1.
Med beaktande av pensionsplanens karaktär ska medlemsstaterna säkerställa att alla tjänstepensionsinstitut som är
registrerade eller auktoriserade inom deras territorium tillhandahåller
a) presumtiva medlemmar, åtminstone den information som anges i artikel 41,
b) medlemmar, åtminstone den information som anges i artiklarna 37–40, 42 och 44, och
c) förmånstagare, åtminstone den information som anges i artiklarna 37, 43 och 44.
2.
Den information som avses i punkt 1
a) ska uppdateras regelbundet,
b) ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk; fackspråk ska undvikas och
även tekniska termer ska undvikas om vardagliga uttryck kan användas i stället,
c) får inte vara vilseledande, och konsekvens ska råda när det gäller ordförråd och innehåll,
d) ska presenteras på ett lättläst sätt,
e) ska vara tillgänglig på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning
som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på pensionsplanen i fråga, och
f) ska kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare i elektronisk form,
inbegripet på varaktiga medier eller via en webbplats, eller i pappersform.
3.
Medlemsstaterna får anta eller behålla ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva
medlemmar, medlemmar och förmånstagare.
Artikel 37
Allmän information om pensionsplanen
1.
Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom
deras territorium säkerställa att medlemmar och förmånstagare hålls tillräckligt informerade om varje pensionsplan som
tjänstepensionsinstitutet förvaltar, särskilt vad gäller
a) tjänstepensionsinstitutets namn samt i vilken medlemsstat tjänstepensionsinstitutet är registrerat eller auktoriserat och
namnet på dess behöriga myndighet,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
189
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/69
SV
b) de rättigheter och skyldigheter som parterna i pensionsplanen har,
c) information om investeringsprofilen,
d) vilken typ av finansiella risker som medlemmarna och förmånstagarna står för,
e) villkoren för fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen
garanti erbjuds i pensionsplanen, en förklaring om detta,
f) de mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns,
g) när medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, information om den historiska
avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen
förvaltats om denna period understiger fem år,
h) strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare, för pensionsplaner som inte erbjuder en viss
förmånsnivå,
i) de valmöjligheter som medlemmar och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner,
j) om en medlem har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan
överlåtelse.
2.
För pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med
olika investeringsprofiler ska medlemmarna informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och,
i tillämpliga fall, ickevalsalternativet för investeringar och pensionsplanens regel om att en viss medlem anvisas ett visst
investeringsalternativ.
3.
Medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare ska inom skälig tid erhålla all relevant information om
ändringar av reglerna för pensionsplanen. Dessutom ska tjänstepensionsinstituten tillhandahålla medlemmar och
förmånstagare en förklaring om hur väsentliga förändringar av de tekniska avsättningarna påverkar medlemmarna och
förmånstagarna.
4.
Tjänstepensionsinstituten ska tillhandahålla den allmänna information om pensionsplanen som anges i denna
artikel.
KAPITEL 2
Pensionsbesked och kompletterande information
Artikel 38
Allmänna bestämmelser
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar ett kortfattat dokument med basfakta för varje
medlem, med hänsyn till den särskilda karaktären hos nationella pensionssystem och relevant nationell social-,
arbetsmarknads- och skattelagstiftning (nedan kallat pensionsbesked). Dokumentets titel ska innehålla ordet
”pensionsbesked”.
2.
Den exakta dag som informationen i pensionsbeskedet avser ska anges tydligt.
3.
Medlemsstaterna ska kräva att informationen i pensionsbeskedet är korrekt, uppdaterad, och att den görs tillgänglig
kostnadsfritt för alla medlemmar minst varje år i elektronisk form, inbegripet på ett varaktigt medium eller via en
webbplats, eller i pappersform. En papperskopia ska på begäran lämnas till medlemmar, utöver informationen
i elektronisk form.
4.
Alla betydande förändringar av informationen i pensionsbeskedet i förhållande till föregående år ska tydligt anges.
5.
Medlemsstaterna ska fastställa regler för att fastställa antaganden för de prognoser som avses i artikel 39.1 d. Dessa
regler ska tillämpas av tjänstepensionsinstituten för att i relevanta fall fastställa den årliga nominella avkastningen på
investeringarna, den årliga inflationen och trenden för framtida löner.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
190
L 354/70
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Artikel 39
Pensionsbesked
1.
Pensionsbeskedet ska åtminstone innehålla följande basfakta för medlemmarna:
a) Personuppgifter om medlemmen, inbegripet en tydlig angivelse av den lagstadgade pensionsåldern, den pensionsålder
som fastställts i pensionsplanen eller uppskattats av tjänstepensionsinstitutet eller den pensionsålder som medlemmen
satt, beroende på vad som är tillämpligt.
b) Tjänstepensionsinstitutets namn och dess kontaktadress och angivelse av medlemmens pensionsplan.
c) I tillämpliga fall, information om fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen och om så är relevant, var
ytterligare information finns.
d) Information om prognoser för pensionsförmåner grundade på den pensionsålder som anges i led a och en varning
om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensions-
förmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett
oförmånligt scenario, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.
e) Information om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.
f) Information om de bidrag som det uppdragsgivande företaget och medlemmen betalat in till pensionsplanen,
åtminstone under de senaste tolv månaderna, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.
g) En specificering av de kostnader som tjänstepensionsinstitutet dragit av åtminstone under de senaste tolv månaderna.
h) Information om finansieringsnivån för pensionsplanen som helhet.
2.
Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 60 utbyta bästa praxis om pensionsbeskedets format och innehåll.
Artikel 40
Kompletterande information
1.
Pensionsbeskedet ska ange var och hur kompletterande information kan erhållas, inbegripet följande:
a) Ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som medlemmen har enligt pensionsplanen.
b) Den information som specificeras i artiklarna 29 och 30.
c) I tillämpliga fall, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på
annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet.
d) Information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör.
2.
För pensionsplaner där medlemmarna står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs medlemmen
genom en särskild bestämmelse som anges i pensionsplanen ska pensionsbeskedet ange var ytterligare information finns
tillgänglig.
KAPITEL 3
Annan information och handlingar som ska tillhandahållas
Artikel 41
Information som ska lämnas till presumtiva medlemmar
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att presumtiva medlemmar som inte
automatiskt ansluts till en pensionsplan informeras om följande innan de ansluter sig till den pensionsplanen:
a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
191
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/71
SV
b) Relevanta inslag i pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner.
c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas
i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.
d) Var ytterligare information finns tillgänglig.
2.
När medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska presumtiva medlemmar ges
information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för
alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på
kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare.
3.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut säkerställer att presumtiva medlemmar som automatiskt
ansluts till en pensionsplan direkt efter sin anslutning informeras om följande:
a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.
b) Relevanta egenskaper hos pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner.
c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas
i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.
d) Var ytterligare information finns tillgänglig.
Artikel 42
Information som ska lämnas till medlemmar före pensionering
Förutom pensionsbeskedet ska tjänstepensionsinstituten i god tid före den pensionsålder som specificeras i artikel 39.1
a, eller på medlemmens begäran, tillhandahålla varje medlem information om de alternativ för utbetalning av förmåner
som de har för att erhålla sina pensionsförmåner.
Artikel 43
Information som ska lämnas till förmånstagare under utbetalningsfasen
1.
Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten regelbundet ger förmånstagare information om de
förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ.
2.
Tjänstepensionsinstituten ska utan dröjsmål informera förmånstagarna efter det att ett slutgiltigt beslut fattats som
leder till att förmånsnivåerna reduceras, och tre månader innan detta beslut genomförs.
3.
Om förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska medlemsstaterna
säkerställa att förmånstagarna regelbundet får den information de behöver.
Artikel 44
Kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran
På begäran av en medlem eller förmånstagare eller deras företrädare ska tjänstepensionsinstitutet lämna följande
kompletterande information:
a) Det årsbokslut och den förvaltningsberättelse som avses i artikel 29 eller, om ett tjänstepensionsinstitut ansvarar för
mer än en pensionsplan, de årsbokslut och förvaltningsberättelser som avser just deras pensionsplan.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
192
L 354/72
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
b) De riktlinjer för investeringsverksamheten som avses i artikel 30.
c) Eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för de prognoser som avses
i artikel 39.1 d.
AVDELNING V
TILLSYN
KAPITEL 1
Allmänna bestämmelser om tillsyn
Artikel 45
Tillsynens huvudsyfte
1.
Tillsynens huvudsyfte är att skydda medlemmars och förmånstagares rättigheter och att säkerställa tjänstepensions-
institutens stabilitet och sundhet.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet
och det mandat som är nödvändigt för att uppnå det huvudsyfte med tillsynen som avses i punkt 1.
Artikel 46
Tillsynens omfattning
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsyn utövas över tjänstepensionsinstituten, i tillämpliga fall inbegripet tillsyn över
a) villkor för att få bedriva verksamhet,
b) tekniska avsättningar,
c) finansiering av tekniska avsättningar,
d) lagstadgat kapitalkrav,
e) disponibel solvensmarginal,
f) föreskriven solvensmarginal,
g) investeringsregler,
h) kapitalförvaltning,
i) företagsstyrningssystem,
j) information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare.
Artikel 47
Allmänna principer för tillsyn
1.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ansvara för tillsynen över tjänstepensionsinstitut.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynen baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod.
3.
Tillsynen över tjänstepensionsinstitut ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner
på plats.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
193
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/73
SV
4.
Tillsynsbefogenheter ska utövas på ett sätt som är lämpligt och står i proportion till storleken, arten, omfattningen
och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
5.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna tar vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten
av deras åtgärder på de finansiella systemens stabilitet i unionen, särskilt i krissituationer.
Artikel 48
De behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser
1.
De behöriga myndigheterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom
deras territorium har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt tillfredsställande mekanismer för intern
kontroll.
2.
Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter och medlemsstaternas rätt att föreskriva
och påföra straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra
administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på alla överträdelser av de nationella bestämmelser som
genomför detta direktiv, och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna
ska säkerställa att deras administrativa sanktioner och andra åtgärder är effektiva, proportionella och avskräckande.
3.
Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några regler om administrativa sanktioner enligt detta direktiv för
överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska i så fall
underrätta kommissionen om de relevanta straffrättsliga bestämmelserna.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utan oskäligt dröjsmål offentliggör alla
administrativa sanktioner eller andra åtgärder som påförts – och inte överklagats i tid – till följd av överträdelser av
nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, däribland information om överträdelsens typ och art och de
ansvariga personernas identitet. Om den behöriga myndigheten anser, efter en bedömning från fall till fall av proportio-
naliteten i att offentliggöra de juridiska personernas identitet eller de fysiska personernas identitet eller personuppgifter,
att det vore oproportionellt att offentliggöra sådana uppgifter, eller om ett offentliggörande äventyrar finansmark-
nadernas stabilitet eller en pågående utredning, får den behöriga myndigheten emellertid besluta att skjuta upp offentlig-
görandet, att avstå från offentliggörande eller att offentliggöra sanktionerna på anonym grund.
5.
Varje beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska omfatta utförliga skäl och
delges tjänstepensionsinstitutet. Beslutet ska också anmälas till Eiopa, som ska vidarebefordra det till alla behöriga
myndigheter i fall med gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11.
6.
Behöriga myndigheter får även begränsa eller förbjuda tjänstepensionsinstitutets rätt att fritt förfoga över sina
tillgångar, särskilt om
a) tjänstepensionsinstitutet inte har gjort tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till hela sin verksamhet eller om
de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga,
b) tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav.
7.
För att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen får de behöriga myndigheterna helt eller delvis
överföra de befogenheter som enligt rätten i hemmedlemsstaten innehas av de personer som driver ett tjänstepensions-
institut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, till en särskild företrädare som är lämpad för att
utöva dessa befogenheter.
8.
De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat
eller auktoriserat inom deras territorium, särskilt om
a) tjänstepensionsinstitutet inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen,
b) tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet,
c) tjänstepensionsinstitutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
194
L 354/74
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
d) tjänstepensionsinstitutet, vid gränsöverskridande verksamhet, inte följer kraven i den social- och arbetsmarknadslag-
stiftning i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner.
9.
Medlemsstaterna ska säkerställa att beslut avseende tjänstepensionsinstitut som fattats i enlighet med lagar och
andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv kan överklagas till domstol.
Artikel 49
Tillsynens granskningsprocess
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har nödvändiga befogenheter för att granska de
strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa de lagar och andra
författningar som antas enligt detta direktiv, varvid hänsyn ska tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten
hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
Vid granskningen ska hänsyn tas till de omständigheter under vilka tjänstepensionsinstituten bedriver sin verksamhet,
och, i förekommande fall, till de parter som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter för deras
räkning. Granskningen ska omfatta följande aspekter:
a) En bedömning av de kvalitativa krav som avser företagsstyrningssystemet.
b) En bedömning av de risker som tjänstepensionsinstitutet står inför.
c) En bedömning av tjänstepensionsinstitutets förmåga att bedöma och hantera dessa risker.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester,
som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka
hur en försämring åtgärdas.
3.
De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att tjänstepensionsinstitut åtgärdar
svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess.
4.
De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar enligt punkt 1 minst ska göras och vilken
omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda
tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
Artikel 50
Uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla
tjänstepensionsinstitut registrerade eller auktoriserade inom deras territorium som är nödvändiga för att
a) kräva att tjänstepensionsinstitutet, dess förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller de personer som i praktiken
leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner när som helst ska lämna information om alla affärsangelä-
genheter eller överlämna alla affärshandlingar,
b) utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsinstitutet och andra företag eller mellan tjänstepensions-
institut, när tjänstepensionsinstitut utkontrakterar nyckelfunktioner eller annan verksamhet till dessa andra företag
eller tjänstepensionsinstitut och all utkontraktering i senare led, som påverkar tjänstepensionsinstitutets finansiella
ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn,
c) få tillgång till följande handlingar: den egna riskbedömningen, riktlinjerna för investeringsverksamheten, årsbokslutet
och förvaltningsberättelsen och alla handlingar som krävs för tillsynen,
d) fastställa vilka handlingar som behövs för tillsynen, inbegripet följande:
i) interna delårsrapporter,
ii) aktuariella värderingar och detaljerade antaganden,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
195
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/75
SV
iii) analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder (asset-liability studies),
iv) dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs,
v) dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt,
vi) rapporter från de personer som tilldelats ansvaret för revisionen av de årsbokslut som avses i artikel 29,
e) utföra inspektioner på plats i tjänstepensionsinstitutens lokaler och, när så är lämpligt, på platser där utkontrakterade
och i senare led på nytt utkontrakterade verksamheter utförs för att kontrollera huruvida verksamheten bedrivs
i enlighet med tillsynsreglerna,
f) när som helst begära information från tjänstepensionsinstitut om utkontrakterade verksamheter och om alla i senare
led utkontrakterade verksamheter.
Artikel 51
Transparens och ansvarighet
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför de uppgifter som fastställs i detta direktiv på
ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt och med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information offentliggörs:
a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmän vägledning om tjänstepensionsplaner, samt information om
huruvida medlemsstaten väljer att tillämpa detta direktiv i enlighet med artiklarna 4 och 5.
b) Information om tillsynens granskningsprocess enligt artikel 49.
c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket.
d) Huvudsyftet med tillsynen och information om de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och
verksamhet.
e) Reglerna om administrativa sanktioner och andra åtgärder tillämpliga på överträdelser av nationella bestämmelser
som antagits enligt detta direktiv.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämning
och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ.
KAPITEL 2
Tystnadsplikt och informationsutbyte
Artikel 52
Tystnadsplikt
1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos
de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av
tystnadsplikt. Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt, får dessa personer inte röja konfidentiella uppgifter
som de mottagit i tjänsten för någon person eller myndighet, utom i sammanfattad eller aggregerad form som
säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras.
2.
Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna, om en pensionsplan håller på att avvecklas, tillåta att
konfidentiella uppgifter lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
196
L 354/76
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Artikel 53
Användning av konfidentiella uppgifter
Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter som erhåller konfidentiella uppgifter enligt detta direktiv
använder dem endast i tjänsten och då endast för följande ändamål:
a) För att kontrollera att tjänstepensionsinstituten uppfyller villkoren för att få bedriva tjänstepensionsverksamhet innan
de inleder sin verksamhet.
b) För att underlätta övervakningen av tjänstepensionsinstitutens verksamhet, inklusive kontrollen av de tekniska
avsättningarna, solvensen, företagsstyrningssystemet och den information som lämnas till medlemmar och
förmånstagare.
c) För att införa korrigerande åtgärder, bland annat administrativa sanktioner.
d) För att offentliggöra, om det är tillåtet enligt den nationella rätten, nyckeltal för verksamheten för alla enskilda
tjänstepensionsinstitut, som kan hjälpa medlemmar och förmånstagare att fatta finansiella beslut om sina pensioner.
e) I överklaganden av beslut som de behöriga myndigheterna fattar i enlighet med bestämmelserna om införlivande av
detta direktiv.
f) Vid domstolsförfaranden avseende bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.
Artikel 54
Europaparlamentets utredningsbefogenheter
Artiklarna 52 och 53 ska inte påverka de utredningsbefogenheter som tilldelats Europaparlamentet enligt artikel 226
i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Artikel 55
Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter
1.
Artiklarna 52 och 53 ska inte utgöra hinder för något av följande:
a) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom samma medlemsstat vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.
b) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.
c) Informationsutbyte, vid utövandet av deras tillsynsfunktioner, mellan behöriga myndigheter och någon av följande
inom samma medlemsstat:
i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över enheter inom den finansiella sektorn och andra finansiella
organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.
ii) Myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet i medlemsstaterna
genom makrotillsynsregler.
iii) Organ som deltar i avvecklingen av en pensionsplan och i andra liknande förfaranden.
iv) Myndigheter eller organ med omstruktureringsuppgifter i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet.
v) Personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och
andra finansiella institut.
d) Utlämnande, till organ som administrerar avvecklingen av en pensionsplan, av sådan information som är nödvändig
för att dessa ska kunna fullgöra sina uppgifter.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
197
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/77
SV
2.
Information som mottas av de myndigheter, organ och personer som avses i punkt 1 ska omfattas av
bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artikel 52.
3.
Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan de behöriga
myndigheterna och någon av följande:
a) Myndigheter som ansvarar för att övervaka de organ som deltar i avvecklingen av pensionsplaner och liknande
förfaranden.
b) Myndigheter som ansvarar för att övervaka de personer som ansvarar för lagstadgad revision av tjänstepensions-
instituts, försäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.
c) Oberoende aktuarier för tjänstepensionsinstitut som utövar tillsyn över dessa tjänstepensionsinstitut samt de organ
som ansvarar för att övervaka sådana aktuarier.
Artikel 56
Överföring av information till centralbanker, monetära myndigheter, de europeiska tillsynsmyndig-
heterna och Europeiska systemriskrådet
1.
Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra en behörig myndighet att överföra information till följande myndigheter eller
organ för att de ska kunna utföra sina respektive uppgifter:
a) Centralbanker och andra organ med liknande funktion, i egenskap av monetära myndigheter.
b) Andra offentliga myndigheter som ansvarar för övervakningen av betalningssystem i förekommande fall.
c) Europeiska systemrisknämnden, Eiopa, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad
genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1) och den europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1095/2010 (2).
2.
Artiklarna 55–58 ska inte hindra de myndigheter eller organ som avses i punkt 1 a, b och c i den här artikeln från
att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som de behöriga myndigheterna kan behöva vid
tillämpningen av artikel 53.
3.
Den information som tas emot i enlighet med punkterna 1 och 2 ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är
minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.
Artikel 57
Utlämning av information till den centrala förvaltning som ansvarar för finansiell lagstiftning
1.
Artiklarna 52.1, 53 och 58.1 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att konfidentiell information lämnas
ut av behöriga myndigheter till andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av
lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och
försäkringsföretag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning.
Informationen får endast lämnas ut då det är nödvändigt för att utövande av tillsyn, samt för förebyggande av konkurser
och resolution av konkurshotade tjänstepensionsinstitut. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel
ska personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som
föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av
artikel 55, och information som erhållits vid kontroll på plats får lämnas ut endast med uttryckligt godkännande av den
behöriga myndighet från vilken informationen härrör eller av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där
kontrollen på plats utfördes.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut
2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk
tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande
av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
198
L 354/78
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
2.
Medlemsstaterna får tillåta att konfidentiell information om tillsynen över tjänstepensionsinstitut lämnas ut till
parlamentariska undersökningskommittéer eller revisionsrätter i den egna medlemsstaten och andra enheter med ansvar
för undersökningar i den egna medlemsstaten, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Enheterna har befogenhet enligt nationell rätt att utreda eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för
tillsyn över tjänstepensionsinstitut eller för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn.
b) Informationen är strikt nödvändig för utövandet av den befogenhet som avses i led a.
c) De personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt enligt nationell rätt som är minst
lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.
d) Om informationen härrör från en annan medlemsstat, att den endast lämnas ut med uttryckligt samtycke av de
behöriga myndigheter från vilka den härrör, och endast för de ändamål för vilka de myndigheterna har givit sitt
samtycke.
Artikel 58
Villkor för informationsutbyte
1.
För informationsutbyte enligt artikel 55, överföring av information enligt artikel 56 och utlämnande av
information enligt artikel 57 ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande villkor är uppfyllda:
a) Informationen ska bytas ut, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn.
b) Den information som mottas ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den
behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har
givit sitt samtycke.
2.
Artikel 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella
systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga
för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor är uppfyllda:
a) Informationen måste vara avsedd att användas för avslöjande och för utredning och granskning enligt artikel 57.2 a.
b) Den information som tas emot måste omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den
behöriga myndighet från vilken den härrör och, om så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har
givit sitt samtycke.
3.
Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i punkt 2 första stycket utför sin uppgift att avslöja eller
utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är
anställda inom den offentliga förvaltningen, ska den möjlighet till informationsutbyte som föreskrivs i artikel 57.2 gälla.
Artikel 59
Nationella bestämmelser av tillsynskaraktär
1.
Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om sina nationella bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det
gäller tjänstepensionsplaner och som inte omfattas av hänvisningen till nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning
om hur pensionssystem ska vara uppbyggda i artikel 11.1.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
199
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/79
SV
2.
Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra
dem på sin webbplats.
AVDELNING VI
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 60
Samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa
1.
Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att detta direktiv tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av
information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med
deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom förhindra snedvridning av konkurrensen och
skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap.
2.
Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen
över tjänstepensionsinstitutens verksamhet.
3.
De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv,
i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010, och ska utan dröjsmål förse Eiopa med all information den behöver för
att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr 1094/2010, i enlighet med artikel 35 i den
förordningen.
4.
Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av detta
direktiv ger upphov till. Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana
problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning.
Artikel 61
Behandling av personuppgifter
När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska tjänstepensionsinstitut och behöriga
myndigheter utföra sina uppgifter inom ramen för detta direktiv i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Vad gäller
Eiopas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska Eiopa följa förordning (EG) nr 45/2001.
Artikel 62
Utvärdering och översyn
1.
Senast den 13 januari 2023 ska kommissionen göra en översyn av detta direktiv och rapportera om dess
tillämpning och verkan till Europaparlamentet och rådet.
2.
Den översyn som avses i punkt 1 ska särskilt avse
a) detta direktivs lämplighet när det gäller tillsyn och företagsstyrning,
b) gränsöverskridande verksamhet,
c) erfarenheterna i samband med tillämpningen av detta direktiv och dess effekter för tjänstepensionsinstituts stabilitet,
d) pensionsbeskedet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
200
L 354/80
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Artikel 63
Ändringar av direktiv 2009/138/EG
Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 13 ska led 7 ersättas med följande:
”7. återförsäkring: något av följande:
a) Den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag
i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's: verksamhet
som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's övertar risker som överlåts av en
medlem av Lloyd's.
c) Ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (*).
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn
över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).”
2. I artikel 308b ska punkt 15 ersättas med följande:
”15. Om hemmedlemsstater, när detta direktiv trädde i kraft, tillämpade bestämmelser som avses i artikel 4
i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 får de hemmedlemsstaterna fortsätta att tillämpa de lagar
och andra författningar som hade antagits av dem i syfte att följa artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67
i direktiv 2002/83/EG i deras lydelse den 31 december 2015 under en övergångsperiod som löper ut den 31
december 2022.
Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den
hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande:
a) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensions-
verksamhet som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2341.
b) Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra
författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.
Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida
den period som avses i första stycket bör förlängas, med beaktande av utvecklingen av unionsrätten eller nationell
rätt till följd av detta direktiv.”
Artikel 64
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska senast den 13 januari 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som
är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra
författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till det här direktivet.
Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv
utfärda.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
201
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/81
SV
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 65
Upphävande
Direktiv 2003/41/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från
och med den 13 januari 2019, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för
införlivande med nationell rätt av och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.
Hänvisningar till det upphävda direktivet 2003/41/EG ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas
i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 66
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 67
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 14 december 2016.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
I.
KORČOK
Ordförande
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
202
L 354/82
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
BILAGA I
DEL A
Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta
(som det hänvisas till i artikel 65)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG
(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG
(EUT L 335, 17.12.2009, s. 1)
Endast artikel 303
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU
(EUT L 331, 15.12.2010, s. 120)
Endast artikel 4
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU
(EUT L 174, 1.7.2011, s. 1)
Endast artikel 62
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU
(EUT L 145, 31.5.2013, s. 1)
Endast artikel 1
DEL B
Tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning
(som det hänvisas till i artikel 65)
Direktiv
Frist för införlivande
Datum för tillämpning
2003/41/EG
23.9.2005
23.9.2005
2009/138/EG
31.3.2015
1.1.2016
2010/78/EU
31.12.2011
31.12.2011
2011/61/EU
22.7.2013
22.7.2013
2013/14/EU
21.12.2014
21.12.2014
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
203
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/83
SV
BILAGA II
Jämförelsetabell
Direktiv 2003/41/EG
Detta direktiv
Artikel 1
Artikel 1
Artikel 2
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 5
Artikel 5
Artikel 6 a
Artikel 6.1
Artikel 6 b
Artikel 6.2
Artikel 6 c
Artikel 6.3
Artikel 6 d
Artikel 6.4
Artikel 6 e
Artikel 6.5
Artikel 6 f
Artikel 6.6
Artikel 6.7
Artikel 6 g
Artikel 6.8
Artikel 6 h
Artikel 6.9
Artikel 6 i
Artikel 6.10
Artikel 6 j
Artikel 6.11
Artikel 6.12–6.19
Artikel 7
Artikel 7
Artikel 8
Artikel 8
Artikel 9.1 a
Artikel 9
Artikel 9.1 c
Artikel 10.1 a
Artikel 9.1 e
Artikel 10.1 b
Artikel 9.2
Artikel 10.2
Artiklarna 20, 9.5
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 15.1–15.5
Artikel 13.1–13.5
Artikel 15.6
Artikel 16
Artikel 14
Artikel 17
Artikel 15
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
204
L 354/84
Europeiska unionens officiella tidning
23.12.2016
SV
Direktiv 2003/41/EG
Detta direktiv
Artikel 17a.1–17a.4
Artikel 16.1–16.4
Artikel 17a.5
Artikel 17b
Artikel 17
Artikel 17c
Artikel 17d
Artikel 18
Artikel 18
Artikel 19
Artikel 20
Artikel 21
Artikel 9.1 b
Artikel 22.1
Artikel 22.2–22.7
Artikel 23
Artikel 24
Artikel 25
Artikel 26
Artikel 27
Artikel 28
Artikel 10
Artikel 29
Artikel 12
Artikel 30
Artikel 9.4
Artikel 31.1
Artikel 31.2–31.7
Artikel 19.1
Artikel 32
Artikel 19.2 andra stycket
Artikel 33.1
Artikel 33.2
Artikel 19.2 första stycket
Artikel 33.3
Artikel 19.3
Artikel 33.4
Artikel 33.5–33.8
Artikel 34
Artikel 35
Artikel 36
Artikel 9.1 f
Artikel 37.1
Artikel 11.4 c
Artikel 37.2
Artikel 11.2 b
Artikel 37.3
Artikel 37.4
Artikel 38
Artikel 39
Artikel 40.1 a–c
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
205
23.12.2016
Europeiska unionens officiella tidning
L 354/85
SV
Direktiv 2003/41/EG
Detta direktiv
Artikel 11.4 b
Artikel 40.1 d
Artikel 40.2
Artikel 41
Artikel 42
Artikel 11.5
Artikel 43
Artikel 11.2 a
Artikel 44 a
Artikel 11.3
Artikel 44 b
Artikel 44 c
Artikel 45
Artikel 46
Artikel 47
Artikel 14.1
Artikel 48.1
Artikel 14.2 första stycket
Artikel 48.2
Artikel 48.3–48.5
Artikel 14.2 andra stycket
Artikel 48.6
Artikel 14.3–14.5
Artikel 48.7–48.9
Artikel 49
Artikel 13.1
Artikel 50
Artikel 13.2
Artikel 51
Artikel 52
Artikel 53
Artikel 54
Artikel 55
Artikel 56
Artikel 57
Artikel 58
Artikel 20.11 första stycket
Artikel 59.1
Artikel 20.11 andra stycket
Artikel 59.2
Artikel 20.11 tredje och fjärde styckena
Artikel 21
Artikel 60
Artikel 61
Artikel 62
Artikel 63
Artikel 22
Artikel 64
Artikel 65
Artikel 66
Artikel 67
Prop. 2019/20:138
Bilaga 1
206
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/1
SV
I
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG
av den 25 november 2009
om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-
téns yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och
av följande skäl:
(1)
En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direk-
tiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av
lagar och andra författningar angående rätten att etablera
och driva verksamhet med annan direkt försäkring än liv-
försäkring (3), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj
1978 om samordning av lagar och andra författningar som
avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (4), rådets
direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning
av lagar och andra författningar angående rättsskyddsför-
säkring (5), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den
22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ-
ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring,
och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att
effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster (6), rådets
direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning
av lagar och andra författningar som avser annan direkt
försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan
direkt försäkring än livförsäkring) (7), Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om
extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk-
ringsgrupp (8), Europaparlamentets och rådets direktiv
2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och
likvidation av försäkringsföretag (9), Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002
om livförsäkring (10) och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om åter-
försäkring (11). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv
omarbetas.
(2)
För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings-
och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att
undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som
gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika
medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för
försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för-
säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att
det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag
med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och
åtaganden som är belägna på denna marknad.
(1) EUT C 224, 30.8.2008, s. 11.
(2) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig-
gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009.
(3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.
(4) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25.
(5) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.
(6) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1.
(7) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.
(8) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1.
(9) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.
(10) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.
(11) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.
207
L 335/2
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(3)
För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsent-
ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över
försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borge-
närerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden
beträffande försäkringsföretag.
(4)
Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk-
ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom
detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller
art - genom att de har nära koppling till de offentliga för-
säkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag
av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera
medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet
endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom
föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller
till särskilda personer.
(5)
Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor,
bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 mil-
joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpningsom-
råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som
redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska
dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv til-
lämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til-
lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande
friheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att
söka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan
komma i åtnjutande av den enda auktorisation som inrät-
tas genom det här direktivet.
(6)
Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver
försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är
undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska
registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa före-
tag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn.
(7)
Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för-
fattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kon-
troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan
ansvarighet (1), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den
13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sam-
manställd redovisning (2), rådets andra direktiv 84/5/EEG
av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems-
staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor-
don (3), Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för
finansiella instrument (4) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät-
ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (5) fast-
ställs allmänna regler och definitioner på områdena för
(1) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1.
(2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.
(3) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17.
(4) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella
instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av
definitionerna som fastställs i de direktiven också tilläm-
pas i det här direktivet.
(8)
Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja
bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd-
vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja
sådan auktorisation och även för eventuella avslag på
ansökan.
(9)
I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det
inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet
som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är
upp till medlemsstaterna att besluta om att införa bestäm-
melser i detta hänseende.
(10)
Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför-
säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring
och återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser
inrättats för dessa bolag.
(11)
Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att
fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och åter-
försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlems-
stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter
inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller
tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstad-
komma den harmonisering som är nödvändig och tillräck-
lig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av
auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda
auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och
som medger att tillsynen över ett företag utövas av
hemmedlemsstaten.
(12)
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor-
fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (6)
fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentan-
ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv.
(13)
Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till
återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet.
Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att
exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgiv-
ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De
kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verk-
samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i
artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn
över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersfö-
retag i ett finansiellt konglomerat (7). Detta krav innebär
dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och
finansverksamhet får bedrivas.
(6) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65.
(7) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
208
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/3
SV
(14)
En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att
försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av ända-
målsenliga solvenskrav som leder till en effektiv kapitalal-
lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på
marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte
längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att
införa ett nytt regelverk.
(15)
I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom
riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisatio-
ner som Internationella organisationen för försäkringstill-
synsmyndigheter (International Association of Insurance
Supervisors), International Accounting Standards Board
och International Actuarial Association och med hänsyn
till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en
riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings-
och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och han-
tera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör
utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar
och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.
(16)
Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över
försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare
och förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta-
gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso-
ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal.
Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säker-
ställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila
marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas
inkräkta på det centrala syftet.
(17)
Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för-
väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare.
Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndig-
heter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla
sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all
den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska
medel och personalresurser.
(18)
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha till-
gång till de medel som krävs för att säkerställa att
försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin
verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen,
oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etable-
ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att
tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyn-
digheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfatt-
ningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i
varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet,
oavsett den betydelse det berörda företaget har för den
övergripande finansiella stabiliteten på marknaden.
(19)
Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och
medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål
är en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen.
Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på
försäkrings- och återförsäkringsföretag som på
tillsynsutövningen.
(20)
Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för
försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spe-
cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika
kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spe-
cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera
risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta
mål ska kunna uppnås, och också för att proportionalitets-
principen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskri-
vas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för
att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna
i standardformeln för solvenskapitalkravet.
(21)
Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som
captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar.
Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förknip-
pade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör,
bör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportiona-
litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets
art, omfattning och komplexitet.
(22)
Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn
till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala karak-
tär och det faktum att försäkringstagarna själva är
försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
(23)
Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återför-
säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs
för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana upp-
gifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte-
ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter.
(24)
Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för
övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföreta-
gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet genom-
föra granskningar och utvärderingar.
(25)
Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på
riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder
för uppförande och överblickbarhet som följs av institu-
tioner som handlar med oreglerade eller alternativa
investeringsinstrument.
(26)
Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav
inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsyns-
myndigheterna bör därför endast under särskilda omstän-
digheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet
att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter
att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln
för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofi-
len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger
adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett
företag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
209
L 335/4
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(27)
Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den
bemärkelsen att den endast bör användas som en sista
utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller
olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån
varje företags specifika situation snarare än till antalet kapi-
taltillägg som åläggs på en viss marknad.
(28)
Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständig-
heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I
händelse av betydande brister hos en partiell eller fullstän-
dig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsyns-
myndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla
ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till
fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte
på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil
kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande
år.
(29)
För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen,
inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet,
som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företagsstyrnings-
system är därför av central betydelse för att säkerställa en
tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för
regleringssystemet.
(30)
Företagsstyrningssystemen inbegriper riskhanteringsfunk-
tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions-
funktionen och aktuariefunktionen.
(31)
En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa
fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har
angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det
vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat
anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betung-
ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite-
ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör
därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras
med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter
inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet.
(32)
I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det
vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av
internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller
organisatorisk enhet.
(33)
De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses
vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska
funktioner.
(34)
Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämp-
liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som
(35)
För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkes-
mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fak-
tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner
beaktas som ytterligare faktorer.
(36)
Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en
integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbun-
det bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin
specifika riskprofil (egen risk- och solvensbedömning).
Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveck-
las och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav
än solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resulta-
ten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndighe-
ten som en del av den information som ska lämnas i
tillsynssyfte.
(37)
För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller
verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av
avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp-
dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns
hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad
eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner
på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsut-
vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdrags-
avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna
underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska
eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör
beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gäl-
lande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt
med direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på
kreditinstitut.
(38)
För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och
återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra -
dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt
eller elektronisk form - väsentlig information om sin sol-
vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna
offentliggöra kompletterande uppgifter.
(39)
Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan
tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i
kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det
finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare
ange under vilka förhållanden som sådant informationsut-
byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras
endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör
dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som
villkor för tillståndet.
(40)
Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte
bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess
praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn
över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som inrät-
tades genom kommissionens beslut 2009/79/EG (1) bör
spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rap-
portera till Europaparlamentet och kommissionen om den
utveckling som skett.
innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på
anmälan till tillsynsmyndigheten.
(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
210
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/5
SV
(41)
Syftet med den information och rapport som Ceiops ska
lämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den använd-
ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra
till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen
av kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika
medlemsstaterna.
(42)
För att minska den administrativa bördan och undvika
dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella
statistikorganen samarbeta och utbyta information.
(43)
I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lagstad-
gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad
revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1)
vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande
som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags finansiella ställning eller adminis-
trativa organisation.
(44)
Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeför-
säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verk-
samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen.
Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som
de som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, bestå-
ende av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag,
med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra
kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet.
(45)
Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags
finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska prin-
ciper och på bästa sätt utnyttja informationen från de
finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig informa-
tion om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör sär-
skilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela
balansräkningen.
(46)
De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål
bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den
internationella utvecklingen på redovisningsområdet för
att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och
återförsäkringsföretagen.
(47)
I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapital-
basmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför
balansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för-
luster vid likvidation och under pågående verksamhet, bör
posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier
(1) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får med-
räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande
utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör
endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återför-
säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare
begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dis-
positionen av det egna kapitalet.
(48)
Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutse-
bara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam
affärsutveckling, såväl på löpande basis som vid en likvi-
dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka till-
gångar överskrider skulder, värderat enligt principerna i
detta direktiv, betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1).
(49)
Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar.
I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till
separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäk-
ringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin
fond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur
mycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte
kan de i själva verket inte användas för att täcka risker
utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasbe-
hovet bör, för att vara förenlig med den ekonomiska meto-
den, anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår
i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan
art. På liknande sätt bör beräkningen av solvenskapitalkra-
vet återspegla de minskade poolnings- eller diversifierings-
effekter som är förknippade med dessa separerade fonder.
(50)
Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag
säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och
förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte
mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser.
Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som
tillhör den juridiska person i vilken de genererats.
(51)
Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med
den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det
bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till bedöm-
ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovis-
ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör
överskottsmedel bli föremål för de kriterier om nivåklassi-
ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland
annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i
fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå
1-kapital.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
211
L 335/6
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(52)
Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax-
eringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare
betalningar, för att öka de medel de har för att täcka för-
luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga asso-
ciationer eller liknande företag, bland annat när dessa asso-
ciationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför
bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på
motsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med
associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax-
eringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är
det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli-
gare betalningar, enligt vissa specifika återbetalningsar-
rangemang, och de belopp som godkänts för denna
infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av
god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga asso-
ciationer och liknande företag där infordran av ytterligare
betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet
bör de belopp som godkänts för denna infordran från
medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet
(nivå 2).
(53)
För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna
uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta-
gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät-
tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer
och de försäkringsmatematiska och statistiska metoder
som ligger till grund för beräkningen av dessa försäkrings-
tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemen-
skapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och
överblickbarhet.
(54)
Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara
förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder,
med marknaden och med den internationella utvecklingen
inom redovisning och tillsyn.
(55)
Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där-
för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför-
säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart
överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförplik-
telser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska
avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett
annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensfö-
retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de
underliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel-
serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör
återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär-
skilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom
information avseende skaderegleringens hantering och
kostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i
den utsträckning som den gör det möjligt för försäkrings-
och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa sär-
skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet.
(56)
Antagandena om det referensföretag som antas ta över och
uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkrings-
förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I
synnerhet bör man som en del av konsekvensbedöm-
ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden
om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vil-
ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i
beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör
sedan harmoniseras på gemenskapsnivå.
(57)
För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör
det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och
extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.
(58)
Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste
beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och rea-
listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier
och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att
ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäk-
ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och har-
moniserade försäkringsmatematiska metoder används.
(59)
För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens
situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning
av de försäkringstekniska avsättningarna.
(60)
Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, base-
rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta
ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenska-
pitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som med-
len inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa
kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så
att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan upp-
nås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en
lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och
minimikapitalkravet.
(61)
För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på
finanssystemet och undvika en situation där försäkrings-
och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas
anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till
följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmark-
naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för
solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symme-
trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
212
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/7
SV
det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän-
delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då
denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck-
lig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna
uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe-
riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag
måste återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalba-
sen enligt solvenskapitalkravet.
(62)
Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk-
ningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings-
och återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster
och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säker-
het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning.
(63)
För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en
medräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital-
kravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd-
ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna
solvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka
detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det
sker en betydande ändring av riskprofilen.
(64)
För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa
kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet
definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings-
och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att
det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade
fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på
minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gente-
mot försäkringstagare och förmånstagare under de kom-
mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör
beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beak-
tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och
diversifieringseffekter.
(65)
Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av
solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan-
dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket
innebär att den individuella exponeringen för varje riskka-
tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggre-
geras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det
möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsrisk-
profil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här-
letts med en standardiserad metod.
(66)
För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens
situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning
av solvenskapitalkravet med standardformeln.
(67)
I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte
några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier
för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möj-
ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars
medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks
tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln.
(68)
I enlighet med den riskbaserade metod som valts för sol-
venskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter
vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna
modeller för beräkningen av detta krav i stället för stan-
dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånsta-
gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att
tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av
sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer
och standarder.
(69)
Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet fal-
ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller åter-
försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte
inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primär-
kapital i nivå med minimikapitalkravet.
(70)
Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som
medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den
nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast-
ställda undre och övre gränser på grundval av det riskba-
serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra
gradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på
data som kan kontrolleras.
(71)
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar
av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella
åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och
återförsäkringsföretag
bör
förvaltas
enligt
aktsamhetsprincipen.
(72)
Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller åter-
försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda
tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara
oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som
föreskrivs i artikel 56 i fördraget.
(73)
Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger
medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av till-
gångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för
ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring
hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk-
toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje-
land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara
likvärdig.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
213
L 335/8
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(74)
I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare
kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och
inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett klargö-
rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs
för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och
förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och
dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes
genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena
för försäkring och återförsäkring bör därför de bestämmel-
serna kodifieras och integreras i det här direktivet.
(75)
Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och
bedömningarna harmoniseras maximalt i hela gemenska-
pen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock
inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsynsmyn-
digheterna ska informeras om förvärv av innehav under de
tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så
länge inte mer än ett ytterligare tröskelvärde under 10 %
för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa bestäm-
melser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att
tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav
skulle anses leda till ett väsentligt inflytande.
(76)
På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt
högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i
ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säker-
ställa att systemet med grönt kort och överenskommel-
serna
mellan
de
nationella
byråerna
för
trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det
lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsfö-
retag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon
inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster
ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i finan-
sieringen av denna och av den garantifond som upprättats
i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna
tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller
ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant
inom dess territorium som ska samla in all nödvändig
information beträffande försäkringsfall och representera
företaget i fråga.
(77)
På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas
intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av
försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlems-
stat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtagan-
det görs bör därför se till att det inte finns någonting som
förhindrar marknadsföring inom deras respektive territo-
rier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemen-
skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med
gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna
bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande
bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i
hemmedlemsstaten.
(78)
Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om
ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är belä-
gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer
gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa.
(79)
På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett
bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja
mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och
den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all
nödvändig information innan de ingår ett avtal och under
hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst
passar deras behov.
(80)
Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över
erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna
serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas
särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapi-
talkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkra-
vet som sådana företag ska täcka.
(81)
Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemen-
skapen för verksamheter som på grund av sin art eller
omfattning är lämpade att täckas av internationell koassu-
rans bör underlättas genom ett minimum av harmonise-
ring för att förhindra snedvridning av konkurrensen och
diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör
det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsford-
ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska
avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom
komma till stånd beträffande koassuransverksamheten
inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas till-
synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och
kommissionen.
(82)
För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar
om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekon-
flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet
att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker
en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan
försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas.
I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkrings-
tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör
de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom till-
räckliga garantier.
(83)
Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfö-
retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så kor-
rekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att
medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett
förfarande som ger jämförbara garantier.
(84)
I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäk-
ring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom
som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda natu-
ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra klas-
ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är
nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realite-
ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
214
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/9
SV
sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund
av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala konse-
kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där
risken är belägen ha möjlighet att kräva att de kontinuer-
ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillko-
ren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att
kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter-
nativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk-
ringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en
förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras.
(85)
I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rät-
tsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möj-
ligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de
inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten
eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att
bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja
sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlems-
staten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även upp-
nås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller
frivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal
som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade social-
försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte
får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i
förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att
kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tek-
niskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar.
(86)
Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäkringsfö-
retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskade-
försäkring inom deras territorier, följer de särskilda
bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras natio-
nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm-
melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande
bör vara hemmedlemsstatens ansvar.
(87)
I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före-
mål för någon form av indirekt beskattning, medan flerta-
let medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra
former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för
skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar
avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de
medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att för-
hindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av
konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta-
terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör
detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att
utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de
medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs,
och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så
att sådana skatter och avgifter betalas.
(88)
De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av
lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (1) bör, i enlighet med
detta direktiv, tillämpa bestämmelserna i den förordningen
för att fastställa tillämplig lag för försäkringsavtal som
omfattas av artikel 7 i den förordningen.
(89)
För att beakta de internationella aspekterna av återförsäk-
ring bör bestämmelser införas som möjliggör att interna-
tionella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa
formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som bedri-
ver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territo-
rier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt
förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavse-
ende på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte
att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredje-
land, oavsett om det sker genom etablering eller tillhanda-
hållande av tjänster över nationsgränserna.
(90)
På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återför-
säkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkrings-
och återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell
återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan åter-
försäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta
och kontrollera de risker som uppstår genom sådana avtal
eller verksamheter.
(91)
Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som
övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag
utan att själva vara ett försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör
betraktas som belopp som kan dras av enligt
återförsäkrings- och retrocessionsavtal.
(92)
Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012
bör omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat
specialföretaget. För att undvika tillsynsarbitrage bör alla
nya verksamheter som startas genom ett sådant företag
efter den 31 oktober 2012 omfattas av bestämmelserna i
detta direktiv.
(93)
Med tanke på den ökade gränsöverskridande karaktären
hos försäkringsverksamhet bör skillnader mellan medlems-
staternas ordningar för specialföretag, vilka omfattas av
bestämmelserna i detta direktiv, minskas så mycket som
möjligt, med beaktande av deras tillsynsstrukturer.
(94)
Ytterligare insatser bör göras beträffande specialföretag,
med beaktande av det arbete som gjorts inom andra
finanssektorer.
(95)
Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och åter-
försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör
göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för till-
synen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att
göra en mer välgrundad bedömning av dess finansiella
ställning.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig
(1) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
215
L 335/10
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(96)
Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta
försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med
blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något
hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att
utöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig.
(97)
Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäkrings-
tillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som
bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.
(98)
Olika slags företag, i synnerhet ömsesidiga associationer
och liknande, bör i enlighet med gemenskapslagstiftning
och nationell lagstiftning kunna bilda koncentrationer eller
grupper, och då inte genom kapitalband utan genom starka
formaliserade och hållbara relationer, som baseras på
avtalsmässigt eller annat relevant erkännande och som
garanterar en finansiell solidaritet mellan dessa företag.
Om ett betydande eller dominerande inflytande utövas
genom en centraliserad samordning, bör dessa företag vara
föremål för tillsyn enligt samma regler som de som före-
skrivs för grupper som bildats genom kapitalbindningar
för att nå en tillräcklig skyddsnivå för försäkringstagarna
och lika konkurrensvillkor för alla grupper.
(99)
Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det
moderföretag med yttersta ägarintresse som har sitt huvud-
kontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock
kunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn
på ett begränsat antal lägre nivåer om de anser det vara
nödvändigt.
(100)
Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för
försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp.
(101)
Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå bör
beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla
försäkrings- och återförsäkringsföretag inom denna grupp,
så att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt
sätt.
(102)
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern
modell som ska användas för solvensberäkningen på både
gruppnivå och individuell nivå.
(103)
Vissa av detta direktivs bestämmelser föreskriver uttryck-
ligen en medlande eller rådgivande roll för Ceiops, men
detta bör inte hindra Ceiops från att spela en sådan roll
även avseende andra bestämmelser.
(104)
I detta direktiv beskrivs en innovativ tillsynsmodell där en
grupptillsynsmyndighet ges en nyckelroll samtidigt som
det erkänns att den fristående tillsynsmyndigheten har en
viktig roll och denna roll behålls. Tillsynsmyndigheternas
befogenheter och ansvar är kopplade till deras skyldighet
att redovisa sin verksamhet.
(105)
Alla försäkringstagare och förmånstagare ska behandlas
lika oavsett nationalitet eller bostadsort. I detta syfte bör
varje medlemsstat se till att alla åtgärder som vidtas av en
tillsynsmyndighet på grundval av denna tillsynsmyndig-
hets nationella mandat inte anses strida mot de intressen
som denna medlemsstat eller försäkringstagare och för-
månstagare i denna medlemsstat kan ha. I alla situationer
som innebär reglering av ersättningsanspråk och likvida-
tioner bör tillgångar fördelas rättvist till alla försäkringsta-
gare i fråga, oavsett deras nationalitet eller bostadsort.
(106)
Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas
på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig
för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett
var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäkrings-
företag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas
för att täcka sitt solvenskapitalkrav.
(107)
Alla tillsynsmyndigheter som deltar i grupptillsyn bör
kunna förstå de beslut som fattas, särskilt när besluten fat-
tas av grupptillsynsmyndigheten. Så snart relevant infor-
mation blir tillgänglig för en av tillsynsmyndigheterna, bör
den därför delges övriga tillsynsmyndigheter, så att alla till-
synsmyndigheter kan skapa sig en bild utifrån samma rele-
vanta information. Om de berörda tillsynsmyndigheterna
inte kan enas bör kvalificerade råd för att lösa problemet
sökas hos Ceiops.
(108)
Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om
ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotter-
företag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag i tredjeland, påverkas av de
medlen i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av
fördelningen av dessa medel inom gruppen. Tillsynsmyn-
digheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn
och att vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller åter-
försäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller
riskerar att äventyras.
(109)
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan
påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella
ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva
tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner
inom en grupp, med beaktande av arten på relationerna
mellan reglerade enheter och oreglerade enheter, inbegri-
pet försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag
med blandad verksamhet, och vidta lämpliga åtgärder på
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess
solvens äventyras eller riskerar att äventyras.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
216
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/11
SV
(110)
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp bör ha lämpliga företagsstyrningssystem som bör bli
föremål för tillsynsmyndighetens bedömning.
(111)
Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är före-
mål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet
som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna.
Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter
bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samord-
ning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i
tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som
tillhör
samma
grupp
bör
upprätta
samordningsöverenskommelser.
(112)
Med tanke på de ökade befogenheterna för grupptillsyns-
myndigheten bör det säkerställas att kriterierna för att välja
grupptillsynsmyndigheten inte utan vidare kan kringgås.
Särskilt i fall där grupptillsynsmyndigheten kommer att
utses med beaktande av gruppens struktur och den relativa
vikten av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet på
olika marknader, bör inte interna transaktioner inom grup-
pen och inte heller gruppåterförsäkring dubbelräknas när
den relativa vikten inom en marknad ska bedömas.
(113)
Tillsynsmyndigheter från alla medlemsstater i vilka företag
inom gruppen är etablerade bör delta i grupptillsyn genom
ett tillsynskollegium (kollegiet). De bör alla ha tillgång till
information som finns tillgänglig hos andra tillsynsmyn-
digheter inom kollegiet och de bör alltid vara aktivt delak-
tiga i beslutsfattandet. Samarbete bör inledas mellan de
myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och
återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och
myndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är
verksamma inom andra finansiella sektorer.
(114)
Kollegiets verksamhet bör vara proportionerlig mot arten,
omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna
i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen och
mot den gränsöverskridande dimensionen. Kollegiet bör
inrättas för att sörja för att samarbetet, informationsutby-
tet och samrådet mellan tillsynsmyndigheterna i kollegiet
tillämpas effektivt i enlighet med detta direktiv. Tillsyns-
myndigheterna bör använda kollegiet till att främja över-
ensstämmelse mellan sina respektive beslut och att bedriva
ett nära samarbete vid utövandet av tillsynen inom hela
gruppen enligt harmoniserade kriterier.
(115)
I detta direktiv bör Ceiops ges en rådgivande roll. Råd från
Ceiops till en tillsynsmyndighet bör inte vara bindande för
denna myndighet när det fattar beslut. När tillsynsmyndig-
heten i fråga fattar beslut bör det dock ta full hänsyn till
detta råd och varje viktigt avsteg från det bör förklaras.
(116)
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp vars ledande företag befinner sig utanför gemenska-
pen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsynsarrang-
emang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet
beträffande bestämmelserna och utbyta information med
myndigheter i tredjeland vid alla tillfällen då det är relevant
att så sker. För att säkerställa harmoniserade metoder för
att avgöra och bedöma om försäkrings- och återförsäk-
ringstillsyn i tredjeländer är likvärdig bör bestämmelser
införas så att kommissionen fattar ett bindande beslut om
huruvida solvensordningar i tredjeländer är likvärdiga. För
tredjeländer för vilka kommissionen inte fattat något beslut
bör bedömningen av likvärdighet göras av grupptillsyns-
myndigheten efter att ha konsulterat de övriga tillsynsmyn-
digheterna i fråga.
(117)
Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåt-
gärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats
är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa
ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och lik-
vidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det sam-
arbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet,
allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana
åtgärder och av likabehandling och skydd av
försäkringsborgenärer.
(118)
Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som
beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat
och som syftar till att bevara eller återställa ett försäkrings-
företags finansiella soliditet och i största möjliga utsträck-
ning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt
inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredjeland av
sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaran-
den bör dock inte påverkas.
(119)
Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myndig-
heter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder
och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäkrings-
företagens tillsynsmyndigheter.
(120)
Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hän-
syn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person.
Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur till-
gångar och skulder, som innehas av oberoende personer
som har stående fullmakt att företräda försäkringsföreta-
get som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidatio-
nen av försäkringsföretaget.
(121)
Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden
som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en
prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersätt-
ningar, omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäk-
ringsföretag som härrör från arbetstagares
anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom
övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till
ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges
den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag
(lex concursus).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
217
L 335/12
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
(122)
Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidations-
förfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför
kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har
vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de
kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtgär-
der, däribland rekonstruktionsåtgärder.
(123)
Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten
bör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden
när det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i
gemenskapen som helhet och bör erkännas av alla med-
lemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena i hem-
medlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning.
Information bör också lämnas till kända borgenärer som är
bosatta inom gemenskapen som bör ha rätt att framställa
fordringar och inkomma med synpunkter.
(124)
Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör beak-
tas under likvidationsförfarandet.
(125)
Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra
ett likvidationsförfarande bör i normala fall regleras av
hemmedlemsstatens lag.
(126)
För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas
åtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten
och i alla övriga medlemsstater omedelbart underrättas om
att likvidationsförfaranden inletts.
(127)
Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, för-
månstagare samt skadelidande som har rätt att direkt mot
försäkringsföretaget rikta anspråk som härrör från försäk-
ringsverksamhet skyddas vid likvidationsförfaranden.
Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hänför-
liga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan
till skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar
som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar
som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för
försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte är
ansvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäkringsverk-
samheten. För att detta mål ska kunna uppnås bör med-
lemsstaterna kunna välja mellan likvärdiga metoder för
säkerställa att försäkringsborgenärer får en särskild
behandling. Ingen av dessa metoder hindrar emellertid inte
en medlemsstat från att införa en rangordning mellan olika
kategorier av försäkringsersättningar. Vidare bör en lämp-
lig avvägning göras mellan skyddet av försäkringsborgenä-
rerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas
genom den berörda medlemsstatens lagstiftning.
(128)
När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att
den erhållna auktorisationen att bedriva verksamhet som
beviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan
skett.
(129)
Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden
anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter.
Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan med-
lemsstat än hemmedlemsstaten bör behandlas på samma
sätt som beträffande motsvarande fordringar i hemmed-
lemsstaten utan diskriminering på grund av nationalitet
eller bostadsort.
(130)
För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig
förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som
genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten
måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verk-
ningar som rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfa-
randen får på pågående mål och på enskilda exekutiva
tvångsåtgärder som beslutats under rättegång.
(131)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter (1).
(132)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtgär-
der i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att
närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter
och åtgärder som ska vidtas samt närmare fastställa kra-
ven på områden som företagsstyrningssystem, offentliggö-
randen, bedömningskriterier beträffande kvalificerat
innehav, beräkning av försäkringstekniska avsättningar
och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Kom-
missionen bör också ges befogenhet att anta genomföran-
deåtgärder som ger tredjeländer likvärdighetsstatus
beträffande bestämmelserna i detta direktiv. Eftersom dessa
åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke
väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att
komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de
antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med
kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(133)
Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträck-
ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på
grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan
uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgär-
der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i för-
draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma
artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän-
digt för att uppnå dessa mål.
(134)
Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om
avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i
friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring
och retrocession (2), rådets direktiv 73/240/EEG av den
24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etable-
ringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring
än livförsäkring (3), rådets direktiv 76/580/EEG av den
29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om
samordning av lagar och andra författningar angående rät-
ten att etablera och driva verksamhet med annan direkt
försäkring än livförsäkring (4), rådets direktiv 84/641/EEG
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(2) EGT 56, 4.4.1964, s. 878.
(3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20.
(4) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
218
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/13
SV
av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avse-
ende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om
samordning av lagar och andra författningar om rätten att
etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring
än livförsäkring (1) har blivit obsoleta och bör därför upp-
höra att gälla.
(135)
Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag-
stiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en
avsevärd förändring jämfört med tidigare direktiv. Skyldig-
heten att införliva de oförändrade bestämmelserna före-
skrivs i de tidigare direktiven.
(136)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig-
heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell
lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.
(137)
Kommissionen kommer att pröva om de existerande
garantisystemen i försäkringsbranschen är lämpliga och
lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag.
(138)
I artikel 17.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till-
syn över tjänstepensionsinstitut (2) hänvisas till gällande
lagstiftning avseende solvensmarginaler. Dessa hänvis-
ningar bör behållas för att bevara status quo. Kommissio-
nen bör så snart som möjligt se över direktiv 2003/41/EG
i enlighet med artikel 21.4 i det direktivet. Kommissionen
bör med stöd av Ceiops utveckla ett passande system av
solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt
som de grundläggande särdragen för försäkring kommer
till uttryck, och därför inte utgå ifrån att det här direktivet
ska tillämpas på dessa institut.
(139)
Försäkringsföretagets riskprofil gentemot försäkringstaga-
ren ändras då detta direktiv antas. Kommissionen bör så
snart som möjligt och under alla omständigheter före
utgången av 2010 lägga fram ett förslag om översyn av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av
den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (3), med
beaktande av det här direktivets följder för
försäkringstagarna.
(140)
Det finns ett stort behov av ytterligare genomgripande
reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s
finanssektor, och kommissionen bör snarast lägga fram
förslag med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som
expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière lade
fram den 25 februari 2009. Kommissionen bör föreslå
(1) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21.
(2) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.
(3) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.
lagstiftning som tar itu med de brister som identifierats i
bestämmelserna
om
tillsynssamordning
och
samarbetsformer.
(141)
Det är nödvändigt att söka råd från Ceiops om hur man
bäst ska hantera frågorna om förstärkt grupptillsyn och
kapitalplanering inom en grupp av försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag. Ceiops bör uppmanas att ge råd som
hjälper kommissionen att utarbeta sina förslag enligt vill-
kor som är förenliga med en hög nivå på skyddet av för-
säkringstagare (och förmånstagare) och garantier för
finansiell stabilitet. I detta avseende bör Ceiops uppmanas
att ge råd till kommissionen om struktur och principer
som skulle ge vägledning för de eventuella framtida änd-
ringar till detta direktiv som kan komma att behövas för att
genomföra ändringar som kan komma föreslås. Kommis-
sionen bör översända en rapport med lämpliga förslag till
Europaparlamentet och rådet om alternativa system för
stabilitetstillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag
inom grupper som kan förstärka en effektiv kapitalplane-
ring inom grupper, om kommissionen är övertygad om att
det finns ett adekvat regelverk till stöd för att införa ett
sådant system.
I synnerhet är det önskvärt att ett system för grupptillskott
vilar på sunda grunder med harmoniserade garantisystem
med tillräcklig finansiering för försäkringssektorn, en har-
moniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myn-
digheter, centralbanker och finansministerier vad avser
krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör-
dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar, en
rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, en har-
moniserad ram för tidiga ingripanden och en harmonise-
rad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och
likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt
nationell bolagsrätt för tillgångsöverföring. I denna rapport
bör kommissionen också beakta hur diversifieringseffek-
ter yttrar sig över tiden och de risker som är förknippade
med att vara en del av en grupp, praxis avseende centrali-
serad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller
fungerar samt tillsyn över transaktioner inom gruppen och
riskkoncentrationer.
(142)
I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om
bättre lagstiftning (4) uppmuntras medlemsstaterna att för
egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel-
ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen
mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att
offentliggöra dessa tabeller.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
(4) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
219
L 335/14
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ÅTERFÖRSÄKRING
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖ-
VANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH
KAPITEL I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
AVSNITT 1
Syfte och tillämpningsområde
Artiklarna 1 och 2
AVSNITT 2
Undantag från tillämpningsområdet
Underavsnitt 1
Allmänt
Artiklarna 3 och 4
Underavsnitt 2
Skadeförsäkring
Artiklarna 5-8
Underavsnitt 3
Livförsäkring
Artiklarna 9 och 10
Underavsnitt 4
Återförsäkring
Artiklarna 11 och 12
AVSNITT 3
Definitioner
Artikel 13
KAPITEL II
Startande av verksamhet
Artiklarna 14-26
KAPITEL III
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler
Artiklarna 27-39
KAPITEL IV
Villkor för utövandet av verksamheten
AVSNITT 1
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar
Artikel 40
AVSNITT 2
Företagsstyrningssystem
Artiklarna 41-50
AVSNITT 3
Offentliggöranden
Artiklarna 51-56
AVSNITT 4
Kvalificerade innehav
Artiklarna 57-63
AVSNITT 5
Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhet-
lighet i tillsynen
Artiklarna 64-71
AVSNITT 6
Skyldigheter för revisorer
Artikel 72
KAPITEL V
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
Artiklarna 73 och 74
KAPITEL VI
Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, för-
säkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav,
minimikapitalkrav och placeringsregler
AVSNITT 1
Värdering av tillgångar och skulder
Artikel 75
AVSNITT 2
Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar
Artiklarna 76-86
AVSNITT 3
Kapitalbas
Underavsnitt 1
Fastställande av kapitalbasmedel
Artiklarna 87-92
Underavsnitt 2
Klassificering av kapitalbasmedel
Artiklarna 93-97
Underavsnitt 3
Krav för medräkning av kapitalbasmedel
Artiklarna 98 och 99
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
220
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/15
SV
AVSNITT 4
Solvenskapitalkrav
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med til-
lämpning av standardformeln eller en intern modell
Artiklarna 100-102
Underavsnitt 2
Standardformel för solvenskapitalkravet
Artiklarna 103-111
Underavsnitt 3
Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna model-
ler
Artiklarna 112-127
AVSNITT 5
Minimikapitalkrav
Artiklarna 128-131
AVSNITT 6
Placeringar
Artiklarna 132-135
KAPITEL VII
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i
svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler
Artiklarna 136-144
KAPITEL VIII
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster
AVSNITT 1
Etablering av försäkringsföretag
Artiklarna 145-146
AVSNITT 2
Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artiklarna 147-149
Underavsnitt 2
Ansvarsförsäkring för motorfordon
Artiklarna 150-152
AVSNITT 3
Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten
Underavsnitt 1
Försäkring
Artiklarna 153-157
Underavsnitt 2
Återförsäkring
Artikel 158
AVSNITT 4
Statistik
Artikel 159
Avsnitt 5
Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka lik-
vidationsförfaranden inletts
Artiklarna 160-161
KAPITEL IX
Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenska-
pen
AVSNITT 1
Startande av verksamhet
Artiklarna 162-171
AVSNITT 2
Återförsäkring
Artiklarna 172-175
KAPITEL X
Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för
vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av
innehav
Artiklarna 176 och 177
AVDELNING II
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖR-
SÄKRING
KAPITEL I
Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring
AVSNITT 1
Tillämplig lag
Artikel 178
AVSNITT 2
Obligatorisk försäkring
Artikel 179
AVSNITT 3
Det allmänna bästa
Artikel 180
AVSNITT 4
Försäkringsvillkor och premietariffer
Artiklarna 181 och 182
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
221
L 335/16
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
AVSNITT 5
Information till försäkringstagarna
Underavsnitt 1
Skadeförsäkring
Artiklarna 183 och 184
Underavsnitt 2
Livförsäkring
Artiklarna 185 och 186
KAPITEL II
Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring
AVSNITT 1
Allmänna bestämmelser
Artiklarna 187-189
AVSNITT 2
Koassurans inom gemenskapen
Artiklarna 190-196
AVSNITT 3
Assistans
Artikel 197
AVSNITT 4
Rättsskyddsförsäkring
Artiklarna 198-205
AVSNITT 5
Sjukförsäkring
Artikel 206
AVSNITT 6
Arbetsskadeförsäkring
Artikel 207
KAPITEL III
Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring
Artiklarna 208 och 209
KAPITEL IV
Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring
Artiklarna 210 och 211
AVDELNING III
TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRE-
TAG SOM INGÅR I EN GRUPP
KAPITEL I
Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsom-
råde och nivåer
AVSNITT 1
Definitioner
Artikel 212
AVSNITT 2
Tillämpningsområde
Artiklarna 213 och 214
AVSNITT 3
Nivåer
Artiklarna 215-217
KAPITEL II
Finansiell ställning
AVSNITT 1
Solvens på gruppnivå
Underavsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artiklarna 218 och 219
Underavsnitt 2
Val av beräkningsmetod och allmänna principer
Artiklarna 220-224
Underavsnitt 3
Tillämpning av beräkningsmetoderna
Artiklarna 225-229
Underavsnitt 4
Beräkningsmetoder
Artiklarna 230-234
Underavsnitt 5
Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och åter-
försäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings-
holdingbolag
Artikel 235
Underavsnitt 6
Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centrali-
serad riskhantering
Artiklarna 236-243
AVSNITT 2
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp
Artiklarna 244 och 245
AVSNITT 3
Riskhantering och internkontroll
Artikel 246
KAPITEL III
Åtgärder för att underlätta grupptillsynen
Artiklarna 247-259
KAPITEL IV
Tredjeländer
Artiklarna 260-264
KAPITEL V
Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet
Artiklarna 265 och 266
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
222
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/17
SV
AVDELNING IV
REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖ-
RETAG
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
Artiklarna 267 och 268
KAPITEL II
Rekonstruktionsåtgärder
Artiklarna 269-272
KAPITEL III
Likvidationsförfaranden
Artiklarna 273-284
KAPITEL IV
Gemensamma bestämmelser
Artiklarna 285-296
AVDELNING V
ANDRA BESTÄMMELSER
Artiklarna 297-304
AVDELNING VI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Övergångsbestämmelser
AVSNITT 1
Försäkring
Artiklarna 305 och 306
AVSNITT 2
Återförsäkring
Artiklarna 307 och 308
KAPITEL II
Slutbestämmelser
Artiklarna 309-312
BILAGA I
SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER
A.
Klassificering av risker i klasser
B.
Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en för-
säkringsklass
BILAGA II
LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER
BILAGA III
FÖRETAGSFORMER
A.
Företagsformer för skadeförsäkringsföretag
B.
Företagsformer för livförsäkringsföretag
C.
Former för återförsäkringsföretag
BILAGA IV
STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)
1.
Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
2.
Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring
3.
Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring
4.
Beräkning av marknadsriskmodulen
BILAGA V
GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTI-
KEL 159
BILAGA VI
Del A
Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310)
Del B
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell
lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310)
BILAGA VII
JÄMFÖRELSETABELL
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
223
L 335/18
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH
UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING
OCH ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Avsn itt 1
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 1
Syfte
Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende
1) rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig
direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet,
2) tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper,
3) rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma
med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom
en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där.
Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på åter-
försäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverk-
samhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium
eller som önskar etablera sig där.
2.
När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta
verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 för-
sta stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som
utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa,
när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande
bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie
tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med
ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts
för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under
de olika omständigheter som anges i avtalet.
Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De
senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens
egen personal och utrustning.
Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll,
uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhanda-
hålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assis-
tans i sådan egenskap.
3.
När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:
a) Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på
avtal:
i) Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall
och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av
erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps
ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.
ii) Livräntor.
iii) Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera liv-
försäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive
arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av
olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad
av olyckshändelse eller sjukdom.
iv) Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukför-
säkring som finns i Irland och i Förenade Kungariket.
b) Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal
och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myn-
digheter som svarar för tillsynen av privat
försäkringsverksamhet:
i) Verksamhet som innebär inrättande av medlemssam-
manslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen
och för fördelning av därigenom uppbyggda medel
bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne
(tontiner).
ii) Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”)
grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfat-
tar förpliktelser med fastställd varaktighet och belopps-
storlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller
fastställda periodiska inbetalningar.
iii) Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning
av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av
reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betal-
ningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid
eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av
verksamhetskälla.
iv) Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med
försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av
minimiränta.
v) Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som
avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska
”Code des assurances”.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
224
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/19
SV
c) Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lag-
stiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan
verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäk-
ringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.
Avsn itt 2
Undantag från tillämpningsområdet
Un deravsn itt 1
Allmänt
Artikel 3
Lagfästa system
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c ska detta
direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett
lagfäst socialförsäkringssystem.
Artikel 4
Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek
1.
Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna 5–10 ska detta
direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samt-
liga följande villkor:
a) Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster översti-
ger inte 5 miljoner EUR.
b) Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto
inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings-
avtal och från specialföretag enligt artikel 76, överstiger inte
25 miljoner EUR.
c) Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäk-
ringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan åter-
vinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från
specialföretag, inte överstiger 25 miljoner EUR.
d) Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller åter-
försäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende
åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida
de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1.
e) Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksam-
het som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna
med mer än 0,5 miljoner EUR, eller de försäkringstekniska
avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt
återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 2,5
miljoner EUR, eller de tecknade bruttopremieinkomsterna
med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna
brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings-
avtal och från specialföretag med mer än 10 %.
2.
Om något av de belopp som anges i punkt 1 överskrids
under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från
och med det fjärde året.
3.
Genom undantag från punkt 1 ska detta direktiv tillämpas
på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva
försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga teck-
nade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsätt-
ningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt
återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida
något av de belopp som nämns i punkt 1 inom de följande fem
åren.
4.
Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföre-
tag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga föl-
jande villkor är uppfyllda:
a) Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskri-
dits under de föregående tre på varandra följande åren.
b) Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas
överskridas inom de följande fem åren.
Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva
verksamhet enligt artiklarna 145-149 ska punkt 1 i den här arti-
keln inte gälla.
5.
Punkterna 1 och 4 ska inte hindra något försäkringsföretag
från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation
enligt detta direktiv.
Un deravsn itt 2
Skadeförsäkring
Artikel 5
Verksamhet
När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte
gälla följande:
1. Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna defi
nieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.
2. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där
förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra-
gen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.
3. Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är
juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla
medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av pre-
mier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.
4. Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig
garanti eller med staten som försäkringsgivare.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
225
L 335/20
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 6
Assistans
1.
Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller
samtliga följande villkor:
a) Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinha-
verier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna
inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är
verksam.
b) Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:
i) Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs
av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och
utrustning.
ii) Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste
ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig
transport, normalt med samma färdmedel, av förare och
passagerare till närmaste plats från vilken de kan fort-
sätta sin resa på annat sätt.
iii) Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande
sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där
försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans
med förare och passagerare, till dessa personers hem
eller till platsen för deras avresa eller till det ursprung-
liga resmålet inom samma stat.
c) Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmel-
serna i detta direktiv gäller.
2.
I de fall som avses i punkt 1 b i och ii ska villkoret att
olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den med-
lemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte gälla i fall där för-
månstagaren är medlem i den organisation som är
försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport
av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respek-
tive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende
enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie beta-
las, eller, när det gäller Irland och Förenade kungariket, när assis-
tansen tillhandahålls av en och samma organisation som är
verksam i båda dessa länder.
3.
Detta direktiv ska inte gälla för verksamhet som avses i
punkt 1 b iii när olyckan eller maskinhaveriet inträffat i Irland
eller Nordirland, när det gäller Förenade kungariket, och fordo-
net, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, transpor-
teras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller
till det ursprungliga resmålet inom ettdera av dessa territorier.
4.
Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av
automobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet
med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjäns-
terna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans
med förare och passagerare, till dessa personers hem.
Artikel 7
Ömsesidiga företag
Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver ska-
deförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag
har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna för-
säkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det
överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I
sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta
direktiv.
Artikel 8
Institut
Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver ska-
deförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämp-
lig lag ändras med avseende på deras behörighet:
1. I Danmark, Falck Danmark.
2. I Tyskland, följande halvstatliga institut:
a) ”Postbeamtenkrankenkasse”.
b) ”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.
3. I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”.
4. I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”.
Un de r avs n itt 3
L i v f ö r s ä k r i n g
Artikel 9
Tjänster och verksamheter
När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte til-
lämpas på följande:
1. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där
förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra-
gen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.
2. Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag
som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhanda-
hålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare,
som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till
en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av döds-
fall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning
av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verk-
samheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de för-
säkringsmatematiska avsättningarna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
226
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/21
SV
3. Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag
som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare
(TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under för-
utsättning att
a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är
skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin
pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar sär-
skilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den
verksamheten, och
b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt
tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater
att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges
i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen
genom ägande eller deltagande i befintliga försäkrings-
bolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller
deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper,
däribland pensionsförsäkringsbolag.
Artikel 10
Organisationer, företag och institut
När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på
följande organisationer, företag och institut:
1. Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner
endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte
överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en
avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner.
2. ”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i
Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på
omfattningen av dess behörighet.
3. ”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida
inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verk-
samhet eller behörighet.
Un deravsn itt 4
Återförsäkring
Artikel 11
Återförsäkring
När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på
sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garan-
teras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som
är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkrings-
givare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta
krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i prakti-
ken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärs-
mässiga grunder.
Artikel 12
Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet
1.
Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007
har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslu-
tande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verk-
samhet ska inte omfattas av detta direktiv.
2.
Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återför-
säkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till
alla övriga medlemsstater.
Avsn itt 3
D efinitioner
Artikel 13
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. försäkringsföretag: ett företag som tillhandahåller direkt liv-
eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt
artikel 14.
2. captivebolag för försäkring: ett försäkringsföretag som ägs
endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller
återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-
finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkrings-
skydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som
captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp
som captivebolaget är en del av.
3. försäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvud-
kontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisa-
tion för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.
4. återförsäkringsföretag: ett företag som har fått auktorisation
enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.
5. captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som
ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller
återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke-
finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäk-
ringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag
som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den
grupp som captivebolaget är en del av.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
227
L 335/22
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
6. återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess
huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auk-
torisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med
artikel 14.
7. återförsäkring: något av följande:
a) Den verksamhet som består i att överta risker som över-
låts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i
tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett
återförsäkringsföretag i tredjeland.
b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgi-
vare som uppträder under namnet Lloyd’s: verksamhet
som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag än Lloyd’s övertar risker som överlåts av en
medlem av Lloyd’s.
8. hemmedlemsstat: något av följande:
a) Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäk-
ringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor,
b) Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkrings-
företag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor.
c) Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkrings-
företaget har sitt huvudkontor.
9. värdmedlemsstat: den medlemsstat, annan än hemmedlemssta-
ten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en
filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och ska-
deförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller
tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där
risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett för-
säkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.
10. tillsynsmyndighet: den eller de nationella myndigheter som
enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva till-
syn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
11. filial: en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återför-
säkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än
hemmedlemsstaten.
12. etableringsställe: ett företags huvudkontor eller någon av dess
filialer.
13. medlemsstat där risken är belägen: något av följande:
a) Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när
försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och
dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks
av samma försäkring.
b) Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen
avser fordon av något slag.
c) Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäk-
ring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra måna-
der eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker,
oberoende av försäkringsklass.
d) I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c,
den medlemsstat där något av följande är beläget:
i) Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller
ii) om försäkringstagaren är en juridisk person, denne
försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet
gäller.
14. medlemsstat för åtagandet: den medlemsstat där något av föl-
jande är beläget:
a) Försäkringstagarens stadigvarande bostad.
b) Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne för-
säkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.
15. moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 i
direktiv 83/349/EEG.
16. dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i
direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana
företag.
17. nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller
juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarin-
tresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juri-
diska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till
en och samma person.
18. kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter-
företag enligt vad som anges i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG
eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk
person och ett företag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
228
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/23
SV
19. transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på
ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller
juridisk person som har en nära koppling till företag inom
denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är
kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en
betalning eller inte.
20. ägarintresse: ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 %
eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
21. kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag,
där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller
av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt infly-
tande över ledningen av företaget.
22. reglerad marknad: något av följande:
a) Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reg-
lerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direk-
tiv 2004/39/EG.
b) Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell
marknad som uppfyller följande villkor:
i) Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmed-
lemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med
kraven i direktiv 2004/39/EG.
ii) De finansiella instrument som omsätts på denna
marknad är av en kvalitet som är jämförbar med
kvaliteten hos de instrument som omsätts på den
reglerade marknaden, eller de reglerade markna-
derna, i hemmedlemsstaten.
23. nationell byrå: en sådan nationell försäkringsbyrå som definie-
ras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.
24. nationell garantifond: ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i
direktiv 84/5/EEG.
25. finansiellt företag: någon av följande enheter:
a) Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag
som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksam-
het enligt definitionen i artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direk-
tiv 2006/48/EG.
b) Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäk-
ringsholdingbolag i den mening som avses i arti-
kel 212.1 f.
c) Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt
definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.
26. specialföretag: ett företag, annat än ett befintligt försäkrings-
eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag
eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för
sådana risker genom inkomster från emissioner av skulde-
brev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetal-
ningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån
eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant
företags återförsäkringsskyldigheter.
27. stora risker:
a) risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A
i bilaga I.
b) risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I,
i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver indu-
striell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i
något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan
verksamhet.
c) risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del
A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna
för åtminstone två av följande kriterier:
i) Balansomslutning: 6,2 miljoner EUR i tillgångar.
ii) Nettoomsättning: 12,8 miljoner EUR i den mening
som avses i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av
den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördra-
get om årsbokslut i vissa typer av bolag (1).
iii) Genomsnittligen
250
anställda
under
räkenskapsåret.
Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det
upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv
83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till
grund för tillämpning av de kriterier som anges i första
stycket led c.
Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna
riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkes-
sammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller till-
fälliga sammanslutningar.
28. uppdragsavtal: en överenskommelse i någon form mellan ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleve-
rantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vil-
ken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller
verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som
annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkrings-
företaget självt.
d) Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen
i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG;
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
229
L 335/24
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
29. funktion: inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet
att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem
inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelef-
terlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.
30. teckningsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse-
ende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga
tariffer och antaganden om avsättningar.
31. marknadsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse-
ende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsa-
kas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller
marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella
instrument.
32. kreditrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende
den finansiella ställningen till följd av svängningar i kredit-
värdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för
vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i
form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av
marknadsrisker.
33. operativ risk: risken för förlust till följd av att interna rutiner
visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller
system eller av externa händelser
34. likviditetsrisk: risken för att försäkrings- och återförsäkrings-
företag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för
att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till
betalning.
35. koncentrationsrisk: varje riskexponering som kan leda till en
förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.
36. riskreduceringstekniker: varje teknik som gör det möjligt för
försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller
samtliga risker som de är exponerade för till någon annan
part.
37. diversifieringseffekter: reducering av riskexponeringen för
försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd
av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt
resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsam-
mare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker
inte är fullständigt korrelerade.
38. prognostiserad sannolikhetsfördelning: en matematisk funktion
som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande
uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kom-
mande händelser kommer att förverkligas.
39. riskmått: en matematisk funktion som tilldelar ett penningbe-
lopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och
som ökar monotont med risknivån för den exponering som
ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.
KAPITEL II
Startande av verksamhet
Artikel 14
Auktorisationsprincipen
1.
Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings-
eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv.
2.
Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som
avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:
a) Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna
medlemsstats territorium.
b) Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisa-
tion enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel
försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det
redan är auktoriserat.
Artikel 15
Auktorisationens räckvidd
1.
En auktorisation enligt artikel 14 ska gälla inom hela gemen-
skapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att
bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta
etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.
2.
En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss
klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i
bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte
sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom
försäkringsklassen.
Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som
anges i artikel 16.
Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser
om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksam-
het i dessa klasser bedrivs samtidigt.
3.
När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja
auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilaga I.
Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen
för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den
verksamhetsplan som avses i artikel 23.
4.
Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assis-
tans som avses i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för
klass 18 i del A i bilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av
artikel 16.1. I sådant fall ska detta direktiv gälla för sådan
verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
230
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/25
SV
5.
När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för
återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäk-
ringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.
Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den
verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av
uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den med-
lemsstat i vilken auktorisationen söks.
Artikel 16
Underordnade risker
1.
Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en
huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt
bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan
att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att
riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor:
a) De hör samman med huvudrisken.
b) De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot
huvudrisken.
c) De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.
2.
Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i
klasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som
underordnade risker till andra klasser.
Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en
underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1
samt ett av följande villkor är uppfyllda:
a) Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för perso-
ner som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse
utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad.
b) Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller
har samband med användning av havsgående fartyg.
Artikel 17
Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag
1.
Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker
om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av de företags-
former som anges i bilaga III.
2.
Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som
föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att
ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäk-
ringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller före-
tag som omfattas av privaträttslig lagstiftning.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande
kompletteringar av de företagsformer som anges i bilaga III.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 18
Villkor för auktorisation
1.
Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansö-
ker om auktorisation ska,
a) när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till
försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten
till detta område med uteslutande av all annan
affärsverksamhet,
b) när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksam-
het till återförsäkring och därmed sammanhängande verk-
samhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion
och verksamheter som avser verksamheter inom den finan-
siella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv
2002/87/EG,
c) förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,
d) ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut
lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i arti-
kel 129.1 d,
e) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna
ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapital-
kravet enligt artikel 100,
f) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna
ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapi-
talkravet enligt artikel 128,
g) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna
följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV
avsnitt 2,
h) när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på
alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med
artikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i
den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som
ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det
här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar.
2.
Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att
utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auk-
torisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass,
ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23.
Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar
kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som
föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
231
L 335/26
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för-
säkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker
auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsom-
råde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klas-
serna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det:
a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den
absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings-
företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti-
kel 129.1 d,
b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella
minimikrav som avses i artikel 74.3.
4.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för-
säkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avse-
ende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i
bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt
verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det:
a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den
absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings-
företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti-
kel 129.1 d,
b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella
minimikrav som avses i artikel 74.3.
Artikel 19
Nära förbindelser
Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återför-
säkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska till-
synsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa
förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller
andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera
fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller åter-
försäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid til-
lämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en
effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de
fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första
stycket efterlevs.
Artikel 20
Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags
huvudkontor
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö-
retags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som
deras stadgeenliga säten.
Artikel 21
Försäkringsvillkor och premietariffer
1.
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av
eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäk-
ringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som sär-
skilt använts för beräkning av premietariffer och
försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta
handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavan-
den med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.
För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlev-
naden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatema-
tiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden
underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid
beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar.
Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäk-
ringsföretag ska beviljas auktorisation.
2.
Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system
med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna
premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna
priskontrollsystem.
3.
Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har
beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå
kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga
om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska
personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som
dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sam-
manhänger med den klassen.
4.
Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och
andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseur-
kund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs
för normal tillsyn ska företes.
Artikel 22
Marknadens ekonomiska behov
Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation
ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.
Artikel 23
Verksamhetsplan
1.
Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska inne-
hålla uppgifter eller dokumentation om följande:
a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.
b) De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföre-
taget avser att avtala om med cedentföretag.
c) Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
232
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/27
SV
d) De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån
på minimikapitalkravet.
e) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration
och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet
avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras
enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till för-
säkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den
utlovade assistansen.
2.
Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande
de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:
a) En prognos för balansräkningen.
b) Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapi-
tel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av
den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den
beräkningsmetod som använts för denna skattning.
c) Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artik-
larna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prog-
nos för balansräkningen som avses i led a samt den
beräkningsmetod som använts för denna skattning.
d) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka
försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och
solvenskapitalkrav.
e) När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även
följande:
i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost-
nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och
provisioner.
ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för
försäkringsfall.
f) När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos
lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäk-
ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
Artikel 24
Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav
1.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja
ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverk-
samhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller
medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indi-
rekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.
Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn
till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av
2.
Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter
enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direk-
tiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering
av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars vär-
depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1) samt
villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4
och 12.5 i det direktivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som
värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av
garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering
av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt
avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att
dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för
att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år
efter förvärvet.
Artikel 25
Avslag på auktorisationsansökan
Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföl-
jas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda
företaget.
Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansö-
kan om auktorisation kan prövas i domstol.
Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där till-
synsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation
inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.
Artikel 26
Samråd med myndigheter i andra medlemsstater
1.
Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra
berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation
beviljas för något av följande företag:
a) Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
som är auktoriserat i den medlemsstaten.
b) Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den
medlemsstaten.
c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska
eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i
den medlemsstaten.
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompeten-
sen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.
(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
233
L 335/28
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som
ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföre-
tag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av föl-
jande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
a) Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag
som är auktoriserat i gemenskapen.
b) Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller
värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska
eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kredit-
institut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i
gemenskapen.
3.
De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2
ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten
hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget
eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för
en annan enhet i samma grupp.
De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten
hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget
eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga
berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisa-
tion samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda
verksamhetsvillkor.
KAPITEL III
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler
Artikel 27
Tillsynens huvudsyfte
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har till-
gång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkom-
petens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte,
nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare.
Artikel 28
Finansiell stabilitet och procyklikalitet
Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27,
ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövan-
det av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de
potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de
berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i
krissituationer, med hänsyn till den information som finns till-
gänglig vid tillfället i fråga.
I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsyns-
myndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna
av sina åtgärder.
Artikel 29
Allmänna principer för tillsynen
1.
Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.
Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och
återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkrings-
och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler.
2.
Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inne-
fatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och inspektio-
ner på plats.
3.
Medlemsstaterna ska se till att kraven i detta direktiv tilläm-
pas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller
återförsäkringsföretags verksamhet.
4.
Kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna beak-
tar proportionalitetsprincipen så att detta direktiv tillämpas pro-
portionerligt, särskilt när det gäller mycket små
försäkringsföretag.
Artikel 30
Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning
1.
Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella
tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet
den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller
med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.
2.
Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avse-
ende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet,
inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska
avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas,
enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som
tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmel-
ser som har antagits på gemenskapsnivå.
Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att för-
säkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska
tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt
avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna
utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmed-
lemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
234
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/29
SV
3.
Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är
belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller
återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att
anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsyns-
myndigheterna i detta företags hemmedlemsstat.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om före-
taget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta
direktiv.
Artikel 31
Överblickbarhet och ansvar
1.
Tillsynsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett över-
blickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hän-
syn till skyddet av konfidentiell information.
2.
Medlemsstaterna ska se till att följande information
offentliggörs:
a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna väg-
ledningar på försäkringsrättens område.
b) De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som
utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den
samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.
c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av til-
lämpningen av stabilitetsregelverket.
d) Hur de valmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas.
e) Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och
verksamhetsformer.
De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara till-
räckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som
används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.
Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format
och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas
till första stycket leden a–e ska finnas tillgänglig i varje medlems-
stat på en och samma webbplats.
3.
Medlemsstaterna ska föreskriva överblickbara rutiner för
tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas sty-
relser och verkställande organ.
4.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för punkt 2
med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre-
gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om format,
struktur, innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa
offentliggöranden.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 32
Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och
retrocessionsavtal
1.
Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får inte vägra att
godkänna ett återförsäkringsavtal som ingåtts med ett återförsäk-
ringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlig-
het med artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med
sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets
finanser.
2.
Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta
sig ett retrocessionsavtal som företaget ingått med ett
återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt
artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det
återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.
Artikel 33
Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat
Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkrings-
eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat
utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmed-
lemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i
värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på
plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finan-
siella tillsynen över företaget.
Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i
sådana kontroller.
Artikel 34
Allmänna tillsynsbefogenheter
1.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har
befogenheter att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder för
att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer
lagar och andra författningar i varje medlemsstat.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla
åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administrativ eller
finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag
och medlemmar av deras förvaltnings-, lednings- eller
tillsynsorgan.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
235
L 335/30
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för
att utöva tillsyn enligt artikel 35.
4.
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna
har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reg-
lerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa
redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen
analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att
hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de eko-
nomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade
finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha befo-
genhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra under-
sökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags
lokaler.
6.
Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom
rimlig tid och på ett proportionerligt sätt.
7.
De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag som avses i punkterna 1–5 ska även gälla verksam-
heter i dessa företag som omfattas av uppdragsavtal.
8.
De åtgärder som anges i punkterna 1–5 och 7 ska, vid behov
och när så är lämpligt, genomdrivas på rättslig väg.
Artikel 35
Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna
1.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är
nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter ska minst omfatta vad
som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i
artikel 36:
a) Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den
verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tilläm-
pas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och
deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital,
struktur, behov och planering.
b) Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som fram-
kommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter
och -skyldigheter.
2.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har
följande befogenheter:
a) Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som
avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och åter-
försäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:
i) Med i förväg fastställd periodicitet.
ii) När i förväg definierade händelser inträffar.
iii) Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags situation.
b) Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmed-
lare eller ingåtts med tredje man.
c) Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer
och aktuarier.
3.
De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta
följande:
a) Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination
av sådana.
b) Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig
kombination av sådana.
c) Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kom-
bination av sådana.
4.
De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i över-
ensstämmelse med följande principer:
a) De ska stå i proportion till arten, omfattningen och kom-
plexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de
inneboende riskerna med denna verksamhet.
b) De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänse-
ende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.
c) De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.
5.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för
att uppfylla kraven i punkterna 1–4 och ett styrdokument som
godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets
förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och som säkerställer att
de lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven.
6.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när-
mare specificera de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i syfte att
nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till
tillsynsorganen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 36
Tillsynens granskningsprocess
1.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna gran-
skar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsru-
tiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat
för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta
direktiv.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
236
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/31
SV
Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av
kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av
de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att stäl-
las – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma
dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den
miljö där de verkar.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att
bestämmelserna om följande efterlevs:
a) Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbe-
dömning, enligt kapitel IV avsnitt 2.
b) Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.
c) Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.
d) Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6.
e) Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitel VI avsnitt 3.
f) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en
fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyl-
lande av kraven på fullständiga och partiella interna model-
ler i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
3.
Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga kontrollred-
skap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställ-
ningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp
insatserna för att åtgärda sådana försämringar.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och
återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder
och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida föränd-
ringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka
den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som
berörs.
Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå
emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de
ekonomiska förhållandena.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för
att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svag-
heter eller brister som påvisats i den samlade
tillsynsbedömningen.
6.
De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses
i punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet.
Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och
omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedöm-
ningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten
av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets
verksamhet.
Artikel 37
Kapitaltillägg
1.
Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndig-
heterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett
krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall:
a) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de
antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet,
beräknat med standardformeln i överensstämmelse med
kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och
i) kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119
är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller
ii) en fullständig eller partiell intern modell håller på att
utarbetas i enlighet med artikel 119.
b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de
antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet,
beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i
överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på
grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräck-
lig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid
anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den före-
liggande riskprofilen.
c) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker
väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV
avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan
garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning,
hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan
komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att
bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats
av andra åtgärder.
2.
I de fall som anges i punkt 1 a och b ska kapitaltillägget
beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i
artikel 101.3.
I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara
proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund
av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om
kapitaltillägg.
3.
I de fall som anges i punkt 1 b och c ska tillsynsmyndighe-
ten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla
ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläggan-
det av ett krav på kapitaltillägg.
4.
Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg
som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när
företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
237
L 335/32
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
5.
Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas
med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som
förelagts.
Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det
kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräk-
ning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5.
6.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter-
ligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapi-
taltillägg kan föreläggas och metoderna för beräkningen av ett
sådant krav.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 38
Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av
uppdragsavtal
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska med-
lemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som
ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller
återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att
garantera att följande villkor uppfylls:
a) Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller
återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de
funktioner eller verksamheter som omfattas av
uppdragsavtal.
b) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer
och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgif-
ter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av
uppdragsavtal.
c) Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänstele-
verantörens lokaler och ska kunna utöva dessa
tillträdesrättigheter.
2.
Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska
tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn-
digheter – själva eller genom personer som de utser för detta
ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens
lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn-
dighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleveran-
törens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats.
Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsyns-
myndigheten vara relevant myndighet.
Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföreta-
gets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till till-
synsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är
etablerad.
Artikel 39
Överlåtelse av försäkringsbestånd
1.
Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i natio-
nell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvud-
kontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta
sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av
etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett
acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen.
Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndig-
heterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptfö-
retaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det
solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan
överlåtelsen beaktats.
2.
För försäkringsföretag ska punkterna 3–6 gälla.
3.
Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna bestånd
av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är belägen
rådfrågas.
4.
I de fall som avses i punkterna 1 och 3 ska tillsynsmyndig-
heterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat
ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande
från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks,
antingen enligt etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla
tjänster.
5.
Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom
tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna
sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlå-
tande försäkringsföretagets hemmedlemsstat.
Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom
denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta
medgivande.
6.
En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd
av punkterna 1–5 ska offentliggöras antingen före eller efter auk-
torisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlems-
staten eller den medlemsstat där risken är belägen eller i
medlemsstaten för åtagandet.
Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäk-
ringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna
avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.
Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på med-
lemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp
avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
238
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/33
SV
KAPITEL IV
Villkor för utövandet av verksamheten
Avsn itt 1
F ö r v a l t n i n g s - , l e d n i n g s - e lle r
t i l l s y n s o r g a n e t s a n sva r
Artikel 40
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det
yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och
andra författningar som antas enligt detta direktiv.
Avsn itt 2
F öretagsstyrningssystem
Artikel 41
Allmänna krav på företagsstyrningen
1.
Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återför-
säkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem
som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning.
Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar
organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämp-
lig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för
att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat
så att det uppfyller kraven i artiklarna 42–49.
Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt.
2.
Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och
komplexitet.
3.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat
styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll,
internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av
uppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs.
Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-,
lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas
för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga föränd-
ringar av det berörda systemet eller området inträffar.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga
åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med kon-
tinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av bered-
skapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och
proportionella system, resurser och förfaranden.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder
och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera
framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka
sundheten i deras finansiella situation.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogen-
het att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och för-
stärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42–49 efterlevs.
Artikel 42
Lämplighetskrav för personer som leder företagets
verksamhet eller utför andra centrala funktioner
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla
personer som leder företagets verksamhet eller utför andra cen-
trala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:
a) Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verk-
samhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en
sund och ansvarsfull företagsledning.
b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela till-
synsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder
verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och
därvid att lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man ska
kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen
har den lämplighet som krävs.
3.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina
tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i punk-
terna 1 och 2 har ersatts på grund av att han eller hon inte längre
uppfyller kraven i punkt 1.
Artikel 43
Styrkande av gott anseende
1.
När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver
vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i kon-
kurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medbor-
gare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag
ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande hand-
lingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndig-
het i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske
medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa
krav är tillgodosedda.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
239
L 335/34
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlän-
ningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar
som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed –
eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av
en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig
rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall,
inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där
den utländske medborgaren senast har uppehållit sig.
Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller
avgiven försäkran.
Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen
tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisa-
tion i den berörda medlemsstaten.
3.
De handlingar och intyg som avses i punkterna 1 och 2 får
vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.
4.
Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisatio-
ner som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i
punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemssta-
ter och kommissionen om detta.
Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och
kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de
i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för
en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan
verksamhet som avses i artikel 2.
Artikel 44
Riskhantering
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat
effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, pro-
cesser och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på
företags- och gruppnivå fortlöpande kunna identifiera, mäta,
övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan
komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mel-
lan dessa.
Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur
och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som
faktiskt leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner.
2.
Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska
ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4
som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna
beräkning.
Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:
a) Teckning av försäkringar och avsättningar.
b) ALM-tekniker (”asset–liability management”).
c) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande
åtaganden.
d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.
e) Hantering av operativ risk.
f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.
Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska
innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a–f i denna
punkt.
3.
I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i kapitel VI avsnitt 6.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en risk-
hanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar
genomförandet av riskhanteringssystemet.
5.
För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder
en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt
artiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också
ansvara för följande:
a) Att utforma och genomföra den interna modellen.
b) Att testa och validera den interna modellen.
c) Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare
ändringar av den.
d) Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta
sammanfattande rapporter om resultaten.
e) Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet
om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områ-
den där förbättringar krävs och informera organet om hur
insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter
fortskrider.
Artikel 45
Egen risk- och solvensbedömning
1.
Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som
en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och
solvensbedömning.
Bedömningen ska minst omfatta följande:
a) Det totala solvenskravet med beaktande av företagets speci-
fika riskprofil, godkända risktoleransgränser och
affärsstrategi.
b) Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnit-
ten 4 och 5 och av kraven på försäkringstekniska avsätt-
ningar i kapitel VI avsnitt 2.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
240
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/35
SV
c) Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets
riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvens-
kravet enligt artikel 101.3 är, beräknat enligt kapitel VI
avsnitt 4 underavsnitt 2 antingen med standardformeln eller
med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna
modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
2.
För tillämpningen av punkt 1 a ska det berörda företaget ha
infört processer som står i proportion till arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i dess verksamhet, och
som gör det möjligt att korrekt kunna påvisa och värdera de ris-
ker som det står inför på kort och lång sikt och som det är, eller
kan komma att bli, exponerat för. Företaget ska redovisa de meto-
der det använt i denna bedömning.
3.
Om en intern modell används, ska i det fall som avses i
punkt 1 c bedömningen även omfatta den omkalibrering som
omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som
gäller för solvenskapitalkravet.
4.
Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en
integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företa-
gets strategiska beslut.
5.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den
bedömning som avses i punkt 1 regelbundet och utan dröjsmål
när någon väsentlig förändring av deras riskprofil inträffat.
6.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska underrätta
tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och sol-
vensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt
artikel 35.
7.
Den egna risk- och solvensbedömningen ska inte användas
för att beräkna kapitalkrav. Solvenskapitalkravet ska endast jus-
teras i enlighet med artiklarna 37, 231-233 och 238.
Artikel 46
Internkontroll
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett
effektivt system för internkontroll.
Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisnings-
metoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsruti-
ner på alla nivåer av företaget och en funktion för regelefterlevnad.
2.
Funktionen för regelefterlevnad ska bland annat innefatta
rådgivning till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i fråga
om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas
enligt detta direktiv. Den ska också bedöma de möjliga konse-
kvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda
företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker
för bristande regelefterlevnad.
Artikel 47
Internrevision
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effek-
tiv internrevisionsfunktion.
Internrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och
effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av
företagsstyrningssystemet.
2.
Internrevisionsfunktionen ska verka objektivt och obero-
ende i förhållande till de operativa funktionerna.
3.
Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer
ska rapporteras till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet
som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till
dessa resultat och rekommendationer, och ser till att dessa åtgär-
der genomförs.
Artikel 48
Aktuariefunktion
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en
effektiv aktuariefunktion som ska:
a) samordna beräkningen av de försäkringstekniska
avsättningarna,
b) säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande
modeller som används samt av de antaganden som görs vid
beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,
c) bedöma om data som används vid beräkningen av de försäk-
ringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvali-
tet som krävs,
d) jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,
e) informera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om
graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av
försäkringstekniska avsättningar,
f) se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna
i de fall som anges i artikel 82,
g) yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av
försäkring,
h) yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkrings-
lösningarna, och
i) bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 44
genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller
som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt
kapitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som
avses i artikel 45.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
241
L 335/36
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Aktuariefunktionen ska utövas av personer som har kun-
skaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som moti-
veras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende
riskerna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet,
och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämp-
liga krav inom branschen eller andra gällande normer.
Artikel 49
Uppdragsavtal
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför-
säkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande funktioner
eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter behåller det
fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta
direktiv.
2.
Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller vik-
tiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till
något av följande:
a) Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem
försämras väsentligt.
b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.
c) Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kon-
trollera att företaget uppfyller sina förpliktelser.
d) Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna till-
fredsställande service.
3.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i god tid under-
rätta tillsynsmyndigheterna innan de ingår uppdragsavtal beträf-
fande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter och
också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa funk-
tioner eller verksamheter.
Artikel 50
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter-
ligare specificera följande:
a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47,
särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och åter-
försäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och
placeringar enligt artikel 44.2.
b) De funktioner som avses i artiklarna 44 och 46-48.
c) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av
dem.
d) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i
tredjeländer.
2.
När det är nödvändigt att garantera adekvat samstämmig-
het vad avser den bedömning som nämns i artikel 45.1 a får kom-
missionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare
specificera delarna i den bedömningen.
3.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med
det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 301.3.
Avsn itt 3
Offentliggöranden
Artikel 51
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll
1.
Medlemsstaterna ska, med beaktande av uppgifterna som
krävs enligt artikel 35.3 och principerna i artikel 35.4, kräva att
varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör
en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella
ställning.
Rapporten ska innehålla följande, i fullständig form eller genom
hänvisning till likvärdig information, både till art och omfattning,
som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller adminis-
trativa krav:
a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.
b) En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en bedöm-
ning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil.
c) En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av
riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och
riskkänslighet.
d) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäk-
ringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen
och metoderna för deras värdering med förklaring av even-
tuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas
vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen.
e) En beskrivning av dispositionen av egna kapitalet, som minst
tar upp följande:
i) Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet.
ii) Beloppen
för
solvenskapitalkravet
och
minimikapitalkravet.
iii) Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som
anges i artikel 304.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
242
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/37
SV
iv) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna
mellan de antaganden som legat till grund för standard-
formeln och de som ligger till grund för den eventuella
interna modell som företaget använder vid beräkningen
av sitt solvenskapitalkrav.
v) Storleken av underskridande av minimikapitalkravet
eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet
under rapporteringsperioden, även om dessa förhållan-
den senare rättats till, samt en förklaring av deras
ursprung och följder och en redogörelse för korrige-
rande åtgärder som vidtagits.
2.
Den beskrivning som avses i punkt 1 e i ska innehålla en
analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan
den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av even-
tuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana
delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av
i vilken mån kapital kan överföras.
I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i punkt 1 e ii ska
separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4
underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts
enligt artikel 37 eller effekten av de specifika parametrar som
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet
med artikel 110, med kortfattad uppgift om den berörda tillsyns-
myndighetens skäl för sitt krav.
Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offent-
liggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och admi-
nistrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i
punkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effek-
ten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110,
offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut
senast den 31 oktober 2017.
Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall
åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det
att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning.
Artikel 52
Information till och rapporter från Ceiops
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva att tillsynsmyndigheterna
årligen ska lämna följande uppgifter till Ceiops:
a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av
det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det
föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet
och med separat redovisning avseende
i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och
skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
b) För var och en av de uppgifter som anges i led a: andelen av
kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b och c.
2.
Ceiops ska årligen offentliggöra följande uppgifter:
a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga med-
lemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och
separat redovisat för
i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och
skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat sepa-
rat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga
försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda
medlemsstaten.
c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b,
andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b
och c.
3.
Ceiops ska överlämna de uppgifter som anges i punkt 2 till
Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en
rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan till-
synsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de
olika medlemsstaterna.
Artikel 53
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
tillämpliga principer
1.
Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter-
försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:
a) Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad
om uppgifterna offentliggjordes.
b) Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom
sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relatio-
ner med motparter.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
243
L 335/38
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offent-
liggörs, ska företagen ange detta i lägesrapporten om solvens och
finansiell ställning med uppgift om skälen till detta.
3.
Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter-
försäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden
som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav,
såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är lik-
värdiga med den information som krävs enligt artikel 51.
4.
Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på de uppgifter som
avses i artikel 51.1 e.
Artikel 54
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter
1.
Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig
grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts
enligt artiklarna 51 och 53, ska försäkrings- och återförsäkrings-
företag offentliggöra lämplig information om arten och följderna
av denna betydande förändring.
Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara
betydande förändringar:
a) Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt,
och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget
inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig
finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan
inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.
b) Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har
konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två måna-
der efter det datum då underlåtelsen upptäcktes inte erhållit
någon realistisk åtgärdsplan.
I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att
företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskri-
dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder
samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en kortsiktig
finansiell saneringsplan ursprungligen bedömts vara realistisk
men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrige-
rats inom tre månader från det att den konstaterats, ska avvikel-
sen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med
en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna
korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korri-
gerande åtgärder.
I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att
företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskri-
dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder
samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en åtgärds-
plan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen
från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex
månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggö-
ras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring
av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande
åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande
åtgärder.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offent-
liggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller
finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom
artiklarna 51 och 53 och punkt 1 i den här artikeln.
Artikel 55
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
styrdokument och godkännande
1.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för
att uppfylla kraven i artiklarna 51 och 53 och artikel 54.1 samt
ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offent-
liggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpande är
relevanta.
2.
Lägesrapporten ska godkännas av försäkrings- eller återför-
säkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och
får offentliggöras först efter detta godkännande.
Artikel 56
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:
genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytterligare
specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras
och formerna för detta.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Avsn itt 4
Kvalificerade innehav
Artikel 57
Förvärv
1.
Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska per-
soner, eller sådana personer i samråd (nedan kallade tilltänkta för-
värvare), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt
förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag, eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett
kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag,
varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att över-
stiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att försäkrings- eller återför-
säkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag,
(tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar tillsynsmyndighe-
terna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket de
avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
244
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/39
SV
storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta upp-
gifter enligt artikel 59.4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa
tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredje-
del enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk per-
son som har fattat ett beslut om att avyttra, direkt eller indirekt,
ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna i företagets
hemmedlemsstat om storleken av den personens innehav efter det
avsedda avyttrandet. En sådan person ska även underrätta tillsyns-
myndigheten om ett beslut om att minska den personens kvalifi-
cerade innehav i sådan mån att dennes andel av röstetalet eller
kapitalet skulle understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller så att
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som dotter-
företag till den personen därigenom skulle upphöra. Medlemssta-
terna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett
tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv
2004/109/EG.
Artikel 58
Bedömningsperiod
1.
Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbets-
dagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt
artikel 57.1 samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av
den information som avses i punkt 2, ska tillsynsmyndigheterna
för den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottagandet.
Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 59.1
(bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga
bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de
handlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen
i enlighet med förteckningen i artikel 59.4 (bedömningsperioden)
Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga
bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då
bedömningsperioden löper ut.
2.
Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid
behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedöm-
ningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slut-
föra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart
ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.
Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsyns-
myndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot
från den tilltänkte förvärvaren. Avbrottet får inte överstiga tjugo
arbetsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare
uppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna, vil-
ket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömnings-
perioden avbryts.
3.
Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i
punkt 2 andra stycket till högst trettio arbetsdagar om den till-
tänkte förvärvaren är
a) etablerad eller reglerad utanför gemenskapen, eller
b) en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn
enligt det här direktivet eller rådets direktiv 85/611/EEG av
den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra
författningar som avser företag för kollektiva investeringar i
överlåtbara värdepapper (fondföretag) (1), direktiv
2004/39/EG eller direktiv 2006/48/EG.
4.
Om tillsynsmyndigheterna efter avslutad bedömning beslu-
tar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbets-
dagar, och inom bedömningsperioden, skriftligen underrätta den
tilltänkte förvärvaren och ange skälen för sitt beslut. Om inget
annat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering
av beslutet göras tillgänglig för allmänheten på den tilltänkte för-
värvarens begäran. Detta får inte hindra en medlemsstat från att
ge tillsynsmyndigheten befogenhet att offentliggöra beslutet utan
att den tilltänkte förvärvaren begär detta.
5.
Om tillsynsmyndigheterna inom bedömningsperioden inte
skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förvärvet
anses vara godkänt.
6.
Tillsynsmyndigheterna får fastställa en maximiperiod inom
vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och förlänga
den när det är lämpligt.
7.
Medlemsstaterna får inte införa strängare krav på underrät-
telse till och godkännande av tillsynsmyndigheterna av ett direkt
eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital än de som före-
skrivs i detta direktiv.
8.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som när-
mare specificerar justeringar av kriterierna i artikel 59.1 för att
beakta den framtida utvecklingen och sörja för en enhetlig til-
lämpning av artiklarna 57–63.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 59
Bedömning
1.
Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 57.1 och
av uppgifterna enligt artikel 58.2 ska tillsynsmyndigheterna, för
att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkrings-
eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beak-
tande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samt-
liga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är
lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt:
a) Den tilltänkte förvärvarens anseende.
(1) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
245
L 335/40
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
b) Det anseende och de erfarenheter de personer har som kom-
mer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verk-
samhet till följd av det tilltänkta förvärvet.
c) Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när
det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedri-
vas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvär-
vet gäller.
d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att
kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven
enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv,
främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det
kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en
effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan till-
synsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av
ansvaret mellan tillsynsmyndigheterna.
e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta
förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen-
ningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta,
enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att för-
hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt
och finansiering av terrorism (1), eller att det tilltänkta förvär-
vet kan öka riskerna för sådan verksamhet.
2.
Tillsynsmyndigheterna får motsätta sig det tilltänkta förvär-
vet endast om det finns rimlig anledning att göra detta enligt kri-
terierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den
tilltänkte förvärvaren är ofullständiga.
3.
Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor för stor-
leken på förvärvet av aktieägarandel eller tillåta tillsynsmyndighe-
terna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens
ekonomiska behov.
4.
Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt
tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som
måste lämnas till tillsynsmyndigheterna vid den tid för underrät-
telsen som avses i artikel 57.1. Uppgiftskraven ska vara propor-
tionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det
tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva upp-
gifter som inte är relevanta för bedömningen.
5.
Utan hinder av artikel 58.1, 58.2 och 58.3 ska en tillsyns-
myndighet, om den har fått underrättelser om två eller flera till-
tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och
samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag, behandla de till-
tänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.
(1) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
Artikel 60
Förvärv som görs av reglerade finansiella företag
1.
Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt sam-
råd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärva-
ren tillhör någon av följande kategorier:
a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag,
värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 1a.2
i direktiv 85/611/EEG (förvaltningsbolag för fondföretag)
som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en
annan sektor än den som förvärvet gäller.
b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag,
återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvalt-
ningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan
medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvär-
vet gäller.
c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditin-
stitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap-
persföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är
auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sek-
tor än den som förvärvet gäller.
2.
Tillsynsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse var-
andra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är
väsentliga eller relevanta för bedömningen. Härvid ska tillsyns-
myndigheterna inbördes på begäran överlämna alla relevanta
uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgif-
ter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den tillsyns-
myndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges
i ett beslut av den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäk-
ringsföretag som förvärvet gäller.
Artikel 61
Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till
tillsynsmyndigheterna
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom
därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om
sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital
som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger
något av de gränstal som anges i artiklarna 57 och 58.1–58.7.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång
om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat
om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade
innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår
exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med
aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i
enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
246
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/41
SV
Artikel 62
Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas
befogenheter
Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57
utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång
för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlems-
staten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas
eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att
upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden,
sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen
samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande
aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.
Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska
personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som
avses i artikel 57.
Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i
hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemssta-
terna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva:
1. att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller
2. att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga.
Artikel 63
Rösträtt
Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter
enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG samt villkoren
för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det
direktivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som
värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av
garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering
av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt
avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att
dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för
att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter
förvärvet.
Avsn itt 5
T y s t n a d s p l i k t , i n f o r m a t i o n s u t byte och
f r ä m j a n d e av e n h e t l i g h e t i t i l l s y n e n
Artikel 64
Tystnadsplikt
Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjänst-
gör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revi-
sorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters
räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.
Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstift-
ning, får ingen konfidentiell information som sådana personer
erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i
sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifika-
tion av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i kon-
kurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell
information, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda
företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
Artikel 65
Informationsutbyte mellan medlemsstaternas
tillsynsmyndigheter
Vad som sägs i artikel 64 ska inte hindra utbyte av information
mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan infor-
mation ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 64.
Artikel 66
Samarbetsavtal med tredjeland
Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av informa-
tion med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter
eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 68.1 och 68.2
endast om den information som ska lämnas omfattas av garan-
tier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses
i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för
dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.
Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett
tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får
den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från till-
synsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall endast i det
syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande.
Artikel 67
Användning av konfidentiell information
Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt
artiklarna 64 eller 65, får använda den endast i tjänsten och där
endast för följande ändamål:
1. För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och
för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt
med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsätt-
ningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och
företagsstyrningssystem.
2. För att ålägga sanktioner.
3. Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fat-
tats av tillsynsmyndigheten.
4. Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
247
L 335/42
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 68
Informationsutbyte med andra myndigheter
1.
Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte utgöra hinder
för något av följande:
a) Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i
samma medlemsstat under utövandet av deras
tillsynsfunktion.
b) Utbyte av information, under utövandet av deras tillsyns-
funktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande
parter i samma medlemsstat:
i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinsti-
tut och andra finansiella organisationer samt myndighe-
ter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.
ii) Organ som har befattning med försäkrings- eller återför-
säkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande
förfaranden.
iii) Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk-
ringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finan-
siella instituts räkenskaper.
c) Att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaran-
den eller garantifonder lämna sådan information som är nöd-
vändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag.
Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får också ske
mellan olika medlemsstater.
Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar
emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64.
2.
Artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att
tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och
någon av följande parter:
a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har
befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags lik-
vidation, konkurs och liknande förfaranden.
b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som
ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återför-
säkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och
andra finansiella instituts räkenskaper.
c) Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt
de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst
följande villkor uppfylls:
a) Informationen ska användas för att genomföra den övervak-
ning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första
stycket.
b) Den information som mottas ska omfattas av kravet på tyst-
nadsplikt enligt artikel 64.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den
inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till-
synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt
endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt
tillstånd.
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra med-
lemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har til-
låtelse att motta information enligt första och andra styckena.
3.
Vad som sägs i artiklarna 64–67 ska inte hindra medlems-
staterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det
finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsyns-
myndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för
att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig
lagstiftning.
Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst
följande villkor uppfylls:
a) Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka
och utreda överträdelser enligt första stycket.
b) Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt
enligt artikel 64.
c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den
inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till-
synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt
endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt
tillstånd.
Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första
stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser
med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är
utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga
förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som
avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer
enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket.
För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller
organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från
vilka informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsom-
råde för de personer som ska få tillgång till denna.
4.
Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra
medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har
tillåtelse att motta information enligt punkt 3.
Artikel 69
Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som
ansvarar för den finansiella lagstiftningen
Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte hindra medlemssta-
terna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
248
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/43
SV
information lämnas ut till andra organ inom deras centrala för-
valtning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinsti-
tut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller
återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana
organ.
Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utö-
vande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva
att sådan information som har erhållits med stöd av artiklarna 65
och 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i
enlighet med artikel 32 får röjas endast med uttryckligt samtycke
av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av
tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats
utfördes.
Artikel 70
Överföring av uppgifter till centralbanker och andra
monetära myndigheter
Utan att det påverkar tillämpningen av detta avsnitt får en tillsyns-
myndighet överföra uppgifter till följande för att de ska kunna
utföra sina uppgifter:
1. Centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i
deras egenskap av monetära myndigheter.
2. I förekommande fall till andra offentliga myndigheter med
uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.
Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndighe-
terna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva
enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang
ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta
avsnitt.
Artikel 71
Enhetlighet i tillsynen
1.
Medlemsstaterna ska se till att en EU-dimension beaktas på
ett lämpligt sätt i tillsynsmyndigheternas mandat.
2.
Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna
vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det
gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de
lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlig-
het med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se
till att tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Ceiops i
enlighet med beslut 2009/79/EG och tar vederbörlig hänsyn till
Ceiops riktlinjer och rekommendationer i punkt 3 i denna artikel.
3.
Ceiops ska, om så krävs, tillhandahålla icke rättsligt bin-
dande riktlinjer och rekommendationer avseende genomförandet
av bestämmelserna i detta direktiv och dess genomförandeåtgär-
der för att förbättra tillsynsmetodernas enhetlighet. Dessutom ska
Ceiops regelbundet, dock minst vartannat år, rapportera till Euro-
Avsn itt 6
Skyldigheter för revisorer
Artikel 72
Skyldigheter för revisorer
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktorise-
rade personer i den mening som avses i rådets åttonde direktiv
84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i för-
draget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstad-
gad revision av räkenskaper (1), som i ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i
artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG
eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG eller något annat uppdrag
föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsyns-
myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag
som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och
som riskerar att få någon av följande konsekvenser:
a) En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som
reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar
bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags
verksamhet.
b) Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföreta-
gets fortsatta drift.
c) Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av
reservationer.
d) Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.
e) Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet.
De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla
uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av
sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som
genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller
återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs.
2.
Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt
direktiv 84/253/EEG till tillsynsmyndigheterna i god avsikt röjer
sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 ska inte utgöra
en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller
annan bestämmelse, och ska inte medföra något som helst ansvar
för dessa personer.
paparlamentet, rådet och kommissionen om utvecklingen av till-
synens enhetlighet i gemenskapen.
(1) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
249
L 335/44
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
KAPITEL V
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
Artikel 73
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring
1.
Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både
livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt.
2.
Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna före-
skriva att:
a) Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan
få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för
sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2.
b) Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som
anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 får auktoriseras för
livförsäkringsverksamhet.
Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med
artikel 74.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i
punkt 2 för hela sin verksamhet ska följa de redovisningsregler
som gäller för livförsäkringsföretag. I avvaktan på samordning i
detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om lik-
vidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som
anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 och som bedrivs av
dessa företag ska följa de regler som gäller för
livförsäkringsverksamhet.
4.
När ett skadeförsäkringsföretag har finansiella, affärsmässiga
eller administrativa kopplingar till ett livförsäkringsföretag, ska
tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaterna säkerställa att
berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal
mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna
påverka fördelningen av kostnader och intäkter.
5.
Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både
livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av
detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samti-
digt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upp-
rättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74.
a) 1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i
Grekland.
b) 1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spa-
nien eller Portugal.
c) 1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Öst-
errike, Finland eller Sverige.
d) 1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeck-
ien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen,
Slovakien och Slovenien.
e) 1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulga-
rien och Rumänien.
f) 15 mars 1979 vad gäller övriga företag.
Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en
tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med
sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkrings-
verksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första
stycket.
Artikel 74
Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring
1.
Den särskilda förvaltning som avses i artikel 73 ska organi-
seras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från
skadeförsäkringsverksamhet.
Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte
åsidosättas, och i synnerhet ska avkastningen av livförsäkring
komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om
försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100
och 128 ska sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2
och 73.5 beräkna:
a) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller
livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i
fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av
den separata redovisning som avses i punkt 6, och
b) ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller
skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företa-
get i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval
av den separata redovisning som avses i punkt 6.
3.
Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 ska
minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av med-
räkningsbara poster i primärkapitalet:
a) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och
livåterförsäkringsverksamhet.
b) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och
skadeåterförsäkringsverksamhet.
De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför
sig till livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksam-
heten, får inte belasta den andra verksamheten.
4.
Så länge de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 är
uppfyllda får företaget, förutsatt att tillsynsmyndigheten är infor-
merad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara pos-
terna i kapitalbasen som vid tillfället är tillgängliga för den ena
eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som
avses i artikel 100.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
250
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/45
SV
5.
Tillsynsmyndigheterna ska granska resultaten av både liv-
och skadeförsäkringsverksamheten för att se till att kraven i punk-
terna 1–4 uppfylls.
6.
Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för
livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt
premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av pla-
ceringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, för-
stärkning
av
försäkringstekniska
avsättningar,
återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsverk-
samheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Pos-
ter som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt
de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten.
Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta
en särredovisning med specifikation enligt artikel 98.4 av de med-
räkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av
de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2.
7.
Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapi-
talet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de
finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, ska till-
synsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det
gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett
resultatet av den andra verksamheten.
Med undantag från bestämmelserna i punkt 3 andra stycket, får
bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet
redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena
verksamhetsformen till den andra.
KAPITEL VI
Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder,
försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas,
solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler
Avsn itt 1
Värdering av tillgångar och sku lder
Artikel 75
Värdering av tillgångar och skulder
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför-
säkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skul-
der enligt följande principer:
a) Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle
kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som
är oberoende av varandra och har ett intresse av att transak-
tionen genomförs.
b) Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna
överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga par-
ter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att
transaktionen genomförs.
Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras
för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets
egen kreditvärdighet.
2.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ange
vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen
av tillgångar och skulder enligt punkt 1.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Avsn itt 2
Bestämmelser om försäkringstekniska
avsättningar
Artikel 76
Allmänna bestämmelser
1.
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga
om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot
försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller
återförsäkringsavtal.
2.
Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska mot-
svara det aktuella belopp som försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag skulle vara tvungna att betala om de omedelbart skulle föra
över sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till ett annat
försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
3.
Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska
utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella
marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsris-
ker (överensstämmelse med marknaden).
4.
De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett
ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.
5.
Med beaktande av principerna i punkterna 2, 3 och 4, och
med hänsyn till principerna i artikel 75.1 ska beräkningen av de
försäkringstekniska avsättningarna genomföras i enlighet med
artiklarna 77–82 och 86.
Artikel 77
Beräkning av försäkringstekniska avsättningar
1.
Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara
lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt
punkterna 2 och 3.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
251
L 335/46
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda
genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av
pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kas-
saflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta
durationer.
Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och tro-
värdig information och realistiska antaganden och utföras med
lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och
statistiska metoder.
Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa
skattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som
krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser
under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.
Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp
som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialfö-
retag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artikel 81.
3.
Riskmarginalen ska vara tillräcklig för att säkerställa att vär-
det av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp
som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva
för att ta över och uppfylla försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelserna.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa
skattningen och riskmarginalen separat.
Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller
återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med
hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknads-
värde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsätt-
ningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på
grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I
sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa skatt-
ning och riskmarginal.
5.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa
skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas
genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av
medräkningsbar kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet
för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna
under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.
Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att
hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital-
räntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återför-
säkringsföretag och ska ses över regelbundet.
Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den
ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att
hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt
avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är nödvän-
digt för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktel-
serna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.
Artikel 78
Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de
försäkringstekniska avsättningarna
Utöver vad som sägs i artikel 77 ska försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstek-
niska avsättningarna:
1. Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelserna.
2. Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och
försäkringsersättningar.
3. Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberät-
tigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och
återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utbe-
tala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida
ersättningarna inte omfattas av artikel 91.2.
Artikel 79
Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner
som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal
Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska
försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av
finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom
försäkrings- och återförsäkringskontrakt.
Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör
beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att
utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalning-
arna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och
trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit,
beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella
och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner.
Artikel 80
Fördelning
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina
försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena risk-
grupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäk-
ringstekniska avsättningar.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
252
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/47
SV
Artikel 81
Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och
från specialföretag
Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som
kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag
ska stå i överensstämmelse med artiklarna 76–80.
Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återför-
säkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återför-
säkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de
direkta utbetalningarna.
Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till
förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna
anpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för
motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta
orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default,
LGD”).
Artikel 82
Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive
individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska
avsättningarna
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag har upprättat interna processer och metoder för att säker-
ställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras
försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och
riktiga.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika
omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande kva-
litet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk
metod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings-
och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkrä-
vas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga
approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder,
användas för beräkning av bästa skattningar.
Artikel 83
Jämförelse med gjorda erfarenheter
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat proces-
ser och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de
antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda
erfarenheter.
Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan
erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags
beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga
anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som
används och/eller av de antaganden som görs.
Artikel 84
Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska
avsättningarna
Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och åter-
försäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska
avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är til-
lämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som
används är adekvata.
Artikel 85
Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de
försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artik-
larna 76–83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka
dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt
dessa artiklar.
Artikel 86
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa
följande:
a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att
beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.
b) De riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska
användas vid beräkningen av bästa skattning enligt
artikel 77.2.
c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsätt-
ningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa
av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder
som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna
beräknas som en helhet.
d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräk-
ningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det
belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för
att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och
kalibreringen av kapitalkostnadstillägget.
e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktel-
ser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska
avsättningarna.
f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten,
fullständigheten och riktigheten av data som används vid
beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de
specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att
använda lämpliga approximationer, inklusive individuella
beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattningen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
253
L 335/48
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
g) De metoder som ska användas vid beräkningen av den
anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang
som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förvän-
tade förluster till följd av sådant fallissemang.
h) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker
för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att
se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder
som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfatt-
ningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och
återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag
för försäkring eller återförsäkring.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Avsn itt 3
Kapitalbas
Un deravsn itt 1
F astställande av kapitalbasmedel
Artikel 87
Kapitalbas
Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt arti-
kel 88 och tilläggskapitalet enligt artikel 89.
Artikel 88
Primärkapital
Primärkapitalet ska bestå av följande poster:
1. Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna,
värderad enligt artikel 75 och avsnitt 2.
2. Efterställda skulder.
Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 ska minskas med
beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
Artikel 89
Tilläggskapital
1.
Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i
primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster.
Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte
ingår som poster i primärkapitalet:
a) Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.
b) Bankkreditiv och garantier.
c) Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med
uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida ford-
ringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett
beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar
under den följande tolvmånadersperioden.
2.
När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats
ska den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland pos-
terna i tilläggskapitalet.
Artikel 90
Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet
1.
Tillsynsmyndigheten ska förhandsgodkänna värdet av pos-
terna i tilläggskapitalet som ska beaktas vid fastställandet av
kapitalbasen.
2.
Det belopp som tillerkänns varje post i tilläggskapitalet ska
återspegla postens förlusttäckningsförmåga och bygga på akt-
samma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet
har ett bestämt nominellt värde ska beloppet för denna post vara
detta nominella värde, när detta motsvarar postens
förlusttäckningsegenskaper.
3.
Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:
a) Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.
b) En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggs-
kapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av
belopp som fastställts med denna metod ska ges för en sär-
skilt angiven tidsperiod.
4.
För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna
grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:
a) De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja
att betala.
b) Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av pos-
tens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra
posten från att inbetalas eller infordras.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
254
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/49
SV
c) All information om resultatet av tidigare infordringar som
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av
sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för
att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är
tillförlitlig.
Artikel 91
Överskottsmedel
1.
Vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till för-
säkringstagare och andra ersättningsberättigade ska anses som
överskottsmedel.
2.
Om nationell lagstiftning medger detta ska överskottsme-
del inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i
den utsträckning de uppfyller kriterierna i artikel 94.1.
Artikel 92
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när-
mare ange följande:
a) Kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande enligt
artikel 90.
b) Behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje
stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fast-
ställandet av kapitalbasen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som
avses i punkt 1 b ska omfatta följande:
a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag
har i
i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som
avses i artikel 4.1 och 4.5 i direktiv 2006/48/EG,
ii) värdepappersföretag i den mening som avses i arti-
kel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.
b) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana
instrument som avses i artiklarna 63 och 64.3 i direktiv
2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag
innehar i sådana enheter som anges i led a i den här punkten,
i vilka de har ett ägarintresse.
Un deravsn itt 2
Klassificering av kapitalbasmedel
Artikel 93
Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen
av poster i kapitalbasen
1.
Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. Klassi-
ficeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primär-
kapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller
följande egenskaper:
a) Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i
sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verksamhe-
ten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).
b) Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att
täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehava-
ren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och
ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkrings-
avtal, har uppfyllts (efterställdhet).
2.
Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna
uppfyller kriterierna i punkt 1 a och b för närvarande och i fram-
tiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktighet, sär-
skilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är
daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varaktighe-
ten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser
övervägas (tillräcklig varaktighet).
Dessutom ska följande kriterier beaktas:
a) Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in
det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).
b) Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro
av obligatoriska fasta kostnader).
c) Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar).
Artikel 94
Huvudkriterier för uppdelning på nivåer
1.
Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande
nivå 1 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti-
kel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som fastställts i
artikel 93.2.
2.
Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande
nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti-
kel 93.1 b, med beaktande av de kriterier som fastställts i
artikel 93.2.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
255
L 335/50
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2
om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1
a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.
3.
Varje post i primärkapitalet och i tilläggskapitalet som inte
omfattas av punkterna 1 och 2 ska klassificeras som tillhörande
nivå 3.
Artikel 95
Klassificering av kapitalbasposter
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i
artikel 94.
I tillämpliga fall ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen
referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i arti-
kel 97.1 a.
Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteck-
ning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och
klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassifice-
ringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.
Artikel 96
Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för
försäkringsföretag
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 a
ska vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar
gälla:
1. Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som till-
hörande nivå 1.
2. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för
försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och
är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt
direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som tillhörande nivå 2.
3. Varje framtida fordring som fartygsägares ömsesidiga asso-
ciationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt variabla
bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12
och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter
en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv
månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2.
I enlighet med artikel 94.2 andra stycket ska eventuella framtida
fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag
med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en
infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna,
och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som till-
hörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som
anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som
anges i artikel 93.2.
Artikel 97
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fast-
ställa följande:
a) En förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som
avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i arti-
kel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de
egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.
b) De metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid god-
kännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av
poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den
förteckning som avses i led a.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov upp-
datera den förteckning som avses i punkt 1 a med hänsyn till
marknadsutvecklingen.
Un deravsn itt 3
Krav för medräkning av kapitalbasmedel
Artikel 98
Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3
1.
I fråga om efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska föl-
jande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara
beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa gränsvärden ska vara
sådana att minst följande villkor uppfylls:
a) Andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapital-
basen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara
kapitalbasmedel.
b) Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tred-
jedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen.
2.
När det gäller efterlevnaden av minimikapitalkravet ska
kvantitativa gränsvärden gälla för beloppet för de poster i primär-
kapitalet som är klassificerade som tillhörande nivå 2 och som
kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet. Dessa gränsvär-
den ska vara sådana att de minst garanterar att andelen nivå-1-
kapital inom den medräkningsbara primärkapitalet är större än
hälften av det totala beloppet av det medräkningsbara
primärkapitalet.
3.
Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som
ska täcka solvenskapitalkravet enligt artikel 100 ska vara lika med
summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräknings-
bara delarna av nivå 2 och nivå 3.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
256
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/51
SV
4.
Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som ska
täcka minimikapitalkravet enligt artikel 128 ska vara lika med
summan av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräknings-
bara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats
som tillhörande nivå 2.
Artikel 99
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa
följande:
a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1
och 98.2.
b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande
möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan
användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt
skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Avsn itt 4
Solvenskapitalkrav
Un deravsn itt 1
Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med
tillämpning av standardformeln eller en
intern modell
Artikel 100
Allmänna bestämmelser
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö-
retagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker
solvenskapitalkravet.
Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardfor-
meln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt
underavsnitt 3.
Artikel 101
Beräkning av solvenskapitalkravet
1.
Solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med
punkterna 2–5:
2.
Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att
företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, enligt
fortlevnadsprincipen.
3.
Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att
alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verksam-
het samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de
följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade för-
luster i den pågående verksamheten.
Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för kapital-
basen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som mot-
svarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod.
4.
Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:
a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.
b) Teckningsrisk vid livförsäkring.
c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.
d) Marknadsrisk.
e) Kreditrisk.
f) Operativ risk.
Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rätts-
liga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och
renommérisker.
5.
Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkrings-
och återförsäkringsföretagen beakta effekterna av riskreducerings-
tekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och
andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid
fastställandet av solvenskapitalkravet.
Artikel 102
Återkommande beräkningar
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna sol-
venskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten
av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara
kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade
solvenskapitalkravet.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka
beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och
solvenskapitalkravet.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avvi-
ker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast
rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjs-
mål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till
tillsynsmyndigheterna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
257
L 335/52
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan
dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får
tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad
beräkning av solvenskapitalkravet.
Un deravsn itt 2
Standardformel för solvenskapitalkravet
Artikel 103
Standardformelns struktur
Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara
lika med summan av följande:
a) Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 104.
b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107.
c) Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäk-
ringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt
artikel 108.
Artikel 104
Utformningen av det grundläggande solvenskapitalkravet
1.
Det grundläggande solvenskapitalkravet ska omfatta
enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV.
Minst följande riskmoduler ska ingå:
a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring.
b) Teckningsrisk vid livförsäkring.
c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring.
d) Marknadsrisk.
e) Motpartsrisk.
2.
Vid tillämpningen av punkt 1 a, b och c ska försäkrings-
eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teckningsriskmo-
dul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska
karaktär.
3.
Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för
aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och kali-
brering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergri-
pande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna
i artikel 101.
4.
Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 ska kali-
breras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med konfidensni-
vån 99,5 % för en ettårsperiod.
I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utform-
ningen av varje riskmodul.
5.
Samma utformning och specifikationer ska användas för
alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det
primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräk-
ningar enligt artikel 109.
6.
Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i
tillämpliga fall användas vid beräkningen av teckningsriskmodu-
ler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och
sjukförsäkring.
7.
Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får
försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utform-
ningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess para-
metrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när
de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäk-
ring och sjukförsäkring.
Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter
från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart rele-
vanta för sådana transaktioner som företaget genomför med
användning av standardformler.
När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de kontrol-
lera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och
lämpliga.
Artikel 105
Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
1.
Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet
med punkterna 2–6:
2.
Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris-
kerna med skadeförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som
täcks och de processer som används under utövandet av
verksamheten.
Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkrings-
företagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som
förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna.
Den ska beräknas, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV, som en
kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
a) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av
försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk-
ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel-
serna
som
i
tidpunkter
och
belopp
för
skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker
inom skadeförsäkring).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
258
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/53
SV
b) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för-
säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i
prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om
extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom
skadeförsäkring).
3.
Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris-
kerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som
täcks och de processer som används under utövandet av
verksamheten.
Den ska beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination
av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul-
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet
leder till att försäkringsskuldernas värde ökar
(dödsfallsrisken).
b) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul-
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet
leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).
c) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul-
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och till-
frisknande (invaliditets- och sjukrisk).
d) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul-
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings-
och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring).
e) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul-
derna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande
omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rätts-
liga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade
(omprövningsrisk).
f) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul-
derna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad
beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, för-
nyelse och återköp (annullationsrisk).
g) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för-
säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i
prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om
extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom
livförsäkring).
4.
Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck
för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, obero-
ende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt
som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de
processer som används i verksamheten.
Den ska täcka minst följande risker:
a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul-
derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad
volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkrings-
och återförsäkringsavtal.
b) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av
försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk-
ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel-
serna
som
i
tidpunkter
och
belopp
för
skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de
tillhandahålls.
c) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för-
säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i
prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott
av större epidemier och onormal ackumulering av risker
under sådana extrema förhållanden.
5.
Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av nivå-
erna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella
instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skul-
der. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan till-
gångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration.
Det ska beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination
av kapitalkrav för minst följande undergrupper:
a) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan-
siella instrument för ändringar i de durationsberoende ränte-
satserna eller deras volatilitet (ränterisk).
b) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan-
siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri-
serna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk).
c) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan-
siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri-
serna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk).
d) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan-
siella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan
(spreadrisk).
e) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan-
siella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna
eller dessas volatilitet (valutarisk).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
259
L 335/54
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
f) Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag som härrör antingen från bristande diversifiering av till-
gångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken
för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbör-
des anknytning (marknadsriskkoncentrationer).
6.
Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av för-
luster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvär-
dighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter
och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motparts-
riskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäkrings-
arrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar
på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfat-
tas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hän-
syn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning,
och de risker som är förknippade därmed.
Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexpone-
ring för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av
motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget.
Artikel 106
Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism
för symmetrisk justering
1.
Undergruppen aktiekursrisk som beräknas enligt standard-
formeln ska innehålla en symmetrisk justering av det kapitalkrav
för aktier som används för att täcka risker som uppstår genom
nivåändringar i aktiepriserna.
2.
Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra-
vet för aktier, kalibrerat enligt artikel 104.4, och som täcker ris-
ker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna ska baseras
på en funktion av den nuvarande nivån på ett lämpligt aktieindex
och en vägd genomsnittsnivå för detta index. Det vägda genom-
snittet ska beräknas under en tillräcklig tidsperiod, som ska vara
densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.
3.
Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra-
vet för aktier, och som täcker risker som uppstår genom nivåänd-
ringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav
för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet
för aktier med mer än tio procent.
Artikel 107
Kapitalkrav för operativ risk
1.
Kapitalkravet för operativ risk ska avspegla de operativa ris-
ker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i arti-
kel 104. Kravet ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3.
2.
I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för
placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för
operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa
försäkringsförpliktelser.
3.
I fråga om andra försäkrings- och återförsäkringstransaktio-
ner än de som avses i punkt 2 ska man vid beräkningen av kapi-
talkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym,
uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för
dessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. I sådana fall
ska kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det pri-
mära
solvenskapitalkravet
för
försäkrings-
och
återförsäkringsriskerna.
Artikel 108
Justering för förlusttäckningskapacitet hos
försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter
Den justering som avses i artikel 103 c för förlusttäckningskapa-
citet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter
ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster
genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsätt-
ningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.
Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som
kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkrings-
avtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsfö-
retagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för
att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreduce-
ring som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får
inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar
och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.
Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida diskre-
tionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras
med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena
för beräkningen av bästa skattning.
Artikel 109
Förenklingar av standardformeln
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad
beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en risk-
modul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen
och komplexiteten av de risker de står inför och det vore opro-
portionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag ska tillämpa standardberäkningen.
Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med
artikel 101.3.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
260
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/55
SV
Artikel 110
Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till
grund för beräkning enligt standardformeln
När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet
med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker
väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk-
ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom
ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget ersätter en
undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt
standardformeln med parametrar som är specifika för det företa-
get, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, ska-
deförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artikel 104.7.
Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att före-
taget följer bestämmelserna i artikel 101.3.
Artikel 111
Genomförandeåtgärder
1.
Kommissionen ska för att säkerställa likabehandling av alla
försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenska-
pitalkravet på grundval av standardformeln eller för att ta hänsyn
till
utvecklingen
på
marknaden,
anta
följande
genomförandeåtgärder:
a) En standardformel i enlighet med bestämmelserna i artik-
larna 101 och 103-109.
b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker
de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och
följande uppdateringar.
c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska til-
lämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller
undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkra-
vet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, meka-
nismen för symmetrisk justering och den lämpliga
tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106
samt den lämpliga metoden för att integrera metoden i arti-
kel 304 i samband med solvenskapitalkravet beräknat i enlig-
het med standardformeln.
d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parame-
trarna i bilaga IV samt rutinerna för att uppdatera dessa
parametrar.
e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder
riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska
användas vid bedömningen av förändringar av berörda före-
tags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av
solvenskapitalkravet.
f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som
avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk
faktiskt har överförts till tredje part.
g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet
för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats
som avses i artikel 107.3.
h) De metoder och justeringar som ska användas för att åter-
spegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade
möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade
fonder.
i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justerings-
beloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska
avsättningar eller uppskjutna skatter enligt artikel 108.
j) Deluppsättningen av standardparametrar inom tecknings-
riskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som kan
ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.
k) Standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspeci-
fika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de
använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplig-
het som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt
godkännande.
l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och
undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska
krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive
captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för
att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda
någon av dessa förenklade beräkningar.
m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i
den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av sol-
venskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen
aktierisk enligt artikel 105.5, med beaktande av den förmo-
dat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna före-
tag på grund av dessa investeringars strategiska natur och det
inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa
anknutna företag.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att fast-
ställa kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräk-
ningsbarhet i syfte att bemöta risker som inte täcks i tillräcklig
utsträckning av en undergrupp till en riskmodul. Dessa genom-
förandeåtgärder ska tillämpas på de tillgångar som täcker de för-
säkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som
innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkrings-
tagarna står för placeringsrisken. Dessa åtgärder ska ses över av
kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på
finansmarknaderna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
261
L 335/56
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Un deravsn itt 3
Solvenskapitalkrav F u llständiga och partiella interna
modeller
Artikel 112
Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga
och partiella interna modeller
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför-
säkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en
fullständig eller partiell intern modell som godkänts av
tillsynsmyndigheterna.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda parti-
ella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande:
a) En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler
som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104
och 105.
b) Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107.
c) Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.
Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verk-
samheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på
en eller flera större affärsenheter.
3.
Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska
försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna
handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven
i artiklarna 120–125.
Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell
ska kraven i artiklarna 120–125 anpassas med hänsyn till det
begränsade tillämpningsområdet för modellen.
4.
Tillsynsmyndigheterna ska besluta om ansökningen inom
sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs.
5.
Tillsynsmyndigheterna ska ge sitt godkännande endast om
de har förvissat sig om att försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rap-
portera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen
uppfyller kraven i punkt 3.
6.
I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en
ansökan om användning av en intern modell ska skälen till avsla-
get anges.
7.
Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkän-
nande för att tillämpa en intern modell får försäkrings- och åter-
försäkringsföretag genom ett motiverat beslut åläggas att till
tillsynsmyndigheterna överlämna en skattning av solvenskapital-
kravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som
anges i underavsnitt 2.
Artikel 113
Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella
interna modeller
1.
I fråga om partiella interna modeller ska tillsynsmyndighe-
terna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i
artikel 112 och följande ytterligare villkor:
a) Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av til-
lämpningsområdet för modellen.
b) Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar
bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i
högre grad med principerna i underavsnitt 1.
c) Utformningen av modellen är förenlig med principerna i
underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna model-
len kan integreras fullständigt med standardformeln för
solvenskapitalkravet.
2.
Under sin bedömning av en ansökan om användning av en
partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en
specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul
eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva
att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska över-
lämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsom-
rådet för modellen.
I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsom-
rådet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att
modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstrans-
aktioner som berörs av den specifika riskmodulen.
Artikel 114
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare
fastställa följande:
1. Förfarandet för godkännande av interna modeller.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
262
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/57
SV
2. Anpassningar av de standarder som anges i artik-
larna 120–125 för att ta hänsyn till det begränsade tillämp-
ningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av
partiella interna modeller.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 115
Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella
interna modeller
Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern
modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för
ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna
modell i enlighet med dessa styrdokument.
Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större änd-
ringar av de interna modellerna.
För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av
styrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsynsmyndighe-
ten alltid krävas enligt artikel 112.
För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget för-
handsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de
har utarbetats i enlighet med styrdokumentet.
Artikel 116
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens
ansvarsområden
Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-,
lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till till-
synsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen
som avses i artikel 112 och av därpå följande större ändringar av
modellen.
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det
upprättas system som säkerställer att den interna modellen fort-
löpande fungerar korrekt.
Artikel 117
Återgång till standardformeln
Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artikel 112 ska
försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna
hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i
underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständig-
heter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt
godkännande.
Artikel 118
Brister i tillämpningen av en intern modell
1.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, efter att ha
fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern
modell, inte längre uppfyller kraven i artiklarna 120-125 ska de
utan dröjsmål antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan
för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa
att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga.
2.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte genom-
för den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva
att det ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt stan-
dardformeln, så som anges i underavsnitt 2.
Artikel 119
Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till
grund för beräkning enligt standardformeln
När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet
med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker
väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk-
ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom
ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en
intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta
riskmoduler som ingår i det.
Artikel 120
Användningskrav
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna
modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att
fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artik-
larna 41–50, och särskilt
a) deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och
beslutsprocesser,
b) deras processer för bedömning och allokering i fråga om eko-
nomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses
i artikel 45.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att
frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med
hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av
deras användning av den interna modellen för de andra syften
som anges i första stycket.
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att
säkerställa att utformningen och användningen av den interna
modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande
uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och
återförsäkringsföretagen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
263
L 335/58
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 121
Statistiska kvalitetsnormer
1.
Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prog-
nostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, ska upp-
fylla kriterierna i punkterna 2–9:
2.
De metoder som används för att beräkna den prognostise-
rade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga
och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och
vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de
försäkringstekniska avsättningarna.
De metoder som används för att beräkna den prognostiserade
sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktuella upp-
gifter och realistiska antaganden.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsynsmyndig-
heterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för
deras respektive interna modeller.
3.
De uppgifter som används för den interna modellen ska
vara korrekta, fullständiga och lämpliga.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de upp-
giftssammanställningar som används vid beräkningen av den
prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år.
4.
Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas
vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördel-
ningen.
Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna
modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att
garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig
uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens
företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanterings-
system och beslutsprocesser enligt artikel 120.
Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna
modeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4.
5.
I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och åter-
försäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes
beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsyns-
myndigheterna är övertygade om att de system som används för
att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga.
6.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna
modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker, för-
utsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med
riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa
modeller.
7.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i sina interna
modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är för-
enade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter.
De ska också bedöma de risker som är förenade med valmöjlig-
heter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska
de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finan-
siella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana
valmöjligheter.
8.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna
modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att
förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under speci-
fika omständigheter.
I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta
hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.
9.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska i sina interna
modeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånsta-
gare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garan-
terade genom avtal eller ej.
Artikel 122
Kalibreringsnormer
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en
annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i arti-
kel 101.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att
dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna
modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger
försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig
med den som anges i artikel 101.
2.
När så är möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföre-
tagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostise-
rade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive
interna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som
anges i artikel 101.3.
3.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan här-
leda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sanno-
likhetsfördelning som genererats av deras respektive interna
modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer
används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att
företagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkrings-
och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den
som anges i artikel 101.
4.
Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och åter-
försäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på
relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på
externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av
den interna modellen och kontrollera att dess specifikation över-
ensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
264
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/59
SV
Artikel 123
Resultatanalys
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år
se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som
gjorts inom varje affärsenhet.
De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den
interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna
och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vin-
sterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings-
eller återförsäkringsföretags riskprofil.
Artikel 124
Valideringsnormer
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet vali-
dera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fung-
erar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig
och testa resultaten mot de faktiska utfallen.
Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk pro-
cess för validering av den interna modellen med vars hjälp
försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina till-
synsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är
lämpliga.
Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den
prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med
de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya
uppgifter och upplysningar som rör dem.
Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna
modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat
den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagan-
dena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, full-
ständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för
den interna modellen.
Artikel 125
Dokumentationsnormer
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera
utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om
dessas funktion.
Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med
artiklarna 120–124.
Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de
antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett
fram till den interna modellens utformning.
Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte
fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen.
Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje
mer betydande förändring av sina interna modeller enligt
artikel 115.
Artikel 126
Externa modeller och uppgifter
Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts
ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på
interna modeller som anges i artiklarna 120–125.
Artikel 127
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder avseende artik-
larna 120–126 i syfte att säkerställa en harmonisering av for-
merna för användningen av interna modeller inom hela
gemenskapen och för att ytterligare förbättra bedömningen av
riskprofil och ledning när det gäller försäkrings och återförsäk-
ringsföretagens verksamheter.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Avsn itt 5
Minimikapitalkrav
Artikel 128
Allmänna bestämmelser
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö-
retagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker
minimikapitalkravet.
Artikel 129
Beräkning av minimikapitalkravet
1.
Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer:
a) Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant
sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen.
b) Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett
belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle
exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin
verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
265
L 335/60
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
c) Den linjära funktion som anges i punkt 2, vilken används för
att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde
för value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en
ettårsperiod.
d) Det får under inga omständigheter underskrida
i) 2 200 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet
captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker
som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga 1 täcks,
varvid det inte får underskrida 3 200 000 EUR,
ii) 3 200 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet
captivebolag,
iii) 3 200 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga
om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapi-
talkravet inte får underskrida 1 000 000 EUR,
iv) summan av de belopp som anges i leden i och ii för för-
säkringsföretag som avses i artikel 73.5.
2.
Om inte annat följer av punkt 3 ska minimikapitalkravet
beräknas som en linjär funktion av en uppsättning eller delupp-
sättning av följande variabler: företagets försäkringstekniska
avsättningar, tecknade premier, risksumma, uppskjutna skatter
och administrativa omkostnader. De använda variablerna ska
mätas utan efter avdrag för återförsäkring.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d får mini-
mikapitalkravet inte underskrida 25 % och inte överskrida 45 %
av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapi-
tel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 eller 3 inklusive kapitaltillägg som
åläggs i enlighet med artikel 37.
Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter under en
tidsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2014 kräver att ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procent-
satser som anges i första stycket endast på ett företags solvenska-
pitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4
underavsnitt 2.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna mini-
mikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resul-
taten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.
Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de
gränsvärden som anges i punkt 3 ska företaget tillhandahålla till-
5.
Kommissionen ska senast den 31 oktober 2017 till Euro-
paparlamentet och Europeiska försäkrings- och tjänstepensions-
kommittén som inrättats genom kommissionens beslut
2004/9/EG (1) överlämna en rapport om de bestämmelser och
den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndighe-
terna antagit enligt punkterna 1-4.
Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och
maximivärden i punkt 3 och de eventuella problem som tillsyns-
myndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna
artikel.
Artikel 130
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare
precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artik-
larna 128 och 129.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 131
Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av
minimikapitalkravet
Genom undantag från artiklarna 139 och 144 ska försäkrings-
och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven
solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16a i
direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv
2005/68/EG av den 31 oktober 2012, men som inte innehar till-
räckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapi-
talkravet, uppfylla kravet i artikel 128 senast den 31 oktober
2013.
Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 128 inom
den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession åter-
kallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell
lagstiftning.
Avsn itt 6
Placeringar
Artikel 132
Aktsamhetsprincipen
1.
Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsam-
hetsprincip som närmare redovisas i punkterna 2, 3 och 4.
synsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå
skälen till detta.
(1) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
266
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/61
SV
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela
sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instru-
ment vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kon-
trollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen
sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artikel 45.1 andra
stycket a.
Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet
och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som garante-
rar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som
helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att
deras åtkomst garanteras.
Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsätt-
ningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn
till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration.
Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmånsta-
gares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål
för placeringarna.
I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de
enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placering-
arna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.
3.
I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livför-
säkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsris-
ken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas
utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.
I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna
till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv
85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern
fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på
andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende för-
månerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i
de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.
I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna
till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som
avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna
för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av
de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdel-
ning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säker-
het och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de
tillgångar på vilka referensvärdet är baserat.
Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar
en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garan-
terad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsva-
rande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av
punkt 4.
4.
I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3
ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas,
utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2.
Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som
de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv
portföljförvaltning.
Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade
finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer.
Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man
undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller
grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor
riskackumulering i portföljen som helhet.
Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av
emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett för-
säkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.
Artikel 133
Placeringsfrihet
1.
Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och åter-
försäkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar.
2.
Medlemsstaterna ska inte kräva förhandsgodkännande eller
systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut
som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess
placeringsförvaltare.
3.
Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas krav på
begränsning av de typer av tillgångar eller referensvärden som kan
kopplas till försäkringsförmåner. Alla sådana bestämmelser ska
tillämpas endast när placeringsrisken bärs av en försäkringstagare
som är en fysisk person, och ska inte vara striktare än bestämmel-
serna i direktiv 85/611/EEG.
Artikel 134
Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av
tillgångar
1.
När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemen-
skapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas
för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig
till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss
medlemsstat.
I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som
är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i
ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt
artikel 172 ska medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar
som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
267
L 335/62
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkrings-
tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med brut-
toreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att
täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då åter-
försäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är
auktoriserat i enlighet med detta direktiv.
Artikel 135
Genomförandeåtgärder
1.
I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direk-
tiv får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att specifi-
cera kvalitativa krav inom följande områden:
a) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering
av risker i samband med placeringar i anslutning till arti-
kel 132.2 första stycket.
b) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering
av specifika risker i samband med derivatinstrument och
sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket.
2.
För att åstadkomma enhetlighet mellan sektorer och få
intressena att sammanfalla hos företag som ”stuvar om” lån till
överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (origi-
natorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag som investerar i dessa värdepapper eller instrument, ska
kommissionen anta genomförandeåtgärder som fastställer kraven
inom följande områden:
a) De krav som originatorerna måste uppfylla för att ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i vär-
depapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den
1 januari 2011, inklusive krav som garanterar att originato-
rerna upprätthåller ett ekonomiskt intresse netto som inte
understiger 5 %.
b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper
eller instrument.
3.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med
det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 301.3.
KAPITEL VII
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i
svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler
Artikel 136
Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande
och anmälan av försämringar av de ekonomiska
förhållandena
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner
för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena
och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när
sådana försämringar inträffar.
Artikel 137
Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska
avsättningar
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestäm-
melserna i kapitel VI avsnitt 2 får tillsynsmyndigheterna i dess
hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i
värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt för-
foga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlems-
staten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.
Artikel 138
Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet.
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart
underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att
solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för
detta under de närmaste tre månaderna.
2.
Inom två månader från konstaterandet av den bristande
efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska det berörda försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk åtgärdsplan
till tillsynsmyndigheten för godkännande.
3.
Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återför-
säkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom
sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte
efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupp-
rätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som
täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskpro-
fil för att följa solvenskapitalkravet.
Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen
med tre månader.
4.
Vid ett exceptionellt kursfall på finansmarknaderna får till-
synsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket med
en lämplig period, med beaktande av alla relevanta faktorer.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
268
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/63
SV
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var
tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i
vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur
arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräknings-
bara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att redu-
cera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla
om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga
framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapi-
talbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskpro-
filen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen
på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det
datum då lägesrapporten inlämnades.
5.
Om särskilda omständigheter föreligger får tillsynsmyndig-
heten, när den bedömer att det berörda företagets finansiella ställ-
ning kommer att ytterligare försämras, även begränsa företagets
rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina till-
gångar. Den tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndig-
heterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit.
Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hem-
medlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i
hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av
dessa åtgärder.
Artikel 139
Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart
underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimika-
pitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta
under de närmaste tre månaderna.
2.
Inom en månad från konstaterandet av att minimikapital-
kravet inte efterlevs ska det berörda försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretaget till tillsynsmyndigheten för godkännande
överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan för att
se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader
från konstaterandet, antingen genom att återupprätta medräk-
ningsbara egna medel på en nivå som minst motsvarar minimi-
kapitalkravet eller genom reduceringar i företagets riskprofil.
3.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får vidare
inskränka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt, eller
helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Den
tillsynsmyndigheten ska därvid underrätta tillsynsmyndigheterna
i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begä-
ran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myn-
digheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i
hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av
dessa åtgärder.
Artikel 140
Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är
placerade inom en medlemsstats territorium
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlig-
het med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkrings-
företag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras
territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som
anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten
ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.
Artikel 141
Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av
finansiell ställning
Utan hinder av artiklarna 138 och 139 ska tillsynsmyndigheterna,
om ett företags solvenssituation fortsätter att försämras, ha befo-
genhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera
försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal,
eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal.
Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden
och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkrings-
eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.
Artikel 142
Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan
1.
Den åtgärdsplan som avses i artikel 138.2 och den finan-
siella saneringsplan som avses i artikel 139.2 ska minst innehålla
uppgifter eller bevis avseende följande:
a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna
omkostnader och provisioner.
b) Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäk-
ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
c) En prognos för balansräkningen.
d) Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka för-
säkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och
minimikapitalkrav.
e) Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring.
2.
Om tillsynsmyndigheterna krävt en åtgärdsplan enligt arti-
kel 138.2 eller en finansiell saneringsplan enligt artikel 139.2 i
enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska de inte utfärda ett
intyg i enlighet med artikel 39, om de anser att försäkringstagar-
nas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga skyl-
digheter, hotas.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
269
L 335/64
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 143
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som närmare
anger vilka faktorer som ska beaktas i enlighet med artikel 138.4,
inklusive den maximala tidsperioden som avses i artikel 138.4
första stycket, uttryckt i antal månader, som ska vara densamma
för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.
När det är nödvändigt för att förbättra konvergensen får kommis-
sionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera
såväl åtgärdsplaner enligt artikel 138.2, finansiella saneringspla-
ner enligt artikel 139.2 som artikel 141, och därvid vara upp-
märksam på att inte förorsaka procykliska effekter.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 144
Återkallelse av auktorisation
1.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en
auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkrings-
företag i följande fall:
a) Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom
tolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att
bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida
inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser
om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör.
b) Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för
auktorisation.
c) Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser
enligt de bestämmelser det omfattas av.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en aukto-
risation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkra-
vet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella sane-
ringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget
inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att
den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet
konstaterades.
2.
När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsyns-
myndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till till-
synsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa
myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet
inom deras territorier.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med
dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för
de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföreta-
gets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med
artikel 140.
3.
Varje beslut att återkalla en auktorisation ska ha en fullstän-
dig motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget.
KAPITEL VIII
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster
Avsn itt 1
Etablering av försäkringsföretag
Artikel 145
Villkor för etablering av filial
1.
Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som
önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium
underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.
Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territo-
rium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har for-
men av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av
företagets egen personal eller av någon som är fristående från
företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på
samma sätt som en agentur.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som
avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium till-
handahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse
som anges i punkt 1:
a) Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera
filialen.
b) En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta
affärsverksamhet och organisationsstruktur.
c) Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå
rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande
till tredje part eller, när det gäller Lloyd’s, de berörda försäk-
ringsgivarna och för att företräda det eller dem inför myn-
digheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad
det befullmäktigade ombudet.
d) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas
och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga
meddelanden till det befullmäktigade ombudet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
270
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/65
SV
Vad gäller Lloyd’s får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten på
grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas min-
dre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt
slag.
3.
Om ett skadeförsäkringsföretag avser att dess filial ska för-
säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för frakt-
förares ansvar, ska det avge en försäkran om att det har blivit
medlem av värdmedlemsstatens nationella byrå och nationella
garantifond.
4.
Om någon av de uppgifter som lämnats enligt punkt 2 leden
b, c eller d ändras ska försäkringsföretaget lämna skriftligt besked
om ändringen till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten
och i den medlemsstat där filialen är etablerad minst en månad
innan ändringen görs, så att tillsynsmyndigheterna i hemmed-
lemsstaten och tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filia-
len är belägen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 146.
Artikel 146
Överföring av uppgifter
1.
Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har
anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrnings-
system eller finansiella situation eller att det befullmäktigade
ombudet uppfyller lämplighetskraven i artikel 42 i samband med
den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mot-
tagandet av den underrättelse som anges i artikel 145.2 översända
den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyn-
digheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att
försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimi-
kapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129.
2.
I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar
att sända den information som avses i artikel 145.2 till tillsyns-
myndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till
det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all
information erhållits.
En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska
kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.
3.
Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet
ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall,
inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som
avses i punkt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemssta-
ten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller
för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsyns-
myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda för-
säkringsföretaget om detta.
Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verksam-
het från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmed-
lemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget
meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som
anges i första stycket.
Avsn itt 2
F rihet att tillhandahålla tjänster för
försäkringsföretag
Un deravsn itt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 147
Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten
Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten
att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva
verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla
detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid
ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.
Artikel 148
Anmälan från hemmedlemsstaten
1.
Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 147
ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna föl-
jande information till den eller de medlemsstater inom vilkas ter-
ritorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom
ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:
a) Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapi-
talkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artik-
larna 100 och 129.
b) De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda.
c) De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget
avser att försäkra i värdmedlemsstaten.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt under-
rätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.
2.
Medlemsstater inom vars territorier ett skadeförsäkringsfö-
retag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, för-
säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för
fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar föl-
jande information:
a) Namn på och adress till den representant som avses i
artikel 18.1 h.
b) En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella
byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
271
L 335/66
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
3.
I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte
överlämnar i den information som avses i punkt 1 inom den tid
som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod
meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget.
En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli
föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten.
4.
Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och
med det datum då det mottog den information som avses i
punkt 1 första stycket.
Artikel 149
Ändringar av risker eller åtaganden
Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de upp-
gifter som avses i artikel 145 ska omfattas av det förfarande som
föreskrivs i artiklarna 147 och 148.
Un deravsn itt 2
Ansvarsförsäkring för motorfordon
Artikel 150
Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon
1.
När ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe
i en medlemsstat försäkrar en risk som anges under försäkrings-
klass 10 i del A i bilaga I och som finns i en annan medlemsstat,
men som inte utgör en risk som hänför sig till fraktförares ansvar,
ska värdmedlemsstaten kräva att det företaget blir medlem och
deltar i finansieringen av den medlemsstatens nationella byrå och
dess nationella garantifond.
2.
Det finansiella bidrag som avses i punkt 1 ska ges endast i
förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, klas-
sificerade enligt klass 10 i del A i bilaga I som täcks genom till-
handahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis
som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker
genom ett etableringsställe i den medlemsstaten.
Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets pre-
mieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten
eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i
den medlemsstaten.
3.
Värdmedlemsstaten får kräva att ett försäkringsföretag som
tillhandahåller tjänster följer de bestämmelser i den medlemssta-
ten som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestäm-
melserna gäller även för skadeförsäkringsföretag som är
etablerade i den staten.
Artikel 151
Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk
Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till
att personer som framställer anspråk i anledning av händelser
som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre för-
månlig ställning till följd av det förhållandet att företag som för-
säkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i
bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom
ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett eta-
bleringsställe i den staten.
Artikel 152
Representant
1.
För de ändamål som anges i artikel 151 ska värdmedlems-
staten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant,
bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska
inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och
som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadeli-
dande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för
representanten att betala ersättningar i anledning av sådana
anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det före-
trädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i
angelägenheter som rör sådana försäkringsfall.
Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkrings-
företaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det
är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motor-
fordon föreligger.
2.
Värdmedlemsstaten får inte kräva att representanten för det
skadeförsäkringsföretag som utsett denne vidtar några andra
åtgärder än dem som anges i punkt 1.
3.
Det förhållandet att en representant utses ska inte i sig inne-
bära etablering av en sådan filial som avses i artikel 145.
4.
Om försäkringsföretaget inte har utsett någon representant
får medlemsstaterna godkänna att den skaderegleringsrepresen-
tant som har utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2000/26/EG utför
de uppgifter som åligger den representant som avses i punkt 1 i
den här artikeln.
Avsn itt 3
Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i
värdmedlemsstaten
Un deravsn itt 1
F örsäkring
Artikel 153
Språk
Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får föreskriva att de
upplysningar de har rätt att begära beträffande den verksamhet
som försäkringsföretag bedriver inom medlemsstatens territorium
ska lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i
den medlemsstaten.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
272
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/67
SV
Artikel 154
Förhandsanmälan och förhandsgodkännande
1.
Värdmedlemsstaten får inte anta bestämmelser om krav på
förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och
särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring,
de tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premie-
tariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller av de formulär
och andra handlingar som försäkringsföretaget avser att använda
i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.
2.
Värdmedlemsstaten får endast i enstaka fall kräva att försäk-
ringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom
dess territorium redovisar dess villkor och andra handlingar för
att kontrollera överensstämmelsen med dess nationella lagstift-
ning rörande försäkringsavtal, och detta krav får inte utgöra en
förutsättning för att försäkringsföretaget ska få bedriva
verksamhet.
3.
Värdmedlemsstaten får inte upprätthålla eller införa krav på
förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre-
miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna
priskontrollsystem.
Artikel 155
Försäkringsföretag som inte följer rättsregler
1.
Om tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat konstate-
rar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk-
samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess
territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa-
get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda försäkrings-
företaget att vidta rättelse.
2.
Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta nödvän-
diga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga
underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla
åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera till-
synsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som
vidtagits.
3.
Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler
som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmed-
lemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig
otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten,
får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha under-
rättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgär-
der som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta
oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för
företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlems-
statens territorium.
Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter-
ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för
dessa åtgärder mot försäkringsföretag.
4.
Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på de berörda med-
lemsstaternas befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för
att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territo-
rier. Dessa befogenheter ska också innebära möjlighet att förhin-
dra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda
medlemsstaters territorier.
5.
Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på medlemsstaternas
rätt att sanktionera överträdelser som begåtts inom deras
territorier.
6.
Om ett försäkringsföretag som har begått en överträdelse
har ett etableringsställe eller innehar egendom i den berörda med-
lemsstaten får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten, i enlig-
het med nationell lagstiftning, tillämpa de nationella
administrativa sanktioner i form av tvångsmedel mot etablerings-
stället eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen.
7.
Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 2–6 och som inne-
fattar begränsningar i utövandet av försäkringsverksamhet ska
vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget.
8.
Försäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheterna i värdmed-
lemsstaten på deras begäran överlämna alla handlingar som
begärs från dem vid tillämpning av punkterna 1–7, i den mån
som även försäkringsföretag med huvudkontor i värdmedlems-
staten i fråga har sådana skyldigheter.
9.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det
antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artik-
larna 146 och 148, där åtgärder har vidtagits enligt punkt 4 i den
här artikeln.
Kommissionen ska på grundval av denna information underrätta
Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén vartannat
år.
Artikel 156
Marknadsföring
Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får mark-
nadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlems-
staten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i
sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna
bästa.
Artikel 157
Skatter på premier
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonise-
ring ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta skat-
ter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs
i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
273
L 335/68
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i
en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territo-
rium, med undantag för varor under handelstransport, anses
utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om
byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.
När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av
sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det
spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllan-
det av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som
uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten.
2.
Den lag som enligt artikel 178 i det här direktivet och för-
ordning (EG) nr 593/2008 är tillämplig på avtalet ska inte inverka
på den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter.
3.
Varje medlemsstat ska, med avseende på de försäkringsfö-
retag som täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, til-
lämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att
säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande
avgifter som ska betalas i enlighet med punkt 1.
Un deravsn itt 2
Återförsäkring
Artikel 158
Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna
1.
Om tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att
ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk-
samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess
territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa-
get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda återförsäk-
ringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta
tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser.
2.
Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreg-
ler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de
åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att
dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna
i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndighe-
terna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att
förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om
det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare
återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.
Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter-
ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för
dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.
3.
Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 1 och 2 och som
innefattar sanktioner mot eller begränsningar i utövandet av åter-
försäkringsverksamhet ska motiveras och meddelas det berörda
återförsäkringsföretaget.
Avsn itt 4
s t a t i s t i k
Artikel 159
Statistik om gränsöverskridande verksamhet
Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs
med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs
inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta till-
synsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier,
försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återför-
säkring och per medlemsstat, enligt följande:
a) För skadeförsäkring: per grupp av klasser enligt bilaga V.
b) För livförsäkring: för var och en av klasserna I–IX enligt
bilaga II.
Vad gäller klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktföra-
res ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyn-
digheten
om
skadefrekvens
och
genomsnittliga
försäkringsersättningar.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid
vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i
första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd
medlemsstat på deras begäran.
Avsn itt 5
Behandling av avtal som tecknats genom filialer för
vilka likvidationsförfaranden inletts
Artikel 160
Likvidation av försäkringsföretag
Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser
som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen
för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda
än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal
utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet.
Artikel 161
Likvidation av återförsäkringsföretag
Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förplik-
telser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom
ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annor-
lunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga
återförsäkringsavtal.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
274
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/69
SV
KAPITEL IX
Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför
gemenskapen
Avsn itt 1
Startande av verksamhet
Artikel 162
Principer för auktorisation och villkor
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva auktorisation för företag
vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill
bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 första stycket.
2.
En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget upp-
fyller minst följande villkor:
a) Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva
försäkringsverksamhet.
b) Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där
företaget ansökt om auktorisation.
c) Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen upp-
rätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där
förvara alla handlingar som hör till verksamheten.
d) Det utser en allmän representant som ska godkännas av
tillsynsmyndigheterna.
e) Det innehar tillgångar i den medlemsstat där företaget ansökt
om auktorisation av en storlek som motsvarar minst hälften
av den i artikel 129.1 d föreskrivna lägsta gränsen för mini-
mikapitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskel-
värde som säkerhet.
f) Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimi-
kapitalkravet enligt kraven i artiklarna 100 och 128.
g) Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepre-
sentanter som utses i varje medlemsstat utom i den medlems-
stat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas
klassificeras enligt klass 10 under del A i bilaga I, med undan-
tag för fraktförares ansvar.
h) Det företer en verksamhetsplan enligt bestämmelserna i
artikel 163.
i) Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av
kapitel IV.
3.
I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande
närvaro inom en medlemsstats territorium av ett företag som
avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och
bedriver försäkringsverksamhet.
Artikel 163
Filialens verksamhetsplan
1.
Den verksamhetsplan som avses i artikel 162.2 h för en
filial ska innehålla följande:
a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som företaget
avser att täcka.
b) Grundprinciperna för återförsäkring.
c) Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt
kapitel VI avsnitt 4 på grundval av en prognos för balansräk-
ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa
skattningar.
d) Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt
kapitel VI avsnitt 5 på grundval av en prognos för balansräk-
ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa
skattningar.
e) Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärkapital i
fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt
kapitel VI avsnitten 4 och 5.
f) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration
och övriga nödvändiga företagsfunktioner, medel som är
avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska
täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, tillgäng-
liga medel för tillhandahållande av assistans.
g) Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.
2.
Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verksamhetsplanen,
beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:
a) En prognos för balansräkningen.
b) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka
försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och
solvenskapitalkrav.
c) För skadeförsäkring:
i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost-
nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och
provisioner.
ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för
försäkringsfall.
d) För livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över
intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mot-
tagen och avgiven återförsäkring.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
275
L 335/70
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
3.
När det gäller livförsäkring får medlemsstaterna kräva att
försäkringsföretag ska lämna regelbunden underrättelse om de
tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer
och försäkringstekniska avsättningar, så länge detta krav inte
utgör en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska få
bedriva sin verksamhet.
Artikel 164
Överlåtelse av försäkringsbestånd
1.
Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell
lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo-
rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretag som är etable-
rade i samma medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i
den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som
avses i artikel 167 intygar att acceptföretaget, även sedan hänsyn
tagits till överlåtelsen, har nödvändig medräkningsbar kapitalbas
för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första
stycket.
2.
Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell
lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo-
rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med
huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyn-
digheterna i den medlemsstaten intygar att acceptföretaget även
sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräknings-
bara egna medel för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i
artikel 100 första stycket.
3.
Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell
lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territo-
rium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter
sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta
kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlems-
staten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets
hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som
avses i artikel 167 kan intyga följande:
a) Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen
har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka
solvenskapitalkravet.
b) Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter
en sådan överlåtelse.
c) Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen.
4.
I de fall som avses i punkterna 1-3 ska den medlemsstat där
den överlåtande filialen är belägen godkänna överlåtelsen efter att
ha inhämtat medgivande från tillsynsmyndigheterna i den med-
lemsstat där riskerna är belägna, eller den medlemsstat där åta-
gandet gjorts om riskerna inte är belägna i den medlemsstaten.
5.
Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas
ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna
sina yttranden eller medgivanden till tillsynsmyndigheterna i den
överlåtande filialens hemmedlemsstat. Om de rådfrågade myndig-
heterna inte lämnar något svar inom denna tid ska detta anses lik-
värdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.
6.
En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1–5 ska
offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i
den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.
Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäkrings-
tagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter
eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen.
Artikel 165
Försäkringstekniska avsättningar
Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäk-
ringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och åter-
försäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium
beräknade enligt kapitel VI avsnitt 2. Medlemsstaterna ska kräva
att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i kapitel VI
avsnitt 1 och fastställer sina egna medel enligt kapitel VI avsnitt 3.
Artikel 166
Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav
1.
Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kräva att eta-
blerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i
form av sådana tillgångar som avses i artikel 98.3.
Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i
enlighet med bestämmelserna i kapitel VI avsnitten 4 och 5.
Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet,
för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas
till endast den berörda filialens verksamhet.
2.
Beloppet av det medräkningsbara primärkapital som krävs
för att täcka minimikapitalkravet och tröskelvärdet för detta krav
ska vara sammansatt enligt bestämmelserna i artikel 98.4.
3.
Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte
vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i arti-
kel 129.1 d.
Den deposition som ska göras enligt artikel 162.2 e ska inräknas
i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka
minimikapitalkravet.
4.
De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till
minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i den
medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande till-
gångar inom gemenskapen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
276
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/71
SV
Artikel 167
Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en
medlemsstat
1.
Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i
mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får
medges endast gemensamt:
a) Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 166 ska beräknas
på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver
inom gemenskapen.
b) Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e ska göras
endast i en av de berörda medlemsstaterna.
c) De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i enlig-
het med artikel 134 placeras i vilken som helst av de med-
lemsstater där företaget bedriver sin verksamhet.
I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen
endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer
som är etablerade inom gemenskapen.
2.
Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1
ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten.
I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i fram-
tiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som
utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen.
Företagets val av myndighet ska motiveras.
Den deposition som avses i artikel 162.2 e ska göras i den
medlemsstaten.
3.
Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlems-
stater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de
förmåner som anges i punkt 1.
Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av
företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsyns-
myndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den
totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom
gemenskapen.
Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemssta-
terna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen
för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.
4.
De enligt punkterna 1, 2 och 3 medgivna förmånerna ska
återkallas samtidigt av samtliga berörda medlemsstater på initia-
tiv av en eller flera av dessa.
Artikel 168
Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik
samt företag i svårigheter
Artiklarna 34, 139.3, 140 och 141 ska tillämpas på detta avsnitt.
Vid tillämpningen av artiklarna 137–139, då ett företag befunnits
berättigat till förmånerna enligt artikel 167.1, 167.2 och 167.3,
ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solven-
sen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas
med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag eta-
blerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.
Artikel 169
Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring
1.
Filialer som avses i detta avsnitt får inte samtidigt inom
samma medlemsstat bedriva liv- och skadeförsäkringsverksamhet.
2.
Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna bestämma
att de filialer som avses i detta avsnitt och som vid relevant tid-
punkt enligt artikel 73.5 första stycket samtidigt bedrev båda
verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förut-
satt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning
i enlighet med artikel 74.
3.
Varje medlemsstat som med stöd av artikel 73.5 andra
stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess ter-
ritorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom
vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i
artikel 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som
avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium
och samtidigt bedriver båda verksamheterna där.
Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta
avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksam-
heterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 73.5 för-
sta
stycket
i
en
medlemsstat
enbart
bedrev
livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där.
Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom
samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet
endast genom ett dotterföretag.
Artikel 170
Återkallelse av auktorisation för företag som är
auktoriserade i mer än en medlemsstat
Om den i artikel 167.2 nämnda myndigheten återkallar en auk-
torisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de
övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå
dessa ska vidta behövliga åtgärder.
Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhål-
lande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en
ansökan enligt artikel 167, ska även de medlemsstater som bevil-
jat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
277
L 335/72
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 171
Avtal med tredjeländer
Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas
med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet,
medge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmel-
serna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd
för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna.
Avsn itt 2
Återförsäkring
Artikel 172
Likvärdighet
1.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som speci-
ficerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning som
ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som
bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvär-
dig med den som fastställs genom avdelning I.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
2.
Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfa-
rande som avses i artikel 301.2 och med beaktande av de krite-
rier som antagits i enlighet med punkt 1 anta beslut om huruvida
den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäk-
ringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i
samma tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom
avdelning I.
Dessa beslut ska ses över regelbundet.
3.
Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har
bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv ska återförsäk-
ringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i detta tred-
jeland behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med
företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.
Artikel 173
Förbud mot pantsättning av tillgångar
Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska
avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreser-
ver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade
premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solvens-
ordning i enlighet med artikel 172 bedöms vara likvärdig med
den som fastställs genom detta direktiv.
Artikel 174
Principer och villkor för utövande av
återförsäkringsverksamhet
En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande
i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverk-
samhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder
till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag
med huvudkontor i den medlemsstaten.
Artikel 175
Avtal med tredjeländer
1.
Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande
förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto-
derna för att utöva extra tillsyn över följande:
a) Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver åter-
försäkringsverksamhet inom gemenskapen.
b) Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som
bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands
territorium.
2.
De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att på vill-
kor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt
marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla
föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis
på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa
följande:
a) Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de
upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsfö-
retag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver
verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier.
b) Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplys-
ningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag
med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verk-
samhet inom gemenskapen.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1
och 300.2 i fördraget ska kommissionen med bistånd av Europe-
iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta-
ten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i den här artikeln och
den situation som dessa ger upphov till.
KAPITEL X
Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för
vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av
innehav
Artikel 176
Information från medlemsstaterna till kommissionen
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissio-
nen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje
auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller
flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.
Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda
företagsgruppens struktur.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
278
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/73
SV
När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, för-
värvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
som är auktoriserat i gemenskapen så att detta försäkrings- eller
återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till tredjelands-
företaget ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten under-
rätta kommissionen och tillsynsmyndigheterna i övriga
medlemsstater om detta.
Avsn itt 2
Obligatorisk försäkring
Artikel 179
Anknutna skyldigheter
Artikel 177
Behandling i tredjeland av försäkrings- och
återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen
1.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla svå-
righeter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett
tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.
2.
Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet
om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäkrings-
företag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på
följande:
a) Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag som är auktoriserade i gemenskapen.
b) Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag
i tredjeland.
c) Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana
etablerade företag.
d) Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och
återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland.
Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämp-
liga förslag eller rekommendationer.
AVDELNING II
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH
ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring
Avsn itt 1
T i l l ä m p l i g lag
Artikel 178
Tillämplig lag
Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förord-
ning (EG) nr 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förord-
ningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på
försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen.
1.
Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela obliga-
torisk försäkring på de villkor som anges i denna artikel.
2.
När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäk-
ring, ska ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet
endast om det följer de särskilda bestämmelser som gäller för
sådan försäkring i den medlemsstaten.
3.
Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och
det krävs att försäkringsföretaget ska anmäla till tillsynsmyndig-
heterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande
göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de
förutsättningar som fastställts av denna medlemsstat.
4.
Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de ris-
ker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lag-
stiftning, och därvid ange följande:
a) De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring.
b) De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett skadeför-
säkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall
där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att
teckna försäkring har uppfyllts.
En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första
stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att för-
säkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestäm-
melser som gäller för sådan försäkring.
Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentlig-
göra de uppgifter som avses i första stycket b.
Avsn itt 3
D et allmänna bästa
Artikel 180
Det allmänna bästa
Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för
åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett
avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor
som anges i artikel 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot
bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat
där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
279
L 335/74
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Avsn itt 4
F örsäkringsvillkor och premietariffer
Artikel 181
Skadeförsäkring
1.
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller
löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premie-
tariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett för-
säkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med
försäkringstagarna.
Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra
dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att kontrol-
lera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana
krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva
verksamhet.
2.
En medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får
kräva att försäkringsföretag ska överlämna de allmänna och sär-
skilda villkoren för sådan försäkring till sin tillsynsmyndighet
innan de får spridas.
3.
Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på
förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre-
miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna
priskontrollsystem.
Artikel 182
Livförsäkring
Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller
regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäk-
ringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts
för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsätt-
ningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett liv-
försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med
försäkringstagarna.
Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera
efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsma-
tematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tek-
niska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och
försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en för-
utsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet.
Avsn itt 5
Information till försäkringstagarna
Un deravsn itt 1
Skadeförsäkring
Artikel 183
Allmän information till försäkringstagare
1.
Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska skadeförsäkrings-
företaget informera försäkringstagaren om följande:
a) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har
fritt val.
b) Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och
vilken lag försäkringsgivaren föreslår.
Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare
om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avta-
len handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ
som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäk-
ringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder.
2.
De förpliktelser som avses i punkt 1 ska gälla endast om för-
säkringstagaren är en fysisk person.
3.
Närmare bestämmelser för genomförandet av punkterna 1
och 2 ska fastställas av den medlemsstat där risken är belägen.
Artikel 184
Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som
erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att
tillhandahålla tjänster
1.
När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfri-
heten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäkringstaga-
ren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken
medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med
vilken avtalet ska ingås är belägen.
Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla
den information som avses i första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på
stora risker.
2.
I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd,
samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för
sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller,
i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som
ger skyddet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
280
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/75
SV
Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den repre-
sentant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 148.2 a
även ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna
punkt.
Un de r avs n itt 2
L i v f ö r s ä k r i n g
Artikel 185
Information till försäkringstagare
1.
Innan ett livförsäkringsavtal ingås ska minst den informa-
tion som anges i punkterna 2-4 lämnas till försäkringstagaren.
2.
Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:
a) Företagets namn och företagsform.
b) Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall,
den filial där avtalet ingås, är beläget.
c) Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den
filial som ingår avtalet.
d) En konkret hänvisning till den i artikel 51 nämnda lägesrap-
porten om solvens och finansiell ställning, som gör denna
information lättillgänglig för försäkringstagaren.
3.
Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas:
a) Definition av förmåner och optioner.
b) Avtalets löptid.
c) Hur avtalet kan avbrytas.
d) Hur premier ska betalas och premieperioder.
e) Hur återbäring beräknas och fördelas.
f) Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken
omfattning dessa är garanterade.
g) Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmå-
ner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner.
h) I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till
vilka förmånerna är knutna.
i) Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är
baserade på.
j) Sättet för utövandet av uppsägningsrätten.
k) Allmän information om de skatteregler som gäller för aktu-
ell försäkringstyp.
l) Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från
försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i före-
kommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som hand-
lägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta
rättsliga åtgärder.
m) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har
fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som
ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.
4.
Dessutom ska särskild information tillhandahållas så att för-
säkringstagaren verkligen förstår de risker som avtalet innebär
och som denne därmed tar.
5.
Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas infor-
merad om ändringar i fråga om följande information:
a) Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.
b) Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvud-
kontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial
som ingått avtalet.
c) Alla uppgifter som är upptagna i punkt 3 d–j vid ändring av
försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för
avtalet.
d) Årligen uppgift om återbäringssituationen.
Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller
tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende
storleken på potentiella betalningar som överstiger de kontraktu-
ella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren
ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersätt-
ningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre
olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och
terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäkringsta-
garen på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att beräkningsexem-
plet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska
antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtals-
grundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.
När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska för-
säkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om
läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel
i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har
presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för
rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om skill-
nader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga
uppgifterna.
6.
Den information som avses i punkterna 2-5 ska vara klart
och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den
medlemsstat där åtagandet gjorts.
Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkrings-
tagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller
om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
281
L 335/76
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
7.
Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts får kräva att liv-
försäkringsföretagen ska lämna information utöver den som för-
tecknas i punkterna 2-5 endast om det är nödvändigt för att
försäkringstagaren rätt ska förstå de väsentliga delarna av
åtagandet.
8.
Närmare regler för genomförandet av punkterna 1–7 ska
fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.
Artikel 186
Uppsägningstid
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som
ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen
inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag de informe-
rades om ingåendet av avtalen.
Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från
alla framtida förpliktelser som följer av avtalet.
Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska
bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i synner-
het såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska informe-
ras om att avtal har ingåtts.
2.
Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande
fall:
a) Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.
b) I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på
grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är
i behov av särskilt skydd.
Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i för-
sta stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.
KAPITEL II
Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring
Avsn itt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 187
Försäkringsvillkor
Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas vill-
kor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständighe-
ter som hänför sig till den risk som ska försäkras.
Artikel 188
Upphävande av monopol
Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säker-
ställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats
organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8
upphävs.
Artikel 189
Deltagande i nationella garantisystem
Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på
samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom
deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem
som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning
till försäkringstagare och skadelidande tredje man.
Avsn itt 2
Koassu rans inom gemenskapen
Artikel 190
Koassuransverksamhet inom gemenskapen
1.
Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom
gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som
avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna
3–16 i del A i bilaga I och som uppfyller följande villkor:
a) Risken är en stor risk.
b) Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och
för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var
och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka
en ska vara ledande försäkringsföretag.
c) Risken finns inom gemenskapen.
d) För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkrings-
företaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker
hela risken.
e) Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom ett huvud-
kontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den
där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.
f) Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll
som tillkommer det enligt gällande praxis för koassurans-
verksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och
tariffer.
2.
Artiklarna 147–152 ska endast tillämpas på det ledande
försäkringsföretaget.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
282
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/77
SV
3.
Koassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i
punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna i detta direktiv med
undantag av det här avsnittet.
Artikel 191
Deltagande i koassurans inom gemenskapen
Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom
gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som
föreskrivs i detta avsnitt.
Artikel 192
Försäkringstekniska avsättningar
Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestäm-
mas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras
hemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande
praxis i den medlemsstaten.
De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika
stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de
regler som gäller i dennes hemmedlemsstat.
Artikel 193
Statistik
Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik
som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom
gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlems-
stater som omfattas.
Artikel 194
Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden
Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden
som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på
samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsfö-
retagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller
förmånstagarnas nationalitet.
Artikel 195
Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter
Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsyns-
myndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdel-
ning I kapitel IV avsnitt 5, utbyta all information som erfordras.
Artikel 196
Samarbete under genomförandet
Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i
nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid
genomförandet av detta avsnitt.
Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma
sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföre-
taget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom koas-
suranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker
uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer.
Avsn itt 3
A s s i s t a n s
Artikel 197
Verksamhet liknande reseförsäkring
Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddnings-
tjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omstän-
digheter än de som nämns i artikel 2.2 ska omfattas av detta
direktiv.
Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan
verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I.
Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till
sådan klassificering som anges i bilaga I när det gäller verksamhet
som uppenbart ingår i andra klasser.
Avsn itt 4
Rättsskyddsförsäkring
Artikel 198
Tillämpningsområde för detta avsnitt
1.
Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som
avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäkringsföre-
tag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rät-
tsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt
anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande
syften:
a) Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den
försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett
utanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt
förfarande.
b) Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga,
straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid
andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersätt-
ningskrav har riktats mot denna person.
2.
Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:
a) Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som här-
rör från eller har samband med användning av havsgående
fartyg.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
283
L 335/78
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
b) Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för ansvars-
försäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäk-
rade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna
samtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäkringsföre-
tags egna intressen inom ramen för sådan försäkring.
c) Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring
meddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller föl-
jande villkor:
i) Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där
den försäkrade har sin stadigvarande bostad.
ii) Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslu-
tande assistans för personer som hamnar i svårigheter
under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den
stadigvarande bostaden.
I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges
att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som
anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen.
Artikel 199
Separata avtal
Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal
som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp
som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande
av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det
motsvarande premiebeloppet.
Artikel 200
Handläggning av skadeärenden
1.
Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i
enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget
val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de
metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punk-
terna 2, 3 och 4.
Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades
intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.
2.
Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har
befattning med handläggningen av skadeärenden inom rätts-
skyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk
rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat
företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt,
Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen
anställd som har befattning med handläggningen av skadeären-
den eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning sam-
tidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår
i företagets verksamhet.
3.
Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av ska-
deärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är
en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant sär-
skilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som
avses i artikel 199.
Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning
till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av
de andra klasser som anges i bilaga I del A, får de anställda som
handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i
samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild
juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgif-
ter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får före-
skriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, lednings-
eller tillsynsorganen.
4.
Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att de försäkrade
har rätt att, från den tidpunkt då de kan rikta anspråk mot för-
säkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det
medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikatio-
ner som behövs för att tillvarata de försäkrades intressen.
Artikel 201
Fritt val av advokat
1.
I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryck-
ligen anges:
a) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon
annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att
försvara eller företräda dem eller i övrigt tillvarata deras
intressen vid undersökningar eller förhandlingar.
b) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de
föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag,
någon annan person med de kvalifikationer som behövs för
att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt
uppstår.
2.
I detta avsnitt avses med ”advokat” en person som har rätt
att utöva sin yrkesverksamhet under en av de benämningar som
anges i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om
underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten
att tillhandahålla tjänster (1).
kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera
av de andra klasser som anges i bilaga I.
(1) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
284
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/79
SV
Artikel 202
Undantag från det fria valet av advokat
1.
Medlemsstaterna får medge undantag från artikel 201.1 för
rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som upp-
kommer genom användning av vägfordon inom den berörda
medlemsstatens territorium.
b) Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av
assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon
är inblandat.
c) Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistansförsäk-
ringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring.
d) Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater
bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är
rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag.
2.
Ett undantag som medgivits enligt punkt 1 ska inte inverka
på tillämpningen av artikel 200.
Artikel 203
Skiljeförfarande
Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra för-
faranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att
lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och
den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga
instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas.
I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt
att använda sig av sådana förfaranden.
Artikel 204
Intressekonflikter
När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvis-
tens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är
lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om
de rättigheter som anges i artikel 201.1 och den möjlighet han har
att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 203.
Artikel 205
Upphävande av krav på specialisering för
rättsskyddsförsäkring
Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär för-
bud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive med-
lemsstats territorium bedriva verksamhet avseende
rättsskyddsförsäkring och andra klasser.
Avsn itt 5
Sju kförsäkring
Artikel 206
Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom
socialförsäkringssystemet
1.
Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna
enligt klass 2 i bilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd
vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssys-
temet, får föreskriva följande:
a) Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna
medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd
för det allmänna bästa.
b) Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring
meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten
innan de börjar tillämpas.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem
som avses i punkt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som
en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller
över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är rele-
vanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet
med de matematiska metoder som används inom
försäkringsverksamhet.
b) En reserv upprättas för stigande levnadsålder.
c) Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en
bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där ris-
ken är belägen.
d) Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas
och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.
e) Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna
får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överensstäm-
mer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsfö-
retag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de
förvärvat.
I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven
för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast
krävas om ersättningsnivån ska höjas.
Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offent-
liggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgif-
ter som avses i första stycket a samt överlämna dem till
tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
285
L 335/80
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska antagan-
den, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna upp-
fylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter
beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska
föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska
överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps
ut på marknaden.
Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av befint-
liga avtal.
Avsn itt 6
Arbetsskadeförsäkring
Artikel 207
Obligatorisk arbetsskadeförsäkring
Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på
egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras
territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta
slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av
bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmed-
lemsstaten ska vara ensamt ansvarig.
KAPITEL III
Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring
Artikel 208
Förbud mot tvångsavstående från del av
försäkringsverksamhet
Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska
avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt arti-
kel 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag.
Artikel 209
Premie för nya försäkringar
Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäkringsmate-
matiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföreta-
gen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att
kunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar.
Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett för-
säkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än pre-
mier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och
permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan
äventyra företagets soliditet.
KAPITEL IV
Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring
Artikel 210
Finansiell återförsäkring
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför-
säkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller
bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfreds-
ställande sätt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera
och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller
verksamheter.
2.
I syfte att säkerställa att en harmoniserad behandling av
finansiell återförsäkringsverksamhet genomförs får kommissio-
nen anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera
bestämmelserna i punkt 1 i fråga om övervakning, hantering och
kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
3.
I punkterna 1 och 2 avses med finansiell återförsäkring en
återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella
förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken,
som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tids-
risk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livs-
längd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som
åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:
a) Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.
b) Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i
ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att
uppnå den åsyftade risköverföringen.
Artikel 211
Specialföretag
1.
Medlemsstaterna ska tillåta specialföretag att etablera sig
inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt
förhandsgodkännande.
2.
I syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av speci-
alföretag ska kommissionen anta genomförandeåtgärder för att
fastställa följande:
a) Auktorisationens omfattning.
b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
286
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/81
SV
c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföreta-
gets ledningspersonal.
d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvali-
ficerat innehav i specialföretaget.
e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata
rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.
f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för sta-
bilitetstillsyn och statistik.
g) Solvenskrav.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
3.
Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012
ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat speci-
alföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter
det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1 och 2.
AVDELNING III
TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH
ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP
KAPITEL I
Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall,
tillämpningsområde och nivåer
Avsn itt 1
D efinitioner
Artikel 212
Definitioner
1.
I denna avdelning avses med
a) företag med ägarintresse: ett företag som är antingen moderfö-
retag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett
företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant
förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,
b) anknutet företag: ett företag som är antingen ett dotterföretag
eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett
företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant
förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,
c) grupp: en företagsgrupp
i) som består av ett företag med ägarintresse, dess dotter-
företag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse
eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är
knutna till varandra genom ett sådant förhållande som
avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, eller
ii) som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt,
av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan
dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga asso-
ciationer eller liknande företag, under förutsättning att
— ett av dessa företag genom centraliserad samord-
ning utövar ett dominerande inflytande över beslu-
ten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag
som ingår i gruppen, och
— ingående och avbrytande av sådana förbindelser,
enligt vad som avses i denna avdelning,
kräver
ett
förhandsgodkännande
av
grupptillsynsmyndigheten.
Det företag som utövar centraliserad samordning ska
betraktas som moderföretag och de andra företagen ska
betraktas som dotterföretag.
d) grupptillsynsmyndighet: den tillsynsmyndighet som i enlighet
med artikel 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,
e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för sam-
arbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de
berörda medlemsstaterna,
f) försäkringsholdingbolag: ett moderföretag som inte är ett blan-
dat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direk-
tiv 2002/87/EG, vars huvudsakliga verksamhet består i att
förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller
huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag,
eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där
minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett
återförsäkringsföretag,
g) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett annat
moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföre-
tag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkrings-
företag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett
blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i
direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
287
L 335/82
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Vid tillämpningen av denna avdelning ska tillsynsmyndig-
heterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt
deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande
över ett annat företag.
De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket,
enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett
dominerande inflytande.
De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt
innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras
uppfattning ett betydande inflytande utövas.
Avsn itt 2
Tillämpningsområde
Artikel 213
Fall då grupptillsyn ska tillämpas
1.
Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med
denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som
ingår i en grupp.
De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över
försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets
nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat före-
skrivs i denna avdelning.
2.
Medlemsstaterna ska se till att tillsyn på gruppnivå tilläm-
pas på följande:
a) Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse i
åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, för-
säkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tred-
jeland enligt artiklarna 218–258.
b) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag
är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom
gemenskapen enligt artiklarna 218-258.
c) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag
är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför
gemenskapen eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag i tredjeland enligt artiklarna 260-263.
d) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag
är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet
enligt artikel 265.
3.
I de fall som avses i punkt 2 a och b får grupptillsynsmyn-
digheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar-
intresse eller försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom
gemenskapen är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat
finansiellt holdingbolag som är underkastat extra tillsyn enligt
artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncen-
trationer enligt artikel 244 i det här direktivet eller över transak-
tioner inom en grupp enligt artikel 245 i direktivet eller båda
dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med
ägarintresse.
Artikel 214
Grupptillsynens tillämpningsområde
1.
Att grupptillsyn utövas enligt artikel 213 ska inte innebära
något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift
i fråga om det enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget
i tredjeland, försäkringsholdingbolaget eller försäkringsholding-
bolaget med blandad verksamhet, utan att detta ska påverka til-
lämpningen av artikel 257 såvitt gäller försäkringsholdingbolag.
2.
Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att
inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i
artikel 213:
a) Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hin-
der för överförandet av nödvändig information, utan att det
påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 229.
b) Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hän-
syn till grupptillsynens syfte.
c) Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till
grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av
grupptillsynen.
Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individu-
ellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto
mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsam-
mans, är av icke ringa intresse.
Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första
stycket, leden b eller c, ska myndigheten samråda med övriga
berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut.
Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c,
får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är
beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgif-
ter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller åter-
försäkringsföretaget i fråga.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
288
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/83
SV
Avsn itt 3
Nivåer
Artikel 215
Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på
gemenskapsnivå
1.
Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk-
ringsholdingbolag med ägarintresse som avses i artikel 213.2 a
och b är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återför-
säkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som har sitt huvud-
kontor inom gemenskapen ska artiklarna 218-258 tillämpas
endast på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk-
ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom
gemenskapen.
2.
Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk-
ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom
gemenskapen och som har det yttersta ägarintresset enligt punkt 1
är dotterföretag till ett företag som är underkastat extra tillsyn
enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, får grupptillsynsmyndig-
heten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter,
besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artikel 244, över
transaktioner inom en grupp enligt artikel 245 eller över båda
dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det moderfö-
retag som har det yttersta ägarintresset.
Artikel 216
Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på
nationell nivå
1.
Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk-
ringsholdingbolag med ägarintresse och med huvudkontor inom
gemenskapen som avses i artikel 213.2 a och b inte har detta
huvudkontor i samma medlemsstat som det moderföretag med
det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti-
kel 215, får medlemsstaterna tillåta sina tillsynsmyndigheter att,
efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och detta moderfö-
retag, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som är moderföretag
och som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå.
I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut
för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det
yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå.
Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat föl-
jer av punkterna 2-6.
2.
Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen över
moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till
att gälla i ett eller flera avsnitt av kapitel II.
3.
Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II
avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå, ska det val av metod som grupptillsynsmyndighe-
ten gjort i enlighet med artikel 220 beträffande det moderföretag
med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti-
kel 215 betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyn-
digheten i den berörda medlemsstaten.
4.
Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II
avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta ägarintres-
set på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 har beviljats till-
stånd i enlighet med artikel 231 eller artikel 233.5 att beräkna
solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven
för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i grup-
pen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avgö-
rande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda
medlemsstaten.
Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att
riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som god-
känts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företa-
get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av
de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa
kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om
under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle
vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt sol-
venskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både
företaget och grupptillsynsmyndigheten.
5.
Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II
avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på
nationell nivå, ska detta företag inte ges möjlighet att i enlighet
med artikel 236 eller 243 ansöka om tillstånd att låta något av
sina dotterföretag omfattas av artiklarna 238 och 239.
6.
Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter
fattar sådana beslut som avses i punkt 1, ska de föreskriva att inga
sådana beslut kan fattas eller upprätthållas i de fall moderföreta-
get med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotter-
företag till det moderföretag med det yttersta ägarintresset på
gemenskapsnivå som avses i artikel 215 och det företaget har
erhållit tillstånd enligt artikel 237 eller 243 att låta det dotterfö-
retaget omfattas av artiklarna 238 och 239.
7.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när-
mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får
fattas.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
289
L 335/84
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 217
Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater
1.
Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter
fattar sådana beslut som avses i artikel 216, ska de också tillåta
dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndig-
heter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta
ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra
grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater.
Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskom-
melse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån
för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt
artikel 216 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den
undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen.
2.
Artikel 216.2–216.6 ska gälla i tillämpliga delar.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när-
mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får
fattas.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
KAPITEL II
Finansiell ställning
Avsn itt 1
Solvens på gru ppnivå
Un deravsn itt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 218
Solvenstillsyn på gruppnivå
1.
Solvenstillsyn på gruppnivå ska utövas i enlighet med punk-
terna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.
2.
I det fall som avses i artikel 213.2 a ska medlemsstaterna
kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintres-
sen säkerställer att gruppen har tillgång till en medräknings kapi-
talbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för
gruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4.
3.
I det fall som avses i artikel 213.2 b ska medlemsstaterna
kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
grupp säkerställer att gruppen har tillgång till en medräkningsbar
kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för
gruppen, beräknat enligt underavsnitt 5.
4.
Grupptillsynsmyndigheten ska utföra tillsynens gransk-
ningsprocess enligt kapitel III av kraven i punkterna 2 och 3.
Artiklarna 136 och 138.1-138.4 ska gälla i tillämpliga delar.
5.
Så snart som företaget med ägarintresse har konstaterat och
informerat grupptillsynsmyndigheten om att solvenskapitalkravet
inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det kommer att
underskridas under de närmaste tre månaderna, ska grupptillsyns-
myndigheten informera övriga tillsynsmyndigheter inom tillsyns-
kollegiet, vilket ska analysera gruppens situation.
Artikel 219
Återkommande beräkningar
1.
Grupptillsynsmyndigheten ska se till att de beräkningar som
avses i artikel 218.2 och 218.3 utförs minst en gång per år,
antingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägar-
intresse eller av försäkringsholdingbolaget.
Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska
lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återför-
säkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget
inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings-
holdingbolaget eller av det företag i gruppen som grupptillsyns-
myndigheten utsett efter samråd med övriga berörda
tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.
2.
Försäkrings- och återförsäkringsföretaget samt försäkrings-
holdingbolaget ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för
gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de anta-
ganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenska-
pitalkravet ska en förnyad beräkning av detta krav göras utan
dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten.
Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil
förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen
av solvenskapitalkravet på gruppnivå, får grupptillsynsmyndighe-
ten kräva en förnyad beräkning av detta krav.
Un deravsn itt 2
Val av beräkningsmetod och allmänna principer
Artikel 220
Val av metod
1.
Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och åter-
försäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras enligt de
försäkringstekniska principer som anges i artiklarna 221–233 och
med en av de metoder som redovisas där.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
290
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/85
SV
2.
Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på
gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som
avses i artikel 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som
anges i artiklarna 230-232.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter,
när de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en
viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter
och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som
anges i artiklarna 233 och 234 eller en kombination av meto-
derna 1 och 2, om tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle
ha varit lämpligt.
Artikel 221
Beaktande av den proportionella andelen
1.
Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den
proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de
anknutna företagen.
Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella ande-
len omfatta något av följande:
a) För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprät-
tandet av den sammanställda redovisningen.
b) För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som,
direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.
Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det
anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig
medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav,
hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas.
Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett
moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är begrän-
sat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter
tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på propor-
tionell basis.
2.
Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den propor-
tionella andel som ska beaktas i följande fall:
a) När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av
företagen i en grupp.
b) När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indi-
rekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas
som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning,
ett väsentligt inflytande utövas över företaget.
c) När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett
moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsyns-
myndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande
inflytande över detta andra företag.
Artikel 222
Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen
1.
Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att
täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återför-
säkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte
tillåtas.
I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de meto-
der som beskrivs i underavsnitt 4 inte redan innehåller bestäm-
melser om detta, följande belopp undantas:
a) Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retaget med ägarintresse som representerar finansieringen av
poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för
något
av
dess
anknutna
försäkrings-
eller
återförsäkringsföretag.
b) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings-
företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings-
företaget med ägarintresse som representerar finansieringen
av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet
för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har
ägarintresse.
c) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings-
företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings-
företaget med ägarintresse som representerar finansieringen
av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet
för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag
som har ägarintresse.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får följande
poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för
att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget:
a) Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppkommer i ett
livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet
till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin-
tresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.
b) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller
återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens
solvens beräknas.
Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:
i) Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig för-
pliktelse för ett företag med ägarintresse.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
291
L 335/86
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
ii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig
förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller
återförsäkringsföretag.
iii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkrings-
eller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse
för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag med ägarintresse.
3.
Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapital-
basen, utöver de som avses i punkt 2, som får täcka ett anknutet
försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i
praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil-
ket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast
omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka sol-
venskapitalkravet i det anknutna företaget.
4.
Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punk-
terna 2 och 3 får inte överstiga solvenskapitalkravet för det
anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.
5.
Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller åter-
försäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på
gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhands-
godkännande krävs enligt artikel 90, får ingå i beräkningen endast
under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsyns-
myndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna
företaget.
Artikel 223
Eliminering av kapital som skapats inom en grupp
1.
Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till
poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som
härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller åter-
försäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:
a) Ett anknutet företag.
b) Ett företag med ägarintresse.
c) Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägar-
intresse i det berörda företaget.
2.
Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska ingen hänsyn tas
till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil-
ket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesi-
dig finansiering tillsammans med ett annat företag som är
anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med
ägarintresse.
3.
Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone när
ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess
anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat före-
tag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som
får ingå i solvensmarginalen för det förstnämnda företaget.
Artikel 224
Värdering
Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med
artikel 75.
Un deravsn itt 3
Tillämpning av beräkningsmetoderna
Artikel 225
Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett
anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett
av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beak-
tas vid beräkningen av gruppens solvens.
Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har
sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller
återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens
utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna
företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och
de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt
bestämmelserna i den andra medlemsstaten.
Artikel 226
Mellanliggande försäkringsholdingbolag
1.
Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet
försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland genom ett för-
säkringsholdingbolag ska det mellanliggande försäkringsholding-
bolagets ställning beaktas.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
292
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/87
SV
Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäkrings-
holdingbolaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om sol-
venskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten
1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska
få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom
avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.
2.
I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingbolag inne-
har efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka
begränsningar gäller enligt artikel 98, ska dessa poster godkännas
upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gräns-
värden som anges i artikel 98 för summan av de utestående pos-
terna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på
gruppnivå.
Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbo-
lag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle
krävas enligt artikel 90 om de innehades av ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på
gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av
grupptillsynsmyndigheten.
Artikel 227
Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i
tredjeland
1.
När man i enlighet med artikel 233 beräknar solvensen på
gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har
ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje-
land ska det sistnämnda företaget endast vid denna beräkning
behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag inom gemenskapen.
Om det tredjeland där detta företag har sitt huvudkontor kräver
att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning
som är minst likvärdig med den som fastställs genom kapitel VI i
avdelning I, får medlemsstaterna dock föreskriva att man i fråga
om detta företag vid beräkningen ska beakta det solvenskapital-
krav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det
som fastställts av det berörda tredjelandet.
2.
Kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig
ska utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initia-
tiv eller på begäran av företaget med ägarintresse.
Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta samråda med
övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar
sitt beslut.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi-
cerar kriterierna för huruvida solvensordningen i ett tredjeland är
likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
4.
Kommissionen får, efter samråd med europeiska
försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med
det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med
beaktande av de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 i
den här artikeln, anta ett beslut om huruvida solvensordningen i
ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdel-
ning I kapitel VI.
Dessa beslut ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till even-
tuella ändringar av solvensordningen i avdelning I kapitel VI och
den solvensordning som gäller i tredjelandet.
5.
När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet
med punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland är lik-
värdig ska punkt 2 inte tillämpas.
När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med
punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland inte är lik-
värdig ska den möjlighet som anges i punkt 1 andra stycket att
beakta solvenskapitalkravet och de medräkningsbara posterna i
kapitalbasen enligt ordningen i det berörda tredjelandet inte til-
lämpas, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjelan-
det ska behandlas uteslutande i enlighet med punkt 1 första
stycket.
Artikel 228
Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och
finansiella institut
När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i
ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt insti-
tut, ska medlemsstaterna tillåta att deras försäkrings- och återför-
säkringsföretag även tillämpar metoderna 1 eller 2 i bilaga I till
direktiv 2002/87/EG. Metod 1 i den bilagan ska dock endast til-
lämpas om grupptillsynsmyndigheten anser att nivån på den sam-
ordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter
som avses inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställ-
ningen är tillräcklig. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent
över tiden.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter,
när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss
grupp, på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarin-
tresse beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i för-
sta stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid
bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med
ägarintresse.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
293
L 335/88
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 229
Tillgång till nödvändiga data saknas
Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data
som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet
företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska
detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkrings-
företag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som
får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå.
I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband
med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapital-
baspost när det gäller solvensen på gruppnivå.
Un deravsn itt 4
Beräkningsmetoder
Artikel 230
Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd
redovisning
1.
Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med
utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.
Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkrings-
företag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande:
a) De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvens-
kapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i sammanställda
data.
b) Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångs-
punkt i sammanställda data.
Bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten
1, 2 och 3 och i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1,
2 och 3 ska gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som
får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solvens-
kapitalet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.
2.
Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i
sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på
gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller
med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de all-
männa principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4
underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4
underavsnitten 1 och 3.
Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå
till minst summan av följande:
a) Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget med ägarintresse.
b) Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de
anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i pri-
märkapitalbasen enligt vad som anges i artikel 98.4.
Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka
det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska
principerna i artiklarna 221–229 gälla i tillämpliga delar. Arti-
kel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar.
Artikel 231
Gruppintern modell
1.
Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda
solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för
försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern
modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är
anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsyns-
myndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till-
stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för
tillståndet.
Ansökan enligt första stycket ska lämnas till
grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga
berörda tillsynsmyndigheterna.
2.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för
att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex måna-
der från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den full-
ständiga ansökan.
Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebefordra den
fullständiga ansökan till de övriga berörda tillsynsmyndigheterna.
3.
Under den tidsfrist som anges i punkt 2 får grupptillsyns-
myndigheten, och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna råd-
fråga Ceiops. Ceiops ska också rådfrågas om företaget med
ägarintresse begär det.
Om Ceiops rådfrågas ska samtliga berörda tillsynsmyndigheter
informeras och den tidsfrist som anges i punkt 2 förlängas med
två månader.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
294
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/89
SV
4.
Om Ceiops inte har rådfrågats i enlighet med punkt 3 för-
sta stycket, och om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har nått
fram till något gemensamt beslut inom sex månader från den dag
då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan
ska grupptillsynsmyndigheten uppmana Ceiops att inom ytterli-
gare två månader överlämna sina rekommendationer till alla
berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta
ett beslut inom tre veckor efter det att dessa rekommendationer
har överlämnats och ska beakta dem i sin helhet.
5.
Oavsett om Ceiops har rådfrågats eller inte ska grupptill-
synsmyndighetens beslut innehålla en fullständig motivering och
beakta de synpunkter som övriga berörda tillsynsmyndigheter
lämnat.
Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden
och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska följa beslutet.
6.
Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som
anges i punkt 2 respektive 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta
ett eget beslut om ansökan.
Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta
följande:
a) De synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyns-
myndigheter uttryckt under tidsfristen.
b) Rekommendationen från Ceiops, om denna kommitté
rådfrågats.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring
av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från
Ceiops.
Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden
och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Beslutet ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda
tillsynsmyndigheterna.
7.
Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att
riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som
ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå får
den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företa-
get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av
de synpunkter som den framfört, för företaget fastställa ett kapi-
taltillägg utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med til-
lämpning av den interna modellen.
Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte
skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att
företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standard-
formel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnit-
ten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får myndigheten
för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett
kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital-
krav som framkommer med tillämpning av standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i för-
sta och andra stycket för såväl försäkrings- eller återförsäkrings-
företaget som grupptillsynsmyndigheten.
Artikel 232
Kapitaltillägg på gruppnivå
Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på
gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupp-
tillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då omstän-
digheter som avses i artikel 37.1 a–c kan uppkomma på
gruppnivå, särskilt i följande fall:
a) En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte
skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den
interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att
kvantifiera.
b) Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna
försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsyns-
myndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7.
Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte
tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg
på gruppnivå beslutas.
Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär-
der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar.
Artikel 233
Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och
sammanläggningsmetoden
1.
Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan
följande:
a) Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt
punkt 2.
b) Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tagen representerar i redovisningen för försäkrings- eller åter-
försäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade
solvenskapitalkravet för gruppen enligt punkt 3.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
295
L 335/90
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika
med summan av följande:
a) De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av
solvenskapitalkravet.
b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbas-
medel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retagen som får medräknas för täckning av
solvenskapitalkravet.
3.
Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan
av följande:
a) Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retaget med ägarintresse.
b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de
anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.
4.
Om ägarintresset i de anknutna försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, ska de
anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redo-
visningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar-
intresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande
av de relevanta successiva ägarintressena, medan de poster som
avses i punkterna 2 b och 3 b ska inbegripa de motsvarande pro-
portionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas
för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller
återförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för
dessa.
5.
Om en ansökan om tillstånd att beräkna solvenskapitalkra-
ven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med
en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkrings-
företag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag
som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska artikel 231
gälla i tillämpliga delar.
6.
Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenska-
pitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställande sätt
återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsynsmyndighe-
terna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på
gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, efter-
som de är svåra att kvantifiera.
Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden
som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på
gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta
krav.
Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär-
der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar.
Artikel 234
Genomförandeåtgärder
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare
specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i
artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233 för
att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Un deravsn itt 5
Tillsyn över solvens på gru ppnivå för
försäkrings- och återförsäkringsföretag som är
dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag
Artikel 235
Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingbolag
När försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett
försäkringsholdingbolag, ska grupptillsynsmyndigheten säker-
ställa att gruppens solvens beräknas på försäkringsholdingbolags-
nivå med tillämpning av artiklarna 220.2–233.
Vid denna beräkning ska moderföretaget behandlas som om det
vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av
bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten
1, 2 och 3 och som ska omfattas av samma villkor för att kapi-
talbasmedel ska få medräknas för täckning av solvenskapitalkra-
vet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2
och 3.
Un deravsn itt 6
Tillsyn över solvens på gru ppnivå för gru p p er med
centraliserad riskhantering
Artikel 236
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
villkor
Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artik-
larna 238 och 239 ska tillämpas på alla försäkrings- och återför-
säkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är
uppfyllda:
a) Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt
artikel 214.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupp-
tillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna
avdelning.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
296
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/91
SV
b) Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanterings-
processer och mekanismer för internkontroll, och de berörda
tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföreta-
get visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.
c) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i arti-
kel 246.4 tredje stycket.
d) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i
artikel 256.2.
e) Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av
artiklarna 238 och 239, och denna ansökan har godkänts
genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 237.
Artikel 237
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
beslut om ansökningar
1.
I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestäm-
melserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndig-
heterna inom tillsynskollegiet samråda om alla aspekter som är av
betydelse för beslutet om huruvida det tillstånd som söks ska
meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor
som ska gälla för det.
Ansökan enligt första stycket ska endast riktas till den tillsyns-
myndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyn-
digheten ska utan dröjsmål underrätta och vidarebefordra den
fullständiga ansökan till de övriga tillsynsmyndigheterna i
tillsynskollegiet.
2.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för
att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre måna-
der från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mot-
tog den fullständiga ansökan.
3.
Under den period som avses i punkt 2 och när det råder
olika uppfattningar om godkännande av en ansökan som avses i
punkt 1, får grupptillsynsmyndigheten eller någon av de övriga
berörda tillsynsmyndigheterna rådfråga Ceiops. I de fall då Ceiops
rådfrågas bör samtliga berörda tillsynsmyndigheter underrättas
och den period som avses i punkt 2 ska förlängas med en månad.
När Ceiops har rådfrågats ska de berörda tillsynsmyndigheterna
vederbörligen överväga dess rekommendationer innan de fattar
sitt gemensamma beslut.
4.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget
ska till sökanden överlämna det gemensamma beslut som avses i
punkterna 2 och 3 vilket ska innehålla en fullständig motivering
och förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från Ceiops ställ-
ningstaganden, i de fall då Ceiops har rådfrågats. Detta gemen-
samma beslut ska erkännas som avgörande och tillämpas av de
berörda tillsynsmyndigheterna.
5.
Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som
anges i punkterna 2 och 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett
eget beslut om ansökan.
Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta
följande:
a) De synpunkter och reservationer som berörda tillsynsmyn-
digheter lämnat under tidsfristen.
b) De reservationer som andra tillsynsmyndigheter i tillsynskol-
legiet lämnat under tidsfristen.
c) Ceiops rekommendationer, i de fall då Ceiops har rådfrågats.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring
av eventuella väsentliga avvikelser från reservationerna från andra
berörda tillsynsmyndigheter och från Ceiops rekommendationer.
Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden
och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Artikel 238
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
fastställande av solvenskapitalkravet
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 231 ska sol-
venskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt punkterna 2,
4 och 5 i den här artikeln.
2.
Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med
en intern modell som godkänts på gruppnivå i enlighet med arti-
kel 231, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföre-
taget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna
modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett
tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de
synpunkter som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37
föreslå att det fastställs ett kapitaltillägg för detta dotterföretag
utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning
av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant
kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att
företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardfor-
meln. Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskol-
legiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget
och tillsynskollegiet.
3.
Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med
standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat
dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de
antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln,
får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfreds-
ställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunk-
ter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter
en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen
enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa
företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring,
skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
297
L 335/92
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
eller, i de fall som nämns i artikel 37, fastställa ett kapitaltillägg
utöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag.
Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet
och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och
tillsynskollegiet.
4.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma över-
ens om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat
dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.
5.
Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är
av skiljaktig mening, ska Ceiops rådfrågas inom en månad från
tillsynsmyndighetens förslag och Ceiops ska meddela sina rekom-
mendationer inom två månader från det att det rådfrågats.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag
ska vederbörligen beakta dessa rekommendationer innan den fat-
tar sitt slutliga beslut.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta syn-
punkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i till-
synskollegiet och Ceiops rekommendationer.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till
tillsynskollegiet.
Artikel 239
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och
minimikapitalkravet
1.
I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att
det påverkar tillämpningen av artikel 138 ska den tillsynsmyndig-
het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol-
legiet vidarebefordra den åtgärdsplan som framlagts av
dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av
att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de
medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så
att solvenskapitalkravet uppfylls.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om
tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av åtgärdsplan
inom fyra månader från det datum då den bristande efterlevna-
den av solvenskapitalkravet konstaterades.
Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori-
serat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av
åtgärdsplanen, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reser-
vationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet.
2.
När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre-
taget i enlighet med artikel 136 konstaterar försämringar av de
ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål under-
rätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag
av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder
som ska vidtas.
Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från
underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag
om de åtgärder som ska vidtas.
Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori-
serat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn
till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter
i tillsynskollegiet.
3.
I de fall där minimikapitalkravet inte efterlevs och utan att
det påverkar tillämpningen av artikel 139 ska den tillsynsmyndig-
het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol-
legiet vidarebefordra den kortfristiga finansiella saneringsplan
som framlagts av dotterföretaget för att, inom tre månader efter
konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevts, återupp-
rätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker
minimikapitalkravet eller reducera sin riskprofil så att minimika-
pitalkravet uppfylls. Tillsynskollegiet ska även informeras om
varje åtgärd som vidtas för att genomdriva minimikapitalkravet
på dotterföretagsnivå.
Artikel 240
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
upphörande av undantag för ett dotterföretag
1.
De bestämmelser som föreskrivs i artiklarna 238 och 239
ska upphöra att gälla i följande fall:
a) Om det villkor som avses i artikel 236 a inte längre uppfylls.
b) Om det villkor som avses i artikel 236 b inte längre uppfylls
och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.
c) Om villkoren i artikel 236 c och d inte längre uppfylls.
I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den
efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dot-
terföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart under-
rätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
298
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/93
SV
I fall enligt artikel 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för
att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs,
ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyn-
digheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget.
Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlev-
naden inom rimlig tid.
Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska grupp-
tillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kon-
trollera att villkoren i artikel 236 b, c och d fortfarande efterlevs.
Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll
på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har
betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs.
Om brister påvisas under kontrollen, ska grupptillsynsmyndighe-
ten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa
efterlevnaden inom rimlig tid.
Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsynskol-
legiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket
är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom
överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som
avses i artikel 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart
underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta.
2.
Den ordning som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska til-
lämpas på nytt om moderföretaget lämnar in en ny ansökan och
erhåller ett gynnsamt beslut enligt förfarandet i artikel 237.
Artikel 241
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
genomförandeåtgärder
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artiklarna 236-240,
ska kommissionen anta genomförandeåtgärder i fråga om
följande:
a) Närmare specifikationer av de kriterier som ska tillämpas vid
bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 är
uppfyllda.
b) Närmare specifikationer av vilka kriterier som ska tillämpas
vid bedömningen av vad som ska betraktas som krissituatio-
ner, enligt artikel 239.2.
c) Närmare specifikationer av de förfaranden tillsynsmyndighe-
terna ska följa när de utbyter information, utövar sina befo-
genheter och uppfyller sina förpliktelser enligt
artiklarna 237-240.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 242
Översyn
1.
Senast den 31 oktober 2014 ska kommissionen göra en
utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsyns-
myndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktions-
duglighet, Ceiops rättsliga status och tillsynspraxisen för att
fastställa kapitaltilläggen, och översända en rapport till Europa-
parlamentet och rådet, vid behov åtföljd av förslag till ändringar
av detta direktiv.
2.
Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen göra en
utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och
dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings-
eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens
meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 okto-
ber 2008 (A6–0413/2008) om detta förslag från Europaparla-
mentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska
innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskri-
dande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering
och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland
annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg
avseende
a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,
b) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur
gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester,
c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom
grupper,
d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,
e) en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister,
f) en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för
insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hin-
der enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra
tillgångar,
g) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånsta-
gare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer,
h) en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för
försäkringsgarantisystem,
i) en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga
myndigheter, centralbanker och finansministerier avseende
krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör-
dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.
Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet
och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av
detta direktiv.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
299
L 335/94
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 243
Dotterföretag till försäkringsholdingbolag
Artiklarna 236-242 ska gälla i tillämpliga delar för försäkrings-
och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett
försäkringsholdingbolag.
Avsn itt 2
R i s k k o n c e n t r a t i o n e r och t r a n s a k t i o n e r
inom en gru pp
Artikel 244
Tillsyn över riskkoncentrationer
1.
Tillsynen över riskkoncentrationer på gruppnivå ska utövas
i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti-
kel 246 och kapitel III.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst
en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje
väsentlig riskkoncentration på gruppnivå.
Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn-
digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är
det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget
inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings-
holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter
samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och
företagsgruppen.
Riskkoncentrationer ska bli föremål för tillsynens gransknings-
process utförd av grupptillsynsmyndigheten.
3.
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag
av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en
viss grupp alltid ska rapportera.
När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndig-
heter definierar eller yttrar sig om slagen av risk ska de beakta
gruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur.
För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska
rapporteras ska grupptillsynsmyndigheten efter samråd med
övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen före-
skriva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapitalkrav,
försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden.
Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska grupptillsynsmyn-
digheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom
gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym.
4.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse-
ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering
av väsentliga riskkoncentrationer och rapporteringen av dessa.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 245
Tillsyn över transaktioner inom en grupp
1.
Tillsynen över transaktioner inom en grupp ska utövas i
enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti-
kel 246 och kapitel III.
2.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst
en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla
betydande interna transaktioner som försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag gjort inom en grupp, inklusive de som gjorts med
fysiska personer som har en nära koppling till något företag inom
gruppen.
Medlemsstaterna ska dessutom kräva att mycket betydande trans-
aktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt.
Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn-
digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är
det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget
inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings-
holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre-
tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter
samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och
företagsgruppen.
Transaktioner inom grupper ska bli föremål för tillsynens gransk-
ningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten.
3.
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga
berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag
av transaktioner inom gruppen försäkrings- och återförsäkrings-
företag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. Arti-
kel 244.3 ska gälla i tillämpliga delar.
4.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse-
ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering
av väsentliga transaktioner inom en grupp och rapporteringen av
dessa.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
300
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/95
SV
Avsn itt 3
Riskhantering och internkontroll
Artikel 246
Tillsyn över företagsstyrningssystem
1.
Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska gälla i tillämp-
liga delar på gruppnivå.
Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska system
för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner
genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptill-
syn enligt artikel 213.2 a och 213.2 b, så att dessa system och
rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska meka-
nismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta
följande:
a) Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för
att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är
utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara
kapitalbasen till riskerna.
b) Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att över-
vaka och hantera transaktioner inom gruppen och
riskkoncentrationer.
3.
Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med bestämmel-
serna i kapitel III utföra tillsynens granskningsprocess beträffande
de system och rapporteringsrutiner som avses i punkterna 1
och 2.
4.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag med ägarintresse och försäkringsholdingbolag på
gruppnivå genomför den bedömning som krävs enligt artikel 45.
Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med kapitel III genom-
föra tillsynens granskningsprocess beträffande den egna risk- och
solvensbedömningen på gruppnivå.
Om solvensberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod
1 som avses i artikel 230 ska försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retaget med ägarintresse eller försäkringsholdingbolaget visa för
grupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden
mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna
försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det
sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse
eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptill-
synsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som
krävs genom artikel 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för
ett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som
omfattar samtliga bedömningar.
Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt
tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet
och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.
Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket
ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsyns-
myndigheter. De berörda dotterföretagen ska inte befrias från sin
skyldighet att se till att kraven i artikel 45 är uppfyllda på grund
av att denna möjlighet utnyttjas.
KAPITEL III
Åtgärder för att underlätta grupptillsynen
Artikel 247
Grupptillsynsmyndighet
1.
En enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samord-
ningen och utförandet av grupptillsynen (grupptillsynsmyndighe-
ten) ska utses bland tillsynsmyndigheterna i berörda
medlemsstater.
2.
Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla
försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna till-
synsmyndighet
tilldelas
uppgiften
att
vara
grupptillsynsmyndighet.
I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 ska uppgiften som
grupptillsynsmyndighet utföras av följande:
a) Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auktorise-
rat det företaget.
b) Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkrings-
eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som utses
enligt följande principer:
i) Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag är ett försäkringsholdingbolag ska den till-
synsmyndighet utses som auktoriserat det försäkrings-
eller återförsäkringsföretaget.
ii) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till
samma försäkringsholdingbolag och ett av dessa företag
har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringshol-
dingbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsynsmyndighe-
ten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som
auktoriserats utses.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
301
L 335/96
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
iii) Om gruppen har mer än ett ledande företag som är för-
säkringsholdingbolag, dessa företag har huvudkontor i
skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i
gruppen, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den
största totala balansomslutningen utses.
iv) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till
samma försäkringsholdingbolag och inget av dessa före-
tag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkrings-
holdingbolaget har sitt huvudkontor, ska
tillsynsmyndigheten som auktoriserat det av dessa
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den
största totala balansomslutningen utses.
v) Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i
samma grupp, och i sådana fall som inte avses i leden
i-iv, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den
största totala balansomslutningen utses.
3.
I särskilda fall får de berörda myndigheterna, på begäran
från någon av myndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra
avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 och utse en annan till-
synsmyndighet till grupptillsynsmyndighet, om det vore olämp-
ligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur
och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings-
företagens verksamheter i olika länder.
I detta avseende får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frå-
gan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till dis-
kussion. Sådana diskussioner får inte äga rum mer än en gång per
år.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå
fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndig-
het inom tre månader från det att diskussionen om frågan begär-
des. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut, ska
de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.
4.
Under den tremånadersperiod som avses i punkt 3 tredje
stycket får var och en av de berörda myndigheterna begära att
Ceiops rådfrågas. Om Ceiops rådfrågas ska den tidsperioden för-
längas med två månader.
5.
Om Ceiops rådfrågas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna
vederbörligen beakta Ceiops råd innan de fattar sitt gemensamma
beslut. Det gemensamma beslutet ska innehålla en fullständig
motivering och en förklaring av varje betydande avsteg från de
råd som Ceiops gett.
6.
Om inget gemensamt beslut kunnat fattas om att göra
avsteg från kriterierna i punkt 2, ska uppgiften som grupptillsyns-
myndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlig-
het med punkt 2.
7.
Ceiops ska minst en gång om året underrätta Europaparla-
mentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svå-
righeter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.
Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen
av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3, ska kommis-
sionen anta genomförandeåtgärder som specificerar dessa
kriterier.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
8.
Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som
ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag ska den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för
att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter.
Artikel 248
Grupptillsynsmyndighetens och andra
tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter
Tillsynskollegiet
1.
De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsyns-
myndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:
a) Samordning av insamling och spridning av information som
är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden
som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av bety-
delse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.
b) Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella
ställning.
c) Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om
solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en
grupp enligt vad som föreskrivs i artiklarna 218–245.
d) Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt arti-
kel 246 och av frågan om medlemmarna i anknutna företags
förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i
artiklarna 42 och 257.
e) Planering och samordning, genom regelbundna möten minst
årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten
såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i
samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med beak-
tande av arten, omfattningen och komplexiteten i de innebo-
ende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i
gruppen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
302
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/97
SV
f) Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupp-
tillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av
tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validations-
förfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artik-
larna 231 och 233 och förfarandet för att tillåta att den
ordning som inrättas i artiklarna 237-240 tillämpas.
2.
För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter
som avses i punkt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordförande-
skap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas.
Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, infor-
mationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsyns-
kollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdelning III, så att deras
respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga.
3.
Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten och
tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföre-
tags huvudkontor är beläget.
Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag
ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras del-
tagande ska dock endast vara att främja ett effektivt
informationsutbyte.
För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli nödvän-
digt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsynsmyndig-
heter inom tillsynskollegiet.
4.
Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta
direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet base-
ras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptill-
synsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Om det råder delade meningar om upprättandet av samord-
ningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hän-
skjuta frågan till Ceiops.
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med berörda tillsyns-
myndigheter vederbörligen beakta alla råd som Ceiops ger inom
två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska inne-
hålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella
väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptill-
synsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda
tillsynsmyndigheter.
5.
Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt
detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som
avses i punkt 4 fastställas förfaranden för
a) beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enlig-
het med artiklarna 231, 232 och 247,
b) det samråd som avses i punkt 4 i den här artikeln och i
artikel 218.5.
Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tillde-
lats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter
genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fast-
ställa ytterligare uppgifter till grupptillsynsmyndigheten eller
andra tillsynsmyndigheter i fall där detta resulterar i en effektivare
grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsyns-
verksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.
Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva för-
faranden för
a) samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt
artiklarna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260
och 262,
b) samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.
6.
Ceiops ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska
fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av
konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras
minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsyns-
myndigheten till Ceiops överlämnar informationen om hur till-
synskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som
uppstått och som är relevanta för granskningarna.
7.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för samord-
ningen av grupptillsynen med avseende på punkterna 1-6, inbe-
gripet definitionen av betydande filial.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 249
Samarbete och utbyte av information mellan
tillsynsmyndigheter
1.
De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda
försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och
grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall
då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella
svårigheter.
För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndig-
heten, ska ha garanterad tillgång till lika mycket relevant infor-
mation ska de, utan att det påverkar deras respektive
ansvarsområden, och oavsett om de är etablerade i samma med-
lemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
303
L 335/98
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att full-
göra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I detta avseende
ska de berörda tillsynsmyndigheterna och tillsynsmyndigheten
utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den
blir tillgänglig. Den information som avses i detta stycke omfat-
tar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har
vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information
som har lämnats av gruppen.
2.
De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda
försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och
grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med
samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn,
åtminstone i följande fall:
a) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol-
venskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkra-
vet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
b) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol-
venskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i
sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapi-
talkravet för gruppen, i överensstämmelse med den beräk-
ningsmetod som använts i enlighet med avdelning III,
kapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 4.
c) När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har
inträffat.
3.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder i syfte att
fastställa vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupp-
tillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyn-
digheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga
berörda tillsynsmyndigheter.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att specificera
vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på
gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.
De åtgärder som avses i denna punkt, och som avser till att ändra
icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det,
ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon-
troll som avses i artikel 301.3.
Artikel 250
Samråd mellan tillsynsmyndigheter
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska
berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av
betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, sam-
råda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:
a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller
ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag
inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkän-
nande eller auktorisation.
b) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidta-
gits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapi-
taltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och
införande av någon begränsning av användningen av en
intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt
avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
I frågor som avses i led b ska samråd alltid ske med
grupptillsynsmyndigheten.
Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med
varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information
från andra tillsynsmyndigheter.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en
tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd i brådskande fall
eller om samrådet skulle kunna äventyra beslutets effekt. I sådana
fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga
berörda tillsynsmyndigheter.
Artikel 251
Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från
övriga tillsynsmyndigheter
Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som
inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlems-
stat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moder-
företag begära all information som skulle kunna vara relevant för
utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättig-
heter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248
och
att
vidarebefordra
denna
information
till
grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan informa-
tion som avses i artikel 254.2 och som redan har överlämnats till
en annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den
tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de
olika myndigheter som medverkar i tillsynen.
Artikel 252
Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut
och värdepappersföretag
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett
kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett
värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG
eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma före-
tag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de
myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra före-
tag ha ett nära samarbete.
Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myn-
digheter till varandra överlämna all information som kan under-
lätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för
denna avdelning.
Artikel 253
Tystnadsplikt och sekretess
Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina till-
synsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt
artiklarna 249–252.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
304
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/99
SV
Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan till-
synsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning
ska omfattas av bestämmelserna i artikel 295.
Artikel 254
Tillgång till information
1.
Medlemsstaterna ska se till att fysiska och juridiska perso-
ner som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och
företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle
kunna vara relevant för grupptillsynen.
2.
Medlemsstaterna ska föreskriva att de av deras myndigheter
som ansvarar för grupptillsyn ska ha tillgång till all information
som är relevant för denna grupptillsyn, oavsett arten av de berörda
företagen. Artikel 35 ska gälla i tillämpliga delar.
De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företa-
gen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om
denna information har begärts från ett försäkrings- eller återför-
säkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhanda-
hållits inom rimlig tid.
Artikel 255
Kontroll av information
1.
Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter,
antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant upp-
drag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den
information som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av
följande:
a) Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av
grupptillsyn.
b) Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller
återförsäkringsföretag.
c) Moderföretag
till
detta
försäkrings-
eller
återförsäkringsföretag.
d) Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta
försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
2.
Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera
information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en
grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att
tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför
kontrollen.
Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för
sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen
utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert
utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv
utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vid-
tagna åtgärderna.
Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så
önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den.
Artikel 256
Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå
1.
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en
rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Artik-
larna 51 och 53–55 ska gälla i tillämpliga delar.
2.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin-
tresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om
grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rap-
port om solvens och finansiell ställning som ska innehålla
följande:
a) Den information på gruppnivå som ska offentliggöras enligt
punkt 1.
b) Den information beträffande dotterföretag inom gruppen
som ska vara identifierbar per företag och offentliggöras
enligt artiklarna 51 och 53–55.
Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt för-
sta stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet
och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.
3.
Om det i den rapport som avses i punkt 2 saknas informa-
tion som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföre-
tag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och
detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda till-
synsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i
fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.
4.
Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter-
ligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och for-
merna för detta vad avser lägesrapporten om solvens och
finansiell ställning.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 257
Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i
försäkringsholdingbolag
Medlemsstaterna ska kräva att alla som i praktiken leder verksam-
heten i ett försäkringsholdingbolag är lämpliga för att utföra sina
uppdrag.
Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
305
L 335/100
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 258
Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad
1.
Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp
inte följer kraven i artiklarna 218–246, eller om kraven är upp-
fyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transak-
tioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkrings-
eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande
myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt
rätta till situationen:
a) Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholding-
bolag.
b) Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och
återförsäkringsföretag.
Om i det fall som avses i första stycket a grupptillsynsmyndighe-
ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där
försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, ska grupptill-
synsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad
den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta
nödvändiga åtgärder.
Om i det fall som avses i första stycket b grupptillsynsmyndighe-
ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor,
ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndighe-
ter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för
dem att vidta nödvändiga åtgärder.
Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka
åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om
försäkringsholdingbolag.
De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyn-
digheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av deras straffrättsliga
bestämmelser ska medlemsstaterna se till att sanktioner eller
andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller perso-
ner som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och
andra författningar som antagits för att genomföra denna avdel-
ning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att
säkerställa att sådana sanktioner eller andra åtgärder är effektiva,
särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga eta-
bleringsstället för ett försäkringsholdingbolag inte finns på dess
huvudkontor.
3.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för samord-
ningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses
i punkterna 1 och 2.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 259
Ceiops rapportering
1.
Ceiops ska varje år komma till Europaparlamentet för en all-
män utskottsutfrågning. När ett sådant besök sammanfaller med
rapporteringskravet för Ceiops enligt artikel 71.3, ska detta krav
anses vara uppfyllt, när det gäller Europaparlamentet, genom att
Ceiops närvarar vid utfrågningen.
2.
Ceiops ska i samband med den utfrågning som avses i
punkt 1 bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfa-
renheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan till-
synsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om
a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, anta-
let grupptillsynsmyndigheter och den geografiska
spridningen,
b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas
medverkan och engagemang i de fall de inte är
grupptillsynsmyndighet.
3.
Ceiops får i samband med utfrågningen enligt punkt 1 även
rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar
som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.
KAPITEL IV
Tredjeländer
Artikel 260
Moderföretag utanför gemenskapen: kontroll av
likvärdighet
1.
I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsyns-
myndigheterna kontrollera om försäkrings- och återförsäkrings-
företag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför
gemenskapen är föremål för tillsyn, utförd av en myndighet i tred-
jeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdel-
ning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och
återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.
Kontrollen ska genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle
ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2
vore tillämpliga på begäran av moderföretaget, av något av de
försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade
inom gemenskapen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ,
såvida kommissionen inte tidigare hade beslutat att tillsynsord-
ningen i det berörda tredjelandet är likvärdig. Grupptillsynsmyn-
digheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda
tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
306
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/101
SV
2.
Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi-
cerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper
i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna
avdelning. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga
delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i
enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses
i artikel 301.3.
3.
Kommissionen får, efter samråd med europeiska
försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med
det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med
beaktande av de kriterier som antagits enligt punkt 2, anta ett
beslut om huruvida tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland
är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.
Dessa beslut ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av
den ordning för tillsynsordningen över grupper som fastställs
genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet
och alla ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet
om likvärdighet.
När kommissionen har antagit ett beslut enligt första stycket
beträffande ett tredjeland ska detta beslut erkännas som avgö-
rande när det gäller den kontroll som avses i punkt 1.
Artikel 261
Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet
1.
Om tillsynen konstaterats vara likvärdig enligt artikel 260
ska medlemsstaterna förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i
tredjelandet utövar en likvärdig tillsyn enligt punkt 2.
2.
Artiklarna 247-258 ska i tillämpliga delar gälla för samar-
betet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer.
Artikel 262
Moderföretag utanför gemenskapen: om likvärdighet inte
föreligger
1.
Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, ska
medlemsstaterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen til-
lämpa antingen artiklarna 218–258, i tillämpliga delar och med
undantag av artiklarna 236–243, eller någon annan metod enligt
punkt 2.
De allmänna principer och metoder som anges i artik-
larna 218–258 ska tillämpas på nivån för försäkrings-
holdingbolaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäk-
ringsföretaget i tredjeland.
Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderföre-
taget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag som omfattades av samma villkor som de som
fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1,
2 och 3 i fråga om kapitalbasmedel som får medräknas för täck-
ning av solvenskapitalkravet och något av följande:
a) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi-
perna i artikel 226 om företaget är ett
försäkringsholdingbolag.
b) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi-
perna i artikel 227 om företaget är ett försäkringsföretag i
tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
2.
Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter til-
lämpar andra metoder som säkerställer en tillfredsställande till-
syn över försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp.
Dessa metoder ska ha godkänts av grupptillsynsmyndigheten
efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.
Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringshol-
dingbolag med huvudkontor inom gemenskapen ska etableras
och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäkrings-
företagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget.
De valda metoderna ska göra det möjligt att uppnå de mål för
grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till
övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.
Artikel 263
Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer
Om det moderföretag som avses i artikel 260 i sin tur är ett dot-
terföretag till ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utan-
för gemenskapen eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller
återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast til-
lämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 260 på nivån för det
yttersta moderföretag som är ett försäkringsholdingbolag i tred-
jeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkrings-
företag i tredjeland.
Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter
beslutar att, om likvärdig tillsyn enligt artikel 260 saknas, utföra
en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till
försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett för-
säkringsholdingbolag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredje-
land eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 260.1
andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet.
Artikel 262 ska gälla i tillämpliga delar.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
307
L 335/102
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 264
Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland
1.
Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om
förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto-
derna för att utöva grupptillsyn över
a) försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare
det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i
artikel 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och
b) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland
vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening
som avses i artikel 213 med huvudkontor inom
gemenskapen.
2.
De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att säker-
ställa att
a) tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den
information som krävs för tillsynen på gruppnivå över
försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor
inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintres-
sen i företag utanför gemenskapen, och
b) tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den informa-
tion som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings-
och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa län-
ders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i
företag i en eller flera medlemsstater.
3.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1
och 300.2 i fördraget ska kommissionen med biträde av Europe-
iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta-
ten av de förhandlingar som avses i punkt 1.
KAPITEL V
Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet
Artikel 265
Transaktioner inom grupper
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall då moderföre-
taget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är
ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsyns-
myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkrings-
eller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktio-
nerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och för-
säkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess
anknutna företag.
2.
Artiklarna 245, 249–255 och 258 ska gälla i tillämpliga
delar.
Artikel 266
Samarbete med tredjeland
I fråga om samarbete med tredjeland ska artikel 264 gälla i til-
lämpliga delar.
AVDELNING IV
REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV
FÖRSÄKRINGSFÖRETAG
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
Artikel 267
Tillämpningsområde för denna avdelning
Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och
likvidationsförfaranden som rör följande:
a) Försäkringsföretag.
b) Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföre-
tag i tredjeland.
Artikel 268
Definitioner
1.
I denna avdelning gäller följande definitioner:
a) behöriga myndigheter: de administrativa eller rättsliga myndig-
heter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekon-
struktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.
b) filial: varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en
annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av
försäkringsverksamhet.
c) rekonstruktionsåtgärder: åtgärder som medför ingripande av
behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller
återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som
påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan
part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat
till åtgärder som kan komma att innebära inställande av
betalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller ned-
skrivning av fordringar.
d) likvidationsförfarande: kollektivt förfarande som innebär att ett
försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen för-
delas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på
lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande
av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollek-
tiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande
åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om
det är frivilligt eller obligatoriskt.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
308
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/103
SV
e) rekonstruktör: varje person eller organ som utses av de behö-
riga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder.
f) förvaltare: varje person eller organ som utses av de behöriga
myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande
organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett
likvidationsförfarande.
g) försäkringsfordran: ett belopp som ett försäkringsföretag är
skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller
skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot för-
säkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal
eller från någon verksamhet som anges i artikel 2.3 b och c i
direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta
för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är
kända.
De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att
ett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g
inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för
sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfaran-
dena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran.
2.
Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktions-
åtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlems-
stat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande
definitioner gälla:
a) hemmedlemsstat: den medlemsstat där filialen beviljades auk-
torisation i enlighet med artiklarna 145–149.
b) tillsynsmyndigheter:
tillsynsmyndigheterna
i
hemmedlemsstaten.
c) behöriga myndigheter: de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten.
KAPITEL II
Rekonstruktionsåtgärder
Artikel 269
Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag
1.
Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska
ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett för-
säkringsföretag, inklusive dess filialer.
2.
Rekonstruktionsåtgärderna ska inte hindra hemmedlemssta-
ten från att inleda likvidationsförfaranden.
3.
Rekonstruktionsåtgärderna ska regleras av de lagar, förord-
ningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstaten, om inte
annat anges i artiklarna 285–292.
4.
Rekonstruktionsåtgärder som vidtagits enligt hemmedlems-
statens lagstiftning ska få full verkan i hela gemenskapen utan
vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater,
även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föreskri-
ver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp
villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda.
5.
Rekonstruktionsåtgärderna ska få verkan i hela gemenska-
pen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten.
Artikel 270
Information till tillsynsmyndigheterna
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt
informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt
beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vid-
tar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt infor-
mera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslu-
tet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar
som sådana åtgärder kan få i praktiken.
Artikel 271
Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder
1.
Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en
rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hem-
medlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt där-
till i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en
rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande
som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som
möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett
utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs.
Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har underrät-
tats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 270
får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respek-
tive territorium på det sätt som de anser lämpligt.
2.
Det offentliggörande som föreskrivs i punkt 1 ska innehålla
namnet på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, til-
lämplig lag enligt artikel 269.3 samt namnet på rekonstruktören
om en sådan har utsetts. Offentliggörandet ska avfattas på det offi-
ciella språket eller på ett av de officiella språken i den medlems-
stat där informationen offentliggörs.
3.
Rekonstruktionsåtgärderna ska vidtas oberoende av bestäm-
melserna om offentliggörande i punkterna 1 och 2 och ska gälla
fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten eller denna medlemsstats lagstiftning föreskri-
ver annat.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
309
L 335/104
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
4.
Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter
som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare
eller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3
inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekon-
struktionsåtgärderna föreskriver annat.
De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses
i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag.
Artikel 272
Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla
fordringar
1.
Om det enligt hemmedlemsstatens lag krävs att en fordran
anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk
information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har
sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i
denna medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i hemmed-
lemsstaten eller rekonstruktören i enlighet med artiklarna 281
och 283.1 även informera de kända borgenärer som har sin sta-
digvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan
medlemsstat.
2.
Om det i hemmedlemsstatens lag föreskrivs att borgenärer
som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkon-
tor i denna medlemsstat har rätt att anmäla fordringar eller fram-
föra synpunkter angående sina fordringar, ska borgenärer som
har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i
en annan medlemsstat ha samma rätt i enlighet med artik-
larna 282 och 283.2.
KAPITEL III
Likvidationsförfaranden
Artikel 273
Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till
tillsynsmyndigheterna
1.
Endast hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha
rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som
avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra med-
lemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut
om rekonstruktionsåtgärder.
2.
Ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande avseende
ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemssta-
ter, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska utan
vidare formaliteter erkännas inom hela gemenskapen och ska få
verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där
förfarandet inleds.
3.
De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska
skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten
om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan
förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter.
Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt infor-
mera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslu-
tet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar
som ett sådant förfarande kan få i praktiken.
Artikel 274
Tillämplig lag
1.
Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett
försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar
ska regleras av tillämplig lag i hemmedlemsstaten om inte annat
föreskrivs i artiklarna 285–292.
2.
Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande:
a) Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska
behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföreta-
get efter det att likvidationsförfarandet har inletts.
b) Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet.
c) Förutsättningarna för kvittning.
d) Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gäl-
lande avtal.
e) Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av
enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rät-
tegångar som avses i artikel 292.
f) Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäkringsföre-
taget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit
efter det att likvidationsförfarandet har inletts.
g) Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.
h) Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska för-
delas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenä-
rer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis
tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom
kvittning.
i) Förutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfaran-
det avslutats, särskilt genom ett ackord.
j) Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande.
k) Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband
med likvidationsförfarandet.
l) Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltig-
förklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av
juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för
samtliga borgenärer.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
310
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/105
SV
Artikel 275
Behandling av försäkringsfordringar
1.
Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har för-
månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom
en av eller båda de följande metoderna:
a) Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska
avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut för-
månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.
b) Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäk-
ringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar
på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast
för
i) fordringar som härrör från arbetstagares anställningsav-
tal och anställningsförhållanden,
ii) fordringar som avser skatt till offentliga organ,
iii) fordringar som avser socialförsäkringsavgifter,
iv) fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får med-
lemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i sam-
band med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt
medlemsstatens nationella lag, ska ha förmånsrätt framför
försäkringsfordringar.
3.
De medlemsstater som har valt det alternativ som anges i
punkt 1 a ska kräva att försäkringsföretag upprättar och håller
aktuellt ett särskilt register i enlighet med artikel 276.
Artikel 276
Särskilt register
1.
Alla försäkringsföretag ska hos sitt huvudkontor föra ett
särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de
försäkringstekniska avsättningar som har beräknats och investe-
rats i enlighet med hemmedlemsstatens lag.
2.
Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och skadeför-
säkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda regis-
ter för varje slag av verksamhet.
I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att
täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna
1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att
dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin
verksamhet.
3.
Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värde-
rade i enlighet med tillämplig lag i hemmedlemsstaten, får inte vid
något tillfälle underskrida värdet av de försäkringstekniska
avsättningarna.
4.
Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller
tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde
inte kan disponeras för att täcka åtagandena, ska detta noteras i
registret, och det belopp som inte kan disponeras ska inte räknas
med i det samlade värde som avses i punkt 3.
5.
Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkrings-
företaget, när det gäller det alternativ som avses i artikel 275.1 a
ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte
artikel 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga:
a) Om den tillgång som används för att täcka försäkringstek-
niska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje
mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i
punkt 4 är uppfyllda.
b) Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll
till förmån för en borgenär eller tredje man.
c) Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran
mot försäkringsföretagets fordran.
6.
När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammansätt-
ningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1–5 finns
förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom kor-
rigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den
behöriga myndigheten gett sitt tillstånd.
Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som
härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har motta-
gits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidations-
förfarandet inleds fram till dess betalningen av
försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av
försäkringsbestånd sker.
7.
Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än
deras uppskattade värde enligt registret ska förvaltarna för till-
synsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ange skälen för detta.
Artikel 277
Subrogation till ett garantisystem
Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäkringsborgenärer-
nas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisys-
tem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta
garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i
artikel 275.1.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
311
L 335/106
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Artikel 278
Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar
De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i arti-
kel 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de ford-
ringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför
försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är anteck-
nade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och
oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar.
Artikel 279
Återkallande av auktorisationen
1.
När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande
avseende ett försäkringsföretag ska detta företags auktorisation
återkallas enligt förfarandet i artikel 144, utom i den utsträckning
den erfordras för de ändamål som anges i punkt 2.
2.
Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 ska inte hin-
dra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de behö-
riga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets
verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med
hänsyn till likvidationen.
Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fort-
sättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndighe-
terna i den medlemsstaten.
Artikel 280
Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden
1.
Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som
den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offentlig-
göra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de
förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten
samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett
utdrag ur beslutet om likvidation.
Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet
med artikel 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett lik-
vidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentlig-
görs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt.
2.
I det offentliggörande som avses i punkt 1 ska också anges
den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, den lag som är
tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta ska ske på det
officiella språket eller på något av de officiella språken i den med-
lemsstat där informationen offentliggörs.
Artikel 281
Information till kända borgenärer
1.
När ett likvidationsförfarande inleds ska de behöriga myn-
digheterna i hemmedlemsstaten, förvaltaren eller en person som
de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjs-
mål individuellt och skriftligen underrätta var och en av de kända
borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt
huvudkontor i andra medlemsstater.
2.
I underrättelsen enligt punkt 1 ska det särskilt anges tids-
frister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister,
det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot
anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar
och eventuella övriga åtgärder.
I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas ford-
ringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina
fordringar.
När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare
anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäk-
ringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller för-
säkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den
försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende
på avtalet eller verksamheten.
Artikel 282
Rätt att anmäla fordringar
1.
Varje borgenär, inbegripet medlemsstaternas offentliga
myndigheter, vars stadigvarande bostad, hemvist eller säte befin-
ner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten ska ha rätt
att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angå-
ende fordringar.
2.
Fordringar som innehas av borgenärer som avses i punkt 1
ska behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som
fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har
sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i
hemmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna ska därför inte
diskriminera på gemenskapsnivå.
3.
Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter
något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända
kopior av eventuella verifikationer samt ange följande:
a) Fordringens art och belopp.
b) Fordringens uppkomstdatum.
c) Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd
eller äganderättsförbehåll för fordringen.
d) I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller.
Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkrings-
fordringar åtnjuter enligt artikel 275.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
312
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/107
SV
Artikel 283
Språk och blankett
1.
Den information som ska lämnas i den underrättelse som
avses i artikel 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella
språk eller något av dess officiella språk.
I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rub-
riker på Europeiska unionens alla officiella språk:
a) ”Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta”, eller
b) om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av syn-
punkter angående fordringar: ”Anmodan att lämna synpunk
ter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta”.
Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock
den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i
artikel 281.1 ges på det officiella språket eller något av de offici-
ella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadigva-
rande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor.
2.
Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvud-
kontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla
sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran
på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av
dess officiella språk.
I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekom-
mande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara
rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angå-
ende fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller
något av dess officiella språk.
Artikel 284
Regelbunden information till borgenärerna
1.
Förvaltarna ska på lämpligt sätt hålla borgenärerna regel-
bundet informerade om hur likvidationen fortskrider.
2.
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får begära upplys-
ningar från hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om hur lik-
vidationsförfarandet utvecklas.
KAPITEL IV
Gemensamma bestämmelser
Artikel 285
Verkan på vissa avtal och rättigheter
Genom undantag från artiklarna 269 och 274 ska den verkan
som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidations-
förfarande har regleras på följande sätt:
a) När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden:
uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på
anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.
b) När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att för-
värva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat
där den fasta egendomen är belägen.
c) När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast egen-
dom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offent-
ligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under
vars ansvar registret förs.
Artikel 286
Tredje mans sakrättsliga skydd
1.
Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden
inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga
skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom
– både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar
som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör för-
säkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller för-
farandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium.
2.
Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ska minst följande
ingå:
a) Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran
ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller
panträtt.
b) Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant
eller säkerhetsöverlåtelse.
c) Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från
den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin
besittning eller använder den.
d) Nyttjanderätt till egendomen.
3.
En rättighet, som har upptagits i ett offentligt register och
som kan göras gällande gentemot tredje man, genom vilken ett
sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 kan erhållas, ska
anses vara sakrättsligt skyddad.
4.
Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul-
lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.
Artikel 287
Äganderättsförbehåll
1.
Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande
inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en
tillgång påverkar inte rättigheter som innehas av säljaren och som
grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgär-
den eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan med-
lemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet
inleddes.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
313
L 335/108
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande
inleds, efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett
försäkringsföretag som säljer en tillgång utgör inte grund för att
häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att
förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärden eller förfaran-
det inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den
stat där åtgärden eller förfarandet inleddes.
3.
Punkterna 1 och 2 ska inte påverka en talan som rör ogil-
tighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt arti-
kel 274.2 led l.
Artikel 288
Kvittning
1.
Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande
inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot
försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten
enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran.
2.
Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul-
lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l.
Artikel 289
Reglerade marknader
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 286 ska ver-
kan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvida-
tionsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna
har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som
är tillämplig på den marknaden.
2.
Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul-
lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l
som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och
transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden.
Artikel 290
Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna
Artikel 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dra-
git fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga bor-
genärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en
annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att
denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra
talan mot handlingen.
Artikel 291
Skydd för tredje mans förvärv
Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom
en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vid-
tagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfo-
gar över något av följande:
a) I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den
fasta egendomen är belägen.
b) I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i
ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar
för registret.
c) I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper
som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska
gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto
enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centralise-
rad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i
den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller
systemet.
Artikel 292
Pågående rättegångar
Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfa-
rande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som
försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande reg-
leras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.
Artikel 293
Rekonstruktörer och förvaltare
1.
Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styr-
kas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje
annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i
hemmedlemsstaten.
Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren
ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket
eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget for-
mellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon
annan motsvarande formalitet ska krävas.
2.
Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att
på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som
de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.
I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för
att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genom-
förandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet,
särskilt i värdmedlemsstaterna och i synnerhet för att göra det lät-
tare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i
sådana stater ställs inför.
3.
Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina
befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de
medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller
förfaranden för avyttring av tillgångar och information till
arbetstagarna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
314
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/109
SV
Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller
rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.
Artikel 294
Registrering i ett offentligt register
1.
Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet
eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får
begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett lik-
vidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt regis-
ter som förs i de övriga medlemsstaterna.
Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk
registrering ska den myndighet eller person som avses i första
stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja
registreringen.
2.
Registreringskostnaderna ska anses som kostnader och
utgifter för förfarandet.
Artikel 295
Tystnadsplikt
Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett
led i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 ska vara
bundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artik-
larna 64–69, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gäl-
lande nationella bestämmelser är tillämpliga.
Artikel 296
Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i
tredjeland
Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än
en medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på
tillämpningen av denna avdelning.
De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa
medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder.
Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att
samordna sina åtgärder.
AVDELNING V
ANDRA BESTÄMMELSER
Artikel 297
Rätt att föra talan inför domstol
Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller
återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författ-
ningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till
domstolsprövning.
Artikel 298
Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen
1.
Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att
underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom
gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv.
2.
Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter
ska ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta till-
synen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen
samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av
detta direktiv kan ge upphov till.
3.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla
betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge
upphov till.
Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter
ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna
en ändamålsenlig lösning.
Artikel 299
Euro
I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det mot-
värde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 decem-
ber varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober
månad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns note-
rade i alla gemenskapens valutor.
Artikel 300
Omprövning av belopp som uttrycks i euro
De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart
femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procen-
tuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för
samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat från och
med den 31 oktober 2012 fram till justeringsdagen och avrundas
uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.
Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är
mindre än 5 % ska ingen revidering göras.
Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europe-
iska unionens officiella tidning.
De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom
12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella
tidning.
Artikel 301
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionskommittén.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
315
L 335/110
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det
beslutet.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
artikel 8 i det beslutet.
Artikel 302
Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa
artiklarna 57–63 har trätt i kraft
Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv
för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de
behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar
som är nödvändiga för att följa artiklarna 57-63 har trätt i kraft
ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i med-
lemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen.
Artikel 303
Ändringar av direktiv 2003/41/EG
Direktiv 2003/41/EG ska ändras enligt följande:
1. Artikel 17.2 ska ersättas med följande:
”2. För beräkning av den lägsta storleken på de komplet-
terande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 17a
och 17d gälla.”
2. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 17a
Disponibel solvensmarginal
1.
Varje medlemsstat ska föreskriva att alla institut som
avses i artikel 17.1 och som är belägna inom dess territorium
vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet,
ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtmins-
tone motsvaras av kraven i detta direktiv.
2.
Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av
tillgångar i institutet som är fria från alla förutsebara förplik-
telser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:
a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömse-
sidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet
med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att
samtliga följande kriterier uppfylls:
i) I stiftelseurkund och stadgar ska föreskrivas att
betalningar från dessa konton till medlemmar
endast får ske i den utsträckning detta inte medför
att den disponibla solvensmarginalen understiger
den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget
har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget
har lösts.
ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas
att, om sådana betalningar som avses i led i sker av
annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det
ömsesidiga företaget ska upphöra, de behöriga
myndigheterna ska underrättas minst en månad i
förväg och att de under denna period får förbjuda
utbetalningen.
iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och
stadgar får endast ändras om de behöriga myndig-
heterna har förklarat sig inte ha några invändningar
mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen
av de kriterier som anges i leden i och ii.
b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar
ingångna försäkringsförpliktelser.
c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.
d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de
vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa
kan användas till täckande av eventuella förluster och
inte har avsatts för utdelning till medlemmar och
förmånstagare.
Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med belop-
pet för de egna aktier som institutet självt innehar.
3.
Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla sol-
vensmarginalen också får utgöras av:
a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital
upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och
den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får
bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa pre-
ferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bin-
dande
avtal
om
att
förlagslåne-
eller
preferensaktiekapitalet, i händelse av att institutet går i
konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter
alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut
förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.
b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument,
inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana
som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla
solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmargina-
len, beroende på vilken som är lägst, för det samman-
lagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som
avses i led a, om de uppfyller följande villkor:
i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller
utan
den
behöriga
myndighetens
förhandsgodkännande.
ii) Utställandeavtalet ska ge institutet möjlighet att
uppskjuta räntebetalningar på lånet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
316
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/111
SV
iii) Långivarens fordran på institutet ska i sin helhet ha
förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda
borgenärer.
iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värde-
papperen ska innehålla bestämmelser om att låne-
kapital och obetalda räntor får användas till
förlusttäckning och möjliggöra för institutet att fort-
sätta sin verksamhet.
v) Endast till fullo inbetalt belopp ska beaktas.
Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även upp-
fylla följande villkor:
i) Endast helt inbetalda medel ska beaktas.
ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löpti-
den vara minst fem år. Senast ett år före förfalloda-
tum ska institutet till de behöriga myndigheterna
för godkännande lämna en plan för hur den dispo-
nibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller
ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut,
såvida inte den andel av den disponibla solvensmar-
ginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat
under minst de senaste fem åren före förfallodatum.
De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen
av sådana lån, om det utfärdande institutet ansöker
om detta och förutsatt att dess disponibla solvens-
marginal inte därigenom faller under den före-
skrivna nivån.
iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsäg-
ningstid, med undantag av de fall då de inte längre
kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen
eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga
myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det
senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta
de behöriga myndigheterna senast sex månader före
det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och
institutet ska därvid ange den disponibla solvens-
marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen,
såväl före som efter återbetalningen. De behöriga
myndigheterna ska endast godkänna återbetal-
ningen om institutets disponibla solvensmarginal
inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.
iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att
skulden, under vissa särskilt angivna omständighe-
ter utöver likvidation av institutet, ska förfalla till
betalning före de avtalade förfallodagarna.
v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myn-
digheterna har förklarat sig inte ha några invänd-
ningar mot den föreslagna ändringen.
4.
På institutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med dennes
godkännande får den disponibla solvensmarginalen också
utgöras av:
a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tilläm-
pas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings-
kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej
zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk
avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zill-
merad med en faktor som motsvarar det tillägg för för-
säljningskostnader som ingår i premien.
b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering
av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte
är av exceptionell natur.
c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapi-
tal, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av
nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den dis-
ponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.
Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av sum-
man av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäk-
ringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska
avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är
möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej
avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.
5.
Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för punk-
terna 2-4 för att beakta en utveckling som motiverar tekniska
justeringar av de poster som får ingå i den disponibla
solvensmarginalen.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande för-
farande med kontroll som avses i artikel 21b.
Artikel 17b
Föreskriven solvensmarginal
1.
Om inte annat följer av artikel 17c ska den föreskrivna
solvensmarginalen bestämmas så som anges i punkterna 2–6
beroende på vilka skulder som avses.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med
summan av följande två resultat:
a) Första resultatet:
Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska
avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan
avdrag för retrocession ska multipliceras med ett pro-
centtal, som inte får vara mindre än 85 %, som för
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
317
L 335/112
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållan-
det mellan de totala försäkringsmatematiska avsättning-
arna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de
försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.
b) Andra resultatet:
För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ,
multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala
beloppet för sådan risksumma, som institutet iklätt sig
ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre
än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår mot-
svarar förhållandet mellan det totala beloppet för den
risksumma som institutet förblir ansvarigt för efter avgi-
ven återförsäkring och retrocession, och det totala belop-
pet för risksumman för återförsäkring.
När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en
längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor
vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på
mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara
0,15 %.
3.
När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i arti-
kel 2.3 a iii i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande
och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet
(Solvens II) (*) ska den föreskrivna solvensmarginalen vara
lika med den föreskrivna solvensmarginalen för institut som
avses i artikel 17d.
4.
När det gäller sådan verksamhet avseende ’capital
redemption’ som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv
2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara
lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna
beräknade enligt punkt 2 a.
5.
När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3
b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmar-
ginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.
6.
När det gäller försäkringar enligt artikel 2.3 a i och ii i
direktiv 2009/138/EG och som är kopplade till investerings-
fonder och för de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii,
iv och v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvens-
marginalen vara lika med summan av följande:
a) 4 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade
enligt punkt 2 a, i den utsträckning försäkringsföretaget
påtar sig en placeringsrisk.
b) 1 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade
enligt punkt 2 a, i den utsträckning institutet inte påtar
sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till
täckande av driftskostnaderna fastställts för en period
som överstiger fem år.
c) 25 % av de driftskostnader som netto kan hänföras till
sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den
utsträckning institutet inte påtar sig någon placerings-
risk, och det belopp som avsatts till täckande av drifts-
kostnaderna inte fastställts för en period som överstiger
fem år.
d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den
utsträckning institutet försäkrar dödsfallsrisk.
Artikel 17c
Garantifonder
1.
Medlemsstaterna får föreskriva att en tredjedel av den
föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 17b,
ska utgöra garantifonden. Denna fond ska bestå av sådana
poster som anges i artikel 17a.2 och 17a.3 och, efter godkän-
nande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten,
artikel 17a.4 b.
2.
Garantifonden ska uppgå till minst tre miljoner EUR.
Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta garan-
tifonden får nedsättas med 25 % när det gäller ömsesidiga
och liknande företag.
Artikel 17d
Föreskriven solvensmarginal i artikel 17b.3
1.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska bestämmas på
grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet
eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre
senaste räkenskapsåren.
2.
Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med
det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.
3.
Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av
följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna och
bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.
De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hän-
för sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast
föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.
Till denna summa läggs premierna för all mottagen återför-
säkring under närmast föregående räkenskapsår.
Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det
senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, lik-
som det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på
premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.
Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka
den första ska uppgå till högst 50 miljoner EUR medan den
andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsan-
delen och 16 % av den andra ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för
de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt-
ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade
efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och
det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta
procenttal får inte vara mindre än 50 %.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
318
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/113
SV
4.
Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:
De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan
avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessio-
närer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna
perioderna läggs ihop.
Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbe-
talats för förpliktelser som under samma tidsperioder över-
tagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet
för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som
fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår,
både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.
Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som
återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.
Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som
gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början
av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räken-
skapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende
på direkt försäkring och återförsäkring.
En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i
två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 miljoner
EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den
första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop.
Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för
de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna
motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt-
ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade
efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och
det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta
procenttal får inte vara mindre än 50 %.
5.
Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram
enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmar-
ginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvens-
marginalen minst vara lika med den föreskrivna
solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med
förhållandet mellan de försäkringstekniska avsättningarna för
oreglerade skadeersättningar i slutet och i början av det
senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring
inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna, men kvo-
ten får aldrig vara större än ett.
(*) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.”
3. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 21a
Översyn av garantifondens belopp
1.
Det belopp i euro som fastställs i artikel 17c.2 ska ses
över årligen med början den 31 oktober 2012, så att det
avspeglar förändringar i det harmoniserade konsumentpris-
indexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av
Eurostat.
Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i
euro höjs med den procentuella förändringen av index för
perioden mellan den 31 december 2009 och tidpunkten för
den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste
100 000-tal EUR.
Om förändringen i procent sedan förra justeringen är min-
dre än 5 % ska ingen justering göras.
2.
Kommissionen ska årligen underrätta Europaparlamen-
tet och rådet om översynen och det justerade belopp som
avses i punkt 1.
Artikel 21b
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings-
och tjänstepensionskommittén, inrättad genom kommissio-
nens beslut 2004/9/EG (*).
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artik-
larna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tilläm-
pas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.
(*) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34.”
Artikel 304
Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker
1.
Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som
a) bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artikel 4 i
direktiv 2003/41/EG, eller
b) erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i
pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna
för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäk-
ringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat
som har auktoriserat företaget,
där
i) alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig
till denna verksamhet separeras samt förvaltas och orga-
niseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksam-
heter, utan möjlighet till överföring,
ii) verksamheterna i det företag som avses i leden a och b
och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs
enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats,
och
iii) den genomsnittliga durationen av skulderna som är
kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12
år,
att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker
som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under
en tidsperiod som överensstämmer med den typiska inne-
havstiden för det företagets placeringar i aktier, med en kon-
fidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
319
L 335/114
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artikel 101, om
metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och
skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solvenskapital-
kravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det
gäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta
inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäk-
ringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har.
Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska
den metod som anges i första stycket endast användas om det
berörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt
dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga
om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan
inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överens-
stämmer med den typiska innehavstiden för det företagets
placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten
kunna visa att detta villkor kontrollerats med den konfidens-
nivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och för-
månstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i
artikel 101.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att
tillämpa den metod som anges i artikel 105 utom under ved-
erbörligen motiverade omständigheter och under förutsätt-
ning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande.
2.
Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen till Kom-
mittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar
och tjänstepensioner och Europaparlamentet översända en rap-
port om tillämpningen av den metod som anges i punkt 1 och
om den praxis tillsynsmyndigheterna tillämpat till följd av
punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Denna rapport ska
särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna
metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och
återförsäkringsföretags sida kan undvikas.
AVDELNING VI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
KAPITEL I
Övergångsbestämmelser
Avsn itt 1
F ö r s ä k r i n g
Artikel 305
Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser
1.
Medlemsstaterna får medge undantag för skadeförsäkrings-
företag, som den 31 januari 1975 inte uppfyllde kraven i artik-
larna 16 och 17 i direktiv 73/239/EEG och vilkas årliga premie-
eller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än sex
gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direktiv
73/239/EEG från kravet att inrätta minsta garantifond före
utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten upp-
går till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resul-
tatet av den granskning som föreskrivs i artikel 298.2, ska rådet
på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemssta-
terna ska upphäva detta undantag.
2.
Skadeförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungari-
ket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public
Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i
den bolagsform de hade den 31 juli 1973.
Livförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by
Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får
under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den
bolagsform de hade den 15 mars 1979.
Förenade kungariket ska sammanställa en förteckning över de
företag som avses i första och andra styckena och översända den
till övriga medlemsstater och kommissionen.
3.
De sammanslutningar som i Förenade kungariket registre-
rats enligt ”the Friendly Societies Acts” får fortsätta den
livförsäkrings- och sparverksamhet som de, i enlighet med sina
syften, bedrev den 15 mars 1979.
4.
På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven
i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 4 och 5 ska medlemsstaterna
upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner
avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.
Artikel 306
Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och
försäkringsföretag
1.
Filialer, som före den 1 juli 1994 påbörjade sin verksamhet
enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respek-
tive filial är belägen, ska anses ha följt det förfarande som före-
skrivs i artiklarna 145 och 146.
2.
Artiklarna 147 och 148 ska inte inverka på sådana rättig-
heter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli
1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhanda-
hålla tjänster.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
320
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/115
SV
Avsn itt 2
Återförsäkring
Artikel 307
Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv
2005/68/EG
En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna
i artikel 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i
direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i direk-
tiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008.
Artikel 308
Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag
1.
Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och
som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäk-
ringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemssta-
ter där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska
betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 14.
De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direk-
tiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som
anges i artikel 18.1 b och d–g, artiklarna 19, 20 och 24 samt i
avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4.
2.
Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag
som avses i punkt 1 i denna artikel och som den 10 december
2005 inte uppfyllde kraven i artikel 18.1 b, artiklarna 19 och 20
och i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4 en tidsfrist fram
till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav.
KAPITEL II
Slutbestämmelser
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning
när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att
hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upp-
hävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta
direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och
om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv
utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 310
Upphävande
1. Direktiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG,
76/580/EEG, 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG,
88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG
och 2005/68/EG, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i
bilaga VI del A, ska upphöra att gälla den 1 november 2012 utan
att detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de
tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direkti-
ven och tillämpningen av dem som anges i bilaga VI del B.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvis-
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämfö-
relsetabellen i bilaga VII.
Artikel 311
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna 1-3, 5-9, 11, 12, 15-17, 19-22, 24, 25, 33, 56-66, 69,
70, 73, 143, 145, 147, 149-161, 168-171, 174-177, 179-184,
186-189, 191, 193-209, 267-300, 302, 305-308 och bilagorna I,
II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 november
2012.
Artikel 309
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18,
23, 26-32, 34-49, 51-55, 67, 68, 71, 72, 74-85, 87-91, 93-96,
Artikel 312
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg, 25 november 2009
98, 100-110, 112, 113, 115-126, 128, 129, 131-134, 136-142,
144, 146, 148, 162-167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210-
233, 235-240, 243-258, 260-263, 265, 266, 303 och 304 samt
bilagorna III och IV senast den 31 oktober 2012.
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
J. BUZEK
På rådets vägnar
Ordförande
Åsa TORSTENSSON
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
321
L 335/116
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
BILAGA I
SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER
A. Klassificering av risker i klasser
1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar):
— Fastställda försäkringsbelopp.
— Skadeersättningar.
— Kombinationer av båda ovanstående.
— Passagerarskada.
2. Sjukdom:
— Fastställda försäkringsbelopp.
— Skadeersättningar.
— Kombinationer av båda ovanstående.
3. Landfordon (andra än spårbundna)
All skada på eller förlust av
— motordrivna landfordon,
— andra landfordon.
4. Spårbundna fordon
All skada på eller förlust av spårbundna fordon.
5. Luftfartyg
All skada på eller förlust av luftfartyg.
6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik)
All skada på eller förlust av
— flod- och kanalfartyg,
— insjöfartyg,
— högsjöfartyg.
7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods)
All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel.
8. Brand och naturkrafter
All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas
av
— brand,
— explosion,
— storm,
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
322
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/117
SV
— annan naturkraft än storm,
— atomenergi,
— jordskred.
9. Annan skada på egendom
All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas
av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8.
10. Motorfordonsansvar
All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar).
11. Luftfartygsansvar
All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar).
12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg)
All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller
kanaler (inklusive fraktförares ansvar).
13. Allmän ansvarighet
All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12.
14. Kredit:
— Insolvens (allmän).
— Exportkredit.
— Avbetalningskredit.
— Hypotekskredit.
— Lantbrukskredit.
15. Borgen:
— Borgen (direkt).
— Borgen (indirekt).
16. Ekonomiska förluster av olika slag:
— Arbetslöshetsrisker.
— Inkomstförlust (allmän).
— Dåligt väder.
— Förlust av förmån.
— Fortlöpande allmänna omkostnader.
— Oförutsedda handelsomkostnader.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
323
L 335/118
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
— Förlust till följd av nedgång i marknadsvärde.
— Hyres- eller intäktsförlust.
— Annan indirekt handelsförlust.
— Ekonomisk förlust ej förenad med handel.
— Annan ekonomisk förlust.
17. Rättsskydd
Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter.
18. Assistans
Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten
eller sin stadigvarande bostad.
B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass
Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan:
a) Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”.
b) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”.
c) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö- och transportförsäkring”.
d) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”.
e) Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”.
f)
Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”.
g) Klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”.
h) Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och
kommissionen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
324
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/119
SV
BILAGA II
LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER
I.
Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i–iii med undantag för dem som anges i II och III.
II.
Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen.
III. Försäkring som avses i artikel 2.3 a i–ii och som är anknuten till investeringsfonder.
IV.
Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv.
V.
Tontiner som avses i artikel 2.3 b i.
VI.
Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii.
VII. Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv.
VIII. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b v.
IX.
Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
325
L 335/120
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
BILAGA III
FÖRETAGSFORMER
A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:
1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot
schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société
coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”.
2. Bulgarien: ”акционерно дружество”.
3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.
4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.
5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches
Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
6. Estland: ”aktsiaselts”.
7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.
8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.
9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.
10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu-
rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.
12. Cypern: ”eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο”.
13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.
14. Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”.
15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société
coopérative”.
16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító
magyarországi fióktelepe”.
17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”.
23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.
24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
326
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/121
SV
25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”,
”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.
26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag” ”understödsföreningar”.
27. Storbritannien: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Indu-
strial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som
uppträder under beteckningen ”Lloyd’s”.
28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1-27:
företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 (1).
B. Företagsformer för livförsäkringsföretag:
1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot
schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société
coopérative/coöperatieve vennootschap”.
2. Bulgarien: ”акционерно дружество”, ”взаимозастрахователна кооперация”.
3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”.
4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tvær
gående pensionskasser)”.
5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”öffentlich-rechtliches
Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
6. Estland: ”aktsiaselts”.
7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the
Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”.
8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”.
9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”.
10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu-
rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”.
12. Cypern: ”Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση”.
13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”.
14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.
15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société
coopérative”.
16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító
magyarországi fióktelepe”.
17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
(1) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
327
L 335/122
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”.
23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”.
24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.
25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäkringsaktiebolag”,
”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”.
26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag”, ”understödsföreningar”.
27. Förenade kungariket: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the
Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de
försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s.
28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före-
tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
C. Former för återförsäkringsföretag:
1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot
schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société
coopérative/coöperatieve vennootschap”.
2. Bulgarien: ”акционерно дружество”.
3. Tjeckien: ”akciová společnost”.
4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”.
5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches
Wettbewerbsversicherungsunternehmen”.
6. Estland: ”aktsiaselts”.
7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”.
8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”.
9. Spanien: ”sociedad anónima”.
10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécu-
rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”.
11. Italien: ”società per azioni”.
12. Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”.
13. Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”.
14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”.
15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société
coopérative”.
16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli biztosító magyarországi
fióktelepe”.
17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”.
18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
328
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/123
SV
19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”.
20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”.
21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”.
22. Rumänien: ”societate pe acţiuni”.
23. Slovenien: ”delniška družba”.
24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.
25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”,
”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”.
26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”.
27. Förenade kungariket: companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the Indu-
strial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ”the asso
ciation of underwriters known as Lloyd’s”.
28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före-
tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
329
L 335/124
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
√
√
BILAGA IV
STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)
1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 104.1, ska beräknas på följande sätt:
Basic SCR =
∑
Corr
i,j
× SCR
i
× SCR
j
i,j
där SCR
i
betecknar riskmodul i och SCR
j
betecknar riskmodul j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna
bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
skade
betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring.
— SCR
liv
betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring.
— SCR
hälsa
betecknar teckningsriskmodulen för sjukförsäkring.
— SCR
marknad
betecknar marknadsriskmodulen.
— SCR
motpartsrisk
betecknar motpartsriskmodulen.
Faktorn Corr
ij
betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix:
j
i
Marknad
Motpartsrisk
Liv
Hälsa
Skade
Marknad
1
0,25
0,25
0,25
0,25
Motpartsrisk
0,25
1
0,25
0,25
0,5
Liv
0,25
0,25
1
0,25
0
Hälsa
0,25
0,25
0,25
1
0
Skade
0,25
0,5
0
0
1
2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring
Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 105.2, ska beräknas på följande sätt:
SCR
skade
=
∑
Corr
i,j
× SCR
i
× SCR
j
i,j
där SCR
i
betecknar undergrupp i och SCR
j
betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter
merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
skade-premie/reserv
betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring.
— SCR
skade-katastrof
betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
330
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/125
SV
√
√
3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring
Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 105.3, ska beräknas på följande sätt:
SCR
liv
=
∑
Corr
i,j
× SCR
i
× SCR
j
i,j
där SCR
i
betecknar undergrupp i och SCR
j
betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter
merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
dödsfall
betecknar undergruppen dödsfallsrisk.
— SCR
livsfall
betecknar undergruppen livsfallsrisk.
— SCR
handikapp
betecknar undergruppen handikapp- och sjukdomsrisk.
— SCR
liv
kostnad
betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring.
— SCR
ändring
betecknar undergruppen omprövningsrisk.
— SCR
förfall
betecknar undergruppen förfallsrisk.
— SCR
liv
katastrof
betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring.
4. Beräkning av marknadsriskmodulen
Strukturen på marknadsriskmodulen
Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 105.5, ska beräknas på följande sätt:
SCR
marknad
=
∑
Corr
i,j
× SCR
i
× SCR
j
i,j
där SCR
i
betecknar undergrupp i och SCR
j
betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter
merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR
i
och SCR
j
ersättas med följande:
— SCR
ränta
betecknar undergruppen ränterisk.
— SCR
aktie
betecknar undergruppen aktiekursrisk.
— SCR
egendom
betecknar undergruppen fastighetsrisk.
— SCR
spread
betecknar undergruppen spreadrisk.
— SCR
koncentration
betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker.
— SCR
valuta
betecknar undergruppen valutarisk.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
331
L 335/126
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
BILAGA V
GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159
1. Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I).
2. Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar,
anges separat).
3. Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I).
4. Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I).
5. Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I).
6. Kredit och borgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I).
7. Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
332
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/127
SV
BILAGA VI
DEL A
Upphävda direktiv med senare ändringar
(som det hänvisas till i artikel 310)
t
Rådets direktiv 64/225/EEG
(EGT 56, 4.4.1964, s. 878)
Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutnings-
akt
(EGT L 73, 27.3.1972, s. 89)
Rådets första direktiv 73/239/EEG
(EGT L 228, 16.8.1973, s. 3)
Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsak
(EGT C 241, 29.8.1994, s. 197)
(ersatt av rådets beslut 95/1/EG)
(EGT L 1, 1.1.1995, s. 1)
Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt
(EUT L 236, 23.9.2003, s. 335)
Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt
(EGT L 302, 15.11.1985, s. 156)
Rådets direktiv 76/580/EEG
Endast artikel 1
(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13)
Rådets direktiv 84/641/EEG
Endast artiklarna 1–14
(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)
Rådets direktiv 87/343/EEG
Endast artikel 1 och bilagan
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 72)
Rådets direktiv 87/344/EEG
Endast artikel 9
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)
Rådets andra direktiv 88/357/EEG
Endast artiklarna 9, 10 och 11
(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)
Rådets direktiv 90/618/EEG
Endast artiklarna 2, 3 och 4
(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44)
Rådets direktiv 92/49/EEG
Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24,
32, 33 och 53
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG
Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1
(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG
Endast artikel 8
(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG
Endast artikel 1
(EGT L 77, 20.3.2002, s. 17)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
Endast artikel 22
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
333
L 335/128
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 4
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 57
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG
Endast artikel 1 och punkt I i bilagan
(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)
Rådets direktiv 73/240/EEG
(EGT L 228, 16.8.1973, s. 20)
Rådets direktiv 76/580/EEG
(EGT L 189, 13.7.1976, s. 13)
Rådets direktiv 78/473/EEG
(EGT L 151, 7.6.1978, s. 25)
Rådets direktiv 84/641/EEG
(EGT L 339, 27.12.1984, s. 21)
Rådets direktiv 87/344/EEG
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77)
Rådets andra direktiv 88/357/EEG
(EGT L 172, 4.7.1988, s. 1)
Rådets direktiv 90/618/EEG
Endast artiklarna 5–10
(EGT L 330, 29.11.1990, s. 44)
Rådets direktiv 92/49/EEG
Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37,
39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG
Endast artikel 9
(EGT L 181, 20.7.2000, s. 65)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG
Endast artikel 3
(EUT L 149, 11.6.2005, s. 14)
Rådets direktiv 92/49/EEG
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG
Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första streck-
satsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra streck-
satsen
(EGT L 168, 18.7.1995, s. 7)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG
Endast artikel 2
(EGT L 290, 17.11.2000, s. 27)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
Endast artikel 24
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 6
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 58
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
334
17.12.2009
Europeiska unionens officiella tidning
L 335/129
SV
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG
Endast artikel 1
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG
(EGT L 330, 5.12.1998, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG
Endast artikel 28
(EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 7
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 59
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG
(EGT L 110, 20.4.2001, s. 28)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG
(EGT L 345, 19.12.2002, s. 1)
Rådets direktiv 2004/66/EG
Endast punkt II i bilagan
(EUT L 168, 1.5.2004, s. 35)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG
Endast artikel 8
(EUT L 79, 24.3.2005, s. 9)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
Endast artikel 60
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG
Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan
(EUT L 363, 20.12.2006, s. 238)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG
Endast artikel 2
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG
Endast artikel 1
(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG
(EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG
Endast artikel 4
(EUT L 247, 21.9.2007, s. 1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG
Endast artikel 1
(EUT L 76, 19.3.2008, s. 44)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG
Endast artikel 1
(EUT L 81, 20.3.2008, s. 1)
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
335
L 335/130
Europeiska unionens officiella tidning
17.12.2009
SV
DEL B
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
(som det hänvisas till i artikel 310)
Direktiv
Tidsfrist för införlivande
Tidsfrist för tillämpning
64/225/EEG
26 augusti 1965
73/239/EEG
27 januari 1975
27 januari 1976
73/240/EEG
27 januari 1975
76/580/EEG
31 december 1976
78/473/EEG
2 december 1979
2 juni 1980
84/641/EEG
30 juni 1987
1 januari 1988
87/343/EEG
1 januari 1990
1 juli 1990
87/344/EEG
1 januari 1990
1 juli 1990
88/357/EEG
30 december 1989
30 juni 1990
90/618/EEG
20 maj 1992
20 november 1992
92/49/EEG
31 december 1993
1 juli 1994
95/26/EG
18 juli 1996
18 juli 1996
98/78/EG
5 juni 2000
2000/26/EG
20 juli 2002
20 januari 2003
2000/64/EG
17 november 2002
2001/17/EG
20 april 2003
2002/13/EG
20 september 2003
2002/83/EG
17 november 2002, 20 september
2003, 19 juni 2004 (beroende på den
särskilda bestämmelsen)
2002/87/EG
11 augusti 2004
2004/66/EG
1 maj 2004
2005/1/EG
13 maj 2005
2005/14/EG
11 juni 2007
2005/68/EG
10 december 2007
2006/101/EG
1 januari 2007
2008/19/EG
Ej tillämplig
2008/37/EG
Ej tillämplig
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
336
BILAGA VII
JÄMFÖRELSETABELL
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 1.1
Artikel 2
Artikel 1.1
Artikel 2 första
meningen
Artikel 1.1
Artiklarna 1, 2.2,
2.3 och 267
Artikel 1.2
Artikel 2.2
Artikel 1.3
—
Artikel 2.1 a-c
—
Artikel 2.1 d
Artikel 3.4
Artikel 3
Artikel 2.1 e
—
Artikel 2.2 a
Artikel 5.1
Artikel 2.2 b
Artikel 5.2
Artikel 2.2 c
Artikel 5.3
Artikel 2.2 d
Artikel 5.4
Artikel 2.3 första
till fjärde
styckena
Artikel 6
Artikel 2.3 femte
stycket
Artikel 15.4
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
13
1
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
337
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 3.1 första
och andra stycket
—
Artikel 3.1 tredje
stycket
Artikel 4.5
Artikel 3.2
Artikel 7
Artikel 4 första
meningen
Artikel 8 första
meningen
Artikel 4 a
Artikel 8.2
Artikel 4 b
—
Artikel 4 c
Artikel 8.3
Artikel 4 e
—
Artikel 4 f
Artikel 8.1
Artikel 4 g
Artikel 8.4
Artikel 5 a
—
Artikel 5 b
Artikel 1.1 o
—
Artikel 5 c
Artikel 1.1 p
Artikel 134.1
Artikel 5 d
—
Artikel 6
Artikel 4
Artikel 4
Artikel 3
Artikel 14.1,
14.2 a och b
SV
L
33
5/
13
2
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
338
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 7.1
och 7.2 första
stycket
Artikel 5.1
och 5.2, första
stycket
Artikel 5.1
och 5.2, första
stycket
Artikel 15.1
och 15.2 första
stycket
Artikel 7.2.2a
Artikel 5.2.2a
Artikel 15.3
första stycket
Artikel 7.2.2 b
Artikel 5.2.2 b
—
Artikel 8.1 a
Artikel 6.1 a
Artikel 6.1 a
Bilaga I
Bilaga IIIA och B
Artikel 8.1 a,
sista stycket
Artikel 5.2
Artikel 17.2
Artikel 8.1 b
Artikel 6.1 b
Artikel 6.1 b
Artikel 6 a
Artikel 18.1 a
Artikel 6 a
Artikel 18.1 b
Artikel 8.1 c
Artikel 6.1 c
Artikel 6.1 c
Artikel 6 b
Artikel 18.1 c
Artikel 8.1 d
Artikel 6.1 d
Artikel 6.1 d
Artikel 6 c
Artikel 18.1 d
Artikel 8.1 e
Artikel 6.1 e
Artikel 6.1 e
Artikel 6 d
Artikel 18 g
Artikel 8.1 f
Artikel 18 h
Artikel 8.1, andra
till fjärde stycket
Artikel 6.2
Artikel 7
Artikel 19
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
13
3
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
339
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 8.1 a
Artikel 6.3
Artikel 8
Artikel 20
Artikel 8.2
Artikel 6.2
Artikel 6.4
Artikel 18.2
Artikel 8.3, första
stycket
Artikel 6.3
första stycket
Artikel 6.5
tredje stycket
Artikel 9.1
Artikel 21.4
Artikel 8.3, andra
stycket
Artikel 6.3
andra stycket
och artikel 29
första stycket
första meningen
Artikel 6.5
första stycket
Artikel 9.2
Artikel 21.1
första stycket
Artikel 8.3 tredje
stycket
Artikel 6.3
tredje stycket
och artikel 29
andra stycket
Artikel 21.2
Artikel 8.3 fjärde
stycket
Artikel 6.3
fjärde stycket
Artikel 21.3
Artikel 8.4
Artikel 6.4
Artikel 6.6
Artikel 10
Artikel 22
Artikel 9 a-d
Artikel 7 a-d
Artikel 7 a-d
Artikel 11.1 a,
c, d och e
Artikel 23.1 a, c,
d och e
Artikel 9 e och f
Artikel 7 e
och f
Artikel 11.2 a
och b
Artikel 23.2 e
Artikel 9 g och h
Artikel 7 g
och h
Artikel 7 f
och g
Artikel 11.2 c
och d
Artikel 23.2 a
och d
Artikel 10.1
Artikel 32.1
Artikel 40.1
Artikel 145.1
första stycket
SV
L
33
5/
13
4
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
340
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 10.2
första stycket
Artikel 32.2
första stycket
Artikel 40.2
Artikel 145.2
Artikel 10.2
andra stycket
Artikel 32.2
andra stycket
Artikel 145.3
Artikel 10.3
Artikel 32.3
Artikel 40.3
Artikel 146.1
och 2
Artikel 10.4
Artikel 32.4
Artikel 40.4
Artikel 146.3
Artikel 10.5
Artikel 32.5
Artikel 40.5
Artikel 146.3
andra stycket
Artikel 10.6
Artikel 32.6
Artikel 40.6
Artikel 145.4
Artikel 11
Artikel 33
—
Artikel 12
Artikel 56
Artikel 9
Artikel 13
Artikel 25 andra
stycket
Artikel 12a
Artikel 9a
Artiklarna 14
och 60.2
Artikel 26
Artikel 13.1
och 13.2 första
stycket
Artikel 9.1
och 9.2 första
stycket
Artikel 10.1
första meningen
och 10.2 första
stycket
Artikel 15.1
första och andra
stycket
Artikel 30.1,
30.2 första
stycket
Artikel 13.2
andra stycket
Artikel 9.2
andra stycket
Artikel 30.2
andra stycket
Artikel 10.1,
andra och tredje
meningen
Artikel 15.1,
andra stycket
Artikel 30.3
Artikel 13.2
tredje stycket
Artikel 10.2
andra stycket
Artikel 60. 3
Artikel 32.1
Artikel 13. 3
Artikel 9.3
Artikel 10.3
Artikel 15.4
—
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
13
5
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
341
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 14
Artikel 10
Artikel 11
Artikel 16
Artikel 33
Artiklarna 15.1,
15.2 och 15.3,
andra stycket
Artikel 17
Artikel 20.1-20.3
och 20.4 andra
stycket
Artikel 32.1
och 32.3
Artiklarna 76-86
Artikel 15.3
första stycket
Artikel 20.4
första stycket
Artikel 32.2
Artiklarna 134.2
och 173
Artikel 15a
Artikel 18
Artikel 33
—
Artikel 16
Artikel 27
Artiklarna 35,
36, 60.8
Artiklarna 87-99
Artikel 16a
Artikel 28
Artiklarna 37-39,
60.9
Artikel 100-127
Artikel 17.1
Artikel 29.1
Artikel 40.1
Artiklarna 128,
129.1 a-c
och 127.2
Artikel 17.2
Artikel 29.2
Artikel 40.2
Artikel 129.1 d
Artikel 17a
Artikel 30
Artikel 41
—
Artikel 17b
Artiklarna 28
och 28 a
Artikel 60.10
—
Artikel 18
Artikel 31
—
Artikel 14
Artikel 11
Artikel 16
Artikel 33
Artikel 19.2
Artikel 11.2
Artikel 13.2
Artikel 17.2
Artikel 35
Artikel 19.3
första stycket
och andra stycket
leden a och b
Artikel 10
Artikel 11.3
första stycket
och andra
stycket leden a
och b
Artikel 13.3
första stycket
och andra
stycket leden a
och b
Artikel 17.3
och 17.4 första
stycket leden a
och b
Artikel 34.1-34.3
och 34.5-34.7
SV
L
33
5/
13
6
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
342
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 19.3
andra stycket led
c
Artikel 10
Artikel 11.3
andra stycket
led c
Artikel 13.3
andra stycket
led c
Artikel 17.4
första stycket
led c
Artikel 34.8
Artikel 19.3
tredje stycket
Artikel 10
Artikel 11.3
tredje stycket
Artikel 13.3
tredje stycket
Artikel 17.4
andra stycket
Artikel 35.2 b
Artikel 20.1
Artikel 37.1
Artikel 42.1
Artikel 137
Artikel 20.2
första stycket
Artikel 13.2
första stycket
Artikel 37.2
första stycket
Artikel 42.2
första stycket
—
Artikel 20.2
andra stycket
Artikel 13.2
andra stycket
Artikel 37.2
andra stycket
Artikel 42.2
andra stycket
Artikel 138.5
Artikel 20.3
första stycket
Artikel 13.3
första stycket
Artikel 37.3
första stycket
Artikel 42.3
första stycket
—
Artikel 20.3
andra stycket
Artikel 13.3
andra stycket
Artikel 37.3
andra stycket
Artikel 42.3
andra stycket
Artikel 139.3
Artikel 20.4
Artikel 13.4
—
Artikel 20.5
Artikel 13.2
Artikel 37.2
andra och femte
stycket
Artikel 42.2
andra och fjärde
stycket
Artikel 138.5
Artikel 20a.1
första stycket
första meningen
Artikel 38.1
första meningen
Artikel 43.1
Artiklarna 138.2
och 139.2
Artikel 20a.1
första stycket
andra meningen
leden a-e
Artikel 38.1
andra meningen
leden a-e
Artikel 43.2
leden a-e
Artikel 142.1
Artikel 20a.2
Artikel 38.2
Artikel 141
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
13
7
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
343
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 20a.3
Artikel 38.3
Artikel 43.4
Artikel 140.2
Artikel 20a.4
Artikel 38.4
Artikel 43.5
—
Artikel 20a.5
Artikel 38.5
Artikel 43.6
Artikel 142.2
Artikel 21
Artikel 11.1
—
Artikel 22.1
första stycket led
a, b och d
Artikel 14
Artikel 39.1
första stycket
led a, b och d
Artikel 44.1
första stycket
led a, b och d
Artikel 144.1 a, b
och c
Artikel 22.1
andra stycket
första meningen
Artikel 39.1
andra stycket
första meningen
Artikel 44.1
andra stycket
Artikel 144.2
första stycket
Artikel 22.1
andra stycket
andra meningen
Artikel 39.1
andra stycket
andra meningen
Artikel 144.2
andra stycket
Artikel 22.2
Artikel 39.2
Artikel 44.2
Artikel 144.3
Artikel 23.1
Artikel 51.1
Artikel 162.1
Artikel 23.2 a-g
Artikel 51.2
Artikel 162.2 a-f
och h
Artikel 23.2 h
Artikel 162.2 g
Artikel 24 första
stycket första
meningen
Artikel 54
första stycket
första meningen
Artikel 163
första meningen
Artikel 24 första
stycket andra
meningen till
tredje stycket
Artikel 54
första stycket
andra meningen
till tredje
stycket
—
Artikel 25
Artikel 55
Artikel 166
SV
L
33
5/
13
8
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
344
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 26
Artikel 56
Artikel 167
Artikel 27 första
stycket
Artikel 52.2
första stycket
Artikel 168
första stycket
Artikel 27 andra
stycket
Artikel 52.2
andra stycket
Artikel 168
andra stycket
Artikel 28
Artikel 52.3
Artikel 170
Artikel 28a
Artikel 53
Artikel 53
Artikel 164
Artikel 29
Artikel 57
Artikel 171
Artikel 29a
Artikel 58
Artikel 174
första till tredje
stycket
Artikel 29b.1
och 29b.2
Artikel 59.1
och 59.2
Artikel 52.1
och 52.2
Artikel 177.1
och 177.2
Artikel 29b.3-29b.6
Artikel 59.3-59.6
Artikel 52.3
och 52.4
—
Artikel 30.1
och 30.2 a
—
Artikel 30.2 b
Artikel 305.1
Artikel 30.4
Artikel 305.2
Artikel 30.5
Artikel 305.4
Artikel 31
—
Artikel 32
—
Artikel 33
Artikel 28
Artikel 62
Artikel 54.2
Artikel 298.2
och 298.3
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
13
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
345
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 34
Artikel 9
Artikel 29
Artikel 11.5
Artikel 6.5
fjärde stycket
Artikel 6
—
Artikel 35
Artikel 10
Artikel 10
Artikel 32
Artikel 57.1
Artikel 11.1-11.3
Artikel 31.1
och 31.2
Artikel 69.1–69.4
Artikel 64.1
Artikel 7.1
Artikel 309.1
Artikel 36
Artikel 11
Artikel 11
Artikel 33
Artikel 57.2
Artikel 11.4
Artikel 31.3
Artikel 70
Artikel 64.2
Artikel 7.2
Artikel 309.2
Artikel 37
Artikel 34
—
Artikel 38
Artikel 12
Artikel 12
Artikel 35
Artikel 58
Artikel 13
Artikel 33
Artikel 74
Artikel 66
Artikel 9
Artikel 312
Bilaga del A
Artikel 15.2
andra stycket
och Bilaga I del A
Bilaga delarna A
och B
Bilaga I del A
och B
Bilaga del C
Artikel 16
Bilaga del D
—
Artikel 1.1
första stycket
Artikel 190.1
Artikel 1.2
andra stycket
Artikel 190.2
Artikel 1.2
—
Artikel 2.1
Artikel 190.1
Artikel 2.2
Artikel 190.3
Artikel 3
Artikel 191
Artikel 4.1
Artikel 192
första och andra
stycket
Artikel 4.2
—
Artikel 5
Artikel 193
SV
L
33
5/
14
0
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
346
4
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
14
1
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 6
Artikel 195
Artikel 7
Artikel 194
Artikel 8
Artikel 196
Artikel 1
—
Artikel 2
Artikel 198
Artikel 3.1
Artikel 199
Artikel 3.2
första stycket
första meningen
Artikel 200.1
första stycket
Artikel 3.2 a–c
Artikel 200.2-200.
Artikel 3.3
Artikel 200.1
andra stycket
Artikel 4
Artikel 201
Artikel 5
Artikel 202
Artikel 6
Artikel 203
Artikel 7
Artikel 204
Artikel 8
Artikel 205
Artikel 9
Artikel 16.2
Artikel 1
—
Artikel 2 a, 2 b
och 2 e
—
Artikel 2 c
Artikel 1.1 c
Artikel 2.1 e
—
Artikel 2 d
Artikel 13.13
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
347
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 2 f
Artikel 1 e
Artikel 1.1 h
—
Artikel 3
Artikel 1 b
andra meningen
Artikel 145.1
andra stycket
Artikel 4
Artikel 187
Artikel 6
—
Artikel 7.1 a–e
—
Artikel 7.1 f
Artikel 27
—
Artikel 7.1 g-7.3
—
Artikel 8.1
och 8.2
Artikel 177.1
och 177.2
Artikel 8.3
—
Artikel 8.4 a
och 8.4 c
Artikel 30.1
—
Artikel 8.4 d
Artikel 179.3
Artikel 8.5
Artikel 179.4
Artikel 12
—
Artikel 12a.1–12a.
3
Artikel 150
SV
L
33
5/
14
2
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
348
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 12a.4
första stycket
Artikel 151
Artikel 12a.4
andra till sjätte
stycket
Artikel 152
Artikel 14
Artikel 34
Artikel 41
Artikel 147
Artikel 16.1
första och andra
stycket
Artikel 35
Artikel 42
Artikel 148.1
Artikel 16.1
tredje stycket
Artikel 35
Artikel 148.2
Artikel 17
Artikel 36
Artikel 43
Artikel 149
Artikel 26
—
Artikel 27
—
Artikel 31
Artikel 299
Artikel 31
Artikel 68.2
Artikel 300
Bilaga I
Artikel 23
Bilaga II
—
Bilaga 2 A
—
Bilaga 2 B
—
Artiklarna 5, 9,
10 och 11
—
Artikel 1 a
Artikel 1 a
Artikel 2 a
Artikel 1.1 a
Artikel 13.1
Artikel 1 b
Artikel 1.1 b
Artikel 2.1 d
Artikel 13.11
Artikel 1 c
Artikel 2 e
Artikel 1.1 e
Artikel 2.1 f
Artikel 1.3.8 a
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
14
3
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
349
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 1 d
Artikel 1.1 f
Artikel 2.1 g
—
Artikel 1 f
Artikel 1.1 i
Artikel 2.1 i
Artikel 13.18
Artikel 1 g
Artikel 1.1 j
Artikel 2.1 j
Artiklarna 13.21,
24.2
och artikel 63
Artikel 1 h
Artikel 1 d
Artikel 1.1 k
Artikel 2.1 k
Artikel 13.15
Artikel 1 i
Artikel 1 e
Artikel 1.1 l
Artikel 2.1 l
Artikel 13.16
Artikel 1 j
Artikel 1.1 m
Artikel 13.22
Artikel 1 k
Artikel 1 k
Artikel 2 h
Artikel 1.1 n
Artikel 2.1 m
Artikel 13.10
Artikel 1 l
Artikel 1.1 r
Artikel 2.1 n
Artikel 13.17
Artikel 1 l a
Artikel 1 f
Artikel 1.1 r i
Artikel 2.1 n i
Artikel 13.20
Artikel 1 l b
Artikel 1.1 r ii
Artikel 2.1 n ii
Artikel 13.18
Artikel 3
Artikel 188
Artikel 8
Artikel 12
Artikel 24.1
Artikel 12.2
Artikel 14.1
Artikel 18
Artikel 39.1
Artikel 12.3-12.6
Artikel 14.2-14.5
Artikel 39.2-6
SV
L
33
5/
14
4
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
350
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 15.1
och 15.2
Artikel 15.1
och 15.2
Artikel 19.1
Artikel 57
Artikel 15.3
Artikel 15.3
Artikel 22
Artikel 61
Artikel 15.4
Artikel 15.4
Artikel 23
Artikel 62
Artikel 15a
Artikel 15a
Artikel 19.2-19.8
Artikel 58.1-58.7
Artikel 15b
Artikel 15b
Artikel 19a
Artikel 59
Artikel 15c
Artikel 15c
Artikel 20
Artikel 60
Artikel 16.1
Artikel 16.1
Artikel 24
Artikel 64
Artikel 16.2
Artikel 16.2
Artikel 25
Artikel 65
Artikel 16.3
Artikel 16.3
Artikel 26
Artikel 66
Artikel 16.4
Artikel 16.4
Artikel 27
Artikel 67
Artikel 16.5
Artikel 16.5
Artikel 28.1
Artikel 68.1
Artikel 16.5b
första till fjärde
stycket
Artikel 16.7
första till fjärde
stycket
Artikel 28.3
första till fjärde
stycket
Artikel 68.3
Artikel 165b
femte stycket
Artikel 16.7
femte stycket
Artikel 28.3
femte stycket
Artikel 68.4
Artikel 16.3
Artikel 66
Artikel 16.5 c
Artikel 16.8
Artikel 29
Artikel 70
Artikel 16.5 a
Artikel 16.6
Artikel 28.2
Artikel 68.2
Artikel 16a.1 a
Artikel 17.1 a
Artikel 31.1
första stycket
Artikel 72.1
a–72.1 c
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
14
5
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
351
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 16a.1 b
Artikel 17.1 b
Artikel 31.1
andra stycket
Artikel 72.1
andra stycket
Artikel 16a.2
Artikel 17.2
Artikel 31.2
Artikel 72.2
Artikel 20
Artikel 22
—
Artikel 21
Artikel 23
Artikel 34.1-34.3
—
Artikel 22
Artikel 24
Artikel 34.4
—
Artikel 25
—
Artikel 28
Artikel 33
Artikel 180
Artikel 29
Artikel 181.1
och 179.3
Artikel 30.2
Artikel 181.2
Artikel 31
Artikel 183
Artikel 38
Artikel 44
Artikel 153
Artikel 39.2
och 39.3
Artikel 45
Artikel 154
Artikel 40.2
Artikel 46.1
Artikel 155.8
Artikel 40.3
Artikel 46.2
Artikel 155.1
Artikel 40.4,
40.6-40.8
och 40.10
Artikel 46.3,
46.5-46.7
och 46.9
Artikel 155.2,
155.4-155.6
och 155.9
Artikel 40.5
Artikel 46.4
Artikel 155.3
Artikel 40.9
Artikel 46.8
Artikel 155.7
Artikel 41
Artikel 47
Artikel 156
Artikel 42.2
Artikel 48
Artikel 160
Artikel 43.2
och 43.3
Artikel 184
SV
L
33
5/
14
6
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
352
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 44.2
Artikel 49
Artikel 159
och bilaga V
Artikel 45.2
Artikel 189
Artikel 46.2
första till tredje
stycket
Artikel 50.1
första och tredje
stycket
artikel 50.2
Artikel 157
Artiklarna 47-50
—
Artikel 51
Artikel 64
Artikel 56
—
Artikel 51 sista
strecksatsen
Artikel 1.4
Artikel 58.8
Artikel 52
—
Artikel 54
Artikel 206
Artikel 55
Artikel 207
Artiklarna 24
och 26
—
Artiklarna 12.1,
19, 33, 37,
39.1 40.1, 42.1,
43.1, 44.1,
45.1, 46.1
—
Artikel 1 b
Artikel 13.3
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
14
7
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
353
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 1 c
Artikel 1.1 s
Artikel 2.1 c
Artikel 13.4
Artikel 1 g
Artikel 212.1 a
Artikel 1 h
Artikel 212.1 b
Artikel 1 i
Artikel 59.2 a i
Artikel 210.1 f
Artikel 1 j
Artikel 59.2 a j
Artikel 210.1 f
Artikel 1 l
Artikel 59.2 b
Artikel 13.6
Artikel 2
Artikel 59.3
Artikel 214.1
Artikel 3
Artikel 59.3
Artikel 214.1
och 214.2 första
och andra stycket
Artikel 4
Artikel 59.3
Artikel 247.1
Artikel 5.1
Artikel 59.4
Artikel 246
Artikel 5.2
Artikel 254.1
Artikel 6
Artikel 59.5
Artiklarna 254.2,
255.1 och 255.2
Artikel 7
Artikel 59.5
Artiklarna 249.1,
252, 253
SV
L
33
5/
14
8
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
354
,
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
14
9
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 8
Artikel 59.5
Artiklarna 245,
246, 258.1
Artikel 9
Artikel 59.6
Artiklarna 218,
219, 258.1
Artikel 10
Artikel 59.7
Artiklarna 218,
219, 258.1,
260-263
Artikel 10a
Artikel 59.8
Artikel 264
Artikel 10b
Artikel 257
Artikel 12
Artikel 32
Artikel 73
Artikel 65
Artikel 8.1
Artikel 311
Bilaga I
Artikel 59.9
och bilaga II
Artiklarna 213-215
och 218-246
Bilaga II
Artikel 59.9
och bilaga II
Artiklarna 215-217
220-243
Artikel 1.2
Artikel 267
Artikel 2 b
Artikel 268.1 b
Artikel 2 c
Artikel 268.1 c
Artikel 2 d
Artikel 268.1 d
Artikel 2 f
Artikel 2.1 h
Artikel 13.9
Artikel 2 g
Artikel 268.1 a
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
355
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 2 i
Artikel 268.1 e
Artikel 2 j
Artikel 268.1 f
Artikel 2 k
Artikel 268.1 g
Artikel 3
—
Artikel 4
Artikel 269
Artikel 5
Artikel 270
Artikel 6
Artikel 271
Artikel 7
Artikel 272
Artikel 8
Artikel 273
Artikel 9
Artikel 274
Artikel 10
Artikel 275
Artikel 11
Artikel 277
Artikel 12
Artikel 278
Artikel 13
Artikel 279
Artikel 14
Artikel 280
Artikel 15
Artikel 281
Artikel 16
Artikel 282
Artikel 17
Artikel 283
Artikel 18
Artikel 284
Artikel 19
Artikel 285
Artikel 20
Artikel 286
Artikel 21
Artikel 287
Artikel 22
Artikel 288
Artikel 23
Artikel 289
Artikel 24
Artikel 290
Artikel 25
Artikel 291
Artikel 26
Artikel 292
SV
L
33
5/
15
0
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
356
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 27
Artikel 293
Artikel 28
Artikel 294
Artikel 29
Artikel 295
Artikel 30.1
Artikel 268.2
Artikel 30.2
Artikel 296
Bilaga
Artikel 276
Artikel 1.1 d
—
Artikel 1.1 g
Artikel 13.14
Artikel 1.1 q
—
Artikel 1.2
Artikel 2.3
—
Artikel 2.1
Artikel 2.3
Artikel 3.2, 3.3
och 3.8
Artikel 9
Artikel 3.5
och 3.7
Artikel 10
Artikel 3.6
—
Artikel 5.2
andra och tredje
stycket
Artikel 15.2
tredje stycket
och 15.3 andra
stycket
Artikel 6.5
första och andra
stycket
Artikel 21.1
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
15
1
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
357
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 7 e
Artikel 23.2 f
Artikel 8
Artikel 12
Artikel 24.1
Artikel 12
Artikel 208
Artikel 16.9
Artikel 30
Artikel 69
Artikel 18.1–18.6
Artikel 73
Artikel 18.7
—
Artikel 19.1
första stycket
första
strecksatsen
Artikel 74.1
Artikel 19.1
andra stycket
andra
strecksatsen
Artikel 74.3
andra stycket
Artikel 19.1
andra stycket,
19.2 och 19.3
Artikel 74.4-74.7
Artikel 21
Artikel 209
Artikel 25
—
Artikel 26
—
Artikel 32
—
Artikel 34
Artikel 182
Artikel 35
Artikel 186
Artikel 36.1
Artikel 185.1
Artikel 36.2
Artikel 185.4
första meningen
Bilaga III a
Artikel 185.6
SV
L
33
5/
15
2
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
358
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 36.3
Artikel 185.7
Artikel 41
Artikel 147
Artikel 42.1-42.3
Artikel 148.1,
148.3 och 148.4
Artikel 43
Artikel 149
Artikel 45
—
Artikel 48
Artikel 160
Artikel 49
Artikel 159
Artikel 51.2 a-g
Artikel 162.2 a-e,
160.2 g och h
Artikel 51.3
och 51.4
Artikel 163
Artikel 52.1
Artikel 169
Artikel 55.1
och 55.2
Artikel 166.1
och 166.2
Artikel 56
Artikel 167
Artikel 59.1
och 59.2
Artikel 52.1
och 52.2
Artikel 177.1
och 177.2
Artikel 59.3
och 59.6
Artikel 52.3
och 52.4
—
Artikel 60.1
Artikel 305.2
andra och tredje
stycket
Artikel 60.2
Artikel 305.3
Artikel 31
Artikel 61
Artikel 243
Artikel 65
Artikel 55
Artikel 301.1
och 301.3
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
15
3
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
359
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 66
Artikel 308
Artikel 67
Artikel 53
Artikel 297
Artikel 68.1
—
Artikel 71
—
Artikel 72
Artikel 310
Bilaga I
Bilaga II
Bilaga III
Artikel 185.2 a-c,
185.3 och 185.5
första stycket
Bilaga IV
—
Bilaga V
Bilaga VI
Bilaga VI
Bilaga VII
Artikel 1.2 d
Artikel 11
Artikel 2.1 a
Artikel 13.7
Artikel 2.1 b
—
Artikel 2.1 h
Artikel 13.9
Artikel 2.1 o
Artikel 13.25
Artikel 2.1 p
Artikel 13.26
Artikel 2.1 q
Artikel 210.3
Artikel 2.2
—
SV
L
33
5/
15
4
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
17
.1
2.
200
9
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
360
Direktiv
73/239/EEG
Direktiv
78/473/EEG
Direktiv
87/344/EEG
Direktiv
88/357/EEG
Direktiv
92/49/EEG
Direktiv
98/78/EG
Direktiv
2001/17/EG
Direktiv
2002/83/EG
Direktiv
2005/68/EG
Direktiv
2007/44/EG
Detta direktiv
Artikel 4.2
Artikel 15.5
Artikel 5.1
första och andra
stycket
Artikel 17.1
och 17.2,
bilaga III C
Artikel 9.1
Artikel 21.4
Artikel 11.1 b
Artikel 23.1 b
Artikel 15.3
Artikel 32.2
Artikel 21
—
Artikel 45
—
Artikel 46
Artikel 211.1
och 211.2
Artikel 47
Artikel 158
Artikel 48
Artikel 161
Artikel 50
Artikel 175
Artikel 51
Artikel 176
Artikel 54.1
Artikel 298.1
Artikel 61
Artikel 308
Artikel 62
Artikel 12
Artikel 63
Artikel 307
Artiklarna 57,
58, 59 och 60,
bilaga II
—
Artiklarna 1.4,
2.4 och 4.6
Artikel 58.8
Artikel 8.2
Artikel 312
SV
17
.1
2.
200
9
Eur
op
ei
sk
a u
nio
ne
ns
of
fic
iel
la
ti
dn
in
g
L
33
5/
15
5
Prop. 2019/20:138
Bilaga 2
361
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/1
SV
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/51/EU
av den 16 april 2014
om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009,
(EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsyn-
smyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsyn-
smyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50, 53, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och
av följande skäl:
(1)
Under finanskrisen 2007 och 2008 avslöjades betydande brister i den finansiella tillsynen, såväl i fråga om
enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har
inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och
sammanlänkade europeiska finansiella marknaderna, där många finansinstitut verkar över nationsgränserna.
Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unio-
nsrätten och ömsesidigt förtroende mellan de nationella behöriga myndigheterna.
(2)
I ett flertal resolutioner före och under finanskrisen har Europaparlamentet uppmanat till en förändring i riktning
mot en mer integrerad europeisk tillsyn, för att säkerställa verkligt likvärdiga förutsättningar för alla aktörer på
unionsnivå, och begärt att denna tillsyn ska avspegla de finansiella marknadernas ökande integration i unionen,
särskilt i sina resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande om att genomföra handlings-
ramen för finansiella marknaderna: en handlingsplan, av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska
unionen, av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok, av den
23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity, av den 9
oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida till-
synsstrukturer, och i dess ståndpunkter av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets
och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och
av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut.
(
1
) EUT C 159, 28.5.2011, s. 10.
(
2
) EUT C 218, 23.7.2011, s. 82.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
362
L 153/2
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
(3)
I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge
rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar unionens
medborgare och återställer förtroendet för det finansiella systemet. Högnivågruppen rekommenderade i sin slut-
rapport, som lades fram den 25 februari 2009 (nedan kallad de Larosière-rapporten), att tillsynsramarna skulle
förstärkas för att minska risken för och omfattningen av framtida finanskriser. Den rekommenderade långtgående
reformer av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. I de Larosière-rapporten rekommenderades
också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn skulle inrättas, bestående av tre europeiska tillsynsmyndig-
heter: en för tillsyn över banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för försäkrings- och tjänstepensionssek-
torn – samt ett europeiskt systemriskråd.
(4)
Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och
tillväxt. Den finansiella krisen har blottlagt stora brister i den finansiella tillsynen, som varken har lyckats förutse
en negativ övergripande utveckling på de finansiella marknaderna eller förhindra att alltför stora risker ackumu-
leras i det finansiella systemet.
(5)
I slutsatserna av den 18 och 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finan-
siell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Det rekommenderade också att
systemet skulle syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gräns-
överskridande företag och inrätta ett enhetligt europeiskt regelverk som är tillämpligt på alla finansinstitut på den
inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kallade ESA-
myndigheterna) också bör ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommis-
sionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat ESFS) ska
kunna agera kraftfullt i krissituationer.
(6)
År 2010 antog Europaparlamentet och rådet följande tre förordningar om inrättande av ESA-myndigheterna:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska bankmyndigheten), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2) om inrät-
tande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) och
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som en del av ESFS.
(7)
För att ESFS ska fungera effektivt krävs det ändringar av unionslagstiftningsakter när det gäller de tre ESA-
myndigheternas verksamhetsområden. Sådana förändringar består i att fastställa räckvidden för vissa befogenheter
för ESA-myndigheterna samt införa vissa befogenheter i befintliga processer som föreskrivs i relevanta unionslag-
stiftningsakter respektive ändringar för att se till att ESA-myndigheterna fungerar smidigt och effektivt inom
ramen för ESFS.
(8)
Inrättandet av de tre tillsynsmyndigheterna bör därför åtföljas av upprättandet av en enda regelbok för att säker-
ställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning och därigenom bidra till att den inre marknaden
fungerar ännu effektivare och att tillsynen på mikronivå genomförs mer effektivt. Enligt förordningarna om inrät-
tande av ESFS får dessa myndigheter utarbeta förslag till tekniska standarder inom de områden som särskilt anges
i den tillämpliga lagstiftningen, vilka ska läggas fram för kommissionen för antagande i enlighet med artiklar-
na 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i form av delegerade akter eller
genomförandeakter. En första grupp med sådana områden anges i Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU (4), men det här direktivet bör ange ytterligare en grupp områden, i synnerhet för Europaparlamen-
tets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG (5) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 1060/2009 (6) och för förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut
2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av
kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyn-
dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommis-
sionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten
(Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europe-
iska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och åter-
försäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 325, 17.12.2009, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302,
17.11.2009, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
363
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/3
SV
(9)
I de tillämpliga lagstiftningsakterna bör det fastställas inom vilka områden som de europeiska tillsynsmyndighe-
terna har befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder och hur de ska antas. I de tillämpliga lagstift-
ningsakterna bör fastställas delar, villkor och specifikationer, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det
gäller delegerade akter.
(10) Vid fastställandet av de områden där tekniska standarder bör antas bör en lämplig avvägning göras så att det
införs en enda uppsättning harmoniserade regler utan att regelverket och verkställigheten kompliceras i onödan.
De områden som ska väljas ut bör enbart vara de där enhetliga tekniska regler på ett väsentligt och effektivt sätt
kommer att bidra till att syftet med de relevanta lagstiftningsakterna uppnås, samtidigt som det säkerställs att
Europaparlamentet, rådet och kommissionen kan göra sina politiska ställningstaganden i enlighet med de gängse
förfarandena.
(11) De frågor som behandlas i tekniska standarder bör vara av genuint teknisk karaktär och behöver utarbetas med
stöd av tillsynsexperters sakkunskaper. Genom de tekniska standarder för tillsyn som antagits som delegerade
akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget bör villkor för en konsekvent harmonisering av reglerna ytterligare
utvecklas, specificeras och fastställas i de lagstiftningsakter som antagits av Europaparlamentet och rådet för att
komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar i dessa. Å andra sidan bör de tekniska standarderna för genom-
förande som antagits som genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget fastställa villkor för en enhetlig
tillämpning av lagstiftningsakter. Tekniska standarder bör inte inbegripa politiska ställningstaganden.
(12) I fallet med tekniska standarder för tillsyn är det lämpligt att tillämpa det förfarande som föreskrivs i
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095-
/2010, beroende på vad som är lämpligt. Tekniska standarder för genomförande bör antas i enlighet med det
förfarande som föreskrivs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i
förordning (EU) nr 1095/2010, beroende på vad som är lämpligt.
(13) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör bidra till en enhetlig regeluppsättning för lagstiftningen om
finansiella tjänster, vilket Europeiska rådet stödde i sina slutsatser från juni 2009. Eftersom vissa krav i unionens
lagstiftningsakter inte är helt harmoniserade och i enlighet med försiktighetsprincipen för tillsyn, bör bindande
tekniska standarder för tillsyn och genomförande för att utveckla, specificera eller fastställa tillämpningsvillkoren
för dessa krav inte hindra att medlemsstater begär ytterligare information eller inför strängare krav. Tekniska stan-
darder för tillsyn och genomförande bör därför medge att medlemsstaterna begär ytterligare information eller
inför strängare krav inom specifika områden när lagstiftningsakterna lämnar ett sådant utrymme.
(14) I enlighet med förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör ESA-myndig-
heterna i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd vad gäller de tekniska standarderna för tillsyn eller
genomförande och analysera de potentiella kostnaderna och fördelarna innan dessa standarder lämnas till
kommissionen.
(15) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör kunna omfatta övergångsåtgärder där lämpliga tidsfrister
anges, om kostnaderna för det omedelbara genomförandet är orimliga i förhållande till nyttan.
(16) Samtidigt som detta direktiv antas pågår redan arbetet med att förbereda och anordna samråd om den första
uppsättningen åtgärder för att genomföra rambestämmelserna enligt direktiv 2009/138/EG. För att dessa åtgärder
ska kunna slutföras inom kort är det lämpligt att under en övergångsperiod ge kommissionen rätt att anta de
tekniska standarder för tillsyn som föreskrivs i det här direktivet, i enlighet med förfarandet för antagande av dele-
gerade akter. Ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella
tekniska standarder för tillsyn för genomförande av direktiv 2009/138/EU, bör antas i enlighet med
artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
364
L 153/4
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
(17) Det är dessutom lämpligt att låta Eiopa, efter en övergångsperiod på två år, föreslå uppdateringar av ett antal dele-
gerade akter inom ramen för tekniska standarder för tillsyn. De uppdateringarna bör begränsas till tekniska
aspekter av de berörda delegerade akterna och bör inte innebära strategiska beslut eller politiska val.
(18) När Eiopa förbereder och utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn för att anpassa delegerade akter till
den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna bör kommissionen se till att information om de
förslagen till tekniska standarder för tillsyn översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker
så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(19) I förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 föreskrivs en mekanism för att
lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Om en nationell tillsynsmyndighet invänder mot en annan
nationell tillsynsmyndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av
att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område som specificeras i unionslagstiftningsakter i enlighet med
de förordningarna, och de relevanta lagstiftningsakterna kräver samarbete, samordning eller gemensamma beslut
av nationella tillsynsmyndigheter från mer än en medlemsstat, bör den berörda ESA-myndigheten på begäran av
en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna bistå myndigheterna med att nå fram till en överens-
kommelse inom den tidsfrist som fastställs av ESA-myndigheten, vilken bör beakta eventuella relevanta tidsfrister
i den tillämpliga lagstiftningen och hur komplex och brådskande tvisten är. Om en sådan tvist kvarstår, bör ESA-
myndigheten kunna avgöra tvisten.
(20) Enligt förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 krävs att sektorsspecifik
lagstiftning anger när tvistlösningsmekanismen får tillämpas för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndig-
heter. Detta direktiv bör fastställa en första grupp med sådana fall inom försäkrings- och återförsäkringssektorn,
utan att hindra tillägg av ytterligare fall i framtiden. Detta direktiv bör inte hindra ESA-myndigheterna från att
agera i enlighet med andra befogenheter eller utföra uppgifter som anges i förordningarna (EU) nr 1093/2010,
(EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, inklusive icke-bindande medling, och sörja för en konsekvent,
effektiv och ändamålsenlig tillämpning av unionsrätten. Inom områden där det redan finns någon form av icke-
bindande medling i den tillämpliga rätten eller där det förekommer tidsfrister för gemensamma beslut som ska
fattas av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, krävs det dessutom ändringar för att säkerställa klarhet och
minsta möjliga avbrott i processen för att nå ett gemensamt beslut, men också för att se till att ESA-myndighe-
terna ska kunna lösa tvister i tillämpliga fall. Syftet med det bindande tvistlösningsförfarandet är att lösa situa-
tioner där nationella tillsynsmyndigheter inte själva mellan sig kan lösa förfarandefrågor eller väsentliga problem
med efterlevnaden av unionsrätten.
(21) Detta direktiv bör därför identifiera de situationer där förfarandefrågor kan behöva lösas eller väsentliga problem
med efterlevnaden av unionsrätten och där de nationella tillsynsmyndigheterna kanske inte kan lösa problemet på
egen hand. I sådana fall bör en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna hänföra frågan till den berörda
ESA-myndigheten. Den ESA-myndigheten bör handla i enlighet med sin inrättandeförordning och detta direktiv.
Den bör med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna kräva att de berörda natio-
nella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och
säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlems-
staterna beslutsfattande behörighet, bör en ESA-myndighets beslut inte ersätta de nationella tillsynsmyndighe-
ternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten.
(22) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs gemensamma beslut i fråga om godkännande av ansökningar om användning
av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag, godkännande av ansökningar om att ett dotterbolag ska
omfattas av artiklarna 238 och 239 i det direktivet och utnämnandet av en grupptillsynsmyndighet på en annan
grundval än de kriterier som föreskrivs i artikel 247 i samma direktiv. Inom samtliga de områdena bör det i en
ändring tydligt anges att om en tvist uppstår får Eiopa lösa denna tvist med det förfarande som föreskrivs i
förordning (EU) nr 1094/2010. På så sätt blir det tydligt att tvister bör kunna lösas och samarbete stärkas innan
ett slutligt beslut fattas av den nationella tillsynsmyndigheten eller utfärdas till en institution, samtidigt som Eiopa
inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut. Eiopa bör lösa tvister genom
medling mellan de nationella tillsynsmyndigheternas skiljaktiga synpunkter.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
365
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/5
SV
(23) Med den nya tillsynsstruktur som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella tillsynsmyndighe-
terna samarbetar nära med ESA-myndigheterna. Ändringar i de relevanta lagstiftningsakterna bör säkerställa att
det inte finns några rättsliga hinder för de skyldigheter om informationsutbyte som har införts i förordning-
arna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 och att tillhandahållandet av uppgifter inte
ger upphov till en onödig administrativ börda.
(24) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör endast åläggas att lämna sådan information till sina nationella tillsyn-
smyndigheter som är relevant för syftena med tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i direktiv
2009/138/EG. Uppgifter i en fullständig förteckning där tillgångarna redovisas post för post och andra uppgifter
som bör tillhandahållas oftare än en gång per år bör krävas endast om de ytterligare kunskaper som den natio-
nella tillsynsmyndigheten erhåller för syftet att övervaka företagens finansiella situation eller med hänsyn till de
eventuella effekterna av deras beslut på den finansiella stabiliteten uppväger den börda som det innebär att
beräkna och överlämna den informationen. Efter bedömningen av arten, omfattningen och komplexiteten av de
inneboende riskerna i företagets verksamhet bör de nationella tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att tillåta en
begränsning av frekvensen och omfattningen av den information som ska rapporteras eller att göra undantag från
kravet på rapportering av tillgångarna post per post endast om företaget inte överstiger särskilda tröskelvärden.
Det bör säkerställas att de minsta företagen har rätt till begränsningar och undantag och att de företagen inte
representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess åter-
försäkringsmarknad.
(25) I syfte att säkerställa att den information som rapporteras av försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarin-
tresse eller försäkringsholdingbolag på gruppnivå är korrekt och fullständig bör nationella tillsynsmyndigheter
inte tillåta begränsningar av den information som ska rapporteras eller undantag från kravet att rapportera till-
gångarna post per post för företag som ingår i en grupp, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten är över-
tygad om att rapporteringskravet skulle vara olämpligt med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten
av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.
(26) På de områden där kommissionen enligt direktiv 2009/138/EG för närvarande har befogenhet att anta genomfö-
randeåtgärder, där dessa åtgärder är akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som komplet-
terar eller ändrar vissa icke-väsentliga delar i det direktivet i den mening som avses i artikel 290 i EUF-fördraget,
bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med den artikeln eller tekniska standarder
för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
(27) För att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet
enligt direktiv 2009/138/EG, på grundval av standardformeln, eller för att ta hänsyn till utvecklingen på mark-
naden, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med hänsyn till beräkningen av solvenskapi-
talkravet på grundval av standardformeln.
(28) I det fall riskerna inte i tillräcklig utsträckning täcks av en undergrupp till en riskmodul bör Eiopa ges befogenhet
att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa kvantitativa gränser och kriterier för godtag-
bara tillgångar vid beräkning av solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln.
(29) För att säkerställa en konsekvent beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna hos försäkrings- och återför-
säkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att ett centralt organ regelbundet härleder, offent-
liggör och uppdaterar vissa tekniska uppgifter vad gäller riskfria räntesatser för relevanta durationer, med beak-
tande av iakttagelser på den finansiella marknaden. Det sätt på vilket de riskfria räntesatserna för relevanta dura-
tioner härleds bör vara transparent. Med tanke på dessa uppgifters tekniska och försäkringsrelaterade natur bör
de utföras av Eiopa.
(30) De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör undvika artificiell volatilitet för försäkringstekniska avsätt-
ningar och medräkningsbara kapitalbasmedel och erbjuda incitament för god riskhantering. Valet av tidpunkt för
att inleda extrapoleringen av riskfria räntesatser bör ge företagen möjlighet att vid beräkning av bästa skattning
med obligationer matcha de kassaflöden som diskonteras med icke-extrapolerade räntesatser. Under marknadsför-
hållanden liknande dem som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör extrapoleringen av riskfria ränte-
satser, särskilt i euro, ha utgångspunkt i en återstående löptid på 20 år. Under liknande marknadsförhållanden
som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för rele-
vanta durationer, särskilt i euro, konvergera på ett sådant sätt mot den slutliga terminskursen att den extrapole-
rade terminsräntan för löptider som sträcker sig 40 år längre fram i tiden än tidpunkten för inledandet av
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
366
L 153/6
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
extrapoleringen av de extrapolerade terminskurserna inte avviker mer än tre räntepunkter från den slutliga
terminskursen. För andra valutor än euron bör hänsyn tas till särdragen på de lokala obligations- och swapmark-
naderna när tidpunkten för inledandet av extrapoleringen av riskfria räntesatser och den lämpliga konvergenspe-
rioden för den slutliga terminskursen fastställs.
(31) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar obligationer eller andra tillgångar med liknande kassaflödese-
genskaper fram till förfallodagen, är de inte exponerade för risken för ändringar i spreaden för de tillgångarna.
För att undvika att ändringar i tillgångens spreadar påverkar dessa företags kapitalbasvolym bör företagen tillåtas
att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i linje med föränd-
ringarna av spreaden för sina tillgångar. Tillämpningen av en sådan justering bör inte kräva tillsynsmyndighetens
godkännande och strikta krav på tillgångar och skulder bör säkerställa att försäkringsföretaget och återförsäkrings-
företaget kan hålla kvar sina tillgångar till förfallodatum. Särskilt bör kassaflödena för tillgångar och skulder
matchas och tillgångarna bör ersättas i syfte att bibehålla matchningen endast när de förväntade kassaflödena har
ändrats väsentligt, såsom när en obligation skrivs ner eller vid fallissemang. Försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag bör offentligt redogöra för hur matchningsjusteringen påverkat deras finansiella position för att trygga
fullgod transparens.
(32) I syfte att undvika procykliska investeringsbeteenden bör försäkrings- och återförsäkringsföretag tillåtas att justera
de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning av försäkringstekniska avsätt-
ningar för att mildra effekterna av mycket stora räntedifferenser för obligationer. En sådan volatilitetsjustering bör
bygga på referensportföljer för de företagens relevanta valutor och, vid behov för att säkra representativitet, på
referensportföljer för de nationella försäkringsmarknaderna. För att trygga fullgod transparens bör försäkrings-
och återförsäkringsföretag offentligt redogöra för hur volatilitetsjusteringen påverkat deras finansiella position.
(33) Med hänsyn till vikten av diskontering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna bör direktiv
2009/138/EG säkerställa enhetliga villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretagens val av diskonterings-
räntor. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogen-
heter för att fastställa relevanta riskfria räntesatser för relevanta durationer för att använda vid beräkningen av
bästa skattning och de grundläggande räntedifferenserna för beräkningen av matchningsjusteringen och volatili-
tetsjusteringen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 182/2011 (1). Dessa genomförandeakter bör ta hänsyn till den tekniska information som fås från och offentlig-
görs av Eiopa. Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av de genomförandeakterna.
(34) Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall
hänförliga till riskfria räntesatser för relevanta durationer, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skynd-
samhet.
(35) I syfte att mildra oönskade potentiella procykliska effekter bör perioden för återupprättande av efterlevnaden av
solvenskapitalkravet utökas under exceptionellt svåra förhållanden, inbegripet i fall av stora kursfall på finansiella
marknaderna, förhållanden med ihållande låga räntor och katastrofer med stora efterverkningar, som påverkar
försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser.
Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera huruvida exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör
ges befogenheter att vidta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger
kriterier och relevanta förfaranden.
(36) I samband med matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer enligt detta direktiv
bör kravet att den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen
tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras, förvaltas och organiseras separat från företagens övriga
verksamheter, och att dessa tillgångar inte kan användas för att täcka förluster som uppstår inom företagens
övriga verksamheter, förstås i ett ekonomiskt perspektiv. Det bör inte innebära ett krav på att medlemsstaterna
ska ha ett juridiskt begrepp för separerade fonder i den nationella lagstiftningen. Företag som utnyttjar match-
ningsjusteringen bör identifiera, organisera och förvalta portföljen med tillgångar och förpliktelser separat från
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
367
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/7
SV
andra delar av affärsverksamheten och bör därför inte tillåtas att hantera risker som uppstår i andra delar av verk-
samheten genom att utnyttja den avsatta tillgångsportföljen. Samtidigt som detta gör det möjligt att förvalta port-
följen effektivt behöver den minskade möjligheten till överföring och diversifiering mellan den avsatta portföljen
och återstoden av företagen, med hänsyn till matchningsjusteringen, återspeglas i justeringar av kapitalbasmedel
och solvenskapitalkravet.
(37) Spreaden för den referensportfölj som avses i detta direktiv bör fastställas på ett transparent sätt genom utnytt-
jande av relevanta index när så är möjligt.
(38) I syfte att säkra en transparent tillämpning av volatilitetsjusteringen, matchningsjusteringen och de övergångsåt-
gärder för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar som fastställs i detta direktiv, bör försäkrings-
och återförsäkringsföretag offentliggöra effekterna av att inte tillämpa dessa åtgärder på sina finansiella positioner,
inbegripet effekter på beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna, solvenskapitalkravet, minimikapitalk-
ravet enligt direktiv 2009/138/EG, primärkapitalet och beloppet för medräkningsbara kapitalbasmedel som kan
täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.
(39) Medlemsstaterna bör i sin nationella lagstiftning kunna ge sina nationella tillsynsmyndigheter befogenheter att
tillåta, och under exceptionella omständigheter avvisa, utnyttjandet av volatilitetsjusteringen.
(40) För att säkerställa att vissa tekniska uppgifter till solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln tillhan-
dahålls regelbundet, t.ex. för att möjliggöra harmoniserade strategier för användningen av tariffer, bör särskilda
uppgifter tilldelas Eiopa. Erkännandet av kreditvärderingsinstitut bör anpassas till och göras förenligt med Europa-
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 575/2013 (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2). Överlappning med förordning (EG)
nr 1060/2009 bör undvikas och därför är det motiverat att ge den gemensamma kommitté för de europeiska
tillsynsmyndigheterna som inrättats genom förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och
(EU) nr 1095/2010 en roll. Eiopa bör utnyttja Esmas kompetens och erfarenhet optimalt. Exakt hur sådana
uppgifter ska utföras bör anges närmare i de åtgärder som antas genom delegerade akter eller genomförandeakter.
(41) Förteckningar över regionala regeringar och lokala myndigheter som offentliggörs av Eiopa bör inte vara mer
detaljerade än vad som är nödvändigt för att se till att dessa regeringar eller myndigheter behandlas på samma sätt
endast om exponeringsriskerna är lika stora som för centralregeringarna.
(42) För att säkerställa en harmoniserad strategi enligt direktiv 2009/138/EG för att fastställa när återhämtningspe-
rioden för överträdelser mot solvenskapitalkravet får förlängas, bör det specificeras vilka villkor som anses utgöra
ett ”exceptionellt svårt förhållande”. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera när sådana exceptionellt svåra
förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att anta åtgärder med stöd av delegerade akter och
genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden i fall av sådana exceptionellt svåra
förhållanden.
(43) För att säkerställa överensstämmelse mellan sektorerna och få intressena att sammanfalla hos företag som ”ompa
keterar” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller sponsorer) och intres-
sena hos försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i sådana värdepapper eller instrument, bör
kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delegerade akter inom ramen för investeringar i ompakete-
rade lån i enlighet med direktiv 2009/138/EG som inte bara anger kraven, utan även konsekvenserna om de över-
träds.
(44) För att möjliggöra större enhetlighet vid de förfaranden som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG för myndighe-
ternas godkännande av företagsspecifika parametrar, styrdokument för ändringar av modeller, specialföretag samt
fastställande och upphävande av kapitaltillägg, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delege-
rade akter som anger relevanta förfaranden på dessa områden.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersfö-
retag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om
tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
368
L 153/8
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
(45) Den utveckling som Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bedriver när det gäller en
global, riskbaserad solvensstandard är fortlöpande och bidrar fortsättningsvis till ökad tillsynssamordning och till-
synssamarbete internationellt. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG som hänför sig till kommissionens delege-
rade akter där det fastställs om likvärdighet för tredjeländers solvens- och tillsynsordningar är förenligt med målet
att främja internationell konvergens mot införandet av riskbaserade solvens- och tillsynsordningar. För att ta
hänsyn till att vissa tredjeländer kan behöva mer tid för att anpassa och tillämpa solvens- och tillsynsordningar
som helt uppfyller kriterierna för att bedömas som likvärdig, är det nödvändigt att närmare ange villkor för hur
sådana ordningar i tredjeländer ska behandlas för att dessa tredjeländer bör kunna bedömas som tillfälligt likvär-
diga. Kommissionens delegerade akter där det fastställs om tillfällig likvärdighet bör om så är lämpligt ta hänsyn
till den internationella utvecklingen. Om kommissionen fastställer att ett tredjelands tillsynsordning för grupp-
tillsyn är tillfälligt likvärdig, bör ytterligare tillsynsrapportering tillåtas i syfte att garantera att försäkringstagare
och förmånstagare skyddas inom unionen.
(46) Med hänsyn till försäkringsmarknadens särskilda struktur bör kommissionen, i syfte att trygga lika villkor för
försäkrings- och återförsäkringsföretag etablerade i tredjeländer, oavsett om deras moderbolag är etablerade inom
unionen eller inte, kunna fastställa att ett tredje land är tillfälligt likvärdigt när det gäller beräkning av grupptill-
synskrav och medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla de kraven.
(47) För att se till att berörda aktörer informeras korrekt om försäkrings- och återförsäkringsgruppernas struktur
måste information om deras juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur offentliggöras för allmän-
heten. Den informationen bör åtminstone innehålla uppgifter om firmanamn, typ av affärsverksamhet och dotter-
bolagens etableringsland, väsentliga anknutna företag och betydande filialer.
(48) I kommissionens beslut om huruvida ett tredjelands solvens- eller tillsynsordning är helt eller tillfälligt likvärdig
bör i förekommande fall hänsyn tas till förekomsten av övergångsåtgärder i dessa tredjeländers ordningar samt
åtgärdernas varaktighet och karaktär.
(49) För att göra det möjligt för europeiska kooperativa föreningar, inrättade genom rådets förordning (EG)
nr 1435/2003 (1), att tillhandahålla försäkrings- och återförsäkringstjänster är det nödvändigt att utöka förteck-
ningen över tillåtna former för företags- och återförsäkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG för att inbegripa
europeiska kooperativa föreningar.
(50) Minimikapitalkravets grundbelopp i euro för försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör justeras. Detta är
nödvändigt på grund av att grundbeloppen till de befintliga kapitalkraven för sådana företag har justerats regel-
bundet för att anpassas till inflationen.
(51) Beräkningen av solvenskapitalkravet för sjukförsäkringar bör återspegla nationella utjämningssystem och även
beakta ändringar i den nationella hälso- och sjukvårdslagstiftningen, eftersom dessa faktorer är grundläggande
delar i försäkringssystemet inom de nationella marknaderna för hälso- och sjukvård.
(52) Vissa genomförandebefogenheter som tilldelas i enlighet med artikel 202 i fördraget om upprättandet av Europe-
iska gemenskapen bör ersättas med lämpliga bestämmelser enligt artikel 290 i EUF-fördraget.
(53) Anpassningen av kommittéförfarandet till EUF-fördraget, och särskilt artikel 290, bör ske från fall till fall. För att
kunna beakta den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna och specificera de krav som fastställs
genom de direktiv som ändras genom detta direktiv, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i
enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Delegerade akter bör i synnerhet antas när det gäller detaljer som rör
förvaltningskrav, värdering, tillsynsrapportering och offentliggörande, fastställande och klassificering av kapital-
basmedel, standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet (inklusive eventuella följdändringar avseende
kapitaltillägg) och val av metoder och antaganden för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.
(
1
) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207,
18.8.2003, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
369
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/9
SV
(54) I förklaring nr 39 om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från
den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet
med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbe-
tandet av kommissionens utkast till delegerade akter för finansiella tjänster.
(55) Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från
delgivningsdatum. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader i
fråga om väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet bör också ha möjlighet att underrätta de
övriga institutionerna om att de inte kommer att göra några invändningar. Ett sådant tidigt godkännande av dele-
gerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel när det finns tidsplaner i grun-
dakten för kommissionens rätt att anta delegerade akter.
(56) Mot bakgrund av finanskrisen och de procykliska mekanismer som bidrog till att den uppstod och som förstärkte
dess effekter, utfärdade rådet för finansiell stabilitet, Baselkommittén för banktillsyn och G20-gruppen rekommen-
dationer för att mildra de procykliska effekterna av den finansiella regleringen. Dessa rekommendationer har en
direkt relevans för försäkrings- och återförsäkringsföretag, vilka utgör viktiga delar av finanssystemet.
(57) För att uppnå samstämmig tillämpning av detta direktiv och säkerställa makrotillsyn i hela unionen bör Europe-
iska systemrisknämnden, som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (1),
utarbeta principer som skräddarsytts för unionens ekonomi.
(58) Finanskrisen har visat att finansinstituten i stor utsträckning underskattade nivån på den motpartsrisk som är
förknippad med OTC-derivat. Detta föranledde G20-gruppen att i september 2009 begära att fler OTC-derivat
ska clearas genom en central motpart. Dessutom begärde de att OTC-derivat som inte kan clearas centralt ska
omfattas av högre kapitalkrav för att de högre risker de är förknippade med ska återspeglas korrekt.
(59) Vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet bör exponeringar mot kvalificerade centrala
motparter behandlas konsekvent med behandlingen av sådana exponeringar i kapitalkraven för kreditinstitut och
finansinstitut, enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i synnerhet när det gäller skillnader
i behandlingen mellan kvalificerade centrala motparter och andra motparter.
(60) I syfte att se till att unionens mål om långsiktig hållbar tillväxt och målen i direktiv 2009/138/EG, att främst
skydda försäkringstagare och även trygga finansiell stabilitet, fortsätter att uppnås, bör kommissionen se över
lämpligheten av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardfor-
meln för solvenskapitalkravet inom fem år efter det att direktiv 2009/138/EG börjar tillämpas. Översynen bör
särskilt baseras på den övergripande erfarenheten hos de försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder
standardformeln för solvenskapitalkravet under en övergångsperiod. I översynen bör även hänsyn tas till tillgång-
sklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i de tillgångarna och
finansiella instrumenten samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella
tjänster. Översynen av standardparametrarna för vissa tillgångsklasser, såsom räntebärande värdepapper och lång-
siktig infrastruktur, kan behöva prioriteras.
(61) För att möjliggöra en smidig övergång i enlighet med direktiv 2009/138/EG till ett nytt system är det nödvändigt
att fastställa infasningsperioder och särskilda övergångsperioder. Övergångsbestämmelserna bör syfta till att
undvika marknadsstörningar, begränsa konflikter med befintliga produkter och säkra tillgången på försäkringspro-
dukter. Övergångsbestämmelserna bör uppmuntra företag att så snart som möjligt övergå till att följa de särskilda
bestämmelserna i det nya systemet.
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på
EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
370
L 153/10
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
(62) Det är nödvändigt att fastställa en övergångsordning för tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsfö-
retag enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (1) under den tid som kommissionen
utför sin översyn av det direktivet. Övergångsperioden bör löpa ut så snart som ändringarna till direktiv
2003/41/EG träder i kraft.
(63) Utan hinder av den provisoriska tillämpningen av direktiv 2009/138/EG, särskilt när det gäller bedömningar rela-
terade till godkännande av interna modeller, tilläggskapital, klassificering av kapitalbasmedel, företagsspecifika
parametrar, specialföretag, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och övergångsbestämmelsen för
beräkning av bästa skattning vad avser försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som motsvarar inbetalda
premier för befintliga kontrakt, bör rådets direktiv 64/225/EEG (2), 73/239/EEG (3), 73/240/EEG (4),
76/580/EEG (5), 78/473/EEG (6), 84/641/EEG (7), 87/344/EEG (8), 88/357/EEG (9) och 92/49/EEG (10) och Europa-
parlamentets och rådets direktiv 98/78/EG (11), 2001/17/EG (12), 2002/83/EG (13) och 2005/68/EG (14) (tillsam-
mans kallade Solvens I), i deras ändrade lydelse enligt de rättsakter som förtecknas i del A i bilaga VI till direktiv
2009/138/EG, fortsätta att gälla fram till utgången av 2015.
(64) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september
2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan om införlivan-
deåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och
motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv och direktiv
2009/138/EG anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.
(65) Eftersom målen med detta direktiv – nämligen att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att säker-
ställa en hög, effektiv och enhetlig nivå av stabilitetsreglering och tillsyn, skydda försäkringstagare och förmånsta-
gare och därigenom företag och konsumenter, skydda finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta
funktionssätt, upprätthålla det finansiella systemets stabilitet och stärka den internationella samordningen av till-
synen – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den planerade
åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets-
principen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv
inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(66) Direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU)
nr 1095/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EGT
L 235, 23.9.2003, s. 10).
(2) Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhanda-
hålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT 56, 4.4.1964, s. 878).
(3) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och
driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3).
(4) Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan
direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20).
(5) Rådets direktiv nr 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra
författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 189, 13.7.1976,
s. 13).
(6) Rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom
gemenskapen (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25).
(7) Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG)
om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäk-
ring (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21).
(8) Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring
(EGT L 185, 4.7.1987, s. 77).
(9) Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäk-
ring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om
ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1).
(10) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än
livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring)
(EGT L 228, 11.8.1992, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en
försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag
(EGT L 110, 20.4.2001, s. 28).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv
73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
371
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/11
SV
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2003/71/EG
Direktiv 2003/71/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 5.4 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i vare sig grundprospektet eller något tillägg, ska de göras till
gängliga för investerarna, registreras hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt meddelas av den behö-
riga myndigheten till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna så snart det är praktiskt
möjligt när ett erbjudande till allmänheten görs, och om möjligt före den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten
börjar gälla eller de berörda värdepappren tas upp till handel. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska meddela
de slutliga villkoren till Esma. De slutgiltiga villkoren ska innehålla information som endast avser värdepappersnoten
och ska inte användas för att komplettera grundprospektet. Artikel 8.1 a ska tillämpas i sådana fall.”
2. Artikel 11.3 ska ersättas med följande:
”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange vilken information som ska införlivas genom hänvisning.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
3. Artikel 13.7 ska ersättas med följande:
”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller godkännandet av prospekt ska Esma utarbeta
förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera förfarandena för godkännande av prospekt och villkoren
för justering av tidsfristerna.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
4. Artikel 14.8 ska ersättas med följande:
”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna om offentliggörande av prospekt i punkterna 1–4.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
5. Artikel 15.7 ska ersättas med följande:
”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna i fråga om spridning av annonser som gäller plane-
rade erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad, framför allt
innan prospekten har gjorts tillgängliga för allmänheten eller innan teckningstiden inletts samt specificera bestämmel-
serna i punkt 4.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
372
L 153/12
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.”
6. Följande artikel ska införas:
”Artikel 31a
Esmas personal och resurser
Esma ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgif-
terna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommis-
sionen.”
Artikel 2
Ändringar av direktiv 2009/138/EG
Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
a) Följande led ska införas efter led 32:
”32a. kvalificerad central motpart: en central motpart som antingen auktoriserats i enlighet med artikel 14 i Euro-
paparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (*) eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den
förordningen,
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala
motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).”
b) Följande led ska läggas till:
”40. externt ratinginstitut eller ECAI: ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (**) eller en centralbank som utfärdar kredit-
betyg som inte omfattas av den förordningen.
(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärder-
ingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).”
2. Artikel 17.3 ska ersättas med följande:
”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a beträffande de företagsformer som anges i bilaga
III, med undantag av punkterna 28 och 29 i delarna A, B och C.”
3. Följande artikel ska införas:
”Artikel 25a
Anmälan och offentliggörande av auktorisation eller återkallande av auktorisation
Varje auktorisation eller återkallande av en auktorisation ska anmälas till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1094/2010 (***). Namnet på varje försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som beviljats auktorisation ska
föras in på en förteckning. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad.
(***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en
europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut
nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).”
4. Artikel 29.4 ska ersättas med följande:
”4. I de delegerade akter, tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som kommis-
sionen antar ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det
gäller små försäkringsföretag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
373
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/13
SV
I de förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnats av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förord-
ning (EU) nr 1094/2010, de förslag till tekniska standarder för genomförande som lagts fram i enlighet med arti-
kel 15 i den förordningen och de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats i enlighet med artikel 16 i samma
förordning ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det
gäller små försäkringsföretag.”
5. Artikel 31.4 ska ersättas med följande:
”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 ska kommissionen enligt artikel 301a
anta delegerade akter för punkt 2 i den här artikeln med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre-
gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offent-
liggöranden.
5.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, och utan att tillämpningen av
artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 påverkas, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för
att specificera mallarna för och strukturen på det offentliggörande som anges i den här artikeln.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
30 september 2015.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet
med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
6. I artikel 33 ska följande stycken läggas till:
”Om en tillsynsmyndighet har underrättat tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat om att den kommer att
utföra undersökningar på plats i enlighet med första stycket, och om den tillsynsmyndigheten är förhindrad att
utföra dessa undersökningar på plats eller om dessa tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstaten i praktiken inte har
möjlighet att utöva sin rätt att delta i enlighet med andra stycket, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till
Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa
agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa delta i undersökningar på plats om dessa utförs
gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”
7. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:
”1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar tillsynsmyndigheterna de
uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28.
Sådana uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:”
b) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6. Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i punkt 2 a i understiger ett år kan de berörda myndig-
heterna, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen
om
a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,
b) uppgifterna rapporteras minst årligen.
Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare
än ett år för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i arti-
kel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en regelbunden
tillsynsrapportering till en frekvens som är kortare än ett år är olämplig med beaktande av arten, omfattningen
och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
374
L 153/14
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
Begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag
som inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess
återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och
andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.
Tillsynsmyndigheterna ska prioritera de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av
dessa begränsningar.
7.
De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäk-
rings- och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post
om
a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och
komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,
b) överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändigt för den effektiva tillsynen över företaget,
c) undantaget inte undergräver de berörda finanssystemens stabilitet i unionen, och
d) företaget kan tillhandahålla dessa uppgifter på ad-hoc-basis.
Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen för försäkrings- och återförsäk-
ringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett
övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en rapportering där tillgångarna redovisas post för post
är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens
verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.
Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas försäkrings-
och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och
skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas
på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar.
Tillsynsmyndigheterna ska ge prioritet till de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas
av de undantagen.
8.
Med hänsyn till tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska tillsynsmyndigheterna, som en del av översynen
av tillsynsprocessen, bedöma om överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av
arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, med beaktande av
åtminstone
a) volymen av företagets premier och försäkringstekniska avsättningar,
b) volatiliteten för de anspråk och förmåner som företaget täcker,
c) de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till,
d) riskkoncentrationsnivån,
e) det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktoriseringen beviljas,
f) eventuella effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten,
g) företagets system och strukturer för att tillhandahålla information för tillsynsändamål och det styrdokument
som avses i punkt 5,
h) lämpligheten av företagets förvaltningssystem,
i) storleken på de kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet,
j) huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring som endast täcker risker som är
förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör.
9.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera de uppgifter som avses i
punkterna 1–4 i den här artikeln och tidsfristerna för inlämnade av dessa uppgifter, i syfte att nå en lämplig grad
av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
375
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/15
SV
10.
För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor i förhållande till denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för
överlämnande av uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
11.
För att främja en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 6 och 7 ska Eiopa utfärda
riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att närmare specificera de metoder som
ska användas vid fastställande av den marknadsandel som avses i tredje stycket i punkterna 6 och 7.”
8. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i) Led b ska ersättas med följande:
”b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker
väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig
eller partiell intern modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvanti-
fierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa
modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.”
ii) Följande led ska läggas till:
”d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b,
den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c
och 308d och tillsynsmyndigheten har funnit att detta företags riskprofil avviker väsentligt från de anta-
ganden som legat till grund för dessa justeringar och övergångsåtgärder.”
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2.
I de fall som anges i led a och b i punkt 1 ska kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget
uppfyller kraven i artikel 101.3.
I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som
uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.
I de fall som beskrivs under punkt 1 d ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som
uppstått på grund av de avvikelser som avses i den punkten.”
c) Punkt 6 ska ersättas med följande:
”6.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera de omständighet-
er under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas.
7.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera metoderna för
beräkningen av kapitaltillägg.
8.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning med avseende på denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag
till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapi-
taltillägg.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
376
L 153/16
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
9. I artikel 38.2 ska följande stycken läggas till:
”Om en tillsynsmyndighet har underrättat den berörda myndigheten i tjänsteleverantörens medlemsstat om att den
kommer att utföra kontroll på plats i enlighet med denna punkt, eller om den utför en kontroll på plats i enlighet
med första stycket och denna tillsynsmyndighet i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att utföra denna kon-
troll på plats, får tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med arti-
kel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats
genom samma artikel.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa
utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”
10. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:
”Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den
volatilitetsjustering som avses i artikel 77d ska de upprätta en likviditetsplan för inkommande och utgående
kassaflöden när det gäller de tillgångar och skulder som omfattas av de justeringarna.”
b) Följande punkt ska införas:
”2a. När det gäller förvaltning av tillgångar och skulder ska försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet
bedöma följande:
a) Hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta-
ganden som ligger till grund för de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77a.
b) Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas
i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta-
ganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den
grundläggande räntedifferens (spreaden) som avses i artikel 77c.1 b, och de eventuella effekterna av en
tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,
ii) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för ändringar
i sammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar,
iii) effekterna av minskningen av matchningsjusteringen till noll.
c) Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas,
i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de anta-
ganden som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen och de eventuella effekterna av en
tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,
ii) effekterna av minskningen av volatilitetsjusteringen till noll.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska årligen lägga fram de bedömningar som avses i leden a, b och c i
första stycket för tillsynsmyndigheten som en del av den information som ska rapporteras enligt artikel 35. I det
fall minskningen av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen till noll skulle innebära att solvenskapitalk-
ravet inte efterlevs, ska företagen även överlämna en analys av de åtgärder det skulle kunna tillämpa i en sådan
situation för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller för att
reducera riskprofilen för att återupprätta efterlevnaden av solvenskapitalkravet.
Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som avses
i artikel 41.3 innehålla en policy för kriterierna för tillämpningen av volatilitetsjusteringen.”
c) Följande punkt ska införas:
”4a. För att undvika ett alltför stort utnyttjande av externa ratinginstitut vid utnyttjande av extern kreditvär-
dering för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet, ska försäkrings- och åter-
försäkringsföretag som en del av sin riskhantering bedöma huruvida de externa kreditvärderingarna är korrekta
genom att använda ytterligare värderingar när det är möjligt, i syfte att undvika ett mekaniskt beroende av
externa värderingar.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
377
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/17
SV
För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan-
darder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i andra stycket.”
11. I artikel 45 ska följande punkt läggas till:
”2a. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den
volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d, ska
de utföra den bedömning av efterlevnad av kapitalkraven som avses i punkt 1 b både genom att beakta och inte
beakta de justeringarna och övergångsåtgärderna.”
12. Artikel 50 ska ersättas med följande:
”Artikel 50
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera följande:
a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings-
och återförsäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar som avses i artikel 44.2.
b) De funktioner som avses i artiklarna 44, 46, 47 och 48.
2.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt ska Eiopa, om inte annat följer av
artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:
a) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem.
b) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller den bedömning som avses i artikel 45.1 a ska
Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare
specificera delarna av denna bedömning.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
13. Artikel 51 ska ändras på följande sätt:
a) Följande punkt ska införas:
”1a. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1 d
inkludera en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj med förpliktelser och avsatta tillgångar på
vilken matchningsjusteringen tillämpas, samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjuster-
ingen till noll får på företagets finansiella position.
Den beskrivning som avses i punkt 1 d ska också inkludera en förklaring om huruvida den volatilitetsjustering
som avses i artikel 77d tillämpas av företaget och en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjus-
teringen till noll får på företagets finansiella position.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
378
L 153/18
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra
rättsliga och administrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punkt 1 e ii offentliggörs behöver
inte kapitaltillägget, eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget måste
använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31
december 2020.”
14. Artikel 52 ska ersättas med följande:
”Artikel 52
Information till och rapporter från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska medlemsstaterna begära
att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Eiopa:
a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt
under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning för
i) försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
b) För var och en av de uppgifter som anges i led a i denna punkt: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt arti-
kel 37.1 a, b respektive c.
c) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar begränsningen av den regelbundna tillsynsrappor-
teringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar det undantag från kravet på rappor-
tering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 35.6 och 35.7, tillsammans med deras respek-
tive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en
procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags kapitalkrav,
premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
d) Antalet grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet grupper
som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i
artikel 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska
avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla gruppers kapitalkrav,
premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.
2.
Eiopa ska årligen offentliggöra följande uppgifter:
a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet
och separat redovisat för
i) försäkrings- och återförsäkringsföretag,
ii) livförsäkringsföretag,
iii) skadeförsäkringsföretag,
iv) försäkringsföretag som bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet,
v) återförsäkringsföretag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
379
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/19
SV
b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat separat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för
samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.
c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b i denna punkt andelen av kapitaltillägg som ålagts
enligt artikel 37.1 a, b respektive c.
d) För alla medlemsstater kollektivt, det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar
nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och det totala antalet försäkrings- och återför-
säkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redo-
visas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer
när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av
den totala volymen av alla försäkrings- och återförsäkringsföretags och gruppers kapitalkrav, premier, försäk-
ringstekniska avsättningar och tillgångar.
e) För varje medlemsstat separat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av
begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och
grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som
avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav,
premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av
medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags samt gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska
avsättningar och tillgångar.
3.
Eiopa ska tillhandahålla de uppgifter som avses i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen till-
sammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan tillsynsmyndigheternas tillämpning av
krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.”
15. Artikel 56 ska ersättas med följande:
”Artikel 56
Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: Delegerade akter och tekniska standarder för genomfö-
rande
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obliga-
toriskt ska offentliggöras och tidsfrister för det årliga offentliggörandet av uppgifter i enlighet med avsnitt 3.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av detta avsnitt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder
för genomförande av förfaranden, format och mallar.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i andra stycket.”
16. Artikel 58.8 ska ersättas med följande:
”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt får Eiopa, utarbeta förslag till
tekniska standarder för tillsyn för att fastställa en uttömmande förteckning över uppgifter som avses i artikel 59.4,
vilken de tilltänkta förvärvarna ska inkludera i sin anmälan, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 58.2.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt och för att beakta den framtida utveck-
lingen, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att
närmare specificera justeringar av kriterierna i artikel 59.1.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de
tekniska standarder för tillsyn som avses i första och andra stycket.
9. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av detta direktiv får Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden, blanketter och mallar för det samråd mellan berörda tillsynsmyndig-
heter som avses i artikel 60.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
380
L 153/20
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
17. Följande artikel ska införas:
”Artikel 65a
Samarbete med Eiopa
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i
enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna omgående förser Eiopa med alla uppgifter den behöver för att
utföra sina uppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.”
18. Följande artikel ska införas:
”Artikel 67a
Europaparlamentets utredningsbefogenheter
Artiklarna 64 och 67 ska inte påverka de undersökningsbefogenheter som Europaparlamentet tilldelats enligt arti-
kel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).”
19. I artikel 69 ska andra stycket ersättas med följande:
”Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska
dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 65 och artikel 68.1, och information
som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 33 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsyn-
smyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på
plats utfördes.”
20. Artikel 70 ska ersättas med följande:
”Artikel 70
Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, organ som utövar tillsyn över betal-
ningssystem samt Europeiska systemrisknämnden
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64–69 får en tillsynsmyndighet överföra uppgifter som är
avsedda för att de ska kunna utföra sina uppgifter till följande:
a) Centralbanker inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), inklusive Europeiska centralbanken (ECB) och
andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, om denna information är rele-
vant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhan-
dahållande av likviditet i detta sammanhang, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappers-
avveckling, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet.
b) I förekommande fall, andra nationella offentliga myndigheter som ansvarar för tillsyn över betalningssystem.
c) Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1092/2010 (*), om dessa uppgifter är relevanta för utförandet av dess uppgifter.
2.
I en krissituation, inbegripen en sådan krissituation som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010,
ska medlemsstaterna tillåta behöriga myndigheter att utan dröjsmål lämna information till centralbankerna inom
ECBS, inklusive ECB, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppgifter,
inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen
för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till
ESRB om denna information är relevant för dess uppgifter.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
381
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/21
SV
3.
Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndigheterna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa
kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om
tystnadsplikt enligt detta avsnitt.
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av
det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331,
15.12.2010, s. 1).”
21. Artikel 71 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:
”2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar
enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och
administrativa krav som antagits i enlighet med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att
a) tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Eiopa,
b) tillsynsmyndigheterna vidtar alla åtgärder som krävs för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som
utfärdats av Eiopa i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 och att de, när de avviker från
dessa, ska ange skälen för detta,
c) tillsynsmyndigheternas nationella mandat inte inkräktar på utövandet av deras skyldigheter som medlemmar i
Eiopa eller enligt detta direktiv.”
b) Punkt 3 ska utgå.
22. I artikel 75 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ange vilka metoder och antaganden som
ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1.
3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller värdering av tillgångar och skulder ska Eiopa,
om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:
a) I vilken utsträckning de delegerade akter som avses i punkt 2 kräver användning av de internationella redovis-
ningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och huruvida de
redovisningsstandarderna är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i
punkterna 1 och 2.
b) De metoder och antaganden som ska användas om marknadsnoteringar antingen inte är tillgängliga eller om
internationella redovisningsstandarder, såsom de antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG)
nr 1606/2002, antingen tillfälligt eller varaktigt är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och
skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.
c) De metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder som fastställs i punkt 1,
om de delegerade akter som avses i punkt 2 tillåter utnyttjande av alternativa värderingsmetoder.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
23. Följande artiklar ska införas:
”Artikel 77a
Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer
Förfarandet för fastställande av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja
och vara förenligt med information från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till rele-
vanta finansiella instrument för de löptiderna, om marknaderna för de finansiella instrumenten samt obligationerna
är djupa, likvida och transparenta. För löptider där marknaderna för de relevanta finansiella instrumenten eller för
obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta ska de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extra-
poleras.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
382
L 153/22
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som
konvergerar smidigt från en eller ett antal räntesatser i förhållande till de längsta löptiderna för vilka de relevanta
finansiella instrumenten och obligationerna kan observeras på en djup och likvid marknad, till en slutlig termins-
kurs.
Artikel 77b
Matchningsjustering av riskfria räntesatserna för relevanta durationer
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en
matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om
en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäk-
ringskontrakt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
a) Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har avsatt en tillgångsportfölj, bestående av obligationer och andra till-
gångar med liknande kassaflödesegenskaper, för att täcka bästa skattning för portföljen med försäkrings- och
återförsäkringsförpliktelser och bibehåller denna portfölj under förpliktelsernas livstid, med undantag för syftet
att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångar och skulder när kassaflödena har ändrats väsent-
ligt.
b) Den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och
portföljen med avsatta tillgångar identifieras och förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagets
övriga verksamheter, och den avsatta tillgångsportföljen kan inte användas för att täcka förluster som uppstår
inom företagets övriga verksamheter.
c) De förväntade kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen återspeglar vart och ett av de förväntade kassaflö-
dena för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samma valuta, och eventuellt bristande
matchning orsakar inga risker som är väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den försäkrings- eller
återförsäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen tillämpas.
d) De underliggande kontrakten i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser genererar inte fram-
tida premiebetalningar.
e) De enda teckningsrisker som är relaterade till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser är livs-
fallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk och dödsfallsrisk.
f) Om den teckningsrisk som är relaterad till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inbegriper
dödsfallsrisk, ska bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte öka mer än
5 procent under en dödsfallsriskstress som kalibreras i enlighet med artikel 101.2–101.5
g) De underliggande kontrakten till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna inbegriper inga
valmöjligheter för försäkringstagaren eller inbegriper endast en återköpsoption om återköpsvärdet inte överstiger
värdet på de tillgångar, värderade i enlighet med artikel 75, som täcker försäkrings- och återförsäkringsförpliktel-
serna vid den tidpunkt då återköpsoptionen tas i bruk.
h) Kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen är fasta och kan inte ändras av tillgångarnas emittent eller annan
tredje part.
i) Vid tillämpningen av denna punkt ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i ett kontrakt för försäk-
rings- och återförsäkringsförpliktelser inte delas upp i olika delar när portföljen med försäkrings- och återförsäk-
ringsförpliktelser sammanställs enligt denna artikel.
Utan hinder av led h i första stycket kan försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda tillgångar för vilka kassa-
flödena är fasta, med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden
som inbegriper inflation i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
383
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/23
SV
I det fall att emittenter eller tredjeparter har rätt att ändra kassaflödena för en tillgång på ett sådant sätt att investe-
raren erhåller tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar
med likvärdig eller bättre kreditkvalitet ska rätten att ändra kassaflödena inte innebära att tillgångarna inte längre
tillåts ingå i den portfölj som avsatts i enlighet med led h i första stycket.
2.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen på en portfölj med försäkrings-
eller återförsäkringsförpliktelser ska inte återgå till en metod som inte inkluderar en matchningsjustering. Om ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjustering inte längre kan uppfylla villkoren i punkt
1 ska det omedelbart informera tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att på nytt säkra efterlev-
naden av de villkoren. Om företaget inte har möjlighet att inom två månader från och med den dag då det inte
längre uppfyllde villkoren, på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren, ska det upphöra att tillämpa matchningsjus-
teringen på sina försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser och ska inte tillämpa justeringen under en period på
ytterligare 24 månader.
3.
Matchningsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om de riskfria
räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för de förpliktelserna inbegriper en volatili-
tetsjustering enligt artikel 77d eller övergångsåtgärder för riskfria räntesatser enligt artikel 308c.
Artikel 77c
Beräkning av matchningsjusteringen
1.
För varje valuta ska den matchningsjustering som avses i artikel 77b beräknas i enlighet med följande prin-
ciper:
a) Matchningsjusteringen ska motsvara skillnaden mellan följande:
i) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflö-
dena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som
värdet i enlighet med artikel 75 på portföljen med avsatta tillgångar.
ii) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflö-
dena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa
skattningen för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas
med tillämpning av riskfria basräntesatser för durationerna.
b) Matchningsjusteringen ska inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar försäkrings- eller
återförsäkringsföretagets risker.
c) Utan att det påverkar tillämpningen av led a ska den grundläggande räntedifferensen vid behov ökas för att säkra
att matchningsjusteringen för tillgångar med lägre än fullgod kreditvärdighet inte överstiger matchningsjuster-
ingen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet (investment grade) med samma löptid och av samma tillgång-
sklass.
d) Utnyttjandet av externa kreditvärderingar vid beräkningen av matchningsjusteringen ska vara i enlighet med arti-
kel 111.1 n.
2.
Vid tillämpningen av punkt 1 b ska följande gälla för den grundläggande räntedifferensen:
a) Den ska motsvara summan av
i) den kreditspread som motsvarar sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna,
ii) den kreditspread som motsvarar den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna.
b) För exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker ska den inte vara lägre än 30
procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma
löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på de finansiella markna-
derna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
384
L 153/24
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
c) För andra exponeringar än mot medlemsstaternas nationella regeringar och centralbanker ska den inte vara lägre
än 35 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med
samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på finansiella mark-
naderna.
Sannolikheten för fallissemang som avses i led a i i första stycket ska baseras på långfristig statistik över fallissemang
som är relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.
Om ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från den statistik som avses i andra stycket ska den grundläggande
räntedifferensen vara lika stor som den andel av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria ränte-
satserna som anges i leden b och c.
Artikel 77d
Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer
1.
Medlemsstaterna får kräva att tillsynsmyndigheterna ger ett förhandsgodkännande för försäkrings- och återför-
säkringsföretags tillämpning av en volatilitetsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräk-
ning av den bästa skattning som avses i artikel 77.2.
2.
För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas
på räntedifferensen mellan den räntesats som kan fås för tillgångar som ingår i en referensportfölj för den valutan
och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för den valutan.
Referensportföljen för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i den valutan och i vilka
försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsför-
pliktelser uttryckta i den valutan.
3.
Omfattningen av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser ska motsvara 65 procent av den riskkorrigerade
valutaspreaden.
Den riskkorrigerade valutaspreaden ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den
andel av denna spread som kan tillskrivas en realistisk bedömning av förväntade förluster eller oförutsedda kredit-
eller andra risker för tillgångarna.
Volatilitetsjusteringen ska endast tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som inte härletts
genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer
ska baseras på de justerade riskfria räntesatserna.
4.
För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatser som avses i punkt 3 för detta lands
valuta, före tillämpningen av 65 procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden
och två gånger den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade lands-
spreaden är högre än 100 räntepunkter. Den ökade volatilitetsjusteringen ska tillämpas på beräkningen av bästa
skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i fråga om produkter som sålts på detta lands försäkrings-
marknad. Den riskkorrigerade landsspreaden beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade valutaspreaden för
detta lands valuta, men baseras på en referensportfölj som är representativ för de tillgångar i vilka försäkrings- och
återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser av pro-
dukter som sålts på detta lands försäkringsmarknad och som är uttryckta i det landets valuta.
5.
Volatilitetsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för rele-
vanta durationer för beräkning av bästa skattning för dessa förpliktelser inbegriper en matchningsjustering enligt ar-
tikel 77b.
6.
Genom undantag från artikel 101 ska solvenskapitalkravet inte täcka risker för förlust av primärkapital till
följd av ändringar av volatilitetsjusteringen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
385
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/25
SV
Artikel 77e
Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
1.
Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per
kvartal:
a) Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon
matchnings- eller volatilitetsjustering.
b) För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av
den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b.
c) För varje relevant nationell försäkringsmarknad, en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatser för relevanta
durationer som avses i artikel 77d.1.
2.
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalbasmedel
får kommissionen anta genomförandeakter, i vilka det för varje relevant valuta anges de tekniska uppgifter som
avses i punkt 1. I de genomförandeakterna ska den informationen utnyttjas.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2.
Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesat-
serna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med
det förfarande som avses i artikel 301.3.
3.
När de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 antas av kommissionen i enlighet med punkt 2 ska försäkrings-
och återförsäkringsföretag utnyttja dessa tekniska uppgifter för att beräkna bästa skattning i enlighet med artikel 77,
matchningsjusteringen i enlighet med artikel 77c och volatilitetsjusteringen i enlighet med artikel 77d.
När det gäller valutor och nationella marknader där den justering som avses i punkt 1 c inte anges i de genomföran-
deakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på riskfria räntesatser för relevanta durationer
för beräkning av bästa skattning.
Artikel 77f
Översyn av långsiktiga garantiåtgärder och aktieriskåtgärder
1.
Eiopa ska årligen, fram till den 1 januari 2021, rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen
om effekterna av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de dele-
gerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.
Tillsynsmyndigheterna ska under denna period årligen lämna följande uppgifter till Eiopa:
a) Tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter på deras nationella marknader och försäkrings- och
återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare.
b) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen,
förlängningen av återhämtningsplanen i enlighet med artikel 138.4, undergruppen durationsbaserade aktiekurs-
risker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d.
c) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för
aktier, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c
och 308d på försäkrings- och återförsäkringsföretag, både på nationell nivå och i anonym form för varje enskilt
företag.
d) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för
aktier och undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker på försäkrings- och återförsäkringsföretags investe-
ringsbeteende och huruvida de tillämpar otillbörlig nedsättning av kapitalkravet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
386
L 153/26
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
e) Effekterna av förlängningar av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4 på försäkrings- och återförsäk-
ringsföretagens insatser för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalk-
ravet eller för att reducera riskprofilen för att efterleva solvenskapitalkravet.
f) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar de övergångsåtgärder som anges i artiklarna 308c och
308d, huruvida de efterlever de infasningsplaner som avses i artikel 308e och utsikterna för ett minskat beroende
av dessa övergångsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits eller förväntas vidtas av företagen och tillsyn-
smyndigheterna, med beaktande av den berörda medlemsstatens lagstiftning.
2.
Eiopa ska när så är lämpligt, efter samråd med ESRB och efter ett offentligt samråd, ge kommissionen ett
yttrande om utvärderingen av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbe-
gripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. Den utvärderingen ska göras
med avseende på tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter, försäkrings- och återförsäkringsföreta-
gens beteende som långsiktiga investerare och, mer generellt, den finansiella stabiliteten.
3.
På basis av det yttrande som överlämnats av Eiopa som avses i punkt 2 ska kommissionen till Europaparla-
mentet och rådet överlämna en rapport senast den 1 januari 2021 eller tidigare, om så är lämpligt. Rapporten ska
särskilt fokusera på effekterna för
a) skydd av försäkringstagare,
b) de europeiska försäkringsmarknadernas stabilitet och sätt att fungera,
c) den inre marknaden och särskilt konkurrenskraften och lika villkor på de europeiska försäkringsmarknaderna,
d) den utsträckning i vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att verka som långsiktiga investerare,
e) tillgången på och prissättningen av livränteprodukter,
f) tillgången på och prissättningen av konkurrerande produkter,
g) försäkringsföretagens långsiktiga investeringsstrategier i fråga om produkter på vilka artiklarna 77b och 77c
tillämpas i förhållande till strategier för andra långsiktiga garantier,
h) konsumentval och konsumenternas riskmedvetenhet,
i) diversifieringsgraden inom försäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångsport-
följ,
j) den finansiella stabiliteten.
Rapporten ska dessutom bygga på tillsynserfarenhet när det gäller tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106,
138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa
artiklar.
4.
Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.”
24. Artikel 86 ska ersättas med följande:
”Artikel 86
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2.
b) Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas
vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
387
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/27
SV
c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet respektive som
summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska
avsättningarna beräknas som en helhet som avses i artikel 77.4.
d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av
det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförplik-
telser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget som avses i artikel 77.5.
e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstek-
niska avsättningarna som avses i artikel 80.
f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används
vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore
lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa
skattning som avses i artikel 82.
g) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77b.1, inbegripet de metoder, antaganden och standardpara-
metrar som ska användas vid beräkning av effekterna av den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77b.1 e.
h) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77c, inbegripet de antaganden och metoder som ska
användas vid beräkning av matchningsjusteringen och den grundläggande räntedifferensen.
i) Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet en formel
för beräkning av den spread som avses i punkt 2 i den artikeln.
2.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller metoder för beräkningen av försäkringstekniska
avsättningar ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för
att närmare specificera följande:
a) De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallisse-
mang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.
b) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna
för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till
arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig,
inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 77b, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan-
darder för genomförande av förfaranden för godkännande av tillämpningen av en matchningsjustering enligt
artikel 77b.1.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta dessa tekniska
standarder för tillsyn.”
25. Artikel 92 ska ändras på följande sätt:
a) Titeln ska ersättas med följande:
”Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande”
b) Punkt 1 ska ersättas med följande:
”1. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller fastställandet av kapitalbasmedel ska Eiopa,
om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriteri-
erna för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
388
L 153/28
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
1a. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera behandlingen av ägarin-
tressen enligt artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fastställandet av kapital-
basen.”
c) Följande punkt ska läggas till:
”3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 90 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
31 oktober 2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
26. Artikel 97 ska ersättas med följande:
”Artikel 97
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa en förteckning över kapitalbas-
poster, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 94 med en fullständig redo-
visning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.
2.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller klassificering av kapitalbasmedel ska Eiopa, om
inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de metoder
som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster
som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i punkt 1.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 med hänsyn
till marknadsutvecklingen.”
27. Artikel 99 ska ersättas med följande:
”Artikel 99
Delegerade akter avseende medräkningsbara kapitalbasmedel
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2.
b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som
enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker
(separata fonder).”
28. Följande artikel ska införas:
”Artikel 109a
Harmoniserade tekniska uppgifter till standardformler
1.
Vid tillämpning av beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln ska ESA-myndighe-
terna via den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av placeringen av
externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar på en objektiv skala för kreditkvalitet genom tillämpning av de
kreditkvalitetsvärden som specificeras i enlighet med artikel 111.1 n.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
389
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/29
SV
ESA-myndigheternas gemensamma kommitté ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen
senast den 30 juni 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.
2.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att förenkla beräkningen av
den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5, förenkla beräkningen av den motpartsriskmodul som avses i arti-
kel 105.6, utvärdera de riskreducerande tekniker som avses i artikel 101.5 och beräkna försäkringstekniska avsätt-
ningar, ska Eiopa utarbeta tekniska standarder för genomförande av
a) förteckningar över de regionala och lokala självstyrelseorgan vilkas exponeringar ska behandlas som exponer-
ingar mot den centrala regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, förutsatt att det inte förekommer några
skillnader i risk mellan sådana exponeringar på grund av de regionala regeringarnas och lokala myndigheternas
särskilda beskattningsrätt, och att det finns särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallisse-
mang,
b) det aktieindex som avses i artikel 106.2, i enlighet med de detaljerade kriterier som fastställs i artikel 111.1 c
och o,
c) de justeringar som ska göras för valutor som är knutna till euron i undergruppen valutarisk i artikel 105.5, i
enlighet med de detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla
beräkningen av undergruppen valutarisk, såsom den fastställs i artikel 111.1 p.
Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för tillsyn som avses i första stycket.
3.
Eiopa ska minst en gång per kvartal offentliggöra tekniska uppgifter som inbegriper information om den
symmetriska justering som avses i artikel 106.
4.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att underlätta beräkningen av
den teckningsriskmodul för sjukförsäkring som avses i artikel 105.4 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska stan-
darder för genomförande, med beaktande av de beräkningar som gjorts av tillsynsmyndigheterna i de berörda
medlemsstaterna, av standardavvikelser när det gäller medlemsstaternas särskilda nationella lagstiftningsåtgärder
som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande
hälsorisk och som uppfyller kriterierna i punkt 5 och alla ytterligare kriterier som fastställts genom delegerade akter.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.
5.
De tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 4 ska endast tillämpas på de av medlemsstaternas
nationella lagstiftningsåtgärder som ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att dela utbetalningar vid
försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller följande kriterier:
a) Mekanismen för delning av anspråk ska vara transparent och till fullo specificerad före den årsperiod till vilken
den hänför sig.
b) Mekanismen för delning av anspråk, antalet försäkringsföretag som deltar i systemet för utjämning av hälsorisker
(Health Risk Equalisation System – HRES) och riskkaraktären hos den affärsverksamhet som omfattas av HRES ska,
för varje företag som deltar i HRES, säkerställa att volatiliteten hos de årliga förlusterna inom den affärsverk-
samhet som omfattas av HRES avsevärt minskas genom detta system, både avseende premier och avseende
reservrisk.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
390
L 153/30
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
c) Den sjukförsäkring som omfattas av HRES ska vara obligatorisk och fungera helt eller delvis som ett alternativ till
det skydd vid sjukdom som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet.
d) Vid fallissemang i ett försäkringsföretag som deltar i HRES ska en eller flera medlemsstaters regeringar garantera
att de till fullo tillgodoser försäkringstagarnas anspråk i det försäkringsföretag som omfattas av HRES.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som anger de ytterligare kriterier som arrangemangen i
de nationella lagstiftningsåtgärderna ska uppfylla, och metod och krav för beräkningen av de standardavvikelser om
avses i punkt 4 i den här artikeln.”
29. Artikel 111 ska ersättas med följande:
”Artikel 111
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande avseende artiklarna 103–109
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) En standardformel i enlighet med artiklarna 101 och 103–109.
b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt arti-
kel 104 och följande uppdateringar.
c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska kalibreras till den konfidensnivå som avses i artikel 101.3
och som ska tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det
primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, mekanismen för symmetrisk
justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt det lämpliga sättet
för att integrera metoden i artikel 304 i solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln.
d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parametrarna i bilaga IV samt förfarandena för att uppdatera
dessa parametrar.
e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som
ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen
av solvenskapitalkravet.
f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respek-
tive risk faktiskt har överförts till tredje part.
fa) Den metod och de parametrar som ska användas för att bedöma kapitalkravet för motpartsrisk i fall av exponer-
ingar mot kvalificerade centrala motparter; de parametrarna säkerställer konsekvens med behandlingen av
sådana exponeringar för kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i
förordning (EU) nr 575/2013.
g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den
procentsats som avses i artikel 107.3.
h) De metoder och justeringar som ska användas för att återspegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens mins-
kade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.
i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstek-
niska avsättningar eller uppskjutna skatter som fastställs i artikel 108.
j) Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som
får ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
391
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/31
SV
k) Kriterier gällande de standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att
beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas full-
ständighet, exakthet och tillämplighet som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande,
tillsammans med förfarandet för ett sådant godkännande.
l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som
det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäk-
ring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda någon av dessa förenklade beräk-
ningar.
m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen
av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk som avses i artikel 105.5, med beak-
tande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna företag på grund av de investering-
arnas strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.
n) Hur de externa ratinginstitutens externa kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet
i enlighet med standardformeln och placeringen av externa kreditvärderingar på den skala för kreditkvalitet som
avses i artikel 109a.1, vilket ska vara förenligt med utnyttjandet av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärder-
ingar vid beräkningen av kapitalkraven för kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU)
nr 575/2013 och finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i det direktivet.
o) Detaljerade kriterier för det aktieindex som avses i artikel 109a.2 c.
p) Detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av
undergruppen valutarisk som avses i artikel 109a.2 d.
q) Villkoren för den kategorisering av regionala och lokala självstyrelseorgan som avses i artikel 109a.2 a.
2.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av företagsspecifika para-
metrar som avses i punkt 1 k.
Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3.
Senast den 31 december 2020 ska kommissionen göra en bedömning av lämpligheten för de metoder, anta-
ganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet. Kommis-
sionen ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem
som investerar i dessa tillgångar och finansiella instrument samt utvecklingen när det gäller fastställande av interna-
tionella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa tillgångsklasser får prioriteras. Kommissionen ska
översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta
direktiv eller av delegerade eller genomförandeakter som antagits enligt detta direktiv.
4.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller solvenskapitalkravet ska Eiopa, om inte annat
följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att definiera kvantitativa gränser och
kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för det fall att dessa risker inte täcks i tillräcklig utsträckning av en under-
grupp till en riskmodul.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
De tekniska standarderna för tillsyn ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna
med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för
placeringsrisken. De ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på de finansiella
marknaderna.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
392
L 153/32
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
30. Artikel 114 ska ersättas med följande:
”Artikel 114
Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande avseende de interna modellerna för solvenska-
pitalkravet
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 120–125 mot bakgrund av det begränsade tillämpnings-
område som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.
b) Det sätt genom vilket en partiell intern modell helt och fullt ska integreras i solvenskapitalkravets standardformel
enligt artikel 113.1 c och kraven för användningen av alternativa integreringstekniker.
2.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av förfaranden när det gäller
a) godkännande av en intern modell i enlighet med artikel 112, och
b) godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av det styrdokument för ändringar av
interna modeller som avses i artikel 115.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
31. Artikel 127 ska ersättas med följande:
”Artikel 127
Delegerade akter avseende artiklarna 120–126
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a avseende artiklarna 120–126 i syfte att ytterligare
förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksam-
heter, beträffande användningen av interna modeller i hela unionen.”
32. Artikel 129 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 d ska leden i, ii och iii ersättas med följande:
”i) 2 500 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de
risker som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga I täcks, varvid beloppet inte får underskrida
3 700 000 EUR.
ii) 3 700 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag.
iii) 3 600 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimi-
kapitalkravet inte får understiga 1 200 000 EUR.”
b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter, under en tidsperiod som löper ut senast 31 december
2017, kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procentsatser som anges i första
stycket endast på ett företags solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2.”
c) I punkt 4 ska följande stycke införas efter första stycket:
”Vid beräkningen av de gränser som avses i punkt 3 ska företagen inte vara ålagda att beräkna solvenskapitalk
ravet varje kvartal.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
393
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/33
SV
d) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:
”5. Kommissionen ska senast den 31 december 2020 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport
om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punk-
terna 1–4.”
33. Artikel 130 ska ersättas med följande:
”Artikel 130
Delegerade akter
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att precisera den beräkning av minimikapitalkravet
som avses i artiklarna 128 och 129.”
34. I artikel 131 första stycket ska datumen ”31 oktober 2012” och ”31 oktober 2013” ersättas med datumen ”31 de-
cember 2015” respektive ”31 december 2016”.
35. Artikel 135 ska ersättas med följande:
”Artikel 135
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende kvalitativa krav
1.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera kvalitativa krav inom följande
områden:
a) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2
första stycket.
b) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana
tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket och fastställande av i vilken utsträckning användning av sådana
tillgångar bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning i enlighet med
artikel 132.4 tredje stycket.
2.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:
a) De krav som de företag som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (origi-
natorer eller sponsorer) måste uppfylla för att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i värde-
papper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som säkerställer att
originatorerna, sponsorerna eller de ursprungliga långivarna på löpande basis upprätthåller ett väsentligt ekono-
miskt intresse netto som under inga omständigheter får understiga 5 procent.
b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värde-
papper eller instrument.
c) Specificering av de omständigheter enligt vilka ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav får åläggas vid överträ-
delse av kraven som fastställs i leden a och b i denna punkt, utan hinder av artikel 101.3.
3.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller punkt 2 c, ska Eiopa, om inte annat följer av ar-
tikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoderna för beräkning av ett
proportionerligt ytterligare kapitalkrav.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
36. Artikel 138.4 ska ersättas med följande:
”4. Om Eiopa, efter samråd med ESRB när så är lämpligt, fastställer att det råder exceptionellt svåra förhållanden
som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda
försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket för berörda företag med en
period på högst sju år, med beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas
genomsnittliga löptid.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
394
L 153/34
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa vid tillämp-
ningen av denna punkt på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten fastställa när det föreligger exceptionellt
svåra förhållanden. Den berörda tillsynsmyndigheten får lämna in en begäran om försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser sannolikt inte kommer att uppfylla
ett av de krav som fastställs i punkt 3. Exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för
försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser
allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar:
a) Ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt.
b) Förhållanden med ihållande låga räntor.
c) Katastrofer med stora efterverkningar.
Eipoa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten regelbundet bedöma huruvida de förutsättningar som
avses i andra stycket fortfarande är tillämpliga. Eiopa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten förklara
när exceptionellt svåra förhållanden inte längre föreligger.
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en
lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa
nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att
följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som avses i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några
väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller
med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av
solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.”
37. Artikel 143 ska ersättas med följande:
”Artikel 143
Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende artikel 138.4
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som kompletterar de olika typerna av svåra förhål-
landen och närmare anger de faktorer och kriterier som ska beaktas av Eiopa vid fastställandet av när det föreligger
exceptionellt svåra förhållanden och av tillsynsmyndigheterna vid fastställandet av förlängningen av återhämtnings-
perioden i enlighet med artikel 138.4.
2.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller artiklarna 138.2, 139.2 och 141, ska Eiopa, om
inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera åtgärdsplaner
som avses i artikel 138.2 och finansiella saneringsplaner enligt artikel 139.2 samt med avseende på artikel 141, och
därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka procykliska effekter.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
38. Artikel 149 ska ersättas med följande:
”Artikel 149
Ändringar av risker eller åtaganden
Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 147 ska omfattas av det
förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
395
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/35
SV
39. Artikel 155 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 3 ska följande stycke införas efter första stycket:
”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndig-
hetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med
de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”
b) Punkt 9 ska ersättas med följande:
”9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om det antal och de olika typer av fall som lett
till vägran enligt artiklarna 146 och 148, eller där åtgärder har vidtagits enligt punkterna 3 och 4 i den här arti-
keln.”
40. Följande stycke ska införas efter första stycket i artikel 158.2:
”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighe-
tens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de
befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”
41. Artikel 159 ska ersättas med följande:
”Artikel 159
Statistik om gränsöverskridande verksamhet
Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet
som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlems-
stat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring och angivna per
medlemsstat, enligt följande:
a) För skadeförsäkring: per försäkringsklass i enlighet med den relevanta delegerade akten.
b) För livförsäkring: för var och en av försäkringsklasserna i enlighet med den relevanta delegerade akten.
Vad gäller bilaga I, del A, klass 10, med uteslutande av fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera
tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.
Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter
som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.”
42. Artikel 172 ska ersättas med följande:
”Artikel 172
Likvärdighet avseende försäkringsföretag
1.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bestämma om
den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med
huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I.
2.
Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 1 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i
enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delege-
rade akter där det fastställs att den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter
som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I i
detta direktiv.
De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att beakta alla väsentliga ändringar av den tillsynsordning som
fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
3.
Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv, ska
återförsäkringsavtal som ingås med företag som har sitt huvudkontor i det tredjelandet behandlas på samma sätt
som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
396
L 153/36
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
4.
Genom undantag från punkt 2, och även om de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 1 inte har
uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a, och med bistånd av Eiopa
enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning
som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredje-
landet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om det tredjelandet uppfyller åtminstone föl-
jande kriterier:
a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anta och tillämpa en solvensordning som kan bedömas
som likvärdig i enlighet med punkt 2, innan den perioden löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.
b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet som avses i led a.
c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet som avses i led a.
d) Det har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för
tillsynsrapportering och transparens.
e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med
Eiopa och tillsynsmyndigheter.
f) Det har ett oberoende tillsynssystem.
g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters
räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter.
I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2.
De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska
läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de läges-
rapporterna.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första
stycket.
5.
Den begränsade period som avses i första stycket i punkt 4 ska upphöra den 31 december 2020 eller det
datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 2, har bedömts vara likvärdig med den som
fastställs i avdelning I, beroende på vilket som infaller först.
Denna period kan förlängas till ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genom-
föra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 2.
6.
Återförsäkringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts
som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4, ska behandlas på samma sätt som i punkt 3. Artikel 173 ska även
tillämpas på återförsäkringsföretag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt
likvärdig i enlighet med punkt 4.”
43. Artikel 176 ska ersättas med följande:
”Artikel 176
Information från medlemsstaterna till kommissionen och Eiopa
Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga
medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för
vilka ett tredjelands lag gäller.
Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.
När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretag som är auktoriserat i unionen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterfö-
retag till det tredjelandsföretaget, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen, Eiopa
och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
397
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/37
SV
44. Artikel 177.1 ska ersättas med följande:
”1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om alla svårigheter av allmän natur som deras
försäkrings- eller återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid
pågående verksamhet i ett tredjeland.”
45. Artikel 210.2 ska ersättas med följande:
”2. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera bestämmelserna som
avses i punkt 1 i den här artikeln i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell åter-
försäkringsverksamhet.”
46. Artikel 211.2 och 211.3 ska ersättas med följande:
”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera följande kriterier för tillsyn-
smyndigheternas godkännande:
a) Auktorisationens omfattning.
b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.
c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföretagets ledningspersonal.
d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget.
e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanter-
ingen.
f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik.
g) Solvenskrav.
2a. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 211.1 och 211.2 ska Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av special-
företag och för de format och modeller som ska användas med avseende på punkt 2 f.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober
2014.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
2b. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 211.1 och 211.2 får Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för att specificera de tillämpliga förfarandena för samarbete och informationsutbyte mellan till-
synsmyndigheterna, i de fall där det specialföretag som övertar risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag
är etablerat i en annan medlemsstat än den där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är auktoriserat.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 december 2015 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som
auktoriserat specialföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid
omfattas av punkterna 1, 2 och 2a.”
47. I artikel 212.1 ska led e ersättas med följande:
”e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av besluts
fattande avseende tillsynen över en grupp.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
398
L 153/38
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
48. Artikel 216 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska följande stycken läggas till:
”I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moder-
företaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i
enlighet med artikel 248.1 a.
Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat följer av punkterna 2–6 i den här artikeln.”
b) Punkt 4 tredje stycket ska ersättas med följande:
”Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”
c) Punkt 7 ska ersättas med följande:
”7. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden
beslut enligt punkt 1 i den här artikeln får fattas.”
49. Artikel 217 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:
”I sådana fall ska tillsynsmyndigheterna ange motiven till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndig
heten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta
tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden
beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln får fattas.”
50. Artikel 227 ska ersättas med följande:
”Artikel 227
Likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland
1.
När solvensen på gruppnivå beräknas för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland i enlighet med artikel 233, ska försäkrings- eller återförsäkrings-
företaget i tredjeland endast vid den beräkningen behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag.
Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger
det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemssta-
terna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de
kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.
2.
Om inga delegerade akter antagits i enlighet med punkterna 4 eller 5 i den här artikeln ska kontrollen av att
ordningen i tredjelandet är minst likvärdig utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på
begäran av företaget med ägarintresse. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förord-
ning (EU) nr 1094/2010.
Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsyn-
smyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet
med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något
beslut som tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av
den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.
Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta
ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre
månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befo-
genheter den tilldelats genom samma artikel.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
399
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/39
SV
3.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bedöma huru-
vida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, kapitel VI.
4.
Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i
enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010,
anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs
genom avdelning I kapitel VI.
De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i
avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
5.
Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har
uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med
bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs
att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt
likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:
a) Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande
tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.
b) Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och
krav för tillsynsrapportering och transparens.
c) Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och
tillsynsmyndigheter.
d) Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.
e) Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyn-
digheters räkning.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som
avses i första stycket.
6.
Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om
inte, innan den perioden löpt ut,
a) den delegerade akten har återkallats,
b) en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet
bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.
Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfa-
rande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i
enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.
I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med arti-
kel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedöm-
ningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska
rapportera slutsatserna till parlamentet.
7.
När det i enlighet med punkt 5 har antagits en delegerad akt som fastställer att tillsynsordningen i ett tredje-
land är tillfälligt likvärdig, ska detta tredjeland bedömas som likvärdigt vid tillämpningen av punkt 1 andra stycket.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
400
L 153/40
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
51. Artikel 231 ska ersättas med följande:
”Artikel 231
Gruppintern modell
1.
Om en ansökan om tillstånd att med en intern modell beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet
på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen inlämnas av ett
försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag, eller gemensamt av företag som är anknutna till
ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsynsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till-
stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.
Ansökan som avses i första stycket ska lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.
Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta och överlämna den fullständiga ansökan till de övriga
medlemmarna av tillsynskollegiet.
2.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan
inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan.
3.
Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på sex månader som avses i punkt 2 har
hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten
uppskjuta beslutet och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förord-
ningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska
tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet ska inte hänskjutas till Eiopa efter det att sexmånadersperioden
har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU)
nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Det beslutet ska betraktas som avgö-
rande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlik-
ningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
4.
Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa en enhetlig tillämp-
ning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som
avses i punkt 1 och i syfte att underlätta gemensamma beslut.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
5.
Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut enligt punkt 2, ska grupptillsynsmyndig-
heten ge sökanden ett dokument där skälen till fullo anges.
6.
Om inget gemensamt beslut antas inom sex månader från den dag då gruppen mottog den fullständiga
ansökan ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.
Grupptillsynsmyndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyn-
smyndigheter lämnat under den sexmånadersperioden.
Grupptillsynsmyndigheten ska ge sökanden och övriga berörda tillsynsmyndigheter ett dokument med det fullstän-
digt motiverade beslutet.
Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
401
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/41
SV
7.
Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkrings-
företag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som
godkänts på gruppnivå, får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt
har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som myndigheten framfört, fastställa ett kapitaltillägg för
försäkrings- eller återförsäkringsföretaget utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med tillämpning av den
interna modellen.
Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndig-
heten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i avdelning I
kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får tillsynsmyndigheten för detta
försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital-
krav som framkommer med tillämpning av standardformeln.
Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra styckena för såväl försäkrings- eller
återförsäkringsföretaget som övriga medlemmar av tillsynskollegiet.
Eiopa får utfärda riktlinjer för att se till att denna punkt tillämpas på ett konsekvent och enhetligt sätt.”
52. I artikel 232 första stycket ska inledningen ersättas med följande:
”Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens risk
profil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter som avses i
artikel 37.1 a–d kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:”
53. I artikel 232 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som anta-
gits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”
54. I artikel 233.6 ska tredje stycket ersättas med följande:
”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som anta-
gits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”
55. Artikel 234 ska ersättas med följande:
”Artikel 234
Delegerade akter avseende artiklarna 220–229 och 230–233
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera de försäkringstekniska princi-
perna och metoderna i artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233, med beaktande av den ekono-
miska karaktären hos vissa juridiska strukturer.”
56. Artikel 237 ska ersättas med följande:
”Artikel 237
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar
1.
I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda
tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet samarbeta fullt ut för att besluta om huruvida det tillstånd som söks
ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det.
Ansökan som avses i första stycket ska endast överlämnas till den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre-
taget. Den tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet och vidare-
befordra den fullständiga ansökan till dem.
2.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan
inom tre månader från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mottog den fullständiga ansökan.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
402
L 153/42
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
3.
Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på tre månader som avses i punkt 2 har
hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten
uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den
förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska
tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden
har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU)
nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Beslutet ska betraktas som avgörande
och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod
i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
4.
Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa enhetliga villkor för
tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd
som avses i punkt 1, och i syfte att underlätta gemensamma beslut.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
5.
Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut som avses i punkt 2, ska den tillsyn-
smyndighet som har auktoriserat dotterföretaget tillhandahålla sökanden ett beslut där skälen till fullo anges. Detta
gemensamma beslut ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
6.
Om inget gemensamt beslut fattats av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som
anges i punkt 2 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.
Under den perioden ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:
a) Synpunkter och reservationer från berörda tillsynsmyndigheter.
b) Reservationer från andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avsteg från reservationerna
från andra berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till
övriga berörda tillsynsmyndigheter. Detta beslut ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda till-
synsmyndigheterna.”
57. Artikel 238.4 ska ersättas med följande:
”4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att nå en överenskommelse om förslaget från den tillsynsmyndighet
som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.
Överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.”
58. Artikel 238.5 ska ersättas med följande:
”5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening får endera tillsynsmyndigheten
inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i
enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter
den tilldelats i den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet. Denna period på en månad
ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Frågan får inte
hänskjutas till Eiopa efter det att den tidsfrist som avses i detta stycke har löpt ut, eller efter det att en överenskom-
melse har uppnåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
403
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/43
SV
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt
beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med
Eiopas beslut.
Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.”
59. I artikel 239 ska följande punkt läggas till:
”4. Tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens
hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar
a) om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje förlängning av denna, inom den fyramånadersperiod
som avses i punkt 1, eller
b) om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period på en månad som avses i punkt 2.
I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut
inom en månad från hänskjutandet.
Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa
a) efter det att den period på fyra månader respektive en månad som avses i första stycket har löpt ut,
b) efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt
2 andra stycket,
c) i krissituationer som avses i punkt 2.
Denna period på fyra månader eller en månad ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel
19.2 i den förordningen.
Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det dotterföretaget ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt
beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt slutgiltiga beslut i
enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyn-
digheterna.
Beslutet ska innehålla en fullständig motivering.
Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.”
60. Artikel 241 ska ersättas med följande:
”Artikel 241
Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: delegerade akter
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a och specificera följande:
a) Kriterier för att bedöma om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda.
b) Kriterier för att bedöma vad som ska betraktas som krissituationer, enligt artikel 239.2.
c) De förfaranden tillsynsmyndigheterna ska följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och
uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237–240.”
61. Artikel 242.1 ska ersättas med följande:
”1. Senast den 31 december 2017 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdelning III,
särskilt av tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktionsduglighet och tillsynspraxisen för
att fastställa kapitaltilläggen, och ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt åtföljd av
förslag till ändringar av detta direktiv.”
62. I artikel 242.2 ska datumet ”31 oktober 2015” ersättas med datumet ”31 december 2018”.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
404
L 153/44
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
63. Artikel 244.4 ska ersättas med följande:
”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här
artikeln i fråga om definition av väsentliga riskkoncentrationer.
5.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över riskkoncentrationer ska Eiopa, om
inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att med avseende på punkt 3
specificera identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och besluta om lämpliga tröskelvärden.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
6.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, blanketter och mallar för rapportering av sådana risk-
koncentrationer.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den
30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
64. Artikel 245.4 ska ersättas med följande:
”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här
artikeln i fråga om definition av väsentliga transaktioner inom en grupp.
5.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över transaktioner inom en grupp får
Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkt 3 för att specificera identifiering av
väsentliga transaktioner inom en grupp.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
6.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Eiopa utarbeta förslag till tekniska
standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, förfarandena, blanketter och mallar för rapportering av
sådana transaktioner inom en grupp.
Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket.”
65. Artikel 247.3–247.7 ska ersättas med följande:
”3. I särskilda fall får de berörda tillsynsmyndigheterna, på begäran från någon av de andra tillsynsmyndigheterna,
fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 om det vore olämpligt att tillämpa
dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings-
företagens verksamheter i olika länder och utse en annan tillsynsmyndighet till grupptillsynsmyndighet.
I det avseendet får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga
tas upp till diskussion. En sådan diskussion ska inte äga rum mer än en gång per år.
De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupp-
tillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndig-
heterna fattar sitt beslut ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
405
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/45
SV
Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en
fullständig motivering.
4.
Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som avses i punkt 3 har
hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska de berörda tillsynsmyn-
digheterna uppskjuta sitt gemensamma beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet
med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det gemensamma beslutet
ska anses avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses
utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.
5.
Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad efter ett hänskjutande av ärendet enligt punkt 4. Ärendet får inte
hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.
Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet
tillsammans med en fullständig motivering.
6.
Om inget gemensamt beslut kunnat fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den tillsyn-
smyndighet som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel.
7.
Eiopa ska åtminstone årligen underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande
svårigheter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.
Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3 i
denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 301a som ytterligare specificerar dessa krite-
rier.”
66. Artikel 248 ska ändras på följande sätt:
a) Följande stycke ska läggas till i punkt 2:
”Om grupptillsynsmyndigheten inte utför de uppgifter som avses i punkt 1 eller om medlemmarna i tillsynskolle-
giet inte samarbetar i den utsträckning som krävs enligt denna punkt, kan någon av de berörda tillsynsmyndighe-
terna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)
nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”
b) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:
”3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där
något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU)
nr 1094/2010.”
c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:
”Om det uppstår delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelserna får en medlem av till-
synskollegiet hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU)
nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
Grupptillsynsmyndigheten ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Grupptillsynsmyndigheten
ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.”
d) I punkt 5 ska andra stycket ersättas med följande:
”Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsyn-
smyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter för
grupptillsynsmyndigheten, andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa i fall där detta resulterar i en effektivare grupp-
tillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsverksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.”
e) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:
”6. Eiopa ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfat-
tande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år.
Medlemsstaterna ska se till att grupptillsynsmyndigheten till Eiopa överlämnar informationen om hur tillsynskol-
legierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
406
L 153/46
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter får
Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att på basis av de riktlinjer som avses i första stycket
närmare specificera hur tillsynskollegierna ska fungera operativt.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
7.
För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter
ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende
på punkterna 1–6 för att specificera samordningen av grupptillsynen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
8.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på definitionen av betydande
filial.”
67. Artikel 249 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:
”För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndigheten, ska ha säkerställd tillgång till lika mycket
relevant information ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden och oavsett om de är etable-
rade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för att möjliggöra och underlätta
för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I det avseendet ska de berörda
tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så
snart den blir tillgänglig eller på begäran utbyta information. Den information som avses i detta stycke omfattar,
men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna
samt information som har lämnats av gruppen.”
b) Följande punkt ska införas:
”1a. När en tillsynsmyndighet inte har meddelat relevanta uppgifter eller en begäran om samarbete, särskilt
för att utbyta relevanta uppgifter, har avslagits eller inte föranlett någon reaktion inom två veckor, får tillsyn-
smyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa.
När ärendet hänskjuts dit får Eiopa, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget, agera i
enlighet med de befogenheter den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:
”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordning och informationsutbyte mellan
tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för
tillsyn för att specificera
a) vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda till-
synsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter,
b) vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i till-
synsrapporteringen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning när det gäller samordningen och utbytet av information
mellan tillsynsmyndigheterna ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden
och mallar för överlämnande av uppgifter till grupptillsynsmyndigheten samt förfarandet för samarbete och
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter enligt bestämmelserna i denna artikel.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
407
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/47
SV
Eiopa ska till kommissionen överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande senast den
30 september 2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
68. Artikel 250 ska ändras på följande sätt:
”Artikel 250
Samråd mellan tillsynsmyndigheter
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som
är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga
om följande:
a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsfö-
retag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.
b) Beslutet om förlängningen av återhämtningsplanen enligt artikel 138.3 och 138.4.
c) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande
av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av begränsningar av användningen av
en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
I frågor som avses i punkterna b och c i första stycket ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.
Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på
information från andra tillsynsmyndigheter.
2.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd med
andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsyn-
smyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.”
69. I artikel 254.2 ska första stycket ersättas med följande:
”2. Medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång
till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller.
Artikel 35.1–35.5 ska gälla i tillämpliga delar.
Grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett
år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet
med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens
verksamhet.
Grupptillsynsmyndigheten får bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post
på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med
artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verk-
samhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.”
70. I artikel 255.2 ska följande stycken läggas till:
”När en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte
föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt
att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och
begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i
enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.
I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa
utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
408
L 153/48
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
71. Artikel 256 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 4 ska ersättas med följande:
”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter
som ska offentliggöras och fristerna för det årliga offentliggörandet av uppgifterna vad avser lägesrapporten om
solvens och finansiell ställning i enlighet med punkt 2 och rapporten om solvens och finansiell ställning på
gruppnivå i enlighet med punkt 1.”
b) Följande punkt ska läggas till:
”5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor när det gäller rapporten om solvens och finansiell ställning
på gruppnivå, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar och
sätten att offentliggöra gruppens lägesrapport om solvens och finansiell ställning enligt bestämmelserna i denna
artikel.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”
72. Följande artikel ska införas:
”Artikel 256a
Gruppstruktur
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade
finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisations-
struktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör
gruppen.”
73. Artikel 258.3 ska ersättas med följande:
”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för samordningen av de åtgärder för att säkerställa
regelefterlevnad som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.”
74. Artikel 259 ska ersättas med följande:
”Artikel 259
Eiopas rapportering
1.
Eiopa ska varje år rapportera till Europaparlamentet i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 1094/2010.
2.
Eiopa ska bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfarenheter från tillsynsverksamheten och
samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om
a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och deras geografiska
spridning,
b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptill-
synsmyndighet.
3.
Eiopa får vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från
de granskningar som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.”
75. Artikel 260 ska ersättas med följande:
”Artikel 260
Moderföretag utanför unionen: kontroll av likvärdighet
1.
I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsynsmyndigheterna kontrollera huruvida försäkrings-
och återförsäkringsföretag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför unionen är föremål för tillsyn, utförd av
en tillsynsmyndighet i ett tredjeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelning i fråga om tillsyn
på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
409
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/49
SV
Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkterna 2, 3 eller 5 i den här artikeln, ska kontrollen genom-
föras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore
tillämpliga (nedan kallad den tjänstgörande grupptillsynsmyndigheten) på begäran av moderföretaget, av något av de
försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom unionen eller på tillsynsmyndighetens eget initi-
ativ. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.
Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska därvid, med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda till-
synsmyndigheter innan den fattar sitt beslut om likvärdighet. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som
antagits i enlighet med punkt 2. Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende
ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende det tredjelandet, såvida det inte är nödvän-
digt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i
tredjelandet.
Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de hänskjuta
ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre
månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i
enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.
2.
Kommissionen får anta delegerade akter, i enlighet med artikel 301a, som specificerar kriterierna för att
bedöma om tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdel-
ning.
3.
Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln har uppfyllts av ett tredjeland får
kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU)
nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den
som fastställs genom denna avdelning.
En sådan delegerad akt ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den tillsynsordning för tillsyn över
grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet för tillsyn över grupper och
alla andra ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses
i första stycket.
4.
Om kommissionen inte antagit någon delegerad akt i enlighet med punkterna 3 eller 5 i den här artikeln ska
artikel 262 tillämpas.
5.
Genom undantag från punkt 3, och även om de kriterier som fastställts i punkt 2 inte har uppfyllts, får
kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med
artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den tillsynsordning som ett
tredjeland tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är till-
fälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om detta tredjeland uppfyller åtminstone följande krite-
rier:
a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anpassa och tillämpa en tillsynsordning som kan bedömas
som likvärdig i enlighet med punkt 3, innan denna begränsade period löper ut, och om att inleda bedömnings-
förfarandet.
b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet enligt led a.
c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet enligt led a.
d) Det har en tillsynsordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för
tillsynsrapportering och transparens och på grupptillsyn.
e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med
Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
410
L 153/50
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
f) Det har ett oberoende tillsynssystem.
g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters
räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i arti-
kel 13.10.
I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2.
De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska
läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de läges-
rapporterna.
Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses
i första stycket.
Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första
stycket. Delegerade akter kan också avse befogenheter för tillsynsmyndigheter att införa ytterligare tillsynsrapporter-
ingskrav under perioden för tillfällig likvärdighet.
6.
Den begränsade period som avses i punkt 5 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsyn-
sordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 3, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i denna
avdelning, beroende på vilket som infaller först.
Denna period kan förlängas med högst ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna
genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 3.
7.
När en delegerad akt antas, där det beslutas att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig i enlighet
med punkt 5, ska medlemsstaterna tillämpa artikel 261, såvida det inte finns ett försäkrings- eller återförsäkringsfö-
retag i en medlemsstat med en balansomslutning som överstiger balansomslutningen för sitt moderföretag som är
beläget utanför unionen. I det fallet ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den ställföreträdande
grupptillsynsmyndigheten.”
76. I artikel 262.1 ska första stycket ersättas med följande:
”1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i
samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsfö-
retagen tillämpa något av följande:
a) Artiklarna 218–235 och artiklarna 244–258 i tillämpliga delar.
b) En av de metoder som fastställs i punkt 2.”
77. I artikel 300 ska första stycket ersättas med följande:
”De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs
med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som
offentliggörs av kommissionen (Eurostat) från och med den 31 december 2015 fram till justeringsdagen och
avrundat uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.”
78. Artikel 301 ska ersättas med följande:
”Artikel 301
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén som inrättats genom
kommissionens beslut 2004/9/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förord-
ning (EU) nr 182/2011.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3.
När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 4 i den
förordningen tillämpas.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
411
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/51
SV
Artikel 301a
Utövande av delegeringen
1.
Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna
artikel.
2.
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111,
114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b
ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 23 maj 2014.
Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra
år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida
inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden
i fråga.
3.
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111,
114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b
får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet
får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet
angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127,
130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 eller 308b ska träda
i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en
period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna
period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 301b
Tidsfristklausul för tekniska standarder för tillsyn
1.
Fram till den 24 maj 2016 ska kommissionen, när den för första gången antar de tekniska standarder för
tillsyn som avses i artiklarna 50, 58, 75, 86, 92, 97, 111, 135, 143, 244, 245, 248 och 249, tillämpa det förfa-
rande som fastställs i artikel 301a. Eventuella ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångspe-
rioden löpt ut, eventuella nya tekniska standarder för tillsyn, ska antas i enlighet med artiklarna 10–14 i förord-
ning (EU) nr 1094/2010.
2.
Den delegering av befogenheter som avses i punkt 1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller
rådet i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1094/2010.
3.
Senast den 24 maj 2016 får Eiopa lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för
att anpassa de delegerade akter som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114,
127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b till
den tekniska utvecklingen på finansiella marknaderna.
Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska begränsas till de tekniska aspekterna av de delegerade akter som
avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/210.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet
med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.
(*) Kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänste-
pensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34).”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
412
L 153/52
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
79. I artikel 304 ska punkt 2 ersättas med följande:
”2. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända en rapport om
tillämpningen av den metod som fastställs i punkt 1 och om den praxis tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkt
1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Den rapporten ska särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av
denna metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.”
80. Följande avsnitt ska läggas till i avdelning VI, kapitel I:
”AVSNITT 3
FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING
Artikel 308a
Infasning
1.
Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att fatta
beslut om godkännande av följande:
a) Tilläggskapital i enlighet med artikel 90.
b) Klassificering av kapitalbasmedel som avses i artikel 95 tredje stycket.
c) Företagsspecifika parametrar i enlighet med artikel 104.7.
d) En fullständig eller partiell intern modell i enlighet med artiklarna 112 och 113.
e) Specialföretag som ska etableras på deras territorium i enlighet med artikel 211.
f) Ett mellanliggande försäkringsholdingbolags tilläggskapital i enlighet med artikel 226.2.
g) En gruppintern modell i enlighet med artiklarna 230, 231 och 233.5.
h) Användningen av undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker i enlighet med artikel 304.
i) Tillämpning av matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artik-
larna 77b och 77c.
j) Om medlemsstaterna så önskar, tillämpning av volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta dura-
tioner i enlighet med artikel 77d.
k) Tillämpning av övergångsåtgärden för riskfria räntesatser för durationer i enlighet med artikel 308c.
l) Tillämpning av övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar i enlighet med artikel 308d.
2.
Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogen-
heter:
a) Befogenhet att fastställa grupptillsynens nivå och omfattning i enlighet med avdelning III kapitel I, avsnitten 2
och 3.
b) Befogenhet att fastställa grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 247.
c) Befogenhet att inrätta ett tillsynskollegium i enlighet med artikel 248.
3.
Från och med den 1 juli 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:
a) Befogenhet att dra av ägarintresse i enlighet med artikel 228 andra stycket.
b) Befogenhet att fastställa valet av metod för beräkning av gruppsolvens i enlighet med artikel 220.
c) Befogenhet att fatta beslut om likvärdighet och, i förekommande fall, tillfällig likvärdighet i enlighet med artiklar-
na 227 och 260.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
413
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/53
SV
d) Befogenhet att låta försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av artiklarna 238 och 239 i enlighet med ar-
tikel 236.
e) Befogenhet att fatta de beslut som avses i artiklarna 262 och 263.
f) Befogenhet att när så är lämpligt fastställa tillämpning av övergångsbestämmelser i enlighet med artikel 308b.
4.
Medlemsstaterna ska ålägga de berörda tillsynsmyndigheterna att behandla ansökningar om godkännande eller
tillstånd som lämnats in av försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med punkterna 2 och 3. De beslut som
tillsynsmyndigheterna fattar om godkännande eller tillstånd ska inte börja tillämpas före den 1 januari 2016.
Artikel 308b
Övergångsbestämmelser
1.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som, senast den 1
januari 2016, har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt
befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv förrän
vid de datum som fastställs i punkt 2, då företaget antingen
a) har övertygat tillsynsmyndigheten om att det kommer att avsluta sin verksamhet före den 1 januari 2019, eller
b) är föremål för rekonstruktionsåtgärder som fastställs i avdelning IV kapitel II och en rekonstruktör har utsetts.
2.
Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av
a) punkt 1 a, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2019 eller från
ett tidigare datum när tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta
företagets verksamhet,
b) punkt 1 b, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2021 eller från
ett tidigare datum om tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta
företagets verksamhet.
3.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast omfattas av övergångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2
om följande villkor uppfylls:
a) Företaget ingår inte i en grupp, eller om det ingår i en grupp, alla företag som ingår i gruppen upphör med att
teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal.
b) Företaget ska till tillsynsmyndigheten överlämna en årlig rapport med de framsteg som har gjorts för att avsluta
företagets verksamhet.
c) Företaget har underrättat tillsynsmyndigheten om att det tillämpar övergångsbestämmelser.
Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra ett företag från att bedriva verksamhet i enlighet med avdelningarna I, II och
III i detta direktiv.
4.
Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över de försäkrings- och återförsäkringsföretag som berörs och
överlämna den förteckningen till alla övriga medlemsstater.
5.
Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska medlemsstaterna säker-
ställa att fristen för försäkrings- och återförsäkringsföretag för att lämna de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4
varje år eller med en kortare periodicitet minskar med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor
efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum
men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår
avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.
6.
Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkrings-
och återförsäkringsföretag för att offentliggöra de uppgifter som avses i artikel 51 minska med två veckor varje
räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas
den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av före-
tagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari
2020.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
414
L 153/54
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
7.
Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkrings-
och återförsäkringsföretag för att lämna in de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 varje kvartal minska med en
vecka varje räkenskapsår, med början senast åtta veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2016 eller efter
detta datum men före den 1 januari 2017, och med fem veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2019
eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.
8.
Medlemsstaterna ska säkerställa att punkterna 5, 6 och 7 i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar för försäk-
rings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag
på gruppnivå i enlighet med artiklarna 254 och 256, varvid de frister som anges i punkterna 5, 6 och 7 ska
förlängas med sex veckor.
9.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 1-kapital upp till tio år
efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna
a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datum för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel
97, beroende på vilket datum som inträffar först,
b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 50 procent av
solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, ar-
tikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG,
c) inte annars skulle klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 i enlighet med artikel 94.
10.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 2-kapital upp till tio år
efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna
a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datumet för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i arti-
kel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,
b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 25 procent av
solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, ar-
tikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG.
11.
När det gäller försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i överlåtbara värdepapper eller andra
finansiella instrument som bygger på ompaketerade lån som emitterades före den 1 januari 2011, ska kraven i arti-
kel 135.2 endast gälla i situationer då nya underliggande exponeringar läggs till eller ersätts efter den 31 december
2014.
12.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska följande gälla:
a) Fram till den 31 december 2017 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen
aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln när det gäller exponeringar
mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats
nationella valuta vara samma standardparametrar som de som skulle tillämpas på sådana exponeringar som
uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.
b) År 2018 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och
undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 80 procent när det gäller exponer-
ingar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan
medlemsstats nationella valuta.
c) År 2019 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och
undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 50 procent när det gäller exponer-
ingar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan
medlemsstats nationella valuta.
d) Från och med den 1 januari 2020 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av under-
gruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln inte minskas när det
gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras
i en annan medlemsstats nationella valuta.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
415
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/55
SV
13.
Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104, ska de standardparametrar som ska
användas för aktier som företaget köpt senast den 1 januari 2016 vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk i
enlighet med standardformeln utan alternativet i artikel 304 beräknas som det vägda genomsnittet av
a) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med artikel 304,
och
b) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardfor-
meln utan det alternativ som beskrivs i artikel 304.
Vikten för den parameter som beskrivs i led b i första stycket ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0
procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023.
Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de kriterier som ska uppfyllas,
inbegripet de aktier som får utnyttja övergångsperioden.
För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den övergångsperioden ska Eiopa utarbeta förslag till
tekniska standarder för genomförande av förfaranden vid tillämpningen av denna punkt.
Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni
2015.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i
enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.
14.
Utan hinder av artikel 138.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138.4, ska tillsynsmyndig-
heten kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i arti-
kel 16a i direktiv 73/239/EEG, artikel 28 i direktiv 2002/83/EG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv
2005/68/EG, såsom de är tillämpliga i medlemsstatens lagstiftning dagen före de direktiven upphävs enligt artikel
310 i det här direktivet, men som inte efterlever solvenskapitalkravet under det första tillämpningsåret för det här
direktivet, vidtar nödvändiga åtgärder för att upprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker
solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017.
Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en
lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att upprätta
nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att
följa solvenskapitalkravet.
Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några
väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller
med att reducera riskprofilen för att säkerställa att solvenskapitalkravet följs, mellan det datum då bristen på efter-
levnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.
15.
Om hemmedlemsstaterna den 23 maj 2014 tillämpade de bestämmelser som avses i artikel 4 i direktiv
2003/41/EG får den hemmedlemsstaten fram till den 31 december 2019 fortsätta att tillämpa de lagar och andra
författningar som de antagit för att uppfylla artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67 i direktiv 2002/83/EG och
som var i kraft den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.
Kommissionen får anta delegerade akter för att ändra den övergångsperiod som föreskrivs i denna punkt om
ändringar av artiklarna 17–17c i direktiv 2003/41/EG har antagits före det datum som anges i denna punkt.
16.
Medlemsstaterna får ge det moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag som har det yttersta ägarin-
tresset möjlighet att under en period fram till den 31 mars 2022 ansöka om godkännande av en gruppintern modell
som tillämpas på en del av en grupp, om både företaget och företaget med det yttersta ägarintresset är belägna i
samma medlemsstat och om denna del utgör en urskiljbar del som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än
de övriga i gruppen.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
416
L 153/56
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
17.
Utan hinder av artiklarna 218.2 och 218.3, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkterna 8–12
och 15 i den här artikeln och i artiklarna 308c, 308d och 308e gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.
Utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkt 14 i den här arti-
keln gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller
försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv
98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå.
Kommissionen ska anta delegerade akter, enligt artikel 301a, för att fastställa ändringarna av gruppsolvensen om de
övergångsbestämmelser som anges i punkt 13 i den här artikeln är tillämpliga och avser
a) eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen och av kapital som skapats inom en grupp som fastställs i
artiklarna 222 och 223,
b) värdering av tillgångar och skulder som fastställs i artikel 224,
c) tillämpning av beräkningsmetoderna för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag som fastställs i arti-
kel 225,
d) tillämpning av beräkningsmetoderna för mellanliggande försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 226,
e) beräkningsmetoder för solvensen på gruppnivå som fastställs i artiklarna 230 och 233,
f) beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå som fastställs i artikel 231,
g) fastställande av kapitaltillägg som fastställs i artikel 232,
h) principer vid beräkningen av solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 235.
Artikel 308c
Övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en till-
fällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäk-
ringsförpliktelser.
2.
Justeringen ska beräknas för varje valuta som en del av skillnaden mellan
a) den räntesats som fastställts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med de lagar och andra
författningar som har antagits i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG vid sista tillämpningsdagen för det
direktivet,
b) den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena
för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som
bästa skattningen för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tids-
värde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för relevanta durationer i enlighet med artikel 77.2.
Om medlemsstaterna har antagit lagar och andra författningar enligt artikel 20.1.B a ii i direktiv 2002/83/EG, ska
den räntesats som avses i led a första stycket i denna punkt fastställas med tillämpning av de metoder som användes
av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vid den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.
Den del som avses i första stycket ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds
den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den riskfria
räntesats för relevanta durationer som avses i led b vara den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i
artikel 77d.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
417
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/57
SV
3.
De godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna ska endast omfatta försäkrings- eller återförsäk-
ringsförpliktelser som uppfyller följande kriterier:
a) De kontrakt som genererar försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna hade ingåtts före den första tillämp-
ningsdagen för detta direktiv, med undantag av kontraktsförlängningar på eller efter detta datum.
b) Fram till och med den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG fastställdes de försäkringstekniska avsätt-
ningarna för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna i enlighet med de lagar och andra författningar som
har antagits enligt artikel 20 i det direktivet vid sista tillämpningsdagen för det direktivet.
c) Artikel 77b inte tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.
4.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska
a) inte inkludera de godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid beräkningen av den volatilitetsjus-
tering som aves i artikel 77d,
b) inte tillämpa artikel 308d,
c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de
tillämpar den tillfälliga riskfria räntesatsen för durationer och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella
position skulle påverkas om de inte tillämpade denna övergångsåtgärd.
Artikel 308d
Övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar
1.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfäl-
ligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar. Avdraget får tillämpas på den homogena riskgruppsnivå som avses i
artikel 80.
2.
Det tillfälliga avdraget ska motsvara en del av skillnaden mellan följande belopp:
a) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal
och från specialföretag, beräknade i enlighet med artikel 76 vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv.
b) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal
beräknade i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 15 i direktiv
73/239/EEG, artikel 20 i direktiv 2002/83/EG och artikel 32 i direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven
upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.
Den högsta avdragsbara delen ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1
januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.
Om försäkrings- och återförsäkringsföretag vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv tillämpar den volatili-
tetsjustering som avses i artikel 77d, ska det belopp som avses i led a beräknas med volatilitetsjusteringen för den
dagen.
3.
Med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande eller på dennes initiativ, får de belopp för de försäkringstek-
niska avsättningarna, i förekommande fall inklusive beloppet för volatilitetsjusteringen, som används för att beräkna
det tillfälliga avdrag som avses i punkterna 2 a och b räknas om var 24:e månad, eller oftare om företagets riskprofil
har ändrats väsentligt.
4.
Det avdrag som avses i punkt 2 får begränsas av tillsynsmyndigheten om tillämpningen av det kan leda till en
minskning av de krav på finansiella medel som gäller för företaget jämfört med kraven vid en beräkning i enlighet
med de lagar och andra författningar som har antagits enligt direktiv 73/239/EEG, direktiv 2002/83/EG och direktiv
2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
418
L 153/58
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
5.
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska
a) inte tillämpa artikel 308c,
b) om de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det tillfälliga avdraget, till sin tillsynsmyn-
dighet lämna in en årlig lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet
fortskrider med att vid utgången av den övergångsperiod som fastställs i punkt 2 återupprätta nivån på den
medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvens-
kapitalkravet.
c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de
tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar och offentliggöra kvantifieringen av hur deras
finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade det tillfälliga avdraget.
Artikel 308e
Infasningsplan för övergångsåtgärderna för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c eller 308d
ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan
tillämpning av dessa övergångsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäk-
ringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller solvenskapitalkravet vid utgången av
övergångsperioden.
Inom två månader från det att de konstaterat att de inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa
övergångsåtgärder, ska de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen till sin tillsynsmyndighet lämna in en
infasningsplan i vilken de redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden åter-
upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att
följa solvenskapitalkravet. Det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen
under övergångsperioden.
De berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport
i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenska-
pitalkravet. Tillsynsmyndigheterna ska återkalla godkännandet av tillämpningen av övergångsåtgärden om lägesrap-
porten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt.”
81. Artikel 309.1 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklar-
na 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26–32, 34–49, 51–55, 67, 68, 71, 72, 74–85, 87–91, 93–96, 98, 100–110, 112,
113, 115–126, 128, 129, 131–134, 136–142, 144, 146, 148, 162–167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210–-
233, 235–240, 243–258, 260–263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 mars
2015. De ska genast överlämna texterna till dessa åtgärder till kommissionen.”
b) Följande stycke ska läggas till:
”Utan hinder av andra stycket, ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga
för att följa artikel 308a från och med den 1 april 2015.”
82. Följande artikel ska införas:
”Artikel 310a
Eiopas personal och resurser
Eiopa ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgif-
terna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommis-
sionen.”
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
419
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/59
SV
83. Artikel 311 ska ersättas med följande:
”Artikel 311
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning.
Artikel 308a ska tillämpas från och med den 1 april 2015.
Artiklarna 1, 2, 3, 5–9, 11, 12, 15, 16, 17, 19–22, 24, 25, 33, 57–66, 69, 70, 73, 145, 147, 149–161, 168–171,
174–177, 179–184, 186–189, 191, 193–209, 267–300, 302, 305–308, 308b och bilagorna I och II, V, VI och VII
ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.
Kommissionen får anta delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomfö-
rande före det datum som avses i tredje stycket.”
84. I bilaga III A ska punkt 28 ersättas med följande:
”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27
och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001(1).
29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening
får starta skadeförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som
förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med definitionen i rådets
förordning (EG) nr 1435/2003 (*).
(*) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar
(SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).”
85. I bilaga III B ska punkt 28 ersättas med följande:
”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27
och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening
får starta livförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas
i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG)
nr 1435/2003.”
86. I bilaga III C ska punkt 28 ersättas med följande:
”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27
och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.
29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening
får starta återförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som
förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG)
nr 1435/2003.”
87. I jämförelsetabellen i bilaga VII, under kolumnen ”Detta direktiv” ska artikel 13.27 införas som motsvarande arti
kel 5 d i direktiv 73/239/EEG.
Artikel 3
Ändring av förordning (EG) nr 1060/2009
I förordning (EG) nr 1060/2009 ska artikel 2.3 utgå.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
420
L 153/60
Europeiska unionens officiella tidning
22.5.2014
SV
Artikel 4
Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010
Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande:
”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader
från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets
eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader.
Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för
tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en
månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad.
Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse
myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de
akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”
Artikel 5
Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010
Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande:
”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader
från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets
eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader.
Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för
tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en
månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad.
Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande:
”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse
myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de
akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”
Artikel 6
Översyn
Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 och därefter varje år för Europaparlamentet och rådet överlämna en
rapport om huruvida ESA-myndigheterna har lagt fram de förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande
som avses i direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG, oavsett om det är obligatoriskt eller frivilligt att lägga fram sådana
förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande, tillsammans med eventuella förslag.
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
421
22.5.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 153/61
SV
Artikel 7
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa artiklarna 1.1 och 2.1, 2.3, 2.6–2.11, 2.13, 2.14, 2.17–2.23, 2.32, 2.34, 2.36, 2.38–2.44,
2.46–2.54, 2.56–2.59, 2.65–2.70, 2.72, 2.75, 2.76, 2.80, 2.81, 2.84, 2.85 och 2.86. De ska till kommissionen genast
överlämna texten till dessa åtgärder.
2.
De ska tillämpa de åtgärder som avses i punkt 1 från och med den 1 januari 2016.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
3.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 8
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artiklarna 2.25, 2.43 och 2.82 ska tillämpas från och med den 31 mars 2015.
Artikel 9
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
Prop. 2019/20:138
Bilaga 3
422
Sammanfattning av promemorian
I promemorian lämnas förslag i flera olika frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdena.
Det föreslås ändringar i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, lagen (2004:575) om europabolag, lagen (2006:595) om europakooperativ, delgivningslagen (2010:1932), försäkringsrörelselagen (2010:2043), lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Dessa lagändringar föranleds huvudsakligen av genomförandet i svensk rätt av andra tjänstepensionsdirektivet. Det direktivet genomförs i övrigt genom lagen om tjänstepensionsföretag och andra lagändringar som trädde i kraft den 15 december 2019 (prop. 2018/19:158 och prop. 2018/19:159, finansutskottets betänkanden 2019/20:FiU12 och 2019/20:FiU13, rskr. 2019/20:26 och 2019/20:27). Genom de lagändringar som föreslås i promemorian förtydligas och kompletteras genomförandet på några punkter.
I promemorian lämnas också förslag på ändringar i försäkringsrörelselagen, som delvis är föranledda av Solvens II-direktivet. Det direktivet är i svensk rätt genomfört huvudsakligen i försäkringsrörelselagen (se prop. 2015/16:9). Genom de lagändringar som föreslås i promemorian förtydligas genomförandet på några punkter. Därutöver förtydligas och justeras den associationsrättsliga regleringen i försäkringsrörelselagen i några avseenden.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
dels att 10 d, 10 e, 10 h–10 j, 10 m, 16 g, 16 i, 31 och 35 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 35 a §, av följande lydelse.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU13 och rskr. 2019/20:26
Föreslagen lydelse
10 d §
Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar.
Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna om användning av derivatinstrument i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt första stycket.
10 e §
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi.
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin placeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur stiftelsen
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (portföljbolag), däribland bolagens
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den placerar i (portföljbolag), däribland bolagens
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.
strategi, finansiella och ickefinansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
strategi, finansiella och ickefinansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,
3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,
4. samarbetar med andra aktieägare,
5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och
6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 h §2
Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för placeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU13 och rskr. 2019/20:26
Föreslagen lydelse
10 i §
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investerings-
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i placerings-
2 Senaste lydelse 2019:285.
strategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
strategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
10 j §
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, placerar för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar placeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal,
3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och
4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.
10 m §
En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om
1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling,
2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och
3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
16 g §
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för
1. riskhantering,
2. internrevision, och
3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra information om ersättningspolicyn.
16 i §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. de krav som ska gälla för dem som är verksamma i en pensionsstiftelse enligt 16 a och 16 e §§,
1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och
2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla.
2. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och
3. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.
31 §
En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En sådan pensions-
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt
stiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot.
uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.
En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgift om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första och andra meningarna och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
Lydelse enligt prop. 2019/20:37 Föreslagen lydelse
35 §
Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.
Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att
1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket,
2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning,
3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller
4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.
Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen.
Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och
27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 6 §§, 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och 17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) tillämpas på motsvarande sätt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, såvitt möjligt, ange deras adress.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
1 Senaste lydelse 2018:712.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs att 1 kap.6 och 7 §§, 2 kap.1–3 §§, 3 kap.2 och 6 §§ och 8 kap. 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige1 ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 och rskr.2019/20:27
Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §2
Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen ( 2019:000 ) om tjänstepensionsföretag.
Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som
1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller
2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.
Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 2 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
7 §3
Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses
1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,
2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.
När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige.
När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §4
En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige
3 Ändringen innebär att fjärde stycket tas bort. 4 Senaste lydelse 2008:101. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,
2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.
Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 och rskr. 2019/20:27
Föreslagen lydelse
1 a §
Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet,
2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller
3 § fjärde stycket.
Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket.
2 §5
En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla
1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,
2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och
3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
5 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
3 §6
En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla
1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och
2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
a) försäkringsgivarens kapitalbas, och
b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
6 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
3 kap.
2 §7
Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.
Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.
När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensions-
7 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
försäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
6 §8
Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.
Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
8 Ändringen innebär bl.a. att åttonde stycket tas bort.
I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller här i landet, får Finansinspektionen förbjuda tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EESförsäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
1 a §9
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring skall vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar skall ges den information de behöver. I fråga om tjänstepensionsförsäkring skall informationen innehålla uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet samt om de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna.
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information som en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
9 Senaste lydelse 2005:1123.
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:575) om europabolag1
dels att 7, 9 a, 15 och 26 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 9 a § ska lyda ”Särskilt om europabolag som driver försäkringsrörelse eller tjänstepensionsverksamhet”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §2
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse eller försäkringsrörelse, bankregistret respektive försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret.
Om europabolaget driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag tilllämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
9 a §3
När ett europabolag som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SE-förordningen
När ett europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §,
11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 9 a § 2010:2068. 2 Senaste lydelse 2010:2068. 3 Senaste lydelse 2010:2068.
har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SEförordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
15 §4
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket
4 Senaste lydelse 2010:2068.
meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
26 a §5
Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen.
Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
5 Senaste lydelse 2010:2068.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:595) om europakooperativ1
dels att 8, 10, 12 a, 20, 31 och 32 §§ ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 12 a § ska lyda ”Särskilt om europakooperativ som driver försäkringsrörelse eller tjänstepensionsverksamhet”.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 och rskr. 2019/20:27
Föreslagen lydelse
8 §
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller
24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §2
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkringsrörelse, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret. Om en arbets-
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 12 a § 2010:2074. 2 Senaste lydelse 2010:2074.
arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
tagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
12 a §3
När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§,
16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§, 16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i
SE-förordningen.
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i
SCE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har med-
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning
3 Senaste lydelse 2011:919.
delats med anledning av sådana ansökningar.
av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
20 §4
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
31 §5
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar.
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om
4 Senaste lydelse 2010:2074. 5 Senaste lydelse 2018:173.
bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.
32 §6
Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCEförordningen.
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
6 Senaste lydelse 2010:2074.
Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)
Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 och rskr. 2019/20:27
Föreslagen lydelse
29 §
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med
1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,
2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,
3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,
4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag som är registrerade i försäkringsregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret,
6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och
7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)2
dels att 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska utgå,
dels att 11 kap. 37, 45 och 48 §§, 12 kap. 3, 81, 82, 85, 86 och 90 §§, 13 kap. 2 och 32 §§, 18 kap. 6 och 24 §§ och 19 kap. 8 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 kap. 40 § ska lyda ”Straff”,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§, och närmast före 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
37 §3
Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. 2 Senaste lydelse av 12 kap. 85 § 2018:731 19 kap. 64 § 2015:700 rubriken närmast före 19 kap. 64 § 2015:700. 3 Senaste lydelse 2013:456.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 och rskr. 2019/20:27
Föreslagen lydelse
45 §4
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
Utöver det som föreskrivs om tvångslikvidation i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) gäller att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 §5
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande.
Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.
Värdehandlingar som används för skuldtäckning enligt 6 kap. 3 § 1–4, 9–11, 16 och 17 får tas upp till
Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i
4 Senaste lydelse 2013:166. 5 Senaste lydelse 2015:826.
högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Detta gäller bara om värdehandlingarna kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande.
försäkringsföretag, om de motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 6 kap. 11 § första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,
2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,
3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,
5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden svarar för,
6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,
7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,
8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och
9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för
vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.
Andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket och som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år får, om det finns särskilda skäl för det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet.
Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller dock bara värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.
12 kap.
3 §6
När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som där sägs om
1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag,
2. medlem i stället avse delägare,
3. stadgar i stället avse bolagsordning, och
3. stadgar i stället avse bolagsordning,
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma.
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma, och
5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret.
Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings– bolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
81 §7
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 86 § i detta
6 Senaste lydelse 2018:731. 7 Senaste lydelse 2018:731.
av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
82 §8
När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
8 Senaste lydelse 2018:731.
85 §9
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
86 §10
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
9 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort. 10 Senaste lydelse 2018:731.
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
90 §11
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1–3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
13 kap.
2 §12
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som där sägs om
1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
32 §13
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs där om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
11 Senaste lydelse 2018:731. 12 Senaste lydelse 2018:731. 13 Senaste lydelse 2018:731.
18 kap.
6 §14
Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen.
Företaget ska lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
24 §15
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.
19 kap.
8 §16
När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.
Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.
14 Senaste lydelse 2015:700. 15 Senaste lydelse 2017:233. 16 Senaste lydelse 2015:700.
Om en överenskommelse enligt andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.
Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.
Samordningsöverenskommelse
10 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av tillsynskollegiet och verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen.
En sådan överenskommelse som avses i första stycket ska åtminstone innehålla förfaranden för
1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och
2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens IIdirektivet.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna
sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Möte med behöriga myndigheter
10 b §
Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte med de behöriga myndigheterna som deltar i grupptillsynen över en grupp, om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Samråd med berörda behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet
10 c §
Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas.
Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd enligt första–tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet
50 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 och rskr. 2019/20:27
Föreslagen lydelse
11 §
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,
– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs att 10 kap.15, 20, 40, 41, 45, 48 och 61 §§ och 16 kap.8, 26, 37 och 41 §§ lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse
Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 och rskr. 2019/20:27
Föreslagen lydelse
10 kap.
15 §
Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
20 §
Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
2. medlem avse delägare,
3. stadgar avse bolagsordning, och
4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
40 §
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska före-
ningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
41 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
45 §
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft.
Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret
ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
48 §
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
61 §
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs där om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
16 kap.
8 §
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.
Första stycket gäller även om
1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett
försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller
2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
26 §
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
37 §
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Uppgifterna ska
lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
41 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade
1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade
kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,
3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23, 27 och 33 §§,
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §,
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §.
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §, och
7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23, 27 och 33 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förteckning över remissinstanser
Följande remissinstanser har haft synpunkter: Bolagsverket, Finansinspektionen, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt, Regelrådet, Skatteverket, Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund.
Följande remissinstanser har uppgett att de inte har några synpunkter på förslagen: Arbetsgivarverket, Bokföringsnämnden, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten, Revisorsinspektionen, Riksgäldskontoret, Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet.
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: FAR, Finansbolagens Förening, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Länsstyrelsen i Stockholms län, Riksdagens ombudsmän, Stockholms universitet Juridiska fakultetsnämnden, Svenska Bankföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges riksbank.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
dels att nuvarande 36 § ska betecknas 39 §,
dels att 9 a, 10 d, 10 e, 10 h–10 j, 10 m, 16 g, 16 i, 31 och 35 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 31 a–31 d och 36–38 §§, och närmast före 36 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 a §2
För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b–10 d och 16 b §§.
Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e–10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 d, 16 a, 16 c–16 j och 16 l §§.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 c § andra stycket gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.
10 d §3
Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar.
Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna om användning av derivatinstrument i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom när före-
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt första stycket.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.2 Senaste lydelse 2019:825. 3 Senaste lydelse 2019:825.
skrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna.
10 e §4
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi.
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin placeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur stiftelsen
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
1. övervakar relevanta frågor om bolag som den placerar medel i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,
3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,
4. samarbetar med andra aktieägare,
5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och
6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.
10 h §5
Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets
4 Senaste lydelse 2019:825. 5 Senaste lydelse 2019:285.
direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för placeringarna, ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.
Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.
10 i §6
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i placeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
10 j §7
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, placerar medel för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar placeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal,
6 Senaste lydelse 2019:825. 7 Senaste lydelse 2019:825.
3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och
4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.
10 m §8
En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om
1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling,
2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och
3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.
Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.
16 g §9
En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för
1. riskhantering,
2. internrevision, och
3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten.
Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra information om ersättningspolicyn.
8 Senaste lydelse 2019:825. 9 Senaste lydelse 2019:825.
16 i §10
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och
2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.
31 §11
En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist.
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.
En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts,
10 Senaste lydelse 2019:825. 11 Senaste lydelse 2019:825.
ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare före-
skrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
31 a §
Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.
31 b §
En anmälan enligt 31 a § ska innehålla uppgifter om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Tillsammans med anmälan ska det lämnas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren har upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgifter om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet.
En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgifter om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.
När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.
31 c §
När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket.
Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsen har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.
31 d §
Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket.
Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med 31 c § andra stycket har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.
35 §12
Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs.
Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att
1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket,
2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning,
3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller
4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning.
Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får
12 Senaste lydelse 2019:1216.
inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen.
Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och
27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt.
I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 6 §§, 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och 17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser.
Registrering m.m.
36 §
Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser.
Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.
37 § 13
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings-
13 Tidigare 37 § upphävd genom 2013:428.
formen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.
38 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas.
Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 a §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §1
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, ska dock ansökan göras hos Bolagsverket.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, såvitt möjligt, ange deras adress.
Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, om det är möjligt, ange deras adress.
5 a §2
Vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolaget har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. En ansökan om kallelse på okända borgenärer vid likvidation som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska överlämnas från Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket, om någon kallelse på okända borgenärer inte har utfärdats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 2018:712. 2 Senaste lydelse 2007:1280.
Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Härigenom föreskrivs att 1 kap.6 och 7 §§, 2 kap.1–3 §§, 3 kap.2 och 6 §§ och 8 kap. 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
6 §2
Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen ( 2019:742 ) om tjänstepensionsföretag.
Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.
Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som
1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller
2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.
Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.
Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.
För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 2 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
7 §3
Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses
1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,
2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,
4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.
När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.
När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige.
När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.
2 kap.
1 §4
En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som
3 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär att fjärde stycket tas bort. 4 Senaste lydelse 2008:101. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,
2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.
Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.
1 a §5
Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige
1. från en sekundäretablering här i landet,
2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller
3 § fjärde stycket.
Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket.
2 §6
En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla
1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,
5 Senaste lydelse 2019:751. 6 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.
2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och
3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende
tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.
3 §7
En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla
1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och
2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
a) försäkringsgivarens kapitalbas, och
b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla
1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.
Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla
1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och
2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.
Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om
1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och
Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och
7 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
3 kap.
2 §8
Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.
Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.
När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller
3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en
När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en
8 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.
underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.
Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.
6 §9
Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.
Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.
Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en
9 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att åttonde stycket tas bort.
sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.
Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller här i landet, får Finansinspektionen förbjuda tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EESförsäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.
Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.
8 kap. 1 a §10
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring skall vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar skall ges den information de behöver. I fråga om tjänstepensionsförsäkring skall informationen innehålla uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet samt om de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna.
Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
10 Senaste lydelse 2005:1123.
Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag
Härigenom föreskrivs att 7, 9 a, 15 och 26 a §§ och rubriken närmast före 9 a § lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §1
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse eller försäkringsrörelse, bankregistret respektive försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret.
Om europabolaget driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, tillämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Särskilt om europabolag som driver försäkringsrörelse
Särskilt om europabolag som driver försäkringsrörelse eller tjänstepensionsverksamhet 2
9 a §3
När ett europabolag som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana
När ett europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §,
1 Senaste lydelse 2010:2068. 2 Senaste lydelse 2010:2068. 3 Senaste lydelse 2010:2068.
bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SE-förordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12–14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SEförordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
15 §4
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen.
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänste-
4 Senaste lydelse 2010:2068.
när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
pensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
26 a §5
Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen.
Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
5 Senaste lydelse 2010:2068.
Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ
Härigenom föreskrivs att 8, 10, 12 a, 20, 31 och 32 §§ och rubriken närmast före 12 a § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §1
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller
24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.
10 §2
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkringsrörelse, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.
1 Senaste lydelse 2019:761. 2 Senaste lydelse 2010:2074.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och
2. handläggningen av registreringsärenden.
Särskilt om europakooperativ som driver försäkringsrörelse
Särskilt om europakooperativ som driver försäkringsrörelse eller tjänstepensionsverksamhet 3
12 a §4
När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§,
16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§, 16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17–19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen.
Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om
1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet,
2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i
SE-förordningen.
3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i
SCE-förordningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om lagakraftvunna beslut som har med-
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning
3 Senaste lydelse 2010:2074. 4 Senaste lydelse 2011:919.
delats med anledning av sådana ansökningar.
av sådana ansökningar och som fått laga kraft.
Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.
20 §5
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har vunnit laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har vunnit laga kraft.
När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.
31 §6
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar.
Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar.
När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om
5 Senaste lydelse 2010:2074. 6 Senaste lydelse 2018:173.
bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.
32 §7
Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCEförordningen.
Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap.4, 5 och 8 §§bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
7 Senaste lydelse 2010:2074.
Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)
Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
29 §1
Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med
1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,
2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,
3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,
4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag som är registrerade i försäkringsregistret,
5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret,
6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och
7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
1 Senaste lydelse 2019:765.
Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043)2
dels att 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska utgå,
dels att 11 kap. 37, 45 och 48 §§, 12 kap. 3, 81, 82, 85, 86 och 90 §§, 13 kap. 2 och 32 §§, 18 kap. 6 och 24 §§ och 19 kap. 8 § ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 kap. 40 § ska lyda ”Straff”,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§, och närmast före 19 kap. 10 a–10 c och 50 a §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
37 §3
Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap.32 och 33 §§aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om lagakraftvunna beslut som meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. 2 Senaste lydelse av 12 kap. 85 § 2018:731 19 kap. 64 § 2015:700 rubriken närmast före 19 kap. 64 § 2015:700. 3 Senaste lydelse 2013:456.
45 §4
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
Utöver det som föreskrivs om tvångslikvidation i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) gäller att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om
1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.
Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.
I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.
En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.
48 §5
Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande.
Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.
Värdehandlingar som används för skuldtäckning enligt 6 kap. 3 § 1–4, 9–11, 16 och 17 får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Detta gäller bara om värdehandlingarna kan avyttras till detta högre värde vid sådana tid-
Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 6 kap. 11 § första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tid-
4 Senaste lydelse 2019:766. 5 Senaste lydelse 2015:826.
punkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande.
punkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:
1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,
2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,
3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för,
4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,
5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen ( 2007:528 ) om värdepappersmarknaden svarar för,
6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,
7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,
8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet, under förutsättning att panträtten ligger inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, och
9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka en annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.
Andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket och som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år får, om det finns särskilda skäl för det, tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet.
Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller dock bara värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.
12 kap.
3 §6
När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som där sägs om
När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag,
2. medlem i stället avse delägare,
3. stadgar i stället avse bolagsordning, och
3. stadgar i stället avse bolagsordning,
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma.
4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma, och
5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret.
Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings– bolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
81 §7
Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om
I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82–84 och 86 §§ i detta kapitel. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
6 Senaste lydelse 2018:731. 7 Senaste lydelse 2018:731.
ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
82 §8
När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.
Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.
En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
85 §9
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 §
8 Senaste lydelse 2018:731. 9 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.
första stycket lagen ( 2018:672 ) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.
86 §10
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel.
Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts.
I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt andra stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.
Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.
10 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att sjätte stycket tas bort.
90 §11
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap.2–9 §§ och 23 kap.1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1–3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.
13 kap.
2 §12
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som där sägs om
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
32 §13
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I
36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33–35 §§ i detta kapitel. I
36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33–35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.
11 Senaste lydelse 2018:731. 12 Senaste lydelse 2018:731. 13 Senaste lydelse 2018:731.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
18 kap.
6 §14
Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen.
Företaget ska lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.
24 §15
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.
Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.
19 kap.
8 §16
När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.
14 Senaste lydelse 2015:700. 15 Senaste lydelse 2017:233. 16 Senaste lydelse 2015:700.
Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.
Om en överenskommelse enligt andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.
En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig.
Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.
Samordningsöverenskommelse
10 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av tillsynskollegiet och verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen.
Samordningsöverenskommelsen ska åtminstone innehålla förfaranden för
1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och
2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens IIdirektivet.
Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsyns-
myndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.
Möte med behöriga myndigheter
10 b §
Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte med de behöriga myndigheter som deltar i grupptillsynen över en grupp, om
1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen,
2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller
3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.
Samråd med berörda behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet
10 c §
Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut om
1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,
2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åt-
gärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller
3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas.
Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3.
Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten.
Samråd enligt första–tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.
Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet
50 a §
När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen.
Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §1
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,
– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
1 Senaste lydelse 2019:770.
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag
dels att 10 kap. 15, 20, 40, 41, 45, 48 och 61 §§ och 16 kap. 8, 26, 37 och 41 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 3 kap. 3 § ska lyda ”Godkännande av den planerade verksamheten”.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
15 §
Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.
20 §
Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
2. medlem avse delägare,
3. stadgar avse bolagsordning, och
4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolags-
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828.
verket i stället avse Finansinspektionen.
40 §
Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap.1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
41 §
Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft.
45 §
Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap.28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap.
Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan. Finansinspektionen ska också underrätta
Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av
29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.
Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.
48 §
Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om
1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och
2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.
När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
61 §
Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap.17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62–64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget.
När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.
16 kap.
8 §
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på
Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på
nivån för detta yttersta moderföretag.
nivån för detta yttersta moderföretag.
Första stycket gäller även om
1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller
2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.
26 §
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
37 §
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.
Uppgifterna ska
lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
41 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,
3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§,
4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23, 27 och 33 §§,
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och
5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §,
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §.
6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §, och
7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23, 27 och 33 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
Förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud i stället för lydelsen enligt lagen (2020:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Ny associationsrätt för medlemsbanker
Föreslagen lydelse
11 §
Den som har näringsförbud får inte
1. driva näringsverksamhet,
2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,
3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,
4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,
5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,
6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,
7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,
– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,
8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-03-11
Närvarande: F.d. justitierådet Eskil Nord samt justitieråden
Inga-Lill Askersjö och Sten Andersson
Vissa frågor om försäkring och tjänstepension
Enligt en lagrådsremiss den 20 februari 2020 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse
m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
3. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,
4. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag,
5. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ,
6. lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932),
7. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),
8. lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud,
9. lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, 10. lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om
näringsförbud.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Hedberg och rättssakkunnige Alexander Dahlqvist.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Jämförelsetabell över kompletterande genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet
Artikel i andra tjänstepensionsdirektivet
1
Svenska bestämmelser
11.11 3 kap. 6 a § andra stycket lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i
Sverige
23.2 16 g § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 44 c 10 m § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.
Jämförelsetabell över kompletterande genomförande av Solvens II-direktivet
Artikel i Solvens IIdirektivet
1
Svenska bestämmelser i: – försäkringsrörelselagen
( 2010:2043 ),
nedan FRL, – försäkringsrörelseförordningen (2011:257) , nedan FRF, – Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:8, – Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2015:21) om övergångsreglering för försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:21
34.3 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (17 kap. 5 § FRL), se avsnitt 17.3.1 i prop. 2015/16:9 77b.1 andra stycket Genomförs i Finansinspektionens föreskrifter (4 kap. 15 § 4 FFFS 2015:8)
247.3 första stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 8 § första och andra styckena FRL), se avsnitt 6.2 247.3 andra stycket 19 kap. 8 § fjärde stycket FRL 247.3 tredje stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 8 § fjärde stycket FRL), se avsnitt 6.2 247.3 fjärde stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 8 § tredje stycket FRL), se avsnitt 6.2 248.4 första stycket 19 kap. 10 a § första stycket FRL 248.4 andra stycket Delvis ny bestämmelse (19 kap. 10 a § tredje stycket FRL), delvis uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 53 §), se avsnitt 6.2 och prop. 2015/16:9 s. 630 248.4 tredje stycket Inte längre relevant. I bestämmelsen anges hur grupptillsynsmyndigheten ska förhålla sig till Ceiops 248.5 första stycket 19 kap. 10 a § andra stycket FRL 248.5 andra stycket Valmöjligheten utnyttjas inte, se avsnitt 6.3 248.5 tredje stycket Valmöjligheten utnyttjas inte, se avsnitt 6.3 248.6 första stycket första meningen
I bestämmelsen anges uppgifter för Eiopa
248.6 första stycket andra meningen
I bestämmelsen anges uppgifter för Eiopa
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843.
248.6 första stycket tredje meningen
1 kap. 5 § FRF
248.6 andra stycket I bestämmelsen anges uppgifter för Eiopa 248.6 tredje stycket I bestämmelsen anges uppgifter för
kommissionen
249.2 19 kap. 10 b § FRL 250.1 första stycket 19 kap. 10 c § första stycket FRL 250.1 andra stycket 19 kap. 10 c § andra stycket FRL 250.1 tredje stycket 19 kap. 10 c § tredje stycket FRL 250.2 19 kap. 10 c § fjärde stycket FRL 251 första stycket 19 kap. 50 a § första stycket FRL 251 andra stycket 19 kap. 50 a § andra stycket FRL 308d.5 a Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (5 kap. 8 § 1 FFFS 2015:21), se avsnitt 6.7 308d.5 b 18 kap. 6 § andra stycket FRL 308d.5 c Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (5 kap. 8 § 2 FFFS 2015:21), se avsnitt 6.7
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 2020
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Micko
Föredragande: statsrådet Bolund
Regeringen beslutar proposition Vissa frågor om försäkring och tjänstepension