Propositionens huvudsakliga innehåll

Europeiska unionens råd enades den 30 september 2022 om en rad åtgärder för att bemöta de höga energipriserna. Åtgärderna infördes genom rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, här kallad EU-förordningen. En av åtgärderna i EU-förordningen är ett tillfälligt s.k. solidaritetsbidrag som ska betalas av vissa företag inom sektorn för fossila bränslen. Solidaritetsbidraget ska tillämpas av medlemsstaterna om inte andra motsvarande nationella åtgärder har införts senast den 31 december 2022.

I denna proposition lämnas förslag om införande av en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag som motsvarar reglerna om ett solidaritetsbidrag enligt EU-förordningen. Förslaget gäller för företag vars nettoomsättning under beskattningsåret 2023 till minst 75 procent är hänförlig till verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Den tillfälliga skatten tas ut på den del av företagens skattemässiga överskott år 2023 som överstiger 120 procent av det genomsnittliga skattemässiga resultatet för åren 2018–2021. Den tillfälliga skatten uppgår till 33 procent och tas ut utöver den ordinarie bolagsskatten om 20,6 procent.

Den som kan antas vara skattskyldig enligt den tillfälliga lagen föreslås vara skyldig att på begäran lämna uppgifter till Skatteverket som verket behöver för att bedöma skattskyldigheten.

De nya bestämmelserna, som införs i en ny tillfällig lag, föreslås träda i kraft den 1 januari 2023 och tillämpas på det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

• Sida 5
•  Original

2. Förslag till lag om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

2 § Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska betalas till staten och ska behandlas som en statlig inkomstskatt för juridiska personer.

Skatten ska anses utgöra statlig inkomstskatt vid avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

Ord och uttryck i lagen

3 § Ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229), om inget annat anges.

4 § Med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen avses näringsverksamhet där minst 75 procent av nettoomsättningen kommer från ett eller flera av följande verksamhetsområden:

– utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, – petroleumraffinering, – tillverkning av stenkolsprodukter.

Skattskyldighet

5 § Skattskyldig är en svensk juridisk person som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Skattskyldig är också en utländsk juridisk person som bedriver sådan verksamhet från ett fast driftställe i

Sverige.

Beskattningsunderlag

6 § Den tillfälliga skatten tas ut på ett beskattningsunderlag som utgörs av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 120 procent av ett jämförelsetal beräknat enligt 7 §. Med beskattningsbar inkomst avses underlaget för statlig inkomstskatt enligt 65 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229).

7 § Jämförelsetalet uppgår till ett belopp som motsvarar den skattskyldiges genomsnittliga beskattningsbara inkomst under en period om fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Perioden ska dock bara omfatta beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 2022. Om den

• Sida 6
•  Original

skattskyldige inte har bedrivit näringsverksamhet under fyra på varandra följande beskattningsår under den angivna perioden, ska jämförelsetalet beräknas baserat på de beskattningsår som omfattas av nämnda period.

Om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten är negativ ska jämförelsetalet anses uppgå till noll kronor.

Skattens storlek

8 § Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster är 33 procent av beskattningsunderlaget.

Förfarandet

9 § Den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag är på begäran av Skatteverket skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att verket ska kunna bedöma skattskyldigheten.

Skatteverket får förelägga den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen att lämna uppgifterna.

Ett föreläggande enligt andra stycket får förenas med vite om det finns anledning att anta att föreläggandet annars inte följs. Då gäller bestämmelserna om vitesföreläggande i 44 kap.3 och 4 §§skatteförfarandelagen (2011:1244).

10 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift om en rättshandling med den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag. Föreläggandet ska avse förhållanden som är av betydelse för kontroll av den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag.

Ett föreläggande enligt första stycket får förenas med vite om det finns anledning att anta att föreläggandet annars inte följs. Då gäller bestämmelserna om vitesföreläggande i 44 kap.3 och 4 §§skatteförfarandelagen (2011:1244).

11 § Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag. Skatteverket får även besluta om revision för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras. I fråga om revision gäller bestämmelserna i 41 kap.4–14 §§ och 44 kap.1, 3 och 4 §§skatteförfarandelagen (2011:1244).

12 § Skatteverket ska besluta om skatt enligt denna lag på grundval av de uppgifter som

– har lämnats enligt 9 §, – har lämnats i en inkomstdeklaration enligt 31 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) för det beskattningsår som lagen tillämpas, och

– i övrigt har kommit fram vid utredning. Skatteverket ska räkna fram jämförelsetalet enligt 7 § på grundval av de uppgifter som framgår av beslut om slutlig skatt för respektive beskattningsår. Med slutlig skatt avses även skatt som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol.

• Sida 7
•  Original

Underrättelse om beslut om skatt enligt denna lag ska skickas till den skattskyldige senaste den 15 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång.

13 § Skatt beräknad enligt denna lag ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om skatt fattades.

De förfallodagar som avses i första stycket framgår av 62 kap. 9 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

14 § I fråga om handläggning i övrigt enligt denna lag gäller i tillämpliga delar det som sägs i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

– proportionalitetsprincipen i 2 kap. 5 §, – Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera i 40 kap., – ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., – bevissäkring i 45 kap. och 69 kap. 2–12 §§, – betalningssäkring i 46 kap. och 69 kap. 13–18 §§, – uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap., – skattetillägg i 49 kap., – befrielse från särskilda avgifter i 51 kap., – beslut om särskilda avgifter i 52 kap., – företrädaransvar i 59 kap. 12–21 §§, – betalning och återbetalning av skatter i 61–65 kap., – omprövning, överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal i 66 och 67 kap.,

– besluts verkställbarhet i 68 kap., – indrivning i 70 kap., och – verkställighet i 71 kap.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Lagen tillämpas för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022.

3. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2023.

4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för det beskattningsår som anges i 2.

• Sida 8
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Rysslands invasion av Ukraina och agerande på energimarknaden har kraftigt ändrat förutsättningarna för den europeiska energimarknaden. Europeiska hushåll och företag står nu inför en vinter med mycket högre energipriser än normalt.

Den 9 september 2022 hölls ett extrainkallat möte i rådet för transport, telekommunikation och energi (TTE-rådet), där rådet kom överens om att uppdra till Europeiska kommissionen att ta fram förslag på hur EU samlat kan hantera de hastigt ökande energipriserna och de stora svängningarna på elmarknaden. Den 14 september 2022 presenterade Europeiska kommissionen ett förslag till förordning (Interinstitutional File: 2022/0289(NLE)).

TTE-rådet enades den 30 september 2022 om en rad förslag som beslutades genom rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (finns i bilaga 1). Förordningen innehåller förslag om att minska elkonsumtionen i EU, om ett intäktstak för vissa energiproducerande företag och om ett s.k. solidaritetsbidrag som ska betalas av företag inom den fossila sektorn. Medel från intäktstaket och solidaritetsbidraget ska användas av medlemsstaterna bl.a. för ekonomiska stödåtgärder till privatpersoner och företag.

Inom Finansdepartementet har promemorian En tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 utarbetats. I promemorian lämnas förslag om en tillfällig skatt som motsvarar de bestämmelser om solidaritetsbidrag som finns i EU-förordningen. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 2 och promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2022/02733).

I denna proposition behandlas förslagen i promemorian.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 november 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.1 och 5.4. I förhållande till lagrådsremissen har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4. De delar av EU-förordningen som avser solidaritetsbidraget

4.1. Syftet med solidaritetsbidraget

Av rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, här kallad EU-förordningen, framgår bl.a. följande.

• Sida 9
•  Original

Mycket höga priser på elmarknaderna har noterats sedan september 2021. Detta är främst en följd av det höga priset på gas som används för elproduktion. Upptrappningen sedan februari 2022 av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har lett till en markant minskning av gasleveranserna. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har också skapat osäkerhet om tillgången på andra råvaror, såsom stenkol och råpetroleum, som används i kraftverksanläggningar. Detta har lett till betydande ytterligare ökningar av och volatilitet i elpriset. Parallellt med detta har de exceptionellt höga temperaturer som noterades sommaren 2022 pressat upp efterfrågan på el för kylning och ökat trycket på elproduktionen, samtidigt som elproduktion som bygger på viss teknik har legat betydligt under historiska nivåer på grund av tekniska och väderberoende omständigheter.

Störningarna på energimarknaden, som orsakats av en av de viktigaste marknadsaktörerna som på konstlad väg har minskat gasförsörjningen i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina, och det hybridkrig som därigenom förs, har skapat en krissituation som kräver att det antas en rad brådskande, tillfälliga och exceptionella åtgärder av ekonomisk karaktär för att hantera de ohållbara effekterna på konsumenter och företag. Om krisen inte åtgärdas snabbt kan den få allvarliga negativa effekter på inflationen, marknadsaktörernas likviditet och ekonomin som helhet.

Det krävs enade och väl samordnade unionsomfattande åtgärder för att hantera den kraftiga ökningen av elpriserna och deras inverkan på hushållen och industrin. Icke samordnade nationella åtgärder skulle kunna påverka den inre energimarknadens funktion, äventyra försörjningstryggheten och leda till ytterligare prisökningar i de medlemsstater som drabbats hårdast av krisen. Att skydda den inre elmarknadens integritet är därför avgörande för att bevara och stärka den nödvändiga solidariteten mellan medlemsstaterna.

I den nuvarande situationen förefaller det lämpligt att vidta åtgärder på unionsnivå genom att införa ett solidaritetsbidrag för unionsföretag och fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna för att mildra de kraftigt stigande energiprisernas direkta ekonomiska effekter på de offentliga myndigheternas budgetar, slutkunder och företag i hela unionen.

Solidaritetsbidraget är ett lämpligt sätt att hantera övervinster, i händelse av oförutsedda omständigheter. Dessa vinster motsvarar inte någon ordinarie vinst som unionsföretag eller fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna skulle ha fått eller skulle kunna ha förväntat sig att få under normala omständigheter, om de oförutsedda händelserna på energimarknaderna inte hade ägt rum. Införandet av ett solidaritetsbidrag utgör därför en gemensam och samordnad åtgärd som i en anda av solidaritet gör det möjligt för nationella myndigheter att generera ytterligare intäkter för att ge ekonomiskt stöd till hushåll och företag som drabbats hårt av de kraftigt stigande energipriserna, samtidigt som lika villkor säkerställs i hela unionen.

Utan att väsentligt förändra sin kostnadsstruktur och öka sina investeringar har unionsföretag och fasta driftställen med en omsättning på minst 75 procent med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna fått kraftigt ökade vinster på grund av de plötsliga och oförutsebara omständigheterna i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina, den minskade tillgången på energi och den ökade efterfrågan

• Sida 10
•  Original

på grund av rekordhöga temperaturer. Det tillfälliga solidaritetsbidraget bör fungera som en omfördelningsåtgärd för att säkerställa att de berörda företag som har genererat övervinster till följd av de oväntade omständligheterna bidrar proportionellt till att mildra energikrisen på den inre marknaden.

4.2. Bestämmelserna om solidaritetsbidraget

EU-förordningen innehåller obligatoriska bestämmelser om ett tillfälligt solidaritetsbidrag som ska användas för att stödja slutliga energikunder. Den legala grunden för förordningen är artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Solidaritetsbidraget definieras i EU-förordningen (artikel 2.19) som en tillfällig åtgärd avsedd att hantera övervinster för unionsföretag och fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna för att mildra den exceptionella prisutvecklingen på energimarknaderna för medlemsstater, konsumenter och företag. Enligt EU-förordningen är solidaritetsbidraget av tillfällig karaktär och ska endast tillämpas på övervinster som genererats under räkenskapsåren 2022 och/eller 2023 (artikel 18).

Med övervinster avses, enligt EU-förordningen (artikel 2.18), skattepliktiga vinster, såsom fastställs enligt nationella skatteregler under räkenskapsåret 2022 och/eller räkenskapsåret 2023 och under resten av respektive räkenskapsår. Vinsterna ska vidare härröra från verksamhet i unionsföretag och vid fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna. Vinsterna ska också överstiga den genomsnittliga skattepliktiga vinsten under fyra beskattningsår med start den 1 januari 2018 eller senare med 20 procent. Om genomsnittet av den skattepliktiga vinsten under dessa fyra beskattningsår är negativt, ska den genomsnittliga skattepliktiga vinsten anses vara noll vid beräkningen av det tillfälliga solidaritetsbidraget (artikel 15).

Procentsatsen för att beräkna det tillfälliga solidaritetsbidraget ska uppgå till minst 33 procent av underlaget såsom det fastställs enligt artikel 15 i EU-förordningen (artikel 16.1). Det tillfälliga solidaritetsbidraget ska tas ut utöver de ordinarie skatter och avgifter som är tillämpliga enligt nationell rätt (artikel 16.2).

Av artikel 2.17 i EU-förordningen framgår att med unionsföretag och fasta driftställen med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna avses unionsföretag eller fasta driftställen, som genererar minst 75 procent av sin omsättning från ekonomisk verksamhet inom utvinning, gruvdrift, raffinering av olja eller tillverkning av stenkolsprodukter (såsom avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden).

I artikel 17 i EU-förordningen anges hur intäkterna från solidaritetsbidraget ska användas. Det handlar t.ex. om olika nationella stödåtgärder

• Sida 11
•  Original

för att mildra effekterna av höga energipriser, för att minska energiförbrukningen eller för att stimulera investeringar i bl.a. förnybar energi. I artikeln nämns bl.a. ekonomiska stödåtgärder för energislutkunder, särskilt utsatta hushåll samt åtgärder för att stödja företag i energiintensiva industrier.

Medlemsstaterna ska genomföra EU-förordningens obligatoriska regler om ett tillfälligt solidaritetsbidrag senast den 31 december 2022 (artikel 14.3).

Bestämmelserna i EU-förordningen om ett obligatoriskt tillfälligt solidaritetsbidrag behöver inte tillämpas av en medlemsstat som senast den 31 december 2022 har antagit motsvarande nationella åtgärder (artikel 14.1). Medlemsstaterna ska säkerställa att antagna motsvarande nationella åtgärder har liknande mål och omfattas av liknande regler som det tillfälliga solidaritetsbidraget enligt EU-förordningen samt att åtgärderna genererar jämförbara eller högre intäkter än de uppskattade intäkterna från solidaritetsbidraget (artikel 14.2).

5. En ny lag om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023

5.1. Det bör införas tillfälliga åtgärder i Sverige som motsvarar solidaritetsbidraget

Regeringens bedömning: Det bör införas regler i svensk rätt som motsvarar bestämmelserna om solidaritetsbidrag i rådets förordning om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna.

Reglerna bör utformas så att de nära anknyter till förordningens bestämmelser om solidaritetsbidrag.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Stockholm och Kronofogdemyndigheten har inte några synpunkter på förslaget i promemorian.

Skatteverket tillstyrker att förslaget införs men lämnar vissa synpunkter.

Drivkraft Sverige har förståelse för de extraordinära åtgärder som EU som union samt de enskilda medlemsländerna behöver vidta för att hantera energisituationen i Europa men ser flera problematiska aspekter med förslaget och påpekar att förslaget till förordning utarbetades i all hast och att det inte underbyggs av argumentation och fakta vad gäller vissa centrala mått. Enligt Drivkraft Sverige är det bekymmersamt att förslaget riktar in sig mot enskilda sektorer och att förslaget riskerar att förhindra angelägna investeringar. Det måste vara möjligt för företag som genomför en omställning att i stället öronmärka motsvarande summor för hållbara investeringar (i linje med t.ex. EU Taxonomy eller tredjepartsverifieringar).

Energiföretagen Sverige har förståelse för att energikrisen kräver snabba politiska beslut, men framför principiella invändningar mot den korta

• Sida 12
•  Original

beslutsprocessen på EU-nivå och avsaknaden av konsekvensanalyser och remittering. Enligt Energiföretagen är det tveksamt om EU-förordningen tillkommit på ett fördragsenligt sätt. Energiföretagen har också principiella invändningar mot den EU-rättsliga grunden utifrån artikel 122.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), med kvalificerad majoritet i stället för enhällighet och anser att ordinarie beslutsförfarande med enhällighet ska tillämpas i skattefrågor. Liknande invändningar framförs också av Företagarna och Näringslivets Skattedelegation (NSD), till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig. NSD och Företagarna delar promemorians bedömning att solidaritetsbidraget utgör en skatt ur svensk rättslig synvinkel, att nationella regler är nödvändiga och att de bör utformas så att regleringen inte blir mer omfattande än vad som är nödvändigt. Vidare anför NSD att genom att åberopa artikel 122 i EUF-fördraget som rättslig grund kringgick kommissionen enhällighetskravet vilket fick till följd att beslutet om den aktuella förordningen i stället fattades i rådet med kvalificerad majoritet. Även sett mot bakgrund av det ansträngda läget i Europas energiförsörjning anser NSD att detta tillvägagångssätt är oroväckande. En annan problematisk aspekt är enligt NSD att remissinstanser inte gavs möjlighet att yttra sig om de nya reglerna innan de beslutades.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, här kallad EU-förordningen, är ett solidaritetsbidrag för företag inom den fossila industrin med verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna en lämplig åtgärd för att beskatta extraordinära vinster som uppkommit i dessa företag på grund av de oförutsedda omständigheterna på energimarknaden (se även avsnitt 4). Drivkraft Sverige anför att det är bekymmersamt att förslaget riktar in sig mot enskilda sektorer samt att företag som genomför en omställning i stället bör kunna öronmärka motsvarande summor för hållbara investeringar. Det följer dock av förordningen att solidaritetsbidraget ska gälla för företag inom den fossila industrin samt att det ska tas ut som en skatt på årets vinst.

Energiföretagen Sverige, Företagarna och Näringslivets Skattedelegation (NSD), till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, har principiella invändningar bl.a. mot berednings- och beslutsprocessen på

EU-nivå vad gäller den aktuella förordningen. Regeringen har förståelse för de synpunkter som förs fram i dessa delar. Som framgår av EUförordningen kräver dock den krissituation som Rysslands anfallskrig mot Ukraina har skapat att det antas en rad brådskande, tillfälliga och exceptionella åtgärder av ekonomisk karaktär, vilket innefattar införandet av ett solidaritetsbidrag. Kommissionen anser att förslagets rättsliga grund är artikel 122 i EUF-fördraget och att solidaritetsbidraget inte är en skatt ur EU-rättslig synvinkel. Sverige har inte haft något att invända mot syftet med förslaget om solidaritetsbidrag och står bakom EU-förordningen om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna i stort. Regeringen instämmer dock i vad Energiföretagen, Företagarna och NSD framför om vikten av att ordinarie beslutsförfarande med enhällighet tillämpas i skattefrågor. Det kan även noteras att Sverige fogade ett uttalande till protokollet vid Coreper I den 28 september 2022 avseende

• Sida 13
•  Original

användandet av artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som rättslig grund för förslaget.

En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat och ska i Sverige behandlas som svensk lag. En sådan rättsakt bör som utgångspunkt inte inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt eftersom några särskilda åtgärder för att införliva en förordning generellt sett inte får vidtas. Den aktuella EU-förordningen ger dock medlemsstaterna alternativa handlingsvägar i ett antal frågor, bl.a. angående hur åtgärden införs. Av artikel 14.1 i EU-förordningen framgår att medlemsstater som har antagit nationella åtgärder som motsvarar solidaritetsbidraget inte behöver tillämpa bestämmelserna i förordningen om solidaritetsbidrag.

”Antagen motsvarande nationell åtgärd” definieras i artikel 2.21 som lagstiftning som har antagits och offentliggjorts senast den 31 december 2022 och som bidrar till överkomliga energipriser. I artikel 14.2 förtydligas att medlemsstater som inför motsvarande åtgärder ska säkerställa att de nationella reglerna har liknande mål, liknande regelverk och ger lika mycket eller mer skatteintäkter jämfört med solidaritetsbidraget. Innebörden av motsvarande syfte och likvärdigt regelverk utvecklas i skäl 63. Motsvarande nationella regler ska anses ha ett motsvarande syfte om de bidrar till överkomliga energipriser. Vidare ska de nationella reglerna anses vara ett motsvarande regelverk om de gäller för verksamheter inom råpetroleum-, naturgas-, kol- eller raffinaderisektorerna, innehåller regler om en skattebas, en skattesats och tillser att skatteintäkterna används för ett motsvarande ändamål som solidaritetsbidraget enligt förordningen.

EU-förordningen medger således att medlemsstaterna antingen tillämpar reglerna om solidaritetsbidrag i förordningen (och kompletterar dem i nationell lagstiftning vid behov) eller inför motsvarande nationella bestämmelser som tillämpas i stället. Vid bedömningen av vilket av dessa alternativ som är lämpligast för svenskt vidkommande bör följande omständigheter beaktas.

Regeringsformen innehåller inte någon definition av begreppen skatt och avgift. Av förarbetena till regeringsformen framgår att en skatt kan karakteriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation (prop. 1973:90 s. 213, jfr även s. 140). Detta gäller inte bara när pålagan har motiverats med behovet av en inkomstförstärkning utan också när den främst fullföljer ett stabiliseringspolitiskt, försörjningspolitiskt eller annat sådant syfte (samma prop. s. 220). Med avgift menas vanligen en penningprestation som betalas för en specificerad motprestation från det allmänna. Enligt regeringens bedömning utgör det solidaritetsbidrag som följer av EU-förordningen en skatt från svensk rättslig synvinkel. Lagrådet instämmer i denna bedömning.

EU-förordningen bedöms inte vara tillräckligt detaljerad för att ensam kunna ligga till grund för uttag av skatt och den innehåller olika valmöjligheter för medlemsstaterna. Ett exempel är att det i artikel 15 anges att skatten ska tas ut under beskattningsår 2022 och/eller 2023. Av artikel 16.1 framgår också att skattesatsen ska vara minst 33 procent. För att öka tydligheten och säkerställa att de grundläggande krav på skattelagstiftning som uppställs i Sverige är uppfyllda bedöms det mest lämpliga alternativet vara att det införs en heltäckande ny lag med regler som motsvarar EU-förordningens bestämmelser om solidaritetsbidrag.

• Sida 14
•  Original

Denna bedömning delas av Företagarna och NSD. Även Lagrådet anser att det är nödvändigt att det införs en ny lag, för att säkerställa att de grundläggande krav på skattelagstiftning som uppställs i Sverige är uppfyllda och för att ha en heltäckande reglering på plats. Lagrådet har därför inga invändningar mot att lagen införs.

Bestämmelserna i den nya lagen bör utformas så att de passar väl in i det svenska skattesystemet och redan etablerade begrepp bör användas i möjligaste mån. Detta är i enlighet med förordningen som hänvisar till nationell lagstiftning t.ex. i artiklarna 2.12 (räkenskapsår) och 2.18 (övervinster). Det är vidare lämpligt att bestämmelserna i den nya lagen utformas så att de nära anknyter till EU-förordningens bestämmelser om solidaritetsbidrag. Bestämmelserna bör därför inte ges en bredare utformning än vad som följer av förordningen och inte heller omfatta andra situationer än vad som följer av förordningen. Syftet med åtgärden kommer därmed att motsvara syftet med solidaritetsbidraget. Av konsekvensanalysen framgår att även kravet på att motsvarande nationella åtgärder ska ha en liknande effekt bedöms vara uppfyllt (se avsnitt 8.2). Samtliga kriterier för att förslaget ska vara en motsvarande åtgärd bedöms därmed vara uppfyllda.

Enligt artikel 17 ska intäkter från solidaritetsbidraget användas för några särskilt angivna syften (se avsnitt 4.2). Budgetmässiga överväganden ligger dock utanför förslaget om införandet av den tillfälliga skatten på extraordinära vinster för vissa företag.

Sammanfattningsvis är regeringens bedömning att det bör införas regler i svensk rätt som motsvarar bestämmelserna om solidaritetsbidrag i EUförordningen, vilket innebär att de nu föreslagna reglerna tillämpas i stället

^{för förordningens bestämmelser om solidaritetsbidrag.}

5.2. En tillfällig skatt på extraordinära vinster införs genom en ny lag

Regeringens förslag: Det införs en ny lag om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023. Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster betalas till staten och behandlas som en statlig inkomstskatt för juridiska personer. Skatten anses även utgöra en statlig inkomstskatt vid tillämpning av lagen om avräkning av utländsk skatt.

Ord och uttryck i den nya lagen har samma betydelse som i inkomstskattelagen om inte annat anges.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Som konstateras ovan är bedömningen att det är lämpligt att införa motsvarande nationella regler som det solidaritetsbidrag som finns i EU-förordningen. Regeringen föreslår därför att det ska införas en ny lag som anger hur den tillfälliga skatten ska tas ut.

Det bedöms inte vara lämpligt att benämna den föreslagna nationella åtgärden som ett solidaritetsbidrag eftersom den är att betrakta som en

• Sida 15
•  Original

skatt ur en svensk rättslig synvinkel (se avsnitt 5.1). Åtgärder motsvarande solidaritetsbidraget kan även benämnas skatt på övervinster eller skatt på extraordinära vinster (eng. windfall tax). I det följande används uttrycket extraordinära vinster, som får anses ha motsvarande innebörd som uttrycket övervinster. För att träffa extraordinära vinster ska skatten enligt förordningen tas ut på den del av det skattemässiga resultatet av näringsverksamheten som överstiger en viss gräns (artikel 15, se avsnitt 5.4).

Av artikel 15 i EU-förordningen framgår att solidaritetsbidraget ska vara tillfälligt och tas ut under beskattningsår 2022 och/eller 2023 och för resten av respektive beskattningsår. I 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen finns ett förbud mot retroaktiv lagstiftning på skatte- och avgiftsområdet, och som framgår av avsnitt 7 bör den nationella åtgärden därför inte tas ut på vinster som har uppkommit år 2022. Den svenska skatten ska således gälla enbart för beskattningsåret 2023.

Med hänsyn till detta anser regeringen att det är lämpligt att benämna åtgärden som en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023. Det föreslås att den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska betalas till staten och behandlas som en statlig inkomstskatt för juridiska personer. Den ska således ses som en tillkommande bolagsskatt utöver den skatt som följer av inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL. Detta är i överensstämmelse med artikel 16.2 i EU-förordningen, där det anges att solidaritetsbidraget ska tas ut utöver de ordinarie skatter och avgifter som är tillämpliga enligt nationell lagstiftning.

Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster bör inte heller behandlas annorlunda än bolagsskatten såvitt avser undvikande av internationell dubbelbeskattning. Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska därför anses utgöra statlig inkomstskatt vid tillämpning av lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, kallad avräkningslagen. Skatten kommer därmed att påverka utrymmet för avräkning av utländsk skatt på samma sätt som i dag gäller i fråga om bolagsskatten. Såvitt avser frågan om vilka utländska skatter som får avräknas mot den svenska skatten gäller vad som redan följer av avräkningslagen. I lagens 1 kap. 3 § finns bestämmelser om vad som avses med utländsk skatt.

Regeringen föreslår vidare att ord och uttryck i den nya lagen ska ha samma betydelse som i inkomstskattelagen om inget annat anges. Ett uttryck föreslås definieras särskilt i den nya lagen, se avsnitt 5.3. Definitionen av beskattningsbar inkomst bör dock, till skillnad från vad

Skatteverket föreslår, behandlas tillsammans med beskrivningen av beskattningsunderlaget.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 1–3 §§ i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

• Sida 16
•  Original

5.3. Skattskyldighet

Regeringens förslag: Skattskyldig är en svensk juridisk person som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Skattskyldig är också en utländsk juridisk person som bedriver sådan verksamhet från ett fast driftställe i Sverige.

Med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen avses näringsverksamhet där minst 75 procent av nettoomsättningen kommer från ett eller flera av följande verksamhetsområden:

– utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, – petroleumraffinering, – tillverkning av stenkolsprodukter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:

Drivkraft Sverige anser att uttrycket

nettoomsättning behöver förtydligas. Som exempel nämns att nettoomsättningen härrör från flera olika länder samt om det är nettoomsättningen exklusive skatt som avses. Drivkraft Sverige menar att den del av nettoomsättningen som är hänförlig till export bör undantas.

Skatteverket efterfrågar bl.a. förtydliganden av hur de föreslagna bestämmelserna ska tillämpas om verksamhet inom sektorn för fossila bränslen bedrivs i ett svenskt handelsbolag eller i en i utlandet delägarbeskattad juridisk persons fasta driftställe i Sverige. Skatteverket anser även att definitionen av ”verksamhet inom sektorn för fossila bränslen” ska knyta närmare an till definitionen i EU-förordningen (artikel 2.17 och artikel 14.1) genom att uttryckligen även omfatta ”gruvdrift”.

Skälen för regeringens förslag: Vilka företag som ska betala den tillfälliga skatten på extraordinära vinster framgår av artiklarna 2.17 och 14.1 i EU-förordningen. Det är enligt artikel 14.1 företag som bedriver verksamhet inom råpetroleum-, naturgas-, kol- och raffinaderisektorerna.

Dessa företag definieras i artikel 2.17 som unionsföretag och fasta driftställen som genererar minst 75 procent av sin omsättning från ekonomisk verksamhet inom utvinning, gruvdrift, raffinering av olja och/eller tillverkning av stenkolsprodukter. När det gäller de olika ekonomiska verksamheterna hänvisas det till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden. Den förordningen ligger till grund för den svenska näringsgrensindelningen SNI 2007. De aktuella verksamheterna har enligt SNI 2007 beteckningarna SNI 05.100 (utvinning av stenkol), SNI 05.200 (utvinning av brunkol), SNI 06.100 (utvinning av råpetroleum), SNI 06.200 (utvinning av naturgas), SNI 19.100 (tillverkning av stenkolsprodukter) och SNI 19.200 (petroleumraffinering). Vad som avses med unionsföretag och fast driftställe framgår av artiklarna 2.15 respektive 2.16.

Bestämmelserna i rådets förordning om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna bör användas som utgångspunkt för förslaget om vem som är skattskyldig enligt den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023. Regeringen föreslår därför att skattskyldig bör vara en svensk juridisk

• Sida 17
•  Original

person eller en utländsk juridisk person som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige. Därmed omfattas de företag som är skattskyldiga för sin verksamhet i Sverige enligt inkomstskattelagen, se 6 kap. 3, 7 och 11 §§ IL. Fysiska personer som bedriver enskild näringsverksamhet omfattas inte av förslaget.

Som förutsättning för skattskyldighet bör också gälla att företaget bedriver ekonomisk verksamhet inom de uppräknade områdena i tillräcklig utsträckning. Uttrycket ekonomisk verksamhet som används i EU-förordningen får anses motsvara det skatterättsliga uttrycket näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt, se 13 kap. 1 § IL. All omsättning som är hänförlig till de avsedda verksamheterna ska räknas med vid bedömningen av om omsättningskravet är uppfyllt. För att ett företag ska bli skattskyldigt krävs att minst 75 procent av företagets nettoomsättning är hänförligt till en eller flera av de uppräknade verksamheterna. Den relevanta verksamheten ska bedrivas under beskattningsåret (2023). Uttrycket nettoomsättning har samma innebörd som motsvarande term har i 1 kap. 3 § första stycket 3 i årsredovisningslagen (1995:1554). Där anges att nettoomsättningen utgörs av intäkter från sålda varor och utförda tjänster som ingår i företagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen. Det är därmed enligt regeringens mening tydligt vad som avses med begreppet och det saknas skäl för ytterligare förtydliganden, som Drivkraft Sverige har efterfrågat. Uppgift om nettoomsättning ska också lämnas i ruta 3.1 på räkenskapsschemat, blankett INK2R (enligt den numrering av rutorna som gäller för beskattningsåret 2021).

Drivkraft Sverige anser också att omsättning som är hänförlig till export ska undantas vid beräkningen. De svenska reglerna ska dock utformas i nära anslutning till bestämmelserna i EU-förordningen, och i förordningen finns det inte något sådant undantag. Enligt regeringens mening bör det inte införas något undantag för export i den nya lagen.

Skatteverket undrar hur beräkningen ska göras om verksamheten som föranleder skattskyldighet bedrivs i ett handelsbolag eller i en i utlandet delägarbeskattad juridisk persons fasta driftställe i Sverige (förutsatt att den i utlandet delägarbeskattade juridiska personen inte själv är skattskyldig enligt inkomstskattelagen).

Enligt inkomstskattelagen ska bestämmelser om juridiska personer inte tillämpas på svenska handelsbolag, se 2 kap. 3 § första stycket IL. Enligt 3 § i den nya lagen har ord och uttryck som används i lagen samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen. Ett handelsbolag är således inte skattskyldigt för den bedrivna verksamheten, varken enligt inkomstskattelagen eller enligt denna lag. En svensk juridisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen bedöms inte heller vara skattskyldig enligt denna lag för den verksamhet som bedrivs i handelsbolaget. Som tidigare har nämnts ska de svenska reglerna utformas i nära anslutning till bestämmelserna i EU-förordningen. I EU-förordningen berörs inte det fallet att verksamheten i fråga bedrivs av ett företag som inte är skattesubjekt. Enligt regeringens bedömning har några skäl att utvidga skattskyldigheten till delägare i delägarbeskattade subjekt inte framkommit.

• Sida 18
•  Original

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att skattskyldig för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska definieras i lagen som en svensk juridisk person som bedriver verksamhet inom den fossila sektorn och där minst 75 procent av nettoomsättningen kommer från ett eller flera av verksamhetsområdena utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, petroleumraffinering respektive tillverkning av stenkolsprodukter. Aktiviteten gruvdrift (som nämns i artikel 2.17 i EU-förordningen) får anses omfattas av den något vidare aktiviteten utvinning och behöver därför inte, som Skatteverket föreslagit, läggas till i bestämmelsen. Utvinning är också det ordval som används i SNI 2007. Regeringen föreslår vidare att även en utländsk juridisk person som bedriver verksamhet från ett fast driftsställe i Sverige är skattskyldig, om någon av de uppräknade verksamheterna bedrivs i den angivna omfattningen från det fasta driftstället.

SNI-koderna inom den statistiska näringsgrensindelningen kan användas som vägledning för bedömningen av vilken verksamhet ett visst företag bedriver. Vilka uppgifter som rapporteras för statistikändamål har dock inte någon självständig betydelse för skattskyldigheten.

Skatteverket framhåller att paragrafen om ytterligare skattskyldighet för begränsat skattskyldiga juridiska personer i 6 kap. 18 § IL kan behöva ändras med anledning av den föreslagna tillfälliga skatten. Enligt regeringens bedömning är det på grund av den nya lagens tillfälliga natur inte motiverat att införa en hänvisning i 6 kap. 18 § IL.

Exempel

Ett svenskt aktiebolag förädlar och säljer fossila bränslen, inom ramen för olika verksamhetsområden. Under år 2023 uppgår nettoomsättningen i verksamhetsområdet petroleumraffinering till 20 000. Företaget raffinerar också biobränslen. Nettoomsättningen hänförlig till denna verksamhet uppgår till 1 500. Företaget bedriver vidare försäljning av bl.a. bensin vid ett antal bensinstationer. Nettoomsättningen hänförlig till stationsverksamheten uppgår till 3 500. Den totala nettoomsättningen uppgår således till 25 000. Företaget redovisar också finansiella intäkter om 1 000.

Av de olika verksamhetsområden som bedrivs av företaget är det endast petroleumraffinering som nämns i den aktuella bestämmelsen. För att avgöra om företaget är skattskyldigt eller ej, måste en beräkning göras av hur stor del av den totala nettoomsättningen som är hänförlig till sådan verksamhet. Petroleumraffineringen står för 80 procent av den totala nettoomsättningen (20 000 / 25 000). Eftersom petroleumraffinering således står för mer än 75 procent av företagets nettoomsättning under år 2023 anses företaget bedriva verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. De finansiella intäkterna påverkar inte beräkningen då de inte är en del av nettoomsättningen.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 4 och 5 §§ i den nya lagen om en tillfällig

^{skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.}

• Sida 19
•  Original

5.4. Beskattningsunderlag

Regeringens förslag: Beskattningsunderlaget för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster utgörs av den del av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst som överstiger 120 procent av ett jämförelsetal. Med beskattningsbar inkomst avses det skattemässiga resultatet av näringsverksamheten före bolagsskatt.

Jämförelsetalet uppgår till ett belopp som motsvarar den skattskyldiges genomsnittliga beskattningsbara inkomst under en period om fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Perioden ska dock bara omfatta beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 2022. Om den skattskyldige inte har bedrivit näringsverksamhet under fyra på varandra följande beskattningsår under den angivna perioden, ska jämförelsetalet beräknas baserat på de beskattningsår som omfattas av nämnda period. Om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten är negativ ska jämförelsetalet anses uppgå till noll kronor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Drivkraft Sverige anser att eventuell vinst som uppstår från produktion av förnybara drivmedel ska vara undantagen från skatten. Enligt Drivkraft Sverige måste det också tydligt framgå vad som ska ingå respektive undantas vid beräkningen av beskattningsunderlaget, t.ex. ska drivmedelsbolagens stationsverksamhet inte omfattas. De framhåller även att beskattningsunderlaget ska begränsas till operationella vinster och att eventuella lagervinster ska undantas. Drivkraft Sverige anser vidare att det är problematiskt att 2020 ingår i jämförelseperioden med hänsyn till att det globalt var ett extremt verksamhetsår för hela raffinaderisektorn. Drivkraft Sverige framhåller också att det är en brist att det vid beräkningen av jämförelsetalet inte är möjligt att ta hänsyn till särskilda händelser för företagen, som t.ex. ett lagstiftat stopp för underhåll eller en brand. För att utjämna effekterna av sådana händelser föreslår

Drivkraft Sverige att jämförelsetalet i stället ska beräknas med hänsyn till beskattningsåren 2016–2021.

Skatteverket anför att det i den svenska skattelagstiftningen finns regler som kan påverka beräkningen av den beskattningsbara inkomsten och som därmed kan neutralisera beskattningen av en extraordinär vinst som, enligt

Skatteverket, bör träffas av den extra beskattningen. Verket lämnar förslag på några kompletteringar i lagtexten för att åtgärda detta. Enligt Skatteverket är det dock inte möjligt att på ett enkelt och heltäckande sätt åtgärda alla brister. Vidare noterar Skatteverket att beskattningsunderlaget och jämförelsetalet baseras på den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, utan att det finns någon reglerad koppling till att den extraordinära vinsten härrör från verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Skatteverket tolkar den föreslagna lagtexten som att övervinster som beror på helt andra orsaker än vinster som genererats i verksamhet inom sektorn för fossila bränslen kan komma att beskattas enligt den föreslagna lagen. Det är, enligt Skatteverket, oklart om definitionen av övervinster i artikel 2.18 i EU-förordningen är synonymt med det som utgör beskattningsunderlaget enligt den föreslagna lagtexten eller om det som i egentlig mening avses är övervinster som specifikt genererats i

• Sida 20
•  Original

verksamheten inom sektorn för fossila bränslen. Skatteverket anser också att det finns skäl att överväga en justering av beräkningen av jämförelsetalet avseende förkortade och förlängda räkenskapsår. Om beräkningen inte justeras kan t.ex. ett förkortat eller förlängt räkenskapsår få en oproportionerlig påverkan på beräkningen av jämförelsetalet.

Skälen för regeringens förslag

Beskattningsunderlaget

Beskattningsunderlaget för solidaritetsbidraget ska enligt EU-förordningen vara den del av den skattepliktiga vinsten som överstiger ett jämförelsetal med mer än 20 procent, se artikel 15. Att den tillfälliga skatten bara ska tas ut på vinster över en viss gräns har att göra med att skatten enligt EU-förordningen är avsedd att träffa extraordinära vinster, se t.ex. skäl 51. Enligt regeringens mening bör beskattningsunderlaget uttryckas som den del av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst som överstiger 120 procent av ett jämförelsetal.

Solidaritetsbidraget ska enligt EU-förordningen tas ut på skattepliktig vinst beräknad enligt nationella regler, se artikel 15. Vidare följer det av artikel 2.18 att med extraordinära vinster avses skattepliktiga vinster såsom de bestäms enligt nationella skatteregler. Med hänsyn till detta och till att solidaritetsbidraget ska påföras utöver de skatter som följer av nationell lagstiftning (se artikel 16.2) föreslås det i promemorian att det med beskattningsbar inkomst för den tillfälliga skatten bör avses samma underlag som ligger till grund för uttag av den ordinarie bolagsskatten.

Skatteverket för fram att det i den svenska skattelagstiftningen finns regler som kan påverka beräkningen av den beskattningsbara inkomsten och som därför också kan neutralisera beskattningen av en extraordinär vinst. Som exempel på svenska skatteregler nämner Skatteverket bl.a. avsättning till periodiseringsfond och koncernbidrag, olika former av omstruktureringar inom koncerner, tidigareläggning av investeringar, bonusprogram och extra pensionsavsättningar. Enligt Skatteverkets bedömning ger EU-förordningen ett visst utrymme för medlemsländerna att bestämma hur den skattepliktiga vinsten ska bestämmas. Skatteverket lämnar förslag på några kompletteringar i lagtexten för att mildra effekten, men påpekar samtidigt att det inte är möjligt att på ett enkelt och heltäckande sätt åtgärda alla brister. Lagrådet påpekar att den omständigheten att skatten i fråga ska träffa det enskilda företagets beskattningsunderlag vid uttaget av statlig inkomstskatt som överstiger en viss nivå innebär att det enskilda företaget genom olika åtgärder, t.ex. genom koncernbidrag till ett eller flera koncernföretag som bedriver annan verksamhet, helt kan eliminera sitt beskattningsunderlag. Lagrådet framhåller därför att lagförslaget inte effektivt tillgodoser syftet att beskatta de reella övervinster som kan uppkomma inom den fossila sektorn. Enligt Lagrådet kan EU-förordningens bestämmelse om att uttaget ska baseras på skattepliktiga vinster, fastställda enligt nationella regler, emellertid tolkas så att det inte ställs något krav på att det fiskala syftet måste vara uppfyllt på ett effektivt sätt.

I enlighet med bedömningen i avsnitt 5.1 anser regeringen att bestämmelserna bör utformas så att de passar väl in i det svenska skattesystemet och redan etablerade begrepp bör användas i möjligaste mån.

• Sida 21
•  Original

Vidare är bedömningen att det är lämpligt att utforma bestämmelserna så att de nära anknyter till EU-förordningens bestämmelser. Som framgår ovan ska solidaritetsbidraget enligt EU-förordningen tas ut på skattepliktig vinst beräknad enligt nationella regler. Det kan även konstateras att medlemsstaterna ska genomföra reglerna senast den 31 december 2022 (artikel 14.3) samt att det, som Skatteverket påpekar, inte heller är möjligt att på ett enkelt och heltäckande sätt utforma en alternativ regel som bestämmer beskattningsbar inkomst för den tillfälliga skatten. Enligt regeringens bedömning saknas det vidare stöd i EU-förordningen för att undanta vissa vinster eller skattemässiga justeringar i ett företag som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen från beskattning, vilket Drivkraft Sverige och Skatteverket efterfrågar. För ett företag som bedriver sådan verksamhet (dvs. minst 75 procent av nettoomsättningen härrör från sådan verksamhet) ska hela årets beskattningsbara inkomst (skattemässigt överskott före bolagsskatt) ligga till grund för beräkningen av den tillfälliga skatten på extraordinära vinster. Det bör dock påpekas i sammanhanget att förekomsten av en stor andel annan verksamhet (mer än 25 procent av nettoomsättningen) än sådan som utgör verksamhet inom sektorn för fossila bränslen (som t.ex. distribution av drivmedel) medför att företaget inte är skattskyldigt för den tillfälliga skatten alls, se avsnitt 5.3.

Regeringen anser slutligen att det är viktigt att ha i åtanke att detta är en tillfällig skatt som ska tillämpas för ett beskattningsår. Mot denna bakgrund är det enligt regeringens bedömning lämpligt att det med beskattningsbar inkomst för den tillfälliga skatten avses samma underlag som ligger till grund för uttag av den ordinarie bolagsskatten. Det som avses är således underlaget för statlig inkomstskatt enligt 65 kap. 10 § IL (dvs. överskottet i ruta 4.15 på blankett INK2S, enligt den numrering av rutorna som gäller för beskattningsåret 2021). Beskattningsunderlaget för den tillfälliga skatten ska därmed utgöras av den beskattningsbara inkomsten, till den del den överstiger 120 procent av ett jämförelsetal.

Jämförelsetalet

För att bestämma storleken på de extraordinära vinster som ska beskattas med den tillfälliga skatten ska den beskattningsbara inkomsten sättas i relation till ett jämförelsetal, se artikel 15 i EU-förordningen. Jämförelsetalet ska motsvara den genomsnittliga skattepliktiga vinst som det skattskyldiga företaget gör under ett normalt beskattningsår, när det inte har uppstått extraordinära vinster på grund av externa faktorer.

Jämförelsetalet ska enligt EU-förordningen vara den genomsnittliga skattepliktiga vinst som företaget haft under fyra beskattningsår, 2018– 2021. Som tidigare har nämnts ska de svenska reglerna utformas i nära anslutning till bestämmelserna i EU-förordningen. Det finns därför inte stöd för att, som Drivkraft Sverige efterfrågar, undanta vissa år eller utöka antalet år vid beräkningen av jämförelsetalet. Med hänsyn till detta föreslår regeringen att det första jämförelseåret ska vara det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017 och sedan ska även de tre därpå följande åren beaktas. Vidare föreslår regeringen att perioden bara ska omfatta beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 2022. Det bör i praktiken innebära att de beskattningsår som ingår vid beräkningen av

• Sida 22
•  Original

jämförelsetalet inte blir samma beskattningsår som skatten ska tas ut för (2023). Om den skattskyldige inte har bedrivit näringsverksamhet under fyra på varandra följande beskattningsår under den angivna perioden, föreslås att jämförelsetalet ska beräknas med hänsyn till de beskattningsår som omfattas av nämnda period. Det innebär att om ett företag som ska beräkna jämförelsetalet skulle sakna resultat för ett eller flera av beskattningsåren, t.ex. för att företaget bildades under 2019, ska jämförelsetalet beräknas med hänsyn till resultatet för de beskattningsår inom perioden som är möjliga att räkna.

Skatteverket anför i sitt remissvar att det kan finnas skäl att överväga en justering av bestämmelsen eftersom oproportionerliga effekter kan uppstå om perioden som jämförelsetalet ska beräknas för består av ett förkortat eller förlängt beskattningsår och redogör för ett exempel som visar på sådana effekter. Regeringen instämmer i att effekter kan uppkomma på grund av förlängda och förkortade beskattningsår, vilka kan vara såväl positiva som negativa för det skattskyldiga företaget. Även i denna del menar regeringen dock att det är viktigt att ha i åtanke att detta är en tillfällig skatt som ska tillämpas för ett enda beskattningsår och med en viss jämförelseperiod och att det därför ofrånkomligen är så att enskilda faktorer kan få en stor betydelse för beskattningsutfallet. Vidare anser regeringen att i enlighet med bedömningen i avsnitt 5.1 bör bestämmelserna även i denna del utformas så att de nära anknyter till EUförordningens bestämmelser. Mot denna bakgrund bör inte någon särskild justering för förlängda eller förkortade beskattningsår göras.

Om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten för de beskattningsår som ingår sammanlagt blir negativ föreslår regeringen att jämförelsetalet ska uppgå till noll kronor (se artikel 15 i EU-förordningen). Avrundning till noll bör inte göras för varje beskattningsår som ingår i perioden, utan bara om den totala genomsnittliga inkomsten blir negativ (se exemplet nedan).

Regeringen bedömer att uttrycket beskattningsbar inkomst är lämpligt att använda även vid beräkningen av jämförelsetalet. Vid beräkningen ska innebörden av beskattningsbar inkomst vara densamma som vid beräkningen av beskattningsunderlaget, dvs. beräkningen ska ske på grundval av resultatet före bolagsskatt. Det som avses är således underlaget för statlig inkomstskatt enligt 65 kap. 10 § IL, vilket är det underlag som bolagsskatten beräknas på.

Till skillnad från vad som gäller under beskattningsåret finns det inte några krav avseende vilken verksamhet som ska ha bedrivits av det aktuella företaget under jämförelseåren.

Det bör också noteras att det av artikel 15 i EU-förordningen följer att solidaritetsbidraget ska gälla för beskattningsåret 2022 och/eller 2023 och för hela dess varaktighet. I avsnitt 7 föreslås att den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska gälla endast för beskattningsåret 2023.

Exempel

Ett företag som är verksamt inom sektorn för fossila bränslen redovisar följande beskattningsbara resultat. Beskattningsåret 2018 uppstod ett skattemässigt underskott om 100 och beskattningsåren 2019–2021 hade företaget ett skattemässigt överskott om 100 per år. Beskattningsåret 2023

• Sida 23
•  Original

uppgår det skattemässiga överskottet till 500. Jämförelsetalet beräknas till (-100 + 100 + 100 + 100) / 4 = 50. Beskattningsunderlaget uppgår därmed till 500 - (50 · 1,2) = 440.

Ett annat företag som är verksamt inom sektorn för fossila bränslen redovisar följande beskattningsbara resultat. Beskattningsåren 2018–2020 hade företaget ett skattemässigt överskott om 100 per år. Beskattningsåret 2021 uppstod ett skattemässigt underskott om 500. Beskattningsåret 2023 uppgår det skattemässiga överskottet till 500. Eftersom det genomsnittliga skattemässiga resultatet under år 2018–2021 är negativt (100 + 100 + 100 - 500) / 4 = -50 ska jämförelsetalet anses vara noll. Beskattningsunderlaget uppgår därmed till 500.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 6 och 7 §§ i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

5.5. Skattesats

Regeringens förslag: Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster uppgår till 33 procent av beskattningsunderlaget.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Drivkraft Sverige, Näringslivets Skattedelegation (NSD), till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig och Företagarna tillstyrker att skattesatsen bestäms till miniminivån 33 procent.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 16.1 i EU-förordningen framgår att skattesatsen för solidaritetsbidraget ska vara minst 33 procent.

Medlemsstaterna är dock fria att ha en högre skattesats om de så önskar, se skäl 54.

I avsnitt 5.1 görs bedömningen att de bestämmelser som föreslås bör nära anknyta till vad som följer av EU-förordningen. Det har inte framkommit några skäl för att ha en högre skattesats än vad som följer av EU-förordningen. Regeringen föreslår därför att skattesatsen ska uppgå till 33 procent. Detta innebär att den tillfälliga skatten på extraordinära vinster uppgår till 33 procent av beskattningsunderlaget.

Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska tas ut utöver den ordinarie bolagsskatten om 20,6 procent (jfr artikel 16.2). Detta innebär att skattesatsen för den del av överskottet som träffas av den tillfälliga skatten på extraordinära vinster sammantaget kommer att uppgå till 53,6 procent.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 8 § i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

• Sida 24
•  Original

6. Förfarandet för uttag av den tillfälliga skatten på extraordinära vinster

6.1. Utgångspunkter för förfarandet

Regeringens bedömning: Förfarandet bör regleras i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 och kompletteras med hänvisningar till tillämpliga bestämmelser i skatteförfarandelagen.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I förarbetena till skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, anges att skatteförfarandelagen är avsedd att så långt som möjligt vara en heltäckande lag inom skatteförfarandeområdet (prop. 2010/11:165 s. 282). Utgångspunkten är således att alla bestämmelser om skatteförfarandet ska samlas i skatteförfarandelagen. Bara om det finns starka argument mot att införa bestämmelserna i skatteförfarandelagen bör en annan ordning övervägas.

Bestämmelserna som avser uttag av den tillfälliga skatten på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 föreslås gälla under en begränsad tid och skattskyldigheten gäller endast under ett beskattningsår. Kretsen av företag som kan bli skattskyldiga enligt lagen är, vilket framgår av avsnitt 8.3, mycket begränsad. Den begränsade period som lagen är avsedd att tillämpas och den begränsade kretsen skattskyldiga lagen omfattar utgör skäl mot att införa nya bestämmelser i skatteförfarandelagen.

Vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen är av sådan karaktär att de gäller vid uttag av alla skatter såvida de inte uttryckligen undantas i lagen. Bestämmelser i t.ex. 43 kap. om ersättning för kostnader, 46 kap. om betalningssäkring, 49 kap. om skattetillägg, 51 och 52 kap. om befrielse och beslut om särskilda avgifter, 59 kap. 12–21 §§ om företrädaransvar, 63 kap. om anstånd med betalning av skatt, 66–68 kap. om omprövning, överklagande och verkställbarhet av beslut samt 70 och 71 kap. om indrivning och verkställighet är således tillämpliga i ärenden om uttag av tillfällig skatt enligt den nya lagen.

Andra bestämmelser i skatteförfarandelagen gäller endast för skatter som framgår särskilt av en uttömmande uppräkning. Utgångspunkten är därför att de bestämmelserna inte är tillämpliga på uttag av föreslagen tillfällig skatt på extraordinära vinster. Den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 behöver därmed kompletteras med särskilda bestämmelser i vissa avseenden. I den nya lagen behöver även tydliggöras vilka bestämmelser i skatteförfarandelagen som är tillämpliga vid handläggningen i övrigt.

• Sida 25
•  Original

6.2. Uppgiftsskyldighet och revision

6.2.1. Uppgiftsskyldighet på begäran

Regeringens förslag: Den som kan antas vara skattskyldig för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster enligt den nya lagen är på begäran av Skatteverket skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att verket ska kunna bedöma skattskyldigheten.

Skatteverket får förelägga den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen att lämna uppgifterna. Ett föreläggande får förenas med vite.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås även att ett beslut om föreläggande som har förenats med vite gäller omedelbart.

Remissinstanserna: Skatteverket ifrågasätter behovet av bestämmelsen om att ett beslut om föreläggande som har förenats med vite gäller omedelbart.

Skälen för regeringens förslag: En svensk juridisk person och en utländsk juridisk person som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i

Sverige, föreslås under vissa omständigheter bli skattskyldig för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster. Kretsen av företag som kan komma i fråga behandlas närmare i avsnitt 5.3.

För att bedöma om ett företag är skattskyldigt för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster behöver Skatteverket få uppgift om att företaget har en nettoomsättning som till minst 75 procent kommer från ett eller flera av verksamhetsområdena utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, petroleumraffinering och/eller tillverkning av stenkolsprodukter. Skatteverket behöver även få uppgift om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten under en period om fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Detta framgår av 4, 5 och 7 §§ i den föreslagna nya lagen.

Juridiska personer som är obegränsat skattskyldiga eller begränsat skattskyldiga på grund av verksamhet från ett fast driftställe i Sverige och som kan vara skattskyldiga enligt den nya lagen bör således åläggas en skyldighet att på begäran lämna de uppgifter som behövs för att bedöma om den juridiska personen är skattskyldig enligt den nya lagen. Förslaget innebär därmed inte att företag på eget initiativ ska lämna uppgifter vid en viss tidpunkt eller på ett visst sätt. Genom att uppgiftsskyldigheten inträder först efter att Skatteverket begärt uppgifter underlättas administrationen hos de företag som kan komma i fråga för skatt enligt lagen. Kretsen uppgiftsskyldiga begränsas genom att den endast omfattar juridiska personer som Skatteverket bedömer kan antas vara skattskyldiga enligt lagen. Det är Skatteverket som i egenskap av beslutande myndighet ska undersöka närmare vilka företag som kan komma att omfattas av skattskyldighet enligt den nya lagen. Som utgångspunkt för denna undersökning kan Skatteverket t.ex. använda de SNI-koder som företag uppgett i samband med registrering av sin verksamhet.

Skatteverket får förelägga den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen att lämna uppgifter. Ett sådant föreläggande bör även få förenas med vite för att säkerställa att föreläggandet följs. Bestämmelserna om

• Sida 26
•  Original

vitesföreläggande i 44 kap. 3 och 4 §§ SFL bör vara tillämpliga även vid ärenden enligt den nya lagen. Det bör därför i den nya lagen införas en hänvisning till bestämmelserna om vitesföreläggande i skatteförfarandelagen. I likhet med vad som i övrigt gäller inom skatteförfarandet bör vitesförelägganden av effektivitetsskäl gälla omedelbart. Att vitesförelägganden gäller omedelbart gör att möjligheterna att förhala processen genom att överklaga är begränsade. Eftersom besluten gäller omedelbart, stoppas processen bara om förvaltningsrätten beslutar att beslutet tills vidare inte ska gälla, s.k. inhibition. Som Skatteverket påpekar följer det av 68 kap. 1 § SFL att ett föreläggande gäller omedelbart om inte annat anges. Såsom föreslås i avsnitt 6.5 bör bestämmelserna om besluts verkställbarhet i 68 kap. SFL tillämpas för ärenden enligt den nya lagen. Att vitesförelägganden gäller omedelbart behöver därför inte anges särskilt.

När det gäller beskattningsunderlaget i övrigt består det av en del av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst, se avsnitt 5.4. Uppgifter om beskattningsunderlaget får Skatteverket genom företagets inkomstdeklaration för det aktuella beskattningsåret. Uppgift om företagets beskattningsbara inkomst för fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017, och som ska ligga till grund för uträkningen av jämförelsetalet enligt 7 § i den nya lagen, kan Skatteverket hämta in från beslut om slutlig skatt, omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol för dessa beskattningsår. Något behov av att den skattskyldige åläggs en skyldighet att särskilt deklarera underlag för beräkning av skatten finns därmed inte.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 9 § i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

6.2.2. Kontroll av någon annans uppgiftsskyldighet

Regeringens förslag: Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift om en rättshandling med den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag.

Föreläggandet ska avse förhållanden som är av betydelse för kontroll av den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag.

Ett föreläggande får förenas med vite.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås även att ett beslut om föreläggande som har förenats med vite gäller omedelbart.

Remissinstanserna: Skatteverket ifrågasätter behovet av bestämmelsen om att ett beslut om föreläggande som har förenats med vite gäller omedelbart.

Skälen för regeringens förslag: Skatteverket bör få möjlighet att, på motsvarande sätt som gäller i vissa fall enligt 37 kap. 9 § SFL, förelägga någon annan än den juridiska person som kan antas vara skattskyldig enligt den föreslagna lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster, att

• Sida 27
•  Original

lämna uppgift om en rättshandling som ingåtts med den juridiska personen (s.k. tredjemansföreläggande). Föreläggandet får riktas mot den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo.

Föreläggandet ska i dessa fall avse förhållanden som är av betydelse för kontroll av om skattskyldighet enligt lagen föreligger. Den som föreläggs ska alltså lämna uppgifter om en ingången rättshandling. Det ska gälla sådana uppgifter som man faktiskt har tillgång till och som rör rättshandlingen. Ett föreläggande ska vara utformat så tydligt och precist att det är möjligt för den som föreläggs att följa det. Det innebär att beroende på i vilken situation ett föreläggande utfärdas kommer utformningen av föreläggandet att se olika ut. Om det t.ex. är fråga om att lämna en uppgift som gäller kontroll av en viss typ av rättshandling, ska det av föreläggandet klart framgå vilken eller vilka handlingar som Skatteverket frågar efter. Gäller det en rättshandling med ett visst bestämt företag eller en viss bestämd person, ska den personen namnges i föreläggandet.

För att ett tredjemansföreläggande inte ska riskera att bli verkningslöst i avsaknad av tvångsåtgärder föreslås det få förenas med vite. På samma sätt som föreslås i avsnitt 6.2.1 bör bestämmelserna om vitesföreläggande i 44 kap. 3 och 4 §§ SFL vara tillämpliga vid ärenden enligt den nya lagen. Som Skatteverket påpekar följer det av 68 kap. 1 § SFL att ett föreläggande gäller omedelbart om annat inte anges. Såsom föreslås i avsnitt 6.5 bör bestämmelserna om besluts verkställbarhet i 68 kap. SFL tillämpas för ärenden enligt den nya lagen. Att förelägganden som har förenats med vite gäller omedelbart behöver därför inte anges särskilt i den nya lagen.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 10 § i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

6.2.3. Revision

Regeringens förslag: Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera den som kan antas vara skattskyldig enligt den nya lagen.

Skatteverket får även besluta om revision för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras. I fråga om revision gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen avseende beslut om revision, samverkan, revisorns befogenheter, den reviderades skyldigheter samt revisionens avslutande. Vid beslut om revision gäller även bestämmelserna i skatteförfarandelagen om vitesföreläggande i tillämpliga delar.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian saknas hänvisning till bestämmelser om vitesföreläggande i skatteförfarandelagen.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att bestämmelserna om revision bör kompletteras i syfte att uppnå samstämmighet med vitesbefogenheten beträffande förelägganden i skatteförfarandelagen.

• Sida 28
•  Original

Skälen för regeringens förslag: I den nya lagen är det fråga om en begränsad krets skattskyldiga. Kretsen skattskyldiga behandlas närmare i avsnitt 5.3. Med hänsyn till behovet av uppgifter för att korrekt bedöma skattskyldighet enligt lagen är det angeläget att det finns goda möjligheter till kontroll.

Revision är en utredningsform som Skatteverket kan använda sig av när det finns behov av en fördjupad utredning. För det fall tillräckliga uppgifter inte lämnas inom ramen för den uppgiftsskyldighet som föreslås i avsnitt 6.2.1 bör Skatteverket ha möjlighet att vidta en fördjupad utredning i form av revision. I fråga om revision bör bestämmelserna i 41 kap. 4–14 §§ SFL tillämpas. Dessa bestämmelser rör bl.a. beslut om revision, samverkan, revisorns befogenheter, den reviderades skyldigheter och möjlighet till föreläggande av den som inte fullgör sina skyldigheter. Dessutom regleras revisionens avslutande. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning att ett föreläggande att den reviderade ska fullgöra sina skyldigheter bör, på samma sätt som gäller i övrigt inom skatteförfarandet, kunna förenas med vite. Stöd för att förena ett sådant föreläggande med vite finns i 44 kap. 1 § SFL. En hänvisning till 44 kap. 1, 3 och 4 §§ SFL bör därför tas in i den nya lagen.

I likhet med vad som gäller inom skatteförfarandet i övrigt bör Skatteverket ha möjlighet att besluta om revision för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av om skattskyldighet enligt lagen föreligger för någon annan än den som revideras, s.k. tredjemansrevision. Det kan t.ex. bli aktuellt om det finns skäl att ifrågasätta den rättshandling som har ingåtts med den som eventuellt är skattskyldig enligt den föreslagna lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster.

Av 2 kap. 5 § SFL framgår att av proportionalitetsprincipen följer att beslut enligt skatteförfarandelagen bara får fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse. Det ska framhållas att Skatteverket, i möjligaste mån, bör använda de mindre ingripande åtgärder som står till buds. Det gäller främst möjligheten till frågor och föreläggande, vilket närmast kan liknas vid skrivbordskontroll i skatteförfarandet. Med tanke på den tillfälliga skattens storlek och behovet av uppgifter från den skattskyldige måste det dock anses som proportionerligt att Skatteverket även får tillgång till denna utredningsform. I och med att skatteförfarandelagens bestämmelser om revision blir tillämpliga tillgodoses även nödvändiga rättssäkerhetskrav.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 11 § i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

• Sida 29
•  Original

6.3. Beslut och underrättelse om beslut om tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag

Regeringens förslag: Skatteverket ska för det aktuella beskattningsåret fatta beslut och lämna underrättelse om beslut om den tillfälliga skatten på extraordinära vinster för vissa företag enligt den nya lagen.

Underlaget för beräkning och beslut om den tillfälliga skatten ska ske på grundval av de uppgifter som lämnats av den skattskyldige dels enligt lagen, dels i inkomstdeklarationen för det beskattningsår som lagen är tillämplig och vad som i övrigt kommit fram vid utredning.

Skatteverket ska räkna fram jämförelsetalet på grundval av de uppgifter som framgår av beslut om slutlig skatt för respektive beskattningsår. Med slutlig skatt avses även skatt som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol.

Underrättelse om beslut om den tillfälliga skatten ska skickas till den skattskyldige senast den 15 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Drivkraft Sverige anser att det är oklart vad den underrättelse som ska skickas till den skattskyldige omfattar. De uppfattar det som att underrättelsen ska skickas senast den 15 januari 2024 vilket i sin tur innebär att Skatteverket måste inhämta uppgifter från bolagen redan under 2023 och således före årsbokslutet.

Skatteverket anser att tidsfristen inom vilken en underrättelse om beslut om den tillfälliga skatten ska skickas till den skattskyldige bör förlängas med nio månader.

Skälen för regeringens förslag: Skatteverkets skyldighet att för varje beskattningsår besluta och lämna besked om slutlig skatt regleras i 56 kap.

SFL. Enligt 56 kap. 3 § samma lag framgår att Skatteverket i beslut om slutlig skatt ska fastställa underlaget för att ta ut skatt och avgift enligt de lagar som anges i en uttömmande uppräkning. Av 6 § samma kapitel framgår att Skatteverket i beslut om slutlig skatt även ska bestämma storleken på skatter och avgifter enligt en uttömmande uppräkning. Bestämmelser om beslut och besked om slutlig skatt enligt 56 kap. SFL är därför inte tillämpliga vid beslut om den tillfälliga skatten på extraordinära vinster för vissa företag enligt den nya lagen. Den nya lagen bör därför kompletteras med bestämmelser om beslut och underrättelse om beslut om skatt.

I den nya lagen bör det tydliggöras att Skatteverket ska besluta om den tillfälliga skatten på grundval av de uppgifter som har lämnats av den skattskyldige dels inom ramen för uppgiftsskyldigheten enligt samma lag, dels i inkomstdeklaration enligt skatteförfarandelagen och vad som i övrigt har kommit fram vid utredning. Om den som är skyldig att lämna inkomstdeklaration inte har fullgjort sin skyldighet och Skatteverket därför beslutar om skönsbeskattning, kan uppgifter i utredning till grund för sådant beslut beaktas vid beräkning och beslut om den tillfälliga skatten. På samma sätt kan uppgifter i utredning till grund för beslut om slutlig skatt beaktas, även om uppgifterna avviker från det som angetts i inkomstdeklarationen. Med utredning avses även t.ex. uppgifter som

• Sida 30
•  Original

kommit fram vid föreläggande, revision eller från tredje man. Jämförelsetalet ska räknas fram baserat på uppgifter för fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017, se avsnitt 5.4. Uppgifterna framgår av beslut om skatt, omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol för respektive beskattningsår och finns tillgängliga för Skatteverket i beskattningsdatabasen. Genom uppräkningen tydliggörs vilka uppgifter Skatteverket kan använda för att fastställa beskattningsunderlaget och det jämförelsetal för de beskattningsår som framgår av lagen. Det ligger i sakens natur att Skatteverket i beslut om den tillfälliga skatten anger storleken på skatten och en särskild bestämmelse om detta behövs inte.

Det bör även tydliggöras vid vilken tidpunkt Skatteverket senast ska underrätta den som är skattskyldig enligt den föreslagna lagen om beslut om den tillfälliga skatten på extraordinära vinster. Skatteverket anser att underrättelse ska skickas senast två år efter beskattningsårets utgång. Med hänsyn till att det kan finnas behov av kompletterande utredning för att bedöma skattskyldigheten enligt den föreslagna lagen bör tidsfristen för en sådan underrättelse vara längre än den som gäller för slutlig skatt enligt inkomstskattelagen. Med hänsyn till att endast ett fåtal företag uppskattas bli berörda av bestämmelserna i den nya lagen anser regeringen att den tidsfrist som föreslås i promemorian är väl avvägd. Underrättelsen ska således skickas till den skattskyldige senast den 15 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång.

Regeringen önskar förtydliga, med anledning av vad Drivkraft Sverige för fram i denna del, att underrättelse om beslut ska skickas senast ett år och tre månader efter beskattningsårets utgång. För skattskyldiga företag vars beskattningsår överensstämmer med kalenderår 2023 ska underrättelse således skickas senast den 15 mars 2025. Det är således inte fråga om att skattskyldighet enligt lagen kommer fastställas före besked om slutlig skatt.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 12 § i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

6.4. Betalning av den tillfälliga skatten

Regeringens förslag: Skatt beräknad enligt den nya lagen ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om skatt fattades.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Drivkraft Sverige undrar om den tillfälliga skatten ska betalas genom ändring av företagens preliminära inkomstskatt för 2023. De ställer sig frågande till hur ett sådant förfarande överensstämmer med det faktum att skattskyldigheten inte går att avgöra innan beskattningsåret har gått ut. Drivkraft Sverige anser att det inte bör ske någon preliminär betalning av den tillfälliga skatten utan att den i stället bör sammanfalla med betalning av slutlig skatt för beskattningsåret 2023.

• Sida 31
•  Original

Skälen för regeringens förslag: När Skatteverket bestämmer den slutliga skatten i ett grundbeslut ska skatten enligt 62 kap. 8 § första stycket

SFL betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter 90 dagar från beslutet. De förfallodagar som avses framgår av 62 kap. 9 § SFL.

Förfarandet vid uttag av den tillfälliga skatten bör så långt som möjligt stämma överens med förfarandet vid uttag av slutlig skatt. Därför bör den tidsfrist som ska gälla för betalning av den tillfälliga skatten enligt den nya lagen vara densamma som den som i normalfallet gäller vid betalning av slutlig skatt enligt skatteförfarandelagen. Genom en hänvisning till 62 kap. 9 § SFL tydliggörs att det även är motsvarande förfallodagar som avses.

Regeringen önskar förtydliga, med anledning av vad Drivkraft Sverige för fram i denna del, att betalning av den tillfälliga skatten precis som vid betalning av inkomstskatt ska göras senast den förfallodag som infaller närmast efter 90 dagar från beslutet. Som redogjorts för i avsnitt 6.3 föreslås emellertid att tidpunkten för när Skatteverket senast ska underrätta om beslut om skatt enligt den tillfälliga lagen skiljer sig från när besked om slutlig skatt senast ska skickas till juridiska personer. I praktiken torde därmed besked om slutlig skatt enligt skatteförfarandelagen och underrättelse om beslut enligt den tillfälliga lagen skickas vid separata tidpunkter. Förfallodag för betalning av slutlig skatt respektive skatt enligt den tillfälliga lagen kommer följaktligen att inträffa vid olika tidpunkter. Skatt enligt den tillfälliga lagen är inte en del av slutlig skatt som beslutas enligt bestämmelserna i 56 kap. SFL utan skatten beslutas särskilt enligt föreslagna bestämmelser i den nya lagen. Uppgifter för att kunna bedöma skattskyldigheten enligt den tillfälliga lagen ska inte lämnas av bolaget i inkomstdeklaration utan i stället genom ett särskilt förfarande som framgår av avsnitt 6.2.1. Skatten ska därmed inte heller vara en del av preliminär inkomstdeklaration eller preliminär inkomstskatt.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 13 § i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

6.5. Övriga bestämmelser om förfarandet

Regeringens förslag: Bestämmelserna i skatteförfarandelagen om proportionalitetsprincipen, Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera, ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning, bevissäkring, betalningssäkring, uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll, skattetillägg, befrielse från särskilda avgifter, beslut om särskilda avgifter, företrädaransvar, betalning och återbetalning av skatter, omprövning, överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal samt indrivning och verkställighet gäller i tillämpliga delar vid handläggning av ärenden enligt den nya lagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Företagarna anser, med hänsyn till att det är fråga om ny lagstiftning med oklar tillämpningsbredd, att det bör förtydligas att

• Sida 32
•  Original

företrädaransvar inte ska tillämpas för skatteskulder enligt den föreslagna lagen, annat än vid visat uppsåtligt angivande av felaktiga uppgifter.

Skälen för regeringens förslag

Proportionalitetsprincipen

Av 2 kap. 5 § SFL framgår att av proportionalitetsprincipen följer att beslut enligt skatteförfarandelagen bara får fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse. Proportionalitetsprincipen har lyfts fram i skatteförfarandelagen och gäller vid alla beslut enligt den lagen. Den bör även gälla vid samtliga beslut enligt den föreslagna lagen. En hänvisning till 2 kap. 5 § SFL bör därför göras för att tydliggöra detta förhållande.

Bevissäkring

Som redan framgått i avsnitt 6.2.3 bör Skatteverket ha möjlighet till en fördjupad utredning. En av de kontrollmöjligheter som Skatteverket bör kunna använda sig av vid denna fördjupade kontroll är, som framgått ovan, möjligheten till revision. För att Skatteverkets granskning ska bli så effektiv som möjligt bör även en möjlighet till bevissäkring införas. Bevissäkring är en tvångsåtgärd som innebär att Skatteverket får utföra revision i verksamhetslokaler, eftersöka och omhänderta handlingar och försegla lokaler och andra utrymmen. Reglerna om bevissäkring är tillämpliga vid revision eller annan kontroll inom praktiskt taget hela skatte- och avgiftsområdet (prop. 2010/11:165 s. 885). Reglerna bör även kunna tillämpas vid revision och kontroll avseende den föreslagna tillfälliga skatten.

I fråga om bevissäkring bör därför bestämmelserna i 45 kap. och 69 kap. 2–12 §§ SFL tillämpas. Bestämmelserna i 45 kap. SFL reglerar bl.a. revision i den reviderades verksamhetslokaler, eftersökande och omhändertagande av handlingar, försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme, beslut om bevissäkring och behörig förvaltningsrätt. 69 kap. 2–12 §§ SFL reglerar verkställighet av beslut om bevissäkring.

Som nämnts i avsnitt 6.2.3 bör Skatteverket i första hand använda mindre ingripande åtgärder som står till buds. Även revision i samverkan med företag bör i de flesta fall vara att föredra framför användningen av en så ingripande åtgärd som bevissäkring. Det är emellertid nödvändigt och proportionerligt att Skatteverket får möjlighet att granska handlingar när ett företag som kan antas vara skattskyldigt för den tillfälliga skatten t.ex. motsätter sig en utredning. I och med att skatteförfarandelagens bestämmelser om bevissäkring görs tillämpliga tillgodoses nödvändiga rättssäkerhetskrav.

Uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll

Skatteverket föreslås få en mängd olika kontrollmöjligheter för att ha möjlighet att granska den som kan antas skattskyldig enligt den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023. I vissa fall kan handlingar, precis som i övrigt inom beskattningsverksamheten, behöva undantas från granskning för att rättssäkerhets-

• Sida 33
•  Original

aspekterna även ska kunna tas till vara vid Skatteverkets utredning och kontroll.

Utgångspunkten vid t.ex. en revision och en bevissäkring till följd av en revision är att alla handlingar som rör verksamheten kan granskas. De handlingar som inte får granskas är handlingar som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken eller handlingar som inte omfattas av revisionen eller bevissäkringen. Skatteverket får inte heller granska handlingar som har ett betydande skyddsintresse om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom och handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen (se 47 kap. 2 § SFL).

Bestämmelserna i 47 kap. SFL om att vissa uppgifter och handlingar efter begäran av företaget kan undantas från granskning, bör även gälla vid föreläggande, revision och bevissäkring hos ett företag som kan antas skattskyldigt enligt den nya lagen eller tredje man. På så sätt säkerställs att Skatteverkets utredningsbefogenheter inte kan överskridas i större utsträckning än vid ordinarie skatteförfarande. I och med att skatteförfarandelagens bestämmelser om undantagande av handlingar görs tillämpliga tillgodoses även nödvändiga rättssäkerhetskrav.

Betalningssäkring

Med betalningssäkring avses att Skatteverket ansöker hos en förvaltningsdomstol om betalningssäkring för att säkerställa betalning av skatt, avgift, särskild avgift eller ränta. Ett beslut av förvaltningsdomstol verkställs av Kronofogdemyndigheten efter ansökan av Skatteverket. Syftet med betalningssäkring är att det allmännas fordringsanspråk säkerställs av Kronofogdemyndigheten genom att den betalningsskyldiges egendom tas i anspråk till dess att det allmännas fordran frivilligt blir betald eller kan drivas in. Detta förutsätter att det finns en påtaglig risk att den betalningsskyldige kommer att dra sig undan från sin betalningsskyldighet. För att betalningssäkring ska kunna beslutas krävs att det finns en fordran. Denna behöver dock inte vara fastställd. Om betalningsskyldigheten inte är fastställd, får betalningssäkring beslutas bara om det är sannolikt att skyldigheten kommer att fastställas. Bestämmelser om och förutsättningar för beslut om betalningssäkring finns i 46 kap. SFL.

Med hänsyn till att den föreslagna tillfälliga skatten är en skatt är bestämmelserna om betalningssäkring i 46 kap. SFL tillämpliga, om övriga förutsättningar är uppfyllda. Betalningssäkring kan således användas på samma sätt som gäller för andra skatter och avgifter som hanteras med stöd av skatteförfarandelagen. För att tydliggöra att det är möjligt att besluta om betalningssäkring för en fordran eller sannolik fordran bör hänvisning till relevanta bestämmelser i 46 kap. och 69 kap. 13–18 §§ SFL räknas upp i den föreslagna nya lagen.

Övriga bestämmelser

I avsnitt 6.1 gör regeringen bedömningen att nya regler inte bör införas i skatteförfarandelagen, bl.a. mot bakgrund av den nya lagens tillfälliga natur. Regeringen gör vidare bedömningen att frågorna om den skattskyldiges uppgiftsskyldighet, Skatteverkets utrednings- och kontroll-

• Sida 34
•  Original

möjlighet samt beslut, underrättelse och betalning av den tillfälliga skatten av tydlighetsskäl bör regleras i den nya lagen.

När det gäller betalning av skatten bör detta hanteras på motsvarande sätt som gäller för andra skatter och avgifter enligt skatteförfarandelagen. Skatter och avgifter som ska betalas eller tillgodoräknas ska av Skatteverket registreras på ett skattekonto. På skattekontot ska även belopp som ska dras ifrån eller läggas till slutlig skatt samt inbetalningar och utbetalningar registreras. Bestämmelser om skattekonto finns i 61 kap. SFL. Skatteverket utreder och beslutar om uttag av den tillfälliga skatten enligt den föreslagna nya lagen. Eftersom hanteringen av den tillfälliga skatten i så stor utsträckning som möjligt bör överensstämma med Skatteverkets hantering vid uttag av skatt bör även bestämmelserna i skatteförfarandelagen om skattekonton användas.

För att underlätta för den skattskyldige och för Skatteverket synes det lämpligt att låta skatteförfarandelagen gälla i tillämpliga delar för den tillfälliga skatten som tas ut enligt den nya lagen. Uttag av den tillfälliga skatten har även ett nära samband med uttag av skatt enligt t.ex. inkomstskattelagen, vilket regleras i skatteförfarandelagen. Rättssäkerhetsskäl talar också för att skatteförfarandelagen tillämpas direkt i dessa delar. Bestämmelserna i skatteförfarandelagen om Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera i 40 kap., ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., skattetillägg i 49 kap., befrielse från särskilda avgifter 51 kap., beslut om särskilda avgifter i 52 kap., företrädaransvar i 59 kap. 12–21 §§, betalning och återbetalning av skatter i 61–65 kap., omprövning, överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal i 66 och 67 kap., besluts verkställbarhet i 68 kap. och indrivning och verkställighet i 70 och 71 kap. bör därför gälla i tillämpliga delar vid handläggning av ärende enligt den nya lagen.

När det gäller företrädaransvar kan följande förtydligas. Företrädare för juridiska personer kan under vissa förutsättningar bli betalningsskyldiga för den juridiska personens obetalda skatter och avgifter. Skatteverket ansöker om betalningsansvar hos en förvaltningsdomstol. För att företrädaransvar ska kunna dömas ut krävs det s.k. subjektiv täckning. Med subjektiv täckning menas i det här fallet att företrädaren låtit bli att agera eller har agerat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet (59 kap. 12–14 §§ SFL). Det subjektiva rekvisitet är alltså uppsåt eller grov oaktsamhet.

Företagarna framför att företrädaransvar, med tanke på att det handlar om ny lagstiftning med oklar tillämpningsbredd, endast bör bli aktuellt vid uppsåt. Regeringen anser att någon särreglering inte bör göras i detta avseende eftersom uttag och betalning av den tillfälliga skatten så långt som möjligt bör överensstämma med skatteförfarandet i övrigt. Det noteras att grov oaktsamhet borde föreligga först om företrädaren har slarvat i högre grad vid upprättandet av deklarationen eller annan handling eller har visat uppenbar likgiltighet för att sätta sig in i de beskattningsregler som ska tillämpas (prop. 1971:10 s. 256). Det ska även i detta sammanhang betonas att bedömningen av eventuell grov oaktsamhet ska göras i varje enskilt fall.

• Sida 35
•  Original

Lagförslag

Förslagen medför införandet av 14 § i den nya lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

6.6. Personuppgiftsbehandling

Regeringens bedömning: Den behandling av personuppgifter som förslaget ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning.

Den befintliga regleringen är tillräcklig för den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske vid Skatteverket.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i sak i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I denna proposition föreslås bestämmelser om en ny tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under år 2023, som motsvarar de regler om solidaritetsbidrag som anges i rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, här kallad EU-förordningen. Enligt skälen i EU-förordningen är ett syfte med solidaritetsbidraget att de företag som redovisar extraordinära vinster med anledning av de oförutsedda omständigheterna ska bidra proportionerligt till att förbättra energikrisen på den inre marknaden. EU-förordningen är tillämplig på företag och fasta driftställen inom den fossila industrin där minst 75 procent av omsättning härrör från verksamhet inom råpetroleum-, gas-, kol- och raffinaderisektorerna.

I avsnitt 6.2.1 görs bedömningen att de företag som kan komma att omfattas av förslaget bör åläggas en uppgiftsskyldighet visavi Skatteverket, i egenskap av beslutande myndighet. Uppgifter om företagets verksamhet inom sektorn för fossila bränslen och dess grad av nettoomsättning från utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, petroleumraffinering respektive tillverkning av stenkolsprodukter kommer således att hämtas in och behandlas av Skatteverket i beskattningsdatabasen. Vidare föreslås att Skatteverket ska ha möjlighet att kontrollera att uppgiftsskyldigheten fullgörs. I syfte att fastställa det jämförelsetal som behövs för att fastställa beskattningsunderlaget enligt den föreslagna lagen föreslås att Skatteverket ska använda redan inhämtade uppgifter om den skattskyldiges beskattningsbara inkomst under en period om fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Dessa uppgifter finns tillgängliga för Skatteverket i beskattningsdatabasen.

Regeringen gör vidare bedömningen att frågorna om den skattskyldiges uppgiftsskyldighet, Skatteverkets utrednings- och kontrollmöjlighet samt beslut, underrättelse och betalning av den tillfälliga skatten av tydlighetsskäl bör regleras i den nya lagen. Eftersom det är en skatt som avses bör bestämmelserna i skatteförfarandelagen om Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera, ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning, tvångsåtgärder, undantag från kontroll, skattetillägg, befrielse från särskilda avgifter, beslut om särskilda avgifter,

• Sida 36
•  Original

företrädaransvar, betalning och återbetalning av skatter, omprövning och överklagande och verkställighet gälla i tillämpliga delar.

I avsnitt 6.2.1 föreslås således att juridiska personer, på begäran från Skatteverket, ska lämna vissa uppgifter i fråga om verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. När företaget har lämnat de ytterligare uppgifterna behandlas de av Skatteverket i beskattningsdatabasen. I avsnitt 6.2.2 föreslås vidare att Skatteverket får förelägga någon annan än den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen att lämna uppgifter om en rättshandling med den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen. Även om uppgifterna hämtas in från juridiska personer eller i förkommande fall enskilda näringsverksamheter, kan det inte uteslutas att i vart fall identiteten på företaget direkt eller indirekt skulle kunna hänföras till en fysisk person och därmed att de uppgifter som med anledning av förslagen kommer att behandlas hos Skatteverket i vissa fall kan inkludera personuppgifter.

Den personuppgiftsbehandling som förslaget kan ge upphov till i beskattningsdatabasen omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan kallad EU:s dataskyddsförordning.

EU:s dataskyddsförordning är i alla delar bindande och direkt tillämplig i samtliga EU:s medlemsstater. Förordningen utgör den generella regleringen av personuppgiftsbehandling inom EU. För Skatteverkets personuppgiftsbehandling i beskattningsverksamheten finns lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet som innehåller bestämmelser som kompletterar EU:s dataskyddsförordning. Förutom vid behandling av personuppgifter om enskilda personer gäller vissa bestämmelser i lagen även vid behandling av uppgifter om juridiska personer (se 1 kap. 1 § andra stycket).

Den rättsliga grunden för behandlingen hos Skatteverket är i första hand att den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning på det sätt som anges i artikel 6.1 e i EU:s dataskyddsförordning. Den aktuella grunden för behandlingen är vidare fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i förordningen. Den rättsliga grunden är fastställd i förordningen (2017:154) med instruktion för Skatteverket, skatteförfarandelagen och i den nya lagen. De uppgifter som kommer att behandlas är inte sådana känsliga personuppgifter som avses i artikel 9.1 i EU:s dataskyddsförordning.

Enligt 1 kap. 4 § 1 lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet får uppgifter behandlas för att tillhandahålla information som behövs hos Skatteverket för fastställande av underlag för samt bestämmande, redovisning, betalning och återbetalning av skatter och avgifter. Av 1 kap. 4 § 4 samma lag framgår att uppgifter också får behandlas för att tillhandahålla information som behövs hos Skatteverket för revision och annan analys- eller kontrollverksamhet. Av 2 kap. 2 § framgår vidare att i beskattningsdatabasen får uppgifter behandlas om personer som omfattas av verksamhet enligt 1 kap. 4 § 1–9. I 2 kap. 3 § finns bestämmelser om vilka uppgifter som får behandlas i beskattningsdatabasen. Dessa bestämmelser kompletteras av bl.a. 2 § 1

• Sida 37
•  Original

sista strecksatsen förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Den behandling av uppgifter i beskattningsdatabasen som förslagen i denna proposition ger upphov till hos Skatteverket är tillåten enligt de angivna bestämmelserna.

Det eventuella integritetsintrång som personuppgiftsbehandlingen medför bedöms vara proportionerligt.

Sammanfattningsvis bedöms att den personuppgiftsbehandling som förslaget ger upphov till är förenlig med EU:s dataskyddsförordning. Den befintliga regleringen på personuppgiftsområdet bedöms vara tillräcklig för den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske vid Skatteverket med anledning av förslaget. Det behöver således inte införas någon ytterligare reglering om denna behandling.

6.7. Sekretess

Regeringens bedömning: Den befintliga regleringen av skattesekretessen kommer att omfatta uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som är hänförliga till Skatteverkets hantering av den tillfälliga skatten och innebär att Skatteverkets beslut om den tillfälliga skatten är undantagna från sekretess. Det behövs ingen ytterligare reglering på sekretessområdet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt i denna del.

Skälen för regeringens bedömning: I 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, finns bestämmelser om sekretess till skydd för enskild inom verksamhet som rör skatt, tull, m.m.

Enligt 27 kap. 1 § första stycket OSL gäller sekretess i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt eller som avser fastighetstaxering för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (skattesekretess). Föremålet för sekretessen är alltså uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretessen är absolut, dvs. någon prövning av om skada kan uppstå om uppgifterna lämnas ut görs inte. Sekretessen omfattar inte bara uppgifter om den som är föremål för bestämmande av skatt m.m. utan även uppgifter om tredje man vars förhållanden berörs (prop. 1979/80:2 del A s. 258).

Utöver vad som följer av 27 kap. 1 § första stycket OSL, framgår det av andra stycket 1 samma paragraf att sekretess även gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur beskattningsdatabasen enligt lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har tillförts databasen (databassekretess).

Handläggningen av ärenden om uttag av den tillfälliga skatten bedöms utgöra en del av verksamhet som avser bestämmande eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt. Det innebär att utgångspunkten är att uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i dessa ärenden omfattas av sekretess enligt 27 kap. 1 § första stycket OSL. Sekretessen kommer vidare att gälla för uppgifter om enskilds personliga

• Sida 38
•  Original

eller ekonomiska förhållanden som har tillförts beskattningsdatabasen enligt 27 kap. 1 § andra stycket 1 OSL.

I 27 kap. 6 § OSL finns undantag från sekretess. Enligt bestämmelsens första stycke gäller sekretessen enligt 1 § som utgångspunkt inte beslut varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs. Bestämmelsen innebär att beslut varigenom den tillfälliga skatten bestäms eller där underlag för bestämmande av sådan skatt fastställs, är undantagna från sekretessen enligt 27 kap. 1 § OSL och därmed alltså är offentliga. Det saknas skäl att anta att beslutens offentlighet medför några olägenheter för skattskyldiga.

Den befintliga regleringen på sekretessområdet bedöms sammanfattningsvis vara tillräcklig. Någon ytterligare reglering på detta område bedöms således inte behövas.

7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagen om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023 träder i kraft den 1 januari 2023.

Lagen tillämpas för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022.

Lagen upphör att gälla vid utgången av 2023. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för det beskattningsår som den ska tillämpas för.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Drivkraft Sverige tillstyrker att det tydligt anges att den tillfälliga skatten bara gäller för 2023. Företagarna och Näringslivets

Skattedelegation (NSD), till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, instämmer i att reglerna begränsas till beskattningsår 2023.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 18 i rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, här kallad EU-förordningen, följer att solidaritetsbidraget bara ska tas ut under beskattningsåren 2022 och/eller 2023 och under hela dessa beskattningsår. Enligt artikel 22.2 upphör EU-förordningen, med vissa undantag, att gälla vid utgången av 2023. Av artikel 14.3 framgår att medlemsstaterna ska genomföra

EU-förordningens regler om ett tillfälligt solidaritetsbidrag senast den 31 december 2022.

Bedömningen är att retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen innebär att den tillfälliga skatten på extraordinära vinster inte bör tas ut på intäkter som genererats under tid innan den aktuella lagstiftningen träder i kraft. Därför föreslår regeringen att den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska tas ut enbart för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022 och för hela detta beskattningsår. Därmed bör också den föreslagna lagen träda i kraft den 1 januari 2023.

• Sida 39
•  Original

EU-förordningen är tidsbegränsad och det bör också den nu föreslagna lagen vara. Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska bara tas ut för ett beskattningsår, det som påbörjas närmast efter den 31 december 2022. För att säkerställa att skattereglerna gäller för hela det aktuella beskattningsåret föreslår regeringen att lagen, trots att den upphävs vid utgången av 2023, ska gälla även efter den tidpunkten för det beskattningsår som den ska tillämpas för. Därmed omfattas både företag som har ett räkenskapsår som motsvarar kalenderåret och de som har ett brutet eller förlängt räkenskapsår eller som har lagt om sitt räkenskapsår. Lagen gäller också fortsatt för beslut som fattas vid en tidpunkt efter lagens upphörande som hänför sig till det beskattningsår som lagen ska tillämpas för.

8. Konsekvensanalys

I detta avsnitt redogörs för förslagets effekter i den omfattning som bedöms lämpligt i det aktuella lagstiftningsärendet och med beaktande av förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet och avstår från att yttra sig. Företagarna och Näringslivets Skattedelegation, till vars yttrande Svenskt Näringsliv ansluter sig, anser att det finns brister i konsekvensanalyserna. I förslaget till förordning saknas konsekvensanalys helt och i promemorian görs endast en relativt övergripande redovisning vilket gör det svårt att bedöma hur effektiv och ändamålsenlig åtgärden är i förhållande till de problem den skapar.

Regeringen anser att den konsekvensanalys som redovisas i promemorian har en omfattning som är rimlig utifrån de konsekvenser som förslaget bedöms medföra.

8.1. Syfte och alternativa lösningar

Syftet med förslaget är att tillsammans med övriga medlemsstater vidta de åtgärder som beslutats gemensamt för att hantera de höga energipriserna.

Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, här kallad EU-förordningen, tillåter införandet av åtgärder på nationell nivå som motsvarar solidaritetsbidraget. Givet den korta tiden från förslag till införande bedöms det inte vara realistiskt att utforma regelverket på ett annat sätt än ett som är mycket likt det som beskrivs i EU-förordningen (se avsnitt 5.1). Det är inte relevant att spekulera kring vilka effekterna blir om regleringen inte kommer till stånd eftersom bedömningen är att det behöver införas regler i svensk rätt som motsvarar bestämmelserna om solidaritetsbidrag i EU-förordningen.

• Sida 40
•  Original

8.2. Offentligfinansiell effekt

Raffinaderibranschen i Sverige domineras av ett fåtal aktörer. För att vara aktuella för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster krävs att minst 75 procent av företagens nettoomsättning kommer från utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, petroleumraffinering respektive tillverkning av stenkolsprodukter och att företagen under 2023 har en beskattningsbar inkomst som överstiger 120 procent av den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten under en jämförelseperiod. Jämförelseperioden är en period om fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten för perioden är negativ ska jämförelsetalet anses uppgå till noll kronor. Med beskattningsbar inkomst avses det skattemässiga resultatet av näringsverksamheten före bolagsskatt. Den överskjutande beskattningsbara inkomsten föreslås beskattas med en skattesats på ytterligare 33 procent, dvs. totalt 53,6 procent beaktat den ordinarie bolagsskatten.

En av de större drivmedelskoncernerna har raffinaderi- och distributionsverksamheten i olika bolag och redovisar överskottet huvudsakligen i distributionsverksamheten. Ett annat bolag har under jämförelseperioden mellan 67 och 75 procent av sin externa omsättning från raffinaderiverksamheten.

Kvartalsrapporter från internationella energibolag indikerar att vinsterna i företag med raffinaderiverksamhet kan komma att bli mycket höga under 2022. Hur vinsterna kommer utveckla sig under 2023 är emellertid inte möjligt att veta i nuläget. Även om det skulle uppstå stora bokförda vinster i berörda svenska företag under 2023 finns en betydande osäkerhet om det kommer att uppstå ett underlag för beskattning enligt förslaget, då den beskattningsbara inkomsten inte fullt ut överensstämmer med den bokförda. Som framgår av avsnitt 5.4. tas den tillfälliga skatten ut på samma underlag som ligger till grund för uttag av den ordinarie bolagsskatten (dvs. efter bl.a. avsättning till periodiseringsfond och koncernbidrag). Det innebär att det är resultatet före bolagsskatt som avses. Förslaget bedöms därför främst leda till något ökade administrativa kostnader för företagen, vilket beskrivs nedan.

Den samlade osäkerheten som uppstår i fråga om vinstutvecklingen för 2023, bl.a. huruvida företagen uppfyller omsättningskravet, medför att förslaget inte bedöms ge någon offentligfinansiell effekt för 2023. Effekten bedöms vara densamma om förordningen i stället hade tillämpats direkt.

8.3. Effekter för företagen

Drivkraft Sverige anser att det saknas en gedigen konsekvensbeskrivning som utförligt beskriver konsekvenserna för sektorn ur olika perspektiv.

Regeringens bedömning är att effekterna uppskattas och redovisas på ett rimligt sätt och i en omfattning som får anses vara proportionerlig i förhållande till de konsekvenser förslaget bedöms medföra.

• Sida 41
•  Original

Förslaget riktar sig mot företag med verksamhet inom utvinning av kol (SNI 05.000), petroleumprodukter (SNI 06.100), utvinning av naturgas (SNI 06.200), produktion av stenkolsprodukter (SNI 19.100) och petroleumraffinering (SNI 19.200) som gör stora vinster under 2023. I Sverige fanns det under 2021 två företag med verksamhet inom utvinning av petroleumprodukter, båda dessa företag har noll anställda. Samma år var inga företag verksamma inom utvinning av naturgas, kolutvinning eller produktion av stenkolsprodukter. Under 2021 var 32 företag verksamma inom petroleumraffinering varav 15 företag hade noll anställda, medan 3 företag hade fler än 200 anställda. Omsättningsstatistik finns ännu inte för 2021 men under 2020 omsatte raffinaderibranschen 71 miljarder kronor. Det är stora skillnader mellan berörda företag när det gäller storleken på omsättningen. Cirka hälften av de företag som bedöms beröras av förslaget har en omsättning understigande 10 miljoner kronor. Ett fåtal företag redovisar miljardomsättning.

Administrativa kostnader

Förslaget kommer att medföra kostnader för företag som till någon del bedriver verksamhet inom de verksamhetsområden som omfattas. Kostnaderna består av de resurser som företagen behöver använda för att informera sig om reglerna och för att göra nödvändiga bedömningar av i vilken grad de nya bestämmelserna berör företaget. Bedömningen är att företagen kommer att ha dessa kostnader trots att uppgifterna behöver lämnas till Skatteverket först på begäran. För vissa företag bör bedömningen vara ganska enkel och snabb medan andra företag kan komma att behöva lägga ned resurser motsvarande fler dagars kvalificerat arbete. Detta mot bakgrund av att det handlar om ett helt nytt regelverk, som bl.a. kommer att medföra analyser av deklarationsunderlag avseende fem år. Det är mycket osäkert hur stora skillnaderna kommer att vara mellan olika företag, men ett rimligt antagande är att förutsättningarna för företag som ingår i större koncerner är sådana att det fordras att tid motsvarande flera dagars arbete får användas för att bedöma hur de nya bestämmelserna påverkar, medan den tid som behöver användas i mindre företag som inte ingår i en koncern bör kunna räknas i timmar. I brist på närmare information om den exakta tidsåtgången görs ett grovt antagande att tiden för de mindre företagen uppgår till mellan två och åtta timmar medan tiden större företag som ingår i en koncern uppgår till mellan en och fem dagar.

Om värdet av den tid som behöver användas för att följa reglerna antas motsvara lönen för en kvalificerad ekonom kan den genomsnittliga kostnaden beräknas enligt följande. Enligt SCB:s lönestatistik för yrkesgrupper (SSYK) uppgick den genomsnittliga månadslönen för revisorer och personer med liknande arbetsuppgifter till 46 700 kronor år 2021. Enligt Tillväxtverket ska den genomsnittliga månadslönen multipliceras med schablonvärdet 1,84 som inkluderar semesterersättning, arbetsgivaravgifter och olika indirekta kostnader (Tillväxtverket, Ekonomiska effekter av nya regler – Så beräknar du företagets kostnader). Om antalet arbetstimmar under en månad uppgår till 160 kan kostnaden för de mindre företagen beräknas uppgå till mellan ca 1 100 kronor (46 700 / 160 ‧ 2 ‧ 1,84 = 1 100) och 4 300 kronor (46 700 / 160 ‧ 8 ‧ 1,84 = 4 300). För de

• Sida 42
•  Original

större företagen beräknas kostnaden uppgå till mellan 4 300 kronor (46 700 / 160 ‧ 8 ‧ 1,84 = 4 300) och 21 500 kronor (46 700 / 160 ‧ 40 ‧ 1,84 = 21 500).

Det är osäkert hur många företag som kommer att omfattas av reglerna. Enligt en grov uppskattning kommer cirka 30 företag att beröras. Av dessa bedöms att cirka hälften kan hänföras till kategorin mindre företag och resterande hälft till kategorin företag som ingår i en större koncern. Om den genomsnittliga tiden som behöver användas för att följa reglerna antas uppgå till fem timmar för de mindre företagen och till 24 timmar för de större kan den samlade administrativa kostnaden beräknas uppgå till 234 000 kronor ((15 ‧ 46 700 / 160 ‧ 5 ‧ 1,84) + (15 ‧ 46 700 / 160 ‧ 24 ‧ 1,84 = 234 000).

Likviditetsbrist Drivkraft Sverige påpekar att det skattemässiga resultatet inte direkt kan översättas till att motsvarande summa finns i företaget i form av likvida medel. För företag som initierat stora långsiktiga investeringar, med ett visst likviditetsflöde som grund, skulle förslaget enligt Drivkraft Sverige kunna resultera i såväl en ansträngd likviditet som en ren likviditetsbrist.

Syftet med förslaget är att beskatta extraordinära vinster. En utgångspunkt är att extraordinära vinster är sådana vinster som inte kunnat förutses innan den extraordinära händelsen inträffade. Av detta följer rent principiellt att den vinst som är tänkt att ligga till grund för beskattningen inte bör kunna ha inkluderats i en mer långsiktig investeringsplan. Även om den extraordinära vinsten inte helt motsvaras av ett ökat likviditetsflöde bör därmed risken för ansträngd likviditet som en följd av förslaget vara liten. Detta gäller särskilt som bedömningen är att förslaget främst kommer att beröra företagen genom administrativa kostnader, som i sig är små i sammanhanget.

Konkurrensförhållanden

Det finns en osäkerhet såväl när det gäller vilka företag som berörs av bestämmelserna som hur de berörs. Bedömningen är dock att de företag som berörs främst påverkas genom administrativa kostnader. Ur ett konkurrensperspektiv går det att konstatera att de företag som berörs konkurrerar på samma marknader och att de företag som finns på samma marknad påverkas på ett likartat sätt inbördes. Det finns heller inga företag på dessa marknader som inte berörs av förslaget. Sammantaget innebär detta att förslaget inte bedöms ha några betydande konsekvenser för konkurrensförhållandena inom berörda branscher.

Mindre företag

Ett fåtal företag som bedriver verksamhet inom petroleumraffinering är att betrakta som mindre företag sett till omsättning. Förutsättningarna för dessa företag att uppfylla de krav som är nödvändiga för att följa de nya bestämmelserna kan skilja sig åt inbördes. För vissa av företagen bör det inte krävas särskilt omfattande resurser för att följa bestämmelserna. Det kan dock inte uteslutas att det finns mindre företag som har en verksamhet som innebär att bedömningen blir mer komplicerad.

• Sida 43
•  Original

8.4. Övriga effekter

Förslaget bedöms inte ha någon effekt på övriga ekonomin, enskilda, offentlig sektor, sysselsättningen eller miljön. Förslaget bedöms heller inte medföra några fördelningseffekter eller effekter på den ekonomiska jämställdheten.

Drivkraft Sverige noterar att förslaget inte bedöms ha några effekter på enskilda, sysselsättningen eller miljön. De framhåller dock att branschen är kapitalintensiv med stora förestående investeringar som ofta löper över flera år. En plötslig, om än tillfällig, extraskatt kan medföra behov av ytterligare finansiering genom externa finansiärer eller genom prisökningar som påverkar kunderna.

Drivkraft Sverige anser också att förslaget riskerar att förhindra klimatinvesteringar och instämmer därför inte i bedömningen att förslaget inte har någon effekt på miljön. Branschen är enligt Drivkraft Sverige mitt uppe i en omfattande omställning från fossilt till förnybart. Omställningen är mycket kapitalintensiv och kräver stora investeringar i miljardklassen. Avgifter i de nivåer som föreslås skulle ha mycket negativ effekt på omställningen och innebära att finansiering av vissa för klimatet avgörande projekt kan försenas eller inte bli av på grund av bristande finansiering. Hela sektorns omställning bygger på att det finns tillgång till externt kapital – kapital som kan bli än mer utmanande att ta del av när regelverken plötsligt och oväntat ändras.

Förslaget om en tillfällig skatt är en del i ett större EU-gemensamt åtgärdspaket med syftet att hantera de kraftigt ökade energipriserna och är begränsat till en extraordinär händelse. Eftersom det handlar om att bemöta en extraordinär händelse är bedömningen att förslaget inte har någon betydande påverkan på långsiktiga investeringsbeslut, som i de flesta fall bör bygga på kalkyler med tidshorisonter som ligger långt bortom de tillfälliga händelser som förslaget avser att hantera. Därmed bör heller inte investeringar som har betydelse för miljön och klimatet påverkas på något märkbart sätt av förslaget.

8.5. Effekter för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Förslaget medför att Skatteverket kommer att behöva uppdatera informationsmaterial och utforma rutiner för verksamheten. Några särskilda informationsinsatser bedöms inte vara nödvändiga.

Endast ett mycket begränsat antal företag bedöms vara direkt berörda av den nya lagen. Regeringens bedömning är därför att tillkommande kostnader för Skatteverket kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget bedöms inte påverka kostnaderna för de allmänna förvaltningsdomstolarna.

• Sida 44
•  Original

8.6. Förslagets förenlighet med EU-rätten

Förslaget bygger på en åtgärd enligt en EU-förordning. Bedömningen är att förslaget är förenligt med EU-rätten.

9. Författningskommentar

Förslaget till lag om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023.

I paragrafen finns en upplysning om lagens innehåll.

Lagen innehåller bestämmelser om en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag. Lagen tillämpas endast under beskattningsår 2023 vilket utvecklas närmare i avsnitt 7, Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

2 § Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska betalas till staten och ska behandlas som en statlig inkomstskatt för juridiska personer.

Skatten ska anses utgöra statlig inkomstskatt vid avräkning enligt lagen ( 1986:468 ) om avräkning av utländsk skatt.

I paragrafen finns inledande bestämmelser till lagen.

Av första stycket framgår att den tillfälliga skatten på extraordinära vinster ska betalas till staten och behandlas som en statlig inkomstskatt för juridiska personer. Det innebär t.ex. att skatten inte får dras av enligt 9 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL.

Av andra stycket framgår att skatt som tas ut enligt lagen ska anses utgöra statlig inkomstskatt vid avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, förkortad avräkningslagen. Det innebär att skatten påverkar utrymmet för avräkning av utländsk skatt på samma sätt som gäller i fråga om den ordinarie bolagsskatten. Vilka utländska skatter som får avräknas mot svensk skatt följer av avräkningslagen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ord och uttryck i lagen

3 § Ord och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229) , om inget annat anges.

I paragrafen anges att ord och uttryck som används i lagen har samma betydelse som i inkomstskattelagen. Detta gäller dock inte ord och uttryck som har en egen definition i denna lag, såsom ”beskattningsbar inkomst” i 6 §.

• Sida 45
•  Original

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

4 § Med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen avses näringsverksamhet där minst 75 procent av nettoomsättningen kommer från ett eller flera av följande verksamhetsområden:

– utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, – petroleumraffinering, – tillverkning av stenkolsprodukter.

I paragrafen finns en definition av uttrycket ”verksamhet inom sektorn för fossila bränslen”. Med sådan verksamhet avses näringsverksamhet där minst 75 procent av nettoomsättningen kommer från ett eller flera av verksamhetsområdena utvinning av råpetroleum, naturgas eller kol, petroleumraffinering eller tillverkning av stenkolsprodukter. Definitionen utgår ifrån artiklarna 2.17 och 14.1 i Rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, här kallad EU-förordningen. Gruvdrift, som nämns i artikel 2.17 i EU-förordningen, bör omfattas av den vidare aktiviteten utvinning.

Som stöd för bedömningen av vilken verksamhet som ett företag bedriver kan befintliga SNI-koder användas. I EU-förordningen hänvisas till Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden.

Uttrycket nettoomsättning har samma innebörd som motsvarande term har i 1 kap. 3 § första stycket 3 i årsredovisningslagen (1995:1554). Där anges att nettoomsättningen utgörs av intäkter från sålda varor och utförda tjänster som ingår i företagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen.

Paragrafen motsvarar delar av artiklarna 2.17 och 14.1 i EU-förordningen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Skattskyldighet

5 § Skattskyldig är en svensk juridisk person som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Skattskyldig är också en utländsk juridisk person som bedriver sådan verksamhet från ett fast driftställe i Sverige.

I paragrafen finns bestämmelser om vilka företag som är skattskyldiga för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster.

Skattskyldiga är svenska juridiska personer som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Av 6 kap. 3 § IL framgår att en juridisk person kan anses vara en svensk juridisk person på grund av sin registrering. Om registrering inte skett kan i stället platsen för styrelsens säte eller någon annan sådan omständighet medföra att den juridiska personen anses vara en svensk juridisk person. Vad som menas med verksamhet inom sektorn för fossila bränslen framgår av 4 §.

Skattskyldiga är också utländska juridiska personer som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige. Det gäller dock bara om den

• Sida 46
•  Original

verksamhet som bedrivs från det fasta driftstället är verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Av 6 kap. 7 och 11 §§ IL följer att en utländsk juridisk person är skattskyldig i Sverige bl.a. för inkomst från ett fast driftställe här. För att skattskyldighet ska föreligga också enligt denna nya lag måste inkomsten från det fasta driftstället härröra från verksamhet inom sektorn för fossila bränslen. Ett utländskt företag som bedriver verksamhet inom sektorn för fossila bränslen i den stat där det hör hemma och som har ett fast driftsställe i Sverige där annan verksamhet bedrivs, är därmed inte skattskyldigt enligt denna lag.

Paragrafen motsvarar delar av artiklarna 2.15, 2.16 och 14.1 i EU-förordningen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Beskattningsunderlag

6 § Den tillfälliga skatten tas ut på ett beskattningsunderlag som utgörs av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 120 procent av ett jämförelsetal beräknat enligt 7 §. Med beskattningsbar inkomst avses underlaget för statlig inkomstskatt enligt 65 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) .

I paragrafen finns bestämmelser om beskattningsunderlaget för den tillfälliga skatten.

Beskattningsunderlaget är den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 120 procent av ett jämförelsetal. Den beskattningsbara inkomsten är den skattskyldiges skattemässiga resultat, dvs. det underlag som ligger till grund för uttag av bolagsskatt. Det som avses är således underlaget för statlig inkomstskatt enligt 65 kap. 10 § IL.

Hur jämförelsetalet beräknas anges i 7 §. Paragrafen motsvarar delar av artikel 15 i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

7 § Jämförelsetalet uppgår till ett belopp som motsvarar den skattskyldiges genomsnittliga beskattningsbara inkomst under en period om fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Perioden ska dock bara omfatta beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 2022. Om den skattskyldige inte har bedrivit näringsverksamhet under fyra på varandra följande beskattningsår under den angivna perioden, ska jämförelsetalet beräknas baserat på de beskattningsår som omfattas av nämnda period.

Om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten är negativ ska jämförelsetalet anses uppgå till noll kronor.

Paragrafen anger hur jämförelsetalet ska beräknas.

Av första stycket framgår att jämförelsetalet ska bestämmas till ett belopp som motsvarar den skattskyldiges genomsnittliga beskattningsbara inkomst under fyra beskattningsår. Med beskattningsbar inkomst avses detsamma som i 6 §, dvs. den skattskyldiges skattemässiga resultat som ligger till grund för uttag av bolagsskatt. De fyra beskattningsår som ska användas vid beräkningen är det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017 och de tre beskattningsår som följer direkt på det året. För skattskyldiga som har kalenderår som räkenskapsår, och därmed också beskattningsår (se 1 kap. 15 § IL), innebär det att jämförelsetalet ska

• Sida 47
•  Original

beräknas på den beskattningsbara inkomsten för åren 2018–2021. För skattskyldiga som har s.k. brutet räkenskapsår med bokslut den 30 juni, ska jämförelsetalet beräknas baserat på den beskattningsbara inkomsten under perioden 1 juli 2018–30 juni 2022. Beräkningsperioden ska dock bara omfatta beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 2022.

Om den skattskyldige inte har bedrivit näringsverksamhet under fyra på varandra följande beskattningsår under den aktuella perioden, t.ex. på grund av att verksamheten är nystartad, ska beräkningen grundas på de år som verksamhet har bedrivits. Det innebär t.ex. att om verksamheten startas upp den 1 januari 2020 ska jämförelsetalet beräknas med stöd av två beskattningsår, 2020 och 2021.

Av andra stycket framgår att jämförelsetalet ska anses uppgå till noll kronor om den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten är negativ. Det gäller således bara om den slutliga genomsnittliga inkomsten är negativ. Om den beskattningsbara inkomsten för ett eller flera av de år som ska summeras är negativ så leder inte det till att underskottet för varje år ska avrundas till noll.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 15 i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.

Skattens storlek

8 § Den tillfälliga skatten på extraordinära vinster är 33 procent av beskattningsunderlaget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skattesatsen för den tillfälliga skatten på extraordinära vinster. Skatten uppgår till 33 procent och tas ut utöver den ordinarie bolagsskatten på 20,6 procent.

Paragrafen motsvarar artikel 16.1 i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

Förfarandet

9 § Den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag är på begäran av

Skatteverket skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att verket ska kunna bedöma skattskyldigheten.

Skatteverket får förelägga den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen att lämna uppgifterna.

Ett föreläggande enligt andra stycket får förenas med vite om det finns anledning att anta att föreläggandet annars inte följs. Då gäller bestämmelserna om vitesföreläggande i 44 kap. 3 och 4 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) .

I paragrafen finns bestämmelser om Skatteverkets kontroll av skattskyldigheten för den tillfälliga skatten.

Av första stycket framgår skyldighet för den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen att lämna de uppgifter som behövs för att Skatteverket ska kunna bedöma skattskyldigheten. Uppgiftsskyldigheten omfattar alltså inte de uppgifter som behövs för att bedöma beskattningsunderlaget eftersom förfarandet i denna del regleras i skatteförfarandelagen och tillämpas inom ramen för ärende om beslut om slutlig skatt.

Skyldigheten att lämna uppgifter gäller inte samtliga juridiska personer som är skattskyldiga i Sverige enligt inkomstskattelagen. Uppgifts-

• Sida 48
•  Original

skyldighet aktualiseras först efter att Skatteverket framställt en begäran om att lämna uppgifter. Sådan framställan kan endast lämnas till de företag som kan antas vara skattskyldiga. ”Kan antas” innebär ett lågt ställt beviskrav som medför att Skatteverket har goda möjligheter att inhämta de uppgifter verket behöver för att kunna bedöma skattskyldigheten. Förfarandet innebär att Skatteverket har att identifiera de bolag och fasta driftställen som kan antas vara skattskyldiga enligt lagen och därefter framställa sin begäran om kompletterande uppgifter.

Av andra stycket framgår att Skatteverket får förelägga den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen att lämna uppgifterna. En sådan begäran om uppgifter som avses i bestämmelsens första stycke får därmed lämnas genom ett föreläggande.

Av tredje stycket framgår att Skatteverket har möjlighet att besluta att ett föreläggande ska förenas med vite. Bestämmelserna i 44 kap.3 och 4 §§skatteförfarandelagen tillämpas i detta avseende.

Den hänvisning som finns i 14 § till 68 kap. skatteförfarandelagen innebär att föreläggande enligt andra stycket och föreläggande som har förenats med vite enligt tredje stycket gäller omedelbart. Att förelägganden och vitesförelägganden gäller omedelbart gör att möjligheterna att förhala processen genom att överklaga är begränsade. Eftersom besluten gäller omedelbart, stoppas bara processen om förvaltningsrätten beslutar att beslutet tills vidare inte ska gälla, s.k. inhibition.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1.

10 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift om en rättshandling med den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag. Föreläggandet ska avse förhållanden som är av betydelse för kontroll av den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag.

Ett föreläggande enligt första stycket får förenas med vite om det finns anledning att anta att föreläggandet annars inte följs. Då gäller bestämmelserna om vitesföreläggande i 44 kap. 3 och 4 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) .

I paragrafen finns bestämmelser om s.k. tredjemansföreläggande.

I första stycket regleras en möjlighet för Skatteverket att förelägga någon annan än den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag att lämna uppgift om en rättshandling med den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen. Föreläggandet får riktas mot den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen eller som är en annan juridisk person än ett dödsbo. Den som föreläggs ska lämna uppgift om en ingången rättshandling. Det ska gälla sådana uppgifter som man faktiskt har tillgång till och som rör rättshandlingen. Föreläggandet ska avse förhållanden som är av betydelse för att kontrollera skattskyldighet enligt lagen.

Av andra stycket framgår att Skatteverket har möjlighet att besluta att ett föreläggande ska förenas med vite. Bestämmelserna i 44 kap.3 och 4 §§skatteförfarandelagen är då tillämpliga.

Den hänvisning som finns i 14 § till 68 kap. skatteförfarandelagen innebär att föreläggande enligt första stycket och föreläggande som har

• Sida 49
•  Original

förenats med vite enligt andra stycket gäller omedelbart. Att förelägganden och vitesförelägganden gäller omedelbart gör att möjligheterna att förhala processen genom att överklaga är begränsade. Eftersom besluten gäller omedelbart, stoppas bara processen om förvaltningsrätten beslutar att beslutet tills vidare inte ska gälla, s.k. inhibition.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

11 § Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera den som kan antas vara skattskyldig enligt denna lag. Skatteverket får även besluta om revision för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras. I fråga om revision gäller bestämmelserna i 41 kap. 4 – 14 §§ och 44 kap. 1 , 3 och 4 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) .

I paragrafen finns bestämmelser om revision och en hänvisning till tillämpliga bestämmelser i skatteförfarandelagen.

Paragrafen innebär en möjlighet för Skatteverket till fördjupad utredning i de fall den som kan antas vara skattskyldig enligt lagen inte medverkar eller motsätter sig utredning. Syftet med revisionen är att kontrollera om skattskyldighet enligt lagen föreligger. Beslut om revision med stöd av paragrafen kan således inte omfatta kontroll av uppgifter som behövs för att bedöma beskattningsunderlaget. Möjlighet till kontroll avseende dessa uppgifter regleras i skatteförfarandelagen och omfattas av förfarandet inom ramen för ärende om beslut om slutlig skatt. Skatteverket får även besluta om revision för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av någon annan än den som revideras, s.k. tredjemansrevision. Skatteverket bör i möjligaste mån använda de mindre ingripande åtgärder som står till buds. Det gäller främst möjligheten till frågor och föreläggande, vilket närmast kan liknas vid skrivbordskontroll i skatteförfarandet. Vidare framgår att Skatteverket har möjlighet att besluta att ett föreläggande enligt 41 kap. 12 § skatteförfarandelagen ska förenas med vite. Genom hänvisning till tillämpliga bestämmelser i skatteförfarandelagen tillgodoses även nödvändiga rättssäkerhetskrav.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.3.

12 § Skatteverket ska besluta om skatt enligt denna lag på grundval av de uppgifter som

– har lämnats enligt 9 §, – har lämnats i en inkomstdeklaration enligt 31 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) för det beskattningsår som lagen tillämpas, och

– i övrigt har kommit fram vid utredning. Skatteverket ska räkna fram jämförelsetalet enligt 7 § på grundval av de uppgifter som framgår av beslut om slutlig skatt för respektive beskattningsår. Med slutlig skatt avses även skatt som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol.

Underrättelse om beslut om skatt enligt denna lag ska skickas till den skattskyldige senaste den 15 i femtonde månaden efter beskattningsårets utgång.

I paragrafen finns bestämmelser om beslut om skatt.

I första stycket regleras att Skatteverket fattar beslut om skatt enligt lagen och vilka uppgifter som ska ligga till grund för ett sådant beslut.

Av andra stycket framgår att Skatteverket ska räkna fram ett jämförelsetal och vilka uppgifter som ska ligga till grund för beräkningen.

• Sida 50
•  Original

Genom hänvisningen till 7 § tydliggörs att jämförelsetalet beräknas på uppgifter från fyra på varandra följande beskattningsår med start det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2017. Uppgifter till grund för beräkning av jämförelsetalet framgår av beslut om slutlig skatt, omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol för respektive beskattningsår och finns i beskattningsdatabasen.

I tredje stycket framgår vid vilken tidpunkt Skatteverket ska lämna underrättelse om beslut om skatt enligt lagen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

13 § Skatt beräknad enligt denna lag ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om skatt fattades.

De förfallodagar som avses i första stycket framgår av 62 kap. 9 § skatteförfarandelagen (2011:1244) .

I paragrafen finns bestämmelser om förfallodag när skatt enligt lagen senast ska betalas.

I första stycket regleras att skatt enligt lagen ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om skatt fattades. Bestämmelsen överensstämmer med 62 kap. 8 § skatteförfarandelagen vid beslut om slutlig skatt.

I andra stycket hänvisas till skatteförfarandelagen i fråga om vilka förfallodagar som avses.

Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

14 §

I fråga om handläggning i övrigt enligt denna lag gäller i tillämpliga delar

det som sägs i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

– proportionalitetsprincipen i 2 kap. 5 §, – Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera i 40 kap., – ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., – bevissäkring i 45 kap. och 69 kap. 2–12 §§, – betalningssäkring i 46 kap. och 69 kap. 13–18 §§, – uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap., – skattetillägg i 49 kap., – befrielse från särskilda avgifter i 51 kap., – beslut om särskilda avgifter i 52 kap., – företrädaransvar i 59 kap. 12–21 §§, – betalning och återbetalning av skatter i 61–65 kap., – omprövning, överklagande och ändring i beslut på grund av skatteavtal i 66 och 67 kap.,

– besluts verkställbarhet i 68 kap., – indrivning i 70 kap., och – verkställighet i 71 kap.

I paragrafen finns hänvisning till tillämpliga delar av skatteförfarandelagen som ska gälla vid handläggning av ärende enligt lagen.

Vissa bestämmelser i skatteförfarandelagen är av sådan karaktär att de gäller vid uttag av alla skatter om de inte uttryckligen undantas i lagen. Andra bestämmelser gäller endast under vissa förutsättningar som särskilt anges i skatteförfarandelagen. De i paragrafen uppräknade bestämmelserna hänvisas således i vissa delar eftersom ärenden enligt den nya lagen

• Sida 51
•  Original

annars faller utanför bestämmelsernas tillämpningsområden medan andra delar är av upplysningskaraktär.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2. Lagen tillämpas för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022.

3. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2023.

4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för det beskattningsår som anges i 2.

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2023.

I andra punkten anges att lagen ska tillämpas för det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022. Lagen tillämpas bara för det beskattningsåret. Av 1 kap. 15 § IL följer att räkenskapsår utgör beskattningsår för juridiska personer. Det innebär att lagen ska tillämpas för det räkenskapsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022. För en juridisk person med kalenderår som räkenskapsår tillämpas lagen för beskattningsåret 1 januari 2023–31 december 2023. För en juridisk person med s.k. brutet räkenskapsår som påbörjas den 1 juli, tillämpas lagen för beskattningsåret 1 juli 2023–30 juni 2024.

I tredje punkten anges att lagen upphör att gälla vid utgången av 2023. I fjärde punkten anges att lagen dock fortfarande gäller för det beskattningsår som anges i 2, dvs. det beskattningsår som påbörjas närmast efter den 31 december 2022. Det innebär att lagen fortsatt gäller för beslut som hänför sig till det aktuella beskattningsåret, även om beslutet fattas vid en tidpunkt efter att lagen har upphört att gälla.

Punkterna motsvarar delar av artiklarna 15, 18 och 22 i EU-förordningen.

Övervägandena finns i avsnitt 7.