SOU 1963:16

Författningsutredningen

N 4-0 (;(

oå (-

_ CU m

&( 4, loTe

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

KU NGL F ! ”L. STATENS

__..—

DFFENTLICA UTREDNINGAR 1963:16

Justitiedepartementet

F örfattningsutredningen: VI

SVERIGES STATSSKICK

Del 1. LAGFÖRSLAG

Stockholm 1963

STATENS OFFENTLIGA UTREDNIN GAR 1963

Kronologisk förteckning

1. En teknisk Institution inom Stockholms univer- sitet. Svenska Reproduktions AB. 114 s. E.

2. Kommunalförbundens laneratt. Idun. 44 5. I. :. Utrikesförvaltningens organisation och personal- behov. Idun. 90 s.

4. Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. Idun. 95 5. U.

5. ålänvarskostnaderna budgetåren 1963/87. Idun.

s. .

u. Indelnings- och samarbetsfrågor Ii Göteborgs- och Malmöomradena. Idun. 212 a. I.

7. Utlännings tillträde till offentlig tjänst. Svenska Reproduktions AB. 40:

8. Preliminär nationalbudgetm för år 1963. Marcus. IV+97 5. F1.

9. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. Häggström. 509 s. E. 10. Universitetsväsendets organisation. Baggström. 190 3. E. 11. Uppehåustiilstand m.m. för utländska stude- rande. Idun. 54 5. I. 12. Översättning av fördrag angående upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. Marcus. 283 5. H. 13. Utbildning av lärare för jordbruk och skogs- bruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. Idun. 269 5. E. 14. ändersökning av taxeringsutfallet. Idun. 155 s. 15. Vägen genom gymnasiet. Idun. 315 S. F.. 16. Författningsutredningen: VI. Sveriges stats- skick. Del 1. Lagförslag. Idun. 206 s. Ju.

Justitiedepartementet

Författningsutredningen: VI

SVERIGES STATSSKICK

Del 1. LAGFÖRSLAG

XDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1963

guy-' |. :i r|* -| En"? 'i J | . | _a - , . |) _. ' AN; L || | ” | 'i ' || * | ': | ”,'1 | . "LA i | i '|' Ii . | Pl | |' -..| ,. VII:- " . | _ fun || " , _, (,.... . | . :l ' TI | | ! || ' | | |.1 .| I II.. i ..i |? ” J : | |: - | | _. .. ||",J” . | - | | ,|| | 1 "I i-' * J | |: | | | | — , in | | | | | .! | | | | - | | .._.' '- af.! |'—.i...-l_ * |.- | | . ,. | | | | || _ || | | | | | |. |. I. i | |

INNEHÅLL

Skrivelse till chefen för justitiedepartementet. Förslagets huvudlinjer.

Reservationer och yttranden i vissa frågor .

Lag/örslag

Förslag till regeringsform (enkammaralternativet).

Statsskickets grunder 60 — Grundläggande fri- och rättigheter 61 — Konung och statsråd 63 — Rikets styrelse och förvaltning 64 — Domstolar och rätt- skipning 67 —— Riksdagen 68 — Lag och lagstiftning 70 —— Beskattning och budgetreglering 72 — Granskning och tillsyn 73 —— Särskilda bestämmelser för krig och andra utomordentliga förhållanden 75 — Övergångsbestämmelser 76.

Förslag till riksdagsordning (enkammaralternativet). . . . . . . .

Riksmöten och riksdagssammanträden 78 — Ärendenas anhängiggörande 82. Årendenas beredning 85 —- Ärendenas avgörande 89—Val mom riksdagen 91 — Förvaltningsbestämmelser 95.

Förslag till regeringsform (tvåkammaralternativet).

Statsskickets grunder 97 — Grundläggande fri— och rättigheter 98 —- Konung och statsråd 100 —— Rikets styrelse och förvaltning 101 — Domstolar och rätt- skipning 104 — Riksdagen 105 —— Lag och lagstiftning 108 —-— Beskattning och budgetreglering 110 — Granskning och tillsyn 111 — Särskilda bestämmelser för krig och andra utomordentliga förhållanden 113 —- Övergångsbestämmelser 114.

Förslag till riksdagsordning (tvåkammaralternativet).

Riksmöten och kammarsammanträden llö—Ärendenas anhängiggörande 120 ——- Ärendenas beredning 124 _— Ärendenas avgörande 127 — Val inom riksdagen 130 —— Förvaltningsbestämmelser 134.

Förslag till ändrad lydelse av 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen. Förslag till upphävande av 9 & successionsordningen

Gällande rätt 1809 års regeringsform 1866 års riksdagsordning. Riksdagsstadga. . Kamrarnas ordningsstadgor . . Ansvarighetslag för statsrådets ledamöter .

Översikt över gällande rätls motsvarigheter i förslagen . Översikt över förslagens motsvarigheter i gällande rätt .

49

60

78

97

116

186 137

138 158 180 187 193

197 201

FRF FRO RF RO SOU

Ögb

FÖRKORTNINGAR

Förslag till regeringsform Förslag till riksdagsordning 1809 års regeringsform 1866 års riksdagsordning Statens offentliga utredningar Tilläggsbestämmelser, förslag till riksdagsordning Övergångsbestämmelser, förslag till regeringsform

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. J ustitiedepartemeniet

Den 16 augusti 1954 erhöll chefen för justitiedepartementet bemyndigande att tillkalla högst nio sakkunniga för att utifrån en samlad översyn av de- mokratiens funktionsproblem företaga en modernisering av vår författ- ning.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade dåvarande t. f. departe- mentschefen, statsrådet Nordenstam, den 23 augusti 1954 såsom utrednings- mån ledamöterna av riksdagens första kammare f. d. landshövdingen B. J. Sandler och cementgjutaren K. E. Ahlkvist, dåvarande ledamoten av första kammaren, sedermera av andra kammaren f. d. professorn S. G. W. Wah- lund, dåvarande ledamöterna av riksdagens andra kammare, nämligen par- tisekreteraren P. O. R. Dahlén, prosten H. M. Hallén, dåvarande profes- sorn sedermera landshövdingen E. W. Håstad, och dåvarande chefredak- tören, sedermera landshövdingen 0. A. Sehlstedt, samt chefredaktören J. L. Hartmann. Åt Sandler uppdrogs att vara utredningens ordförande. Till nya utredningsmän kallades den 1 mars 1957 chefredaktören P. 0. Wrigstad, efter chefredaktören Hartmanns frånfälle, och den 26 maj 1959 ledamoten av riksdagens andra kammare, professorn A. H. Munktell, efter landshövding Håstads frånfälle. Professor Munktell avled den 20 decem- ber 1962. Till sekreterare förordnades den 21 oktober 1954 professorn H. J. Westerståhl; denne förordnades den 7 mars 1958 att tillika vara le- damot av utredningen.

De sakkunniga har antagit namnet författningsutredningen. Att såsom experter biträda utredningen har departementschefen för- ordnat den 3 mars 1955 dåvarande lagbyråchefen i statsrådsberedningen, numera sjöfartsrådet G. Lindencrona, den 22 juli 1955 numera docenterna C.-G. Janson och L. G. Sköld, den 1 augusti 1957 .fil. lic. B. Särlvik, den 13 augusti 1957 professorn N. N. Stjernquist, den 12 januari 1959 dåvarande lagbyråchefen i justitiedepartementet, numera justitiekanslern S. J. G. Rud- holm samt den 1 maj 1962 hovrättsassessorn T. E. Löfstedt.

Av experterna har Lindencrona biträtt vid materialinsamling till och ut- formning av betänkandet om regeringsarbetet (SOU 1958: 14), Janson har verkställt utredningen rörande majoritetsval (SOU 1958: 29) och genom- fört en teoretisk studie av mandatfördelningen vid andrakammarval med särskild hänsyn till den jämkade uddatalsmetoden (SOU 1961: 21), Sköld har verkställt utredningar rörande kandidatnomineringen vid andrakam- marval (SOU 1958: 16), valsättet i vissa främmande länder, kandidatnomi- neringen vid norska stortingsvalen, varamanninstitutionen i norska stor- tinget (SOU 1961: 21), proportionella val, personröstning vid finska riks- dagsval och tidsbegränsning av riksdagsanföranden (i detta betänkandes bilagedel) samt i övrigt biträtt vid utredningens behandling av frågor rö- rande valsystemet; Särlvik har verkställt en undersökning rörande opi- nionsbildningen vid folkomröstningen 1957 (SOU 1959: 10). I utredning- ens betänkande nr V (SOU 1961: 21) redovisas en undersökning om former för kontakt och samverkan mellan staten och organisationerna av fil. lic. Lars Foyer och en undersökning om parlamentarisk beslutsteknik av fil. kand. Tolle Ramstedt. I detta betänkandes bilagedel redovisas ytterligare utredningar angående majoritetsval av ordföranden och angående personval av ordföranden och herr Dahlén samt sammanställningar av medborger— liga fri- och rättigheter och av Väsentliga drag i några främmande länders statsskick, utförda av fil. lic. Bo Westerhult.

För utformningen av de nu framlagda lagförslagen har en arbetsgrupp, bestående av herrar Rudholm, Stjernquist och Westerståhl, i första hand svarat. Arbetsgruppen har i åtskilliga frågor samrått med professorn Nils Herlitz. Vid författandet av motiven till lagförslagen har, i huvudsak, den nämnda arbetsgruppen och herr Löfstedt medverkat.

Vid sidan av de särskilt förordnade experterna har utredningen biträtts i sitt arbete av första kammarens sekreterare, hovrättsassessorn K.-G. Linde— löW, och andra kammarens sekreterare, jur. kand. 5. K. Johansson, i frågor angående riksdagsarbetet, av dåvarande sekreteraren i valsättsutredningen, hovrättsassessorn G. E. Sandell, i vissa valtekniska frågor, samt av revi- sionssekreterare N. Å. A. Åhström i vad gäller utredningens förslag om möj— lighet att på mellanfolklig organisation överlåta i grundlag reglerad befo- genhet. Därutöver har utredningen samrått med ett stort antal experter och sakkunniga inom andra utredningar. Beträffande regeringens arbetsformer har, såsom i tidigare betänkande närmare redovisats (SOU 1958: 14), upp— lysningar inhämtats av ett flertal nuvarande och förutvarande statsråd och statssekreterare. Bland utredningar med vilka samråd ägt rum mä särskilt nämnas besvärssakkunniga, stabiliseringsutredningen och utredningen av översyn av bestämmelserna i 28 å regeringsformen om svenskt medborgar— skap som villkor för erhållande av statstjänst. Med företrädare för civil— departementet har överläggning hållits angående den rättsliga regleringen av statstjänstemännens ställning. Ledamöter av utredningen har i och för

sitt uppdrag företagit studieresor till de nordiska grannländernas huvud- städer.

Till utredningen har, för att vara tillgängliga vid uppdragets fullgörande, överlämnats dels riksdagens skrivelse den 1 juni 1938, nr 362, med hem- ställan om utredning angående frågan om införande i regeringsformen av sådana principer, som för det fortbestående svenska samhället må anses vara av den fundamentala vikt, att de ej må utan grundlagsändring åsido- sättas genom lagstiftningen, dels det betänkande (SOU 1941: 20), som med anledning av denna skrivelse tillkallade sakkunniga avgivit i ämnet, dels riksdagens skrivelse den 17 april 1948, nr 122, med hemställan om förnyad utredning av frågan om införande i regeringsformen av bestämmelser, vilka giva uttryck åt det svenska rättssamhällets grundläggande principer, dels riksdagens skrivelse den 20 maj 1952, nr 266, om en revision av reglerna rörande statsrådets konstitutionella ansvarighet samt dels riksdagens skri— velse den 11 december 1953 med anhållan om utredning angående formerna för riksdagens medverkan vid de statliga löneuppgörelserna.

Riksdagens budgetdeputerade har i skrivelse den 24 maj 1955 hemställt, att utredningen uppmärksammar behovet av en fastare och mera auktori- tativ organisation för att sammanhålla riksdagens budgetarbete. Utredningen har vidare själv, såsom framgår av betänkandet, trätt i förbindelse med riksgäldsfullmäktige beträffande olika byggnadsfrågor och i flera sam— manhang tagit kontakt med de politiska partierna och riksdagsgruppernas förtroenderåd för att av dem erhålla uppgifter. Dessutom må nämnas, att utredningen från organisationer och enskilda personer mottagit ett stort antal skrivelser med önskemål i olika författningsfrågor.

Utredningen har avgivit remissyttranden angående betänkande om upp— lysningsverksamhet vid folkomröstningen (SOU 1956: 35), angående riks- dagens revisorers berättelse 1956 i vad den avser departementsindelningen, angående betänkande om skadestånd i offentlig verksamhet (SOU 1958: 43), om riksdagens budgetarbete (SOU 1959: 16), om statstjänstemännens för- handlingsrätt (SOU 1960: 10) samt om totalförsvarets högsta ledning (SOU 1961: 66).

Utredningen har tidigare avgivit följande betänkanden: I. Kandidatnominering vid andrakammarval (SOU 1958: 6) II. Regeringsarbetet (SOU 1958: 14) 111. Majoritetsval (SOU 1958: 29) IV. Opinionsbildningen vid folkomröstningen 1957 (SOU 1959: 10) V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem (SOU 1961: 21)

Med överlämnande av detta betänkande rörande Sveriges statsskick —— betänkandet är uppdelat i en lagtextdel, en motivdel avseende förslaget till regeringsform, en motivdel avseende förslaget till riksdagsordning samt en bilagedel — har utredningen avslutat sitt uppdrag.

'Till betänkandet har fogats reservationer och särskilda yttranden av utredningens ledamöter.

Herr Munktell deltog i utredningens arbete fram till slutet av september 1962. Vid den tidpunkten förelåg lagförslagen i huvudsak i sitt slutliga skick. På utredningens uppdrag har herrar Rudholm och Stjernquist på grundval av utredningens protokoll sammanställt de punkter i fråga om vil— ka Munktell anmält avvikande mening eller gjort förbehåll för sitt slutliga ställningstagande; synpunkter av huvudsakligen redaktionell natur har icke medtagits i sammanställningen.

Stockholm den 26 mars 1963

Rickard Sandler Emil Ahlkvist Olle Dahlén Harald Hallén Ossian Sehlstedt Sten Wahlund Jörgen Westerståhl Per Wrigstad

Undertecknade, vilka såsom tillkallade experter deltagit i utredningens arbete, har i frågor av mera politisk natur, i första hand frågorna om kam- marsystem och valsystem, icke i utredningen framfört egen mening. I öv- rigt har vi i allt väsentligt anslutit oss till utredningens förslag och uttalan— den. Beträffande vissa spörsmål har vi anmält avvikande uppfattning på sätt framgår av särskilda yttranden.

Sten Rudholm Nils St jernquist

Föl-slagets huvudlinjer

Författningsutredningens uppdrag _ att företaga en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem och att på grundval därav genomföra en modernisering av vår författning — berör ett stort antal frågor, av vilka många varirt omstridda och sedan länge diskuterats.

Det var därför knappast överraskande att under författningsutredningens arbete från början framträdde delade meningar i ett flertal väsentliga frå- gor. De skiljaktiga ståndpunkterna gällde för det politiska livet och författ- ningen så centrala frågor som valsättet (proportionellt val eller majoritets- val och, om proportionella val bibehålles, spörsmålen om fördelningsme- tod, spärr och tilläggsmandat), kammarsystemet (en eller två kamrar), folkomröstningsinstitutet (princip och utformning), omfattningen av grundlagsskyddet för medborgerliga fri— och rättigheter samt den s. k. lagprövningsrätten (princip och utformning).

Vidare hade utredningen under sitt arbete, av skäl som redovisas i det följande, efter hand blivit övertygad om att partiella reformer ej var till- fyllest och att en allmän grundlagsrevision var nödvändig. Ett förslag till en ny författning måste emellertid redan av praktiska skäl bygga på en i hu- vudsak enhetlig grundval; att framlägga ett flertal fullt utformade alter- nativa lagförslag låg knappast inom det möjligas gräns. Härtill kom den politiska bedömningen: ett starkt splittrat förslag skulle med all sanno- likhet ge statsmakterna intrycket, att erforderlig enighet kring en författ- ningsreform var så vansklig att uppnå att hela frågan fick skjutas på framtiden.

Efter flera resultatlösa försök att nå en överenskommelse inom utred- ningen meddelades genom en kommuniké i början av år 1961, att utred- ningen tagit upp vissa stora, politiskt kontroversiella frågor till förnyad behandling. Därefter kvarstod endast två huvudsakliga alternativa linjer, nämligen rörande kammarsystemet, och i fråga om dem hade utredningen beslutat framlägga alternativa lagförslag. I övrigt hade samtliga ledamöter medverkat till att skapa den gemensamma grundval, på vilken den närmare utformningen av lag-förslagen kunde bygga.

För anhängarna av tvåkammarsystemet (herrar Ahlkvist och Wahlund) var något uppgivande av ståndpunkter rörande valsättet ej aktuellt; kom- munikén innehöll ingenting om den proportionella metodens närmare ut— formning. För den majoritet som stödde enlkammaralternativet (hrr

Dahlén, Hallén, Sandler, Sehlstedt, VVesterståhl och Wrigstad) hade härmed grunden lagts för en politisk kompromiss just rörande valsystemet. Den centrala punkten i denna kompromiss kom att innebära, att man på den ena sidan avstod från att kräva att utredningen skulle lägga fram förslag om majoritetsval och på den andra sidan avstod från kravet att det nya pro— portionella valsystemet, i förhållande till den samlade effekten av gällande ordning, skulle medföra ett starkare inslag av riksproportionalitet vid man- datfördelningen. Dessa ömsesidiga och, med tanke på tidigare intagna ståndpunkter, långtgående medgivanden motiverades av en bestämd strä- van att åstadkomma ett sammanhängande förslag, som kunde läggas till grund för en mera genomgripande författningsreform och som samtidigt kunde ha utsikt att vinna en bred anslutning.

I det följande lämnas en sammanfattning av utredningens förslag. Först redovisas de huvudsakliga motiven för en allmän grundlagsrevision. Frå- gorna om valsystem, folkomröstning och kammarsystem ägnas därefter särskilda avsnitt och behandlas jämförelsevis utförligt. Slutligen redovisas vissa huvudpunkter i vart och ett av de kapitel som förslaget till ny rege— ringsform innehåller. För förslaget till ny riksdagsordning och vissa där- med sammanhängande frågor framlägges en mera summarisk redogörelse. Avslutningsvis återges vissa reservationer och särskilda yttranden.

Allmän grundlagsrevision

Inledningsvis betonar utredningen, att det från början ingalunda fram- stod som givet, att en fullständig omarbetning av berörda grundlagstexter skulle visa sig erforderlig. De partiella och mindre ingripande reformernas väg låg närmast till hands, och det var först så småningom, efter en systema— tisk genomgång av grundlagstexterna och under arbetet med de många enskilda delfrågorna, som den uppfattningen växte fram att en allmän grund- lagsrevision var ofrånkomlig, om en modernisering över huvud taget skulle genomföras.

För en allmän grundlagsrevision talar i första hand vissa synpunkter på den skrivna författningens allmänna roll för statsskicket. Väsentliga delar av den svenska skrivna författningen, och då framför allt regeringsfor- mens maktdelningssystem, har kommit att mista kontakten med stats- livets realiteter. Vid sidan av regeringsformen har en vittförgrenad kon- stitutionell praxis utbildats, men dess rättsliga karaktär och dess förhål- lande till den skrivna rätten är ovissa. Resultatet av denna utveckling har blivit ej blott att den skrivna författningens verkningskrets successivt in- skränkts utan även att på viktiga områden inom statslivet det rättsliga läget blivit oklart.

Grundlagens huvuduppgift kan sägas vara att upplinjera en grundord-

ning, en fast ram för den politiska aktiviteten. Inom denna ram kan stri- der utspelas om politikens inriktning men själva ramen skall respekteras av de politiskt verksamma; för det fall man önskar ändra ramen, finns även därom regler i grundlagen. På så vis skall alltså grundlagen avgränsa området för den politiska striden och såvitt möjligt förhindra att striden kommer att gälla beslutens konstitutionella sida. Om konstitutionella kon— flikter ändå uppkommer, skall grundlagen ange sättet för deras lösning. Det är enligt utredningens mening uppenbart, att den nuvarande svenska författningen ur denna synpunkt icke uppfyller rimliga anspråk.

När det faktiska statsskicket kodifieras genom en skriven författning, innebär detta, att en ökad styrka och motståndskraft gives åt den rådande ordningen. Härigenom blir det också lättare att vid inifrån eller utifrån kom- mande angrepp hävda de principer statsskicket bygger på. I och för sig kan det värn som grundlagen erbjuder te sig ringa inför ett angrepp base- rat på våld. Man bör emellertid icke underskatta värdet av att i ett sådant läge ha såvitt möjligt entydiga och i olika situationer tillämpliga regler. En modern grundlag innebär därför ett krafttillskott till den svenska de- mokratien.

Beträffande grundlagens ställning i folkmedvetandet erinrar utredningen om att den svenska regeringsformen är ett märkligt historiskt dokument. Den har en påtaglig förankring i vårt lands på många sätt intressanta och särpräglade författningshistoria och dess ålder är ägnad att inge respekt. Anmärkningsvärt är emellertid, om man gör en jämförelse t. ex. med För- enta staterna eller Norge, vilken _föga uppmärksammadMplatsyvårägrund- lag intar 1 folkmedvetandet. För nu levande generationer tillkommer svårig- hmens lagtext igenkänna vårt nuvarande statsskick.

Det är enligt utredningen ett angeläget önskemål att grundlagen är så av- fattad att den kan läsas och i sina huvuddrag begripas av envar allmän- intresserad medborgare. Vid undervisning om det svenska samhället i sko- lorna bör författningstexten direkt kunna utnyttjas och ge upplysning om de grunder enligt vilka vårt land styres. För det demokratiska stats- skickets förankring i folket är detta ingalunda oväsentligt.

Vidare talar lagtekniska synpunkter starkt för en grundlagsrevision. De av utredningen framlagda förslagen rörande grundlagens utformning måste givetvis bedömas för sig och i sitt sammanhang. Här finns blott anled- ning att understryka, att om man anser tillräckligt många enskilda änd— ringar i regeringsformen motiverade når man en punkt där den bärande konstruktionen brister. Stilbrytningen mellan de gamla och de nya stad— gandena blir utomordentligt påfallande. Men framför allt går det ej längre att åstadkomma ett tillfredsställande sammanhang mellan de skilda stad— gandena. Ett försök att i den nuvarande regeringsformen inskriva exempel— vis regler i anslutning till parlamentarismen är detsamma som att införa en helt väsensskild princip.

De flesta nya grundlagar har tillkommit som en följd av omstörtande händelser och kriser i folkens liv. När, såsom här, ett författningsarbete kunnat utföras under normala förhållanden och när man i ett sådant läge beslutar sig för att föreslå en allmän revision av den skrivna författningen, måste man räkna med kritiska frågor. Varför skall just nu vår gamla beprö- vade regeringsform avskaffas, hur kan man vara säker på att statsskicket just nu nått ett stadium, som är så definitivt att det bör kodifieras i en ny grundlag?

Invändningar av detta slag rörande tidpunkten för en grundlagsrevision kan riktas mot varje sådan revision vid varje tidpunkt. Tiden blir aldrig mogen i den meningen att statsskickets utveckling när sin slutpunkt. Det är alltså knappast fråga om ett särskilt argument mot denna reform utan snarare om ett sätt att uttrycka en allmänt negativ inställning till reformer av detta slag.

Vad som sker, om man underlåter att reformera våra grundlagar, är emellertid att avståndet mellan norm och realitet ytterligare ökar, dvs. att den skrivna författningen får allt mindre faktisk betydelse. Att hålla fast vid 1809 års regeringsform blir därför liktydigt med att successivt av- skriva den centrala tanken bakom alla konstitutioner, nämligen att den högsta statliga maktutövningen skall vila på lagens grund.

I enlighet med det sagda har utredningen sålunda företagit en allmän grundlagsrevision avseende regeringsformen och riksdagsordningen. De två andra gällande grundlagarna, successionsordningen och tryckfrihetsförord— ningen, beröres däremot ej ; i fråga om dem föreslås endast ett par mindre följdändringar, föranledda av utredningens förslag beträffande regerings- formen. Under arbetet med grundlagens föreskrifter om riksdagens orga- nisation och verksamhet visade det sig påkallat att låta den systematiska genomgången omfatta även riksdagsstadgan jämte ordningsstadgoma för kamrarna. Även dessa har alltså omfattats av utredningens allmänna översyn av gällande bestämmelser rörande statsskicket.

Den för vårt land unika ordningen att riksdagens arbetsformer till wä- sentlig del regleras i grundlag har icke ansetts böra bibehållas. Utredningen föreslår därför att i stället för de nuvarande grundlagarna regeringsfor— men och riksdagsordningen skall antagas en grundlag, nämligen en ny rege— ringsform, som innehåller även vissa konstitutionellt viktiga bestämmelser från nuvarande riksdagsordning, samt en ny riksdagsordning, som ej Skill ha grundlagskaraktär men likväl skall vara svårare att ändra än vanlig lag. För ändring av riksdagsordningen skall således enligt förslaget krävas an— tingen två riksdagsbeslut, med mellanliggande nyval, eller ett beslut, varcm minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenat sig. Föreskrifter 1V mindre vikt rörande riksdagsarbetet, framför allt svarande mot bestämmd— ser i gällande riksdagsstadga och ordningsstadgor, har såsom tilläggsbestän-

melser fogats till den föreslagna riksdagsordningen; för ändring av tilläggs- bestämmelserna skall gälla samma regler som för ändring av vanlig lag. Utredningen har strävat efter att begränsa grundlagsregleringen till mo- ment av väsentlig betydelse för det demokratiska statsskicket. Även i fråga om föreskrifter rörande riksdagsarbetet har utredningen ansett att de nu- varande bestämmelserna stundom går väl långt i detaljrikedom. Resultatet av grundlagsrevisionen har därför blivit att förslaget till ny regeringsform (förkortat FRF) och förslaget till ny riksdagsordning (förkortat FRO) jämte tilläggsbestämmelser (förkortat T) representerar en textmängd i antal ord räknat som uppgår till endast mellan tredjedelen och hälften av nu gällande motsvarande författningars textmängd. . Det bör emellertid understrykas, att de förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning, som utredningen framlägger, i hög grad anknyter till gammal svensk rättstradition. Detta gäller i fråga om såväl uppbyggnaden av statsorganen som uppdelningen i statsfunktioner. Tillfogas må att själva förfaringssättet att företaga en allmän revision överensstämmer med den metod, som är bruklig i vårt land, då en lag genom detaljändringar blivit sväröverskådlig och genom rättsutvecklingen icke längre svarar mot den verklighet lagen är avsedd att täcka.

Valsystem

Majoritetsval eller proportionella val. Enligt sina direktiv har författnings- utredningen att förutsättningslöst undersöka frågan om vårt nuvarande proportionella valsystem bör ersättas med ett maj oritetsvalsystem. Med an- ledning härav har utredningen verkställt ett flertal undersökningar och be— räkningar rörande tillämpning i värt land av olika majoritetsvalsystem. Det slags majoritetsval som här främst är av intresse är majoritetsval i enmans- kretsar, dvs. valkretsar som utser endast en representant var; för att bli vald kräves enligt vissa maj oritetsvalsystem blott flera röster än var och en av medtävlarna fått, enligt andra mer än hälften av alla röster.

Sammanfattningsvis anför utredningen om de olika valsystemen — majo- ritetsval eller proportionella val —— följande.

Å ena sidan är majoritetsvalsystemet förbundet med vissa värden som ingen har skäl att bestrida. Det gäller de små valkretsarna med den möjlig- het till nära kontakt mellan valmännen och den valde som härigenom öpp- nas. Den art av direkt parlamentarism som ofta är förenad med majoritets- valsystemet har också vissa påtagliga företräden. Därmed avses först och främst att väljarna förelägges klara alternativ och att de får möjlighet att erfara att deras röstning omedelbart påverkar den förda politiken. Väljar- opinionen kan också genast och i full utsträckning sätta sin prägel på riks- dagens sammansättning. Väsentliga politiska förskjutningar bör vidare slå igenom på regeringsplanet och här förutsätter den direkta parlamentarismen

i regel enpartiministärer med en bestämd politisk målsättning. Detta rör- liga, medborgarna engagerande system kan betraktas som en motpol till den permanenta samlingsministärens mera avpolitiserade ordning.

Å andra sidan måste hänsyn tagas till de rättvisesynpunkter som är för- bundna med proportionalismen, dvs. till att partierna i riksdagen skall vara representerade ungefär proportionellt i förhållande till sin styrka i landet. Uppenbart är att dessa rättvisesynpunkter representerar ett erkänt värde och de har särskilt i ett så stabiliserat partisystem som det svenska erhållit en fast förankring. Med ett proportionellt system följer också att risken för slumpartade valutslag blir väsentligt mindre än med ett majoritetsval- system.

Vad möjligheten att genomföra en majoritetsvalsreform beträffar är det uppenbart att en sådan reform starkt skulle påverka de existerande par- tiernas arbetsbetingelser; man kan säga att just en dylik påverkan delvis åsyftas med en reform. Att en åtgärd av denna natur icke bör beslutas utan stödet av en stark och utbredd opinion, företrädd inom flera partier, har från början synts utredningen uppenbart. En faktisk förutsättning för att en sådan opinion skall uppkomma, måste dock vara ett mera allmänt miss- nöje med det proportionella systemet. Kritik mot vårt nuvarande valsystem har visserligen, särskilt under de senaste åren, förekommit i den offentliga debatten, men det kan svårligen göras gällande att denna kritik varit uttryck för ett utbrett missnöje. Författningsutredningen kan därför på denna punkt endast konstatera, att opinionsmässiga förutsättningar inom par- tierna icke synes vara för handen för övergång till majoritetsvalsystem.

Med hänsyn till dessa olika omständigheter har utredningen kommit till den slutsatsen, att förslaget bör bygga på en proportionell valmetod. Vid den närmare utformningen av denna metod, liksom i samband med lösning av vissa andra författningsfrågor. har utredningen sökt att i görligaste mån beakta de värden som är förbundna med en mera direkt form av parla— mentarism.

Den proportionella valmetoden. Utredningen konstaterar till en början, att den 1952 införda uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor hit- tills i stort sett icke föranlett kritik. För att mera fullständigt belysa inne— börden av denna valmetod har utredningen låtit verkställa en särskild un— dersökning: med utgångspunkt från röstsiffrorna för ett visst val (juni 1958) varierades partiernas röstsiffror uppåt och nedåt och i olika kom- binationer på ett sådant sätt att 169 fingerade valresultat kunde framräk— nas, varvid för varje valresultat mandatfördelningen beräknades med fyra olika spärrdivisorer. Av undersökningen synes bland annat framgå, att under i vårt land nu förutsebara förhållanden tillämpningen av spärrdivisorn

1,4 ger till resultat, att ett största parti vars röstandel överskrider en tredje- del av valmanskåren knappast i något läge behöver riskera underrepresen- tation utan i allmänhet får en måttlig överrepresentation. Denna överrepre- sentation tenderar därefter att något öka med partiets tillväxt.

Med hänsyn till de hittills gjorda erfarenheterna av den 1952 införda val- metoden och till de särskilda undersökningar utredningen således låtit verk- ställa rörande denna metod har utredningen stannat för att föreslå, att den gällande uddatalsmetoden med spärrdivisorn 1,4 bibehålles vid val inom de nuvarande andrakammarvalkretsarna.

Den närmare utformningen av utredningens förslag rörande valsystemet sammanhänger med det i följande avsnitt redovisade förslaget rörande kam- marsystemet. Enligt där framlagda majoritetsförslag skall det nuvarande tvåkammarsystemet ersättas med ett enkammarsystem och av kammarens 290 ledamöter skall 230 väljas i de nuvarande andrakammarvalkretsarna, varvid mandaten alltså fördelas mellan partierna enligt samma regler som för närvarande. Därtill kommer 60 regionvalda ledamöter; för regionvalet indelas riket i 6 regioner som väljer 10 ledamöter var.

Konstruktionen med 60 regionvalda riksdagsledamöter gav inom utred- ningen upphov till tanken, att dessa mandat skulle fördelas på sådant sätt att man realiserade det många gånger framförda uppslaget om någon form av utjämning av den valkretsvis erhållna mandatfördelningen mellan par- tierna. Härigenom skulle ett resultat mera direkt proportionellt med antalet i riket avgivna röster för de olika partierna uppnås.

Utredningen har dock stannat för att föreslå att regionmandaten icke an- vändas för att utjämna mandatfördelningen i valkretsarna. I stället förut- sättes att fördelningen av regionmandaten enbart baseras på de i ett sär- skilt regionval avgivna rösterna, dvs. denna fördelning blir helt skild från fördelningen i valkretsarna. Vidare föreslås att mandaten i regionerna för- delas enligt d'Hondts metod (heltalsmetoden) utan möjlighet att använda kartellbeteckning. Detta betyder alltså att man i fråga om ett mindre antal mandat, i direkt syfte att i vissa lägen underlätta en majoritetsbildning, använder en annan fördelningsmetod än den som tillämpas i fråga om den större gruppen mandat.

Utredningen föreslår vidare, att två fristående spärrar införes vid fördel- ningen av regionmandaten. Som villkor för att parti skall komma i fråga för mandat i regionval förutsättes således dels att partiet skall ha erhållit mandat i någon av valkretsarna inom regionen, dels att partiet erhållit minst 5 % av antalet i riket vid regionvalet avgivna röster.

Genom särskild sammanräkning i regionerna, genom heltalsmetoden och genom de särskilda spärreglerna motverkas uppkomsten av småpartier. Vi- dare gäller att ett parti som ligger nära en majoritet av rösterna med detta system lättare får möjlighet att erhålla majoritet av mandaten. Man kan

också säga att effekten blir i huvudsak densamma som av den vid första— kammarvalen nu tillämpade metoden.1

Personval inom det proportionella systemet. I direktiven förklaras det vara synnerligen angeläget att utredningen _ om den anser att den pro- portionella valmetoden bör bibehållas —— undersöker, i vad mån åtgärder kan vidtagas inom det proportionella valsystemets ram för att ge valen en mera markerad karaktär av personval.

Allmänt torde erkännas att det nuvarande svenska valsystemet ger föga utrymme för personval, i vilken betydelse man än tager detta ord. Av i ut- landet förekommande system för att kombinera ett proportionellt val med ett personval tilldrar sig de i Danmark och Finland tillämpade metoderna särskilt intresse.

Även om man utgår från att i vårt land inom överskådlig framtid det all- deles övervägande antalet medborgares röstning i första hand innebär röst- ning på parti, kan ett kompletterande inslag av personval få stor betydelse. Det gäller att i den moderna representativa folkstyrelsen skaffa så många informations- och påverkningskanaler som möjligt och det gäller att på allt sätt främja medborgarnas känsla av närhet till de högsta statsorganen. Det proportionella valsystemet bör därför kompletteras med en anordning som möjliggör för väljarna att genom sin röstning påverka ej blott mandat— fördelningen mellan partierna utan även personvalet inom partierna. Där- vid bör enligt utredningens mening följande tre riktlinjer vara vägledande.

För det första bör systemet konstrueras så att väljarna verkligen stimu- leras att vid sidan av partivalet också intressera sig för personvalet. Skall den nuvarande traditionen på detta område i vårt land brytas, torde där- för det danska systemet med frihet för väljarna att antingen rösta på parti eller person vara mindre lämpligt. Man riskerar då hos oss liksom i Dan- mark att en stor del av valmanskåren avstår från att orientera sig i person- frågorna och nöjer sig med att rösta på parti.

För det andra gäller att tillse, att utgången av personvalet icke blir slump— artad. Partierna bör därför, utan att vara allenarådande, behålla ett vä— sentligt inflytande på personvalet. Vidare är en spridning av personrös— terna på de kandidater som närmast kommer i fråga samt en möjlighet för partierna att avge en rekommendation i personvalsfrågan önskvärda. Här förefaller ett system med särskilda mindre kretsar för personvalet — liknande de danska nomineringskretsarna och i förslaget kallade »ortskret- sar» _— kunna skapa förutsättningar för ett måttligt partiinflytande över

1 Regionmandatens fördelning enligt föreslagen metod blir, med utgångspunkt från de fyra se- naste riksdagsvalens röstfördelning, följande (jfr Bilaga 2 tabell 30)

H G F S K S:a 1952 8 5 16 31 -—-— 60 1956 10 5 15 30 —— 60 1958 11 7 10 32 — 60 1960 10 7 10 33 — 60

personvalet. Partierna förutsättes därvid genom placering på första plats utpeka den kandidat som inom respektive krets givits partiets särskilda re- kommendation.

För det tredje gäller, att även om personliga valkampanjer kan vara önsk- värda och stimulerande, är det ej lyckligt om de får en personlig tillspets- ning som skapar olust inom partiorganisationerna. Ur denna synpunkt in- ger erfarenheterna av det finländska systemet med ett helt fritt personval vissa betänkligheter, medan en anordning med särskilda kretsar för person— valet, inom vilka partiet avger en personrekommendation, har påtagliga fördelar. Partierna kan då icke blott deltaga i arbetet på att göra alla kan— didater kända för väljarna utan också ge ett särskilt företräde åt par- tiets främsta kandidat inom ortskretsen. För partiets främsta kandidater, dvs. de som i en eller flera ortskretsar uppställts som första namn, bildar dessa ortskretsar ett naturligt verkningsområde för personpropagandan.

Utredningens överväganden utmynnar alltså i förslag om obligatoriskt personval, om partirekommendation av vissa kandidater och om mindre kretsar som ram för väljarkontakt och personpropaganda.

Till skillnad från valkretsvalen skall de föreslagna regionvalen på sätt som närmare beröres i det följande vara utpräglade listval, där namnens ordning på listan blir bestämmande.

Tillvägagångssättet vid riksdagsval. Liksom för närvarande sker vid kom- munal- och landstingsval kommer enligt förslaget riksdagsvalet till enkam- maren att omfatta två samtidigt förrättade val, nämligen valkretsval och regionval. För att tillgodose personvalsynpunkten indelas valkretsarna i lika många ortskretsar som det finns mandat i valkretsen. Ortskretsarna bör vara till folkmängden i huvudsak lika stora och så nära som möjligt an- sluta sig till den kommunala och administrativa indelningen. Regionindel- ningen baseras på valkretsindelningen på så vis att valkretsarna samman- föres till sex i huvudsak lika stora regioner. Länsstyrelserna skall liksom nu utgöra sammanräkningsmyndighet för valkrets, en av länsstyrelserna i varje region skall utgöra sammanräkningsmyndighet för regionen.

Vid valet skall användas för alla partier gemensamma valsedlar av fast- ställd typ. Ett personval enligt den föreslagna ordningen kräver nämligen officiell kandidatur, dvs. endast på visst sätt i förväg anmälda kandidater kan komma i fråga vid valet. Endast registrerat parti har rätt att nominera kandidater. För registrering krävs antingen att partiet redan är represen— terat i riksdagen eller att partiet har ett visst minimiantal inskrivna med- lemmar (15 000 för hela riket, resp. 1 500 för registrering i viss valkrets).

Före valet skall partiernas ombud anmäla kandidater till valkretsvalet och regionvalet. Det skall sedan ankomma på länsstyrelserna att trycka valsedlerna. På regionsvalsedeln upptages namnen i den ordning partierna anmält dem. På valkretsvalsedeln upptages namnen i bokstavsordning, med

Jönköpings län

Völjoren skall med ett kryss & utmärkta vilket namn sedeln skall gälla för. Förkryssningen ger också det parti som namnet representerar en röst.

ORTSKRETS 6; Anderstorps och Gislaveds köpingar; Villstads. Burseryds. Hylle. Unnaryds, Reftele och Bredaryds kommuner.

Obs! Endast ett kryss. Krysset kan sättas antingen för den för orlskreisen föreslogne eller för någon av övriga föreslagna.

Arbetarepartiet c . . .. . _ . enter artiei Folkpartiet Hogerpartlet Kommun Socialdemokraterna " isterna Föreslagen Föreslagen Föreslagen Föreslagen Föreslagen för orlskrelsen: för orlskrelsen: för oriskrelsen: för orlskrelsen: för OrlSkrelsen: Por Rikordsson Erik Samuelsson Karl Magnusson Helge Olsson N", Berggren fabrikör. hemmansägare. riksdagsman. fabrikör. b d . Bredaryd [] Reftele D Anderstorp Anderstorp D lååång" [1 Övriga föreslagna: 'i Övriga föreslagna: Övriga föreslagna: Övriga föreslagna: Övriga föreslagna: Bertil Andersson Rogner Brunnberg Lars Bengtsson Oskar Adolfsson Ivor Alfredsson h d m . r'ksdu sinun. assistent ål . :I'eroliordlilor D Jönköåing Tenhult Huskvarna D slag::eryd Voldemor Boman Korin Dahlgren ' Gunnar Bergman Korin Brundin Ragnar Brob-erg riksdagsman. fru. fabrikör. frp. __ _ [:l transporten-betong Värnamo Jönköping Vömomo Jonkopmq Vörnomo ' D Bror Claesson Poul Fransson Manfred Co'rlsson Sven Brunnberg Robert ErikssOn förman. hemmansägare. lantbrukare. skogslmösldro . " b , _ Eksjö D Burseryd D Sövsiö D Haurida D EZÅGIZÄÅL? D Ake Dahlkvist Evo Fredriksson Carl Cederberg Östen Göransson Vilhelm Hansson rof. fru. handlande. lantbrukare. ," bi _ Vasamo D Gislaved Huskvarna El Tronds D änrdållo=äsgAliheelberg Liso Edvardsson Rudolf Gustavsson Axel Emanuelsson Helge Holm David jönsa," offärsb'irädo. kö man. kyrkoherde. köpman. bot _ Huskvdrno l:] Skillingaryd D Voilondo D Viredo El =;llztrirukd" [:l o|of Fredriksson Anno Henriksson Märio Forsell Rolf Lorsson Per Karlsson. riksdu smnn. l"fik!"- grundskollärare, kamrer. ' rbel ;_ ässiö' D Österkorsbergo Gränna El Bankeryd B 21333 ore D Jon Göransson Fredrik Jakobsson Bertil Grönkvist BTW Lindberg Arvid Kvist bonbilrödo. landstingsman. direktör. riksdagsman. l:] bilreporolör. Sommen D Hult Jönköping Orsorumsbrunn Tranås [:] Sveo Hansson Sixten Jonsson Viklor Hellberg |EsbkilkLundgren Adolf Lugersison fru. kommunolkossör. handlande. & ri ör. öbehn'ckgr. Tronds El Stensjön El Jönköping D Vörnomo El Vetlanda: |:] Sune Henriksson Anders Joelsson Holger Högberg Rolf Mattson B Anna Nord byggnodssnickdro. [] förbundsordföronde.D bilmokoniklr. [] ”|"an "ul Jönköping Vaggeryd Hylle bruk Jonkoplng Huskvarna [] Gunnar Ivorsson Jon Josefsson Horold Junggren Gun Nordin Biörn Siögrenn köpmon. D paxior. [:] londsiingsmon, kQNSUl'M- |:] murore. Vetlanda Lyckosgdrd Lekeryd Värnamo Sävsjö D Sune Jernberg Sten Korlbom Elso Ludvigsson ?lgr: Persson Sven Trogd5550n flkkll" . |. |" d- f . uriör. "_ Fluslrvzå?" D ongzgcåenomn ! Jölhköping D Molmbäck l:] lära?", [:| Fredrik Larsson i" | K"hl Harold Nilsson Rolf Sundström linieförmun. XC ' gren fanjunkare, lantbrukare. Sävsjö [] landstingsman. Eksjö D Skirö lj Bo Ljunggren somm" Rune Ragnarsson Eskil Sunesson Tofsllorbolore. D Olobl dMånsson Li'kläopmon. D %odksdguro. D ön öping om ni s_mon u: varna o Agne Olofsson Ionknpm' __ Lors Stensson Bror Söderlund lantbrukare, Allan NOFÖSlTOf" disponent. D lon'brukure. D Reftele D Ionibrukore. E] Trond: Skopa Arvid Sondell somm” Axel Svensson Ivor Thorén gmluslurförmon. El Toge Påhlsson lglbrikhö'f El Sporten. D övsiö rektor." ovz ul oszxo Ulla Sundström vallmo D Astrid Wenngren Gunborg Westerberg :iuksköienko. D Bertil Sundgren im D gruva.-sköterska. Jönköping nämndeman. Eksjö ön öping Nils Winkvisf Fredrikdal [] Ragnar Westman Folke Wiklund målare. Eric Ölund folkskollärare. lektor. Gislaved D eyglumåisioro. D Jönköping Nässjö el on o

1988 Åns RIKSDAGSWAI.

lsedeln skall gälla för.

Väljaren skall med ett kryss & utmärka vilket parti

Obs! Endast ett kryss får göras.

Kronobergs och Kalmar län.

[] Arbetarepartiet

Socialdemokraterna

Granberg. Knut generaldirektör. Stockholm Johansson. Tage ombudsman Norrköping Lundström. Eva redaktör. Stockholm

Boman. Valdemar riksdagsman. Värnamo Risberg. Lars byråchef. Stockholm

Andersson. Bertil direktör.

Eskilstuna Åkerberg. Olle polisossistent. Oskarshamn

Forsberg. Emil ombudsman. Norrköping Georgsson. Bo mdlore.

_ Linköping

Nilsson. Stina fru. Kalmar

Aronsson. Per fabrikör. Katrineholm

Hansson. Sten folkskollärare. Mjölby Johansson. lvar köpman. Jönköping Olofsson. Arvid affärsbitriide. Vimmerby Backman. Robert fabriksarbetare. Vagnhärad Lindholm. Axel förman. Alvesta

Jönsson. Nils banbiträde. Tran

Moberg. Signe lärarinna. Ljungby Svensson. Emil köpman. Västervik Kvist. Edvard

fabrikör. Sävsjö

D Centerpartiet

Brunnberg. Ragnar riksdagsman. Jönköping

Lindh. Stina förbundsordlörande. Falun

Gabrielsson, Rune sekreterare. Stockholm

Forsberg. Carl landstingsman. Kärna

Malmberg. Kurt kammunatkassör. Moheda

Rickardsson. Bror redaktör. Nybro Carlén. Ernst hemmansägare. Julita

Jacobsson. Sture nämndeman. Skärstad

Jonsson. Gerda fru. Vingåker Alfredsson. Sven handlande. Nyköping Persson. Lennart handlande.

Kalmar

Bengtsson. Erik nämndeman. Tystberga

Dahl. An na fröken. Linköping Helgesson. Gunnar pastor. Tenhult

Eriksson. Alf direktör. Mjölby Stensson. Karl-Axel ombudsman. Borgholm Emanuelsson. Agne kassör, Finspång Olsson. Göran pastor. Urshult

Larsson. Fredrik ombudsman. Jönköping Widmark. Tore lantbrukare. Bjälbo

D Folkpartiet

Grahn. Edvard direktör. Norrköping Gerdin. Sigurd redaktör. Jönköping Broman. Hans kanslichef. Lindingä Norberg. Gösta professor. Stockholm Sjögren. Hjördis advokat. Stockholm Davidsson. Signe fru. Eskilstuna

Lindvall. Anders civilekonom. Kalmar

Nilsson. Rune disponent. Ljungby

Stenberg. Rolf redaktör. Borgholm

Johansson. Bertil kyrkoherde. Gränna

Almgren. Sten kontorschef. Flen Eriksson. Birger direktör. Motala

Lundgren. Vilhelm handlande. Jönköping Svensson. Biörn tjänsteman. Strängnäs Oskarsson. Mats landstingsman. Borås

Haraldsson. Eva fröken. Huskvarna Rosengren. Åke disponent. Kalmar

Bergman. Gunnar redaktör. Mariefred

Pettersson. Rune köpman. Västervik

Engström. Sten köpman. Linköping

El Högerpartiet

Lundin. Sixten advokat. Katrineholm

Folkesson. Ragnar redaktör. Linköping Rönnberg. Lisa fru, Nacka

Lindberg. Per fabrikör Malmbäck

Palmkvist. Lars-Erik direktör. Kalmar

Malm. Edvin godsägare Linneryd Bergström. Helge optiker. Nyköping

Strandberg. Bengt tandläkare. Norrköping

Törnkvist. Leif kamrer. Oskarshamn

Nyström. lnez kurator. Huskvarna

Henriksson. Stefan major. Växjö

Adolfsson. Oskar kamrer, Eskilstuna

Fredriksson. Biörn hemmansägare. Ödeshög Granlund. Karin lärarinna. Söderköping Niklasson. Allan handlande. Älmhult

Edvardsson. Sune fabrikör. Torshälla

Larsson. Emil kamrer. Jönköping Carlsson. Birger handlande. Strängnäs Samuelsson. Anders godsägare. Gamleby

Mattsson . Olof lantbrukare. Bankeryd

D Kommunisterna

Hellgren. Erik redaktör. Stockholm

Berggren. Nils ombudsman. Jönköping Göransson. David ombudsman, Norrköping Nilsson. Arne sekreterare. Stockholm

Dahlberg. Oskar järnorbetare. Oxelösund

Runesson. Sven om budsman. Kalmar

Isaksson. Sven metallarbetare. Nässjö

Broman. Anders metallarbetare. Eskilstuna

Pihlgren. Bengt möbelsnickare. Nybro

Lindvall. Nils iärnarbetare. Huskvarna

Albinsson. Karl möbelsnickare. Gnesta

Henriksson. Sven murare. Norrköping

Karlberg. Tage mätare. Jönköping

Gustafsson. Bror bilreporotör. Motala

Ottosson. Jan målare. Vöxiö

Sunesson. Gustav bilreparatör. Borgholm

Nord . Bertil chaufför. Tingsryd

1968. ÅRS RIKSDAGSVAL

undantag för första namnet, dvs. den kandidat som partiet i första hand rekommenderar inom vederbörande ortskrets (ortskretsar). Det erfordras alltså en variant av sedeln för varje ortskrets. Dessutom föreligger behov av en för hela valkretsen gemensam sedel, utan ortskretsbeteckning; och med alla kandidaterna i bokstavsordning, för att användas vid röstnimg på _postanstalt, beskickning osv. Valsedlar utsändes till väljarna tillsammans med röstkorten.

Själva röstningen tillgår så att den röstande genom ett kryss för ett visst namn på valkretsvalsedeln anger för vilken person, och därmed också för vilket parti, sedeln skall gälla. På regionvalsedeln sättes ett kryss för det parti den röstande vill stödja. Förkryssas flera kandidater för olika partier på valkretsvalsedeln eller flera partier på regionsvalsedeln, blir röstsedeln ogiltig. Förkryssas flera namn under samma partibeteckning på valkrets- valsedeln, gäller sedeln endast som röst för partiet.

Vid sammanräkningen ordnas både valkretsvalsedlarna och regionvalsed— larna efter parti. Mandaten fördelas sedan mellan partierna enligt förut an— givna metoder. För valkretsvalets vidkommande räknas vidare vid den slut— liga sammanräkningen antalet röster som avgivits på varje enskild kandidat och kandidaterna kommer i fråga för inval efter sitt personliga röstetal. Vid regionvalet kommer liksom nu kandidaterna i fråga för mandat enligt den på valsedeln angivna ordningen. Själva sammanräkningsförfarandet torde, eftersom man endast har att taga hänsyn till 'de officiella valsedlarna och räkningen av personröster ej erbjuder några svårigheter, bli enklare än de nu förekommande.

Folkomröstning

I tilläggsdirektiv 1957 uppdrogs åt författningsutredningen att pröva, på vil— ket sätt folkomröstningsinstitutet borde ingå i den tillämnade nya författ— ningen. Genom en av utredningen föranstaltad intervjuundersökning i sam— band med folkomröstningen i tjänstepensionsfrågan har visst material för bedömning av folkomröstningsinstitutet insamlats.

Rådgivande folkomröstning. Beträffande den rådgivande folkomröstning— en visar utredningen hur detta institut år 1922 införlivades med de svenska grundlagarna på grund av alldeles speciella omständigheter, och hur mam under 1950-talet än en gång kom att intressera sig för detta institut och föreslå dess utbyggande, därför att det ur den parlamentariska demokra— tiens synpunkt uppfattades såsom mindre problematiskt än beslutande folkomröstning.

I inget annat land spelar numera den rådgivande folkomröstningen nå— gon nämnvärd roll. Enligt utredningens mening har den svenska debattem genom sin inriktning på den rådgivande folkomröstningen kommit in på ett

sidospår. Lägges beslutanderätten över institutet hos riksdagsmajoriteten, har man ej anledning att räkna med att det kommer att användas i någon större utsträckning. Söker man åter konstruera beslutanderätten såsom en rättighet för en minoritet inom riksdagen, uppstår svårigheter både när det gäller institutets avgränsning och när det gäller frågeformuleringen.

De speciella problem som är förknippade med en rådgivande folkomröst- ning bör emellertid ej skymma blicken för att det kan finnas lägen, där institutet med fördel kan användas, om riksdagen så finner påkallat. Här— för krävs emellertid inga särskilda bestämmelser i grundlag. Den svenska riksdagen bör ha samma rätt som andra folkrepresentationer att fatta be— slut om rådgivande folkomröstning. En sådan omröstning berör nämligen icke den statsrättsliga kompetensfördelningen mellan de olika statsorganen.

Beslutande folkomröstning. Den svenska folkstyrelsen är väsentligen re- presentativ och bör enligt utredningens mening så förbliva. Ett folkomröst- ningsinstitut, som skulle utgöra ett mera normalt återkommande inslag i det politiska beslutfattandet, måste därför avvisas. Däremot kan beslu- tande folkomröstning tjäna som en yttersta garanti för folkstyrelsen i vissa särskilda fall. Det är naturligt att uppmärksamheten därvid i första hand riktas på grundlagarna och formerna för deras ändring. För stats- skicket väsentliga principer bör ej kunna ändras eller upphävas utan folk- majoritetens stöd och gillande. Denna självskrivna grundsats har vår nu- varande regeringsform sökt garantera genom regeln om att för grundlags— ändring fordras två riksdagsbeslut, skilda åt av ett allmänt val. Vid detta val skall folket få tillfälle att säga sin mening angående de vilande försla- gen till grundlagsåndring.

Emellertid kan man konstatera, att denna form för folklig kontroll har påtagliga brister. Under en valrörelse blir lätt grundlagsfrågorna skjutna i bakgrunden därför att de diskuteras i samband med en mängd andra frå- gor som kanske mera direkt berör valmännens närliggande intressen. En jämförelse med förhållandena i andra länder visar också att reglerna för grundlagsändring där är sådana att ändringsbeslut antingen tilldrar sig me- ra uppmärksamhet, genom folkomröstning eller särskilt nyval, eller är svå- rare att få till stånd på grund av bestämmelser om kvalificerad majoritet.

Ett beaktande av dessa förhållanden har föranlett utredningen att före- slå, att riksdagens första, vilande beslut om grundlagsändring under vissa förutsättningar skall kunna underställas folkomröstning i samband med närmast följande allmänna riksdagsval. Det vilande beslutet skall därvid förfalla, om flertalet av dem som deltar i folkomröstningen, till ett antal motsvarande mer än hälften av de vid det samtidiga valet avgivna rösterna, röstar mot beslutet. Uppnår nejrösterna ej denna majoritet, avgöres den vilande grundlagsfrågan efter valet av riksdagen på vanligt sätt. Att låta bli

att deltaga i folkomröstningen får alltså samma effekt som att rösta för de: vilande förslagets antagande, dvs. den som underlåter att deltaga överläm- nar avgörandet till de samtidigt valda riksdagsledamöterna.

Initiativet till folkomröstning av detta slag skall enligt utredningens för- slag kunna tagas av minst en tredjedel av riksdagens ledamöter. Denna regel torde också innebära en garanti för att endast frågor, som kan tilldraga sig ett mer allmänt intresse, föres ut till omröstning. Omvänt kan ju också denna regel sägas betyda, att beslut om grundlagsändring i sådana frågor kräver två tredjedels majoritet, om man vill undvika folkomröstning. Äver. regeringen skall äga besluta om dylik folkomröstning i grundlagsärende. Det föreslagna institutet ger alltså möjlighet till kontroll från folkets sida över riksdagsmajoriteten, om denna vill ändra statsskickets grundläggande principer.

Kammarsystem

Författningsutredningen skall enligt direktiven uppmärksamma spörsmå- let om folkrepresentationens uppbyggnad och funktionssätt samt härvid till förutsättningslös prövning upptaga frågan om tvåkammarsystemet bör bibehållas.

Inledningsvis framhåller utredningen att principen om riksdagens ställ- ning som främsta statsorgan icke har satts i fråga. Riksdagens möjligheter att i praktiken intaga en sådan ställning inom statslivet har emellertid på olika sätt blivit begränsade i det moderna samhället. Till en del synes denna utveckling bero på att riksdagens befogenheter och arbetsmetoder utformats under ett äldre skede och därför icke i alla avseenden är anpassade efter de aktuella behoven.

En ledande tanke i hela författningsarbetet har därför för utredningen varit att söka förbättra riksdagens möjligheter att fullgöra sina väsentliga uppgifter och att därigenom stärka riksdagens ställning. Hänsyn till den faktiska balansen inom statsskicket mellan regeringsmakt och folkrepre— sentation kräver att särskilda ansträngningar nu sätts in i denna riktning. Detta syfte präglar ett flertal av de förslag utredningen framlägger.

Utredningen belyser vidare det svenska tvåkammarsystemets innebörd och konstaterar, att karaktärsskillnaden mellan kamrarna numera är föga framträdande och antalet fall där kamrarna fattar olika beslut mycket be- gränsat. Vid den i budgetårenden förekommande gemensamma voteringen fungerar de båda kamrarna som en kammare, sammanträdande i två rum.

Såsom inledningsvis nämnts framlägges i fråga om kammarsystemet al— ternativa förslag. Först redovisas de motiv och förslag som enkammar- systemets anhängare har framlagt och därefter följer en motsvarande redo— visning från anhängarna av tvåkammaralternativet.

Enkammaralternativet

(I denna del står bakom förslaget herrar Dahlén, Hallén, Sandler, Sehlstedt, VVesterståhl och VVrigstadl)

Kritik av tvåkammarsystemet. Den närmast till hands liggande ordningen, när det gäller att skapa en representation som skall företräda folket, är att denna representation organiseras som en församling, dvs. som ett enkam- marsystem. Om representationen skall uppdelas på två eller flera avdel— ningar, krävs härför särskilda skäl.

Bakom tvåkammarsystemet låg från början i Sverige liksom i andra län- der delvis en strävan att bereda vissa speciella grupper inom folket ett större inflytande. Den ena kammaren skulle, för att tala med de Geer, ha de kva— lifikationer som fordrades för att »trygga bildningens och förmögenhetens talan». Denna form av argumentation saknar numera aktualitet. Som huvud- argument för tvåkammarsystemet brukar i våra dagar kontinuitetssyn- punkten åberopas. Medan den andra kammaren skall mera direkt avspegla det aktuella opinionsläget, skall första kammaren genom att bygga på andra val och på en genomsnittligt äldre opinion garantera kontinuitet i riksdagens beslut och förhindra tvära omkastningar.

Detta sätt att resonera går tillbaka till föreställningar som var gängse innan man hade någon större erfarenhet av en vidsträckt, mer eller mindre allmän rösträtt. Man förutsatte då, att den stora massan av medborgare skulle vara lättpåverkad och ombytlig i åsikter och att opinionen lätt skulle svänga Över från den ena ytterligheten till den andra. Hela detta synsätt har emellertid blivit föråldrat i och med de moderna masspartiernas uppkomst. För det första har härigenom den politiska åsiktsbildningen bland medborgarna fått en oförutsedd fasthet och stabilitet. För det andra bör observeras, att då partierna blivit centra för den politiska åsiktsbild- ningen kommer förändringar i det politiska ställningstagandet framför allt till uttryck genom att partierna som sådana ändrar sitt uppträdande. Majo- ritetsförhållandena kan omkastas genom att ett parti går över från en ståndpunkt till en annan eller inleder eller avbryter samarbete med ett an- nat parti. Mot sådana förändringar skyddar icke representationens upp- delning på två kamrar. Ej heller har tvåkammarsystemet någon större be- tydelse som skydd mot tillfälliga omkastningar i partiernas styrkeförhål— landen, eftersom röstsiffrorna för de olika partierna _ med bortseende från vissa mindre fluktuationer _— vanligen följer tendenser som sträcker sig över flera val. När detta är fallet blir tvåkammarsystemets effekt endast att försena framträngandet av en ny tendens i utvecklingen av partiernas inbördes styrkeförhållande.

Ett annat argument till förmån för tvåkammarsystemet brukar vara, att det ger ett särskilt skydd mot förhastade beslut, dvs. beslut som blir otill- fredsställande på grund av brister i ärendenas behandling. Den svenska

riksdagens gemensamma utskott och den samtidiga behandlingen av åren— dena i kamrarna gör emellertid att tvåkammarsystemet ej kan erbjuda något starkare skydd häremot.

Beträffande det tredje huvudargumentet, som går ut på att särskilda per- sonkvaliteter kan beaktas vid valet av ledamöter till första kammaren, gäller att det knappast föreligger några större skillnader i personurvalet till första och andra kammaren och att intresset för att till ledamöter i första kam- maren utse s.k. rikskandidater påtagligt minskat under senare år.

Skälen för det svenska tvåkammarsystemets bibehållande är alltså svaga redan därför att karaktärsskillnaden mellan kamrarna är så obetydlig. Alla tankar på att genom en radikal förändring av första kammarens be- fogenheter och sammansättning försöka blåsa nytt liv i tvåkammarsyste- met kan emellertid avvisas såsom orealistiska. Styrkan hos det svenska två- kammarsystemet har i hög grad legat däri, att detta efter första kammarens demokratisering under lång tid icke på allvar ifrågasatts eller ens diskute— rats. De enda praktiska alternativen torde således vara antingen övergång till ett enkammarsystem eller bibehållande av det nuvarande systemet i huvud— sak oförändrat.

Synpunkterna rörande skyddet mot förhastade beslut och rörande de sär— skilda personkvaliteterna kan beaktas också vid utformningen av ett enkam- marsystem. Vad som kvarstår som en unik egenskap hos det nuvarande två- kammarsystemet är att, genom skillnaden i tidpunkt och metod för val, kamrarna kan uppvisa avvikelser i fråga om partisammansättning. Dessa av— vikelser uppkommer till väsentlig del genom att kamrarnas sammansättning avspeglar valresultat som ligger olika långt tillbaka i tiden: i genomsnitt drygt 2 år för andra och drygt 6 år för första kammaren. (En detalj undersök- ning har visat att procenten förstakammarelektorer tillhörande det största partiet blott legat omkring 1 % över mandatandelen i andra kammaren och att det indirekta valet, när de båda konkurrerande grupperna varit ungefär lika stora, endast ger den största gruppen ytterligare omkring 0,5 % eller sammanlagt 1,5 % större mandatandel i första än i andra kammaren.)

När man ej längre hävdar att första kammaren representerar en kvalita- tivt bättre, >>mognare opinion» återstår blott skillnaden i opinionens ålder. Eftersom man ej gärna kan göra gällande att en äldre opinion i och för sig skulle vara bättre än en nyare, begränsas systemets innebörd till att utgöra en mekanisk anordning, varigenom i vissa lägen olika majoriteter kan upp- komma i representationens två avdelningar och beslut i andra ärenden än budgetårenden förhindras eller fördröjas.

Man kan givetvis ej utesluta den teoretiska möjligheten av att förhind— randet av ett visst lagbeslut kan vara av värde. I de allra flesta fall måste dock från både praktiska och principiella synpunkter risken för kammar— motsättningar och den förlamning av statsverksamheten som kan bli en följd av sådana motsättningar betraktas som något enbart otillfredsstäl—

lande. Motsättningen mellan kamrarna kan också försvåra en ministär- bildning liksom parlamentarismens funktion över huvud taget. Vi har i vårt land visserligen ej haft några påtagliga erfarenheter härav, men detta kan delvis ses som en följd av tillfälliga omständigheter. Första kamma- ren kan naturligtvis också i vissa lägen ge ett extra stöd åt en ministär med osäker ställning i andra kammaren: visar ministärens röstmässiga underlag inom valmanskåren en fortsatt krympande tendens framstår detta stöd som klart otillfredsställande och endast i det speciella fall, då det är fråga om en tillfällig vågdal och tendensen åter är uppåtgående, kan bedöm- ningen bli en annan.

Framför allt för vad som här kallats den direkta parlamentarismen utgör tvåkammarsystemet ett hinder. Denna parlamentarism kräver, att de röstande så snart som möjligt får se den fulla effekten av sin röstning och att den aktuella politiken ej skall påverkas av valresultat från en tidigare period. Endast ett enkammarsystem med direkta val kan skapa förutsätt- ningar för ett sådant omedelbart samspel mellan folkmajoriteten å ena si- dan, riksdagsmaj oriteten och regeringen å den andra.

Ett otillfredsställande inslag i vårt tvåkammarsystem utgör vidare in- blandningen av rikspolitiska spörsmål i kommunalvalen. Härigenom hindras de kommunalpolitiska frågorna att i dessa val komma till sin rätt och med- borgarna får ej möjlighet att utöva det inflytande på den egna kommunens angelägenheter som kommunalvalen avser att ge.

Enkammarriksdagens sammansättning. Under hänvisning till det sagda förordas alltså, att det nuvarande tvåkammarsystemet upphäves och ersät- tes med ett enkammarsystem. Det är således ej fråga om att avskaffa första kammaren och bibehålla den andra utan om att ersätta båda kamrarna med en enda, ny kammare. '

Antalet ledamöter i den nuvarande riksdagens båda kamrar 151 i första och 232 i andra kammaren eller sammanlagt 383 — är i förhållande till invånarantalet något större än i andra med Sverige närmast jämförliga länder. Vid övergång till enkammarsystem är det alltså möjligt att minska det sammanlagda antalet riksdagsledamöter till omkring 300 eller något där- under och dock erhålla en lika fullständig representation som man har i andra jämförliga länder.

Såsom tidigare anförts i avsnittet om valsystemet bör ett mindre antal mandat användas för att underlätta en majoritetsbildning. Syftet uppnås genom att i fråga om dessa mandat tillämpa särskild sammanräkning, sär- skild fördelningsmetod och särskilda spärregler. Den samlade effekten här- av hör vara ungefär densamma som effekten av den särskilda nuvarande valmetoden vid förstakammarval.

När det gällt att närmare bestämma enkammarriksdagens sammansätt- ning och ledamotsantal har en utgångspunkt varit, att den lokala represen-

tationen ej bör i någon väsentlig mån begränsas, dvs. den hör till storleken motsvara ungefär andra kammarens ledamotsantal eller 230. En annan ut- gångspunkt är det personvalsystem utredningen i det föregående föreslagit och som medför att kandidaterna i större utsträckning än nu personligen måste deltaga i valrörelsen. Med en sådan uppläggning av valrörelsen riske— ras, att många personer som i och för sig kunde göra en god insats i riksdags- arbetet helt skulle sakna möjlighet att bli valda. I riksdagen bör därför, vid sidan av de personvalda ledamöterna, även ingå ett antal ledamöter utsedda genom listval i större kretsar (regioner). I dessa stora regioner, inom vilka utses ett relativt begränsat antal ledamöter, bör partierna vara mera benägna än i de nuvarande förstakammarvalkretsarna att nominera personer obe- roende av lokal förankring i valkretsen. Regionvalen bör därför bättre än de nuvarande förstakammarvalen kunna tillgodose önskemålen om val av » rikskandidater >> .

Med beaktande av dessa olika synpunkter förefaller en lämplig samman- sättning av riksdagen vara: 230 ledamöter valda genom personval i val— kretsarna samt 60 ledamöter valda genom listval i sex regioner eller sam- manlagt för hela enkammarriksdagen 290 ledamöter.

Med svensk riksdagstradition synes bäst överensstämma att förlägga den extra garanti mot förhastade beslut, som man kan vilja inbygga i ett en- kammarsystem, till beredningsstadiet genom att anordna en dubbel utskotts- behandling. Vad lagärendena beträffar är det fråga om beslut som är av- sedda att äga giltighet under lång tid. Å andra sidan torde åtskilliga lag— ärenden, t. ex. genomförandet av en följdändring i en lag, vara av sådan beskaffenhet att en dubbel utskottsbehandling icke skulle fylla någon egent— lig uppgift. I enlighet härmed föreslås dubbel utskottsbehandling endast i sådana lagärenden som en relativt stor del av riksdagens ledamöter, minst en tredjedel, önskar göra till föremål för ytterligare utskottsbehandling. För detta ändamål föreslås att en särskild lagnämnd omfattande 15 ledamöter inrättas.

Enligt den föreslagna ordningen skall alltså alla lagärenden på sätt som nu sker utskottsberedas. Först vid behandlingen av vederbörande utskotts betänkande i ärendet skall begäran om remiss av ärendet till lagnämnden kunna framställas. Sedan lagnämndens betänkande avgivits, vidtager den slutliga behandlingen av ären-det i riksdagen. I starkt partiskiljande frågor finns det knappast anledning att räkna med såsom sannolikt, att lagnämn— dens behandling av ärendet resulterar i andra ställningstaganden än den första utskottsbehandlingen. Många lagärenden har emellertid ej någon ut- präglat partipolitisk karaktär. Här kan beredningen i lagnämnden, sona också ger tid för fortsatt offentlig debatt i frågan, tillföra nya synpunkten- och därigenom påverka riksdagens beslut.

Beträffande den andra huvudgruppen av riksdagsärenden, budgetåren-- dena, gäller delvis andra synpunkter. Även här föreslår utredningen, av skäl

som närmare utvecklas i det följande, att möjligheter öppnas till dubbel ut— skottsbehandling genom inrättande av en särskild finansna'nmd.

I övrigt medför naturligen en övergång till enkammarsystem ett flertal förenklingar i riksdagsarbetet.

Tvåkammaralternativet 1

(Bakom förslaget i denna del står herrar Ahlkvist och XVahlund)

Under den tid som gått sedan vårt statsskick demokratiserades har två— kammarsystemet på det hela taget fungerat tillfredsställande. Även om sär— skilt under senare år förekommit en viss diskussion om införande av ett enkammarsystem, kan det ingalunda göras gällande att det skulle stå någon utbredd, allmän opinion bakom kraven i denna riktning. Önskemålen om övergång till enkammarsystem synes numera väsentligen grundade på teore- tiska resonemang. Detta är helt naturligt eftersom några nämnvärda prak- tiska olägenheter med den nuvarande ordningen ej kan åberopas. I ett så— dant läge finns det icke tillräckliga skäl att överväga en så genomgripande reform som tvåkammarsystemets avskaffande skulle innebära.

Mot ett enkammarsystem kan väsentliga invändningar riktas. Arbetsbe- tingelserna i en stor enkammare blir långt ifrån idealiska. Risk uppstår för att i denna månghövdade församling antalet inlägg i debatterna blir så stort att nu rådande debattfrihet måste begränsas. Ej heller lämnar denna enda kammare utrymme för en så nyanserad diskussion av de olika frågorna som tvåkammarsystemet. Det är fara värt att härigenom hela riksdagens verksamhet får en ensidig inriktning mot offentligheten och väljarna, me- dan däremot sakbehandlingen av frågorna skjuts i bakgrunden. Med en så- dan inriktning kommer också debatten att domineras av ett antal ledande politiker, varvid de övriga ledamöternas möjligheter att göra en självstän— dig insats försämras.

Vad garantier mot förhastade beslut angår, låter det sig kanske i och för sig göra att i ett enkammarsystem bygga in vissa sådana garantier, men det finns anledning räkna med att sådana arrangemang i ett enkam- marsystem, om de skall vara effektiva, blir omständliga och tungrodda i tillämpningen.

Ehuru således avgörande skäl talar mot införande av enkammarsystem, kan likväl vissa befogade anmärkningar riktas mot det nuvarande tvåkam- marsystemet. De påtalade bristerna är emellertid sådana att de med jäm- förelsevis måttliga åtgärder bör kunna avhjälpas.

Första kammarens kontinuitetsbevarande uppgift är idag icke lika be- tydelsefull som tidigare. Detta hindrar likväl ej, att det kan tänkas lägen, då som en följd av en yttre eller inre kris snabba och tillfälliga omkast-

1 På de punkter, där tvåkammaraltemativets anhängare inbördes har delade meningar följer framställningen här, liksom lagtexten, den ståndpunkt som närmast överensstämmer med en- kammaraltemativets förslag.

ningar inom opinionen äger rum och då första kammarens existens kan vara en borgen för en lugn utveckling. Den kontinuitetsbevarande uppgif- ten finns alltså kvar men första kammarens så kallade eftersläpning torde kunna begränsas. Detta syfte uppnås om den årliga förnyelsen med omkring en åttondel av kammarens ledamöter ersättes med en förnyelse av halva ledamotsantalet vart fjärde år.

Enligt detta förslag skall alltså första kammarens ledamöter liksom hittills väljas för åtta år genom indirekt val, verkställt av landstingens och vissa stadsfullmäktigeförsamlingars ledamöter. Elektorsförsamlingar- na skall sammanträda omedelbart efter kommunalvalen; halva antalet elek- torsförsamlingar förrättar val vart fjärde år. Omedelbart efter ett val kom- mer härigenom ena hälften av första kammaren att avspegla en alldeles aktuell opinion, andra hälften en 4 år gammal opinion samt alldeles före ett val en 4 respektive 8 år gammal opinion. Medeltalet, som för andra kam- maren är 2 år, blir alltså för första kammaren 4 år mot drygt 6 år för när- varande.

Mot de nuvarande elektorsförsamlingarna vid val till första kammaren har kritik riktats därför att de i växande utsträckning har föredragit att till ledamöter av första kammaren välja endast personer bosatta inom val- kretsen. Det närmast till hands liggande botemedlet mot alltför lokalbundna val synes vara att minska antalet elektorsförsamlingar och därigenom öka det område varje församling representerar. Därmed minskas också möjlig- heterna för de små valkorporationerna att överenskomma om fördelning av platserna mellan de olika delarna av valkretsen. I enlighet härmed föreslås att antalet valkretsar vid val av ledamöter till första kammaren begränsas till sex; i tre av dem kommer alternerande att förrättas val vart fjärde år. Valkretsindelningen torde komma sammanfalla med enkammaralternativets regioner. Det torde ej vara nödvändigt att alla elektorer i en och samma valkrets sammanträder på en ort, utan röstavgivandet kan ske vid lands- tingsmöte respektive stadsfullniäktigemöte, varefter röstsammanräkning sker centralt. Däremot måste givetvis en gemensam valförberedelse äga rum inom valkretsen.

Tvåkammarsystemets möjlighet att vara en garanti mot förhastade be- slut skulle väsentligt förbättras genom en reform, som syftar till att en samtidig behandling av ärendena vid deras avgörande i kamrarna ej längre skall vara den normala ordningen. Med samtidig behandling menas då att ett och samma ärende behandlas av kamrarna samma dag. Även om ärendena därvid placeras i olika ordningsföljd på kamrarnas föredragningslistor får kammarledamöterna ej den möjlighet till information om vad som skett i medkammaren eller det rådrum för ytterligare överväganden som normalt bör finnas. För detta ändamål synes därför en veckas tidsskillnad mellan kamrarnas behandling av samma ärende vara lämplig.

Av hänsyn till principen om kamrarnas lika behörighet bör det icke

föreskrivas, att ärendena eller viss grupp av ärenden först skall upptagas till avgörande i t. ex. andra kammaren. Ärendena bör i stället, för detta första avgörande, fördelas så, att ungefär hälften tilldelas första kammaren och återstoden andra kammaren. Enklast synes vara att åt talmännen uppdraga att fastställa turordningen för behandlingen av utskottens betänkanden i kamrarna. Talmännen bör därvid tillse, att arbetsbelastningen blir någor— lunda jämn. Från regeln om att utskottsbetänkande ej skall behandlas sam- tidigt i kamrarna bör dock undantag kunna göras, då det gäller brådskande ärenden liksom också vid riksmötes slut. Vidare bör gemensam omröst- ning ske samtidigt i kamrarna.

Enligt tvåkammaralternativet skall första kammaren ha 150 och andra kammaren 230 ledamöter.

När det gäller regeringens parlamentariska ansvar och de regler som i det följande föreslås rörande misstroendeförklaring mot ministären, kan därmed sammanhängande frågor lösas i ett tvåkammarsystem genom en föreskrift om att för misstroendeförklaring fordras, att mer än hälften av riksdagens ledamöter vid omröstning förenat sig om beslutet.

Genom de sålunda föreslagna, begränsade reformerna av det nuvarande tvåkammarsystemet synes de väsentliga invändningarna mot detta system ha undanröjts.

Förslaget till regeringsform

Bestämmelserna i den föreslagna regeringsformen har fördelats på tio särskilda kapitel. I 1 kap. behandlas statsskickets grunder, i 2kap. vissa grundläggande fri- och rättigheter. Därefter följer bestämmelser i 3 kap. om konung och statsråd, i 4 kap. om rikets styrelse och förvaltning och i 5 kap. om domstolar och rättskipning. De följande fyra kapitlen handlar om riksdagen och dess funktioner. 6 kap. har sålunda rubriken riksdagen, i 7 kap. behandlas lag och lagstiftning, i 8 kap. beskattning och budgetregle— ring och i 9 kap. granskning och tillsyn. I det avslutande 10 kap. ges sär- skilda bestämmelser för krig och andra utomordentliga förhållanden. Slut- ligen har vissa speciella frågor reglerats i övergångsbestämmelser.

Statsskickets grunder (1 kap.). Detta kapitel ger i nio paragrafer en sam— manfattning av regeringsformens huvudsakliga innehåll.

Den skrivna författningens syfte är att fastlägga de väsentliga reglerna om statsorganens uppbyggnad, verksamhetsformer och befogenheter. Kän— netecknande för en demokratisk författning är vidare, att dessa befogen— heter är begränsade bland annat genom de fri— och rättigheter som med- borgarna är tillförsäkrade i författningen eller på annat sätt.

Det har ansetts naturligt att det svenska statsskickets karaktär av demo- krati eller folkstyrelse kommer till uttryck redan i 1 5. Det sker genom en

deklaration om att all statsmakt i Sveriges rike utgår från Sveriges folk. Vidare har i 1 & upptagits de två konstitutiva dragen hos den svenska folk— styrelsen, nämligen att den bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Därutöver anges att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett parlamentariskt statsskick liksom, på det lokala planet, genom kommunal självstyrelse. I paragrafen erinras slutligen om att regeringsfor- men, successionsordningen och tryckfrihetsförordningen är rikets grund- lagar.

Även om författningen sålunda bygger på folksuveränitetens princip och denna princip kommer till uttryck i en enhetlig författningskonstruktion med riksdagen som främsta organ, bygger likväl författningen på en be- stämd funktionsuppdelning mellan olika statsorgan. Funktionsuppdelning- en, som icke är detsamma som maktdelning i äldre betydelse, kan sägas vara motiverad av att staten har så många uppgifter av så inbördes olik- artad natur att de bör anförtros åt skilda organ, sammansatta med hänsyn just till vad de speciella uppgifterna kräver. Hur funktionsuppdelningen är genomförd framgår närmare av de följ ande kapitlen.

Av mera allmän betydelse för funktionsuppdelningens iakttagande är lagprövningsrätten, varmed avses i första hand domstolarnas rätt att pröva huruvida lag eller annan författning står i överensstämmelse med grundlag. Under hänvisning till uttalanden i vissa domstolsutslag under senare tid utgår författningsutredningen ifrån att domstolarna numera anser sig _ gegen sadallagppolningsratt låt vara att en restriktiv syn å tillämpningen

O's-

........... %: rätt kan utgöra en värdefull garanti för grundlae gens efterlevnad och försla-

___—-..,.-

get innebär, i likhet med vad som gäller t. ex. i Danmark och Norge, att en dylik lagprövningsrätt finnes.

Antagandet av en ny regeringsform kan i så måtto tänkas aktualisera lagppöypjpggpätten att de nya bestämmelserna i större utsträckning än gällande regeringsforms är tillämpliga på moderna samhällsförhållanden. Med hänsyn till den föreslagna utformningen av bestämmelserna i regerings- formen pekar utredningen på att lammggrättellgyneglgungg_bli_gk_tuell närmast i den formen att det ifrågasättes, om en av regeringen beslutad för- fattning är av sådan natur att den i stället bort beslutas av riksdagen som lag. I ett dylikt fall blir innebörden av lagprövningsrätten närmast en kon- troll av att rigagg_lgggtiftgiggsbgfoggghetuej__tgägeLMära. Utred- ningen har emellertid utgått ifrån att lagprövningsrätten endast mera säl— lan skall aktualiseras.

Efter det inledande stadgandet i 1 5 i förevarande kapitel följer åtta pa- ragrafer som sammanfattar regeringsformens huvudpunkter. De har gruppe- rats så att var och en av 2—9 55 har sin motsvarighet i ett av de följande kapitlen, varvid paragraf— och kapitelnummer överensstämmer. Bland des—

sa paragrafer må särskilt nämnas 2 &, vari den bekanta 16 å i 1809 års re- geringsform upptagits. På motsvarande sätt har från den äldre regerings- formen hämtats stadgandet i 8 5 om att svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utövas av riksdagen allena.

Grundläggande fri- och rättigheter (2 kap.). Gällande svenska grundlagar innehåller endast i mycket begränsad omfattning bestämmelser, som mot- svarar de rättighetsförklaringar som regelmässigt ingår i andra demokra- tiska rättsstaters författningar. Den närmaste motsvarigheten i 1809 års regeringsform till sådana rättighetsförklaringar, RF 16 5, saknar sålunda bestämmelser om åtskilliga rättigheter, som brukar återfinnas i utländska författningar, såsom åsikts- och yttrandefrihet, förenings- och församlings— frihet, skydd för brev-, telefon- och telegrafhemlighet, förbud mot retroaktiv strafflagstiftning m. m.

Kravet på normmässighet och på en rättvis och likformig behandling av medborgarna är en av det svenska rättssamhällets grundläggande princi- per. Enligt författningsutredningens mening är det ett sådant krav som RF 16 5 främst uppställer. Utredningen anser emellertid att en ny grund- lag icke endast bör innehålla ett principstadgande av detta slag. Därutöver bör uttryckliga bestämmelser upptagas om vissa grundläggande medbor- gerliga fri- och rättigheter; dessa bestämmelser har sammanförts i försla— gets andra kapitel.

I ett första stadgande har således upptagits den för det demokratiska statsskicket grundläggande opinionsfriheten i dess olika former: åsiktsfri- het, yttrandefrihet och tryckfrihet, religionsfrihet samt församlingsfrihet och föreningsfrihet. En andra grupp av friheter avser den personliga fri- heten samt rätten att fritt välja vistelseort inom riket eller lämna riket, hemfrid och friheten att oförkränkt sända meddelanden. En tredje grund- sats avser egendomens trygghet. Liksom i fråga om övriga nämnda friheter gäller att inskränkningar kan ske men endast genom lag eller med stöd av lag.

Efter dessa grundläggande friheter upptages i det följ ande vissa andra fri- och rättigheter av betydelse för medborgarna. Dessa stadganden saknar helt motsvarighet i gällande grundlagar. Således finnes här bestämmelser om rätt till undervisning och utbildning, om rätt till näringsfrihet och om rätt till arbete och social hjälp. Vidare har fastslagits svensk medborgares rätt och plikt att deltaga i rikets försvar.

Till de för en rättsstat karakteristiska reglerna hör vidare föreskrifterna om rätt domstol och om förbud mot retroaktiv strafflagstiftning.

Slutligen har det ansetts naturligt att i kapitlet inskriva asylrättens prin- cip varjämte upptagits en föreskrift om att utlänning här i riket åtnjuter fri- och rättigheter i likhet med svensk merborgare, såvitt ej annat är sär- skilt stadgat.

Konung och statsråd (3 kap.). Enligt utredningens direktiv bör de grund- läggande principerna för det parlamentariska styrelseskicket upptagas i den skrivna författningen. I ett parlamentariskt statsskick intar parla- mentet, folkrepresentationen, en dominerande roll och regeringen är bero— ende av parlamentets eller parlamentsmajoritetens stöd. Parlamentarismen berör därför på flera sätt också statschefens ställning.

Den principiella frågan om monarki eller republik har utredningen icke haft i uppdrag att pröva. I enlighet härmed bygger förslaget på gällande statsform. I 1 kap. har således upptagits ett stadgande om att konungen är rikets statschef.

Statschefens främsta särskilda uppgift i den parlamentariska demokra— tien är att medverka vid ministärbildningen, i första hand genom att utse statsminister. Enligt förslaget skall konungen, innan han utnämner stats— minister, rådgöra med riksdagens talman och med företrädare för parti- grupper inom riksdagen. Därigenom klarlägges, att det är uppfattningarna inom riksdagen som skall vara vägledande för konungen. På förslag av statsministern utnämner konungen sedan övriga statsråd. Över huvud ta— get framhäves statsministerns centrala ställning inom ministären starkare än i nuvarande regeringsform.

Parlamentarismen kommer också till uttryck i den formen att statsråd är skyldiga att avgå, om riksdagen beslutar misstroendeförklaring mot dem. Gäller misstroendeförklaringen statsministern skall denne på samtliga statsråds vägnar ofördröjligen begära avsked; har misstroendeförklaring beslutats mot annat statsråd, skall statsministern ofördröjligen hemställa ' om hans avskedande. Från denna regel finns endast ett undantag, näm- ligen om konungen på statsministerns hemställan beslutar att anordna ny- val (urtima val).

Beslut om att utnämna och entlediga statsråd liksom om urtima val an- kommer alltså på konungen själv att fatta. Vad urtima val angår har man givetvis anledning att räkna med att statschefen normalt bifaller stats— ministerns hemställan. Ett annat ställningstagande från statschefens sida kan egentligen tänkas endast i det fall, då ministären önskar urtima val men statschefen har förvissat sig om att en ny ministär med stöd hos riksdagens majoritet kan bildas. Det är då icke givet, att den dittillsvarande ministärens önskan att pröva sin framgång hos väljarna skall ges företräde framför riksdagsmajoritetens uppfattning.

Är konungen exempelvis på grund av utrikes resa hindrad att fullgöra sina plikter som statschef, skall på samma sätt som nu regent inträda i konungens ställe. För det fall att vid förhinder för konungen ingen finnes, vilken kan inträda såsom regent, förordas av praktiska skäl en annan lös— ning än den nuvarande, enligt vilken samtliga statsråd skall föra rikssty— relsen. Utredningen föreslår, att riksdagens talman i dylika fall fungerar

som statschef. Den som i konungens eller regentens ställe utövar statsche— fens plikter benämnes enligt förslaget >>riksförestånda1'e».

Om konungahuset utslocknar, föreskriver nu gällande regeringsform att riksdagen skall utse nytt konungahus. Enligt utredningens uppfattning är det icke lämpligt, att riksdagens handlingsfrihet i den angivna situationen från början är beskuren. Det låter sig nämligen icke nu bedöma hur riks- dagen i ett läge av detta slag önskar handla. Med hänsyn härtill föreslås en grundlagsbestämmelse, som icke föregriper ett framtida ställningstagande. Således stadgas att, om vid tronledighet icke finnes någon tronföljare, riks- dagens talman är riksföreståndare till dess statschef utsetts i överensstäm- melse med vad i regeringsformen må bliva fastställt.

Utredningen föreslår, under hänvisning främst till de konstitutionella uppgifter som tillkommer konungen, en höjning av den lägsta åldern för trontillträde från 21 till 25 år. Slutligen har också upptagits en föreskrift om att konungen vid trontillträde skall avgiva en försäkran att städse följa regeringsformens bud.

Rikets styrelse och förvaltning (4 kap.). I detta kapitel behandlas rege- ringen och dess uppgifter, bl. a. beträffande utrikesärendena, samt för— valtningsmyndigheterna. Uttrycket »Kungl. Maj :t» (Konungen) såsom be- nämning på det organ som utövar riksstyrelsen har i förslaget ersatts med uttrycket »regeringen». Regeringens beslut skall enligt förslaget fattas av konung och statsråd i konselj, av statsråden i ministerråd eller av enskilt statsråd.

Formellt kännetecknas det nuvarande svenska systemet för regerings- ärendenas avgörande av att det alldeles övervägande antalet ärenden be- handlas i allmän konselj. Formell ministerstyrelse, dvs. rätt för statsråd att självständigt besluta i regeringsärende, förekommer i synnerligen ringa utsträckning. Reellt råder en annan ordning. Det slutliga ställningstagandet i nästan alla ärenden av mindre vikt träffas av ett statsråd och även i fråga om ärenden av större vikt är det gemensamma ställningstagandet inom statsrådskretsen ofta av ganska formell karaktär.

Enligt författningsutredningens mening är den rådande ordningen i fråga om regeringsärendenas handläggning otillfredsställande både av princi- piella skäl och med hänsyn till regeringsarbetets rationella organisation. Den principiella synpunkt som här liksom i andra sammanhang varit väg— ledande är, att form och realitet i författningslivet bör bringas i bättre överensstämmelse med varandra. Beträffande statsrådens uppgifter bety- der detta att när ärenden i realiteten avgöres och lämpligen bör avgöras av enskilt statsråd, skall den formella beslutanderätten liksom det konstitu- tionella ansvaret ligga hos denne. På motsvarande sätt bör regeringsären- den, som är av mera politisk natur eller i övrigt är av större vikt, avgöras

av ministären i dess helhet genom ett kollektivt beslut och för sådana be— slut bör också ett kollektivt ansvar komma ifråga.

Med den utomordentligt betydelsefulla roll regeringen har i den moderna statsverksamheten blir regeringens arbetsformer och deras ändamålsenlig— het en fråga av största vikt. Medan för äldre tiders ämbetsmannaministärer förvaltningsärendenas behandling i högsta instans kunde framstå som en huvuduppgift, ter sig nu uppgiften att taga initiativ, att planera för fram- tiden och över huvud taget det politiska beslutsfattandet som regeringsverk- samhetens kärnpunkt. Men just här, när det gäller de kollektiva momenten i regeringsarbetet, är den svenska regeringens arbetsformer långt ifrån till— l'redsställande.

Statsråden samlade till ministerråd — och en förutsatt, därtill anknuten gemensam beredning — skall alltså enligt förslaget utgöra den centrala ge- mensamma instansen i regeringens verksamhet. I denna krets bör beslut fattas i alla ärenden av större vikt. Övriga regeringsärenden bör delegeras till avgörande genom enskilt statsråd.

Vid tillkomsten av vissa regeringsbeslut bör enligt utredningens mening statschefen medverka. Såsom form för denna medverkan föreslås, i anslut- ning till gällande ordning, konseljbehandling av ifrågavarande regerings- ärenden.

När konseljbehandlingen ansetts böra bibehållas i fråga om vissa rege- ringsärenden, är det främst deras formella karaktär som varit utslagsgi— vande. Det är alltså statschefens ställning som företrädare för riket och riksstyrelsen som gör hans medverkan vid regeringens beslut i dessa ären- den naturlig och lämplig. Härtill kommer att i den mån vissa regerings- ärenden har ett sakligt samband med de särskilda uppgifter som enligt för- slaget tillägges statschefen, det synts motiverat att statschefen på detta sätt erhåller information om ministärens åtgöranden.

Mot bakgrunden av dessa synpunkter har utredningens förslag utfor- mats så, att vissa regeringsärenden obligatoriskt skall behandlas i konselj. Hit hör framför allt regeringens propositioner liksom några andra ärenden berörande riksdagen samt vissa tjänstetillsättningar. Därutöver kan i mi— nisterråd beslutas att annat regeringsärende som behandlas i ministerråd skall hänskjutas till konselj.

Alla regeringsärenden som upptages i konselj skall dessförinnan ha b-e- handlats i ministerråd. Ett beslut i ärendet kommer till stånd genom att konungen biträder ministerrådets förslag. Statsråden framstår enligt för— slaget ej längre som statschefens rådgivare. De har för sin del i ministerråd under konstitutionellt ansvar fattat beslut i de ärenden som sedan föredra- ges i konseljen. Deras uppgift vid konseljen är ej att »råda» statschefen utan att framlägga de förslag till beslut som upprättats i ministerråd och, om så påkallas, ange de närmare grunderna för förslagen. För statsråd, sonn

ej har ärenden att föredraga i konseljen, föreligger ingen skyldighet att del— taga i denna.

Någon exakt beräkning av regeringsärendenas fördelning på de olika in— stanserna inom regeringen kan knappast göras, men utredningen har räk— nat med att antalet konseljärenden per är icke borde behöva överskrida femhundra, antalet ärenden som behandlas i ministerråd uppgå till några tusen och alla de återstående tiotusentals ärendena avgöras av enskilt statsråd. För övrigt förordar utredningen fortsatta energiska ansträng- ningar för att i största möjliga utsträckning delegera mindre väsentliga för- valtningsärenden från regeringen till förvaltningsmyndigheterna.

För att tillgodose samordnings- och granskningsuppgifter inom regering- en förordar utredningen inrättandet av ett centralt regeringskansli. Kans- liet skall stå under statsministerns ledning. I kansliet skall ingå minst två statsråd, de 5. k. »juristkonsulterna». Till skillnad från departementen, som sysslar med särskilda grenar av den statliga verksamheten, skall alltså rege- ringskansliet utgöra det organisatoriska underlaget för samverkan inom statsrådskretsen och för handläggning av vissa för departementen gemensam- ma ärenden.

De föreslagna bestämmelserna om utrikesärendenas handläggning an- sluter i huvudsak till nu gällande regler. Härutöver har en ny bestämmelse upptagits som möjliggör överlåtande av befogenheter på mellanfolklig organisation. Överenskommelser av det slag som Sverige hittills ingått kan i vissa fall innebära långtgående bindningar men de förpliktar regelmässigt medlemsstat endast att i enlighet med den mellanfolkliga organisationens beslut genom sina egna konstitutionella organ fatta erforderliga följdbeslut. Utvecklingen har emellertid på senare år fört längre. Det förekommer nu- mera att internationella organisationer i helt annan omfattning än tidigare tilldelas självständig kompetens i förhållande till de enskilda medlemssta- terna. Det karakteristiska för denna typ av organisationer, som har en per- manent karaktär, är att de upprättar organ, vilka med stöd av traktater ges befogenheter, som normalt helt ligger inom vederbörande medlemsländers egna kompetensområden.

Vårt land kan framdeles i en eller annan form vilja ansluta sig till mellan— folkliga organisationer, som företer överstatliga drag av ovan nämnt slag. Det kan således i framtiden visa sig nödvändigt att inom särskilda ämnes— områden överföra delar av svensk statsmyndighet på internationella organ. Utredningen anser det påkallat att i regeringsformen skapas en rättslig grundval för ingående av dylika överenskommelser.

Uppenbart är att överenskommelse, varigenom på mellanfolklig orga-

nisation överlåtes lagstiftningsmakt eller annan i grundlag inskriven be- fogenhet, i princip icke skall kunna godkännas i annan ordning än som

gäller för stiftande av grundlag. Emellertid kan en sådan ordning i bråd- kande situationer medföra en besvärande tidsutdräkt, enär beslut måse fattas av två riksdagar mellan vilka nyval ägt rum. Utredningen föreslr därför en supplerande regel, som gör det möjligt för riksdagen att genom et beslut, varom minst fem sjättedelar av riksdagens ledamöter förent sig, godkänna en traktat av ifrågavarande slag. Föreligger ej sådan majorite, kan alltså beslutet endast fattas i den för grundlagsändring vanliga fOI'InEl och härvid kan då enligt utredningens förslag även folkomröstning ifråg- komma.

I kapitlet behandlas även förualtningsmyndigheterna. Utredningen för.— slår icke någon ändring i vad som för närvarande gäller rörande förvaltning.- myndigheternas ställning. Sålunda föreskrives att förvaltningsmyndigheteria skall fullgöra sina uppgifter efter vad i lag och annan författning stadgs och i enlighet med utfärdade anvisningar. Därmed avses att ge uttryck f—r den självständiga ställning som förvaltningsmyndigheterna av hävd inhr i vårt land, med bibehållande av nuvarande möjlighet för överordnad myi- dighet, i sista hand regeringen, att ge anvisningar rörande underordnad fö'- valtningsmyndighets handlande.

Utredningen har icke funnit anledning föreslå någon ändring i gällame regler beträffande befordringsgrunderna vid tillsättning av statliga tjänster. Ett stadgande som ger uttryck för objektivitetssynpunkten vid tjänstetil- sättningar bör alltjämt ingå i regeringsformen. Således föreskrives att vd tjänstetillsättning skall avseende fästas allenast vid förtjänst och skicklig— het. Frågan om svenskt medborgarskap som villkor för erhållande av stat-.— tjänst har varit föremål för utredning genom särskild utredningsman.l samråd med denne har en grundlagsbestämmelse utformats, vilken innebär att svenskt medborgarskap kräves för innehav eller utövande endast av visza slags tjänster och att i övrigt bestämmelser på detta område gives i vanlig lag.

Domstolar och rättskipning (5 kap.). Kapitlet innehåller vissa grundläggar- de bestämmelser om de dömande organen och deras uppgifter. Domstolaria skall således döma efter vad i lag och annan författning stadgas. I 1809 å's regeringsform framträder ännu tydliga spår av den äldre ordning, enligt vilken den högsta domsmakten tillhörde konungen. Det kan knappast räta delade meningar om att principen om rättskipningens självständighet i fö'- hållande till regering och förvaltningsmyndigheter nu bör på ett mera kor- sekvent och tydligt sätt framhävas. Med hänsyn till betydelsen ur konstiti- tionell synpunkt av domstolarnas självständiga ställning har för domarms vidkommande ett stadgande om skydd mot avsättning och förflyttning up)- tagits i regeringsformen. Med tanke på den i övrigt använda terminologim har utredningen ansett benämningen »regeringsrätten» mindre lämplig för den högsta administrativa domstolen och föreslår i stället benämningen »högsta förvaltningsdomstolen>>.

Ledamöter av högsta domstolen och av högsta förvaltningsdomstolen skall enligt utredningens förslag ha fullt ämbetsansvar i likhet med andra doma- re och tjänstemän; däremot föreslås de nuvarande bestämmelserna om dessa domares särskilda ansvar inför ett politiskt forum, riksdagens opinionsnämnd, utgå. Som hittills skall en särskild domstol, riksrätten, döma i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott be- gånget av statsråd eller ledamot av högsta domstolen eller av högsta för— valtningsdomstolen. Gällande regler om riksrättens sammansättning är starkt föråldrade, varför en översyn har varit påkallad. Utredningen har stannat för att föreslå att, delvis efter mönster från de nordiska grannlän- derna, riksrätten skall bestå av sammanlagt 14 ledamöter, nämligen dels av yrkesdomare, hämtade från högsta domstolen och högsta förvaltningsdom- stolen, och dels av ett lika stort antal av riksdagen valda personer. Ledamot av riksdagen får ej samtidigt vara ledamot av riksrätten.

Riksdagen (6 kap.). I detta kapitel innehåller 1—8 55 de grundläggande bestämmelserna angående val till riksdagen, 9—12 55 avser riksdagsarbetet och 13—16 55 innehåller bestämmelser angående riksdagsledamots person— liga ställning m. m.

Bestämmelserna om riksdagens sammansättning och om riksdagsval har förut delvis behandlats i avsnitten om valsystem och kammarsystem. En nyhet i utredningens förslag är att ersättare skall kunna inkallas för riks— dagsledamot. Som ersättare inträder den person på valsedeln, som inom samma parti efter de valda har fått högsta röstetalet (vid valkretsvalet) eller står närmast i ordningsföljd (regionvalet). Vid förfall även för den förste ersättaren inträder nästa person på valsedeln enligt motsvarande prin- ciper. Ersättare skall vid behov inkallas av talmannen.

Den grundläggande motiveringen för ersättarinstitutionen är att denna utgör en garanti för att medborgarnas vid val uttryckta vilja återspeglas i riksdagens beslut, oberoende av om någon eller några av de ordinarie repre- sentanterna är förhindrade att deltaga i besluten. Det föreligger numera också ett påtagligt praktiskt behov av ersättare för riksdagsledamöter. Bland annat gäller, att åtskilliga ledamöter innehar uppdrag i internatio- nella sammanhang och därför under långa perioder är hindrade deltaga i riksdagsarbetet. Därtill kommer att rekryteringen till riksdagen bör under- lättas om genom ett ersättarsystem blir möjligt för ledamot att vara från- varande från riksdagsarbetet för att t. ex. deltaga i en viktig förhandling eller träffa en viktig affärsuppgörelse.

Beträffande rösträttsåldern gäller för närvarande att rösträtt inträder året efter det en person nått 21 års ålder, dvs. att flertalet av 21-åringarna saknar rösträtt vid de allmänna val som äger rum i september. Det är en- ligt utredningens mening stötande, att personer som är myndiga icke äger rösträtt, och det är angeläget att detta rättas till. Beträffande frågan om

en ytterligare sänkning av rösträttsåldern anser utredningen att det i och för sig föreligger skäl för en sådan sänkning. Ungdomens politiska intresse har såsom särskilt 1960 års val visat starkt ökat. Å andra sidan har vid upp- repade tillfällen framhållits, att den som icke är myndig ej bör få rösta. Utredningen anser dock att denna uppfattning knappast är hållbar, och föreslår därför, att rösträttsåldern sänkes så, att rösträtt inträder vid fyllda 20 år. Utredningen förutsätter härvid, att de komplikationer, som eventuellt kan uppstå, om rösträttsåldern sättes lägre än myndighetsåldern, undersö- kes närmare i samband med behandlingen av utredningens förslag.

Utredningen förordar att ordinarie val —— i förslaget benämnt »lagtima val» — skall hållas med jämna fyraårsintervaller på samma sätt som nu är fallet med valen till andra kammaren. Utredningen föreslår emellertid den modifikationen, att om urtima val hälles inom ett år före den månad, då lagtima val skulle ha förrättats, skall ifrågavarande lagtima val dock ej hållas. Detta innebär att den valperiod, som föregår det urtima valet, för- kortas och att den valperiod, som följ er efter det urtima valet, kan förlängas upp till högst fem år. Vissa skäl talar visserligen för att det borde löpa ny fyraårig valperiod efter varje urtima val, men med hänsyn till att kom- munalvalen är fasta har en rörlig valperiod ansetts mindre tillfredsställande. Den föreslagna modifikationen av den fasta valperioden underlättar anord- nandet av urtima val under det sista året före valperiodens slut eller, med andra ord, just under den tid då den fasta valperioden annars skulle utgöra ett särskilt starkt praktiskt skäl mot urtima val.

Enligt utredningens mening är det angeläget, att de nyvalda riksdagsleda- möterna skall kunna träda i funktion tidigare än nu. Utredningen föreslår, att valperioden efter lagtima val skall börja den 15 oktober och efter urtima val å tjuguandra dagen efter valet. På så sätt undanröjes den otillfredsstäl- lande ordning, som nu råder, att de >>gamla>> riksdagsledamöterna sitter kvar under höstsessionen efter valet fram till årsskiftet.

Den föreslagna regeringsformen innehåller endast ett fåtal bestämmelser om riksdagsarbetet, nämligen endast sådana som är konstitutionellt vik- tiga och har anknytning till bestämmelser i andra kapitel i regeringsfor— men. I övrigt återfinnes bestämmelserna rörande riksdagsarbetet i för— slaget till riksdagsordning. Tillfogas må att ordet >>riksdag>> i utredningens förslag betecknar endast själva organet. För att beteckna >>mötet>> använ— des ordet >>riksmöte>>.

Bestämmelserna om riksdagsledamots immunitet har moderniserats med beaktande av vad som nu gäller på straffrättens och straffprocessrättens område, varjämte det immunitetsskydd, som riksdagsledamot har i fråga om gärningar eller yttranden i denna sin egenskap, utvidgats i förhållande till gällande rätt. Immuniteten omfattar enligt förslaget icke endast ansvars- talan utan även enskild målsägandes skadeståndstalan.

Lag och lagstiftning (7 kap.). Utredningen föreslår i anslutning till gällan— de rätt, att termen >>lag>> begränsas till att avse generella rättsregler och allt- så icke användes som en gemensam beteckning för samtliga de beslut, som riksdagen fattar. Förslaget innebär vidare, att termen »lag» användes endast för att beteckna författning, som innehåller så väsentliga rättsregler, att den för sin tillkomst kräver riksdagsbeslut. Härav följer att det nuvarande begreppet >>ekonomisk och administrativ lag» utgår. Tillfogas må, att ter- men »lagstiftning» i utredningens förslag betecknar endast stiftande av lag.

Utredningens förslag innebär härutöver, att den nuvarande regeringsfor- mens olika lagkategorier på den samfällda lagstiftningens område ersättes av denna enda kategori, lag. Inom denna kategori är det emellertid av hän- syn till lagstiftningsförfarandet erforderligt att urskilja vissa grupper. En sådan grupp är grundlag, en annan är kommunallag, en tredje är skattelag (jfr nedan). Termen »allmän civil— och kriminallag» föreslås däremot skola utgå. Utredningen har i stället sökt att genom en uppräkning angiva de ämnen, i fråga om vilka reglering får ske endast genom lag. I 2 g stadgas sålunda att bestämmelser om svenskt medborgarskap, om enskildas egen- dom och inbördes förhållanden, om brott och påföljd för brott, om rätte- gångsförfarandet, om värnplikt och annan tjänsteplikt och om åligganden i övrigt för kommuner eller enskilda ej må givas annorledes än i lag. Be- stämmelser i dessa ämnen av mindre ingripande slag mä dock, enligt ett särskilt undantagsstadgande, ges i annan författning än lag. Såsom fram— går av uppräkningen innefattar denna även annat än som svarar mot be- greppet allmän civil— och kriminallag.

Utöver de fall som avses med den återgivna uppräkningen är lagstiftning förutsatt eller föreskriven i åtskilliga, på andra ställen i den föreslagna rege- ringsformen angivna fall. Här må erinras om de ovan nämnda kategorierna grundlag, kommunallag och skattelag. Av vikt i detta sammanhang är även ett i 1 & föreslaget stadgande, att lag ej må ändras eller upphävas annor- ledes än genom lag. Detta innebär att varje författning, som tillkommit genom lagstiftning, hör till lagområdet. För att möjliggöra att principen skall kunna tillämpas även i fråga om författningar, som beslutats enligt 1809 års regeringsform, har i övergångsbestämmelserna till den föreslagna regeringsformen upptagits vissa särskilda bestämmelser. Innebörden av dessa är framför allt den, att till lagområdet hänföres varje författning, som tillkommit genom samfällda beslut av regering och riksdag samt bevill- ningsförordningarna.

Med den maktbalans mellan konung och ständer, som 1809 års regerings- form avsåg att skapa, stod lagstiftning genom samfällda beslut i god över- ensstämmelse. En parlamentarisk regeringsmakt kan emellertid icke på detta för samhällslivets gestaltning grundläggande område göra anspråk på någon från folkrepresentationen fristående, likaberättigad ställning. Re- geringsformens konstruktion, enligt vilken lagen är resultatet av två in-

bördes överensstämmande och likvärdiga beslut, det ena fattat av rege- ringen, det andra av riksdagen, framstår därför nu som definitivt föråldrad och bör icke införlivas med en ny författning. För att åstadkomma ett stats- rättsligt giltigt beslut i en lagfråga bör alltså fordras beslut endast av riks- dagen.

Från principiell synpunkt är detta en viktig ändring men knappast i för- hållande till nuvarande praxis. Regeringen har nämligen sedan länge upp- hört att begagna sin 5. k. vetorätt mot riksdagens beslut. Ej heller i övrigt torde förslaget medföra någon egentlig ändring i fråga om lagstiftnings- arbetet. Det kan således förväntas att lagförslagen alltjämt i allmänhet kom- mer att framläggas av regeringen och att denna sålunda till övervägande del kommer att svara för det faktiska lagstiftningsarbetet.

För stiftande av grundlag fordras enligt förslaget liksom nu två beslut av riksdagen med mellanliggande val. Såsom tidigare nämnts föreslås att det första, vilande beslutet under vissa förutsättningar skall kunna underkastas folkomröstning. En av grundlagarna, successionsordningen, har en speciell ställning genom att den gäller förhållanden inom det Bernadotteska huset. Med hänsyn härtill ter det sig rimligt att för ändring av successionsord- ningen uppställa krav på jämväl konungens personliga samtycke. Beslut om ett upphävande av successionsordningen i dess helhet fattas däremot i samma ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Den granskning av lagförslagens utformning, som för närvarande an- kommer på lagrådet, bibehålles enligt förslaget. Detta innefattar också en viss utvidgning av det obligatoriska området för lagrådsgranskning. Bland annat föreslås att dit hänföres även grundlag och kommunallag. Enligt utred— ningens mening bör en ytterligare utvidgning av det obligatoriska gransk- ningsområdet övervägas; således talar vissa skäl för att lagrådsremiss sker i fråga om viktigare skattelagar.

Av riksdagen beslutad lag skall enligt förslaget överlämnas till regeringen för utfärdande. Lag skall utfärdas i konungens namn och med konungens underskrift. Regeringen bör tillerkännas en begränsad prövningsrätt i för— hållande till lagbesluten. Prövningsrätten innebär att regeringen, om anled- ning därtill föreligger, i stället för att utfärda lagen äger att inom tre veckor efter överlämnandet återsända den till riksdagen för ny behandling. Riksdagen har sedan att fatta ett nytt beslut i lagärendet, varigenom det tidigare beslutet ändras, helt upphäves eller upprepas. Som »anledning» för ett återsändande har utredningen i första hand räknat ett tekniskt fel i en beslutad lag. Vidare kan bland annat tänkas fall, då de förutsättningar som legat till grund för riksdagens lagbeslut under tiden före utfärdandet på ett avgörande sätt rubbats.

Beskattning och budgetreglering (8 kap.). Den nuvarande regeringsfor- men innehåller utförliga bestämmelser i fråga om beskattning och budgett-

reglering. Dessa bestämmelser återgår på en äldre tids statshushållnings— system, vilket både till principer och teknik var ett helt annat än våra da- gars. Praxis har delvis utvecklat sig i klar strid mot grundlagen, och åt- skilliga bestämmelser tillämpas icke längre eller kan rentav icke till— lämpas. Utredningens förslag innebär, att de nuvarande grundlagsstadgan- dena ersättes med andra, vilka i huvudsak ansluter sig till nuvarande praxis. Budgetens uppställning skall enligt förslaget icke regleras i grundlag; be— stämmelser därom skall upptagas i en särskild budgetlag.

Utredningen har på ifrågavarande område liksom i andra fall eftersträvat en ändamålsenlig och enhetlig terminologi. Uttrycket »bevillning» har genomgående ersatts med termen >>skatt». Uttrycket »stat» såsom term för »budgeten» har icke synts lämpligt; det har i allmänhet en helt annan in- nebörd, vilken framgår av det sammansatta ordet »statsbudget». På grund härav har >>riksstat>> ersatts med »statsbudget», »statsreglering» med »hud- getreglering» osv. Likaledes har det ålderdomliga uttrycket »statsverket» utbytts mot »staten» och »statsutskottet» mot »finansutskott».

Utredningen föreslår vidare, att den nuvarande särskilda formen för skat— tebesluten (hevillningsformen) frångås och att skatt i stället beslutas ge— nom lag eller, såvitt angår skatt för att täcka kommuns medelsbehov, med stöd av lag. Förslaget innebär härutöver, att budgetregleringen, dvs. fast- ställandet av inkomstberäkningarna och anvisandet av anslagen, liksom nu skall ankomma på riksdagen.

Enligt förslaget skall riksdagen på en inom sig vald lönedelegation kunna överlåta att på riksdagens vägnar godkänna förhandlingsöverenskommelse angående statsanställdas avlöningsförmåner samt förslag som har ome— delbart samband med överenskommelsen. Bakgrunden till detta förslag, som helt saknar motsvarighet i gällande grundlagar, är att riksdagen genom förhandlingsväsendets utveckling kommit att sättas i efterhand, när det gäl- ler att fastställa statstjänstemännens löner. Visserligen framlägges de mel- lan regeringen och de statsanställdas organisationer träffade förhandlings- överenskommelserna angående de statsanställdas löner för riksdagen, men i realiteten har riksdagen icke kunnat göra annat än att godkänna över- enskommelserna i befintligt skick. För utredningen har det gällt att finna en form, som möjliggör för riksdagen att utöva inflytande före det reella avgörandet vid förhandlingsbordet och som alltså ersätter den nu efterföl- jande riksdagsbehandlingen. Enda möjligheten synes då _vara, att riksdagen delegerar sin rätt att godkänna en förhandlingsöverenskommelse åt ett sär- skilt riksdagsorgan. Detta organ bör emellertid icke deltaga i själva för- handlingarna utan bör finnas tillgängligt i samband med förhandlingarna och därvid kunna på riksdagens vägnar taga ställning till de förslag till upp- görelse regeringen tillstyrkt. Ett sådant arrangemang möjliggör snabba och definitiva ställningstaganden, något som torde vara angeläget för de

i förhandlingarna medverkande, och det bör kunna tillförsäkra riksdagen ett reellt inflytande i dessa frågor.

Granskning och tillsyn (9 kap.). I kapitlet behandlas de olika slag av kontroll som riksdagen äger utöva beträffande rikets styrelse och förvaltning.

De första paragraferna avser den kontroll rörande statsrådens verk- samhet, som i första hand ankommer på konstitutionsutskottet. Enligt ut- redningens förslag skall konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning normalt avse en redo— visning av administrativ praxis. Denna granskningsverksamhet — närmast motsvarande det nu i praxis använda institutet med omförmälan eller till— kännagivande avses ersätta det nuvarande dechargeförfarandet. Redo— visning av granskningens resultat skall regelmässigt avgivas en gång varje år. Eftersom i denna redovisning icke skall upptagas sådana anmärkningar mot statsråd, där ett ansvarsutkrävande skall ifrågakomma, har några reg— ler angående ansvarsfrihet eller preskriptionstid i fråga om de ärenden som avhandlas i betänkandet icke ansetts erforderliga.

Vad den s. k. juridiska statsrådsansvarigheten beträffar föreslår utred— ningen att gällande formella bestämmelser på detta område i princip bibe- hålles oförändrade. De materiella reglerna angående statsrådens juridiska ansvar behöver däremot reformeras. Bestämmelserna i nu gällande an- svarighetslag är starkt föråldrade och ur olika synpunkter otillfredsstäl— lande. Reglerna på detta område har i förslaget ändrats på det sättet, att brott begånget av statsråd i tjänsten i princip bedömes på samma sätt som ämbetsbrott, begånget av annan tjänsteman. Brottsbalkens allmänna stad- ganden om ämbetsbrott skall således avse även statsråd. Från denna prin— cip har dock det väsentliga undantaget gjorts att ämbetsbrott av statsråd för att kunna föranleda riksrättsåtal skall innefatta ett så grovt åsidosät- tande av vederbörandes tjänsteplikt att för brottet jämlikt lag kan dömas till avsättning. Detta innebär bl. a. att tjänstefel skall föranleda riksrätts- åtal endast om felet är att anse som grovt. Utredningens förslag förutsätter att den särskilda ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter upphäves.

I de fall statsråd åsidosatt sin tjänsteplikt utan att förutsättningar för riksrättsåtal är för handen, skall konstitutionsutskottet göra särskild an- mälan därom till riksdagen. Utredningens förslag innebär i denna del att sådan särskild anmälan skall förekomma endast i de fall, då utskottet klart vill markera sin uppfattning om det påtalade förhållandets allvarliga beskaf— fenhet och det personliga ansvar som vederbörande statsråd ådragit sig. An- märkningar av detta slag behöver givetvis icke grunda sig på ett politiskt bedömande men politiska konsekvenser för vederbörande statsråd skall lig- ga inom det möjligas gräns. Syftet är alltså att skilja ut det egentliga an- svarsutkrävandet av mer eller mindre politisk karaktär från den normala granskningen av administrativ praxis.

Parlamentarismens inskrivande i författningen förutsätter, att det finns en bestämd form varigenom ministärens förhållande till riksdagen kan klar- läggas. Utredningen har icke ansett att för bildandet av en parlamentarisk ministär skall krävas en positiv förtroendeförklaring från riksdagens sida utan funnit det vara tillfyllest att fastslå avgångsskyldighet för ministären eller enskilt statsråd, då riksdagen beslutat misstroendeförklaring. Icke hel- ler föreligger ett behov av ett dagordningsinstitut i hävdvunnen mening, dvs. ett institut som ger möjlighet till allsköns uttalanden angående regeringen och dess politik. Ett dagordningsinstitut kan nämligen i vissa lägen lämna stort utrymme för taktiskt spel. I stället har utredningen begränsat för- slaget till att enbart avse en bestämd form för misstroendeförklaring och därmed förbunden avgångsskyldighet. Ett sådant stadgande får främst ka- raktären av en yttersta garanti för parlamentarismen.

Vad själva initiativet till misstroendeförklaring beträffar har utredningen icke ansett några särskilda begränsningar nödvändiga. Den fria initiativ- rätten i fråga om misstroendeförklaring har emellertid förbundits med reg- ler som förhindrar överrumplingsförsök och lämnar rum för eventuella par- tiförhandlingar. För beslut om misstroendeförklaring skall vidare erfordras att mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar härför. Skulle endast ma- joritet av de röstande krävas, kunde en ministär tvingas avgå på grund av tillfälliga frånvaroförhållanden. I kravet på majoritet av ledamöterna lig— ger ett starkt skydd mot att institutet missbrukas.

Betydelsen av interpellationsinstitutet och spörsmålsinstitutet (enkla frågor) motiverar enligt utredningens mening att en grundläggande be- stämmelse om dessa institut intages i regeringsformen. Beträffande stad- gandena om riksdagens ombudsmän må nämnas, att ombudsmannabefatt— ningarnas benämningar och antal ej angetts. Därigenom kan, om så hefinnes önskvärt, en ökning av antalet genomföras utan grundlagsändring.

Vad riksdagens revisorer beträffar framstår det för utredningen som an- geläget att de bedriver sin verksamhet så att de kan fungera som ett bety— delsefullt aktivt organ för riksdagens kontrollmakt. Revisorerna kan här- igenom tjäna ej blott som ett värdefullt komplement till den under rege- ringen sorterande revisionsverksamheten. Genom revisorernas arbete kan riksdagen även erhålla direkt och viktig information om förhållandena inom statsförvaltningen. För att öka effektiviteten i revisionsarbetet föreslår ut— redningen att revisorerna med bibehållen möjlighet till omval skall väljas för fyra i stället för som nu sker för ett år samt rekommenderar att nu tilläm- pade anciennitetssynpunkter icke skall tillmätas betydelse.

Särskilda bestämmelser för krig och andra utomordentliga förhållanden (10 kap.). Gällande grundlagar innehåller endast ett fåtal bestämmelser, som tar sikte på krig och andra extraordinära förhållanden. Särskilt med hänsyn till de utomordentliga påfrestningar på hela befolkningen, som ett

nutida krig medför, måste det vara av synnerligt intresse att lagligheten av statsorganens handlande ej kan sättas i fråga. Men även i förhållande tzll utlandet och för att icke göra det lättare för illojala grupper att tillvälla sig makt är det av stor betydelse att i lag föreskrivna konstitutionella former iakttages. Utredningen har därför avvisat tanken att man för vårt lands vid- kommande skulle nöja sig med att i krissituationer åberopa nödrätten. I stäl- let har särskild reglering ansetts erforderlig rörande statsorganens verk— samhet under sådana förhållanden som här avses.

Vid en dylik reglering kan två huvudalternativ övervägas. Man kan som t. ex. skett i Norge ge regeringen en mera generell rätt att vidtaga de åtgär- der som befinnes erforderliga. Utredningen har emellertid valt en annan väg och ansett att riksdagen så långt det över huvud är möjligt bör fungera även under här avsedda förhållanden. Bestämmelserna har utformats i en- lighet härmed.

I förevarande kapitel gives bestämmelser om beredskapsstater, om ut- nyttjande av rikets krigsmakt, bland annat till neutralitetsskydd, och om riksdagsval under krig eller krigsfara m. m. Den grundläggande principen är såsom nämnts att riksdagen skall fungera även under krig. Kan på grund av krigsförhållandena en fulltalig riksdag icke sammanträda, bör dess be- fogenheter utövas av en riksdag med reducerad sammansättning, för- slagsvis benämnd riksdagens krigsdelegation. För att garantera att dele- gationen skall finnas att tillgå utan att man under fredstid skall behöva vidtaga en så uppseendeväckande åtgärd som att välja en krigsdelegation bör delegationens sammansättning fastställas i regeringsformen. Delega- tionen torde, för att kunna anses representativ som ställföreträdande organ för riksdagen, böra omfatta minst ett femtiotal ledamöter. Utredningen fö- reslår att krigsdelegationen skall bestå av talmannen, vice talmännen samt ledamöterna i finans- och lagnämnderna och i utrikes- och konstitutions- utskotten.

Det skall ankomma på talmannen att, efter samråd med statsministern, he- stämma när delegationen skall träda i funktion. Med hänsyn till de extra- ordinära förhållanden, under vilka delegationen skall arbeta, bör den lämp- ligen själv äga besluta om formerna för sin verksamhet. Det ligger i sakens natur att krigsdelegationens befogenheter skall upphöra så snart riksdagen åter kan sammanträda.

Det kan under krig bli nödvändigt att delegera beslutanderätten från central till lokal myndighet men också att i vissa hänseenden koncentrera befogenheterna inom riksstyrelsen. Stadganden härom har upptagits i detta kapitel. Då riket är i krig måste man vidare räkna med möjligheterna av så- dana förhållanden att varken riksdagen eller dess krigsdelegation kan sam— manträda. I ett för landet så allvarligt läge skall regeringen vara icke en- dast berättigad utan även skyldig att, till rikets skydd och krigets slut—

förande, utöva på riksdagen ankommande uppgifter; ett stadgande härom har följaktligen upptagits i förslaget.

Övergångsbestämmelser. Om gällande regeringsform skall avlösas av en ny regeringsform, blir vissa övergångsbestämmelser erforderliga.

Bland dem må här nämnas föreskrifterna som rör svenska kyrkan. I gällande regeringsform finns ett flertal sådana föreskrifter. Eftersom frå- gan om förhållandet mellan stat och kyrka för närvarande är föremål för utredning, har det, i avvaktan på att utredningsarbetet slutföres och ställ— ning tages till de förslag som kan komma att framläggas, ansetts riktigast att dessa föreskrifter upptages i övergångsbestämmelserna till den nya re- geringsformen utan andra ändringar än sådana av formell natur eller följd- ändringar.

Vad särskilt kyrkolagstiftningen beträffar må framhållas att sedan slut— lig ställning tagits i frågan om förhållandet mellan stat och kyrka, torde de föreslagna övergångsbestämmelserna angående kyrkolag och kyrkolagstift— ning böra utgå. Bibehålles de nuvarande banden mellan stat och kyrka i allt väsentligt, bör den nya regeringsformen kompletteras med jämväl bestäm- melser om kyrkolagstiftning. Grundsatsen att riksdagen ensam stiftar lag bör då enligt utredningens mening även avse kyrkolag. Att borttaga rege- ringens medbestämmanderätt i fråga om kyrkolag och samtidigt låta kravet på kyrkomötets samtycke kvarstå, måste anses uteslutet. Vad som däremot kan anses naturligt är, att kyrkomötet får avge yttrande över förslag till kyrkolag. Skulle åter banden mellan stat och kyrka lösas, blir den reglering av kyrkans förhållanden, vilken kan bli erforderlig, icke av samma offentlig- rättsliga karaktär som för närmande, varför begreppet kyrkolag torde kun- na utgå.

Förslaget till riksdagsordning

Förslaget är, i likhet med förslaget till regeringsform, indelat i kapitel. I 1 kap. behandlas riksmöten och riksdagssammanträden, i 2 kap. ärendenas anhängiggörande, i 3 kap. ärendenas beredning, i 4 kap. ärendenas avgörande samt i 5 kap. val inom riksdagen. I 6 kap. har upptagits förvaltningsbestäm— melser m. m. Till de särskilda paragraferna har i åtskilliga fall fogats till- läggsbestämmelser, motsvarande föreskrifter som nu finnes i riksdagsstad- gan och kamrarnas ordningsstadgor.

Ett huvudsyfte för utredningen har varit att söka modernisera och effek— tivisera riksdagens arbetsformer bland annat för att därigenom stärka riksdagens ställning. Av de skilda bestämmelserna i förslagen till riksdags— ordning skall här omnämnas endast sådana som avser vissa huvudfrågor.

Från år 1950 har riksdagsarbetet varit uppdelat på en vårsession och en höstsession. Utvecklingen har sedan dess ytterligare visat, att riksdagen bör vara samlad även under hösten. Härför talar, förutom den ökade arbets-

belastningen, nödvändigheten av att kontakten mellan regering och riks- dag också upprätthålles under annan tid än under vintern och våren.

Med hänsyn till önskemålet att de nyvalda riksdagsledamöterna så snart som möjligt efter valet skall träda i funktion föreslår utredningen, såsom redan nämnts, att valperioden efter lagtima val skall börja den 15 oktober. I enlighet härmed skall enligt förslaget lagtima riksmöte inledas årligen den 15 oktober. Sådant riksmöte skall normalt icke pågå längre än till och med den 15 maj. Med en sådan ordning blir en uppdelning i sessioner icke er- forderlig: riksmötet kan betraktas som en sammanhängande arbetsperiod.

Enligt gällande ordning konstituteras riksdagen på nytt varje år. Utred— ningen föreslår, att första riksmöte efter ett riksdagsval inledes med val av talmän och utskott m. m. för tid motsvarande riksdagens valperiod. Under de följande riksmötena under valperioden kan riksdagen alltså omedelbart upptaga sitt arbete utan ny konstituering. (Med hänsyn till att enligt två- kamniaralternativet kamrarnas valperioder icke sammanfaller är dock en sådan ordning icke möjlig enligt detta alternativ.)

Inom tre dagar efter lagtima riksmötes början skall enligt förslaget en >>regeringsförklaring>> avgivas vid särskild sammankomst med konungen, statsråden och riksdagens ledamöter. Under riksmötets första två veckor löper en allmän motionstid, och riksdagen kan omedelbart påbörja sitt arbete. Budgetpropositionen (dvs. vad som nu kallas statsverkspropo- sitionen) skall enligt förslaget avlämnas senast i mitten av december, varefter följer en till denna proposition knuten motionstid på en månad. Vidare må nämnas, att beslut om urtima val icke automatiskt medför att pågående riksmöte upphör. Däremot skall regeringen efter sådant beslut äga rätt att avbryta riksmöte under återstående tid av valperioden.

Under tid då lagtima riksmöte ej pågår skall riksdagen kunna kallas av regeringen eller av talmannen till urtima riksmöte. Om minst en tredjedel av riksdagens ledamöter begär urtima riksmöte, åligger det talmannen att kalla riksdagen till sådant möte.

En ytterligare effektivisering av riksdagsarbetet kan enligt utredningens mening vinnas, om ansvaret för ledningen av riksdagens arbete koncen- treras till en person, nämligen talmannen, och icke såsom för närvarande till talmanskonferensen. Givet är emellertid att talmannen vid planering av riksdagsarbetet skall rådgöra med vice talmännen, gruppledare och ut- skottsordförande. Med talmannens självständiga och opartiska ställning samt med den särskilda uppgiften att i vissa fall inträda såsom riksföre- ståndare har det ansetts stå bäst i överensstämmelse, att talmannen icke vid sammanträde med riksdagen deltar i omröstning. För det fall att rös- terna är lika delade, skall däremot talmannen enligt förslaget bestämma vil- ken av meningarna som skall vara riksdagens beslut; därigenom undvikes lottning. För ledamot som valts till talman skall ersättare alltid inkallas.

I fråga om riksdagsutskotien innehåller utredningens förslag åtskilliga nyheter. Såsom tidigare nämnts skall en finansnämnd och en lagnämnd inrät-

tas. Vidare föreslås, att de ständiga utskotten i stor utsträckning skall erhål- la rätt till självständigt initiativ. Därutöver har möjlighet öppnats för stats- råd att lämna upplysningar vid utskottssammanträde. För närvarande får statsråd deltaga endast i utrikesutskottets sammanträden.

Den mest väsentliga omläggningen av utskottsväsendet avser budget— (irendenas beredning. Vid upprepade tillfällen har det påtalats, att riksda- gens budgetarbete är splittrat och att denna splittring leder till allvarliga olägenheter. Någon samordning mellan inkomstbedömning och utgifts- prövning föreligger knappast, ej heller någon samordning av de principer som tillämpas av de olika anslagsberedande utskotten. Någon helhetsöver— blick av det samhällsekonomiska och statsfinansiella läget åstadkommes icke inom riksdagen. Betecknande är att finansplan och nationalbudget icke blir föremål för utskottsberedning eller uttalande från riksdagens sida.

Utredningens förslag i detta avseende innebär, att det nuvarande statsut- skottets fem avdelningar samt bevillnings- och jordhruksutskotten ersättes av sju finansutskott, som vart och ett utgör ett självständigt utskott be— stående av nio ledamöter. Därutöver föreslår utredningen inrättandet av ett nytt utskott, som skall ha till uppgift att främst från statsfinansiell och samhällsekonomisk synpunkt bedöma samtliga finansärenden. Till detta utskott, som kallas finansnämnden och som består av femton ledamöter, skall samtliga betänkanden av finansutskott överlämnas. I regel torde fi— nansnämnden kunna vidarebefordra finansutskottens betänkanden till riksdagen utan särskilt uttalande, men när nämnden finner det erforderligt, äger den avge eget betänkande i ärendet. Finansnämnden förutsättes vidare i huvudsak svara mot bankoutskottet.

Finansplan och nationalbudget skall enligt förslaget hänvisas direkt till finansnämnden för beredning. Nämndens betänkande i dessa ämnen förut- sättes utmynna i förslag till uttalande. Till ifrågavarande förslag skall riks- dagen taga ställning. Härigenom kommer finansutskotten att erhålla vissa riktlinjer för sitt arbete.

Den nuvarande remissdebatten kan lämpligen med den föreslagna ord— ningen uppdelas i två debatter, en allmän politisk debatt i anslutning till regeringsförklaringen vid riksmötets början i oktober samt en allmän finans— debatt i anslutning till finansnämndens betänkande över finansplan och nationalbudget i budgetpropositionen.

Utredningen har vidare funnit det önskvärt att införa en ordning, som gör det möjligt för en regeringsopposition att intill slutskedet av riksdagens budgetarbete i viss utsträckning hävda en alternativ linje. För att underlätta detta föreslås att ärende som avser statens inkomster eller utgifter för när— mast följande budgetår skall på yrkande av minst en tredjedel av finans- nämndens ledamöter bordläggas i nämnden, intill dess att regeringen avläm- nat den s. k. komp]etteringspropositionen.

bestämmelser bibehållits men utredningen föreslår att omröstningsreg- lerna tages upp till särskild utredning inom riksdagen.

Vad riksdagens förvaltningsorganisation beträffar är för närvarande antalet beslutande organ på detta område stort och beslutanderätten i vissa typer av ärenden uppdelad på flera skilda organ. Främst beträffande personalfrågor har beslutanderättens splittring medfört olägenheter. I syfte att åvägabringa en smidigare och rationellare förvaltningsform före— slår utredningen att riksdagens förvaltningsärenden, med särskilt angivna undantag, skall handläggas av ett enda organ, riksdagens kontor, med en överinstans, benämnd riksdagens förvaltningsdelegation. Kontoret skall bland annat framlägga anslagsäskanden avseende riksdagen, handlägga frågor rörande riksdagsledamöternas arvoden m. m., fungera som perso— nalnämnd för all personal inom riksdagshuset, förhandla angående löner etc. På förvaltningsdelegationen skall ankomma att granska och samman— ställa anslagsäskanden som avser riksdagen och samtliga under riksdagen lydande myndigheter, meddela förvaltningsbestämmelser som är gemen- samma för sådana myndigheter samt pröva och avgöra vissa besvärs- ärenden. Riksdagens kontor föreslås stå under ledning av en styrelse, bestående av fyra av riksdagen för varje valperiod utsedda ledamöter jämte kontorets chef. F örvaltningsdelegationen skall utgöras av sex av riksdagen för varje valperiod utsedda ledamöter jämte talmannen såsom ordförande.

En tillfredsställande utformning av riksdagens personalorganisation är enligt utredningens mening nödvändig, om riksdagsarbetet skall kunna effektiviseras och moderniseras. På riksdagens tjänstemannastab måste ställas kraven att den är högt kvalificerad och intar en självständig ställ— ning gentemot såväl den övriga statsförvaltningen som kommunala och enskilda sammanslutningar och företag. Om man icke skall bli nödsakad att göra avkall på dessa krav, synes huvudparten av riksdagens befattnings- havare böra beredas fast anställning. Den personal som erhåller sådan an- ställning kommer att stå till förfogande även under tid då riksmöte icke pågår. För att arbetskraften därvid skall kunna utnyttjas rationellt bör den- na personal under sådan tid kunna användas vid annat riksdagens organ eller verk.

Slutligen må nämnas, att utredningen föreslår en förstärkning av den på utredningens initiativ inrättade upplysningstjänsten, som är riksdagsmän- nen behjälplig vid insamlandet av information av olika slag och som nu är anknuten till riksdagsbiblioteket. Vidare föreslås att till förfogande för partigrupp, av den storlek att den är berättigad till utskottsrepresentation, ställes på riksdagens bekostnad och av riksdagen anställd sekreterare. Ut- redningen behandlar också frågor rörande skrivhjälp och arbetsrum för riksdagsledamöterna samt berör den ombyggnad av riksdagshuset, som en övergång till det föreslagna enkammarsystemet måste medföra. Även utan en sådan övergång måste enligt utredningens mening åtgärder vidtagas för att förbättra tillgången på arbetslokaler i riksdagen.

Reservationer och yttranden i vissa frågor

I det följande återges de reservationer och särskilda yttranden som hänför sig till frågor om valsystem m. m., folkomröstning, statsformen och rege- ringens beslutsformer. Dessutom redovisas den i statsrådsskrivelsen nämn- da sammanställningen av de punkter i fråga om vilka herr Munktell an- mält avvikande mening eller gjort förbehåll.

Reservationer och yttranden som anknyter till särskilda stadganden i lag- förslagen återfinnes i betänkandets motivdelar.

Valsystem m. m.

Särskilt yttrande av herr Ahlkvist Enligt min mening bör författningen utformas så att den möjliggör upp— rätthållandet av en stark parlamentarisk regeringsmakt. För närvarande tillgodoses detta önskemål genom ett samspel mellan kammarsystem och valsystem. Detta medför att vid ett ställningstagande till frågan om valsyste- met måste även frågan om representationens uppbyggnad beaktas.

Vid den angivna målsättningen synes i huvudsak två alternativ kunna övervägas. Enligt det ena kan vid ett bibehållet tvåkammarsystem valme- toden till den direktvalda kammaren tillåtas ha ungefär hittillsvarande verk- ningssätt, enligt det andra kan en övergång till enkammarsystem ske, var- vid emellertid valmetoden i högre grad än vad som nu är fallet bör under- lätta tillkomsten av arbetsdugliga majoriteter.

Såsom jag bedömer det föreligger för närvarande ej politiska förutsätt- ningar för ett införande av en valmetod av den karaktär, som senast åsyf- tats. Utredningens majoritet konstaterar visserligen att de resultat, som. den sedan 1952 vid andrakammarvalen tillämpade proportionella metoden hittills givit, i stort sett ej föranlett kritik. Härvid är emellertid att märka att metoden endast använts inom ramen för ett tvåkammarsystem, där vissa andra garantier för majoritetsbildningar finnes. Inom ett enkammarsystem är metoden icke lika invändningsfri.

Av den av utredningen verkställda undersökningen rörande innebörden av den nu tillämpade valmetoden (SOU 1961: 21) synes framgå dels att ett större parti, vars röstandel överstiger en tredjedel av väljarkåren, knappast i något läge behöver riskera underrepresentation utan i allmänhet får en måttlig överrepresentation, och dels att denna överrepresentation sedan

ökar med partiets tillväxt. Härtill vill jag foga den kommentaren att, såsom bl. a. framgår av bilaga 2, det största partiets överrepresentation vid de fak- tiska andrakammarvalen 1952—1960 aldrig varit av den storleksordning, som den teoretiska studien utvisar.

Av vad jag nu anfört framgår dels att jag ej vill medverka till författ— ningsbestämmelser, som kan antagas försvåra skapandet av en parlamen- tarisk majoritet som underlag för regeringsbildningen, och dels att det av utredningens majoritet framförda valsystemet enligt min uppfattning ej lämnar de önskade garantierna vid en övergång till ett enkammarsystem. När jag anslutit mig till majoritetens förslag om sammanräkningsmetod vad avser valkretsvalen har detta därför skett blott under den bestämda förutsättningen att metoden tillämpas i samband med ett tvåkammarsystem.

Reservation av herr Ahlkvist

Enligt tvåkammaralternativets förslag till regeringsform (6 kap. 5 5) skall riket för val till första kammaren vara indelat i endast sex valkretsar i stål— let för nuvarande nitton.

Såsom motivering anföres, att mot de nuvarande elektorsförsamlingarna har kritik riktats därför att de i växande utsträckning föredragit att till le— damöter av första kammaren välja endast personer bosatta inom valkretsen. Därigenom har kammarens möjlighet att tillföra riksdagen ledamöter med andra kvaliteter än dem, som har betydelse vid den lokalt bundna parti- karriären allvarligt begränsats. Enligt utredningsmajoriteten synes det när— mast till hands liggande botemedlet mot lokalbundna val vara att minska antalet elektorsförsamlingar och därigenom alltså öka det område varje församling representerar. I motiveringen pekas vidare på, att med de större valkretsarna skulle skapas mindre goda förutsättningar för överenskom- melser om fördelning av platserna mellan olika delar av valkretsen.

Enligt min mening har det sjunkande antalet s. k. »rikskandidater» i första kammaren huvudsakligen sin grund i att de ekonomiska valharhets— villkoren för förstakammarmandat slopades under 1930-talet. Därmed upp- hörde det tvång, som tidigare kunde finnas på vissa håll inom elektorsför— samlingarna, att gå utanför valkretsen för att finna valbar kandidat. Att till- skapandet av större valkretsar skulle medföra en ökad benägenhet att välja rikskandidater är icke sannolikt. Det kan tvärtom på goda grunder göras gäl- lande, att den föreslagna valkretsindelningen kommer att leda till en inom varje stor valkrets och parti intern fördelning mellan de i valkretsen ingå- ende landstingsområdena, respektive städerna. Därtill kommer att det före- slagna systemet med val i dylika stora valkretsar är tungrott. Jag kan där— för icke finna det motiverat att frångå den nuvarande valkretsindelningen vid val till första kammaren.

Reservation av herrar Dahlén, Wahlund och Wrigstad Rösträttsåldern bör enligt vår mening sänkas till fyllda 19 år. Samtidigt bör möjligheten till en motsvarande sänkning av myndighetsåldern utredas. Med den snabbare mognadsprocess som redan länge präglat utvecklingen och den ytterligare medborgarfostran som den nya skolan har alla förut- sättningar att ge, ter sig denna sänkning fullt motiverad.

Särskilt yttrande av herrar Hallén, Sandler, Sehlstedt, I-Vesterståhl och Wrigstad För oss framstår det som alldeles avgörande för folkstyret och för dess för— måga att lösa nationens problem, att folkmajoritetens vilja icke riskerar att genom höggradig partisplittring dömas till vanmakt utan ger behörigt utslag i folkrepresentationens beslut. Ett för demokratien väsentligt funk- tionsproblem kommer därvid till uttryck i valsystemet. Dess uppgift är att skapa en arbetsduglig representation, som fyller här först angivna krav. Ett valsystem, som inrymmer tillämpning av en maj oritetsprincip, har större förutsättningar att gagna detta syfte än ett proportionellt valsystem med dess obestridliga egenskaper att både vidmakthålla och underlätta splitt- ringen av väljaropinionen. Risken för att de grundlagsenliga beslutsorga- nens befogenheter urholkas på grund av att för många är för oeniga om för mycket motverkas bäst genom ett valsystem som åt folkvilj an ger ett klart utslag. Majoritetsbildningen är den grundläggande principen i självstyret och folkstyret. Hur skulle för övrigt en folkrepresentation fungera utan ma- joritetsbeslut? Majoritetsbildningen öppnar vägarna till den tävlan om av- görande inflytande, som själva valet innebär. Denna tävlan blir illusorisk om den genom valordningen gynnade splittringen inte ger något parti möj- lighet att genomföra sin målsättning, om valsystemet med andra ord ger. oss allt fler alldeles för svaga partier. Med spärrar i det proportionella val- systemet minskas dessa risker. Spärrarna är i och för sig ett uttryck för viljan att göra demokratien funktionsduglig. En majoritetsprincip ger dock starkare möjligheter i den vägen.

Då opinionsmässiga förutsättningar emellertid för närvarande icke synts vara för handen inom partierna för en övergång till något majoritetsval— system har vi i dagens läge velat medverka till att försöka finna en pro- portionell valmetod, som innehåller viktiga grundelement inom ett majori- tetsval, nämligen personval i ortskretsar och chanser till gynnande av ma- joritetsgrupperingar. Utredningsmajoritetens framlagda förslag på denna punkt står vi således helt bakom och anser att det i nuläget bör lägga en grund till en lösning av valmetodsfrågan under största möjliga mått av enighet.

Samtidigt uttalar vi förhoppningen att majoritetsvalsprincipen med stöd av det material, som genom författningsutredningen presenteras, får ett vid-

gat utrymme i debatten och att debatten i övrigt ger rum för sådana be- dömningar, som placerar demokratiens funktionsförmåga i förgrunden. Vårt lands nuvarande riksdag har skapats för en annan tid än den vi nu lever i och med uppmärksamheten riktad på en helt annan maktfördel- ningsprincip än den utredningen företräder i sitt förslag till ny regerings- form. Regeringsformens grundval, att all statsmakt i Sverige utgår från Sveriges folk, har för oss varit ett ledmotiv för grundlagsfästandet av en mo— dern parlamentarism. Detta är också ett avgörande skäl att upprätthålla kravet på att effektivisera valsystemet enligt de principer vi med detta ytt— rande velat skjuta i förgrunden.

Reservation av herrar Sehlstedt och Wrigstad I motiven till 3 kap. 45 anföres att konungen före beslut om urtima val skall kunna företaga sonderingar i riksdagen. I motivkapitlet till parlamen— tarismens tillämpning utförs denna tankegång ytterligare. Där hävdas att för den händelse en annan regeringsbildare vid konungens undersökningar skulle framstå som tänkbar må hemställan om urtima val kunna avvisas och den fungerande regeringen således endast ha att avgå.

Enligt vår mening kan en sådan ordning av principiella skäl icke accep— teras. Det är icke konungens uppgift att avgöra om en regering skall kunna sitta kvar, vädja till folket i val eller avgå. Önskar en regering genom ur- tima val vädja direkt till medborgarna skall denna rätt icke kunna från- tagas den av någon.

Icke heller riksdagen behöver för sin maktutövning lita till konungen. Önskar en majoritet inom riksdagen ett regeringsskifte har den att ger detta till känna genom en misstroendeförklaring. Om regeringen icke inom en vecka beslutar om urtima val måste den gå. Väljer regeringen att hän- skjuta avgörandet direkt till folket blir denna folkvilja under alla förhål- landen utslagsgivande, både för den nya folkrepresentationens sammansätt- ning och för regeringens öde.

Vinner riksdagsmajoriteten, som velat åstadkomma ett regeringsskifte, kan den efter valet återvända med den oomstridda auktoritet, som den ak— tuella bekräftelsen hos folkviljan medför. Förvandlas den återigen i valet till en minoritet och den äventyrade regeringen i stället stabiliserar sin po- sition skyddas ju just tack vare den oinskränkta rätten till urtima val både en folkrepresentation och en regeringspolitik, som verkligen står i överens- stämmelse med folkets önskan.

Reservation av herr Wahlund

Min målsättning, då jag inom författningsutredningen framlagt här nedan presenterade förslag till personval (vid andrakammarval), överensstämmer med den av utredningen redovisade såtillvida, att utgången av personvalet

icke får bli slumpartat. Däremot anser jag, att de enskilda väljarna och ej partierna bör ha största möjliga inflytande på personvalet.

Detta medför emellertid ej, att jag avvisar utredningens förslag om en partirekommendation via valsedeln i personvalsfrågan (även om jag här- vidlag föreslår en annan metod än utredningen). Skulle valsedeln ge en >>neutral>> presentation av partikandidaterna, exempelvis genom att dessa där upptagas i bokstavsordning, komme partierna säkerligen i annan ord- ning att ge uttryck för sina önskemål i fråga om personvalet och på så sätt göra sitt inflytande gällande vid sidan av valsystemet.

Jag föreslår sålunda, att varje parti inom en valkrets vid ett val uppträder med en lista, upptagande kandidaterna i den ordningsföljd, i vilken partiet önskar dem valda. Jag är medveten om att denna anordning i praktiken kommer att innebära en betydelsefull rekommendation för valmännens röstning. Det må tilläggas, att respektive partier härvid dessutom tillförsäk- ras vetorätt vad beträffar en enskild kandidats placering på dess valsedel.

En valsedel skulle enligt mitt förslag i tekniskt avseende föga avvika från de sedlar, vilka vi för närvarande använder och te sig som i följande exempel:

ARBETARPARTIET SOCIALDEMOKRATERNA

Per Rikardsson, fabrikör, Bredaryd Bo Ljunggren, metallarbetare, Jönköping Valdemar Boman, ombudsman, Värnamo Olof Fredriksson, fabrikör, Nässjö Jan Göransson, banbiträde, Sommen Sune Jernberg, folkskollärare, Huskvarna Lisa Edvardsson, affärsbiträde, Huskvarna Sune Henriksson, byggnadssnickare, Jönköping Gunnar Ivarsson, köpman, Vetlanda Agne Olofsson, lantbrukare, Reftele Nils Winkvist, målare, Gislaved Arvid Sandell, omlast-arförman, Sävsjö Bertil Andersson, direktör, Norrahammar Bror Claesson, förman, Eksjö

DDDDDDDDDDDDD

EJ

Vad som tillkommit utöver den valsedelstyp, vid vilken vi äro vana, är att för varje kandidat insatts en ruta för personröstningen. I rutorna skall väl- jaren med siffran 1 markera vem han i första hand vill ha vald, med siffran 2 vem han i andra hand vill ha vald och med siffran 3 vem han i tredje hand vill ha vald.

Det kan diskuteras, huruvida dylik personmarkering skall vara obliga- torisk. Jag har stannat för att så ej bör vara fallet. En utebliven person-

markering bör uppfattas så, att väljaren ej deltager i personvalet, men väl i partivalet (se nedan). Sak samma gäller, i den mån markeringen ej klart angiver väljarens intentioner.

Den princip, som sålunda förordas, kan sägas innebära, att det fordras en positiv reaktion från väljaren för att en kandidat skall tillföras hans röst. I motsats till utredningens övriga ledamöter anser jag det ej vara rim- ligt, att en väljare, som vill ge ett visst parti sin röst, skall tvingas till att träffa ett för honom stundom svårbedömligt val mellan de av partiet god- kända kandidaterna.

Vid röstsammanräkning tänkes mandaten partivis fördelas på samma sätt som för närvarande. Tillvägagångssättet vid det därefter följande per- sonvalet inom respektive partier representerar en avvägningsfråga. Med tanke på önskemålet att neutralisera slumpvariationer härvidlag har jag stannat vid här nedan beskrivna metod, vilken står i viss anknytning till d*Hondts principer. Som huvudregel vid alla sammanräkningar gäller, att personmarkeringen 1 representerar hel röst, att 2 representerar halv röst och att 3 representerar en tredjedels röst. Det praktiska genomförandet av personvalet inom ett parti skulle te sig som följer.

Röstsedlarna sorteras personvis efter siffran 1. De röstsedlar, vilka salma denna markering läggas åt sidan och deltaga ej i personvalet. Den kandi- dat som erhållit de flesta »ettorna» erhåller mandat. Om partiet är berät- tigat till flera mandat, sorteras den valdes sedlar över på de kandidater, vilka markerats med siffran 2. Den kandidat, som därefter uppvisar de flesta rösterna (»tvåor» får halv röst) erhåller partiets eventuella andra mandat. Så sker utsortering av den i andra hand valdes sedlar på de kan- didater som stå närmast i tur, varefter ny sammanräkning sker för till— sättande av det tredje mandatet (»tvåor» får halv röst, >>treor>> får en tred- jedels röst), osv.

Systemet är synnerligen enkelt att tillämpa i praktiken, sedan man väl satt sig in i rutinen. Jag har övervägt möjligheten att åstadkomma en ytter- ligare förenkling genom att ersätta siffermarkeringarna för tre kandidater med kryss för en kandidat. Denna tanke har jag dock övergivit med hänsyn till eventuell risk för slumpmässiga valutfall. Skulle man emellertid stanna för >>kryssmarkeringsmetoden» torde det vara tillrådligt att enligt utred- ningsmajoritetens förslag indela de största valkretsarna i särskilda områden avsedda enbart för personval.

Sammanfattningsvis kan den av mig förordade metoden för personval sägas innebära, att den röstande sedan han fått »sin» kandidat respektive »sina» kandidater valda, tillåtes deltaga i den följande mandattillsätt- ningen, varvid dock tyngden i hans röst minskas enligt d”Hondts princip (heltalsregeln) .

Vad kandidatnomineringen beträffar, tänker jag mig, att partierna in-

ternt praktiserar ungefär samma metoder som nu. De har att anmäla sina kandidatlistor till en administrativ myndighet (länsstyrelsen) för inregistre- ring. Bestämmelser rörande maximi- respektive minimiantal personer, som partierna sålunda nominera, torde vara behövliga (jämför utredningsma- joritetens förslag). Det bör finnas möjligheter att utan partianknytning framföra kandidater. Detta får ske genom en för ändamålet bildad »grupp av valmän», vilken i valsammanhanget tänkes agera på samma sätt och ha samma villkor som ett parti. Anordningen kommer troligen ej att ha nämn- värd praktisk betydelse; den får betraktas som en säkerhetsventil.

Reservation av herr Wahlund

Under de senaste decennierna har den statliga verksamheten utbrett sig över allt större områden av samhällslivet. Jämsides med denna utveckling har en vidgning av regeringsmakten och en begränsning av folkrepresenta- tionens möjligheter ägt rum. Författningsutredningen framhåller, att hän- synen till den faktiska balansen mellan regeringsmakt och folkrepresenta- tion inom statsskicket kräver, att särskilda ansträngningar nu sättes in för att stärka riksdagens ställning. Detta syfte präglar många av utredningens förslag: utformningen av lagstiftningsmakten, de nya metoderna för bered— ning av budgetårenden, utbyggnaden av riksdagens kontrollfunktioner, för- bättrade resurser för enskilda riksdagsledamöter och partigrupper etc.

Jag har med tillfredsställelse biträtt författningsutredningens hithörande förslag. På en punkt har jag för att stärka riksdagsmännens och riksdagens ställning velat gå ett steg längre än utredningens övriga ledamöter. Jag anser, att den första statsmakten tillkommande befogenheten att besluta urtima val i vissa situationer kan vara ägnad att minska riksdagsledamö— ternas självständighet och handlingskraft och att denna befogenhet därför bör avskaffas.

Ett urtima val brukar anses vara påkallat i en situation, där det råder en motsättning mellan regeringen och riksdagsmajoriteten, en motsättning, som ej kan undanröjas, t.ex. genom att en ny majoritetsstödd ministär bildas. Om man vid sådant förhållande ger regeringen möjlighet att försöka lösa konflikten genom att etablera nyval i förhoppningen att på så sätt er- hålla majoritetsunderlag, så stärkes regeringens handlingskraft, säger man. Detta är riktigt, men regeringsmaktens förstärkta ställning sker härvid på riksdagens bekostnad.

Jag anser liksom utredningens övriga ledamöter, att vår representativa riksstyrelse innebär, att de för viss begränsad tid valda riksdagsmännen har fullmakt att på folkets vägnar fatta beslut och att de och endast de kan göra anspråk på att tala som representanter för folket. Regeringen skall icke kunna handla mot riksdagens vilja. Regeringsmakten är fotad på riks- dagsmajoritetens förtroende, men riksdagens bestämmanderätt är ingalun-

da fotad på regeringens förtroende. I motsats till övriga utredningsledamö— ter anser jag därför, att vid varje konflikt mellan regering och riksdagsma— joritet, så är det regeringen och ej riksdagen som skall vika.

En annan situation, där enligt utredningsmajoriteten urtima val kan an- ses påkallat, föreligger, när såväl riksdagsmajoritet som regering önskar sådant val för att påskynda genomförandet av en grundlagsändring. Även i dylikt fall anser jag det ej vara rimligt att beröva riksdagsledamöter deras genom val erhållna fullmakter. Man bör söka sig fram på andra vägar.

I själva verket anvisar författningsutredningen i annat sammanhang den metod, som enligt min mening bör användas i sistnämnda situation. Då det gäller att på mellanfolklig organisation överlåta befogenhet, som enligt re- geringsformen tillkommer regeringen eller annan myndighet, eller befo- genhet att i visst ämne stifta lag, dock ej grundlag, eller att i visst ämne på rikets vägnar avsluta överenskommelse med främmande stat, så föreslår utredningen, att detta skall kunna ske genom ett enda riksdagsbeslut, om vilket minst 5/5 av riksdagsledamöterna förenat sig.

Samma bestämmelse om kvalificerad majoritet skulle kunna introduceras i andra fall, där forcerade grundlagsändringar bedömas böra möjliggöras. Enligt min uppfattning torde dock behov härav icke föreligga. Tillfogas må, att hittills har det icke i något fall förekommitatt nyval skett för att på- skynda genomförandet av en grundlagsändring.

Det må till slut framhållas, att om man sålunda avskaffar befogenheten att utlysa urtima val, avsevärda praktiska fördelar erhålles: valtillfällen och mandatperioder blir helt fasta; ingen frestas att spekulera över möjligheten att förlägga ett nyval vid »lämplig» tidpunkt etc.

Särskilt yttrande av herr Wrigstad För en sund demokrati är det en viktig förutsättning att få medborgarna att känna sig engagerade i den politiska verksamhet, som bestämmer deras framtid och samhällets utformning.

På en god författning bör därför bl. a. ställas kraven att den 1) skall bjuda ett valsystem, som dels ger rum för en personlig anknytning mellan välja- ren och hennes ombud (personval), dels ger effektiva utslag som leder till en verklig kraftmätning i kampen om den politiska makten (premiering av större partigrupper inom proportionalismen eller majoritetsval), 2) ett kammarsystem som gör väljaren suverän på valdagen så att hennes röst inte upphävs eller motvägs av förlegade mandat i eller föråldrade röster till en annan del av folkrepresentationen (en enkammarriksdag), 3) arbets- villkor inom riksdagen som tryggar dels att så goda kandidater som möjligt kan förmås ställa sig till förfogande, dels att väljarens röst under alla för- hållanden blir representerad vid de parlamentariska avgörandena, även om den ordinarie representanten under någon tid är förhindrad att utöva sitt uppdrag (ersättarsystém för de valda riksdagsmännen), 4) klara möjlig-

heter att i varje läge ställa såväl regeringens som varje enskilt statsråds förtroende under debatt och votering (misstroendeförklaring) .

Till dessa punkter hör av samma principiella motiv emellertid fogas ännu en. Enligt min mening skulle den vitalisering av det politiska intresset och den effektivitet inom vårt parlamentariska liv som bör vara demokratins målsättning ytterligare främjas genom att legislaturperioden för enkam- marriksdagen fixerades till högst fem år, inom vilken tidrymd valtillfället fritt kunde bestämmas.

I stället för att medborgarna nu betraktas som valboskap som vid vissa fixerade klockslag hämtas in för mjölkning, dvs. för röstning, skulle genom en sådan reform den politiska utvecklingens eget innehåll bli avgörande för tidpunkten för riksdagsvalen. Vädjandena till folket, från både rege- ring och opposition, kunde omges med en intensitet och i god menng dra- matik, som komme hela uppslutningen kring folkstyret till godo i form av ett eggat intresse hos medborgarna och en naturlig inställning hos de poli— tiska partierna att i olika lägen räkna med den aktuella folkviljan på ett helt annat sätt än när valdagarna ligger åratal i förväg fastspikade, obe- roende och oberörda av det faktiska politiska händelseförloppet.

Att i ett sådant system skulle ligga en avgörande automatisk favör för den sittande regeringen bekräftas på intet vis av de praktiska erfarenheterna från England, där denna ordning företrädesvis praktiserats. Där har som bekant, trots detta förhållande, i verkligheten växlingar vid regeringsmak- ten utan längre mellanrum genomgående förekommit.

Inom det rörelserum denna reform medger bör valdagarna med lätthet kunna styras så att varje risk för en kollision med kommunalvalen för- hindras.

Folkomröstning Särskilt yttrande av herrar Dahlén och Wahlund

Vi ansluter oss till det förslag beträffande folkomröstningar som författ— ningsutredningen lägger fram. Enligt vår mening skulle det ha varit önsk- värt att enighet hade kunnat uppnås om ytterligare användning av folk- omröstningsinstitutet. Vi noterar emellertid med tillfredsställelse att för- fattningsutredningen inte har anslutit sig till den ståndpunkt som hävdar att folkomröstning inte hör hemma i ett representativt statsskick. Mot den bakgrunden hade det varit naturligt att ta ytterligare steg.

För att en demokrati skall hållas levande krävs att folket får tillfälle att i vissa speciella situationer direkt säga ifrån hur man vill ha en fråga löst. Erfarenheterna från de folkomröstningar som hållits i vårt land under senare tid, har lett oss till att det är i första hand beslutande folkomröst- ningar som skulle vara av betydelse. Folket får säga ja eller nej till ett i riksdagen fattat beslut. I dylikt fall kan ingen oklarhet råda om frågeställ- ningarnas karaktär och formulering.

Enligt vår uppfattning är det endast vissa frågor som lämpar sig för folkomröstning; något stort antal folkomröstningar kan det överhuvudtaget inte bli fråga om. Referendum är alltså ett undantagsinstitut. Författnings- utredningen har inte närmare undersökt de områden som rimligen bör kunna bli föremål för folkomröstning. Detta spörsmål bör därför ytterligare övervägas.

För att minoriteternas rätt skall säkras bör, liksom i författningsutred- ningens förslag, en minoritet i riksdagen kunna fatta beslut om att folk- omröstning skall anordnas.

I den nu uppkomna situationen har vi inte något yrkande utan uttalar endast detta Vårt önskemål.

Statsformen Särskilt yttrande av herrar Dahlén, Hallén och Wahlund

Författningsutredningen har enligt direktiven haft att utgå från att det mo- narkistiska styrelseskicket skall bestå. Oavsett vilken inställning som kan föreligga till denna fråga synes det uppenbart att bibehållandet av köns- streck vid tillsättande av statschefsposten inte kan försvaras. Av den anled- ningen bör kvinnlig tronföljd införas, dock utan brytande av nu aktuell succession.

Reservation av herrar Hallén och Wahlund

Författningsutredningen har föreslagit att tronföljarens ålder för trontill- träde skall höjas från 21 år till 25 år. De argument som utredningen därvid anfört kan undertecknade icke finna övertygande utan vilja hemställa att den nuvarande åldersgränsen behålles oförändrad.

Regeringens beslutsformer

Reservation av herr Wahlund I dessa paragrafer inrymmas stadganden, genom vilka de flesta regerings- frågorna, även de inom regeringskretsen kollektivt betonade, utlyftas ur kungakonseljen. Några enligt min mening avgörande motiv för en sådan ordning anföres icke. Jag anser, att praktiska skäl talar för att behandling- en av mera väsentliga, icke rutinbetonade regeringsärenden behandlas inom en församling, vilken ledes av en person, som står ovanför partipolitiken, av Konungen. Jag anser dessutom, att en föredragning av dylika regeringsfrå- gor inför statsöverhuvudet ter sig såsom naturlig av historiska och cere- moniellt betingade grunder.

Jag kan alltså ej biträda författningsutredningens förslag, att som nytt forum för handläggning av vissa nuvarande konseljärenden införa ett mi- nisterråd, dvs. ett allmänt regeringssammanträde, normalt under statsmi-

nisterns ordförandeskap. Däremot biträder jag författningsutredningens rekommendation, att man från konseljen avlastar ärenden av rutin- och expeditionskaraktär och överlämnar dem till avgörande av enskilt statsråd. Förteckningar över enskilt statsråds protokollförda beslut bör inges till kon- seljen.

Sammanställning

av punkter beträffande vilka herr Munktell inom utredningen anmält avvi- kande mening eller gjort förbehåll för sitt slutliga ställningstagande.

1. I fråga om statsformen har Munktell uttalat sig för bibehållande av nuvarande grundlagsstadgande om skyldighet för riksdagen att, om ko— nungahuset utslocknar, välja nytt konungahus. Han har därutöver uttalat sig för bibehållande av nuvarande ålder för trontillträde (21 år) samt för införande av kvinnlig tronföljd.

2. I fråga om valsystemet har Munktell uttalat sig för proportionell val- metod med ökade garantier för personval men har i övrigt icke tagit ställ— ning till den närmare utformningen.

3. I fråga om kammarsystemet har Munktell anslutit sig till förslaget om övergång till enkammarsystem men uttalat sig för ett lägre ledamots- antal än det föreslagna.

4. I fråga om folkomröstningsinstitutet har Munktell anslutit sig till ut- redningens förslag om folkomröstning i grundlagsärende. I övrigt hade han önskat, att enighet kunnat nås om ytterligare användning av institutet.

Enkammaralternativ

Förslag till Regeringsform

1 KAP.

Statsskickets grunder 1 5

All statsmakt i Sveriges rike utgår från Sveriges folk. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom parlamentariskt statsskick och kom— munal självstyrelse.

Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordningen äro rikets grundlagar.

2 5

I överensstämmelse med vad i riket av ålder gällt skola rikets all-a myn- digheter, enligt vad i denna regeringsform närmare stadgas,

rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och för- bjuda,

ingen fördärva eller fördärva låta, till liv, ära, personlig frihet och väl- färd utan han lagligen förvunnen och dömd är,

ingen avhända eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan rann- sakning och dom i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskriva,

ingens fred i dess hus störa eller störa låta, ingen från ort till annan förvisa, ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer, samt

låta en var bliva dömd av den domstol, varunder han rätteligen hörer och lyder.

3 & Konungen är rikets statschef. Tronföljden är fastställd i successionsordningen.

4 & Rikets styrelse tillkommer regeringen. För rikets förvaltning finnas under regeringen förvaltningsmyndigheter. Regeringens beslut fattas, enligt vad i denna regeringsform stadgas, av

Konung och statsråd i konselj, av statsråden i ministerråd eller av enskilt statsråd.

5 5 Rättskipningen utövas av rikets domstolar.

6 % Riksdagen företräder svenska folket.

7 & Lag stiftas av riksdagen.

8 5

Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utövas av riksdagen allena. Riksdagen fastställer ock, huru statens medel skola användas.

95

Riksdagen granskar, enligt vad i denna regeringsform stadgas, rikets styrelse och förvaltning.

2 KAP.

Grundläggande fri- och rättigheter

1 5 Svensk medborgare skall njuta åsiktsfrihet, yttrandefrihet och tryckfri— het, religionsfrihet samt församlingsfrihet och föreningsfrihet. Medborgarna äga sålunda, enligt vad i grundlag och annan lag närmare stadgas, fritt ut- trycka tankar och åsikter, fritt meddela och mottaga uppgifter och under- rättelser, fritt bekänna och utöva sin religion samt fritt sammankomma och fritt sammansluta sig för allmänna eller enskilda syften.

2 5 Svensk medborgare åtnjuter personlig frihet samt rätt att fritt välja vistelseort inom riket eller lämna riket; han är ock tillförsäkrad hemfrid samt rätt att oförkränkt sända meddelanden genom post eller annat sådant allmänt samfärdsmedel. Dessa fri- och rättigheter må ej inskränkas annor- ledes än genom lag eller med stöd av lag.

3 5 .

Svensk medborgares egendom är tryggad. Expropriation och annat dylikt förfogande över egendom må ske allenast under förutsättningar som an- givas i lag.

4 5

Svensk medborgare äger åtnjuta undervisning och utbildning enligt vad därom är särskilt stadgat; om barns rätt till grundläggande undervisning i allmänna skolor och om den skolplikt som må åläggas barn stadgas i lag.

5 5 Svensk medborgare äger i riket driva näring och utöva yrke, såvitt ej annat är särskilt stadgat.

6 &

Rätten till arbete skall tryggas, så att envar arbetsför svensk medborgare kan få arbete som giver honom bärgning. Om rätt för den som ej kan för— sörja sig själv att vid behov få bistånd och stöd av det allmänna stadgas i lag.

7 5

Det är svensk medborgares rätt och plikt att deltaga i rikets försvar enligt vad därom stadgas i lag.

8 5 Ingen må dömas av annan domstol än den under vilken han hör enligt lag. 9 5 Ingen må straffas för gärning som icke var belagd med straff när den förövades; ej heller må för gärning utdömas strängare straff än som var stadgat vid tiden för dess förövande.

10 å Politisk flykting har rätt till fristad i riket. Denna rätt må ej inskränkas annorledes än genom lag eller med stöd av lag.

11 å Utlänning åtnjuter här i riket fri- och rättigheter i likhet med svensk medborgare, såvitt ej annat är särskilt stadgat.

3 KAP.

Konung och statsråd

1 5 Konungen utnämner statsminister, sedan han rådgjort med riksdagens talman och med företrädare för partigrupper inom riksdagen. På förslag av statsministern utnämner Konungen övriga statsråd. Ej må till statsråd utses annan än den som genom födseln blivit svensk medborgare.

2 &

Statsråd må ej utöva annan tjänst, allmän eller enskild, eller innehava uppdrag inom bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet har huvud- sakligen ekonomiskt syfte, eller uppbära inkomst av tjänst eller uppdrag som nu sagts.

3 5

Statsråd ent-ledigas av Konungen. Hemställer statsministern att statsråd skall entledigas, må entledigande icke vägras.

Avgår statsministern, skola övriga statsråd entledigas.

Hava samtliga statsråd entledigats, skola de, till dess statsminister ut- nämnts, med statsråds befogenhet och ansvar handlägga löpande ärenden och sådana ärenden, vilkas avgörande icke kan uppskjutas utan betydande olägenhet.

4 5

Beslutar riksdagen misstroendeförklaring mot statsministern, skall denne på samtliga statsråds vägnar ofördröjligen begära avsked. Har misstroende- förklaring beslutats mot annat statsråd än statsministern, skall statsminis- tern ofördröjligen hemställa om hans avskedande.

På hemställan av statsministern må Konungen under högst en vecka låta anstå med att bevilja avsked. Beslutas inom samma tid urtima val, förfaller framställningen om avsked. Till dess avsked beviljats eller framställning därom förfallit, må regeringen icke handlägga andra ärenden än sådana som avses i 3 S tredje stycket.

5 5 Är Konungen av utrikes resa, sjukdom eller annan dylik orsak hindrad att fullgöra sina plikter som statschef, inträder såsom regent enligt stadgad tronföljd prins som fyllt tjugufem år och ej är hindrad av skäl som nyss sagts. Finnes ej någon som kan inträda såsom regent, åligger det riksdagens talman att såsom riksföreståndare fullgöra statschefens plikter.

6 5 Då tronledighet uppkommit och tronföljaren icke fyllt tjugufem år, skall riksdagen välja en riksföreståndare för tiden till dess tronföljaren uppnått sådan ålder. Till dess valet ägt rum, så ock när den som valts till riksföre- ståndare är hindrad att fullgöra sina plikter som statschef, inträder riks— dagens talman såsom riksföreståndare.

7 5 Finnes vid tronledighet icke någon tronföljare, är riksdagens talman riks— föreståndare till dess statschef utsetts i överensstämmelse med vad i denna regeringsform må bliva fastställt.

8 & Möter hinder för riksdagens talman att i fall som förut sagts vara riks- föreståndare, inträder vice talman såsom riksföreståndare.

9 % Riksföreståndare må icke vara statsråd eller tjänstgöra som talman eller riksdagsledamot; han må ej heller utöva tjänst eller uppdrag som i 2 & sägs.

10 & Konungen kan icke dömas till ansvar för sina gärningar. Ej heller kan regent eller riksföreståndare dömas till ansvar för sina gärningar såsom statschef.

11 5 Vid trontillträde avgiver Konungen försäkran att städse följa denna re- geringsforms bud. Sådan försäkran avgives ock av regent och av riksföre- ståndare.

4 KAP.

Rikets styrelse och förvaltning 1 9

För beredning av regeringsärendena skola finnas statsdepartement, vart och ett under ledning av ett statsråd, och ett regeringskansli under stats— ministerns ledning.

För samordnings— och granskningsuppgifter skola i regeringskansliet ingå minst två statsråd.

2 5 Vid regeringsärendenas beredning skola erforderliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter; enskilda sammanslutningar skola i den omfattning som prövas lämplig beredas tillfälle att yttra sig i ärenden inom sina intresseområden.

Närmare föreskrifter om regeringsärendenas handläggning meddelas i stadga (regeringsstadgan).

3 5 I konselj avgöras regeringsärenden angående förslag och meddelanden till riksdagen, folkomröstning, författningar rörande regeringsarbetet samt, i den omfattning särskilt stadgas, tjänstetillsättningar, så ock annat rege- ringsärende som enligt beslut i ministerråd hä-nskjutits till konselj. Förslag till beslut i konselj ärende upprättas i ministerråd. Ärendet avgö- res genom Konungens godkännande av förslaget.

4 € Andra regeringsärenden än konseljärenden avgöras, enligt vad därom när— mare bestämmes i regeringsstadgan, av statsråden i ministerråd eller av enskilt statsråd. Ordförande i ministerråd är statsministern eller, i dennes frånvaro, annat statsråd som statsministern utsett därtill. Ej må ministerråd hållas, om icke minst fem statsråd äro tillstädes.

5 % Statsråd är i konselj och i ministerråd föredragande i regeringsärende som ankommer på hans handläggning. Över beslut i regeringsärende föres protokoll. Föreligger vid beslut i mi- nisterråd skiljaktig mening, antecknas denna.

6 %

Regeringen skall, så ofta omständigheterna föranleda det, med utrikes- nämnden dryfta det allmänna utrikespolitiska och försvarspolitiska läget.

I ärende, som angår rikets förhållande till främmande stat eller mellan- folklig organisation och som är av större vikt, bör före avgörandet rådpläg- ning äga rum med utrikesnämnden.

Utrikesnämnden skall fortlöpande hållas underrättad om de allmänna utrikespolitiska och försvarspolitiska förhållanden som kunna få betydelse för riket. I ärende vari rådplägning med nämnden skall äga rum skola nämndens ledamöter, där så ske kan, i förväg få del av alla upplysningar av betydelse. '

7 %

Utrikesnämnden består av ledamöterna i riksdagens utrikesutskott. Intill dess nytt utrikesutskott tillsatts, ingå ledamöterna i det föregående utrikes- utskottet i nämnden.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Hava minst en tredjedel av nämndens ledamöter gjort framställning om rådplägning i viss fråga, skall nämnden sammankallas. Konungen leder förhandlingarna, när han är tillstädes. I Konungens frånvaro föres ordet av statsministern eller, 5—202785

om denne ej är tillstädes, av annat statsråd som statsministern utsett därtill.

Ledamot av utrikesnämnden skall visa varsamhet i fråga om meddelan- den till andra om vad som förekommit vid nämndens sammanträden. I fall då ordföranden påbjudit tystnadsplikt, är ledamot förbunden därtill.

8 5 Överenskommelse med främmande stat eller mellanfolklig organisation skall framläggas för riksdagen till godkännande, om överenskommelsen avser fråga som ankommer på riksdagens avgörande eller, utan att angå sådan fråga, är av större vikt. I fall som sist sagts må dock överenskommel- se, utan att framläggas för riksdagen, avslutas av regeringen efter rådpläg— ning med utrikesnämnden, om regeringen finner att rikets intresse kräver det. ' 9 å Med riksdagens godkännande må avslut-as överenskommelse med främ- mande stat eller mellanfolklig organisation, varigenom på mellanfolklig organisation överlåtes befogenhet, som enligt denna regeringsform tillkom- mer regeringen eller annan myndighet, eller befogenhet att i visst ämne stif- ta lag, dock icke grundlag, eller att i visst ämne på rikets vägnar avsluta överenskommelse med främmande stat. Sådant godkännande må ej giva-s i annan ordning än som gäller för stiftande av grundlag eller genom ett be- slut, om vilket minst fem sjättedelar av riksdagens ledamöter vid omröst— ning förenat sig.

10 å Rikets förvaltning—smyndi'gheter skola fullgöra sina uppgifter efter vad i lag och annan författning stadgas och i enlighet med utfärdade anvisningar. Grundläggande bestämmelser om förvaltningsförfarandet givas i lag. 11 5

Justitiekanslern har, såsom regeringens högste ombudsman, tillsyn över lagars och andra författningars tillämpning.

12 & Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare i riket.

13 & Överbefälhavaren har under regeringen ledningen av rikets krigsmakt.

145

Vid tjänstetillsättning skall avseende fästas allenast vid förtjänst och skicklighet.

Endast den som är svensk medborgare må innehava eller utöva tjänst med vilken är förenad myndighetsutövning i ledande ställning eller upp- gift att företräda riket eller åliggande av betydelse för rikets säkerhet. För innehav eller utövande av annan tjänst, som innefattar myndighetsutövning, må såsom villkor uppställas krav på svenskt medborgarskap; härom stad- gas i lag.

Grundläggande bestämmelser om tjänstemans skyldigheter och rättig- heter givas i lag.

15 & Regeringen äger genom nåd mildra eller eftergiva straff eller annan på- följd för brott, så ock återgiva egendom som på grund av brott förverkats till staten.

5 KAP.

Domstolar och rättskipning

lå

Domstolarna skola döma efter vad i lag gehannggföffattnin stad as.

2 € Högsta domstolen har högsta domsrätten i mål som tillhöra allmänna eller särskilda domstolars prövning. Inskränkning i rätten att fullfölja talan till högsta domstolen må ske allenast enligt grunder som angivas i lag.

35. Högsta förvaltningsdomstolen har högsta domsrätten i förvaltningsmål enligt vad därom stadgas i lag. '

4 &

Riksrätten skall, i den omfattning som stadgas i denna regeringsform eller i annan lag, upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott, varigenom statsråd eller ledamot av högsta domstolen eller av högsta förvaltningsdomstolen åsidosatt sin tjänsteplikt.

5 &

Riksrätten består av fjorton ledamöter. Högsta domstolens ordförande eller, vid talan mot ledamot av högsta domstolen, högsta förvaltningsdom- stolens ordförande, för ordet i riksrätten. _

Sju ledamöter jämte en förste och en andre ersättare för envar av dem väljas av riksdagen. Övriga ledamöter äro, förutom ordföranden, vid talan

mot statsråd tre av högsta domstolens och tre av högsta förvaltningsdom- stolens ledamöter samt vid talan mot ledamot av högsta domstolen sex av högsta förvaltningsdomst-olens och vid talan mot ledamot av högsta för- valtningsdomstolen sex av högsta domstolens ledamöter; högsta domstolens och högsta förvaltningsdomstolens ledamöter taga säte i riksrätten efter tjänsteålder. Ledamot av riksdagen må ej sitta i riksrätten.

Riksrätten är domför med tio ledamöter. I riksrättens prövning skola deltaga valda ledamöter till lika antal med icke valda ledamöter. Vid laga förfall eller vid jäv för ordföranden skall den äldste av de icke valda leda- möterna föra ordet i riksrätten.

6 5

Endast den som är svensk medborgare må innehava eller utöva domar- tjänst.

Den som utnämnts till domartjänst må ej avsättas från tjänsten annor- ledes än genom domstol—s dom. Han må ej heller utan eget medgivande för- flyttas till annan tjänst; om det finnes erforderligt av organisatoriska skäl, må han dock förflyttas till annan jämställd domartj änst.

6 KAP.

Riksdagen 1 5

Riksdagen består av tvåhundranittio ledamöter. För ledamöterna skola finnas ersättare.

2 € Riksdagsledamöter och ersättare utses vid direkta och hemliga val. Rösträtt tillkommer svensk medborgare som fyllt tjugu år och ej är för- klarad omyndig. Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd.

3 5 Till riksdagsledamot eller ersättare må väljas endast den som är svensk medborgare och har fyllt tj ugutre år samt ej är förklarad omyndig. Ingen som enligt vad därom är särskilt stadgat uppställts som valkandi- dat må förmenas rätten att kandidera.

4 5 För val till riksdagen indelas riket i valkretsar, inom vilka väljas tillhopa tvåhundratrettio ledamöter. Valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna efter folkmängden. Valkretsarna sammanföras i sex regioner. Dessa skola vara i huvudsak lika stora till folkmängden. Inom varje region väljas tio ledamöter.

FORSLAG TILL REGERINGSFORM (ENKAMMARALTERNATIVET) 69 5 %

Val till riksdagen är lagtima eller urtima. Lagtima val hålles i september vart fjärde år. Har urtima val hållits inom ett år före den månad, då lagtima val enligt vad nu sagts skulle hava för- rättats, skall det lagtima valet dock ej hållas.

Urtima val beslutes av Konungen; sådant beslut må fattas endast på hem- ställan av statsministern. Urtima val hålles inom två månader från den dag då valet beslöts. Efter urtima val må sådant val ej ånyo beslutas, förr- än minst sex månader förflutit.

6 5 -

Valperioden omfattar, efter lagtima val, tiden från och med den 15 ok— tober närmast efter valet till och med dagen före närmast följ ande valperiods början och, efter urtima val, tiden från och med tjuguandra dagen efter va— let till och med dagen före närmast följande valperiods början.

7 € Mellan de i valet deltagande partierna fördelas mandaten proportionellt. Valkretsmandaten fördelas enligt uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4. Regionmandaten fördelas enligt heltalsmetoden, varvid iakttages att man- dat tilldelas endast parti som erhållit dels valkretsmandat inom regionen, dels minst fem procent av antalet i riket vid regionvalet avgivna röster.

8 5 Närmare bestämmelser om val till riksdagen givas i lag.

95

Riksdagens ledamöter sammankomma till riksmöte i rikets huvudstad.

105

Riksdagen väljer för varje valperiod inom sig talman samt förste, andre och tredje vice talman. Talmannen leder riksdagens arbete.

11 5 För varje valperiod tillsätter riksdagen inom sig följande ständiga ut- skott för beredning av riksdagsärenden: en finansnämnd, en lagnämnd, ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott _och ett allmänt beredningsutskott samt finansutskott och lagutskott till det antal som är särskilt föreskrivet.

125

Närmare bestämmelser om riksdagen och dess arbete givas i lag (riks- dagsordningen) .

135

Riksdagsledamot må ej förmenas att fullgöra sitt uppdrag. Han är i ut— övningen därav icke bunden av andra än i denna regeringsform och i riks- dagsordningen givna föreskrifter.

Ledamot må ej utan riksdagens medgivande avsäga sig sitt uppdrag.

14 5 De i 3 5 angivna valbarhetsvillkoren utgöra även villkor för behörighet att vara riksdagsledamot. Det tillkommer riksdagen att pröva ledamots behörighet.

155

Riksdagsledamot må icke berövas friheten för sina gärningar eller ytt- randen i denna egenskap, utan att riksdagen medgivit det genom beslut om vilket vid omröstning minst fem sjättedelar av de röstande förenat sig. Ej heller må i anledning av sådana gärningar eller yttranden tallan mot honom väckas utan beslut som nu sagts.

Misstänkes ledamot för brott i annat fall än i första stycket avses, skall vad i lag är stadgat om gripande, anhållande eller häktning tillämpas alle- nast om han erkänner brottet eller tagits å bar gärning eller fråga är om brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

165

För ersättare som tjänstgör i riksdagsledamots ställe gäller vad som är stadgat i fråga om ledamot.

7 KAP.

Lag och lagstiftning 1 &

Riksdagen tillkommer att stifta grundlag och annan lag. Lag må ej ändras eller upphävas annorledes än genom lag, stiftad i sam- ma ordning som den ändrade eller upphävda lagen.

2 5 Ej må annorledes än i lag givas bestämmelser om svenskt medborgar— skap, om enskildas egendom och inbördes förhållanden, om brott och på- följd för brott, om rätt-egångsförfarandet, om värnplikt och annan tjänste— plikt och om åligganden i övrigt för kommuner eller enskilda; dock må i annan författning än lag mindre ingripande bestämmelser beslutas av rege- ringen eller, enligt vad därom särskilt stadgas, av annan myndighet.

I lag givas ock bestämmelser om grunderna för den kommunala organisa- tionen och verksamheten (kommunallag).

Att utöver vad nu sagts bestämmelser i vissa ämnen skola givas i lag, därom är i denna regeringsform och i tryckfrihetsförordningen särskilt stadgat.

3 &

Grundlag stiftas genom två likalydande beslut, av vilka det första är vi— lande och det andra är slutligt. Mellan besluten skall val till riksdagen hava hållits.

Successionsordningen må ej ändras utan att Konungen själv samtyckt därtill.

4 5

Vilande beslut i grundlagsärende underställes folkomröstning i samband med närmast följande val till riksdagen, om minst en tredjedel av riksda- gens ledamöter inom tre veckor från dagen för beslutet hos talmannen gjort framställning därom, eller om regeringen inom samma tid så beslutat.

Vid folkomröstningen äga de vid valet röstberättigade tillkännagiva, hu- ruvida de instämma i det vilande beslutet eller icke. Beslutet förfaller, om flertalet av dem som deltaga i folkomröstningen, till antal motsvarande mer än hälften av antalet vid valet avgivna och godkända röster, rösta mot beslutet. '

5 &

Bestämmelse i riksdagsordningen stiftas genom två likalydande beslut, av vilka det första är vilande och det andra är slutligt och mellan vilka val till riksdagen skall hava hållits, eller ock genom ett beslut, om vilket minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter vid omröstning förenat sig. Tilläggs- beståmmelse i riksdagsordningen må dock beslutas i den ordning som i allmänhet gäller för stiftande av lag.

6 5 För att avgiva yttrande i lagärende skall finnas ett lagråd. I lagrådet tjänstgöra ledamöter av högsta domstolen och av högsta förvaltningsdom- stolen. Ej må grundlag eller lag i ämne, som i 2 5 första eller andra stycket sägs, stiftas utan att yttrande i lagärendet dessförinnan inhämtats från lagrådet. Närmare bestämmelser om lagrådet givas i lag.

7 5 Förslag till författning som regeringen äger besluta för rikets styrelse och förvaltning må av regeringen föreläggas riksdagen för yttrande eller för antagande såsom lag.

. 8 5 Av riksdagen beslutad lag överlämnas till regeringen för utfärdande. Lag utfärdas i Konungens namn och med Konungens underskrift. Om skäl äro därtill, äger regeringen inom tre veckor från den dag då la- gen överlämnades, i stället för att utfärda lagen, återsända den till riksda- gen för ny behandling. Återsändande må ej ske i fråga om grundlag.

8 KAP.

Beskattning och budgetreglering 1 5

Skatt må ej beslutas annorledes än genom lag eller, såvitt angår skatt för att täcka kommuns medelsbehov, med stöd av lag.

Statlig avgift fastställes av riksdagen genom lag eller genom särskilt be- slut eller ock, efter riksdagens bemyndigande, av regeringen eller av förvalt- ningsmyndighet.

2 &

Regeringen skall till riksdagen avgiva förslag till statsbudget för det när- mast följande budgetåret, innefattande förslag till beräkning av statsin- komsterna och till anslag.

Närmare bestämmelser om de grunder, enligt vilka statsbudgeten skall uppställas, givas i lag.

3 5

Riksdagen bestämmer till vilka belopp statsinkomsterna skola beräknas samt anvisar anslag till de utgiftsändamål som riksdagen finner höra till- godoses.

Har riksdagen ej avslutat budgetregleringen före budgetårets inträde, skall, till dess riksdagen beslutat i sådan del av statsbudgeten som icke slutbehandlats, den förra statsbudgeten lända till efterrättelse i denna del.

Riksdagen äger. för det löpande budgetåret företaga ny beräkning av statsinkomster samt på tilläggsbudget anvisa ytterligare anslag.

4 &

Riksdagen må på en inom sig vald lönedelegation överlåta att på riks— dagens vägnar godkänna förhandlingsöverenskommelse angående stats- anställdas avlöningsförmåner samt förslag som har omedelbart samband med överenskommelsen.

5 % Statens medel äro under regeringens disposition. De få ej användas på annat sätt än riksdagen fastställt.

6 5 Statens fasta egendom förvaltas efter de grunder riksdagen fastställt. Sådan egendom må ej avhåndas staten utan riksdagens bemyndigande.

7 % Utan riksdagens bemyndigande må regeringen icke upptaga län eller ikläda staten ekonomiska förpliktelser. Ej heller må statens »fordringsan- språk eftergivas utan riksdagens bemyndigande.

8 &

Riksbanken och riksgäldskontoret äro under riksdagens garanti. De lyda under riksdagen och stå under ledning av särskilda fullmäktige. Föreskrif- ter om riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet må, enligt riks- dagens bemyndigande, givas av finansnämnden.

Rätten att utgiva sedlar tillkommer riksbanken. Närmare bestämmelser om riksbanken givas i lag.

På riksgäldskontoret ankommer att enligt riksdagens bemyndigande upp- taga lån och att förvalta statsskulden.

9 KAP.

Granskning och tillsyn 1 5

Riksdagen skall genom konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänste— utövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet äger för detta ändamål ut'få protokoll över beslut i regeringsärenden med därtill hörande handlingar.

Det åligger utskottet att årligen, så ock eljest när skäl därtill föreligger, meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning funnit förtjäna upp- märksamhet. Riksdagen äger i anledning härav göra framställning till regeringen.

2 å

Skulle konstitutionsutskottet finna att statsråd, genom att bryta mot denna regeringsform eller annan lag eller författning eller genom annan handling eller underlåtenhet, så grovt åsidosatt sin tjänsteplikt att för gär- ningen jämlikt lag kan dömas till avsättning, skall utskottet, om gärningen icke tillika innefattar annat brott, låta åtala honom inför riksrätt. Ej må i annan ordning än nu sagts åtal väckas mot statsråd för gärning, som inne— fattar åsidosättande av tjänsteplikt och som icke eljest är särskilt belagd med straff.

Finner utskottet att statsråd, utan att fall är för handen som i första styc- ket sägs, åsidosatt sin tjänsteplikt, må utskottet göra särskild anmälan därom till riksdagen.

3 5 Fråga röran-de statsråds tjänsteutövning må väckas jämväl av annat ut- skott än konstitutionsutskottet, så ock av riksdagsledamot. Ärende som nu sagts anhängiggöres genom skriftlig anmälan till kon- stitutionsutskottet. Om ärendets vidare behandling gäller vad i 1 och 2 55 stadgas.

4 & Riksdagen äger på yrkande av ledamot förklara, att statsråd icke åt- njuter riksdagens förtroende (misstroendeförklaring). För misstroendeförklaring fordras, att mer än hälften av riksdagens le- damöter vid omröstning förenat sig om beslutet.

5 &

Riksdagsledamot äger i fråga, som avser rikets styrelse och icke omedel- bart gäller enskild person eller enskild sammanslutning, med riksdagens medgivande framställa interpellation till statsråd. Ledamot må ock i fråga som nu sagts rikta spörsmål till statsråd.

6 &

Tillsyn över lagars och andra författningars tillämpning utövas av minst två av riksdagen valda ombudsmän enligt instruktion som fastställes av riksdagen.

Ombudsman må närvara vid domstols och förvaltningsmyndighets över- läggningar och skall äga tillgång till deras protokoll och handlingar. Stat- liga och kommunala tjänstemän skola på begäran tillhandagå honom med upplysningar och yttranden. Åklagare skall på begäran biträda honom.

7 &

Riksdagen skall genom särskilda av riksdagen valda revisorer granska användningen av statens medel. Domstolar och förvaltningsmyndigheter skola på begäran tillhandagå revisorerna med upplysningar och yttranden.

Det åligger revisorerna att årligen, så ock eljest när skäl därtill föreligger, meddela riksdagen vad de vid sin granskning funnit förtjäna uppmärksam- het. Riksdagen äger i anledning härav göra framställning till regeringen.

8 5 Om svensk medborgares tillgång till allmänna handlingar stadgas i tryck- frihetsförordningen.

10 KAP.

Särskilda bestämmelser för krig och andra utomordentliga förhållanden

1 5 Riksdagen skall för varje budgetår, efter förslag av regeringen, antaga be- redskapsbudget för rikets försvar. Riksdagen må ock antaga beredskaps- budget för ekonomisk kris eller annat nödläge. Allmänna bestämmelser om villkor för användning av anslag som upp- tagits i beredskapsbudget givas i lag.

2 5 Riksdagen äger bemyndiga regeringen att, då riket är i krig eller krigs- fara eller då andra utomordentliga förhållanden råda, i visst ämne meddela föreskrifter som eljest skolat givas i lag eller med stöd av lag. Sådant bemyn— digande må givas allenast genom lag (ramlag); i lagen skall noggrant angi- vas under vilka förutsättningar den må tillämpas.

3 5

Utan riksdagens medgivande må rikets krigsmakt eller del därav ej in— sättas i strid annat än för att avvärja angrepp mot riket. Ej heller må utan riksdagens medgivande svensk väpnad styrka sändas till annat land, så- vida icke förpliktelse därtill föreligger på grund av rikets anslutning till mellanfolklig organisation.

För att värna rikets neutralitet under krig mellan främmande stater äger regeringen bemyndiga krigsmakten att använda våld i den utsträckning som internationell rätt och sedvänja medgiva.

4 & Kommer riket i krig eller krigsfara, skall riksdagen, om riksmöte ej på- går, kallas till riksmöte. Vid krig eller krigsfara, så ock då andra utomordentliga förhållanden föranleda därtill, äger regeringen efter samråd med riksdagens talman be- sluta att riksdagen skall sammanträda på annan ort än i huvudstaden.

5 5

Är riket i krigsfara och skall lagtima val hållas, äger riksdagen på för- slag av regeringen besluta att valet Skall inställas. För Sådant beslut fordras att minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter vid omröstning förenat sig om beslutet. Har val inställts, skall val hållas så snart ske kan.

Är riket i krig, må val till riksdagen icke hållas utan medgivande av riks- dagen. Har till följd av krig lagtima val inställts, skall val hållas så snart ske kan efter det att krigstillståndet upphört.

6 5

Är riket i krig och kan på grund av krigsförhållandena riksdagen icke sammanträda, äger talmannen efter samråd med statsministern förordna att riksdagens befogenheter skola utövas av riksdagens krigsdelegation.

Krigsdelegationen består av talmannen och vice talmännen samt av le- damöterna i finans— och lagnämnderna och i utrikes- och konstitutionsut- skotten; vid förfall för utskottsledamot inträder suppleant. Delegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet.

Så snart riksdagen åter kan sammanträda, skall talmannen förordna att krigsdelegationens befogenheter skola upphöra.

7 5 Är riket i krig eller krigsfara, må, utan hinder av vad i 4 kap. 4 5 andra stycket stadgas, ministerråd hållas, om minst tre statsråd äro tillstädes.

8 5 Är riket i krig, äger riksdagen, i den mån det påkallas av krigsförhållan- dena, besluta att uppgift, som enligt denna regeringsform ankommer på viss myndighet, skall fullgöras av annan myndighet.

9 5 Är riket i krig och kan på grund av krigsförhållandena varken riksdagen eller dess krigsdelegation sammanträda, skall regeringen till rikets skydd och krigets slutförande utöva på riksdagen ankommande uppgifter, dock icke befogenheten att stifta grundlag.

Övergångsbestämmelser

1 $ Författning, som före denna regerings—forms ikraftträdande tillkommit genom beslut av Konungen gemensamt med riksdagen, må ej ändras eller upphävas annorledes än genom lag. Författning, tillkommen före regeringsformens ikraftträdande genom beslut av riksdagen, må ej ändras eller upphävas annorledes än genom lag eller efter medgivande av riksdagen.

2 5 1. Ombud för svenska kyrkan sammanträda till allmänt kyrkomöte en- ligt vad därom är särskilt stadgat. 2. Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan må ej annan utnämnas än den som bekänner kyrkans lära. Medför annan befattning skyldighet att undervisa i kristendom eller teologisk vetenskap, skall tagas den hänsyn

till de sökandes trosåskädning som därav må påkallas. Befattningshavare, som ej tillhör svenska kyrkan, må icke deltaga i avgörande av mål eller ärende, som angår kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utöv- ning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan. Då så- dant ärende avgöres av regeringen, skall dock hinder som nu sagts icke gälla för annan än statsråd på vars handläggning ärendet ankommer.

3. Till ärkebiskop eller biskop utnämner regeringen en av de tre som, i den ordning kyrkolagen stadgar, föreslagits. Om tillsättning av prästerliga tjänster i församlingarna och den rätt som därvid tillkommer regeringen och församlingarna stadgas i kyrkolag.

4. Utan hinder av vad i denna regeringsform stadgas om att lag stiftas av riksdagen skall i fråga om kyrkolag gälla, att sådan lag stiftas av rege- ringen gemensamt med riksdagen; dock att därvid erfordras samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte. Över förslag till kyrkolag skall lagrådets yttrande inhämtas. Har av riksdagen antaget förslag till kyrkolag ej utfär— dats såsom lag före närmast följande lagtima riksmötes början, är förslaget förfallet. Vad i 7 kap. 8 5 andra stycket stadgas om rätt för regeringen att till riks- dagen återsända lag för ny behandling äger ej tillämpning i fråga om kyrkolag.

5. Genom denna regeringsform göres ej ändring i vad hittills gällt enligt 2 5 1809 års regeringsform.

3 5

De forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter skola fortfarande gälla, där de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den stånden förut tillkommande representationsrätten och således upphört med denna. Ej må ändring eller upphävande därav ske, utan genom regeringens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall, om frågan rör ridder- skapet och adelns eller prästerskapets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet av ridderskapet och adeln samt i det senare av all- mänt kyrkomöte.

4 5 De i 35 5 1809 års regeringsform angivna befattningshavarna hava för- troendesysslor, från vilka de må entledigas, när regeringen prövar rikets tjänst det fordra. Vad nu sagts avser icke statsråd. Genom denna regeringsform göres ej ändring ivad hittills enligt 36 5 1809 års regeringsform gällt om entledigande, befordring och förflyttning av annan tjänsteman än domare.

Enkammaralternativ

Förslag till Riksdagsordning

1 KAP.

Riksmöten och riksdagssammanträden

1 & Riksmöte är lagtima eller urtima. Urtima” riksmöte må hållas endast under tid då lagtima riksmöte icke pågår.

2 &

Lagtima riksmöte inledes varje år den 15 oktober. Har urtima val beslu- tats, må under återstående tid av valperioden lagtima riksmöte dock ej inledas.

Efter urtima val inledes lagtima riksmöte å tjuguandra dagen efter valet.

3 5 Till urtima riksmöte kallas riksdagen av regeringen eller av riksdagens talman. Begåra minst en tredjedel av riksdagens ledamöter, med angivande av skälet härför, urtima riksmöte, åligger det talmannen att kalla riksdagen till urtima riksmöte att inledas inom tjugu dagar.

4 5

Riksmöte pågår så länge riksdagen finner det erforderligt. Beslut att riksmöte skall avslutas fat-tas av riksdagen på yrkande av talmannen eller ledamot.

Har urtima val beslutats, äger regeringen under återstående del av val- perioden avbryta riksmöte. Beslut att riksmöte skall avbrytas meddelas vid sammanträde av statsministern eller av annat statsråd som utsetts därtill. Riksmötet avbrytes genom att meddelandet lämnas.

L—agtima riksmöte som inletts den 15 oktober avslutas senast den 15 maj följande år, såvida riksdagen icke beslutar annorlunda.

5 &

Riksdagens första sammanträde under riksmöte hålles å riksmötets första dag eller, om talmannen med hänsyn till infallande helg så beslutar, å riks- mötets andra eller tredje dag.

Vid första sammanträdet företages upprop.

Tilläggsbestämmelser Första sammanträdet börjar under lagtima riksmöte klockan 11 och under ur- tima riksmöte å tid som angives i kallelse.

6 5 Vid första sammanträdet under valperiods första riksmöte föredrages berättelse av riksdagens ombudsmän om granskning av ledamöternas och deras ersättares fullmakter. Berättelse om granskning av fullmakt, som inkommer under valperioden, föredrages så snart ske kan.

7 5 Vid särskild sammankomst med Konungen, statsråden och riksdagens ledamöter inom tre dagar efter lagtima riksmötes början avgives regerings- förklaring av statsministern eller annat statsråd. Sammankomsten hålles i den ordning talmannen efter samråd med statsministern bestämmer.

8 & Talmannen skall tillse att planmässighet och nödig skyndsamhet iakt— tagas i riksdagsarbetet. Talmannen leder riksdagens sammanträden. Han må ej vid samman— träde deltaga i överläggning, omröstning eller val. Vid förfall för talmannen inträder vice talman.

Tilläggsbestämmelser

Talmannen skall, när han finner det erforderligt, rådpläga med vice talmännen och med företrädare för utskott och partigrupper om riksdagsarbetet.

Vid samtidigt förfall för talmannen och vice talmän-nen, så ock intill dess tal- man och vice talmän valts, ankommer på äldste närvarande ledamot att såsom ålderspresident leda sammanträde.

9 & Kallelse till annat sammanträde än i 55 avses utfärdas av talmannen. Har kallelse ej utfärdats minst tolv timmar före sammanträdet, må detta hållas endast om mer än hälften av riksdagens ledamöter medgiva det.

Tilläggsbestämmelser

Kallelse till sammanträde bör anslås senast klockan 13 dagen före sammanträdet samt införas i en eller flera tidningar.

Kallelse till sammanträde inom stängda dörrar meddelas på sätt talmannen be— stämmer.

Sammanträde bör ej hållas under annan tid än klockan 10—19. Ej må sam- manträde pågå efter klockan 20 utan riksdagens medgivande.

10 5 Beslut att sammanträde skall avslutas eller att uppehåll skall göras i på- gående sammanträde fattas av riksdagen utan föregående överläggning.

11 5 För varje ledamot skall finnas särskild plats i samlingssalen.

Tilläggsbestämmelser

Ledamöterna intaga plats regionsvis, och inom regionerna valkretsvis, enligt den ordning för regioner och valkretsar som är föreskriven i lagen om val till riksdagen, varvid representant för valkrets placeras före representant för region. För talmän och för statsråd skola finnas särskilda platser.

12 & Sammanträde är offentligt, såvida riksdagen icke för särskilt fall beslutar annorlunda. Skall statsråd vid sammanträde lämna meddelande från regeringen, äger regeringen bestämma att meddelandet skall lämnas och behandlas inom stängda dörrar.

Tilläggsbestämmelser

För åhörare skola finnas särskilda platser å läktare i samlingssalen. Erforder- liga ondnin—gsför-eskrifter utfärdas av tahnannen. Bryter åhörare mot ordningsföre— skrift, må han utvisas. Uppstår oordning, äger talmannen förordna att samtliga åhörare skola utvisas.

13 5 Över alla på riksdagens bord vilande ärenden upprättas föredragnings- lista; undantag må göras för ärende som skall behandlas inom stängda dörrar.

Tilläggsbestämmelser

På föredragningslistan upptagas ärendena i den ordning talmannen bestämmer. Omröstning med anledning av yrkande om misstroendeförklaring upptages dock alltid som första punkt. Har utskott hemställt att ärende skall avgöras efter en- dast en bordläggning, anmärkes detta på föredragningslistan.

Föredragningslistan bör före varje sammanträde anslås i samlingssalen och på de platser i övrigt som talmannen bestämmer samt utdelas till ledamöterna. Föredragningslwistan med tillhörande handlingar skall vara tillgänglig i riks- dagens kansli.

14 &

Talmannen skall vid sammanträde föredraga ärendena i den ordning de upptagits på föredragningslistan och ställa proposition för ärendes av— görande.

Finner talmannen yrkande strida mot regeringsformen eller mot denna riksdagsordning, skall han, med angivande av skäl, vägra proposition. Begära mer än hälften av närvarande ledamöter likväl proposition, skall

talmannen hänvisa frågan till konstitutionsutskottet för avgörande. Å vad utskottet förklarat icke vara mot regeringsformen eller mot riksdagsord— ningen stridande må proposition ej vägras.

15 5 Vid sammanträde äger ledamot så ock statsråd rätt att, med de undan- tag denna riksdagsordning stadgar, fritt yttra sig i alla frågor som äro under överläggning och om lagligheten av allt som tilldrager sig vid sam- manträdet.

Tilläggsbestämmelser

Statsråd äger bemyndiga statssekreterare att i hans ställe vid sammanträde lämna riksdagen upplysningar.

Om bemyndigande skall talmannen underrättas. Bemyndigande må utnyttjas endast på statsrådets anmodan i varje särskilt fall.

16 5 Ledamot må ej vid sammanträde deltaga i behandlingen av ärende som personligen rör honom eller någon honom närstående. Vad nu sagts avser icke statsråd vid behandlingen av ärende angående hans tjänsteutövning.

17 5 Ingen må vid sammanträde uttala sig otillbörligt om annan eller tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest i ord eller handling upp— träda på sätt som strider mot god ordning. Bryter någon häremot och rättar han sig ej efter talmannens erinran, äger talmannen fråntaga honom ordet för pågående sammanträde.

18 5 Vid sammanträde yttrar sig envar i den ordning han anmält sig och upprepas; dock äger statsråd taga till orda oberoende av talarordningen. Utan hinder av vad nu sagts må ledamot för genmäle till annan talare med talmannens medgivande erhålla ordet i annan ordning.

Tilläggsbestämmelser

Den som vill yttra sig begär ordet av talmannen. Den som erhållit ordet skall tala Ifrån talarstolen eller från sin plats i samlingssalen.

Genmäle må ej överskrida tre minuter, såvida talmannen icke medgivit rätt till genmäle under högst sex minuter.

Oberoende av talarordningen äger ledamot rätt att under överläggningen i en fråga utan att angiva skäl instämma med närmast föregående talare.

19 å Ledamot må efter ansökan beviljas ledighet från riksdagsarbetet. Ledig— het beviljas för högst sju dagar av talmannen och för längre tid av riksdagen. Tilläggsbestämmelser I ansökan om ledighet skall angivas skälet för ansökningen. 6—202785

20 5 Har ledamot beviljats ledighet från riksdagsarbetet, skall talmannen in— kalla ersättare, om så erfordras. För ledamot som valts till talman skall ersättare inkallas. Tjänstgör vice talman såsom talman, må ersättare inkallas.

215

Vid sammanträde föres fullständigt protokoll; ej må någon tala utanför protokollet. Vid justering av protokoll må beslut ej ändras. Tilläggsbestämmelser

Yttrande skall, såvitt Ske kan, ordagrant upptecknas och utan dröjsmål, för- sett med upptecknarens namnteckning, i två exemplar avlämnas i riksdagens kansli, där det till klockan 12 femte vardagen efter sammanträdet skall finnas tillgängligt för genomläsning. Talare som före utgången av nämnda tid justerar sitt yttrande bör därå göra anteckning om sin justering; annan dock obetaget att påkalla särskild justering därav vid sammanträde som i andra stycket sägs. Har yttrande icke inom stadgad tid justerats av talaren, anses det ändock såsom juste- rat av honom.

Protokoll justeras av riksdagen å sjunde dagen efter samm-anträdet, om riks— dagen då sammanträder, eller eljest vid närmast följande sammanträde samt för— ses med talmannens anteckning därom. Vid riksmötes slut ojusterade protokoll justeras inför tillstädesvarande ledamöter å tid som talmannen bestämmer. Proto- koll, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall hållas hemligt, justeras inom stängda dörrar.

Riksdagens protokoll och övriga riksdagshandlingar skola tryckas, såvida riks- dagen icke beslutar annorlunda.

2 KAP.

Ärendenas anhängiggörande 1 5

Regeringen avgiver förslag till riksdagen genom proposition. Proposition skall vara åtföljd av redogörelse för ärendets tidigare be- handling och av motivering samt i förekommande fall av lagrådets yttrande.

2 %

Proposition med förslag till statsbudget för det närmast följande budget- året (budgetpropositionen), innefattande jämväl finansplan och national- budget, skall avlämnas senast den 15 december eller, om helgdag då in- träffar, dagen därefter. Till fullständigande av budgetpropositionen skall senare avlämnas förslag till slutlig reglering av statsbudgeten (komplette- ringsproposition). Annan proposition än nu sagts, som avser statens in- komster och utgifter för det närmast följande budgetåret, må ej avlämnas

senare än den 1 mars, såvida regeringen icke finner synnerliga skäl för- anleda därtill.

Har budgetregleringen ej avslutats vid valperiods utgång i samband med urtima val, skall ny budgetproposition i erforderliga delar avlämnas så. snart ske kan.

Proposition, som ej avser statens inkomster och utgifter för det närmast följande budgetåret, avlämnas under riksmöte å tid som regeringen prövar lämplig.

Tilläggsbestämmelser

Proposition avlämnas genom att ingivas till riksdagens kansli. Avlämnad pro- position anmäles av talmannen vid sammanträde med riksdagen utan dröjsmål efter det att propositionen utdelats till riksdagens ledamöter.

3 & Regeringen må lämna meddelande till riksdagen genom skrivelse eller ock muntligen genom statsråd vid sammanträde med riksdagen.

4 & Riksdagsledamot må avgiva förslag till riksdagen genom motion. I en och samma motion böra icke sammanföras förslag som höra till skilda utskotts beredning.

5 5

Vid lagtima riksmöte avlämnas motion inom två veckor från den dag då riksmötet inletts.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må motion med anledning av budgetpropositionen avlämnas inom trettioen dagar och motion med an- ledning av annan proposition eller av framställning som i 8 5 sägs avlämnas inom två veckor eller den längre tid, högst fyra veckor, som riksdagen med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga vikt eller omfattning beslutar; motionstiden räknas från den dag då propositionen eller fram- ställningen anmälts vid sammanträde med riksdagen.

Finner riksdagen med hänsyn till ett ärendes särskilda beskaffenhet synnerliga skäl föreligga för skyndsamt avgörande av ärendet, må riks- dagen på regeringens förslag besluta om förkortning av sådan motionstid som i andra stycket sägs.

I frågor som omedelbarligen föranledas av något av riksdagen fattat be- slut eller av annan under riksmötet inträffad händelse må motion avlämnas så länge riksmötet pågår.

Tilläggsbestämmelser

Motion avlämnas genom att ingivas till riksdagens kansli. Den bör ingivas i fyra exemplar.

Yrkande om förlängning av motionstid må ej framställas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen eller framställningen anmäldes. Beslut om förlängning fattas senast vid närmast därefter följande sammanträde.

6 5

Vid urtima riksmöte må motion avlämnas med anledning av proposition och skall därvid vad i 5 5 andra och tredje styckena stadgas om motionstid äga motsvarande tillämpning.

Har riksdagen kallats till urtima riksmöte enligt 1 kap. 3 & andra stycket, må motion i fråga som föranlett kallelsen avlämnas inom fyra dagar från den dag då riksmötet inletts.

Beslutar riksdagen vid urtima riksmöte att till avgörande upptaga från föregående riksmöte uppskjutet ärende, må motion i ärendet avlämnas senast inom en vecka från dagen för beslutet.

7 %

Ständigt utskott äger inom sitt område, finansnämnden och lagnämnden dock endast i ämne som uteslutande tillhör sådan nämnds beredning, av- giva förslag till riksdagen.

Förslagsrätt som i första stycket sägs tillkommer ej allmänna bered- ningsutskottet.

8 5 Om framställning till riksdagen från riksbanken, riksgäldskontoret, riks- dagens ombudsmän och annan under riksdagen lydande myndighet är sär- skilt stadgat.

Tilläggsbestämmelser

Framställning ingives till riksdagens kansli och anmäles av talmannen vid sam- manträde med riksdagen. Anmälan skall ske utan dröjsmål efter det att framställ- ningen utdelats till riksdagens ledamöter.

9 5 På konstitutionsutskottet ankommer att till riksdagen för slutligt beslut anmäla vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen.

10 % Yrkande om misstroendeförklaring må framställas endast vid samman- träde med riksdagen. Ärendet må ej upptagas till avgörande senare än vid tredje sammanträdet efter det då yrkandet framställdes.

Tilläggsbestämmelser

Talmannen bestämmer, efter samråd med statsministern eller i dennes frånvaro annat statsråd, vid vilket sammanträde ärendet skall upptagas till avgörande.

11 & Interpellation till statsråd Skall vara av bestämt innehåll och försedd med motivering. Riksdagen beslutar, huruvida interpellationen må framställas; sådant beslut fattas utan föregående överläggning.

Tilläggsbestämmelser

Interpellation ingives till riksdagens kansli och anmäles av talmannen vid sam- manträde. Sådan anmälan skall ske utan dröjsmål efter det att interpellationen utdelats till riksdagens ledamöter. Interpellation bör ingivas i fyra exemplar.

Beslut huruvida interpellation må framställas fattas vid det sammanträde då interpellationen anmäles eller ock vid närmast följande sammanträde. Medgiver riksdagen att interpellationen framställes, skall talmannen låta vederbörande stats— råd få del av interpellationen.

Avser statsråd att besvara interpellationen, överenskommer han, efter samråd med interpellanten, med talmannen om vid vilket sammanträde svaret skall läm- nas. Meddelande härom anslås senast klockan 13 dagen före sammanträdet samt upptages på föredragningslistan.

Svar på interpellation må i förväg utdelas till ledamöterna. Har så skett, må statsrådet begränsa sitt anförande till en sammanfattning av svaret.

12 &

Spörsmål till statsråd skall vara av bestämt innehåll och ej försett med motivering. I överläggning i samband med att spörsmål besvaras må del— taga endast det statsråd som lämnat svaret och den ledamot som framställt spörsmålet, såvida riksdagen icke beslutar annorlunda; beslut härom fattas utan föregående överläggning.

Tilläggsbestämmelser

Spörsmål ingives till riksdagens kansli och anmäles av talmannen vid samman— träde. Talmannen skall läta vederbörande statsråd få del därav. Spörsmål bör in- givas i fyra exemplar.

Vad i tredje stycket av tilläggsbestämmelserna till 11 % stadgas om interpella- tion skall äga motsvarande tillämpning beträffande spörsmål.

3 KAP. Ärendenas beredning 1 5 Proposition och motion samt framställning från myndighet som lyder under riksdagen skola för beredning hänvisas till utskott. Ärende angående misstroendeförklaring eller medgivande att framställa interpellation må ej hänvisas till utskott. Före hänvisning till utskott skall ärende hordläggas vid sammanträde, såvida riksdagen icke beslutar omedelbar hänvisning. Ärende vari utskott avgivit betänkande må hänvisas till utskott för ytterligare beredning.

25. Till finansnämnden hänvisas ärende angående finansplan och national- budget samt riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet ävensom ärende

angående lag eller annan författning rörande statsbudgeten, riksbanken och riksgäldskontoret.

3 5 Till lagnämnden hänvisas av annat utskott avgivet betänkande i lagären- de som ej tillhör finansnämndens beredning, om vid riksdagens behand- ling av ärendet minst en tredjedel av riksdagens ledamöter biträtt yrkande därom. — Till lagnämnden hänvisas ock berättelser av riksdagens ombudsmän rö- rande deras tjänsteutövning.

4 5 Till utrikesutskottet hänvisas ärende som angår rikets förhållande till främmande stat eller mellanfolklig organisation och som icke tillhör annat utskotts beredning. 5 5 Till konstitutionsutskottet hänvisas ärende angående grundlag och kom- munallag samt ärende angående annan lag eller författning om regering, riksdag och allmänt kyrkomöte och om inskränkning i svensk medborgares tillgång till allmänna handlingar ävensom ärende angående riksdagsleda- mots behörighet. '

6 5 Till finansutskott hänvisas ärende angående statens inkomster och ut- gifter samt ärende angående lag eller annan författning rörande skatter och statliga avgifter ävensom sådan berättelse av riksdagens revisorer vilken ej avser riksbanken eller riksgäldskontoret. Finansutskotten äro sju.

Tilläggsbestämmelser

Ärendena fördelas mellan finansutskotten enligt grunder, fastställda av utskot— ten vid gemensamt sammanträde.

Om hänvisning av ärende till finansutskott eller i dess ställe tillsatt särskilt utskott skall riksdagens kansli underrätta finansnämnden.

7 å Till lagutskott hänvisas ärende angående lag eller annan författning vilket icke tillhör annat utskotts beredning. Lagutskotten äro tre.

Tilläggsbestämmelser

Ärendena fördelas mellan lagutskotten enligt grunder, fastställda av utskotten vid gemensamt sammanträde.

8 5 Till allmänna beredningsutskottct hänvisas ärende som icke tillhör an— nat utskotts beredning.

9 5 För beredning av visst eller vissa ärenden må riksdagen, utan hinder av vad i 2 5 samt 4—8 åå stadgas, inom sig tillsätta särskilt utskott.

10 5 Utan hinder av vad ovan stadgas om hänvisning av ärende till visst ut- skott må ärende på grund av sitt nära samband med ämne, som tillhör annat utskotts område, hänvisas till detta utskott.

11 & Anser utskott att till utskottet hänvisat ärende ej bör beredas av detta, skall utskottet till riksdagen göra anmälan därom. Riksdagen beslutar, huruvida ärendet skall hänvisas till annat utskott.

12 & Gemensam beredning av ärende mellan två eller flera utskott må ske i sammansatt utskott genom deputerade på sätt utskotten överenskomma.

Finansnämnd och lagnämnd må endast med varandra bilda sammansatt utskott.

Tilläggsbestämmelser

Antalet deputerade från varje utskott är sex, såvida utskotten ej överens- komma om annat.

13 & Utskott skall i ärende, som hänvisats till utskottet, till riksdagen avgiva betänkande med förslag.

14 5

Betänkande av finansutskott eller, i ärende som tillhör finansutskotts beredning, av särskilt utskott eller sammansatt utskott skall av utskottet överlämnas till finansnämnden för ytterligare beredning av ärendet främst från statst'inansiell och samhällsekonomisk synpunkt. Nämnden äger där- efter till riksdagen avgiva eget betänkande med förslag. Finner nämnden ej anledning att avgiva eget betänkande, skall den med uppgift härom till riks- dagen vidarebefordra utskottets betänkande.

Vid finansnämndens beredning av ärende, som av annat utskott överläm- nats till nämnden och som avser statens inkomster och utgifter för det när- mast följande budgetåret, skall, om komp]etteringsprop-osition icke avläm- nats, ärendet på begäran av minst en tredjedel av nämn-dens ledamöter bord- läggas i nämnden i avvaktan på sådan proposition.

På grundval av riksdagens beräkning av statsinkomsterna och riksdagens beslut om anslag skall finansnämnden sammanställa statsbudgeten för det närmast följande budgetåret och anmäla denna för riksdagen.

Tilläggsbestämmelser

Utskott skall vid överlämnande av betänkande till finansnämnden jämväl in- lämna exemplar av betänkandet till riksdagens kansli.

Vid finansnämndens betänkande i ärende, som i 14 5 första stycket sägs, skall fogas utskottets betänkande.

15 &

Statsråd må på framställning av utskott eller på egen hemställan, som bifallits av utskottet, personligen eller genom tjänsteman lämna upplys- ningar vid sammanträde med utskottet.

Statlig myndighet skall, om utskott så finner erforderligt för att fullgöra sina uppgifter, tillhandagå utskottet med upplysningar och yttranden.

16 å Ledamot av utskott är förbunden till tystnadsplikt i fråga om upplys- ningar, som meddelas i visst ämne och som utskottet funnit böra hållas hemliga med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande stat eller mellanfolklig organisation betingade synnerligen viktiga skäl.

Tilläggsbestämmelser Ledamot skall avgiva försäkran om att iakttaga tystnadsplikt.

17 5 Ej må någon deltaga såsom ledamot i utskott vid behandling av ärende som personligen rör honom eller någon honom närstående.

18 &

Utskott äger, efter samråd med talmannen, föreslå riksdagen att till när— mast följande lagtima riksmöte under valperioden uppskj uta avgörande av ärende som hänvisats eller överlämnats till utskottet, så ock att vid urtima riksmöte upptaga till utskottet hänvisat eller överlämnat uppskjutet ärende.

19 å Utskott sammanträder på kallelse av ordföranden. Tilläggsbestämmelser

1. Utskott sammanträder första gången, på kallelse av talmannen, inom två dagar från den dag då utskottet tillsatts. Intill dess ordförande och vice ordförande valts, föres ordet av äldste närvarande ledamot. Kallelse till sammanträde hör anslås senast klockan 18 dagen före samman- trädet. U-tskott må ej sammanträda å tid, då riksdagen sammanträder.

2. Ledamot av utskott, vilken är förhindrad att bevista sammanträde med ut- skottet, bör därom underrätta suppleant som kan inträda i hans ställe. Supple- anter inträda i den ordning de valts eller, om valet förrättats med gemensam lista, i den ordning de uppförts på listan, med iakttagande av att suppleant, till- hörande samma partigrupp som ledamoten, äger företräde framför övriga.

20 &

Omröstning i utskott sker öppet. Äro rösterna lika delade, gäller den me- ning som ordföranden biträder.

Ledamot, som i omröstning tagit ställning mot utskotts beslut eller moti- vering till beslut, må till utskottets betänkande foga reservation med yr- kande; dock må betänkandets avgivande icke därigenom obehörigen för— dröjas.

4 KAP.

Ärendenas avgörande

1 & Utskotts betänkande skall före ärendets avgörande bordläggas vid två sam- manträden med riksdagen, om riksdagen ej på utskottets förslag beslutar att ärendet skall avgöras efter endast en bordläggning.

Tilläggsbestämmelser

Utskotts betänkande bör icke anmälas vid sammanträde med riksdagen, förrän det utdelats till ledamöterna. Avser ledamot att i ärende framställa yrkande, må yrkandet med talmannens medgivande i förväg utdelas till ledamöterna.

2 5 Ärende avgöres med acklamation eller, där så särskilt stadgats eller av ledamot yrkas, genom omröstning. Ej må något ärende, vari överläggning äger rum, av talmannen upptagas till avgörande, förrän riksdagen funnit överläggningen avslutad.

3 5 Vid ärendes avgörande med acklamation skall talmannen ställa propo- sition på varje under överläggningen framställt yrkande. Propositionen av- fattas så, att propositionen kan besvaras med ja eller nej. Talmannen till— kännagiver, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster be- slutet med klu'bbslag, såvida omröstning ej begäres.

4 5

Vid ärendes avgörande genom omröstning ställes mot det yrkande, som enligt talmannens uppfattning vid acklamation vunnit riksdagens bifall eller som, där acklamation ej skett, talmannen bestämmer, annat yrkande såsom kontraproposition. Föreligga flera än två yrkanden som kunna stäl- las mot varandra, skall först beslutas vilket yrkande som skall vara kontra- proposition.

Omröstning sker öppet. Utgången av omröstning bestämmes, om annat ej är särskilt stadgat, genom enkelt flertal av de avgivna rösterna; äro rös-

terna lika delade, bestämmer talmannen vilken av meningarna som skall vara riksdagens beslut. Talmannen tillkännagiver, huru beslutet utfallit, och befäster beslutet med klubbslag.

Tilläggsbestämmelser

1. Omröstning förrättas, sedan ledamöterna efter given varsel intagit sina plat— ser samt omröstningsproposition upplästs och justerats, med omröstningsappar-at eller, om sådan ej kan begagnas, med namnupprop.

2. Efter omröstning med omröstningsapparat fotograferas den tablå som ut- visar, huru varje ledamot röstat. Vid omröstning med namnupprop skola minst två ledamöter på talmannens anmodan taga plats vid talmansbordet för att jämte sekreteraren föra anteckningar över omröstningen. Namnupprop sker i den ordning vari ledamöterna hava plats i samlingssalen, dock att vice talmännen uppropas först. På begäran av minst en tiondel av riksdagens ledamöter, senast vid justering av omröstningspropositionen, skall i protokollet antecknas, huru varje ledamot röstat.

5 5

Har i lagärende avgörandet uppdelats på två eller flera beslut, må riks- dagen omedelbart efter det sista delbeslutet på yrkande av talmannen eller ledamot besluta, att ärendet skall för ytterligare beredning hänvisas till ut- skott. Beslutar riksdagen sådan hänvisning, hava delbesluten förfallit. Sker ej sådan hänvisning, skall riksdagen utan ny överläggning i saken be- sluta om antagande eller förkastande av lagförslaget i dess helhet sådant det föreligger efter delbesluten.

6 & Ledamot må omedelbart efter ärendes avgörande anmäla reservation eller avgiva röstförklaring. Talmannen må, då han vid lika röstetal bestämmer riksdagens beslut, avgiva förklaring.

7 5

Ärende avgöres vid det riksmöte vid vilket det anhängiggjorts. Genom särskilt beslut må riksdagen till närmast följande lagtima riks— möte under valperioden uppskjuta behandlingen av ärende, som ej avser statsbudgeten för det löpande eller det närmast följande budgetåret. Beslutet må ej upprepas.

Kallas riksdagen till urtima riksmöte, äger riksdagen att vid detta upptaga och avgöra uppskjutet ärende.

8 &

Slutligt beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen fattas vid första riksmöte under den valperiod som följer på den, under vilken det vilande beslutet i ärendet fattades, såvida riksdagen icke uppskjuter avgö- randet till annat lagtima riksmöte und-er valperioden.

Har valperiod förkortats på grund av urtima val och har till följd därav slutligt beslut i ärendet icke fattats enligt vad i första stycket sägs, avgöres ärendet vid första riksmöte under närmast följande valperiod.

9 5 Ärende som icke avgjorts under valperiod förfaller, om annat ej följer av vad är särskilt stadgat.

105

Riksdagens beslut i anledning av proposition, så ock annat beslut varom regeringen skall underrättas, meddelas regeringen genom skrivelse.

Tilläggsbestämmelser

Utskott som berett ärende skall genom protokollsutdrag delgivas riksdagens be- slut i ärendet. Riksdagens skrivelse i ärendet uppsättes av utskottets kansli eller, om ärendet beretts av mer än ett utskott, av kansliet i det utskott som först berett ärendet. I annat ärende uppsättes skrivelse av riksdagens kansli.

Skrivelse från riksdagen justeras av riksdagen och underskrives av talmannen.

5 KAP.

Val inom riksdagen 1 5

Val som ankommer på riksdagen skall, om annat ej är särskilt stadgat, förberedas av en av riksdagen inom sig för valperioden utsedd valbered— ning.

Valberedningen utses vid första sammanträde med riksdagen under val- period. Den består av lika antal ledamöter från varje partigrupp som är berättigad till plats i ständigt utskott.

Valberedningen väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

Tilläggsbestämmelser

Partigrupp, som ovan sägs, skall till ålderspresidenten anmäla tre ledamöter att ingå i valberedningen. Ålderspresidenten förklarar de sålunda anmälda vara ledamöter i valberedningen. I samma ordning utses en suppleant för varje le- damot.

2 5 Val för tid motsvarande riksdagens valperiod förrättas så snart ske kan efter valperiodens början å tid som riksdagen bestämmer.

Tilläggsbestämmelser

Val upptages på föredragningslistan till det sammanträde vid vilket valet skall äga rum.

3 5

F ramlägges vid val en av ledamöterna i valberedningen godkänd gemen- sam lista upptagande så många personer valet avser, skall talmannen ställa proposition på godkännande av listan och förklara därå upptagna personer valda, såvida ej val med slutna sedlar begäres av minst så många riksdags- ledamöter som motsvara det tal vilket erhålles, om samtliga röstberättigade ledamöters antal delas med antalet av de personer valet avser ökat med ett. Framställes sådan begäran, skall val med slutna sedlar förrättas vid ett föl- jande sammanträde.

4 5 Val förrättas med slutna sedlar, om annat ej är särskilt stadgat. Skola två eller flera väljas, skall val med slutna sedlar vara proportionellt.

Tilläggsbestämmelser

1. Vid proportionellt val begagnas valsedlar, å vilka före namnen utsatts par- tibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av riksdags- ledamöter eller för viss meningsriktning), men vilka i övrigt äro omärkta. Val avseende personlig suppleant för ledamot förrättas samtidigt med ledamotsva— let, varvid valsedlarna skola vara spaltade med särskilda rum å sedlarnas vänstra sida för ledamotsvalet och å sedlarnas högra sida för suppleantvalet; för varje namn å sedlarnas vänstra sida uppföras i motsvarande rum å den högra ett eller, i fråga om val av ersättare för ledamot i riksrätten, två nanm. Vid annat val upp- föras namnen å valsedeln i en följd, det ena under det andra. Valsedel skall vara enkel, hoprullad och fri från överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet avser. Är något namn å sedeln ej otvetydigt, gäller sedeln dock för övriga namn. Vid valet skall vad i [19, 20 och 22 åå lagen om val till riksdagen den 26 no- vember 1920] äga motsvarande tillämpning.

2. Skall val med slutna sedlar icke vara proportionellt, iakttages, att valsedel skall vara enkel, hoprullad, omärkt och otvetydig. Vid lika röstetal skiljes genom lottning, när så erfordras.

3. Vid val med slutna sedlar skola på talmannens anmodan fyra ledamöter taga plats vid talmansbordet, två för att biträda vid valsedlarnas öppnande och granskning samt två för att jämte sekreteraren föra anteckningar över valet. Ledamöterna avlämna valsedlarna till talmannen i den ordning vari de upp- ropas. Över valet upprättas protokoll, vari de valdas namn införas i den ordning efter vilken de tilldelats plats vid valet. Utgången av valet meddelas riksdagen genom uppläsning av protokollet. Över valet förda anteckningar fogas till protokollet för att förvaras jämte detta.

5 € Val av talman samt förste, andre och tredje vice talman förrättas vid första eller andra sammanträdet under valperiod. Valet förrättas med ack— lamation eller, om ledamot så begär, med slutna sedlar.

Tilläggsbestämmelser

Talman samt förste, andre och tredje vice talman väljas var för sig i nu nämnd ordning.

Förrättas valet med slutna sedlar och erhåller någon därvid mer än hälften av de avgivna rösterna, är han vald. Uppnås icke sådan röstövervikt, förrättas nytt val. Får ej heller därvid någon över hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett tredje val mellan de två vid andra omröstningen uppnått högsta röstetal. Vid tredje omröstningen är den vald, som erhåller de flesta rösterna.

6 5

Val av ledamöter och suppleanter i de ständiga utskotten förrättas inom en vecka efter valperiods början. Talman och riksdagsledamot, som är stats— råd, må ej väljas till ledamot eller suppleant i utskott, ej heller må riksdags— ledamot, som är statsråd, deltaga i val till konstitutionsutskottet. Den som valts till ledamot eller suppleant i utskott må ej utan riksdagens medgi- vande avsäga sig uppdraget.

Finansnämnden och lagnämnden bestå av vardera femton ledamöter, varje finansutskott av nio ledamöter samt vart och ett av de övriga ständiga ut- skotten av tretton ledamöter. Antalet ledamöter i särskilt utskott bestämmes av riksdagen. För ledamöterna i utskott väljas suppleanter, i utrikesutskot— tet tretton och i övriga utskott det antal riksdagen bestämmer.

Utskott väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

7 5 Val av ledamöter i riksrätten jämte en förste och en andre ersättare för envar av dem gäller för en tid av sex år; dock skall ledamot, utan hinder av att den tid utgått för vilken han valts, tjänstgöra i riksrätten vid fortsatt be- handling av mål i vars handläggning han förut deltagit.

8 &

Val av riksdagens ombudsmän skall avse en justitieombudsman och en militieombudsman jämte en ställföreträdare för envar av dem. Valet gäller för en tid av fyra år. På hemställan av lagnämnden äger riksdagen dock ent- lediga ombudsman eller ställföreträdare, som ej åtnjuter riksdagens för- troende.

Valet förberedes av lagnämnden, som skall avgiva förslag, upptagande högst tre namn för varje befattning. Vid riksdagens därefter för varje be— fattning särskilt förrättade val är den av de föreslagna vald som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Uppnår ingen av de föreslagna så— dan röstövervikt, skall lagnämnden snarast avgiva nytt förslag.

Avgår ombudsman eller ställföreträdare under den tid för vilken han valts, skall efterträdare väljas för återstående tid. Intill dess nytt val av ombudsman förrättats, övertager ställföreträdaren ombudsmans uppgifter. Val av ställföreträdare under tid då riksmöte ej pågår förrättas av lag- nämnden.

9 5 Val av riksdagens revisorer jämte en suppleant för envar av dem gäller intill dess nytt val förrättats under närmast följ ande valperiod. Revisorerna äro tolv. De välja inom sig ordförande och vice ordförande.

Tilläggsbestämmelser Vid förfall för både revisor och hans suppleant inkalla revisorerna annan supp- leant till tjänstgöring.

10 5

Val av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret jämte en suppleant för envar av dem gäller intill dess nytt val förrättats under närmast följande valperiod. Val av den fullmäktige som skall vara ordförande förrättas sär— skilt. F ullmäktig som vägrats ansvarsfrihet skall omedelbart avgå från sin befattning.

Fullmäktige i riksbanken äro sju, av vilka en, som skall vara ordförande, jämte suppleant för honom utses av regeringen. Fullmäktige välja inom sig vice ordförande så ock en att vara chef för riksbanken samt inom eller utom sig en suppleant för riksbankschefen att med fullmäktigs rätt och ansvar vid förfall för riksbankschefen träda i dennes ställe.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äro sju. Fullmäktige välja inom sig vice ordförande.

Tilläggsbestämmelser

Vid förfall för både fullmäktig och hans av riksdagen valde suppleant inkalla fullmäktige annan suppleant till tjänstgöring.

Av riksdagen vald suppleant för den fullmäktige, som är chef för riksbanken, in- träder först vid förfall jämväl för den av fullmäktige för riksbankschefen utsedde suppleanten.

11 5 Val av riksdagens lönedelegation avser viss förhandling eller viss tid under valperioden. Delegationen består av femton ledamöter. Den väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

12 5 Vid val av riksföreståndare är den vald om vilken mer än hälften av riksdagens ledamöter förenat sig. Valet förberedes av en särskild valberedning, bestående av ordförandena och vice ordförandena i riksdagens ständiga utskott. Valberedningen väljer inom sig ordförande. '

13 5 Det ankommer på riksdagen att, om annat ej är stadgat, förrätta erfor- derliga kompletteringsval.

Kompletteringsval förrättas för den tid som återstår av mandatperioden. Var den avgångne vald för viss partigrupp, skall efterträdaren väljas ur samma grupp; dock må såsom efterträdare väljas annan, som enhälligt föreslagits av ledamöterna i valberedningen.

14 & Val inom riksdagens utskott förrättas med acklamation eller, om ledamot så begär, med slutna sedlar.

Tillåggsbestämmelser

Vid val med slutna sedlar iakttages, att valsedel skall vara enkel, hoprullad, omärkt och otvetydig. Vid lika röstetal skiljes genom lottning, när så erfordras.

6 KAP.

Förvaltningsbestämmelser

1 5

Riksdagen väljer för varje valperiod sin sekreterare.

Sekreteraren åligger att, enligt instruktion som fastställes av riksdagen, vid sammanträde med riksdagen föra protokoll, expediera riksdagens beslut ochi övrigt biträda talmannen i riksdagsarbetet.

Sekreteraren är chef för riksdagens kansli. Stenografer och övrig kansli- personal anställas av talmannen.

2 % Sekreterare i utskott och övrig personal i utskotts kansli anställas av utskottet.

3 &

Riksdagen skall för varje valperiod välja sex ledamöter jämte en supple— ant för envar av dem att under ordförandeskap av talmannen utgöra riks— dagens förvaltningsdelegation. Talmannen må för visst fall eller för viss tid överlåta ordförandeskapet på vice talman.

På förvaltningsdelegationen ankommer att granska och sammanställa an- slagsäskanden, som avse riksdagen och under riksdagen lydande myndighe- ter, samt att i övrigt, enligt av riksdagen fastställd instruktion eller av riks- dagen i annan ordning givna föreskrifter eller enligt riksdagens bemyndi- gande, meddela förvaltningsbestämmelser som äro gemensamma för myn— digheter lydande under riksdagen.

Besvär, som enligt vad därom är särskilt stadgat må anföras hos riksdagen, prövas och avgöras av förvaltningsdelegationen.

4 % Riksdagens förvaltningsärenden handläggas, om annat ej är Särskilt stad- gat, av riksdagens kontor enligt reglemente som fastställes av riksdagen. Kontoret står under ledning av en styrelse, bestående av fyra av riksdagen för varje valperiod inom sig valda ledamöter jämte kontorets chef ; för envar av de valda ledamöterna väljes en suppleant. Styrelsen väljer inom sig ordfö— rande och vice ordförande. Chef för kontoret tillsättes av styrelsen.

5 &

Riksdagsbiblioteket och riksdagens upplysningstjänst stå under ledning av en gemensam styrelse, bestående av ordförande och suppleant för honom, utsedda av regeringen, samt två ledamöter och en suppleant för envar av dem, valda av riksdagen för varje valperiod.

Närmare bestämmelser om biblioteket och dess uppgifter samt om upp— lysningstjänsten meddelas av riksdagen i särskilt reglemente.

6 5 Om samråd genom Nordiska rådet mellan Sveriges riksdag, Danmarks fol— keting, Finlands riksdag, Islands alting och Norges storting samt de nor- diska ländernas regeringar är särskilt stadgat. Reglemente för Nordiska rå- dets svenska delegation fastställes av riksdagen.

7 &

Åtal mot fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret och mot riks- dagens revisorer för fel eller försummelse i tjänsten beslutas av finans— nämnden.

Åtal mot ledamöter av riksdagens förvaltningsdelegation, av styrelsen för riksdagens kontor och av styrelsen för riksdagsbiblioteket och riksdagens upplysningstjänst, så ock mot riksdagens sekreterare och riksdagens om— budsmän och deras ställföreträdare för fel eller försummelse i tjänsten be— slutas av lagnämnden.

Tvåkammaralternativ (Avvikelser från enkammaralternativet markeras med kursiv stil.)

Förslag till

Regeringsform

1 KAP.

Statsskickets grunder 1 5

All statsmakt i Sveriges rike utgår från Sveriges folk. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom parlamentariskt statsskick och kom- munal självstyrelse.

Regeringsformen, successionsordningen och tryckfrihetsförordningen äro rikets grundlagar.

2 5

l överensstämmelse med vad i riket av ålder gällt skola rikets alla myn- digheter, enligt vad i denna regeringsform närmare stadgas,

rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt hindra och för- bjuda,

ingen fördärva eller fördärva låta, till liv, ära, personlig frihet och väl- färd utan han lagligen försvunnen och dömd är.

ingen avhända eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan rann- sakning och dom i den ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskriva,

ingens fred i dess hus störa eller störa låta, ingen från ort till annan förvisa, ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer, samt

låta en var bliva dömd av den domstol, varunder han rätteligen hörer och lyder.

35

Konungen är rikets statschef. Tronföljden är fastställd i successionsordningen.

4 & Rikets styrelse tillkommer regeringen. För rikets förvaltning finnas un- der regeringen förvaltningsmyndigheter. Regeringens beslut fattas, enligt vad i denna regeringsform stadgas, av Konung och statsråd i konselj, av statsråden i ministerråd eller av enskilt statsråd.

åå

Rättskipningen utövas av rikets domstolar.

6 & Riksdagen företräder svenska folket. Den består av lvå kamrar. De äga lika behörighet.

7å

Lag stiftas av riksdagen.

8 5 Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta utövas av riksdagen allena. Riksdagen fastställer ock, huru statens medel skola användas.

9 % Riksdagen granskar, enligt vad i denna regeringsform stadgas, rikets styrelse och förvaltning.

2 KAP.

Grundläggande fri- och rättigheter

1 5 Svensk medborgare skall njuta åsiktsfrihet, yttrandefrihet och tryckfri- he-t, religionsfrihet samt församlingsfrihet och föreningsfrihet. Medborgarna äga sålunda, enligt vad i grundlag och annan lag närmare stadgas, fritt ut- trycka tankar och åsikter, fritt meddela och mottaga uppgifter och under— rättelser, fritt bekänna och utöva sin religion samt fritt sammankomma och fritt sammansluta sig för allmänna eller enskilda syften.

2 5 Svensk medborgare åtnjuter personlig _frihet samt rätt att fritt välja vistelseort inom riket eller lämna riket; han är ock tillförsäkrad hemfrid samt rätt att oförkränkt sända meddelanden genom post eller annat sådant allmänt samfärdsmedel. Dessa fri- och rättigheter må ej inskränkas annor- ledes än genom lag eller med stöd av lag.

3 5 Svensk medborgares egendom är tryggad. Expropriation och annat dylikt förfogande över egendom må ske allenast under förutsättningar som an- givas i lag.

4 5 Svensk medborgare äger åtnjuta undervisning och utbildning enligt vad därom är särskilt stadgat; om barns rätt till grundläggande undervisning i allmänna skolor och om den skolplikt som må åläggas barn stadgas i lag.

5 5 Svensk medborgare äger i riket driva näring och utöva yrke, såvitt ej annat är särskilt stadgat.

6 & Rätten till arbete skall tryggas, så att envar arbetsför svensk medborgare kan få arbete som giver honom bärgning. Om rätt för den som ej kan för- sörja sig själv att vid behov få bistånd och stöd av det allmänna stadgas

ilag. 75

Det är svensk medborgares rätt och plikt att deltaga i rikets försvar enligt vad därom stadgas i lag.

85

Ingen må dömas av annan domstol än den under vilken han hör enligt lag.

9 5 Ingen må straffas för gärning som icke var belagd med straff när den förövades ; ej heller må för gärning utdömas strängare straff än som var stadgat vid tiden för dess förövande.

10 å Politisk flykting har rätt till fristad i riket. Denna rätt må ej inskränkas annorledes än genom lag eller med stöd av lag.

11 å Utlänning åtnjuter här i riket fri- och rättigheter i likhet med svensk medborgare, såvitt ej ann-at är särskilt stadgat.

3 KAP.

Konung och statsråd

1 5 Konungen utnämner statsminister, sedan han rådgjort med riksdagens talmän och med företrädare för partigrupper inom riksdagen. På förslag av statsministern utnämner Konungen övriga statsråd. Ej må till statsråd utses annan en den som genom födseln blivit svensk medborgare.

2 5 Statsråd må ej utöva annan tjänst, allmän eller enskild, eller innehava uppdrag inom bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet har huvud- sakligen ekonomiskt syfte, eller uppbära inkomst av tjänst eller uppdrag som nu sagts.

3 %

Statsråd entledigas av Konungen. Hemställer statsministern att statsråd Skall entledigas, må entledigande icke vägras.

Avgår statsministern, skola övriga statsråd entledigas.

Hava samtliga statsråd entledigats, skola de, till dess statsminister ut— nämnts, med statsråds befogenhet och ansvar handlägga löpande ärenden och sådana ärenden, vilkas avgörande icke kan uppskjutas utan betydande olägenhet.

4 &

Beslutar riksdagen misstroendeförklaring mot statsministern, skall denne på samtliga statsråds vägnar ofördröjligen begära avsked. Har misstroende- förklaring beslutats mot annat statsråd än statsministern, skall statsminis— tern ofördröjligen hem-ställa om hans avskedande.

På hemställan av statsministern må Konungen under högst en vecka låta anstå med att bevilja avsked. Beslutas inom samma tid urtima val förfaller framställningen om avsked. Till dess avsked beviljats eller framställning därom förfallit, må regeringen icke handlägga andra ärenden än sådana som avses i 3 & tredje stycket.

5 5 Är Konungen av utrikes resa, sjukdom eller annan dylik orsa-k hindrad att fullgöra sina plikter som statschef, inträder såsom regent enligt stadgad tronföljd prins som fyllt tjugufem år och ej är hindrad av skäl som nyss sagts. Finnes ej någon som kan inträda Såsom regent, åligger det äldste talman- nen att såsom riksföreståndare fullgöra statschefens plikter.

6 5 Då tronledighet uppkommit och tronföljaren icke fyllt tjugufem år, skall riksdagen välja en riksföreståndare för tiden till dess tronföljaren uppnått sådan ålder. Till dess valet ägt rum, så ock när den som valts till riks- föreståndare är hindrad att fullgöra Sina plikter som statschef, inträder äldste talmannen såsom riksföreståndare.

7 & Finnes vid tronledighet icke någon tronföljare, är äldste talmannen riksföreståndare till dess statschef utsetts i överensstämmelse med vad i denna regeringsform må bliva fastställt.

3 & Möter hinder för äldste talmannen att i fall som förut sagts vara riks- föreståndare, inträder medkammarens talman såsom riksföreståndare.

9 5 Riksföreståndare må icke vara statsråd eller tjänstgöra som talman eller riksdagsledamot; han må ej heller utöva tjänst eller uppdrag som i 2 5 sågs.

10 5 Konungen kan icke dömas till ansvar för sina gärningar. Ej heller kan regent eller riksföreståndare dömas till ansvar för sina gärningar såsom statschef.

11 5 Vid trontillträde avgiver Konungen försäkran att städse följa denna re- geringsforms bud. Sådan försäkran avgives ock av regent och av riks-före— ståndare.

4 KAP.

Rikets styrelse och förvaltning 1 5

För beredning av regeringsärendena skola finnas statsdepartement, vart och ett under ledning av ett statsråd, och ett regeringskansli under stats- ministerns ledning.

För samordnings- och granskningsuppgifter skola i regeringskansliet ingå minst två statsråd.

2 5 Vid regeringsärendenas beredning skola erforderliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter; enskilda sammanslutningar skola i den omfattning som prövas lämplig beredas tillfälle att yttra sig i ärenden inom sina intresseområden. Närmare föreskrifter om regeringsärendenas handläggning meddelas i stadga (regeringsstadgan).

3 5 I konselj avgöras regeringsärenden angående förslag och meddelanden till riksdagen, folkomröstning, författningar rörande regeringsarbetet samt, i den omfattning Särskilt stadgas, tjänstetillsättningar, så ock annat rege- ringsärende som enligt beslut i ministerråd hänskjutits till konselj. Förslag till beslut i konseljärende upprättas i ministerråd. Ärendet avgö— res genom Konungens godkännande av förslaget.

4 5 Andra regeringsärenden än konseljärenden avgöras, enligt vad därom när- mare bestämmes i regeringsstadgan, av statsråden i ministerråd eller av enskilt statsråd. Ordförande i ministerråd är statsministern eller, i dennes frånvaro, annat statsråd som statsministern utsett därtill. Ej må ministerråd hållas, om icke minst fem statsråd äro tillstädes.

5 & Statsråd är i konselj och i ministerråd föredragande i regeringsärende som ankommer på hans handläggning. Över beslut i regeringsärende föres protokoll. Föreligger vid beslut i mi- nisterråd skilj aktig mening, antecknas denna.

. 6 &

Regeringen skall, så ofta omständigheterna föranleda det, med utrikes- nämnden dryfta det allmänna utrikespolitiska och försvarspolitiska läget.

I ärende, som angår rikets förhållande till främmande stat eller mellan- folklig organisation och som är av större vikt, bör före avgörandet rådpläg— ning äga rum med utrikesnämnden.

Utrikesnämnden skall fortlöpande hållas underrättad om de allmänna utrikespolitiska och försvarspolitiska förhållanden som kunna få betydelse för riket. I ärende vari rådplägning med nämnden skall äga rum skola nämn- dens ledamöter, där så ske kan, i förväg få del av alla upplysningar av be- tydelse.

7 5

Utrikesnämnden består av ledamöterna i riksdagens utrikesutskott. Intill dess nytt utrikesutskott tillsatts, ingå ledamöterna i det föregående utrikes- utskottet i nämnden.

Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av regeringen. Hava minst en tredjedel av nämndens ledamöter gjort framställning om rådplägning i viss fråga, skall nämnden sammankallas. Konungen leder förhandlingarna, när han är tillstädes. I Konungens frånvaro föres ordet av statsministern eller, om denne ej är tillstädes, av annat statsråd som statsministern utsett därtill.

Ledamot av utrikesnämnden skall visa varsamhet i fråga om meddelan- den till andra om vad som förekommit vid nämndens sammanträden. I fall då ordföranden påbjudit tystnadsplikt, är ledamot förbunden därtill.

8 5

Överenskommelse med främmande stat eller mellanfolklig organisation skall framläggas för riksdagen till godkännande, om överenskommelsen avser fråga som ankommer på riksdagens avgörande eller, utan att angå sådan fråga, är av större vikt. I fall som sist sagts må dock överenskommel- se, utan att framläggas för riksdagen, avslutas av regeringen efter råd- plägning med utrikesnämnden, om regeringen finner att rikets intresse kräver det.

9 5

Med riksdagens godkännande må avslutas överenskommelse med främ— mande stat eller mellanfolklig organisation, varigenom på mellanfolklig organisation överlåtes befogenhet, som enligt denna regeringsform till- kommer regeringen eller annan myndighet, eller befogenhet att i visst ämne stifta lag, dock icke grundlag, eller att i visst ämne på rikets vägnar avsluta Överenskommelse med främmande stat. Sådant godkännande må ej givas i annan ordning än som gäller för stiftande av grundlag eller genom ett beslut av riksdagen, om vilket minst fem sjättedelar av vardera kammarens ledamöter vid omröstning förenat sig.

105

Rikets förvaltningsmyndigheter skola fullgöra sina uppgifter efter vad i lag och annan författning stadgas och i enlighet med utfärdade anvisningar. Grundläggande bestämmelser om förvaltningsförfarandet givas i lag.

115

Justitiekanslern har, såsom regeringens högste ombudsman, tillsyn över lagars och andra författningars tillämpning.

12 & Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare i riket.

13 å Överbefälhavaren har under regeringen ledningen av rikets krigsmakt.

14 5

Vid tjänstetillsättning skall avseende fästas allenast vid förtjänst och skicklighet.

Endast den som är svensk medborgare må innehava eller utöva tjänst med vilken är förenad myndighetsutövning i ledande ställning eller upp- gift att företräda riket eller åliggande av betydelse för rikets säkerhet. För innehav eller utövande av annan tjänst, som innefattar myndighetsutövning, må såsom villkor uppställas krav på svenskt medborgarskap; härom stadgas i lag.

Grundläggande bestämmelser om tjänstemans skyldigheter och rättig- heter givas i lag.

15 & Regeringen äger genom nåd mildra eller eftergiva straff eller annan på- följd för brott, så ock återgiva egendom som på grund av brott förverkats till staten.

5 KAP.

Domstolar och rättskipning

1 % Domstolarna skola döma efter vad i lag och annan författning stadgas. 2 € Högsta domstolen har högsta domsrätten i mål som tillhöra allmänna eller särskilda domstolars prövning.

Inskränkning i rätten att fullfölja talan till högsta domstolen må ske allenast enligt grunder som angivas i lag.

3 & Högsta förvaltningsdomstolen har högsta domsrätten i förvaltningsmål enligt vad därom stadgas i lag.

4 &

Riksråtten skall, i »den omfattning som stadgas i denna regeringsform eller i annan lag, upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott, varigenom statsråd eller ledamot av högsta domstolen eller av högsta förvaltningsdomstolen åsidosatt sin tjänsteplikt.

5 5

Riksrätten bes-tår av fjorton ledamöter. Högsta domstolens ordförande eller, vid talan mot ledamot av högsta domstolen, högsta förvaltningsdom- stolens ordförande, för ordet i riksrätten.

Sju ledamöter jämte en förste och en andre ersättare för envar av dem väljas av riksdagen. Övriga ledamöter äro, förutom ordföranden, vid tal-an mot statsråd tre av högsta domstolens och tre av högsta förvaltningsdom- stolens ledamöter samt vid talan mot ledamot av högsta domstolen sex av högsta förvaltningsdomstolens och vid talan mot ledamot av högsta förvalt- ningsdomstolen sex av högsta domstolens ledamöter; högsta domstolens och högsta förvaltningsdomstolens ledamöter taga säte i riksrätten efter tjänste- ålder. Ledamot av riksdagen må ej sittai riksrätten. '

Riksrätten är domför med tio ledamöter. I riksrättens prövning skola deltaga valda ledamöter till lika antal med icke valda ledamöter. Vid laga förfall eller vid jäv för ordföranden skall den äldste av de icke valda ledamö- terna föra ordet i riksrätten.

6 5

Endast den som är svensk medborgare må innehava eller utöva domar- tjänst.

Den som utnämnts till domartjänst må ej avsättas från tjänsten annor- ledes än genom domstols dom. Han må ej heller »utan eget medgivande för- flyttas till annan tjänst; om det finnes erforderligt av organisatoriska skäl, må han dock förflyttas till annan jämställd domartjänst.

6 KAP.

Riksdagen 1 ä'

Riksdagens första kammare består av etthundrafemtio ledamöter. Riks- dagens andra kammare består av tvåhundratrettio ledamöter. För ledamö- terna skola finnas ersättare.

2 5 Till riksdagsledamot eller ersättare må väljas endast den som är svensk medborgare och har fyllt tjugutre år samt ej är förklarad omyndig. Ingen som enligt vad därom är särskilt stadgat uppställts som valkandi- dat må förmenas rätten att kandidera.

3 5 Första kammarens ledamöter samt ersättare för dem väljas av landstingen och av fullmäktige i städer som icke tillhöra landstingskommun.

4 5 För val till första kammaren indelas riket i sex valkretsar. Dessa skola vara till folkmängden i huvudsak lika stora.

5 5 Valperioden för första kammaren är åtta år och räknas från och med den 15 oktober närmast efter valet. Vart fjärde år förrättas val i tre valkretsar.

6 5 Mellan de i val till första kammaren deltagande partierna fördelas man— daten proportionellt enligt heltalsmetoden.

7 5 Andra kammarens ledamöter samt ersättare för dem utses vid direkta och hemliga val. Rösträtt tillkommer svensk medborgare som fyllt tjugu år och ej är för— klarad omyndig. Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd.

85

För val till andra kammaren indelas riket i valkretsar.

9 5

Val till andra kammaren år lagtima eller urtima. Lagtima val hålles i september vart fjärde år. Urtima val beslutes av Konungen; sådant beslut må fattas endast på hemställan av statsministern. Urtima val hålles inom två månader från den dag då valet beslöts. Efter urtima val må sådant val ej ånyo beslutas, förrän minst sex månader förflutit.

10 5 Valperioden för andra kammaren omfattar, efter lagtima val, tiden från och med den 15 oktober närmast efter valet till och med dagen före närmast följande valperiods början och, efter urtima val, tiden från och med tj ugu— andra dagen efter valet till och med dagen före närmast följande valperiods början.

11 5 ' Mellan de i val till andra kammaren deltagande partierna fördelas man—

daten proportionellt enligt uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4.

12 5 Närmare bestämmelser om val till riksdagen givas i lag.

13 5 Riksdagens ledamöter sammankomma till riksmöte i rikets huvudstad. Riksmöte är lagtima eller urtima.

14 &”

Kammare väljer inom sig vid lagtima riksmöte för tiden intill närmast följande lagtima riksmötes början talman samt förste och andre vice tal- man.

Talmännen leda riksdagens arbete.

15 &

Riksdagen tillsätter inom sig vid lagtima riksmöte för tiden intill närmast följande lagtima riksmötes början följande ständiga utskott för beredning av riksdagsärenden: en finansnämnd, ett utrikesutskott, ett konstitutions- utskott och ett allmänt beredningsutskott samt finansutskott och lagutskott till det antal som är särskilt föreskrivet.

Utskott består av lika många ledamöter från vardera kammaren.

16 5

Vad kamrarna sammanstämmande besluta är riksdagens beslut. Stanna kamrarna i olika beslut i ärende angående budgetregleringen el- ler angående riksbanken eller riksgäldskontoret eller i lagärende angående skatt eller statlig avgift, skall riksdagens beslut fattas genom gemensam om- röstning. Om beslut i ärende angående misstroendeförklaring är särskilt stadgat. .

Stanna kamrarna i annat fall än i andra stycket avses i olika beslut, har ärendet förfallit.

17 ä' Närmare bestämmelser om riksdagen och dess arbete givas i lag (riks— dagsordningen) .

18 5 Riksdagsledamot må ej förmenas att fullgöra sitt uppdrag. Han är i ut- övningen därav icke bunden av andra än i denna regeringsform och i riks—— dagsordningen givna föreskrifter. Ledamot må ej utan kammares medgivande avsäga sig sitt uppdrag.

19 ä' De i 2 5 angivna valbarhetsvillkoren utgöra även villkor för behörighet att vara riksdagsledamot. Det tillkommer kammare att pröva ledamots behörighet.

20 5

Riksdagsledamot må icke berövas friheten för sina gärningar eller ytt- randen i denna egenskap, utan att den kammare till vilken han här med— givit det genom beslut om vilket vid omröstning minst fem sjättedelar av de röstande förenat sig. Ej heller må i anledning av sådana gärningar eller yttranden talan mot honom väckas utan beslut som nu sagts.

Misstänkes ledamot för brott i annat fall än i första stycket avses, skall vad i lag är stadgat om gripande, anhållande eller häktning tillämpas allenast om han erkänner brottet eller tagits å bar gärning eller fråga är om brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

21 5 För ersättare som tjänstgör i riksdagsledamots ställe gäller vad som är stadgat i fråga om ledamot.

7 KAP.

Lag och lagstiftning 1 5

Riksdagen tillkommer att stifta grundlag och annan lag. Lag må ej ändras eller upphävas annorledes än genom lag, stiftad i sam- ma ordning som den ändrade eller upphävda lagen.

2 5

Ej må annorledes än i lag givas bestämmelser om svenskt medborgar- skap, om enskildas egendom och inbördes förhållanden, om brott och på- följd för brott, om råttegångs-förfarandvet, om värnplikt och annan tjänste- plikt och om åligganden i Övrigt för kommuner eller enskilda; dock må i annan författning än lag mindre ingripande bestämmelser beslutas av rege- ringen eller, enligt vad därom särskilt stadgas, av annan myndighet.

I lag givas ock bestämmelser om grunderna för den kommunala organisa- tionen och verksamheten (kommunallag).

Att utöver vad nu sagts bestämmelser i vissa ämnen skola givas i lag, därom är i denna regeringsform och i tryckfrihetsförordningen särskilt stadgat.

3 & Grundlag stiftas genom två likalydande beslut, av vilka det första är vi- lande och det andra är slutligt. Mellan besluten skall val till riksdagens andra kammare hava hållits.

Successionsordningen må ej ändras utan att Konungen själv samtyckt därtill.

4 &

Vilande beslut i grundlagsärende underställes folkomröstning i samband med närmast följande val till andra kammaren, om minst en tredjedel av ledamöterna i vardera kammaren inom tre veckor från dagen för beslutet hos talmännen gjort framställning därom, eller om regeringen inom samma tid så beslutat.

Vid folkomröstningen äga de vid valet röstberättigade tillkännagiva, huruvida de instämma i det vilande beslutet eller icke. Beslutet förfalller, om flertalet av dem som deltaga i folkomröstningen, till antal motsvarande mer än hälften av antalet vid valet avgivna och godkända röster, rösta mot beslutet.

5 &

Beståmmelse i riksdagsordningen stiftas genom två likalydande beslut, av vilka det första är vilande och det andra är slutligt och mellan vilka val till andra kammaren skall hava hållits, eller ock genom ett beslut, om vilket minst tre fjärdedelar av ledamöterna i vardera kammaren vid omröstning förenat sig. Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen må dock beslutas i den ordning som i allmänhet gäller för stiftande av lag.

6 5 För att avgiva yttrande i lagärende skall finnas ett lagråd. I lagrådet tjänstgöra ledamöter av högsta domstolen och av högsta förvaltningsdom- stolen. Ej må grundlag eller lag i ämne, som i 2 5 första eller andra stycket Sägs, stiftas utan att yttrande i lagärendet dessförinnan inhämtats från lagrådet. Närmare bestämmelser om lagrådet givas i lag.

7 5 Förslag till författning som regeringen äger besluta för rikets styrelse och förvaltning må av regeringen föreläggas riksdagen för yttrande eller för antagande såsom lag.

85

Av riksdagen beslutad lag överlämnas till regeringen för utfärdande. Lag utfärdas i Konungens namn och med Konungens underskrift.

Om skäl äro därtill, äger regeringen inom tre veckor från den dag då la- gen Överlämnades, i stället för att utfärda lagen, återsända den till riks- dagen för ny behandling. Återsändande må ej ske i fråga om grundlag.

8 KAP.

Beskattning och budgetreglering

l 5 Skatt må ej beslutas annorledes än genom lag eller, såvitt angår skatt för att täcka kommuns medelsbehov, med stöd av lag. Statlig avgift fastställes av riksdagen genom lag eller genom särskilt be- slut eller ock, efter riksdagens bemyndigande, av regeringen eller av för- valtningsmyndighet.

2 &

Regeringen skall till riksdagen avgiva förslag till statsbudget för det när- mast följandet budgetåret, innefattande förslag till beräkning av stats- inkomsterna och till anslag.

Närmare bestämmelser om de grunder, enligt vilka statsbudgeten skall uppställas, givas i lag.

3 %

Riksdagen bestämmer till vilka belopp statsinkomsterna skola beräknas samt anv-isar anslag till de utgiftsändamål som riksdagen finner höra till- godoses.

Har riksdagen ej avslutat budgetregleringen före budgetårets inträde, skall, till dess riksdagen beslutat i sådan del av statsbudgeten som icke slutbehandlats, den förra statsbudgeten lända till efterrättelse i denna del.

Riksdagen äger för det löpande budgetåret företaga ny beräkning av statsinkomster samt på tilläggsbudget anvisa ytterligare anslag.

45

Riksdagen må på en inom sig vald lönedelegation överlåta att på riks- dagens vägnar godkänna förhandlingsöverenskommelse angående statsan- ställdas avlöningsförmåner samt förslag som har omedelbart samband med överenskommelsen.

5 & Statens medel äro under regeringens disposition. De få ej användas på annat sätt än riksdagen fastställt.

6 & Statens fasta egendom förvaltas efter de grunder riksdagen fastställt. Sådan egendom :må ej avhändas staten utan riksdagens bemyndigande.

7 5 Utan riksdagens bemyndigande må regeringen icke upptaga län eller ikläda staten ekonomiska förpliktelser. Ej heller må statens 'fordringsan- Språk eftergivas utan riksdagens bemyndigande.

8 &

Riksbanken och riksgäldskontoret äro under riksdagens garanti. De lyda under riksdagen och stå under ledning av Särskilda fullmäktige. Föreskrif- ter om riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet må, enligt riks- dagens bemyndigande, givas av finansnämnden.

Rätten att utgiva sedlar tillkommer riksbanken. Närmare bestämmelser om riksbanken givas i lag.

På riksgäldskontoret ankommer att enligt riksdagen-s bemyndigande upp- taga lån och att förvalta statsskulden.

9 KAP.

Granskning och tillsyn 1 &

Riksdagen skall genom konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänste- utövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet äger för detta ändamål utfå protokoll över beslut i regeringsärenden med därtill hörande handlingar.

Det åligger utskottet att årligen, så ock eljest när skäl därtill föreligger, meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning funnit förtjäna upp- märksamhet. Riksdagen äger i anledning härav göra framställning till rege- ringen.

2 5

Skulle konstitutionsutskottet finna att statsråd, genom att bryta mot denna regeringsform eller annan lag eller författning eller genom annan handling eller underlåtenhet, så grovt åsidosatt sin tjänsteplikt att för gär— ningen jämlikt lag kan dömas till avsättning, skall utskottet, om gärningen icke tillika innefattar annat brott, låta åtala honom inför riksrätt. Ej må i annan ordning än nu sagts åtal väckas mot statsråd för gärning, som inne- fattar åsidosättande av tjänsteplikt och som icke eljest är särskilt belagd med straff.

Finner utskottet att statsråd, utan att fall är för handen som i första stycket sägs, åsidosatt sin tjänsteplikt, må utskottet göra särskild anmälan därom till riksdagen.

3 &

Fråga rörande statsråds tjänsteutövning må väckas jämväl av annat ut— skott än konstitutionsutskottet, så ook av riksdagsledamot.

Ärende som nu sagts anhängiggöres genom skriftlig anmälan till kon— stitutionsutskottet. Om ärendets vidare behandling gäller vad i 1 och 2 55 stadgas.

4 5

Riksdagen äger på yrkande av ledamot förklara att statsråd icke åtnjuter riksdagens förtroende (misstroendeförklaring).

För misstroendeförklaring fordras att mer än hälften av riksdagens leda- möter vid omröstning förenat sig om beslutet.

5 5 Riksdagsledamot äger i fråga, som avser rikets styrelse och icke omedel- bart gäller enskild person eller enskild sammanslutning, med kammarens medgivande framställa interpellation till statsråd. Ledamot må ock i fråga som nu sagts rikta Spörsmål till statsråd.

6 &

Tillsyn över lagars och andra författningars tillämpning utövas av minst två av riksdagen valda ombudsmän enligt instruktion som fastställes av riksdagen.

Ombudsman må närvara vid domstols och förvaltningsmyndighets över- läggningar och skall äga tillgång till deras protokoll och handlingar. Stat- liga och kommunala tjänstemän skola på begäran tillhandagå honom med upplysningar och yttranden. Åklagare skall på begäran bit—räda honom.

7 &

Riksdagen skall genom särskilda av riksdagen valda revisorer granska användningen av statens medel. Domstolar och förvaltningsmyndigheter Skola på begäran tillhandagå revisorerna med upplysningar och yttranden.

Det åligger revisorerna att årligen, så ock eljest när skäl därtill föreligger, meddela riksdagen vad de vid sin granskning funnit förtjäna uppmärksam- het. Riksdagen äger i anledning härav göra framställning till regeringen.

8 € Om svensk medborgares tillgång till allmänna handlingar stadgas i tryck- frihetsförordningen.

10 KAP.

Särskilda bestämmelser för krig och andra utomordentliga förhållanden

1 &

Riksdagen skall för varje budgetår, efter förslag av regeringen, antaga be- redskapsbudget för rikets försvar. Riksdagen må ock antaga beredskaps- budget för ekonomisk kris eller annat nödläge.

Allmänna bestämmelser om villkor för användning av anslag som upp- tagits i beredskapsbudget givas i lag.

2 &

Riksdagen äger bemyndiga regeringen att, då riket är i krig eller krigs- fara eller då andra utomordentliga förhållanden råda, i visst ämne meddela föreskrifter som eljest skolat givas i lag eller med stöd av lag. Sådant bemyn- digande må givas allenast genom lag (ramlag); i lagen Skall noggrant an- givas under vilka förutsättningar den må tillämpas.

3 5

Utan riksdagens medgivande må rikets krigsmakt eller del därav ej in- sättas i strid annat än för att avvärja angrepp mot riket. Ej heller må utan riksdagens medgivande svensk väpnad styrka sändas till annat land, så— vida icke förpliktelse därtill föreligger på grund av rikets anslutning till mellanfolklig organisation.

För att värna rikets neutralitet under krig mellan främmande stater äger regeringen bemyndiga krigsmakten att använda våld i den utsträckning som internationell rätt och sedvänja medgiva.

4 % Kommer riket i krig eller krigsfara, skall riksdagen, om riksmöte ej på- går, kallas till riksmöte. Vid krig eller krigsfara, så ock då andra utom-ordentliga förhållanden föranleda därtill, äger regeringen efter samråd med talmännen besluta att riksdagen skall sammanträda på annan ort än i huvudstaden.

5 5

Är riket i krigsfara och skall val till första kammaren eller lagtima val till andra kammaren hållas, äger riksdagen på förslag av regeringen besluta att valet Skall inställas. För Sådant beslut fordras att minst tre fjärdedelar av vardera kammarens ledamöter vid omröstning förenat sig om beslutet. Har val inställts, skall val hållas så snart Ske kan.

Är riket i krig, må val till riksdagen icke hållas utan medgivande av riks- dagen. Har till följd av krig val inställts, skall val hållas så snart ske kan efter det att krigstillståndet upphört.

6 5

Är riket i krig och kan på grund av krigsförhållandena riksdagen icke sammanträda, äga talmännen efter samråd med statsministern förordna att riksdagens befogenheter Skola utövas av riksdagens krigsdelegation.

Krigsdelegationen består av talmännen och vice talmännen samt av ledamöterna i finansnämnden och i utrikes— och konstitutionsutskotten; vid förfall för utskottsledamot inträder suppleant. Delegationen beslutar själv om formerna för sin verksamhet. .

Så snart riksdagen åter kan sammanträda, skola talmännen förordna att krigsdelegationens befogenheter skola upphöra.

7 & Är riket i krig eller krigsfara, må, utan hinder av vad i 4 kap. 4 5 andra stycket stadgas, ministerråd hållas, om minst tre statsråd äro tillstädes.

8 5 Är riket i krig, äger riksdagen, i den mån det påkallas av krigsförhållan- dena, besluta att uppgift, som enligt denna regeringsform ankommer på viss myndighet, skall fullgöras av annan myndighet.

9 5 Är riket i krig och kan på grund av krigsförhållandena varken riksdagen eller dess krigsdelegation sammanträda, Skall regeringen till rikets skydd och krigets slutförande utöva på riksdagen ankommande uppgifter, dock icke befogenheten att stifta grundlag.

Övergångsbestämmelser

1 5 Författning, som före denna regeringsforms ikraftträdande tillkommit genom beslut av Konungen gemensamt med riksdagen, må ej ändras eller upphävas annorledes än genom lag. Författning, tillkommen före regeringsformens ikraftträdande genom be- slut av riksdagen, må ej ändras eller upphävas annorledes än genom lag eller efter medgivande av riksdagen.

2 5 1. Ombud för svenska kyrkan sammanträda till allmänt kyrkomöte enligt vad därom är särskilt stadgat. 2. Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan må ej annan utnämnas än den som bekänner kyrkans lära. Medför annan befattning skyldighet att

undervisa i kristendom eller teologisk vetenskap, skall tagas den hänsyn till de sökandes trosåskädning som därav må påkallas. Befattningshavare, som ej tillhör svenska kyrkan, må icke deltaga i avgörande av mål eller ärende, som angår kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utöv- ning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan. Då så— dant ärende avgöres av regeringen, skall dock hinder som nu sagts icke gälla för annan än statsråd på vars handläggning ärendet ankommer.

3. Till ärkebiskop eller biskop utnämner regeringen en av de tre som, i den ordning kyrkolagen stadgar, föreslagits. Om tillsättning av prästerliga tjänster i församlingarna och den rätt som därvid tillkommer regeringen och församlingarna stadgas i kyrkolag.

4. Utan hinder av vad i denna regeringsform stadgas om att lag stiftas _ av riksdagen skall i fråga om kyrkolag gälla, att sådan lag stiftas av rege- ringen gemensamt med riksdagen; dock att därvid erfordras samtycke jäm- väl av allmänt kyrkomöte. Över förslag till kyrkolag skall lagrådets yttrande inhämtas. Har av riksdagen antaget förslag till kyrkolag ej utfärdats Såsom lag före närmast följande lagtima riksmötes början, är förslaget förfallet. Vad i 7 kap. 8 5 andra stycket stadgas om rätt för regeringen att till riks- dagen återsända lag för ny behandling äger ej tillämpning i fråga om kyrko- lag.

5. Genom denna regeringsform göres ej ändring i vad hittills gällt enligt 2 5 1809 års regeringsform.

3 &

De forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter skola fortfarande gälla, där de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den stånden förut tillkommande representationsrätten och således upphört med denna. Ej må ändring eller upphävande därav ske, utan genom regeringens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall, om frågan rör ridder- skapet och adelns eller prästerskapets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet av ridderskapet och adeln samt i det senare av all- mänt kyrkomöte.

4 5 De i 35 5 1809 års regeringsform angivna befattningshavarna hava för- troendesysslor, från vilka de må entledigas, när regeringen prövar rikets tjänst det fordra. Vad nu sagts avser icke statsråd. Genom denna regeringsform göres ej ändring i vad hittills enligt 36 5 1809 års regeringsform gällt om entledigande, befordring och förflyttning av annan tjänsteman än domare.

Tvåkammaralternativ (Avvikelser från enkammaralternativet markeras med kursiv stil.)

Förslag till Riksdagsordning

1 KAP.

Riksmöten och kammarsammanträden

1 & Riksmöte är lagtima eller urtima. Urtima riksmöte må hållas endast under tid då lagtima riksmöte icke

pågår. 2 &

Lagtima riksmöte inledes varje år den 15 oktober. Har urtima val till riksdagens andra kammare beslutats, må under återstående tid av valperio- den till denna kammare lagtima riksmöte dock ej inledas.

Efter urtima val till andra kammaren inledes lagtima riksmöte å tjugu- andra dagen efter valet.

3 5

Till urtima riksmöte kallas riksdagen av regeringen eller av riksdagens talmän.

Begära minst en tredjedel av första kammarens eller minst en tredjedel av andra kammarens ledamöter, med angivande av skälet härför, urtima riksmöte, åligger det talmännen att kalla riksdagen till urtima riksmöte att inledas inom tjugu dagar.

4 & Riksmöte pågår så länge riksdagen finner det erforderligt. Beslut att riks- möte skall avslutas fattas på yrkande av talman eller ledamot. Har urtima val till andra kammaren beslutats, äger regeringen under återstående del av valperioden till denna kammare avbryta riksmöte. Be- slut att riksmöte skall avbrytas meddelas vid sammanträde med vardera

kammaren av statsministern eller av annat statsråd som utsetts därtill. Riksmötet avbrytes genom att meddelandet lämnas.

Lagtima riksmöte som inlett-s den 15 oktober avslutas senast den 15 maj följande år, såvida riksdagen icke beslutar annorlunda.

5 &

Kammares första sammanträde under riksmöte hålles å riksmötets första dag eller, om talmannen med hänsyn till infallande helg så beslutar, å riks— mötets andra eller tredje dag.

Vid första sammanträdet företages upprop. Tilläggsbestämmelser

Första sammanträdet börjar under lagtima riksmöte klockan 11 och under urtima riksmöte å tid som angives i kallelse.

6 5 Vid kammares första sammanträde under riksmöte föredrages berättel- se av riksdagens ombudsmän om granskning av de fullmakter för ledamöter och ersättare, som inkommit efter föregående riksmötes slut. Berättelse om granskning av fullmakt, som inkommer under tid då riksmöte pågår, före- drages så snart ske kan.

7 &

Vid särskild sammankomst med Konungen, statsråden och riksdagens ledamöter inom tre dagar efter lagtima riksmötes början avgives regerings- förklaring av statsministern eller annat statsråd. Sammankomsten hålles i den ordning talmannen efter samråd med statsministern bestämmer.

8 & Talmännen skola tillse att planmässighet och nödig skyndsamhet iakt- tagas i riksdagsarbetet. Talmannen leder kammarens sammanträden. Han må ej vid samman- träde deltaga i överläggning, omröstning eller val. Vid förfall för talmannen inträder vice talman.

Ti Iläggsbestämmelser

Talmännen skola, när de finna det erforderligt, rådpläga med vice talmännen och med företrädare för utskott och partigrupper om riksdagsarbetet.

Vid samtidigt förfall för talmannen och vice talmännen, så ock intill dess tal- man och vice talmän valts, ankommer på äldste närvarande ledamot att såsom ålderspresident leda sammanträde.

9 & Kallelse till annat sammanträde än i 5 & avses utfärdas av talmannen. Har kallelse ej utfärdats minst tolv timmar före sammanträdet, må dett-a hållas endast om mer än hälften av kammarens ledamöter medgiva det.

Tilläggsbestämmelser

Kallelse till sammanträde bör anslås senast klockan 13 dagen före sammanträ- det samt införas i en eller flera tidningar.

Kallelse till sammanträde inom stängda dörrar meddelas på sätt talmannen be- stämmer.

Sammanträde bör ej hållas under annan tid än klockan 10—19. Ej må sam- manträde pågå efter klockan 20 utan kammarens medgivande.

10 5 Beslut att sammanträde skall avslutas eller att uppehåll skall göras i på- gående sammanträde fattas av kammare utan föregående överläggning.

11 5 För varje ledamot skall finnas särskild plats i kammarens samlingssal.

Tilläggsbestämmelser

Kammarens ledamöter intaga plats valkretsvis, enligt den ordning för valkretsar- na som är föreskriven i lagen om val till riksdagen. För talmän och för statsråd skola finnas särskilda platser.

12 & Sammanträde är offentligt, såvida kammaren icke för särskilt fall beslu- tar annorlunda. Skall statsråd vid sammanträde lämna meddelande från regeringen, äger regeringen bestämma att meddelandet skall lämnas och behandlas inom stängda dörrar.

Ti Iläggsb estämmelser

För åhörare skola finnas särskilda platser å läktare i samlingssalen. Erforder- liga ordningsföreskrifter utfärdas av talmannen. Bryter åhörare mot ordnings— föreskrift, må han utvisas. Uppstår oordning, äger talmannen förordna att samt- liga åhörare skola utvisas.

135

Över alla på kammarens bord vilande ärenden upprättas föredragnings- lista; undantag må göras för ärende som skall behandlas inom stängda dörrar.

Tilläggsbestämmelser

På föredragningslistan upptagas ärendena i den ordning talmannen bestäm- mer. Omröstning med anledning av yrkande om misstroendeförklaring upp-tages dock alltid som första punkt. Har utskott hemställt att ärende skall avgöras efter endast en bordläggning, ranmärkes detta på föredragningslistan.

Föredragningslistan bör före varje sammanträde anslås i samlingssalen och på de platser i övrigt som talmannen bestämmer samt utdelas till ledamöterna. Före— dragningslistan med tillhörande handlingar skall vara tillgänglig i kammarens kansli.

14 å

Talmannen skall vid sammanträde föredraga ärendena i den ordning de upptagits på föredragningslistan och ställa proposition för ärendes av- görande.

Finner talmannen yrkande strida mot regeringsformen eller mot denna riksdagsordning, skall han, med angivande av Skäl, vägra proposition. Be- gära mer än hälften av närvarande ledamöter likväl proposition, skall tal- mannen hänvisa frågan till konstitutionsutskottet för avgörande. Å vad utskottet förklarat icke vara mot regeringsformen eller mot riksdagsord- ningen stridande må proposition ej vägras.

15 5 Vid sammanträde äger ledamot så ock statsråd rätt att, med de undan- tag denna riksdagsordning stadgar, fritt yttra sig i alla frågor som äro under överläggning och om lagligheten av allt som tilldrager sig vid sam— manträdet.

Tilläggsbestämmelser

Statsråd äger bemyndiga statssekreterare att i hans ställe vid sammanträde lämna kammaren upplysningar.

Om bemyndigande skall talmannen underrättas. Bemyndigande må utnyttjas endast på statsrådets anmodan i varje särskilt fall.

16 & Ledamot må ej vid sammanträde deltaga i behandlingen av ärende som personligen rör honom eller någon honom närstående. Vad nu sagts avser icke statsråd vid behandlingen av ärende angående hans tjänsteutövning.

17 5 Ingen må vid sammanträde uttala sig otillbörligt om annan eller tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest i ord eller handling u-pp- träda på sätt som strider mot god ordning. Bryter någon häremot och rät- tar han sig ej efter talmannens erinran, äger talmannen fråntaga honom ordet för pågående sammanträde.

18 5 Vid sammanträde yttrar sig envar i den ordning han anmäl—t sig och upp- ropas; dock äger statsråd taga till orda oberoende av talarordningen. Utan hinder av vad nu sagts må ledamot för genmäle till annan talare med tal- mannens medgivande erhålla ordet i annan ordning. Tilläggsbestämmelser

Den som vill yttra sig begär ordet av talmannen. Den som erhållit ordet skall tala från talarstolen eller från sin plats i samlingssalen.

Genmäle må ej överskrida tre minuter, såvida talmannen icke medgivit rätt till genmäle under högst sex minuter.

Oberoende av talarordningen äger ledamot rätt att under överläggningen i en fråga utan att angiva skäl instämma med närmast föregående talare.

19 & Ledamot må efter ansökan beviljas ledighet från riksdagsarbetet. Le- dighet beviljas för högst sju dagar av talmannen och för längre tid av kammaren.

Tilläggsbestämmelser I ansökan om ledighet skall angivas skälet för ansökningen.

205

Har ledamot beviljats ledighet från riksdagsarbetet, Skall talmannen in- kalla ersättare, om så erfordras.

För ledamot som valts till talman skall ersättare inkallas. Tjänstgör vice talman såsom talman, må ersättare inkallas.

21 5 Vid sammanträde föres fullständigt protokoll; ej må någon tala utanför protokollet. Vid justering av protokoll må beslut ej ändras.

Tilläggsbestämmelser

Yttrande skall, såvitt ske kan, ordagrant upptecknas och utan dröjsmål, för— sett med upptecknarens namnteckning, i två exemplar avlämnas i kammarens kansli, där det till klockan 12 femte vardagen efter sammanträdet skall finnas tillgängligt för genomläsning. Talare som före utgången av nämnda tid justerar sitt yttrande bör därå göra anteckning om sin justering; annan dock obetaget att påkalla Särskild justering därav vid sammanträde som i andra stycket sägs. Har yttrande icke inom stadgad tid justerats av talaren, anses det ändock såsom justerat av honom.

Protokoll justeras av kammaren å sjunde dagen efter samanträdet, om kamma- ren då sammanträder, eller eljest vid närmast följande sammanträde samt förses med talmannens anteckning därom. Vid riksmötes slut ojusterade protokoll justeras inför tillstädesvarande ledamöter å tid som talmannen bestämmer. Protokoll, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall hållas hemligt, justeras inom stängda dörrar. '

Kammarens protokoll och övriga riksdagshandlingar skola tryckas, såvida kammaren icke beslutar annorlunda.

2 KAP.

Ärendenas anhängiggörande 1 g *

Regeringen avgiver förslag till riksdagen genom proposition. Proposition skall vara åtföljd av redogörelse för ärendets tidigare behand- ling och av motivering samt i förekommande fall av lagrådets yttrande.

2 5

Proposition med förslag till statsbudget för det närmast följande bud- getåret (budgetpropositionen), innefattande jämväl finansplan och na- tionalbudget, skall avlämnas senast den 15 december eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter. Till fullständigande av budgetpropositionen skall senare avlämnas förslag till slutlig reglering av statsbudgeten (komplette- ringsproposition). Annan proposition än nu sagts, som avser statens in- komster och utgifter för det närmast följande budgetåret, må ej avlämnas senare än den 1 mars, såvida regeringen icke finner synnerliga skäl föran- leda därtill.

Har budgetregleringen ej avslutats vid utgången av valperioden till andra kammaren i samband med urtima val, skall ny budgetproposition i erfor- derliga delar avlämnas så snart ske kan.

Proposition, som ej avser statens inkomster och utgifter för det när- mast följande budgetåret, avlämnas under riksmöte å tid som regeringen prövar lämplig.

Tilläggsbestämmelser

Proposition avlämnas genom att ingivas till vardera kammarens kansli. Av- lämnad proposition anmäles av talmannen vid sammanträde med kammare utan dröjsmål efter det att propositionen utdelats till kammarens ledamöter.

3 & Regeringen må lämna meddelande till riksdagen genom skrivelse eller ock muntligen genom statsråd vid sammanträde med vardera kammaren.

4 % Riksdagsledamot må avgiva förslag till riksdagen genom motion. I en och samma motion böra icke sammanföras förslag som höra till skilda utskotts beredning.

5 5

Vid lagtima riksmöte avlämnas motion inom två veckor från den dag då riksmötet inletts.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må motion med anledning av budgetpropositionen avlämnas inom trettioen dagar och motion med an- ledning av annan proposition eller av framställning som i 8 & sägs avläm- nas inom två veckor eller den längre tid, högst fyra veckor, som kammaren med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga vikt eller omfatt- ning beslutar; motionstiden räknas från den dag då propositionen eller framställningen anmälts vid sammanträde med kammaren.

Finner kammare med hänsyn till ett ärendes särskilda beskaffenhet syn- nerliga skäl föreligga för skyndsamt avgörande av ärendet, må kammaren

på regeringens förslag besluta om förkortning av sådan motionstid som i andra stycket sägs.

I frågor som omedelbarligen föranledas av något av endera kammaren fattat beslut eller av annan under riksmötet inträffad händelse må motion avlämnas så länge riksmötet pågår.

Tilläggsbestämmelser

Motion avlämnas genom att ingivas till kammarens kansli. Den bör ingivas i fyra exemplar.

Yrkande om förlängning av motionstid må ej framställas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen eller framställningen anmäldes. Beslut om förlängning fattas senast vid närmast därefter följande sammanträde.

6 5

Vid urtima riksmöte må motion avlämnas med anledning av proposition och skall därvid vad i 5 5 andra och tredje styckena stadgas om motionstid äga motsvarande tillämpning.

Har riksdagen kallats till urtima riksmöte enligt 1 kap. 3 5 andra stycket, må motion i fråga som föranlett kallelsen avlämnas inom fyra dagar från den dag då riksmötet inletts.

Beslutar riksdagen vid urtima riksmöte att till avgörande upptaga från föregående riksmöte uppskjutet ärende, må motion i ärendet avlämnas se- nast inom en vecka från dagen för beslutet.

7 %

Ständigt utskott äger inom sitt område, finansnämnden dock endast i ämne som uteslutande tillhör dess beredning, avgiva betänkande med för- slag till riksdagen.

Förslagsrätt som i första stycket sägs tillkommer ej allmänna berednings— utskottet.

Tilläggsbestämmelser Betänkande ingives till talmännen.

8 5 Om framställning till riksdagen från riksbanken, riksgäldskontoret, riks- dagens ombudsmän och annan under riksdagen lydande myndighet är sär- skilt stadgat. Tilläggsbestämmelser Framställning ingives till vardera kammarens kansli och anmäles av talman-

nen vid sammanträde med kammaren. Anmälan skall ske utan dröjsmål efter det att framställningen utdelats till kammarens ledamöter.

9 5 På konstitutionsutskottet ankommer att till riksdagen för slutligt be- slut anmäla vilande beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsord- ningen.

10 &

Yrkande om misstroendeförklaring må framställas endast vid samman- träde med kammare. Ärendet upptages till avgörande inom en vecka från den dag då yrkandet framställdes.

Har yrkande om misstroendeförklaring framställts, skall ärendet utan särskilt yrkande anses anhängiggjort även i medkammaren.

Tilläggsbestämmelser

Talmännen bestämma, efter samråd med statsministern eller i dennes frånvaro annat statsråd, vid vilken tidpunkt ärendet skall upptagas till avgörande.

11 å Interpellation till statsråd skall vara av bestämt innehåll och försedd med motivering. Kammaren beslutar, huruvida interpellationen må framställas; sådant beslut fattas utan föregående överläggning.

Tilläggsbestämmelser

Interpellation ingives till kammarens kansli och anmäles av talmannen vid sam— manträde. Sådan anmälan skall ske utan dröjsmål efter det att interpellationen utdelats till kammarens ledamöter. Interpellation bör ingivas i fyra exemplar.

Beslut huruvida interpellation må framställas fattas vid det sammanträde då interpellationen anmäles eller ock vid närmast följande sammanträde. Medgiver kammaren att interpellationen framställes, skall talmannen låta vederbörande statsråd få del av interpellationen.

Avser statsråd att besvara interpellationen, överenskommer han, efter samråd med interpellanten, med talmannen om vid vilket sammanträde svaret skall läm- nas. Meddelande härom anslås senast klockan 13 dagen före sammanträdet samt upptages på föredragningslistan.

Svar på interpellation må i förväg utdelas till ledamöterna. Har så skett, må statsrådet begränsa sitt anförande till en sammanfattning av svaret.

125

Spörsmål till statsråd skall vara av bestämt innehåll och ej försett med motivering. I överläggning i samband med att spörsmål besvaras må deltaga endast det statsråd som lämnat svaret och den ledamot som framställt spörs- målet, såvida kammaren icke beslutar annorlunda; beslut härom fattas utan föregående överläggning.

Tilläggsbestämmelser

Spörsmål ingives till kammarens kansli och anmäles av talmannen vid samman— träde. Talmannen skall låta vederbörande statsråd få del därav. Spörsmål bör in- givas i fyra exemplar.

Vad i tredje stycket av tilläggsbestämmelserna till 11 & stadgas om interpellation skall äga motsvarande tillämpning beträffande spörsmål.

3 KAP. Ärendenas beredning 1 & Proposition och motion samt framställning från myndighet som lyder under riksdagen skola för beredning hänvisas till utskott. Ärende angående misstroendeförklaring eller medgivande att framställa interpellation må ej hänvisas till utskott. Före hänvisning till utskott skall ärende bordläggas vid sammanträde, såvida kammaren icke beslutar omedelbar hänvisning. Ärende vari utskott avgivit betänkande må hänvisas till utskott för yt- terligare beredning.

2 5 Till finansnämnden hänvisas ärende angående finansplan och national- budget samt riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet ävensom ären- de angående lag eller annan författning rörande statsbudgeten, riksbanken och riksgäldskontoret.

3 ä' Till utrikesutskottet hänvisas ärende som angår rikets förhållande till främmande stat eller mellanfolklig organisation och som icke tillhör annat utskotts beredning.

4 5 Till konstitutionsutskottet hänvisas ärende angående grundlag och kom- munallag samt ärende angående annan lag eller författning om regering, riksdag och allmänt kyrkomöte och om inskränkning i svensk medborgares tillgång till allmänna handlingar ävensom ärende angående riksdagsleda- mots behörighet.

5 »?

Till finansutskott hänvisas ärende angående statens inkomster och ut— gifter samt ärende angående lag eller annan författning rörande skatter och statliga avgifter ävensom sådan berättelse av riksdagens revisorer vilken ej avser riksbanken eller riksgäldskontoret.

Finansutskotten äro sju. Tilläggsbestämmelser

Ärendena fördelas mellan finansutskotten enligt grunder, fastställda av utskot- ten vid gemensamt sammanträde.

Om hänvisning av ärende till finansutskott eller i dess ställe tillsatt särskilt ut- skott skall kammarens kansli underrätta finansnämnden.

6 5 Till lagutskott hänvisas ärende angående lag eller annan författning, vilket icke tillhör annat utskotts beredning ävensom av riksdagens ombudsmän avgivna berättelser rörande deras t jänsteutövning. Lagutskotten äro tre.

Ti I läggsbestämmelser

Ärendena fördelas mellan lagutskotten enligt grunder, fastställda av utskotten vid gemensamt sammanträde.

7 5 Till allmänna beredningsutskottct hänvisas ärende som icke tillhör an- nat utskotts beredning.

8 5 För beredning av visst eller vissa ärenden må riksdagen, utan hinder av vad i 2——7 åå stadgas, inom sig tillsätta särskilt utskott.

9 5 Utan hinder av vad ovan stadgas om hänvisning av ärende till visst ut- skott må ärende på grund av sitt nära samband med änme, som tillhör an- nat utskotts område, hänvisas till detta utskott.

10 5 Anser utskott att till utskottet hänvisat ärende ej bör beredas av detta, skall utskottet till kammaren göra anmälan därom. Kammaren beslutar, huruvida ärendet skall hänvisas till annat utskott.

11 &” Fatta kamrarna vid hänvisning av ärende till utskott olika beslut, skall frågan, om så erfordras, hänvisas till konstitutionsutskottet för avgörande.

12 & Gemensam beredning av ärende mellan två eller flera utskott må ske i sammansatt utskott genom deputerade på sätt utskotten överenskomma. Finansnämnd må ej ingå i sammansatt utskott. Tilläggsbestämmelser Antalet deputerade från varje utskott är sex. såvida utskotten ej Överenskomma om annat. 13 å Utskott skall i ärende, som hänvisats till utskottet, till riksdagen avgiva betänkande med förslag. Tilläggsbestämmelser Betänkande ingives till talmännen.

14 5

Betänkande av finansutskott eller, i ärende som tillhör finansutskotts beredning, av särskilt utskott eller sammansatt utskott skall av utskottet överlämnas till finansnämnden för ytterligare beredning av ärendet främst från statsfinansiell och samhällsekonomisk synpunkt. Nämnden äger där- efter till riksdagen avgiva eget betänkande med förslag. Finner nämnden ej anledning att avgiva eget betänkande, skall den med uppgift härom till riks-dagen vidarebefordra utskottets betänkande.

Vid finansnämndens beredning av ärende, som av annat utskott över- lämnats till nämnden och som avser statens inkomster och utgifter för det närmast följande budgetåret, skall, om kompletteringsproposition icke av- lämnats, ärendet på begäran av minst en tredjedel av nämndens ledamö- ter bordläggas i nämnden i avvaktan på sådan proposition.

På grundval av riksdagens beräkning av statsinkomsterna och riksda— gens beslut om anslag skall finansnämnden sammanställa statsbudgeten för det närmast följande budgetåret och anmäla denna för riksdagen.

Ti l läggsb es tämmels er

Utskott skall vid överlämnande av betänkande till finansnämnden jämväl in— lämna exemplar av betänkandet till vardera kammarens kansli.

Vid finansnämndens betänkande i ären-de, som i 14 5 första stycket sägs, skall fogas utskottets betänkande.

15 &

Statsråd må på framställning av utskott eller på egen hemställan, som bifallits av utskottet, personligen eller genom tjänsteman lämna upplys- ningar vid sammanträde med utskottet.

Statlig myndighet skall, om utskott så finner erforderligt för att fullgöra sina uppgifter, tillhandagå utskottet med upplysningar och yttranden.

16 &

Ledamot av utskott är förbunden till tystnadsplikt i fråga om upplys- ningar, som meddelas i visst ämne och som utskottet funnit böra hållas hemliga med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande stat eller mellanfolklig organisation betingade synnerligen vik- tiga skäl.

Tilläggsbestämmelser Ledamot skall avgiva försäkran om att iakttaga tystnadsplikt.

17 5 Ej må någon deltaga Såsom ledamot i utskott vid behandling av ärende som personligen rör honom eller någon honom närstående.

18 &

Utskott äger, efter samråd med talmännen, föreslå riksdagen att till när- mast följande lagtima riksmöte under valperioden till andra kammaren uppskjuta avgörande av ärende som hänvisats eller överlämnats till ut- skottet, så ock att vid urtima riksmöte upp-taga till utskottet hänvisat eller överlämnat uppskjutet ärende.

19 & Utskott sammanträder på kallelse av ordföranden.

Tilläggsbestämmelser

1. Utskott sammanträder första gången, på kallelse av talmännen, inom två dagar från den dag då utskottet tillsatts. Intill dess ordförande och vice ordfö- rande valts, föres ordet av äldste närvarande ledamot. Kallelse till sammanträde bör anslås senast klockan 18 dagen före samman- trädet. Utskott må ej sammanträda å tid, då kammare sammanträder.

2. Ledamot av utskott, vilken är förhindrad att bevista sammanträde med ut- skottet, bör därom underrätta suppleant som kan inträda i hans ställe. Supp- leanter inträda i den ordning de valts eller, om valet förrä-ttats med gemensam lista, i den ordning de uppförts på listan, med iakttagande av att suppleant, tillhörande samma partigrupp som ledamoten, äger företräde framför övriga.

20 &

Omröstning i utskott sker öppet. Äro rösterna lika delade, gäller den me— ning som ordföranden biträder.

Ledamot, som i omröstning tagit ställning mot utskotts beslut eller mo- tivering till beslut, må till utskottets betänkande foga reservation med yr- kande; dock må betänkandets avgivande icke därigenom obehörigen för- dröjas.

4 KAP.

Ärendenas avgörande

1 &?

Utskotts betänkande må ej behandlas samtidigt i kamrarna i annat fall än då så är särskilt stadgat eller då riksmötes avslutande eller ärendets brådskande natur gör sådan behandling erforderlig. På talmännen ankom— mer att bestämma vilken kammare som först skall behandla betänkandet och att, iförekommande fall, besluta om samtidig behandling.

2 & Utskotts betänkande skall före ärendets avgörande bordläggas vid två sammanträden med kammare, om kammaren ej på utskottets förslag beslu- tar att ärendet skall avgöras efter endast en bordläggning.

Tilläggsbestämmelser

Utskotts betänkande bör icke anmälas vid sammanträde med kammare, förrän det utdelats till ledamöterna. Avser ledamot att i ärende framställa yrkande, må yrkandet med talmannens medgivande i förväg utdelas till ledamöterna.

Betänkande, som icke skall behandlas samtidigt i kamrarna, må ej förrän den kammare fattat beslut, vilken först skall behandla betänkandet, anmälas vid sam- manträde med medkammaren.

3 5 Ärende avgöres med acklamation eller, där så särskilt stadgats eller av le- damot yrkas, genom omröstning. Ej må något ärende, vari överläggning äger rum, av talmannen upptagas till avgörande, förrän kammaren funnit överläggningen avslutad.

4 5 Vid ärendes avgörande med acklamation skall talmannen ställa proposi- tion på varje under överläggningen framställt yrkande. Propositionen av- fattas så, att propositionen kan besvaras med ja eller nej. Talmannen till- kännagiver, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster be- slutet med klubbslag, såvida omröstning ej begäres.

5 5

Vid ärendes avgörande genom omröstning ställes mot det yrkande, som enligt talmannens uppfattning vid acklamation vunnit kammarens bifall eller som, där acklamation ej skett, talmannen bestämmer, annat yrkande såsom kontraproposition. Föreligga flera än två yrkanden som kunna stäl- las mot varandra, skall först beslutas vilket yrkande som skall vara kontra— proposition.

Omröstning sker Öppet. Utgången av omröstning bestämmes, om annat ej är Särskilt stadgat, genom enkelt flertal av de avgivna rösterna; äro rös- terna lika delade, bestämmer talmannen vilken av meningarna som skall vara kammarens beslut. Talmannen tillkännagiver, huru beslutet utfallit, och befäster beslutet med klubbslag.

Tilläggsbestämmelser

1. Omröstning förrättas, sedan ledamöterna efter given varsel intagit sina platser samt omröstningsproposition upplästs och justerats, med omröstnings— apparat eller, om sådan ej kan begagnas, med namnupprop.

2. Efter omröstning med omröstningsapparat fotograferas den tablå som ut- visar, huru varje ledamot röstat. Vid omröstning med namnupprop skola minst två ledamöter på talmannens anmodan taga plats vid talmansbordet för att jämte sekreteraren föra anteck- ningar över omröstningen. N—amnupprop sker i den ordning vari ledamöterna hava plats i samlingssalen, dock att vice talmännen upp-ropas först. På begäran av minst en tiondel av kammarens ledamöter, senast vid justering av omröstningspropositionen, skall i protokollet antecknas, huru varje ledamot röstat.

6 5

Har i lagärende avgörandet uppdelats på två ell-er flera beslut, må kam- mare omedelbart efter det sista delbeslutet på yrkande av talmannen eller ledamot besluta, att ärendet skall för ytterligare beredning hänvisas till utskott. Beslutar kammaren sådan hänvisning, hava delbesluten förfallit. Sker ej sådan hänvisning, skall kammaren utan ny överläggning i saken besluta om antagande eller förkastande av lagförslaget i dess helhet sådant det föreligger efter delbesluten.

7 & Ledamot må omedelbart efter ären-des avgörande anmäla reservation eller avgiva röstförklaring. Talmannen må, då han vid lika röstetal be- stämmer kammarens beslut, avgiva förklaring.

8 5 Kammares beslut i ärende skall genom protokollsutdrag delgivas med- kammaren, så ock utskott som berett ärendet.

9 .?

Fatta kamrarna i ärende, vari utskott avgivit betänkande, olika beslut, och finner utskottet sammanjämkning möjlig, skall utskottet framlägga sammanjämkningsförslag; utskottet äger härvid inbjuda kammare att bi- träda medkammarens beslut.

10 5 Vid gemensam omröstning skola kamrarnas beslut ställas under omröst— ning samtidigt i kamrarna. Utgången bestämmes genom enkelt flertal av de i kamrarna sammanlagt avgivna rösterna; vid lika röstetal skiljer lotten. Yrkande om misstroendeförklaring ställes under omröstning samtidigt i kamrarna.

Tilläggsbestämmelser

Förslag till omröstningsproposition för gemensam omröstning upprättas av det utskott som först berett ärendet. Sedan förslaget godkänts av kamrarna, bestämma talmännen dag för omröstningen.

Protokoll över omröstning i första kammaren översändes till andra kammaren, där sammanräkning verkställes. Utgången av omröstningen meddelas första kam— maren och utskott som berett ärendet.

11 5

Ärende avgöres vid det riksmöte vid vilket det anhängiggj orts. Genom särskilt beslut må riksdagen till närmast följande lagtima riks- möte under valperioden till andra kammaren uppskjuta behandlingen av ärende, som ej avser statsbudgeten för det löpande eller det närmast följan- de budgetåret. Beslutet må ej upprepas.

Kallas riksdagen till urtima riksmöte, äger riksdagen att vid detta upptaga och avgöra uppskjutet ärende.

12 5

Slutligt beslut i ärende angående grundlag eller riksdagsordningen fattas vid första riksmöte under den valperiod till andra kammaren som följer på den, under vilken det vilande beslutet i ärendet fattades, såvida riksdagen icke uppskjuter avgörandet till annat lagtima riksmöte under valperioden.

Har valperiod till andra kammaren fönkortats på grund av urtima val och har till följd därav slutligt beslut i ärendet icke fattats enligt vad i första stycket sägs, avgöres ärendet vid första riksmöte under närmast följande valperiod.

13 5” Ärende som icke avgjorts under valperiod till andra kammaren förfaller, om annat ej följ er av vad är särskilt stadgat.

14 5 Riksdagens beslut i anledning av proposition, så ock annat beslut varom regeringen skall underrättas, meddelas regeringen genom skrivelse.

Tilläggsbestämmelser

Riksdagens skrivelse i ärendet uppsättes av utskottets kansli eller, om ärendet beretts av mer än ett utskott, av kansliet i det utskott som först berett ärendet. I annat ärende uppsättes skrivelse av första kammarens kansli.

Skrivelse från riksdagen justeras av kamrarna och underskrives av talmännen.

5 KAP.

Val inom riksdagen 1 5

På riksdagen ankommande val förrättas av vardera kammaren för sig eller, då så är särskilt stadgat, av riksdagens valnämnd.

Valnämnden består av tjugufyra ledamöter, av vilka vardera kammaren inom sig väljer hälften. Valet förrättas vid första eller andra sammanträdet under lagtima riksmöte och avser tiden intill närmast följande lagtima riks- mötes början. För ledamöterna väljas suppleanter till det antal vardera kam- maren för sin del bestämmer.

Valnämnden väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

2 5 Val vid lagtima riksmöte för tiden intill närmast följande lagtima riksmö- tes början förrättas så snart ske kan å tid som kammaren bestämmer.

Tilläggsbestämmelser

Val upptages på föredragningslistan till det sammanträde vid vilket valet skall äga rum.

3 5

Framlägges vid val en av kammarens ledamöter i valnämnden godkänd gemensam lista upptagande så många personer valet avser, skall talman— nen ställa proposition på godkännande av listan och förklara dårå upp- tagna personer valda, såvida ej val med slutna sedlar begäres av minst så många av kammarens ledamöter som motsvara det tal vilket erhålles, om samtliga röstberättigade ledamöters antal delas med antalet av de per- soner valet avser ökat med ett. Framställes sådan begäran, skall val med slutna sedlar förrättas vid ett följande sammanträde.

4 5 Val förrättas med slutna sedlar, om annat ej är särskilt stadgat. Skola två eller flera väljas, skall val med slutna sedlar vara proportionellt.

Tilläggsbestämmelser

1. Vid proportionellt val begagnas valsedlar, å vilka före namnen utsatts parti- beteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av riksdags- ledamöter eller för viss meningsriktning), men vilka i övrigt äro omärkta. Val avseende personlig suppleant för ledamot förrättas samtidigt med ledamotsvalet, varvid valsedlarna skola vara spaltade med särskilda rum å sedlarnas vänstra sida för ledamotsvalet och å sedlarnas högra sida för suppleantvalet; för varje namn & sedlarnas vänstra sida uppföras i motsvarande rum å den högra ett eller, i fråga om val av ersättare för ledamot i riksrätten, två namn. Vid annat val upp- föras namnen å valsedeln i en följd, det ena under det andra. Valsedel skall vara enkel, hoprullad och fri från överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet avser. Är något namn å sedeln ej otvetydigt, gäller sedeln dock för övriga namn. Vid valet skall vad i [19, 20 och 22 55 lagen om val till riksdagen den 26 no- vember 1920] äga motsvarande tillämpning.

2. Skall val med slutna sedlar icke vara proportionellt, iakttages, att valsedel skall vara enkel, hoprullad, omärkt och otvetydig. Vid lika röstetal skiljes genom lottning, när så erfordras.

3. Vid val med slutna sedlar skola på talmannens anmodan fyra ledamöter taga plats vid talmansbordet, två för att biträda vid valsedlarnas öppnande och granskning samt två för att jämte sekreteraren föra anteckn-ingar över valet. Ledamöterna avlämna valsedlarna till talmannen i den ordning vari de upp- ropas. över valet upprättas protokoll, vari de valdas namn införas i den ordning efter vilken de tilldelats plats vid valet. Utgången av valet meddelas kammaren genom upplåsning av protokollet. Över valet förda anteckningar fogas till proto- kollet för att förvaras jämte detta.

5 5 Val av talman samt förste och andre vice talman förrättas vid första eller andra sammanträdet under lagtima riksmöte. Valet förrättas med acklamation eller, om ledamot så begär, med slutna sedlar.

Tilläggsbestämmelser

Talman samt förste och andre vice talman väljas var för sig i nu nämnd ord- ning.

Förrättas valet med slutna sedlar och erhåller någon därvid mer än hälften av de avgivna rösterna, är han vald. Uppnås icke sådan röstövervikt, förrättas nytt val. Får ej heller därvid någon över hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett tredje val mellan de två som vid andra omröstningen uppnått högsta röstetal. Vid tredje omröstningen är den vald, som erhåller de flesta rösterna.

6 5

Val av ledamöter och suppleanter i de ständiga utskotten förrättas inom en vecka efter lagtima riksmötes början. Talman och riksdagsledamot, som är statsråd, må ej väljas till ledamot eller suppleant i utskott, ej hel- ler må riksdagsledamot, som är statsråd, deltaga i val till konstitutionsut— skottet. Den som valts till ledamot eller suppleant i utskott må ej utan riksdagens medgivande avsäga sig uppdraget.

Finansnämnden består av tjugu ledamöter, varje finansutskott av tolv ledamöter samt vart och ett av de övriga ständiga utskotten av sexton leda- möter. Antalet ledamöter i särskilt utskott bestämmes av riksdagen. För ledamöterna i utskott väljas suppleanter, i utrikesutskottet åtta från var— dera kammaren och i övriga utskott det antal vardera kammaren för sin del bestämmer.

Utskott väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

7 5 Val av ledamöter i riksrätten jämte en förste och en andre ersättare för envar av dem förrättas av riksdagens valnämnd och gäller för en tid av sex år; dock skall ledamot, utan hinder av att den tid utgått för vilken han valts, tjänstgöra i riksrätten vid fortsatt behandling av mål i vars hand- läggning han :förut deltagit.

8 5

Val av riksdagens ombudsmän skall avse en justitieombudsman och en militieombudsman jämte en ställföreträdare för envar av dem. Valet för- rättas av riksdagens valnämnd och gäller för en tid av fyra år. På hem- ställan av lagutskott äger riksdagen dock entlediga ombudsman eller ställ- företrädare, som ej åtnjuter riksdagens förtroende.

Vid val av ombudsmän och ställföreträdare gälla samma bestämmelser som för val av talmän.

Avgår ombudsman eller ställföreträdare under den tid för vilken han valts, skall efterträdare väljas för återstående tid. Intill dess nytt val av ombudsman förrättats, övertager ställföreträdaren ombudsmans uppgifter.

9 5 Val av riksdagens revisorer jämte en suppleant för envar av dem gäller för en tid av fyra år. Revisorerna äro tolv, av vilka hälften väljas av vardera kammaren. Re- visorerna välja inom sig ordförande och vice ordförande.

Tilläggsbestämmelser

Vid förfall för både revisor och hans suppleant inkalla revisorerna annan supp- leant till tjänstgöring.

10 5

Val av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret jämte en supp- leant för envar av dem förrättas av riksdagens valnämnd och gäller intill dess nytt val förrättats under tredje året efter valet. Val av den fullmäktige i riks- gäldskontoret, som skall vara ordförande förrättas särskilt. Två av de av de sålunda utsedda fullmäktige i riksbanken och två av fullmäktige i riks— gäldskontoret skola årligen avgå. Fullmäktig som vägrats ansvarsfrihet skall omedelbart avgå från sin befattning.

Fullmäktige i riksbanken äro sju, av vilka en, som skall vara ordföran- de, jämte suppleant för honom utses av regeringen. Fullmäktige välja inom sig vice ordförande så ock en att vara chef för riksbanken samt inom eller utom sig en suppleant för riksbankschefen att med fullmäktigs rätt och ansvar vid förfall för riksbankschefen träda i dennes ställe.

Fullmäktige i riksgäldskontoret äro sju. Fullmäktige välja inom sig vice ordförande.

Tilläggsbestämmelser

Vid förfall för både fullmäktig och hans av valnämnden valde suppleant inkalla fullmäktige annan suppleant till tjänstgöring.

Av valnämnden vald suppleant för den fullmäktige, som är chef för riksbanken, inträder först vid förfall jämväl för den av fullmäktige för riksbankschefen ut- sedde suppleanten.

11 5 Val av riksdagens lönedelegation avser viss förhandling eller Viss tid under valperioden till andra kammaren. Delegationen består av sexton ledamöter, av vilka vardera kammaren inom sig väljer hälften. Delegationen väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

12 5 Vid val av riksföreståndare är den vald om vilken mer än hälften av riks- dagens ledamöter förenat sig. Valet förberedes av en särskild valberedning, bestående av ordförandena och vice ordförandena i riksdagens ständiga utskott. Valberedningen väljer inom sig ordförande.

13 &

Det ankommer på kamrarna och riksdagens valnämnd att förrätta erfor— derliga kompletteringsval.

Kompletteringsval förrättas för den tid som återstår av mandatperio- den. Var den avgångne vald för viss partigrupp, skall efterträdaren väljas ur samma grupp; dock må såsom efterträdare väljas annan, som enhälligt föreslagits av kammarens ledamöter i riksdagens valnämnd.

145. Val inom riksdagens utskott förrättas med acklamation eller, om ledamot så begär, med slutna sedlar. Tilläggsbestämmelser

Vid val med slutna sedlar iakttages, att valsedel skall vara enkel, hoprullad, omärkt och otvetydig. Vid lika röstetal skiljes genom lottning, när så erfordras.

6 KAP.

Förvaltningsbestämmelser 1 5

Kammare väljer vid lagtima riksmöte för tiden intill närmast följande lagtima riksmötes början sin sekreterare.

Sekreteraren åligger att, enligt instruktion som fastställes av kammaren vid sammanträde med kammaren föra protokoll, expediera kammarens beslut och i övrigt biträda talmannen i riksdagsarbetet.

Sekreteraren är chef för kammarens kansli. Stenografer och övrig kansli- personal anställas av talmannen.

2 & Sekreterare i utskott och övrig personal i utskotts kansli anställas av ut- skottet.

3 % Vardera kammaren skall vid lagtima riksmöte för tiden intill närmast följande lagtima riksmötes början välja fyra ledamöter jämte en suppleant för envar av dem att under ordförandeskap av äldste talmannen utgöra riks-

dagens förvaltningsdelegation. Äldste talmannen må för visst fall eller för viss tid överlåta ordförandeskapet på medkammarens talman.

På förvaltningsdelegationen ankommer att granska och sammanställa anslagsäskanden, som avse riksdagen och under riksdagen lydande myn- digheter, samt att i övrigt, enligt av riksdagen fastställd instruktion eller av riksdagen i annan ordning givna föreskrifter eller enligt riksdagens be- myndigande, meddela förvaltningsbestämmelser som äro gemensamma för myndigheter lydande under riksdagen.

Besvär, som enligt vad därom är särskilt stadgat må anföras hos riks- dagen, prövas och avgöras av förvaltningsdelegationen.

4 5

Riksdagens förvaltningsärenden handläggas, om annat ej är särskilt stadgat, av riksdagens kontor enligt reglemente som fastställes av riks- dagen.

Kontoret står under ledning av en styrelse, bestående av två av vardera kammaren inom sig valda ledamöter jämte kontorets chef. Ledamöterna väljas vid lagtima riksmöte för tiden intill närmast följande lagtima riks- mötes början; för envar av de valda ledamöterna väljes i samma ordning en suppleant. Styrelsen väljer inom sig ordförande och vice ordförande. Chef för kontoret tillsättes av styrelsen.

5 &

Riksdagsbiblioteket och riksdagens upplysningstjänst stå under led- ning av en gemensam styrelse, bestående av ordförande och suppleant för honom, utsedda av regeringen, samt två ledamöter och en suppleant för envar av dem, valda av riksdagens valnämnd.

Närmare bestämmelser om biblioteket och dess uppgifter samt om upp- lysningstjänsten meddelas av riksdagen i särskilt reglemente.

6 5 Om samråd genom Nordiska rådet mellan Sveriges riksdag, Danmarks folketing, Finlands riksdag, Islands alting och Norges storting samt de nor- diska ländernas regeringar är särskilt stadgat. Reglemente för Nordisk-a rådets svenska delegation fastställes av riksdagen.

7 5

Åtal mot fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret och mot riks- dagens revisorer för fel eller försummelse i tjänsten beslutas av finans- nämnden.

Åtal mot ledamöter av riksdagens förvaltningsdelegation, av styrelsen för riksdagens kontor och av styrelsen för riksdagsbiblioteket och riksdagens upplysningstjänst, så ock mot kammarens sekreterare och riksdagens om— budsmän och deras ställföreträdare för fel eller försummelse i tjänsten be- slutas av lagutskott.

Förslag

ändrad lydelse av 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen skall er- hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) 1 5

I överensstämmelse med de i re— geringsformen fastställda grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt menings- utbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborga- re fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som äro i denna för- ordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna hand— lingar —samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

Det skall ock ________

(Föreslagen lydelse)

1 5

Med tryckfrihet förstås varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat all— mänt organ i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

I överensstämmelse med dessa grunder för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upp- lysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagan- de av de bestämmelser som äro i denna förordning meddelade till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra all- männa handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

______ periodiska skrifter.

Förslag

upphävande av 9 5

till

successionsordningen

Härigenom förordnas, att 9 5 successionsordningen skall upphöra att

gälla.

(Nuvarande lydelse) & 9

Skulle den olycka tima, att hela konungahuset, inom vilket arvsrät- ten till riket räknas, antingen på manliga sidan utginge, eller genom uraktlåtande av vad denna succes— sionsordning uttryckligen föreskri- ver, förlorat successionsrätt, vare tronen ledig till nytt val, och utkore då Riksens Ständer ett nytt konunga- hus.

(Föreslagen lydelse) & 9 (denna paragraf utgår)

GÄLLANDE RÄTT

Kungl. Maj:ts och Rikets Ständers

fastställda

REGERINGSFORM,

dat. Stockholm den 6 juni 1809,

med de därefter, och sist vid riksdagen i Stockholm år 1961, av Konungen och

riksdagen antagna förändringar.

Vi CARL, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung &c. &c. &c., Arvinge till Norge, Hertig till Schleswig Holstein, Stor— marn och Ditmarsen, Greve till Oldenburg och Delmen- horst &c. &c., göre veterligt: att sedan Vi med oinskränkt förtroende till Rikets Ständer ovillkorligen över- lämnat fastställandet av en ny regerings— form, som för alltid skall grunda ett ge- mensamt fäderneslands sällhet och själv— ständighet, uppfylle Vi en för Vårt hjär- ta dyrbar och efterlängtad plikt, då Vi härmedelst allmänt kungöre den grund- lag, som av Rikets nu församlade Stän- der, efter nogaste överläggning, enhäl— ligt fastställd och antagen blivit, samt till Oss i dag, i förening med deras frivil- liga och enstämmiga anbud av Sveriges krona och regering, uppå rikssalen över- lämnad. Då Vi, med livligaste rörelse och med ömt deltagande i det folks öden, som lämnat Oss ett så oförgätligt prov av förtröstan och tillgivenhet, gått denna dess önskan till mötes, have Vi fästet ett så mycket säkrare hopp om fram- gång i Våre oavbrutne bemödanden att bereda fäderneslandets framtida väl,

som Våre och Våre undersåtares öm- sesidiga rättigheter och skyldigheter uti den nya regeringsformen blivit så tyd- ligen utstakade, att de, med bibehållan— de av konungamakte—ns helgd och verk- nin-gsförmåga, förena svenska folkets lagbundna frihet. Vi vele således den- na av Riksens Stänuder samtyckte rege- ringsform härmed antaga, gilla och be- kräfta, alldeles såsom den ord för ord härefter följer:

Vi efterskrivn-e Svea Rikes Ständer, grevar, friherrar, biskopar, riddersk'a'p och adel, klerkeri, borgerskap och me- nige allmoge, som nu, 51 egna och våre hemmavarande medbröder—s vägnar, till allmänt riksmöte församlade äro, göre veterligt: att, som genom den nyligen timade regementsförän-dringcn, åt vil- ken vi vår enhälliga st-adfästelse givit, vi svenska folkets fullmäktige inträtt i rättigheten, att själve, genom upprät- tande av en förändrad statsförfattning, för framtiden förbättra fäderneslandets belägenhet; allt-så have vi, med upphä— vande av de intill denna dag mer och mindre gällande grundlagar, nämligen regeringsformen av den 21 augusti 1772, förenings— och säkerhetsakten av den 21 februari och 3 april 1789, riksdags-

ordningen av den 24 januari 1617, så- väl som av alla andra sådana äldre och nyare lagar, akter, ordningar, stadga-n- den och beslut, vilka under namn av grundlagar inbegripna varit, över-ens- kommit och belevat, att för Svea rike och ty underliggande länder stadga föl- jande regeringsform, vilken ifrån den- na dag skall såsom rikets främsta grund- lag gällande vara: förbehållan-de oss därjämte, att de övriga grundlagar, vil— ka i 85 5 av denna regeringsform upp- nämn-de äro, på där föreskrivna sätt, innan detta riksmötes slut, stadga.

1 5 Sveriges rike skall styras av en ko- nung och vara ett arvrike med den arvs- följvd, som i fastställd successionsord— wning stadgad är.

2 %

Konungen skall alltid vara av den rena evangeliska läran, sådan som den u-ti den oförändrade Augsburgiska be- kännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är.

3 & Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad; Hans gärningar va- re emot 'allt åtal freda-de.

4 %

Konungen äger att allena styra ri- ket på det sätt, denna regeringsform före-skriver; inhämte dock, i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och råd .av ett statsråd, vartill Ko— nungen kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlig-e och allmänt aktade, infödde svenske medborgare. Ej må de, som äro i rätt upp- och ned-stigande skyldskap, ej eller syskon eller äkta makar på en gång vara ledamöter av statsrådet.

5 5 För särskilda gren-ar av rikets sty- relse skola finnas statsdepartement till det antal, som bestämmes genom en av

Konungen och riksdagen gem-ensamt stiftad lag.

Departementens benämningar och för- delningen »av ärendena, departementen emellan, bestämmes ,av Konungen ge- nom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord stadga».

För varje departement utser Konung- en bland- statsråvdets ledamöter en chef och föredragande, Konungen obetaget att förordna annan ledamot av stats- rådet att i departementschefens ställe föredraga de ärenden, Konungen be- stämmer. Chefen för det departement, till vilket utrikes ärendena höra, är mi- nister för utrikes ärendena. Om hinder för ledamot av statsrådet, vilken icke tillhör svenska kyrkan, att föredraga vissa ärenden är stadgat i 28 %.

6 %

Statsrådet skall bestå .av cheferna för departementen samt statsråd utan de— partement till det antal, lägst tre, var- om stadgas i en av Konungen och riks— dagen gemensamt stiftad l-ag. Bla—nd statsråden utan departement böra minst två hava förvaltat civil beställning.

Av statsrådets ledamöter utnämne Ko- nun-gen en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.

Statsrådets ledamöter äga att alla i statsrådet förekommande ärenden. över— vara.

7 5 Alla regeringsärenden, med undan- tag av sådana, som i 15 % omförmälas, skola inför Kon-ungen i statsrådet fö- redraga-s och där avgöras.

8 %

Ej må Konungen fatta något beslut i mål, varöver statsrådet höras bör, dä- rest icke minst .tre av statsråden, utom vederbörande föredragande, tillstädes äro. Statsrådets samtlige ledamöter, där de icke laga förfall äga, skola överva- ra alla mål av synnerlig vikt och om- fattning, som, efter dem förut med-de- lade föredragningslistor, i statsrådet fö- rekomma och rikets allmänna sty-relse

röra. Sådana äro: frågor och förslag om nya allmänna) författningars vidta- gande; om upphävande och förändring av de förut gällande; om nya allmänna inrättningar uti särskilda styrelsen-s gre- nar, med flere arv dylik beskaffenhet.

9 %

Ut-i alla mål, som hos Konungen i statsrådet förekomma, skall protokoll föras. Där rikets säkerhet eller eljest synnerligen viktiga skäl kräva hemlig- håll-ande av mål, som angår rikets för- hållande till främmande makt, skall över målet föras särskilt protokoll.

Stats-rådets tillstädesvara'nde ledamö- ter böra, under ansvarighet för råd- slagen, till den påföljd, varom i 106 och 107 %% vid'are stadgas, ovillkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara»; Konungen dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den oförm—odade händelse inträffa, att Ko- nungens beslut vore uppenbarligen stri- dande mot rikets grundlag eller .allmän lag, åligge det då statsrådets leda-mö- ter att kraftiga föreställningar däremot göra. Den, som ej särskild mening till protokollet anfört, vare för beslutet an- svarig, såsom hade han styrkt Konung- en a-tt det beslut fatta.

10 5 Innan ärendena hos Konungen i stats— rådet föredragas, skola de, genom nö- diga upplysningars inhämtande från ve- derbörande ämbetsverk, av den före- dragande here-das.

11 5 I mål, som angå riket—s förhållande till främmande makter, skola alla med- delanden. till främmande makt eller Ko- nungens sändebud i utlandet, utan av— seende å ärendets beskaffenhet, ske ge- nom ministern för utrikes ärendena.

12 & Konungen äger ingå överenskommel- se med främmande makt, sedan stats- råd-et däröver blivit hört. Sådan över-

enskommelse skall, där den angår frå- ga, som riksdagen enligt denna rege- ringsform äger allena eller med Ko- nungen avgöra, eller, utan att angå så— dan fråga, är av större vikt, framläg- gas för riksdagen till godkännande; och skall i överenskommelsen intagas förbehåll, varigenom dess giltighet gö- res beroende av riksdagen-s bifall.

Skulle i något fall rike—ts intresse krä— va, att överenskommelse, som är av större vikt men ej angår fråga, som riksdagen äger avgöra, varder avslu— tad utan riksdagens godkännande, må det ske; dock skall i sådant fall utri- kesnämnden eller utrikesutskottet er- hålla tillfälle att yttra sig, innan över- enskommelsen ingås.

13%

Vill Konungen börja krig eller sluta fred, kalle då till ett utomordentligt statsråd statsrådets samtlige ledamöter, framställe för dem de skäl och omstän— digheter, som härvid till övervägande förekomma, samt äske däröver deras yttranden, vilka de skola var för sig, med den ansvarighet 107 & bestämmer, till protokollet avgiva. Konungen äge därefter makt att fatta och utföra det beslut, som Han för riket nyttigast fin- ner.

145

Över rikets krigsmakt till lands och sjöss äger Konungen högsta befälet.

15 %

Kommandomål, varmed förstås så- dana, som Kon-ungen, i egenskap av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjö-ss, omedelbarligen besör- jer, må Konungen, då han själv förer riksstyrelsen, avgöra i närvaro .av che- fen för det departement, dit ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar, att, då dessa mål beredas, sin mening ytt- ra över de företag Konungen besluter, samt att, då hans mening icke med Ko- nungens beslut överensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till

ett protokoll, vars riktighet Konungen medelst Sin höga påskrift besannve.

Genom en av Konungen och riksda- gen, gemensam-t stiftad lag bestämmes, vilka regeringsärenden må handläggas såsom kommandomål.

16 &

Konungen bör rätt och sanning styr— ka och befordra, vrångvisa och orätt hin-dra och förbjuda, ingen fördärva eller fördärva låta, till liv, ära, per- sonlig frihet och välfärd, utan han lag- ligen förvunnen och -dömd är, och ing- en avhända eller avhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom, i den ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskriva; ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ing-en från ort till annan förvisa, ingens sam- vete tvinga eller tvinga låta, utan skyd- da var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän för— argelse åstadkommer. Konungen låte en var bliva döm-d av den domstol, var- under han rätteligen hörer och lyder.

17 %

Konungens domsrätt skall uppdra- gas minst tolv av Honom utnämnda lag- kunniga, erfarna och red'liga personer, vilkta fullgjort vad författningarna före- skriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. De kallas justitieråd och ut- göra Konungens högsta domstol.

Närmare bestämmelser om högsta domstolens sammansättning och tjänst- göring meddelas i särskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen samfällt i den ordning 87 5 1 mom. stadga-r.

18 %

Konungens rätt att pröva och avgö- ra besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i statsde— partementen, skall i den omfattning, som bestämmes i särskild lag, stiftad av Konungen och riksdagen- samfällt enligt den i 87 & 1 mom. stadgade ord- ning, uppdragas minst sju av Konungen

utnämnd-a personer, som förvaltat c—i- v-il beställning samt däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. De kal- las regeri-ngsråvd och utgöra Konungen-s regeringsrätt. Minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd skola hava fullgjort vad författningarna föreskri- va dem, som uti doma—reämbeten må nyttjas.

Närmare bestämmelser om regerings- rättens sammansättning och tjänstgö- ring meddelas i omförmäl-da lag.

195

Regeringsrätten tillkommer det även att, i mål av beskaffenhet att kunna tillhöra dess eller kammarrättens slut- liga prövning, upptaga och avgöra alla ansökningar, att Konungen må bryta dom äter, som vunnit laga kraft, eller återställa laga tid, som försuten är. Al- la övriga.- sådana ansökningar skola av högsta domstolen avgöras.

205

Inkomma till Konungen ifrån domsto- lar och ämbetsmän förfrågningar om lagen-s rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra-, äge högsta domstolen att de sålunda sökta förkla- ringar giva.

21%

Tre ledamöter av högsta domstolen och en av regeringsrä-ttens lagfarna le- damöter sk-ol'a tillsammans utgöra Ko- nungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att avgiva ut- låtande över de förslag till stiftande, upphävande, ändring eller förklaring av lagar eller författningar, vilka för sådant ändamål bliva av Konungen överlämna-dne. Där så prövas nödigt, må Konungen för visst ärende till ledamot av lagrådet ytterligare förordna en för insikt, erfarenhet och redlighet känd person.

Närmare bestämmelser om tjänstgö- ringen i lagrådet meddelas i särskild, av Konungen och riksdagen jämlikt 87 5 1 mom. gemensamt beslutad lag.

225

1:o. Uti högsta domstolen kunna mål prövas och avgöras av fem justitieråd. Ej må flera än sju domare på en gång i prövningen av något mål deltaga, där ej för vissa fall annorledes förordnas i den ordning 87 5 1 mom. stadgar. I samma ordning bestämmes domarna-s anta-l vid behandling av fråga, huruvi— da talan i mål, som fullföljes till högsta domstolen, må komma under dess pröv- ning, där enligt lag särskilt tillstånd därtill erfordras, så ock av ansökan, vanned högsta domstolen enligt 26 5 har att taga befattning.

2:o. I regeringsrätten kunna mål prö- vas och avgöras av fem ledamöter, så ock av fyra, där tre .av dem äro om slutet ense. I den ordning 87 5 1 mom. stadgar bestämmes antalet regerings- råd som skola deltaga vid behandling av fråga, huruvida talan må komma un- der regerin—gsrättens prövning, där en— ligt författningarna särskilt tillstånd därtill kräves.

23 5 Alla högsta domstolens och regerings- rättens beslut utfärdas vi Konungens namn och med Dess höga underskrift eller under Dess sekret.

24 5 Uti Konungens nedre justitierevision skola justitieärendena beredas till pröv- ning och avgörande i högsta domsto- len.

25 5 Till föredragning och avgöra-nde i 're- ger'ingsrätten skola ären—dena beredas i det departement, vartill de, enl-igt den i 5 & omförmälda fördelning, höra.

26 %

Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra livsstraff samt återgiva ära och till kronan förverkat gods. Över an- sökningar därom höre Konungen dock regeringsrätten, beträffande mål av be- skaffenhet att kunna tillhöra dess eller

kammarrättens slutliga prövning, men i andra mål högsta domstolen; och fat- te Konungen Sina beslut uti statsrådet. På den brott-slige skall sedermera an- komma att emott-aga den nåd, Konung- en honom förunnat, eller undergå det straff, vartill han blivit dömd.

275

Till justitiekansler må Konungen nämna en lagfaren, skicklig och oväl- dig person, som i domarevärv varit nyt-t- jwad. Denne, såsom Konungens högste ombudsman, åligge förnämligast, att fö- ra eller låta föra Konungens talan i mål, som röra kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, 'hava tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel, som av domare och ämbetsmän begångne bliva.

285

Konungen äger att i statsrådet ut- nämna och befordra svenske medbor- gare till alla de ämbeten och tjänster, [högre och lägre, vilka äro av den egen- skap, latt Konungen fullmakter därå ut- färdar, dock böra vederbörande förut med förslag hava inkommit, där såda- na hittills ägt rum. Till lärarebefatt- ningar vid universitetern—a, de teologis- ka läraretjänsterna likväl undantagna, såsom ock till lärare- och andra beställ- ningar vid andra inrättningar för ve- tenskap, slöjd eller skön konst, även— som eljest till befattningar, av vilkas innehavare kräves natur—vetenskaplig, medicin-sk eller teknisk utbildning, må dock utnämnas även utländske män och kvinnor. Till konsul må ock utlänning nämnas, där lön ej är med befattningen förena-d.

Kon—ungen fäste, vid alla befordring- ar, avseende endast å de sökande-s för- tjänst och skicklighet, men. icke på de— ras börd. Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan må ej annan utnämnas än den. som bekänner kyrka-ns lära. Medför annan befattning skyldighet att undervisa i kristendom eller teologisk vetenskap, skall Konungen taga den

hänsyn till de sökan-des trosåskädning, som därav må påkallas. Befattningsha- vare, som ej tillhör svenska kyrkan, må icke deltaga i avgörande av mål eller ärende, som angår kyrkans religions- vård eller religionsundervis-ning, ut- övning av prästämbetet, befordring el- ler ämbetsansvar inom kyrkan-. I frå- ga om statsrådets ledamöter skall dock sådan—t hin-der icke gälla för annan än föredraganden.

Kvinna må ej utnämnas till präster- lig tjänst, där ej annorledes blivit be— stämt i den ordning 87 5 2 mom. stad- gar.

Varje departementschef skall före- draga och expediera alla ärenden rö- ran-de befordringar, förordnanden, tjänstledighet och avsked, till och ifrån ämbeten och tjänster vid de verk och stater, som under departementet höra.

29 %

Till ärkebiskop och biskopar utnäm- ne Konungen en av de tre, som, i den ordning kyrkolagen stadgar, föres—lagne blivit.

30 %

Om till-sättning av prästerliga tjäns- ter i församlingarna och —den rätt, som därvid tillkommer Konungen och för- samlingarna, stadgas i särskild lag, stif- tad iden ordning 87 5 2 mom. föreskri- ver.

315

Till tjänst som borgmästare eller lag- faren rådman i stad äge stadsfullmäk- tige föreslå tre behöriga personer. Bland de föreslagna utnämner Konung- en en till innehavare av tjänsten.

Närmare bestämmelser om val för upprättande av förslag till de tjänster. nu sagts, meddelas genom sär-skild, (av Konungen och riksdagen samfällt stif- tad lag.

32%

Enär sådana sysslor, vartill förslag bliv'it upprättade, skola av Konungen

bortgivas, böra statsrådets ledamöter yttra sig över de sökandes skicklighet och förtjänster. Äge de även rätt, 'att emot Konungens utnämningar till and- ra tjänster och ämbeten underdåniga påminnelser göra.

33%

Konungen äger att i den ordning och under de villkor, som bestämmas genom särskild lag, stiftad i den ordning 87 5 1 mom. stadgar, genom naturalisat'ion till svensk medborgare upptaga ut- ländsk man eller kvinna. Sålunda na- turaliserad utlänning njute samma rät- tigheter och förmåner, som infödd svensk medborgare, dock utan att k-un- na till ledamot av statsrådet utnämna-s.

34 &

Statsministern och ministern för ut- rikes ärendena innehave rikets högsta värdighet, och statsråden den närmas- te därintill. Ledamot av statsrådet må icke tillika annat ämbete utöva, ej hel- ler några inkomster därav uppbära. Jus- titieråd eller regeringsråd må ej till- lika annat ämbete innehava eller utöva.

35%

Statsrådets ledamöter, presidenter och chefer för kollegier eller de i des- sas ställe inrättade verk, justitiekans— leren, cheferna för fångvården, lantmä- teriet, statens järnvägstrafik, lots-, post—, telegraf- och tullverken- samt skogsvä- sendet, expeditionschefer i statsdepar- tementen, överståthållaren, un-derståt- hållaren och polismästaren i huvudsta— den, landshövdingar, fältmarskalkar, generaler och amiral-er av alla grader, generala-djutanter, överadjutanter, stabs- a-djutanter, kommendanter i fästningar- na, överstar för regementena, sekund- cheferna för gardesregementena till häst och fot och för lrivregem-entets kårer samt cheferna för övriga särskilt för sig bestående militära kårer eller bataljoner, cheferna för artilleriet, fortifikations—, fältmä—tnings- och sjömätningsväsendet, ministrar, sändebud och agenter för han-

delnu hos främmande makter, samt de ämbets- och tjänstemän, som u-ti K-o— nungens kabinett för utrikes brevväx- lingen och vid beskickningarna nytt- jas, hava förtroendesysslor, varifrån Konungen må dem entlediga, när han pröv'ar rikets tjänst det fordra. Konung- en kungöre dock sådana beslut i stats- rådet, vars ledamöter vare skyldige att däremot göra underdåniga föreställ- ningar, om de finna sig därtill skäl äga.

365

De som bekläda domareämbeten, så högre som lägre, samt alla andra äm- bets- och tjänstemän, än de i föregåen- de å nämnda, kunna icke, utan medelst rannsakning och dom, ifrån sina inneha— vande sysslor av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar, till andra tjänster befordras eller flyttas.

37 &

Konungen äger att i 'ad'eligt stånd upphöja män, som, genom trohet, tap- perhet och dygd, lärdom och nitiska tjänster, gjort sig .av Konungen och ri— ket synnerligen förtjänte. Konungen må jämväl, såsom belöning för stora och utmärkta förtjänster, tilldela adelsmän friherrelig och friherrar grevlig vär- dighet. Ej mä adelskap, eller friherre- lig eller grevlig värdighet, som hädan- efter förlän—as, tillfalla flere, än den, vilken adlad eller upphöjd blivit och, efter hans död, i rätt nedstigande led efter led, hans äldste manlige bröstar- ving av äldsta grenen, samt, efter den- n-as utgång, stamfadern's närmaste man- lige avkomling, av då levande äldsta släktgren, och så vidare. Om, genom arv, adeligt stånd tillfaller den, som redan blivit däruti själv upphöjd, el- ler genom närmare »arv insatt, upphöre hans eget adelskap, såframt detta icke är av högre värdighet, i vilken händel- se sta'mfaderns adelskap övergår till närmaste släktgren; finnes ingen säd-an, utslockne ätten. Förklawras någon sitt adel-skap förlustig, tillfaller detsamma den-, som där-till, enligt här stadgade grunder, närmast berättigad är.

Ridldarhusordningen, som fastställes av Konungen samt ridderskapet och adeln gemensamt, bestämmer huru rid- derskapet och adeln; må sammanträda, för att om sina gemensamma angelä- genheter besluta.

38%

Konungens skrivelser och propositio— ner till riksdagen eller allmänt kyrko- möte, allmänna författningar, av Ko- nungen. utfärda—de fullmakter å ämbe- ten och tjänster samt de ifrån Konungen utgående expeditioner och befallningar i övrigt, vilka Konungen bestämmer, skol-al, grwatt bliva gällande, vara för- sedda med Kontingeifs—unfderskrift och kontra—signationv av vederbörande före- drag-ande, som vare ansvarig, att de in- stämma med däröver förda protokoll. Alla andra av Konungen utfärdade be- slut skola vara underskrivna av före- dragan-den: denne må även omedelbar- ligen till vederbörande expediera före- skrifter och erin—rin—gar om verkställig— het av utfärdade beslut. Skulle den fö- redragande finna något Konungens be— slut vara stridande emot denna rege- ringsform, göre han därom i statsrå- det föreställning; yrkar Konungen än- dock, :att ett sådant beslut skall utfär— das, vare det då den föredragandes rättighet och plikt, att sin kontrasig- nation. eller underskrift därå vägra, samt nedlägge han i följd därav sitt äm- bete, vilket han "icke må ätertaga förr, än riksdagen. hans förhållande prövat och gillat. Emellertid v—are han vid sin lön och i övriga tjänsten åtföljande in- komster bibehållen.

39 %

Vill Konungen utrikes resa, meddele Han statsrådet in pleno denna Sin fö- resats och inhämte dess tankar där— över, på sätt 9 & omtalar. Besluter Ko- nungen därefter sådan- resa och den verkställer, befatte Sig ej med rikets styrelse eller utöve den konungsliwga makten, så länge han utrikes vistas, utan föres riksstyrelsen under Konung-

ens frånvaro, i Hans namn, av den till tronföljden närmast berättigade prins, om han uppnått myndig ålder. Han sty- re såsom regent me—d 'all konungslig makt och myndighet, enligt denna re- geringsform; d-ock må han ej adeligt stånd och värdighet förläna, eller till grevligt och friherreligt stånd upphö- ja, eller riddiarevärdighet utdela; även— som alla ledig-a förtroendesysslor en- dast tills vidare kunna förvaltas av dem, som regenten därtill förordnar.

Har den till tronföljden närmast be— rättigade prins icke uppnått myndig ålder eller är han av sjukdom eller utri- kes vistande hindrad att riksstyrelsen utöva, då sty-re såsom regent i Ko— nungens namn med nu sagda befogen- het den till tronföljden därnäst berät- tigade prins, som uppnått myndig ål- der och för vilken hinder av ovan- nämnda beskaffenhet ej möter.

Finnes ej prins, som, efter vad nu är stadgat, må utöva riksstyrelsen, fö- re statsrådet styrelsen med samma makt som regent.

Huru förhållas skall, därest Konung— en längre tid än! tolv månader ur ri- ket bliver, därom varder i 91 % stad- gat.

405

Bliver Konungen så sjuk, att Han icke regeringsärendena vårdar, förhålles med riksstyrelsen såsom i föregående % bestämmes.

41 %

Konung vare myndig vid ålder som i allmänhet är i lag stadga—d. Dör Ko- nung, innan tronföljaren denna ålder uppnått, förhålles med riksstyrelsen så- som i 39 å angives, intill dess riksda- gen sammankommer, och den förmyn- darestyrelse, riksdagen förordnar, re- geringen tillträtt; ställande sig regen- ten eller statsrådet denna regerings— form till ovillkorlig efterlevnad.

42%

Skulle den olycka tima, att hela ko— nungahuset, inom Vilket arvsrätten till

riket räknas, på manliga sidan utginge, då förvalte även statsrådet regeringen med den makt, 39 5 stadgar, intill dess riksdagen hinner sammankomma och ett nytt konungahus utkora, samt den valde Konungen regeringen tillträtt.

Uti .alla de fall, då enligt denna och föregående tre 55 riksstyrelsen föres av statsrådet, skola dess samtliga leda- möter, där de icke äga laga förfall, va- ra närvarande och rösta.

43 &

Går Konungen i fält, eller till avlägs- nare inrikes orter reser, förordne minst tre ledamöter av statsrådet, under den ord-förande, som Han, antingen ibland prinsar av Sitt hus eller ibland stats— rådets ledamöter, särskilt nämner, att föra regeringen i de mål, Konungen föreskriver. Med de mål, Konungen då Själv avgör, förhålles på det sätt, som 8 % stadgar.

Vad nu om Konung sagt är, gälle ock i avseende på regent, då riksstyrelsen av honom utövas.

44 5

Ingen prins av det konungsliga hu- set, det vare sig kronprins, .arvfurste eller furste, må gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar in- hämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock; h-ave han förverkat arvs- rätt till rike-t både för sig, barn och ef- terkomma-nde.

45 &

Varken Svea rikes kronprins och arv- furste eller prinsar av det 'konungsliga huset skola hava något livgeding eller civilt ämbete; dock kunna efter gam- malt bruk titlar av hertigdömen och furstendömen dem tilläggas, utan rät- tighet till de landskap, vilkas namn de bära.

465

Landet skall förbliva indelat i höv- dingdömcn under den vanliga lantre-

geringen. Ingen generalguvernör inom riket må hädanefter förordnas.

47%

Rikets hovrätter och alla andra dom- stolar skola efter Jag och laga stadgar döma; riket-s kollegier, lantregeringen tillika med alla andra verk samt högre och lägre ämbetsmän, skola förvalta de dem åliggande sysslor och värv, enligt de instruktioner, reglementen och fö- reskrifter, som redan givna äro eller framdeles kunna givas, lyda Konungens hud och befallningar och räcka varand- ra handen till fullgörande därav och av allt vad rikets tjänst utav dem ford— rar; blivande de Konungen i laga ord- ning ansvarige, om något utav dem un—derlåtes och försummas eller olagli- gen behandlas.

485

Konungens hov står under Dess en— skilda styrelse; kunnande Han häruti förordna som Honom gott synes. Alla beställningar vid Sitt hov må Konungen efter behag tillsätta och därifrån av— sätta.

49 5

lzo. Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden, som gällande lag tillägger rikets stän- der, tillkomm'a- hädanefter riksdagen. Den fördelas i två kamrar, vilkas le- damöter väljas på sätt riksdagsord- ningen och särskild av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag stad— ga. Kamrarna äga i alla frågor lika be- hörighet och myndighet; skolande riks- dagen i kraft av denna grundlag sam- mankomma varje år den 10 januari, el- ler, om helgdag då inträffa-r, dagen där- efter.

Om riks-dagens sessioner och om rätt för Konungen eller visst antal av var— dera kammarens ledamöter att vinna riksdagens inkallande under tid, då riksdagssession ej pågår, stadgas i 2 % riksdagsordningen. Om sammankallan— de av riksdagen i vissa särskilda fall gäller vad i 91, 92, 93, 94 och 108 55

finnes därom stadgat.

2:o. Skulle med hänsyn till något ären-des särskilda vikt och beskaffen— het prövas nödigt, att före dess avgö— rande folkets mening inhämtas, må Ko- nungen och riksdagen genom samfällt stiftad lag förordna, att allmän folk- omröstning skall anställas. I lagen he- stä-mmes, vilken eller vilka frågor sko— la genom omröstningen besvaras, så ock tid och sätt för densamma. Rätt att del- taga i omröstningen tillkommer en var, som är röstberättigad vid val till riks- dagens andr-a kammare. Efter omröst— ningen behandlas ärendet i grundlags- enlig ordning.

505

Riksdagen skall sammanträda i ri- kets huvudstad, utom i de fall, då fien— dens framträngande eller pest eller and- ra lika viktiga hinder göra det omöj— ligt eller för riksdagens frihet och sä- kerhet vådligt. I dessa fall tillkom-mer Konungen att, efter samråd med de av riksdagen valde fullmäktige i riksban- ken och fullmäktige i riksgäldskontoret, annan riksdagsort utsätta och kungöra.

51 5

I de fall, då Konungen eller regen- ten eller statsrådet sammankallar riks- dagen, fastställes tiden för dess sam- manträde tidigast till dagen efter den, då kallelsen blivit uti allmänna tidning- arna kungjord, och sist till tjugonde dagen efter samma dag.

52 &

Riksdagens kamrar äga att, på sätt i riksdagsordningen sägs, var för sig utse talman samt en förste och en and— re vice talman.

53 &

Varje riks-dag skall för ärendenas be- redning tillsätta dessa utskott: ett ut— rikesutskott, ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett bankoutskott, tre lagutskott, ett jord— bruksutskott samt ett allmänt bered-

ningsutskott med den sammansättning och de uppgifter, som i riksdagsord- ningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder efter upplösning, varom .i & 108 stadgas, sko- la ej flera utskott tillsättas, än som er- fordras.

545

Ledamöterna av riksdagens i före- gående 5 omförmälda utrikesutskott vare ock ledamöter av en nämnd med upp— gift att med Konungen rådpläga om ärenden, som angå rikets förhållande till främmande makter. Rådplägning med denna utrikesnämnd bör i alla ut- rikesärenden av större vikt äga rum före avgörandet. Då ärende förekom- mer till behandling, skola alla tillgäng- liga handlingar och upplysningar med- delas. De beslut Konungen fattar i ären- den, som varit föremål för rådplägning med nämnden, varde delgivna dess le— damöter senast vid nästa sammanträde.

Ministern för utrikes ärendena skall i början av varje riksdag och seder- mera så ofta omständigheterna det för- anleda lämna nämnden en framställ- ning av de allmänna utrikespolitiska förhållanden, som kunna för riket er- hålla betydelse.

Nämndens ledamöter böra visa störs- ta varsamhet i avseende å meddelan— den till andra om vad vid nämndens sammanträden förekommit. I fall, då Konungen eller den som i Hans från- varo leder förhandlingarna prövar ovillwkorliig tystnadsplikt vara av nö- den, vare ledamöterna därtill förbundna.

55 5 Ej må riksdagen, kamrarna eller nå- got riksdagens utskott i Konungens när- varo över något ämne rådpläga eller besluta.

56 5 I vilken ordning Konungens propo- sitioner, så ock av riksdagsmän inom kamrarna väckta frågor, må till avgö- rande företagas, därom stadgas i riks- dagsordningen.

57%

Svenska folkets urgamla rätt att sig besk-atta utövas av riksdagen allena.

Huruledes särskilda menigheter må för egna behov sig beskatta, bestäm- mes genom kommun—allagarna, vilka av Konungen och riksdagen gemensamt stiftas.

585

Konungen låte årligen för riksdagen uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, ford— ringar och skulder. Skulle genom tra-k- tater med främmande makter några me— del riket tillflyta, skall för dem på lika sätt redovisas.

59 5 I sammanhang med uppvisandet av statsverkets tillstånd och behov låte Konungen för riksdagen framställa för- slag rörande sättet att genom bevill- ningar fylla vad staten kan utöver de ordinarie inkomsterna erfordra.

605

Till bevillningar räknas tull- och ac— cismedlen, postmedlen, chartae-sigilla- taeavgiften, husbehovsbrännerimevdlen samt vad varje riksdag dessutom sär— skilt såsom bevillning sig åtager. Ej må några allmänna avgifter, av vad namn och beskaffenhet som helst, utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående spannmål allena undanta-gen. Ej heller må statens inkomster förpaktas eller, till vinning för kronan eller enskilda personer och konporationer, några mo- nop—o-lier fastställas utan genom lag stif- tad av Konung och riksdag samfällt i den ordning 5 87 stadgar.

615

Alla avgifter, som riksdagen under de i föregående % nämnda titlar bevil- jat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår, för vilket den nya be- villningen av riksdagen fastställd bli- ver.

62%

Sedan statsverkets behov blivit av riksdagen prövade, ankommer det på riksdagen att en däremot svarande be- villning sig åtaga samt att tillika fast- ställa, huru särskilda summor därav skola till särskilda ändamål användas, och dessa summor under bestämda hu- vudtitlar uti rikss-taten anslå.

635

lzo. Riksdagen skall årligen, efter förslag av Konungen, i den ordning, som gäller för riksstatens reglerande, antaga beredskapsstat för försvlarsvä- sendct, uppta-gande de särskilda anslag, som vid krigsfara eller krig, vari riket befinner sig, erfordras för upprätthål- lande av dess fred och oberoende. Riksdagen må därvid bestämma, att an- slag ej får tagas i anspråk, förrän riks- dagskallelse utfärdats.

Under tid, då riksdagsses-sion ej på- går, eller inom tio dagar från sessions början må Konungen efter rådplägning med utrikesnämnden fastställa för- skottsstawt, upptagande anslag, som upp- förts å beredskapsstaten.

Förskottsstaten- gäller, där ej annat av riksdagen beslutes, till och med tret- tionde xdagen från sessions början.

2zo. Riksdagen må i den ordning, som i mom. 1 sägs, antaga allmän be- redskapsstat, upptagande de anslag, som kunna erfordras vid ekonomisk kris eller annat nöd-läge; och äger riks- dagen därvid fastställa den ordning, i vilken Konungen må förfoga över de i beredskapsstaten uppförda anslagen.

645

Såväl rikets ordinarie statsmedel och inkomster som vad, på sätt omförmält är, under namn av extraordinarie utla- gor eller bevillningar till statsverket av riksdagen anslås,vare under Konungens disposition, att till de av riksdagenlprö— vade behov och efter den upprätta-de staten anordnas.

655

Dessa medel må icke annorlunda an— vändas, än fastställt blivit; varande statsrådets ledamöter ansvarige, om de låta avvikelse därifrån äga rum, utan att till protokollet föreställning där- emot göra samt anföra vad riksdagen i denna del förordnat.

66 %

Riksgäldsko-ntoret förbliver under riks-dagens styrelse, inseende och för- valtning; och då riksdagen ansvarar för den rikets gäld, kontoret ombesör- jer, så kommer riksdagen, sedan kon- torets tillstånd och behov blivit i ve- derbörlig ordning utredda, att genom särskild bevillning tillskjuta de medel, som för betalande av denna gäld, till ränta och kapital, oumbärliga fin-nas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårda-d.

675

Konungens ombud i riksgäldskonto- ret beviste ej fullmäktiges samman- komster oftare, än då fullmäktige åstun- da att med honom överlägga.

68 5 De till riksgäldsverket hörande och dit anslagna medel må icke under nå- gon förevändning, eller med vad villkor som helst, därifrån ryckas eller använ— das till andra behov än dem, riksdagen bestämt. Allt förordnande, som däremot

strider, vare kraftlöst.

69 5

Då vederbörande utskotts förslag rö— rande antingen statens reglerande eller bevillnin—gens därefter lämpade hela belopp, eller vad till .riksgäldsko-ntorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för riksgälds—kontorets sty- relse och förvaltning till prövning hos riksdagen förehaves, gälle vad angåen- de behandlingen av utskottens avgivna

förslag uti riksdagsordningen stadgas. Fatta ka—mrarnua stridiga beslut, som ej varda samman-jämkade, skola kamrarna

var för sig rösta om de olika beslut, 'ari vardera förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de fleste ledamöters av båda kamrarna sammanräknade röster, att gälla såsom riksdagens beslut.

70%

När, i fråga om reglementariska före- skrifter för riksbanken eller om riks- bankens inkomster och utgifter eller om ansvarsfrihet för fullmäktige i riks- banken, kamrarna stanna i stridiga be- slut, skola kamrarna därom var för sig rösta, såsom i nästföregående % sägs.

715

På enahanda sätt förfares jämväl, där kamrarna sig icke förena om grunder— na för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller bevill-ningens fördel— ning till utgörande.

725

Riksbanken förbliver under riksda- gens garanti samt förvaltas av därtill förordnade fullmäktige, efter av Ko- nungen och riksdagen gemensamt stif- tad lag.

Fullmäktige för riksbanken skola vara sju, av vilka Konungen för tre år i sänder förord-nar en jämte en supple- ant och de övriga sex jämte sex supp- leanter väljas av riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen sägs. Den av Konungen förordnade ordinarie le— damoten va-re fullmäktiges ordförande, men må ej utöva annan befattning inom riksbankens styrelse. Fullmäktig, som av riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall avgå från sin befattning. De av Konungen för fullmäktig eller supple- ant meddela-de förordnanden må åter- kallas, när Konungen så prövar skä- ligt.

Fullmäktige utse inom sig chef för riksbanken samt inom eller utom sig en suppleant för honom att med full— mäktigs rätt och ansvar vid inträffande förfall trä-da i hans ställe.

Riksbanken allena äger rätt att ut-

giva sedlar, som för mynt i riket må erkänna-s. Dessa sedlar skola, vid an— fordran, inlösas av banken med guld efter deras lydelse; dock att undantag härifrån, där sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må för viss tid med-givas av Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdags- session ej pågår, av Konungen på fram- ställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäk- tige i riksgäldskontoret. Dylikt av Ko- nungen då session ej pågår lämn—at med- givande skall, därest detsamma icke va—rder vid nästföljande session inom tjugu dagar från dess början av riks- dagen gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

73 5 Inga nya påla-gor, ut'skrivningar av manskap, eller av penningar och varor, må hädanefter, utan riksdagens fria vil- ja och samtycke, i den ordning, förut nämnt är, påbjudas, uppbäras eller fordras.

745

Från den dag, då, enligt beslut av Konungen i statsrådet och sedan riks- dagen, om session ej pågår, blivit in- kallad, rikets krigsmakt eller någon del därav ställes på krigsfot, vare sig för upprätthållande av rikets neutralitet, därest den, vid krig mellan främmande makter, av någon bland de krigförande skulle hotas eller kränkas, eller för av- värjande av ett befarat eller börjat an- grepp, och intill den dag, då krigsmak- ten skall återgå till fredsfot, äge Ko- nungen att i den ordning, på det sätt och på de villkor samt med den skyl- dighet för staten till ersättning, som be- stämmas i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag, låt-a av kommuner eller enskilda utfordra för- nödenheter och tjänstbarheter, som må vara att i orten tillgå och som er- fordras för fylla-nde av sådana krigs- maktens oundgängliga behov, vilka icke

på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

75 5 De årliga markegångstaxorna skola upprättas genom deputerade, valde på sätt av riksdagen särskilt stadgas. Vad dessa i avseende på markegångssätt- ningen fastställa, tjäne till efterlevnad, såvida ej ändring däruti i behörig ord- ning sökes och vinnes.

765

Utan riksdagens samtycke kan Ko- nungen icke lån in- eller utrikes göra eller riket med ny gäld belasta.

77 &

Kungsgårdar och kungsladugårdar med därtill lydande hemman och lä- genheter, kronoskogar, parker och djurgårdar, krono- och stallängar samt laxfisken och andra kronans fisken samt kronans övriga lägenheter må Ko- nungen icke utan riksdagens samtycke genom försäljning, förypantning eller gåva, eller på något annat sätt kronan avhända. De skola förvaltas eft-er de grunder, riksdagen därom föreskriver; dock att de personer och menigheter, som, efter hittills gällande författning- ar, sådana kronans tillhörigheter nu innehava eller nyttja, må njuta laglig rätt därå till godo, samt att odlingar eller odlingsbar mark å kronoskogarna må i vanlig ordning, efter nuvarande eller framdeles blivande författningar, kunna till skatte försäljas.

785

Ej må någon del av riket kunna där- ifrån. söndras genom försäljning, för— pantning, gåva eller å annat dylikt sätt.

79 % lzo. Ingen förändring av rikets va— pen eller flagga må göras utan riksda- gens samtycke. 220. Ej heller må någon förändring i rikets mynt till skrot eller korn, det vare sig till förhöjning eller avslag, äga

rum utan riksdagens bifall; Konungens rättighet att låta slå mynt dock oför- kränkt.

805

Krigsmakten till häst och fot såväl som båtsmanshållet _av rotering och in- delning förbliver vid de med landet och städerna upprättade kontrakter och in- delningsverk, vilka till deras huvud— grunder skola orubbade vara, intill dess Konungen och riksdagen finna nödigt någon ändring wdäruti samfällt att 'göra; kunnande ingen ny eller tillökad rote- ring, utan genom Konungs och riks-dags sammanstämmande beslut, till-komma.

Varder genom särskild lag, med in- delningsverkets upphäva—nde, annan grund lagd för ordnandet av krigsmak- ten till lands och sjöss, då må ej änd- ring i sådan lag göras utan av Konung- en och riksdagen samfällt.

815

Denna regeringsform samt rikets öv- riga grundlagar ku-nna icke ändras el— ler upphävas, utan genom Konungens och två riks-dagars beslut.

Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grund-lagsfråga, skall Ko- nungen, därest beslutet innefattar bi- fall till ett av Honom framlagt förslag, förrän riksdagen åt-skilts, låta sålunda beslutad grundlagsändring genom all- män kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelasriks- dage-n genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uyppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen där- till förord-nat. Antager riksdagen ett inom densamma väckt grundlagsför- slag, inhämte Konungen hela statsrå- dets tankar i ämnet och låte, där Han till förslaget samtycker, det tillkänna- giva genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagt—s. Läm- nar Konungen ej Sitt samtycke, med- dele Han, förrän riksdagen åtskilts, den- samma genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej god- känner.

82 5

Vad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen be— slutit och Konungen gillat, eller Ko— nungen föreslagit och riksdagen anta- git, äge, sed-an öppet brev, varom i näst- föregående paragraf förmäles, blivit i riksdagens kamrar uppläst, kraft av grundlag.

83 5 Ej må någon för framtiden gällande förklaring av grundlagarna stadgas, utan på det sätt, som vid ändringar i dem iakttagas bör.

84%

Grundlagarna skola efter deras orda- lydelse i varje särskilt fall tillämpas.

85 %

Såsom grundlagar skola anses: denna regeringsform samt den riksdagsord- ning, den successionsordning och den tryckfrihetsförordning, vilka i överens- stämmelse med de grundsatser, som i denna regeringsform bestämmas, riks— dagen och Konungen gemensamt fast- ställa.

86 5

Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hin- der, utgiva skrifter, att sedermera en- dast inför laglig domstol kunna tillta- las för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Alla all- männa handlingar må ovillkorligen ge- nom trycket kunna utgivas, där ej i tryckfrihetsförordningen annorlunda stadgas.

87 5 110. Riksdagen äge gemensamt med Konungen makt att stifta all-män civil- och kriminallag ävensom kriminallag för krigsmakten och att sådan förut stif- tad lag förändra och upphäva. Ej må

Konungen utan riksdagens samtycke, och icke riksdagen utan Konungens, nå- gon ny lag göra eller gammal avskaffa. Frågor härom må i riksdagens kamrar kunna väckas och skola, sedan veder- börande utskott däröver blivit hört, av riksdagen avgöras. Beslutar riksdagen för sin del någon ny lag eller gam- mal lags upphävande eller förändring, avlämnas förslag därom till Konungen, som inhämte statsrådets och lagrådets tankar däröver, och sedan Han Sitt be— slut fattat, med-dele riksdagen antingen Sitt samtycke till dess åstundan eller Sina skäl att det vägra. Kan Konungen icke förr, än riksdagen åtskiljes, fatta och meddela Sitt beslut, vare Han oför- hindrad att före nästföljande riksdags öppnande eller, därest denna öppnas inom tio dagar från den föregående riksdagens slut, senast tio dagar efter öppnandet förslaget ordagrant bifalla och allmän kungörelse därom utfärda. Sker »det ej, anses förslaget hava förfal- lit, och Konungen un-derrätte då riks- dagen vid dess nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets anta- gande. Finn-er Konungen gott någon lagfråga för riksdagen framställa, äske Han statsrådets och lagrådets yttra-nde däröver, samt meddele Sin- proposition tillika med berörda yttranden åt riks- dagen, som med frågan vidare förfar, såsom i riksdagsordningen sägs.

2:o. Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra eller upphäva kyrkolag; dock att därvid er- fordras samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte. över förslag angående dy- lik lag skola, på sätt 1 mom. 1 sägs, statsrådets och lagrådets tankar inhäm- tas och jämte Konungens proposition, då sådan göres, riksdagen meddelas. Har ej förslag, varom nu fråga är, före öppnandet av riksdagen näst efter den, som framställt eller antagit förslaget eller, därest nästföljande riksdag öpp- nas inom tio dagar från den föregåen- de riksdagens slut, senast tio dagar efter öppnandet blivit såsom lag genom allmän kungörelse utfärdat, vare det förfallet, och Konungen underrätte då

riksdagen om de skäl, som hindrat för- slagets antagande.

88 5

Med förklaring över civil— och krimi- nal— samt kyrkolag förhålles som med sådan lags stiftande. De förklaringar, som, till svar på inkomna förfrågning- ar om lagens rätta mening, Konungen genom Dess högsta domstol giver un- der tid, då session ej pågår, kunna ogillas senast av den riksdag som näst- följande år samlas, så ock, om förkla- ring angår ämne, som till kyrkolag hö— rer, av det allmänna kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles, och må dylika förklaringar, där de sålunda ogillade blivit, ej längre gälla eller av domstolarna iakttagas och åberopas.

89 %

Uti riksdagens kamrar må frågor väckas om förändring, förklaring och upphävande av lagar och författning- ar, som rikets allmänna hushållning röra; om sådana nya lagars stiftande samt om grunderna för allmänna in- rättningar av alla slag. Riksdagen äge dock icke makt 'att i dessa mål annat eller mera besluta, än föreställningar och önskningar, att hos Konungen an— mälas, och varå Konungen, sedan stats- rådet däröver blivit hört, göre det av- seende Han för riket nyttigt finner. Vill Konungen åt riksdagen överlämna att gemensamt med Honom något av- göra, som rikets allmänna styrelse rö- rer, då förfares därmed, på det sätt, som angående lagfrågor är i 87 & 1 mom. stadgat.

90 5

Under riksdagens, dess kamr-ars eller utskotts överläggningar och prövning må icke uti något annat fall eller på något annat sätt, än grundlagarna bok- stavligen föreskriva, komma frågor om ämbets- och tjänstemäns till- och avsättande, regerings- och domaremak- ternas beslut, resolutioner och utslag,

enskilda medborgares och korporatio- ners förhållanden, eller verkställighe- ten av någon lag, författning eller in- rättning.

91 %

I den händelse 39 % omtalar, att Ko— nungen, efter företagen resa, utöver tolv månader ur riket bliver, samman- kalle regenten eller statsrådet, då det riksstyrelsen förvaltar, genom öppet påbud riksdagen, och läte kallelsen inom femton dagar efter berörda tid—s förlopp uti allmänna tidningarna kun- göra. Sedan Konungen därom under- rättad blivit, men Han ändock icke till riket återkommit, tage riksdag-en den författning om rikets styrelse, vilken riksdagen nyttigast finner.

92%

Lag samma vare, om en Konungs sjuklighet fortfar av den beskaffenhet, att Han längre tid än tolv måna-der med regeringsärendena Sig icke befat— tat.

93 %

Då Konung dör och tronföljaren ännu omyndig är, utfärde regenten eller statsrådet, då det riksstyrelsen förval- tar, kallelse å riksdagen, vilken kal— lelse inom femton dagar efter Konung- ens död skall i allmänna tidningarna kungöras. Riks—dagen äge, utan avseen- de på något den avlidne Konungens testamente angående riksstyrelsen, att förordna en, tre eller fem förmyndare, som, intill dess Konungen myndig bli- ver, regeringen i Dess namn, efter denna grundlag, må utöva.

945

Skulle den olyckliga händelse in- träffa, att den konungaätt, vilken arvs- rätten till riket uppdra-gen vore, på manliga sidan utginge, sammankalle statsrådet, inom den i föregående & stadgade tid efter den siste Konungens död, riksdagen, som då skall ett nytt konungahus utkora, med bibehållande av denna regeringsform.

955

Om, emot förmodan, regenten eller statsrådet und—erlä-te att i de fall, näst- föregående fyra %% omförmäla, riksda- gen genast sammankalla, då åligge det ovillkorligen rikets hovrätter att, genom offentliga kungörelser, under- rättelse härom meddela, på det riksda- gen mä kunna sammankomma, att sin och rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan riksdag sammanträder å tjugon- de dagen efter den, då regenten eller statsrådet 'sist bort kallelse därtill kan- göra.

96%

Riksdagen, skall förordna två för lagkunskap och utmärkt redlighet kän- da medborgare, den ene såsom justitie- ombudsman och den andre såsom mi- litieombudsman, att i egenskap av riks- dagens ombud, efter den instruktion riksdagen för dem utfärdat, hava till- syn över lagars och författningars ef- terlevnad i vad de skola av dem, som i allo äro underkastade ämbetsansvar, tillämpas samt vid vederbörliga domsto- lar i laga ordning tilltala dem, som uti sina ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan orsak någon olaglighet begått eller underlåtit att sina ämbetsplikter behörigen fullgöra. Om- budsmännen vare i all måtto underkas- tade samma ansvar och plikt, som all- män lag och rätte'gångsordxning för ak- torer utstaka.

97%

Justitieombudsmannen och militie- ombudsmannen väljas för tid och på sätt riksdagsordningen stadgar; och bör samtidigt för en var av dem utses en ställföreträdare av de egenskaper, som hos ombudsmannen erfordras, att i den- nes ställe utöva ämbetet i de fall- in- struktionen an-giver.

Skulle ombudsman eller ställföreträ- dare ej längre åtnjuta riksdagens för- troende, må riksdagen, på hemställan av det utskott som granskat hans äm-

betsförvaltnin'g, entlediga honom utan avbida'n å utgången av den tid för vil- ken han blivit vald.

98%

I händelse justitieombudsmannen el— ler militieombudsmannen avsäger sig det erhållna förtroendet eller ombuds- mans ämbete eljest bliver ledigt, över- tage ställföreträdaren omedelbart äm- betet; och skall riksdagen därefter så snart ske kan förrätta nytt val av om- budsman. Skulle ställföreträdare avsä- ga sig det erhållna förtroendet eller har han övertagit ombudsmansämbetet eller bliver eljest hans befattning ledig, äge nytt val av ställföreträdare rum, varvid iakttages att, om sådant val erfordras under tid, då riksdagssession ej pågår, riksdagens rätt härutinnan utövas ge- nom de av riksdagen valde fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riks- gäldskontoret.

995

Justitieombudsmannen och militie- ombudsmannen må, en var när han för sitt ämbetes utövning det nödigt anser, kunna övervara alla domstolars och myndigheters överläggningar och be- slut, -dock utan; rättighet att sin mening därvid yttra, samt äga tillgång till alla domstolars och myndigheters protokoll och handlingar. Konungens ämbetsmän i allmänhet vare skyldige att lämna justitieombudsmannen och militieom- budsman-nen laglig handräckning, samt alla fi-skaler, att medelst aktioners ut- förande en var av dem biträda, då han det äskar.

100 %

Justitieombudsmannen och militie- ombudsmannen» åligge, att, var för sig, till riksdagen avlämna årlig redogörel- se för förvaltningen av de dem förtrod- da ämbeten samt däruti, en var med avseende på området för hans ämbets- utövning, utreda lagskipningens till- stånd i riket, anmärka lagarnas och författningarna-s brister och uppgiva förslag till deras förbättring.

101 5

Skulle den oförmodade händelse in- träffa, att antingen hela Konungens högsta domstol eller av dess ledamöter en eller flere funnes hava av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom någon, emot tyd- lig lag och saken—s utredda och behöri- gen styrkta förhållande, mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära och egendom, eller regeringsrätten el- ler en eller flere av dess ledamöter fun- nes hava vid prövning av besvärsmål låtit sådant förhållande komma sig till last, vare justitieombudsmannen och militieombudsmannen en var inom sitt ämbetsområde plik-tiga, ävensom Ko- nungens justitiekansler berättigad, att vid den rikets domstol, som här nedan— före bestämmes, den felaktige under till- tal ställa, samt till ansvar efter rikets lag befordra.

102 %

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå av presidenten uti Konungens och rikets Svea hovrätt, vilken däruti före ordet, presidenter- na uti alla rikets kollegier, vid tilltal emot högsta domstolen fyra de äldsta regeringsråd, men, när regeringsrätten är tilltalad, fyra de äldsta justitieråd, ävensom, i båda fallen, högste befäl- havaren över de i huvudstaden tjänstgö— rande trupper, högste närvarande be- fälhavaren för den vid huvudstaden förlagda delen av flottan, tvenne de äldsta råd i Svea hovrätt och det älds- ta råd i varje av rikets kollegier. Då justitiekansleren, justitieombudsmannen eller militieombudsma—nnen finner sig befogad att högsta domstolen samfällt eller särskilda dess ledamöter inför riksrätten tilltala, eller justitiekansleren eller justitieombudsmannen att rege- ringsrätten samfällt eller särskilda dess ledamöter under sådant tilltal ställa, äske han 1105 presidenten i Konungens och rikets Svea hovrätt, såsom riksrät- tens ordförande, laglig k-allelse å den eller dem, som skola tilltalas. Presiden-

ten i hovrätten foge därefter anstalt om riksrättens sammanträde, för att k'al- lelsen utfärda och .målet vidare i laglig ordning behandla. Skulle emo-t förmo- dan han detta underlåta, eller någon av de övrige förenämnde ämbetsmän undandraga sig att uti riksrätten del- taga, stånde de, för en sådan uppsåt- lig försummelse av deras ämbetsplikt, till lagligt ansvar. Hava en eller flere av riksrättens ledamöter laga förfall, eller finnes emot någon av dem laga jäv, vare ändock rätten domför, om tolv däruti sitta. Är presidenten i hovrätten av laga förfall eller jäv hindrad, före- träde dess ställe den äldste i tjänst va- rande presidenten. Denna domstol äge, sedan rannsakningen fulländad är, och domen efter lag fälld, att densamma för öppna dörrar avkunna. Ingen have makt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd, vilken lik- väl icke må sträcka sig till den döm- des återin-sättande i rikets tjänst.

103 %

Riksdagen skall vart fjärde år, på sätt riksdagsordningen stad,-gar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, el- ler om vissa! av dem, utan bevisligen begångna fel och brott, varom före- gående ?; handlar, likväl kunde anses höra från detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några av högsta domsto- lens eller regeringsrättens ledamöter skola anses vara ifrån riksdagens för- troende uteslutna, blive han eller de därefter av Konungen, hos vilken riks- dagen skall härom göra anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt avsked skilde. Dock tillägge Konungen honom eller dem vardera en årlig pension till lönens halva belopp.

104 % Ej må riksdagen ingå i någon sär- skild prövning av högsta domstolens

eller regeringsrättens beslut, eller nå- gon allmän överläggning därom uti nämnden förefalla.

105 %

Konstitutionsutskottet åligger att äs- ka de protokoll, som uti statsrådet bli— vit förda. Sådant särskilt protokoll som i 9 % sägs må dock äskas allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Konungen, huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för protokollets överlämnande till utskottet. Ej må pro- tokollet vägras, utan att utrikesnämn- den erhållit tillfälle att yttra sig i äm- net.

Protokoll i kommandomål må kun- na fordra-s endast i det som rörer all- mänt kända och av utskottet uppgiv- na hän—delser.

106 %

Finner utskottet av dessa protokoll, att någon statsrådets leda-mot uppen- barligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan över- trädelse, eller den vållat och befräm- jat genom uppsåtligt fördöljande av nå- gon upplysning, eller att den föredra- gande underlåtit a-tt, i de fall, som 38 % av denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation eller underskrift å ett Konungens bes-lut vägra, då skall kon— stitutionsutskottet ställa en sådan un- der tilltal av justitieombudsmannen in- för riksrätten, och gånge härmed som i 101 och 102 55 om tilltal emot rege- ringsrätten föreskrives. Då statsrådets ledamöter finnas hava, på sätt ovan be- rört är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter all—män lag och den särskilda- författning, som till bestämmande av sådant ansvar utav Konungen och riksdagen- fast'ställd var- der.

107 5

Skulle konstitutionsutskottet anmär- ka, att statsrådets ledamöter samfällt eller en eller flera av dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nyt- ta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utövat, äge då utskot— tet att sådant tillkännagivia för riksda- gen, vilken, om den finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skrift- ligen anmäla sin önskan, att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka anmärkning blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i riks- dagens kamrar väckas och av andra riksdagens utskott än konstitutionsut— skottet hos kamrarna andra-gas, men icke av riksdagen avgöras förr, än sist- nämnda utskott däröver blivit hört. Un— der riksdagens överläggningar därom skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller kor- porationers rättigheter och angelägen- heter, kunna ens nämnas, ännu mindre någon riksdagens prövning understäl- las.

Allt vad riksdagen efter granskning godkänt eller lämnat oanmärkt, bör an- ses hava vunnit decharge i avseende på det granskade, och ingen ny, till an- svarighet förbindande, granskning av ny riksdag i samma mål vara- tillåten; dock bör, oaktat den av riksdagens ut- skott eller revisorer förrättade gene- rella översikt av statsmedlens utdel— nin-g, det åligga vederbörande ämbets- män att verkställa den speciella revi- sion, som dem i kraft av deras ämbets- befattning tillkommer.

108 %

Konungen må upplösa riksdagen, därest Han, såsom i riksdagsordningen sägs, förordnar om nya val till båda kamrarna, eller den ena av dem. Var- der riksdagen upplöst, skall »den sam- manträda å den tid inom tre månader från upplösningen, som Konungen be-

stämmer, samt må ej vidare av Ko- nungen upplösas förr än efter fyra må- nader från det senare sammanträdets början.

109 &

Där så oförmodat skulle hända, att riksdag före det nya statsreglerings- årets inträdande icke hade staten reg- lerat eller ny bevillning sig åtagit, fort— fare den förra statsregleringen och be- villnin-gen, till dess ny statsreglering och hevillnin-g beslutats.

110 &

Ej må någon riksdagsman under till- tal ställas eller sin frihet berövas för sina gärningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den kammare, till vilken han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, däruti minst fem sjättedelar av de röstande instämt. Ej heller skall någon riksdagsman kunna förvisas från den ort, där riksdag hål— les. Skulle någon enskild man eller nå— gon kår, militär eller civil, eller ock någon menig-het, av vad namn de va- ra må, antingen av egen drift eller med anledning av befallning, våldföra riks- dagen, dess k-amr—ar eller utskott eller någon enskild riksdagsman, eller störa friheten i deras överläggningar och be— slut, vare sådant, där det ej är hög- förräderi, ansett som uppror; vad om försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller underlåtenhet att avslöja sådant brott är stadgat äge jämväl mot- svarande tillämpning. Det ankommer på riksdagen att i laga ordning låta beivra förbrytelser, varom här är fråga.

Bliver riksdagsman, under tid då ses- sion pågår, eller un-der resa till eller ifrån riksdagen, när man vet honom i sådant ärende stadd vara, med ord eller gärning ofredad, gälle därom vad angående våld eller förolämpning emot Konungens ämbetsmän, i eller för äm- bete, i all—män lag stadgat är. Samma lag vare, om riksdagens fullmäktige, revisorer eller justitieombu-dsman el- ler militieombudsman, eller sekretera- re eller kanslibetjänte i någon av riks-

dagen-s kamrar eller i något dess ut- skott, i eller för utövning av sådan be- fattning, våldföres eller förolämpas.

111 &

Beskylles riksdagsman för grov miss— gärning, må han ej i häkte kunna in- manas förr än, efter anställd rannsak- ning, domaren sådant skäligt prövat, så vi-da han ej å bar gärning funnen varder; dock gälle, om han, efter dom- stols kallelse, sig ej inställer, vad all- männ-a lagen i ty fall stadgar. Ej må riksdagsman i andra fall, än som i den— na och nästföregående % sagda äro, sin frihet berövas.

Fullmäktige i riksbanken och i riks- gäldskontoret samt riksdagens reviso- rer kunna ej, i och för sin befattning, emottaga befallningar utan av riksda- gen allena, och enligt dess instruktio— ner, ej heller till redo och ansvar stäl- las, utan efter riksdagens beslut.

112 %

Uti riksdagsmannavalen må icke nå- gon ämbets- och tjänsteman med sin ämbetsmyndighet obehörigen verka. Gör någon det, miste sysslan.

113 5

Taxeringsmän, som riksdagens bevill- nings föreskrifter å dess vägnar till- lämpa, skola ej för debitering eller taxe- ring kunna till något ansvar ställas.

114 &

De forna riksståndens privilegier, för- måner, rättigheter och friheter skola, där de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den stånden förut tillkommande representation-srätt, och således med denna upphört, fortfarande gälla. Ej må ändring eller upphävande därav ske, utan genom Konungen-s och riksdagens sammanstämmande beslut och med bi- fall, om frågan rörer ridderskapet och adelns eller prästerskapets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet av ridderskapet och adeln samt i det senare av allmänt kyrkomöte.

Till yttermera visso have vi detta med våra namns under-skrivande och våra insege-ls undertryckande velat be- styrka, stadfästa och bekräfta, som

På ridderskapets och adelns vägnar:

På prästeståndets

skedde i Stockholm den sjätte dagen i juni månad är efter Kristi börd ett tusende åtta hundrade och på det nionde.

På horgareståndets På bondeståndets

__ vägnar: vägnar: vägnar: M. ANKARSVARD JAG. AX. LINDBLOM E. N. SCHWAN LARS OLSSON h.t. lantmarskalk. talman. h. t. talman. n. v. talman (L. S.) (L. S.) (L. S.) (L. S.)

Detta allt, som föreskrivet står, vele Vi ej allena-st Själve för orygglig grund- lag antaga: utan bjude och befalle jäm- väl i nåder, att alla de, som Oss och Våre efterträdare, samt riket med huld- het, lydno och hörsamhet förhun—dne äro, böra denna regeringsform erkänna, iakttaga, efterleva och hörsamma. Till yttermera visso have Vi detta med egen

hand underskrivit och bekräftat, samt Vårt Kungl. insegel låtit veterligen hänga här nedanföre, som skedde, i Vår residensstad Stockholm, den sjätte da- gen i juni månad, året efter Vår Herres och Frälsares Jesu Kristi börd, det ett tusende åtta hundrade och på det nionde.

CARL

(L. s.)

Kungl. Maj:ts och Rikets Ständers

fastställda

RIKSDAGSORDNING,

dat. Stockholm den 22 juni 1866,

med de därefter, och sist vid riksdagen i Stockholm år 1961, av Konungen och riksdagen antagna förändringar.

Vi Carl, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, göre veter- li g t: att sedan Rikets Ständer i grund- lagsenlig ordning antagit det av Oss framställda förslag till ny riksdagsord— ning, så äger denna riksdagsordning, jämlikt 82 & regeringsformen, kraft av grundlag, sådan den ord för ord häref- ter följer:

Vi efterskrivne Sveriges Rikes Stän- der, grevar, friherrar, biskopar, rid- dersk-ap och adel, prästerskap, borger- skap och menige allmoge, som nu, å egne och hemmavarande medbröders vägnar, till allmän riksdag församlade äro, göre veterligt: att, sedan Kungl. Maj:t medelst nådig proposition av den 5 januari 1863 till vår prövning, i enlighet med 81 % regeringsformen., överlämnat ett förslag till ny riksdags- ordning, så have vi, efter grundlagsenlig behandling av detta viktiga ärende, ian- tagit omförmälda nådigst framställda förslag, så lydande:

Allmänna grunder 1 €

]. Svenska folket representeras av riksdagen, fördelad i två kamrar, den första och den andra, vilka i alla frå-

gor hava lika behörighet och myndig- het.

Riksdagsmännen kunn-a i utövningen av sin befattning icke bindas av andra föreskrifter än rikets grundlagar.

2. Skulle med hänsyn ,till något ären- des särskilda vikt och beskaffenhet prö- vas nöd-igt, att före dess avgörande fol- ket-s mening inhämtas, .må Konungen och riksdagen genom samfällt stiftad lag förordna, att allmän folkomröstning skall anställas, efter vad i regerings- formens 49 5 2 mom. är stadgat.

2 &

Riksdagen skall, i kraft av rikets re- geringsform och utan särskild kvalle]- se, sammanträda varje år den 10 ja- nuari eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter; Konungen» dock obeta- get att, då Han så nödigt finner, sam- mankalla riksdagen till tidigare dag.

Riksdagens vårsession avslutas se- nast den 31 maj; dock att riksdagen, därest behandlingen av framlagda ären- den bedömes kunwnea avslutas senast den 15 juni, må, efter hörande av den i 50 & omförmälda talmanskonferens, besluta att sessionen skall pågå till och med sistnämnda dag. Har riksdagen enligt 58 5 till höstsession uppskjutit behand-

lingen av framlagda ärenden, skola tal- männen kall'a riksdagen till höstsession med början å dag efter den 15 okto- ber, som prövas lämplig; och skall ses- sionen därefter pågå så länge det fin- nes erforderligt. Riksdagen är avslu— tad den 31 december; dock må Ko- nungen, då synnerliga skäl därtill äro, med motsvarande förlängning av utlö— pande valperiod, besluta att uppskjuta riksdagens avslutning, vilken skall äga rum senast dagen före nästföljande riks- dags början.

Konungen må ock under tid, då ses- sion eljest icke pågår, om Han så nö- digt finn-er, inkalla riksdagen till extra session.

Under samma tid må ock sextiofem ledamöter av första kammaren eller ett- hundra ledamöter av andra kammaren begära riks-dagens inkva-llande till extra session; i vilket fall särskilt skäl för framställningen skall uppgivas och kal- lelsen utfärdas senast till tjugonde da- gen efter det begäran framställdes.

Om sammankallande av riksdagen i Vissa särskilda fall gäller vad i rege- ringsformens 91, 92, 93, 94 och 108 %% finnes därom stadgat.

3 %

Riksdagsmännen utses till båda kam- rarna genom val för viss tid; dock äger Konungen, innan den tid tilländagått, att förordna om nya val i hela riket till båda kamrarna eller den ena av (lem.

4 5 Ej må någon riksdagsman förmenas att sin riksdagsmannabefattning utöva; dock gäller under krigstid undantag härutinnan för m-ilitärpersoner, då de av Konungen i rikets tjänst beordras.

5 %

Konungen må upplösa riksdagen, där- est Ha-n förordnar om nya val till bå— da kamrarna eller den ena av dem. Varder riksdagen upplöst, skall den sammanträda å den tid inom tre må— nader från upplösningen, som Konung-

en bestämmer, och må den ej vid-are av Konungen upplösas förrän fyra må- nader från det senare sammanträdets början förflutit.

Kamrarnas bildande

a) Första kammaren 6 %

1. Första kammarens ledamöter sko- la till antalet vara etthundrafemtio el- ler det högre tal, som föranledes av stad-gandet i 4 mom. andra stycket. De skola välj—as av landstingen och stads- fullmäktige i de städer, som ej delta- ga i landsting. Valet gäller för en tid av åtta är. räknade från januari må- n-ads början året näst efter det, under vilket valet skett.

2. För val till första kammaren är ri- ket indelat i valkretsar. Stockholms stad och Göteborgs stad utgöra var för sig en valkrets. Annan stad, som ej de]- tager i landsting, tillhör samma val- krets som det landstin-gsområvde, V'aI'l staden förut ingått. Flera- landstings- områden kunna sammanföras i en val- krets; men ej må landstingsområde de- las å skilda valkretsar. Indelningen i valkretsar innehålles i vallagen.

3. För varje valkrets väljes efter folk- mängden inom dess område en riks- dagsman för varje fullt tal, motsvaran- de en etthundrafemtiondel av rikets folkmängd.

4. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stadgandet i 3 mom. b—ör utses, icke uppgår till etthundra- femtio, skola, för ernående av detta 'an- ta], de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt sam- ma mom. äro bestämmande för riks- dagsmännens antal inom valkretsarna, vara berättigade att vardera välja yt- terligare en riksdagsman. Uppvgår det antal riksdagsmän, som enligt 3 mom. och första stycket i det- ta lmoment bör utses i en valkrets, ic-

ke till fem, skall antalet ökas till fem.

5. Det antal riksdagsmän», varje val— krets enligt ovan angivna grunder äger utse, bestämmes vart tionde år av Ko- nungen; dock må nej på grund av vad sålunda bestämmes antalet riksdagsmän för en valkrets minskas under löpan- de valperiod.

6. Äro icke, då tillämpning skall ske av den i 5 mom. nämn-da bestämmelse, så många ledigheter inom kammaren, att valkretsar, för vilka ökning av an- talet riksdagsmän bör äga» rum, kunna samtidigt komma i åtnjutande av rät- tigheten att välja fullt antal riks-dags- män, skall, i avseende å ordningen för sagda rättighets utövning dessa valkret- sar emellan, gälla till efterrättelse: att valkretsar, för vilka tillökningen i riks— dagsmännens antal är grundad på stad— gan-dena i 3 mom., äga företräde fram- för valkretsar, för villca sådan tillök- ning härleder sig från föreskrifterna i 4 mom.; att bland sådana val-kretsar, vilka på grund av sta-dgandena i 3 mom. äga välja ökat antal riksdagsmän, den har företrädet, för vilken detta antal är störst, eller, om antalet är lika för två eller flera valkretsar, den bland dem, vars folkmängd mest övevrskjuter de tal, som enligt samma mom. äro be- stämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna; att bland sådana valkretsar, vilka jämlikt 4 mom. äga utse ökat antal riksdagsmän, företrä- det tillkommer den, för vilken det i samma mom. omnämnda folkmängds- överskott är störst; samt att i de fall, där folkmängdsöverskottet, såsom lika stort för två eller flera valkretsar, ej kan tjäna till grund för bestämmande av företrädet dem emellan, detta skall avgöras genom lottning inför chefen. för det departement, till vilket justitieären— dena höra, i närvaro av tre bland full- mäktige i rikets bank och tre bla-nd fullmäktige i riksgäldskontoret.

7. Tillhöra flera landstingsområden samma valkrets och är i något av om- rådena landstingsmän—nens antal större än som skolat utses, därest den för an-

nat landstingsområde inom valkretsen vid lan-dstings-mann-aval gällande grund blivit tillämpad, då skola ej flera av landstingsmännen i förstnämnda om- råde del-taga i valet av riksdagsmän än att valmännen—s antal svarar mot nyss- berörda grund; och skall förty, då riks- dagsmannaval för valkretsen skall för- rättas, landstinget i det område till så- dant antal -bland tingets ledamöter ut- välja dem, som skola deltaga i riks— dagsmannavalet.

Tillhöra en eller flera städer, som ej deltaga i landsting, samma valkrets som landstingsområde, då skola ej flera av stadsfullmäktige i sådan stad deltaga i valet av riksdagsmän än. att valmän- nens antal efter folkmängden i staden svarar mot den beträffande landstings- mannaval i allmänhet gällande grund; och skola förty, då riksdagsmannen-val för valkretsen skall förrättas, stadsfull— mäktige -till sådant antal bland sina le- damöter utvälja dem, som skola del- taga i riksda-gsmannavalet; stadsfull- mäktige skola vid utseendet av valmän bland sig jämväl utse suppleanter för dessa.

Val, varom i detta mom. stadgas, sker proportionellt enligt de närmare grun- der, som av Konungen och riksdagen gemensamt stifta—d lag bestämmer.

Varder landstingsman, som blivit ut— sedd till valman, förhindrad att full- göra uppdraget, inkallas suppleant i den ordning, som beträffande förhinder för landstingsman i allmänhet gäller. Inträffar sådant hinder för stadsfull- mäktig, som utsetts till valman, skall han ofördröjligen underrätta magistra- ten i staden, som till deltagande i va- let inkallar vederbörande suppleant.

8. Omfattar valkrets för val av leda- möter i första kammaren flera län el- ler delar av flera län, åligger Konung- ens befalln-ingshavande i det av dessa län, som Konungen bestämmer, att med allt, som med valet har samband, tva- ga den befattning, som enligt vad där- om är stadgat tillkommer Konungens befallningshavande.

7 %

1. Valkretsarna indelas i åtta grup— per. Denna indelning fastställes i val- lagen.

2. Varje år under oktober månad skall inom en av de i 1 mom. nämnda grupper förrättas val för nästföljande åttaårsperio-d. Vilken ordning härvid skall iakttagas mellan grupperna, där- om stadgas i vallagen.

3. Har Konungen förordna—t om nya val i hela riket, förrättas sådant val i varje valkrets för tiden intill utgången av den ått-aårsperiod, för vilken val se- nast hållits inom den grupp, valkretsen tillhör.

4. Har i en valkrets riksdagsman av- gått förc åttaårsperiodens slut, eller skall plats, när åvttaårsperioden för en valkrets tilländalupit, övergå från den- na till valkrets inom annan grupp, be- sättes platsen på sätt i vallagen stad- gas för tiden intill utgången av den åttaårsperiod, för vilken val sen-ast hål- lits i den till platsen berättigade val— kretsen; dock att, där platsen redan är tillsatt för tid efter löpande året, be— sättandet skall ske allen-ast för tiden till årets slut.

8 %

Valen till första kammaren äro pro- portionella, där två eller flera riksdags- män skola utses.

Närmare bestämmelser om valen med- delas i vallagen.

9 5

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas allmänna angelägenheter röstberättiga- de män och kvinnor, som uppnått 23 års ålder. Kommer riksdagsman, efter det han blivit val-d, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning.

10 % För en var, som blivit till ledamot i första kammaren utsedd, skall, på sätt

i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två exemplar, av vilka det ena överlämnas åt den val- de och det andra insändes till det de- partement, till vilket justitieärendena höra.

11 5

Är någon missnöjd med val till riks- dagsman i första kammaren, må han däröver hos Konungen anföra under- dåniga besvär. Han äger för sådant än- damål hos vederbörande protokollsfö- rare äska behörigt protokollsutdrag, vil- ket inom högst två dagar därefter hör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust :av talan, med sina till Ko— nungen ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, in- komma till Konungens befallningsha— van-de, som genom kungörelse, vilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom vil-ken underdånig förklaring må över besvär—en till Ko- nungens befallningshavande avlämnas. Sedan den tid tilländagått, har Konung- ens befallningshavan-de att besvärshand- lingarna jämte de förklaringar, som må hava inkommit, ofördröjligen till Ko- nungen insända, för att i Dess rege- ringsrätt skyndsamt föredragas och av- göras.

12 &

Vill ledamot av första kammaren be- fattningen -sig avsäga, äger han det gö— ra vid valtillfället eller sedermera, un- der tid -då session ej pågår, hos Ko— nungens befallningshavande.

b) Andra kammaren

13 %

Andra kammarens ledamöter skola till antalet vara tvåhundratrettio eller det högre tal, som föranledes av stad- gandet i 15 5 3 mom. De skola väljas för en tid av fyra är, räknade från och med januari månads början åre—t näst efter det, under vilket valet skett.

14 & Rikets indelning i valkretsar inne- hålles i vallagen.

15 %

1. I varje valkrets väljes, efter folk— mängden vid början av året näst före den fyraårsperiod, för vilken valen gäl- la, en riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande en tvåhund-ratrettiondel av rikets folkmängd.

2. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning av stawdgandet i 1 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundra- trettio, skola, för ernående av detta an- ta], de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt sam- ma mom. äro bestämmande för riks- dagsmännens antal inom valkretsarna, var för sig i ordning efter överskottens storlek vara berättigade att välja ytter— ligare en riksdagsman. Äro överskotts- talen lika för två eller flera valkretsar, avgöres, där så är nödigt, företrädet ge— nom lottning på sätt i 6 5 6 mom. är stadgat. _ 3. Uppgår det antal riksdagsmän, som enligt 1 och 2 mom. bör utses i en valkrets, antingen icke till tre el- ler ock till minst tre men ej fem, skall antalet ökas, i förra fallet till tre och i senare fallet till fem.

4. Det antal riksdagsmän, varje val— krets enligt ovan angivna grunder äger utse, fastställes för varje fyraårsperiod av Konungen.

16 %

Valrätt tillkommer en var man och kvinna, som är svensk undersåte och senast under nästföregående kalender— år uppnått tjuwguett års ålder.

Valrätt må dock ej utövas av den som står under förmynde'rsk'ap.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i vallagen finnes närmare bestämt, valrätten grun- das på förhållandena vid tiden för rös-t- längdens .tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

17 ä

1. Val till riksdagsmän i and-ra kam- maren verkställas året näst före bör- jan av de fyra år, för vilka valen gäl- la, å den dag, under september månad, som i vallagen sägs.

2. Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröjligen för den tid, som återstår av fyraårsperioden.

3. Avgår riksdagsman innan den tid, för vilken han blivit vald, .tilländalu- pit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen för den återstående tiden.

18 %

Valen till andra kammaren äro ome— delbara och, där två eller flera riks- dagsmän skola utses, proportionella. Vid dessa val tillkommer varje röstande lika röst.

Närmare bestämmelser om valen med- delas i vallagen.

195

Till ledamöter i andra kammaren kunna endast utses män och kvinnor, som uppnått tjugutre års ålder samt äga valrätt inom valkretsen eller, där frå- ga är om stad, bestående av flera val- kretsar, inom någon av dessa.

20%

För en var, som blivit utsedd till le- damot i andra kammaren, skall, »på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen- utfärdas i två exemplar, av vilka det ena överlämnas åt den va]- de och det andra insändes till det de- partement, till vilket justitieärendena höra.

215

Vill ledamot av andra kammare-n be- fattningen sig avsäga, äger h'an det gö— ra vid valtillfället eller sedermera, un— der tid då session ej pågår, hos Ko- nungens hefallningshav—a—nde.

22%

Är någon missnöjd med val till riks- dagsman i andra kammaren, må han däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konungens befallningshavande äska be— hörigt protokollsutdrag, vilket inom högst tre dagar därefter hör till kla- ganden utlämnas; och skall han, vid förlust av talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens slut med sina till Konungen ställda besvär inkomma till Konungens befallningshavande, som, på sätt i 11 & stadgas, lämnar veder- börande tillfälle att sig förklara. Se- dan den för förklarings avgivande be- stämda tid tilländalupit, har Konung- ens befallningsh-avan-de att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända, varefter med målet vidare så förhålles, som i 11 % sägs.

c) Gemensamma bestämmelser 23 &

Ledamot av riksdagen äger av stats— medel åtnjuta arvode och reseersätt- ning. Närmare bestämmelser härom meddelas i en av Konungen och riks— dagen samfällt beslutad stadga.

24 &

Rösträtt må ej utövas av annan val- berättigad än den som, på sätt i val- lagen sägs, vid valförrättning person— ligen sig inställer; dock att dels så- dan valberäuttigad, som till följd av vis- telse utom riket eller yrkes- eller tjäns- teförpliktelse är förhindrad att iaktta— ga sådan inställelse, må, i den utsträck- ning och under de villkor som stadgas i nyssnämnda lag, före valet avgiva val- sedel, dels ock make må, i den or-d- ning som stadgas i samma lag, avgiva valsedel gen-om andra maken.

255

Riksdagsmannaval förrättas med slut- na sedlar. Äro valsedlar till större an-

tal än hälften ogilla, varde nytt val 'an- ställt.

265

Riksdagsmannabefattning kan endast av svensk medborgare utövas.

Ej må såsom riksdagsman godkän- nas:

a) den som står under förmynder- skap;

b) den som är i konku—rstillstånd;

e) den som blivit förvunnen att ha- va vid riksdagsmannaval med penning- ar eller gåvor sökt värva röster, eller emot vedergällning avgivit sin röst, el— ler genom våld eller hot stört valfri- heten.

Vad i allmän eller särskild lag stad- gas därom att i vissa fall den som dö- mes till straff skall dömas förlustig all- män befattning eller vara obehörig att inträda i sådan befattning skall även äga tillämpning å riksdagsmannabefatt- ning.

275

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot av bägge kamrarna eller till ledamot av endera för två el- ler flera valkretsar, må på honom an- komma att bestämma i vilkendera kam- maren han vill inträda eller för vil- ken valkrets han vill anses till riks- dagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens befallningshavande i den ort, för vilken han riksdagsmanna- uppdrag ej mottager, därom göra skynd— sam anmälan.

285

1. Medan session pågår göres hos Ko- nungen av vardera kammarens talman anmälan om de ledigheter inom kam- maren, vilka skola under samma eller innan nästa riksdag fyllas, varefter Ko- nungen anbefaller Dess befallningsha- vande föranstalta, att riksdagsmän ut- ses i de avgångnes ställe.

2. Om ledighet i någondera kamma- ren genom ledamots avgång uppstår un- der tid, då session ej pågår, åligger Ko-

nungens befallningshavande att så för- fara, som i 1 mom. är sagt.

29 %

Riksdagsman må ej, medan session pågår, sin befattning sig avsäga, utan att han visar sådant hinder, som god- kännes av den kammare, till vilken han hörer; dock att härigenom ingen änd- ring sker i vad ovan är sagt om rätt att vid valtillfälle riksdagsmannauppdrag sig avsäga.

30 %

Befinner sig riket i krig eller krigs- fara, må, om det finnes oundgängligen nödvändigt, Konungen och riksdagen gemensamt besluta, att val till riksda- gen skall uppskjutas, dock högst ett år från det valet bort äga rum, och att valperiod, som skolat utlöpa, förlänges med ett år. Härvid må tillika bestäm- mas, att giltighetstiden för det val, som äger rum *i stället för det uppskjutna, skall förkortas med ett år. Beslut, som här avses, må kunna upprepas.

För beslut av riksdagen, som i första stycket sägs, erfordras, att minst tre fjärdedelar av de röstande i vardera kammaren vid votering instämt i be- slutet.

Förlängning :av valperiod medför ej inskränkning i Konungens rätt »att för- ordna om nya val.

Riksdagens början och upplösning

315

Riksdagen skall sammanträda i ri- kets huvudstad utom i de fall, då fien- des framträngande eller pest eller and- ra lika viktiga hinder göra det omöj- lig-t eller för riksdagens frihet och så- kerhet vådligt. Konungen tillkommer då, på sätt regeringsformen i 50 % stad- gar, att annan riksdagsort utsätta och kungöra.

325

1. Innan riksdagen samman-träder, företages inför chefen för det departe- ment, till vilket justitieärendena höra, eller den Konungen i hans ställe för- ordnar, i närvaro .av tre bland de av riksdagen valde fullmäktige i riksban- ken och tre bland fullmäktige i riks- gäldskontoret granskning av de till de- partementet inkomna, för riksdagens ledamöter utfärda—de fullmakter. Denna granskning, som har till föremål att un- dersöka, huruvida fullmakterna blivit i föreskriven form utfärdade, skall va— ra fulländad sist å dagen före riksda- gens början. Inkommer fullmakt efter riksdagens början, skall sådan gransk— ning, som nyss är sagd, genast verkstäl- las.

2. Varder-a kammaren tillkommer dock sedan att pröva behörigheten till riksdagsmannakallets utöva—nde, ej mindre för sådana dess medlemmar, vil-kas fullmakter ej blivit godkända, än även för dem, emot vilka eljest, till följd av denna grundlag, anmärkning förekommer. Den, om vars riksdags- mannarätt fråga är hos kammare väckt, bibehåller emellertid sin befattning så- som ledamot i kammaren, intill dess han blivit därtill obehörig förklarad.

33%

1. Så snart riksdagen sammanträtt och berättelse om förloppet av den i nästföregående paragraf mom. 1 fö- reskrivna granskning blivit av chefen för det departement, till vilket justitie- ärendena höra, eller den i hans ställe förordnad är, meddelad kamrarna, var i vad dess ledamöter angår, välje var- dera kammaren bland sina ledamöter talman samt en förste och en andre vice talman. Vid val av talmän och vice talmän skall den anses vald, som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. När- mare bestämmelser om sådant val med— delas uti den i % 78 omförmälda riks- dagsstadgan.

2. Innan val enligt mom. 1 ägt rum,

föres i vardera kammaren ordet av den därstädes närvarande ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flera ledamöter i lika många riks— dagar deltagit, den av dem, som är till levnadsåren äldst.

3. Där talman eller vice talman un- der riksdag med döden avgår eller sin befattning frånträder, välje kammaren så snart ske kan ny talman eller vice talman.

4. Vid samtidigt förfall för både tal- man-nen och vice talmännen i någon av riksdagens kamrar utses under ord- förandeskap, som i mom. 2 sägs, en av kammarens övriga ledamöter att tjänst- göra såsom talman, till dess förfallet upphört.

345

Konungen låter offentligen kungöra den av Honom för riksdags öppnande bestämda tid, som ej må utsättas se- nare än å andra säcken-dagen efter riks- dags början. På den tid skola riksdags- männen, sedan gudstjänst med dem hållen är, sammankomma på rikssalen, där Konungen eller, då Han så för gott finner, statsministern eller annan stats- rådsledamot förer ordet. Vid detta till- fälle låter Konungen till riksdagen i två exemplar, därav ett tillställes var- dera kammaren, överlämna propositio— nen angående statsverkets tillstånd och behov, innefattande även förslag röran- de sättet att genom bevillningar fylla vad staten utöver de ordinarie inkoms- terna erfordrar, ävensom berättelse om vad i rikets styrelse sedan nästföre- gående riksdags början sig tilldragit. Har Konungen enligt 5 2 sammankal- lat riksdagen till dag före den 10 ja- nuari, må dock nämnd-a proposition och berättelse tillställas kamrarna i annan ordning, dock ej senare än vid det sam- manträde som infaller näst efter den 11 januari.

Vid riksdag som sammanträder ef- ter upplösning, va-rom i 5 5 stadgas, skall sådan berättelse, som nyss sagts, ej överlämnas och skall proposition an-

gående statsverkets tillstånd och behov framläggas blott om riksstaten icke bli- vit reglerad.

Då Konungen, på sätt nu är sagt, riks- dag öppnat, frvamföre, vid samma till- fälle, kamrarnas talmän till Konungen, i kamrarnas namn, deras un—dersåtliga vördnad.

35%

Vill Konungen, då session pågår, för- ordna om nya val i hela riket till bå- da kamrarna eller den ena av dem, med- delar Konungen, sedan Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes Sitt beslut härom. Beslutet må ock, där Konungen så prövar lämp- ligt, givas riksdagen tillkänna genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets le- damot, den Konungen därtill förord- nat, och vare riksdagen efter upplä- sandet omedelbart upplöst.

Ärendenas beredning

365

1. Å varje riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas: ett utrikesutskott, ett konstitutionsut- skott, ett statsutskott, ett bevillningsut- skott, ett bankoutskott, tre lagutskott, ett jordbvruksuutskott samt ett allmänt beredningsutskott. Dessa riksdagens ständiga utskott skola bestå: utrikesut- skottet av sexton, konstitutionsutskottet av tjugu, statsutskottet av trettio, be- villningsutskotutet av tjugu, bankout- skottet av sexton, varje lagutskott av sexton, jordbruksutskottet av tjugu samt allmänna beredningsutskottet av tjugu- fyra ledamöter, vilka vardera kamma- ren till halva antalet inom sig väljer; ankommande på kamrarnas samman- stämmande beslut att, när sådant fin- nes vara av nöden, tillsätta särskilt ut- skott för upptagande av frågor, som till- höra ständigt utskotts behandling, så ock att, därest annat utskott än utrikes- utskottet anmäler behov av förstärk-

ning i ledamöternas antal, sådant be- vilja.

Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan kunna till nämn- da utskott hänvisas, ändå at—t 'den en- ligt föreskrifterna i Så 37—44 skolat handläggas av annat ständigt utskott.

2. Väckes i någondera kammaren frå- ga, som blott rör kammaren enskilt, må inom kammaren tillsättas enskilt ut- skott, bestående av så många ledamö- ter, som kammaren aktar nödigt.

3. Vardera kammaren utser ock inom sig suppleanter att, när utskottsleda- möter avgå eller få förfall, i deras stäl— le inträda. Antalet suppleanter i utri- kesutskottet skall vara åtta från var- dera kammaren.

4. Å riksdag, som sammanträder ef- ter upplösning, varom i 5 5 stadgas, skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras.

5. Om val till utskott gäller vad i 5 75 finnes stadgat ävensom de bestäm- melser, som därom meddelas uti den i 5 78 omförmälda riksdagsstadgan.

6. Statsrådsle-damot lmå ej [deltaga i val till konstitutionsutskott; ej helle-r må förutvarande statsrådsledamot del- taga i det val till konstitutionsutskott, som följer närmast efter hans avgång. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott deltaga, dock att beträffande utrikesutskottet gäller vad i 5 37 mom. 2 sägs. Ej heller må någon, av vilke-n riks— dagen kan fordra redo och ansvar, in- väljas i utskott, där redovisning för hans egna äm-betsåtgärder kan förekom- ma. Vad nu stadgats skall likväl ej ut— göra hinder xat—t i statsutskottet invälj-a förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom ut- skottet deltaga i behandling av åren— de, varom i 5 39 mom. 2 förmäles.

375

1. Utrikesutskottet skall meddela ut— låtanden och avgiva förslag i anled- ning av dit hänvisade frågor, som an-

gå rikets förhållande till främmande makter och ej tillhöra annat utskotts behandling.

2. Då något av Konungen för riks- dagen framlagt ärende förekommer till behandling i utskottet, skola alla till- gängliga handlingar delgivas utskottet. Statsministern och ministern för ut- rikes ärendena, så ock, när ärendets beskaffenhet därtill föranleder, annan ledamot av statsrådet, må själva eller genom ämbets- eller tjänsteman med- dela utskottet muntliga eller skriftli- ga upplysningar.

3. I den mån Konungen eller utskot- tet med hänsyn till rikets säkerhet el— ler andra av förhållandet till främman- de makt betingade, synnerligen vikti- ga skäl finner upplysningar, som med- delas i visst ämne, böra hemliga hål- las, vare utskottets ledamöter till tyst— nadsplikt förbundna. Ledamot, så ock suppleant, skall första gången han är närvarande vid samman-träde med ut- skottet avgiva försäkran om tystnads- pliktens iakttagande.

385

l. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, lagen om inskränkningar i rätten att utbekom- ma allmänna handlingar, vallagen, stad— gan om ersättning för riksdagsmanna— uppdragets full-görande ävensom den riksdagsstadga, vilken riksdagen jäm- likt å 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet ”anser högst nödiga el- ler nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hänvisade frågor rörande grundlagarna samt ovan omförmälda lagar och stadgar.

2. Utskottet skall vidare meddela ut- låtanden och avgiva förslag i anled- ning av dit hänvisade frågor, som an— gå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar om stats- rådets ansvarighet, om antalet statsde- partement och statsråd utan departe-

ment, om kommandomäl, om rikets va- pen och flagga, om allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning i äm- nen, som ej tillhöra annat utskotts be- handling.

3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll; dock gälle vad i 105 % regeringsformen fin-nes om vissa protokoll särskilt föreskrivet. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning av protokollen, hos riksda- gen anmäla de anmärkningar, vartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning av gjord anmärkning erforderliga ät- gärd, så ock att, när av riksdagsman elle-r av annat utskott än konstitutions- utskottet fråga blivit väckt, att stats- rådet eller någon dess ledamot eller fö- redragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, däröver, före frågans av— görande av riksdagen, avgiva yttrande, därom är i regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan kamrarna uppstå, till vilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, där- om besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess talman, då den se- nare vägrar proposition.

5. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av för- hållandet till främmande makt betinga- de, synnerligen viktiga skäl, finner i visst ämne med-delade upplysningar bö- ra hemliga hållas, vare utskottets le- damöter till tystnadsplikt förbundna. Ledamot eller suppleant skall första gången han är närvarande vid samman- träde med utskottet avgiva försäkran om tystnadspliktens iakttagande.

539

1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov till riksdagen av- lätna proposition och äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och band- lingar, åligger att, i den mån det icke

gäller jordbruksärenden eller riksdags- och revisionskostnader eller kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, granska, utreda och uppgiva statsver— kets tillstånd och förvaltning samt fö- reslå vad till fyllandet av dess behov erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas. Utskot- tet åligger därjämte -att, antingen i den ordning & 47 stadgar gemensamt med eller eljest efter samråd med de övri- ga utskott, vilka handlägga statsregle- ringsfrågor, förslagsvis beräkna stats- verkets ordinarie inkomster, uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppwgöra förslag till riks- stat.

2. Utskottet tillkommer ock att efter- se och granska, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar av statsmed- len ieke överstigit beloppet av de hu- vudtitlar, vilka av riksdag uti uppgjord statsreglering blivit fastställda, och hu- ruvida utbetalningarna äro grundade på behörigen upprätt-ade stater, eller Ko- nungens i föreskriven ordning utfär- dade anordningar, samt styrkta med be- höriga kvittenser av dem, som medlen emottagit. Skulle mot riksdagens beslut de till någon huvudtitel anslagna sum- mor befinnas dragna till andra ända- mål än dem, som under samma huvud- titel höra, eller något av riksdagen fast- ställt anslag befinnas överskridet, skall utskottet hos kamrarna göra anmälan emot den ämbetsman, som en sådan anordning kontrasignerat eller under- skrivit, varefter förf-ares enligt 106 och 107 åå i regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 % regeringsfor- men, utskottet i något klander av Ko— nungens gjorda anordningar 'in—gå; ej heller de för statsutgifterna redovisan— de tjänstemän personligen för utskot- tet eller riks-dagen till ansvar ställas, utan må, där så nödigt finnes, hos Ko- nungen av riksdagen anmälas de an— ledningar, som förekommit att emot någon sådan tjänsteman i laglig ord— ning ansvar yrka.

40%

1. Bevillningsutskott-et åligger att be- reda alla dit från kamrarna hänvisa- de frågor, som angå föreskrifter om be- villnings utgörande. Utskottet har även att, antingen i den ordning % 47 stad- gar gemensamt med eller eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor, för- slagsvis beräkna inkomsterna av de sär- skilda bevillningarna samt, sedan stats- verkets behov blivit utredda och be- stämda, föreslå sättet att genom bevill- ning åvägabringa jämvikt i statsregle- ringen. Utskottet må därjämte uti be- villningsfrågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att med- dela utlåtanden och av—giva förslag i an- ledning av de från kamrarna dit hän- visade frågor om stiftande, ändring, för- klaring eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skat- ter samt, jämväl i andra fall än i mom. 1 avses, rörande alkoholhaltiga varor.

41 5

1. Bankoutskottet tillhör att under— söka och utreda riksbankens och riks- gäldskontorets styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål, för vilka ut- skottet fått sig sådan makt av riksda- gen uppdragen, giva föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets förvalt- ning ävensom att föreslå vad till fyl— lan—det av riksgäldsverkets behov er- fordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden och avgiva förslag i anled— ning av de från kamrarna dit hänvi- sade frågor, som avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåning—sfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att med- dela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna hän- visade frågor om stiftande, ändring, för- klaring eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt om

rikets mynt ävensom sådana frågor om det ekonomiska livets eller särskilda näringsgrenars organisation och förhål- landen, vilka ej äro av beskaffenhet att böra av annat utskott behandlas.

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov *av-låtna proposition, vad angår riksdags- och revisionskost- nader ävensom kostnader för riksda- gens hus och riksdagen—s verk, och med anledning därav liksom ock med av- seende å övriga från kamrarna dit hän- visade frågor i dessa ämnen avgiva ut- låtanden och förslag.

42 ä

1. Lagutskotten skola meddela utlå- tanden och avgiva förslag i anledning av de, såsom icke tillhörande annat ut- skotts behandling, från kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock av andra lagar och författningar, som stiftas av Konung och riksdag samfällt.

2. Det tillkommer ock lagutskott att granska justitieombu—dsmannens och mi- litieombudsmannens avgivna redogörel- ser, ävensom deras ämbetsdiarier, pro- tokoll och registratur, samt med utlå- tande däröver till riksdagen inkomma. Skulle utskottet av granskningen finna, att ombudsman eller hans ställföreträ- dare icke är förtjänt av riks-dagens för- troende och fördenskull bör skilj-as från sin befattning utan avbid'an å utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall utskottet i sitt utlåtande hos riks- dagen härom göra hemställan.

3. Fördelning mellan lagutskotten av till dem hörande ärenden verkställes på sätt riksdagen bestämmer.

435

Jordbruksutskottet, som skall erhål- la del av Konungens angående statsver- kets tillstånd och behov till riksdagen avgivna proposition i vad den angår

jordbruksärenden, åligger att granska samt, med iakttagande av nödiga in- dragningar och besparingar, utreda och uppgiva statsverkets behov med hänsyn till denna styrelsens gren ävensom att för övrigt avgiva betänkanden och för- slag i anledning av de från kamrarna till utskottet hänvisa-de jordbruksären- den.

445

Allmänna beredningsutskottet ska-ll meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de, såsom icke tillhö- rande annat utskotts behandling, från kamrarna dit hänvisade frågor av be- skaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras.

455

1. Alla utskott skola inom två da- gar från den, då de blivit utsedda, sam- manträda.

2. Utskotten välja, vart inom sig, ord- förande och vice ordförande. Intill dess sådant val försiggått, föres ordet av den ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och, där två eller flera i lika många riksdagar deltagit, den av dem som är till levnadsåren äldst.

3. Utskotten böra, så fort sig göra låter, avgiva de yttranden, som på dem ankomma.

465

Finner utskott sig behöva av någon Konungens ämbetsman eller av allmänt verk inhämta muntliga eller skriftliga upplysningar, äger utskottet att, genom sin ordförande, hos den statsrådets le- damot, som Konungen därtill vid var- je riks-dag förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande att de äs- kade upplysningarna meddela; dock böra statskontoret samt hanko- och riksgäldsverken, i frågor om redovis— ning av medel, alla äskade upplysning— ar omedelbarligen avgiva.

475

Därest ständigt utskott anser nödigt att, till överläggning om något ärende,

med annat ständigt utskott sammanträ- da, skall sådant ske genom deputerade, på sätt utskotten därom överenskom- ma. Sålunda sammansatt utskott äger att i frågor, som det handlagt, utlåtan- de avgiva, utan att utskottens övriga ledamöter däruti taga del.

48%

Omröstning inom utskott skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna li- ka delade, nedlä-gge ordföranden i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och av- göres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av utskottets leda- möter på anmodan av ordföranden upp- tager ur rösturnan.

Om val, som inom utskott förrättas, gäller vad i & 75 mom. 2 finnes därom stadgat.

Ledamot, som i utskotts beslut ej in- stämt, är obetaget att jämte utskottets yttrande lämna kamrarna :del av sin skiljaktiga mening, som i sådant fall hör till utskottet skriftligen avgivas. Dock må utskottets betänkande däri- genom icke uppehållas.

49 5

Val av ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet, varom stadgas i S 36, gälle ock som val av ledamöter och sup- pleanter till den i & 54 regeringsfor- men omförmälda utrikesnämnd. Leda— mot av nämnden utövar sin befattning till dess nytt val till utrikesutskott för- rättas, dock att ledamot, som avgår ur riksdagen innan den tid, för vilken han blivit vald till riks-dagsman, tillända- lupit, eller som utnämnes till statsråd, ej vidare skall anses tillhöra nämnden. Förord'nar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, behålle utan hinder därav nämnde-ns ledamöter sina befattningar.

Inträffar ledighet i nämn-den, träde suppleant såsom ledamot i den avgång- nes ställe. Har ledamot förfall, skall

suppleant kallas att i den frånvaran- des ställe tjänstgöra i nämnden. Beträf- fande den ordning, som vid inträde skall iakttagas mellan supplean-terna, gälle enahanda bestämmelser som i frå- ga om suppleants inträde i utskott. Suppleant, som ej kallas att tjänstgöra vid sammanträde med nämnden, skall ändock beredas tillfälle att därvid när- vara.

Konungen sammankallar nämnden så ofta ärendena det for-dra och leder nämndens förhandlingar, när han är tillstädes. I Konungens frånvaro föres ordet av statsministern eller, om han ej är närvarande, av ministern för ut- rikes ärendena. Andra statsrådsledamö- ter, så ock särskilde sakkunnige må av Konungen tillkallas. Sekreterare hos nämn-den förordnar Konungen.

Skulle minst sex av nämndens leda- möter hos ministern för utrikes ären- dena göra framställning om rådpläg- ning i viss uppgiven fråga, varder nämnden sammankallad.

Ledamot av nämnden, så ock sup— pleant, skall första gången han är när- varande vid sammanträde med nämn- den avgiva försäkra-n om iakttagande av den i 5 54 regeringsformen stadga- de tystnadsplikten.

Ärendenas behandling i kamrarna

50%

Talmänn-en skola tillse, att nödig skyndsamhet och största möjliga plan— mässighet iakttages vid riksdags-arbe- tets bedrivande.

Vardera kammaren skall utse fyra le- damöter att jämte talmännen och vice talmännen samt de ständiga utskottens ordförande rådpläga om vad i avseen- de å ärendenas behandling i utskott och kamrar må vara att iakttaga för vin— nande av nämnda syfte (talmanskon- ferensen). Närmare bestämmelser om talmanskonferensen meddelas uti den i 5 78 omförmälda riksdagsstadgan.

51 %

Talmännen eller, i händelse av för- fall för dem, vice talmännen åligger, var för sin kammare, att utfärda kal- lelse till sammanträden, att ärendena därvid föredraga, att upptaga, reda och framställa de yttrade meningarna, att göra propositioner för besluts fattan- de och vidmakthålla ordning vid sam- manträdena, allt efter de föreskrifter denna grundlag innehåller. Dock må den, som talmansbefattningen utövar, ej deltaga i Överläggning och ej heller något annat föreslå, än som erfordras till verkställighet av grundlagarna, av riksdagens eller kamrarnas särskilda beslut eller i övrigt av de reglementa- riska stadganden, som för riksdagsären- denas behandling blivit antagna.

Tal-man äger ej makt att, utan kam- maren—s samtycke, något dess samman- träde avsluta.

52%

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att, med de un— dantag denna riksdagsordning stadgar elle-r kammare med stöd därav föreskri- ver, till protokollet fritt tala och utlå- ta sig i alla frågor, som under över- läggning komma, och om lagligheten av allt, som inom kammaren sig till- dra-ger.

En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och upprepad bliver. Dock må ledamot, på sätt kammaren särskilt föreskriver, kunna för genmä- le till ann-an talare erhålla ordet i an- nan ordning.

Riksdagsman må, på sätt kammare särskilt föreskriver, till ledamot av statsrådet framställa spörsmål i ämne utom föredragningslistan. Sådana spörs- mål äro antingen interpellationer eller enkla frågor för upplysning-ars inhäm- tande. Kammaren må föreskriva in- skränkningar i ledamots rätt att erhål- la ordet i samband med framställande av interpellationer eller besvarande av enkla frågor.

Ej må någon vara berättigad att ta- la u-tom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen föro- lämpande uttryck eller eljest uppträ- da på ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke av talmannens föreställning rät- ta, äger -talmannen fråntaga honom or- det. Har sådant ägt rum, må den fe- lande för det sammanträdet icke vi— dare yttra sig. Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, där- jämte må av talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols be- handling överlämnas, skall beslut där- över av kammaren vid nästa samman- träde utan föregående överläggning fat— tas.

53 &

Ej må riksdagen eller kamrarna i Ko- nungens närvaro över något ämne råd- pläga eller besluta; ej heller må omyn- dig Konungs förmyndare övervara kam- rarnas överläggningar eller beslut.

Uti vardera kammar-en äga statsrå— dets ledamöter tillträde, med rättighet att deltaga i överläggningarna men ej i besluten, där de ej äro ledamöter av kammaren.

I mål, som personligen rörer någon ledamot i kammare, må han väl över- läggningarna, men ej beslutet, övervara.

545

Konung-ens skrivelser och propositio- ner tillställas båda kamrarna samt bö- ra alltid vara åtföljda av statsrådets och, då lagrådet avgivit utlåtande, jäm— väl dess yttrande.

Propositioner böra avlämnas till riks- dagen så snart sig göra låter.

Propositioner, som avse statens in- komster och utgifter för nästkomman- de budgetår, skola till riksdagen avläm- nas inom sjuttio dagar från dess öpp- nande, och må sådan proposition, med undantag av proposition angående riks— statens slutliga reglering, ej avlåtas se- nare, utan så är, att Konungen prövar

uppskov med framställningen lända ri- ket till allvarligt men.

övriga propositioner, som Konungen finner höra behandlas under riksdagens vårsession, höra till riksdagen avläm- nas inom nittio dagar från dess öpp- nande, och må sådan proposition ej se- nare avlåtas, med mind-re Konungen prövar uppskov med framställningen lända riket till men eller eljest finner synnerliga skäl föreligga för dess av— låtande.

55 %

1. Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom fem— ton d-a-gar från den dag, då propositio— nen angående statsverkets tillstånd och behov kom kammaren till handa. Motion, som föranledes av kungl. pro- position, vilken efter öppnandet till riksdagen avlämnats, må dock väckas sist vid .det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från det proposi- tionen kom kammaren till handa. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest »den med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfatt— ning finner sådant nödigt, med-giva ut- sträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst efter femton dagar från det propositio- nen kom kammaren till handa. Fråga om sådan utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet ef- ter det, då propositionen kom kamma- ren till handa. Har behandlingen av proposition el— ler framställning från något riksdagens verk uppskjutits till höstsession, må motion, som föranledes av propositio- nen eller framställningen, väckas sist dagen efter höstsessionens början. Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om motion, som föranledes av framställ— ning från något riksdagens verk. I så- dant fall skall tiden för motions väc- kande räknas från den dag, då anmä- lan om framställningens ingivande, på

sätt riksdagen föreskriver, kammaren.

I frågor, som röra någondera kamma- ren enskilt, samt i frågor, som av redan inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge session på- går.

Motion bör alltid skriftligen till pro- tokollet avlämnas. Ej må i en skrift flera mål av olika beskaffenhet sam— manföras.

2. Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra ständigt utskotts behandling, kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit yttrande. Frå- gor, som röra någondera kammaren en- skilt, må genast avgöras.

delgives

565

Prövar Konungen lämpligt att i frå- ga, som angår rikets förhållande till främmande makt, eller i annat ärende av större allmänt intresse meddelande muntligen göres till riksdagen, tillkom- mer det statsrådsledamot, som Konung- en därtill förordnar, att i vardera kam- maren lämna meddelandet. Ej vare le- damot av kammaren förmenat att yttra sig över vad sålunda med—delats.

Konungen äger bestämma att i fall, som här avses, kamrarnas sammanträ- den skola hållas inom lyckta dörrar.

57 %

Därest av riksdagsman eller av an- nat utskott, än konstitutionsutskottet, fråga hos kamrarna väckes, att statsrå- det eller någon dess ledamot eller fö— redragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra därvid endast följan- de ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot statsrådet, eller den eller den ledamoten elle-r föredra- ganden, varom remiss begäres till kon- stitutionsutskottet, inför vilket anled- ningen skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas. Vid kammares överläggning om sådan

fråga gälle i avseende på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda per- soners eller korporationers rättigheter och angelägenheter, vad uti 107 % re- geringsformen stadgat är.

58%

När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall den, så framt ej kammaren densamma genast till utskott förvisar, ligga på bordet till nästa sammanträde, då så- dan hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, om den rörer kam- maren enskilt, eljest bliver avgjord. Varje ledamot äger i målet avgiva ytt- rande, vilket jämväl -till utskottet över— lämnas; men ej må därav remissen till utskottet uppehållas.

Är inom kammare väckt fråga om så- dan utsträckning av motionstid, som i 55 5 1 mom. andra stycket sägs, eller uppstår fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan: fråga blott för det sammanträde, då den väckt bli- vit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må genom sammanstäm- mande beslut till ann-an session eller till nästföljande riksdag uppskjuta be- handlingen av proposition, framställ- ning från något r-iksdagens verk eller motion, som ej berör riksstaten. Ytter- ligare uppskov må beslutas; dock att ärendet skall avgöras senast under nästföljande riksdag. Ej må ärendes be- handling uppskjutas till nästföljande riksdag, om nya val i hel-a riket till andra kammaren dessförinnan förrät- tas. Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, vare beslut om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på framställ- ning av vederbörande utskott, som har att i frågan inhämta yttrande från tal- manskonferensen; kamrarna likväl obe- taget att vid prövningen av utskottets utlåtande i ärendet besluta uppskov en- ligt vad i nästföregående stycke sägs.

Kamrarna må genom sammanstäm- mande beslut, efter hörande av den i

50 % omförmälda talmanskonferens, be- sluta att uppskjuten fråga skall upp- tagas vid extra session.

Av riksdagen såsom vilande antaget förslag till stiftande, ändring, förkla- ring eller upphävande av grundlag må ej uppskjutas i vidare mån än som föl- jer av stadgandet i 5 64.

595

Betänk-ande, som av ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott av- givits, skall i bägge kamrarna för åren- dets avgörande, så vitt ske kan, sam- tidigt föredragas. Efter betänkandets första föredragning skall detsamma vila på bordet. Vid nästa föredragning, evad överläggning då äger rum eller ej, skall det, så framt ej kammaren på vederbörande utskotts framställning annorlunda beslutar, åter göras vilande. Men då saken tredje gången förekom- mer, skall den till avgörande företa-gas.

Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast avgöras, därest icke någon kammarens ledamot bordläggning begär.

60 5

1. Ej må något mål, däri överlägg- ning ägt rum, till slutligt avgörande fö- retagas, förrän kammaren på talman— nens hemställan förklarat överlägg— ningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för bifall el- ler avsl—ag, bör »talmans första propo- sition lyda på bifall. Om denna besva- ras med nej, och anmärkningar i sa- ken blivit under överläggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlig— het med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskriven.

Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och talmannen till- kännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid skall bero, sä- vida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslu- tet genom ny överläggning uppriva.

Då voteras skall, bör voteringspropo— sition jämte tydlig kontrapropositionge- nast författas,justeras och uppläs-as, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition göras, om vote- ring skall äga rum, ej heller någon om- röstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talman— nen i en därtill avsedd rösturna en ja- sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröst— ningens utgång genom den sedel, som en av kammarens ledamöter på anmo— dan av talmannen upptager ur röst- urnan.

3. Fråga, varom i första punkten av 110 5 regeringsformen eller i 32 5 2 mom. eller i sista stycket av 52 å i den- na riksdagsordning förmäles, skall all- tid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsprop-osition jämte kontraproposition vad i nästföre- gående mom. sägs; dock bör juste-rad proposition anslås och därefter omröst— ning genast äga rum. Sådan omröstning skall alltid ske med tryckta och omärk- ta, enkla, slutna och hoprulla—de sedlar, och hör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid var- je omröstning före sedlarnas uppräk- ning .en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Om vid sammanräk- nandet av de övriga sedlarn-a rösterna befinnas lika delade, skall den förseg- lade sedeln öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den av- lagda sedeln ouppbruten genast för- störas.

174 61 %

Talman må ej vägra proposition, utom när han finner väckt fråga strida mot grundlags lydelse; och bör han då alltid anföra skälen till sin vägran. Därest kammaren ändock yrkar propo- sition, skall talman äga att förklara överläggningen vilande, och målet för- visas då till konstitutionsutskottet, som det åligger att ofördröjligen inkomma med motiverat och bestämt utlåtande över frågans stridighet eller enlighet med grundlagen. Å vad utskottet för- klarat icke vara mot grundlag stridan- de kan proposition sedermera ej vägras.

625

Kammares beslut i fråga, som icke rörer kammaren enskilt, skall med- kammaren genom utdrag av protokol— let -delgivas. Har målet varit av stän- digt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott handlagt, skall ock detta om beslutet på enahanda sätt underrättas. Därest ledamot, som .i kammaren-s beslut ej instämt, vill sin särskilda me— ning hos medkammaren anmäla, skall sådant vara honom obetaget; börande han i slikt fall sin skiljaktiga mening skriftligen till protokollet avlämna, var- efter den genom protokollsutdrag med- kammaren delgives; men ej må härav i något fall beslutets expedierande uppe- håll-as.

63%

När fråga, varöver utskott sig utlåtit, till avgörande förekommer, äger kam- maren att antingen genast, med bifall till utlåtandet eller utan avseende å vad utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterli- gare utredning, målet till utskottet åter- förvisa.

Stanna kamrarna över någon fråga, däri ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott sig yttrat, uti huvudsak- ligen eller till vissa delar olika beslut, då skall utskottet söka att de olik-a me- ningarna, såvida möjligt är, samman-

jämka och med förslag därom till kani- rarna inkomma.

Vad kamrarna sammanstämmande besluta, det vare riksdagens beslut. Bliva kamrarna ej, efter den behand- ling ovan är nämnd, om ett beslut ense, skall frågan, utom i de fall 65 % uppta- ger, anses hava för den sessionen för- fallit.

645

Förslag till stiftande, ändring, för- klaring eller upphävande av grundlag kan förkastas å den riksdag, vid vilken förslaget väckes, men ej slutligen an- tagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, vilket skall vila för att efter därpå förrättade nya val i hela riket till andra kammaren av den riksdag, som först sammanträder, ånyo prövas. Varder förslaget därvid av bägge kamrarna antaget, bliver det riksdagens beslut; ägande kamrarna ej rätt att uti vilande förslag ändring göra. * Ej må beslut över vilande förslag till annan riksdag, än nu är nämnt, upp- skjutas, utan att Konungen och bägge kamrarna därom äro ense.

65%

När, i fråga om statsutgifter eller be- villning, eller om reglementarisk—a före- skrifter för riksbanken, dess inkomster och utgifter, eller om ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken, eller om riks- gäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarna fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbör- ligt utskotts förslag varda sammanjäm- kade, skola bägge kamrarna var för sig rösta om de olika beslut, vari vardera förut stannat; kommande den mening, som därvid erhåller de flesta ledamö- ters av båda kamrarna sammanräknade röster, att gälla såsom riksdagens be- slut. Om vid sammanräkningen av de avgivna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge andra kammarens tal- man i en därtill avsedd rösturna en ja- sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och

omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstning— ens utgång genom den sedel, som en av andra kammarens ledamöter på anmo- dan av talmannen upptager ur röst- urnan.

66 %

Då val till Konung eller tronföljare skall förrättas, tillsättes en nämnd, be- stående av sextiofyra personer, av vil- ka vardera kammaren inom sig utser trettiotvå, med uppdrag att, vid före- fallande s-kiljaktighet mellan kamrarna, bestämma valet. Dagen efter, sedan nämnden är utsedd, skrida kamrarna till val av Konung eller tronföljare. Förenas kamrarna om en och samma person, är han att såsom utkorad anse. I annat fall avgör nämnden. Dock må ej hos densamma komma under om— röstning andra än de, som i vardera kammaren erhållit flesta rösterna, ägan- de ingendera kammaren att flera än en kandidat framställa. Nämndens ledamö— ter, vilka ej i och för denna befattning mä uteslutas från deras riksdagsmanna- rätt i kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i kamrarna förrättat är, och skiljas ej åt förrän valförrätt- nin-gen är fullgjord. Den av de bägge under omröstning komna personerna, på vilken då inom nämnden de flesta rösterna falla, är behörigen vald. I den händelse, som 94 % regeringsformen om- förmäler, skall nämnden väljas inom tionde dagen efter den, som i riks- dagskallelsen är till riksdagens sam— mankomst utsatt.

67%

Skall förmyndare för omyndig Ko- nung tillsättas, utses av kamrarna, sist dagen efter det riksdagen samman- kommit, en nämnd, på det sätt och till det antal personer, som i nästföregåen- de & sagt är. Denna nämnd röstar om de av riksdagen till antalet bestämda förmyndare, som skola vara en, tre eller fem. Varje ledamot av nämnden upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet värdiga, och

så många, att de med en person över- stiga det av riksdagen bestämda an- talet. Av dem, som därvid kommit i åtanke, ställes först den, som flesta rösterna erhållit, under ny omröst— ning, då nämndens pluralitet giver ut- slaget. På samma sätt förfares med den, som näst honom blivit av de flesta kallad o. s. v., till dess det föreskrivna antalet av förmyndare blivit fyllt. Nämnden kan ej förr åtskiljas, än va— let fulländat är; och gäller detta val så- som riksdagens beslut.

Om så händer, att kamrarna ej inom tre dagar efter det riksdagen samman- kommit om förmyndarnas antal åsäm— jas, förordnas på enahanda sätt och till lika antal, som ovan angående nämn- den är sagt, en särskild nämnd, att medelst omröstning denna fråga, med samma kraft och verkan som riksda- gens bes—lut, inom två dagar avgöra; skolande sedermera den utsedda nämn- den, likaledes inom två dagar, hava va- let förrättat, så att i alla händelser för- myndarevalet må vara verkställt inom sju dagars förlopp från det riksdagen sammankommit.

685

Till följd av regeringsformens & 96 har riksdagen att förordna en justitie- ombudsman och en militieombudsman av de egenskaper där angivas. Dessa riksdagens ombudsmän väljas för tiden från valet till dess sådant val under fjärde året därefter försiggått.

Val av justitieombudsman och mili- tieombudsman verkställes genom fyr— tioåtta för tillfället nämnda valmän, av vilka vardera kammaren inom sig ut- ser tjugufyra. Dessa valmän skola sam- manträda till valförrättningen senast å femtonde dagen efter den, då de blivit utsedda. Vid valet gälle enahanda be- stämmelser som för val av kamrarnas talmän.

Valmännen böra vid samma tillfälle, då ombudsman utses, och på enahanda sätt välja en ställföreträdare för ho- nom. Ställföreträdare utses för tiden

till dess nytt val av vederbörande om- budsman äger rum.

I händelse justitieombudsmannen el- ler militieombudsmannen avsäger sig det erhållna förtroendet eller ombuds- mans ämbete eljest bliver ledigt, över- tage ställföreträdaren omedelbart äm— betet; och skall riksdagen därefter så snart ske kan, för tid och på sätt ovan stadgas, förrätta nytt val av ombuds— man. Skulle ställföreträdare avsäga sig det erhållna förtroendet eller har han övertagit ombudsmansämb—etet eller bli- ver eljest hans befattning ledig, äge nytt val av ställföreträdare rum för tid och på sätt ovan är föreskrivet, varvid iakt- tages att, om sådant val erfordras under tid, då session ej pågår, riksdagens rätt härutinnan utövas genom de av riksda- gen valde fullmäktige ri riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

695

Riksdagen skall vart fjärde år tillsätta en nämnd av fyrtioåtta personer, därav vardera kammaren inom sig utser tju- gufyra, och vilken nämnd, i den ord- ning 103 och 104 %% regeringsformen stadga, äger att döma, huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samt- liga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga kal-l bibehållas, eller om vissa av dem, utan bevisligen begångna fel och brott, varom regeringsformens 102 % handlar, likväl kunna anses höra från detta kall skiljas. Denna nämnd träder samma dag den blivit vald till- sammans.

Nämndens samtliga ledamöter rösta först, man för man, över den frågan: skall omröstning anställas till uteslu— tande av någon bland högsta domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga enhäl- ligt eller av de flesta rösterna med nej, bliva högsta domstolens samtliga ledamöter bibehållna. Besvaras den åter med ja, uppgör var och en av nämnden en sluten lista på dem av högsta dom- stolens ledamöter, flera eller färre, som han anser böra entledigas. De tre bland dessa, som då fått det största antal rös-

ter emot sig, ställas var efter annan under ny omröstning, varvid två tredje- delar av rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara från riksdagens förtroende uteslutna; och förhålles därefter såsom i regeringsfor- men-s 103 & vidare föreskrives.

I enahanda ordning förfares sedan med omröstningar angående regerings— rättens ledamöter.

70 %

1. De sex fullmäktige i riksbanken, vilka enligt 72 & regeringsformen skola utses av riksdagen, väljas för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Två av de utav riksdagen utsedde fullmäktige skola är- ligen avgå. Har av riksdagen utsedd fullmäktig före utgången av den be- stämda tjänstgöringstiden avgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, an— ställes val för den tid, som för honom återstått.

2. Riksdagen skall jämväl välja full— mäktig—e att, jämlikt särskilt reglemente, förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige skola vara sju och väljas för tiden från valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. Ordförande bland fullmäktige väljes särskilt. Av de öv— riga sex skola två årligen avgå. Har full- mäktig före utgångcn av den bestämda tjänstgöringstiden avgått, eller har an- svarsfrihet honom vägrats, anställes val för den tid, som för honom återstått. Då val av ordförande äger rum, utses denne före övriga fullmäktige.

3. Val av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret verkställas ge- nom fyrtioåtta valmän, av vilka vardera kammaren inom sig utser tjugufyra. Valen ske med slutna sedlar. Val för längre tjänstgöringstid verkställes före val för kortare. Avgående fullmäktig kan återväljas.

4. Fullmäktige välje själva bland sig vice ordförande; ägande den, som bland fullmäktige förer ordet, avgöran-

de röst, därest i frågor, som hos full- mäktige komma under omröstning, rös- terna för två skiljaktiga meningar ut- falla lika.

71 5

På samma gång och på lika sätt, som fullmäktige enligt 70 5 av riksdagen utses, tillsättes en suppleant för varje av riksdagen utsedd fullmäktig att vid förfall för denne inträda; dock skall den sålunda valde suppl-eanten för full- mäktig, som utsetts till chef för riks- banken, först inträda vid förfall jäm— väl för den enligt 72 % regeringsformen av fullmäktige för denne utsedde supp- leanten. Vid förfall för både fullmäktig och hans av riksdagen valde suppleant inkalla fullmäktige annan suppleant till tjänstgöring.

72 &

Riksdagen förordnar årligen inom sex dagar efter dess öppnande reviso- rer till ett antal av tolv, vilka till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt regeringsformen och särskild in- struktion granska statsverkets, riksban- kens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Revisor ut- övar sin befattning till dess nytt val av revisorer förrättas.

Revisorerna välja själva inom sig ordförande, vilken äger avgörande röst, därest, vid omröstning, rösterna i något fall äro lika.

De anmärkningar, som revisorerna finna sig befogade 'att framställa, skola, sedan förklaringar däröver inkommit, av riksdagen överlämnas till vederbö- rande utskotts granskning och vidare behandling.

73 5 För varje enligt 72 % utsedd revisor väljes en suppleant att vid förfall för honom inträda. Vid förfall för både re- visor och hans suppleant bestämmes övriga suppleanters tjänstgöring av den ordning, i vilken de blivit valda.

177 74 % Riksdagens valmän och nämnder, med undantag av utrikesnämnden, utse själva inom sig ordförande.

75 %

1. Företes vid val, som skall av kam- mare förrättas, gemensam lista upp- tagande namn å så många personer va- let avscr och har listan godkänts av de utav kammaren utsedda ledamöterna i talmanskonferensen, framställe tal- mannen proposition å godkännande av listan och förklare därå upptagna per- soner valda, såvida ej val med slutna sedlar begäres av minst så många leda- möter som motsvarar det tal, vilket er— hålles, om samtliga röstberättigade le- damöters antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökat med ett. Har sådan begäran framställts skall val med slutna sedlar äga rum vid ett följande sammanträde. Valet skall, där det ej avser kamma- rens ledamöter i talmanskonferensen, vara proportionellt, om två eller flera personer skola utses. Närmare bestäm- melser om valet meddelas uti den i 5 78 omförmälda riksdagsstadgan.

2. Val, som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän, skola, därest begäran därom framställes av någon ledamot eller valman, ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna, så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkt-a och fria såväl från all tvety- dighet i anseende till personernas namn som från oriktighet i anseende till de- ras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes ge- nom lottning, när så erfordras. Finnas i grundlag särskilda bestäm- melser meddelade om val, varom i detta mom. är fråga, skall vad i nästföregå- ende stycke stad-gas icke äga tillämp- ning.

765

Vid justering kan ett beslut ej änd- ras, men väl må sådana tillägg göras,

varigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Ur protokoll må vid juste- ringen, med kammarens bifall och den talandes begivande, uteslutas dennes uttryck och även överläggning, som därav följt; dock kunna ej sådana ut— tryck uteslutas, på vilka beslutet tyd- ligen sig grundar.

77 %

Riksdagsman, som varit frånvarande då något beslut fattats inom den kam— mare han tillhörer, skall äga att där- efter till protokollet anmäla, det han ej i berörda beslut deltagit, men icke hava makt att tala å deras beslut, som därvid närvarit.

78 %

Riksdagen fastställer de föreskrifter om riksdagsarbetets bedrivande, ord- ningen hos kamrarna och utskotten samt inom riksdagen förekommande val ävensom de övriga bestämmelser som anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna (riksdagsstadga). Varde- ra ka-mmaren äger fastställa föreskrif- ter i ämne, som angår kammaren enskilt (ordningsstadga). Ej må något i dessa stadgor införas, som mot grundlag el- ler annan gällande lag strider.

Meddelande av riksdagens beslut

79%

De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, även-

Till yttermera visso have vi detta med våra namns och inse—gels undersättande stadfäst-at och bekräftat, som skedde i Stockholm den tjugondeandra dagen i

På ridderskapets och adelns På prästeståndets 1866 Åns RIKSDAGSORDNING

som svaren på Hans till riksdagen av- låtna förslag, genom skrivelser till Ko— nungen avlämnas.

80 5

I mål, som blivit av ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott hand- lagda, skola de från riksdagen utgående skrivelser uppsättas och expedieras av kansliet hos det utskott, som ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet av andra för bägge kamrarna gemensam- ma skrivelser besörjes genom ett sär- skilt riksdagens kansli under inseende av två inom första och två inom andra kammaren därtill utsedda ledamöter (kanslideputerad-e) .

Ej må expedition över något riksda- gens beslut utgå förr än den blivit in- för kamrarna justerad. Från riksdagen utgående expeditioner undertecknas av talmännen.

81 5 De allmänna stadgar och förordning- ar, vilka Konungen och riksdagen ge- mensamt beslutit, skola endast i Ko- nungens namn och med Dess under- skrift utfärdas.

82 5 De i kamrarna förda protokoll och övriga riksdagshandlingar skola på sta- tens bekostnad, så tidigt ske kan, av trycket utgivas, de senare fullständigt och protokollen i den mån kamrarna var för sig förordna.

juni månad, året efter Kristi börd det ett tusende åtta hundrade och på det sextionde sjätte.

På borgareståndets På bondeståndets

vägnar: vägnar: vägnar: vägnar: G. LAGERBJELKE H. REUTERDAHL ] . G. SCHWAN NILS LARSON 11. v. lantmarskalk. talman. 11. v. talman. n. v. talman. (L. S.) (L. S.) (L. S.) (L. S.)

Detta allt, som föreskrivet står, vele Vi ej allenast Själve för oryggelig grund- lag antaga, utan bjude och befalle jäm- väl i nåder, att alle de, som Oss och Våra efterträdare samt riket med huld- het, lydnad och hörsamhet förbundne äro, böra denna riksdagsordning erkän- na, iakttaga, efterleva och hörsamma.

Till yttermera visso have Vi detta med egen hand underskrivit och bekräftat, samt Vårt kungl. insegel låtit veterligen hänga här nedanför, som skedde i Vår residensstad Stockholm den tjugonde- andra dagen i juni månad, året efter Kristi börd det ett tusende åtta hundra- de och på det sextionde sjätte.

CARL

(L. s.)

Riksdagsstadga

(Antagen den 23 mars 1949, med t. o. m. är 1962 vidtagna ändringar.)

Riksdagens inkallande 1 %

Hurusom riksdagen, där den ej av Konungen sammankallas till tidigare dag, varje år den 10 januari eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter utan särskild kallelse skall sammankom- ma till vårsession, därom stadgas i grundlag.

Skall riksdagen enligt riksdagsord- ningen sammankomma till höstsession, skola talmännen i kallelsen fastställa ti- den för sessionens början tidigast till sjunde dagen efter den, då kallelsen bli- vit uti allmänna tidningarna kungjord, och sist till tjugonde dagen efter samma dag.

Har till talmännen inkommit begäran enligt 2 & riksdagsordningen från sextio- fem ledamöter av första kammaren eller etthundra ledamöter av andra kamma— ren om riksdagens inkallande till extra session, skola talmännen utfärda kallel- sen, därvid tiden för sessionens början må fastställas tidigast till dagen efter den, då kallelsen blivit uti allmänna tid- ningarna kungjord, och sist till tjugonde dagen efter det begäran framställdes.

Kamramas sammanträden 2 %

Kallelse till kammares sammanträde skall anslås senast klockan 6 eftermid- dagen föregående dag och kungöras på det sätt, vardera kammaren för sig stad- gat. Talmännen böra skyndsamt medde- la varandra underrättelse om sådan kal- lelses utfärdande.

Skall vid sammanträde sådan omröst- ning, som omförmäles i 65 % riksdagsord- ningen, i kamrarna företagas, bör sådant i anslaget tillkännagivas.

3 5 Å den förteckning över alla på kam- mares bord vilande ärenden, vilken efter

varje sammanträdes slut av vardera kam- marens kansli för nästa sammanträde upprättas, skola, med det undantag, var- om i 4 g 5 mom. sista stycket förmäles, främst uppföras:

Konungens propositioner eller skri— velser, sådana anmälningar, som omför- mälas i 21 5 här nedan, samt inom kam- mare väckta motioner.

Övriga ärenden, i den mån de inkom- mit, antecknas enligt följande ordning, nämligen:

1. Från utskott eller riksdagens kans- li inkomna förslag till skrivelser eller till riksdagsbeslutet;

2. Riksdagens revisorers samt justi- tie- och militieombudsmännens berät- telser;

3. Av båda kamrarna tillsatta utskotts betänkanden, ävensom hemställanden och utlåtanden av kanslideputerade; skolande den ordning, vari de ständiga utskotten i 53 % regeringsformen och 36 & riksdagsordningen finnas upptagna, jämväl följas vid uppförande å förteck- ningen av nämnda utskotts betänkanden och sådana betänkanden sättas framför särskilda utskotts samt dessas framför kanslideputerades utlåtanden och hem- ställanden;

4. Ärenden, som av ena kammaren ge- nom protokollsutdrag den andra delgi- vas; samt

5. Kammares enskilda ärenden. I denna förteckning, som vid ärende— nas föredragning följes, kan ändring för kommande sammanträde av kammare beslutas; och skall, då förslag om sådan ändring blivit väckt, beslut däröver ge- nast fattas. Ovannämnda förteckning och däri beslutad ändring skola med— kammaren skyndsamt delgivas.

4 %

Mom. 1. Skall omröstning enligt riks- dagsordningen ske öppet, skola kamma- rens lcdamöter, sedan voteringsproposi— tion efter given varsel upplästs och jus- terats, intaga sina platser, varefter vote- ringspropositionen ånyo uppläses. Me- dan omröstning verkställes, må ingen bliva stående å gången.

Mom. 2. Med undantag för de fall, var- om i 3 mom. stadgas, uppmane talman- nen därefter först de ledamöter, som vilja rösta för ja-propositionen, att resa sig från sina platser, varefter samma uppmaning riktas till de ledamöter som vilja rösta för nej-propositionen. Om härvid talmannen finner tvekan kunna råda om omröstningens resultat eller nå— gon av kammarens ledamöter begär röst- räkning, verkställes votering på sätt i 3 inom. sägs.

Mom. 3. Omröstning medelst omröst- ningsapparat eller, där denna ej kan begagnas, medelst namnupprop skall omedelbart äga rum, därest talmannen före omröstningens början så beslutar, samt då omröstning skall ske jämlikt 65 & riksdagsordningen. Om vid den slut- liga voteringen i visst ärende sist vid voteringspropositionens godkännande begäran om omröstning medelst omröst- ningsapparat eller i förekommande fall om namnupprop framställes av minst 1ha av kammarens ledamöter, skall ock detta omröstningssätt omedelbart använ- das; i detta fall skall jämväl i det tryck- ta protokollet antecknas, huru varje le— damot röstat.

Mom. 4. Då omröstning medelst om- röstningsapparat ägt rum, höra i varde- ra kammarcn minst två ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmansbordet, varefter företages fo- tografering av en tablå, utvisande huru varje ledamot röstat.

Då omröstning medelst namnupprop skall äga rum, höra i vardera kamma- ren minst två ledamöter, vilka talman- nen därom anmodar, taga plats vid tal- mansbordet, för att över omröstningen föra anteckning. Vid uppropet iakttages, att ledamöterna uppropas i den ordning, vari de innehava plats i samlingssalen, dock att vice talmännen först uppropas. Närvarande ledamot avgiver vid uppro- pet något av följande svar: Ja, Nej, Av- står.

Omedelbart efter det omröstningen avslutats, tillkännagiver talmannen re- sultatet för kammaren.

Mom. 5. Då i fråga, varom uti 65 5 riksdagsordningen förmäles, kamrarna fattat stridiga beslut, och dessa ej på vederbörande utskotts förslag blivit sam- manjämkade, åligger det utskottet att uppsätta förslag till voteringsproposi- tioner för den omröstning, som, enligt nämnda paragraf, skall för frågans avgö- rande i kamrarna äga rum. Sedan sådant förslag blivit godkänt, utsätte talmännen efter överenskommelse dag för omröst- ning. Vid densamma iakttages, att vote- ring över varje särskild fråga, som blir föremål för omröstning, bör i båda kam- rarna samtidigt företagas.

Över var och en sådan omröstning i första kammaren skall protokoll genast därefter uppsättas, justeras och avsän— das till andra kammaren, där samman- räkningen av båda kamrarnas ledamö— ters röster verkställes, varefter utgången av omröstningen ofördröjligen medde- las första kammaren och det utskott, som frågan handlagt.

Sådant ärende skall sättas främst på föredragningslistan för dagen.

5 &

Mom. 1. Vid kammares sammanträde för sekreteraren under talmannens inse- ende protokoll, upptagande överlägg- ningsämnen, namnen å dem, som yttra sig, talmannens yttranden och proposi- tioner, utgången av omröstning, där så- dan äger rum, och kammarens beslut. Detta protokoll skall å femte söckenda- gen därefter, om kammaren då samman— träder, eller, i motsatt händelse, vid kammarens näst därefter inträffande sammanträde av sekreteraren uppläsas samt, sedan kammaren godkänt detsam- ma, förses med talmannens anteckning därom.

Justeringen av kammares vid riks— dagssessions slut ojusterade protokoll verkställes inför kammarens å riksdags- orten tillstädesvarande ledamöter. Till- kännagivande om tiden för justeringen införes i de tidningar, där kammarens sammanträden eljest meddelas.

Kamrarnas protokoll överlämnas ome-

delbart efter justeringen till riksdagens kansli.

Mom. 2. Yttranden, som ledamöter vid kammares sammanträde avgiva, skola, såvitt ske kan, ordagrant av för sådant ändamål anställda tjänstemän uppteck- nas och utan dröjsmål, försedda med uppsättarens namnteckning, i två exem- plar avlämnas i kammarens kansli, där de till femte söckendagen efter samman— trädet klockan 12 middagen böra finnas för genomläsning tillgängliga. Ledamot, som före utgången av nämnda tid juste- rar sitt yttrande, bör därå göra anteck- ning om verkställd justering; annan le- damot dock obetaget att påkalla särskild justering därav inför kammaren vid det i 1 mom. omförmälda tillfälle. Har leda- mot icke inom stadgad tid justerat sitt yttrande, anses detsamma ändock såsom av honom justerat. Yttrandena böra där- efter ofördröjligen överlämnas till riks— dagens kansli.

Mom. 3. I fråga om protokoll och ytt— randen vid sammanträde, varom i 56 5 riksdagsordningen sägs, inom lyckta dörrar skall vad i 1 och 2 mom. är stad- gat äga motsvarande tillämpning, dock att protokollen och yttrandena efter jus- teringen skola överlämnas till riksdags- biblioteket.

Val av talmän och vice talmän

6 %

Talman samt förste och andre vice talman väljas var för sig i nu nämnd ordning. Har någon erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna, är han behörigen vald. Äro rösterna så delade mellan flera, att ingen uppnått dylik röstövervikt, anställes ny omröstning. Får ej heller därvid någon mer än hälf— ten av de avgivna rösterna, anställes en tredje omröstning mellan de två, på vil— ka vid andra omröstningen de flesta av rösterna fallit. Vid tredje omröstningen är den vald, som erhållit de flesta rös- terna. I händelse av lika rösttal vid andra eller tredje omröstningen skilje lotten, där så erfordras.

Talmanskonferensen

7 %

Talmanskonferensen skall, så ofta nå- gon av talmännen det anser nödigt, dock minst en gång varje kalendermånad un- der tid, då session pågår, på kallelse av talmännen sammanträda för att rådplä- ga om vad i avseende å ärendenas be— handling i utskott och kammare må vara att iakttaga för vinnande av nödig skyndsamhet och största möjliga plan- mässighet vid riksdagsarbetets bedrivan- de.

Vid förfall för ordföranden i ständigt utskott skall vice ordföranden i utskot— tet kallas att närvara i talmanskonferen- sen.

Anses nödigt att inhämta upplys— ningar av ordförandena i andra utskott eller av kanslideputerade, böra även de, efter kallelse, tillstädeskomma.

Vid talmanskonferensens sammanträ— den skola kamrarnas sekreterare vara tillstädes; och åligger det den av dem, som därtill förordnas, att föra protokoll över vad vid sammanträde förekommer.

Talmanskonferensens beslut skola ge- nom utdrag av protokollet tillställas dem, besluten avse.

Talmanskonferensen skall, efter sam- råd med kanslideputerade, upprätta för- slag i fråga om arvoden till tjänstemän- nen hos kamrarna och utskotten samt i kansliet. Förslaget överlämnas till han- koutskottet, vilket det åligger att i äm- net avgiva utlåtande till kamrarna.

Val inom kammare

8 &

Mom. 1. Skall val, som av kammare förrättas, jämlikt 755 riksdagsordning- en verkställas med slutna sedlar och vara proportionellt, skola vid valet be- gagnas valsedlar, å vilka före namnen utsatts partibeteckning (partinamn el- ler annan beteckning i ord för viss grupp av riksdagsmän eller för viss menings- riktning), men vilka i övrigt äro omärk- ta.

Mom. 2. Namnen skola, utom i fall som nedan i andra stycket sägs, å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Vid val av revisorer och suppleanter enligt 72 och 73 %% riksdagsordningen skola, på sätt formulär nr 1 vid denna stadga utvisar, namnen för själva revi- sorsvalet uppföras vart för sig i de sär- skilda rummen å valsedelns vänstra si- da. För suppleantvalet skall i motsva- rande rum å sedelns högra sida uppfö- ras ett namn för vart och ett av de vid revisorsvalet upptagna namnen.

Mom. 3. Valsedlarna skola för att bliva gällande vara enkla, slutna, hoprullade och fria från överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera, men väl färre namn än det antal personer valet avser. Där något namn å sedeln är tvetydigt, gälle den dock för övriga namn.

9 5 Vid val, som avses i 8 5 här ovan, skall vad i 19, 20 och 22 55 lagen om val till riksdagen stadgas äga motsvarande till— lämpning.

10 %

Platserna fördelas mellan de olika valsedelgrupperna sålunda, att platser- na, en efter annan, tilldelas den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första plats till- erkännes den, vars namn är det första i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller fle- ra andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter be— räknas jämförelsetalet för varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av de gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har sam-

ma person erhållit platser från två grup- per, skall dock, vid beräkning av det antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre grup- per, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter sam- ma grund.

Har grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar antalet namn å gruppens valsedlar, var- de den från vidare jämförelse utesluten.

11%

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning.

12 %

Suppleanter skola, där för visst fall ej annat är särskilt stadgat, inkallas till tjänstgöring i följande ordning:

1. Om valet jämlikt 75 & riksdags- ordningen förrättats med gemensam lis— ta, har suppleant tillhörande samma grupp eller meningsriktning som leda- moten företräde framför övriga supple- anter, och av dessa har den företräde, vars namn blivit uppfört på högre plats 51 listan;

2. Har valet, på sätt i 8 och 9 Så här ovan sägs, skett med slutna sedlar, har suppleant, utsedd från grupp med sam- ma partibeteckning som den grupp, för vilken ledamoten blivit vald, företräde framför övriga suppleanter, och av des- sa har den företräde, som utsetts från grupp med högre rösttal. Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit ti- digare uppfört i den jämlikt 9 5 bestäm- da ordningen inom gruppen. Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats honom.

13 %

Där val, som av kammare med slutna sedlar förrättas, icke skall vara pro- portionellt, iakttages i stället för de i 8, 9 och 12 Så här ovan meddelade bestäm-

melser, att valsedlarna, såframt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprul- lade, omärkta och fria såväl från all tve- tydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet beträffande deras antal. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes ge- nom lottning, när så erfordras.

Riksdagens utskott, nämnder och valmän

145

Utskott, som består av ledamöter från båda kamrarna, ävensom riksdagens nämnder och valmän, skola, där ej annat stadgas i riksdagsordningen, av talmän- nen kallas att första gången samman- träda inom två dagar från den, då de blivit utsedda.

15 5

Till sammanträde av utskott, utsett av båda kamrarna, ävensom riksdagens nämnder och valmän, skall kallelse an— slås senast klockan 6 eftermiddagen fö- regående dag.

Dessa utskott, nämnder och valmän må ej sammankomma å tid, då sam- manträde hålles av båda kamrarna eller endera av (lem.

16 &

Ledamot av utskott, vilken av förfall varder hindrad att sammanträde bevis- ta, bör hos utskottets ordförande eller sekreterare göra anmälan därom så ti— digt, att suppleant må kunna i hans stäl- le inkallas.

17 %

Anser annat ständigt utskott än lagut- skott ett till utskottet hänvisat ärende ej böra av detsamma handläggas, åligge ut— skottet att därom senast inom fjorton da- gar, efter det ärendet till utskottets kans- li inkom, avgiva utlåtande till kamrarna, vilka böra skyndsamt besluta, om frågan skall av samma utskott behandlas eller till annat utskott överlämnas.

Anse de i 20 5 här nedan omförmälda deputerade för lagutskotten ett till be-

handling av lagutskott hänvisat ärende ej böra av lagutskott handläggas, åligge de deputerade att därom senast inom fjorton dagar, efter det ärendet till lag- utskotts kansli inkom, avgiva utlåtande till kamrarna, varefter förfares på sätt i första stycket sägs.

18 å

Mom. 1. Besluta kamrarna tillsätta sär- skilt utskott för behandling av något ärende, skall underrättelse därom oför- dröjligen meddelas det eller de ständi— ga utskott, som eljest skolat ärendet handlägga. Har, innan beslutet fattades, ärende av enahanda eller likartad be- skaffenhet blivit till ständigt utskott hän- visat, skall sådant utskott, inom åtta da- gar efter det berörda underrättelse till utskottets kansli inkom, hos kamrarna göra framställning om dylikt ärendes överlämnande till det särskilda utskottet.

Mom. 2. Varder, sedan väckt motion hänvisats till visst utskott, den i motio- nen berörda frågan föremål för proposi- tion, som till annat utskott hänvisas, skall vad i 1 mom. stadgas äga motsva- rande tillämpning.

19 %

Mom. 1. Inom tjugu dagar från riksda- gens öppnande böra statsutskottet, bc- villningsutskottet, bankoutskottet och jordhruksutskottet utse deputerade för att under riksdagens lopp, i den ut— sträckning sådant finnes påkallat, råd- pläga i frågor, som angå budgetarbetet inom riksdagen. Dessa deputerade böra verka för att största möjliga en— hetlighet vid budgetbehandlingen iakt- tages. De deputerade hava att föranstalta därom, att lämpliga sammanställningar angående statsverkets inkomster och ut- gifter samt angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen tid efter annan delgivas kamrarnas ledamöter.

Mom. 2. Då inom ständigt utskott frå- ga uppstår om inbjudan till annat så- dant utskott att utse deputerade för ge- mensam behandling av visst ärende,

skall, innan beslut om dylik inbjudan fattas, från sistnämnda utskott inhäm- tas upplysning, huruvida detta utskott anser skäl föreligga för sådan behand- ling av ärendet eller, därest så ej är fal- let, huruvida utskottet finner anledning att från de synpunkter, detsamma har att företräda, göra något uttalande i ärendet.

Mom. 3. Kunna utskott, som skola ge- nom deputerade med varandra samman- träda, icke överenskomma om de depu- terades antal, skall detsamma utgöras av sex ledamöter från varje utskott.

20 %

Till lagutskotts behandling hörande ärenden skola mellan lagutskotten för- delas vid särskilda sammanträden med deputerade för dem. Deputerade äro för varje utskott ordföranden, vice ordfö— randen och två för hela riksdagen utsed- da ledamöter. Sammanträde hålles så of- ta det för fördelning av inkomna ären- den finnes erforderligt. Utskotten äga å gemensamma sammanträden fastställa allmänna grunder för ärendenas fördel— ning mellan utskotten att gälla till dess utskotten annorledes besluta.

21 %

Har från något riksdagens verk till ut- skott inkommit framställning, som kan föranleda beslut av riksdagen, vare ut- skottet pliktigt att ofördröjligen göra anmälan därom till vardera kammarens talman och till kanslideputerade. Vid anmälan skall framställningen fogas, i huvudskrift till talmännen och i avskrift till kanslideputerade. .Det åligger tal- mannen tillse, att anteckning om anmä- lan verkställes ä föredragningslistan för kammarens nästa sammanträde, varef- ter förfares på sätt i 58 5 första stycket riksdagsordningen sägs.

22 5 Talmännen äga tillträde i utskotten, dock utan rätt att deltaga i överlägg- ningarna och besluten.

23 %

Expeditioner från utskott underskri-

vas av ordföranden. 24 5

Vid de i 14 & omnämnda sammanträ- den av riksdagens nämnder och valmän bör den ledamot som bevistat de flesta riksdagar eller, där två eller flera delta- git i lika många riksdagar, den av dem, som är till levnadsåren äldst, först låta upprop förrättas och sedan val av ord- förande anställas.

Då omröstning eller val, varom i 66— 71 55 riksdagsordningen stadgas, skall förrättas, taga på anmodan av ordföran- den tre av nämndens ledamöter eller av valmännen plats vid bordet för att, jäm- te ordföranden, granska omröstnings- eller valsedlarna samt över omröstning- arna eller valen föra särskilda anteck- ningar, vilka med varandra jämföras. Efter förrättningens slut uppsättes och justeras protokoll, varav två exemplar utskrivas, undertecknas av ordföranden och omförmälda ledamöter eller valmän samt avlämnas ett till vardera kamma- rens talman för att öppnas och delgivas kamrarna vid deras nästföljande sam- manträde.

25 % Riksdagens val av fullmäktige i riks— banken och riksgäldskontoret jämte suppleanter för dessa verkställes, där valet ej avser utseende av enbart supp— leant, med begagnande av sådana val- sedlar, som formulär nr 2 vid denna stadga utvisar.

Varje valsedel skall å sedelns vänstra sida upptaga ett eller två namn alltefter— som valet avser en eller två fullmäktige. Namnen skola uppföras vart för sig i de särskilda rummen och gälla själva full- mäktigevalet. För suppleantvalet uppfö— res i motsvarande rum å sedelns högra sida ett namn för vart och ett av de för fullmäktigevalet upptagna namnen.

26 5 De av riksdagen utsedda valmän, vil- ka hava att verkställa val av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,

skola tillika utse två ledamöter jämte två suppleanter i styrelsen över riks— dagsbiblioteket.

27 % Vad i 14, 15 Och 24 åå sägs äger ej tillämpning i avseende på utrikesnämn- den.

Riksdagens kansli 28 &

Utom de åligganden, som, enligt 80 5 andra stycket riksdagsordningen, tillhö- ra riksdagens kansli, skall detta ombe- sörja tryckningen av alla de handlingar, vilka till kamrarna inkomma eller från dem utgå, med undantag av sådana, som i annan ordning blivit på allmän bekost- nad tryckta, för att till kamrarnas leda— möter utdelas.

Kanslideputerade böra vaka däröver, att de i kamrarna förda protokoll samt övriga riksdagshandlingar bliva med största möjliga skyndsamhet tryckta och till kamrarnas ledamöter utdelade.1

Framställning, som avses i 21 5, eller sammanfattning därav skall genom kans— lideputerades försorg snarast möjligt mångfaldigas och till kamrarnas leda— möter utdelas.

Riksdagens skrivelser

29%

Sekreterare i ständigt eller i dess stäl— le särskilt tillsatt utskott ansvarar där- för, att de från riksdagen utgående skri- velser, som skola av utskottets kansli ex- pedieras, äro vederbörligen kollatione- rade och lika lydande med de av kam- rarna därför godkända förslag. Till be-

styrkande härav skall varje sådan skri- velse, då den framlägges till talmännens underskrift, vara försedd med kollatio— neringsmärke, av sekreteraren egenhän- digt undertecknat med begynnelsebok- stäverna i hans för- och tillnamn.

I fråga om expeditionen av de från riksdagen utgående skrivelser, vilka be- sörjas genom riksdagens kansli, tillkom- mer det kanslideputerade att meddela er- forderliga föreskrifter.

Tjänstemän

30%

Vardera kammaren äger utse och för- ordna sin sekreterare. Utskotten äga ock, vart för sig, utse sekreterare.

övriga befattningshavare, å vilka av— löningsbestämmelserna för de hos riks- dagen tillfälligt anställda tjänstemän äro tillämpliga, tillsättas:

1. för vardera kammaren av talman- nen och vice talmännen samt de av kam— maren därtill utsedda ledamöter efter samråd med kammarens sekreterare;

2. för vart och ett av utskotten av utskottet efter samråd med dess sekre- terare; samt

3. för riksdagens kansli av kanslide— puterade tillika med talmännen och vice talmännen.

Denna stadga träder genast i kraft.

Genom stadgan upphävas de av riks— dagen den 8 april 1868 gillade och an- tagna reglementariska föreskrifter för riksdagen.

1 Genom kanslideputerades försorg utgivas debattprotokoll.

KAMRARNAS ORDNINGSSTADGOR1

Ordningsstadga för

Riksdagens första kammare

(Antagen den 6 april 1949, med t. o. m. är 1960 vidtagna ändringar.)

Ordningsstadga för Riksdagens andra kammare

(Antagen den 27 april 1949, med t. o. m. är 1960 vidtagna ändringar.)

1 %

Mom. 1. Kammaren sammanträder utan föregående kallelse varje riksdags första söckendag klockan 11 förmid- dagen.

Mom. 2. Den ledamot, som enligt 33 & riksdagsordningen äger att, innan val av talman och vice talmän skett, föra ordet i kammaren, anställer för tillfället pro- tokollförande och de övriga befattnings— havare, som erfordras.

2 5

Mom. 1. Vid första sammanträdet fö- redrages inkommen berättelse om för- loppet av den i 32 & riksdagsordningen omförmälda fullmaktsgranskning och anställes upprop av kammarens samtli- ga ledamöter. Finnes någon eller några frånvarande, skall sådant i protokollet antecknas.

Mom. 2. Förste vice talmannens plats i samlingssalen är till höger om, andre vice talmannens till vänster om talmans- bordet.

Första kammaren: övriga medlemmar intaga plats i en- lighet med den ordning för valkretsarna, som är föreskriven i 1 5 lagen om val till riksdagen. För statsrådets ledamöter skola sär- skilda platser vara anordnade.

Andra kammaren:

Övriga ledamöter intaga plats i sam- lingssalen i följande ordning. Riksdagsmännen från

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län

10. Blekinge län 11. Kristianstads län 12. Malmöhus län 13. Hallands län 14. Göteborgs och Bohus län 15. Älvsborgs län 16. Skaraborgs län 17. Värmlands län 18. Örebro län 19. Västmanlands län 20. Kopparbergs län 21. Gävleborgs län 22. Västernorrlands län 23. Jämtlands län 24. Västerbottens län 25. Norrbottens län

För statsrådets ledamöter skola sär- skilda platser vara anordnade.

P????FWP?

3 %

Förteckning över kammarens ledamö- ter efter den ordning, vari de hava sin plats i samlingssalen, skall genom kans- liets försorg skyndsamt till trycket be— fordras.

4 5 För alla val bestämmer kammaren tid, såvida ej därom finnes särskilt stadgat.

5 % Kammaren utser fyra ledamöter att handhava vården om kammarens eko— nomiska angelägenheter. 1 När avvikelse föreligger mellan stadgarna

har angivits för vilken kammare ifrågavarande bestämmelser gäller.

6 %

Kammaren utser sex ledamöter att del- taga i tillsättandet av de i 30 å andra stycket riksdagsstadgan avsedda befatt— ningshavarc hos kammaren.

Vid tillsättandet av nämnda befatt- ningshavare för kammarens sekreterare protokoll. Protokollet skall vid kamma- rens nästföljande sammanträde upplä- sas.

7 &

Mom. 1. Val av ledamöter i de ständiga utskotten skola företagas i den följd, vari utskotten i 36 % riksdagsordningen finnas angivna; i enahanda ordning ut- ses suppleanter till ett antal, som, därest icke kammaren särskilt annorlunda be- slutar för annat utskott än utrikesutskot- tet, skall motsvara de ordinarie ledamö- ternas.

Mom. 2. Då kammaren utser nämnd eller valmän, skola suppleanter, därest icke kammaren särskilt annorlunda be- slutar, väljas till antal, motsvarande fjär- dedelen av de ordinarie ledamöternas.

Då val av kanslideputerade förrättas, skall kammaren ock välja suppleanter. Suppleanternas antal skall vara två.

Första kammaren:

Mom. 3. Då i kammaren förrättat val är av beskaffenhet, att motsvarande val bör av andra kammaren företagas, skall underrättelse om valets utgång sistnämn- da kammare ofördröjligen meddelas.

Andra kammaren:

Mom. 3. Då i kammaren förrättat val är av beskaffenhet, att motsvarande val bör av första kammaren företagas, skall underrättelse om valets utgång sist- nämnda kammare ofördröjligen medde- las.

8 %" Utgången av kammarens val av leda- möter och suppleanter i utrikesutskottet, vilka val enligt 49 & riksdagsordningen

ock gälla som val av ledamöter och suppleanter i utrikesnämnden, skall hos Konungen skyndsamt anmälas.

9 5 Den, som blivit utsedd till ledamot eller suppleant i utskott, må ej utan kammarens bifall undandraga sig sådant

uppdrag.

10 &

Mom. 1. Kallelse till sammanträde skall anslås i nedre förstugorna till riks- dagens hus och på de platser i övrigt tal- mannen beslutar, samt skall, där så ske kan, införas i en eller flera av de större, dagligen utkommande tidningarna. Om, under sammanträde på förmiddagen, dess fortsättning på kvällen prövas nö- dig, bör anslag därtill ske före klockan 4 på dagen och kammaren därom av tal- mannen underrättas. Anslag till sådant sammanträde bör ske jämväl i kamma- rens samlingssal.

Mom. 2. Skall, enligt förut fattat be- slut, vid sammanträde val eller gemen- sam omröstning förrättas, bör sådant i kallelsen tillkännagivas.

Mom. 3. Skall sammanträde för ären- de, varom i 5 56 riksdagsordningen sägs, hållas inom lyckta dörrar, varde till sam- manträdet kallelse utfärdad på sätt tal- mannen heslutar. Vid sådant samman— träde får annat ärende ej förekomma.

11 & Mom. 1. Har kammaren tillsatt enskilt utskott, sammankallas detta första gång- en av talmannen.

Mom. 2. Till sammanträde av enskilt utskott skall kallelse anslås senast kloc- kan 6 eftermiddagen föregående dag.

Sådant utskott må ej sammankomma å tid, då sammanträde hålles av kamma— ren.

12 %

Mom. 1. Ledamot, som vill inför kam- maren yttra sig, begär ordet av talman- nen och uppropas i den ordning, han därtill anmält sig. Hava två eller flera

samtidigt begärt ordet, bestämmer tal- mannen ordningen dem emellan.

Mom. 2. Utan hinder av den i 1 mom. stadgade ordning må ledamot efter tal- mannens beprövande kunna erhålla or- det för kort genmäle, innefattande upp- lysning eller rättelse i anledning av fö- regående talares anförande eller bemö- tande av angrepp från dennes sida. Så- dant genmäle må icke överskrida tre mi- nuter, där ej talmannen av särskilda skäl medgivit ledamoten rätt till genmäle un— der sex minuter.

Mom. 3. Oberoende av ordningen mel- lan kammarens övriga ledamöter äger ledamot rätt att under överläggningen i ett ämne utan angivande av skäl instäm- ma med närmast föregående talare.

Mom. 4. Vill någon av statsrådets le- damöter begagna sig av den i 53 % riks— dagsordningen omförmälda rätt för dem att deltaga i överläggningarna, skall han därom göra anmälan hos talmannen och erhåller då ordet, oberoende av ord— ningen kammarens ledamöter emellan; dock att ledamot, som erhållit rätt till kort genmäle, äger yttra sig före stats— rådsledamot.

13 5 Mom. 1. Ledamot, som yttrar sig inför kammaren, skall tala stående från den särskilda plats, som är för talare be- stämd, eller från den plats, han i sam— lingssalen innehar.

Mom. 2. Statsrådsledamot, som i denna sin egenskap erhåller ordet, skall tala stående från någon av de platser, som för statsrådets ledamöter äro anordna— de i kammaren, eller ock från den sär- skilda plats, som är bestämd för talare.

Mom. 3. Medan talare har ordet, eller eljest förhandlingar pågå, bör ordning och stillhet råda i samlingssalen.

14 5 Reservation enligt (it) % riksdagsord- ningen emot kammarens beslut bör av närvarande ledamot omedelbart efter be- slutets fattande anmälas.

15 &

Mom. 1. Sekreteraren har att ansvara för vården av inkomna handlingar, till expedition befordra kammarens beslut samt utöva tillsyn över kansligöromå— lens ordentliga och skyndsamma gång.

Mom. 2. Vid förfall för sekreteraren bestridas hans göromål av den, som tal- mannen därtill utser.

16 %

Talmannen meddelar, efter samråd med sekreteraren, de särskilda föreskrif- ter, som finnas nödiga för ordningen och arbetet inom kammarens kansli.

17 %

Mom. 1. Motion bör avlämnas i två exemplar, av vilka det ena bilägges kam— marens protokoll och det andra överläm- nas till vederbörande utskott. Ändring i avlämnad motion får ej ske utan kam- marens samtycke.

Mom. 2. över alla i kammaren väckta motioner samt dit inkomna ärenden skall föras dagbok, som alltid bör fin- nas i kansliet tillgänglig.

18 % Mom. 1. Föredragningsämnen i kam- maren äro endast sådana ärenden, som omförmälas i 3 % riksdagsstadgan.

Mom. 2. Har kammaren i avseende å något ärendes föredragning fattat sär— skilt beslut, anmärkes sådant å föredrag- ningslistan, och göres däri jämväl vid varje ärende anteckning om skedd bord- läggning.

Bland utskottsbetänkanden skola, där ej kammaren särskilt annorlunda beslu- tar, de, som vid ett kammarens samman- träde bordläggas första gången, uppfö- ras främst och de, som då bordläggas andra gången, sättas sist å föredrag- ningslistan till nästa sammanträde.

Har vederbörande utskott jämlikt 59 % riksdagsordningen hemställt, att betän- kande skall till avgörande företagas ef- ter allenast en bordläggning, skall detta anmärkas på föredragningslistan.

Mom. 3. Föredragningslistan skall, jämte tillhörande handlingar, alltid mel- lan sammanträdena vara tillgänglig i kammarens kansli.

Mom. 4. Föredragningslista bör före varje sammanträde anslås i samlingssa- len och på de platser i övrigt, talman- nen beslutar, samt i tryck utdelas till kammarens ledamöter.

Mom. 5. För sammanträde, varom i 56 & riksdagsordningen sägs, erfordras ej föredragningslista.

19 %

Mom. 1. Ärende, vari utskott avgivit betänkande, bör, såvitt ske kan, icke till slutligt avgörande företagas, med mindre kammarens ledamöter därförinnan fått emottaga tryckta exemplar av betän- kandet.

Mom. 2. Därest ledamot, som ämnar framställa förslag till ändring av vad ut- skott i något ärende hemställt, tillika åstundar, att hans ändringsförslag var- der tryckt och bland kammarens leda- möter utdelat, innan ärendet till slut— ligt avgörande förekommer, äger han att, med uteslutande av bevisningsgrun- der, skriftligen uppsätta och till riksda— gens kansli ingiva sitt ändringsförslag så tidigt, att tryckning därav före ärendets avgörande kan medhinnas. I sådan hän- delse må förslaget efter talmannens be- prövande tryckas och utdelas i enahan- da ordning som utskottets betänkande.

20 %

Mom. 1. Ledamot av kammaren må, såsom i 52 & riksdagsordningen sägs, till ledamot av statsrådet framställa spörsmål i ämne utom föredragnings— listan; sådana spörsmål äro antingen interpellationer eller enkla frågor för upplysningars inhämtande.

Mom. 2. Interpellation skall vara skriftligen uppställd och av bestämt in- nehåll samt vara försedd med särskild motivering. Interpellation skall upplä- sas och i tre exemplar avlämnas i kam-

maren. Kammaren beslutar, huruvida in- terpellationen må framställas eller icke. Sådant beslut skall fattas utan föregå- ende överläggning. Har interpellationen begärts på bordet, skall den vila till näs— ta sammanträde, då kammaren, på sätt nyss är sagt, ovillkorligen skall avgöra, huruvida interpellationen må framstäl- las eller icke. Har kammaren medgivit interpellationens framställande, låte tal— mannen vederbörande statsråd ofördröj- ligen undfå del av interpellationen.

Mom. 3. Enkel fråga skall vara skrift— ligen uppställd och av bestämt innehåll utan att vara försedd med särskild mo- tivering. Enkel fråga skall i fyra exemp- lar tillställas talmannen. Talmannen låte vederbörande statsråd genom kamma— rens kansli ofördröjligen undfå del av frågan.

Mom. 4. Sedan vederbörande statsråd meddelat talmannen sin avsikt att be- svara spörsmål, varav han undfått del, överenskommer talmannen med stats- rådet om vid vilket sammanträde spörs- målet må besvaras. Meddelande härom skall intagasi den dagens föredragnings- lista samt senast klockan 3 eftermidda— gen föregående dag anslås i nedre för- stugorna till riksdagens hus och på de platser i övrigt, talmannen beslutar. Vid sammanträdet erhåller statsrådet ordet för spörsmålets besvarande i enlighet med den överenskommelse, som träffats med talmannen, dock ej före gemensam omröstning eller val.

Svar å framställd interpellation må omedelbart före avgivandet i tryckt el- ler stencilerad form utdelas till kamma- rens ledamöter. I sådant fall må stats- rådet kunna begränsa sitt anförande till en sammanfattning av huvudpunkterna i det utdelade svaret.

Vid besvarande av enkel fråga må en- dast den ledamot, som framställt spörs- målet, och det statsråd, som lämnar svaret, deltaga i överläggningen. Kam- maren vare dock obetaget att, då viss fråga besvaras, på förslag av talmannen eller annan ledamot besluta upphäva den sålunda stadgade inskränkningen i

yttranderätten; sådant beslut skall fattas utan föregående överläggning.

Sedan alla anmälda talare erhållit or- det, skall överläggningen pä talmannens hemställan förklaras avslutad.

Mom. 5. Kammarens kansli skall upp- rätta särskild förteckning över avlämna- de spörsmål och deras behandling.

21 g Första kammaren:

Mom. 1. Då omröstning till beslut eller val skall företagas med slutna sedlar, böra fyra ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmans— bordet för att jämte sekreteraren över valet eller omröstningen föra anteck- ningar. När därvid upprop av ledamö— terna anställes, bör varje ledamot i den ordning, vari hans namn uppropas, framträda till talmansbordet och till tal- mannen avlämna sin röstsedel. Ej må i annan än nu stadgad ordning röstsedel avlämnas.

Mom. 2. Sedan samtliga avlämnade röstsedlar, som godkänts, blivit av tal- mannen öppnade och upplästa samt av sekreteraren jämte de för sådant ända- mål utsedda ledamöter antecknade, jäm- föras de över omröstningen eller valet förda anteckningar. Omedelbart häref- ter tillkännagiver talmannen omröst— ningens eller valets utgång, och skall över förrättningen genast uppsättas pro— tokoll, som underskrives av talmannen och de fyra ledamöter, som tagit plats vid talmansbordet.

Andra kammaren:

Mom. 1. Då omröstning till beslut eller val skall företagas med slutna sedlar, böra fyra ledamöter, vilka talmannen därom anmodar, taga plats vid talmans- bordet, två för att biträda vid röstsed- larnas öppnande och granskning samt två för att jämte sekreteraren över va— let eller omröstningen föra särskilda an- teckningar. När därvid upprop av leda- möterna anställes, bör varje ledamot i den ordning, vari hans namn uppro-

pas, framträda till talmansbordet och till talmannen avlämna sin röstsedel. Ej må i annan än nu stadgad ordning röstsedel avlämnas.

Mom. 2. Sedan samtliga avlämnade röstsedlar, som godkänts, blivit av tal— mannen upplästa och av sekreteraren jämte de tvenne, för sådant ändamål ut- sedda ledamöter antecknade, jämföras de över omröstningen eller valet förda anteckningar. Omedelbart härefter skall vid omröstning till beslut talmannen till- kännagiva för kammaren omröstning- ens utgång samt vid val sekreteraren därom upprätta och justera protokoll, vari de valdas namn införas i den ord- ning efter vilken de tilldelats plats vid valet. Utgången av valet meddelas kam- maren genom uppläsning och justering av omförmälda protokoll. Den av sek— reteraren över valet förda anteckning skall med hans underskrift bestyrkas samt därefter fogas vid valprotokollet för att jämte detta förvaras.

22 &

Kammarens förhandlingar skola vara offentliga utom då kammaren i något ärende beslutat att överläggningen skall hållas inom lyckta dörrar eller Konung- en jämlikt 56 å riksdagsordningen där— om förordnat eller justering verkställes av sådant kammarens protokoll, som enligt vad därom särskilt är stadgat skall hållas hemligt.

235

Talmannen äger utfärda nödiga före— skrifter om åhörarnas tillträde till läk- tarna samt för ordningens vidmakthål— lande därstädes.

Den, som bryter mot dessa föreskrif- ter, varde genast avlägsnad. Uppstår el- jest oordning, äger talmannen eller, in- nan talman blivit vald, ordföranden för- ordna om samtliga åhörares avlägsnan- de.

Gör någon, vilken såsom åhörare be— vistar kammarens överläggningar, sig skyldig till våldsgärning eller eljest till störande uppträdande av beskaffenhet

att föranleda ansvar enligt allmän lag eller särskild författning, skall överträ- delsen av talmannen hos riksdagens jus- titieombudsman för laglig beivran an- lnälas.

24 %

Mom. 1. Talmannen äger bevilja leda- mot ledighet från riksdagsgöromålen för en tid av högst åtta dagar. önskar leda- mot längre ledighet, skall han därom * göra framställning hos kammaren. Så- dan ledighet må ej beviljas för längre tid än fjorton dagar, såvida ej särskilda omständigheter föranleda beviljande av ledighet utöver nämnda tid.

Mom. 2. Är ledamot av laga förfall hindrad att deltaga i riksdagsgöromå- len, skall han därom göra anmälan hos kammaren, därvid förfallet bör vara be- hörigen styrkt.

Mom. 3. över de kammarens ledamö- ter, vilka åtnjuta ledighet eller hava behörigen styrkt laga förfall, skall för- teckning vara att i kansliet tillgå. I för-

teckningen skall för varje gång noggrant angivas tiden för bortovarons början och slut; och bör riktigheten av anteck- ningarna härutinnan av vederbörande ledamot bestyrkas.

Denna ordningsstadga träder genast i kraft.

Första kammaren: Genom denna ordningsstadga upphä- ves den av kammaren den 31 maj 1933 antagna ordningsstadgan för kammaren.

Andra kammaren:

Genom denna ordningsstadga upphä- ves den av kammaren den 17 juni 1933 antagna ordningsstadgan för kamma- ren.

KONGL. MAJ :TS OCH RIKSENS STÄNDERS FASTSTÄLLDE ANSVARIGHETSLAG FÖR STATSRÅDETS LEDAMÖTER, FÖREDRAGANDE OCH KONUNGENS RÅDGIVARE I KOMMANDOMÅL

given på Stockholms slott å rikssalen den 10 febr. 1810; med däri 1921 vidtagen ändring

Vi CARL etc. göre veterligt: att se- dan Riksens Ständer sig emellan över- enskommit om den ansvarighetslag för statsrådets ledamöter och Konungens rådgivare i kommandomål, vars faststäl- lande genom regeringsformens 106 % blivit anbefallt; så have Vi denna för- fattning, som till Vår nådiga prövning och bekräftande i underdånighet blivit överlämnad, härmed i nåder velat gilla och stadfästa, sådan som den ord från ord härefter följer:

Lag, varefter ledamot av statsrådet, föredra- gande samt den ämbetsman Konungen allmän befattning med kommandomål uppdragit, skola för ämbetsförseelser av riksrätt dömas.

Statsministrarne, statsråden, hovkans- leren, föredragande samt den ämbets— man, Konungen allmän befattning med kommandomål uppdragit, skola, på sätt regeringsformen av den 6 juni 1809 fö- reskriver, uti förekommande regerings- ärender, av vad beskaffenhet de vara må, efter bästa förstånd och övertygelse, råda Konungen till det, som rikets grundlagar likmätigt är, samt i överens- stämmelse med dem, Konungens och ri— kets förmän befrämja; alltid låta sig

vårda om Konungens makt och Rikets Ständers samt inbyggares fri- och rät- tigheter, allt efter vad härom i rikets lagar och författningar är stadgat och förordnat, självkravde påminna om ri- kets rätt och bästa; dock endast Ko- nungen råd giva, men ej jämte Honom regera. De äro ej allenast såsom medbor- gare och för sina personer underkastade vad allmän lag och laga stadgar bjuda, utan skola ock för sina rådslag och går- ningar, i och för deras ämbeten, vara Konungen och Riksens Ständer ansva- rige, på sätt regeringsformen utstakar, och här nedanföre stadgas, men ej i och för dem av enskilte personer kunna till— talas. Desse ämbetsmän kan ej heller till last läggas om, emot deras, på anförde skäl grundade råd, utgången, utan deras förvållande, bliver olycklig, och det åsyftade goda ändamålet icke vinnes.

1 %

Försöker någon statsrådsledamot, un- der den tid, då regeringen, enligt 39, 40, 41, 42 och 43 55 av regeringsformen, fö- res av statsrådet, att våldssammeligen överändakasta regeringssättet, sådant det genom rikets grundlagar antaget är, eller med råd eller gärning medverkar till lagstridigt kullkastande av någon ri— kets grundlag, eller tillstyrker någon

statsrådsledamot, när regeringen icke av statsrådet föres, eller den ämbetsman, som i kommandomål Konungen råd gi- ver, sådant lagstridigt steg, eller un- derlåter att däremot göra föreställning, enär han finner sådant å färde vara, el- ler uppsåtligt och bevisligen fördöljer någon omständighet, som kunnat sådant steg förekomma, straffes såsom rikets förrädare efter ty i 8 kap. 1 % strafflagen stadgas. '

Evad regeringen av statsrådet föres eller icke, vare till samma straff skyldig den ledamot av statsrådet eller den Ko- nungens rådgivare i kommandomål, vil- ken, genom tillstyrkande eller underlå- tenhet att föreställning göra, när han finner sådant å färde vara, eller genom uppsåtligt och bevisligt fördöljande av någon upplysning, befrämjar eller vål- lar sådant lagstridigt steg, som, enligt 110 5 av regeringsformen, såsom förrä- deri anses bör. (1921.)

2 %

Underlåter statsrådet den ovillkorliga plikt, att i de fall 91, 92, 93 och 94 55 regeringsformen utstaka, till däruti fö- reskrevne tider, Riksens Ständer till all- män riksdag kalla, eller skulle en eller flere statsrådets ledamöter sådan kal- lelse avstyrka, eller Riksens Ständers sammankomst till lagtima riksdag å den tid de utsatt, förhindra söka, skola den eller de brottslige mista ämbetet samt vara ovärdige att vidare nyttjas i rikets tjänst. Lag samma vare om ledamot av statsrådet eller föredragande tillstyrker Konungen att, innan riksdagskallelse i huvudstadens kyrkor vederbörligen kun- gjord blivit, egenmäktigt eller våldssam- meligen. lyfta den i 63 & regeringsformen sist omförmälde penningesumma, varå Riksens Ständer förseglad anordning lämnat; likaledes om statsrådet, då det likmätigt 39, 40, 41, 42 och 43 åå rege— ringsformen, förer'regeringen, på ovan

omförmälte olagliga tid och sätt, berörde summa lyftar, eller någon statsrådets le- damot ett så beskaffat lyftande tillstyr- ker.

3 %

Skulle statsrådsledamot eller Konung— ens rådgivare i kommandomål tillstyrka Konungen att vidtaga sådant steg, vilket uppenbarligen är stridande emot rege- ringsformens bokstavliga föreskrift uti 57 5, rörande Riksens Ständers beskatt- ningsrätt, uti 60 % till förhöjande av den bevillning Riksens Ständer sig åtagit, eller av sådane artiklar, vilka i densam- ma för bevillning räknas: allt sådant till förökande av kronans inkomster; dock härunder icke begrepna sådane, i denna 60 % ej omnämnde avgifter, vilkas före- mål äro inrättningar till enskildas ge- mensamma nytta och bekvämlighet, så- som båk-, bro—, färj- och andra avgifter av dylik beskaffenhet; uti 73 %, rörande påbjudande, uppbärande eller fordran- de av nya pålagor, utskrivningar av man- skap, penningar eller varor, utan stän- ders samtycke; uti 66, 68 och 72 Så, rö- rande Riksens Ständers befattning med banko- och riksgäldsverken, samt uti 78 % att någon del av riket icke må kun- na därifrån avsöndras, eller underlåter han att emot sådant lagstridigt steg göra föreställning, eller det vållar och be- främjar genom uppsåt—eligt och bevisligt fördöljande av någon upplysning, mis- te ämbetet och varde ej vidare nyttjad i rikets tjänst.

4 %

Statsrådsledamot eller den i komman- domål Konungen rådgivande, vilken till- styrker emot verkställigheten av den, av Konung och ständer fastställda tryckfri- hetslag, stridande steg, eller underlåter att däremot göra föreställning, miste äm- betet.

5 &-

Underlåter statsrådsledamot eller Ko- nungens rådgivare i kommandomål, att, på sätt 65 g förmäler, till protokollet göra föreställningar emot användandet av rikets ordinarie :"statsmedel, eller åtagen bevillning, annorlunda än fast— ställt blivit, eller försummar han att i sådant fall till protökollet anföra vad Riksens Ständer iden del förordnat, el- ler tillstyrker sådan ämbetsman något, som uppenbarligen" är 'stridande emot regeringsformens bokstavliga föreskrift uti 1 mom. av 74 5, rörande gärds ford- rande vid trupper-s-tåg och marscher, till utförande av *ett'up'pk—ommet krig; uti 76 & angående rikets: fördjupande i skuld och upptagande av'lån; uti 77 5, rörande disposition av kronans domäner, så vitt sådant angår den Riksens Ständer i sam- ma 5 förbehållne rätt; uti 79 5 om mynt- väsendet och uti 80 5 om indelningsver- ket, eller underlåter han att emot sådant lagstridigt steg göra föreställning, eller det vållar eller befrämjar genom uppsåt— ligt och bevisligt fördöljande av någon upplysning, eller tillstyrker Konungen att något beslut fatta i de mål, om vilka 13 & handlar, utan att till utomordentligt statsråd kallelse blivit utfärdad, miste ämbetet.

Om genom någon av förenämnde äm- betsmäns tillstyrkande eller underlåtan- de att göra föreställningar eller uppsåt- ligt och bevisligt fördöljande av någon upplysning, någon lider skada till liv, ära eller personlig frihet, utan att lagli- gen förvunnen och dömd vara, eller för— loras gods, löst eller fast, utan laga rann- sakning och dom, eller varder någons frid i hans hus störd, eller förvises någon från ort till annan, straffes ovanhemälte ämbetsmän för sådant lagstridigt förhål- lande dessutom, på sätt allmänna lagen i 1 kap. 12 & rättegångsbalken stadgar för domare, som vrång dom fäller.

Uraktlåter statsrådsledamot eller Kol nungens rådgivare i kommandomål,?ätt de övrige dem i grundlagen uttryckligen föreskrivne, men i denna ansvarighets- lag icke särskilt uppräknade "plikter och föreskrifter, iakttaga och fullgöra, ari-' kom-me det på Riksens Ständer, att'h'os Konungen göra sådan anmälan, vartill 107 5 av regeringsformen dem berätt—i; ger, med iakttagande'av de villkor sam- ma å i dess senare mom. stadgar.

. 7 €

' wDöljer statsminiSter för utrikes ären- derne eller hovkansler eller'den stats- rådsledamot, Konungen i' dennes från-' varo tillkallar, för Konungen bevisligen någon av Konungens "ämbetsmän eller främmande makterssändebud, till följe av dem uppdragne kall, meddelad vik- tig underrättelse i frågor, som röra krig, fred eller förbund emellan riket och an- nan stat, miste han ämbetet. Sker det av bevisligt uppsåt att Konungen och riket skada, straffes han efter 4 kap. missgär- ningsbalken. '

8 %

Från Konungen utgående expeditioner och befallningar skola vara försedde med den föredragandes kontrasignation och instämma med däröver förde proto- koll; sker annorlunda genom någon fö- redragandens åtgärd, miste han ämbetet, utan att någon tid kunna däruti åter in- sättas eller till annat ämbete inom stats— rådet förordnas. Uraktlåter han, att till statsrådets protokoll göra föreställning emot sådant Konungens beslut, vilket han finner stridande emot regerings- formens bokstavliga föreskrift, och oak- tat Konungens ändock fortfarande yr- kande, att ett sådant beslut skall utfär- das, han ej då utövar sin rättighet och plikt, att kontrasignationen därå vägra, vare lag samma; likasom om han ämbe-

tet återtager, förrän Riksens Ständer hans förhållande prövat och gillat. Lider någon skada till liv, ära eller personlig frihet, eller mister gods, löst eller fast, utan laga rannsakning och dom, eller bliver någons frid i hans-hus störd, el- ler någon förvisad från ort till annan, därigenom att han kontrasignation ej vägrat, straffes han dessutom för sådant lagstridigt förhållande, på sätt allmänna lagen i 1 kap. 12 5 rättegångsbalken, stadgar för domare, som vrång dom fäl- ler.

Föredragande vare i övrigt för sin be- fattning ansedd skyldig till enahanda ansvar, som denna lag statsrådsledamot uti föregående så ålägger, enligt förseel- sens därutinnan utmärkte svårare eller lindrigare beskaffenhet, med därefter lämpade straff. Dock må varken föredra- gande eller statsrådsledamot i och för ämbetets skuld, i annan ordning, än re- geringsformen utstakar, och således ej av enskild man kunna tilltalas.

9 & Statsråd, vilken, av Konungen därtill utsedd och förordnad tager säte och rös-

tar i högsta domstolen över mål, som från krigsdomstolarne dragas under Konungens prövning, vare för sådan befattning underkastad domarejäv och ansvar, enligt lag och laga stadgar, lika med annan ledamot av högsta domsto- len.

105

Enär någon av de i 1 & omnämnde äm- betsmän tilltalas, som redan utur tjäns- ten blivit entledigad eller avsked ta— git, och varder om begångne förbrytel- ser övertygad, vare han förfallen till enahanda ansvar, såsom vore han ver- keligen tjänstgörande och svare förlus— ten av vad han i pension eller andre förmåner av publike medel kan inne- hava emot förlusten av ämbetet, om han det ännu innehade.

11 5 Vad emot statsrådsprotokoll intill den dag, då riksdagen börjas, under då på- stående riksdag icke anmärkt bliver, dårå må sedan vid påföljande riksdagar åtal icke äga rum.

ÖVERSIKT ÖVER GÄLLANDE RÄTTS MOTSVARIG- HETER I FÖRSLAGEN

Regeringsformens motsvarigheter i förslagen1

1809 års 1809 års RF FRF FRO RF FRF FRO 1 1: 3 46 2 Ögb 2 mom 5 . 47 4: 10; 5: 1 3 3: 10 48 4 1: 4; 3: 1 49 1: 6; 7: 4 5 4:1,5st1 50 6:9,15;10:4st2 1'5st1 6 3: 1; 4: 1 51 ' 7 1: 4; 4: 3, 4 52 6: 10, 14 8 4: 4 53 6: 11, 15 9 4: 5 st 2 54 4: 6, 7 10 4: 2 55 11 56 12 4: 8 57 1: 8; 7: 2; 8: 1 13 10: 3 58 8: 2 14 4: 13 59 8: 2 15 60 8: 1 16 1: 2; 2: 1-——11 61 8: 3 17 5: 2 62 8: 3 18 5: 3 63 10: 1 19 64 8: 5 20 65 8: 5 21 7: 6 66 8: 8 5: 10 22 67 23 68 24 69 6: 16 25 70 6: 16 26 4: 15 71 6: 16 27 4: 11 72 8: 8 5: 10 28 4:14 st 1, 2; 5: 6 st 1; 73 7: 2; 8: 1 Ögb 2 inom 2 74 10: 2 29 Ögb 2 mom 3 75 30 Ögb 2 mom 3 76 8: 7 31 77 8: 6 32 78 33 3: 1 st 3; 7: 2 79 34 3: 2 80 7: 35 3: 3; Ögb 4 st 1 81 7: 1, 3, 5, 8 36 5: 6 st 2; Ögb 4 st 2 82 7: 8 37 83 38 4: 2 st 2 84 39 3: 5 85 1: 1 st 3 40 3: 5 86 2: 1; 9: 8 41 3: 6 87 1: 7; 7. 1, 2, 6; Ögb 2 42 3: 7 mom 43 88 44 89 7: 7 45 90 9: 5

1 Kursiverad siffra hänvisar till tvåkammaralternativet där paragrafnumreringen avviker från enkammaralternativet.

1809 års - ? — 1869 års " ' RF FRF FRO RF FRF FBQ 91 103 92 104 93 3: 6 105 9: 1 stl 94 3:7 _ 106 ., _5: 4, 5; 9:2_st1 95 " 107” — 195-astma: 3 96 9:6st1 108. 6:5st3 . 1:4st2 97 5;8,..; 109 8238122- .. "' 98 ' ! 5:18 7110 6: 15 st "1; 26? 20 st 1 . 99 9:65t2 111 6: 155t2; 6: 20312 6:7st1 100 112 101 5: 4 113 102 5: 5 114 Ögb 3

: ,»;

Riksdagsordningens motsvarigheter i förslagen

1866 1866 års FRF FRO års FRF FRO HO RO 1 1: 6; 6: 13 st 1; 41 2: 7; 3, 2, 6: 18 st I; 7: 4 42 3: 3, 6, 7" 2 1:2,3,4st1,3 43 3:5,6 3 6: 5, 9 44 3: 7, 8 4 6:13 stl; 6:18511 45 3: 13, 19 T 1, 5 1: 4 st 2 5 6 st 3 6 6: 1, 3, 4, 5, 6 46 3: 15 st 2 7 6: 4, 5 47 3: 12 8 6: 6, 7, 8, 12 48 3: 20 9 6: 2, 3, 14 st 1, 49 4: 7 3: 16 6: 19 st 1 50 1: 8 10 51 118—10,14, 11 _ 52 9: 5 1: 15, 17, 18, 21; 12 . 2:11, 12 13 6: 1, 5, 6, 9,10 53 1:15, 16 14 6: 4, 8 54 2: 1, 2 15 6: 4 55 2: 4, 5st1,2,4,T; 16 6: 2, 7 _ , 2: 6 17 6: 5 9, 10 56 ' ' 1: 12 st 2; 2: 3 18 6: 7, 8, 11, 12 57 9: 3 _ 19 6: 2, 3 58 2: 5 T; 3: 1 st 2; 20 - 3: 18; 4: 7, 8, 21 6: 13 st 2; 18 st2 11, 12" 22 59 4: 1, 2 ' 23 60 4: 2 st 2; 4 3—5 24 61 1: 14 , 25 6: 2, 7 62 4: 6, 7, 8, 10 T 26 6: 14 st 1; 63 6: 16 3: 1 st 3; 4: 9 6: 19 st 1 64 7: 3, 5 4: 8, 12 27 65 6: 16 4: 10 28 66 29 6: 13 st 2; 6: 18 67 5: 12 st 2 68 5: 8 30 10: 5 . 69 31 6: 9, 13 st 1; 10: 4 70 5: 10 st 2 71 5: 10 32 6: 14 st 2; 6:19 1: 6 72 9: 7 5: 9 st 2 73 5: 9, T 33 6:10, 14 1: 8 T 2; 5 5, 13 74 34 1: 7 75 5: 3, 4, 14 35 6: 5, 9 76 1: 21 36 6:11, 15 3: 8, , 10,17; 5 6 77 37 3: 3, 4, 15, 16 78 38 2: 7; 3: 4, 5, 11, 79 4: 10, 14 1 80 4: 10 T; 14 39 3: 6, 6 81 7: 8 st 1 40 2: 7; 3: 5, 6 82 1: 21 T

Riksdagsstadgans motsvarigheter i förslagen

Riksdags- Riksdags- stadgan FRO stadgan FRO 1 1: 3 16 19 T 2 2 1:9Tst1 17 3 10,11 3 1: 13 18 4 4:4T1,2;4:5T1,2 19 3:12T 5 1:21;6:1 20 3:6T,7T 6 5:5 21 2:8;315t1 7 1: 8 T st 1 22 8 5: 4 T 1 23 9 5: 4 T 1 24 10 5: 4 T 1 25 5: 4 T 1 11 5: 4 T 2 26 6: 5 12 3:19 T 2 27 13 5:4T2 28 1:21T;6:4 14 3: 19 T 1 29 4: 10 T, 14 T 15 3:19 T 1 30 6: 1 st 1, 3; 6: 2 Ordningsstadgornas motsvarigheter i förslagen Ordnings- Ordnings— st'adgorna FRO stadgarna FRO 1 1:55t1 13 1: 17,18Tst1 2 1:55t2;1:6,11T 14 4:6;4:7 3 15 6:1 st 2 4 5: 2 16 5 17 2: 5 T st 1 6 18 1: 13 7 5:6 19 4:1T;4:2T 8 20 2; 11, 12 9 5: 6 st 1 21 5: 4 T 3 10 1:9Tst 1, 2 22 1:12 11 23 1: 12 T 12 1: 18 T 24 1: 19

ÖVERSIKT ÖVER FÖRSLAGENS MOTSVARIGHETER I GÄLLANDE RÄTT

De i förslaget till regeringsform upptagna stadgandenas motsvarigheter i gällande rätt

FRF 1809 års RF 1866 års RO FRF 1809 års RF 1866 års RO 1 kap.: statsskickets grunder 14 st 1 28 st 2 1 st 1 st 2 28 st 1 st 2 st 3 st 3 85 15 26 2 16 3 1 5 kap.: Domstolar och rättskipning 4 4, 7 1 47 5 2 17 6 49: 1 1: 1 3 18 7 87 4 101, 106 8 57 st 1 5 102, 106 9 6 st 1 28 st 1 st 2 36 2 kap.: Grundläggande fri- och rättigheter 1—11 | 16, 86 | 6 kap.: Riksdagen. Enkammarallemalivet 3 kap.: Konung och statsråd 1 6: 1; 13 1 4; 6 st 2; 33 2 16, 25 2 34 3 9, 19 3 35 4 6: 1—3; 7: 1; 4 14; 15: 1 5 39, 40 5 108 3; 7: 2; 13; 6 41, 93 17: 1; 35 7 42, 94 6 6: 1; 13 8 7 8 st 1; 18 st 1 9 8 8 st 2; 18 st 2 10 3 9 50 31 11 10 52 33 11 53 36: 1 st 1 4 kap.: Rikets slyrelse'och förvaltning 12 1 5,65t1 13st1 lzlst2;4 2 st 1 10 st 2 29, 21 st 2 38 14 st 1 9, 26 3 7 st 2 32: 2 4 7, 8 15 stl 1105t1 5st1 5st3 st2 Illstl st 2 9 16 6 54 st 1, 2 7 st 1 54 st 1 49 st 1 Tvåkammaraltemativel st 2 49 st 3, 4 1 6: 1; 13 st 3 54 st 3 49 st 5 2 9, 19 8 12 3 6: 1 9 4 6: 2 10 st 1 47 5 6: 1; 7: 2 st 2 6 8 11 27 7 st 1 18 st 1, 25 12 st 2 16 13 14 8 14

FRF 1809 års RF 1866 års RO FRF 1809 års RF 1866 års RO 9 st 1 3 6 77 st 2 13, 17: 1 7 76 st 3 3, 17: 2; 35 8 66, 72 10 13, 17: 2 11 18 stl 9 kap.: Granskning och tillsyn 12 8st2;18 st2 1 st 1 105 13 st 1 50 31 . st 2 st 2 2 st 1. 106 14 52 33 st 2 107 st 1 15 53 36: 1 st 1 3 107 st 2 57 16 69, 70, 71 63 st 3; 65 4 . 17 5 90 52 st 3 lsstl 1:15t2;4 Gstl 96 st 2 21, 29 st 2 99 19 st 1 9, 26 7 72 st 2 32: 2 8 86 20 st 1 110 st 1 _ st 2 111 st 1 10 kap.: Särskilda bestämmelser för krig och 21 ' andra utomordentliga förhållanden ' 1 63 7 kap.: Lag och lagstiftning 2 74 1 81, 87 3 13 2 33, 57 st 2; 4 st 1 73, 80, 87 st 2 50 31 3 81 64 5 30 4 1, 49 6 5 81 64 7 6 21, 87 8 7 89 ' 9 8 81, 82 81 Övergångsbestänunelser 8 kap.: Beskattning och budgetreglering 1 1 ' 57 st 1; 60, 2 mom 1 ' 73 mom 2 28 st 2 - 2" ' 58, 59 mom 3 29, 30 3 st 1 ' 61, 62 mom 4 87: 2 st 2 109 mom 5 2 st 3 3 114 '4 4 st 1 35 5 64, 65 st 2 36

De i förslaget till riksdagsordning upptagna stadgandenas motsvarigheter i gällande rätt

FRO 1809 års 1866 års Riksdags- Ordnings- ' RF RO stadgan stadgorna 1 kap.: Riksmöten och riksdagssammanlräden 1 . 2 2 3 2 1 4 st 1 2 st 2 108 5 st 3 2 5 st 1 51 1:-1 st 2 2: 1 6 32 2: 1 7 34 8 st 1 50 st 2 51 st 1 st 3 51 st 1 ;. T st 1 7 T st 2 33: 2; 50 9 51 st 1- T st 1 ' 2 10: 1 T st 2 ' 10: 3 10 51 st 2 11 2: 2 12 st 1 , — 22 st 2 56 22 T 23 13 3 18 T st 1 18: 2 T st 2 18: 3, 4 14 st 1 51 st 1 st 2 61 : 15 52 st 1; 53 st 2 16 53 st 3 17 52 st 5 13: 3 18 52 st 2 ' 12: 2, 4 T st 1 12: 1; 13: 1 T st 2 12: 2 T st 3 12: 3 19 24: 1, 2 20 21 52 st 4; 76 5 T 82 5, 28 2 kap.: Ärendenas anhängiggörande 1 54 2 54 3 56 4 55: 1 5 st 1 55: 1 st 2 55: 1 st 3 . ' st 4 55: 1 T st 1 55: 1 17 T st 2 58 st 2 6 7 38, 40, 41 8 21 9 10

14

FRO 1809 års 1866 års Riksdags- Ordnings- RF RO stadgan stadgarna 11 52 st 3 20: 2 T st 1 20: 2 T st 2 20: 2 T st 3 20: 4 T st 4 20: 4 12 52 st 3 20: 3, 4 T st 1 20: 3 T st 2 20: 4 3 kap.: Ärendenas beredning Enkammarallemativei 1 st 1 21 st 2 58 st 3 63 2 41 3 st 1 st 2 42: 2 4 37: 1 5 38: 1, 2 6 39, 40, 43 7 42 T 20 8 44 9 36: 1 st 1 10 36: 1 st 2 11 17 12 47 T 19: 3 13 45: 3 14 15 st 1 37: 2 st 2 46 16 37:3;38:5;49st5 17 36: 6 18 j 58 st 3 19Tlst1- 45:1,2 14 T 1 st 2 15 st 1 T 1 st 3 15 st 2 T 2 12, 16 20 48 Tvåkammaraliernativei 1 st 1 55: 2 21 st 2 58 st 3 63 2 41 3 37: 1 4 38: 1, 2 5 39, 40, 43 6 42 T 20 7 44 8 36: 1 st 1 9 36: 1 st 2 10 17 11 38: 4 12 47 T 19: 3 13 45: 3

FRO 1809 års 1866 års Riksdags- Ordnings- RF RO stadgan stadgarna 15 st 1 37: 2 st 2 46 16 37:3;38: 5; 49 st5 17 36: 6 18 58 st 3 19Tlst1 45:1,2 14 T 1 st 2 15 st 1 T 1 st 3 15 st 2 T 2 12, 16 20 48 4 kap.: Ärendenas avgörande Enkammaralternativet 1 59 st 1 T 19: 1, 2 2 60: 1 4: 4 3 60: 2 st 1—3 4 60: 2 st 4 T 1 4: 1—3 T 2 st 1 4: 4 T 2 st 2 21 T 2 st 3 4: 3 5 6 62 14 7 58 st 3—5 8 58 st 6; 64 9 10 79 29 T 62, 80 29 Tvåkammaraliernativei 1 59 st 1 2 59 st 1 T 19: 1, 2 3 60: 1 4 60: 2 st 1—3 5 60: 2 st 4 T 1 4: 1—3 T 2 st 1 4: 4 T 2 st 2 4: 4 21 T 2 st 3 4: 3 6 7 62 14 8 62 9 63 st 2 . 10 65 11 58 st 3—5 12 58 st 6; 64 13 14 79 29 T 80 29 5 kap.: Val inom riksdagen 1 2 4 3 75: 1 st 1 4 75: 1 st 2; 75: 2 st 1

FRO 1809 års 1866 års Riksdags- Ordnings- RF RO stadgan stadgarna

T 1 8,9,10,25 T 2 11, 13 T3 m 5 % T 6 6 st 1 36: 1, 6 5 9 st 2 36: 1 st 1; 36: 3 7: 1 st 3 45: 2 7 8 97,98 68 9 72,73 10 66,72 70,71 n m m & S&B 14 7ä2

6 kap.: Förualiningsbestämmelser

1u1 % st 2 15: 1 st3 30 15:1 2 m 3 4 % 5 6 26 7st1 1115t2

KUNTTl ." 'W

. ”ful,. HV" 1,” ' ,*,',.1 | _I . E.;l' ""*.4 ::.-..,.4 .. .. i'ff'” . .'. .7'7131. Idö-|| ',lrf'" " ' " fl, ,,:_.'|':_|N,, tW, . ,'u '.), .'

'i

I! | I. _ "_. ".”.H :- _ ,, .,.. ,. , . :

.L . _. .'W;'1,..,..'. ', '.',..,.5.:. ,

.,, J , , ..,-.b”... :, ,. ..: |_|, *,; ...,r —..

—'—.—.':,4 .H.—u.. .r 1,,,,,.,_|. ,,,, ... . ' I .J # ...". :-,

' —-.._..L....,.1*-' _ . mm-.. *» , ,nww ".'.-

._ .

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963

1. Bresunds-farbindelsen. 1. del.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963

Systematisk förteckning

(Sith-orna inom klammer beteckna utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen: VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16]

Utrikesdepartementet

Uttrikesförvaltningens organisation och personalbe-

av. 3

Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. [4]

Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5]

Finansdepartementet

Preliminär nationalbudget för år 1963. [s] Undersökning av taxeringsuttallet. [14]

Ecklesiastikdepartementet

E:: teknisk institution inom Stockholms universi-

et. [1]

1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutrednlng. 1. Vägen genom gym-

nasiet. [15]

Handelsdepartementet

Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhö- rande dokument. [12]

Inrikesdepartementet

Kommunalförbundens lånerätt. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. [11