Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 Prop. 1971: 20

Nr 20

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m.; given Stockholms slott den 29 januari 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till sådana ändringar i den exekutionsrättsliga lagstiftningen som betingas av den nya jordabalken (JB) och den under år 1970 antagna följdlagstiftninger: till denna. Sålunda föreslås ändringar i de regler om exekutiv försäljning v fast egendom som nu finns upptagna i utsökningslagen (UL). Samtidig. som lagstiftningen om fastighetsexekutionen anpassas till JB, särskilt in. dess nya panträttssystem, innefattar förslagen en reformering av bestämn. Iserna i syfte att skapa en modern och effektiv lagstiftning på detta område.

I redaktionellt avseende innebär förslagen att de regler om försäljning av utmätt fast egendom som nu finns i UL bryts ut och får motsvarigheter i en särskild lag om exekutiv försäljning av fast egendom. I UL kommer därefter att, såvitt gäller fast egendom, stå kvar övriga regler om exekutionen, såsom regler om utmätning, fördelning av under exekution inflytande medel och fullföljdsregler.

En betydande nyhet som föreslås är att utmätt fastighet skall, när detta framstår som ändamålsenligt, kunna säljas under hand. Avsikten är att man på det sättet i mindre komplicerade fall skall kunna uppnå bättre försäljningsresultat och en smidigare avveckling än vid försälj- 1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

Prop. 1971: 20 [NS

ning på auktion. Beträffande försäljning på auktion föreslås nya regler i syfte att bereda dem som har nyttjanderätt till fastigheten ökat skydd. I förslaget ges också nya regler om försäljning av fast egendom, till vilken gäldenären belt eller delvis bara bar villkorlig äganderätt. Också för det fallet att andel i fastighet har utmätts ger förslaget nya regler. Mot bakgrunden av JB:s regler har de nuvarande reglerna om försäljning av gemensamt intecknade fastigheter ändrats och systematiserats.

Förslaget till lag om ändring i JL avser i första hand bestämmelserna om fast egendom men berör också reglerna om lös cgendom. Den nya panträttskonstruktionen i JB har medfört förslag till ändrade regler om utmätning av ägarhypotek i fast egendom. De regler om tvångsförvaltning av fast egendom som finns i UL föreslås bli upphävda.

De nya reglerna om exekutionen har föranlett följdändringar i bl. a. konkurslagen. I detta sammanhang föreslås också i konkurslagen följdändringar till förmånsrättslagen. Vidare innefattar förslaget till tag om ändring i konkurslagen bl.a. vissa nya regler om konkursförvaltares åligganden vid exekutiv försäljning av fast egendom som bör till konkursbo.

Som anmäldes i propositionen med förslag till JB (prop. 1970: 20 del As. 393) och i propositionen med förslag till lag om införande av nya jordabalken m. m. (prop. 1970: 145 s. 448) har, i samband med att förslag till lagstiftning på exekutionsrättens område nu utarbetats, ytterligare övervägts de bestämmelser i JB som berörs därav. Översynen har givit vid handen att de bestämmelser med exekutionsrättslig anknytning som finns i JB i allt väsentligt passar väl ihop med den lagstiftning om exekution i fast egendom som nu föreslås. Vissa justeringar har emellertid tagits upp i förslag till lag om ändring i JB. Ändringarna är delvis föranledda av förslaget att utmätt fast egendom skall kunna säljas inte bara på auktion utan också under hand.

Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att i sin helhet träda i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 3

1) Förslag

till

Lag

om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

15 Utmätt fast egendom säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 8.

28 Vad i denna lag sägs om utmält fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom gäller även rätt till betalning på grund av ägarhypotek, om cj annat följer av särskilda bestämmelser i lagen.

De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även vilandebevis.

Förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning

3§

Överexckutor skall låta beskriva och värdera utlmätt fastighet så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskrivningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak.

Om faslighet, som är inlecknad gemensamt med annan fastighet, skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastighelerna, skall var och en av dem värderas.

458 Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till den och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakltagas vid egendomens försäljning. Överexekutor skall även på annat sätl söka införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.

Fastighetens ägare skall på anmodan överlämna pantbrev som han innehar. Därefter får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

58 Påstår någon bältre rätt till ulmätt fastighet, skall överexekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom väcka talan mot utmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare till fastigheten vid domstol som anges i 10 kap. 10 3 rättegångsbalken.

Första stycket äger molsvarande tillämpning, om annan än fastighetens ägare påstår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till fastigheten.

Efterkommes ej föreläggande enligt första eller andra stycket, är talan mot sökanden förlorad, om ej sökanden inom tid som nyss nämnts själv väckt talan mot den som påstått bättre rätt och den som i ärendet antagits vara ägare.

Är tvislen av väsentlig betydelse, får fastigheten ej säljas förrän tvisten blivit slulligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

Förvaltning av utmätt fastighet

6 §

Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom alt överlåta tillbebör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. I övrigt får han, i den mån ej annat följer av 8 eller 9 8, tillgodogöra sig fastighetens vanliga avkastning till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej i fastigheten upplåta rätlighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket. Överexekutor får förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekutor medge undantag från första celler andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmälningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

78 På begäran av borgenär kan överexekutor vid behov förordna, att kronofogdemyndighelen skall taga vård om tillbehör till fastigheten. I brådskande fall kan kronofogdemyndigheten på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexckutor, som prövar om den skall bestå.

8S

Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandels gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexekutor celler den han förordnar som syssloman. Överexekutor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala till annan än överexckutor eller sysslomannen.

9 §

Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 8 eller att egen:lomen på annat sält försämras i slörre mån, kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 5

överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.

10 5

Arrendceavgifl, hyra och annan avkaslning av fastigheten som syssloman uppbär skall redovisas till överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Tidsfrist för försäljning

11 §

Utmilt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmälningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra—fjärde styckena.

Anslånd med försäljningen får beviljas på begäran av sökanden eller fastlighetens ägare. På begäran av fastighetens ägare får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver ett år från utmätningen.

I fall som avses i 77 a § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller 70 8 konkurslagen (1921: 225) skall tid som avses i första och tredje styckena räknas från den dag då försäljningen begärdes.

Utlösningsrätt och anslutningsrätt

12 8

Borgenär eller annan vars rält kan vara beroende av den utmälta fastighetens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, till överexckutor belala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

13 3

Hör fastigheten till konkursbo, kan borgenär som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten begära att fastighelen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträdet.

Bestämmelserna i 12 8 äger molsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Försäljning av fastighetstillbehör

14 8

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall överexekulor utsätta sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall överexekutor kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av panträtt i fasligheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försälj-

ningen. |

Blir vid sannnanträdet närvarande sakägare ense om alt tillbehör bör säljas för sig, förordnar överexckutor i enlighet därmed, om ej särskilda skäl

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekutor förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör som avses i 5 3 andra stycket, får särskild försäljning av tillbehöret ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

135 §

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lösöre. Överexekutor träder därvid i kronofogdemyndighetens ställe.

Tillbehör som säljes för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skiljes från denna.

16 8

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan avslå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt. Innehavare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får dock icke avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan förutsättning än att samtycke till avslåendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt, vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning på auktion skall ske senast vid bevakningssammanträdet och kan därefter ej återkallas.

17 8

Förslår medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör att förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, cm ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren begär att förfarandet skall fortgå.

Åtgärder före försäljning på auktion

18 §

Tid och plats för auktion på fastighet bestämmes av överexekutor.

Fastighetens ägare och innehavare av nylljanderätt till fastigheten är skyldiga att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19 §

För förhandling om försäljningen skall bevakningssammanträde hållas anlingen samma dag som auktionen eller lämplig dag dessförinnan.

20 8

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 7

görelsen ej utfärdas förrän försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättigheter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om denna. Innehavare av fordran: med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen (1970: 979) behöver dock ej underrättas särskilt.

Har anslutning enligt 13 3 ägt rum, skall underrältelse därom ske enligt första stycket.

Har auktionen och sammanträdena ej blivit ullysla så som angivits i 20

och 21 §§, skall de inställas och nya tider utsättas, om bristen är väsentlig

och icke kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde

23 §

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran celler rättighet anmälts hos överexekutor före sammanträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yllra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 §

När förhandlingen vid bevakningssammanträdet avslutats, upprättas sakägarförleckning.

25 8

I sakägarförteckningen upptages, förutom execkutionsfordringen,

1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1) eller 7 § 1) cller 2) förmånsrättslagen (1970:979) och som förfaller till betalning senast den tlillträdesdag som anges i 36 8,

2. fordran som är förenad med pantrält i fastigheten,

3. nyttjanderätt, servitut eller rält till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola bestå oavsctt fastighetens försäljning,

4. kostnaden för förfarandet.

Om fastigheten hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen samt fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrält enligt 10 celler 11 § förmånsrättslagen.

8 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971

26 §

Fordringar och rätligheter upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmälningen. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före exekulionsfordringen.

Tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken upptages före pantbrev ets belopp, om ej borgenären yrkar annat.

Fordran eller rällighet upplages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av alt sökt inteckning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu cj beviljad, upptages fordringen eller rältigheten med det företräde som tillkommer den, om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboct som sökande utan förmånsrält, om ej anslutning enligt 13 § ägt rum.

27 §

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får åtnjutas för mer än panibrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken. Understiger fordringen pantbrevels belopp, upplages återsloden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller panlibrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upplages pantbrevcets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn till ägarens uppgifter och andra omständigheter kan antagas böra ulgå.

Ägarhypotek upptages utan tillägg, om del ej är ulmätt.

Rättighet upptages utan atl någol belopp anges.

28 8

Fordran, som cj är förfallen till belalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages mec det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på lillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

29 8

I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bältre rätt än exekulionsfordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för belalning av fordringar som upplagits i förteckningen,

3. det lägsta bud som måste avges för att fastigheten enligt 32 § skall få säljas,

4. vilka rättigheter som enligt 33 § första slycket är skyddade utan förbehåll eller enligt 33 § andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5. betalningsvillkorcen och tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i andel i fasligheten skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så mycket som med hänsyn till andelens storlek och fordringens läge täckes, när övriga fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen samt kostnaden för förfar andet är fullt täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än som angivits i sakägarförleckningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 9

30 8

I sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1. verkan av underlåten uppsägning av arrende- celler hyresavtal i fall som avses i 46 § andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2. rätt att bo kvar som hyresgäst som enligt lag tillkommer bostadsrätthavare,

3. rätt att bo kvar på fastighelen som överexekutlor enligt 36 § lredje stycket har medgivit ägaren.

31 5

Skall försäljningen ske på avvikande villkor enligt 37 §, upprättas sakägar-

- Or STANS F St 00 5 UPP 5

förteckningen i enlighet därmed.

Villkor för försäljning på auktion

32 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarförteckningen skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet, behållen avkastning och andra medel som finns alt tillgå.

33 3

Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen.

I andra fall än som avses i första slycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga alt de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund av ägarhypotek icke anses som fordran, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Talan mot överexekutors beslut varigenom rällighet förbehållits enligt andra slycket får föras endast av den som bestritt att förbehållet göres. Innehavare av rällighet som ej sålunda förbehållits får ej föra talan mot överexckutors beslut i denna fråga.

Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och icke heller förbehållits enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 83.

34 §

bl avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapitalbeloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och icke enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör. Vad nu sagts gäller dock icke, om

1. fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och borgenären yrkat kontant betalning,

2. fordringen är sådan som avses i 26 § tredje stycket, eller '- 3. fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten.

För ägarhypotek skall, även om det faller inom skyddsbeloppet, kontant betalning alltid erläggas.

1t Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

10 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

I den mån icke avräkning skall ske enligt första stycket skall köpeskillingen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalal annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberälligad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem elt belopp tillkommer, får det ej avräknas. |

30 8

Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som molsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 8 skall betalas kontant eller mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täckes av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning celler ställa säkerhet men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 8

Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelningssammanträdet skall äga rum. Överexekutor kan dock medge inroparen att redan före tilllrädesdagen taga vård om fastigheten eller del därav.

Överexekutor får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som enligt 8 eller 9 8 skolat betalas till överexckutor eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med den dag köparen tillträtt fastighelen, skall tillkomma honom. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till överexckutor.

Har förre ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att bo kvar på fastigheten högst tre månader cfter tillträdesdagen.

37 §

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen saml tiden för tillträde, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsälter sig det.

Begäran som avses i första stycket skall framställas senast vid bevakningssammanträdet.

Auktion på fastighet

38 8

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken cgendom som skall följa fastighelen och i vad mån cgendom som framstår som lillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligl lag utgör tillbehör Ull fastighelen. Råder tvist om tillbehör, skall det anmölas.

Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplys-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 11

ning skall lämnas, at! fastigheten ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 §.

39 § Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 § första slycket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller förbehållits enligt 33 § andra stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar ined bättre rätt än rättigheten eller som, utan att läcka dessa, är lika högt som eller högre än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare ulropet företräde. Att ägarhypotek i den mån det ej är utmätt icke täckes utgör ej hinder mot alt bud med förbehåll för rättigheten godtages. Upptager sakägarförteckningen två etler flera sådana rättigheler som avses i första slycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först endast för den rättighel som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rältigheler enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde framför delta, om det icke leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rälligheterna. När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom ait belala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättighelen eller så stor del av skillnaden som behövs för alt läcka fordringar med bättre rätt. Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig alt betala enligt vad nyss sagts men till följd av alt flera tlillskolt erfordras det sålunda erbjudna beloppet ej ensamt cHer i förening med annat tillskott som bjudes är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas enligt tredje stycket, skall fastighelen utropas med förbehåll för rättigheten och den eller de rätlligheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjudes. Om borgenär, vars fordran cj blivit täckt genom visst bud, godlager budet, skall fordringen vid tillämpning av första—fjärde styckena anses som täckt. Om rätlighetshavare i slället för att betala ställer säkerhet, skall det gälla.

40 § Innan inrop godlages, skall överexckutor pröva om det i 32 § angivna villkorct för försäljning är uppfyllt. även om detta är förhållandet får inropet cj godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpskilling kan uppnås. Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godlages fastän kostnaden för förfarandet ej blivit täckt. Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täckes.

41 8 Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt. I fall som avses i 39 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

fastigheten skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 §

Sker ej inrop, som godtages och fullföljes genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auklioner hållils utan att fastigheten blivit såld och saknas anledning till antagande att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, får överexekutor avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, äger 18—41 §§ molsvarande tillämpning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmälningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

43 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdesdagen och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om fastigheten säljes med förbehåll för rättighet som ej förbehållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighel. Blir fastigheten ej såld vid den nya auktionen är hela handpenningen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

44 8

Sedan auktion som lett till försäljning av fastigheten vunnit laga kraft och köparen fullgjort sin betlalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, utfärdar överexekutor köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas till denne.

Verkan av auktion

45 §

Efler fastighetens försäljning svarar denna ej för fordran som avses i 25 § första stycket 1.

Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskom-

Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 13

melse har avräknals på den kontanta köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avses i 44 § andra stycket blir även den som gjort inropet betalningsskyldig.

46 §

Köpare, som fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, får tillträda fastigheten på den dag som bestämts för köpeskillingens fördelning. Han svarar därefler för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Vill köparen att i sakägarförteckningen upptagen arrende- eller hyresrätt, som ej är skyddad enligt 33 § första stycket cller förbehållits enligt 33 § andra stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning gäller vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator eller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns särskilda bestämmelser.

47 8

I fråga om rättighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastighetens försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendceavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mer än sex månader celler, i fråga om arrende, mer än ett år efter tillträdesdagen får rättighetshavaren icke avräkna fordran hos den förre ägaren, I fråga om sådant belopp gäller ej heller betalning som rättighetshavaren erlagt till den förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighelshavare förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skett efter det alt fastigheten utmätts får ej åberopas mot köparen, om rättighelshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Om rättighelshavares rätt till ersättning av tidigare ägare, om rättighelen upphör med anledning av fastighelens försäljning, finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 §§ jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättighetshavare enligt 46 § första styckel, äger 7 kap. 20 § första och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 §

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Ulan hinder av att auktionen överklagats får köparen tillträda fasligheten på den bestämda dagen, om ej förordnande enligt 218 3 3 mom. utsökningslagen (1877:31 s. 1) meddelats dessförinnan. Får han på grund av sådant förordnande ej tillträda fastigheten och är hindret ej hävt inom tre månader från den bestämda tillträdesdagen, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

14 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971

Gemensamt intecknade fastigheter

49 §

När någon av flera gemensamt intecknade fastigheler skall säljas på auktion, har den som har fordrar med pantrält på grund av den gemensamma inleckningen rätt alt indraga aunan av de intecknade fastigheterna i försäljningen, om den svarar för det intecknuade beloppet celler del av detta före den faslighet som skall säljas. Skall denna säljas för panträttshavarens fordran eller för fordran som har lika eller bättre rätt, får han även indraga fastighet som svarar för inteckningen först efter den fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexekutor senast vid bevakningssammanträdet. Det skall delges fastighetens ägare med föreläggande för honom att inkomma med yttrande inom tid som överexekulor bestämmer. Bevakningssammanlräde och auktion skall inställas, när det behövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid äger 22 § motsvarande tilllämpning.

Bifalles yrkandet, anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

50 8

Om en av flera gemensamt intecknade fasligheter skall säljas på auktion, skall fordran med pantrält på grund av den gemensamma inteckningen upptagas i sakägarförteckningen med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avlalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51 8

Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inleckning skall säljas på auktion och förhållande som anges i 52 § andra stycket ej föreligger, upprällas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rätlighet i någon av fastighelerna skall härvid anses upplåten i dem alla. Vid auktionen utropas fastigheterna gemensamt.

52 §

Skall flera av gemensamt intecknade fastigheler men ej alla säljas på auk: tion, gäller 53—55 §§.

Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas, gäller likaledes 53—55 §§ om

1. fastigheterna har olika ägare, 2. någon av fastigheterna med stöd av 49 8 indragils i försäljningen,

3. någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4. någon av fastighelerna besväras av särskild inteckning,

5. någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp,

6. det yrkas av innehavare av sådan rättighet i någon av fastigheterna som ej skall bestå oavsett om fastigheten säljes, eller

7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav.

Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid bevakningssammanträdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 15

03 8

Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om cj exekutionsfordringen har bättre rätt. Fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning upptages för varje fastighet med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Kan ansvaret komma att vid försäljningen vidgas härutöver, skall det anmärkas. Beträffande faslighet som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet indragils i försäljningen enligt 49 §, skall vid beräkning av lillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken anses som om fastighelen utmätts samtidigt med den ursprungligen utmätta fastighelen.

Vid auktionen skall fastighelerna ulropas var för sig. Därefter skall de utropas gemensamt, om de har samme ägare. Efterföljande gemensamt utrop skall även eljest äga rum, om full betalning ej uppnåtts för fordran för vilken samtliga fastigheter svarar cller fastigheternas ägare är ense om att de skall utropas gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid det gemensamma utropet ha företräde. Den köpeskilling som bjudits vid det gemensamma utropet skall fördelas på fastigheterna efter de värden som i ärendet åsatts dem. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbehör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas eller utropats utan tillbehör som omfattades av nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som finnes påkallat av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fastigheterna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås ej bud som förslår till belalning av någon del av exekulionsfordringen, får ej någon av fastigheterna säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av 49 8, skall den ursprungligen utmälta fastigheten utropas först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till gäldande av någon del av exckutionsfordringen, får fastigheten ej säljas. Blir den cj såld, skall ej heller den indragna fastigheten säljas.

Faslighet som endast i andra hand svarar för fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen, innan det visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand. I andra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara celler ställer säkerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastigheterna behöver ej ske i annat fall än då särskilda skäl föreligger.

55 8

Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop, skall förbehållet gälla även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten ej förbehållits vid det särskilda utropet, tillämpas 39 § även vid det gemensamma utropet.

Vid tillämpning av 40 § skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpe-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

skilling kan uppnås, avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheler som inropats vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet skall utropas på nytt. Om inropet ej skall beslå, återlämnas handpenningen.

Fordran som på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om cj köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

Fortsatt inteckningsansvar

56 8

Sådant förordnande av överexekutor om fortsatt inleckningsansvar som avses i 6 kap. 12 § jordabalken. får meddelas på begäran av köparen.

Har fastighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 § andra stycket andra eller tredje punkten jordabalken, får förordnande om fortsatt inteckningsansvar meddelas beträffande gemensam inteckning som besvärar fastigheten endast om fastigheten i förhållande till de andra gemensamt intecknade fastigheterna svarar för hela inteckningen och den fordran för vilken panträtt på grund av inteckningen åtnjutes blivit täckt. Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på pantbrevets belopp, får förordnande ej meddelas beträffande motsvarande del av inteckningen.

Begäran om förordnande erligt denna paragraf skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för överexekulor.

Försäljning under hand av fastighet

57 8

Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

Innan fastigheten utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och sökanden få tillfälle att yttra sig.

58 8

Vid försäljning under hand skall köparen åläggas alt svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten och kostnaden för förfarandet, i den mån ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att kostnaden för förfarandet blir täckt. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke som fordran i den mån cj ägarhypoteket är utmätt.

Fordran som är förfallen till betalning skall betalas konlant, om ej köparen visar att han avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden avstått från täckning av kostnaden för förfarandet, skall vad som behövs för sådan täckning betalas kontant.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid äger 47 8 motsvarande tillämpning.

Köparen skall lämna handpenning enligt vad som i 35 8 föreskrives i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Försummas det är köpet ogiltigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 17

Blir köpet ogiltigt, äger bestämmelserna i 43 § om handpenning motsvarande tillämpning. Vad i 43 § första stycket sägs om auktion gäller även försäljning under hand.

I övrigt bestämmer överexekutor köpevillkoren.

09 8

Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling, som underskrives av överexekutor och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har försäljningen föregåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Om ägaren ej godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

60 5

Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 § fjärde stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar överexekutor köpebrev.

Överklagas försäljningen, äger 48 8 motsvarande tillämpning.

61 8

Säljes ej egendomen under hand, skall den utbjudas till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

62 8

Bestämmelserna i 3—61 88 gäller i tillämpliga delar fast egendom som utmätts medan gäldenärens rätt till egendomen är villkorlig och andel i fastighet som blivit utmätt, om ej annat följer av 63—69 88.

63 8

Har i fall, då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor, fastigheten tagits i mät för fordran hos överlåtaren, får försäljning icke ske förrän det visar sig om villkoret uppfylles.

Om del av fastighet genom överlåtelse kommit i särskild ägares hand och fastigheten tagits i mät för fordran hos överlåtaren innan fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet kommit till stånd, äger första stycket motsvarande tillämpning. Skulle det medföra betydande tidsuldräkt att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med förbehåll för den rätt som lillkommer förvärvaren. Försäljningen omfattar då även gäldenärens rätt mot förvärvaren. Köparen svarar för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren.

64 8

Har i fall, då förvärv av fastighet eller del av fastighel är beroende av villkor, egendomen tagits i mät för fordran hos förvärvaren, skall överexekutor utbjuda gäldenärens rätt till egendomen till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Kommer försäljning till stånd, svarar köparen för gäldenärens skyldigheter mot sin fångesman, Ansökan om inteckning som gjorts samma dag som utmätningen cHer senare förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat.

18 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

Kan det ulan betydande tidsutdräkt avvaktas om det för förvärvet gällande villkorct uppfylles, kan anstånd med försäljningen medges tills det visar sig om så blir fallet. Om villkoret uppfylles, sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast cgendom.

När försäljning som skett enligt första stycket vunnit laga kraft samt köparen fullgjort sin belalningsskyldighet, utfärdar överexekutor köpehandling.

65 §

Bestämmelserna i 63 och 64 88 gäller ej, om den fordran för vilken utmätning skett var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

66 §

Om villkoret uppfylles i fall som avses i 63 § eller förvärvet går åter i fall som avses i 64 § andra stycket, skall överexekutor driva in och bjuda ut till försäljning vad som därefler tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Härvid tillämpas den ordning som gäller i fråga om utmält fordran eller rätlighet.

67 §

Om andel i fastighet blivit utmätt, kan överexeckutor på yrkande av sökanden, andelens ägare eller annan delägare förordna, att hela fastigheten skall säljas. Yrkande som framslälles av någon av de därtill berättigade skall delges de övriga med föreläggande att inkomma med yttrande inom viss tid. I fråga om hinder mot den begärda försäljningen äger 6 och 7 §§ lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt motsvarande tillämpning.

68 §

Förordnas enligt 67 § om fastighetens försäljning, räknas hela fastigheten som ulmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

Om hela fastigheten skall säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall bestämmas så alt fordringar, som gäller i den först utmälta andelen enbart eller i nämnda andel jämte annan andel och som har bättre rätt än exekutionsfordringen, samt kostnaden för förfarandet blir fullt täckta.

Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsrält enligt 13 § även om han har förmån. srätt endasl i andel av fastigheten.

69 §

Framställes ej yrkande enligt 67 8 eller vinner sådant yrkande ej bifall, skall överexekutor låta utbjuda den utmätta andelen till försäljning i den ordning som gäller för exckuliv försäljning av utmält rättighet. Detsamma gäller, om yrkande enligt 67 § bifalles men försäljning av fastigheten ej kommer lill stånd.

När försäljning som skett enligt första stycket vunnit laga kraft samt köparen fullgjort sin betlalningsskyldighet, utfärdar överexckutor köpebrev.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 19

Särskilda bestämmelser

70 8

I fråga om överexekutors behörighet i ärende som avses i denna lag äger 10 kap. 10 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexekutor all han ej får upptaga ärendet, skall det överlämnas till behörig överexekutor.

71 §

Talan mot beslut i fråga som avses i 49 eller 67 § föres särskilt. Överexcekulor skall delge tappande part beslutet, om beslutet ej meddelats i hans närvaro.

Har överexekutor upptagit ärende enligt denna lag, får talan om att överexckutor cj var behörig enligt 70 § icke föras.

Beträffande talan mot överexckutors beslul enligl denna lag gäller i övrigt utsökningslagen (1877: 31s. 1).

När fast egendom eller tillbehör sålts enligt denna lag, har köparen rätt alt få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av vad han förvärvat. Är fråga om skyldighet för förre ägaren alt avflylta, äger 193 8 utsökningslagen (1877: 31 s. 1) motsvarande tillämpning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Lagens bestämmelser om kungörande av och underrättelse om auktion skall dock tillämpas redan dessförinnan, om auktionen skall äga rum efter ikraftträdandet.

2. Har yrkande, som avses i 35 § eller 37 § 3 mom. andra slycket förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom, före nya lagens ikraftträdande framställts hos rätten, äger borgenären få det prövat av rätten. Hålles i sådant fall bevakningssammanträde cfler nya lagens ikraftträdande, skall borgenären göra anmälan om yrkandet senast vid sannmanträdet.

3. Nya lagens beslämmelser om tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken tillämpas beträffande ränta, som enligt 26 eller 27 8 lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag.

4. Vid tillämpning av nya lagens bestämmelser anses fordran, för vilken fast egendom vid tiden för bevakningssammanträdet ulan inteckning häftar enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken, såsom fordran som är förenad med panträtt. Därvid gäller att fordringen skall betalas kontant. Punkt 3 äger motsvarande tillämpning beträffande ränta på sådan fordran.

5. Enligt äldre bestämmelser intecknad ränta eller annan sådan fordran, som icke är bestämd till kapitalet, upptages i sakägarförteckning enligt nya lagens regler om fordran med pantrält och beräknas därvid 1ill det belopp som efter en räntefot av fem procent om året utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är fråga om livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 § lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

6. Nya lagens bestämmelser om nyttjanderält, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre bestämmelser besvärar fasl egendom.

20 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971

7. Skall ersättning utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån som enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom och icke bibehålles vid försäljning av egendcmen, beräknas utdelning för det kapitalvärde vartill förmånen i pengar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen. I fråga om kapitalvärdets beräkning äger därvid punkt 5 motsvarande tillämpning.

8. Vad som i nya lagen föreskrives om tomträtt gäller även valtenfallsrätt, som upplålits enligt Jagen (1607: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fasl egendom.

9. Bestämmelserna i 11 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om ultagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål cller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

10. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 21

2) Förslag

till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s. 1)!,

dels alt 57, 79, 30, 30 a, 81, 84, 85, 87, 88, 97—135, 142, 148, 149, 167, 168 och 186 §§ samt 7 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 39, 40, 48, 49, 51, 52, 56 a, 60 a, 62, 71, 74, 75, 77, 77 a, 78, 82, 83, 386, 88 c, 89, 91, 95, 139, 143, 144, 150, 151, 154, 156, 158—161, 166, 181, 184, 1938, 199, 201, 209, 210, 211, 213 och 218 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas sex nya paragrafer, 82 a, 88 d, 91 a, 91 b, 140 a och 143 a §§, av nedan givna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 8.2

Är - betalningsskyldighet någon Är - betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan sär- ålagd, äge utmätningsman, utan särskilt bemyndigande, hos den tap- skilt bemyndigande, hos den tappande verkställa utmätning, ändå att pande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrälts dom ske förr utmätning å underrätts dom ske förr än den vunnit laga kraft, där den, än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konung- fullgörande av domen, hos Konungens befallningshavande nedsatt pen- ens befallningshavande nedsatt penningar, svarande mot vad dömt bli- ningar, svarande mot vad dömt blivit; ej heller å hovrätts dom, innan vit; ej heller å hovrätts dom, innan

1 Senaste lydelse av 57 § 1917: 307 100 b 8 1967: 140 113 3 1967: 140 126 § 1967: 140 167 § 1912: 211 79 § 1968: 693 100 c 8 1967: 140 114 § 1921: 301 127585 1964: 446 168 § 1968: 693 80 § 1921: 301 101 § 1967: 140 115 § 1912: 211 128 35 1967:140 169 § 1964: 446 80 a 8 1967: 140 102 8 1912: 211 116 § 1912: 211 129 8 1967:140 170 3 1921: 301 81 § 1967: 140 103 § 1939: 127 117 § 1967: 140 130 §1912:211 171 § 1921: 301 84 § 1963: 255 104 § 19641: 146 118 § 1912: 211 1313 1912: 211 172 § 1912: 211 85 § 1967: 843 105 § 1964: 446 119 § 1967: 140 132 § 1967: 140 173 § 1964: 146 87 § 1968: 693 106 § 1967: 140 120 § 1912: 211 133 81930:118 1748 1921: 301 88 § 1955: 234 107 § 1968: 693 121 § 1967: 140 13453 1912: 211 175 § 1912: 211 97 § 1964: 446 108 5 1912: 211 122 § 1912: 211 135 §1912:211 176 § 1946: 814 98 3 1964: 416 109 8 1912: 211 123 § 1912: 211 142 5 1967:140 177 § 1921: 301 99 § 1964: 446 110 § 1967: 534 124 § 1967: 140 148 §1912:211 178 § 1921: 301 100 § 1967: 140 111 3 1968: 693 125 § 1967: 140 149 81967: 534 186 § 1924: 131 100 a § 1967: 140 112 8 1912: 211

2 Senaste lydelse 1946: 814.

ho | Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) den vunnit laga kraft, där gäldenä- den vunnit laga kraft, där gäldenären styrker att nedsättning skett, ef- ren styrker att nedsätlning skett, efter ty nu är sagt. Visar efter utmät- ter ty nu är sagt. Visar efter ulmätning gäldenären, att nedsättning ning gäldenären, att nedsätlning skett, och gäldar han tillika kostna- skett, och gäldar han tillika kostnaden för utmätningen och godsets den för ulmätningen och godsets vård ävensom, där tvångsförvaltning vård, gånge utmälningen åter, där så kommit till stånd, förvaltningskost- ske kan. naden i den mån densamma ej guldils av fastighetens avkastning, gånge utmätningen åter, där så ske kan.

Vadnedsatt o— ————— ——— är föreskrivet.

Vadefter ——— ——-———— — egendomens försäljning. Utmätllös —————-— ——— — 6 kap. stadgas. Fast egendom, som efter 39 § är

utmält, må sältas under tvångsförvallning ändå alt domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hes vilken talan mot domen är anhängig, annorlunda förordnar; dock äge borgenär ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller borgen.

48 §.2

Skall någon för verkställighet av Skall någon för verkställighet av dom eller eljest enligt denna lag dom eller av annan anledning i utställa pant eller borgen, och är ej sä- sökningsmål ställa pant eller borgen, kerheten av vederparten godkänd, och är ej säkerheten av vederparten varde den prövad av myndighet, hos godkänd, varde den prövad av mynvilken säkerheten ställes. Löftesmäån dighet, hos vilken säkerheten ställes. skola borga en för alla och alla för Borgen får ej godkännas av myndigen; för menighet eller för utländsk heten, om ej borgensman svarar som man, så ock i fall, varom i 95 och för egen skuld och, om två eller flera 125 §§ sägs, skall borgas sösom för tecknat borgen, de tillika svara soegen skuld. Den pant bjuder, vare, lidariskt. där myndighet, som den pröva skall, det föreskriver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäflig man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas av den, till vars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans Kronan, kommun, landstingskomtalan förer, vare från säkerhets stäl- mun och kommunalförbund behöva lande fri. ej ställa säkerhet.

! Scnaste lydelse 1921: 301.

? Scnaste lydelse 1912: 211.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 23

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

49 8.1

Tredskodom, varigenom <:betal- Tredskodom, varigenom =<:betalningsskyldighet blivit den uteblivne ningsskyldighet blivit den uteblivne parten ålagd, må, utan hinder av att parten ålagd, må, utan binder av alt återvinning sökts, verkställas såsom återvinning sökts, verkställas såsom lagakraftvunnen, så vitt ej rätten, lagakraftvunnen, så vilt ej rätten, där talan om återvinning är anhäng- där talan om återvinning är anhängig, annorledes förordnar. ig, annorledes förordnar. Utmätt

fast egendom får dock ej säljas utan

ägarens samtycke innan domen vun-

nit laga kraft.

målets återupplagande.

annorledes förordnas.

51 8.

I fråga om verkställighet av utslag I fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål, varigenom betal- i lagsökningsmål, varigenom betalningskyldighet, blivit någon ålagd, ningsskyldighet blivit någon ålagd, gälle vad om tredskodom är i 49 § gälle vad om tredskodom är i 49 § första stycket stadgat. 1 mom. stadgat.

Har intecknad fordran fastställts Har rätten fastställt att fordran till betalning ur fast egendom, må skall utgå med särskild förmånsrätt i försäljning ej äga rum förr än laga fast egendom, må försäljning cj utan kraft å utslaget kommit. Har jämlikt ägarens samtycke äga rum förr än 169 § äskats, alt egendomen skall laga kraft å utslaget kommit. sättas under tvångsförvaltning, må sådan verkställtghet ske utan hinder ov att ändring i utslaget sökes, så vitt ej den domstol, där talan är anhängig, annorlunda förordnar; dock gälle om borgenärs rätt att lyfta behållningen vad i 40 § tredje stycket för där omförmält fall sägs.

Hari

52 8.2

eller vite.

Huru beslut angående fördelning Huru beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendom av köpeskilling för utmätt egendom och av medel, som influtit under går i verkställighet, därom skils i 6 tvångsförvaltning, går i verkställig- kap. het, därom skils i 6 och 7 kap.

56 a 8.3

Om utmätningsmannen i gäldenärens hemvist tager fast egendom på

+ Scnaste lydelse 1946: 814.

2 Senaste lydelse 1964: 446.

3 Senaste lydelse 1967: 140.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) annan ort i mät, skall målet därefter överlämnas till utmätningsmannen i den orten för att i fortsättningen, i vad på utmälningsman ankommer, handläggas av denne.

Tages viss —————-—-——-— hemvist bestämmer. Innan utmätningsman enligt 1 el-

ler 2 mom. skiljer sig från målet, skall han vidtaga i 85 § föreskrivna åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1 mom. sker till överexekutor där egendomen är.

60 a 8.

Kan ulmätning av lös egeadom cj Kan utmälning av lös egendom ej genast verkställas, må utmätnings- genast verkställas, må utmälningsmannen, om det finnes erforderligt, mannen, om det finnes erforderligt, säkerställa utmätningen genxom att säkerställa utmätningen genom att taga vård om egendomen el!er med- taga vård om egendomen eller meddela sådant förbud, som stadgas i dela sådant förbud, som stadgas i 74 74 § eller 75 8 2 mom. för där avsed- $, 75 § 2 mom. eller 91 a § för där avda fall. Gäldenären må däref:er cj till sedda fall. Gäldenären må därefter ej men för borgenären förfoga över till men för borgenären förfoga över egendomen. Utmätningsmannen egendomen. Utmätningsmannen skall, om gäldenären ej är närva- skall, om gäldenären ej är närvarande, skyndsamt underrätta honom rande, skyndsamt underrätta honom om åtgärden. om åtgärden.

Åtgärden må ——————-——— — -— åtgärden hävas. Kostnaden för ålgärden skall för-

skjulas av borgenären, om utmätningsmannen begär det.

Vid utmätning —————————>— ej skiljas.

Häftar på grund av inteckning gäål- Är fordran för vilken utmälning denärens fasta egendom eller luftfar- skall ske förenad med särskild förlyg eller reservdelar till sådant fartyg månsrätt i gäldenärens fasta egenför fordran, för vilken utmätning dom, luftfartyg eller reservdelar till skall ske, eller är fordringern förenad sådant fartyg, skall den egendomen med luftpanträtt i sådant fartyg, först utmätas, om ej borgenären hellskall den egendomen först utmätas, re vill taga betalt ur annan egenom cj borgenären hellre vill taga be- dom. Skall utmätning ske på en gång talning ur annan egendom. Skall ut- för fleras fordringar, får borgenär, mätning på en gång ske för fleras för vars fordran viss egendom säåfordringar får borgenär, för vars lunda häftar, ej för vad därur kan fordran viss egendom sålunda häf- utgå till förfång för annan borgenär tar, ej för vad därur kan utgå till laga betalning ur övriga tillgångar.

3 Senaste lydelse 1963: 255.

2 Scnaste lydelse 1967: 140.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 bo an

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) förfång för annan borgcenär taga betalning ur övriga tillgångar.

Endast om borgenären begär det Endast om borgenären begär det får utmälning av fast cgendom celler får utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservde- luftfartyg eller intecknade rescervdelar till sådant fartyg ske för annan lar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan, för vilken egendo- fordran än sådan som är förenad men på grund av inteckning häftar med särskild förmånsrätt i egendoeller som, när fråga är om luftfartyg, men. är förenad med luftpanträtt i fartyget.

Har någon ————————— — betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom el- Har inteckning i luftfartyg eller ler i luftfartyg eller reservdelar till reservdelar till sådant fartyg blivit av sådant farlyg blivit av ägaren till den ägaren till den intecknade egendointecknade cgendomen lämnad så- men lämnad såsom pant, skall insom pant, skall inteckningen icke ut- teckningen icke utmätas utan i stälmätas utan i stället den rätt till andel let den rätt till andel i inteckningen, i inleckningen, som, efter ty särskilt som, efter ty särskilt är stadgat, må är stadgat, må tillkomma gäldenä- tillkomma gäldenären, tagas i mät i ren, tagas i mät i den ordning 74 8 den ordning som 74 § stadgar. stadgar.

Om utmätning av ägarhypotek i

fast egendom finnas bestämmelser i

”Mas.

74 8.2

Utmätas penningar, skola de om- Utmätas penningar, skola de omhändertagas av utmälningsmannen. händertagas av utmätningsmannen. Medel som gäldenären i utmätnings- Lösören som utmätas skola, när de ej mål inbetalar till utmätningsmannen efter vad som nedan sägs föras från äro att anse som utmätta i målet, om slället, sättas i förvar därstädes unej betalningen skett med villkor som der utmätningsmannens försegling strider häremot. Lösören som utmä- eller, om han finner det i brist på tas skola, när de cj efter vad som tjänliga förvaringsrum eller av annedan sägs föras från stället, sättas i nan orsak ej lämpligen kunna ske, förvar därstädes under utmätnings- med hans insegel eller skriftligt anmannens försegling, eller, om han slag eller på annat sält så utmärkas, finner det i brist av tjänliga förva- att det uppenbart synes att godset ringsrum celler av annan orsak ej blivit utmätt. Anses det utmätta cj lämpligen kunna ske, med hans insc- kunna med säkerhet lämnas på stälgel eller skriftligt anslag eller på an- let under gäldenärens tillsyn, skall nat sätt så utmärkas att det uppen- utlmätningsmannen låta det vårdas bart synes att godset blivit utmält. där av annan eller föras till annat Anses det utmätta ej kunna med sä- ställe, om det kan ske.

1 Scnaste lydelse 1955: 234,

2 Scnaste Iydelse 1968: 623.

26 Kungl. Maj:ts proposition nt 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) kerhet lämnas på stället under gäldenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta det vårdas där av annan eller föras till annat slälle, om det kan ske och borgenär förskjuter nödig kostnad för godsets vård eller flyttning.

Utmätes gäldenärs ——— ——=— — — — att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty sär- andel i inteckning som tillkommer skilt är stadgat, tillkommer gäldenä- gäldenären såsom ägare av intecknat ren såsom ägare av intecknade egen- luftfartyg eller intecknade reservdedomen, varde förbud inteckningsha- lar till sådant fartyg, varde förbud varen meddelat att till förjång för inteckningshavaren meddelat att den, till vilken i följd av utmät- utan tillstånd av utmätningsmannen ningen gäldenärens rätt kan komma utlämna inteckningshandlingen. att övergå, utlämna intecknings- Förbud, som nu sagts, skall tecknas handlingen eller att på begäran av å inteckningshandlingen, där icke annan än denne eller utmätnings- denna av inteckningshavaren övermannen uppvisa handlingen vid lämnas till utmätningsmannen för domstol för sådant ändamål, som i det ändamål som anges i 30 § lagen 26 § förordningen angående inteck- (1955: 227) om inskrivning av rätt ning i fast egendom eller 29 § lagen till luftfarlyg. om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inleckningshardlingen, där icke denna av inteckningshavaren överlämnas till utmälningsmannen för att av honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande ävensom för anskaffande av särskild inteckningshandling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.

Skall fordran — — ——-—-——-— — — i förvar.

Utmätes annan fordran eller rät- Utmätes annan fordran eller rättighet, tage ock utmätningsraannen i tighet, tage ock utmätningsmannen i förvar handling, som tjänar till bevis förvar handling, som tjänar till bevis om fordringen eller rättigheten, där om fordringen celler rättigheten, där sådan handling finnes att tillgå, och sådan handling finnes att tillgå, ock teckne i protokollet förbud för den, leckne i protokollet förbud för den, från vilken fordringen celler rältighe- från vilken fordringen eller rättigheten skall utgå, att giva något därav 1en skall utgå, att giva något därav ut till annan än utmätningsmannen ut fill annan än utmätningsmannen eller den, till vilken i följd av utmät- eller den, till vilken i följd av utmät-

1 Scnaste lydelse 1936: 89.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 27

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) ningen gäldenärens rätt kan komma ningen gäldcenärens rätt kan komma att övergå; och varde sedan protokol- att övergå; och varde sedan protokollet genom utmätningsmannen till- let genom utmätningsmannen tillställt den, vilken förbudet meddelas ställt den, vilken förbudet meddelas skall; vare dock borgenären pliktig skall. att, där utmätningsmannen det äskar, kostnaden för förbudets delgivande förskjuta.

77 8.1

Då utmätning av lös cgendom är Då utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 ce 8 1 fullbordad så som sägs i 67 c § 1 mom. eller 73—76 88, njuter borge- mom. eller 73-76 §§, njuter borgcenären förmånsrätt i det utmätta ef- nären förmånsrätt i det utmätta cfter vad som stadgas i 17 kap. 8 § ter vad som stadgas i förmånsrättslahandelsbalken, såvitt ej utmätning- gen (1970: 979). en enligt vad nedan sägs eller eljest går åter eller undanröjes.

Finner utmätningsmannen — — — — — — — ägde rum.

Om åtgärd ——— ————-—— — Över utmätningen.

T77a 2

Har domstol eller lagsökningsdo- Har domstol fastställt att förfallen mare fastställt intecknad fordran till fordran skall utgå med särskild förbetalning ur fast egendom, vare så månsrätt i fast egendom, skall egenansett som hade egendomen blivit ut- domen anses utmätt. mätt.

78 8.

Vid utmätning av hus, tomt, jord Tillbehör till fastighet får ej tagas eller vattenverk må ej ett från annat i mät annat än genom utmätning av så söndras, att det som över är, var- fastigheten. Rätt till växande gröda der för ägaren onyttigt. Ej heller må eller annan ännu icke fallen avkastväxande gröda, växande skog eller ning av fast egendom som tillkomannat, som till fast egendom hörer, mer nyttjanderättshavare får ej tatagas i mät annorledes än genom ut- gas i mät för dennes skuld annat än mätning av egendomen eller nyttjan- genom utmätning av nyttjanderätderätt till jorden. len.

82 83.3

Överlåter någon sin fasta egendom Den som har lagfart på fast egentill annan, må, innan nye ägaren dom antages vara ägare till egendosökt lagfart, överlåtelsen ej utgöra men, om det ej styrkes att den tillhör hinder för egendomens utmätande annan. för förre ägarens gäld.

1 Senaste lydelse 1968: 623.

2 Senaste lydelse 1937: 452.

? Senaste lydelse 1968: 693.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

o

Sökes å överlåtelse, som före ut- Tvist om äganderätten till fast mätningen skett, lagfart samma dag, egendom, varå gäldenären har lagdå utmätningen verlkställes, eller sist fart eller vartill han har fångeshandå den allmänna rättegångsdag för ling, utgör ej hinder mot utmätning. lagfartsärenden, som näst efter fjorlon dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egendomen på grund av inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i övrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blivit kungjord att hållas innan den rättegångsdag, som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen överlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling i huvudskrift eller besannad avskrift för auktionsförrättaren — uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmälningen emot nye ägare gällande, ändå att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres av nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgat är, eller har överlåtelsen blivit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest överlåtelsens verkan mot utmätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ovan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.

Har överlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom överlåtaren såsom ägare av intecknade egendomen, åligger det nye ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å överlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall vad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 29

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 82 a 8.

Beror överlåtelse av fast egendom av villkor som ännu ej är uppfyllt, utgör överlåtelsen ej hinder mot utmätning av egendomen för fordran hos överlåtaren. Utmätningen omfattar i sådant fall även överlåtarens rätt mot den som förvärvat egendomen. Uppfylles villkoret, gäller utmätningen därefter endast överlåtarens rätt mot förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får även äga rum för fordran hos den som förvärvat egendomen, fastän hans förvärv beror av villkor. Går gäldenärens förvärv åter, omfattar utmätningen därefter endast den rätt som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.

83 §.

Om den förmånsrätt utmätning av Utmätning av fast egendom är fast egendom medför skils i 17 kap. fullbordad när beslut därom med- 9 § handels balken. delats och medför därefter förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (1970: 979).

I fall som avses i 82 a § skall den andra parten underrättas om utmätningen och förbud meddelas honom att betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat, som på grund av avtalet kan tillkomma gäldenären, till annan än utmälningsmannen eller överexekutor, om målet är anhängigt där. Först när så skett medför utmätningen förmånsrätt i den rätt som gäldenären har eller kan komma att få mot den andra parten.

86 8.1 Har borgenären, när intecknad Har borgenär, när fordran fastfordran fastställts till betalning ur ställts att utgå med särskild förfast egendom, icke sist två månader månsrätt i fast egendom, icke senast efter det beslutet vann laga kraft be- två månader efler det beslutet vann gärt försäljning eller tvångsförvalt- laga kraft begärt försäljning av cgenning av egendomen, förfaller den domen, förfaller den verkan som beverkan som beslutet enligt 77 a § slulcet enligt 77 a 8 medfört. medfört. 1 Scnaste Ivdelse 1963: 255.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Borgenär, som begär försäljning, Borgcnär, som begär försäljning, är pliktig att förete lagakraftbevis är pliktig att förete lagakraftbevis samt i huvudskrift den handling på samt, i förekommande fall, fordgrund varav betalning blivit sökt. Ef- ringsbevis och pantbrev i huvudterkommer han cj föreläggande skrift. Efterkommer han ej föreläghärom, avskrives framställningen. gande härom, avskrives framställ-

ningen.

88 c

8!

I mål om utmätning skall utmät- Utmätningsförrättning skall om ningsmannen skyndsamt vidtaga vad möjligt hållas inom fyra veckor från på honom ankommer för att utmät- det att utmätningsmannen mottog de ningen skall verkställas. Såvitt möj- handlingar som anges i 54, 54 a eller ligt skall utmätningsförrättning hål- 55 §. Lämnar borgenären anstånd las inom fyra veckor från det utmät- med utmätningen och fortfar anningsmannen mottog de i 54, 54 a el- slåndet över sex månader från motler 55 § nämnda handlingarna. Läm- tagandet av handlingarna, är ansöknar borgenären anstånd med utmät- ningen förfallen. ningen och fortfar anståndet utöver sex månader från nämnda tidpunkt, är ansökningen förfallen.

Sedan utmälning skett, åligger det Utmätt lös egendom bör säljas utmätningsmannen eller, om målet inom två månader från utmätningen, är anhängigt hos överexekutor, om ej hinder möter eller utmätningsdenne att utan onödigt uppehåll vid- mannen eller, om målet är anhängigt taga erforderliga åtgärder för att för- hos överexekutor, denne på begäran säljning skall komma till stånd. Om ger anstånd. Beträffande fartyg som ej hinder möter eller uppskov med- avses i 94 § skall dock gälla en tid av delas enligt vad nedan stadgas, skall fyra månader från utmätningen. försäljning ske inom två månader Anstånd med försäljning får bevilfrån utmätningen; dock skall beträf- jas på begäran av borgenären eller fande fast egendom, fartyg som sägs gäldenären. På begäran av gäldenäi 94 §, luftfartyg och intecknade re- ren får anstånd beviljas endast om servdelar till Inftfartyg i stället gälla borgenären medger det eller sären tid av fyra månader från utmät- skilda skäl föreligga. Utan synnerliningen eller, när intecknad fordran ga skäl får anstånd ej beviljas utöver fastställts till betalning ur fast egen- sex månader eller, beträffande fartyg dom, från det försäljning av egendo- som avses i 94 §, ett år från utmätmen begärdes. ningen.

Kan av särskild anledning antagas I fråga om tid för försäljning av att utmätt egendom kommer att säl- luftfartyg och inltecknade reservdelar jas till underpris eller finnes, att gäl- till luftfartyg eller av fast egendom denären av särskild orsak huvudsak- finnas särskilda bestämmelser. ligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter som kunna antagas vara av tillfällig natur, eller äro eljest synnerliga skäl till uppskov, äger utmätningsmannen eller över-

1 Senaste lydelse 1963: 255.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 31

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) exekutor, hos vilken målet är anhängigt, medgiva uppskov med försäljningen på viss tid, såframt icke borgenärens rätt till betalning äventyras eller hans rätt eljest otillbörligt åsidosältes. Uppskov som nu sagts må ej utsträckas utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom. Medgivandet må förenas med särskilda villkor och, om anledning förekommer därtill, återkallas.

Överexekutor äger, därest föreliggande omständigheter påkalla det, förordna om ytlterligare uppskov med försäljningen. Det åligger utmätningsman att, om skäl till sådant uppskov förekommer i ett av honom handlagt mål, göra anmälan därom hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med försäljningen och fortfar anståndet utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom., skall utmätningen gå åter eller, när fordran fastställts till betalning ur fast egendom, den verkan varom i 77 a § sägs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller uppskov gått till ända, skall utmätningsman eller överexekutor, hos vilken målet är anhängigt, självmant företaga detta.

88 d 8.

Om sökandens fordran och den

kostnad för vilken denne svarar be-

talas innan den utmätta egendomen

sålts, förfaller frågan om egendo-

mens försäljning.

Medel som gäldenären i målet be-

talar till utmätningsmannen anses

utmälta i målet, om ej betalningen

skett med villkor som strider här-

emot. Om målet är anhängigt hos

överexekutor, gäller detsamma i

fråga om medel som betalas till

denne eller till utmätningsmannen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

89 8.1

Försäljning av utmätt egendom Försäljning av utmätt lös egendom skall ske på offentlig auktion. utom i skall ske på offentlig auklion utom i fall som avses i 96 a 8. fall som avses i 96 a §.

Om försäljning särskild lag.

Om försäljning av utmätt fast

egendom meddelas likaledes bestläm-

melser i särskild lag.

Kungörelse om — — är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning i hans luftfaregendom eller i hans luftfartyg eller tyg eller därtill hörande reservdelar därtill hörande reservdelar blivit ut- blivit utmätt, låte utmätningsmanmätt, låte ulmälningsmannen an- nen anskaffa särskild inteckningsskaffa särskild inteckningshandling handling å det gäldenären tillkomå det gäldenären tillkommande be- mande beloppet, där laga hinder därloppet, där laga hinder däremot icke emot icke möter; skall sådan handmöter; skall sådan handling anskaf- ling anskaffas, må ej förr än det fas, må ej förr än det skett kungö- skett kungörelse om auktionen utrelse om auktionen utfärdas. Skall färdas. Skall försäljning ske av införsäljning ske av inteckningshand- teckningshandling, vilken tagits i ling, vilken tagits i mät hos någon, mät hos någon, som enligt handsom enligt handlingen är personligen lingen är personligen ansvarig för ansvarig för det däri förskrivna be- det däri förskrivna beloppet, åligger loppet, åligger det utmätningsman- det utmätningsmannen, där ej med nen, där ej med gäldenärens sam- gäldenärens samtycke handlingen tycke handlingen säljes med bibehål- säljes med bibehållande av hans lande av hans ansvarighet, att, innan ansvarighet, att, innan handlingen handlingen utlämnas till köparen, utlämnas till köparen, förse densamförse densamma med påskrift, var- ma med påskrift, varigenom gäldeigenom gäldenären frikallas från an- nären frikallas från ansvarighet. svarighet.

Skall fartyg ske kan. Vid försäljning med flygpost. Om cgendom genast sändas. Är fråga angående verksamheten.

8.

Vid utmätning av ägarhypotek i

fast egendom skall pantbrevet tagas i

förvar eller, om annan än den inteck-

nade fastighetens ägare innehar

pantbrevet, förbud meddelas inneha-

varen att utlämna det utan tillstånd

av utmätningsmannen. Utmätningen

är fullbordad först när så skett.

1 Senasle Ivdelse 1967: 140,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 33

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Den fasta egendom vari ägarhypoteket gäller skall tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från det att beslut meddelades om ulmätning av ägarhypoteket. När utmätningsmannen meddelat beslut om att den fasta egendomen tages i anspråk, anses den utmätt. Om borgenären ej inom nämnda tid yrkat att den fasta egendomen tages i anspråk eller yrkande därom återkallas, skall det utmätlla ägarhypoteket pantförskrivas till honom enligt I1bS.

Råder tvist huruvida ägarhypotek för gäldenären föreligger, skall utmätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätningssökanden att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rätlegångsbalken väcka talan mot gäldenären och den som bestrider dennes rätt. Innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft får beslut om fastighetens tagande i anspråk meddelas eller pantförskrivning av ägarhypotecket ske endast om rätten förklarar hinder ej möta däremot.

Efterkommer ej utmälningssökanden föreläggande enligt 3 mom. och är ej talan i saken väckt av annan part, går utmätningen åter.

91 b 3.

Pantförskrivning av ägarhypotel: sker genom alt utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom eller, om annan än fastighetens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges, alt innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för borgenären. Ägarhypotek som tillkommer ägare av andel i fastighet får ej pantförskrivas för sig.

2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

95 81

Den, som —— ————-—-——— ånyo utropat.

Vadave——— —————— till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd lämnat till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrätta- och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder till försälj- ren, att fartyget varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ ning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget vid nya utropet till sägs. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre betalning sist bort ske, ersätte förre köparen skillnaden; går fartyget till köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre kö- försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan genom paren gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen goltgöras. överskott å köpeskillingen gottgöras. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, låte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen — —- — -— — — — gälden övertagit.

Borgenär som, när lös egendom ut- Borgenär som, när lös egendom utmättes för annans fordran, hade mättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen utan att ha den panträtt i egendomen utan att ha den under panträtt i handom eller som under panträtt i handom cller som ägde rätt att kvarhålla egendomen ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för sin fordran, är berät- till säkerhet för sin fordran, är berättigad att få betalning ur köpeskil- tigad att få betalning ur köpeskillingen enligt vad som anges nedan, lingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom såvida han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillings- sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen. Svarar utmältt egen- fördelningen. Svarar utmätt egendom för företagsinteckning, äger in- dom för företagsinteckning, äger inteckningshavaren erhålla betalning teckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss yrkande därom inom tid som nyss

1 Senaste lydelse 1917: 307.

2 Senaste lydelse 1967: 140.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 35

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) angivits. Vad sist sagts gäller dock ej angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste an- i den mån sådan betalning måste anses obehövlig för att trygga inteck- ses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande in- ningshavarens och efterföljande inteckningshavares rätt. Vid pröv- teckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas ningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gälde- även till sådan egendom som gäldenären på annat sätt än genom före- nären på annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet tagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas gods i farlyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgcenär utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt som för sin fordran har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken rätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen att erhålla betalning ur köpeskil- (1970: 979) rätt att erhålla betallingen, om han framställer yrkande ning ur köpeskillingen, om han därom före auktionen. framställer yrkande därom före auk-

tionen.

Har fartyg oo — ——————>- lid innestår.

140 a 8.

Har fartyg sålts efter nytt utrop i

fall som avses i 95 § och är förre in-

roparen ersättningsskyldig, skall er-

sättningsbeloppet i den mån det in-

flutit fördelas tillika med köpeskil-

lingen.

143 8.

Ha medel influtit genom särskild När fastighet sålts på auktion, försäljning av tillbehör eller såsom skall sammanträde för fördelning av avkastning av fast egendom, skall så- den kontanta köpeskillingen, behåldan tillgång fördelas samtidigt med len avkastning och andra influtna köpeskillingen för fastigheten. Har i medel hållas på den dag som kunfall, som avses i 95 eller 130 §, fartyg gjorts tidigare. Fördelningen sker i eller fast egendom försålts efter nytt enlighet med sakägarförteekningen, utrop och är förre inroparen skyldig om det ej framgår att fordran un- "att utgiva ersättning, skall ersätt- derstiger vad som upptagits i förningsbeloppet, såvitt detsamma gul- teckningen. Har fordran eller kostdits av honom eller influtit genom nad som, om den blivit anmäld i försäljning av pant eller utsökande tid, bort upptagas i förteckningen av borgen, fördelas tillika med köpe- anmälts senare, får betalning utgå skillingen. av återstoden.

Har försäljning av fastighet icke Har utmätt fastighet sålts under kommit till stånd, skall samman- hand, skall den kontanta köpeskilträde för fördelning av tillgång som lingen och andra tillgängliga medel nu angivits hållas på tid som före- fördelas i första hand enligt köpe-

t Senaste lydelse 1967: 140.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) skrives i 142 § eller, om auktion icke villkoren och i övrigt enligt de hållits, så snart som möjligt. Behål- grunder som gälla för upprättande len avkastning skall fördelas enligt av sakägarförteckning. de grunder som i 7 kap. föreskrivas Avbrytes förfarandet innan utmätt för fördelning av medel vilka influtit fastighet sålts, fördelas tillgängliga under = tvångsförvaltning. Ersätt- medel enligt 1 mom., om bevakningsningsbelopp som avses i 1 mom. and- sammanträde hållits och fördelning ra punkten skall, sedan kostna- äger rum på den dag som kungjorts derna för förfarandet betalats, an- tidigare och i annat fall enligt de vändas till betalning av utmätnings- grunder som gälla för upprättande sökandens fordran. Uppstår över- av sakägarförteckning. Vid fördelskott, skall det fördelas på samma ning av andra medel än behållen kösätt som nyss angivits om avkast- peskilling för särskilt sålda tillbehör ning. har dock annan borgenär än sökan-

Sammanträde enligt 2 mom. skall, den rätt att få betalning endast för när auktion ej hållits, kungöras på ränta och kostnader, om hans fordsätt föreskrives i 142 § 2 mom. andra ran är förenad med panträtt på punkten. grund av inteckning.

I fall som avses i 2 mom. skall för-

delningssammanträde hållas så snart

som möjligt. Det skall utlysas minst

två veckor i förväg på lämpligt sätt

och sakägarna skola, när skäl före-

ligga därtill, uppmanas att anmäla

sina anspråk senast vid sammanträ-

det. Delsamma gäller i fall som avses

i 3 mom., om ej bevakningssam-

manträde hållits och fördelnings-

sammanträde äger rum på den dag

som kungjorts tidigare.

Möter hinder att verkställa fördel-

ning på utsatt sammanträde, skall

nytt sammanträde hållas så snart

som möjligt och, om dagen ej genast

bestämmes, på lämpligt sätt kungö-

ras minst två veckor i förväg.

143 a 8.

Om säkerhet för handpenning

ställts hos överexekutor och ogulden

del av köpeskillingen ej betalas se-

nast på bestämd dag, skall överexe-

kutor göra bruk av säkerheten, om

det behövs för betalning av vad förre

köparen har att svara för. Säkerhe-

ten skall därvid tagas i anspråk på

det sätt som finnes ändamålsenligt.

Pant får säljas i den ordning som

gäller för utmätt lös egendom. Bor-

gen får utsökas. Överexekutors be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 37

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

slut i nämnda hänseenden får ome-

delbart verkställas.

Bestämmelserna i 1 mom. äga mot-

svarande tillämpning, när sakägare

har lämnat säkerhet för belopp som

skall fördelas samtidigt med köpe-

skilling.

144 81

Vid sammanträde, varom förut är Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsmannen re- sagt, avgive förrätlningsmannen redogörelse dels för den tillgång, som dogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de ford- skall fördelas, dels ock för de fordringar, för vilka anspråk på betal- ringar, för vilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blivit anmält ning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdelning ändock må beräknas; eller utdelning ändock må beräknas. skolande, där fråga är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse. Därefter äge ' tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, att andraga vad de till bevakande av sin rätt akta nödigt.

150 82

Skall ur köpeskillingen för utmät- Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning ningsvis såld lös egendom utdelning ske för fordran, som icke är förfallen ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före och därå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för förfallodagen, varde fordringen beränta eller annan dylik fordran, som räknad till det belopp som efter fem ej är till kapitalet bestämd, varde procents årlig ränta utgör dess värde fordringen beräknad efter de i 110 § vid fördelningen. Motsvarande gälstadgade grunder. ler, om utfäst ränta är lägre än fem

procent.

Til vilka ———-————-——>- i sjölagen.

151 8:

Är fråga om fordrans eller för ford- Är fråga om fordrans eller inteckran beviljad intecknings giltighet nings giltighet beroende på särskild beroende på särskild prövning eller prövning eller avgjord genom beslut, avgjord genom beslut, som ej vunnit som ej vunnit laga kraft, eller är inlaga kraft, eller är inteckning för teckning sökt men ej beviljad, varfordran sökt men ej beviljad, varde de vad enligt förmånsrättslagen vad å fordringen enligt förmånsrätts- (1970: 979) å fordringen eller inordningen belöpa kan vid fördelning- teckningen .belöpa kan vid fördel-

1 Senaste lydelse 1912: 211.

2 Senaste lydelse 1928: 164.

2 Senaste lydelse 1946: 814.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) en avsatt, intill dess frågan om bor- ningen avsatt, intill dess frågan om genärs rätt blivit slutligen avgjord. borgenärens rätt blivit slutligt av-

gjord.

Finnes eljest o————— —— honom fritt.

Ärfordran —— —— ——-—— eller förfallit.

81

Klander mot utmätningsmannens Bifalles talan mot utmätningsfördelningsförslag eller överexeku- mans fördelningsförslag eller övertors beslut i fördelningsfråga gälle ej exekutors beslut i fördelningsfrågan,

för annan än den, som klandret gälle det till förmån även för den

väckt. som ej själv väckt sådan talan.

156 §2

Är auktion på utmätt fast egen- När utmätt fast egendom sålts, får dom överklagad, får ej utan köpa- ej utan köparens medgivande utdelrens medgivande utdelning ur köpe- ning ur köpeskillingen lyftas annat skillingen lyftas annat än mot pant än mot pant eller borgen innan föreller borgen. När tillbehör till fastig- säljningen vunnit laga kraft. När tillhet sålts för sig, skall vad som nu behör till fastighet sålts för sig, äger sagts äga motsvarande tillämpning vad som nu sagts motsvarande tillbeträffande utdelning ur köpeskil- lämpning beträffande utdelning ur lingen för tillbehöret intill dess tiden köpeskillingen för tillbehöret. för klagan över försäljningen utgått eller förd klagan blivit prövad.

158 §.2

Belopp, som jämlikt 151 § blivit Belopp som enligt 151 § blivit avvid fördelningen avsatt för någon satt för borgenärs fordran får, om borgenärs fordran, skall ofördröjli- borgenärens anspråk godkänts av gen i riksbanken nedsättas på sätt domstol, mot pant eller borgen lyftas särskilt är stadgat. Har borgenärens av honom utan hinder av att avgöanspråk blivit godkänt genom dom randet ej vunnit laga kraft. Överexeeller utslag, som ej vunnit laga kraft, kutor kan tillåta borgenären att även vare han dock berättigad att beloppet i annat fall mot pant eller borgen mot pant eller borgen lyfta. I annat lyfta beloppet utan hinder av att fråfall må på överexekutors prövning gan om rätten därtill ej blivit slutankomma, huruvida beloppet, innan ligt avgjord. Vill borgenären i såfråga om rätt därtill blivit avgjord, dant fall ej lyfta beloppet, kan motmå mot pant eller borgen lyftas, vare svarande tillstånd ges annan som sig av den borgenär, för vilken det medlen enligt 152 § kunna tillfalla. blivit avsatt, eller av annar, vilken på grund av bestämmelse, varom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

2 Senaste lydelse 1912: 211.

2 Senaste lydelse 1967: 140.

3 Senaste lydelse 1912: 211.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 39

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

159 8.

Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda, men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat.

Är utdelning —— ——-———-—-— kunna tillfalla.

160 8.2

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ Medel som influtit i utsökningsskola i riksbanken nedsättas, må, där mål skola utan dröjsmål insättas i någon rättsägare det äskar, insättas i bank mot ränta. Föreligger anledbankinrättning, som av överexekutor ning antaga att utbetalning kommer godkännes, för att där mot ränta in- att ske inom två veckor från det nestå, under den tid överexekutor be- medlen influtit, behöver insättning i stämmer; och komme räntan den bank dock ej ske. borgenär till godo, som finnes till Räntan på belopp som innestår för medlen berättigad. borgenärs räkning tillkommer borge-

nären. |

5.2

När betalning utfallit på fordran, När betalning skall lyftas i utsökför vilken egendomen häftar på ningsmål, skall iakttagas vad som i grund av inteckning, skall anteck- allmänhet gäller om skyldighet för ning därom göras på intecknings- borgenär att förete eller återställa handlingen, när denna företes för fordringsbevis eller säkerhet som lyftning av inteckningshavaren till- lämnats för fordran. kommande belopp.

Har betalning utfallit på fordran

för vilken pantbrev i fast egendom

överlämnats som pant, skall borge-

nären även när han ej är skyldig att

återställa panten förete pantbrevet,

om ej undantag medgives. Det-

samma gäller i fråga om skuldebrev

som är intecknat i annan egendom,

när skyldighet att förete eller åter-

ställa skuldebrevet ej följer av 1

mom.

När den som förvärvat fast egen-

dom åberopar överenskommelse med

borgenår om avräkning på köpeskil-

lingen, äga 1 och 2 mom. motsva-

rande tillämpning vid överexekutors

prövning av överenskommelsen. |

1 Scnaste lydelse 1917: 307.

2 Scnaste lydelse 1912: 211.

? Senaste lydelse 1967: 140.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

166 8.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handläggning till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären tillhanda under den tid, som ovan sagts; och gälle i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, have ej rätt till ränta från den tid det av honom berott att betalning njuta, där ej på grund av stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillings- Om någon fått lyfta medel innan medel, innan frågan om bättre rätt frågan om bättre rätt därtill blivit därtill blivit slutligen prövad, och slutligt avgjord och han blir skyldig finnes han sedan pliktig att det lyf- att helt eller delvis återbära medlen, lade eller någon del därav återbära, skall han betala sex procents årlig gälde ränta efter sex för hundra om ränta på beloppet. I fall som avses i året. 159 § är den som lyft medlen dock ej

skyldig att, om borgenären seder-

mera anmäler sig, betala ränta för

längre tid än från det att utmät-

ningsmannen = eller överexekutor

krävt återbetalning.

181 8.2

Överexekutor äge makt alt, när Överexckutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom skäl därtill äro, sätta fast egendom och vad därtill hörer under förbud och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. Är synnerlig att säljas eller skingras. Är synnerlig fara, att det, som under sådant för- fara, att det, som under sådant för-

1 Senaste lydelse 1917: 307.

3 Senaste lydelse 1921: 301.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 41

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) bud satt är, genom vanvård eller an- bud satt är, genom vanvård eller annorledes i större mån försämras, vare norledes i större mån försämras, kan lag, som i 81 § andra stycket sägs. överexekutor förordna syssloman att

omhändertaga och förvalta egendo-

men.

184 §.!

Finner överexekutor skäl att i Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta avrad, hyra eller kvarstad sätta arrendeavgift, hyra elränta, som av fast egendom faller, ler annan avkastning som av fast varde, på sätt i 81 § första stycket egendom faller, varde syssloman tillsägs, syssloman tillsatt att medlen satt att medlen uppbära och förbud uppbära och förbud den betalnings- den betalningsskyldige kungjort att skyldige kungjort. Den som blivit utge avkastningen till annan än sysssatt till syssloman skall tillse, att ut- lomannen. Den som blivit satt till skyld eller avgift, som bör för egen- syssloman skall tillse, att utskyld eldomen gäldas och under kvarstadsti- ler avgift, som bör för egendomen den till betalning förfaller, gulden gäldas och under kvarstadstiden till varder. betalning förfaller, gulden varder.

198 8.2

All nödig kostnad för utmätning Kostnaden för utmätning och det samt utmätt egendoms vård och för- fortsatta förfarandet skall utgå ur säljning, så ock för köpeskillingens köpeskillingen för den utmätta egenfördelning skall ur köpeskillingen domen, behållen avkastning eller för den utmätta egendomen gäldas. andra tillgängliga medel. Kan kost- Kostnad, som ej sålunda gulden var- naden ej uttagas på detta sätt, skall der, skall av sökanden betalas, och den betalas av utmätningssökanden må beloppet, där det ej är förskjutet eller, om den avser åtgärd som annan eller vid anfordran gäldas, hos ho- begärt, av denne och får omedelbart nom utmätas. Skall av flera gemen- utmätas. När fråga är om försäljning samt intecknade egendomar någon av fastighet som besväras av gemensärskilt säljas för gäldande av ford- sam inteckning och annan fastighet ran, som äger sämre rätt än den ge- indragits i förfarandet men försäljmensamma inteckningen, och har i ning ej kommer till stånd, skall dock anledning därav inteckningshavaren den som inlett förfarandet svara för yrkat försäljning av de andra egen- hela kostnaden, om han har sämre domarna, skall, där försäljning ej rätt än den som begärt indragningen. kommer till stånd, den, som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning underrätta ulmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att Den som begär utmätning är skylverkställa utmätning å dom eller ut- dig att förskjuta kostnaden för åtslag, som ej vunnit laga kraft, med gärden. Kostnaden för annan åtgärd mindre kostnaden för förrättningen i målet skall förskjutas av den som förskjutes av sökanden. Den, som be- begär åtgärden, om utmätningsmangär utmätning av fast egendom eller nen eller överexekutor påkallar det. .

1 Senaste lydelse 1921: 301.

3 Senaste lydelse 1955: 231. 2t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg eller ock verkställighet av dom eller utslag. varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, vare, ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt belopp till bestridande av förrättningskostnaden. Äskas jändlikt 70 eller 71 § konkurslagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, utmätningsvis säljes, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

Betalas ej förskott inom förelagd

tid, får verkställigheten inställas.

Om försäljning av utmätt egendom

inställes av sådan anledning, kan ut-

mätningsmannen eller överexekutor

besluta att utmätningen skall gå

åter.

All nödig kostnad för försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvarstad eller vilken ställts under skingringsförbud, skall, där det äskas, av sökanden förskjutas, och skall i övrigt beträffande sådan kostnad vad enligt första stycket gäller om kostnad för utmätt lös egendoms försäljning äga motsvarande tillämpning.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än Om beslut, som skall verkställas i 198 § omförmäles, skall, där utmät- på annat sätt än genom utmätning, ningsmannen det äskar, förskjutas innehåller föreskrift att verkställigav den som åtgärden sökt. heten skall ske på den tappande par-

är i dom eller utslag, som skall lens bekostnad, skall utmätningsverkställas annorledes än genom ut- mannen utmäta kostnaden hos homätning, föreskrift given, att verk- nom. Kostnad för försäljning av lös ställigheten skall ske på den tap- egendom som tagits i kvarstad eller pande partens kostnad; då skall ock ställts under skingringsförbud skall bevislig och nödig kostnad hos ho- ulgå ur behållningen. nom av utmätningsmannens ultagas. Kostnad som ej kunnat uttagas en-

ligt 1 mom. skall betalas av sökanden

och får omedelbart utmätas hos ho-

nom.

Sökanden är skyldig att förskotle-

ra kostnaden, om utmätningsman-

1 Senaste lydelse 1912: 211.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 43

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) nen begär det. Om förskott ej betalas inom förelagd tid, får verkställighelen inställas.

201 8.1

Vill gäldenär eller borgenär klaga Vill gäldenär eller borgenär klaga över utmätning, skall han inkomma hos överexekutor över beslut om uttill överexekutor med klagoskrift mätning, skall han göra det inom tre inom tre veckor från den dag, då han veckor från den dag, då han erhöll erhöll del av protokoll eller bevis om del av beslutet. Detsamma gäller beulmätningen. slut om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a §. Vidlages rättelse — —— ———— — — om åtgärden. När utmätning — — —-—-——-— viss tid. Den som före ulmälning av fast egendom förvärvat egendomen från gäldenären får ej klaga hos överexekutor över ulmätningen sedan egendomen sålts men är oförhindrad att klaga över utmätningen i samband med klagan över försäljningen i den ordning som anges i 213 §.

209 8.2

I mål varom i 201, 202 eller 203 § I mål om klagan över beslut om utförmäles, skall överexekutors slut- mätning eller om att fastighet tages i liga utslag givas å dag, som genom anspråk enligt 91 a § samt i mål som anslag sist dagen förut kungjord bli- avses i 201 § 2 mom. eller 203 8 skall vit. Underrättelse om tiden, då utsla- överexekutors utslag sändas till parget kommer att meddelas, varde in- terna samma dag som det meddelas. förd i en därtill inrättad bok, som skall utan särskild begäran vara tillgänglig för allmänheten.

210 5.2

Ej må klagan över utmätning Ej må klagan över utmälning hindra förrättningens fullbordan el- hindra förrättningens fullbordan eller egendomens försäljning eller stäl- ler cgendomens försäljning eller klalande under tvångsförvaltning, eller gan över annan av utmälningsman klagan över annan av utmälnings- vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, man vidtagen åtgärd verka uppehåll med mindre överexekulor annordäri, med mindre överexekutor an- lunda förordnar. norledes förordnar. Utslag, varigenom — — — — —— — — — — förordnat därom.

1 Senaste lydelse 1968: 623. 2 Scnaste lydelse 1937: 452. 3 Senaste lydelse 1963: 255.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

211 8.

Nöjes ej part åt överexekutors be- Nöjes ej part åt överexekutors beslut i utsökningsmål, äger han be- slut i utsökningsmål, äger han besvära sig däröver i hovrätten. Har be- svära sig däröver i hovrätten, Har beslutet meddelats av Konungens be- slutet meddelats av Konungens befallningshavande i län, som hör un- fallningshavande i län, som hör under skilda hovrätter, skall fullföljd der skilda hovrätter, skall fullföljd ske i den hovrätt till vilken målet ske i den hovrätt till vilken målet kan hänföras på grund av belägenhe- kan hänföras på grund av belägenheten inom dess domkrets av utmät- ten inom dess domkrets av utmätningsmans tjänstgöringsområde, av ningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör eller fast egendom, som målet berör, eller vars köpeskilling eller avkastning är av ort för verkställighets- eller handi fråga, eller av ort för verkställig- räckningsåtgärd. Kan hovrätts behöhets- eller handräckningsåtgärd. Kan righet ej bestämmas på det sättet, hovrätts behörighet ej sålunda be- skall fullföljd ske, om den mot vilstämmas, skall fullföljd ske, om den ken åtgärd sökts har att svara i tvismot vilken åtgärd sökts har att svara temål i allmänhet vid domstol inom 1 tvistemål i allmänhet vid Jlomstol länet, 1 den hovrätt under vilken inom länet i den hovrätt under vil- domstolen hör och cljest i den hovken domstolen hör och eljest i den rätt under vilken den stad hör, där hovrätt under vilken den stad hör, Konungens befallningshavande har där Konungens befallningshavande sitt säte. Det åligger överexekutor, då har sitt säte. Det åligger överexeku- slutligt utslag gives eller då auktion tor, då slutligt utslag gives eller då hållits eller då i annan ordning förauktion hållits av honom eller då i säljning skett, att meddela underrätannan ordning särskild försäljning telse om vad som är att iakttaga vid av fastighetstillbehör skett, att med- ändrings sökande samt äventyret, dela underrättelse om vad som är att om det försummas. Vad Konungens iakttaga vid ändrings sökande samt befallningshavande i fall då länet äventyret, om det försummas. Vad hör under skilda hovrätter angivit Konungens befallningshavande i fall om behörig hovrätt skall lända till då länet hör under skilda hovrätter eftcrrättelse. angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

talan däremot.

Ejmå O————-——-—— utmätningsman behörig.

213 8.

Vill någon överklaga överexeku- Vill någon överklaga överexekutors slutliga utslag i fråga om fördel- tors slutliga utslag i mål som anges i ning av köpeskilling för fast egen- 209 § skall han inkomma till överdom eller av medel, som avses i 143 § exekutor med besvärsinlaga inom tre 2 mom. eller i 7 kap., eller på klagan veckor från den dag då utslaget rhedöver utmätning eller förslag till för- delades. delning av köpeskilling, skall han inkomma till överexekutor raed besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

1 Senaste lydelse 1967: 140.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 45

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) Den som vill klaga över auktion, Den som vill klaga över auktion, som överexekutor hållit, eller över som överexekutor hållit, eller försäljsärskild försäljning av fastighetstill- ning som överexekutor verkställt i behör i annan ordning skall in- annan ordning skall inkomma till komma till överexekutor med sin be- överexekutor med sin besvärsinlaga svärsinlaga inom tre veckor från för- inom tre veckor från försäljningsdasäljningsdagen. Besvär över borge- gen. Besvär över sakägarförteckning närsförteckningen skola dock, när de som ej avse upphävande av auktion ej avse bestämmande av lägsta budet få dock ej anföras annat än i sameller andra villkor för försäljningen, manhang med klagan enligt 3 mom. anföras i den ordning som är föreskriven för klagan över överexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning. Den som vill överklaga överexekutors utslag i fråga om fördelning av medel som avses i 140, 140 a eller 143 § skall inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

218 8. — 1 mom. sägs. Vadino——— —S————— eller beslut. Om besvär anförts över försäljning som överexekutor verkställt, kan hovrätten förordna att fortsatt verkställighet tills vidare ej får äga rum innan slutligt utslag meddelas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 2. Har ägarhypotek utmätts men försäljning därav ej ägt rum före ikraftträdandet, tillämpas de nya bestämmelserna, om ej annat följer av punkt 4. Tid som anges i 91 a § 2 mom. räknas därvid från ikraftträdandet. 3. Pantförskrives enligt 91 b 8 skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fast egendom, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebrevet. 4. Har fast egendom eller andel i inteckning utmätts före ikraftträdandet, tillämpas 82 8 i sin äldre lydelse. 5. Har intecknad fordran före ikraftträdandet fastställts till betalning ur fast egendom, äger 86 § i sin nya lydelse motsvarande tillämpning. 6. Ärende, som rör utmätt fast egendom och är anhängigt hos utmätningsman vid ikraftträdandet, skall överlämnas till överexekutor, sedan utmätningsmannen har fullgjort vad som åligger honom enligt äldre bestämmelser. 7. Har auktion på fast egendom hållits före ikraftträdandet, tillämpas äld-

2 Senaste lydelse 1963: 255.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

re bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed. 8. Skall fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis under konkurs, tillämpas äldre lydelsen av 139 §, om konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet. 9. Har fördelningsförslag framlagts av utmätningsmannen eller beslut i fördelningsfråga meddelats av överexekutor före ikraftträdandet, tillämpas äldre lydelsen av 154 8. 10. Har tvångsförvaltning begärts före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser därom. 11. Vad som i 184 §i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning tilllämpas också beträffande ränta som på grund av utfästelse enligt äldre bestämmelser utgår av fast egendom. 12. Bestämmelsen i 201 § 4 mom. tillämpas ej, om egendomen utmätts före ikraftträdandet. 211, 213 och 218 8§ tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om klagan över utslag som meddelats eller försäljning som verkställts före ikraftträdandet. 13. Bestämmelserna i 88 c 3 äger icke tillämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål cller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas. 14. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3) Förslag

till

Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 13 §§ lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 8. För fordran ———— ——— —-—>— nedan sägs. Borgenär som för sin fordran har Om för fordran som avses i första inteckning äger också genom lagsök- stycket skriftligen upplåtits panträtt ning söka betalning ur den egendom i fast egendom, kan borgenären vari inteckningen gäller. genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har borgenären för fordringen inteckning i fartyg eller luft-

1 Senaste lydelse 1967: 142.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 47

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fartyg eller reservdelar till luftfartyg

eller företagsinteckning, kan han

genom lagsökning söka betalning ur

den egendom vari inteckningen gäl-

ler.

Vad i denna lag sägs om gäldenä-

ren tillämpas vid lagsökning enligt

andra stycket på ägaren av den egen-

dom ur vilken belalning sökes.

28.

Lagsökning skall göras skriftligen Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen hos allmän underrältl. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenä- skall innehålla uppgift om borgenärens namn, yrke, hemvist och post- rens namn, yrke, hemvist och postadress samt gäldenärens namn och, adress samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes yrke, hemvist där så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, så ock fordringens och postadress, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omstän- Borgenären angive ock de omständigheter som betinga rättens behö- digheter som betinga rättens behörighet, om denna ej framgår av vad righet, om denna ej framgår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall eljest anföres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling fogas styrkt avskrift av handling varå fordringen g grundas. varå fordringen grundas och, då be-

talning enligt 1 § andra stycket sökes

ur fast egendom, av handling varige-

nom panträtt i egendomen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift Ansökningen skall jämte avskrift av fordringshandlingen avlämnas i som angives i första slycket avlämtvå exemplar och vara egenhändigt nas i lvå exemplar och vara egenhänundertecknad av borgenären eller digt undertecknad av borgenären elhans ombud. är endast elt exemplar ler hans ombud. Är endast ctl exingivel, ombesörje rätten mot stad- emplar ingivet, ombesörje rätten mot gad avalft erforderlig avskrift, och stadgad avgift erforderlig avskrift, gälle den i målet lika med huvud- och gälle den i målet lika med huskrift. vudskrift.

3 [vec

Finnes den åberopade handlingen Finnas åberopade handlingar icke icke innefatta bevis om fordran eller innefatta bevis om fordran eller rätt prövar rälten cljest hinder möta för till betalning ur angiven egendom elupptagande av ansökningen, skall ler prövar rätten eljest hinder möta den avvisas; bevis därom skall teck- att upplaga ansökan enligt 1 § första nas å ena cxemplaret av ansök- eller andra stycket, skall den avvisas. vingen. Bevis därom skall tecknas å ena cx-

emplarel av ansökningen.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 8.1

Äro ej sådana skäl för handen att Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång, målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökningen be- gäldenären. I fall som avses i 1 § andtalning ur egendom vari inteckning ra stycket skalt fastställas att fordgäller, skall rätten fastställa ford- ringen skall utgå med förmånsrätt i ringen till betalning ur egendomen. egendomen i den omfattning som

gäller enligt lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972,

Om inteckningshandling som rör fast egendom vid ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 § andra stycket i dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftligt bevis eller panträttsupplåtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller panträttsupplåtelsen samt borgenärens rätt finnes stridig.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33 KAP.

5 §2

Tredskodom delgives genom rät- Tredskodom delgives genom rättens försorg endast tens försorg endast

om den innebär att intecknad ford- om den innebär att fordran fastran fastställes till betalning ur fast ställes att utgå med särskild föregendom, tomträtt eller vattenfalls- månsrätt i fast egendom eller tomträtt, rätt,

om den part som yrkat tredskodo- om den part som yrkat tredskodomen begär det, eller men begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång. om part åtnjultit fri rättegång.

Denna lag träder i kraft der 1 januari 1972.

Vid tillämpning av 33 kap. 5 § skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

2 Senaste lydelse 1967: 142,

3 Senaste lydelse 1970: 429.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 49

5) Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas i fråga om konkurslagen (1921: 225)!,

dels att 4 och 68 88 skall upphöra att gälla,

dels att 24, 29, 31, 33, 70, 71, 73, 76, 78, 138, 143, 195 och 216 88 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 8.

Har innan beslut om egendomsav- Har utmätning skett innan beslut träde meddelats egendom blivit ut- om =:egendomsavträde meddelats, mätt till gäldande av fordran, för vil- skall verkställigheten fortgå utan ken borgenären hade panträtt i egen- hinder av konkursen, om ej annat domen, skall verkställigheten fortgå följer av andra eller tredje stycket. utan hinder av konkursen. Om utmätningssökanden ej hade

Där i andra fall utmätning skett å panträtt och den förmånsrätt som fast egendom eller å fartyg eller luft- han vunnit genom utmätningen skall fartyg eller å gods i fartyg eller luft- gå åter, skall belopp, som enligt utfartyg eller å intecknade reservdelar sökningslagen (1877: 31 s. 1) skolat till luftfartyg, skall verkställigheten ulgivas till utmätningssökanden elfortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs ler annan borgenär som ej hade framställning om dess inställande panträtt, i stället redovisas till förgöres innan försäljning av egendo- valtaren. men ägt rum. Verkställigheten skall på begäran

Har eljest utmätning skett å lös av förvaltaren uppskjutas, om det egendom, upphöre utmätningsmans behövs för att borgenärers rätt skall befattning med egendomen, utan så kunna tillvaratagas eller eljest synär att denna blivit försåld före ovan- nerliga skäl föreligga. Begäran om nämnda besluts meddelande. uppskov får göras även av borgenär,

vars rätt kan bero därav. Om auktion

är utsatt, skall konkursboet betala

kostnad som blir onyttig genom upp-

skovet.

Om utmätningssökanden ej hade

panträtt och den förmånsrätt som

han vunnit genom utmätningen skall

gå åter, skall även utmätningen gå

åter, om förvaltaren begär det innan

egendomen blivit såld. 1 Senaste lydelse av 4 § 1967: 144, 3 Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 St

Har gäldenären — — — — — — konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angiven Om borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning i gäldenärens tid sökt inleckning av skuldebrev för egendom för fordran, vid vars till- fordran, vid vars tillkomst sådan säkomst sådan säkerhet ej betingats, kerhet ej betingats, är borgenären och är ej fråga om inteckning, som pliktig att på talan av konkursboct inom den i 11 kap. 2 § jordabalken antingen återslälla inteckningshandstadgade tid sökts för fordran, som lingen till boet eller också tillhandadär avses, är borgenären pliktig att hålla inteckningshandling angående på talan av konkursboet: antingen luftfartyg för utbyte enligt vad som återställa inteckningshandlingen fill är föreskrivet därom samt handling, boet eller också tillhandahålla in- på grund varav inteckning i fartyg teckningshandling angående = fast eller företagsinteckning sökts, för inegendom eller luftfartyg för verkstäl- teckningens dödande. lande av utbyte enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller

förelagsinteckning sökts, för inteck-

ningens dödande.

Vad sålunda ——————— om konkursansökningen. Vadio——————--—— till pensionsstiftclse.

31 8.

Har inom treltio dagar innan kon- Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under kursansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess beslhitet om liden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades cgen- egendomsavträde meddelades egendom blivit för någon borgenärs ford- dom tagits i mät för borgenärs fordran i mät tagen och har borgenären ran, skall den förmånsrätt eller begenom utmätningen erhållit betal- talning som vunnits genom utmätning, gånge den betalning på talan av ningen på talan av konkursboct gå konkursboet åter. åter. Har borgenär ej fått betalning

när den rätt som vunnits genom ut-

mätningen skall gå åter, behöver sär-

skild talan dock ej väckas.

33 5.2

Har vid — — — konkursansökningen gjordes.

Där dödsbos egendom blivit av- Där dödsbos egendom blivit avträdd till konkurs på ansökning, som trädd till konkurs på ansökning, som gjorts inom en månad från det gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller ti- bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick eller, om ef- den därför lilländagick eller, om efter ansökning inom sålunda stadgad ler ansökning inom sålunda stadgad lid egendomen blivit avträdd till för- lid egendomen blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman, inom valtning av boutredningsman, inom

1 Senaste lydelse 1967: 533.

+ Senaste Jydelse 1933: 324,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 51

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) en månad från det boutredningsman en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rält till förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkurs- borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, om den, med vilken avta- boel återgå, om den, med vilken avtalet ingicks, hade skälig anledning till Iet ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obe- antagande, att dödsboet var på obestånd. Har, efter dödsfallet, borgenär stånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer er- till skada för övriga borgenärer erhållit betalning eller fått utfäst pant hållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökt i äga tillämpning. Är inteckning av dödsboets egendom på grund av skuldebrev sökt i dödsboets egendom medgivande, som lämnats efter döds- på grund av medgivande, som lämfallet eller som av den döde givits för nats efter dödsfallet eller som av den fordran, vid vars tillkomst sådan sä- döde givits för fordran, vid vars tillkerhet ej betingats, och är ej fråga komst sådan säkerhet ej betingats, om inteckning, som inom den i 11 skall, där konkurs inträffar, såsom kap. 2 § jordabalken stadgade tid nyss sagts, städse gälla vad i 29 8 är sökts för fordran, som där avses, stadgat om inteckning. skall, där konkurs inträffar såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat om inteckning.

70 un .

Finnes i boet fast egendom, äge Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myn- förvaltaren hos vederbörande myndighet äska försäljning därav i den dighet begära försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer. ordning som gäller för utmätt sådan Egendomen må jämväl säljas i an- egendom. Egendomen må jämväl sälnan ordning, så framt förvaltaren jas i annan ordning, så framt förvalfinner det för boct fördelaktigare och taren finner det för boet fördelaktirätlens ombudsman till försäöälj- gare och rättens ombudsman till förningen lämnar bifall; vägrar han bi- säljningen lämnar bifall; vägrar han fall, begäre förvaltaren borgenärer- bifall, begäre förvaltaren borgenärernas samtycke. Ej må i något fall för- nas samtycke. När det lämpligen kan säljning av fast egendom ske annor- ske, skall förvaltaren inhämta gäldeledes än å auktion, med mindre gäl- närens mening beträffande försäljdenären det medgiver. ningen.

Har auktion å fast egendom, som Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning tt- hör till boct, hållits i den ordning sökningslagen bestämmer utan att som gäller för utmätt sådan egendom försäljning kommit till stånd, må ulan att försäljning kommit till förvallaren underlåta att vidtaga yt- stånd, må förvaltaren underlåta att terligare åtgärder för egendomens vidtaga ytterligare åtgärder för egenförsäljning. Har auktion i nyss- domens försäljning. Har auktion i nämnda ordning ej ägt rum, men nyssnämnda ordning cj ägt rum,

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) föreligger anledning till antagande, men föreligger anledning till antaatt sådan auktion ej kommer att leda gande, att sådan auklion ej kommer till försäljning, äge förvaltaren med att leda till försäljning, äge förvaltasamtycke av ombudsmannen under- ren med samtycke av ombudsmanlåta alt föranstalla om egendomens nen underlåta att föranstalta om avyttrande, där de borgenärer, som i egendomens avyttrande, där de borkonkursen bevakat fordringar, för genärer som i 'konkursen bevakat vilka egendomen häftar enligt 17 fordringar, vilka skola utgå med särkap 9 § handelsbalken eller 11 kap. skild förmånsrätt eller bättre rätt ur 2 § jordabalken eller som skola ur egendomen, samtycka därtill. egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Varder auktion å bocts fasta egen- Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning dom utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge det som gäller för utmätt sådan egenförvaltaren att före auktionen eller, dom, åligge det förvaltaren att före där jämlikt 102 § samma lag särskilt bevakningssammanträdet avlämna sammanträde skall hållas, före det behållning, som under konkursen av sammanträde till auktionsförrätta- egendomen uppkommit. Behållning ren avlämna behållning, som under som ej avlämnas före bevakningskonkursen av egendomen uppkom- sammanträdet skall, om egendomen mit, så ock före konkursen uppkom- säljes, avlämnas före tillträdesdagen men behållning, som på grund därav och i annat fall innan slututdelning i att verkställighet, varom i 24 § andra konkursen sker. stycket förmäles, inställts blivit till Förvaltaren skall även senast vid förvaltaren överlämnad. Behållning, bevakningssammanträde för auktion som ej sålunda avlämnas, skall, där på fast egendom anmäla arvode, anegendomen försålts vid auktion, som nan kostnad och i konkursen bevanyss sagts, tillhandahållas auktions- kade fordringar som böra beaktas förrättaren före det sammanträde, vid egendomens försäljning. I den då fördelning av köpeskillingen skall mån det är påkallat skall han också i äga rum, men eljest innan slutlig ut- ärendet föra talan för borgenärer delning sker överlämnas till överexe- som ha förmånsrätt enligt 10 eller kutor att på sätt och i den ordning ' 11 § förmånsrättslagen (1970: 979). utsökningslagen bestämmer i fråga Förvaltaren skall genom brev underom medel, som influtit under tvångs- rätta borgenär om anmälan som han förvaltning, emellan rättsägarne för- gör eller yrkande som han framstäldelas. ler på dennes vägnar.

Vill förvaltaren kan ske. Lös egendom försäljningen beroende. Samtycke som gäldenärens rörelse.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget säljas, äge förvaltaren, där fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbö- finnes å ort inom riket, begära förrande utmätningsman äska försälj- säljning i den ordning som gäller för

1 Senaste lydelse 1967: 144,

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 53

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) ning i den ordning, som om dylik utmätt sådan egendom. Är fartyg, egendom, den där blivit utmätt, sär- som skall säljas, intecknat för gäld, skilt är stadgad. är fartyg, som skall må det ej säljas annorledes än utsäljas, intecknat för gäld, må det ej mätningsvis, med mindre intecksäljas annorledes än utmätningsvis, ningshavare, vilkens fordran ej kan med mindre inteckningshavare, vil- till fullo gäldas, likväl samtycker till kens fordran ej kan till fullo gäldas, försäljningen samt, om fartyget inlikväl samtyeker till försäljningen köpts av annan, för inteckningens samt, om fartyget inköpts av annan, dödande avlämnar inteckningshandför inteckningens dödande avlämnar lingen till den, som utses av honom inteckningshandlingen till den, som och köparen. utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfar- Är fråga om försäljning av luftfartyg eller av intecknade reservdelar tyg eller av intecknade reservdelar till sådant fartyg och finnes egendo- till sådant fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § men inom riket, skall vad i 70 8 första och andra styckena sägs äga första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill för- motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rum i valtaren, ehuru auktion ej ägt rum i

den ordning som för utmätt sådan den ordning som för utmätt sådan

egendom är stadgad, med ombuds- egendom är stadgad, med ombudsmannens samtycke underlåta att för- mannens samtycke underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, anstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen be- de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen vakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen celler varmed följer rätt egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendo- att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt som i 17 kap. men eller förmånsrätt enligt 10 eller 4 § handelsbalken sägs. Gods i luft- 11 § förmånsrättslagen (1970:979) fartyg skall säljas i samma ordning Gods i luftfartyg skall säljas i samma som gods i sjögående fartyg. ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belas- rätt till andel i inteckning som belastar hans fasta egendom eller luftfar- tar hans luftfartyg eller till sådant tyg eller till sådant fartyg hörande farlyg hörande reservdelar säljas, reservdelar säljas, låte förvaltaren låte förvaltaren innan försäljning innan försäljning sker anskaffa sär- sker anskaffa särskild inteckningsskild inteckningshandling å det gäl- handling å det gäldenären tillkomdenären tillkommande ,beloppet, där mande beloppet, där laga hinder därlaga hinder däremot icke möter. emot icke möler. Skall försäljning Skall försäljning ske av intecknings- ske av inteckningshandling, som inhandling, som innehaves av gäldenä- nehaves av gäldenären och för vilken ren och för vilken han är personligen han är personligen ansvarig, vare ansvarig, varc förvaltaren pliktig att, förvaltaren pliktig att, där ej gäldedär ej gäldenären medgiver, att nären medgiver, att handlingen må handlingen må försäljas med bibe- försäljas med bibehållande av hans hållande av hans ansvarighet, förse ansvarighet, förse handlingen med

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) handlingen med påskrift, varigenom påskrift, varigenom gäldenären frigäldenären frikallas från aasvarig- kallas från ansvarighet. het.

Bestämmelserna i 70 § sista styc-

ket äga motsvarande tillämpning,

när gäldenären tillhörig lös egendom

under konkursen skall säljas i den

ordning som gäller för utmätt sådan

egendom. Vad där sägs om talan för

borgenärer gäller även borgenärer

som ha förmånsrätt enligt 12 § för-

månsrättslagen.

73 8.1

Har borgenär —————-——— som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i fast besörja. Dock må inteckning i luftegendom eller i luftfarlyg eller re- fartyg eller reservdelar till sådant servdelar till sådant fartyg, vilken fartyg, vilken blivit av ägaren till den blivit av ägaren till den intecknade intecknade egendomen lämnad såegendomen lämnad såsom pant, icke som pant, icke av förvaltaren säljas, av förvaltaren säljas, utan äge han utan äge han allenast låta sälja den allenast låta sälja den rätt till andel i rätt till andel i inteckningen, som efinteckningen, som efter ty särskilt är ter ty särskilt är stadgat må tillstadgat må tilkomma gäldenären. komma gäldenären.

76 8.1

Finner förvaltaren det i 74 § före- Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara äg- skrivna kungörelsesätt icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig of- nat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att fentlighet, ankomme på honom alt vidtaga de ytterligare åtgärder, som vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anscs erforderliga. Skulle han i må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfylest, att auktio- något fall anse tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre ulsträckning nen kungöres 1 mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, be- än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av rättens om- gäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning i fråga om budsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egen- kungörande av auktion å fast egendom eller luftfartyg eller intecknade dom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäldenärens dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan in- samtycke; cj heller må sådan inskränkning ske beträffande kungö- skränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egen- rande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller dom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17 annan särskild förmånsrält, som av-

1 Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ca An

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) kap. handelsbalken sägs, med ses i förmånsrättslagen (1970:979), mindre den borgenär samtycker med mindre den borgenär samtycker därtill. därtill.

78 §.

Har förlikningsanbud angående Har förlikningsanbud gjorts an-

osäker eller tvistig tillgång blivit gående . osäker eller tvistig tillgång gjort och finner förvaltaren fördel- och finner förvaltaren fördelaktigt akligt för konkursboet, att det an- för konkursboet att anbudet antages. bud antages, begäre samtycke därtill, skall han inhämta samtycke därtill då tillgången utgöres av fast egen- av borgenärerna, när tillgången utdom, av borgenärerna men eljest av göres av fast egendom, och eljest av rällens ombudsman; godkänner han rättens ombudsman. <Godkänner ej anbudet, äge förvaltaren hän- denne ej anbudet, äger förvaltaren skjuta frågan till borgenärerna. Ej hänskjuta frågan till borgenärerna. må dock förlikning avslutas innan När det lämpligen kan ske, skall förgäldenären fått tillfälle att yttra sig valtaren inhämta gäldenärens medäröver. Vägrar gäldenären sitt sam- ning innan förlikning ingås. Motsättycke till förlikning, som avser ägan- ter sig gäldenären förlikningen och derätt till fast egendom, vare frågan ställer han säkerhet för vad som bjudärom förfallen. Motsätter han sig des genom den, har han rätt att själv förlikning angående annan egendom, utföra tvisten. vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning bjudes.

138 8.

För fordringar, som ej utgå med För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är ut- förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rum, fäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenä- ränteberäkning emellan borgenärerna inbördes upphöra från den rerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräk- meddelades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för nas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla be- av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar utom böter, och vakade fordringar utom sådana som skall i sådant fall å fordran, för vil- avses i 19 .$ förmånsrättslagen ken ränta cj är utfäst eller eljest lag- (1970: 979), och skall i sådant fall å ligen äger rum, ränta beräknas efter fordran, för vilken ränta ej är utfäst fem för hundra om året från den eller eljest lagligen äger rum, ränta dag, då nämnda beslut meddelades, beräknas efter fem för hundra om till den dag, från vilken klandertid året från den dag, då nämnda beslut såsom nyss är sagt skall räknas. meddelades, till den dag, från vilken

klandertid såsom nyss är sagt skall

räknas.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ÄÅ fordran egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran å betalningsdagen.

143 8.

Har borgenär förmånsrätt enligt "Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må ho- 10 eller 11 § förmånsrättslagen nom medgivas att innan utdelning (1970: 979), må honom medgivas att, enligt vad ovan är stadgat äger rum innan utdelning enligt vad ovan är lyfta betalning för sin fordran, i den stadgat äger rum, lyfta betalning för mån tillgängliga medel därtill finnas. sin fordran, i den mån tillgängliga

medel därtill finnas.

den egendom.

tillgång därtill.

Ändå att ——— -—— FO meddelade bestämmelser.

195 §

Med panträtt i fast egendom lik-

ställes vid tillämpning av denna lag

annan särskild förmånsrätt som gäl-

ler i egendomen och ej grundas på

utmätning.

Vad i denna lag är stadgat beträf- Vad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös egen- fande borgenär, som har lös egendom såsom pant eller eljest under dom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsva- panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om borge- rande tillämpning i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med när, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin ford- rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla; dock gälle vad nu är ran kvarhålla. sagt icke i avseende å hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

216 un

Varder konkursansökning, som Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes borgenären hava, då han in- befinnes borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig an- gav ansökningen, saknat skälig anledning till antagande, att gäldenä- ledning till antagande, att gäldenären var på obestånd eller i fall, va- ren var på obestånd eller i fall, varrom i 3 och 4 §§ stadgas, att omstän- om i 3 8 stadgas, att omständighet, dighet, som där sägs, förelåg, vare som där sägs, förelåg, vare borgenäborgenären pliktig att, om gäldenä- ren pliktig att, om gäldenären det yrren det yrkar, ersätta den skada, som kar, ersätta den skada, som skäligen skäligen må anses hava tillskyndats må anses hava tillskyndats gäldenägäldenären genom ansökningen och ren genom ansökningen och dess dess handläggning. handläggning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 d7

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Vad som föreskrives i 24, 70, 71 och 78 8§ i deras nya lydelse tillämpas när fråga är om försäljning eller förlikning som äger rum efter ikraftträdandet. Därvid gäller hänvisningarna till 10, 11 eller 12 8 förmånsrättslagen (1970: 979) i stället motsvarande bestämmelser i 17 kap. handelsbalken, i den mån det föranledes av övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen.

3. Vad i 195 §i dess äldre lydelse sägs om hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator äger fortfarande tillämpning, om sådan rätt består enligt 34 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.

4. I övrigt tillämpas äldre lag, när konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet. Äldre lydelse av 29 och 33 §§ tillämpas, när borgenär sökt inteckning i fast egendom på grund av medgivande som lämnats före ikraftträdandet.

6) Förslag

till

Lag om ändring i ackordslagen ( 1970: 847)

Härigenom förordnas, att 16 § ackordslagen (1970: 847) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Sedan förhandling — —— —— ——— — ackordet fastställes.

Bestämmelserna i 31 § konkursla- Sökes återvinning av förmånsrätt gen om återvinning av betalning eller betalning som vunnits genom genom utmätlning äger motsvarande utmätning, får rätten förordna att tillämpning i fråga om förmånsrätt fortsatt verkställighet av utmitsom borgenär vunnit genom utmät- ningen tills vidare ej får äga rum. ning. Rätten får även förordna, att fortsatt verkställighet av utmätningen tills vidare cj får äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

7) Förslag

till

Lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer

158 Utmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdelar till luftfartyg säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana luftfartyg tillämpas jämte denna lag lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

28 Vad i denna lag sägs om utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan cgendom skall säljas exekutivt under konkurs,

3§

Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör säljas inom fyra månder från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra stycket.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av utmätningssökanden eller ägaren. På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

48 Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta egendomens försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan egendomen sålts, till överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen bevakat fordran varmed är förenad luftpanträtt eller för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller varmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 3 förmånsrättslagen (1970: 979), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 59

65 Auktion skall kungöras på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg. Kungörelsen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

78 Minst en månad före auktionen skall underrättelser om försäljningen sändas i rekommenderade brev till sökanden och ägaren samt till kända borgenärer som har luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

8S

Har auktionen ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 88, skall den inställas och ny tid utsättas, om brislen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt.

98 Vid början av auktionen skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning.

10 8

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, fordran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om egendomen hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. är egendomen därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 celler 12 8 förmånsrättslagen (1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotck.

11 8

Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet upplages närmast före exekutionsfordringen.

Fordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. är inteckning sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen med det företräde som tillkommer den, om inteckningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 5 8 ägt rum.

12 8

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå den dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde nämnda dag. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

Ränta på intecknad fordran beräknas för ett år, om det ej visas att den står inne för annan tid. ägarhypolek upptages utan ränta, om det ej är utmätt.

13 85

I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bätlre rätt än exekulionsfordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för att egendomen enligt 15 8 skall få säljas,

3. betalningsvillkoren.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestämmas högre än till två tredjedelar av det värde som åsatts reservdelarna enligt 73 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

14 8

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje farlyg utropas för sig. Luftfartyg som är i samme ägares hand och svarar för samma fordringar skall dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning av visst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än förteckningen anger kan komma att falla på egendomen till följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Första slycket äger motsvarande tillämpning vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar. Luftfartyg och reserv delslager får dock ej utropas gemensamt, om fordran bevakats av borgenär som cj har inteckning i reservdelarna.

Lager av reservdelar som ej utropas gemensamt med luftfartyg kan på begäran av lagrels ägare eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll alt försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 20 8.

15 8

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för egendomen och andra medel som finns att tillgå.

16 §

Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av inteckningshavare får dock kapilalbeloppet av intecknad fordran som faller inom köpeskillingen innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 § andra stycket. Omfallar inteckningen flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå endast om all den intecknade egendomen blivit utmätt och säljes vid gemensamt utrop.

I sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 61

17 8

Den som ropar in egendomen är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en själtedel av köpeskillingen, dock ej mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur egendomen.

Handpenningen skall betalas konlant, om ej iuroparen ställer säkerhet för beloppet.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver cj lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 23 8 ersällningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen till fullo betalats, får köparen komma 1 besillning av egendomen.

18 5

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvilt avser annat än erläggande av handpenning och den återslående kontanla köpeskillingen samt köparens rätt alt komma i besittning av egendomen, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsäller sig det.

19 5

Innan egendomen ropas ut, skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas, att egendomen ropas ut under förbehåll alt inrop skall prövas enligt 20 8.

20 8

Innan inrop godtages, skall överexekutor pröva om det i 135 § angivna villkorct för försäljning är uppfyllt.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godtages faslän koslnaden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen ej täckes.

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra elt kort uppehåll i handläggningen för alt bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppchållet cj kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall cgendomen ropas ut på nylt.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 17 3 fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

Har inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Om ny auklion skall hållas, äger 6—21 §§ motsvarande tillämpning. Anmäilan som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Delta gäller dock ej medel som influlit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

23 8

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan fördelning och för alt även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver lagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

24 8

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel äger vad som enligt 143—166 88 utsökningslagen (1877: 31 s. 1) gäller beträffande fast egendom motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 3 andra stycket får dock den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för borgenär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad med kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 23 8 handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomma inroparen.

Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning som avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrives för motsvarande ärenden som rör fast egendom.

25 8

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 17 § fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagals får köparen komma i besittning av den sålda egendomen, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsökningslagen (1877: 31 s. 1) meddelats innan han blivit berättigad därtill. Får han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av den sålda egendomen och är hindret ej hävt inom tre månader från ulsatt dag för köpeskillingens fördelning, får han frånträda köpet och ålerfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen (1955: 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av och underrättelse om auktion skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktionen skall äga rum efter ikraftträdandet.

3. Har auktion hållits före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 63

4. Övergångsbestämmelserna till lagen (1967: 143) angående ändrad lydelse av 4 och 7 88 lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. äger motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen.

5. Bestämmelserna i 3 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersalts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

8) Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

dels att 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 8 8 ordet ”luftfartsstyrelsen” skall bytas ut mot ”Juftfartsverket”.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 8.

Där försäljning av luftfartyg eller När exekutw försäljning av lufti 4 8 omnämnda reservdelar till så- fartyg eller i 4 § omnämnda reservdant fartyg skall äga rum i den delar till sådant fartyg skall äga rum, ordning, som stadgas i lagen med åligger det den som påkallat försäljsärskilda bestämmelser om försälj- ningen att ingiva ett av vederbörande ning av utmätt luftfartyg m.m., myndighet i den stat där fartyget är åligge den som påkallat försälj- registrerat utfärdat gravationsbevis ningen att till auktionsförrättaren angående egendomen jämte styrkt ingiva ett av vederbörande myndig- översättning av beviset ävensom att, het i den stat där fartyget är regi- då fråga är om luftfartyg, senast en strerat utfärdat gravationsbevis an- månad före auktionen låta kungöra gående egendomen jämte styrkt försäljningen på registreringsorten översättning av bevisct ävensom att, enligt där gällande lag. Inom samma då fråga är om luftfartyg, senast en tid skall underrättelse i den ordning månad före auktionen låta kungöra som är föreskriven i fråga om underförsäljningen åå registreringsorten rättelse till borgenär sändas till inneenligt där gällande lag. Inom samma havaren av varje i fartyget inskriven

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) lid skall underrättelse varom stadgas rällighet, som skall erkännas enligt i3 § lagen med särskilda bestämmel- denna lag. ser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i farlyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

I borgenärsförteckningen skall Ulöver de fordringar och kostnaupptagas, utöver de i 4 § lagen med der som annars skola upptagas i saksärskilda bestämmelser om försälj- ägarförteckning vid exekutiv förning av utmält luftfartyg m.m. av- säljning av luftfartyg eller reservdesedda fordringarna och kostnaderna, lar skall i förteckningen upptagas annan rätlighet som skall erkännas annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall enligt denna lag. Beträffande sådan ske under förbehåll om beståndet av rättighets ställning vid exekutiv försådan rättighet, därest den enligt säljning äger i övrigt vad som gäller förteckningen faller inom lägsta bu- beträffande rättighet i fast egendom det. Faller rättigheten utom lägsta som säljes exekutivt motsvarande budet, äge vad i 123 § utsökningsla- tillämpning. gen sägs motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 12 3 förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 65

10) Förslag

till

Lag om ändring i jordabalken!

Härigenom förordnas, att 6 kap. 12 §, 7 kap. 16, 17 och 19 §§, 8 kap. 15 §, 12 kap. 29 8, 17 kap. 10 §, 19 kap. 21 §, 20 kap. 6 och 9 §§, 22 kap. 3 § samt 23 kap. 2 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

12 8

Avser inteckning endast — — — — pantbrevets belopp.

Avser inteckning flera — — — — pantbrevets belopp.

Säljes fastighet exekutivt under

hand, är inteckning i fastigheten

utan verkan till belopp som ur

medel, vilka influtit genom särskild

försäljning av tillbehör, utfallit på

pantbrevets belopp.

7 KAP.

16 §

Säljes fastighet på exekutiv auk- Efter exekutiv försäljning av fastion, gäller upplåtelse av nyttjande- lighet gäller upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk rält, servitut eller rätt till elektrisk kraft mot den nye ägaren endast om kraft mot den nyc ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt lagen om rätlighetens bestånd enligt lagen ( ) om exekutiv försäljning av ( ) om exekutiv försäljning av fast egendom eller rättigheten enligt fast egendom eller rättigheten enligt samma lag är skyddad utan förbe- samma lag är skyddad utan förbehåll. håll.

Bestämmelser om — —— ———>-— fast egendom.

17 §

Överlåtes fastigheten — — —— —— — vid överlåtelsen.

Dennye se ———————-—— tillträtt fasiigheten.

Har fastigheten förvärvats på exe- Efter exekutiv försäljning av faskutiv auktion, gäller lagen ( ) lighet gäller lagen ( ) om exeom exekutiv försäljning av fast egen- kuliv försäljning av fast egendom i

1 Lydelse enligt 1970: 994. 3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) dom i fråga som avses i första och fråga som avses i första och andra andra styckena. styckena.

19 §

Säljes fastigheten på exekutiv Kommer till följd av exekutiv förauktion och kommer upplåtelse av säljning av fastighet upplåtelse av nyttjanderätt, servitut cHer rätt till nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft ej att gälla mot den eleklrisk kraft ej att gälla mot den nye ägaren, skall den från vilken för- nye ägaren, skall den från vilken försäljningen ägt rum ersätta rättig- säljningen ägt rum ersätta rättighetshavaren dennes skada. Har rät- hetshavaren dennes skada. Har rättigheten bevarats genom alt rätllig- tigheten bevarats genom att rättighetshavaren tillskjutit medel enligt hetshavaren tillskjutit medel enligt lagen ( ) om exekutiv försälj- lagen ( ) om exckutiv försäljning av fast egendom, har rättighets- ning av fast egendom, har rättighelshavaren såsom skadestånd rätt till havaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättighe- della ej överstiger värdet av rätligheten. Om upplåtelsen skett utan ve- ten. Om upplåtelsen skett utan vederlag, äger vad som sagts förut till- derlag, äger vad som sagts förut tilllämpning endast om fastigheten sålts lämpning endast om fastigheten sålts för annat ändamål än till betalning för annat ändamål än till betalning av fordran för vilken den på grund av fordran för vilken den på grund av utmätlning eller eljest svarar. av utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersällning enligt första Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetsha- stycket tillkommer ej rättighetshavare som genom Överenskommelse vare som genom överenskommelse vid auktionen lålil rättighetens fö- vid exekutiv anktion låtit rättighereträdesläge försämras, om det cj är lens förelrädesläge försämras, om uppenbart att rättigheten ändå det ej är uppenbart att rältigheten skulle ha gått förlorad. ändå skulle ha gått förlorad.

8 KAP.

15 8

Om fastigheten utmätes före till- Om fastigheten blivit utmätt före trädesdagen eller om före nämnda tillträdesdagen, får arrendatorn uppdag fordran för vilken panträtt upp- säga avtalet. Han har även rält till låtits i fastigheten fastställes till be- ersättning för skada. Uppsägning talning ur denna, får arrendatorn skall dock ske inom en månad från uppsäga avtalet. Han har även rätt det arrendatorn fick kännedom om till ersättning för skada, Uppsägning att fastigheten blivit utmätt. Upphäskall dock ske inom en månad från ves utmälningen eller förfaller eljest det arrendatorn fick kännedom om frågan om fastighetens försäljning, utmätningen eller fastställandet till får ej uppsägning ske därefter. betalning. Upphäves utmätningen eller förfaller eljest frågan om fastighetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 67

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 KAP.

29 8

Om fastigheten utmätes före till- Om fastighelen blivit utmätt före trädesdagen eller om före nämnda tillträdesdagen, får hyresgästen uppdag fordran för vilken panträtt upp- säga avtalet. Han har även rätt till låtits i fastigheten fastställes till be- ersättning för skada. Uppsägning talning ur denna, får hyresgästen skall dock ske inom en månad från uppsäga avtalet. Han har även rätt det hyresgästen fick kännedom om till ersällning för skada. Uppsägning att fastigheten blivit utmätt. Upphäskall dock ske inom en månad från ves ulmätningen eller förfaller eljest det hyresgästen fick kännedom om frågan om fastighetens försäljning, utmätningen eller fastställandet till får ej uppsägning ske därefter. betalning. Upphäves utmätningen eller förfaller eljest frågan om fastighetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.

17 KAP.

10 §

Delta kapitel —— ———-——>—— — — annan grund.

I fråga om företräde mellan upplå- I fråga om företräde mellan upplåtelser av nyttjanderätt, servitut eller telser av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft vid exekutiv rätt till elektrisk kraft vid exckutiv försäljning gäller ej 3 8. I fall då in- auktion gäller ej 3 §. I fall då inskrivning av rättigheterna sökts skrivning av rättigheterna sökts samma inskrivningsdag har förvär- samma inskrivningsdag har förvärven lika rätt, om cj annan företrä- ven lika rätt, om ej annan företrädesordning fastställts. desordning fastställts. |

Andra slyckel —— —————>— —— fast egendom.

19 KAP.

21 8

Har fast egendom eller tomträtt Har fast egendom cHer tomträtt utmätts eller fordran, för vilken utmätts eller har beträffande fast panträtt upplåtits, fastställts till be- cgendom eller tomlrätt som ingår i talning ur sådan egendom eller har konkursbo begärts försäljning i den beträffande fast cgendom eller tomt- ordning som gäller för utmätt sådan rätt som ingår i konkursbo begärts egendom eller har utmätningen uppförsäljning i den ordning som gäller hävls eller frågan om egendomens för utmält sådan egendom eller har försäljning av annat skäl förfallit, utmätningen upphävts eller frågan skall anteckning därom göras i fasom egendomens försäljning av annat tighetsboken eller tomträttsboken. skäl = förfallit, skall anteckning Anteckning att egendomen försålts därom göras i fastighetsboken eller utmätningsvis skall ske när handling tomträttsboken. - Anteckning = att som visar köpeskillingens fördelning egendomen försålts utmätningsvis inkommit. skall ske när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommit.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Om inverkan förhållandet inkommit. Förekommer i gäller bestämmelsen.

20 KAP. 65

Lagfartsansökan skall — sökandens förvärv,

7. fastigheten på exekutiv auktion 7. fastigheten sålts exekutivt till sålts till annan än sökanden och för- annan än sökanden och försäljsäljningen enligt lag äger företräde ningen cnligt lag äger företräde framför dennes förvärv, framför dennes förvärv,

8. för sökandens göras gällande.

9 §

Har fastighet förvärvats genom ex- Har fastighet förvärvats genom expropriation eller liknande tvångsför- proprialion eller liknande tvångsförvärv eller på exekulw auktion, vid värv eller sålts exekutivt till betalvilken fastigheten sålts till betalning ning av fordran för vilken den till av fordran för vilken den till följd av följd av upplåtelse av panträtt eller upplåtelse av panträtlt eller på annan på annan grund svarar oavsetl vem grund svarar oavselt vem den. tillhör, den tillhör, har förvärvaren rätt att har förvärvaren rätt att erhålla lag- erhålla lagfart utan hinder av att den fart utan hinder av att den före- föregående ägaren ej har lagfart. gående ägaren ej har lagfart.

22 KAP. 38

Ansökan om eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden 4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv auktion celler på grund av exekutiv försäljning elgenom expropriation eller liknande ler genom expropriation eller liktvångsförvärv, nande tvångsförvärv,

5. sökanden är överlåtit egendomen. Har ärende samma dag.

23 KAP. 25

Ansökan om — framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen 6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exe- frångålt upplåtaren på grund av oxkutiv auktion eller genom expro- ekutiv försäljning eller genom exprialion eller liknande tvångsför- propriation eller liknande tvångsförvärv, värv,

7. upplåtelsen avser göras gällande. Har ärende samma dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 69

11) Förslag

till

Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, alt 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 60 38. 3 mom.t! Beslämmelserna i 88 ce $ J3J mom. Bestämmelserna i 88 c & utsökningslagen skola icke äga till- och 198 § 3 mom. ulsökningslagen, lämpning vid utmälning för skatt, ej 11 § lagen om exekutiv försäljning heller vad i nämnda lag stadgas om av fast egendom samt 3 § lagen om skyldighet för borgenär att i vissa exekutiv försäljning av luftfartyg fall förskjuta kostnad. m.m. skola icke äga lillämpning vid utmätning för skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Scnaste Iydelse 1963: 260.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

14 maj 1970.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NIiLSSon, stalsråden

STRÄNG, ÅNDERSSON, HOLMQVIST, ÅSPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST,

GEIJER, MYRDAL, OÖDHNOFF, WICKMAN, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående exekutiv försäljning av fast egendom m. m. och anför.

1. Inledning

Frågan om ny jordabalk anmäldes första gången i statsrådet den 11 februari 1966. Därvid remitterades till lagrådet fullt utarbetat förslag till 16 av balkens 23 kap. nämligen 1—7, 13 och 16—23 kap. Det då remitterade förslaget (JB 1966) omfattade bl. a. bestämmelserna om panträtt och inteckning i fast egendom. Därefter har ytterligare förslag remitterats till lagrådet, nämligen dels den 20 januari 1967, 14—-15 kap., dels den 29 november 1968, lag om införande av nya jordabalken (JP) jämte viss följdlagstiftning, dels den 19 september 1969, 8—12 kap. jämte viss följdlagstiftning. Genom proposition till riksdagen den 20 mars 1970 (prop. 1970: 20) har lagts fram förslag till ny jordabalk omfattande 23 kapitel (JB). I fråga om JP och följdlagstiftningen är lagrådsgranskningen ännu ej avslutad.

Lagberedningen som sedan 1960 arbetar med en reform av utsökningslagen (UL) och därmed sammanhängande lagstiftning, tog på grundval av JB 1966 upp till övervägande de ändringar inom exekutionsrätten som den nya jordabalken borde ha till följd. Beredningen ansåg därvid att arbetet borde vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fastighetsexekutionen och således ingå som ett led i beredningens arbete på en ny utsökningsbalk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 71 Beredningen avlämnade den 15 november 1968 betänkandet Fastighetsauktion m. m., Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64)! s

I betänkandet lägger beredningen fram förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom och lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. samt förslag till lag om ändring i UL. Det är beredningens avsikt att de nya reglerna skall inflyta på lämpligt sätt i en ny utsökningsbalk (UB). Därjämte innefattar beredningens betänkande förslag till viss följdlagstiftning. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogdedistrikt, exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), inskrivningskommittén, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotckskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges kronofogdar, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund. Luftfartsverket har yttrat sig över det i betänkandet intagna förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. och sjölagskommittén över de föreslagna ändringarna i utsökningslagen som rör fartyg.

Yttrande har överlämnats av länsstyrelsen i Uppsala län från kronofogdemyndigheten i Uppsala distrikt, av länsstyrelsen i Östergötlands län från kronofogdemyndigheterna i Linköpings, Motala och Norrköpings distrikt, av länsstyrelsen i Malmöhus län från kronofogdemyndigheterna i Eslövs, Landskrona, Lunds, Malmö och Trelleborgs distrikt samt av Svenska sparbanksföreningen från Stockholms sparbank.

1 Beredningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsmannen Jens Adolfsson, sckreteraren i LO Bert Ahlgren, andre vice talmannen i riksdagens andra kammare lantbrukaren Leif Cassel, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren Robert Dockered, direktören i Svenska arbetsgivarecföreningen Erik Forstadius, förbundsjuristen i TCO Stig Gustafsson, advokaten Gunnar Lindh och ledamoten av riksdagens första kammare redaktören Lisa Mattson. I arbetet har vidare som särskilt tillkallade sakkunniga deltagit bankjuristen Stig Balk-Möller, kronofogden Olof Beck-Friis, bankdirektören Erik Burling, hypoteksdirektören Bengt Gunnhagen, f. d. landssekreteraren Ludvik Lorichs, professorerna Lennart Vahlén och Lars Welamson samt, i fråga om försäljning av luftfartyg och reservdelar därtill, presidenten Karl Sidenbladh.

I enlighet med den arbetsfördelning som tillämpas i beredningen har ordföranden, f. d. justitierådet Gösta Walin, dåvarande ledamoten hovrättsrådet Gösta Dyrssen och sckreteraren numera hovrättsrådet Jan Heuman deltagit i utarbetande av betänkandet. I fråga om de föreslagna ändringarna i konkurslagen har även ledamöterna numera hovrättsrådet Bengt Rydin och hovrättsassessorn Henry Montgomery deltagit, varjämte beredningen i den delen samrått med advokaterna Sten Lindskog och Anders Öhman i egenskap av särskilt tillkallade sakkunniga på konkurslagstiftningens område.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I yttrandena från Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund har man förklarat sig instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution har anfört i sitt yttrande. Folksam har avstått från att avge yttrande över betänkandet.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärendet som bilaga 2.

2. Allmän motivering

2.1 Panträtt i fast erendom 2.1.1 Nuvarande ordning

Faslighetspanträtten grundas på inteckning. Enligt I 8 förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom (IF) skall till grund för inteckning ligga skuldebrev eller annan handling, varpå fordran grundas. Om fastighetsägaren på en sådan handling tecknar medgivande till att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordringen, får denna intecknas. Lagen är sålunda utformad med tanke på en panträtt som har karaktär av accessorium till en vanlig fordran, som grundas på skriftligt fordringsbevis.

Den fordran som inteckningshandlingen representerar är personlig, dvs. exekution kan äga rum i all gäldenärens egendom. Har handlingen ulformats som ett skuldebrev, vilket är det vanliga, är detta löpande, om det inte försetts med direkt förbehåll om motsatsen.

Fastighetspanträtten framträder emellertid i flera hänseenden som frigjord från beroendet av någon personlig fordran. Kravet på personlig betalningsutfästelse innebär inte att en sådan fordran verkligen måste föreligga vid den tidpunkt då inteckning söks. Det är heller inte nödvändigt för pantirättens bestånd att en personlig fordran kvarstår efter inteckningshandlingens utgivande.

Om i det särskilda fallet något personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandlingen inte föreligger framstår denna som bärare enbart av ett direkt mot fastigheten riktat betalningsanspråk.

I de flesta fall är inteckningshandlingen bärare av ett anspråk som kan riktas såväl mot någon personligen som mot den pantförskrivna fastigheten. Dennas ansvar är subsidiärt i den meningen att inteckningshavaren inte kan vända sig mot fastigheten utan att den personliga fordran är förfallen, vilket får praktisk betydelse när den personligt betalningsansvarige och fastighetsägaren inte är samma person.

I praktiken har det redan länge varit regel att låntagaren vid fastighetskre-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 73 dit avfordras två skilda lånehandlingar, nämligen inteckningsreversen och en omslagsrevers. I den sistnämnda regleras det personliga skuldförhållandet.

Huvudbestämmelsen rörande verkan av att borgenärs fordran blivit intecknad finns i 18 § 1 mom. IF. Där föreskrivs att inteckning för fordran medför rätt att i den ordning UL bestämmer av den intecknade egendomen uttå vad som blivit intecknat. Beträffande intecknad ränta görs dock en begränsning. Inteckningshavaren har inte rätt att få ut ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs inleds än två år. Av 25 3 andra stycket IF följer att, om inteckningen innehas av fastighetsägaren själv, denne inträder i den rätt som annars skulle ha tillkommit en borgenär. Detsamma gäller om inteckningen inte kan göras gällande mot fastighetsägaren. Fastighetsägaren är alltså berättigad att vid utsökning eller när medel i annat fall av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten uppbära på inteckningen utfallande belopp. Inteckningen sägs tillkomma fastighetsägaren som ägarhypotek. Han får dock inte tillgodogöra sig ränta och han kan inte göra ägarhypotek gällande genom att själv inleda ett exekutivt förfarande mot fastigheten. Endast när exekution inletts av annan rättsägare kan fastighetsägaren få betalning ur fastigheten. Enligt 25 § tredje stycket IF gäller det sagda också när inteckningen innehas av borgenär men, på grund av att avbetalning skett eller att inteckningen belånats till lägre belopp än det varpå den lyder, endast till en del få göras gällande mot fastighetsägaren. Borgenären har dock företräde för sin fordran.

I fråga om exekutiv auktions inverkan på inteckning är huvudregeln att sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, fastigheten inte vidare svarar för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteckningen faller utanför vad som täcks av köpeskillingen. Beträffande belopp inom köpeskillingen har man att skilja på om beloppet täcks av eller faller utom lägsta budet. I det första fallet gäller det intecknade beloppet oförändrat i fastigheten, medan däremot inteckningen i det senare fallet blir utan verkan, om köparen och inteckningshavaren inte kommit överens om avräkning av beloppet på köpeskillingen.

I fråga om gemensam inteckning gäller särskilda bestämmelser.

2.1.2 Den i JB föreslagna ordningen

Panträtten är i JB uppbyggd på ett annat sätt än i gällande rätt. Den nuvarande konstruktionen med ett skriftligt fordringsbevis på vilket fastighetsägaren tecknar medgivande till inteckning och på grund av vilket inteckning sedan meddelas i fastigheten har övergivits. I det intecknade skuldebrevets ställe träder en handling — pantbrevet — som utfärdas av inskrivningsmyndigheten. Pantbrevet skall endast kunna lämnas som säkerhet för fordran och en överlåtelse av pantbrevetl för sig medför inte någon rättsverkan.

För uttagande av pantbrev skall följande gälla. Fastighetsägaren ger in en

3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 skriftlig ansökan till inskrivningsmyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om dels det penningbelopp på vilket inteckningen skall lyda, dels den eller de fastigheter som avses (22 kap. 2 § första stycket). Myndigheten beviljar inteckning och på grundval av denna utfärdas pantbrev (22 kap. 5 §).

Panträtt i fastighet till säkerhet för fordran upplåtes genom att fastighetens ägare överlämnar pantbrevct som pant för fordringen (6 kap. 2 § första stycket). Borgenär, som sålunda fålt panträtt för sin fordran, äger vid utsökning eller när myndighet i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i fastigheten erhålla betalning för fordringen med högst det belopp som anges i pantbrevct jämte särskilt tillägg, allt efter det företräde mellan rättsägare som inteckningen medför en'igt lag (6 kap. 3 § första stycket). I den mån pantbrevet inte är överlämnat som pant för fordran, tillkommer beloppet fastighetsägaren som ägarhypolek.

Den nya inteckningshandlingen, pantbrevet, blir inte bärare av någon personlig betalningsförpliktelse. Inte heller berättigar enbart innehavet av pantbrevet till betalning ur fastigheten. En borgenär måste alltid kunna hänvisa till en fordran, för vilken pantbrevet överlämnats såsom pant. Fordringen behöver emellertid inte vara skriftlig. Panträtt kan upplåtas också till säkerhet för en muntlig fordran. även pantförskrivningen kan ske muntligen. Det nya systemet innebär emellertid att det kommer att ligga i borgenärens intresse att kunna styrka fordringen och pantförskrivningen.

Av grundläggande betydelse för den nya panträttskonstruktionen är att panträttsupplåtelsen — dvs. förfogandet genom pantsättning över pantbrevct — alltid måste göras av fastighetsägaren. Upplåtelsen blir annars utan verkan. Enbart innehavet av pantbrevet anses inte Jegitimera innehavaren. Borgenären kan i princip inte göra godtrosförvärv, om upplåtelsen giorts av annan än fastighetens rätte ägare. Har fastigheten överlåtits och har förre ägaren upplåtit panträtt innan nye ägaren sökt lagfarl, gäller dock upplåtelsen om borgenären var i god tro (6 kap. 7 §). Av betydelse i detta avscende är vidare balkens regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning (18 kap.). Om pantsättaren kan åberopa sig på lagfart och borgenären är i god tro, blir panträttsupplåtelsen gällande oavsett att annan i själva verket visar sig vara ägare till fastigheten (18 kap. 2 §).

Den omständigheten alt inteckning meddelats för fordran garanterar inte i gällande rätt att betalningsrätt i den intecknade fastigheten under alla förhållanden föreligger. En beviljad inteckning kan nämligen av skilda anledningar i efterhand förklaras ogiltig. Risken för att en inteckningshandlings giltighet kan sättas i fråga leder till viss rättsosäkerhet. Det nya systemet har därför konstruerats så, att pantbrevets giltighet i princip upprätthålls i alla lägen. Ogiltighetsgrunder får däremot göras gällande såvitt avser det bakomliggande fordringsförhållandet (omslagsreversen) eller pantförskrivningen. Om ogiltighet inträder, går den ut över omslagsreversen eller pant-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 75 upplåtelsen men aldrig över pantbrevet som sådant. Detta tillkommer i stället fastighetsägaren och rättsanspråket på grund av pantbrevet kommer att utgöra ägarhypotek.

Inteckningen och därmed också pantbrevet skall lyda på visst kapilalbelopp. Borgerärens rätt till betalning ur fasligheten med stöd av panirätt är emellertid inte begränsat till pantbrevets belopp. Säkerheten består dessutom av ett särskilt tillägg, som uppgår till 15 procent av pantbrevets belopp och som är avseti att täcka borgenärens anspråk på ränta och hans krav på ersätining för kostnader, som föranleds av fordringsförhållandet (6 kap. 3 §). Härutöver får borgenären tillgodogöra sig ränta efter sex procent för tiden efter det att fastigheten utmättes eler efter molsvarande tidpunkt i andra fall av medelsfördelning.

Det särskilda tillägget får tas i anspråk under vissa särskilt angivna förutsättningar. Avsikten är att begränsa rätten att utnyttja tillägget enbart till vad som fordras för att det primära syftet med tillägget skall komma till sin rätt, nämligen att ge parterna möjlighet att i alla normala fall utnyttja hela pantbrevets belopp som säkerhet för kapitalfordran. För det första får tillägget tas i anspråk bara om pantbrevets belopp inte förslår. För det andra får tillägget utnyttjas endast för betalning av ränta på fordringens kapitalbelopp i den mån detta inte överstiger pantbrevets belopp, av skadestånd på grund av förtida belalning eller av ersältning för indrivningskostnad eller annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Borgenären äger alltså inte erhålla betalning för sin kapitalfordran ur tillägget. Inte heller får han, om fordringen överstiger pantbrevets belopp, uppbära betalning för den ränta som hänför sig till det överskjutande beloppet. För det tredje, slutligen, skall tillägget beräknas på den del av fordringens kapitalbelopp, som ligger inom pantbrevets belopp.

I den mån ett pantbrev inte utnyltjats för panträttsupplåtelse, som är gällande mot fastighetsägaren, tillfaller betalning på grund av pantbrevet denne (6 kap. 9 §). Fastighetsägarens anspråk -— ägarhypoteket — bygger alltså på samma principer som i gällande rält. Fastighets ansvar för inteckning kan upphöra helt eller delvis till följd av att fastigheten blivit föremål för exekutiva åtgärder. Om fastighelen säljs på exekutiv auktion är huvudregeln den, att inteckning är utan verkan till belopp som inte täcks av köpeskilling, behållen avkastning eller andra influtna medel (6 kap. 12 § första stycket). I fråga om gemensam inleckning föreslås särskilda bestämmelser.

Den förändrade panträttskonstruktionen kräver särskilda övergångsbestämmelser. Dessa återfinns i 20—30 §§ JP. Strävan har varit att så snabbt som möjligt föra in vid balkens ikraftträdande bestående panträttsupplåtelser under det nya systemet. Vissa särregler har dock ställts upp.

I princip skall bestämmelserna i 6 kap. JB äga tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande (20 §). In-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 teckningen skall därvid anses som en enligt balkens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på motsvarande kapitalbelopp. Inteckningsbandlingen skall vidare anses som ett pantbrev på beloppet (21 8). Av dessa regler följer att den intecknade räntan i princip skall bli ulan betydelse efter balkens ikraftlrädande. I stället gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 8 JB om tillägg till pantbrevets belopp.

När det gäller rättsförhållandet mellan borgenär och gäldenär görs övergångsvis viss skillnad mellan det fall att en inteckning utgör säkerhet för fordran och det fall alt inteckningen fungerar som självständig värdehandling (225). I det första fallet görs balkens regler omedelbart tillämpliga. Pantsättningen av inteckningshandlingen betraktas som en pantförskrivning enligt balken och själva inteckningen blir inte längre förenad med rätt till betalning ur den intecknade egendomen, Borgenären går alllså miste om sin nu föreliggande rätt att skaffa sig betalning för fordringen genom att utnyttja inteckpingshandlingens egenskap av lös pant, dvs. att låta utmäta och exckutivt försälja handlingen eller, i mån av befogenhet, sälja den under hand. Har inteckningen pantförskrivits till säkerhet för en muntlig fordran leder dessa regler till en försämring av borgenärens rättsställning, om denne vid exekution skulle vara tvungen alt styrka den muntliga fordringen. — I det andra huvudfallet, då inteckningen fungerar som självständig värdehandling, har borgenären till skillnad mot vad som föreslås gälla för de nyss angivna fallen anselts böra vara bibehållen vid sin rätt att med stöd av enbart inteckningshandlingen rikta krav mot den intecknade fastigheten. Övergångsvis föreslås därför gälla, att panträtt enligt 6 kap 1 § JB anses upplåten i fastighelen till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen.

De nu återgivna bestämraelserna rörande vid JB:s ikraftträdande bestående panlrättsförhållanden skall äga motsvarande tillämpning om borgenär vid ikraftträdandet innehar ett med inteckningsmedgivande försett fordringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset (23 §). I sådana fall gäller vidare att ansökningen om inteckning skall godtas som ansökan om inteckning enligt nya balken (45 §). Detta innebär bl. a. alt pantbrev kommer att utfärdas på ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Bestämmelserna i 6 kap. 3 8 JB angående omfattningen av rätten till betalning ur intecknad fastighet tanebär väsentliga förändringar i jämförelse med den nu rådande ordningen. Med anledning därav har i JP tagits upp cen bestämmelse att 6 kap. 3 3 inte skall tillämpas, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav. En förutsättning är vidare att fastigheten utmäts eller konkursansökan görs eller, om medelsfördelning föranleds av annat än utmätning eler konkurs, medlen nedsätts innan fem år förflutit från balkens ikraftträdande (24 §). även efter utgången av nämnda frist kan fastighets-

ägaren motsätta sig att borgenären erhåller betalning med högre belopp än

som skulle ha utgått enligt äldre lag, såvitt avser vid balkens ikraftträdande

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 77 bestående eller därmed jämställda panträttsupplåtelser (25 §). Till borgenäörens skydd ges regler om förtida uppsägning för den händelse en tillämpning av 6 kap. 3 3 medför att inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår (26 5).

Det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandling upphör inte i och med balkens ikraftträdande. Sådant ansvar skall fortfarande kunna göras gällande av borgenären (27 §).

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för inteckning som enligt nu gällande rätt kan ha inträtt efter exekutiv auktion eller andra fall av medelsfördelning skall fortfarande bestå efter balkens ikraftträdande (29 § försla stycket).

Tomträtten är enligt 13 kap. JB liksom enligt gällande rätt likställd med fast egendom i det hänseendet att rältigheten kan intecknas och bli föremål för panträttsupplåtelse. Någon motsvarighet till institutet valtenfallsrätt upptas inte i balken. ännu bestående vattenfallsrätter skyddas emellertid och har i stor utsträckning underkastats balkens regler om tomträtt. Vatlenfallsrätt skall i samma utsträckning som hittills kunna intecknas och följer därvid reglerna om inteckning i tomträtt (11 8 JP).

När det gäller begränsade sakrätter i fast egendom i övrigt innehåller JB bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft (7—12, 14 och 15 kap.).

2.2 Allmänna synpunkter på lagstiftningen om fastighetsexekution 2.2.1 Den nuvarande ordningen

Inteckning i fast egendom ger borgenären panträtt i den intecknade egendomen och förmånsrätt enligt 17 kap. HB. Borgenär som på grund av inleckning har panträtt i fast egendom kan för att få en s. k. exekutionstitel mot fastigheten använda sig av lagsökning enligt vad som gäller därom eller också föra talan i vanlig rättegång. Han kan dessutom utkräva personligt betalningsansvar av fastighetens ägare när sådant ansvar åvilar denne.

När borgenär kan åberopa inteckning råder i allmänhet ingen tvekan om att fastigheten skall svara för skulden. Fast egendom kan emellertid angripas exekutivt även för fordran som inte är intecknad, t. ex. för oguldna skatter. Det är givetvis av vikt att den egendom mot vilken kravet då riktas tillhör gäldenären så att misstag inte sker på den punkten. UL innehåller vissa regler i dessa hänseenden. Om fastighet överlåtits, förutsätts att förvärvaren söker lagfart för alt han skall skydda sig mot utmätning för överlåtarens skulder. I konkurs saknas motsvarande regelsyslem.

Sedan fast egendom tagils i mät, fortsätter förfarandet i noggrant bestämd ordning. Försäljningen ombesörjs av överexekutor (ÖE) och sker på offentlig auktion. Tillbehör till fast egendom kan dock försäljas separat antingen

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 på auktion eller underhand. I stället för försäljning av fast egendom kan ordnas tvångsförvaltning. I avvaktan på försäljning kan gäldenären också skiljas från förvaltningen av fastigheten genom att syssloman tillsätts.

Innan auktion kan hållas på fast egendom måste åtskilliga förberedande åtgärder vidtas. Före auktionen upprättas en förteckning över borgenärerna och andra rättsägare som bl. a. ligger till grund för bestämmande av det s. k. lägsta budet. Detta skall överstiga summan av de fordringar som i förteckningen upptagits framför exekutionsfordringen och kosinaden för förfarandet. Försäljning får inte ske utan att lägsta budet uppnås. Detta är elt uttryck för den s. k. täckningsprincipen. Lägsta budet kan emellertid, särskilt vid försäljning under konkurs, ligga mycket lågt. ÖE har rätt alt avvisa bud som uppnår det formellt lägsta budet, om det är sannolikt att avsevärt bättre pris kan uppnås. En annan grundläggande princip — den s.k. övertagandeprincipen — innebär alt inteckningar inom lägsta budet som regel inte skall betalas kontant. De skall kvarstå i fastigheten utan att det för ändamålet behövs någon särskild överenskommelse mellan köparen och borgenärerna.

Den som ropar in fast egendom skall betala viss handpenning eller ställa säkerhet därför. Den återstående köpeskilling som skall betalas kontant skall erläggas senast vid sammanträde för köpeskillingsfördelning. Fullgör inte köparen sin betalningsskyldighet, hålls ny auktion på den försumlige inroparens risk.

Kostnaden för exekutionen tas i första hand ut av influtna medel. I andra hand svarar sökanden för kostnaden. Delvis utgår den efter taxa. De olika leden i exekutionen kan överklagas till hovrätt och i viss utsträckning till högsta domstolen.

Fast egendom kan säljas exekutivt även under konkurs bl. a. på initiativ av konkursförvaltaren. Av praktisk betydelse är alt bl. a. löneborgenärer då i viss omfattning bar rält till betalning före inteckningshavare.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har betydelse även utanför UL:s område. I flera lagar ges sålunda hänvisning lill dessa regler. Så är fallet, t. ex. i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom samt jordförvärvslagen (1965: 290).

Med fastighetsauktion har exekutiv försäljning av ägarhypotek visst samband. Ägarhypotek kan utmätas och säljas. Köparen kan vid behov på samma sätt som vanlig inteckningshavarc begära att fastigheten säljs exekutivt.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har till stor del gällt som mönster för lagen (1955:235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. ra. Dessutom hänvisar denna till UL:s regler om försäljning av vanliga fartyg. även i luftfartyg kan ägaren ha ägarhypotek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 79

2.2.2 Lagberedningens förslag

Som nämnts inledningsvis har beredningen, framför allt med utgångspunkt från de regler om panträtt i fast egendom som togs upp i JB 1966 övervägt förfarandet vid exekultion i fast egendom i sin helhet. Den nya panträttskonstruktionen i JB kräver ålskilliga ändringar inom exekutionsrätten. Beredningen har ansett att detta arbete borde vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fastighetsexekution. Denna reform bör kunna genomföras till den tidpunkt då man beräknar att den nya jordabalken skall träda i kraft celler årsskiftet 1971—1972. Däremot kan man inte räkna med att en ny UB hinner utarbetas och lagrådsgranskas inom detta tidsskede. De nya reglerna om fastighetsexekution påkallar en väsentligen redaktionell omarbetning som ändå måste företagas för UB. Även förmånsrättsordningen är föremål för revision och beredningen avser alt avlämna elt särskilt betänkande om ny förmånsrättsordning (FRO). Preliminärt förslag därtill har fogats till betänkandet om fastighetsexekution. Beredningen utgår från att den nya förmånsrälttsordningen skall kunna träda i kraft samtidigt med de nya reglerna om fastighetsexekution m. m.

I lagtekniskt hänseende har beredningen under sitt arbete på fastighetsexekutionen ansett lämpligt att reglerna om försäljning av utmätt fast egendom t. v. tas upp i en särskild lag. De förslag till lagar om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL) och av luftfartyg m.m. (LfL) som nu läggs fram avser beredningen framdeles skola i stort sett oförändrade bilda två självständiga kapitel i UB. Beredningen ämnar framdeles föreslå att ÖE avskaffas. I samband därmed bör försäljningen av fast egendom och luftfartyg m. m. anförtros kronofogdemyndighet. Förslag härom har ansctts böra anstå till dess ulsökningsrätten i dess helhet är genomgången. För alt vederbörande förrättningsmän framdeles skall besitta erforderliga kunskaper, erfarenhet och rutin torde handläggningen böra inom kronofogdeorganisationen överlämnas lill vissa kvalificerade befattningshavare så att t. ex. kronofogdemyndigheterna inom ctt celler flera län använder expert, förslagsvis stationerad till residensstad. De regler som gäller själva utmätningen av fast egendom skall å andra sidan enligt beredningens förslag t. v. stå kvar i 3 och 4 kap. UL. Beredningen föreslår också att regler som gäller köpeskillingsfördelningen, kostnader för förfarandet och fullföljd till högre instans, med visst undantag, t. v. skall stå kvar i UL. Beredningens avsikt är att reglerna om utmätning i en framlida UB skall stå i ett gemensamt kapitel oavsett egendomens beskaffenhet. Avsikten är vidare att i UB ta upp reglerna om köpeskillingsfördelning i ett för olika slag av exekutiv försäljning gemensamt kapilel samt att regler om kostnader, fullföljd och förfarandet i högre instans skall samlas i en gemensam avdelning i slutet av UB.

Beträffande exekution i fast egendom har förfarandet från början till slut

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

måst övervägas med utgångspunkt från de nya regler om panträtt som lagils upp i JB.

Den nya panträttskonstruktionen har i mycket väsentliga hänseenden ändrat fastighetsägarens ställning i fråga om ägarhypotek. Reglerna om ägarhypolek blir tillämpliga både när ägaren innehar obelånat pantbrev och när den fordran för vilken pantbrev panlförskrivils ej uppgår till pantbrevets belopp. I båda fallen måste ägarhypoteket vid behov bli tillgängligt för borgenärerna. Beredningen föreslår nya regler härom som innebär att efter utmätning av ägarhypotek skall antingen detta pantförskrivas till den som vunnit utmätning därav eller också beslut meddelas om att fastigheten tas i anspråk. I senare fallet utbjuds fastigheter till försäljning i det aktuella ärendet.

Beträffande gemensamt intecknade fastigheter föreslår beredningen åtskilliga nyheter. Reglerna därom tas upp i ett särskilt avsnitt i lagen. Enligt beredningens förslag skall man i fortsättningen skilja mellan försäljning av flera gemensamt intecknade fastigheter i enlighet med gemensam sakägarförteckning och försäljning enligt särskilda sakägarförteckningar. I förra fallet blir reglerna om försäljning av en enda fastighet i princip tillämpliga.

Enligt JB skall inteckning inte kunna meddelas i ideell andel av fast egendom. I enlighet därmed bör ideell andel inte heller få säljas enligt vanliga regler om exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår möjlighet att efter utmätning av ideell andel dra in återstoden i försäljningen. När det inte bör ske, får andelen säljas enligt reglerna om försäljning av lös egendom. I sådant fall kommer alla befintliga inleckningar och rättigheter att bestå.

I lagförslaget uppmärksammas också utmätning av villkorlig rätt till fast egendom i överlåtares eller förvärvares hand.

Panträttskonstruktionen i JB har föranlett ändringar även i lagsökningslagen (LL).

Den för fast egendom säregna regeln alt domstols fastställelse av fordran till betalning ur fast egendom. medför s. k. utmätningsverkan bör upphävas. Enligt beredningens förslag skall den som har fått fordran enligt omslagsrevers fastställd till betalning hos gäldenären begära utmätning i vanlig ordning. Om det inte redan prövats att hans fordran är förenad med panträtt i fast egendom, får detta styrkas i utmätningsärendet. I delta sammanhang föreslås nya regler om verkan av att fastigheten blivit överlåten när utmätning kommer i fråga.

Utropsordningen har nyreglerats och de nya bestämmelserna i JB beaktats. Beträffande nyttjanderätt o.l1. som belastar utmätt fastighet innehåller UL en del regler till rättighetshavarens skydd som ingår i utropsordningen. De är emellertid föga effektiva. Beredningen har försökt att göra molsvarande regler i förslaget mera verksamma.

För att undvika att fast egendom sälis exekutivt till uppenbart underpris

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 81 infördes på förslag av beredningen år 1967 regler som ger den som förrättar fastighetsauktion möjlighet att vägra godkänna ett för lågt bud. Dessa regler behåller beredningen i förevarande lagförslag. Liksom utmätt lös egendom och fastighetstillbehör enligt regler som infördes 1967 kan säljas under hand föreslår beredningen nu alt själva fastigheten skall kunna säljas under hand, företrädesvis med hjälp av mäklare. Avsikten är att metoden skall komma till användning i enklare fall och att man genom att använda sig av metoden skall kunna uppnå bättre pris.

Reglerna i UL om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel har förenklats, bl.a. som en följd av att institutet tvångsförvaltning fått utgå. Beträffande kostnaderna har ökade möjligheter att begära förskott införts, I fråga om fullföljdsförfarandet har i huvudsak endast vidtagits följdändringar. I det fortsatta arbetet på UB får beredningen tillfälle att behandla fullföljdsförfarandet i dess helhet och göra bl. a. den revision som påkallas av att ÖE enligt beredningens mening bör avskaffas.

I UL har beredningen utmönstrat en hel del bestämmelser om underrättelser myndigheler emellan. Föreskrifter härom torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

De föreslagna nya reglerna om faslighetsexekution föranleder vissa ändringar i konkurslagen (KL). I detta sammanhang har även lagts fram förslag om följdändringar i KL med anledning av FRO.

Beredningen har funnit att de tillämnade nya reglerna om fastighetsexekution gör det nödvändigt att vidta inte obetydliga följdändringar i nuvarande regler om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. Beredningen har funnit det lämpligt att ta steget fullt ut och upprätta förslag till en ny lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL) med användning av samma metodik som i förslaget till fastighelsförsäljningslag. I motsats till 1955 års lag är den föreslagna lagen självständig i förhållande till UL:s regler om försäljning av fartyg. Beredningen avser, att den nya lagen utan väsentliga ändringar skall infogas som särskilt kapitel i en ny UB.

I övrigt innehåller beredningens nu aktuella betänkande förslag till smärre följdändringar i rättegångsbalken (RB), lagen (1907:36s. 1) om nyltjanderätt till fast egendom (NJL), förordningen (1880:36 s. 1) innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs samt lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Eftersom lagen (1920:474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m, kan väntas bli upphävd i de delar som den berör fastighetsexekution har beredningen inte upprättat förslag till ändringar i lagen som annars skulle ha behövts. Följdändringar i lagen (1901:26 s. 1) om inteckning i fartyg och 41 8 lagen

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg avser beredningen att lägga fram i samband med FRO.

Genom föreslagna ändringar i banklagstiftningen (prop. 1968: 143) ges bankbolag, sparbanker och jordbrukskassor möjligheter att för att skydda fordran köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen inte bara då egendomen utbjuds på offentlig auktion utan också då den enligt de år 1967 i 96 a 8 UL beträffande lös egendom införda bestämmelserna av utmätningsman säljs under hand. Banklagstiftningen behöver jämkas i nu nämnt avseende, om beredningens förslag om underhandsförsäljning av utmätt fastighet genomförs. Beredningen har emellertid inte ansett sig behöva lägga fram förslag till jimkningar i detta sammanhang.

2.2.3 Remissyttrandena

Beredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett posilivt mottagande och huvddelen av remissinstanserna har tillstyrkt att förslagen läggs till grund för lagstiftning. Till dessa remissinstanser hör hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län, EON, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Konungariket Sveriges stadshypotel:skassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges industriförbund.

I flera remissvar uttalas att beredningens förslag beträffande förfarandet vid fastighetsexekution innebär en i stort selt ändamålsenlig anpassning av förfarandet vid exekution i fast egendom till JB:s regler. Samlidigt framhålls därvid att beredningens förslag i den mån de går utöver vad som betingas av JB tillmötesgår ett behov av reformering av UL:s regler om fastighetsexekution. Uttalanden av sådan innebörd görs t. ex. av hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland. Svenska sparbanksföreningen anser det värdefullt att de i många stycken svåröverskådliga och praktiskt ohanterliga regler rörande fastighetsexekution, som ingår i UL och anslutande förfailningar, nu har blivit föremål för cen genomgripande översyn samt att reglerna därvid har systematiscrats och sammanförts. Föreningen konstaterar också med tillfredsställelse alt beredningen målmedvetet har strävat att vid sidan av den nödvändiga anpassningen till den blivande nya jordabalken modernisera det exekutiva förfarandet så alt det kan tillgodose kreditlivets behov av en smidig och praktisk exekutionsordning, I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa framhålls att förslagen rörande förfarandet vid cxckutiv försäljning av fastighet bygger på redan nu gällande principer, som dock har modifierats med utgångspunkt från reglerna i JB. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands och Västerbot-

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 83 tens län. Enligt EON framslår beredningens förslag i fråga om handläggningen av exekutiva fastighetsförsäljningar rent allmänt som ralionclla och ägnade att ge bättre resultat än vad de nuvarande försäljningsreglerna gör.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att de föreslagna reglerna om fastighetsexekutionen i allt väsentligt innebär en ändamålsenlig reglering av förfarandet efter det alt exekution har inletts. Utformningen av förfarandet i denna del förefaller föreningen väl ägnad alt på ett tillfredsställande sätt tillgodose fastighetskreditgivarnas intressen. Däremot är föreningen kritisk mot de regler om hur exekution skall inledas som beredningen har föreslagit. Föreningen framhåller helt allmänt att det från kreditgivarnas synpunkt är av särskilt intresse att reglerna i det avseendet utformas med sikte på vad som med hänsyn till det praktiska livels krav är mest ändamålsenligt.

I ett par remissvar påpekas att förslaget beträffande förfarandet vid exekution i fast egendom innehåller regler som är invecklade och svårtillgängliga. Hovrätten för Övre Norrland framhåller att tillämpningen av vissa av de föreslagna reglerna, trots dessas stora förtjänster, torde komma att vålla åtskilliga svårigheter för sådana parter i förfarandet som inte är rättsbildade. Främst gäller detta enligt hovrätten den allmänhet till vilken utbud vid fastighetsexekulion skall riktas. Svenska sparbanksföreningen finner förslagen i allt väsentligt tillgodose rimliga krav på tydlighet. På vissa punkter anser föreningen emellertid de förslagna bestämmelserna så invecklade att de för en lekman torde te sig nära nog helt obegripliga och även av en juridiskt skolad läsare fordrar mer än rimlig tankemöda. Som exempel nämner föreningen bl. a. de föreslagna bestämmelserna om utropsförfarandet, när fastighet helastas av flera rättigheter. Enligt föreningens mening är det önskvärt att alla möjligheter till förtydliganden och ytlerligare förenklingar i lagtextutformningen tillvaratas.

Allmänt kritiska synpunkter beträffande beredningens förslag rörande fastighetsexekutionen framförs av länsslyrelseraa i Kalmar, Kopparbergs och Jämtlands län. Länssilyrelsen i Kalmar län anser att förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom i många avseenden är i behov av en omarbetning. Mycket av del som har vunnits genom att sammanföra reglerna rörande fast egendom iill en särskild lag har enligt länsstyrelsen förlorals dels genom alt bestämmelserna många gånger har gjorts alltför kortfattade och oklara och dels genom att det förutsätts, att kompletterande föreskrifter skall utfärdas i administrativ ordning. Länsstyrelsen menar att överskådligheten därigenom har minskat väsentligt. Länsstyrelsen i Kopparbergs lön är av uppfattningen att förslagen beträffande fastighetsexekulionen inte i tillräcklig grad tillgodoser behovet av förenklingar. Visserligen kan enkla fastighetsexekutioner kanske bli ännu något enklare om förslagen genomförs. Vissa av förslagen kommer emellertid enligt länsstyrelsens mening att verka i motsatt riktning. Lik-

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

nande synpunkter anläggs av länsstyrelsen i Jämtlands län, som anför att det, liksom fallet är nu, torde bli endast ett fåtal som så behärskar förfarandet vid exekutiv fastighetsförsäljning, att de i olika situationer kan ta tillvara sina intressen på bästa sätt. Förslaget kommer även att medföra alt överexekutorernas arbelsbörda ökas. I förslagen förutsätts i olika avseenden åtgärder och aktiv medverkan från ÖE:s sida i väsentligt större ulsträckning än f. n. och det arbete ÖE måste ägna fastighetsförsäljningarna blir både omfattande och tidsödande. Lärsstyrelsen finner det därför troligt, alt en viss personalförstärkning kan bli behövlig.

Beredningens förslag att reglerna om exekutiv försäljning av fastighet skall upplas i en särskild lag, som framdeles skall kunna bilda ett självständigt kapitel i en UB, samt at: reglerna om utmätning av faslighet, köpeskillingsfördelning, kostnader och fullföljd t. v. skall stå kvar i UL har allmänt godtagits under remissbehandlingen. Flera remissinstanser betonar särskilt att sammanföringen av reglerna om försäljning till en särskild lag innebär att reglerna blir mer överskådliga och att en bättre systematik kan åstadkommas. Allmänna uttalanden i sådan riktning görs av bl. a. hovrätten för Övre Norrland samt länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län. Några remissinstanser anser emellertid att också reglerna om köpeskillingsfördelning bör tas in i lagen om exckutiv försäljning av fast egendom. Hovrätten för Västra Sverige anser sålunda att reglerna om köpeskillingsfördelning har ett så nära samband med försäljningsreglerna att det skulle vara till fördel om de fördes in i den särskilda försäljningslagen. Enligt hovrätten bör de också framdeles tas in i det kapitel i en UB som rör försäljning av fast egendom. Även i yttrandena från länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms sparbank ges uttryck för uppfattningen att bestämmelserna om köpeskillingsfördelning bör finnas i den särskilda försäljningslagen. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges fastlighetsägareförbund ser det som önskvärt att alla regler som berör exckutiv försäljning av fastighet förs samman i en lag. Länsstyrelsen framhåller, att bestämmelserna därigenom skulle bli mer lättillgängliga och överskådliga.

Beredningens åsikt att överexckutorsinstitutionen i framliden bör avskaffas och kronofogdemyndigheterna i samband därmed anförtros bl. a. försäljning av fast egendom kritiseras i yttrandena från flera länsslyrelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att beredningen, samtidigt som den förutskickar förslag om att ÖE skall avskaffas, finner att försäljning av fast egendom m. m. bör koncentreras till vissa kvalificerade befatiningshavare inom kronofogdeorganisationen. Länsstyrelsen sätter mot bakgrunden av detta i fråga om inte ÖE skulle kunna behållas. Länsstyrelsen betonar därvid att någon allvarligare kritik inte har riktats mot den nuvarande ordningen. Länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län anför liknande synpunkter. Förstnämnda länsstyrelse påpekar att vad beredningen förordar är en regional organisation med lokalisering till residensstäder som skall ersätta

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 85 överexekulorerna i fråga om försäljning av fast egendom. Enligt länsstyrelsens mening står en sådan anordning inte i god överensstämmelse med strävandena alt åstadkomma en rationell länsförvaltning. Länsslyrelsen i Värmlands län anser att kronofogdemyndigheterna inte inom överskådlig tid kommer att förfoga över personal som besitter sådana kunskaper och sådan erfarenhet inom framför allt faslighetsrättens område som behövs för ait försäljning av fast egendom m. m. skall kunna anförtros dem. Om överexekutorsinstitutionen avskaffas bör därför enligt länsstyrelsens mening ärenden av så kvalificerad art som fastighetsförsäljning kunna ankomma på länsstyrelserna, inom vilka det sedan gammalt finns personal som är väl förtrogen med sådana ärenden. Samma uppfattning kommer till uttryck i yttrandena från länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län. Dessa länsstyrelser påpekar också att fördelning av medel med tillämpning av de regler som gäller vid köpeskillingsfördelning efler exckutiv fastighelsförsäljning ombesörjs av länsstyrelserna enlig! bestämmelser i vattenlagen, expropriationslagen och flera andra lagar samt att det inte har satts i fråga att dessa ärenden skulle tas bort från länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner det vara angeläget att principfrågan om utsökningsärendena skall föras bort från länsstyrelserna snarast får sin lösning bl.a. för alt länsstyrelsens långsiktiga arbetsplanering inte skall försvåras. Överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt anser att frågan om vilken myndighet som skall handha exekutiv försäljning av fastighet har betydelse när det gäller att utforma förfarandet vid sådan försäljning och alt frågan därför bör lösas i samband med att förfarandet nu överses.

Beredningens uttalande, att ett genomförande av förslaget att utmätt fastighet skall kunna säljas under hand bör medföra ändringar i banklagstiftningen berörs av bankinspektionen. Bankinspektionen förklarar sig inte ha något att erinra mot att bankinstitulen vid underhandsförsäljning får samma rätt att skydda fordran som de f.n. har vid exekutiv försäljning av lös egendom och fastighetstillbehör. Svenska bankföreningen påpekar att ändringar till följd av bestämmelser om underhandsförsälining av fastighet krävs, förutom i banklagstiftningen, också i jordförvärvslagen, förköpslagen, lagen om vissa inskränkningar i rälten att förvärva fast egendom m. m. samt lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom.

2.3 Inledande av exekution i fast egendom 2.3.1 Gällande rätt. Fast egendom kan angripas exekutivt på olika sätt. Ofta är borgenärens fordran förenad med panträtt på grund av inteckning i egendomen och därmed åtföljande förmånsrätt enligt 17 kap. 9 8 HB. Om gäldenären ej fullgör sin betalningsskyldighet, försöker borgenären regelmässigt att med åberopande av inleckningen genom lagsökning ta ut betalning ur egendomen. När fordringen fastställs till betalning ur fastigheten, anses

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 denna utmätt. Borgenären får därefter åtnjula betalning med den förmånsrätt som inleckningen medför (77 a § UL). Nämnda utmätningsverkan förfaller om borgenären inte begärl försäljning eller tvångsförvaltning sist två månader efter att beslutet om fastslällelse till betalning vann laga kraft (86 8 UL). En borgenär kan även angripa och njuta betalning med särskild förmånsrält i fast egendom utan att han kan åberopa inteckning. Detta gäller t. ex. en rad betalningsanspråk som nu räknas upp i 17 kap. 6 & HB och fordringar som på grund av hänvisning tili della lagrum har förmånsrätt som avses där. I andra fall kan exekution inledas av borgenär som inte har särskild förmånsrätt i fasl egendom eller överhuvud i någon viss egendom. I den situalionen har borgenären inte något anspråk på att jusl fast egendom skall tas i mät. Annan egendom bör tas i första hand. Genom utmätning av fast egendom får borgenären förrnånsrätt enligt 17 kap. 9 8 HB. Under konkurs kan borgenärens fordran vara förenad med allmän förmånsrätt i konkurs, t. ex. lönefordran som avses i 17 kap. 4 § HB. Vid utmätning har emellertid denna förmånsrätt ingen betydelse annat än om försäljning sker under konkurs.

Om gäldenärs egendom avträds till konkurs, begränsas möjligheten att få utmätning. Såvitt angår fast egendom får endast borgenär som har panlrätt i fastigheten erhålla utmätning av egendomen (23 § KL). Med panträtt förstås här såväl panträtt på grund av inteckning i fast egendom som den förmånsrätt som avses i 17 kap. 6 § handelsbalken (HB) och till detta lagrum hänvisande författningar. Exckutiv försäljning av fastigheten kan emellerlid äga rum även på begäran av konkursförvaltaren (70 § KL). I princip skall då på försäljningen tillämpas samma regler som när utmätning skett. Det finns emellertid vissa särskilda bestämmelser som skall iakttas. Framför allt gäller, att borgenärer som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 & HB äger bevaka sina fordringar och, om det behövs, få betalning framför fordringar som har förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 eller 9 § HB.

Om en inteckningshavare vill söka betalning ur den intecknade egendomen och denna har överlåtits utan att nye ägaren har sökt lagfart, kan han söka förre ägaren utan hinder av överlåtelsen (18 § 2 mom. första stycket IF). Någon motsvarande legitimationsregel finns inte när det gäller förmånsrält enligt 17 kap. 6 § HB och därmed jämställda förmånsrätter.

Fast egendom kan också tas i anspråk för skuld som inte före ulmätningen är förenad med förmånsrätt i fastigheten. Utmälning som avser sådan fordran kan endast avse fastighet som är gäldenärens egendom. Därvid fordras att gäldenären har lagfart på fastigheten eller att hans fång till denna styrks genom att fångeshandlingen företes.

Har fastighet överlåtits, får den i princip inte tas i mät för förre ägarens. skulder. En överlåtelse av fastighet hindrar dock inte utmätning för förre ägarens skulder så länge den nye ägaren inte har sökt lagfart på sitt förvärv. Överlåtelse av en fastighet, som blir utmätt för överlåtarens skuld, kan emel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 87 lertid tryggas genom att den nye ägaren söker lagfart på den inskrivningsdag som infailer näst efter 14 dagar från utmälningen. Söks lagfart på överlåten fastighet inom denna tid, förfaller utmätning som efter överlåtelsen har skett för förre ägarens skulder, sävida inte fastigheten svarar för utmätningsfordringen på grund av inteckning eller på grund av att fordran är förenad med förmånsräft enligt 17 kap. 6 § HB (82 38 1 och 2 mom. UL).

2.3.2 Den i JB föreslagna ordningen. En motsvarighet till 18 3 2 mom. försla stycket IF har även tagits upp i JB (18 kap. 10 §). Enligt dessa bestämmelser får betalning för fordran, för vilken panträtt upplåtits eller som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt, sökas hos den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt även om denne före talans väckande överlåtit egendomen, Den till vilken egendomen sålunda överlåtits äger i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången.

2.3.3 Lagberedningen. Av den panträttskonstruktion som finns i JB följer, att pantbrevet inle såsom nuvarande inteckningshandlingar kan användas som exekutionsurkund. Exekulion kan endast grundas på den utfästelse för vilken pantbrevct lagts som säkerhet, dvs. i vanliga fall en omslagsrevers. Pantbrevet blir bara ett hjälpmedel för att visa i vilken ordning fordringen skall betalas, om andra fordringar konkurrerar med den. Det åligger den som åberopar pantförskrivning att visa, att sådan skett. Innehavet av pantbrevet är inte i och för sig tillräckligt bevis.

Inteckningshavare använder f.n. i allmänhet lagsökning när han vill erhålla exekution. Det kan sättas i fråga om det finns så stora skäl att behålla denna särskilda form av summarisk rättegång grundad på skriftligt fordringsbevis. Antagligen skulle det låta sig göra att använda det vanliga förfarandet i tredskomål, om det vidtas en del jämkningar av RB:s regler därom. Beredningen har emellertid inte som sin uppgift att ta upp frågan om avskaffandet av lagsökning till närmare utredning och utgår sålunda från att lagsökning alltjämt står till buds. Vad som har betydelse för det exekutiva förfarandet är att borgenären har en exekutionsltitel att stödja sig på. Beredningen har övervägt huruvida det skulle vara tillräckligt att borgenär har klar och förfallen fordran enligt skriftligt fordringsbevis och pantbrev som säkerhet. Frågan erbjuder emellerlid åtskilliga svårigheter och det har synts mindre lämpligt att i detta sammanhang föreslå en särskild ordning i fråga om krav som är förenade med panträtt i fast egendom. F. n. är lagsökning den bekvämaste vägen att uppnå cxekutionstitel. Lagsökning förutsätter skriftligt fordringsbevis. Om borgenären har omslagsrevers för vilket pantbrev i den nya bemärkelsen ligger som pant, bör han även i fortsättningen kunna använda sig av lagsökning. Det pantbrev som inskrivningsdomaren skall utfärda finner beredningen däremot inte självständigt kunna läggas till grund för lagsökning. Borgenären måste klarlägga vad han har att fordra en-

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ligt omslagsreversen och visa i vad mån fordringen är förfallen. Erforderlig uppsägning av skulden skall ske hos den som svarar för omslagsreverscn.

Att inteckning enligt JB inte längre får beviljas för ett skuldebrev skall inte medföra något avsleg från principen, alt panträtt här liksom eljest kan göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare intie är personligen betalningsskyldig. Beredningen menar att del även enligt den nya ordningen i sådana fall bör finnas möjlighet att ålägga ägaren av fastigheten att med denna svara för skulden, ehuru han inte är personligen betalningsskyldig. även om fastighetens ägare inte är personligen betalningsskyldig förutsätter emellertid lagsökning mot honom, att det finns elt skriftligt fordringsbevis. För att en fordran skall kunna i lagsökningsmål förklaras förenad med panträtt i fast egendom förutsätts också att pantbrev i fastigheten har pantförskrivits antingen genom klausul i fordringsbeviset eller genom särskild skriftlig handling. I detta sammanhang kan erinras om att en fastighets ägare kan pantförskriva pantbrev i egen fastighet till säkerhet för borgenärs fordran hos en tredje person. Också i sådana fall måste pantförskrivningen vara skriftlig för att kunna åberopas vid lagsökning.

Beredningen räknar med att lagsökning för fordran, som är förenad med panträtt i fast egendom, ibland kommer att begränsas till att avse allenast den personliga fordringen enligt omslagsreversen. I sådant fall bör det inte, för att exekution i fastigheter skall uppnås, ovillkorligen krävas, att det i lagsökningsutslaget fastslås att fastigheten svarar för det pantbrev som pantförskrivits. När personlig fordran fastställts till betalning, får borgenären begära utmätning av fastigheten. Borgenären bör då i samband med sin ansökan anvisa fastigheten som utmätningsobjekt och åberopa pantförskrivningen.

För alt utmätning av fastigheten skall kunna äga rum förutsätts i princip att fastigheten alltjämt tillhör den som utfärdat omslagsreversen, Beredningen föreslår en presumtion för att den som har lagfart på fast egendom också äger denna. Frågan om verkan av att fastigheten överlåtits sedan förfallen fordran fastställts att på grund av att inteckning utgår med särskild förmånsrätt ur fastigheten behandlas närmare i det följande.

Också enligt gällande lag har det inträffat att lagsökning gått ut på att fastslälla till betalning den personliga fordran som horgenär har enligt omslagsrevcrs. Borgenären har därefter under åberopande av lagsökningsutslaget begärt och fått utmätning av fasligheten. Det har i sådant fall ansctts, att borgenären inte kunde begära att exekutionen skulle äga rum för fordran med det förmånsläge som följer av pantförskriven inteckning. Borgenärens förbiseende att begära fastställelse till betalning i fastigheten i enlighet med det intecknade skuldebrevct har sålunda ansetts binda honom i det fortsatta exekutiva förfarandet. Konsekvenserna i denna ståndpunkt kan bli stötande. Sålunda blir lägsta budel högre än om exckution begärts under åberopande av det intecknade skuldebrevet. Lägsta budet kan bli så högt att någon för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 89 säljning inte kommer till stånd och borgenären får betala kostnaderna. Enligt beredningens förslag skall något sådant inte förekomma. När fastighet tagits i mät på grund av den till betalning fastställda personliga fordringen mot fastighetsägaren, får borgenären i exekutionsärendet styrka, att han har panträtt i fastigheten. Detta anser beredningen inte vara märkvärdigare än att andra borgenärer som bevakar fordran under det fortsatta förfarandet får styrka att de har panträtt. Vad som behövs är bevis om pantförskrivning och uppvisande av pantbrev. Om pantförskrivningen undantagsvis har skett muntligen, kan det naturligtvis vara förenat med svårigheter att styrka den. Vitsordar fastighetens ägare att panlförskrivning skett, bör det i allmänhet vara tillfyllest. Om det är av betydelse för tredje man huruvida pantförskrivning skett eller inte, är fastighetsägarens medgivande inte utan vidare bindande i förhållande till tredje mannen. Medgivandet blir emellerlid i och för sig att likställa med pantförskrivning. Frågan gäller därefter endast när pantförskrivning skelt. Man behöver knappast i praktiken räkna med muntliga pantförskrivningar. Om stridigheter uppkommer, får vid köpeskillingsfördelning medel avsättas i avvaktan att tvisten blir förlikt eller slits genom dom.

I ordinära fall torde det inle komina att vara förenat med några särskilda olägenheter, om borgenären i lagsökningsförfarandet begränsar sig till att begära att den personliga fordringen fastställs till betalning enligt omslagsreversen. Borgenären löper emellertid risken, att gäldenären överlåter fastigheten innan borgenären hinner få utmätning. En opålillig gäldenär kan någon gång tänkas vilja hindra celler uppskjuta exekution på det sätlet. Det bör därför finnas möjlighet för borgenären att jämle fastställelse till betalning enligt omslagsreversen få fastslaget, att fordringen skall på grund av inteckning utgå med panträtt i fastigheten. För att uppnå detta resultat måste borgenären framställa särskilt yrkande i lagsökningsprocessen och styrka sin lalan med skriftligt bevis om pantförskrivning av pantbrev i fasligheten. Bifall till hans talan innebär, att rätten förklarar att den personliga fordringen skall utgå med den panträtt som markeras av pantbrevet. även om lagsökningsutslaget får detta innehåll skall det inie enligt beredningens förslag i och för sig innebära, alt fastigheten är utmält. Borgenären får särskilt begära utmätning av fastigheten i vanlig ordning. Utslaget riktar sig givetvis mot den som är svarande i lagsökningsprocessen och kan i princip verkställas endast mot honom. Det skulle sålunda, om ej annat sägs, inte kunna användas för utmätning av fastigheten, om denna kommit i ny ägares hand. För att en överlåtelse av fastigheten i dessa fall inte skall utan vidare hindra exekution bör utmätning på grund av utslaget kunna erhållas även om fastigheten överlåts, såvida utmätning begärs inom viss begränsad tid. Beredningen föreslår, att om rätten fastställt att borgenär har förfallen fordran som på grund av inteckning skall utgå ur fast egendom, får beslutet verkställas även mot ny ägare, om utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslu-

90 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 tets dag. Den angivna fristen anser beredningen vara tillräcklig för att borgenären skall ha god tid på sig att begära utmätning.

Prövningen huruvida fordran är förenad med panträtt i fast egendom erbjuder i allmänhet inte några särskilda svårigheter. I undantagsfall kan svårigheter i det avseendet emellertid uppstå. Detta gäller enligt beredningen främst, när antingen inteckning från början har meddelats i flera fastigheter eller intecknad fastighet har delats senare. Enligt gällande lag kan exekution som rör en av fastigheterna åstadkomma svårbedömda verkningar. även inteckningsåtgärder kan ändra inteckningsansvaret på ett svåröverskådligt sätt. Efter genomförandet av JB och beredningens förslag bör dessa svårigheter minska betydligt för framtiden, men de försvinner inte helt. Dessutom kvarstår under kanske lång tid verkningarna av äldre exekutioner och inteckningsåtgärder. Nämnda problem blir ofta inte alls uppmärksammade i lagsökningsprocessen. Borgenären kan vara okunnig om att några problem existerar eller önskar inte dra fram dem. Fastighetsägaren förhåller sig kanske passiv och har ofla ännu mindre än borgenären förmåga att lränga in i frågorna. Följden kan lätt bli, at lagsökningsulslag, som fastställer viss fordran till betalning ur intecknad fastighet, inle stämmer med det verkliga sakläget. Fastighelen kan i själva verket vara helt befriad från ansvar för inteckningen eller svarar endast för en del av dess belopp. Det har därför ifrågasatts, att man skulle begränsa lagsökningsutslagets rättsverkan mycket starkt. För ny lagstiftning har därvid angetts som ett önskemål, att fastställelse till betalning ur viss egendom inte skulle innebära mer än att exekution får öppnas och att det sedan i det exekuliva förfarandet får närmare prövas i vad mån fastighelen belastas av inteckningen. I sammanhanget har också påpekats, att lagsökningsutslag ofta inte leder till omedelbar exekution och att det är ovisst vad de efter någon tid kan anses ha för rättskraft. De baseras då på en aktuell situation och, när de eventuellt används för exekution långt senarc, kan förhållandena ha ändrats på ett sätt som gör att utslaget, om det var riktigt när det meddelades, dock inte längre svarar mot inteckningsförhållandena.

Ett lagsökningsutslag gäller endast mellan borgenären, å ena, samt svaranden i målet, å andra sidan. Tredje man som inte var part i processen är inte bunden av vad utslaget innehåller. Detsamma gäller i fråga om dom som i vanlig rättegång meddelats rörande inteckning i fastighet. Tredje man som har pantbrev med sämre rätt än det som åberopas i lagsökningsutslaget kan . t. ex. under det exekutiva förfarandet göra gällande att utmätningssökandens pantbrev inte medför någon panträtt i fastigheten, oavsett om fastighetens ägare medgivit exekutionssökandens talan eller, om dom meddelats varigenom dennes talan bifallits, irots fastighelsägarens bestridande. Följden kan bl. a. bli, att ett pantbrev som på grund av lagsökningsutslaget skall gälla mot fastighetens ägare medför rätt till betalning först efter tredje mans pantbrev. Beredningen finner det vara svårt att i förhållandet mellan borgenären och

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 91

svaranden i lagsökningsprocessen reducera lagsökningsutslagets verkan till något mindre än som annars följer av ett rättens avgörande. Enligt beredningens mening måste man här följa allmänna regler både i fråga om den personliga fordringen och beträffande förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i fastigheten.

En annan sak är om rätten i lagsökningsmålet är bunden att bifalla sökandens yrkanden, om svaranden inte framställer invändning däremot. Sökanden skall i lagsökningsprocessen förete skriftligt bevis som styrker hans talan. Om rätten av handlingarna finner alt pantbrevet inte längre gäller eller inte har full verkan, bör den inte bifalla yrkande om panträtt i strid däremot. Noloriska förhållanden får också beaktas av rätten ex officio. Rätten bör t. ex. granska fastighetsboken för att konstatera om pantbrevet gäller, såvitt förhållandet kan ulläsas av boken. I vissa hänseenden är rättens prövning beroende av att invändning framställs. Det är omstritt vad som gäller i denna del.

Beredningen anser att det ordinära utmätningsförfarandet alltid bör användas vare sig fast eller annan egendom är föremål för exekution. Fastslällelse till betalning ur fartyg, luftfartyg eller reservdelar därtill eller företagsintecknad egendom medför inte utmätningsverkan, och denna princip synes böra gälla över hela linjen, alltså även beträffande fast egendom. Denna ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslaget endast innehåller, att personlig fordran fastställts till betalning. Det skulle enligt beredningen vara olämpligt att göra skillnad mellan fall då endast den personliga fordringen fastställts till betalning och sådana fall då det även förklarats att fordringen skall utgå med pantrält i fastigheten även om ett utslag med det senare innehållet enligt beredningens förslag skall ge borgenären en viss förmån, om fastigheten har överlåtits, Beredningens förslag till ändring i UL innehåller sålunda inte någon motsvarighet till bestämmelsen i 77 a § UL, att dom celler utslag, varigenom inlecknad fordran har fastställts till betalning ur fastighet, har utmälningsverkan. Bestämmelsen i 86 § UL att sådan utmätningsverkan som avses i 77 a § förfaller om borgenären inte har begärt försäljning eller tvångsförvaltning sist två månader efter det att beslutet om betalningsfastställelse vann laga kraft blir då överflödig.

Om konkursförvaltare begär att fastighet skall säljas exekutivt, skall försäljningen cnligt beredningens förslag också i fortsättningen ske med tilllämpning av reglerna om försäljning av utmätt fast egendom.

I fråga om förhållandet mellan överlåtelse av fastighet och utmätning berör beredningen till en början fallet att fastighet tas i mät för fordran som är förenad med förmånsrält som avses i 17 kap. 6 § HB. Till sådana fordringar är att hänföra inte bara fordringar som nämns i lagrummet, utan framför allt fordringar som på grund av hänvisning till detta i andra lagar åtnjuter den förmånsrätt som avses där. Frågan i vad mån dessa fordringar i fortsätt-

92 Kungl. Maj:ls proposilion nr 20 år 1971 ningen bör vara förenade med förmånsrätt behandlas i 8 § 1) resp. 9 § 1) och 2) FRO.

Den som vill söka ut en fordran med förmånsrätt enligt 8 & 1. och 9 & 1. och 2. FRO måste skaffa sig en exekutionstitel. Enlig 18 kap. 10 8 JB är den som har eller sökt lagfart behörig att därvid förelräda fastigheten. Utslag eller dom som innebär bifall till borgenärens talan att fordran skall utgå med sådan förmånsrält i fastigheten, skall enligt beredningens förslag ge rält att söka fastigheten i mät även om fastigheten har överlåtits, såvida borgenären inte dröjer för länge utan söker utmätning inom tre månader från dagen för rättens beslut. Här får observeras, att giltighetsliden för förmånsrätten i många fall är begränsad.

Även i fråga om det vanliga fallet att utmälning skall äga rum för fordran som är förenad med pantrält på grund av inteckning får borgenären skaffa sig en exekutionstitel. Om han vill att personlig fordran mot fastighetsägare skall fastställas till betalning, måste han väcka talan mot ägaren personligen. Det är sålunda inte tillräckligt, att han väcker talan enligt 18 kap. 10 8 JB mot den som har eller sökl lagfarl på fastigheten, om denne inte är personligen betalningsskyldig. Vill borgenären dessutom eller endast få en förklaring alt fordringen skall utgå med panträtt i pantförskriven fastighet, kan han för sitt yrkande i den delen använda sig av regeln i det nämnda lagrummet. Han kan därefter enligt beredningens förslag under vissa förutsältningar erhålla utmätning av fastigheten även om denna överlåtits. Också i detta fall krävs emellertid enligt beredningens förslag att utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslutets dag.

Frågan om panlförskrivnings verkan mol ny ägare kan uppkomma dels i lagsökningsmål dels, efter ulmätning av fastighet, i samband med dess försäljning. Den som förvärvat inteckningshandling i god tro är enligt gällande lag som regel skyddad, om inteckningen tillkommit i behörig ordning, liksom i vissa andra fall. Efter genomförandet av JB:s panträttsregler krävs emellertid, att pantbrev har pantförskrivits i behörig ordning av den som var ägare vid tiden för pantförskrivningen. Med behörig pantförskrivning skall jämställas sådant fall av godtrosförvärv som avses i 6 kap. 7 § JB. Har emellertid pantförskrivning skett av behörig ägare till fastigheten, är panthavaren inte beroende av senare växlingar i äganderätten. Den som inropar fastigheten, när den säljs för betalning av fordran med panträtt, kan också som fångesman åberopa den fastighetsägare som verkställt pantförskrivningen och är inte beroende av att senare överlåtelser av fastigheten är giltiga fram t. o. m. den aktuella gäldenärens fång. Det är emellertid att märka, att omslagsreverser ofta förnyas i samband med ägarbyte och att då kanske sker en ny pantförskrivning. Efter en sådan novation torde borgenären inte längre, ålminstone inte utan vidare, kunna stödja sig på pantförskrivning som lidigare ägare gjort. När fastigheten sålts exekutivt, kan den som inropal fastigheten

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 93 på motsvarande sätt för giltigheten av sitt fång bli beroende av alt den senaste pantförskrivningen har ägt rum av någon som var eller skall anses ha varit behörig. Vissa riskmoment har sålunda tillkommit genom JB, som emellerlid innehåller regler som på annat sätt avser att skapa siörre Irygghet på fastighetsmarknaden.

I fråga om utmätning för fordran som inte är förenad med förmånsrätt i fastigheten anför beredningen, att för utmätning i princip bör krävas, att gäldenären äger fastigheten i det ögonblick då utmätning äger rum. Gällande lag gör genom 82 § UL ett betydelsefullt avsteg från denna princip. även om äganderälten till fast egendom civilrättsligt anses övergå redan genom upprättandet av överlåtelsehandling och det sålunda t. ex. vid köp är köpekontraktets dag som är avgörande, föreskriver nämnda lagrum att överlåtelse inte i och för sig utgör hinder mot egendomens utmätande för förre ägarens gäld. Den som förvärvat egendomen kan emellertid skydda sin rätt genom att söka lagfart inom viss tid efter utmätningen. Dessa regler hindrar inte att utmätning av fastigheten sker hos den nye ägaren för hans skulder, även om han inte sökt lagfart. Det är oklart, hur det skall förfaras om konkurrens uppstår mellan utmälning hos den som har överlåtit egendomen och alltjämt har lagfart på denna samt utmätning hos den som har förvärvat egendomen och ännu inte sökt lagfart på sitt fång.

Beredningen anser att den nuvarande regleringen i 82 § UL är alltför ålderdomlig för att kunna behållas. En ny lag måste rimligen i fråga om fast egendom liksom beträffande annan egendom bygga på principen att utmätning inte får ske för annat än fordran mot ägaren — frånsett utmätning för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten. Lagfarten blir inle utan belydelse, även om denna princip godtas. Lagfarten har i JB för vissa fall tillmätts legitimerande verkan. När det är fråga om utmätning för fordran som inte redan har särskild förmånsrätt i fastigheten, gäller det inte så mycket att säkerställa möjligheten att nå en representant för fastigheten utan mera alt söka få bevis för att den betalningsskyldige verkligen är ägare till den egendom som det är fråga om att utmäta. Lagfarten kan här vara ett betydelsefullt bevismedel. Beredningen föreslår därför, alt den som har lagfart på fast egendom får antas vara ägare till denna, om det inte slyrks alt den tillhör annan. Om det i ärendet visas alt fastigheten överlålits, får utmätning inte äga rum för förre ägarens gäld. Om överlåtelsehandling visas men skäl finns att misstänka antedatering eller att överlålelsen på annan grund inte är gällande mot borgenären, skall utmälningsmannen 1rots den åberopande överlåtelsen verkställa utmätning. ÖE kan vidare enligt förslaget hänvisa den som vill skydda silt fång att väcka talan mot ulmätningssökanden och gäldenären. Möjlighet skall stå öppen för sökanden att väcka talan. Förslaget överensstämmer i denna del principiellt med vad som gäller om lös egendom, i den mån motsvarande spörsmål överhuvud har blivit föremål för reglering beträffande sådan egendom. Beredningens förslag inne-

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 fattar också en begränsning av möjligheten at föra talan mot ulmätning av fast egendom.

2.3.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag alt lagsökningsutslag, som innebär att fordran skall utgå med panträtt i fastigheten inte skall ha utmätningsverkan och de uttalanden som beredningen har gjorl i anslutning till detta förslag kritiseras i åtskilliga remissyttranden. Därvid betonas allmänt att den av beredningen förordade ordningen att Jagsökningsförfarandet för att faslighetsexekution skall inledas måste följas av utmätningsförfarande är omständlig, tidskrävande och dyrbar. Hovrätten för Västra Sverige framhåller sålunda alt det regelsystem beredningen förordar för det fall att innehavare av fordran som är förenad med panträtt i faslighet vill realisera sin panträtt blir betydligt mera invecklat än det nuvarande och kommer atl orsaka både myndigheter och enskilda avsevärt besvär. Hovrätten anser att detta beror på att en dubbel! omgång blir nödvändig, om lagsökningsutslag inte längre får utmätningsverkan och alltså inte innebär att exekution i fastigheten inleds. Enligt advokatsamfundet innebär beredningens förslag en betydligt omständligare ordning än den som nu gäller. Samfundet sätter i fråga om det är nödvändigt att införa denna ordning som när det gäller att få till stånd exekution i fastighet för borgenärerna kommer att leda till längre tidsutdräkt och högre kostnader än vad som nu är fallet. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar att det ojämförligt största antalet exekutiva försäljningar av fastigheter f.n. är ett resultat av att intecknad fordran bar fastställts till betalning i lagsökningsutslag som har utmätningsverkan. Detta. system har fungerat smidigt. Länsstyrelsen anser att de av beredningen åberopade skälen för en annan ordning inle är övertygande. Kronofogdemyndigheterna skulle få ett vida större antal ansökningar om utmätning av fast egendom att behandla än de har nu, om beredningens förslag genomförs. Ultalanden i samma riktning görs av länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens län. Också länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner den ordning beredningen har förordat göra förfarandet mera tungrott än det nuvarande och anser därför att beredningens förslag bör göras till föremål för ytterligare analys.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution framhåller att beredningens förslag i stället för att tillgodose en utveckling i förenklande och effektivitetsbefrämjande riktning leder lill ett helt motsatt resultat. En inteckningshavare kan f. n. lagsöka enbart på en inteckningsrevers och åberopa en avskrift av denna medan omslagsreversen inte behöver: åberopas. Enligt förslaget blir det emellertid nödvändigt att åberopa såväl omslagsrevers som pantbrev. Föreningen finner att det från hypoteksföreningarnas synpunkt är ett skrämmande perspektiv att tänka sig det antal. avskrifter som skulle behöva göras av kreditinstitutet och domstolarna. Enligt föreningen kommer det också att medföra en betydande omgång och.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 95 tidsförlust samt en ytterligare ökning av arbetsbelastningen, om sökanden sedan lagsökningsutslag har givils har att begära ulmätning hos kronofogdemyndighelen. Samma uppfattning kommer till uttryck i yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska sparbanksföreningen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det vara otänkbart att ett lagsökningsutslag, i vilket har förklarats alt fordran är förenad med pantrält i fastighet, endast innebär att utmätning av fastigheten får ske och alt det sedan under det exekutiva förfarandet får prövas närmare i vad mån fasligheten är belastad till följd av panträtten. Med en sådan ordning har lagsökningsförfarandet enligt länsstyrelsens uppfaltning ingen funktion att fylla. EON påpekar alt beredningens förslag innebär att borgenär med fordran som är förenad med panträtt i fastighet vid ansökan om utmätning av fastigheten på grund av lagsökningsutslag har att styrka panträtten, om denna inte har prövats i lagsökningsmålet. Eftersom pantsättningen av pantbrev kan ske muntligt, kan utmätningsmannen i sådana fall få pröva en muntlig utsaga medan han f.n. kan la hänsyn till och pröva endast skriftliga bevis. Genom förslaget vidgas sålunda utmätningsmans befogenheter. EON påpekar också att antalet mål om utmätning av fast egendom med all sannolikhet kommer att öka, om beredningens förslag genomförs. Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anför samma synpunter. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den nuvarande möjligheten att genom lagsökning få betalningsfastställelse med omedelbar utmätningsverkan torde inverka gynnsamt på en presumtiv kreditgivares villighet att lämna begärt lån. Om denna möjlighet slopas och en dubbel omgång med både lagsöknings- och utmätningsförfarande införs kan fara för rättsförlust uppstå, eftersom borgenären måste begära utmätning inom viss tid efter lagsökningsutslaget för att freda sig mot eventuell överlåtelse av fastigheten. Detta förhållande kan också väntas medföra att borgenär snarast möjligt efter lagsökningsutslaget begär utmätning av fastigheten, medan borgenärerna med det nuvarande systemet enligt länsstyrelsens erfarenhet väntar i det längsta med att söka verkställighet på grund av lagsökningsutslag.

Den kritik mot den av beredningen föreslagna ordningen som sålunda har framförts i yttrandena från länsstyrelserna i Västmanlands, Malmöhus, Kopparbergs, älvsborgs och Jämtlands län samt Konungariket Sveriges stadshypotekskassa utmynnar i alt det helt allmänt förordas att möjligheten att lagsökningsvägen få faslighet förklarad utmätt behålls.

Hovrätten för Västra Sverige förordar i sitt yllrande att den nuvarande ordningen som innebär att lagsökningsutslag har utmälningsverkan behålls med de modifikationer som måste göras med hänsyn till de nya panträtlsreglerna. Hovrätten framhåller därvid att den ordning beredningen har föreslagit inte nödvändiggörs av den nya panträttskonstruktionen. För att syftet med denna skall bli tillgodosett är det enligt hovrättens mening tillräckligt,

96 Kungl. Maj:ts proposttion nr 20 år 1971 att pantbrevet inte har karaktär av skuldebrev och att det kan göras gällande bara i förbindelse med omslagsreversen. Om omslagsreversen måste åberopas jämte pantbrevet för erhållande av exekutionstitel mot fastigheten, finns det enligt hovrätten inte något som hindrar att lagsökningsutslaget innehåller en utmätningsförklaring. En sådan förklaring anser hovrätten mycket väl, liksom hittills, kunna meddelas av underrätten. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare finner det visserligen vara ofrånkomligt alt lagsökning, om JB:s panträttskontruktion godtas, inte kan ske enbart på grund av panlbrevet. Men av detta finner föreningen inte med nödvändighet följa att fastställelse till betalning av fordran som är förenad med panträtt i fastighet inte skall kunna ha utmätningsverkan. Tillräckliga skäl för att avskaffa denna regel, som har visat sig ändamålsenligt, förefaller föreningen knappast föreligga. Uttalanden med samma innebörd görs i yttrandena från Svenska sparbanksföreningen och Stockholms sparbank.

I ylttrandena från advokatsamfundet, länsstyrelsen i Västerbottens län och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution är man av annan uppfattning än beredningen i frågan om pantbrev kan användas som exekutionsurkund. Advokatsamfundet anser sålunda att man bör kunna tillåta borgenär att åberopa endast pantbrev som grund för lagsökning och i samband därmed behålla den nuvarande regeln att fastighet anses utmätt genom alt fordringen fastställts till betalning ur fastigheten. Länsstyrelsen i Västerbottens län hävdar att den nya panträltskonstruktionen i JB i och för sig inte behöver hindra att det öppnas möjlighet att få fastighet dömd i mät lagsökningsvägen. Enligt länsstyrelsen bör därvid enbart pantbrev kunna åberopas. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution anser att lagstiftaren, oavsett panträttskonstruktionen i JB, måsle ha fria händer att utforma cxekutionsreglerna med hänsyn till vad som är mest ändamålsenligt. Mot panträttskonstruktionen måste vägas behovet och önskemålet att göra inledandet av exekution i fastighet så enkelt och praktiskt som möjligt. Vidare påpekar föreningen att en fastighetsägare i framtiden ytterst sällan kommer att använda ctt pantbrev på annat sätt än till att lägga det som säkerhet för cn omslagsrevers. Under andra betingelser kommer han inte att lämna ifrån sig pantbrevet. Vidare blir det inte möjligt att, såsom nu är fallet, med stöd av en klausul i omslagsreversen realisera ctt pantsatt pantbrev genom alt försälja det på offentlig auktion. Dessutom blir varje godtrosförvärv av pantbrev uteslutet. Föreningen anser alltså att man kommer alt kunna presumera, att den som innehar ett pantbrev avseende fastighet, som tillhör någon annan också har en omslagsrevers, i vilket brevet har pantförskrivits. Följaktligen kan man enligt föreningens mening låta inteckningshavaren inskränka sig till att åberopa pantbrevet som grund för lagsökning. Det behöver bara införas en bestämmelse om verkan av att fastighetsägaren invänder att det inte finns någon omslagsrevers eller att

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 97 skulden redan har blivit belald. En sådan invändning skulle medföra att sökanden måste förete omslagsreversen vid äventyr att ansökningen annars skulle förfalla. I lagsökningsmålet skulle med en sådan ordning ansökan riktas mot den som har lagfart på fastigheten och utslaget skulle kunna, liksom nu, gå ut på att fastigheten döms i mät. Föreningen framhåller emellertid att det inte går att bortse från det bakomliggande fordringsförhållandet, även om lagsökningen grundar sig enbart på pantbrev. Enligt föreningens mening bör det dock vara tillräckligt alt det i ett sådant lagsökningsmål lämnas uppgift om beloppet av den förfallna fordran, som sökanden anser sig ha. Om fastighetsägaren inte vill godta uppgiften, får sökanden förele omslagsreversen. Kan fastighetsägaren inte styrka sina påståenden med skriftligt bevis såsom kvitto på betalning får storleken på exekutionsfordringen bestämmas med ledning av omslagsreversen och sökandens uppgifter.

Hovrätten för Västra Sverige ställer mot bakgrunden av sitt förslag att lagsökningsutslag liksom hittills skall kunna innebära alt intecknad fastighet skall anses utmätt frågan om utslaget behöver innehålla något därutöver. Hovrätten påpekar alt intecknat belopp i utslag f. n. fastställs till betalning i fastigheten och att denna fastställelse anses vinna rättskraft enligt vanliga regler. Betalningsfastställelsen och rättskraften torde emellertid inte ha någon funktion att fylla. Det viktiga för inteckningshavaren är att få exekution i fastigheten inledd, närmast för att utöva påtryckning på fastighetsägaren, vilket i flertalet fall leder till betalning. Däremot kan i detta skede inte beslämmas hur mycket inteckningshavaren skall ha i utdelning vid en eventuell exekutiv försäljning av fastigheten, eftersom uldelningens storlek delvis beror på omständigheter som inträffar efter utslaget. Hovrätten frambåller vidare att det för fastighetsägaren inte är någon fördel alt det redan i lagsökningsutslaget lräffas elt avgörande som kan bli rättskraftigt angående exekutionssökandens fordran i fastighelen, Tvärtom kan detta någon gång vara till nackdel för honom, Om ctt alltför högt belopp faslälls, blir faslighelsägaren efler delgivning av utslaget nödsakad att söka återvinning vid domstol för att förhindra att ulslaget vinner laga kraft mot honom. Hovrätten påpekar dessutom att rättskraftsregeln ibland föranlelt ett visst besvär. Det förekommer inte sällan att fastighetsägaren efter att på något sätt ha gjort upp med långivaren och fått lagsökningen att förfalla, på nytt råkar i dröjsmål, varför långivaren nödgas göra en ny lagsökning på samma inteckning. Enligt 17 kap. 11 § tredje slycket RB har den nya talan då avvisats utan att någon invändining gjorts från svarandens sida. Detta är enligt hovrättens mening fullt korrekt om den nya lagsökningen avsett samma belopp som den första, t. ex. om båda lagsökningarna har avsett inteckningens kapitalbelopp, men inte om den nya lagsökningen har rört en scnare förfallande räntepost. Det förefaller hovrätten vara onödigt betungande att rättskraftsfrågan på detta sätt skall prövas, fastän det inte har påkallats av någon. Har långivaren en gång lagsökt på grund av inteckningens kapitalbe- 4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 lopp inträder sålunda den egendomliga konsekvensen att han, så länge samma person är ägare till fastigheten, blir avskuren från möjligheten att få fastigheten dömd i mät på grund av kapitalbeloppet. Hovrällen anser alt en förenkling skulle vinnas och långivarens ställning samtidigt skulle förbättras, om lagsökningsutslaget reduccras till att innefatta ett beslut om alt exekution skall inledas. Hovrätten påpekar att det är denna fråga som är aktuell på lagsökningsstadiet. Fastställelsen av fordringens belopp har cen viss betydelse under det exekutiva förfarandet. Betalas fordringen skall exckutionen sålunda avbrytas. Vidare äger efterföljande rättsägare utlösa exekutionssökanden genom att till ÖE betala hans fordran och kostnaderna. Vid auktionen kan exekutionssökanden dessutom hindra alt bud som inte läcker exekutionsfordringen antas. Hovrätten anser emellerlid att dessa förhållanden inte gör det nödvändigt att ha rättskraftsregeln. Ytterst sällan inträffar något av de nämnda fallen. Utlösen eller förhindrande av att bud antas förekommer sålunda knappast i praktiken. Betalning erläggs regelmässigt till långivaren, varefter bevis därom lämnas till ÖE. Skulle undantagsvis betalning erläggas till ÖE resp. utlösen eller avslående av bud förekomma, och skulle därvid delade meningar uppstå angående exekutionsfordringens slorlek, får enligt hovrätten ÖE pröva denna fråga på grundval av omslagsreversen och de bevis om betalning som fastighetsägaren kan prestera. Med hänsyn till exekutionsfordringens betydelse under det exekutiva förfarandet förefaller det emellertid hovrätten vara av behovet påkallat alt domstolen i lagsökningsutslag antecknar beloppet av den åberopade fordringen. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution ger i sitt yttrande i nu nämnda hänseenden ultryck för samma uppfattning som hovrätten.

Beredningens förslag och uttalande i fråga om verkan av överlåtelse av fastighet före utmätning har lämnats utan erinran av det helt övervägande antalet remissinstanser. Hit hör hovrätten för Övre Norrland, EON, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund,Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska kommunförbundet, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadscdomare, Sveriges industriförbund och flertalet av de länsstyrelser, som har avgivit yttranden. I vissa hänseenden har emellertid förslagets utformning blivit föremål för krilik.

Den föreslagna regeln att fastighet oaktat den har överlåtits får utmätas, om rälten har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt och ansökan om 'utmätning görs inom tre månader från beslutets dag, kritiseras av hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten anser alt regeln medför osäkerhet för fastighetsköparen. Om säljaren inte har upplyst köparen om rältens utslag, kan köparen för att fria fastigheten från exekutiv försäljning bli nödsakad att betala skulder, t. ex. lagsöknings- och exekutions-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 99 kostnader, för vilka fastigheten svarar men avräkning inte har skett vid köpet. Enligt hovrätten undviks denna olägenhet om man behåller det nuvarande systemet, varigenom fastigheten anses som utmätt redan genom lagsökningsutslaget. Fastighetsboken tillförs då omedelbart en anteckning om utslaget. Med den av beredningen föreslagna ordningen, som innebär alt borgenär efter lagsökningsutslaget alllid måste söka utmätning av fastigheten, kommer viss tid att förflyta mellan utslaget och utmätningen. Man måste då, för att undvika olägenheten, ålägga domstolen att sända meddelande till inskrivningsdomaren angående utslaget, varigenom rälten har utdömt den fordran, som skall utgå med särskild förmånsrält. Eftersom man knappast kan undvara alt fastighetsboken senare tillförs anteckning om utmätning blir dubbla anleckningar nödvändiga i de fall då utslaget leder till utmätning. Ett sådant system finner hovrätten vara onödigt tungrott. Hovrätten säller även i fråga riktigheten av beredningens uppfattning alt den nuvarande regleringen i 82 8 UL är för ålderdomlig för att kunna behållas och att en ny lag måste bygga på principen alt utmätning inte får ske för annat än fordran mot ägaren. Hovrätten understryker alt den nuvarande ordningen fyller den viktiga uppgiften att ge visst skydd mot skenöverlåtelser. Om denna ordning inte finns, ligger det enligt hovrätten nära till hands för gäldenären alt söka undandra fastigheten från utmätning genom en skentransaktion med tredje man. Hovrätten anser att det skäl som låg till grund för införande av den nuvarande ordningen — behovet av en spärr mot skenöverlåtelser — fortfarande har sin giltighel. Beredningen har visserligen beaktat problemet med skenöverlåtelser och uttalat att utmätning, trots att överlåtelse åberopas, skall verkställas om det finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelsehandlingen eller att annan grund för att överlåtelsen inte är gällande mot borgenären föreligger samt att ÖE sedan kan hänvisa den som vill skydda sitt fång alt väcka talan mot utmätningssökanden och gäldenären. Detta: förfarande är ecmellerlid avsett att användas bara i sådana fall då utmätningsmannen på grund av någon särskild omständighet har skäl till misstanke alt överlålelsen inte är gällande mot borgenären. I alla andra fall kommer en uppvisad överlåtelsehandäling att hindra ulmätning för gäld, som inte utgår ur fastigheten med särskild förmånsrätt, även om förvärvaren inte har sökt lagfart. Nackdelarna med den av beredningen föreslagna bestämmelsen kan bli särskilt påtagliga vid utmätning för oguldna skatter. Den nuvarande regleringen anser rätten däremol utgöra en effektiv spärr mot skentransaklioner, eftersom lagfart drar en inte obetydlig kostnad och det alltid är riskabelt för en fastighetsägare ati låta en annan få lagfart på fastigheten. Dessutom verkar den automatiskt vilket hovrätten finner vara en väsentlig fördel. Hovrätten föreslår därför att de nuvarande reglerna i 82 § första stycket och andra stycket första punkten UL behålls. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar sig i samma riktning och anför att nuvarande bestämmelser i 82 8 UL har utgjort en lättfattlig huvudregel både för allmänhe-

100 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 ten och myndigheterna. Eftersom bestämmelserna är väl kända, förefaller det inte att i större utsträckning ha förekommit några rättsförluster. Den av beredningen föreslagna regeln kan inbjuda till skenköp som de nuvarande bestämmelserna har avsetts skola förhindra. Också Föreningen Sveriges kronofogdar anser alt de nuvarande bestämmelserna har varit ägnade att på elt enkelt sätt hindra skenlransaktioner. De föreslagna reglerna, som innebär att överlåtelse skall utgöra hinder mot utmätning om det inte finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelsehandling eller alt överlåtelsen av annan grund inte skall gälla, ställer enligt föreningen ulmätningsmannen inför svåra avgöranden. Också ÖE kommer vid klagan över utmälning att ställas inför besvärliga bevisvärderingar. Föreningen är därför inte övertygad om lämpligheten av den föreslagna ordningen och sätter i fråga om den inte bör kompletteras med en bestämmelse att ÖE på begäran av utmätningsmannen eller sökanden skall kunna förelägga en påstådd köpare att inom viss tid söka lagfart på sitt förvärv vid äventyr att ultmätning av fastighelen annars får ske.

2.4 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet 2.4.1 Gällande rätt. I gällande rätt finns inte några särskilda bestämmelser för det fall att utmätning sker hos den som har överlåtit fast egendom medan förvärvet ännu är beroende av villkor.

2.4.2 Lagberedningen. Fastighetsköp avser ofta endast visst område av fastighet, som skall avstyckas. Köpet kan enligl gällande lag vara civilrättsligt giltigt, även om avstyckning inte kan genomföras. I 4 kap. 7 § i JB 1966 föreskrivs emellertid att köp, som avser visst område, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrätlning som avslutas senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades eller som vid utgången av nämnda tid är sökt under åberopande av köpet eller pågår på grundval av detta. I annat fall ålergår det köpta området celler, om köpet avsåg fastighet med undanlag av visst område, fasligheten till säljaren. Denna nya ordning kan inte undgå att inverka även på reglerna om fastighetsexckution.

Beredningen föreslår därför vissa regler om utmätning av fast egendom medan äganderätten är svävande och om försäljning av gäldenärens rätt eller anstånd med försäljning i sådana fall. Förslaget går ut från att utmälning av villkorlig rält till fast egendom skall kunna ske hos överlåtaren för dennes gäld eller bos förvärvaren för dennes gäld. Reglerna avser både det fallet att överlåtelsen gäller hela fastigheten och det fallet att överlåtelsen är mera begränsad.

Har hel fastighet sålts villkorligt och sker därefter utmätning hos överlåtaren för dennes gäld, skall det enligt beredningens förslag anstå med försälj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 101 ning i avvaktan på att det visar sig, om villkoret uppfylls eller inte. Fordran på utestående köpeskilling ingår i utmätningen och skall betalas till utmälningsmannen celler ÖE. Uppfylls villkoret, blir det inte tal om försäljning av fastighelen och utmätningssökanden får hålla sig till den rätt, dvs. vanligen endast köpeskillingsfordran, som överlåtaren hade mot förvärvaren av fastighelen. Enligt beredningen skall överexcekutor i sådant fall driva in celler bjuda ut vad som alltjämt omfattas av utmätningen i den ordning som gäller belräffande utmätt fordran celler rättighet.

När visst område eller faslighet med undantag av visst område har överlåtits och avstyckning ännu inle har skelt, torde det visserligen vara klart, att överlåtaren kommer att behålla viss fast egendom. Men exekutiv försäljning därav är då förenad med vissa svårigheter. F.n. torde överlåtarens rätt till den det som har behållits kunna ulmätas och säljas enligt vanliga regler om försäljning av fast egendom. Vad som överlålils före utmätningen går då vid sidan och omfattas inte av den exekutiva försäljningen. Beredningen menar, att denna ordning inte kan bestå orubbad sedan JB har genomförts. Om den villkorliga överlåtelsen inte blir gällande, måste den därigenom sålda egendomen återförenas med överlåtarens kvarvarande egendom, men om denna då redan exekutivt sålts för sig kan inroparen inte göra anspråk på alt utan vidare få även den tidigare villkorligt överlåtna egendomen. Å andra sidan bör faslighetsdelarna inte ligga på skilda händer. Det förekommer enligt uppgift att motsvarande situation vid frivillig försäljning av överlåtarens rätt regleras på det sätlet att den som förvärvar hans ålerstående egendom även ikläder sig överlåtarens skyldigheter med anledning av den tidigare villkorliga överlåtelsen och jämväl förvärvar möjligheten att återfå den villkorligt överlåtna egendomen, om den överlåtelsen inte står sig. Om det villkorliga fånget inte blir gällande, kommer alllså fastighetsdelarna att återförenas hos den som förvärvat överlåtarens återstående del av fastigheten. Denna ordning bör tjäna som mönster för förfarandet vid exckutiv försäljning. Enligt beredningens förslag skall emellertid i första hand avvaktas, om den villkorliga försäljningen går i lås, dvs. om avstyckning kan genomföras. Det kan emellertid befaras, alt avstyckningsförfarandet ibland tar så lång tid att det vore orimligt alt stoppa det exekutiva förfarandet tills saken blir klar. Förslaget ger därför möjlighet att sälja utmätt fastighet, från vilken visst område villkorligt har överlåtils, om det inle utan betydande tlidsutdräkt kan avvaklas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Ulmälningen skall i detta fall formellt avse hela faslighelen. Också försäljningen skall gälla hela fastighe!en men förbehåll skall ske för den rätt till det sålda området som tillkommer förvärvaren av delta. Försäljningen skall omfatta även överlåtarens rält mot den som villkorligt förvärvat området. I övrigt skall tillämpas vanliga regler om försäljning av fast egendom. Förslaget innebär, att om det villkorliga fånget till området inte blir gällande, den som inropat den utmätta fastigheten också blir ägare till nämnda område. Inroparen skall enligt förslaget även

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 svara för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren av området enligt dennes fångeshandling.

Den rätt förvärvaren har vid villkorlig överlåtelse av fastighet kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans borgenärer och villkorligt överlåten fastighet skall alltså kunna utmätas hos förvärvaren. Med hänsyn till att förvärvaren så länge hans rätt är villkorlig inte kan belasta fastigheten med inteckning utan samverkan med överlåtaren eller upplåta särskild rättighet till fastigheten annat än villkorligt anser beredningen att försäljning av förvärvarens rätt regelmässigt kan ske utan användande av den ordning som annars gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår därför, att försäljning av förvärvarens villkorliga rätt får ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätlt rättighet. Den som förvärvar gäldenärens räll skall enligt förslaget svara för dennes skyldigheter i enlighet med gäldenärens fångeshandling. Medan gäldenärens rätt är villkorlig, kan det vara osäkert hur mycket den är värd och försäljning enligt reglerna om försäljning av utmätt rättighet kan därför medföra att hans rätt säljs till underpris. Det bör därför finnas möjlighet att ge anstånd med försäljningen. Enligt beredningsförslaget får ÖE ge sådant anstånd, om det utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Om villkoret uppfylls innan försäljning har skett, skall denna äga rum i den ordning som i allmänhet gäller om försäljning av fastighet. Om det villkorliga förvärvel går åter innan gäldenärens rätt enligt fångeshandlingen har sålts, skall ÖE enligt förslaget låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Om villkoret uppfylls sedan gäldenärens villkorliga rätt sålts, kommer den som har ropat in gäldenärens rält att bli ägare till den överlåtna fasligheten resp. det överlåtna området.

Med hänvisning till sitt förslag att fast egendom skall kunna säljas exekulivt under hand påpekar beredningen, att vad som nu har sagts om den som har inropat fast egendom på auktion är tilllämpligt också på den som har köpt fastighet vid underhandsförsäljning.

Tas villkorligt överlåten fastighet i mät hos överlåtaren eller förvärvaren för fordran som fastigheten på grund av upplålelse av panträll eller på annan grund svarar för oavsett vem som äger fastigheten, föreligger inte någon anledning att sälja fastigheten i annan ordning än den vanliga.

2.4.3 Remissyttrandena. De regler som beredningen har föreslagit för det fall att utmätning av fast egendom, som har överlåtits villkorligt skall ske hos överlåtaren eller förvärvaren har i allmänbet inte föranlett några crinringar under remissbehandlingen. Hovrätten för Västra Sverige anser dessa vara väl underbyggda och innebära en god lösning av de problem som uppkommer. Länsstyrelsen i älvsborgs län finner däremot förslaget att förvärvarens villkorliga äganderätt skall få säljas i den ordning som gäller för exekutiv för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 103 säljning av lös egendom vara mindre tillfredsställande. Enligt länsstyrelsen måste det vid sådan försäljning bli mycket svårt att bedöma hur mycket den villkorliga äganderätten är värd och följaktligen praktiskt taget omöjligt att avgöra vilket bud som kan godtas. Länsstyrelsen i Jämtlands län berör i sitt yttrande förslaget att utmätt fastighet får säljas även om visst område av fastigheten före utmätningen har överlåtits villkorligt och ställer sig tveksam till regeln att den som ropar in sådan fastighet också blir ägare till området, om den villkorliga överlåtelsen av detta inte blir gällande. även om inroparen i princip skall svara för gäldenärens skyldigheter gentemot förvärvaren av området, förefaller det länsstyrelsen sannolikt att ovissheten om den slutliga äganderätten till området kan inverka menligt på det pris som bjuds vid auktionen.

2.5 Exekution på grund av gemensam inteckning 2.5.1 Gällande rätt. Enligt gällande rätt kan samma fordran intecknas i två eller flera fastigheter vare sig fastigheterna tillhör samma eller skilda ägare. Intecknandet kan ske samtidigt eller vid olika tidpunkter och kan avse fastigheter i samma eller olika inskrivningsområden. Det är också möjligt att gemensamt inteckna ideella andelar i fastighet. Gemensamt inteckningsansvar kan också uppstå genom att intecknad fastighet delas.

Reglerna i IF om fördelningen av gemensamt intecknade fastigheters ansvar utgår i princip från att varje fastighet i första hand (primärt) svarar för en viss, med hänsyn till förhållandena vid den gemensamma ansvarighetens tillkomst fixerad del av inteckningsbeloppet. Uppstår brist i någon fastighet, tas bristen ut i de andra fastigheterna. I andra hand (sekundärt) är alltså ansvaret solidariskt.

Det primära ansvaret fördelas i förhållande till de gemensamt intecknade fastigheternas värden (32 § första stycket IF). Värdet besläms i första hand av vad som i detta avseende kan ha angivits i inteckningshandlingen. Om värdet inte angivits på detta sätt blir i andra hand taxeringsvärdena året före inteckningsansökan eller, om sådana värden inte finns, de värden som därefter först åsätts, avgörande för ansvarsfördelningen. Om även taxeringsvärden saknas får man gå på de saluvärden som utmätningsmannen åsätter fastigheterna före exekutiv auktion (jfr 79 8 UL). Motsvarande regler gäller i fråga om fördelningen av det sekundära ansvaret (32 § andra stycket IF)

Ett betydelsefullt undantag från den angivna ansvarsfördelningen gäller i fråga om vissa avsöndringar och avstyckningar. Dessa svarar nämligen endast i den mån full betalning inte utgår ur stamfastigheten. De har sålunda endast subsidiärt ansvar. Beträffande avstyckningar förutsätts dock att slamfastighet och avstyckning inte längre är i samme ägares hand. Beträffande avstyckningars och avsöndringars inbördes ansvar gäller att den styck- ningslott varå lagfart senast söks skall gå först i betalning. Om lagfart sökts

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 samma dag är överlåtelsedagen avgörande (37 £ 3 mom. första stycket och 5 mom. IF).

Vid exekutiv försäljning av samintecknad fastighet på begäran av annan än innehavaren av gemensam inteckning har denne rält att dra in övriga fastigheter eller någon av dem i försäljningen (35 § IF). På delta sätt kan det utrönas om brist kan uppstå, för vilken det ursprungliga exekulionsobjektet svarar. Yrkandet skall frams”ällas i lagsökningsväg och bevis om att så skett skall inges till auktionsförrältaren inom bevakningstiden. Underlåter inteckningshavaren att utnyltja sin indragningsrätt, får han inte ur köpeskillingen för den fastighet som skall säljas uppbära det belopp som annars i första hand skulle ha utgått ur ej indragen fastighel, om denna erbjudit full betalning. Särskilda bestämmelser om exekution i gemensamt intecknade fastigheter ges i UL. Också i IF finns bestämmelser, som rör sådan excekution. De exekutionsrättsliga bestämmelserna anknyter till de nyss nämnda bestämmelserna om ansvarsfördelning mellan gemensamt intecknade fasligheter. Samtidigt har man vid utformningen av reglerna beaktat särinlressen som kan finnas i ctt gemensamt intecknat fastighetskomplex. Detta har bl. a. föranlett särskilda regler om utropsordningen när flera gemensamt inlecknade fastigheter skall säljas samlidigt på exekutiv auktion. Reglerna härom förutsätter att såväl särutrop av fastigheterna som gemensamt utrop kan konima till stånd (jfr 121 8 UL).

2.5.2 Den i JB föreslagna ordningen. JB innehåller regler som gör det möjligt att också i fortsältningen låta två eller flera fastigheter svara gemensamt för inteckning. Liksom f. n. uppkommer gemensamt ansvar när inteckning avser flera fastigheter eller när intecknad fastighet delas. Möjligheterna att få till stånd gemensam inteckning har emellertid begränsats. Ansökan om inteckning får sålunda avse flera fastigheter gemensamt endast om de är i en ägares hand och belägna incm samma inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan om gemensam inteckning fastighet som svarar för beviljad celler sökt inteckning måste ansökningen för alt kunna beviljas avse samma fasta egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte svarar för inteckningen (22 kap. 2 § andra stycket). Reglerna syftar till att såvitt möjligt begränsa gemensamma inteckningar till faslighetskomplex som är i en ägares hand och likformigt besvärade av inteckningar.

Beträffande ansvarsfördelningen mellan gemensamt intecknade fastigheter innehåller JB regler som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. Möjligheten alt ange ansvarsfördelningen i inteckningshandlingen föreligger dock inte enligt JB (jfr 6 kap. 10 och 11 §§). Regler om indragningsrätt har inte tagits upp i JB.

2.5.3 Lagberedningen. Den utformning reglerna om genemsam inleckning fått i JB, gör att de svårigheter på det exekutionsrättsliga planet som är

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 105 förenade med sådana inteckningar blir mindre framträdande. Helt har de emellertid inte kunnat undanröjas. Sålunda måste man allljämt räkna med äldre särinteckningar. Vidare kommer särintressen alt kunna finnas Lill följd av äldre eller nya upplåtelser av nyttjanderätt eller servitut osv. Det kan inte heller hindras, att ett homogent komplex splittras genom att det kommer på olika händer, även om regelsystemet i allmänhet avser alt tvinga fram en uppordning av inteckningsförhållandena. Gemensamma inteckningar kommer också att i framtiden ibland slås sönder på olika sätt, t. ex. genom expropriation och exekutiv försäljning.

Om gemensam inteckning gäller i homogent intecknade fastigheter, kan man enligt beredningen räkna med alt exekution kommer att riktas mot hela det intecknade fastighetskomplexct. Beredningen har övervägt, huruvida det borde stadgas förbud för borgenären aft rikta exckutionen mot allenast någon eller några av de intecknade fastigheterna. Eftersom det under lång tid framåt kommer att på grund av äldre åtgärder råda inteckningsförhållanden som inte är förenliga med ett sådant förbud och det också i framtiden kan tillkomma omständigheter som gör att separal exekution är moliverad, vill beredningen emellertid inte föreslå något sådant förbud. Enligt beredningen bör det sålunda överlämnas åt borgenären att avgöra vad som i det särskilda fallet är lämpligast. Risken att han genom någon åtgärd åstadkommer en onödig försämring av inteckningsförhållandena förefaller beredningen vara ringa.

Innehavare av gemensam inteckning kan inte vid scparat exekution riktad mot en av fastigheterna enligt gällande ordning få ut mer ur fasligheten än som motsvarar det belopp för vilkel fastigheten primärt svarar i förhållande till övriga intecknade fastigheler. Beredningen har övervägt möjligheten av att under vissa bestämda förutsältningar — främst krav på gemensam ägare och homogen inteckningsbelastning såvitt angår inteckningar med lika cler sämre rätt -— ge borgenären rätt alt ta ut hela pantbrevets belopp ur en fastighet, i den mån dess värde förslår därtill. En sådan möjlighet skulle minska exckutionskostnaderna. Det har emellertid synts angeläget att såvitt möjligt undvika nya regler som kan bidra till att ytterligare komplicera den ordning som systemet med gemensamma inteckningar med nödvändighet dårar med sig. Något krav på införande av den antydda exekulionsmöjligheten har inte framställts och eveniuella behov som skulle kunna tillgodoses kan förmodas vara ringa.

De nuvarande reglerna i 35 § IF om indragning av annan fastighet i oxekutivt förfarande riktad mot en gemensamt intecknad fastighet gör det möjligt för innehavare av gemensam inteckning att göra det solidariska ansvaret för den gemensamma inteckningen gällande i fastigheterna. Indragningsrätten används f. n. antagligen sällan och användningen kan antas bli ännu sällsyntare efter genomförandet av JB. Möjligheten till indragning kan emellertid inte avvaras och föreligger därför också enligt beredningens förslag. In- 4t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

dragning bör ses som en åtgärd inom det exckutiva förfarandets ram. Det passar också av andra skäl roindre väl att hänskjuta frågan om indragning till lagsökning hos rätten. Beredningen föreslår därför, alt ÖE skall pröva fråga om indragning.

I fråga om förfarandet, när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter samtidigt skall säljas exekutivt föreslår beredningen ett system som i likhet med vad som nu gäller förulsätter både särutrop och gemensamt utrop. Om det inte finns särintressen som måste beaktas, skall det enligt beredningen som regel endast ske gemensamt ulrop på grundval av en för fastigheterna gemensam sakägarförteckning. När särintressen finns, måste fastigheterna som regel ulropas var för sig. Enligt beredningens förslag skall då också särskild sakägarförteckning upprättas för varje fastighet. Efter särutrop skall, när det behövs, fölia gemensamt ulrop. Beredningen har emellertid sökt att begränsa möjligheten av dubbla utrop till så få situationer som möjligt. Dubbla utrop torde dock i de komplicerade situationerna nästan aldrig kunna undvaras. Att förbjuda dubbla ulrop i de enkla situationerna innebär enligt beredningen å andra sidan inte någon större fördel från arbelssynpunkt. även om någon lättnad skulle vinnas, måste fördelen därav vägas mot att dubbla utrop kan ge bättre resultat av försäljningen. Beredningen anser, alt man inte kan bortse från sistnämnda förhållande, och har därför inte nått något större resultat i sin strävan att begränsa ulropen. Deregler beredningen föreslår överensstämmer därför i sak väsentligen med vad som nu gäller. Reglerna har dock i beredningens förslag fått en utformning som gör dem väsentligt lättare alt handskas med än de nuvarande reglerna. Enligt beredningen torde det normala framdeles ändå böra bli, alt endast gemensam! utrop behöver ske när homogent gemensamt intecknade fastigheler skall säljas. Om endast gemensamt utrop behöver ske bör det enligt beredningen inte vara nödvändigt att upprätta mer än en gemensam sakägareförteckning.

2.5.4 Remissyttrandena. Vad beredningen har anfört i denna del har godtagits eller Jämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar beredningens uppfattning att indragning av annan intecknad faslighet bör ses som en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram och biträder därför förslaget att yrkande om indragning skall prövas av ÖE i stället för som hittills av rätten. Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det vara onödigt att gå över lagsökningsförfarande för att få indragning till stånd. Enligt denna länsstyrelses mening kan ÖE myckel väl på grundval av det material som har skaffats in i ett ärende pröva frågan om indragning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 107

2.6 Exekution i andel av fastighet 2.6.1 Gällande rätt. Något hinder finns inte i IF mot inieckning av kvotdel av faslighet. Enligt praxis gäller emellertid den begränsningen att fastighetsägaren måste inleckna hela sitt innehav. Detta torde gälla även om delar av hela innehavet lagfarits särskilt. I detta sammanhang borlses från sådana fall då andelsinnehav följ!s av sämjedelning.

Andel av fastighet kan enligt gällande rätt även tas i mät för ägarens gäld. även i detta avscende gäller emellertid att, om en person äger en hel fastighel, utmälning inte får begränsas till andel av fastigheten annat än på grund av att andelen är intecknad för sig. I princip är förfarandet vid utmätning av andel av fastighet och det förfarande som följer på utmätningen delsamma som när hel fastighet utmäts. Andel av fastighet säljs sålunda exekutivt i samma ordning som gäller för hel fastighet. Andel i tomträtt antas däremot skola utmitas som rättighet och alltså säljas exekulivt i den ordning som gäller i fråga om försäljning av utmätl rättighet, vilket bl. a. har förklarats med, att andel i lomträtt, till skillnad från andel i fasighet, inte kan bli föremål för särskild inteckning.

2.6.2 Den i JB föreslagna ordningen. Enligt JB får ansökan om inteckning inte avse andel av faslighet (22 kap. 2 § andra stycket). Detsamma gäller för inteckning i tomträtt (22 kap. 15 §). Enligt en särskild övergångsbestämmelse är andelsinteckning utan verkan i andelen om fastigheten säljs på exekutiv auktion (29 § andra stycket JP).

2.6.3 Lagberedningen. Mot bakgrunden av beslämmelserna i JB tar beredningen till övervägande upp frågan om andel i fastighet skall få utmätas för sig.

Om utmätning inle får ske, skulle andel i fastighet inte kunna angripas annat än genom konkurs. En sådan svårighet bör inte skapas. Dessutom kommer frågan om andelens försäljning tillbaka i konkursen. Det kan här vara fråga om mycket praktiska fall, såsom då två makar gemensamt köpt en fastighet eller syskon tillskiftals var sin andel i en ärvd fastighet. Andel i fastighet måste sålunda enligt beredningens mening kunna angripas genom utmätning och något förbud däremot vill beredningen inte ställa upp.

Några särskilda regler om hur utmätning av andel i fastighet skall gå till finner beredningen inte behövliga. Det får liksom enligt gällande lag anses klart att, om en person äger he! fastighet, ulmätning regelmässigt inle får begränsas till andel av fastigheten annat än på grund av särskild inleckning i andelen. På motsvarande sätt får, när en person äger andel av fastighet, utmitning regelmässigt inte begränsas till viss del av andelen. I fråga om realisationen av utmätt andel är del däremot mera tveksamt hur man bör förfara. Denna tvekan hänför sig inte till det fallet att den som har pantbrev i faslig-

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 hel som ägs av flera begär att fastigheten tas i mät. Därlill är han berättigad, om de aktuella ägarna gemensamt pantförskrivit fastigheten eller tidigare ägare gjort det. Borgenär med förmånsrätt enligt 8§ FRO (jfr 17 kap. 6 § HB) har samma rätt till utmätning. Frågan gäller i stället det fallet att utmätning av andel äger rum för fordran som inte är förenad med panlrätt på grund av inteckning eller förmånsrätt av det slag som nyss har nämnts. Det mest praktiska fallet är, att makes andel tas i mät. Om båda makarna svarar för den aktuella fordringen, kan det tänkas att båda makarnas andelar 1as i mät för fordringen. I den situationen anser beredningen att andelarna utan vidare kan säljas gemensamt. I fall då bara ena makens andel blivit utmätt kan det däremot enligt beredningens mening inte vara lillfredsställande att man, såsom nu antas vara förhållandet beträffande andel i tomträtt, skall vara hänvisad till att sälja andelen i den ordning som gäller för försäljning av rättighet. Försäljning i sådan ordning gör det sålunda inte möjligt att under konkurs låta borgenärer med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § FRO (jfr 17 kap. 4 8 HB) få betalning före borgenärer med panträtt i fastigheten, cftersom de senares panträtt inte torde rubbas genom försäljningen. även om förmånsrälten enligt nämnda lagrum är besvärande för fastigheftskrediten måste det enligt beredningen vara praktiskt möjligt för borgenärerna alt få åtnjuta den. Det är dessutom sannolikt ogynnsamt för utmätningssökanden och kanske även för andelsägaren, att dennes rätt säljs som lös egendom. Den som köper andelen vet inte så noga vad han ger sig in på, och detta kan lätt leda till att andelen säljs till underpris.

Beredningen föreslår alt, när andel tagits i mät, även återstoden av fastigheten skall få säljas i det exekuliva förfarandet. Den som har andel av fastighet får redan nu enligt samäganderätlslagen räkna med att hela fastigheten bjuds ut lill försäljning. Det förefaller då beredningen inte vara alltför överraskande att, om annans andel tagits i mät, det exckutiva förfarandet kan leda lill att hela fastigheten går till försäljning, därvid bl. a. envar andelsägare har möjlighet att bjuda på fastigheten. Yrkande om gemensam försäljning skall enligt beredningens förslag kunna framställas hos ÖE av utmätningssökanden, andelens ägare eller annan delägare. Om andelens ägare är i konkurs, kan yrkandet fraraställas av konkursförvaltaren. Yrkandet skall enligt beredningens förslag prövas av ÖE enligt de grunder som enligt 6 och 7 §§ lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt gäller när delägare i fastigheten vill att fastigheten skall säljas. Den som enligt gällande lag har förvärvat andel exekutivt, kan därefter göra ansökan om försäljning av hela fastigheten enligt samäganderättslagen och förslaget innebär sålunda alt man sammanför två led i ett gemensamt förfarande.

Det förhållandet all yrkande att hela fastigheten skall säljas skall prövas enligt samäganderättslagens regler innebär att det inte är givet att yrkande skall bifallas. 6 och 7 §§ i lagen innebär sålunda att fastighet på delägares begäran skall bjudas ut till försäljning, om inte annan delägare visar synner-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 109 liga skäl till anslånd, samt att det förhållandet att fastigheten kan bli föremäl för laga skifte kan utgöra hinder mol försäljning. Om ÖE avslår yrkande om försäljning av hela fastigheten medför detta enligt beredningens förslag alt den ulmätta andelen skall säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av rättighet. Detsamma skall gälla, om något yrkande inle framställs. Bifalls å andra sidan ett sådant yrkande skall hela fastighelen räknas som utmäll och säljas när beslutet har vunnit laga kraft.

De regler som enligt förslaget sålunda skall gälla beträffande försäljning av andel i faslighet anser beredningen också böra tillämpas vid försäljning av andel i tomträtt.

Beredningen erinrar om all det har varit vanligt, att fastigheler har sämjedelats och att delägare har anselts ensam ägare till lott som utlagts på marken. Beredningen utgår från att sämjedelning blir legaliserad i den omfattning som man anser alt den kan godtas och att sämjelotten i så fall inte skall behandlas som andel av fastighet utan som hel fastighet.

2.6.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag i denna del och ultalandena i anslutning till dem har godtagits eller lämnats utan crinran i så gott som alla remissyttrandena.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att förslaget att återstoden av fastighet skall kunna dras in i försäljningen när andel i den har utmälts innebär ökade möjligheter att uppnå elt sådant resultat atl sökanden får betalning för sin fordran. Med nuvarande regler inträffar det enligt länsstyrelsen inte sällan alt utmätt fastighetsandel inte kan säljas, därför alt det saknats intresse av att förvärva en ideell andel. Länsstyrelsen anser därför förslaget i denna del vara mycket värdefullt.

Hovrätten för Övre Norrland tillstyrker alt yrkande om att återstoden av fastighet skall säljas när andel i fastighelen har utmätts skall prövas enligt samäganderätltslagen. Hovrätten anser emellertid att prövningen bör göras av allmän domstol. Utöver fall som omnämns i 9 §i den nämnda lagen kan i fråga om ägarnas förhållanden komma upp frågor som det inte bör åläggas ÖE att pröva. Hovrätten vill därför föreslå, att ÖE i stället åläggs att hänvisa sökanden, andelens ägare eller annan andelsägare som framställt begäran om samtidig försäljning att inom viss tid väcka talan vid allmän domstol. I avbidan på sakens prövning bör förrättningen vila. Hovrätten påpekar atl 6 och 7 §§ samäganderättslagen måste ändras för alt utmätningssökanden skall kunna föra sådan talan.

2.7 Ägarhypotek 2.7.1 Gällande rätt. äÄgarhypotck är enligt gällande lag en tillgång som kan bli föremål för utmätning och som också ingår i konkursbo. Om fastighetsägaren innehar en obelånad inteckning, sker utmätning och försäljning enligt

110 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 de vanliga regler som gäller för lös egendom. Är inteckning belånad genom att den har överlåtits till borgenär eller lämnats som pant, men tillkommer en del av det värde den representerar fastighetsägaren, t. ex. på grund av avbetalning, föreligger vid utmätning liksom vid konkurs rätt att bryta ut ägarhypoleket (jfr 27 § IF och 91 § UL). Utbrytning innebär, att inteckningsrätten frigörs från sambandet med den ursprungliga intecekningshandlingen till ett belopp som motsvarar ägarhypoleket och alt en särskild inteckning för det utbruina beloppet utfärdas. Den nya inteckningsbandlingen realiseras därefter enligt de regler som gäller för lös egendom. Också fastighetsägaren har rätt lill utbrylning av ägarhypotek, men endast om annat inle har eiler inle kan anses ha avtalats med borgenären (26 § IF).

2.7.2 Den i JB föreslagna ordningen. Som tidigare anförls har i JB tagits upp beslämmelser om ägarbypolek som i huvudsak överensstämmer med . motsvarande regler i IF. JB innehåller dock inte några regler om utbrylning av ägarhypotek. Föredragande departementschefen anförde vid remissen till lagrådet att det väsentliga skilet lill att man år 1912 förde in ägarhypoteket i svensk rätt var en strävan att underlätta förfarandet vid exekution i fastighet, särskilt fastställandet av lägsta budet. Vidare framhölls att ägarhypoteket väsentligen har sin betydelse på det exekutionsrältsliga planet och att en omprövning av ägarhypoteket därför i viss mån skulle föregripa beredningens pågående arbete på reglerna om fastighetsexekution. Med hänsyn härtill ansågs det inte finnas anledning att på sakens dåvarande ståndpunkt i ägarhypoteksfrågan avvika från gällande rätt.

2.7.3 Lagberedningen. De skäl för att införa ägarhypoleket som åberopades i samband med 1912 års lagstiftning gäller alltjämt, även om ägarhypoteket i praktiken kanske inte så ofta spelar någon roll när det kommer till exekution, Det skulle enligt beredningen vara förenat med bestämda risker och olägenhetecr att avskaffa ägarhypoleket. Ett system enligt vilket inteckningshavare med sämre rätt rycker upp, t. ex. när ett belånat pantbrev inlöses, men fastighetsägaren ändå kan när som helst utge pantbrevet på nytt, är långt ifrån tlillfredsställande och vållar en rad svårigheter. Man kunde möjligen i och för sig tänka sig elt syslem, enligt vilket pantibrev och motsvarande inteckning blir verkningslösa när ett lån löses. En sådan ordning är emellertid oförenlig med systemet i JB som förutsätter all pan!breven skall överleva de aktuella lånen, och skulle överhuvud åstadkomma en djupgående omvälvning av JB och reglerna om fastighetsexekution. Beredningen erinrar om att ägarhypotek finns även i fråga om Juftfarlyg och intecknade reservdelar därtill samt att det beträffande vanliga fartyg väntas förslag från sjölagskommittén om lagstiftning som skulle komma att införa ägarhypotek beträffande sådana inteckningsobjekt. Beredningen anser det sålunda ofrånkomligt att beträffande ägarhypoteket följa de grundlinjer på vilka JB bygger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 111

Beredningen har inte någon anledning föreslå alt ägarhypotek skall få brytas ut. Det är emellertid enligt beredningen uppenbart, att det värde som ägarhypotlek representerar, vare sig pantbrevet är helt obelånat eller endast delvis belånat, måste vara tillgängligt för fastighetsägarens borgenär såväl vid ulmätning som i konkurs. Detsamma gäller, om gäldenären bara har ideell andel i ägarhypotek, t. ex. då makar som är samägare till fastighet har pantbrev liggande obelånat. Om utmätning av ägarhypotek hindras, kunde situationen utnyttjas av ägaren på ett otillbörligt sätt. Genom att inteckna sin fastighet till fulla värdet kunde han t.ex. utan att belåna pantbreven, hindra sina oprioriterade borgenärer att komma åt den med pantbreven blockerade delen av fastighetens värde annat än genom konkurs.

När ägarhypotck tas i mät, skall enligt beredningens förslag panbrevet tas i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. Pantbrev är enligt JB inte någon värdehandling i vanlig mening och medför inte i och för sig någon rätt för innehavaren. Man kan därför inte ta i mät och sälja själva pantbrevet. Det måste sökas andra vägar att realisera det värde som man vill komma åt med utmälningen.

Enligt beredningens förslag skall två möjligheler stå till buds. Den ena är, att borgenären begär att fastigheten tas i anspråk. Beslut härom skall innebära, att även fastighelen anses utmätt för borgenärens fordran. Genom utmätning av ägarhypoleket har borgenären fått förmånsrätt i detta enligt 10 § FRO (jfr. 17 kap. 8 8 HB). Genom beslutet att fastigheten tas i anspråk får borgenären vid realisation av fastigheten möjlighet att åtnjuta den förmånsrätt som pantbrevet representerar. Det kan emellerlid ibland vara onödigt hårt att skrida till försäljning av fastigheten. Borgenären kan kanske låta sig nöja med den säkerhet som innehav av pantbrevet kan erbjuda. Enligt förslaget skall därför borgenär också ha möjlighet att begära, att utmätt pantbrev av utmätningsmannen pantförskrives till säkerhet för borgenärens fordran. En sådan möjlighet har även betydelse bl. a. för innehavare av pantbrev med sämre rätt som är intresserad av att försäljning undviks. Sådan panlhavare bör kunna utlösa utmätningssökanden, om denne vill driva saken till försäljning. Om utmätningen av ägarhypoteket endast ger rätt att få fastigheten såld, kan panthavaren emellertid inte genom utlösning hindra försäljning utan att uppge den med ulmätningen förvärvade säkerheten i ägarhypoteket. Har utmätningssökanden begärt att fastigheten tas i anspråk, kan enligt förslaget en panthavare som utlöst honom begära pantförskrivning av ägarhypoteket och återkalla framställningen om att fastigheten skall tas i anspråk, Han behöver alltså enligt förslaget inte uppge den genom utmätning förvärvade säkerheten för att undvika försäljning.

De båda angivna möjligheterna står eniigt förslaget lill buds även när pantbrev är belånat och en del av pantbrevets belopp är ägarhypotek. Beredningen räknar dock knappast med att ulmätning av sådant ägarhypotek

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 kommer att äga rum annal än rent undantagsvis, om inte själva fastigheten redan är utmätt. Liksom f. n. kan del däremot väntas förekomma allt emellanåt, att ägarhypotek tas i mät i samband med exekuliv försäljning av fastigheten.

Ideell andel i ägarhypotek skall enligt beredningens förslag visserligen kunna tas i mät men den får inte pantförskrivas för sig. Liksom den som äger andel i fastighel inte kan ta ut inteckning i andel av fastighelen eller pantförskriva andel av panlbrev får inte heller utmätningsmannen enligt förslaget pantsätta andel av ägarhypotek. Om även den eller de återstående delägarna i fastigheten svarar för utmälningssökandens fordran, bör emellertid utmätning kunna äga rum av hela ägarhypoteket och detta även kunna pantförskrivas. Det är inte avsett, att förslaget skall lägga hinder i vägen för ett sådant förfarande.

Beredningen påpekar att den som fått utmälning av andel i ägarhypotek enligt förslaget kan komma till sin rätt genom att begära, att däremot svarande andel av fastigheten tas i anspråk. Han kan därefter gå ett steg vidare och begära, att hela fastigheten säljs för delägarnas gemensamma räkning. Om sådant yrkande inte framställs eller inte vinner bifall, får fastighetlsandelen säljas i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet. En sådan ordning kan synas komplicerad. Den förebygger emellertid, att andel i ägarhypotek blir oåtkomlig för borgenärerna, och man behöver inte räkna med att förfarandet skall behöva utnyttjas annat än undantagsvis. Om tvångsmöjlighet finns alt komma åt andelen, kan en gäldenär som annars skulle göra svårigheter antas medverka till att andelen ställs till borgenärernas förfogande. Beredningen har inte kunnat finna någon annan väg som tillgodoser borgenärernas berätligade krav utan att bryta med de principer som lagts till grund för JB.

2.7.4 Remissyttrandena. Beredningens uppfattning att ägarhypoleket bör behållas i den utformning det har fått i JB har inte mött någon invändning under remissbehandlingen. Likaså har beredningens åsikt att utmätning av ägarhypotek inte skall hindras men att utbrytning av ägarhypotek i samband med utmätning eller i övrigt inte skall få ske lämnats obestridd.

Den ordning som beredningen föreslår när det gäller alt realisera utmätt ägarhypoteks värde, dvs. att utmätningssökanden får möjlighet alt välja mellan att begära att fastigheten tas i anspråk för hans fordran eller att få ägarhypoteket överlämnat till sig som pant för sin fordran, har godtagits eller lämnats utan erinran av det övervägande flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen mellan ombudsmän hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund och flertalet länsstyrelser. Länsstyrelsen i älvsborgs län firner de föreslagna reglerna mycket tilltalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 113 Länsstyrelsen framhåller, alt den nuvarande ordningen som innebär att utmätt ägarhypolek kan säljas enligt bestämmelserna om lös cgendom inte är tillfredsställande, eflersom man då inte kan få ut ett pris som molsvarar fordringens värde. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare tillstyrker också vad beredningen har föreslagit. Som motiv för sin ståndpunkt anför föreningen liknande synpunkler som den nämnda länsstyrelsen. Föreningen påpekar sålunda alt del, när utmätt ägarhypolek utbjuds till försäljning, föreligger risk för att verkliga eller befarade juridiska komplikationer verkar avhållande på köpare. Det saknas enligt föreningen inte excmpel på alt inteckning, som har utmätts hos faslighetsägaren, har sålts till uppenbart underpris. Föreningen hälsar med tillfredsställelse att sådant i framtiden förhindras.

Länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län anser att de föreslagna reglerna om hur utmätt ägarhypotcks värde skall realiseras kommer alt göra förfarandet mer komplicerat än det nu är. Samlidigt framhålls att detta knappast går att undvika med hänsyn till den karaktär som pantbrev får enligt den föreslagna lagstiftningen. EON och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anser däremot att beredningens förslag belräffande ägarhypotek från det exekutiva förfarandets synpunkt innebär en förenkling. Emellertid är det dessa remissinstansers uppfattning alt de föreslagna reglerna sannolikt kommer att medföra att den som har fått ägarhypotck ulmätt får vänta längre innan han får betalt för sin fordran. Det påpekas sålunda, att utmätningssökanden när ett ägarhypolek nu tas i mäl inte behöver vidta nägon åtgärd för att få betalning för execkutionsfordringen. Han har endast att vänta på redovisning från utmätningsmannen. Enligt de föreslagna reglerna måste borgenären efter utmätning av ägarhypotek först fatta ett beslut, innebärande antingen att fastigheten skall tas i anspråk eller att utmätningsmannen skall panlförskriva det utmätta pantbrevet till säkerhet för borgenärens fordran. Väljer borgenären det första alternativet har han att invänta fastighetens exekutiva försäljning och i samband därmed bevaka sin fordran. Väljer han det andra alternativet måste han, om pantförskrivningen inte direkt leder till betalning, skaffa sig en exekutionsurkund på den pantförskrivna fordringen och begära utmätning och försäljning av fastigheten. Enligt båda alternativen kan avsevärd tid förflyta, innan utmätningssökanden får betalt. Mot bakgrunden av detta anser EON och den nämnda kronofogdemyndigheten de föreslagna reglerna inte vara helt tillfredsställande från borgenärens synpunkt.

I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypolekskassa framhålls att beredningens förslag kan komma att föra med sig att fast egendom i ökad utslräckning utnyttjas som exckutionsobjekt av borgenär utan särskild förmånsrätt. Eftersom stadshypoteksinstilutionen inte har intresse av att utlämnade lån betalas i förtid, anses delta vara en mindre önskvärd konsekvens av de föreslagna reglerna.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2.8 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m. m. 2.3.1 Gällande rätt. När fast egendom har blivit utmätt eller är att anse som utmätt, åligger det utmätningsmannen alt upprätta beskrivning över egendomen. Vid sin beskrivning skall utmätningsmannen särskilt ange tillbehör till fastighet i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak (79 § UL).

I samband med beskrivningen av fastigheten skall ulmätningsmannen avfordra fastighetsägaren de handlingar som visar hans äganderält och i övrigt tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende. Utmälningsmannen skall också avfordra faslighetsägaren uppgifter om vilka som har fordringar och rättigheter som bör iakttas vid försäljningen. Han skall också på annat sätt söka utröna vad som hör till fastigheten.

Värdering av fastigheten är obligatorisk. Den skall göras av utmätningsmannen i samband med utmätningen eller som följdåtgärd till denna. Utmäts flera fastigheter på en gång, skall de beskrivas och värderas var för sig. är utmätt fastighet gemensamt intecknad med annan eller andra fastigheter och befinns det att någon av dem inte har särskilt laxeringsvärde, skall samtliga saminlecknade fastigheter värderas.

2.8.2 Lagberedningen. Beredningen anser det inte befogat att såsom f. n. kräva obligatorisk beskrivning redan i samband med utmätning. Som skäl för delta anför beredningen att ett mycket stort antal utmätningar inte leder till försäljning och att det arbete som nedläggs på beskrivningen i alla dessa fall blir bortkastat. Beredningen anser det mera ändamålsenligt att låta ÖE avgöra när beskrivning bör ske. Det kan enligt beredningen vara lämpligt att beskrivning och värdering sker i ett sammanhang. Så länge anstånd med försäljning gäller torde det som regel inte vara skäl alt beskriva eller värdera fastigheten. När beskrivning eller värdering skall ske, kan ÖE uppdra den åt utmälningsmannen. Det kan dock vara behövligt, att ÖE i stället anlitar särskilda sakkunniga.

Beredningen har sålunda föreslagit regler som innehåller att ÖE skall låta beskriva faslighelen så snart del är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandel. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslås vidare att tillbehör skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till deras värde av annan orsak. |

I beredningens förslag finns också regler om den utredning rörande utmätt fastighet som bör äga rum. Enligt de föreslagna reglerna skall fastighetsägaren på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning om fastigheten i rältsligt hänseende. Därjämte föreslås att ÖE även på annat sätt skall söka inhämla fullständig utredning i sådant hänseende och om den ekonomiska belastning som kända rättigheter kan tänkas utgöra för fastigheten.

Beredningen framhåller vikten av alt obelånade pantbrev finns tillgängliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 115 vid försäljning av fastighet så att de kan överlämnas till köparen när han har fullgjort sin betalningsskyldighet. även om pantbrevet ej till någon del täcks av köpeskillingen är det enligt beredningen olämpligt, att det efter försäljningen ligger på annat håll. Under vissa förutsättningar skall f. ö. pantbrev kunna förklaras efter skedd försäljning fortfarande gälla, oaktat det inte täcks av köpeskillingen. För att förordnande härom skall kunna meddelas förutsätts, att pantbrevet finns tillgängligt. Till dessa ordningssynpunkter kommer att ägaren kan vålla speciella svårigheter för exekulionen, om han får behålla pantbrev och kan förfoga över dem efler gollfinnande. Bl. a. kan försäljning under hand försvåras t. ex. om pantsättning sker i sista stund. Även för exekutiv auktion kan pantförskrivning strax före bevakningssammanträdet medför prakliska olägenheter. Beredningen förordar därför en bestämmelse som innehåller att pantbrev som ägaren innehar skall på anmodan överlämnas. I beredningens förslag återfinns också en föreskrift att pantbrev som har tagits om hand inle får pantförskrivas utan ÖE:s tillstånd. 3eredningen har inte ansett några anvisningar för tillståndsprövningen vara påkallade. Det är uppenbart, att ÖE skall lämna tillstånd om skäl till pantförskrivning föreligger. Avsikten är att bestämmelsen om pantberv skall gälla även om inteckning beviljas först sedan utmätning har skott, vare sig ansökan har gjorts före eller efter utmältningen.

Beredningens förslag innefattar också föreskriften att ÖE skall underrätta känd innehavare av företagsinteckning om ärendet i fall då ägaren driver näringsverksamheten på fastigheten. Motsvarande bestämmelse gäller nu för utmätningsman (jfr 79 8 2 mom. UL).

Den värdering som enligt gällande rätt alltid skall ske av utmätt fastighet fyller olika ändamål. Förutom att den tjänar till ledning för spekulanter kan värderingen sålunda bli av betydelse vid prövning om inteckning kan godtas som säkerhet för handpenning (125 § 1 mom. UL) och vid fördelning av ansvaret för gemensam inteckning (328 IF) eller av köpeskilling för gemensamt inlecknade fastigheter (121 § 2 mom. UL). Enligt beredningen torde det f.n. ske en ganska schablonmässig värdering i samband med att utmätningsman tar fastighet i mät. Har utmätning skett på dennes kontor, får han göra ett besök på fastigheten, om inte en expert anlitas. När fastighet anses utmätt genom lagsökningsutslag, sker värderingen efter uppdrag av ÖE. Någon befogenhet för ulmälningsmannen att efter eget omdöme underlåta värdering finns inte.

Enligt beredningens mening är det knappast motiverat att kräva obligatorisk värdering av utmätt fast egendom. Behovet av värdering för att avgöra vad en utmätning bör omfatta är ringa, när det gäller fast egendom. Vid utmätning för oprioriterad gäld kan tänkas, att utmätningsmannen stundom behöver få en uppfattning om vilket värde fastigheten representerar. För detta ändamål måste han cmellertid också få reda på bl. a. den inteckningsbelastning som åvilar fastigheten. Som regel torde utmälningsmannen få ett

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 visst begrepp om fastighelens värde genom det fastigheten åsatta taxeringsvärdet, ätminstone om han känner till hur taxeringsvärdet brukar förhålla sig lill saluvärdet i orten. 1 viss utsträckning kan taxeringsvärdet också vara tillräckligt som vägledning för spekulanter. Särskild värdering kan inte heller anses påkallad för prövring, huruvida inteckning kan godtas som säkerhet för handpenning. Ofta är det utomordentligt svårt att göra en verkligt realistisk värdering.

Av nu angivna skäl har beredningen stannat för att ÖE bör få bedöma huruvida värdering behövs när fastighelen är taxerad. Saknas taxeringsvärde, måste värdering ske före försäljningen. När taxeringsvärde finns, får ÖE pröva, huruvida det kan befaras vara missvisande, t. ex. genom att fastighe- . ten har blivit bebyggt efter taxeringen. Beredningen utgår från atl ÖE till fullo beaktar de skäl som i det särskilda fallet talar för värdering. När värdering skall ske bör den enligt beredningens mening i allmänhet göras samtidigt med beskrivningen.

Emellertid finner berednir.gen särskilda regler beträffande värdering av gemensamt intecknade fastigheter vara påkallade. Värderingen har då betydelse för fördelningen av ansvaret för den gemensamma inteckningen. Enligt 6 kap. 17 8 JB 1966 (jfr. 6 kap. 10 8 JB) skall ansvaret för inteckningen sålunda fördelas på fastighelerna i proportion till deras värden. De värden från vilka man härvid skall utgå är taxeringsvärdena året innan inteckningen söktes eller, om sådant värde inte fanns, det därefter först fastställda taxeringsvärdet. Om taxeringsvärde inte finns för alla fastigheter skall de värden gälla som utmätningsmannen åsätter dem. Värderingen får också belydelse för fördelningen av gemensamma köpeskilling för gemensamt intecknade fastigheter, om dessa utformas på sätt beredningen har föreslagit. Beredningen föreslår bestämmelser som innebär, att fastighet skall värderas, om en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensamt intecknade fastigheterna. Också subsidiärt ansvariga fastigheter kan behöva värderas.

Enligt beredningens mening har värdering av utmätt fastighet en sådan betydelse att ägaren bör få tillfälle att närvara och lämna upplysningar. Beredningen har därför föreskrivit att ägaren skall underrättas om förrättningen när fastighet eller tillbehör skall värderas. Däremot kan det inte anses behövligt att alltid underrätta ägaren när egendomen skall beskrivas. Med hänsyn till att värdering oftast torde ske i samband med beskrivningen kommer ägaren att i allmänhet få besked även härom.

Den som är missnöjd med värdering får klaga däröver i samband med klagan över auktion, när sådan hålls.

2.8.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag alt det skall ankomma på ÖE att avgöra när beskrivning av utmätt fastighet skall ske har lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 117

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser förslaget vara väl ägnat att avlasta kronofogdemyndigheterna en hel del onödigt arbete. EON hälsar med tillfredsställelse att beskrivning av fastighet enligt förslaget kan ske först i samband med försäljningen samt alt annan än utmätningsman skall kunna anlitas för beskrivningen. EON framhåller, alt beskrivning av fastighet kan vara iidsödande och omständlig. Med nuvarande ordning utförs ofta ett arbete som blir överflödigt, eftersom åtskilliga beskrivna fastigheter på grund av betalningsuppgörcelse aldrig blir exekutivt sålda. Förslaget i denna del kommer därför med sannolikhet att något minska exekutionsmyndigheternas arbete, Kronofogdemyndigheterna i Malmö, Landskrona och Motala distrikt anför liknande synpunkter. Sistnämnda kronofogdemyndighet påpekar att det har visat sig att den beskrivning som enligt nuvarande regler har gjorts i samband med utmätning många gånger har fått göras om på grund av den långa tid som ofta förflyter mellan utmätning och försäljning.

Krilik mot förslaget framförs av länsstyrelserna i Kalmar och Värmlands län. Förstnämnda länsstyrelse anser att beskrivning, liksom värdering, alltid bör ske i samband med utmätningsförrättning. Länsstyrelsen framhåller att det inte sällan, särskilt i fråga om industrifastigheter, är mycket angeläget att redan vid utmälningstillfället få redovisat vad utmätningen omfattar. Länsstyrelsen påpekar också att värdering enligt beredningens förslag skall ske bara om taxeringsvärde saknas eller detta kan antas vara missvisande och ställer frågan hur ÖE skall kunna anta att taxeringen är missvisande, innan beskrivning av fastigheten är tillgänglig. Enligt länsstyrelsen ger vidare den föreslagna, med gällande rätt överensstämmande regeln att utmätt fastighet i regel skall säljas inom fyra månader erfarenhetsmässigt inte utrymme för något dröjsmål med åtgärder för beskrivning och värdering. Länsstyrelsen anser dock att undantag från den av länsstyrelsen förordade ordningen beträffande beskrivning och värdering bör kunna medges då exekutionssökanden lämnar anstånd med vidtagande av ytterligare exekutiva åtgärder i samband med utmätningen. Länsstyrelsen i Värmlands län anför liknande synpunkter.

Hovrätten för Övre Norrland påpekar, att förslaget inte innehåller någon föreskrift om underrättelse angående beskrivning. Hovrätten framhåller alt ägarens medverkan i de flesta fall är av stor betydelse för beskrivning av fastighet jämte tillbehör. Ofta torde en riktig beskrivning inte kunna göras utan hans medverkan. Ägaren bör därför underrättas. Vidare bör enligt hovrätten innehavare av företagsinleckning få sådan underrättelse, att han kan inställa sig vid beskrivningsförrättningen. Innehavaren av företagsinteckningen kan tänkas hysa annan uppfattning än ägaren eller förrättningsmannen om vad som är lös egendom och vad som är tillbehör. Också nyttjanderättshavare bör underrältas med hänsyn till innehållet i 3 § lagen om vad som är fast egendom. Även kronofogdemyndigheten i Motala distrikt anser att fastighetsäga-

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ren alltid bör underrättas om beskrivningsförrältning, eftersom ägaren i flertalet fall är den ende som vid denna kan lämna upplysningar av värde.

Frågan om fastighetsägarens rätt att besvära sig över beskrivning av utmätt fastighet berörs av kronofogdemyndighetlen i Uppsala distrikt. Kronofogdemyndigheten framhåller att ägaren enligt praxis har kunnat klaga över beskrivning i samband med besvär över själva ulmätningsförrättningen. Enligt beredningens förslag skall beskrivning inle verkställas i samband med utmätningen utan först när ÖE finner det vara lämpligt. ÖE torde inte sällan komma att föranstalta om sådan åtgärd, först när ägarens besvärslid enligt 201 § UL har gått till ända. Kronofogdemyndigheten påpekar att förrättningsmannen vid beskrivning av fastighet mången gång tar miste på viika tillbehör som är att hänföra till fastigheten, vilket kan vara till skada för ägaren. Kronofogdemyndighelen ifrågasätter om inte ägaren bör tillerkännas rätt alt föra någon slags talan mot beskrivning.

Föreskriften att ägare av utmätt fastighet på anmodan skall överlämna pantbrev som han innehar till ÖE och att de därefter inte får pantförskrivas utan dennes tillstånd behandlas särskilt i några remissvar. Advokatsamfundet anser inte föreskriften vara lämplig och menar dessutom att den med den föreslagna utformningen i praktiken blir ganska verkningslös. ägarhy- "potek tillkommer ägaren och denne får sålunda, om fastigheten säljs och ägarhypoteket faller inom köpeskillingen, lyfta vad som belöper på ägarhypoteket. Det bör enligt sarafundet då inte föreligga något hinder mot att, även om fastigheten utmäts, tillåta ägaren att disponera pantbrev som han själv innehar. Utmätningen berör inte hans pantbrev. Vill hans borgenärer angripa ägarhypotekel, har de all skaffa en exekutionstitel och utmäta detta. I varje fall förefaller det samfundet helt omotiverat att förhindra ägaren att disponera över pantbrev, som har bättre förmånsrätt än exekutionsfordringen. Samfundet anser vidare att ÖE får mycket svårt att fullgöra uppgiften att lämna tillstånd till pantförskrivning, eftersom han beträffande skälen för pantsättningen väsentligen endast har att hålla sig till ägarens uppgifter. Samfundet påpekar också alt de nämnda bestämmelserna i sin helhet är ineffektiva, eftersom ägaren inte kan tvingas alt uppge, om han själv har ett pantbrev. Om han underlåter att lämna någon uppgift, står det honom fritt att belåna pantbrevet. En bestämmelse, som är så lätt att kringgå, är enligt samfundets mening inte lämplig. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att innehålle: i föreskriften om överlämnande av pantbrev är något tveksamt, eftersom det skulle bli beroende på en diskretionär prövning av ÖE om fastighetsägaren skall få utnyttja ett kvarstående kreditvärde i fastigheten för att klara av det skuldförhållande som aktualiserat exckulionen. Enligt sistnämnda länsstyrelses mening är det önskvärt alt det tillskapas någon form av sanktion mot fastighetsägare när det gäller överlämnande av pantbrev, eftersom det kan komma att bli vanlig! att han inte är

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 119 villig alt lämna sin medverkan. Länsstyrelsen vill föreslå en föreskrift att kronofogdemyndigheten vid behov skall lämna handräckning. Också hovrätten för Västra Sverige finner det kunna övervägas om inle ÖE genom en föreskrift i lagtexten bör ges möjlighet att tillgripa sanktioner mot fastighetsägare som vägrar att fullgöra vad som åligger honom beträffande pantbrev som han innehar.

Bercedningens förslag alt värdering av utmätt fastighet skall ske bara om taxeringsvärde saknas eller kan vara missvisande har godtagits eller lämnats utan erinran av hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen, EON, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrurkskasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och flertalet av de länsstyrelser som har avgivit yttranden.

Kritiska synpunkter mot beredningens ståndpunkt framförs emellertid av hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Värmlands och Kopparbergs län, överexekulor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt och advokatsamfundet.

Regeln att den som förrättar fastighetsauktion inte får godia inrop om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås åberopas av hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län som skäl för en annan ordning än den som beredningen har föreslagit. Hovrätten framhåller att ÖE har behov att få en uppfaltning om fastighetens värde för alt vid tillämpning av den nämnda regeln kunna avgöra vad som är ett acceptabelt bud för fastigheten. Taxeringsvärdet för en fastighet avviker inte sällan starkt från det verkliga värdet utan att fastigheten genom nybyggelse eller annan påtaglig åtgärd undergått värdeförändring efter den scnaste taxeringen. Det är inte lätt för ÖE att enbart med hjälp av beskrivningen avgöra hur taxeringsvärdet i det särskilda fallet förhåller sig till det verkliga värdet. Hovrätten anser alt regeln om värdering bör ges den utformningen att värdering skall ske då fast egendom blivil utmätt. Den bör dock kompletteras med en föreskrift om att ÖE får underlåta värdering om han finner det uppenbart att sådan inte behövs. De nämnda länsstyrelserna föreslår av samma anledning att värdering skall ske obligaloriskt i samband med beskrivningen av utmätt fastighet. Länsslyrelsen i Stockholms län påpekar att värdering får en större betydelse, om beredningens förslag om underhandsförsäljning av fastighet genomförs, eftersom ÖE också vid sådan försäljning har att se till att fastigheten inte säljs till underpris.

Advokatsamfundet framhåller att den prövning av frågan om värdering skall ske som beredningen vill ålägga ÖE inte blir lält, särskilt som det regelmässigt måste förutsättas att ÖE inte själv har sett fastigheten. Att ÖE utan alt ha besiktiga fastigheten utan vidare skall kunna ta ställning till om elt taxeringsvärde kan befaras vara missvisande är inte sannolikt. Samfundet anser att man med hänsyn till att taxeringsvärdena ofta är missvisande bör

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 behålla det nuvarande tillvägagångssätlet, dvs. obligatorisk värdering. I varje fall bör värdering alltid ske, om exekutionssökanden eller fastighetsägaren skulle begära det. Värdering av tillbehör bör vidare enligt samfundet ske obligatoriskt. Det måste vara av vikt att särskilt industritillbehör görs till föremål för sakkunnig och detaljerad värdering. Överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt påpekar att rättsägare och spekulanter genomgående visar stort intresse för det saluvärde som har åsatts utmätt fastighet och anser det svårt att föreställa sig något fall då värdering skulle vara utan betydelse. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner förslaget att värderingen skall vara beroende av förekomsten av rättvisande taxeringsvärde verklighetsfrämmande. Enligt länss:yrelsens erfarenhet är taxeringsvärdena så gott som undantagslöst odugliga som mätare på fastighetsvärdena. Länsstyrelsen framhåller också att det, sedan beskrivning av fastighet väl har genomförts, rent arbetsekonomiskt måste vara en i allmänhet föga tidskrävande procedur att åsätta fastigheten ett värde, om åtgärderna kan skei ett sammanhang. Skall däremot en kanske längre tid få förflyta mellan beskrivning och värdering kan den senare åtgärden bli mera tidskrävande. Intrycken från okulärbesiktningen av fastigheten förbleknar snabbt. Vidare kan det inträffa att den som har utfört beskrivningen när värderingen omsider skall göras inte är tillgänglig. En annan värderingsman måste då anlitas, som måste sätta sig in i hela ärendet från början. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Värmlands län. Denna länsstyrelse framhåller också att det, om beredningens förslag genomförs, i den praktiska tillämpningen i regel kommer att bli nödvändigt att upprätta beskrivning, innan ÖE kan ta ställning till om taxeringsvärde kan antas vara missvisande. Annan tillgänglig handling än beskrivningen torde knappast kunna ge ÖE någon vägledning för den bedömning han skall göra i det enskilda fallet. Med hänsyn till de betydande olägenheter som nödvändigtvis måste vara förenade med en regel, som framtvingar att beskrivning och värdering sker vid skilda tillfällen, anser länsstyrelsen bestämmelsen helt oacceplabel. Som förut har nämnils anser sistnämnda länsstyrelse, liksom länsstyrelsen i Kalmar län, att beskrivning och värdering av fastighet alliid skall ske i samband med att den utmäts.

Länsstyrelsen 1 Malmöhus län anser det vara omöjligt att bilda sig en tillförlitlig uppfattning om en fastighets beskaffenhet om man inte tillsammans med beskrivningen har en uppgift om dess ungefärliga saluvärde. Någon ändring i förhållande till den ordning som nu gäller torde därför den föreslagna bestämmelsen inte komma att innebära och länsstyrelsen vill ifrågasätta om inte den obligatoriska värderingen bör bibehållas. Enligt länsstyrelsen i älvsborgs län bör värdering av utmätt fast egendom fortfarande vara obligatorisk i alla enskilda mål. En sådan värdering finner länsstyrelsen nödvändig för att ÖE skall kunna ta ställning till om ett avgivet bud skall godkännas. Av praktiska och ekonomiska skäl bör denna värdering i enskilda mål ske i samband med utmätningen. I allmänna mål däremot bör man kun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 121

na vänta med såväl beskrivning som värdering av den fasta egendomen, tills det visar sig, att försäljning blir nödvändig.

Frågan om vem som skall utföra värdering av fastighet i de fall då sådan skall genomföras berörs av några remissinslanser. Svenska bankföreningen framhåller som synnerligen angeläget att i de fall, då värdering finnes påkallad, uppgiften anförlros åt personer med beprövad kunskap och vana på området. Det är enligt föreningen av stor vikt att de åsatta värdena blir realistiska, eftersom de kan få betydelse i många viktiga sammanhang, t. ex. när det gäller att avgöra om ett vid auktion givet bud skall förkastas därför alt utsikt finns lill att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Felbedömningar vid sådana avgöranden kan leda lill onödig kostnadsökning och tidsutdräkt. Advokatsamfundet framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att värderingen alltid bör ske genom ultmätningsmannen, som emellertid liksom hittills bör kunna tillkalla särskild expert. Utmätningsmannen bör enligt länsstyrelsen lättare än ÖE genom besök på fastigheten kunna skaffa sig en uppfattning om värderingens svårighetsgrad och därigenom i frågan om expert bör anlitas.

2.9 Kungörelse och underrättelser om fastighetsauktion m. m. 2.9.1 Gällande rätt. När fastighet skall säljas exekutivt skall sammanträde hållas för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för försäljningen. Delta s. k. borgenärssammanträde kan utsättas till särskild lid eller hållas omedelbart före utropet på auktionen. Hålls särskilt sammanträde, skall det äga rum tidigast på tredje eller, om särskilda omständigheter föreligger, tidigast på tionde dagen före auktionen (102 och 106 88 UL).

Kungörelse om auktion på fast egendom skall införas i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen samt tas in i länskungörelserna. Auktionen skall också minst fjorton dagar i förväg kungöras i tidning inom orten. Härmed avses ortstidning, inom vars spridningsområde fastigheten är belägen. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för auktionen och om egendomens beskaffenhet (101 8 I mom. UL). Tid och ort för särskilt borgenärssammanträde skall intas i kungörelsen (102 § UL). I denna skall också anges, alt rältsägare skall bevaka sin rätt vid auktionen eller vid särskilt borgenärssammanlräde, om sådant blivit utsatt (103 & 1 mom. UL). Har förordnande meddelats om särskild tillbehörsförsäljning, gäller alt kungörelse om fastighetsauktionen inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts eller fråga om försäljning förfallit (101 § 3 mom. UL).

Såvitt möjligt skall särskilda underrättelser om utsatt auktion och eventuellt föregående sammanträde gå till dem som har fordran eller rättighet som bör iakltas vid auktionen. Om ÖE saknar kännedom om sakägarnas namn och adress, skall han söka inhämta upplysningar därom. Underrättel-

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 sen skall senast fyra veckor före auktionen sändas i rekommenderat brev. Den skall innehålla sådan uppgift om exekutionsfordringen att rättsägaren kan beräkna hur lägsta budet skall sättas. Underrättelse skall även lämnas borgenären och gäldenären (103 8 2 mom. UL).

Sammanträde för fördelning av köpeskillingen för exekutivt såld fastighet skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtiosjätte dagen efter auktionen (142 8 1 mom. UL).

2.9.2 Lagberedningen. I beredningens förslag kallas sammanträde för förhandling om exekutiv försäljning av fastighet för bevakningssammanträde. Sådant sammanträde skall enligt vad beredningen har föreslagit hållas antingen samma dag som auktionen eller också lämplig dag tidigare. Vid sammanträdet skall förhandlas om villkoren för försäljning och bl. a. upprättas förteckning på intressenterna, vilken i beredningens förslag benämns sakägarförteckning. Beredningen påpekar alt inteckningsförhållandena i allmänhet är ganska enkla och att de fasta uppgifter som behövs i förteckningen har samlats in i förväg. I stora drag kan förteckningen alltså förberedas före sammanträdet. Liksom nu bör därför sammanträdet i allmänhet kunna hållas omedelbart före auktionen. Det skall emellertid enligt beredningens förslag alltid — såsom ett särskilt sammanträde — hållas formellt skilt från auktionen. Om förhållandena är mera invecklade kan det enligt beredningen vara nödvändigt att hålla bevakningssammanträde någon kort tid före auktionen. Beredningen anser att det med hänsyn till inställelsekostnaderna inte bör ske i onödan. I beredningens förslag får ÖE fria händer att bestämma lämplig tid för sammanträdet. Det kan hållas några dagar före auktionen eller vid tidigare klockslag samma dag. även plats för sammanträdet får ÖE enligt förslaget bestämma efter vad som är ändamålsenligt för sakägarna. :

Också tidpunkten för sammanträde för fördelning av köpeskilling skall enligt beredningens förslag bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt. Beredningen understryker att ÖE när tid för fördelningssammanträde bestäms måste beakta att inroparen kan behöva skäligt rådrum för att betala köpeskillingen. Sammanträdet bör hållas först sedan tiden för fullföljd av talan mot auktionen, tre veckor, har utgått. En tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssammanträde kan enligt beredningen vara lämplig.

De av beredningen föreslagna bestämmelserna om kungörelse angående fastighetsauktion innebär att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Beredningen föreslår vidare att kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskilling. Tiden och platsen för bevakningssammanträdet bör anges med hänsyn till att det enligt förslaget alltid skall hållas ett särskilt sådant sammanträde.

Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 123

Beredningen anlägger vissa synpunkter på frågan hur kungörelse angående fastighetsauktion bör publiceras. Beredningen utgår därvid från att kungörande även i fortsättningen skall ske såväl i Post- och Inrikes Tidningar (allmänna tidningarna) som i orlslidning. Bl. a. med hänsyn till kredilinstilulens möjligheter att bevaka sin rätt kan annonsering i allmänna tidningarna inte undvaras. Annonsering bör kunna ske i flera ortstidningar, om det är lämpligt. I allmänhet bör enligt beredningens uppfattning annonsering ske tre eller fyra veckor före auktionen, även en kortfattad påminnelseannons någon dag före auktionen kan vara motiverad. Kungörelsen bör vidare införas i länskungörelserna, om dessa kommer alt finnas kvar, och anslås på lämpliga ställen. Lokala regler om kungörandet torde böra upphävas. :

Beredningen påpekar att kungörelserna f. n. i allmänhet är långa och omständliga. Enligt beredningens mening bör de avsevärt förkortas och göras mer slimulerande för eventuclla spekulanter genom att de utformas på ungefär samma sätt som andra annonser om fastighetsförsäljning. För vanliga objekt kan det vara tillräckligt att ange belägenhet, areal, bebyggelse och taxeringsvärde eller saluvärde. Att i annons mera ingående beskriva fastigheten är knappast påkallat. Däremot bör i annonsen anges, var en spekulant kan få närmare besked om fastigheten och försäljningen. Tillgänglig beskrivning bör tillställas spekulant som begär det. :

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller har beredningen föreskrivit att innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen i kungörelsen om denna skall uppmanas att anmäla sin rätt hos ÖE senast vid bevakningssammanträdet. F. n. förekommer enligt beredningen inte sällan, att bevakning sker skriftligen före sammanträdet. Detta förfaringssätt godtas också även om ordalydelsen i gällande lag närmast ger vid handen att bevakning skall ske vid sammanträdet. I beredningens förslag har paragrafen fålt en utformning som tydligt anger att detta bevakningssätt är tillåtet.

Beredningen föreslår också regler som innebär att kungörelse om auktion på själva fastigheten inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljning har vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts eller frågan om tillbehörsförsäljning förfallit.

Det är angeläget att särskilda underrättelser om fastighetsauktion sänds till sakägarna. I enlighet härmed vill beredningen att det skall föreskrivas att kända innehavare av fordringar eller rättigheter i god tid skall underrättas. Om fastighet säljs under konkurs behöver emellertid enligt förslaget särskild underrättelse inte sändas till innehavare med förmånsrätt enligt 12 eller 13 8 FRO. Beredningen anser det tillräckligt att konkursförvaltaren underrättas.

En särskild fråga som beredningen har tagit upp är frågan hur underrältelse skall sändas när fastighet skall säljas under konkurs och borgenär i konkursen utövar anslutningsrätt. Beredningen framhåller att anslutning har betydelse för bestämmande av villkoren för försäljningen, bl.a. för

124 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 skyddsbeloppet. Enligt beredningens förslag skall därför särskilt meddelande sändas, om anslulning har gjorts först efter del alt underrättelser om auktionen har sänts ul till sakägarna.

Beredningen anser all särskilda underrättelser om auktionen skall sändas till, förutom innehavare av fordringar och rältigheler, också utmälningssökanden och fastighetsägaren. Även andra sakägare finner beredningen kunna ha intresse av auklionen. Som exempel pekar beredningen på den som är personligen betalningsskyldig för fordran som är förenad med panträtt i den utmälta fastigheten eller som har gått i borgen för sådan fordran eller som kan bli skadeståndsskyldig om en rättighet blir uppoffrad. Angrips en del av elt gemensamt intecknat komplex, kan vidare ägarna av återstoden vilja agera. Det är enligt beredningen lämpligt, alt ÖE sänder underrättelser till dem när han finner att det kan vara av betydelse.

2.9.3 Remissyttrandena. 1 anslutning till beredningens förslag angående kungörelse om fastighetsexekution har hovrätten för Övre Norrland anlagt . vissa allmänna synpunkter på frågan hur allmänheten skall informeras om en förestående exekutiv fastighetsförsäljning. Hovrätten ställer frågan om alla möjligheter alt stimulera köpintresset har tagits till vara av beredningen. Hovrätten konstaterar i det avseendet att beredningens förslag innebär att utbudet till allmänheten sammankopplas med den kungörelse i vilken borgenärer och rättighetshavare uppmanas alt bevaka sina intressen. Visserligen utesluts inte separat annonsering, men kungörelsen förutsätts, i förekommande fall tillsammans med cen hos ÖE tillgänglig beskrivning, normalt bli allmänhetens enda informationskälla. Förslagen ger enligt hovrätten härutöver knappast några möjligheter till information. Detta anser hovrätten hänga samman med att sammankopplingen mellan bevakningssammanträdet och auktionen har behållits. Liksom i UL förutsätts sålunda att bevakningssammanträdet skall hållas samma dag som auktionen eller, om särskilda skäl föreligger, på lämplig dag dessförinnan. Möjlighelen att hålla sammanträdet tidigare än auktionsdagen är tänkt uteslutande för alt man i invecklade fall skall hinna färdigställa sakägarförteckningen men inte för att spekulanterna skall bli informerade på förhand. Hovrätten vill föreslå ett förfarande, genom vilket möjlighet skapas att i god tid före auktionen informera möjliga spekulanter såväl om fastigheten som om belastning och minsta erforderliga kontantinsats. Hovrättens förslag innebär i huvudsak följande. När ärende rörande försäljning av fastighet har kommit in till ÖE, skall denne utfärda kungörelse med kallelse till bevakningssammanträde, i vilken också anges lid för auklion och fördelningssammanträde om hinder inte uppkommer. Under tiden fram till bevakningssammanträdel skall beskrivning upprättas och andra förberedande åtgärder vidtas. Vid sammanträdet skall i förekommande fall tas upp frågan om försäljning av tillbehör. Om tillbehörsförsäljning skall ske eller andra hinder möter mot ati

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 125

slutligt upprätta sakägarförteckningen och bestämma auktionsvillkoren, får nytt sammanträde utsättas. Eflersom det kan anlas att sakägarna i allmänhet inte finner det vara påkallat att närvara vid bevakningssammanträdet, torde enligt hovrätten förfarandet inte bli särskilt betungande. Sedan sakägarförteckningen har blivit definitiv och auktionsvillkoren har fastslagits, bör fastigheten bjudas ut till försäljning genom effektiv annonsering. Intresserade bör då få tillgång till samtliga informationer om fastigheten. Hovrätten förmodar, att intresset för försäljningen på så sätt stimuleras och att försäljningsresultatet förbältras, eftersom fler spekulanter skulle få malerial för att överväga att köpa fastigheten. Spekulanterna skulle också bli i tillfälle att underhandla med borgenärerna om avräkning och med låneinrällningar om upptagande av lån och i övrigt förbereda sig för auktionen. Mot det föreslagna förfarandet anser hovrätten knappast kunna invändas att det skulle verka fördyrande, eftersom det syftar till bättre försäljningsresultat. Tidsåtgången skulle bli något större, men förfarandet torde inte behöva pågå längre än fyra veckor.

Beredningens förslag att bevakningssammanträde alltid skall hållas formellt skilt från auktionen kritiseras av länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att borgenärssammanträdet enligt de nuvarande reglerna i 102 § UL inle är obligatoriskt utan skall utsättas i fall när auktionsförrättaren anser det behövas. Möjligheten att hålla särskilt sammanträde med rättsägarna torde enligt länsstyrelsen utnyttjas i skiftande grad av auktionsförrätlarna. För sin del förbereder länsstyrelsen så gott som undantagslöst auktionen under hand utan att borgenärssammanträde hålls. Länsstyrelsen anser att möjligheten till ett sådant förfarande bör finnas kvar och att det sålunda inte, som beredningen har föreslagit, skall vara obligatoriskt att hålla bevakningssammanträde.

Beredningens uppfattning att detaljerade föreskrifter om kungörelse angående fastighetsauktion inte skall tas upp i lagen utan lämnas i en tillämpningskungörelse har av det stora flertalet remissinstanser lämnats utan invändning. Länsstyrelsen 1 Malmöhus län sätler emellertid det lämpliga i en sådan ordning i fråga. Bestämmelser om sättet för kungörelse, vars åsidosättande kan föranleda att förfarandet får avbrytas, skall enligt länsstyrelsens mening inte behöva sökas i annan författning. Länsstyrelsen anser sålunda att bestämmelser i del avseendet skall tas in i lagtexten. Länsstyrelsen påpekar också att beredningen har uttalat att annonsering om auktion i allmänhet bör ske Ire till fyra veckor före auktionen och att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssammanträde 1 regel torde vara lämplig. Med hänsyn (till vad beredningen har anfört som skäl för detta förordar länsstyrelsen att det i lagtexten skrivs in fasta tidsfrister i de nämnda hänseendena. Länsstyrelsen föreslår att den minsta kungörelsetiden fastställs till tre veckor och att tiden för fördelningssammanträdet sätts till fyra veckor efter auktionen. även om sistnämnda tid fastställs

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 i lagtexten bör enligt länsstyrelsens mening dagen för fördelningssammanträdet anges i kungörelsen, särskilt med hänsyn till att tillträdesdagen föreslås sammanfalla med fördelningsdagen.

Beredningens förslag att tidpunkten för fördelningssammanträdet skall bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt kritiseras av länsstyrelserna i Kopparbergs och Kalmar län. Båda länsstyrelserna anser att det i lagen liksom hittills bör bestämmas inom vilken tid från auktionsdagen som fördelningssammanträde skall hållas och anger som skäl för delta att det för ÖE och rättsägarna är en fördel med en på detta sätt bestämd dag. Enligt förstnämnda länsstyrelse gäller detta inle minst när ränta på bevakade fordringar skall yrkas och fastställas. Tiden mellan försäljning och fördelning anser länsstyrelsen dock kunna förkortas till fyra veckor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län bar inte något alt erinra mot förslaget, alt ÖE själv skall bestämma tidpunkten för fördelningssammanträdet. Beredningens uppfattning, att en lidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssammanträde i regel torde vara lämplig delas däremot inte av länsstyrelsen, Nuvarande sex veckor anser länsstyrelsen vara en lämpligare tidpunkt. Besvär över auktion kan komma att anföras kort före besvärstidens utgång. Hovrätten bör då ha andrum för att fatta eventuellt inhibitionsbeslut och för att sända detta till ÖE. Denne behöver också viss tid för att vidta de åtgärder som ett sådant beslut föranleder.

Beredningens uttalanden beträffande kungörelsernas utformning, bl. a. att annonscring skall ske i forn:er som väcker eventuella spekulanters intresse, finner Konungariket Sveriges stadshypotekskassa vara från alla synpunkler välmotiverade. Överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt är av den uppfattningen alt kungörelsen inte bör tas in i länskungörelserna, eftersom publicering i dem inte tillgodoser något beaktansvärt intresse.

Enligt hovrätten för Övre Norrland bör innehavare av rättigheter i kungörelsen om fastighelsauktion uppmanas att senast vid bevakningsammanträdet uppge fordringar som de kan vilja kvitta mot arrende, hyra eller annat vederlag.

Föreskrifterna i förslaget om hur anmälan av fordran eller rättighet skall ske har berörts endast i yttrendena från länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län. Förstnämnda länsstyrelse finner det böra övervägas, att i lagen ange att anmälan av anspråk skall göras inom viss tid, förslagsvis 14 dagar före auktionen eller bevakningssammanträdet. I praktiken tillämpas redan nu allmänt ett förfarande som innebär att bevakningar infordras i god lid före auktionen. Enligt länsstyrelsens uppfattning talar starka skäl för att en sådan ordning lagfästs. Det är sålunda ofta nödvändigt att auktionsförrättaren före auktionen förbereder borgenärsförteckningen. Länsstyrelsen i Kronobergs län har uppmärksammat att rättsägare, speciellt när särskilt borgenärssammantlräde hålls, ofta förbiser att det redan vid sammanträdet skall företes handlingar som åberopas som stöd för anmält anspråk. Delta har

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 127 medfört olägenheter i olika avseenden. Enligt länsslyrelsen skulle en förbättring i detta avseende möjligen kunna åstadkommas om det i lagtexten anges alt bevakning förutsätter ingivande av den handling varpå bevakningen grundas och att detta förhållande skall påpekas i auktionskungörelse och kallelsebrev.

Vad beredningen har föreslagil i fråga om underrättelse till sakägare har i allmänhet inte föranlett några särskilda uttalanden från remissinstansernas sida. Hovrätten för Västra Sverige instämmer i sitt yttrande i beredningens påpekande alt också andra än sakägare som anges i föreskrifterna kan ha intresse för auktionen. Hovrälten föreslår att ÖE genom en uttrycklig föreskrift åläggs att sända underrättelser till sådana intressenter som beredningen har nämnt i det sammanhanget.

2.10 Tidsfrister i mål om utmätning m. m. 2.10.1 Gällande rätt. Nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken utmätningsförrättning skall hållas och om anstånd med sådan förrättning innebär att utmätningsmannen skyndsamt skall vidta de åtgärder som ankommer på honom för att utmätningen skall verkställas. Såvitt möjligt skall utmätningsförrättning hållas inom fyra veckor från det alt utmätningsmannen har mottagit erforderliga handlingar. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar det utöver sex månader från det att handlingarna kom in förfaller utmälningsansökningen (88 c 8 1 mom. UL).

Beträffande tid för försäljning av utmätt egendom gäller den allmänna föreskriften att det åligger utmätningsmannen eller, om försäljningen ankommer på ÖE, denne att utan onödigt dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för att försäljning skall komma till stånd. I övrigt ges skilda regler för olika kategorier egendom. Beträffande vanlig lös egendom föreskrivs att den skall säljas inom två månader, om inte hinder möter eller uppskov meddelas. I fråga om fast egendom, fartyg som avses i 94 § UL, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg är motsvarande tid bestämd till fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom, från det alt begäran om försäljning av egendom gjordes hos ÖE (88c § 2 mom. UL).

Utmätningssökanden kan medge anstånd med försäljningen av utmätt egendom. Om anslånd som sökanden har medgivit fortfar utöver sex månader från utmätningen går denna emellertid åter. På samma sätt förfaller den utmätningsverkan som fastställelse till betalning ur fast egendom har enligt 77 a 8 UL, om av sökanden lämnat anstånd föranleder att det förflyter längre lid än sex månader från det begäran om försäljning gjordes hos ÖE (88c $5 mom. UL).

Utmätningsman eller ÖE kan vidare medge uppskov med försäljningen av utmätt egendom. Som förutsättningar härför gäller att det kan an-

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 tas att egendomen annars skulle säljas till underpris eller alt gäldenären huvudsakligen utan egen skuld råkat i tillfälliga betalningssvårigheter eller att det i övrigt föreligger synnerliga skäl till uppskov. Som ytterligare förutsättningar uppställs att utmätningssökandens rätt till betalning inte får äventyras eller hans rätt i övrigt otillbörligt åsidosättas. Uppskovsmedgivande får förenas med villkor och kan, när anledning finns, återkallas. Uppskov skall meddelas för viss tid men får i princip inte utsträckas utöver sex månader från utmälningen (88 c § 3 mom. UL). ÖE kan emellertid medge ytterligare uppskov om föreliggande omständigheter påkallar det (88 c § 4 mom. UL).

De angivna reglerna är cnligt 608 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) inte tillämpliga vid indrivning av skatter. Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1963:255) om ändring i utsökningslagen äger bestämmelserna i 88 c 8 UL inte heller tillämpning i fråga om ultagande av böler, vite eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och inte heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och enligt domstolens beslut skall återgäldas.

2.10.2 Lagberedningen. Berelningen föreslår inte någon ändring i de nuvarande reglerna om tidsfrist inom vilken ulmälningsförrättning skall äga rum och om anstånd med sådan förrättning.

Reglerna om tidsfrist för försäljning av utmätt egendom och om anstånd med sådan försäljning har beredningen tagit upp till omprövning. Realisation av ulmätt fast egendom bör äga rum utan dröjsmål. Uppskov medför risk för värdeförslöring och kan medföra betydande kostnader. Vidare kumuleras ränta. För borgenären är det naturligtvis en särskild olägenhet att han får vänta på betalning. Försäljning av fast egendom måste emellertid förberedas på lämpligt sätt. En utmätt fastighet skall sålunda bl. a. beskrivas och evenluclit värderas. Om auktion skall hållas, måste kungörelse utfärdas i god tid. Avser ÖE att låta sälja fastigheten under hand så som beredningens förslag medger, får i allmänhet anlitas en mäklare som behöver viss tid för att ulföra uppdraget. Beredningen har därför inte funnit det vara prakliskt möjligt att förkorta den nuvarande ordinära tidsfristen för försäljning av utmätt fast egendom. Som huvudregel skall därför enligt beredningens förslag alltjämt gälla att försäljning av utmätt fastighet bör ske inom fyra månader från utmiätningen. Vid försäljning som under konkurs skall ske på begäran av förvaltaren bör tiden enligt beredningen räknas från dennes framställning. Någon särskild regel om tidsfristen för det fallet att intecknad fordran fastställts lill betalning ur fast egendom, behövs inte om beredningens förslag att upphäva besfämmelsen i 77 a § UL genomförs.

Det är inte alltid möjligt att genomföra försäljning av utmätt fastighet inom fyramånadersfristen. Rättsligt eller faktiskt hinder kan föreligga. Som exempel på rättsligt hinder nämner beredningen att fastighet, som har ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 129 mätts på grund av icke lagakraftvunnen dom, enligt 40 § I mom. UL inte utan gäldenärens samtycke får säljas förrän domen har vunnit laga kraft. Vidare kan försäljning få uppskjulas för att en ostörd dödsboavveeckling skall bli möjlig. Tvist om äganderätten till fastighet eller tillbehör kan också vara hinder mot försäljning. även förordnande om särskild försäljning av fastighetstillbehör medför all auktion på fastigheten måste anstå. Hinder mot försäljning kan också möta på grund av högre myndighets förordnande om inhibilion. ÖE skall i samtliga angivna fall självmant beakla, om hinder mot försäljning föreligger och ta upp ärendet när hindret upphör.

Enligt beredningen måste utrymme finnas att av prakliska skäl dröja med försäljningen även om något ovillkorligt hinder inte föreligger mot försäljning. Denna möjlighet får dock inte stå öppen utan inskränkningar. Om tiden löper, växer bl. a. räntan på exekutionsfordringen eller andra fordringar som har förmånsrätt i fastigheten. Den nuvarande utformningen av bestämmelserna om anstånd med försäljning av fast egendom finner beredningen vara mindre lämplig. Rent principiellt bör inle utmätningssökanden ensam få styra förfarandet i elt anhängigt ärende. Det riktiga förefaller vara, att sökanden förordar eller fastighelens ägare begär anslånd. Den nuvarande ordningen är enligt beredningens uppfattning också försåtlig. Om anstånd som sökanden har medgivit räcker mer än sex månader från utmätningen, går denna ulan vidare åter. Sökanden kan sålunda genom förbiseende eller passivitet förlora den rätt som han har förvärvat genom utmätningen. Med nuvarande regler måsle man också skilja mellan anstånd som utmätningssökanden medgivit och uppskov som ÖE har beslutat, vilket lätt kan vålla missförstånd.

En klar och lättfattlig reglering av frågan om anstånd vid försäljning av fast egendom får man enligt beredningen om det alltid får ankomma på ÖE att fatta beslut om anstånd. Den nuvarande bestämmelsen om att ulmätningen går åler, när sökanden gett för långt anstånd, kan då utgå. Enligt beredningens förslag bör alltså fastigheten säljas inom fyra månader från utmälningen, om ej hinder möter eller ÖE på begäran ger anstånd.

Initiativ till anstånd kan tas såväl av utmälningssökanden som av fastighetens ägare. Någon särskild bestämmelse om förfarandet, när utmätningssökanden själv tar initiativ till anstånd, anser beredningen inte behövas. Beredningen föreslår däremot särskilda regler för det fallet att anstånd begärs av fastighetens ägare. Ulmälningssökanden skall då enligt förslaget få tillfälle att yttra sig över ägarens begäran. Om utmätningssökanden därvid medger anstånd, skall ÖE också regelmässigt bevilja anstånd. Om inte mycket starka skäl föreligger, bör dock enligt beredningens mening anstånd inte medges sedan auktion har blivit utlyst. Därigenom har även andra intressenter dragils in i förfarandet och ÖE bör ta viss hänsyn även till dem. även om utmätningssökanden motsätter sig anslånd, får enligt förslaget anstånd medges på grund av särskilda skäl. Som exempel nämner bered- 5 Riksdagen 1971. 1 saml, Nr 20

130 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 ningen att det genom anstånd blir möjligt att sälja fasligheten vid en lämpligare tidpunkt celler att fastighetsägaren oförskyllt råkat i tillfälliga betalningssvårigheter.

Beredningen föreslår en tidsgräns för anstånd med försäljning av fast egendom som inte får överskridas utan synnerliga skäl. Tiden har satts till ett år från utmätningen. Skälen för att bevilja anstånd utöver elt år måste enligt beredningens uppfaltning vara särskilt starka. Beredningen erinrar i sammanhanget om att utmätningssökanden har möjlighet att återkalla utmätningen med verkan att förfarandet skall nedläggas.

Reglerna om tidsfrist för försäljning av utmätt luftfartyg m. m. och om anstånd med försäljning överensstämmer med dem som beredningen har föreslagit beträffande fast egendom, dock med del undantaget att förslaget inte tar upp någon eltårsgräns för anstånd som inte får överskridas annat än av synnerliga skäl. Anledningen 1lill detta undanlag är att så lång väntetid som ett år inte gärna kan tänkas komma i fråga, bl. a. med hänsyn till de kostnader som förvaring av luftfartyg drar. Redan tiden fyra månader anser bercdningen vara lång för sådan egendom.

Också i fråga om annan lös egendom än luftfartyg föreslår beredningen att nuvarande tidsfrister för försäljning skall behållas. Lös egendom bör sålunda säljas inom två månader från utmätningen, om inte hinder möter eller anstånd beviljas. Beträffande fartyg som avses i 94 8 UL skall enligt beredningens förslag liksom f. n. gälla en tid av fyra månader.

Det bör ankomma på utmälningsmannen att bevilja anstånd med försäljning av lös egendom. Med hänsyn till att ÖE sköter försäljningen av fartyg bör det dock enligt beredningen ankomma på ÖE att ge anstånd beträffande sådana fartyg. I övrigt har beredningen föreslagit regler om anstånd som överensstämmer med vad som föreslås beträffande fast egendom. Den tidsgräns för anstånd som inte får överskridas utan synnerliga skäl vill beredningen emellertid i fråga om lös egendom i allmänhet sätla till sex månader från utmälningen. För fartyg föreslås motsvarande tidsgräns bli densamma som för fast egendom, dvs. ett år från utmätningen.

2.10.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken utmätningsförrättning skall hållas och om anstånd med sådan förrättning inle skall ändras har allmänt godtagits cller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

I några remissvar sätts emellertid en annan ordning i fråga, EON påpekar att den rätt att medge anslånd med utmätningsförrättning som utmätningssökanden nu har ofta utnyttjas på sådant sätt att gången i ett utsökningsmål blir följande. Sedan gäldenären underrättats om den begärda utmätningen, lämnar sökanden ett kortare anstånd. När tiden för anståndet gått till ända, utsätter utmätningsmannen förrättning och sänder ett meddelande om detta till gäldenären. Denne, som då blir påmind om sin skuld, tar kontakt med sö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 131

kanden och lovar betalning eller gör en avbetalning. Sökanden meddelar därpå ett nytt anslånd, varpå samma procedur upprepas på nytt till dess utmätlningsansökningen efter sex månader förfaller. Enligt EON är det inte ovanligt alt utmätningsmannen under en sexmånadersperiod får sätta ut förrättningar ett par gånger i månaden. Förhållandet medför praktiska olägenheter för utmätningsmännen. Alt bevaka anståndstiderna, sätta ut förrällningar, underrätta gäldenärer om förrätining samt inställa förrättningar är ett omfattande arbele som tar avsevärd tid i anspråk. Att frånta borgcenärerna möjlighet att lämna anstånd är givetvis uteslulet och är inte heller av intresse för utmälningsmännen, eftersom åtskilliga mål aldrig behöver verkställas genom att borgenären kan lämna anstånd. EON sätter mot bakgrunden av de nämnda förhållandena 1 fråga om inte samma skäl lalar för att utmätningsmannen skall besluta om anstånd med utmätningsförrättning som att han skall besluta om anstånd med försäljning. Huvudregeln skulle då, liksom i fråga om anstånd med försäljning enligt de av beredningen föreslagna bestämmelserna, vara atl anslånd bör medges, om borgenären begär det, men att särskilda skäl bör föreligga för anstånd om förrättning har utsatts. Utsättande av ulmätningsförrättning skulle därvid likställas med att auktion har utlysts. Länsstyrelsen i Malmöhus län och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anför liknande synpunkter.

De av beredningen föreslagna reglerna om tidsfrister för försäljning av utmätt egendom och om anstånd med försäljning har lämnats ulan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges kronofogdar och huvuddelen av de länsstyrelser som har avgivit yltrande.

Beredningens förslag att tidsfristen för försäljning av utmätt fastighet också i fortsältningen skall sättas till fyra månader kritiseras av länsstyrelsen i Jämtlands län. Enligt länsstyrelsen har det i prakliken visal sig vara svårt att hinna med en försäljning inom en fyramånadersfrist. Beskrivning och värdering, anskaffandet av gravalionsbevis och andra handlingar rörande fastigheten samt erforderlig kungörelsetid har gjort att en försäljning ibland inte har hunnits med inom den ordinära tidsfristen. Beredningens förslag beträffande underhandsförsäljning av fastighel, separat försäljning av fastighetstillbehör m. m. kommer vidare att göra förberedelseförfarandet ytterst lidsödande, varigenom svårigheterna att hinna med försäljning inom föreskriven ordinär tid ytterligare kommer att accentueras. Länsstyrelsen föreslår därför, att tidsfristen fastställs till sex månader.

Advokatsamfundet understryker vikten av att fyramånadersfristen för försäljning av fastigheter inte överskrids annat än om vägande rättsliga eller faktiska hinder föreligger. Samfundet framhåller därvid, att det f.n. vid

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 flera länsstyrelser på grund av arbetsbalansen förekommer en lidsutdräkt mellan ansökan och auktion, som inte är försvarbar. Det förekommer sålunda att auktionen dröjer mer än ett år utan att något annat hinder har förelegat än arbetsbalansen. Samfundet framhåller också att försäljning av fastighet i konkurs hör handläggas med förtur med hänsyn till de speciella in- på tressen som då bör beaktas.

De föreslagna reglerna om anstånd med försäljning av ulmätt egendom och beredningens uttalanden i anslutning till dem berörs av flera remissinstanser.

Överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt framhåller att möjlighelen att ge anstånd med försäljning av ulmältl fastighet i praktiken är bland det viktigasle i hela förfaran«cet. Genom alt på lämpligt sätt medge anstånd kan man nedbringa antalet exekutiva försäljningar till en ringa bråkdel av de begärda UU fördel för alla berörda parler. Möjligheten att medgiva anstånd bör därför begränsas så litet som möjligl. Länsstyrelsen i älvsborgs län biträder förslaget att det skall ankomma på ÖE alt ge anslånd med försäljning av utmätt fastighel. Bestämmelsen bör enligt länsstyrelsen kunna användas bl. a. om gäldenären påstår, att han har spekulant på fastigheten och att han beräknar kunna få den såld så atl samtliga exekutionsfordringar kan belalas. I ett sådant fall bör ÖE kunna lämna anslånd en eller två månader med den exckutiva försäljningen för att se, om en underhandsförsäljning kan komma till stånd.

Länsstyrelsen i Kalmar lån anser att nuvarande regler om anstånd med försäljning av utmätt egendom bör behållas oförändrade. De bestämmelser som nu gäller är enligt länsstyrelsens mening väl avvägda för att tillgodose gäldenärs, utmätningssökandes och övriga borgenärers intressen. Länsstyrelsen vänder sig särskillt mol de föreslagna reglerna om anstånd vid försäljning av utmäll fastighet, och finner det inte vara rimligt att ÖE skall pröva och beslula i de talrika fall då fråga om anstånd kommer upp. Enligt länsstyrelsen har beredningen inte framfört några bärande motiv för alt bryta den hittills tillämpade principen att sökanden är hevre över förfarandet. Länsstyrelsen kritiserar också förslaget att anstånd med försäljning av fastighet skall kunna medges upp till ett år, vilkel länsstyrelsen finner vara olämpligt med hänsyn till de ökade räntefordringar som kan uppstå under så lång tid.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anlägger liknande synpunkter belräffande anstånd med försäljning av utmätt fastighet. Enligt länsstyrelsens mening bör anståndsmedgivande från utmätningssökandens sida obligatoriskt respekteras. Detta bör emellertid inte hindra att gäldenären ges möjlighet att begära anstånd. Länsstyrelsen påpekar att den möjligheten i praktiken redan föreligger, dock med den skillnaden i förhållande till förslaget att gäldenären då hänvisas att direkt hos sökanden utverka anstånd. Det finns enligt läns-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 133

styrelsen inte någon anledning alt låta ÖE ta del i de förhandlingar som följer på en sådan begäran om anstånd.

Beredningens ultalande alt anstånd med försäljning av utmätt egendom inte utan starka skäl bör medges sedan auktion har utlysts berörs i några remissyttranden. ZON ansluter sig i del avseendet till beredningens uppfatlning. EON framhåller därvid all det f. n. inte är ovanligt alt sökande lämnar anstånd omedelbart före en utlyst auktion, som då måste inställas. Efter någon tid kan ny auktion få utlysas, vilken i sin tur kan få inställas efter förnyat anstånd. Genom ctt sådant förfarande åsamkas de exckutiva myndigheterna onödigt arbete och statsverkel kostnader. En större olägenhel med den nuvarande ordningen är emellertid enligt EON atl auktionsspekulanler inte vet om en utlyst auklion verkligen kommer att hållas. Denna ovisshet medför ofta att spekulanter helt enkelt inte infinner sig i sådan omfattning all rimligt pris på godset kan uppnås. Ulmätt gods försäljs därvid ofta till lägre pris än vad som annars hade kunnat uppnås. Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar alt beredningen har förutsalt alt ÖE, när anslånd begärs, skall göra en avvägning mellan olika intressen. En sådan prövning torde emellertid enligt länsstyrelsen ofta te sig ganska vansklig, om den skall äga rum mycket nära eller i omedelbart sammanhang med auktionstillfället. Länsstyrelsen finner en fix regel, som innebär alt uppskov inte får beviljas sedan auklion har blivit utlyst vara att föredra. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser däremot att beredningens åsikt att anstånd normalt skall vägras sedan auktion har utlysts är felaktig. Likaväl som gäldenären förutsätts ha rätt att avslyra försäljningen genom belalning ända fram till klubbslagel, bör enligt länsslyrelsens mening anståndsmedgivande från: utmälningssökandens sida inlill samma tidpunkt kunna beaktas. Länsstyrelsen anser alt olägenheten ait auklion måste utsättas gång efler annan på grund av att anstånd lämnas får accepteras i de sällsynla fall då sådant förekommer. Länsstyrelsen framhåller i det sammanhanget att det ft. n. oftare torde förekomma att auktion inställs i sista stund på grund av betalning än till följd av att anstånd medges.

Sjölagskommillén konstaterar all beredningens förslag beträffande fartyg, liksom i fråga om fastigheter, innebär atl anstånd med försäljning inte ulan synnerliga skäl får meddelas utöver etl år från ulmätningen. Kommittén påpekar att denna eltårsgräns i beredningens förslag saknar molsvarighet i fråga om luftfartyg, eftersom beredningen har funnit så lång väntetid som etl år inle kunna tänkas komma i fråga beträffande dem, bl. a. med hänsyn till de kostnader som förvaring av dem drar. Enligl kommittén gör sig behovet av snabbhel i exekutionsförfarandet ulan tvekan gällande på motsvarande sätt i fråga om farlyg, i varje fall när del gäller handelsflottans fartyg. Kommiltén anser det därför ligga närmare till hands att söka överensstämmelse mellan reglerna för exekution i fartyg och motsvarande regler i fråga om luftfartyg än att likställa fartyg med fastighet. Kommittén förordar så-

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 lunda att reglerna om tidsgräns för anstånd med cxekutiv försäljning av farlyg ulformas i överensslämmelse med de föreslagna motsvarande reglerna i fråga om luflfarlyg. Advokatsamfundet är av samma uppfattning.

Om de föreslagna bestämmelserna om anstånd med försäljning av utmält lös egendom görs tillämpliga på de allmänna målen måste enligt BON:s mening följden bli att utmälningsmännen i princip inte kan träffa uppgörelser om avbetalning i dessa mål för längre tid än sex månader efter utmätning. Anståndstiden sex månader är för kort och EON föreslår därför att anstånd med försäljning av utmätt lös egendom i allnränna mål medges upp till ett år och alt anstånd därulöver kan medges om synnerliga skäl föreligger. Kronofogdemyndighelen i å!almö distrikt är av samma uppfattning.

Flera andra företrädare för exekutionsväsendet tar upp frågan om tillämpningen i allmänna mål av den föreslagna bestämmelsen att anslånd med försäljning av ulmätt fastighet inte utan synnerliga skäl får beviljas utöver elt år från utmätningen. Man framhåller all det vid utmätning av fastighet för skatter och andra allmänna avgifter inte är ovanligt, att anslånd med försäljning beviljas tills vidare för ait bereda gäldenären möjlighet att klara upp skulden enligt avbetalningsplan. När skulderna uppgår lill stora belopp kommer belalningsplanerna ofla att omfatta längre tid än etl år. Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt och kronofogdemyndigheten i Linköpings distrikt anser att denna konsekvens av de föreslagna reglerna bör undvikas genom att begränsningen av anståndstiden till ett år uttryckligen anges inte skola gälla vid utmätning av fastighet i allmänt mål.

Länsstyrelsen i Värmlands län och kronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt anser att samlliga föreslagna regler om anstånd vid försäljning av utmätt fastighet bör gälla enbart vid utmälning i enskilda mål och sålunda inte avse allmänna mål.

Advokalsamfundet anser däremot att de föreslagna reglerna också bör tilllämpas vid utmätning för skatt. Samfundet framhåller i det avseendet att det till följd av att de nuvarande reglerna inte gäller vid utmätning för skatt i praktiken ofta förekommer att sådana ulmätningar blir mycket gamla, ibland flera år. Samfundet anser alt det inte finns någon anledning att på detta sätt särbehandla skattefordringar. Det nuvarande systemet medför enligt samfundet ofta den allvarliga olägenheten, att konkursmässiga gäldenärer till förfång för övriga borgenärer hålls ifrån konkurs på grund av att kronofogdemyndigheten använder utmätningen som en säkerhetsåtgärd och sedan successivt, ofta under lång tid, försöker driva fram betalningar från gäldenären. Härigenom lockas gäldenärer på obestånd att fortsätta sin verksamhet under upptagande av nya krediter t. ex. hos leverantörer, som inte känner till utmälningen.

Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 133

2.11 Former för realisation av utmätt fast egendom 2.11.1 Gällande rätt. Utmätt fast egendom skall enligt gällande lag alltid säljas på offentlig auktion, som förrättas av ÖE (89 och 97 §§ UL).

Exekutiv försäljning av fastighet omfaltlar fastighelen med alla dess tillbehör. Möjlighet finns emellerlid att anordna särskild försäljning av tillbehör till utmätt fastighet (100 a § UL). Särskild försäljning av tillbehör ombesörjs av ÖE och kan ske antingen på offentlig auktion eller under hand.

Vid sidan av försäljning av utmätt fast egendom finns enligt gällande lag möjlighet att ställa egendomen under tvångsförvaltning (jfr 7 kap. UL). ÖE kan på begäran av utmätningsborgenären förordna om sådan förvaltning antingen omedelbart vid utmätning eller efter ett misslyckat försäljningsförsök. Skall fastighet stå under tvångsförvaltning, förordnar ÖE syssloman att ta hand om egendomen. I UL ges åtskilliga föreskrifter om förvaltningen, uppbörd och redovisning av influtna medel och fördelningen av uppkommen behållning.

2.11.2 Lagberedningen. Beredningen understryker det angelägna i att vid exekutiv försäljning av fastighet de rältsliga förhållandena utreds, så att köparen såvitt möjligt kan säkert bedöma vad han förvärvar. Varje osäkerhet på den punkten är ägnad att minska den valuta som försäljningen kan inbringa, till skada för utmälningssökanden eller andra borgenärer och fastighetens ägare. Den som i sådant fall förvärvar fastigheten kan göra en obehörig vinst, om han har räknat med viss risk som sedan inte aktualiseras. Det är inte önskvärt, att en sådan spekulationsvinst inhöstas.

Vissa bestämmelser som redan har förts in i UL efter förslag av beredningen tjänar syftet att uppnå goda resullat vid exekutiva fastighetsförsäljningar eller i varje fall motverka försäljningar till underpris. Bestämmelserna i 1268 3 mom. UL ger sålunda auktionsförrättare möjlighet att avvisa inrop på auktion, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än inropssumman kan uppnås. Vidare kan bestämmelserna om särskild försäljning av utmätt fastighetstillbehör, i synnerhet beträffande industrifastigheter, leda till att bättre ckonomiskt resultat kunde uppnås än om fastighet med alla tillbehör måsle säljas i klump. Molsvarigheter (ill dessa bestämmelser, liksom till nuvarande beslämmelser om det s.k. lägsta budet vid fastighetsauktion, har tagits in i beredningens förslag till ny försäljningslag.

Beredningen har nu prövat också andra vägar än de nämnda för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Enligt beredningens mening bör det ibland vara möjligt att få ut mera för en fastighet, om den liksom lös egendom får utbjudas till försäljning under hand. Detta förfarande finner beredningen visserligen inte lämpa sig så bra i mera komplice-

136 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 rade fall. Försäljningen av I. ex. en obebyggd tomt, en villafastighet, ett hyreshus m. m. kan emellertid ofta vara mycket enkel rällsligt sctt, om fastigheten inte är alllför högt belånad. I sådana fall bör fastigheten kunna med fördel utbjudas till försäljning under hand. Enligt beredningens förslag skall därför utmätt fastighet få säljas på delta sätt, om det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och försäljning i den ordningen synes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion. Avsikten är, att ÖE i dessa fall skall regelmässigl låta utbjuda fastighelen gcnom mäklare, som äger ålnjuta sedvanlig provision om försäljning kommer till stånd genom hans förmedling. Undantagsvis kan det tänkas, att ÖE själv kan inhämta anbud t. ex. från slallig eller kommunal myndighet som kan anlas vara intresserad av alt köpa fastigheten, men i allmänhet är det inte lämpligt att ÖE är verksam på delta sätt. Något hinder bör enligt beredningen inle föreligga mot att lämna samma uppdrag åt lvå eller flera mäklare samlidigt, om det anses främja saken.

Försäljning under hand kör i princip inte få leda till att inteckningar blir utan verkan eller att upplåtna rättigheter upphör. Försäljningen bör ske i former som så nära som möjligt överensstämmer med frivillig försäljning. Köparen bör därför åläggas alt svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmälning eller i övrigt är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om inte borgenär får gottgörelse ur särskilt tillgängliga medel eller avslår från betalning ur fastigheten. Härav följer att försäljning under hand praktiskt sett inte kan ske utan att utmätningssökanden får full betalning eller godtar försäljningen. Det kan antas, att denne, som t. ex. kan vara staten såsom innehavare av skallcfordran, gör sådant medgivande efler ett ckonomiskt övervägande. I övrig! måste kontakt tas med alla inteckningshavare för att få uppgift om den aktuella belåningen m. m. Förslaget förutsätler också, att alla rälligheter som på grund av skriftlig upplåtelse gäller i fastigheten skall förbehållas, om inle rätlighetshavaren efterger sin rätt. Däremot har beredningen ansell sig kunna borlse från muntliga upplåtelser, som inte heller beaklas vid exekuliv auktion.

Förslaget kräver som huvudregel, att fastighetsägaren godkänner försäljningsvillkoren vid underhandsförsäljning. När han godkänt dessa, är han utesluten från möjligheten att genom klagan vinna ändring i ÖE:s beslut och överlåtelsen kan äga rum i förutsatt ordning. Kravet på ägarens godkännande har dock inte ansetts böra upprällhållas, när det har gjorts försök att sälja fastigheten på auktion utan alt därvid skell godtagbart inrop. I sådant fall bör enlig! beredningen försäljning under hand kunna få ske även utan ägarens godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Beredningen behandlar i detta sammanhang institutet tvångsförvaltning av fast egendom. En väsentlig orsak lill att institutet infördes år 1912 var, att bestämmelserna om lägsta budet befarades kunna leda till att utmätt fastighet inte kunde säljas och alt det inte var tillfredsställande om gäldenären då

Kungl. Maj:ls proposilion nr 20 år 1971 137 utan vidare fick den fastigheten åter till fri disposition. Institulet omreglerades senare lill en fullt självständig realisationsform, varvid syftet närmast var alt gynna inteckningshavare med svag förmånsrätt under en lågkonjunktur med fallande fastighetsvärden.

Möjligheter att få tvångsförvaltning till stånd bar använts sällan och i allt mindre omfattning. Erfarenheterna har, såvilt beredningen kunnat inhämta, inte varit goda. Det är sålunda knappast möjligt att bedriva tvångsförvaltning av jordbruks- eller industrifastighet på ett sätt som ger något utbyte, medan möjligheterna kanske är något gynnsammare, när det gäller en vanlig hyresfastighet.

Enligt beredningens mening finns det inte tillräckliga skäl att behålla institutet tvångsförvaltning. Fordringsägare kan med större fördel söka utmätning i annan gäldenärens egendom eHer söka honom i konkurs. Visserligen kan en borgenär, som inte har personlig fordran mot fastighetens ägare, inte få utmätning i annan hans egendom celler söka honom i konkurs. Men de sällsynta undanlagsfall som det här kan vara fråga om motiverar inte i och för sig, att institutet upptas i en ny lag. Efter genomförandet av JB blir det vidare enligt beredningens mening säkerligen mera sällsynt, att någon har pantbrev i fast egendom utan att ägaren är personligen betalningsskyldig för omslagsrevers. Beredningen föreslår alltså, att instilutet tvångsförvaltning avskaffas. Beredningens förslag innehåller emellertid, liksom gällande lag, bestämmelser om förordnande av syssloman för utmätt fastighet i avvaktan på dess försäljning som ju ibland kan låta vänta på sig. Syssloman kan få i uppdrag att uppbära avkastning av fastigheten (t.ex. hyror) eller att ta värd om fastigheten. Även utan att syssloman utses kan enligt förslaget meddelas förordnande som gör det möjligt att ta hand om avkastning av utmätt fastighet efter hand som den förfaller.

2.11.3 Remissyttrandena. Förslaget att exekutiv försäljning av fastighet skall kunna ske under hand tillstyrks av bl. a. hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelsen i Malmöhus län, EON, Svenska bankföreningen, Stockholms sparbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. Hovrätten för Västra Sverige delar beredningens uppfattning att försäljning under hand knappast kan komma i fråga i mera komplicerade fall. Eftersom vissa praktiska problem inte kan undvikas vid underhandsförsäljning finner hovrätten det vara vanskligt att uttala sig om vilken betydelse institutet kan få i praxis. I det stora hela anser hovrätten emellertid att möjligheten till underhandsförsäljning kommer att utgöra ett värdefullt komplement till reglerna om offentlig auktion. Särskilt förtjänar det enligt hovrätten att framhållas att försäljning under hand kan utgöra en tänkbar möjlighet i de fall då det har visat sig omöjligt att få ett acceptabelt bud vid offentlig auktion och ÖE därför har tvingats åvvisa inrop. Svenska sparbanksföreningen anser St Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 alt en underhandsförsäljning i de flesta fall är ägnad att ge ett för alla berörda parter, inte minst innehavare av i egendomen intecknade rättigheter, förmånligare resultat än om fastigheten säljs på offentlig auktion. Enligt föreningens mening bör förfarandet därför riktas in på underhandsförsäljning som den normala realisationsformen, medan försäljning på auktion bör användas bara om underhandsförsäljning har misslyckats eller det från början mäste anses osannolikt att en sådan ger bätlre resultat. Också i ytlrandet från Stockholms sparbank kommer den uppfaltningen till ultryck att underhandsförsäljning i de flesta fall ger ett bättre resultat än försäljning på auktion och att underhandsförsäljning därför borde göras till den primära realisalionsformen. Emellertid framhålls samlidigt att det finns anledning att befara att underhandsförsäljning kommer att medföra en besvärande fördröjning av exekulionen. Visserligen är t. ex. inleckningshavares räntekrav teoreliskt set! garderat oavsett hur lång tid förfarandet tar, men även med nuvarande system har det i praktiken visat sig att tidsuldräkten vid förfarandet ofta har vållat svårigheter. Sveriges industriförbund anser att försäljning under hand kanske främst kan komma i fråga beträffande obebyggda tomter, villafastigheter och hyreshus men påpekar att det inte kan anses uteslutet att också mindre industrifastigheter med okomplicerad intecknings- och rättighetsstruktur kan vara lämpliga objekl! för sådan försäljning. Enligt Sveriges fastighetsägareförbund har man anledning att utgå från att det, Irots de kostnader som är förenade med en försäljning under hand, ofta kan bli möjligt att uppnå bättre pris än vid auktionsförsäljning. Förbundet framhåller emellertid att det i varje enskilt fall måste ske en avvägning av för- och nackdelar av underhandsförsäljning innan man använder sig av denna försäljningsform. Under förutsättning att de restriktiva bestämmelser som enligt förslaget skall kringgärda underhandsförsäljning behålls, anser sig förbundet kunna godta att möjlighet lill sådan försäljning öppnas.

I några remissvar lämnar man förslagel om underhandsförsäljning utan erinran men ger samlidigt utlryck för uppfaltningen alt denna försäljningsform i praktiken inte kommer alt kunna användas så ofta. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare finner det vara svårt att ha någon mening i frågan om möjlighelen till underhandsförsäljning i praktiken kommer alt utnyttjas i nämnvärd utsträckning och framhåller i det sammanhanget att den föreslagna bestämmelsen att försäljningsvillkor skall godkännas av fastighetsägaren torde innebära en avsevärd begränsning. Föreningen delar emellertid beredningens uppfattning, att också denna utväg bör stå öppen för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exckutiva försäljning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län betonar att försäljning under hand inte torde kunna förekomma annat än i enkla fall då fastigheten inte är alltför högt belånad. Bankinspektionen finner det i och för sig vara tillfredsställande om möjlighet till underhandsförsäljning av fastighet införs men framhåller att det torde vara realistiskt att anta att svårigheter inte så sällan kommer att upp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 139

slå när det gäller att uppfylla de förutsältningar för sådan försäljning som enligt förslaget skall gälla. Viss risk föreligger därför enligt inspektionen att försäljningsformen i praktiken inte kan begagnas så ofta som kanske hade varit önskvärt.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kopparbergs och Västerbottens län uttrycker tveksamhet inför förslaget att det skall vara möjligt att sälja fastighet exekutivl under hand. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer frågan om ÖE i varje ärende om exekuliv försäljning av fastighet skall bedöma om underhandsförsäljning bör komma i fråga. Länsstyrelsen påpekar alt del under 1968 kom in 471 ansökningar om fastighetsförsäljning lill länsstyrelsen och framhåller att del med en sådan arbetsmängd blir mycket omständligt och tidsödande att genomföra det förberedande arbete som enligt förslaget läggs på ÖE. Med hänsyn härtill hyser länsstyrelsen stor tvekan om regler angående försäljning under hand bör införas men vill, bl. a. med hänsyn till att beslämmelser om sådan försäljning redan finns beträffande utmält lös egendom, inte molsätta sig detta. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att länsstyrelsen tidigare har förklarat sig inte ha något att erinra mot alt det infördes möjlighet att sälja ulmält lös egendom under hand. När det gäller underhandsförsäljning av fast egendom är länsstyrelsen emellertid avgjort mer tveksam. Länsstyrelsen sätter i fråga om den föreslagna ordningen kommer att tillämpas i praktiken och framhåller att den inte är användbar annat än i vissa mycket enkla undantagsfall såsom när det gäller en sommarstuga eller svårsäljbar egendom beträffande vilken stat eller kommun kan tänkas vara enda spekulant. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län har möjligheten att sälja utmätlt lös egendom under hand utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. I de fall där metoden har använts har det visat sig att den i varje fall inte givit bättre ekonomiskt utbyte än vad som hade kunnat uppnås vid auktionsförsäljning. Länsstyrelsen förutser att metoden att sälja fastighet under hand kommer att utnyttjas i lika ringa grad.

En klart avvisande inställning till beredningens förslag beträffande underhandsförsäljning av ulmält fastighet intar länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Östergötlands län finner det föreslagna förfarandet vid underhandsförsöljning vara dyrbart, omständligt och tidskrävande och understryker bl. a. att åtskilliga arbetsuppgifter enligt förslaget kommer att åvila ÖE och detta även vid en försäljning som sker genom mäklare. ÖE skall sålunda utreda vilka fordringar och rättigheter, som belastar fastigheten, bestämma köpcevillkoren, hålla fördelningssammanträde och utfärda köpcbrev. Länsstyrelsen anser vidare att försäljningsformen bara kan komma till användning i undantagsfall. I det avseendet pekar länsstyrelsen på det förhållandet att köparen vid försäljning under hand skall svara för alla fordringar som är förenade med panlrätt eller annan förmånsrätt i fastigheten, vilket innebär alt förfarandet inte kan komma till användning i de talrika fall då fastigheten är högt be-

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 lånad. Vidare framhåller länsstyrelsen att underhandsförsäljning inte kan användas 1 fall då överenskommelse att bibehålla samtliga i faslighet upplåtna rättigheler inte kan träffas. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Jämtlands län, som anser att förslaget utan olägenhet kan utgå. I de fall då berörda sakägare är ense om försäljning under hand kan sådan enligt länsstyrelsen ske på frivillighelens väg utan att exekutivt förfarande behöver tillgripas. Länsstyrelsen i Kalmar län betonar att det vid försäljning av fastighet ofta är fråga om stora ekonomiska värden och att många sakägare kan beröras av en försäljning. Det är därför viktigt att försäljningen sker med tillämpning av ett i lag noga reglerat förfarande. Försäljningsformen bör enligt länsstyrelsens mening inte bestämmas av ÖE efler en diskretionär prövning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot alt mäklare enligt beredningens förslag skall anlitas för att genomföra en underhandsförsäljning. Länsstyrelsen pekar på de risker som uppstår för att statsverkel dras in i lvisler om mäklararvode, särskilt om, som beredningen förulsätter kunna ske, två eller flera mäklare samtidigt anlitas. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län torde det i praktiken i allmänhet förhålla sig så att, när fastighetsexekution inleds, rmöjligheten att få till stånd ett utbyte av ägare till fastigheten redan har utnyltjats utan resultat. I de fall där fast egendom ingår i konkursbo torde därjämte frågan om fastighetens försäljning under hand ha prövats i konkursförfarandet och resulterat i att sådan försäljning inte bör ske.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det mindre lämpligt att lägga på ÖE att avgöra om underhandsförsäljning skall komma till stånd. Enligt länsstyrelsen bör i varje fall krävas att yrkande om sådan försäljning skall ba gjorts av ägaren, inteckningshavare eller annan rättsägare innan ÖE behöver pröva frågan om underhandsförsäljning och att den som framställer sådant yrkande skall anse sig med fog kunna påstå att ett fördelaktigare pris kan nås genom sådan försäljning. Länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län delar uppfattningen att ett uttryckligt yrkande från rättsägare bör utgöra en förutsättning för att frågan om underhandsförsäljning skall tas upp. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att inle bara sökanden och ägaren utan också rättsägare som inteckningshavare och rättigbethavare bör få tillfälle yttra sig innan frågan om fastighet bör säljas under hand avgörs.

Beredningens förslag att institutet tvångsförvaltning skall avskaffas har godtagits eller lämnats utan. crinran under remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar i sitt yttrande att länsstyrelsen tveklöst ansluter sig till förslaget. Länsstyrelsen framhåller, att möjligheten till tvångsförvaltning har utnyttjats sällan. När det har ulnyttjats har det enligt länsstyrelsen utgjort ytterligare en komplikation i det exckutiva förfarandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 141

2.12 Exekutiv försäljnings inverkan på inteckningar 2,12.1 Gällande rätt. Inteckning som vid exekutiv auktion faller utanför lägsta budet upphör att gälla, om inte inteckningshavaren och inroparen kommer överens om avräkning (23 § IF och 131 § UL). I fråga om gemensam inteckning gäller all intecekningen — även om den faller inom lägsta budet -blir utan verkan, om inte samlliga fastigheler säljs efter gemensamt ulrop eller inteckningshavaren medger alt det solidariska ansvaret skall upphöra eller att det belopp som belöper på såld fastighet skall slå inne i fastigheten (86 £ IF och 117 § UL). I enlighet med övertagandeprincipen skall befintliga lån i fastighet som säljs exekutiv! kunna stå kvar. Huvudregeln är att belopp som faller inom lägsta budet inte behöver betalas kontant, om inle köparen avtalar annat med borgenären (117 och 131 §§ UL). En förutsättning för alt lån skall stå kvar är naturligtvis att inteckningen gäller.

Den som ropar in fastighet på exckutiv auktion blir inle därigenom personligen betalningsansvarig mot de borgenärer vilkas fordringar enligt lagens regler skall stå kvar i fastigheten, dvs. i princip de inteckningsfordringar som faller inom lägsta budet.

Om förre ägaren var personligen belalningsskyldig för lånet kvarstår detta ansvar efter auktionen. Om en inteckningshavare vid exekutiv auktion inte begagnar sig av sin rätt att uppbära kontant betalning ur köpeskillingen utan i stället låter beloppet innestå i fastigheten, anses han ha uppgett den personliga fordringen mot förre ägaren (830 § IF).

Beträffande ägarhypolek gäller att om andel i inteckning som faller inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären (dvs. ägaren), skall den andelen utan särskilt yrkande betalas kontant (117 § UL). Någon särskild bestämmelse finns inte om kontant betalning i det fallet att gäldenären innehar hel inteckning inom lägsta budet. Denna torde — trols att inleckningen inte är belånad — böra betraktas som intecknad gäld och skall alltså inte betalas kontant, om det inte yrkas. Inteckningen övergår enligt gällande lag inte genom försäljningen lill köparen. Om ägaren har hel inleckning eller andel i inteckning utom lägsta budet, skall inteckningen resp. andelen givelvis betalas kontant, om inte annat avtalas med köparen. ägarhypotek 1as ofta i mät i samband med exekuliv försäljning och ägaren kommer då inte själv i åtnjutande av tillgodohavandet.

2.12.2 Den i JB föreslagna ordningen. Som huvudregel anges i JB att inteckning blir utan verkan till belopp som enligt sakägarförteckningen inte täcks av köpeskillingen om inte ÖE förordnat om fortsall inteckningsansvar. Motsvarande gäller när inteckning avser flera fastigheter gemensamt och dessa säljs på exekuliv auklion enligt gemensam sakägarförteckning. Sker däremot försäljningen enligt särskilda sakägarförteckningar förlorar inteckningen alltid sin verkan, om inte ÖE förordnat om fortsatt inleckningsansvar. Säljs

142 . Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 endast någon celler några av fastigheterna, blir inteckningen, såvill angår såld fastighet helt utan verkan, om inte ÖE förordnat om forlsatt inleckningsansvar, och såvitt angår annan fastighet, utan verkan till den del medel utfallit på pantbrevets belopp (6 kap. 12 § JB). Någon motsvarighet till 30 8 IF har inte tagits upp i JB.

2.12.3 Lagberedningen. I syfte att bevara befintliga inteckningar i största möjliga utsträckning förordar beredningen att särskild förklaring skall kunna meddelas om att vissa inteckningar som köparen vill bevara alltjäml skall gälla ouktat de inte täcks av köpeskillingen. Begäran om fortsatt inleckningsansvar skall enligt beredningens förslag göras senast vid sammanträde för köpeskillingens fördelning. Förordnande om intecknings fortsatta bestånd skall meddelas av ÖE. Förslaget möjliggör alt inteckningarna kan omedelbart belånas hos kreditgivare som köparen anlitar. Enligt beredningens förslag skall ÖE även kunna förordna att gemensamma inteckningar, vilkas belopp inte täcks av köpeskillingen skall fortfara att gälla. Beredningen har även övervägt huruvida ÖE skulle kunna tillerkännas en allmän befogenhet att förordna om forlsalt inteckningsansvar även i sådana fall när gemensamt intecknade fastigheter säljs efter särskilda utrop celler sådan fastighet säljs för sig. Siluationen kan emellerlid vara komplicerad och beredningen har därför anselt det rådligasl att begränsa en sådan befogenhet till enkla fall som Jäll kan överblickas. Till den grupp som här är i fråga bör bl. a. försäljning av stamfastlighet sorn svarar primärt för gemensam intecknings hela belopp. Om den aktuclla fordringen helt läcks av köpeskillingen, kan något subsidiärl ansvar inte göras gällande i annan fastighet. ÖE bör i denna silualion på begäran av köparen kunna förordna alt inteckningen alltjämt skall gälla, nämligen i den sålda fastigheten. Härigenom bereds köparen bl. a. möjlighet att med den som innehar pantbrevet avtala om avräkning på köpeskillingen. Vad åler angår det fallet alt fordringen inte helt täcks av köpeskillingen kan innehavaren av pantbrevet vara berättigad att vända sig mot subsidiärt ansvarig fastighet för all få ut resterande belopp. Så länge ett sådant ansvar består kan det inte vara lämpligt att ge förordnande om all inteckningen jämsides skall bestå i den sålda fastigheten. Det skulle kunna vara tänkbart att ge möjlighel till sådant förordnande om pantbrevels innehavare avstår från all rätt mot subsidiärt ansvarig fastighel. Detta kräver cmellertid i så fall särskild åtgärd och anteckning i fastighelsboken. I enkelhetens intresse har beredningen ansett alt man bör lämna utanför de fall, då fordringen inte helt täcks av köpeskillingen.

Dessa spörsmål får enlig! sakens natur inle någon aktualitel vid försäljning under hand som ju inte får inverka på inteckningarna i såld fastighet.

Även om inteckningarna skall gälla efter auktionen i den mån de täcks av köpeskillingen lorde det inte vara lämpligt att lagen utgår från att molsvarande lån skall kvarstå i fastigheten. Det skulle innebära att, om inle annat

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 143 sägs, förre ägaren skulle kvarstå som personligen betalningsskyldig för lån ända intill det belopp som motsvarar gränsen för fastighetens värde, såvitt detta kan bedömas genom resultat av auktionen. En betydande risk skulle härigenom komma att åvila honom. Även om han redan är insolvent när fastigheten säljs, kan det inte vara rimligt att den risken kvarstår beträffande fordran som täcks av köpeskillingen. Å andra sidan kan lagen inte utan alt åsidosätta borgenärens rätt föreskriva att lånen skall stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Inte ens om nye ägaren åläggs personligt betalningsansvar för lånen kan man gärna tvinga långivaren att stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar upphör. Det är ju inte sagt att nye ägaren är i stånd att klara ut situationen. I allmänhet torde långivare under åberopande av uppsägningsklausul före auktionen ge tillkänna alt de yrkar kontant betalning om inte efter auktionen annat avtalas med köparen. Efter auktionen regleras frågan med köparen. I allmänhet övertar denne belalningsansvaret och befrias förre ägaren därifrån. Det torde därför vara helt orealistiskt att tänka sig en legal reglering som utgår från att alla lån som täcks av köpeskillingen skall stå kvar utan att saken regleras med köparen.

Det är inte utan vidare givet alt gränsen mellan lån som lagen antar skall stå kvar efler auktionen och lån som skall betalas kontant bör som i gällande lag dras vid lägsta budet resp. skyddsbeloppet enligt beredningens terminologi. Då emellertid under alla omständigheter utmältningssökandens fordran — som regelmässigt faller utanför skyddsbeloppet — skall betalas kontant till större eller mindre del, har beredningen ansett det nalurligt alt på denna punkt stå fast vid regleringen i gällande Jag. Detta innebär sålunda att, om borgenär inte gjort gällande rätt till kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, lån som faller inom skyddsbeloppet skall avräknas på köpeskillingen, att förre ägaren alltjämt blir personligen belalningsskyldig för sådant lån om personligt betalningsansvar åvilade honom före försäljningen och att nye ägaren inte blir personligen betalningsskyldig mot långivaren för lånel. Givelvis kan det därefter inträffa att nye ägaren övertar sådant betalningsansvar och att förre ägaren befrias därifrån. Delta får emellertid överlämnas åt parterna att bestämma. Vad angår lån som faller utanför skyddsbeloppet innebär beredningens förslag alt borgenären har rält till kontant betalning och att förre ägaren blir befriad från personligt betalningsansvar. Om borgenär medger köparen avräkning, belingar sig borgenären givetvis att köparen ikläder sig betalningsansvar för lånet i fråga. Ifrågavarande förslag har inte avseende på exekutiv försäljning under hand. Vid sådan försäljning får tillses att frågan om övertagande av lån ordnas enligl vad som brukar tillämpas vid frivillig försäljning.

Det kan vara fullt tänkbart att pantbrevet är pantförskrivet till säkerhet för fordran som överstiger pantbrevets belopp, eller att ränta m. m. löpt så

144 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 lång tid alt sammanlagda fordringsbeloppet väsentligt överstiger pantbrevels belopp. Det ligger i sakens natur att om borgenären haft rätt till konlant betalning men avtalat med köparen om avräkning på köpeskillingen, omfatiningen av köparens betalningsutfästelse och innebörden av pantförskrivningen då klaras ut för framliden. Om lånet faller inom skyddsbeloppet och inte skall betalas kontant bör panlförskrivningen i framliden inte kunna åberopas för större belopp än panltbrevets belopp. En annan ordning skulle bl. a. innebära att en fastighetsägare skulle kunna till skada för senare inteckningshavare rcaliter belasta fastighelen med långt större belopp än inskrivningen i fastighetsboken och gravationsbevis utvisar. En köpare skall vidare aldrig kunna bli skyldig alt — utan särskilt åtagande —- mer än en gång svara för den del av köpeskillingen som avräknats. Den angivna principen bör gälla inte bara panlbrevets kapitalbelopp utan även tillägg som avses i6 kap. 3 8 JB.

Om borgenär i följd av exekutiv auktion får motta betalning i förtid kan han bli berättigad till skadestånd. Enligt JB får ulöver pantbrevels belopp även det i 6 kap. 3 § angivna tillägget användas för atl täcka skadestånd. Det är inte alldeles klart, hur det enligt gällande lag skall förfaras med skadeståndsbeloppet om köparen övertar ansvarct för lånet på oförändrade villkor. Enligt beredningens mening skall beloppet i så fall tillkomma köparen som kompensation för lånets överlagande. Borgenärens anspråk på beloppet bortfaller då. Om köparen får lånet på billigare villkor, skall långivaren som kompensalion för eftergiften behålla skadeståndsbelopp i proportion till denna.

Enligt beredningens förslag skall ägarhypotek i den mening som avscs i 6 kap. 95 JB alltid utan särskilt yrkande betalas kontant även om det faller inom skyddsbeloppet. Regeln gäller alltså vare sig ägaren har hel inteckning obelånad eller endast har andel i belånad inteckning. Enligt JB går rätten till inneliggande inteckning över till köparen. Enligt 6 kap. 3 3 JB skall lillägg inte beräknas på ägarhypotek. Beredningen har tagit upp en motsvarande bestämmelse. Om ägarhypoleket blivit utmätt, skall emellertid tillägg kunna utgå. Det är då i själva verket inte längre ägarhypotck. Att detta skall gälla när ägarhypotek enligt beredningens förslag pantförskrivits av utmätningsmannen, torde vara klart utan särskild bestämmelse. I sådant fall bör allmänna regler för den som har panträtt i fast egendom gälla. Behov av bestämmelse föreligger däremot om den som fått utmätning i ägarhypotek har begärt omedelbar exekution i fastigheten. Exekutionen kan dra ut på tiden och det saknas anledning att inte medge tillägg t. ex. för ränta. även i andra fall där ägarhypotek tagits i mät cfter att fastigheten utmätts, bör ägarhypoteket i princip utgå på samma sätt som om ägaren efter utmätningen pantförskrivit panlbrev som gäller i fastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 145 2.12.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag att ÖE skall kunna meddela förklaring att inteckning, som annars efter exekutiv fastighetsförsäljning skulle bli utan verkan, alltjämt skall gälla har godtagits eller lämnats ulan erinran av nästan alla remissinstanserna. Hit hör bl. a. de båda hörda hovrätterna, bankinspektionen, EON, inskrivningskommittén, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Konungariket Sveriges sladshypotekskassa, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet och flertalet länsstyrelser som har yttrat sig.

Kritik mot förslaget att också inteeckningar, som faller utanför köpeskillingen, efter ÖE:s förordnande skulle kunna stå kvar i fastighelen framförs emellertid i remissyttrandena från länsstyrelserna i älvsborgs och Viästmanlands län. Enligt förstnämnda länsstyrelse lorde inteckningar som faller utom köpeskillingen i de flesta fall inte vara sunda kredilobjekt. ÖE bör därför inle medverka till alt de får fortsatt giltighet. Länsstyrelsen vill dessutom påpeka alt redan de nuvarande bestämmelserna om stämpel för inteckning ger möjlighet alt utan särskild stämpelkostnad förnya inteckningar, som inte täcks av köpeskillingen. Mot bakgrunden av vad som har nämnts finner länsstyrelsen förslaget mindre lämpligt. Beträffande de gemensamma inteckningarna anser länsstyrelsen, att de under inga förhållanden bör få gälla efter den exekuliva auktionen, om de intecknade fastigheterna säljs efter särskilda utrop eller någon av dem säljs för sig. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner de av beredningen anförda skälen för förslaget inte vara bärande och påpekar alt beredningen i detta hänseende, liksom i andra, lägger en ny börda på ÖE:s verksamhet.

Beredningens uttalande och förslag i fråga om vad som vid exekutiv fastighets försäljning bör betalas kontant och vad som kan stå kvar som lån i fastigheten efter försäljningen har godtagits eller Jämnats utan erinran av alla remissinstanser ulom länsstyrelsen i älvsborgs län. Länsstyrelsen kan inte biträda förslaget att förre ägaren av exekutivt såld fastighet alltjämt skall bli personligen betalningsskyldig för lån som faller inom skyddsbeloppet. Länsstyrelsen anser alt regeln bör vara atl personligt betalningsansvar för förre ägaren skall upphöra för inteckningar, som täcks av köpeskillingen. Länsstyrelsen vänder sig i sammanhanget mot beredningens uttalande att långivare, vars lån enligt nu gällande regler faller inom lägsta budet, i allmänhet genom uppsägning av lånen ser till att de själva kan bestämma om lånen skall stå kvar eller inte. Länsstyrelsen framhåller alt det vid länsstyrelsens exekutiva fastighetsförsäljningar nästan aldrig förekommer alt långivare med lån inom lägsta budet begär kontant betalning för sina kapitalfordringar och att uttalandet därför inte stämmer med länsstyrelsens erfarenheter. Länsstyrelsen vänder sig också mot beredningens uttalande om skadestånd vid förtida betalning. Länsstyrelsen ställer frågan hur den ordning beredningen har förordat i det avseendet skall genomföras i praktiken. Beredningens uttalanden är enligt länsstyrelsen oklara bl. a. så lill vida alt det inte av dem framgår om

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ÖE skall vara verksam för att få reda på vilka överenskommelser, som har träffats mellan köpare och säljare, eller om det av fördelningslängden skall framgå under vilka villkor långivaren låter lån stå kvar i fastigheten.

2.13 Exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter 2.13.1 Gällande rätt. Enligt 107 § UL skall i borgenärsförteckning, som auktionsförrättaren upprättar vid fastighetsauktion, tas upp fastigheten belastande rättigheler av typ nytijanderätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån och rätt till servitut. En förutsättning för att en rättighet av det nämnda slaget skall tas upp i förteckningen är emellertid att rättigheten är intecknad eller att den grundar sig på en skriftlig handling, som är tillgänglig för auklionsförrättaren. I borgenärsförleckningen tas den celler de rättigheter och de fordringar som belastar fastigheten och skall antecknas i förteckning upp efter det företräde mellan dem som gäller enligt lag.

Av 113 81 mom. UL framgår, atl försäljning av fastighet på auktion alltid skall ske under förbehåll alt rättighet som enligt borgenärsförteckningen faller inom lägsta budet skall bestå. Detta innebär all rättighet med förmånsrätt framför exekulionsfordran regelmässigt skall bestå efler fastighetens försäljning. Beträffande rättighet som enligt borgenärsförteckningen faller utom lägsta budet gäller som princip att dess bestånd skall förbehållas vid auktionen, om detta kan ske utan förlust! för rättsägare med bältre förmånsrätt än rättighelen. Enligt 123 3 UL gäller därför, att fastigheten vid auktionen först skall utropas med förbehåll om rättighetens bestånd. Uppnås då ctt slutbud, som täcker alla fordringar med bättre rätt än rättigheten, godtas budet och något ytlerligare utrop sker inte. Blir däremot inle alla framförliggande fordringar täckta av budet, görs ett nytt utrop utan förbehåll om rättighetens bestånd. Blir slulbudet vid detta utrop högre än vid det föregående blir det antagel. I annat fall anlas det första slutbudet. är i borgenärsförteckningen upptagna flera rättigheter som sinsemellan har olika förmånsrätt och faller utom lägsta budet, kan en serie av utrop bli nödvändig. Fastigheten utropas då först med förbehåll om samtliga rättigheters bestånd. Blir slutbudet då inte så högt att det täcker alla fordringar med förmånsrätt framför den rättighet som har lägsta prioritet, sker nylt utrop, varvid sistnämnda rättighet inte förbehålls. Om slutbudet vid det nya utropet inte täcker fordringar med bättre förmånsrätt än rättigheten som är näst lägst prioriterad, får ännu ctt utrop ske, vid vilket inte heller denna rättighet förbehålls. På detta sätt pågår utropen till dess ett slutbud uppnås, som innebär alt någon rättighet kan förbehållas eller samtliga rättigheter har fallit bort. Har en rättighet förbehållits, är därmed också bättre prioriterade rättigheter givetvis förbehållna. Sker gemensamt utrop av flera fastigheter, varav

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 147 någon eller några är belastade med rättigheter, följs samma regler som då en faslighet utropas särskilt.

Enligt 123 8 UL kan rättighet, som efter utrop annars skulle falla bort, räddas av innehavaren genom att han fyller ut vad sowm brister för alt fordringar med bättre räll än rättigheten skall bli täckta. Nytt utrop kan i det läget också underlåtas, om borgenärerna med fordringar med bättre rätt som inte blir täckta av slutbudet samlycker därtill.

Rättigheter som inte har förbehållits vid auktion blir enligt gällande rätt inte alltid fördenskull utan verkan. Om det finns arrendator eller hyresgäst vars rätt inte har förbehållits vid auktion på fastigheten, skall nye ägaren inom en månad från tillträdesdagen säga upp honom, Annars blir det gamla avtalet gällande (133 § UL). När t. ex. hyresfastighet säljs exekutivt, torde i allmänhet någon uppsägning ej äga rum. Uppsägning kan emellertid användas av nye ägaren bl. a. för att få arrende- eller hyresvillkoren justerade.

2.13.2 Lagberedningen. Beredningen har i förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom använt termen rättighet i avgränsad bemärkelse och angivit, att med rättighet som besvärar fast egendom åsyftas nyttjanderält, servitut och samfällighetsrätt som avses i JB och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fasl egendom. Av den givna bestämningen framgår, att panträtt celler förmånsrätt inte omfatlas liksom att rätligheter som grundas direkt på lag eller på förrättning inte heller avses. Vid sin behandling av frågan om exckutiv försäljnings inverkan på rättigheler har beredningen använt ordet rätllighet i den nu angivna bemärkelsen.

Beredningen anser all de nuvarande reglerna beträffande rättigheternas behandling vid exekutiv auktion dåligt tillgodoser rätlighelshavarnas intressen. När dubbla utrop skall äga rum, leder det första utropet inte till några allvarligt menade bud. Det kanske inte bjuds något alls. Resultatet blir, att fastigheterna regelmässigt säljs utan förbehåll för de rättigheter som här är i fråga. Någon praktisk möjlighet för rättighetshavare alt bevara sin rältighet genom kontant betalning lorde som regel inte föreligga. Rättigheler kan på detta sätt komma att offras ulan att någon rimlig anledning föreligger därtill. Beredningen anför som exempel att om en fastighet ingår i konkursbo och den säljs för fordringar som avses i 17 kap. 4 § HB, kan clt gammalt inskrivet servitut eller en nyttjanderätt som för länge sedan har inskrivits i fastigheten komma att försvinna därför att ingen bjuder något för fastigheten när denna utropas med förbehåll för rättighetens bestånd. Beredningen finner att det måste anses vara mycket otillfredsställande, att välfångna rättigheter kan godtyckligt bringas att försvinna. Beredningen har därför sökt att åstadkomma en bättre ordning.

Utgångspunkten bör enligt beredningens mening liksom i gällande lag vara, att rättigheter med bättre rätt än den fordran för vilken fastigheten

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 skall säljas blir skyddade utan särskill förbehåll. Beträffande andra rättigheter bör förbehåll vara obligatoriskt, om det saknas anledning till antagande att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Till grund för ÖE:s bedömning i nämnda avseende skall läggas den utredning som bör göras om faslighetens belastning med rättigheter och vad som framkommer vid bevakningssammanträdet. ägaren av fastigheten bör enligt beredningen givetvis inte i detta sammanhang betraktas som fordringsägare därför att han eventuellt har ägarbypoick i fastigheten. Han har ju antingen förvärvat fastighelen belaslad av rättigheten eller själv upplåtit denna, I sakägarförteckringen bör anges rättigheler som blir skyddade på nu angivet sält.

Beredningen är av den uppfaltningen att det genom bestämmelser av det slag som nu har angivils blir bättre sörjt för att fastigheten kommer alt utbjudas med bevarande av de rätligheter som det inte finns någon rimlig anledning att upphäva. Man måste emellertid enligt beredningen räkna med alt det finns ytterligare rättigheter, som kan utgöra en belastning men som ändå av olika skäl bör och kan räddas vid fastighetens försäljning. Beträffande dem får avgörandet träffas vid auktionen. Beredningen anser, alt dessa rättigheter då skulle komma i en bättre ställning, om utropsordningen ändras och fastigheten först utropas ulan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Om spekulanterna inte intresserar sig för det förra utropet enligt denna ordning, har rättighetshavaren inte någon olägenhet därav. För honom är av intresse, att andra budgivningen blir effektiv. Beträffande andra utropet bör enligt beredningen föreskrivas, att om därvid bjuds så mycket att fordringar med bättre rätt än rättigheten täcks, gäller detta bud, även om högre bud givits vid första utropet. Beredningen räknar med att det skall bli en helt annan stimulans till budgivning vid det andra ulropet enligt förslaget än som är fallet vid det första utropet enligt gällande lag, eftersom det enligt förslaget blir det andra utropet som kan väntas bli avgörande inte bara för rättighetshavaren utan även i konkurrensen mellan olika spekulanter. Har budet gåt! högt redan vid det första utropet, som sker utan förbehåll om rättighetens bestånd, kan man vänla att konkurrensen blir hård även vid det andra utropet och att därvid verkligen uppnås bud som ej påverkas av förbehållet om rättighetens bestånd i vidare mån än som verkligen föranleds av därmed förenad olägenhet. Om vid andra utropet uppnås lika högt bud som vid första utropet, bör enligt beredningen budet gälla, även om fordringar med bättre rätt ej blivit täckta.

Beredningen framhåller atl den nu existerande möjligheten för rättighetshavare att rädda sin rättighet, genom atl vid första utropet betala vad som brister för att borgenär med hättre rätt skall få full gottgörelse kan antas ha ringa praktisk betydelse. Om det överhuvud inte bjuds något för fastigheten vid första utropet, skulle rättighelshavaren enligt denna regel nödgas betala alla fordringar som ligger före honom, dvs. i praktiken köpa fastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 149 Beredningen påpekar att regeln också i andra fall leder till egendomliga resultat. Rättighetshavaren måste kanske betala belopp som inte står i någon proportion till den belastning som rättigheten utgör. Genom den omkastning av utropen som beredningen förordar blir det enligt beredningens mening större möjligheter för en rältlighelshavare att bedöma, hur slor belastning rättigheten anses utgöra. Vid det andra utropet kan buden antas bli realistiska, och det kan då vara någon mening med alt rättighelshavaren ingriper och betalar något för att rättigheten skall bestå. Rättighetshavaren skall vidare inte behöva betala mera än som svarar mot den belastning hans rättighet anses utgöra.

Beredningen påpekar all de nuvarande reglerna för det fall att fastighet belastas av flera rältigheter innebär att rättighet som har företräde framför annan skall vika först efter denna. Detta finner beredningen ha till följd, att rättigheter som är alldeles utan belydelse för fastighetens värde kan komma att offras endast därför att de är upplåtna senare än andra rättigheter. Beredningen föreslår att det såvilt möjligt skall genom utrop och bud konstaleras i vad mån rättighet som är i farozonen verkligen är belastande för fastigheten. Enligt beredningens förslag skall vidare rättighelshavare som är i farozonen kunna rädda sin rättighet genom att betala det belopp varmed rättigheten kan anses sänka fastighetens värde, såvitt man kan bedöma detta av budgivningen. Det är avsclt, att man skall börja med den rättighet som ligger bäst till. Beredningen crinrar i sammanhanget om att ÖE skall kunna före auktionen bestämma att rättigheter, vilka bedöms som icke betungande, skall utan vidare bestå. Härigenom bör enligt beredningen antalet rättigheter som föranleder särskilda utrop vid auktionen bli starkt reducerat.

Beredningen crinrar om alt besittningsskydd i viss utsträckning gäller beträffande såväl arrende som hyra. Även när avtalet skall upphöra på grund av exekutiv försäljning träder besittningsskyddet i allmänhet i funktion. Detta innebär, alt en köpare då inte kan räkna med det värde som fastigheten skulle representera för honom befriad från nyttjanderättshavaren. Att dennes rätt inte förbehålls vid auktionen innebär endast, att den nye ägaren får möjlighet att efter uppsägning påkalla en omreglering inom den ram som lagstiftningen om besittningsskydd erbjuder.

Liksom enligt gällande rätt åligger det enligt beredningens förslag köparen att uppsäga arrende- eller hyresavtal, som inte har förbehållits och som köparen vill bringa att upphöra. I förslaget erinras också om det besillningsskydd som gäller vid arrende och hyra samt om den rätt till skadestånd som kan finnas med anledning av uppsägning som har följt på exekutiv auktion.

2.13.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att rättighetshavares slällning vid fastighelsauktion skall stärkas genom att också rättigheter med sämre rätt än exekutionsfordran under vissa förutsättningar obligatoriskt skall förbehållas och genom att den nuvarande utropsordningen ändras har

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 under remissbehandlingen godtagits eller lämnats utan erinran av bl. a. länsstyrelserna i Uppsala och Göteborgs och Bohus län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogdedistrikt, EON, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges lantbruksförbund. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare uttalar att de föreslagna ändringarna enligt föreningens mening är välbetänkta. Sveriges industriförbund förklarar all förbundet delar beredningens uppfallning att rättighetshavarnas intressen bör stärkas och tillslyrker särskilt förslaget alt alla rättigheter med sämre rätt än exekulionsfordringen skall förbehållas, om det saknas anledning till antagande att de belastar fastigheten i fråga till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt.

Under remissbehandlingen har emellertid från flera remissinstansers sida hävdats alt den nuvarande ordningen för beaktande av rältigheter vid fastighetsauktion bör behållas. I denna riktning uttalar sig sålunda länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbot-

tens län samt advokatsamfundet och Sveriges fastighetsägareförbund. Advo-

katsamfundet anser att beredningens uppfattning att rättigheter skall skyddas i vidare mån än f. n. har lett till regler och avvägningar som förefaller väl omfattande för de intressen som skall tas tillvara. Samfundet framhåller, att de rättigheter det är fråga om i allt väsentligt består av hyres- och arrenderätter. Dessa skyddas enligt samfundets mening på ett godtagbart sätt genom annan lagstiftning. Att i övrigt utarbeta ctt system för att skydda rättigheter med sämre rätt än exekutionsfordringen anser samfundet vara en åtgärd som kan sättas i fråga. Sveriges fastighetsägareförbund finner det vara riktigast alt, för att undvika att skapa oro på fastighelsmarknaden, vid fastighetsauktion söka bevara rättigheter i fastighelen på samma sätt som hittills. Förbundet framhåller att hyresgäster efler uppsägning i anledning av auktion på fastigheten enligt den nya hyreslagstiftningen i regel kan tilltvinga sig nytt kontrakt. Länsstyrelsen i Värmlands län anser alt regelkomplexet inte innebär några egentliga fördelar utan enbart kommer att verka tyngande på förfarandet. Också länsstyrelsen i Västmanlands län förordar den nuvarande ordningen framför den föreslagna. Länsstyrelsen anser att rättighetshavarna med sämre rätt än exekutionsfordringen liksom innchavare av fordringsinteckningar får finna sig i de risker som följer av ett dåligt förmånsläge. Länsstyrelsen framhåller att det, i de fall då en rättighet enligt nuvarande ordning har upphört alt gälla, inte sällan händer att rättigheten får bestå efter överenskommelse med faslighetsägaren. Länsstyrelsen i Västerbottens län intar en liknande ståndpunkt.

I flera remissvar anläggs särskilda synpunkter på å ena sidan förslaget att rättighet med sämre rätt än exekutionsfordringen obligatoriskt skall förbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 151 hållas vid auktion om den inte är till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt och å andra sidan på förslaget om ändrad utropsordning.

Förslaget att rättighet under vissa betingelser skall förbehållas vid auktion även om den har sämre rält än exekutionsfordringen utgör enligt hovrätten för Västra Sverige en betydande förbätlring i förhållande till nu gällande rätt. Hovrätten för Övre Norrland delar beredningens uppfattning, att rättigheter som inte belastar fastigheten till beaktansvärd skada bör kunna särskilt förbehållas. Hovrätten sälter emellertid det föreslagna prövningsförfarandet i fråga. Molsätter sig sakägare att rätligheten får särskilt förbehållas, kan inte bortses från möjligheten att han anför besvär över auklionen. Risken härför kan i sin tur inverka menligt på budgivningen. Det kunde därför enligt hovrälten förtjäna övervägas, om inte möjligheten till särskilt förbehåll borde begränsas till fall då innehavare av fordran med bätlire rätt inte motsätter sig detta.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att uttrycket ”beaktansvärd skada” kan bli mycket svårlolkat. Beredningens uttalanden i anslutning till förslaget finner länsslyrelsen också kunna ge upphov till tolkningssvårigheter. Länsstyrelsen sälter i fråga om inte yllerligare förtydligande av bestämmelsen bör ske. Kronofogdemyndigheten i Eslövs distrikt delar länsstyrelsens uppfaltning och framhåller att tolkningssvårigheterna kan ge uppbov till en oenhetlig bedömning. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller alt det i praktiken torde komma att visa sig vara ogörligt för ÖE alt träffa från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande avgöranden. Enligt länsstyrelsens i Kopparbergs län erfarenhet är det ytterst sällan som rättighetshavare och. fastighetsägare uppträder vid auktionerna. Länsstyrelsen finner det därför vara tveksamt om ÖE skall kunna utreda om det saknas anledning till antagande att en rättighet belastar fastighet till beaktansvärd skada. Länsstyrelsen anser det vidare vara att tilltro utmätningsman och värderingsman för mycket om man utgår från att det vid beskrivning eller värdering av fastighel går att få fram tillförlitliga uppgifter om en rättighets ekonomiska belastning på cen fastighet. Om sakkunniga anlitas kan det enligt länsstyrelsen komma att fördröja handläggningen ganska väsentligt. Också advokatsamfundet anser att den bedömning som läggs på ÖE kan vara vansklig att göra. Liknande ultalanden görs av länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län.

De föreslagna ändringarna i utropsordningen kritiseras i flera remissvar.

Hovrätten för Västra Sverige ställer sig avvisande till beredningsförslagen och anför som grund för detta följande. Den nu gällande utropsordningen bereder en rätlighetshavare god möjlighet att skydda sin rättighet. Som exempel kan tas alt elt servitut har tagits upp efter fordringar om sammanlagt 50 000 kronor, varefter följer ytlerligare fordringar om 25 000 kronor. Om servitutshavaren vid det första utropet bjuder 50 000 kronor är han tryggad.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 Något ytlerligare utrop skall då enligt 123 § UL inte äga rum. Innehavarna av fordringar med sämre rät! kan därför inle låta budet bli bestående, om de avser att ropa in fastigheten för att skydda sina fordringar. Utomstående spekulanter kan inte heller låta budet bli bestående, om de har för avsikt att bjuda t. ex. 60 000 eller 70 000 kronor. Följaktligen blir alla som är beredda att gå högre än till 50 000 kronor med bevarande av servitutet tvungna att fortsätta budgivningen. Skulle de av förbiseende eller okunnighet underlåta att fortsätta, blir följden att servitutshavaren förvärvar fastigheten till underpris. Vad en rätlighetshavare enligt nuvarande ordning har att göra är alltså endast att vid det första utropet bjuda så mycket att framförliggande fordringar blir täckta. Det medför ingen risk för honom att göra detta, även om budet skulle överstiga hans ekonomiska resurser. Budet är inte bindande. Det blir bindande först om handpenning erläggs eller säkerhet ställs enligt 123 8 UL. Spekulanterna kan emellertid inte räkna med att rättighetsbavaren skall vara ur stånd att fullgöra den prestationen som fordras. De blir därför nödsakade att fortsätta budgivningen i det första utropet. Beredningens förslag om ändrad ulropsordning skulle emellertid innebära en försämring av servitulshavarens möjligheter att trygga sin rättighet. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande lag skall enligt förslaget den som efter utrop bar stannat för högsta budet lämna handpenning innan nytt ulrop äger rum. I det anförda exemplet måste servitulshavaren med förslagets regler bjuda 50 000 kronor i andra utropet för att trygga sin rättighet. Kan han inte belala den mot budet svarande handpenningen eller ställa säkerhet för denna vinner budet inte beaktande. Finns det andra rättigheter med sämre rätt som kan förbehållas kan spekulanterna i vissa fall tänkas avstå från att avge bud vid andra ultropet för att se om rättighetshavaren är i stånd att prestera handpenning. Misslyckas han därmed och bevakar övriga rättighetshavare inte sina intressen, kan spekulanterna underlåta att bjuda vid påföljande utrop med resultat att fastigheten säljs utan förbehåll för rättigheterna. Betalas handpenningen kan spekulanterna ropa in fastigheten vid något av de senare utropen. Hovrätten framhåller dessutom att hovrätten inte är övertygad om att de föreslagna ändringarna i ulropsordningen skulle innebära någon större stimulans till budgivning från utomslående spekulanters sida när fasligheten ulropas med förbehåll för rättigheter. Vare sig det ena eller andra systemet tillämpas, beror det väsentligen på rättighetshavarna själva, om rättighelerna förbehålls eller inte. Förklaringen till att något bud f. n. inte avges, när fastigheten ulropas med förbehåll om rättighelers bestånd, är att ingen rättighetshavare begagnar den möjlighet lagen ger honom. Det finns ingen anledning anla alt rättighetshavarna skall utnyttja sina möjligheter mera enligt den föreslagna ordningen. Om egendomen är belastad med många rättigheter erfordras enligt förslaget ett stort antal utrop, i synnerhet om flera fastigheter skall säljas samtidigt på grundval av särskilda sakägarförteckningar. Eftersom de avgivna buden skall prövas i omvänd ordning

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 153 mot utropsordningen kan resultatet av auktionen inte bedömas förrän de successiva utropen är genomgångna. Utropsscerierna måste sålunda alltid fullföljas lill slut. Förfarandet kan bli mycket invecklat och resultatet av budgivningen svårbedömbart för intressenterna. I samband med att hovrätten mot bakgrund av det anförda avstyrker beredningens förslag om ändringar j ulropsordningen sätter hovrätten emellertid i fråga alt komplettera nuvarande bestämmelser med en möjlighet för rältighelshavaren att köpa sig kvar genom att betala etl belopp som står i relation till rättighetens värde. Att uppskatta delta finner hovrätten emellertid vara svårt. För rättighetshavaren skulle det fortfarande bli enklast och billigast att avge bud i första utropet. Någon principiell ändring av det nuvarande syslemet kan hovrätten därför inle förorda.

Beredningens uppfaltning att den föreslagna utropsordningen skall stimulera till budgivning vid utrop med förbehåll för rättighet sätts starkt i fråga av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen tvivlar på möjligheten att uppnå högre bud vid ulrop med förbehåll än utan förbehåll av rättighet. Länsstyrelsen har den erfarenheten alt allvarliga spekulanter har fullt klart för sig om de vill låta en rättighet förbehållas eler inte och rättar sin budgivning därefter. Resultatet av den föreslagna ordningen skulle enligt! länsstyrelsen inte bli det önskade utan i stället alt bud bara skulle komma att avges. vid det första utropet. Länsstyrelsen anser därför att det inte föreligger något skäl att ändra den nuvarande utropsordningen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför liknande synpunkter. Också länsstyrelserna i Östergötlands, Västmanlands och Västerbottens län ger uttryck för uppfaltningen, att den omkastade utropsordningen inte kommer all ge del resultat beredningen har tänkt sig.

Några remissinstanser anser att den föreslagna ulropsordningen är onödigt komplicerad och svårtillämpad och att den nuvarande ordningen därför är att föredra. Uttalanden av den innebörden görs av bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, advokatsamfundet och i yttrandet från Konungarikel Sveriges stadshypotekskassa. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att redan de nuvarande reglerna om ulropsordningen i 123 8 UL ställer stora krav på auktionsförrätlare och intressenter. Dessa regler är emellertid klara och lydliga. Enligt länssstyrelsen kan man befara att allmänheten inle alltid skall förstå vad de av beredningen föreslagna reglerna innebär. Eftersom reglerna inte torde komma att stimulera till budgivning, avstyrker länsstyrelsen den föreslagna ordningen. I den mån rättigheter inte förbehålls i sakägarförteckningen, bör nuvarande regler enligt länsstyrelsens mening behållas.

Beredningens förslag beträffande utropsordningen när fastighet belastas av flera rättigheter berörs särskilt av länsstyrelserna i Malmöhus och älvsborgs län. Förstnämnda länsstyrelse framhåller att den i det avseende föreslagna ordningen kan leda till ett mer invecklat utropsförfarande än den hit-

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 är 1971 tillsvarande. Enligt länsstyrelsen i älvsborgs län torde det bli mycket svårt att genomföra en ordning som. den föreslagna i praktiken. Länsstyrelsen menar alt budgivningen med en sådan ordning kan bli tämligen godtycklig och förordar därför alt den inte genomförs.

En konsekvens av beredningens förslag beträffande utropsförfarandet som framkallar krilik är, att slutbud som avges vid utrop med förbehåll för rätlighet kan komma att godlas även om det är lägre än slutbud vid tidigare utrop av samma fastighel. En sådan ordning finner länsstyrelsen i Kalmar län inte vara rimlig. Det viktigasle måste enligt länsslyrelsens mening vara alt rätlsägarnas fordringar blir täckta i största möjliga utsträckning. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Inte heller advokatsamfundet finner en beslämmels2 som innebär att bud, som skyddar rättighet har förelräde även om det är lägre än tidigare bud, vara godtagbar.

Den nämnda konsekvensen av beredningens förslag framkallar enligt några remissinstanser särskilda svårigheter med tanke på att det åligger ÖE alt pröva om inrop kan godtas. Länsstyrelsen i älvsborgs län påpekar, att det kan komma att inträffa att inrop som görs vid ett första utbud utan förbehåll av rällighet får anses godtagbart medan inropet vid ett följande utbud med rättigheten förbehållen inte kan godtas. I länsstyrelsens yttrande ställs, liksom i yttrandet från Stockholms sparbank, frågan hur en sådan situation skall lösas. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att auklionsförrättaren kan komma att ställas inför svåra problem när det gäller alt mot varandra väga å ena sidan rättighetshavarens intresse att få rättighet förbehållen och å andra sidan faslighelsägarens krav att uppnå högsta möjliga köpeskilling.

Hovrällen för Övre Norrlar:d konstalerar att beredningen genom förslaget att rättighet i vissa fall obligaloriskt skall förbehållas har uppgivit principen att rättighet med sämre rält, om det behövs, skall uppoffras före rättighet med bättre rält. Vidare påpekar hovrällen att beredningen genom reglerna som ger rättighetshavare möjlighet att genom tillskott skydda sin rättighet har stärkt rättighelshavarnas ställning betydligt. För att rättighelshavaren i komplicerade fall skall kunna tillvarata sin rätt, torde emellerlid enligt hovrätten fordras att överexekulor är verksam för att upplysa honom. Därigenom kan konflikt uppstå mellan olika sakägarintressen. Hovrätten vill därför sätta i fråga, om det inte skulle vara mer tilltalande att införa den huvudregeln att fastigheten, om den inte kan säljas med förbehåll för rättighet som har bättre rält, skall utropas utan förbehåll för denna rätt men med förbehåll för följande rättighet och efter hand för ökat antal rättigheter så länge antagbart bud kan uppnås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 155

2.14 Depariementschefen

2.14.1 Allmänna synpunkter

Som inledningsvis anförts har den nu föreslagna översynen av lagstiftningen om fastighetsexekutionen närmast föranletlts av de nya bestämmelserna om panlrätt i JB. Lagberedningen har emellertid inle begränsat översynen lill följdändringar med anledning av JB utan föreslår nu en relativt genomgripande reform av lagstiflningen om fastighetsexekutionen. I sammanhanget har även beaktats aktuella reformer beträffande förmånsrällsordningen. Lagtekniskt är den föreslagna lagstiftningen om faslighetsexekution så utformad att den kan anpassas till en kommande UB.

De nya reglerna om pantlrätt i JB har medfört behov av nya regler som ger möjlighet för borgenärerna alt ta ägarhypolek i anspråk. även i fråga om gemensaml intecknade fastigheter föreslår beredningen åtskilliga nyheter som har samband med panträtiskonstruktionen i JB. Utmälning av ideell andel i fastighet och villkorlig rält till fast egendom har också uppmärksammats mot bakgrund av de nya panträllsreglerna. När det gäller förfarandet vid fastighetsexekution har beredningen tagil upp frågan om domstols fastställelse till betalning ur fast egendom med hänsyn till den nya panträttskonstruktionen bör vara förenad med utmätningsverkan. I delta sammanhang aktualiseras också vissa frågor om verkan av överlåtelse av fastigheten före utmätlningen. Förfarandet fram till auktionen berörs i mindre omfattning av reformförslagen men utropsordningen har nyreglerats med beaktande av reglerna i JB. I samband härmed har skapals ett ökat skydd för innehavare av andra rättigheter än panträtt. Belräffande själva försäljningen föreslår beredningen all möjlighet till underhandsförsäljning av fast egendom införs. Reglerna om fördelning av köpeskilling har förenklats. Slutligen har beredningen lagt fram förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Lagberedningens förslag har under remissbehandlingen fått ett positivt mottagande. Både när det gäller anpassningen av reglerna om fastighetsexekution lill JB och i fråga om från JB fristående reformer har förslaget allmänt ansetts innebära väl avvägda lösningar. De allmänt kritiska synpunkter som framförts under remissbehandlingen har i huvudsak gått ut på att förslagen inte i tillräcklig grad tillgodoser kraven på elt enklare exekutionsförfarande.

Samhällsutvecklingen ställer höga anspråk på den lagstiftning som utgör grunden för den alltmer betydelsefulla fastighetskrediten. De nya bestämmelserna om panträtt i JB innebär en betydande modernisering av rättsreglerna på detta område. Det pågående reformarbelet inom inskrivningsväsendet kommer att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett modernt och effektiv! syslem för fastighetskredit. Lagstiftningen om fastigheltsexekutio-

156 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971

nen och samordningen av reglerna om panträtt i fast egendom och exekution i fast egendom är etl viktigt led i det pågående reformarbetet på fastighetsrättens område.

De reformflörslag som lagberedningen framfört i fråga om fastighetsexekutionen syllar i första hand till att anpassa lagstiftningen lill panträllssystemet i JB. Förslagen innebär emellertid härutöver betydande nyheter i syfte alt skapa en modern och effektiv lagstiftning om fastighetsexekution. I likhet med del stora flerlalet remissinslanser anser jag att beredningens förslag är väl ägnat att läggas Vill grund för den genomgripande reform på fastighetsexekulionens område som nu förestår. De farhågor som i några remissytlranden ultalats att förfarandet blir alltför kompliceral och svårbedömbarl för den enskilde är enligt min mening överdrivna. Att komplicerade och svårbedömbara situalioner i undantagsfall kan uppstå under det exekutiva förfarandet torde vara oundvikligt. Väsenlligt är emellertid att förfarandet i normalfallen blir så enkelt och snabbt som möjligt. Jag anser alt beredningens förslag innefattar en lämplig avvägning även i detta hänscende. Problemet bör emellertid uppmärksammas vid valet mellan olika lösningar på skilda områden.

Sedan beredningens förslag lagts fram har jordabalksarbetet framskridit så långt alt proposilion med förslag till ny jordabalk nu avlåtits till riksdagen. Förslag till följdlagsliftning har också remitterats till lagrådet. I vissa avseenden har jämkningar vidlagits som har betydelse för fastighelsexekutionen. Bl. a. har vissa av beredningens förslåg beaktats vid den slutliga utformningen av panträtten i JB (jfr prop. 1970: 20 del B 2 s. 910). Av belydelse för reglerna om fastighelsexekution är vidare att det slutliga jordabalksförslaget inte tar upp institulet samfällighetsrätt men i stället tar upp rält till elektrisk kraft som en särskild sakrält i fast egendom (jfr prop. 1970: 20 del A s. 392). I detta sammanhang bör också nämnas att jag senare denna dag kommer att anmäla förslag till förmånsrältslag. Förslaget är ularbelat på grundval av lagberedningens betänkande Utsökningsrätt IX (SOU 1969:5). I fortsättningen avses, om ej annal anges, med JB det i prop. 1970: 20 upptagna förslaget till ny jordabalk och med FRL förslaget till förmånsrällslag.

2.14.2 Inledande av exekution i fast egendom

Enligt den nuvarande ordningen har domstols beslut varigenom fordran fastställs till betalning ur fastighet den verkan att fastigheten anses utmätt. Ett lagsökningsutslag som innehåller alt fordran har fastställts till betalning ur fastighet översänds av domstolen direkt till den ÖE på vilken det ankommer att vidta de exekutiva åtgärder som följer av att fastigheten skall anses utmält. Redan i samband med att utslaget meddelas kan domstolen ombesörja alt anteckning i fastighetsboken om belalningsfastställelse och dess utmätningsverkan kommer till stånd samt alt delgivning av utslaget med

Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 157 gäldenären skar. För borgenären innebär den nuvarande ordningen att han endast genom en enkel framställning till ÖE kan åstadkomma att fastigheten säljs exekutivl på grund av ulslaget.

Beredningens förslag innebär alt lagsökningsutslag inte skall ha utmätningsverkan. Borgenären skall i allmänhel i lagsökningsförfarandet kunna begränsa sig till atl begära att den personliga fordringen fastställs till betalning enligt omslagsreversen. Under det fortsatta exekutiva förfarandet skall fastigheten las i mät, varvid borgenären får styrka att han har panträtt i fastigheten genom att förele bevis om pantförskrivning och uppvisa pantbrev. Eftersom panträtten även i fortsättningen skall kunna göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betalningsskyldig finns enligt förslaget möjlighet all genom lagsökning ålägga ägaren av fastigheten att svara med denna för skulden, fastän han inte är personligen betalningsskyldig. Möjlighet skall också finnas för borgenären att jämle fastställelse till betalning enligt omslagsreversen få fastslagect, att fordringen skall på grund av inteckning utgå med panträtt i fastigheten. En sådan förklaring skall vara förenad med vissa rällsverkningar som innebär alt gäldenären inle skall kunna hindra exekulionen genom att överlåta fasligheten.

Beredningens förslag har mötts av kritik under remissbehandlingen. Därvid har framhållils alt den nuvarande ordningen fungerar väl och cerbjuder borgenär med panträtt i fastighet en praktisk och säker väg att få exekulion i fastigheten till stånd. De kritiska remissinstanserna har allmänt förordat att betalningsfastställelse i intecknad fastighet också i fortsättningen skall ha utmätningsverkan.

För att skydda sig mol risken att fastigheten överlåls före utmätningen torde med beredningens förslag borgenären i allmänhet i lagsökningsmålet få yrka både fastställelse av den personliga fordringen och förklaring att fordringen är förenad med förmånsrätt på grund av inteckning. Ett särskilt utmätningsförfarande inför utmälningsman blir därefter nödvändigt för att borgenär skall uppnå alt exekulion i fastighet inleds. Utmälningsmannens huvudsakliga uppgift blir att meddela utmätningsförklaring och att därefter överlämna ärendet till ÖE för vidare exekutiva ålgärder. Med exekutionsväsendels nuvarande organisation skjuts förfarandet inför utmätningsmannen sålunda in som ett led mellan domstolsförfarandet och det exekutiva förfarandet inför ÖE. Den under remissbehandlingen framförda kritiken mot den föreslagna ordningen saknar enligt min mening inte fog. Det är ur kreditlivets synpunkt angeläget alt fastighetsexekulion kan inledas i enkla och prakliska former.

Beredningen har framhållit all ulmätning i vanlig ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslag bara innebär all personlig fordran enligt omslagsrevers har fastställts till betalning samt att det skulle vara olämpligt alt göra skillnad på dessa fall och fall då det samtidigt i utslaget har förklarats att

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 fordringen skall utgå med förmånsrätt i fastigheten. Detta skäl mot att ge lagsökningsutslag av det sistnämnda slaget verkan av utmätningsförklaring är enligt min mening inte övertygande. Om det i lagsökningsutslag har fastställts att fordran skall utgå med förmånsrätt i fastighet, kan det sägas redan genom utslaget vara bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk för att täcka fordringen. Till skillnad från de fall då utslag endast innebär alt personlig betalningsskyldighet har fastställls, behövs sålunda inte någon särskild förrättning för alt fastställa vilken egendom som skall las i mät för den aktuella fordringen.

Det förhållandet all fastställelse av fordran till betalning ur intecknat fartyg, luftfartyg eller företagsintecknad egendom inte f. n. medför ulmätningsverkan bör inte heller tillmätas någon avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang. Om det framslår som lämpligt att beträffande intecknad fast egendom behålla en ordning som innebär att betalningsfastställelse har utmätningsverkan, bör detta inte hindras av all en annan ordning gäller i fråga om inlecknad egendom av annat slag.

Det nu anförda ger enligt min mening vid handen att något avgörande skäl inte kan anföras mot att behålla den nuvarande ordningen att lagsökningsutslag som innebär alt fordran fastställs att utgå ur fastighet har verkan av utmätningsförklaring. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhet under det fortsatta lagstiftningsarbetet på exekutionsrättens område. Ändringar i exekutionsväsendets organisation och den samlade överblick av exekutionsförfarandet som kan. vinnas i ett kommande förslag till UB kan föranleda en omprövning av fördelningen av uppgifterna mellan domstolarna och de exekuliva myndigheterna. En särskild fråga i detta sammanhang är vilken rällsverkan lagsöknirngsulslaget har i förhållande till gäldenären och i förhållande till andra borgenärer än sökanden i lagsökningsmålet.

Några remissinstanser har gett uttryck för den också i andra sammanhang framförda meningen att lagsökningsulslag bör kunna begränsas till att innefalta endast beslut alt exekution i fastighelen får inledas. Som skäl för detta har anförls all det för borgenären och fastighetsägaren kan vara en fördel att lagsökningsutslaget inte innefattar något avgörande, som kan bli rättskraftigt beträffande den under lagsökningsförfarandet åberopade förfallna fordringen.

Även om vissa skäl talar för en sådan ordning som förordats under remissbehandlingen är jag inte f. r.. beredd att i della sammanhang ta upp de svårbedömbara problem som därvid aktualiseras. Några praktiska olägenheter av betydelse torde inte heller ha vållats av den nuvarande ordningen. Dessutom har även denna fråga samband med exekutionsväsendets framtida organisation. Det kan sålunda sättas i fråga om ett beslut som uteslutande innebär en utmätningsförklaring har sin plats inom lagsökningsförfarandet. Även denna fråga bör alltså hållas öppen under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Jag är sålunda inte beredd att nu föreslå att lagsökningsutslagets innehål

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 159

och verkan reduceras i förhållande till vad som gäller f. n. utan förordar att den nuvarande ordningen även på detla område behålls oförändrad. Lagsökningsutslag som innebär alt fordran fastställs lill betalning skall sålunda liksom hiltills ange visst belopp och vinna rättskraft endast såvitt avser partlerna i Jlagsökningsförfarandet. Som beredningen påpekar kan utslagets innehåll både såvitt avser fordringsbeloppet och förmånsrätten under ctt följande exekutivt förfarande sättas i fråga av andra sakägare i fastigheten. Oavselt lagsökningsutslagets innehåll kan borgenären således tvingas att under det exekutiva förfarandet slyrka sina anspråk.

Enligt nu gällande ordning har inte bara lagsökningsulslag utan också dom som innebär all fordran fastställs att utgå ur intecknad fast egendom den verkan att egendomen anscs utmält. Detta framstår som naiurligt inte minst med tanke på alt dom med sådan innebörd inte annat än undantagsvis förekommer i andra fall än då lagsökningsmål, i vilka yrkande om betalningsfastställelse har framställts, såsom tvistiga har hänskjulits till rältegång. Betalningsfastställelse i fastighet bör också i fortsättningen ha utmätningsverkan, oavsett om domstolens avgörande har meddelats efter vanlig rältegång eller i lagsökningsmål.

Borgcnär kan ha fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fast egendom utan atl han kan åberopa panträtt i denna. Detta gäller t. ex. borgenärer med vissa betalningsanspråk som räknas upp i 17 kap. 6 § handelsbalken eller som på grund av hänvisning till detta lagrum har den förmånsrätt i fast egendom som avses där (jfr 6 § FRL). även om domstol har meddelat dom som innebär att sådan fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom har detta f. n. inte den följden att egendomen anses utmätt. Borgenären är följaktligen hänvisad till att med åberopande av domen begära utmälning av egendomen i vanlig ordning.

Också när dom som innebär att fordran skall utgå ur fastighet med annan särskild förmånsrätt än panträtt har meddelats, kan det med fog hävdas att det genom domen har blivit bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk för betalning av fordringen. Ett särskilt utmätningsförfarande med domen som grund framslår därför på samma sält som vid fastställelse till betalning ur intecknad faslighet som en onödig omgång. Med hänsyn härtill förordar jag att också sådan dom får verkan av utmälningsförklaring. Härigenom uppnås den fördelen att utmälningsverkan kan tilläggas alla domstolsbeslut med innebörden alt fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom.

I enlighet med vad som nu anförls skall enligt departementsförslaget beslut alt fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom ha verkan av utmätningsförklaring. I likhet med vad som nu gäller innebär departementsförslaget alt utmätningsverkan förfaller, om borgenären inte inom två månader efter det att beslutet har vunnit laga kraft hos ÖE har gjort framställning om egendomens försäljning.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I det föregående har berörts fall då exekution i fastighet föranleds av fordran som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrält i fastigheten. Också i fortsättningen skall emellertid utmätning i fastighet kunna avse betalning för personlig fordran mot fastighelsägaren utan att fordringen före utmätningen är förenad med särskild förmånsrält i fastighelen. Någon ändring av de regler som nu gäller i det avseendet föreslås intle i delta sammanhang.

Exekution i fasl egendom kan enligt nu gällande ordning också föranledas av all konkursförvaltare begär att fastighet som är avträdd till konkurs skall säljas exekutivt (jfr 70 § KL). Sådan begäran föranleder elt exekutivl förfarande som med vissa avvikelser överensstämmer med det som tillämpas beträffande utmäll fast egendom.

Konkursförvaltare bör också i forlsälltningen ha möjlighet att få till stånd försäljning av fastighet i den ordning som gäller för utmätt fastighet. Inte heller i det avseendet föreslås sålunda någon ändring.

I lagsökningsförfarandet åberopar borgenären i allmänhet det intecknade skuldebrevet som enda fordringsbevis och detta oavsett om inteckningshandlingen, som vanligen är fallet, är pantförskriven för fordran enligt omslagsrevers. Denna ordning möjliggörs av det förhållandet alt inteckning f.n. meddelas på grund av skuldebrev och att själva inteckningshandlingen därför kan åberopas som sådant skriftlig! fordringsbevis som fordras i lagsökningsförfarandet.

Det utmärkande för panträttskonstruktionen i JB är, att pantbrev som utfärdas på grund av inleckning inte skall vara bärare av någon belalningsförpliktelse. Enbart innehavet av ett pantbrev kommer således inte att berätliga lill betalning ur den fastighet som panlbrevet avser. För att panträtt i fastighet skall uppstå förutsätts att pantibrevct av fastighetsägaren har panlförskrivits för fordran enligt omslagsrevers celler för annan skriftlig eller muntlig utfästelse.

I några remissvar har anförts alt del bör öppnas möjlighet för borgenär att med åberopande av endast pantbrev genom lagsökning få fastställt att fastighelen svarar för hans fordran. En sådan ordning skulle emellertid inte stå i överensstämmelse med principen att lagsökningsförfarandet skall grundas på skriftlig! fordringsbevis. Liksom beredningen anser jag sålunda att det förhållandet att pantbrev inte skall vara bärare av någon betalningsskyldighet, bör få till följd all panthrev inle självständigt kan läggas till grund för Jagsökningsförfarande.

Som förutsättning för att fordran i lagsökningsmål skall förklaras förenad med pantrält i fastighet måste gälla, förutom att skriftligt fordringsbevis åberopas, att panlbrev i fastigheten har pantförskrivils i fordringsbeviset eller genom särskild skriftlig handling, som företes under lagsökningsförfarandet. I fall då borgenär med förfallen fordran enligt omslagsrevers vill få visst belopp fastställt till betalning ur inlecknad fastighet, bör han sålunda i lag-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 161 sökningsmålet med skriftliga bevis styrka såväl fordringen som pantförskrivningen. Självfallet bör han samtidigt kunna få den personliga betalningsskyldigheten enligt fordringsbeviset fastställd. Något hinder mot att borgenären begränsar sitt yrkande till att avse enbart fastställelse till betalning ur fastighelen bör cmellertid inte föreligga. Om fastighet på grund av att pantbrev är pantförskrivet svarar för fordran för vilken fastighetsägaren inte är personligen betalningsskyldig, får på samma sält krävas att skriftligt fordringsbevis och bevis om pantsättningen åberopas i lagsökningsmålet. Delta bör gälla både i fall då personlig betalningsskyldighet över huvud taget inte föreligger, t. ex. som följd av att fordringen enligt fordringsbeviset är preskriberad, och i fall då sådan betalningsskyldigbet åvilar annan än ägaren av den pantsatta fastigheten.

Om det således inle kan undvikas att omslagsreversen måste företes i lagsökningsmålet, kan det ifrågasättas, om det är nödvändigt att pantbrevet företes. Om borgenären företer omslagsrevers och skriftlig pantförskrivning av visst pan!brev är det enligt min mening inte nödvändigt att han styrker sitt innehav av panibrevet i andra fall än när gäldenären gör invändning mot panträlten. Själva panltbrevet innehåller inte heller några upplysningar ulöver dem som framgår av fastighelsboken. Om betalningsfastställelsen följs av yllerligare åtgärder för exekuliv försäljning av fastigheten, får pantbrevet föreles under det exckutiva förfarandet (jfr 86 & 2 mom. i förslaget till lag om ändring i UL). Med en sådan ordning blir lagsökningsförfarandet i normalfallet relalivt okompliceral.

Med den nu föreslagna ordningen uppslår fråga vilka bestämmelser som behövs för at! hindra fastighetsägaren från att undgå exekulion i fastigheten genom att överlåta den före utmätningen. Den i departementsförslaget valda lösningen alt lagsökningsutslag i vissa fall skall medföra utmälningsverkan innebär alt problemet får betydligt mindre räckvidd än enligt beredningens förslag. Som lidigare anförts gäller legilimaltionsregeln i 18 kap. 105 JB i fråga om både panträtt och förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (jfr 6 § FRL). även utmätningsverkan skall enligt departemenlsförslaget inträda när betalning fastställs ur fastighelen vid båda formerna av företrädesrält och oavsett om avgörandet har formen av dom eller utslag i lagsökningsmål. När rätten på grund av panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB fastställt visst belopp till betalning ur fastigheten och fastigheten sålunda är att anse som utmätt i och med rättens avgörande finns inte något utrymme för gäldenären att undgå exekution genom överlåtelse av fastigheten. Problemet föreligger sålunda endast i sådana fall när borgenär, som har pantrält eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB, underlåtil att inför domstolen yrka att beloppet skall fastslällas till betalning ur fastigheten och i sådana fall när borgenären begär utmälning utan alt ha panträtt eller angiven förmånsrätt och endast har en exekulionstitel beträffande en personlig fordran mot fastighelsägaren. I dessa fall kommer det att gå en tid mellan domstolsförfarandet och utmätningen och gäldenären kan under denna tid överlåta fastigheten i syfte att 6 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

undanhålla den från exckution. Enligt nuvarande bestämmelser är lagfartsförhållandena avgörande för frågan om utmätning kan ske hos överlåtaren. Har förvärvaren sökt lagfart på fastigheten, får den sålunda inte utmätas för förre ägarens gäld. Om utmätning skett men förvärvaren söker lagfart inom 14 dagar från utmätningen, är denna utan verkan. Beredningens förslag i denna del innebär alt den som har lagfart på fastigheten skall anses vara ägare lill denna om det inle slyrks att den tillhör annan. Förvärvaren kan även hänvisas att skydda silt fång genom att väcka talan mot utmätningssökanden och gäldenären. I några remissyttranden har den gällande ordningen ansetts vara att föredra framför den av beredningen föreslagna. För egen del anser jag beredningens förslag medföra vissa fördelar genom att regleringen blir mindre stel och ger visst ulrymme för beaktande av omständighelerna i det enskilda fallet. Den av beredningen föreslagna ordningen ansluter även till vad som gäller vid ulmätlning av lös egendom. Departementlsförslaget har därför i denna del utformals i överensstämmelse med motsvarande regler i beredningens förslag. Jag vill i sammanhanget framhålla det belydelsefulla i att de exekutiva myndigheterna uppmärksammar risken för skenöverlåtelser och iakttar försiktighet när det gäller att tillägga överlåtelse som inte har lagfarits verkan av utmätningshinder. Med cn sådan lillämpning torde skillnaden mellan nuvarande och den föreslagna ordningen i praktiken vara ringa.

2.14.3 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet

I UL finns inte några särskilda regler för det fall att utmälning sker hos den som har överlåtit eller förvärvat fast egendom medan fånget ännu är beroende av villkor. Rättsläget är osäkert på detta område i belydelsefulla avscenden och bristen på särskilda regler har vållat svårigheter.

Jag delar beredningens upofattning att förhållandet mellan utmätning och villkorlig överlåtelse av fasl egendom bör regleras, när faslighetsexekulionen nu görs till föremål för översyn. För detta talar inte bara den omständigheten att rättsläget är oklart utan också det förhållandet att fråga om förvärv av område av fastighet numera reglerats i lagen (1968: 5379) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet. Enligt denna lag är köp som innebär att visst område av fastighet kommer i särskild ägares hand giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning som sökts senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om förrättningen inte är avslutad vid ulgången av nämnda tid, skall verkslällas på grundval av köpet. Bestämmelserna äger motsvarande tillämpning i fråga om byte och gåva. Motsvarande bestämmelser har upptagits i JB (4 kap. 7 8). Enligt JB skall motsvarande gälla även i fråga om andel som överlålits med föreskrift att andelen skall utbrylas (4 kap. 8§ andra stycket). Frekvensen av överlåtelser som på detta sätt blir villkorliga gör det särskilt angeläget att införa bestämmelser om utmätning av fast egendom medan äganderätten är svävande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 163

När hel fastighet har överlåtits villkorligt utgör fastigheten intill dess överlåtelsen blir definitiv en tillgång i överlåtarens hand. Därutöver har överlålaren i allmänhet viss rätt mot förvärvaren enligt överlåtelsehandlingen, vanligen beslåcnde av fordran på utestående köpeskilling. Beredningen har därför föreslagit alt utmätning hos överlåtaren skall omfatta inte bara den villkorade rätten till den överlåtna fastigheten utan också den rält som överlåtaren har mot förvärvaren. Efter en sådan utmätning skall avvaklas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Uppfylls inte villkoret, skall fastigbeten säljas i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Om villkoret å andra sidan uppfylls, kommer utmiälningen därefter att avse endast överlåtarens rätt mot förvärvaren enligt överlålelsehandlingen. Förslaget innebär att ÖE i sådant fall, med tillämpning av vad som gäller beträffande uvtmätt fordran eller rättighet, skall driva in eller låla bjuda ut vad som tillkommer överlåtaren. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar mot beredningens förslag i nu angivna delar. De bör även enligt min mening godtas.

Har visst område av fastighet celler fastighet med undantag för visst område överlåtits utan att fastighetsbildning i enlighet med överlålelsen ännu har skett bör, när utmätning skall ske hos överlålaren, själva utmätningen kunna genomföras enligt de föreslagna reglerna om utmätning av hel fastighet som har överlålits villkorligt. Liksom beredningen och en enhällig remissopinion anser jag sålunda alt utmältning också i sådana fall bör omfatta hela fastigheten och dessutom den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Den följande försäljningen erbjuder inte några speciella problem om det under det exekutiva förfarandet kan avvaktas huruvida det med överlåtelsen förenade villkoret, dvs. alt avstyckning sker, uppfylls eller inte. Uppfylls villkoret, kan utmätningen inte längre avse den del av den ursprungliga fastigheten, som omfattas av överlåtelsen utan endast återsloden av denna och den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Denna rätt får drivas in eller bjudas ut på det nyss angivna sättet, dvs. i den ordning som gäller för utmätt fordran eler rättighet. Om villkoret inte uppfylls, kan hela fastigheten säljas, medan utmätningen inte längre kan avse någon överlåtarens rätt mot förvärvaren. Som beredningen framhåller kan en avstyckningsförrältning visa sig så tidskrävande att det skulle medföra betydande olägenheter att avvakla dess slutförande innan försäljning kan ske. Om man i det läget tillåter att fastigheten säljs med undantag för överlåtet område, skulle konsekvensen av att avstyckning sedermera inte kan ske bli den att området och återstoden av fastigheten kommer i olika händer utan att fastighetsindelningen kan bringas i överensstämmelse med äganderättsförhållandena. Konsekvensen kan bli densamma, om försäljningen får avse endast området i fall då fastighet med undantag för visst område har överlåtits och utmätning har skett hos överlåtaren. En sådan konsekvens är oförenlig med de principer som ligger bakom bestämmelserna om överlåtelse av del av fastighet.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Enligt beredningens förslag skall alltid i första hand avvaktas om avslyckning kan genomföras. För de fall då det visar sig alt detta skulle medföra belydande tlidsutdräkt föreslår beredningen den ordningen att hela fastigheten skall säljas, varvid dock förbehåll skall göras för den rält lill redan överlåten del av fastighelen som tillkommer förvärvaren vid den tidigare överlåtelsen. Försäljningen skall, liksom utmälningen, också avse den rätt som överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Den som förvärvar fastighelen skall svara för överlålarens skyldigheter enligt överlåtelsehandlingen, I övrigt skall vanliga regler om försäljning av utmätt fast egendom tillämpas.

Beredningens sistnämnda förslag innebär att köparen vid den exekutiva försäljningen dels förvärvar den återstod av fastigheten som inte omfattas av den föregående villkorliga försäljningen dels inträder i de rättigheter och skyldigheler som den tidigare överlåtelsen av fastigheten medförde för överlåtaren. Blir denna överlåtelse inte gällande, blir köparen vid den exckutiva försäljningen ägare också av den tidigare överlåtna delen av fastligheien. Samtidigt kan han bli skyldig att ersätta förvärvaren den köpeskilling denne kan ha erlagt. Blir den tidigare överlåtelsen däremot gällande, kan köparen uppbära den köpeskilling som ännu inte har erlagts.

Jag är, liksom remissinslanserna, av den uppfattningen alt beredningens förslag i de sist angivna hänscendena bör godlas. Denna i vissa avseenden komplicerade ordning för försäljning av ulmätt fastighet torde inte behöva tillämpas annat än i sällsynta undantagsfall. Skäl finns att överväga införandet av föreskrifter som innebär alt avstyckningsförrättning i fall som här avses skall hapdläggas med förtur och stor skyndsamhet. Denna fråga får emellertid las upp i annat sanymanhang.

Som beredningen framhåller skapar ett villkorlig! fång av fast egendom en rätt för förvärvaren som kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans börgenärcer. Detta gäller inte bara den rätt som förvärvaren får lill egendomen. Förvärvaren kan också i andra avseenden få rättigheter gentemot överfålaren, som aktualiseras om villkoret inte uppfylls och fånget blir ogiltigt. Det torde sålunda vara vanlig! att förvärvaren har erlagt köpeskillingen eller del av denna och, om fångel inle blir gällande, får en fordran på överlåtaren som molsvarar vad som har cerlagts. Det sagda gäller givetvis både i fall då hel fastighet har förvärvats villkorligt och i fall då det villkorliga fånget avser vissl område av fastighet eller fastighet med undantag för visst område.

Jag delar beredningens uppfatining att, när utmälning skall ske hos den som förvärvat fasl egendom villkorligt, utmätningen bör avse både den fasta egendom som förvärvet omfallar och den rätt som förvärvaren kan ha mot överlålaren. Blir fånget efter en sådan utmätning ogiltigt, kommer ulmitningen därefter endast att avse förvärvarens återstående rätt mot överlåtaren, 1. ex. fordran på redan erlagd köpeskilling.

Beredningen har påpekat alt förvärvaren så länge hans rätt är villkorlig

Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 165

inte kan belasta egendomen med inteckning och inte heller upplåta nyltjanderätt celler annan särskild rättighet annat än villkorligt. Vidare har beredningen framhållit att en execkuliv försäljning som är en följd av att utmätning har skett hos förvärvaren av fast egendom, som har överlåtils villkorligt, inte kan inverka på inleckningar som har tagits ut eller på rättigheter som har upplåtits före överlåtelsen. Beredningen har funnit att försäljning vid sådan ulmälning kan ske utan att den ordning som annars gäller för exckuliv försäljning av fast egendom iakttas. Jag delar denna uppfattning. Departementsförslaget innebär sålunda liksom beredningens förslag att försäljningen i stället skall avse förvärvarens villkorliga rätt enligt hans fångeshandling och skall ske i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet. Den som därvid förvärvar denna villkorliga rätt träder in i det rättsförhållande som råder till följd av det tidigare fånget på så sätt alt han överlar både de rälligheter och de skyldigheter som förvärvaren hade enligt fångeshandlingen. Om ået villkor som fånget är beroende av sedermera uppfylls, blir följden sålunda att den egendom som fånget avser tillfaller den som vid den exekutiva försäljningen har förvärvat den villkorliga rätten till esendomen.

Vär villkorlig rätt till fast egendom skall säljas på det angivna sättet uppstår risk för att försäljningen kommer alt ske till underpris. Som framhållits under remissbehandlingen blir det för den som verkställer försäljningen svårl att bedöma hur mycket den villkorliga rätten är värd. Detta medför svårigheter ail bedöma om den köpesumma som bjuds kan godtas (jfr 938 2 mom, UL). I likhel med beredningen anser jag därför att det bör finnas möjlighet att låla anstå med försäljning av den villkorliga rätten och avvakta om det med fånget förenade villkoret uppfylls eller inte. Om villkoret därefter uppfylls och förvärvet av egendomen blir definitivt, kan försäljningen äga rum i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Visar det sig däremot att villkoret inte kan uppfyllas, går fånget åter. Som jag nyss framhöll, avser utmätningen därefter endast förvärvarens återslående rätt mot överlåtaren. Det bör då ankomma på ÖE att låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som forlfarande omfattas av ulmätningen, dvs. vanligen fordran på redan erlagd köpeskilling, varvid den ordning som gäller beträffande utmätl fordran eller rättighet får tillämpas.

Om fastighet celler del av fastighet har överlåtits villkorligt och fastigheten medan villkoret forlfarande gäller tas i mät för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt, bör i enlighet med beredningens förslag försäljningen alltid ske i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Med bänsyn till att fordran, som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i fastighet, kan tas ut ur fastigheten oavsett äganderättsförhållandena behöver någon särskild ordning för försäljning inte tillämpas även om fastigheten eller del av den har överlåtits villkorligt.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2.14.4 Exekution på grund av gemensam inteckning

De särregler om exckulion i gemensamt inlecknade fastigheter som nu finns i UL är så utformade att det skapas möjligheter all rikta ett exekutivt förfarande mot någon eller några fastigheter som svarar för en gemensam inteckning. Särskilda regler ger möjlighet alt göra gemensamheten i ansvaret fullt ut gällande enligt de principer som kommer [till ultryck i IF:s regler om fördelningen av ansvaret på de fastigheter som besväras av en gemensam inteckning. Genom reglerna om exekution i gemensamt inlecknade fastigheter har man även sökt tillgodose de särintressen som kan finnas i sådana fastigheter.

Reglerna om gemensamt inteckningsansvar har varit en av de mest omstridda frågorna under jordabalksarbelet. I lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—25) upptogs inte några regler om gemensam inteckning. De därmed sammanhängande frågorna skulle enligt förslaget i stället lösas genom institutet bruksenhet. Förslaget blev starkt kritiserat under remissbehandlingen. Jordabalksutredningen, som fick i uppdrag att göra en översyn av förslagel i denna del, föreslog i sitt betänkande med reviderat förslag lill jordabalk m. m. [SOU 1963: 55) regler som innebar ett bibehållande av ordningen med gemensamt inteckningsansvar. I JB har i denna del tagils upp bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med jordabalksulredningens förslag.

Bestämmelserna i JB om gemensam inteckning har getts ett innehåll som syftar till bl.a. att reducera de olägenheter i exekutionsrättsligt hänseende som den nuvarande ordningen medför. Dessa olägenheler uppstår särskilt i sådana fall när ett särintresse föreligger i någon eller några av de gemensamt intecknade fastigheterna. Et! sådant särintresse kan föreligga anlingen på borgenärssidan eller på fastighetsägarsidan. Till förekommande av sådana situalioner har i JB föreskrivits bl. a. att ansökan om inteckning får avse flera fastigheter gemensamt endast om dessa är i samme ägares hand. Angår ansökan fastighet som redan svarar för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma fasta egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte svarar för inteckningen. Särinteckning i en fastighet kommer alltså att medföra att fastigheten inte kan intecknas gemensamt med annan fastighel. Vidare kan särinleckning aldrig meddelas i fastigheter som är gemensamt intecknade utan alt det gemensaniuma ansvaret dessförinnan bringas att upphöra.

Det ojämförligt vanligast2 fallet av särin!resse i gemensamt intececknade fastigheter uppstår när någon av de gemensamt intecknade fastigheterna helt eller delvis överlåts. I dessa situationer torde den i JB föreslagna ordningen framtvinga relaxation eller annan ansvarsuppdelning inom relativt kort lid. Reglerna i JB kan sålunda väntas få till följd att de situationer som nu vållar komplikationer vid exekutiv försäljning i framtiden blir relativt

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 167 sällsynta. Det kan sättas i fråga om de strävanden mot homogent intecknade fastighetskomplex som ligger bakom bestämmelserna i JB bör främjas ylterligare genom förbud för borgenär, som för sin fordran har panträtt på grund av gemensam inteckning i flera fastigheter, att begära alt bara någon eller några av fastighelerna tas i anspråk för att läcka fordringen. Liksom beredningen anser jag emellerlid att ett sådant förbud skulle leda alltför långt. Det bör sålunda också i framtiden stå borgenären fritt att rikta excekution mot en del av det gemensamt intecknade fastighetskomplexet. Utöver vad beredningen har anfört som skäl för ett sådant ställningstagande vill jag påpeka, att ett förbud av det antydda slaget skulle kunna få otillfredsställande konsekvenser när det gäller sådana fastigheter i ett gemensamt intecknat fastighetskomplex som är subsidiärt ansvariga för den gemensamma inteckningen. Alt alltid låta avstyckade områden, i vilka inteckning i stamfastigheter står kvar, dras in i exckution som begärs av innehavaren av den gemensamma inteckningen skulle enligt min mening vara olämpligt. Jag vill i sammanhanget framhålla att ctt förbud skulle få begränsad betydelse med tanke på att separat exckution i fastighet som ingår i ett samintecknat komplex alltid måste kunna komma lill stånd på begäran av borgenär, som för sin fordran har annan särskild förmånsrätt i fastigheten än på grund av inteckning eller som har fordran som inte har någon förmånsrätt.

Beredningen har även övervägt om det bör vara möjligt för borgenär att vid exekulion i en av flera gemensamt intecknade fastigheter ta ut hela det belopp som det på grundval av den gemensamma inteckningen utfärdade pantbrevet avser. En sådan möjlighet skulle innebära att det gemensamma ansvaret som åvilar fastigheterna skulle tas ut vid den separata exekutionen så långt värdet på den fastighet som exekutionen avser medger detta. Beredningen har emellertid inte funnit anledning föreslå en sådan ordning. Önskemål i den riktningen har inte heller framförts under remissbehandlingen. Möjlighet att vid separat exekution i en gemensamt intecknad fastighet ta ut mera än vad fastigheten svarar för i förhållande till övriga fastigheter som besväras av den gemensamma inteckningen har inte heller införts i departementsförslaget.

Det gemensamma ansvar som åvilar samintecknade fastigheter kan enligt nuvarande ordning krävas ut helt bara om fastigheterna säljs samtidigt. Brist som uppstår i en av fastigheterna kan sålunda inte överföras till fastighet som redan har sålts. Detta förhållande har föranlett att man infört möjlighet för innehavare av gemensam inteckning att vid exekution i någon av fasligheterna som besväras av inteckningen dra in de övriga eller någon av dem i det exckutiva förfarandet. Genom att utöva denna indragningsrätt kan inteckningshavare få fastställt om det i någon annan av fastigheterna föreligger bris! som på grund av det gemensamma ansvaret skall tas ut ur den fastighet exekutionen ursprungligen avsåg.

Enligt 6 kap. 12 § andra stycket JB skall gemensamt intecknad fastighet

168 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 som säljs vid separat exekution bli fri från ansvar för den gemensamma inteckningen. Denna huvudregel innebär att det också i fortsättningen som förutsättning för att gemensaml ansvar för inteckning skall kunna tas ut helt skall gälla att fastigheterna säljs samtidigt. Liksom nu behövs sålunda också i framtiden regler som gör det möjligt för borgenär, som har panlrätt på grund av gemensam inteckning i flera fastigheter, att vid separat cxekution i någon eller några av dem dra in annan intecknad fastighet i förfarandet.

F enlighet med vad beredningen föreslagit bör bestämmelserna om indragningsrätt ha sin plats i lagstiftningen om exekutiv försäljning av fast egendom. Regler härom har inte heller tagits upp i JB.

F.n. gäller att yrkande om indragning skall framställas i form av lagsökning. Beredningen har föreslagit att frågan om indragning i fortsättningen skall prövas av ÖE. Jag ansluler mig till detta förslag, som inte har mött någon erinran under remissbehandlingen. Indragning bör alllså i fortsättningen helt vara en ålgärd inom det exekutiva förfarandels ram. Någon nämnvärd belastning för de exekutiva myndigheterna kommer cen sådan överföring knappast att medföra. Indragningsrätten utnyttjas nu i ringa omfattning och det kan antas att användningen blir ännu sällsyntare i framtiden.

Gällande rätt kan sägas kännetecknas av alt särintressen i gemensamt intecknade faslighetskomplex bereds elit Jängtgående skydd. Genom elt system med särulrop av samintecknade fastigheter och därefter följande gemensamt utrop söker man tillgodose föreliggande särintressen i så stor utsträckning som möjligl utan att inkräkta på möjligheterna för innehavare av gemensam inteckning att få betalning.

De regler beredningen har föreslagit för de fall då särintressen finns i gemensamt intecknade fasligheler som skall säljas samtidigt på exekutiv auktion överensstämmer i sak väsentligen med de regler som gäller nu. De situationer när denna ordning måste tillämpas kan, som jag tidigare framhållit, i framtiden väntas bli relativt sällsynla. Jag har därför, i likhet med remissinstanserna, funnit att de regler beredningen har föreslagit bör godtas.

2.14.5 Exekution i andel av fastighet

Enligt nuvarande regler sker utmätning och försäljning av andel av fastighet i samma ordning som gäller för hel fastighet. Delta sammanhänger med att andel av faslighet på samma sätt som hel fastighet kan bli föremål för inteckning.

Reglerna i JB innebär alt det inte skall vara tillåtet att inleckna fastighetsandel för sig. Denna nya ordning i fråga om fastighetsandels behandling i inteckningshänseende ger anledning alt ställa frågan om andel av fastighet i fortsättningen över huvud taget bör få utmätas för sig och vidare, om sådan utmätning tillåts, hur försäljning av fastighetsandel skall ske.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 169

Beredningen har vid sin behandling av de nämnda frågorna funnit det vara uteslutet att uppställa förbud mot särskild utmätning av fastighetsandel. Denna bedömning har inte kritiserals under remissbehandlingen.

Eftersom något hinder inte enligt JB föreligger mot förvärv av andel av faslighet bör inte heller enligt min mening något förbud mot utmätning av fastighetsandel ställas upp. En faslighetsandel kan utgöra ett värdefullt förmögenhetsobjekt och måsle kunna tas i anspråk för ägarens borgenärer utan att konkursförfarande behöver tillgripas. Detta är av betydelse inte bara för borgenärerna utan också för ägaren av andelen. Som beredningen påpekat är det här fråga om så praktiska fall som att arvingar vid arvskifte har tillskiftals var sin andel av en fastighet eller att två personer, t. ex. äkta makar, tillsammans har köpt en fastighet.

Utmätning av fastighetsandel bör inle tillåtas i vidare mån än som motsvaras av ett praktiskt behov. Liksom beredningen anser jag därför alt utmätning av faslighetsandel endast bör få ske i sådana fall då andelen i fråga förvärvats för sig eller annars är föremål för särskild äganderätt. En utmätning bör sålunda inte få begränsas till del av en fastighetsandel. äger en person en hel fastighet, får ulmätning inte heller begränsas till en andel av denna. Som följd av att det nu är tillåtet att särskilt inleckna andel av fastighet bör dessutom tidigare särskilt intecknad fastighetsandel också kunna mätas ut särskilt, även om gäldenären äger hela fastigheten cller den intecknade andelen utgör del av en större kvoldel av fastigheten som gäldenären äger.

Om en fastighet ägs av mer än en person men i sin helhet tas i mät för gäldande av en och samma fordran, uppstår inte några svårigheter i fråga om försäljningssältet. Sedvanliga regler för exekutiv försäljning av fastighet bör då lillämpas. Detta bör gälla såväl när utmätningen har skelt för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i hela fastigheten som när den har avsett alla andelarna i fastigheten och skett för fordran för vilka alla delägarna svarar.

Situalionen är en annan om cen av flera andelar av en fastighet har tagits i mät och skall säljas. I sådant fall bör reglerna om försäljning av fast egen- : dom i framtiden inle tillämpas. Skall andel av fastighet säljas i den ordning som gäller för fast egendom, skulle nämligen reglerna om gemensamt inteckningsansvar bli tillämpliga beträffande inteckningar som belastar inle bara andelen utan också återstoden av fastigheten. Försäljningen av andelen kan då i fråga om sådana inteckningar få konsekvenser som inte står i överensslämmelse med förbudet mot inteckning i andel av fastighet, t. ex. på det sältet att inteckning som gäller hela fastigheten efter andelsförsäljningen upphör att gälla i andelen men kvarstår i återstoden av fastigheten.

Avser en försäljning endast en andel av en fastighet bör den i princip ske i den ordning som gäller för lös egendom. En sådan. ordning kan emellertid lält medföra att försäljning sker till underpris. För spekulanter i allmänhet kan det förhållandet att vad som kan förvärvas bara är en del av en fastighet 6t — Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 verka avskräckande. Starka skäl talar därför enligt min mening för den av beredningen föreslagna ordningen, som innebär att möjlighet öppnas att när andel av fastighet skall säljas exekutivt också dra in ålerstoden av fastigheten i försäljningen.

Beredningens förslag 1 sistnämnda hänseende innebär all yrkande om försäljning av hela fasligheten skall kunna framställas av utmältningssökanden, ägaren av utmätt fastighelsar.de] eller annan delägare. Yrkandet skall framställas hos ÖE, som vid sin prövning av detta skall tillämpa de grunder som enligt 6 och 7 §§ samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet hos domstol begär beslut om försäljning av hela fastighelen. Bifalles yrkandet, skall försäljningen i allt väsentligt ske enligt de sedvanliga reglerna för försäljning av faslighet. Beredningens förslag har lämnats ulan erinran av remissinstanserna. I elt remissyttrande har emellertid föreslagils att prövningen av yrkande om gemensam försäljning skall tillkomma allmän domstol och inte ÖE.

För min del anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen innebär en ändamålsenlig lösning av dessa frågor. Kretsen av dem som bör kunna framställa begäran om försäljning av hela fastigheten bör sålunda också enligt min mening vara begränsad till utmätningssökanden och delägarna i fastigheten. Att prövningen av ett framställt yrkande samordnas med de regler som enligt samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet vill tvinga fram försäljning av hela fastighelen mot annan delägares vilja, ser jag som en fördel. Som beredningen påpekar får en delägare i fastighet i normala fall räkna med att en försäljning av hela fastigheten kan komma alt genomföras mot hans vilja. Det får då ses som naturligt alt en försäljning av hela fastigheten kan komma till stånd när en andel i fastigheten har tagils i mäl, i synnerhet som en förvärvare av andelen, om denna skulle säljas särskilt, har möjlighet att omgående hos domslol begära försäljning av hela fastigheten.

Även när det gäller prövningen av yrkande om försäljning av återstod av fastighet när andel i fastigheten har blivit ulmätt delar jag beredningens uppfat[ining all prövningen bör äga rum inom det exekuliva förfarandets ram. Härmed undviks den ytterligare fördröjning av förfarandet som en domstolsprövning skulle föra med sig.

Om någol yrkande om försäljning av hela fastigheten inle framställs, får den utmitta andelen säljas särskilt. Särskild försäljning av andelen får också ske om yrkande om försäljning av hela fastigheten avslås, t. ex. som följd av att en delägare anför ctt belydelsefullt skäl mot en gemensam försäljning som ÖE enligt 6 § samäganderätlslagen finner anledning att beakta. Som framgår av vad jag tidigare anfört kan en sådan särskild andeisförsäljning inte ske enligt de regler som gäller för exekuliv försäljning av fast egendom. Andelsförsäljningen får ske i den ordning som gäller för utmätt lös egendom.

Dceparlementsförslaget innebär, liksom beredningens förslag, alt reglerna om försäljning av fastighelsandel skall tillämpas även vid försäljning av utmätt andel i tomträtt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 171

2.14.6 ägarhypotek

I JB finns regler om ägarhypoleket som i sak överensstämmer med dem som nu gäller. I 6 kap. 9 § anges innebörden av ägarhypoteket sålunda vara att fastighetsägare, om pantbrev inle överlämnats som pant för fordran, är berättigad att med den företrädesrätt som inteckningen medför, uppbära helalning som faller ut på grund av inteckningen när medel vid exekulion celler i annat fall fördelas mellan rättsägarna i fastigheten. Om panlbrev överlämnats som pant för fordran men fordringen understiger pantbrevels belopp, skall gälla att fastighetsägaren vid sådan fördelning får uppbära skillnaden.

I enlighet med vad som förutsattes när JB 1966 remitterades till lagrådet har beredningen i sitt nu akluella betänkande tagit upp ägarhypoteket till omprövning. Beredningens slutsals är att det från exekulionsrättslig synpunkt är ofrånkomligt alt följa de grundlinjer på vilka JB:s regler om ägarhypoteket bygger. Denna uppfattning har inle mött några invändningar under remissbehandlingen och jag har inle heller funnit anledning frångå den bedömning som i denna fråga gjordes i JB 1966. I JB har också reglerna om ägarhypoteket tagits upp utan ändringar i sakligt hänseende i förhållande till det tidigare förslaget.

Såväl enligt nu gällande rätt som enligt JB ulgör ett ägarhypolek en rätt för fastighelsägare alt få betalning ur sin egen fastighet. I det avseendet är ett ägarhypolck i fasligheisägarens hand en tillgång som bör kunna tas i anspråk av hans borgenärer genom utmätning. Emellertid fordras det särskilda regler beträffande förfarandet när sådan utmätning har skett.

F.n. gäller att utmätning av ägarhypotek som föreligger när fastighelsägaren innehar obelånad inteckning sker på det sältet att inteckningen tas om hand och säljs enligt reglerna om utmätt lös egendom. Ulmäts ägarhypotek som föreligger till följd av att inleckning inte är helt utnyttjad för belåning, bryts ägarhypoleket ul, vilket innebär att en särskild inteckningshandling för det outnyttjade inteckningsbeloppet anskaffas av utmätningsmannen. Därefter säljs den nya inteckningen enligt reglerna för utmätt lös egendom.

Den ordning som nu gäller vid utmätning av ägarhypolek kan inte behållas om JB:s panträtlsregler genomförs. Panträltskontruktionen i JB karakteriseras av alt panträtt i fastighet uppslår genom att pantbrev överlämnas som säkerhet för en fristående fordran. Enbart innehavet av elt pantbrev kommer inte att berättiga till betalning ur fastighet och pantbrevet är inte bärare av någon personlig betalningsskyldighet. Mot bakgrunden härav står det klart alt man vid utmätning av ägarhypotek, som föreligger till följd av att pantbrev över huvud taget inte är belånat, inte kan gå så tillväga att man tar hand om pantbrevct och säljer det som lös cgendom. Vid utmätning av ägarhypotick, som finns när pantbrev är pantsatt men hela dess belopp inte går åt för

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 att täcka fordringen, kan inte heller någon molsvarighet till nuvarande ordning med utbrytning av ägarhypolek komma i fråga.

Andra vägar för atl realisera värdet av utmätt ägarhypolek får alltså sökas. Beredningen har föreslagit att två möjligheter skall stå till buds. Den ena innebär att borgenär för vars fordran ägarhypotek har blivit ulmätt skall kunna begära att fastigheten tas i anspråk och den andra att borgenären kan få det utmätta ägarhypoteket panlförskrivet till sig. Båda möjligheterna skall enligt beredningens förslag stå öppna vare sig utmätningen avser ägarhypotek i form av obelånat pantbrev eller outnyttjad del av belånat pantbrev.

De av beredningen föreslagna lösningarna när det gäller att ge borgenärerna möjlighet att ta i anspråk ägarhypolek har allmänt godlagits under remissbehandligen. I några remissyttranden har anförts alt den föreslagna ordningen medför ett mera komplicerat och tidsödande förfarande än f.n. och att reglerna kan komma att leda till att fastigheter i framtiden i större utsträckning än nu kan komma att 1as i anspråk för opriorilerade borgenärers räkning.

Beredningens förslag ansluter enligt min mening väl till panträttsreglerna i JB. Väljer borgenär som har fått ägarhypotek utmätt för sin fordran att hos utmätningsmannen begära att fastighelen skall tas i anspråk, skall beslut om delta innebära alt fastigheten anses utmätt. Det sedvanliga förfarandet vid realisation av ulmätt fastighet skall därefter vidta och borgenären åtnjuter då den förmånsrätl som följer med ägarhypotekel. Borgenärens fordran blir jämställd med fordran som är förenad med pantrält i fastighelen. Väljer borgenären att få det utmätta ägarhypoteket genom utmälningsmannens försorg pantförskrivet för sin fordran, får han samma ställning som annan fordringsägare med förmånsrätt på grund av panlrätt. Han kan själv begära betalning ur fastigheten och får vid exekution i fastigheten på annans begäran den förmånsrätt för sin fordran som panträtten medför.

Den ordning för realisalion av utmätt ägarhypotek som gäller nu inncfattar risk för värdeförstöring. När ägarhypoteket säljs som utmätt lös egendom, kan det komma att säljas till pris som inte alls motsvarar det värde det utgör i fastighetsägarens hand. En betydande fördel är enligt min mening att denna risk elimineras vare sig borgenären väljer den ena celler andra av de möjligheter som erbjuds enligt beredningens förslag. |

Som framhållits under remissbehandlingen kan den föreslagna ordningen i vissa fall medföra elt mer komplicerat förfarande än det nuvarande. Detta gäller speciellt i de fall då borgenär finner sig böra begära att fastigheten skall tas i anspråk och utmätningen därigenom leder till att exekutivt förfarande beträffande själva fastigheten omedelbart inleds. Som någon remissinstans anfört kan de föreslagna reglerna också komma att leda till att fastigheter i framliden kommer att i något större utsträckning än nu tas i anspråk för oprioriterade borgenärers räkning. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas att det f. n. inte är särskilt vanligt att ägarhypotek ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 173 mäts. Av de 73.468 utmätningar som enligt statistiken företogs i hela landet under sisla halvåret 1967 och första halvåret 1968 riktade sig sålunda endast 499 mol ägarhypotek. De utmätningar som förekommer sker oftast först när exckution i fastighelen har inletls. Anledningen till att ägarhypotek sällan kan tas i anspråk är att ägarhypotek regelmässigt är pantförskrivet för efterföljande inteckningshavares eler annan borgenärs räkning. Enligt min mening finns det ingen anledning att räkna med någon påtaglig ändring i dessa avseenden i framtiden. Man bör sålunda kunna räkna med alt utmätning av ägarhypotek inte kommer att äga rum annat än undantagsvis, om inte själva fastigheten är ulmätt. De möjligheter som förslagel anvisar för dessa fall är enligt min mening lämpliga.

Om förfarandet efter utmältning utformas efter beredningens förslag, är det nödvändigt att det ges regler som innebär alt man vid själva ulmätningen av ägarhypolek tar pantbrevet i förvar om det innehas av fastighetsägaren. I annat fall får den som innehar pantbrevet meddelas förbud att lämna ut det utan att utmätningsmannen har get! sitt tillstånd. Också i fråga om tillvägagångssättet när ägarhypotek skall tas i mät ansluler jag mig alltså till bercdningens förslag.

I likhet med beredningen anser jag atl utmätning av ideell andel av ägarhypolek bör vara möjlig men all det i JB uppställda förbudet mot inteckning i fastighetsandel bör leda till att det inte kan tillåtas att ideell andel av ägarhypotck panlförskrivs för sig. Har ideell andel av ägarhypotek utmälts, bör alltså borgenären vara hänvisad till att begära alt den andel av fastigheten som svarar mol andelen i ägarhypotcket tas i anspråk och därigenom blir att anse som ulimätt. De regler som skall gälla vid försäljning av andel i fastighet kan därefter tillämpas.

2.14.7 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m.m.

Fastighet som skall säljas exekutivl skall enligt 79 & UL beskrivas och värderas av ulmätningsmannen. Åtgärderna skall företas i samband med ulmätningen av fastigheten celler, om försäljningen skall ske efter framställning hos ÖE, i omedelbar anslutning till att framställningen, görs. Beskrivningen skall i första hand tjäna till ledning för framtida spekulanler på fastigheten. I samband med att lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom genomfördes utvidgades beskrivningen till att också bli ett första led i utredningen av vad som bör till fastighet som skall säljas exekulivt. Det föreskrivs sålunda att utmätningsmannen i beskrivningen skall ange tillbehör till fåstighelen i den mån det är påkallat med hänsyn lill tillbehörens värde eller av annan särskild orsak, vilket förutsätter att det i samband med beskrivningen verkställs en utredning angående vad fastigheten omfattar (jfr prop. 1967: 16 s. 119 och 145). Även värderingen av faslighelen kan sägas tjäna till ledning för spekulanterna. Samtidigt är den cmellertid av betydelse i andra avseenden, såsom i fråga om fördelningen av ansvaret för gemensam inteck-

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ning och av köpeskillingen för gemensamt intecknade fastigheter. Det kan också påpekas att värderingen kan tjäna till ledning för den prövning av frågan om bud som avges på exekutiv auktion på fastigheten kan godlas som åligger auktionsförrältaren (jfr 126 § 3 mom. UL).

Beredningen har föreslagit vissa ändringar i vad som nu gäller beträffande beskrivning och värdering.

I fråga om beskrivningen har beredningen funnit en mer ändamålsenlig ordning än den nuvarande vara alt låta ÖE avgöra när under det exekutiva förfarandet beskrivningen bör ske. Enligt beredningens förslag skall ÖE sålunda låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet.

Beredningens förslag får ses mot bakgrunden av att en stor del av de ärenden angående fastighetsexekution som handläggs av överexekulorerna inte leder till försäljning. Med den nuvarande ordningen då beskrivningen obligaloriskt skall ske i elt inledande skede av förfarandet blir det ofta så att det arbete som nedläggs på beskrivningen framstår som överflödigt till följd av att förfarandet avbryts innan det har fortskridit till försäljning.

Med anledning av beredningens förslag beträffande tidpunkten för beskrivningen vill jag framhålla att den arbelsbesparing som kan uppnås genom att det får ankomma på ÖE all från fail till fall bestämma när beskrivning skall ske är begränsad. För alt fylla sitt ändamål måste beskrivningen och den utredning som sker i anslulning till denna i allmänhet förläggas till ett relalivt tidigt skede av förfarandet. Härtill kommer, som påpekats under remissbehandlingen, all regeln att fastighet normalt skall säljas inom fyra månader inte ger utrymme för annat än kortare uppskov med beskrivningen. Förutsätiningarna för alt ÖE skall kunna avvakta ett lämpligt tillfälle för beskrivningen är sålunda begränsade. Jag vill också betona att en ordning som den föreslagna inte kan tillåtas få den följden att tidsutdräkten vid exekuliva försäljningar ökas.

även om den ordning som beredningen föreslår sålunda inte kan antas medföra några mer pålagliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller, bör den emellertid kunna leda till alt en del onödigt arbele kan undvikas. I vissa fall, såsom t. ex. när anstånd med försäljningen har medgetts, kan det stå klart att beskrivningen bör anstå tills vidare. Med tanke på sådana fall finner jag förslaget kunna medföra fördelar. Liksom det helt övervägande flertalet remissinstanser anser jag sålunda att det bör genomföras.

I övrigt innefattar beredningens förslag beträffande beskrivningen en motsvarighet till den nuvarande föreskriften att tillbehör till fastigheten skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak. Att denna föreskrift behålls framstår som naturligt med hänsyn till att de i 2 kap. JB intagna beslämmelserna om tillbehör till fastighet i allt väsenlligt molsvarar dem som har genomförts genom lagen om vad som är fast egendom. Jag biträder sålunda beredningens förslag i den delen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 175

Värdering av fastighet skall enligt beredningens förslag inte vara någon obligatorisk åtgärd. För fall då det exekuliva förfarandet avser fastighet som inte besväras av gemensam inleckning innebär beredningens förslag sålunda att värdering skall ske endast om taxeringsvärde saknas cller kan antas vara missvisande.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseenden har mött kritik under remissbehandlingen. De kritiska remissinstanserna har allmänt gett ultryck för uppfattningen att värdering alltid bör ske i samband med beskrivningen. Man har därvid framför alll pekat på regeln att den som förrättar fastighetsauktion inte får godta inrop, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Det framhålls att denna regel förutsätter att ÖE har en uppfattning om fastighetens egentliga värde. Man menar att taxeringsvärdet i allmänhel inte kan tas som utgångspunkt för prövningen. Det har också understrukits alt det blir förenat med svårigheter att enbart med hjälp av beskrivningen bedöma om taxeringsvärde på fastighet kan antas vara missvisande eller inte. I några remissvar har dessutom påpekats att följden av den ordning beredningen föreslår kommer att bli att beskrivning och värdering, när sådan enligt förslaget skall ske, kommer att äga rum vid skilda tillfällen, vilket anses medföra praktiska olägenheter och tidsutdräkt.

Enligt min mening har den uppfattning som sålunda har kommit till uttryck under temissbehandlingen fog för sig. Jag anser därför att värdering alltid bör ske av fastighet som skall säljas exekulivt. Från praktisk synpunkt framslår det därvid som lämpligt att värderingen och beskrivningen skeri ett sammanhang, varvid de båda ålgärderna, liksom f. n., oftast kan genomföras vid en förrättning och av en förrätlningsman. Någon nämnvärd ökning av de exekuliva myndigheternas arbetsbörda torde elt frångående av beredningens förslag alltså inte medföra.

Som förut antylls har värderingen f. n. särskild betydelse i fråga om fördelningen av ansvaret för gemensam inteckning. Enligt JB finns inte den nuvarande möjligheten alt ansvarsfördelningen bestäms i inteckningshandlingen (jfr 6 kap. 10 3). Della medför ali de under det exekutiva förfarandet åsatta värdena kan komma att bli avgörande för ansvarsfördelningen i större utsträckning än f.n. Liksom f.n. bör värdering av gemensamt intecknade fastigheter också kunna läggas till grund för fördelning av köpeskilling vid samtidig försäljning av gemensamt intecknade fastigheter. Beredningen har föreslagit en föreskrift av innebör att alla fastigheter som svarar för cen gemensam inteckning skall värderas, om en eller flera av dem skall säljas exekutivt och laxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensamt intecknade fastigheterna.

Beredningens förslag går utöver vad som behövs som komplement till bestämmelserna i JB om ansvarsfördelningen för gemensam inteckning så till vida att enligt förslaget samtliga gemensamt intecknade fastigheter skall värderas också i fall då laxeringsvärdet för någon av dem kan antas vara miss-

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 visande. Enligt min mening föreligger det inle behov av en sådan utvidgning av föreskriftens räckvidd. Med hänsyn härtill och till de tillämpningssvårigheter som den skulle medföra anser jag att denna utvidgning inte bör göras. I övrigt har jag inte något att erinra mot en föreskrift av den innebörd som beredningen har föreslagit.

I fråga om sättet för värdering har beredningen inte föreslagit annan föreskrift än att tillbehör skall värderas för sig om det finnes påkallat. Jag delar beredningens uppfattning att en föreskrift av den innebörden bör tas upp i lagen. Enligt min mening är det lämpligt att förutsällningarna för särskild tillbehörsvärdering och särskilt angivande av tillbehör i beskrivningen anges på samma sätt. Påpekas bör alt en sådan samordning inte gör det nödvändigt att alltid särskilt värdera tillbehör som anges i beskrivningen. I allmänhet torde det emellertid framstå som naturligt att förfara på det sältet.

Självfallet innebär det förhållandet alt det får ankomma på ÖE att låta beskriva och värdera fastighel inte all det är ÖE som skall genomföra åtgärderna. ÖE bör uppdra ål! lämplig person alt verkställa beskrivningen och värderingen. I flertalet fall tordet det komma att falla sig naturligt att ÖE anlitar kronofogdemyndighet. Som beredningen framhåller bör ÖE vid behov i stället kunna anlita särskilda sakkunniga. I mer komplicerade fall, såsom när fråga är om industrifastighet, bör detta vara lämpligt. Enligt min mening bör det inte vara uteslutet all ÖE ger kronofogdemyndighet i uppdrag att verkställa beskrivningen och anlitar sakkunnig för värderingen. ÖE bör också kunna ge sakkunnig uppdrag att bilräda kronofogdemyndigheten vid beskrivning och värdering.

Enligt gällande rätt torde talan mot beskrivning och värdering inte kunna föras särskilt. Den som är missnöjd med värdering har sålunda ansetts kunna klaga däröver endast i samband med klagan över auktion (jfr NJA 1958 s. 558). Någon ändring i vad som nu tillämpas bör inte ske i detta sammanhang. Jag vill emellertid påpeka att det står fastighetsägare och annan som berörs frilt alt lill ÖE framföra anmärkningar mot beskrivning och värdering. I den mån anmärkningar finnes vara befogade bör rättelse åvägabringas. Jag vill också erinra om att departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, liksom beredningens förslag, innehåller bestämmelser som gör det möjligt att hänskjuta tvist om tillbehör till domstols prövning (jfr 5§ andra stycket i departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom).

Beträffande den ytlerligare utredning om fastighets rättsliga beskaffenhet som bör föregå en exekutiv faslighetsförsäljning har beredningen föreslagit bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. Enligt beredningens förslag skall fastighetsägaren på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende. ÖE skall också på annat sätt åvägabringa fullständig utredning i dessa av-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 177 seenden. Mot beredningens förslag i dessa avseenden har jag liksom remissinstanserna inte något all erinra. Jag bilräder också beredningens förslag att det skall åläggas ÖE att söka utreda i vad mån kända nyttjanderätter och andra sådana rättigheter ulgör en ekonomisk belastning för fastigheten. Föreskriften härom får ses mot bakgrunden av all rättigheter av detta slag enligt vad som förordas i det följande alltid skall förbehållas vid försäljningen, om det saknas anledning alt anta att de belastar fastighelen till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt till fastigheten.

Under cxekutlion i fastighel kan det visa sig alt fastighelsägaren innehar ett obelånat pantbrev. Beredningen har påpekat alt det kan vålla svårigheter och olägenheter för det exekuliva förfarandet om ägaren i sådant fall får behålla pantbrevet och förfoga över det utan inskränkningar. Beredningen har därför föreslagil en bestämmelse som innebär att panlbrev som ägaren innehar på anmodan skall överlämnas till ÖE. Beredningens förslag innefattar också bestämmelse att pantbrev sedan det har överlämnats inte får pantförskrivas utan ÖE:s tillstånd.

Beredningens förslag i nu nämnda hänseenden har godtagits eller lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I ett par remissvar framförs emellertid invändningar. Det hävdas därvid att ägarens rätt att disponera över panibrev inte bör inskränkas, i varje fall inte om pantbrevet ger bättre förmånsrätt än exckutionsfordran. Det framhålls också alt svårigheter uppslår för ÖE vid bedömningen om pantbrev bör få panlförskrivas under exekutionen, Vidare framförs uppfattningen att bestämmelserna blir ineffektiva, eftersom anmodan alt överlämna pantbrev inte är förenade med någon form av sanktion.

Enligt min mening innebär beredningens förslag en rimlig avvägning mellan å ena sidan intresset av att hindra ägaren som innehar pantbrev att genom atl förfoga över det försvåra det exekutiva förfarandet och å andra sidan ägarens intresse av att ulnyltlja pantbrevel för pantförskrivning, 1. ex. för alt skaffa medel till frivillig betalning av exekutionsfordringen. Det innefattar sålunda dels en skyldighet för ägaren att överlämna pantbrev som han innehar och elt förbud för honom alt därefter pantförskriva detta dels en möjlighet för honom att genom att hänvända sig till ÖE utverka undantag från förbudet. Liksom huvuddelen av remissinstanserna är jag beredd biträda beredningens förslag i denna del. Jag vill erinra om att en liknande avvägning har gjorts när det gäller ägarens möjligheter att under exekution utnyttja själva fastigheten och tillbehör till denna (jfr nuvarande 80 a & UL).

ÖE:s befogenhet att medge att obelånat pantbrev får pantförskrivas får utnyttjas med beaklande av de syften som bestämmelsen att pantbrevet skall överlämnas. är avsedd att fylla. Några närmare riktlinjer för ÖE:s handlande kan svårligen anges. ÖE får bedöma en framställning om tillstånd

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 att pantförskriva pantbrev med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Med anledning av vad som har framförts under remissbehandlingen finner jag det kunna övervägas att förena skyldigheten för fastighetsägaren att överlämna obelånat panlbrev med någon form av sanktion. Jag vill emellertid framhålla att de skyldigheter som under ett exekutivt förfarande åligger fastighetsägare eller annan gäldenär inte är förenade med några i den exekutionsrättsliga lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana fordras i olika avseenden bör enlig! min mening prövas i ett sammanhang. En sådan prövning bör kunna ske under utarbetandet av UB. Påpekas bör att panlbrev som påträffas hos fastighetsägaren bör kunna tas i förvar på samma sätt som andra handlingar han innehar.

2.14.8 Kungörelser och underrättelser om fastighetsaulktion in. m.

I detta avsnitt behandlas frågor som rör dels bevakning av fordringar och rättigheter under fastighetsauktion dels tidpunkten för bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskilling dels kungörelse och särskilda underrältelser om faslighetsauktion.

F.n. gäller alt det före auktion på fastighet skall hållas ett sammanträde med rättsägarna, vanligen kallat borgenärssammanträde (102 och 106 8§ UL). Detta kan äga rum på auktionsdagen omedelbart före ulropet av fastigheten eller som ett särskilt sanrmanträde. ändamålet med sammanträdet är alt ge rättsägarna tillfälle all bevaka sina anspråk och låta dem framställa anmärkningar mot bevakningar samt därjämte att möjliggöra överenskommelser mellan rältsägarna. På grundval av vad som förekommit vid sanymanträdet upprättas förleckning över fordringar och rältigheter som skall iakttas vid auktionen.

Beredningen föreslår i fråga om det nu nämnda sammanträdet, som jag i fortsättningen i enlighet med beredningens förslag kallar bevakningssammanträde, att det skall hållas anlingen samma dag som auktionen eller lämplig dag tidigare. Beredningens förslag innebär alt bevakningssammanträdet alltid som ett särskilt sammanlräde skall hållas formellt skilt från själva auktionen. Remissinstanserna har lämnat beredningens förslag utan invändningar. En länsstyrelse har emellertid anfört, att den nuvarande ordningen som tillåter att bevakningsförfarandet anordnas som ett led i auktionen bör behållas och att särskill bevakningssammanträde inte skall vara obligatoriskt.

Jag bilräder beredningens förslag i de avseenden som nu har nämnts. Enligt min mening bör del vara en fördel att bevakningsförfarandel alltid hålls formellt skilt från utropsförfarandet. Jag vill framhålla att förslaget medger att bevakningssammanträdet i mindre invecklade fall hålls i direkt anslutning till auktionen. Mot vad beredningen i övrigt har anfört i anslutning till förslaget beträffande bevakningssammanträdet har jag inte något att crinra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 179

Beträffande sammanträde för fördelning av köpeskilling gäller nu att det skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtiosjätte dagen efter auktionen. Enligt beredningens förslag skall också tidpunkten för detta sammanträde bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt. Beredningen anser att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktionen och sammanträdet är lämplig.

Beredningens förslag i sistnämnda del har lämnats utan erinran av det helt övervägande flerlalet remissinstanser. I ett par remissvar ges uttryck för uppfattningen att tidpunkten för fördelningssammantlrädet liksom hittills bör vara fastställd i lag. En länsstyrelse har framhållit att den tidrymd mellan auktionen och sammanträdet som beredningen har funnit lämplig är för kort och bör utslräckas till alt motsvara nuvarande sex veckor. Som skäl för detta har anförts alt besvär över auktionen kan anföras kort före den tre veckor långa besvärstidens utgång och att visst rådrum då behövs för de ålgärder detta kan föranleda.

Genom beredningens förslag uppnås den fördelen att man kan ta viss hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet när tidpunkten fastställs. Jag ansluter mig alltså, liksom huvuddelen av remissinstanserna, också till beredningens förslag i denna del. Framhållas bör att den tidrymd mellan auktionen och fördelningssammanträdet som beredningen har angivit som lämplig är att se som en rekommendation för normalfallet. Det ankommer i det enskilda fallet på ÖE att avgöra vilken tidpunkt som är lämplig för sammanträdet.

Inför en exekuliv fastighetsauktion måste information om auktionen spridas. Informalionen riktar sig till dem som har fordringar och rättigheter som bör beaklas vid denna eller vars intressen på annat sätt direkt berörs av försäljningen. Härulöver riktar sig informalionen till möjliga spekulanter på fastigheten. I detta avseende är det av betydelse att den utformas så att köpintressct stimuleras. Den lagstiftning beträffande fastighetsexekutionen som föreslås i detta sammanhang innehåller olika bestämmelser som syftar Lill att åstadkomma goda ekonomiska resultat vid exekutiva fastighetsförsäljningar eller i varje fall alt försäljningar till underpris undviks. Föreskrifterna om information bör fylla samma syfte.

Nuvarande ordning innebär all kungörelse om förestående auktion skall införas i allmänna tidningarna, dvs. Post- och Inrikes Tidningar, minst fyra veckor före auktionsdagen och dessutom i ortslidning minst 14 dagar dessförinnan. Vissa bestämmelser ges om kungörelsens innehåll (101 och 103 838 UL). Därjämle föreskrivs alt särskilda underrättelser om auktionen senast fyra veckor före denna skall sändas till dem som har fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen.

De bestämmelser beredningen förordar innebär att den nuvarande ordningen i sina huvuddrag behålls. Beredningen föreslår sålunda dels ett kungörelseförfarande dels alt särskilda underrättelser skall utgå till sakägarna.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Att.beredningen på detta sält har ansett att huvuddragen i den nuvarande ordningen för spridandet av information om auktion skall behållas har i allmiänhet godtagits under remissbehandlingen. Hovrätten för Övre Norrland har dock framfört kritik mot att kungörelsen liksom f.n. förutsätts bli allmänhetens enda informat'onskälla. Hovrätten föreslår i stället en ordning som innebär att elt dubbelt kungörelseförfarande kommer till användning. Enligt hovrätten skulle sålunda först utfärdas kungörelse om bevakningssammanträde, tidpunkt för auktionen och fördelningssammanträde och därefter, sedan olika förberedande åtgärder vidlagits, ytterligare en kungörelse om auktionen, vilken skulle innehålla samtliga informationer om fastigheten som kan vara av intresse för eventuella spekulanter.

Det är även enligt min mening angcläget alt eventuella spekulanter på fastighet som skall säljas exekutivt får lättillgänglig information om fastigheten. En sådan ordning kan verksamt bidra till ett högre pris. Denna fråga hör samman med den större frågan om vidgad samhällsinformation som informatlionsutredningen behandlat i sitt betänkande Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7). De förslag utredningen lagt fram på detta område bereds f. n. inom justiliedepartementet. I det sammanhanget kommer också att tas upp frågor om kungörelse om exekuliv försäljning. Med hänsyn härtill bör några mera genomgripande ändringar inte nu genomföras på detta område. I departementsförslaget har den nuvarande ordningen sålunda i huvudsak bibehållits.

Vad beredningen har anfört beträffande bevakningsförfarandet ger inte heller anledning till erinran från min sida. Jag delar sålunda inte den i ett par remissvar framförda uppfattningen att det bör föreskrivas alt anspråk skall anmälas inom viss tid före auktionen eller bevakningssammantriädet. Jag vill emeHertid framhålla att del inte föreligger någol hinder mot att man under hand infordrar anmälningar av fordringar från kända sakägare redan före bevakningssammanträdel. Härigenom kan förfarandet vid sammanträdet förenklas.

Som förut har nämnts har beredningen föreslagit att sakägarna skall underrättas särskilt om en förestående faslighetsauktion. Enligt förslaget skall gälla att sakägarna -—- dvs. fastighetsägaren, sökanden samt kända innehavare av fordringar och rättigheter som bör iakttas vid auktionen — i god tid skall underrättas. Vid försäljning under konkurs skall underrättelse inle sändas till innehavare av fordran med förmånsrätlt enligt 12 och 13 88 FRO, dvs. innehavare av lönefordran, men däremot till konkursförvaltaren. Har vid försäljning under konkurs anslutningsrält utövats, skall underrättelse härom sändas till de sakägare som nu har nämnts.

De föreslagna beslämmelserna har godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag bilräder beredningens förslag.

I anslutning till bestämmelsen att innehavare av lönefordran vid försäljning under konkurs inte skall underrättas särskilt vill jag påpeka att jag i

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 181 det följande i enlighet med förslag av beredningen förordar att konkursförvaltare skall åläggas att vid exekutiv fastighetsförsäljning bevaka sådan fordran och också att vid behov föra borgenärens talan i ärendet.

2.14.9 Tidsfrisler i mål om ulmätning m.m.

För alt åstadkomma en snabb handläggning av utmätningsmål finns i UL föreskrifter som ålägger de exekutiva myndigheterna att skyndsamt vidta vad som på dem ankommer för alt utmätning skall verkställas och för atl försäljning av utmätt egendom skall ske. Samtidigt har det angetts vissa tidsfrister inom vilka utmältning och försäljning normalt skall äga rum. Utmätningssökanden har emellerlid möjlighel alt ge anstånd både med utmätningsförrältning och försäljning. De exekutiva myndigheterna kan också under vissa förulsältningar meddela uppskov med försäljning av utmätt egendom.

Liksom beredningen anser jag att den tidsmässiga regleringen av utmätningsmålen och vad därmed sammanhänger bör göras till föremål för en allmän översyn i samband med förevarande reform av lagstiftningen om exkution i fast egendom.

I fråga om de tidsfrister inom vilka de olika åtgärderna som ingår i ett exekutivt förfarande normalt skall äga rum föreslår beredningen inte någon ändring. Sålunda föreslås att utmätningsförrättning liksom f. n. skall hållas inom fyra veckor från det att utmälningsmannen har tagit emot de handlingar som behövs för att förrättning skall kunna ske. Vidare föreslås att tidsfristen för försäljning av lös egendom i allmänhet skall sättas till två månader från ulmätningen saml för fast egendom, fartyg, luftfartyg och intecknade reservdelar till fyra månader från utmätningen.

Förslaget atl de nuvarande fristerna för utmätningsförrättning och försäljning inte skall ändras har godtagits under remissbehandlingen. Från något håll har emellertid gjorts gällande att försäljningsfristen såvitt avser fast egendom är för kort. För min del finner jag liksom beredningen inte anledning frångå den avvägning beträffande tidsfristerna som gjordes vid dessa bestämmelsers tillkomst år 1963.

Som framgår av det redan sagda skall försäljningsfrist beräknas med utgångspunkt från lidpunkten för utmätningen. Vid exekutiv försäljning av fastighet under konkurs får utgångspunkten i stället vara tidpunkten då framställningen om försäljning gjordes.

I det föregående har jag förordat alt domstols beslut som innebär att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha den verkan all egendomen skall anses utmätt. Liksom f. n. när fastighet anses utmätt till följd av att fordran har fastställts till betalning bör tidpunkten för framstälningen om försäljning ulgöra utgångspunkt för beräkning av försäljningsfristen.

Självfallet kan det visa sig föreligga hinder mot att genomföra utmätnings-

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 förrällning eller försäljning inom de angivna tlidsfristerna. Tidsfristerna bör därför liksom f. n. endast ange de tider inom vilka utmätningsförrättning cller försäljning normalt skall äga rum. Beredningen har i fråga om fast egendom gett flera exempel på situationer som kan medföra att försäljningsfristen måste överskridas. Liknande situationer kan givetvis uppstå också när det gäller ulmätt egendom av annat slag.

De nuvarande reglerna ger utmilningssökanden möjligheter alt lämna anstånd med såväl utmätningsförrältning som försäljning av utmätt egendom. Någon annan begränsning har inte slällts upp än att en viss längsta tid för anstånd har fastställts. Sålunda gäller att ansökan om utmätning förfaller, om utmätningssökanden lämnar anstånd med utmälningsförrättning som varar utöver sex månader från den tidpunkt då utmätningsmannen har tagit emot de handlingar som erfordras. Fortfar anstånd med försäljning utöver sex månader från utmätningen eller från tidpunkt för framställning om försäljning av fast egendom, förfaller utmätlningen eller den utmätningsverkan som betalningsfastställelse i fast egendom har.

När det gäller anslånd med utmälningsförrättning föreslår beredningen inte någon ändring i vad som nu gäller. Beredningen föreslår däremot vissa ändringar i fråga om anslånd med försäljning av ulmätt egendom. Enligt beredningens förslag skall det alllid ankomma på de exckutiva myndighelerna att fatla beslut om anstånd red försäljning. Den nuvarande bestämmelsen att utmätning förfaller om anstånd med försäljning forlfar utöver viss lid har sålunda inte någon motsvarighet i beredningens förslag.

Beredningens förslag att reglerna om anstånd med utmälningsförrältning inte skall ändras har föranlett kritiska uttalanden i några remissyltranden. Det har därvid påpekals att raöjligheten atl ge anslånd med utmälningsförrättning f.n. ofta utnyttjas på så sätt att utmätningssökanden i syfte alt utöva pålryckning på gäldenären lämnar flera korta anstånd under sexmånadersperioden. Del har framhållits alt ett sådant förfarande medför praktiska olägenheler för utmätningsmännen därigenom att de lvingas bevaka anståndslider samt alt flera gånger i samma mål sälla ut och ställa in förrältningar, vilket är ell omfaltande och tidskrävande arbete. För att detta skall undvikas föreslås bl. a. alt en ordning som motsvarar den som beredningen har tänkt sig beträffande anstånd med försäljning av utmätt egendom skall införas också belräffande anstånd med ultmätningsförrättning.

Enligt min mening är det angeläget att utmälningssökande borgenärers möjligheter ait ge anstånd med utmätningsförrättning inte inskränks i förhållande till vad som nu gäller. Framför allt för gäldenärer mot vilka ansökan om utmätning riktas men också för de exekuliva myndigheterna kan del vara en fördel om ulmätningssökandena får ge anstånd med utmätningsförrättning utan att skälen för anstånd underkastas någon prövning. Liksom beredningen och det helt övervägande flertalet remissinstanser anser jag sålunda att det också i fortsättningen bör stå öppet för utmätnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 183 sökanden att lämna anstånd med utmältningsförrättning med endast den begränsningen att ansökningen om utmätning förfaller om anståndet fortfar längre tid än sex månader.

Avgörandet i frågan om försäljning av utmält egendom skall uppskjutas kan inte på samma sätt som när det gäller utmätningsförrätlningen överlämnas till utmätningssökandens fria skön. Hänsyn måste också kunna tas lill gäldenärens intressen. Enligt gällande rält kan detta sägas ske genom att det vid sidan om utmälningssökandens befogenhet att lämna anstånd finns regler som ger de exekuliva myndigheterna befogenhet att bevilja uppskov med försäljning. Uppskov kan sålunda medges dets när det finns särskild anledning antaga alt ulmätt egendom kommer att säljas till underpris, dels när gäldenären av särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i tillfälliga belalningssvårigheter dels när i övrigt synnerliga skäl talar för uppskov, allt under förulsältning att utmälningssökandens rätt till belalning inte äventyras celler hans rätt på annat sätt otillbörligt sätts åt sidan.

Liksom beredningen anser jag att den nuvarande ordningen med både anstånd som lämnas av utmätningssökanden och uppskov som meddelas av exekuliv myndighet bör ersättas med bestämmelser som alltid ligger i de exekutiva myndigheternas hand att besluta i frågan om försäljning av ulmält egendom skall anstå. Den avvägning mellan olika partsinlressen som kan sägas komma lill uttryck i nuvarande regler bör samlidigt i huvudsak behållas.

Befogenheten alt meddela anslånd bör givetvis åvila den myndighet som det åligger alt ombesörja den exekuliva försäljningen. När det gäller utnmrätt lös egendom i allmänhet bör det således vara utmälningsmannen som meddelar anstånd, medan motsvarande uppgift i fråga om fastighet samt fartyg, luftfarlyg och inlecknade reservdelar till luftfarlyg bör ligga på ÖE.

Anstånd bör, som beredningen förutsätter, inte kunna komma 1 fråga annat än efter begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. Förfarandet måste emellertid gestaltas på skilda sält beroende på om det är sökanden eliter giäldenären som begär anstånd.

En begäran om anstånd med försäljning från sökandens sida bör regelmässigt beviljas. Endast om särskilda skäl talar mot anstånd bör begäran avslås. Om gildenären begär anstånd bör sökanden, i enlighet med beredningens förslag, alltid få tillfälle yttra sig, innan beslut fattas. Ett medgivande från sökandens sida bör därvid bedömas på samma sätt som om han själv begärt anstånd. Ulan sådant medgivande bör gäldenärs begäran om anstånd bifallas endast om särskilda skäl föreligger.

Beredningen har som skäl för att vägra anstånd som har medgelts av utmätningssökande anfört att auktion på den ifrågavarande egendomen redan har blivit utlyst. Jag delar beredningens uppfattning alt anstånd i ett sådant läge inte bör medges annat än om mycket starka skäl föreligger. Att, som nå-

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 gon remissinstans förordar, helt stänga möjligheten att på begäran ceher efter medgivande av sökanden inställa en utlyst auktion anser jag inte vara lämpligt. Liksom beredningen vill jag emellertid betona att det inte bör få förekomma att auktion ulsätts och inställs vid upprepade tillfällen. Det kan i det sammanhanget påpekas att sökanden alltid har möjlighet att genom återkallelse av utmälningen åstadkomma att förfarandet nedläggs och utlyst auktion inställs.

För prövningen av om anstånd bör lämnas utan att sökanden har medgett det bör ledning kunna hämtas i de nuvarande bestämmelserna om uppskov med försäljning. I en sådan situation bör anstånd sålunda kunna medges på de grunder som nu kan åberopas för uppskov. Samtidigt bör emellertid gälla att anstånd inte får leda till alt sökandens rält lill betalning äventyras cHer alt hans rätt i övrigt åsidosätts. |

Som beredningen har förordat bör det beträffande fastigheter och lös egendom i allmänhet fastställas vissa tidsgränser för anstånd med försäljning som inte utan synnerliga skäl får överskridas. En sådan tidsgräns för anstånd beträffande fastigheter bör, i enlighet med vad beredningen föreslagit, kunna sättas till ett år och i fråga om lös egendom lill sex månader från utmätningen. Jag delar också beredningens uppfattning att någon motsvarande tidsgräns inte behövs i fråga om anstånd med försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg, eftersom några längre anståndstider knappast kan tänkas komma i fråga beträffande sådan cegendom. Samma skäl kan, som har påpekats i ett par remissyttranden, också anföras för alt underlåta a't sätta ut en lidsgräns för anstånd med försäljning av fartyg som avses i 94 § UL. I avbidan på att den pågående översynen av reglerna om exekuliv försäljning av farlyg slulförs bör emellertid enligt min mening samma tidsgräns som förordas beträffande anstånd med försäljning av fastighet, dvs. ett år elter ulmätningen, kunna fastställas också beträffande sådana fartyg.

Reglerna om tidsfrister för utmätning och försäljning av utmätt egendom samt om anstånd med sådana åtgärder är f.n. inte tillämpliga vid indrivning av skatter, böter och andra offentligrättsliga fordringar.

Flera remissinstanser har lagit upp frågan i vad mån undanlag från de nu föreslagna bestämmelserna bör göras beträffande indrivning av skatter, böter och liknande. Därvid har framhållits alt det skulle innebära cn skärpning av indrivningsförfarandet om undantag inte görs.

Frågan om det tidsfristsystem och de begränsningar i anståndmöjlighelerna som den föreslagna ordningen innefattar bör gälla i allmänna mål bör inte tas upp till omprövning i delta sammanhang. I departementsförslaget har således de allmänna målen undantagits från tillämpningen av bestämmelserna om tidsfrister och anstånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 185

2.14.10 Former för realisation av utmätt fast egendom

Genom ändringar i UL, som trädde i kraft den 1 juli 1967, infördes flera bestämmelser i syfte att öka möjlighelerna att uppnå tlillfredsställande ekonomiskt utbyte vid execkuliva försäljningar ceHer i varje fall motverka att utmätt egendom säljs till underpris. Bestämmelserna rörde bl. a. formen för försäljning av utmätt egendom. I fråga om lös egendom öppnades sålunda möjlighel alt verkslälla försäljning inte bara på auktion utan också under hand (96 a § UL). Sådan underhandsförsäljning får ske om det framstår som sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. När det gäller fast egendom infördes bestämmelser som gör det möjligt alt sälja tillbehör till utmätt faslighet för sig och därefler fastigheten i övrigt, när detta från ekonomisk synpunkt och i övrigt framslår som lämpligare än en försäljning av fastigheten och alla dess tillbehör i ett sammanhang (100 a & UL). Tillbehörsförsäljning skall ske i den ordning som gäller för utmält lösöre, vilkel innebär atl den kan ske på auktion eller under hand. Såväl i fråga om fast som lös egendom infördes samtidigt bestämmelser som gör det möjligt för den som förrättar exckultiv auktion att vägra godla inrop, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås (93 8 2 mom. och 126 8 3 mom, UL). Beslämmelserna om särskild försäljning av fastighetstillbehör och om rätt atl vägra godla inrop när fastighet bjuds ut på auktion har, i sakligt hänseende oförändrade, tagits in i beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom.

Som framgår av vad jag nu har sagt berörde de ändringar i UL, som genomfördes år 1967, inte sältet för cxekuliv försäljning av fastighet i annat avseende än all särskilda regler om fastighetstillbehör infördes. Nu liksom tidigare gäller sålunda att försäljning av själva fastigheten bara kan ske på offentlig auktion som verkslälls av ÖE (89 och 97 §§ UL).

Beredningen har i sitt nu aktuella betänkande tagit upp frågan om det, på samma sätt som redan har sketl beträffande lös egendom bör öppnas möjlighel att också sälja utmätt faslighet under hand i stället för på auktion.

Vid sina överväganden i denna fråga har beredningen funnit att det ibland bör vara möjligt att få ul mera för en fastighet om den får bjudas ut till försäljning under hand. Beredningen anser emellertid att underhandsförsäljning inte lämpar sig så bra som försäljningsform i mer komplicerade fall. I fall då försäljningen rältsligt sett är mycket enkel och då fastighelen inte är högt belånad bör det emellertid enligt beredningen vara en fördel om underhandsförsäljning kan ske. Beredningen. har därför föreslagit regler som innebär, att utmätt fastighel får säljas under hand, om det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och underhandsförsäljning finnes vara mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.

Under remissbehandlingen har flertalet remissinstanser anslutit sig till be-

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 redningens uppfattning. En allmän åsikt bland de positiva remissinstanserna är sålunda, alt underhandsförsäljning bör kunna ske i sådana okomplicerade fall som beredningen åsyftar men att försäljning på auktion måste vara det normala försäljningssättet.

I flera remissvar framförs emellerlid kritik mot förslaget att göra det möjligt att sälja utmält fastighet under hand. Det har därvid framhållits att det vid exekutiv försäljning av fastighet är viktigt att försäljning sker med tilllämpning av ett i lag noga reglerat förfarande. Vidare har framhållits att underhandsförsäljning bara kommer atl kunna utnyttjas i enstaka undantagsfall och att det därför framslår som onödigt att öppna möjligheter att använda denna försäljningsforin.

Enligt min mening är det när det gäller utmätt fast egendom, som ofta utgör ett viktigt förmögenhetsobjekt, särskilt angeläget att man utformar reglerna om hur försäljningen skall ske så att de ger möjligheler att i det enskilda fallet uppnå etl så tillfredsställande ekonomiskt resultat som möjligt. Från denna synpunkt är det önskvärt att införa regler som medger att utmätt fastighet bjuds ut till försäljning under hand. I vissa fall kan därigenom på ell bättre sätt än vid försäljning på auktion skapas förutsättningar för ett marknadsmässigt pris för fastigheten.

Tydligt är emellertid att utrymmet för att använda underhandsförsäljning som försäljningsform när det gäller utmätta fastigheter är begränsat. I fall då förhållandena är komplicerade, som då förfarandet rör många rättsägare med mot varandra stridande intressen eller då det föreligger svårigheter att utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten, är det inte lämpligt eller önskvärt atl man frångår det formbundna förfarande som auktionsförsäljning innebär. Jag delar sålunda beredningens uppfaltning att försäljning under hand inte är en försäljningsform som lämpar sig för komplicerade fall.

Det förhållandet alt användningsområdet på delta sätt måste vara begränsat bör cmellertid enligt min mening inte leda till att man avslår från att införa försäljningsformen. Liksom beredningen och flertalet remissinstanser anser jag att de fördelar som denna försäljningsform kan erbjuda bör kunna tas Lill vara i sådana fall då försäljningen rättsligt sett framstår som enkei och då förhållandena också 1 övrigt är okomplicerade. Jag delar sålunda heredningens uppfattning alt regler bör införas som medger att denna försäljningsform får användas också beträffande utmätta fastigheter. Jag vill emellertid framhålla alt jag inte räknar med att underhandsförsäljning skall bli någon särskilt vanlig företec!se. Försäljning på auktion torde sålunda också i fortsältningen få ses som det normala sättet för försäljning av utmätta fasligheter.

Av vad jag redan anfört framgår att jag liksom beredningen anser alt underhandsförsäljning av en utmätt fastighet bör föregås av en prövning, som visar att försäljning i denna ordning framstår som fördelaktig. Vid denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 187 prövning bör för- och nackdelarna med de olika försäljningssätten vägas mot varandra. Självfallet kommer härvid frågan vilket av dem som kan vara ägnat att leda till det bäsla utbytet i förgrunden. Enbart det förhållandet att det finns anledning att anta att en högre köpeskilling kan uppnås genom underhandsförsäljning av fastigheten än om den säljs på auktion kan emellertid inic vara avgörande för frågan om fastigheten bör bjudas ut under hand. Som jag nyss nämnde är underhandsförsäljning inte en försäljningsform som lämpar sig för fall då förhållandena från olika synpunkter sett är komplicerade. I sådana fall bör därför underhandsförsäljning inte komma i fråga, även om det finns skäl att anta att försäljning i den ordningen skulle kunna leda till bättre ulbyte än auktionsförsäljning. Å andra sidan kan det i något fall framslå som fördelaktigt att sälja fastighet under hand, trols alt det är tveksamt om försäljning i den ordningen kommer att medföra att högre pris uppnås än om försäljningen sker på auktion. Det kan exempelvis visa sig att del är möjligt att snabbt slutföra del exckutiva förfarandet om underhandsförsäljning får ske. är försäljning under hand inte utesluten av annan orsak, bör då det förhållandet att osäkerhet råder i frågan om man kan få ul mera vid auklion inte utgöra något absolut hinder mot att underhandsförsäljning sker. Att försäljning under hand av utmätt fastighet på detta sätt får föregås av en allmän lämplighetsprövning bör komma till uttryck genom att det, i enlighet med vad beredningen har föreslagit, som förutsättning för att denna försäljningsform skall få användas föreskrivs att den framstår som mer ändamålsenlig än försäljning på auktion. Jag biträder sålunda inle den av några remissinstanser framförda uppfattningen att det, liksom i fråga om underhandsförsäljning av lös egendom, också beträffande utmätt fastighet bör föreskrivas att försäljning under hand får ske bara om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom.

Det kan sättas i fråga om man som förutsättning för att fastighet skall få säljas under hand bör föreskriva alt försök först skall ha gjorts att sälja fastigheten på auklion. Om ett sådant krav ställdes, skulle man kunna skapa ett gott underlag för bedömningen om underhandsförsäljning är en ändamålsenlig försäljningsform. Mot detta kan emellertid hävdas att ett sådant förfarande skulle bli omständligt, tidskrävande och dyrbart. Beredningen har inte heller förutsatt att försök att sälja fastighet på auklion skall föregå ett utbud av fastigheten till försäljning under hand. Liksom remissinstanserna har jag inte något alt erinra mot della ställningstagande. Å andra sidan kan ett utrop av fastighet på auklion, som inte har lett till försäljning till följd av att ett godtagbart bud inte har uppnåtts, utgöra ett skäl att pröva om underhandsförsäljning kan ge ett bällre resultat. Något hinder mot att efter ett misslyckat försök sälja fastighet på auktion gå över till att bjuda ut fastigheten under hand bör alltså inte finnas. :

Jag är ense med beredningen om att försäljning under hand av utmätt fastighet bör ske i former som så nära som möjligt ansluter till dem som i all-

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 mänhet tillämpas vid frivillig försäljning av fastighet. Försäljning under hand bör därför i princip inte ha till följd att några inleckningar blir utan verkan eller att upplåtna rätligheter upphör. Vidare bör köparen åläggas att svara för alla fordringar som belastar fastigheten och som inte belalas på annat sätt under cxekutionen. Detta leder till att man som en ytterligare allmän förutsältning för att underhandsförsäljning skall få ske bör ställa upp alt det skall vara utrelt vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Om någsgon säker ulredning i det avseendet inte har kunnat åstadkommas, bör fastigheten inte bjudas ut till försäljning under hand. Också i det avseendet ansluler jag mig sålunda till beredningens förslag.

Enligt beredningens förslag ankommer det på ÖE att pröva om förutsättningarna för underhandsförsäljning är uppfyllda och alt besluta om försäljning i sådan ordning. Under remissbehandlingen har från några remissinstansers sida hävdats att ÖE borde pröva frågan om försäljningsformen bara efter framställning från rättsägare. Det har också påpekats alt det skulle medföra en ökning av arbetsbördan, om det åläggs ÖE att i varje ärende om exekutiv försäljning av fastighet verkställa en sådan prövning. I anslulning till detta vill jag erinra om den karaktär av undanltagsföreteelse som försäljning under hand av utmätt fastighet skall ha. I det helt övervägande flertalet exckutionsfall som avser fastighet borde det utan någon närmare prövning från ÖE:s sida stå klart att försäljning under hand inte bör kunna komma i fråga. Att ÖE självmant har att ta upp frågan om försäljningsformen kan därför inte antas komma aft föra med sig alt hans arbelsbörda ökas nämnvärt. Jag vill också framhålla att frågan om fastigheten skall bjudas ut under hand bör tas upp lill prövning på ett så tidigt stadium som möjligt under det exckuliva förfarandet. Från den synpunklen sell framstår det som en fördel att ÖE kan agera ulan alt behöva avvakta initiativ från någon rättsägares sida. Jag anser sålunda liksom beredningen att ÖE, när det föreligger anledning därtill, självmant skall ta upp frågan om underhandsförsäljning.

Som jag har nämnt förut bör vid underhandsförsäljning av ulmätl fastighet i princip gälla att alla inleckningar som finns i fastighelen kvarstå och att köparen åläggs alt svara för alla fordringar som är förenade med förmånsrält i fastigheten. Detta innebär att alla fordringar som gäller i fastigheten, ulmätningssökandens inbegripen, och kostnaderna för förfarandet måste täckas av köpeskillingen för alt underhandsförsäljning skall få ske. Undantag härifrån bör endast gälla för de fall då borgenär, utmätningssökanden eller annan avstår från betalning eller får belalning för sin fordran ur sådana medel som flyter in under förfarandet i form av avkastning eller köpeskilling när tillbehör till fastigheten har sålts för sig.

Mot bakgrunden av vad scm nu har sagts framstår det enligt min mening som klart att de borgenärer, som har fordringar som gäller i utmätt fastighet, vid en underhandsförsäljning får sina intressen tillgodosedda på sådant sätt att det inte är påkallat att som allmän förutsättning för alt underhands-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 189 försäljning skall få ske ställa upp att de skall ha godkänt försäljningsvillkoren. Del finns inte heller anledning att föreskriva att de skall ges tillfälle att yttra sig innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand. I sistnämnda avseende intar emellerlid ultmätningssökanden en särställning. Ulmätlningssökanden skall också i fortsättningen svara för kostnader för förfarandet i den mån de inte kan utgå ur den utmätta fastigheten. Med tanke på bl. a. detta framstår det som lämpligt att hans mening skall inhämtas innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand.

Jag vill i sammanhanget påpeka alt det förhållandet att det inte åläggs ÖE alt höra andra borgenärer än utmälningssökanden innan fastighet bjuds ut till försäljning under hand givetvis inte utesluter att ÖE i tveksamma fall på lämpligt sätt inhämtar deras mening beträffande försäljningsformen.

Också i fråga om rätligheter som belastar utmätt fastighet bör, som jag förut har antytt, principen vara att de skall stå kvar om fastigheten säljs under hand. Detta bör gälla som försäljningsvillkor, oavsett om fråga är om inskrivna rätligheter cller inte.

Beredningen har framhållit att muntligt upplåtna rättigheter inte beaktas vid exekutiv auktion och därför bör kunna lämnas utan avseende också vid försäljning under hand. Denna uppfattning har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Också jag anser att det förhållandet alt man säljer utmätt fastighet under hand inte bör föra med sig all rätligheter som grundar sig på muntliga upplåtelser får ctt skydd som de inte har vid auktionsförsäljning. För att rättighet skall skyddas vid underhandsförsäljning bör alltså liksom vid auktionsförsäljning fordras att det föreligger skriftlig upplåtelse.

Enligt beredningens förslag skall ägaren till utmätt fastighel godkänna försäljningsvillkoren innan underhandsförsäljning får ske. Det förutsätts också att han skall få tillfälle att yllra sig, innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand. Jag delar uppfattningen att fastigheisägaren på detta sätt bör tilläggas ett stort inflytande på valet av försäljningsform. Ägaren bör sålunda kunna motsätta sig en försäljning under hand, om han bedömer det som möjligt alt man genom att bjuda ul fastigheten på auktion kan uppnå ett högre pris. Emellertid bör, som beredningen har framhållit, kravet på ägarens godkännande inte upprätthållas, om fastlighelen redan har bjudits ut på auklion men inte kunnat säljas på grund av att ett godlagbart inrop inte har skett. Kan man i sådant fall uppnå ett bältre pris genom alt bjuda ut fastighelen under hand, bör ägaren inte kunna hindra alt försäljning sker.

Beredningens avsikt är att ÖE, om ulmält fastighet skall bjudas ut under hand, regelmässigt skall överlämna till fastighetsmäklare att ombesörja utbudet. även enligt min mening är en sådan ordning lämplig. Fördelen med försäljning under hand är just, att försäljning i den ordningen ger möjlighet att bjuda ut utmält fastighet på samma sätt och i samma former som annan fastighet och all det därigenom blir möjligt att få ut det pris som fastigheten

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 betingar på allmänna marknaden. Emellerlid kan det, som beredningen påpekar, i vissa fall vara lämpligt att ÖE själv fordrar in anbud, t. ex. från statliga eller kommunala myndigheter, som kan antas vara intresserade att köpa fasligheten. Alt ÖE agerar på delta sätt torde cmellertid bara kunna förekomma i enstaka undantagsfall.

Under remissbehandlingen bar från något håll uttryckts farhågor för att utbud av utmält fastighet till försäljning under hand kan medföra ökad tidsutdräkt. Jag vill i anledning därav framhålla, alt frågan hur det exckuliva förfarandet tidsmässig! påverkas om fastigheten bjuds ut under hand måste beaktas vid ÖE:s bedömning av om underhandsförsäljning framstår som en ändamålsenlig försäljningsform. I de fall då en fördröjning av förfarandet kan beräknas uppstå får detta vägas mot de fördelar som underhandsförsäljning kan medföra. Har det förordnats att fastighet skall bjudas ut till försäljning under hand, bör ÖE vidare enligt min mening avbryla förfarandet och i stället föranstalta om anktionsförsäljning om det inte visar sig möjligt att inom rimlig tid uppnå ett godtagbart anbud. Några generella anvisningar torde inte kunna ges i det avseendet. Frågan hur länge försök att sälja fastighel under hand skall pågå får bedömas från fall till fall.

I 7 kap. UL ges beslämmelser om lvångsförvallning av utmält fastighet. Bestämmelserna innebär att sådan förvaltning kan anordnas, om en utmätt fastighet inte har kunnat säljas. Emellertid kan förordnande på utmälningssökandens begäran också anordnas utan att något försäljningsförsök har gjorts. Tvångsförvallning innebär alt fastigheten ställs under vård av en syssloman och alt dess avkastning används dels till att betala räntor och andra årligen upplöpande belopp, dels till belalning av sökandens fordran.

Beredningen anser att det inte finns lillräckliga skäl att behålla institulct tvångsförvaltning som en realisationsform vid sidan av försäljning. Beredningens uppfattning har stöd i en enhällig remissopinion.

De skäl som beredningen har anfört för att inte ha någon motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om tvångsförvaltning finner jag vara bärande. Det förhållandet att tvångsförvaltning endast förekommer i några enslaka fall årligen visar, att institutet inte fyller någon påtaglig praktisk funklion. I likhet med beredningen anser jag sålunda att bestämmelserna om tvångsförvaltning kan utgå genom att 7 kap. UL upphävs.

I sammanhangel vill jag erinra om att departementsförslaget, liksom gällande lag och beredningens lagförslag, innehåller bestämmelser som gör det möjligt att förordna syssloman att förvalta utmätt fastighet, om det kan befaras att ägaren vanvårdar den eller på annat sätt åstadkommer att den försämras i större mån. Vidare innehåller förslaget bestämmelser som innebär att avkastning av utmätt fastighet kan uppbäras av ÖE eller särskilt förordnad syssloman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 191

2.14.11 Exekutiv auktions inverkan på inteckningar

När det gäller principerna för exekutionens inverkan på inteckningar innebär den nuvarande ordningen alt inteckning som faller utom lägsta budet upphör att gälla. Gemensam inteckning blir i princip utan verkan i den försålda fastigheten även om den ligger inom lägsta budet. Den i JB 1966 föreslagna ordningen på detta område innebär att inteckning blir utan verkan endast till belopp som enligt sakägarförteckningen inte täcks av köpeskillingen. Motsvarande gäller när gemensamt intecknade fasligheler säljs enligt gemensam sakägarförteckning. I övrigt förlorar inteekningen sin verkan.

Beredningen har ansett att man bör gå elt steg längre i strävandena alt bevara befintliga inteckningar och föreslår alt ÖE skall kunna förordna alt även inteckningar som faller utom köpeskillingen skall gälla. Deila skall gälla även i fråga om gemensam inteckning om försäljningen avser alla fasligheter och sker enligt gemensam sakägarförteckning. I sådana fall när gemensamt intecknad fastighet säljs för sig eller efter särskilda ulrop får förordnande att inteckning fortfarande skall gälla meddelas endast i fråga om belopp som faller inom köpeskillingen.

I samband med förslag till vissa ändringar i bl. a. 6 kap. JB, som behandlades i JB 1969, tog föredragande departementschefen upp frågan om de av beredningen föreslagna bestämmelserna om alt ÖE i vissa fall skall kunna förordna att inteckning allljämt skall gälla och anförde alt bestämmelserna borde läggas till grund för lagstiftning. Så har även skett i det slulliga förslaget lill JB (jfr 6 kap. 12 §). De erinringar som i ett par remissyttranden anförts i denna fråga och som går ut på alt inteckningar som faller utom köpeskillingen inte är sunda kreditobjekt och att ÖE:s arbetsbörda ökas har sålunda inte föranlett att beredningens förslag frångålts. Någon prövning av intecknings kredilvärde sker inte i samband med att inteckning beviljas och ÖE har givetvis inte heller något ansvar i detta avseende vid förordnande att inteckning fortfarande skall gälla. Någon närmare prövning av ett yrkande om förklaring att inteckning fortfarande skall gälla torde i allmänhet inte heller behöva göras.

När det gäller frågan vad som vid exekuliv försäljning bör betalas kontant och vad som kan stå kvar som lån i fastigheten innebär beredningens förslag i huvudsak samma ordning som den som gäller nu. Om borgenär inte begärt kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, skall sålunda lån som faller inom det före försäljningen bestämda s. k. skyddsbeloppet avräknas på köpeskillingen. Förre ägarens personliga betalningsansvar mot långivaren kvarstår och nye ägaren blir inte betalningsskyldig för lånet. Om lånet faller utom skyddsbeloppet, har borgenärcn rätt till kontant betalning och förre ägaren befrias från sitt betalningsansvar.

Den av beredningen föreslagna ordningen har allmänt godtagits under re-

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 missbehandlingen. I ell remissyltrande har dock förordats att förre ägaren alltid skall bli fri från sin personliga belalningsskyldighet i fråga om lån som faller inom skyddsbeloppet.

För egen del anser jag, liksom beredningen, att det skulle innebära ett åsidosättande av borgenärens rält all föreskriva att lån skall stå kvar även om förre ägarens personliga betelningsansvar skulle upphöra. Elt sådant resultat bör liksom hiltills vara beroende av alt uppgörelse härom kan träffas med borgenären. En sådan uppgörelse är givelvis i sin tur beroende av vilka möjligheter borgenären har att få betalning hos den nye ägaren.

Enligt 6 kap. 3 § JB är borgenär för fordran som är förenad med panträtt i fastlighel berättigad att vid utsökning få betalning intill pantbrevets belopp med den företrädesrätt inteckningen medför enligl lag samt att ur pantbrevets tillägg utfå ränta på kapitalbelopp inom pantbrevets belopp, för skadestånd på grund av förtida belalning samt för ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som föranleds av fordringsförhåHandet. Med tanke på de fall när borgenärens fordran överstiger panltbrevels belopp har bercedningen föreslagil en bestämnunelse alt borgenär som har pantbrev ej efter fastighetens försäljning kan mot köparen göra gällande pantrält i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framlida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § JB. Givetvis bör den principen gälla att köparen aldrig skall skall kunna bli skyldig alt svara för köpeskillingen mer än en gång.

När det gäller skadestånd på grund av förtida betalning har beredningen anfört att frågan bör vara beroende av överenskommelse som borgenären och köparen lräffar om övertagande av lånet i fråga. Överlar köparen lånet på oförändrade villkor, skall skadestånd inte utgå. Om däremot köparen får förmånligare villkor än som gällde tidigare, skall skadestånd utgå i proporlion till eflergiflen. En sådan ordning framstår också enligt min mening som naturlig. Vid bedömningen av skadeståndels belopp blir överenskommelsen mellan borgenären och köparen avgörande. Denna överenskommelse skall givetvis företes vid köpeskillingens fördelning.

även när det gäller belalning på grund av ägarhypotek ansluter jag mig till lagberedningens förslag. Delta innebär att ägarhypotck alltid utan särskilt yrkande betalas kontant och att tillägg inte skall beräknas på ägarhypotek i andra fall än när ägarhypolckel blivit ulmätt.

Frågan om inverkan på inteckningar vid underhandsförsäljning enligt beredningens förslag härom behandlas i det följande.

2.14.12 Exekuliv auktions inverkan på rätligheter

Beredningens förslag innehåller i fråga om rättigheters ställning vid cexckutiv försäljning ålskilliga ändringar i förhållande till gällande rätt. De föreslagna bestämmelserna syftar till att stärka rättighetshavarnas ställning. Sålunda föreslår beredningen att rätligheter som inte kan antas belasta fas-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 193 tigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt skall förbehållas vid försäljningen även om de har sämre förmånsrätt än den fordran för vilken fastighelen skall säljas. För att ge en bättre ställning även åt rättigheter som inte kan förbehållas på grund av dessa bestämmelser föreslår beredningen alt utropsordningen ändras så att fastigheten först utropas utan förbehåll om rältighetens beslånd och därefter med sådant förbehåll. Belastas fastigheten av flera rättigheter, skall enligt förslaget fastigheten utlropas med successivt ökande belastning av rättigheten för att slutligen utropas med förbehåll för samtliga rältigheler.

Beredningens förslag atl stärka rättlighelshavarnas ställning har godtagits av flertalet remissinstanser. Åtskilliga remissinstanser, däribland flera länsstyrelser, har dock förordal alt den nuvarande ordningen behålls. Som skäl härför har anförts att förmånsrätlen mellan en rättighet och exekutionsfordringen bör vara avgörande för frågan om en rättighet skall bestå efter exekutiv försäljning. Beträffande arrende- och hyresrätter tillgodoses rättighetshavarnas intressen dessutom genom lagstiftningen om besiltningsskydd.

Om en rättighet skall bestå efter en exekutiv försäljning, medför detta ofta all fastigheten får säljas för ett lägre pris än om fastigheten kan säljas utan alt belaslas av rätligheten. I princip bör därför frågan om rättighetens bestånd avgöras av rättighetens läge i förmånsrättsordningen. Förhållandena kan emellertid ofta vara sådana all en rältighet inle utgör någon nämnvärd belaslning, t. ex. om utövandet in!e innebär någon olägenhet cller om elt periodiskt utgående vederlag utgör full kompensation för olägenheten. I sådana situationer finns det inte någon anledning att rättigheten skall uppoffras vid exekutiv försäljning. Jag delar beredningens uppfatining alt de nuvarande reglerna kan medföra risk att rättigheter i sådana silualioner som här angetts uppoffras i onödan.

Som framhållils under remissbehandlingen har vissa rättighetshavare en särställning på grund av reglerna om besittningsskydd. Så är fallet beträffande vissa arrende- och hyresrätler. I 8—12 kap. JB har tagits upp regler som innebär att dirckt besitiningsskydd, dvs. rätt till förlängning av avtalet, i vissa fall föreligger vid jordbruksarrende, bostadsarrende och vid hyra av bostadslägenhet, medan indirekt besillningsskydd, dvs. rält till ersättning vid avtalets upphörande, i vissa fall föreligger vid anläggningsarrende och vid hyra av annan lägenhet än bostadslägenhet. I samlliga fall kan besittningsskyddet göras gällande även efter en exekutiv försäljning. För dessa rättigheter innebär ifrågavarande regler om rättighets bestånd vid exekutiv försäljning alt frågan om förlängning celler ersättning kan uppkomma under en löpande avtalsperiod till följd av uppsägning efter exekutiv försäljning.

Den omständigheten alt vissa rättighetshavare kan göra gällande besillningsskydd även i förbållande till den som förvärvat fastighelen på exekutiv auktion utgör enligl min mening inte tillräckligt skäl mot att stärka rättig- 7 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

194 . Kungl. Mcej:ts proposition nr 20 år 1971 hetshavarnas ställning vid exekutiv försäljning. För rättighetshavare med besittningsskydd är det inte utan betydelse om uppsägning kan ske under den löpande avtalsperioden. För andra nyttjanderätter än arrende och hyra och inte minst för servitut kvarstår vidare behovet av en slarkare ställning vid exekutiv försäljning. Jag ansluter mig därför till beredningens ståndpunkt att rältigheter bör bestå oberoende av exekutiv försäljning i större utsträckning än som är fallet f. n.

De bestämmelser i beredningens förslag som främst är ägnade alt stärka rättighetshavarnas slällning går ut på att rättighet som inte kan antas belasta fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre förmånsrätt alltid skall förbehållas. Förslagets utformning har i allmänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen. I några remissyttranden har emellertid anförls att den bedömning av rättighetens inverkan på övriga rättsägares ställning som här läggs på ÖE kan vara vansklig att göra.

För egen del anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen ger goda möjligheter att stärka rättighetshavarnas ställning. En oskadlighetsprövning av angivet slag är dock som framhållits under remissbehandlingen förenad med svårigheter och bör därför ske med försiktighet. Till grund för sin bedömning har ÖE — förutom beskrivning och värdering av fastigheten

vad som förekommit vid bevakningssammanträdet. Det bör enligt min mening ofta finnas möjlighet att på grundval av denna utredning besluta att rättigheten skall förbehållas. Ofta torde förhållandena f. ö. vara sådana att borgenärerna inte har anledning motsätta sig att förbehåll sker enligt dessa regler. Jag ansluter mig sålunda till beredningens förslag.

De av beredningen föreslagna reglerna beträffande utropsordningen när fastigheten belastas av rättighet har kritiserats under remissbehandlingen från olika synpunkter. Det har anförts att den nu gällande utropsordningen bereder rättighetshavarna tillräckligt skydd samt att den föreslagna ordningen blir komplicerad och svårtillämpad.

Enligt min mening finns det fog för den kritik som beredningen riktat mot de nu gällande reglerna angående utropsordningen. I praktiken medför den nuvarande ordningen med all sannolikhet att rättigheter blir uppoffrade i onödan. De av beredningen föreslagna reglerna är enligt min mening ägnade att minska riskerna för detta. Den föreslagna ordningen kan visserligen ibland medföra ett mera komplicerat och tungrott förfarande. Detta är emellertid endast fallet när flera rättigheter skall beaktas vid utropet. På grund av de tidigare nämnda reglerna om obligatoriskt förbehåll när rättighet inte belastar fastigheten till skada för borgenärerna kan dessa situationer antas komma att bli mindre vanliga. Jag anser därför inte att det från den synpunkten finns anledning att behålla den gällande ordningen. På grund av det anförda har i departementsförslaget reglerna om utropsordningen när fastigheten belastas med rättigheter tagits upp enligt beredningens förslag.

Frågan om inverkan på rättigheter vid underhandsförsäljning enligt lagberedningens förslag härom har berörts i det föregående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 195

3. Motivering till framlagda lagförslag

3.1 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Departementschefcn. 1 enlighet med beredningens förslag har i departementsförslaget de regler om försäljning av utmätt fast egendom som nu finns i UL brulits ut och fålt motsvarigheter i en särskild lag om sådan försäljning. Denna ordning, som har lämnats utan erinringar av det stora flertalet remissinstanser, innebär att i UL kommer att stå kvar reglerna om utmätning av fast egendom, om fördelning av medel som flyter in under exekution i sådan egendom, om exekutionskostnader, och med något undantag, reglerna om fullföljd av talan till högre instans samt att den särskilda försäljningslagen kommer att omfatta övriga regler om förfarandet vid fastighetsexekution. Som nämnts tidigare är det beredningens avsikt att lagen i framtiden, med vissa justeringar, skall ingå som ett kapitel i en ny UB.

Departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL) överensstämmer i sakligt hänseende i allt väsentligt med beredningens förslag. I terminologiskt avscende ansluter departementsförslaget också till beredningens förslag. Sålunda används beteckningarna sakägarförteckning och bevakningssammanträde som motsvarigheter lill de nuvarande termerna borgenärsförteckning och borgenärssammanträde. Vidare används termen skyddsbelopp, som i vissa avseenden får samma funktion som ”lägsta budet” nu har. I deparlementsförslaget förekommer emellertid också termen lägsta bud, men då i den mer adekvata betydelsen av det lägsta bud som måste avges vid fastighelsauktion för att fastigheten skall få säljas (jfr 30 8 i departementsförslaget). Med ulmätning av fast egendom åsyftas i förslaget inte bara utmälning av hel fastighet utan också utmätning av ideell andel av fastighet eller av vilikorlig äganderätt till fastighet eller till område av fastighet. Den som har begärt exekution i fastighet benämns utmätningssökande eller, i vissa fall, endast sökande. Fordran för vilken exekution sker kallas sökandens fordran eller exekutionsfordringen. Beträffande den person mot vilken exekulion i fast egendom riklas används beteckningen ägaren (fastighelsägaren). |

Departementsförslaget saknar motsvarighet till vissa av bestämmelserna i beredningens förslag. Beredningens förslag (1 § andra stycket) innehåller sålunda regeln att bestämmelserna om försäljning av fast egendom också skall gälla beträffande lomträtt. Eftersom detta följer redan av 13 kap. 26 § JB, har denna regel ansetts obehövlig. Beredningen har vidare i sitt förslag (3 § första stycket) angett att med panträtt i fast egendom avses panträtt som behandlas i 6 kap. JB. Efter ikrafträdande av JB och FRL kommer termen panträtt i fast egendom att vara så entydig alt någon särskild definition i här ifrågavarande lag inte torde behövas. Definitionen har därför inte

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 lagils upp i departementsförslaget. I beredningens förslag (3 § tredje stycket) har också angetts vad som åsyftas med rättighet. I departemenlsförslaget har också denna särskilda definition fått utgå. I detta ävses med rättighet sådana rättigheter som anges i 7 kap. I $ JB, dvs. hyra, arrende, tomträtt och annan nyttjanderätll samt servitut och rätt till elektrisk kraft. I en särskild övergångsbestänimelse har angelts att FfL:s beslämmeiser om nylljanderätt, servitut och eleklrisk kraft också gäller annan sådan rätlighet som på grund av upplåtelse enligt äldre lag besvärar fast egendom.

T departementsförslaget har företagils en viss omdisposition av bestämmelserna. Särskilt gäller delta beslämmelserna om upprätiande av sakägarförteckning och om villkoren vid auktionsförsäljning. Vidare har mellanrubriker förts in i större utsträckning än i beredningens försiag. Efter inledande bestämmelser (1—2 §§) följer regler om förberedande åtgärder inför exckutiv försäljning (3—5 §§), förvaltning av utmätt fastighet (6—10 §§), lidsfrist för försäljning (11 §), utlösningsrätt och anslutningsrätlt (12—13 §§), försäljning av faslighetstillbehör (14—17 §§), åtgärder före försäljning på auktion (18—22 8§), bevakningssammanträde (23—24 8§), sakägarförteckning (25—381 §§), villkor för försäljning på auktion (32—37 §§), auktion på fastighel (38—44 §§), verkan av auktion (45—48 §§), gemensamt intecknade fastigheter (49—55 §§), fortsatt inteckningsansvar (536 §), försäljning under hand av fastighet (57—61 8§) samt försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet (62-—70 38). Slutligen följer under rubriken särskilda bestämmelser några bestämmelser utan inbördes samband (71—74 88).

Beredningen har förutsatt att FfL skall kompletteras med av Kungl. Maj:t meddelade tillämpningsföreskrifter. En sådan ordning anser jag vara ändamålsenlig. I samband med att de särskilda bestämmelserna i förslaget berörs i det följande kommer i åtskilliga fall att påpekas att komplelterande föreskrifter förutsätts komma att ges i administrativ ordning. Vissa bestämmelser i beredningens förslag har funnits vara av sådan karaktär att de bör kunna ges i form av tillämpningsföreskrifter, varför de saknar motsvarighet i departementsförslaget.

158

Paragrafens första punkt motsvarar 1 § första stycket i beredningens förslag. Andra punkten har i lagberedningens förslag sin moltsvarighet i 13 8 sista stycket.

Departementschefen. Utmätt fast egendom skall enligt gällande rält säljas på offentlig auktion. Sådan auklion skall enligt 97 & 1 mom. UL förrättas av ÖE. Jag har i den allmänna motiveringen anslutit mig till beredningens förslag att försäljning av fast egendom skall kunna ske förulom på offentlig auklion också under hand.

I första punkten av denna paragraf anges att försäljning av utmätt fast egendem skall, oberoende av vilken försäljningsform som väljs, omhesörjas

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 197

av ÖE. Jag vill emellertid erinra om att frågan om vem som skall ha hand om exckutiv försäljning av fast egendom kommer alt bli föremål för ytterligare överväganden av beredningen under det fortsatta arbetet på en ny UB.

I paragrafens andra punkt har tagits upp en bestämmelse om att försäljning av ulmält fast egendom skall ske på offentlig auktion, om annat inle följer av 15 elier 57 §. I sistnämnda paragrafer behandlas särskild tillbehörsförsäljning, som kan ske på auktion eller under hand, resp. underhandsförsäljning av själva fastighelen.

När det gäller formen för auktion har beredningen anföri att tillvägagångssättel med utrop i upp- och avslag, s. k. Dutch auction, är komplicerat och används så sällan att allmänheten inte förstår vad det innebär. Beredningen anser därför alt auktion alltid skall ske i enbart uppslag. Detta anser beredningen inte behöva anges i lagtexten. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar häremot. Vissa remissinstanser anser dock alt det i lagtexten skall uttryckligt anges alt försäljning på auklion alltid skall ske genom utrop i uppslag. Jag delar uppfaliningen att det enda tillåtna lillvägagångssättet vid auktion bör vara försäljning i uppslag, dvs. försäljning efier bud och överbud. Någon särskild föreskrift om delta anser jag, liksom beredningen, inte behövas. Det nu sagda leder till att föreskriflerna i 120 § UL saknar motlsvarighet i departementsförslagel liksom i beredningens förslag. Bestämmelserna i 12 § förordningen (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (UP) om Dutch auction kommer härigenom alt sakna betydelse. De föreslås därför bli upphävda.

25§

Paragrafens försla stycke motsvarar 2 § i lagberedningens förslag. Andra stycket har i lagberedningens förslag sin motsvarighet i 3 § andra stycket.

Departementschefen. Fast egendom kan säljas exekutiv! under konkurs dels som följd av all egendomen är utmält dels när konkursförvaltaren enligt 70 § KL hos ÖE har begärt exekutiv försäljning av egendom som tillhör konkursbo. I första stycket av paragrafen har i enlighet med beredningens förslag föreskrivits att lagens bestämmelser om exekuliv försälining av utmätt egendom i tillämpliga delar gäller när cgendom skall säljas exekutiv! under konkurs. Föreskriften omfattar sålunda båda de nämnda fallen. Påpekas kan all det i lagen på olika ställen ges särskilda regler om försäljning under konkurs.

167 £ i beredningens förslag har särskilt angetts att fastighetsägaren företräds av förvaltaren i fall då fast egendom ingår i konkursbo. Eftersom delta får anses ligga i sakens natur, saknar departementsförslaget molsvarande föreskrift. Beredningen har också i lagen velat ta in en erinran om förvaltarens åligganden enligt KL när fastighet säljs exekutivt under konkurs. En sådan erinran behövs enligt min mening inte. I sammanhanget vill jag på-

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 peka att bestämmelserna om förvaltarens åligganden i nämnda avscende berörs i förslaget till lag om ändring i KL (jir 70 §).

I andra stycket av paragrafen har föreskrivils att lagens bestämmelser om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom är tillämpliga också i fråga om den rätt till betalning på grund av ägarhypotek som enligt 6 kap. 9 § JB tillkommer ägaren. I vissa fall skall ägarhypotek emellertid inte jämställas med fordran som är förenad med panträtt. Detta framgår i så fall av de särskilda bestämmelserna i lagen, såsom av bestämmelserna i 33 8 andra styckel, 34 § andra stycket och 58 £ första slycket i departementsförslaget.

J och 4 §§

Paragraferna motsvarar 5 och 6 §§ i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I departementsförslaget har i 3 § tagits upp bestämmelser om beskrivning och värdering som skall föregå en exekutiv fastighetsförsäljning. I 4 § finns bestämmelser om utredning angående fastighets rättsliga förhållanden samt om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren kan inneha. Bestämmelserna har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motiveringen.

I 35 första stycket har bestämmelserna om beskrivning och värdering av fastighet sammanförts. I samband därmed har bestämmelserna undergått viss saklig ändring i förhållande till beredningens förslag. I det hänseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen. I andra stycket har tagits in särbestämmelsen beträffande värdering i fall då en eller flera gemensamt inlecknade fastigheter skall säljas. I departementsförslaget har, i enlighet med vad som har angetts i den allmänna motiveringen, föreskrivils alt värdering av samtliga gemensamt intecknade fastigheter skall ske, om en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas för någon av dem.

4§ första stycket innehåller föreskrifter om utredning angående fastighets rättsliga förhållanden. Föreskrifterna överensstämmer i sak med beredningens förslag. I paragrafens andra stycke ges den i den allmänna motiveringen behandlade beslimmelsen om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren innehar.

Bestämmelserna i 4 § första stycket första punkten och andra stycket innebär att fastighetsägaren skall tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende och dessutom obelånat pantbrev som han kan inneha. Lämpligt torde vara att ÖE ger den som förordnas att utföra beskrivning av fastigheten i uppdrag att avfordra fastighetsägaren sådana handlingar (jfr nuvarande 79 & UL).

I 5 § tredje stycket och 6 § tredje stycket i beredningens förslag finns bestämmelser som innebär dels att känd innehavare av företagsinteckning skall underrätlas, om ägaren driver näringsverksamhet på fastigheten, dels att fastighetsägaren skall underrättas om värderingsförrättning. Dessa bestämmelser bör enligt min mening ges i form av tillämpningsföreskrifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 199

[5 un

Paragrafen motsvarar 7 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. I gällande lag saknas bestämmelser för det fall tvist råder om äganderätten till utmätt fast egendom. Däremot infördes genom 1967 års ändringar i UL i 100 c § regler för det fallet att det föreligger sådan tvist om tillbehör till fast egendom. Kan den som påstår att han äger tillbehör inte genast styrka sin rätt, skall sålunda ÖE, om sannolika skäl visas, hänvisa honom att inom en månad väcka talan mot borgenären och gäldenären. Underlåter han att väcka talan i rätt tid förlorar han sin talan mot borgenären. Borgenären å sin sida har alltid rätt att själv väcka talan. Särskild försäljning av tillbehör får inte ske förrän tvisten prövats eller tiden för att väcka talan gått ut. Är ivistens utgång av väsentlig betydelse för fastighetens värde, får inte heller fastigheten säljas dessförinnan.

Lagberedningen. Enligt beredningens mening kan en ny lag inte med tystnad gå förbi den situationen att tvist råder om äganderätten till fastigheten, även om det inte ofta torde förekomma att utmätning och sådan tvist sammanträffar. Beredningen föreslår att bestämmelser om tvist rörande äganderätten till fastigheten och beträffande tillbehör tas upp i en gemensam para-

graf.

Det är uppenbart att tvist om äganderätten kan inverka högst menligt på det pris som kan uppnås vid fastighetens försäljning, eftersom den som köper fastigheten är utsatt för risken alt fastigheten frångår honom. Även på andra sätt kan stora olägenheter vållas, om själva utgångspunkten för auktionen är oriktig. Beredningen anser det angeläget, att ÖE kan åstadkomma klarhet i frågan. Om någon påstår bättre rätt till utmätt fastighet, skall ÖE sålunda kunna förelägga honom att väcka talan inom viss tid vid äventyr att han förlorar sin rätt. Talan skall väckas inom en månad efter det att föreläggandet genom ÖE:s försorg delgivils den som gör anspråk på fastigheten. Talan skall riktas mot såväl utmätningssökanden som den som i ärendet antagits vara ägare, dvs. regelmässigt gäldenären. Talan skall väckas vid fastighetsforum, dvs. domstol som anges i 10 kap. 10 3 RB.

Beredningen föreslår att ÖE skall ha diskretionär befogenhet att pröva, om det finns skäl att ge sådant föreläggande som nu nämnts. I vissa situationer är tvisten utan slörre betydelse för försäljningen, t. ex. om utmätning skett för fordran med förmånsrätt som gäller oavsett lvistens utgång. Tvisten inverkar då bara på frågan vem som i ärendet skall representera fastigheten och vem som skall lyfta utdelning på ägarhypotek eller eventuellt överskott liksom på vissa andra mera sekundära spörsmål. ÖE skall alltså ge föreläggande bara om skäl föreligger därtill. I denna prövning ingår också befogenhet att underlåta föreläggande, om ÖE bedömer det framställda anspråket som ogrundat. Att bortse från anspråket i sådana fall kan dock vålla sådana olägenheter alt försiktighet måste iakttas.

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I fråga om lvist om tillbehör till ulmält fast egendom föreslår beredningen att ÖE skall diskretionärt pröva, om tvisten är av sådan betydelse alt föreläggande bör meddelas. Detta ger ÖE något större frihet än enligt gällande lag som gör föreläggande obligatoriskt, om sannolika skäl visats.

Väcks inte talan om äganderätten till fastigheten eller tillbehör i enlighet med föreläggande, är enligt beredningens förslag talan förlorad mot sökanden, om denne inle själv väckt talan inom föreskriven tid.

Är tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten inte säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord —- dvs. genom dom celler beslut som vunnit laga kraft — eller tiden för väckande av talan har gått ut. Den nuvarande bestämmelsen i 100 c § 2 mom. UL att särskild försäljning av tillbehör inte får ske förrän tvist om tillbehören prövats cHer tid för talans väckande gålt ut tas upp i 16 §i beredningens förslag (jfr 14 8 i departementsförslaget).

Remissyltrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län efterlyser regler om hur ÖE bör förfara i det fall han finner uppenbart att den som påstår bättre rätt till utmätt fastighet har fog för sin talan.

Departementschefen. Jag d.elar beredningens uppfaltning att FfL bör innchålla bestämmelser för det fall tvist råder om äganderätten till fastigheten. Beträffande den närmare utformningen av dessa bestämmelser och reglerna om ivist rörande äganderätten till tillbehör kan jag helt ansluta mig till beredningens förslag, som i huvudsak lämnats utan krilik av remissinslanserna. |

Om utmätning av fastighet har skett för oprioriterad fordran och ÖE finner att tredje man som påstår sig ha bättre rätt till fastigheten har fog för sin talan, bör föreläggande att väcka talan alltid utfärdas. Detta får anses framgå av hestämmelserna i första styckel av paragrafen. Läget är cmellertid ett annat, om tredje rnan hos ÖE styrker att han äger byggnad celler annat som framstår som lillbehör till utmätt fastighet. I sådan fall bör föremålet undantas från försäljningen av fastigheten (jfr prop. 1967: 16 s. 120). Delta kan vid försäljning på auktion ske genom att ÖE enligt 38 § särskilt anger att föremålet inte följer med fastigheten.

65 Denna paragraf motsvarar 8 §i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. När en fastighet utmätts får ägaren i regel sitta kvar på fasligheten, ombesörja dess förvaltning och tillgodogöra sig avkastningen. Enligt 80 a 8 UL, som tillkom i samband med 1967 års ändringar i UL, får ägaren dock inte minska egendomens värde genom att överlåta tillbehör. Inte heller får han annat än för husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra egendomen. I övrigt får han i princip tillgodogöra sig normal avkastning av egendomen (1 mom.). På fastighetsägarens begäran kan ÖE medge undantag från de uppställda förbuden i den mån det kan ske utan intrång i exekutionssökandens rält och i övrigt är lämpligt (2 mom.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 201

Lagberedningen. Beredningen föreslår i fråga om gäldenärens rätt att tillgodogöra.sig normal avkastning alt denna uttryckligen begränsas till att avse tiden fram till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen.

Beredningens förslag innefattar inte något förbud för fastighetsägaren att på normalt sätt bärga mogen skörd. ägaren kan göra detta även under tiden mellan auktion på fastigheten och köparens tillträde, om inte annat bestäms. Detta får beaktas vid bestämmandet av auktionsvillkoren. ÖE får sålunda enligt beredningens förslag möjlighet att föreskriva att växande gröda och annan avkastning skall ingå i försäljningen. Detta blir bindande för ägaren.

Beredningen framhåller att fastighelsägaren enligt gällande lag är berättigad att upplåta rättigheter i den fasta egendomen även efter det att denna har blivit utmätt. Denna befogenhet kan emellertid vålla praktiska olägenheter särskilt i fall då andel i fastighet tagits i mät eller utmätt fastighet har förvärvats av gäldenären under villkor som alltjämt gäller, Om andelen eller den fastighet som gäldenären innehar med villkorlig rätt skall säljas, är det av vikt att utmätningsobjektet inte kommer att efter försäljningen belastas av rättighet som upplåtits efter utmätningen. Även i andra fall synes de höra till god ordning att gäldenären inte genom upplåtelser av rättighet belastar den utmätta egendomen på ett sält som vållar onödiga svårigheter vid försäljningen. Beredningen har därför övervägt ett generellt förbud för ägaren att sedan fastigheten blivit utmätt upplåta rättighet till densamma. Det har emellertid synts beredningen tveksamt, om ett sådant förbud är tillräckligt motiverat. Efter utmätning kan det ibland dra ut på tiden innan försäljning kan genomföras. I synnerhet i fråga om hyresfastigheter kan man tänka sig praktiska olägenheter av att hyresvärden inte kan sluta hyresavtal m. m., även om förbudet förses med dispensmöjlighet för ÖE. Beredningen har också befarat att ett förbud kan vålla missförstånd i samband med upprättandet av sakägarförteckning, om ägaren i strid däremot slutit hyresavtal eller upp- Jåtit annan rättighet. Vissa regler hur nyttjanderättshavare skall uppsägas synes också påkallade, om ett generellt förbud mot rättighetsupplåtelser meddelas. Beredningen har därför valt en mera försiktig väg och föreslår en uttrycklig bestämmelse alt ägaren inte får upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt huvudregeln om fastighetsägarens befogenheter beträffande utmätt fastighet. Den föreslagna bestämmelsen innebär inle mer än en bekräftelse på vad som ändå gäller. Vidare föreslås ÖE få befogenhet att förbjuda ägaren att upplåta annan rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

Förbudet för ägaren att minska fastighetens kapitalvärde liksom förbudet att upplåta rättigheter kan ibland drabba ägaren onödigt hårt. Beredningen föreslår därför — i överensstämmelse med 80 a § 2 mom. UL — möjlighet för ÖE alt på begäran av ägaren efter diskretionär prövning medge undantag från de uppställda förbuden. Utmätningssökanden bör höras i ärendet.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att beredningen Tt Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

202 Kungl. Maj:ts pröposition nr 20 år 1971 inte nämnt under vilka förutsättningar ÖE kan föreskriva att växande gröda eller annan avkastning skall ingå i exckutiv försäljning av fastighet. Förslaget är i detta hänseende så oklart att en omarbetning behövs. Beträffande förslaget att ÖE skall kunna förbjuda fastighetsägaren alt upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning anser länsstyrelsen att det knappast torde föreligga skäl för ÖE att meddela sådant förbud ex officio. Förbud bör kunna meddelas bara efter framställning från utmätningssökanden cller annan borgcnär. Hovrätten för Västra Sverige påpekar att beredningen i motiven har uttalat att utmätnirgssökanden bör höras innan undantag från förbudet att utnyttja eller bruka utmätt fastighet medges. En uttrycklig bestämmelse om detta bör tas in i lagtexten.

Departementschefen. De av beredningen föreslagha reglerna, som i väsentliga delar överensstämmer med gällande rätt, har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Öckså jag biträder förslaget. Att som en remissinstans föreslagit i lagen lämna närmare föreskrifter om auktionsvillkoren beträffande växande gröda och annan avkastning finner jag varken lämpligt eller behövligl. Frågan om villkoren för försäljning får bedömas från fall till fall. Jag vill emellerlid framhålla att det beträffande växande gröda ofta torde vara befogat att låta denna ingå i försäljningen. Ett sådant försäljningsvillkor innebär förbud för ägaren att tillgodogöra sig mogen skörd under liden mellan auktionen och köparens tillträde.

Under remissbehandlingen har hävdats att förbud för fastighetsägaren att upplåta rättighet borde få meddelas bara efter framställning från rättsägare. Jag vill i anledning härav framhålla att del i vissa fall, t. ex. då andel av fastighet utmätts eller köpåres villkorliga rätt tagits i mät, kan framstå som angeläget att ÖE kan handla utan dröjsmål och utan att behöva avvakla initiativ från utmätningssökanden eller annan borgenär. I likhet med beredningen anser jag att utmätningssökanden hör höras innan ÖE medger undantag från förbud enligt denna paragraf. Att som en remissinstans föreslagit ange detta i lagen finner jag inle behövligt.

7§

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 80 a £ 3 mom. UL kan ÖE på begäran av utmälningssökanden vid behov förordna al! utmälningsman skall ta vård om fastighetstillbehör. I brådskande fall får utmätningsman på begäran omedelbart ta vård om tillbehör. Sådan ålgärd skall genast anmälas hos ÖE, som skall pröva om åtgärden skall bestå. Kostnaden för vården skall förskjutas av sökanden, om utimätningsmann.cn begär det.

Lagberedningen. Enligt beredningen bör inte bara utmätningssökanden utan också annan borgenär få begära att tillbehör sätts under vård. Det är nämligen inle givet alt utmätningssökanden finner anledning att ingripa därför att tillbehör skingras, eftersom hans förmånsrätt kan vara så god 'att .han inte behöver lita till tillbehören för att få sin fordran täckt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 203

Departementschefen. Paragrafen har tagits upp i departementsförslaget med det innehåll som beredningen föreslagit. Frågan om kostnaden för vården bör, i överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit, regleras i 198 8 UL.

8—10 88

Paragraferna motsvarar 10—12 §§ i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. 81 8 UL innehåller föreskrifter om sysslomannaskap beträffande utmält fastighet. I 1 mom. finns regler om det s. k. mindre sysslomannaskapet, vilket inte rubbar gäldenärens besiltning av fastigheten. På begäran av utmätningssökanden kan utmätningsmannen förordna att avrad, hyra eller ränta skall uppbäras av honom eller särskild syssloman. Utmätningsmannen skall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att ulge något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen. I 2 mom. regleras det större sysslomannaskapet, som innebär ait syssloman förordnas att omhänderta och förvalta egendomen. Som förutsällning för detta gäller att det är fara för aft ägaren vanvårdar egendomen eller förfogar över den i strid med bestämmelserna i 80 a § UL eller att egendomen på annat sält försämras i slörre mån. Om syssloman har förordnats enligt 1 eller 2 mom. och fastigheten skall säljas, gäller enligt 3 mom. alt medel som sysslomannen har uppburit skall redovisas till auktionsförrättaren. Detla skall ske före auktionen eller före borgenärssammanträde enligt 102 § UL, om sådant förekommer. Detsamma gäller i fråga om ulmätningsman som uppburit avkastning. Om avkastning av utmätt fastighet ulgörs av varor, skall utmätningsmannen ombesörja att varorna säljs på exekutiv auklion eller under hand och därefter redovisa influtna medel enligt tidigare angivna regler. För medel som inte redovisats i angiven ordning skall redovisning lämnas före det sammanträde, då fördelning av köpeskilling eller annan tillgång skall äga rum.

Lagberedningen. Beredningen har tagit upp de nu gällande reglerna om det mindre sysslomannaskapet i huvudsak oförändrade. Beslut om mindre sysslomannaskap skall dock fattas av ÖE. Ansökan om sysslomannaskap får göras såväl av utmätningssökanden som av annan borgenär.

I fråga om det slörre sysslomannaskapet föreslås inte annan ändring i förhållande till gällande rätt än att begäran om förordnande kan göras inte bara av utmälningssökanden utan också av annan borgenär.

Beredningen har inte funnit det nödvändigt all i lag reglera när redovisning skall ske utan ansett att frågan kan överlämnas till ÖE:s bedömande i varje särskilt fall.

Remissyttrandena. I fråga om det mindre sysslomannaskapet anser länsstyrelsen i Kalmar län att de nuvarande reglerna bör behållas oförändrade med den jämkningen att ansökan om förordnande av syssloman som beredningen föreslagit skall kunna göras av varje borgenär. Beträffande reglerna om redovisning av uppburen avkastning anser länsstyrelsen i Kopparbergs

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 län att det inte finns någon anledning att ändra på nu gällande regler. En förutsättning för att avkastning skall kunna beaktas när ÖE gör upp sakägarförteckning måste vara att avkastningen i reda pengar är tillgänglig hos ÖE. De tillfällen då detta sålunda bör vara fallet är vid borgenärs- och fördelningssammanträdena. Samma förfarande bör tillämpas i fråga om konkurs- . förvaltares motsvarande redovisning. Länsstyrelsen i Kalmar län är av samma uppfallning. Denna länsstyrelse framhåller även alt det är en fördel om redovisningsfrågan regleras så, alt särskilda beslut inte skall behöva meddelas från fall till fall. .

Departementschefen. Vad beredningen föreslagit beträffande sysslomannaskap och redovisning av uppburna. medel ger inte anledning till erinran från min sida. Jag kan sålunda inte ansluta mig till den under remissbehandlingen framförda kritiken mot de föreslagna redovisningsbestämmelserna. Någon ändring i sak av vad som nu gäller sker inte genom bestämmelserna i förslaget. I praktiken torde det bli så att redovisning av uppburna medel också framdeles sker dels vid bevakningssammanträde, dels vid sammanträde för köpeskillingsfördelning.

11 5

Paragrafen motsvarar 13 § första, andra och tredje styckena i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I derna paragraf har tagits upp bestämmelser om tidsfrist för försäljning av utmält fastighet och om anstånd med försäljning. Bestämmelserna har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motiveringen.

Som framgår av det föregående förordar jag, i molsats till beredningen, att domstols beslut varigenom fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrält i fastighet skall ha utmätningsverkan. Mitt förslag i del avseendet innebär att utmätningsverkan liksom f. n. skall förfalla om framställning om försäljning inte görs hos ÖE inom två månader (jfr 86 § UL). I överensstämmelse med delta bör i etl sista stycke av denna paragraf föreskrivas att, om försäljning skall ske på grund av sådant avgörande av domstol som har utmälningsverkan (jfr 77 a 8 UL), tidsfristerna som anges i paragrafen skall beräknas med utgångspunkt från tidpunkten då framställning om försäljningen gjordes hos ÖE.

Denna paragraf motsvarar 14 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 87 8 UL får vissa rättsägare vars rält kan vara beroende av försäljning av egendomen inträda i utmätningssökandens rätt

genom att betala hans fordran och den kostnad för vilken sökanden svarar

(s. k. utlösningsrätt). Sådan befogenhet tillkommer den som har fordran för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller som har nylljanderält

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 205

till egendomen, återköpsrätt, rätt till servitut eller rätt till elektrisk kraft. Har utmätning skett för del av fordran, har utmätningssökanden dock före-

träde för sin återstående fordran. | |

Lagberedningen. Beredningen föreslår regler om utlösningsrätt, som i huvudsak stämmer överens med gällande lag. Kretsen av utlösningsberättigade föreslås dock ulsträckt till envar vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning. Däremot anser beredningen det inte behövligl att uttryckligen ange att utmätningssökanden efter det utlösning skell har företräde för sin återstående fordran. Att så måste bli fallet ligger i sakens natur. För att undanröja den oklarhet som enligt gällande rätt råder beträffande frågan inom vilken tid utlösningsrätten skall utövas, föreslår beredningen en regel med innebörd att utlösning skall ske innan fastigheten har sålts.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det bör uttryckligen föreskrivas att utmälningssökande har företräde för sin återstående fordran, när utlösning har skett för del av fordran. Hovrätten för Västra Sverige delar däremot beredningens bedömning i deita avseende. Däremol sätter hovrätten i fråga om utlösning för del av fordran över huvud taget bör vara tillåten. En sådan ullösning kan enligt hovrätten skapa problem men torde inle fylla något egentligt behov.

Departemenlischefen. Beredningens förslag om rätt för vissa intressenter att inträda i utmätningssökandens rält genom att betala hans fordran och kostnad för vilken sökanden svarar slämmer i huvudsak överens med gällande rält. Vad beredningen föreslagit bar utan saklig ändring tagils upp i departementsförslaget. Som beredningen föreslagit bör utlösningsrätten kunna utövas intill dess fastigheten har sålts.

13 §

Paragrafen motsvarar 15 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. När fast egendom är avträdd till konkurs och säljs exekutivt på begäran av förvaltaren har enligt 114 § UL vissa borgenärer rält all begära att försäljning sker till gäldande av deras fordringar (s. k. anslutningsrätt). Sådan rätt tillkommer borgenär som i konkursen bevakat fordran för vilken egendomen svarar enligt 17 kap. 9 § HB eller som skall utgå ur egendomen med förmånsrätt framför intecknad fordran. Vidare fordras att borgenärens rätt lill betalning ur fastighelen är ostridig eller styrkt. Den som vill utöva anslutningsrätt skall göra det inom den tid som är föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet som bör beaktas vid försäljningen. Om anslutningsyrkande inte framställs, får försäljning inte ske till förfång för de rältsägare som tagils upp i borgenärsförteckningen.

Lagberedningen. Beredningens förslag stämmer i huvudsak överens med gällande bestämmelser. |

F.n. finns anslutningsrätt bara om försäljning skall ske på konkursförvaltarens begäran. Emellertid kan exekutiv försäljning under konkurs också ske

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 t. ex. efter utmätning, vilken begärls av borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fastigheten. De moliv som bär upp anslutningsrätten gör sig gällande också när fasligheten under konkursen skall säljas på grund av ulmätning. Beredningen föreslår därför, att anslutningsrätt alltid skall kunna utövas när fastighet som avträtts till konkurs skall säljas exekutivt.

Den som vill utöva anslulningsrätt skall f. n. göra det inom den tid som är föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet som bör beaktas vid försäljningen. Detta medför, att intressenter i fastigheten inte i förväg kan beräkna var lägsta budet kommer att ligga. Av underrältelserna till sakägarna bör visserligen framgå, att försäljning sker för konkursbos räkning. Den som känner reglerna i detalj kan därav förstå att han bör inställa sig vid auktionen och bevaka sin rält medl hänsyn till att lägsta budet eventuellt kan komma atl sänkas hur långt som helst. Andra kan förbli helt okunniga om den risk som hotar. Man bör därför begränsa möjligheterna alt ändra förutsättningarna för realisationen och sörja för tydliga meddelanden till sakägarna. Om anslutningsrätt skall föreligga också när initiativ till försäljning under konkurs kommer från en utmälningssökande, blir det än mera angeläget att en ny ordning införs. Beredningen föreslår därför att den som vill ansluta sig skall anmäla detta hos ÖE senast två veckor före del bevakningssammanträde som skall föregå auklion. Uppgift om redan skedd anslutning kan tas in i den underrättelse som enligt 23 83 i beredningens förslag (jfr 218 i departementsförslaget) skall sändas till kända sakägare. Om anslutningen kommer senare men ändå i behörig tid, skall enligt samma paragraf särskilda underrätlelser sändas till sakögarna.

Rätt till utlösning föreligger också när fastighelen säljs under konkurs. Beredningen föreslår en särskild regel om att den som utövat sin anslulningsrätt kan bli utlöst.

Remissyttrandena. Beredningens förslag har i allmänhet godtagits eller Jämnats utan erinran under remissbehandlingen. Kritiska synpunkter anläggs emellertid i några remissvar.

Advokatsamfundet sätter i fråga om tillräckliga skäl finns alt behålla den nuvarande bestämmelsen att innehavare av fordran med panlrätl i fasligheten skall ha bevakat sin fordran i konkursen för att få utöva anslutningsrätt. Enligt samfundet bör det vara tillräckligt alt innehavaren kan styrka sin fordran och panträtt inför ÖE.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att varken gällande rätt eller förslaget innehåller några närmare bestämmelser om innebörden av att borgenärs rält till betalning ur fastighelen skall vara ostridig eller styrkt. Enligt länsstyrelsens mening skulle det vara till fördel för såväl ÖE som rättsägare i konkurser om det av lagtexten klarare framgick exempelvis alt ostridighet anses föreligga när anslulningsyrkandet bilräds av konkursförvaltaren celler när det beträffande lönefordringar och likställda fordringar framgår av konkursbouppteckningen att de inte helt kan gäldas ur konkursboets lösa egen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 207

dom. Föreskriften att den som vill ansluta sig skall anmäla det hos ÖE senast två veckor före bevakningssammanträdet och bestämmelser om särskilt meddelande om anslutning till rättsägarna anser länsstyrelsen vara onödiga. Enligt länsstyrelsens erfarenhet är möjligheterna till anslutningsrätt så välkända bland de rättsägare som kan beröras därav, att de redan vid beskedet om alt faslighetsägaren är i konkurs får klart för sig att anslutning kan komma att aktualiseras och rättar sina mått och steg därefter. Visserligen kommer enligt beredningens förslag anslutningsrält att kunna ulövas också i de fall då annan än konkursförvaltaren har begärt försäljningen. I sådana fall kan det givetvis vara av värde för övriga borgenärer alt få veta att gäldenären är i konkurs och alt anslutningsrätt kan bli aktuell. Emellertid anser länsstyrelsen att det för dessa fall bör vara tillräckligt att föreskriva att ÖE, där så kan ske, underrättar rättsägarna om att fastighelsägaren är i konkurs och att anslutning på grund härav kan bli aktuell. Anslutningsrätten bör därefler kunna utövas intill dess bevakningsförfarandet avslulas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser däremot att den föreslagna tiden om två veckor är väl kort. Eflersom uppgift om anslutning om möjligt bör tas in i den underrättelse om auktionen, som skall tillställas kända sakägare, bör tiden enligt länsstyrelsen lämpligen bestämmas till tre veckor.

I yttrandet från länsstyrelsen i Kopparbergs län berörs också förslaget att utlösningsrält skall kunna utövas när fastighet skall säljas under konkurs. Länsstyrelsen anser att förslaget i det avseendet kan ge upphov till mycket svårbedömbara problem beträffande utlösnings- och skyddsbeloppets storlek. Länsstyrelsen erinrar om att lönebelopp vid exekutiv fastighetsförsäljning regelmässigt bevakas reservationsvis och att det kan gå år innan en konkurs i vilken det förekommer lönefordringar har avslutats eller framskridit så långt alt lönefordringarna slulgiltigt kan tas ut ur fastigheten. Länsstyrelsen framhåller dessutom alt ullösningsrättens syften vid exekutiv fastighetsförsäljning under konkurs i stort selt kan bli tillgodosedda genom reglerna om anslutningsrätt. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden av det anförda sätta i fråga om det är nödvändigt att medge utlösningsrätt i konkursfallen.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna angående anslutningsrätt under konkurs stämmer i huvudsak överens med nu gällande bestämmelser. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig till förslaget.

För att borgenär skall kunna utöva anslutningsrätt förulsätts liksom enligt gällande rätt att hans fordran bevakats i konkursen och att hans rätt till betalning ur fasligheten är ostridig eller slyrkts. Jag kan inte dela den uppfattning som kommit fram under remissbehandlingen att kravet på bevakning i konkursen bör slopas. Inte heller anser jag det möjligt att i lagtexten närmare precisera när borgenärs rätt till betalning skall anses vara ostridig eller styrkt. Den närmare bestämningen härav får överlämnas åt rättstillämpningen (jfr NJA 1968 s. 6).

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Enligt gällande rätt kan intressenter i fastighet, som skall säljas exekutivt under konkurs, inte i förväg beräkna var lägsta budet kommer att ligga. Mot denna bakgrund är beredningens förslag, som innebär en begränsning av möjligheterna att genom anslutning ändra förutsättningarna för försäljningen, enligt min mening väl. grundat. Den tid inom vilken anslutning enligt förslaget skall anmälas anser jag också vara väl avvägd. Vad som i dessa avseenden anförts under remissbehandlingen har sålunda inte föranlett mig att frångå beredningens förslag. Jag biträder även förslaget i fråga om utlösningsrält när fastighet skall säljas under konkurs.

14—17 §8

Paragraferna motsvarar 16—19 §§ i lagberedningens förslag.

Deparlementschefen. Dessa paragrafer behandlar separat försäljning av fastighetstillbehör. De motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 100 a—b $$ UL.

Beredningens förslag lämnas med något undantag utan erinran av remissinstanserna. En länsstyrelse anser dock att de nuvarande bestämmelserna om separat försäljning av fastighetstillbehör innebär så många svårbedömda problem att det berättigade i att behålla dem kan sättas i fråga. För att onödigt arbete skall undvikas bör regleringen i vart fall utformas så att frågan om separat försäljning bara behöver tas upp till prövning efter uttryckligt yrkande från rättsägare. Vidare har två länsstyrelser uttalat att det bör åvila kronofogdemyndigheten att verkställa separat försäljning av tillbehör och att delta bör anges i lagtexten. Kronofogdemyndigheterna får nämligen anses ha bättre förutsättningar att genomföra sådana försäljningar än vad ÖE har.

De beslämmelser beredningen föreslår innebär att den nuvarande ordningen för separat försäljning av tillbehör som tillkom vid 1967 års ändringar i UL behålls. Jag ansluter mig liksom flertalet remissinstanser till förslaget.

Beträffande kritiken mot att initiativet till sammanträde om scparatförsäljning skall ligga hos ÖE cch att försäljningen skall omhänderhas av ÖE får jag hänvisa till vad föredragande departementschefen anförde vid tillkomsten av bestämmelserna (prop. 1967: 16 s. 110 och 112). . Bestämmelserna i 16 8 om avstående från rätt till betalning har i departementsförslaget utformats i överensstämmelse med de principer som ligger till grund för JB (jfr prop. 1970: 20 del Bs. 911).

18 3

Paragrafen motsvarar 20 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 97 § 2 mom. UL skall auktion på utmätt fastighet hållas på tid och plats som bestäms efter hörande av borgenären och gäldenären, om det kan ske utan oskäligt uppskov. Enligt 3 mom. kan auktionen, om särskilda skäl är därtill, hållas utanför ÖE:s område. UL innehåller inte några bestämmelser om visning av fastighet som skall säljas exekutivt.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 209

Lagberedningen. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslår beredningen, att utmätningssökanden och ägaren skall få tillfälle att yttra sig innan ÖE bestämmer tid och plats för auktionen, när det inte föranleder för stor tidsutdräkt. Parterna får inte bestämma var och när auktionen skall äga rum men deras önskemål i det avseendet bör enligt beredningen tillmätas stor betydelse när ÖE fattar sitt beslut. Vid utsättande av tid för auktionen skall fristerna i 13 8 FfL (jfr 11 § i departementsförslaget) beaktas. Auktion kan efter omständigheterna äga rum på ÖE:s kansli eller i närheten av fastigheten eller, om ägaren medger det, på fastigheten. Om ägaren inte bor på fasligheten, bör auktion även utan hans medgivande kunna äga rum där.

Beredningen anser det utan vidare klart att auktion kan hållas på lämplig plats utanför ÖE:s ämbetsområde. Beredningen finner det alltså överflödigt att i ny lag införa bestämmelse, som motsvarar nuvarande 97 § 3 mom. UL.

När tid och plats för auktionen har bestämts, skall ÖE utsätta bevakningssammanträde och fördelningssammanträde, eftersom auktionskungörelsen skall innehålla uppgift om båda dessa sammanträden.

I andra stycket av paragrafen har beredningen tagit in en bestämmelse som ålägger fastighelsägaren att låla fastigheten visas för allmänheten på lämplig tid. Beredningen framhåller i anslutning därtill att det f.n. är en brist att ÖE inte kan låta spekulanter se den fastighet som skall säljas. Beträffande byggnaders skick inomhus är de t. ex. hänvisade till att studera den beskrivning över fastigheten som upprältas, om inte fastighetsägaren frivilligt visar fastigheten. Det förefaller beredningen angeläget, att spekulanter kan få gå igenom fastighelen även om ägaren inte är hågad att visa den. Ägaren är enligt förslaget inte skyldig alt själv visa fastigheten, om han inte vill. Visningen kan då enligt beredningen ombesörjas av någon som ÖE har utsett därtill. Innan tid och sält för visning bestäms bör ÖE höra sig för hos ägaren. Beredningen har inte ansett det nödvändigt att ställa upp någon särskild sanktion för den händelse att ägaren molsätter sig visning. Beredningen framhåller emellertid, att ÖE torde ha befogenhet att använda visst tvång, t. ex. att låta låssmed öppna dörren åtminstone till en obebodd byggnad, om ägaren trots kallelse har uteblivit. Beredningen undersiryker alt denna befogenhet måste användas med försiktighet. ÖE skall tillse, att spekulanterna inte uppträder olämpligt eller blir i tillfälle alt öva skadegörelse eller göra tillgrepp.

Lika med fastighetsägaren är nyltjanderältshavare enligt beredningens förslag skyldig att låta visa fastigheten.

Remissyttrandena. Föreskriften att ägare till utmätt fastighet, liksom nyttjanderättshavare, skall vara pliktig att visa fastigheten för allmänheten på lämplig tid har berörts i flera remissvar. Allmänt framhålls därvid att det är en brist att en föreskrift med denna innebörd inte finns i nu gällande rätt. I några yttranden anläggs emellertid vissa synpunkter på utformningen av föreskriften och de uttalanden beredningen har gjort i anslutning till denna.

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Länsstyrelsen i Kalmar län anser prakliska och andra skäl tala för att de uppgifter i samband med visning av fastighet som beredningen synes vilja lägga på ÖE i stället bör åligga kronofogdemyndigheten. Denna uppfattning delas av länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län. Förstnämnda länsstyrelse pekar i det sammanhanget på det förhållandet alt tvång i vissa fall kan komma all användas, Enligt länsstyrelsens mening bör i administrativ ordning införas bestämmelser om att ÖE kan förordna kronofogdemyndighet att verkställa visning.

Några remissinstanser frarohåller att det ofta kan komma alt visa sig att fastighelsägare motsätler sig eller försvårar en visning och att det därför behövs regler som ger ÖE möjligheter att vidta åtgärder för att visning skall komma till stånd mot fastighetsägarens vilja. Advokatsamfundet anser att ÖE bör ges en lagstadgad möjlighet att snabbt komma till rätta med en ägare, som inte medverkar lill ändamålsenlig visning. Eftersom fastighetsägaren måste antas vara insolvent, bör vite normalt inte komma i fråga. I stället bör ÖE cnligt samfundet ges möjlighet att genast förordna om handräckning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår att ett handräckningsförfarande närmast molsvarande det som f. n. föreskrivs i 133 § UL skall stå till buds. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det tänkbart att handräckning enligt 191 § UL skulle kunna komma i fråga men framhåller mot detta alt det då blir fråga om en särprocess som kan dra ul på liden. Länsstyrelsen föreslår i stället en föreskrift alt kronofogdemyndighet vid behov skall lämna handräckning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län sälter i fråga om inte ÖE, för att undvika att fastighetsägare och kronofogdemyndighet gång på gång besväras av krav på visning i samma ärende, redan i kungörelse om fastighelsauktionen bör bestämma en tid för visning som skall iakttas om inte fastighelsägaren medger annat.

Departementschefen. Förs:a stycket av denna paragraf har, med vissa redaktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag. Föreskriften att sökanden och fastighetens ägare skall beredas tillfälle att yttra sig har fått utgå. Regler härom bör enligt min mening ges i form av tillämpningsföreskrifter.

I likhet med beredningen och remissinstanerna anser jag att det i lagen bör föreskrivas, att faslighetsägare, liksom nyttjanderällshavarc, skall vara skyldig att låta fastigheten visas för allmänheten på lämplig tid.

Föreskriften härom i departementsförslaget överensstämmer i sak med den beredningen har föreslagit.

Med anledning av vad som har framkommit under remissbehandlingen vill jag framhålla att uppgiflen att anordna visning av fastighet och bestämma tid för visning av ÖE kan anförtros kronofogdemyndighet eller lämplig person i övrigt (jfr 183 mom. UL).

Jag delar uppfattningen som har kommit till uttryck i några remissvar att

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 211 det bör övervägas att förena skyldigheten för ägare att låta visa fastighet med någon form av sanktion. De skyldigheter som åvilar faslighetsägare under fastighetsexekution är f. n. inte förenade med några i den exekutionsrättsliga lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana fordras i olika avseenden bör prövas i elt sammanhang under utarbetandet av UB.

Ägare bör alllid höras innan lid för visning bestäms. även denna fråga anser jag böra regleras genom lillämpningsföreskrifter.

Paragrafen motsvarar 218 i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen föreskrivs, i enlighet med beredningens förslag, att sammanträde för förhandling om försäljning av fastighet, s. k. bevakningssammanlträde, skall hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag dessförinnan. Föreskriften har behandlats i den allmänna motiveringen.

Paragrafen molsvarar 228 första och tredje styckena i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första stycket föreskrivs i enlighet med vad beredningen föreslagit att auklionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt samt att kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträdet och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Beredningen har i 22 3 andra stycket i silt förslag tagit upp föreskriften att innehavare av fordran eller rättighet i kungörelsen skall anmodas anmäla sin rält till ÖE. Enligt min mening kan denna föreskrift ges i form av en tillämpningsföreskrift.

I överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit har i paragrafens andra slycke föreskrivits att, om ÖE förordnat om särskild försäljning av tillbehör (jfr 14 §), kungörelse om auktion på själva fastigheten inte får ulfärdas förrän försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalts eller frågan om sådan försäljning har förfallit. Motsvarande föreskrift finns nu i 101 § 3 mom. UL (jfr prop. 1967: 16 s. 114, 157 och 230).

Den nämnda föreskriften får, som beredningen har påpekat, ses mot bakgrunden av alt medel som har flutit in genom en tillbehörsförsäljning kan komma att inverka på villkoren för försäljningen av själva fastigheten. Vidare gäller att lillbehören, om en tilltänkt scparatförsäljning inte blir av, skall ingå i utropet av fastigheten.

Paragrafen motsvarar 23 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I paragrafens första stycke ges föreskrifter om särskild underrättelse till sakägarna om en förestående fastighetsauktion. Be-

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 stämmelserna har, frånsett redaktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag. Bestämmelser om sätlel för underrättelse och innehållet i underrätlelsen har jag dock funnit inte böra tas upp i lagen utan i tilllämpningsföreskrifler. I andra stycket föreskrivs alt, om anslutning enligt 13 § har skett, underrättelse därom skall sändas på samma sält som underrättelse om auktionen. Föreskrifterna i nu nämnda hänseenden har berörts 1 elt avsnitt i den allmänna motiveringen.

Tanslutning till bestämmelsen att kända innehavare av fordringar och rättigheler skall underrättas bör erinras om alt det enligt 4 § första stycket åligger ÖE att självmant söka ta reda på vilka sakägare det finns. Föreskriften att ägaren skall underrättas bör kompletteras med tillämpningsföreskrift av innebörd att den som har lagfart på fastigheten alltid skall underrättas men att underrättelse också skall sändas till annan som har förvärvat fastigheten eller gör anspråk på den. Vid försäljning under konkurs skall konkursförvaltaren underrättas i ägarens ställe.

Beredningen har framhållit att också andra än sakägare som anges i paragrafen kan ha intresse av auktionen, t. ex. den som är personligen belalningsskyldig för fordran som är förenad med panträtt i fastlighelen eller som har gått i borgen för sådan fordran. Beredningen anser alt ÖE, även om särskild föreskrift inte ges i lagen, bör sända underrättelser i sådana och liknande fall, när ÖE finner det kunna vara av betydelse. Föreskrifter i detta avseende får övervägas vid utformningen av tillämpningsföreskrifterna.

Paragrafen motsvarar 24 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Om kungörelse angående faslighetsauktion inte på föreskrivet sätt har förts in i Post- och Inrikes Tidningar, länskungörelserna eller ortstidning eller om det i övrigt föreligger väsentlig brist med avseende på kungörandet, skall auktionsförrättaren enligt 104 3 UL inställa auktionen och utsätta ny tid för denna.

När utlyst auktion inställs på grund av laga hinder skall förhållandet enligt 103 § UL såvitt möjligt kungöras i länskungörelserna och tidning inom orten samt på annat lämpligt sätt.

Lagberedningen. I första stycket har beredningen tagit in föreskriften att, om auktion och sammanträden inte har blivit utlysla så som angivits i 22 och 23 88 (jfr 20 och 21 §§ i departementsförslaget), förfarandet skall avbrytas och nya tider utlysas, om bristen är väsentlig och inte kan avhjälpas på annat sätt. Någon upplysande exemplifiering av vad som avses med att bristen är väsentlig och inte kan avhjälpas har beredningen inte ansett kunna lämnas i lagtexten. Beredningen framhåller att detta hänger samman med att närmare bestämmelser om kungörandet förutsätts komma att ges i administrativ ordning. Huruvida utlysandet och senare vidtagna åtgärder kan anses ha behörigen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko intres-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 213 senter, får bedömas från fall till fall. Beredningen påpekar att underlåtenhet att enligt 103 § 2 mom. UL sända särskilda underrättelser till sakägarna, åtminstone innan 104 § UL år 1964 fick ändrad lydelse, inte ansågs medföra att auktionen skulle inställas eller att hållen auktion kunde upphävas. Enligt beredningens förslag är emellertid också detta en brist, som kan föranleda att auktionen skall inställas.

Beredningen framhåller att ÖE, om auktion inställs, vid utlysande av nya tider för auktion och sammanträden skall tillämpa bestämmelserna i 20 8 (jfr 18 §i departementsförslaget).

I andra stycket har beredningen tagit upp en föreskrift att sakägare som avses i 23 § (jfr 21 §i departementsförslaget), såvitt möjligt i god tid före bevakningssammanträdet skali underrättas, om förfarandet avbryts. Någon motsvarande skyldighet föreligger inte enligt gällande lag. Beredningen anser det emellertid vara lämpligt att dessa sakägare underrättas.

Beredningen påpekar alt det också av andra anledningar än som nämns i paragrafen kan bli nödvändigt att inställa en utlyst auktion. Ett sådant fall behandlas i 48 § andra stycket (jfr 50 § andra stycket i departementsförslaget), nämligen att indragning av gemensamt intecknad fastighet begärs. När yrkande om indragning framställs på ett sent stadium, kan det bli nödvändigt att inslälla redan utlyst auktion på den fastighel som skolat säljas. Härvid har enligt beredningens förslag denna paragraf motsvarande tillämpning. Det förekommer också ofta, att förfarandet nedläggs eller avbryts t. ex. på grund av anstånd, betalning eller återkallelse. ÖE får då vidta lämpliga åtgärder. Några beslämmelser härom har inte tagits in i lagförslaget men kan enligt beredningens mening meddelas i administrativ ordning.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser det vara olämpligt att reglerna om avbrott i förfarandet på det sält beredningen har föreslagit delas upp så ati frågan om avbrott på grund av brister i kungörelseförfarandet regleras i denna paragraf medan frågan om avbrott i övrigt skall regleras i tillämpningsföreskrifter.

Departemenischefen. Denna paragraf i departemenlsförslaget motsvarar, med en mindre redaktionell ändring, första stycket i beredningens förslag. Bestämmelsen i andra stycket i beredningens förslag bör enligt min mening kunna ges i form av en tillämpningsföreskrift.

Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige har anfört vill jag påpeka, all beredningens förslag alt frågan om åtgärder med anledning av avbrott i förfarandet av annat skäl än som nämns i paragrafen skall regleras i adminislrativ ordning avser fall då förfarandet måste nedläggas eller avbrylas till följd av alt anstånd medges, återkallelse sker eller liknande. En reglering i tillämpningsföreskrifter av förfarandet i sådana situationer är enligt min mening lämplig.

214 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

Denna paragraf motsvarar 25 8 i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Bestämmelser om borgenärssammanträde som skall hållas före eller i samband med fastighetsauktion finns intagna i 106 8 UL. Auktionsförrättaren skall vid sådant sammanträde föredra åtskilliga handlingar såsom protokoll över utmätning eller det utslag, varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur den fasta egendomen, gravationsbevis, värdering, beskrivning och handlingar rörande servitut och nyttjanderätt. Därefter skall de sakägare som har fordran cller rättigheter som bör iakttas vid auklionen anmanas att anmäla dem. Vidare skall närvarande sakägare lämnas tillfälle att yttra sig över handlingarna, anmälda anspråk och villkoren för försäljning. Om tillbehör sålts för sig, skall särskilt behandlas hur den behållna köpeskillingen för tillbehören skall användas i den mån detta inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Lagberedningen. Sammanträdet för förhandling mellan sakägarna karakteriseras av alt en rad handlingar skall läsas. Detta är lill stor del meningslöst och i praxis förekommer redan nu en viss sovring. Beredningen föreslår att ÖE vid bevakningssammanträdet bara skall redogöra för vad som är väsentligt genom alt lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och vidtagna åtgärder. Av enbart en muntlig redogörelse kan emellertid de närvarande inte få någon riktig uppfattning om vad som kan inträffa vid auktionen eller villkoren för denna. ÖE bör därför ha gjort en skriftlig uppställning av relevanta fakta och mångfaldigat den så alt de närvarande kan få var sitt exemplar. Den bör innehålla beskrivning över fasligheten och så fullständig slomme till sakägarförteckning som möjligt. Efter ÖE:s redogörelse skall innehavare av fordran celler rättighet som bör iakttas vid auktionen uppmanas att anmäla den. Om sakägare gjort anmälan före bevakningssammanträdet, skall ÖE meddela detta. Närvarande sakägare skall få tillfälle att yltra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen. Vid bevakningssammanträdet skall särskilt behandlas hur behållen köpeskilling från eventuell försäljning av tillbehör skall användas, i den mån det inverkar på försäljningen av fastigheten.

Remissyttrandena. De föreslagna bestämmelserna har godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Beredningens uttalande i motiven alt ÖE bör göra en skriftlig uppställning. av relevanta fakta som vid sammanträdet tillhandahålls rättsägarna har kommenterats i några remissvar. Länsstyrelsen i älvsborgs län anser att beredningens förslag i och för sig är lämpligt men svårt alt genomföra i prakti-: ken, eftersom bevakningarna ofta sker på sådant sält att borgenärsförteckning får göras i sista stund. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att en uppställning av det slag beredningen har tänkt sig knappast är behövlig för rällsägarna annat än vid vissa mera komplicerade auktioner. Denna länssty-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 215 relse påpekar också att uppställningen för att göra avsedd nytta bör tillhandahållas på ett tidigare stadium än vid bevakningssammanträde. Också länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att särskild uppställning inte behövs annat än vid mer komplieerade auktioner. Enligt överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt bör ÖE vid bevakningssammanträdet lämna en redogörelse för innehållet i tillgängliga handlingar och för vidtagna åtgärder. Det är emellertid onödigt att redogörelsen är skrifllig.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna, som inle mött någon crinran under remissbehandlingen, har tlagils upp i departementsförslaget i sak oförändrade.

Beträffande beredningens uttalande i motiven att ÖE till bevakningssammanträde bör ha gjort upp en skriftlig uppställning av relevanta fakta vill jag med anledning av vad som anförts i några remissyttranden framhålla att varken beredningens förslag eller departementsförslaget uppstläller något krav på särskild uppställning. Det ankommer således på ÖE att avgöra il vilka fall en sådan uppställning bör göras upp. Jag vill emellertid understryka att en skriftlig redogörelse ofta och framför allt vid mera kompliccrade försäljningar kan fylla en viktig funktion.

Denna paragraf motsvarar 26 § lagberedningens förslag.

Departementschefen. 1 paragrafen föreskrivs i saklig överensstämmelse med gällande rätt (107 & 1 mom. UL) och beredningens förslag att sakägarförteckning skall upprättas när förhandlingen mellan sakägarna avslutats. Under remissbehandlingen har föreslagits alt sakägarförteckningen skall hål- Jas tillgänglig viss tid före auktionen. Ett sådant krav kan cmellertlid inte uppställas, eftersom auktionen kan hållas i direkt anslutning till bevakningssammanträdet.

Paragrafen motsvarar 27 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf reglerar vilka fordringar och rättigheter som skall tas upp i sakägarförleckningen. Den stämmer i sak överens med vad beredningen har föreslagil.

De rättligheler som enligt paragrafen skall tas upp i sakägarförteckningen är sådana som på grund av upplåtelse besvärar fastigheten och som avses i 7 kap. 1 § JB, dvs. nyltjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Däremot skall sådana rättigheler som avses i 7 kap. 4 £ JB, dvs. vägrätt, gravrätt och bostadsrätt, inte tas upp i förteckningen. Äldre rättighetslyper som utmönstrats i JB får beaktas i övergångsbesltämmelserna (jfr 3 § tredje slycket i beredningens förslag).

Under remissbehandlingen har bl. a. den kritiken framförts met motsvarande bestämmelser i beredningens förslag att det inte tillräckligt klart framgår med vilket belopp fordran skall tas upp i förteckningen. Jag vill därför

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 framhålla att denna paragraf bara reglerar vilka fordringar och rättigheter som skall tas upp i förteckningen, medan bestämmelser om beräkning av fordringsbelopp m. m. lämnas i de följande paragraferna.

26 §

Paragrafen motsvarar 28 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna och de närmast följande tre paragraferna innehåller närmare bestämmelser om hur sakägarförteckningen skall upprättas. I första stycket av förevarande paragraf har liksom i 107 8 UL angetts att fordringar och rättigheter skall tas upp i förteckningen efter det företräde som gäller enligt lag. Härmed avses i första hand bestämmelserna i FRLÅ samt i 7 och 17 kap. JB.

I FRL regleras bl. a. förhållandet mellan inleckning för fordran och utmätning av fast egendom. Däremot behandlas varken i FRL eller JB företrädet mellan rättighet och utmätning. I en andra punkt i första slycket har i enlighet med beredningens förslag föreskrivits att inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmälning, om inskrivning sökts före dagen för utmälningen. Som beredningen påpekat framgår indirekt av bestämmelsen att rättighet som inte inskrivits har sämre rätt än som följer med utmätning. Som cn sista punkt i första stycket har tagits in en regel om alt kostnaden för förfarandet skall tas upp närmast före sökandens fordran.

Enligt 6 kap. 3 § JB har borgcnär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i fastigheten få betalning med det i pantbrevet angivna beloppet jämte visst tillägg. I andra stycket av förevarande paragraf har i saklig överensstämmelse med beredningens förslag förts in en bestämmelse om att tilllägg som avses i 6 kap. 3 § JB skall tas upp före panlbrevets belopp, om borgenären inte yrkar annat.

Beredningen har i anslutning till bestämmelserna i 6 kap. 3 § JB också diskuterat den situationen att en borgenär har flera pantbrev som pant för en fordran. Jag vill påpeka alt beredningens resonemang grundas på den lydelse paragrafen hade i JB 1966 men att i prop. 1970: 20 (del A s. 400) föreslagits att nämnda paragraf i JB komplelleras med ett andra slycke av innehåll att, om flera pantbrev utgör pant för samma fordran och inteckningarna medför företrädesrält i obruten ordning, beslämmelserna i paragrafen om pantbrevs belopp skall avse pantbrevens sammanlagda belopp. Pantbreven skall således belraktas som en enhet och tillägg får beräknas bara om borgenärens kapitalfordran jämte ränta, skadestånd och kostnader överstiger pantbrevens sammanlagda belopp. Om delta är förhållandet, skall tillägget beräknas som om borgenären haft ett enda pantbrev på pantbrevens sammanlagda belopp. I sakägarförteckningen skall tillägget sättas före det panlbrev som har bästa rätt, om borgenären inte yrkar annat. Jag vill emellertid understryka att regeln för sin lillämpning förutsätter att pantbreven i företrädeshänseende inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 217 är skilda från varandra av annan inskrivning och att inte heller annat pantbrev har lika rät! som något av de aktuella pantbreven.

I paragrafens tredje stycke har i enlighet med beredningens förslag angetts att fordran eller rättighet skall tas upp i sakägarförteckningen även om den är beroende av villkor clier om inteckning eller inskrivning är sökt men ännu inte beviljats eller om tvist föreligger. Som beredningen framhållit innebär bestämmelsen emellertid inte att fordran celler rältighet måste tas med i förteckningen om ÖE för sin del finner anspråket vara uppenbart obefogat.

När konkursförvaltare begär! försäljning i exekutiv ordning anses enligt gällande rält försäljningen ske för oprioriterade borgenärer i konkursen. I den mån behållningen förslår får emellertid också borgenärer med allmän förmånsrätt nytla av försäljningen. Deras förmånsrätt går dock efter fordringar och rälligheler som gäller i fastigheten. Om anslutningsrätt utövas, skall den begärda försäljningen äga rum för den anslutandes fordran. Detta innebär, att lägsta budet sälts framför den fordringen. I 114 8 andra punkten UL föreskrivs att om anslulningsyrkande inte görs, försäljning inte får ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna.

För att ulvisa att foräringar och rältigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen i princip inie rubbas av försälining som konkursförvaltare begär har i enlighet med beredningens förslag i förevarande paragrafs fjärde stycke angells, att konkursboet i nämnda situalion skall tas upp som sökande utan förmånsrält. Skyddsbeloppet skall alltså beslämmas så att fordringar och rättigheler som tagils upp i sakägarförteckningen blir skyddade. Detta gäller oavsctt vilka skäl förvallaren kan ha haft när han begärde försäljning, sålunda även om försäliningen begärts i syfte att få täckning för kostnader som enligt 81 § KL skall belasta fasligheten. Bestämmelsen gäller dock inte om borgenär utövat anstulningsrätt enligt 13 8 i departemenlsförslaget.

Paragrafen molsvarar 29 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. I fråga om beräkning av fordran i sakägarförteckning gäller fin. att kapilalbeloppet av en fordringsinteckning alltid skall tas upp i sin helhet. Framgår av borgenärens bevakning eller styrks på annat sätt att del av en inteckning ulgör ägarhypolck, tas detta upp efter det övriga beloppet. Gör fastighelsägaren gällande alt en inteckning i dess helhet skall tas upp som ägarhypotck, får han styrka sitt påstående genom att förele inteckningshandlingen. Ränta som är utfäst i inleckningsreversen och blivit intecknad kan enligt 18 § 1 mom. IF ulgå ur fastigheten för högst två år före dagen för utmätningen eller konkursansökningen. Därtill kommer ränta för tiden därefter till och med dagen för köpeskillingsfördelningen. Om ränta inle bevakats, skall enligt 112 & I mom. UL vid borgenärsförteckningens uppgörande beräknas ränta på intecknade beloppet för ett år. Detsamma gäller, om borgenären inte kan styrka att ränta innestår för längre lid. För ägarhypolek beräknas enligt 25 § andra och tredje styckena IF inte någon ränta.

218 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

Lagberedningen. Den nuvarande beräkningen av ränta på inteckningsreverser är oförenlig med panträttsbestämmelserna i JB. Borgenärs fordran skall beräknas enligt omslagsreversen eller de andra bevis som borgenären kan åberopa till stöd för sin fordran. Fordringen måsle alltså utredas mera ingående än f. n. Panträtt får dock inte åtnjutas för mer än pantbrevets kapitalbelopp jämte tillägg enligt 6 kap. 33 JB. Om fordringen understiger pantbrevels belopp, skall återstoden tas upp som ägarhypotek. Fordran skall tas upp lill dess belopp den tänkta tillträdesdagen.

Genom gäldenärens egna uppgifter och borgenärernas bevakningar torde det i allmänhet kunna tillfredssiällande utredas vilka som innehar pantbrev i fastigheten och hur stora inteckningsborgenärernas fordringar är. Om pantbrev ligger obelånat hos fastighetsägaren, torde denne i allmänhet uppvisa pantbrevet. Det kan emellertid förekomma fall då man inte kan få uppgift om var pantbrev ligger eller om den aktuella belåningen. För upprättande av sakägarförteckningen måste i tveksamma fall bestämmas om något tillägg skall tas upp utöver pantbrevets belopp.

Beredningen har inte anselt det väl förenligt med konstruktionen i 6 kap. 3 £ JB att i den angivna situationen upptaga tillägg eller del av tillägg enligt någon sehablonregel. I stället bör ÖE pröva, om det finns skälig anledning att räkna med att pantbrevet äv belånat resp. ati fordringen med ränta m. m. överstiger pantbrevets belopp, när fastighelsägaren t. ex. uppger att pantbrevet är belånat hos cn person, som inte kunnat anträffas på grund av utlandsvistelse, och att ränta är ogulden för viss tid. Om i fastigheten gäller pantbrev som iute innehas av ägaren och någon fordran, för vilken pantbrevet utgör säkerhet, inle blivit anmäld, skall sålunda i förteckningen tas upp pantbrevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § JB som kan antas böra utgå med hänsyn till fastighetsägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter. Regeln blir lillämplig även när anteckning om innehav av pantbrevet finns i fastighetsboken men fordringsägaren inte anmält sig. Om lämnade upplysningar inte är alldeles övertygande, får enligt beredningen det för den antagne fordringsägaren beräknade beloppet tas upp som tvistigt.

Enligt 6 kap. 9 § JB skall tillägg inte beräknas på ägarhypotek. Beredningen föreslår en uttrycklig bestämmelse härom. När ägarhypotek tas i mät, föreligger inte längre ägarhypotek i egentlig mening, i den mån borgenären fålt förmånsrätt däri. Beredningen föreslår därför att tillägg i sådant fall skall kunna beräknas, vare sig ägarhypoteket blivit formligen pantförskrivet eller ej.

Remissyttrandena. Den av beredningen föreslagna regeln att ÖE i sakägarförteckningen i vissa fall skall ta upp pantbrevs belopp och sådant tillägg som med hänsyn till omständigheterna kan antas böra utgå kan enligt hovrätten för Västra Sverige orsaka ÖE åtskilligt merarbete i form av förfrågningar och efterforskningar. Det kan enligt hovrätten sättas i fråga om inte en sehablonregel av det slag som nu finns är att föredra framför beredning-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 219 ens förslag. Konslruktionen i 6 kap. 3 § JB kan knappast anses utgöra hinder mot att i denna undantagssiluation använda en sechablonregel. Länsstyrelsen i Kopparbergs lån vänder sig också mot den nämnda regeln. Länsstyrelsen ansluter sig i och för sig till beredningens uppfattning att konstruktionen i 6 kap. 3 § JB leder lill en sådan regel men anser att det i fråga om pantbrev som inte har företetts vid bevakningssammanträde bör vara möjligt att ex officio ta upp pantbrevect med sitt kapitalbelopp och ctt tillägg på förslagsvis sex procent. Länsslyrelsen påpekar därvid alt ÖE under ärendets gång oftast inte har någon som helst kontakt med fastighetsägaren, vilken av beredningen förutsätts vara den som i första hand skall lämna uppgifter för ett diskretionärt bestämmande av tillägg. Det förefaller vidare inte länsstyrelsen tilltalande att, som beredningen har tänkt sig, sätta av ett beräknat tilläggsbelopp som tvisligt, om inhämtade upplysningar för dess beräknande är bristfälliga. Strävan måste enligt länsstyrelsens mening vara att få hela det exekutiva förfarandet genomfört och avslutat i ett sammanhang.

Departementschefen. Som beredningen har anfört medför de nya panträttsbeslämmelserna i JB att de nuvarande reglerna om hur fordran skall beräknas i sakägarförteckningen måste omarbetas. Kravet på utredning av borgenärs fordran måste ställas högre än f. n. De lösningar som beredningen föreslagit har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag biträder de föreslagna bestämmelserna, som ansluter väl till panträttsreglerna i JB. |

Ett par remissinstanser ifrågasälter om det inte bör införas en schablonregel för beräkning av tillägg i det fall det i fastigheten gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet inte blivil anmäld, Som beredningen framhållit torde emellertid en sådan regel ansluta mindre väl till bestämmelserna i 6 kap. 3 § JB. Jag är därför inte beredd att frångå den lösning av problemet som beredningen valt. Härtill kommer atl den aktuella situationen torde uppkomma endast i undantagsfall. Inte heller kan jag ansluta mig till den kritik som riktats mot förslaget att det beräknade tilläggsbeloppet i sakägarförteckningen kan tas upp som

tvistigt.

Denna paragraf motsvarar 30 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Enligt denna paragraf skall fordran som inte är förfallen och inte löper med ränta före förfallodagen tas upp med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent. Bestämmelserna stämmer överens med beredningens förslag, som godtagits eller lämnats ulan erinran av remissinstanserna.

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Paragrafen motsvarar 318 i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf, som motsvarar 111 8 1 mom. UL, har i saklig överensslämmelse med beredningens förslag föreskrivils alt rätlighel som besvärar fastigheten skall tas upp utan att något belopp anges för den.

Denna paragraf motsvarar delvis 32 8 samt 33 § första stycket 4 och 34 § första stycket första punkten i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har i departementsförslaget sammanförts vissa föreskrifter alt skyddsbelopp m. m. skall anges i sakägarförteckningen.

Punkterna 1 och 3. I samband med 1967 års ändringar i UL berörde lagrådet innebörden av uttrycket lägsta budet och riklade viss krilik mol reglernas utformning i 113 § och 135 & 2 mom. UL (jfr prop. 1967: 16 s. 218). Lagrådet framhöll all uttrycket lägsta budet används för att beteckna det lägsta pris som kan anlas men all det också begagnas för att ange en fordrans läge i borgenärsförteckningen. Fordringen kan falla inom eller utom lägsta budet, dvs. över celler under det streck på borgenärsförteckningen som sälls genom bestämmandet av lägsta budet. När andra medel än köpeskilling står till förfogande och det därför enligt uttryckssättet i 113 § 2 mom. och 135 § 2 mom. UL skall vid lägsta budets bestämmande avdrag ske för det tillgängliga beloppet, syntes innebörden härav enligt lagrådet vara ali det pris spekulanten lägst måste bjuda skall minskas med beloppet. Däremot avsågs inte att göra någon ändring i fråga om läget av del streck som före avdraget satls på borgenärsförteckningen. En fordran som visserligen iute täcks av det pris köparen lägst kan bjuda men sora täcks av summan av nämnda pris och eljest tillgängliga medel faller alltså inom lägsta budet. Lagrådet ansåg lagens lerminologi vara mindre tillfredsställande. Tillräckliga skäl att vid en provisorisk reform som den år 1967 genomförda frångå dittills tillämpats uttryckssäll synles dock inte föreligga.

I deparlementsförslaget har, liksom i beredningens förslag, lagrådets kritik beaktats. Departementsförslaget skiljer sålunda klart mellan å ena sidan summan av fordringar med bättre rätt än den för vilken fastigheten skall säljas och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet), samt å andra sidan det lägsla bud som måste avges på auktionen för att fastigheten skall få säljas.

Beräkningen av skyddsbeloppet kan påverkas av att kontanta medel, som finns att tillgå, skall användas till betalning av fordringar med bältre rätt än exekutionsfordringen och att till följd därav skadeslåndsanspråk utlöses. Jag kan i det hänseendet hänvisa till vad beredningen har anfört (belänkandet s. 141 not. 3).

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 221

Punkt 2.116 § (jfr 18 8 i beredningens förslag) föreskrivs att medel som har flutit in genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dem som har fordringar med rätt i fastigheten efter det företräde mellan dem som gäller enligt lag och alt åen som vill avstå från sin rätt till betalning ur medlen, skall ge det tillkänna senast vid bevakningssammanträdet, om avstlåendet inverkar på villkoren vid fastighelens försäljning. Enligt 23 § tredje stycket (jfr 25 § tredje stycket i beredningens förslag) skall vidare på bevakningssammanträdet särskilt behandlas hur den behållna köpeskillingen för tillbehörct skall användas i den mån det inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning. I anslutning till dessa bestämmelser har i denna punkt tagits upp en föreskrift alt ÖE skall ange i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som har tagits upp i sakägarförteckningen. I ett andra stycke av paragrafen har föreskrivits att tillbehörsmedel inte får tas i anspråk för betalning av fordringar inom skyddsbeloppet annat än i enlighet med vad som har angivits i sakägarförteckningen. Motsvarande föreskrift finns i 100 b § 1 mom. UL och i 32 3 andra stycket i beredningens förslag.

PunlI:t 4. Under denna punkt föreskrivs att i sakägarförteckningen skall anges vilka rättigheter som enligt 33 § är skyddade utan förbehåll eller skall förbehållas vid försäljningen. Som beredningen framhållit bör anteckning härom lämpligen ske vid varje särskild rättighet. Om ÖE försummar att göra sådan anteckning vid rättighet som har bältre rätt än exekutionsfordringen, inverkar det inte på rältighetens bestånd. Om ÖE inte i sakägarförteckningen anger förbehåll : fråga om rättighet med sämre rält än exekutionsfordringen, skall frågan om rältighetens bestånd prövas enligt reglerna i 39 §.

Punkt 5. Som sisla punkt i uppräkningen har tagits upp en föreskrift att betalningsvillkoren och tillträdesdag skall anges i sakägarförteckningen.

Paragrafen molsvarar 33 8 andra och tredje styckena samt 34 § 6 andra punkten i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Punkt 1. I denna punkt föreskrivs alt sakägarförteckningen även skall innehålla erinran om den rätt till förlängt avtal som enligt lag tillkommer nyttjanderättshavare, om han blir uppsagd med anledning av fastigheiens försäljning. De lagregler som åsyftas är dels reglerna i JB om jordbruks- och bostadsarrendators samt hyresgästs rätt till förlängning av avtalet efter uppsägning (9 kap. 7 och 8 §§, 10 kap. 4 och 5 §§ samt 12 kap. 45—47 §§ JB), dels motsvarande regler i lagen (1957: 390) om fiskearrenden (5 §). De skadeslåndsregler som åsyftas återfinns i 9 kap. 148, 11 kap. 5 § och 12 kap. 57 § JB. Ersältningsregeln i 7 kap. 198 JB åsyftas däremot inte med hänvisningen.

Punkt 2. Denna bestämmelse överensstämmer med 111 § 2 mom. UL. Punkt 3. Enligt denna punkt skall sakägarförteckningen innehålla uppgift d

222 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 om rätt att bo kvar på fastigheten som ÖE enligt 36 § tredje stycket kan ha medgivit ägaren.

3 ND Än

>

Denna paragraf motsvarar delvis 3 § första stycket i lagberedningensND förslag.

Departemenlschefen, I första stycket av paragrafen har tagits upp den grundläggande regeln, alt skyddsbeloppel vid försäljningen skall vara läckt av köpeskillingen och andra medel som finns alt tillgå. Av regeln framgår att täckningsprincipen fortfarande skall gälla. Departementsförslaget stämmer härutinnan överens med beredningens förslag. Förslaget innebär att försäljning kan ske så snart skyddsbeloppet är täckt, medan enligt nuvarande bestämmelser försäljning får ske endast om lägsta budet har överskridits, dvs. sökandens fordran har blivit täckt med åtminstone ett öre.

Beträffande termen skyddsbelopp och hur detta skall beräknas får jag hänvisa till vad som anförts vid 30 8.

Beredningen har berört den situation som uppstår när ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt därför att inropare inle inom föreskriven tid betalat återstående del av den kontanta köpeskillingen. Som beredningen anfört får inroparens handpenning då räknas in bland de medel som finns att tillgå vid den nya auktionen, trots att handpenningen inte får tas i anspråk under annan förutsättning än som anges i 43 §. Om inroparen ställt säkerhet enligt 35 § andra stycket i stället för att betala handpenning kontant, bör det belopp, för vilket säkerheten gäller, dvs. handpenningens belopp, räknas som tillgängligt även om ÖE inte ännu har gjort bruk av säkerheten (jfr 143 a 8 i förslaget till ändring i UL), under förutsältning att säkerheten är betryggande.

När ett bud visserligen inte täcker fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen men innehavarna av sådana bättre priorilerade fordringar medger försäljning, bör givelvis försäljning kunna ske utan hinder av de nämnda bestämmelserna i paragrafens första stycke. Vidare bör gälla att sökanden kan medge att inrop godtas fastän kostnaden för förfarandet inte har blivit täckt. Föreskrifter i dessa hänseenden ges i 40 § andra stycket.

I andra slycket av paragrafen har i överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit tagits upp en regel enligt vilken förhandenvaron av fordran som gäller i andel i fastighelen inte får hindra försäljning, om köpeskillingen för fastigheten förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen. Beträffande innebörden av regeln får jag hänvisa till vad bercdningen har anfört (bet s. 142). Jag vill framhålla att reglerna om bestämmande av skyddsbeloppet i departementsförslaget innebär att fordran som gäller i andel av fastigheten och har bältre rätt än exekutionsfordringen faller inom skyddsbeloppet. Däremot gäller enligt förevarande bestämmelse täckningsprincipen inle alltid beträffande sådan fordran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 [Ne INS] w

Paragrafen motsvarar 33 § 1—3 i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I den allmänna motiveringen har utförligt behandlals de frågor som hänger samman med exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter. Beträffande de principer som ligger till grund för bestämmelserna i denna paragraf får jag bänvisa lill vad jag där anfört. Härutöver vill jag endast tillägga att departementsförslaget, liksom beredningens förslag, innehåller den nyheten i förhållande till gällande rält att tomträtt som är inskriven alltid gäller utan förbehåll. Härigenom förhindras att tomträtten går förlorad vid exckutiv försäljning för fordran med förmånsrätt enligt 6 § 1 FRL.

Enligt beredningens förslag (33 § 1) skall huvudregeln att rättighet med bättre rätt än exekutionsfordran är skyddad utan förbehåll inte vara tillämp- "lig på rättighet som gäller bara i andel av fastigheten och inte har bättre rätt i andelen än fordran som inte är skyddad enligt 32 8 (jfr 32 § andra stycket i deparlementsförslaget). Sedan beredningen har lagt fram sitt förslag har lagen (1968: 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning (legaliseringslagen) antagits. Lagen har trätt i kraft den 1 januari 1969. Mot bakgrunden av reglerna om legalisering av sämjedelning och förbudet mot andelsupplålelse i 7 kap. 9 § JB finner jag den nämnda undantagsbestämmelsen inte fylla något prakliskt behov. Om cen sådan situation som bestämmelsen avser i något undantagsfall uppstår, torde den kunna klaras upp utan särskild bestämmelse. Departementsförslaget saknar följaklligen motsvarighet till ifrågavarande bestämmelse.

I övrigt har bestämmelserna i paragrafen tagits upp i saklig överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit i 33 § 1—3 i sitt förslag. Vissa redaktionella ändringar har vidtagits i förtydligande syfte.

34—36 88

Paragraferna motsvarar 34 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. I avräkning på köpeskillingen skall enligt 117 § I mom. UL i fastigheten innestå kapitalbeloppet av gäld som är intecknad och som faller inom lägsta budet (övertagandeprincipen). Förutom när det gäller gemensamma inieckningar är övertagandeprincipen behäftad med fyra undantag. Fordran skall inte innestå, om det i borgenärsförteckningen har angetts alt den skall betalas av medel för tillbehör som har sålts för sig (117 8 I mom. UL). Fordran som grundar sig på sökt men ännu inte beviljad inteckning och fordran på grund av inteckning, vars gillighet är föremål för tvist, skall inte innestå (117 & I mom. andra punkten UL). Förfaller intecknad fordran till betalning senast den dag, då sammanträde för fördelning av köpeskilling hålls, är borgenären berättigad alt på begäran få kontant betalt för sin fordran även om den enligt övertagandeprincipen skulle stå inne i fastigheten

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 (117 § 2 mom. första punkten UL). Finnes vid borgenärsförleckningens upprällande andel i inteckning, som faller inom lägsta budet, tillkomma gäldenären som ägarhypotek, skall sådan andel utan särskilt yrkande betalas ur köpeskillingen (117 § 2 mom. andra punklen). Belopp som sålunda inte skall innestå i egendomen skall betalas kontant (117 § 3 mom. UL).

När inrop skett skall köparen enligt 125 § UL genast betala en själtedel av köpeskillingen, dock inte mer än vad som enligt borgenärsförteckningen bör utgå i reda pengar eller mindre än beloppet av kostnaden i utsökningsmålet. Vill köparen hellre ställa pant eller borgen för vad som skolat betalas, skall det också gälla. Erbjuder köparen som pant inteckning i egendomen, får den godkännas endast såvitt dess kapitalbelopp ligger inom inropssumman och inom det värde som åsalls fasligheten av utmälningsmannen samt inom nästföregående års taxeringsvärde. Betalar inte köparen handpenningen eller ställer han inte säkerhet, skall egendomen genast ropas ut igen (125 8 UL).

Senast vid sammanträdet för köpeskillingsfördelningen skall den del av köpeskillingen, som skall utgå i reda pengar, ha erlagts till auktionsförrättaren. Sker inte betalning i enlighet härmed, är köpet ogiltigt. Ny auktion skall då hållas (130 8 1 mom. UL).

Om köparen visar att fordringsägare, som skulle ha kontant betalning, har lämnat honom anstånd med betalningen eller är köparen själv berättigad till kontant betalning, har han enligt 131 § 1 mom. UL rätt att på köpeskillingen avräkna motsvarande belopp. Om auktionsförrättaren begär det, skall han dock ställa pant eller borgen för ålerbäring i händelse beloppet skulle befinnas rätteligen tillkomma annan borgenär. Finns, sedan fordringsägarna har förnöj!s, överskott på köpeskillingen och beviljar fastighetsägaren anstånd med betalning av överskottet, gäller anståndet.

Köpare har rätt att tillträda egendomen, när han har fullgjort sin betalningsskyldighet (133 § I mom. första punklen UL). Om gäldenären inte har annat hemvist ati tillgå, får utmätningsmannen anvisa honom nödiga rum. I dessa kan gäldenären berättigas att sitta kvar till nästa infallande fardag för avträdande av förhyrd lägenhet (133 § 1 mom. andra punkten UL). Sedan köparen tillträtt egendomen, har han rätt alt uppbära arrendeavgift eller hyra, som förfaller efler tillträdet, och i övrigt utöva de rättigheter som på grund av arrende- eller hyresavlalet lillkommer ägaren. Skall avtalet gälla mot inroparen, svarar denne i förre ägarens ställe för de Ao d8 ser som åligger ägaren och som skall fullgöras efter tillträdesdagen (133 § 2 mom. första punkten UL).

Lagberedningen. 3+ $ punkt 1 i beredningens förslag (jfr 34 8 första stycket i departementsförslaget) innehåller regler som motsvarar de nuvarande beslämmelserna om avräkning i 117 8 UL. I punkten ges därmed uttryck ål övertagandeprincipen. Enligt förslaget skall således kapitalbeloppet av skyddad fordran som är förenad med panträtt som regel innestå i avräkning på köpeskillingen, om inte borgenären framställt yrkande om belalning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 225 fordringen är förfalten till betalning senast på tillträdesdagen. För att kunna beaktas vid sakägarförleckningens upprättande måste yrkandet framställas senast vid bevakningssammanträdet. Av bestämmelsen framgår indirekt, att ränta skall betalas kontant, liksom andra biförpliktlelser som avses i 6 kap 3 8 andra stycket i JB-förslaget. Kontant belalning skall enligt förslaget också ske, om fordringen är beroende av villkor eller om inteckning sökts men ännu inte beviljats eller om tvist föreligger. Enligt gällande lag skall kontantbetalning äga rum endast om inteckningens giltighet är föremål för tvisl eller inteckning är sökt men ännu inte beviljad. Att själva fordringen är tvistig eller beroende på villkor medför således f.n. inte, att beloppet skall betalas kontant. Den ändring som förslaget innebär belingas av att pantbrevet enligt JB-förslaget inte som nuvarande inteckningshandling utgör någon fordringshandling. Självfallet skall inte det belopp som är föremål för tvist eller är beroende av villkor utan vidare betalas ut till borgenären. Förslaget till lag om ändring i UL innehåller bestämmelser om hur i detta hänseende skall förfaras vid köpeskillingsfördelningen.

Andra stycket under punkten 1 i beredningens förslag innebär att fordran som är förenad med panträtt endast i andel av fastigheten skall betalas kontant. Denna regel saknar motsvarighet i gällande lag och får enligt beredningen ses i samband med JB:s förbud mot inteckning i andel av fastighet.

Innehavare av skyddad fordran kan på grund av bestämmelserna i 18 8 i förslaget (jfr 16 § i departementsförslaget) få lyfta medel som har flutit in genom försäljning av faslighetstillbehör. Detta innebär också ett undantag från övertagandeprincipen. I tredje stycket har erinrats härom. Motsvarighet till bestämmelsen finns nu i 117 8 1 mom. UL. Tredje stycket innehåller vidare, att avräkning inte skall ske om köpeskillingen för fastigheten inte täcker skyddade fordringar och andra medel skall användas därtill. Här åsyftas bl. a. behållen avkaslning och, när ny auktion hålls därför att tidigare inropare brustit i likviden, den handpenning som denne betalt. Med den avfattning som 33 § fålt i beredningens förslag (jfr 33 § andra stycket i departementsförslaget) kan rättighetshavarnas ställning inte påverkas av att avkastning eller andra medel finns tillgängliga. Innehavare av skyddad fordran kan sålunda enligt förslaget få finna sig i att ta emot kontant betalning. Detta inträffar, när sammanlagda beloppet av tillgängliga kontanta medel överstiger summan av vad som under alla omständigheter skall belalas kontant inom skyddsbeloppet. Skyldigheten att acceptera kontant betalning åvilar i första hand den som har skyddad fordran med sämsta rätt.

I punkt 2 i beredningens förslag (jfr 34 § andra stycket i deparlementsförslaget) behandlas ägarhypotek. Enligt 117 § 2 mom: gäller £. n., att om vid borgenärsförteckningens upprättande andel i inteckning inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären, skall andelen ulan särskilt yrkande betalas ur köpeskillingen. Grunden till denna bestämmelse ligger i att ägarhypoteket i detta fall följer äganderätten (till fastigheten och därför genom den exekutiva 8 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 försäljningen går över från gäldenären till inroparen. Om ägarhypoteket inte betalas kontant, skulle alltså gäldenären få byta ut ägarhypotekel mol cn personlig fordran mot inroparen. Konlant betalning har därför ansetls stämma bäst överens med hans intresse. Annorlunda förhåller del sig f. n. med inteckningshandling som gäldenären själv innehar. Någon anledning att beträffande sådant ägarhypotek göra avsteg från överlagandeprincipen har inte hittills anselts föreligga. Den ståndpunkt som gällande rätt intar i sistnämnda hänseende kan enligt beredningen inte vidhållas. Medan gäldenären f.n. utan vidare efter försäljning av fastigheten intar panthavares ställning på grund av sitt innehav av inteckningshandlingen, kan han enligt JB inte göra någon rätt gällande på grund av pantbrevet utan att pantbrevcet har pantförskrivits till honom. Med hänsyn härtill gör beredningens förslag inte någon skillnad mellan alt pantbrev är obelånat och att det finns ägarhypolek på ett pantsatt pantbrev. I båda fallen skall ägarhypotek enligt punkt 2 betalas kontant ulan särskilt yrkande, även om det faller inom skyddsbeloppet.

Enlig! punkt 3 i beredningens förslag (jfr 34 § tredje stycket i departementsförslaget) skall återstoden av köpeskillingen — dvs. den del som på grund av tidigare bestämmelser i paragrafen inle skall inneslå i avräkning på köpeskillingen — som regel betalas kontant. Stadgandet ersätter 117 § 3 mom. UL. Av den föreslagna lydelsen följer liksom enligt gällande rält att frågan om kontantbetalning inte påverkas av besvär över köpeskillingsfördelningen och beslut varigenom beloppet förklaras tillkomma annan än den som enligt sakägarförleckningen upplagits som borgenär. Alt kvittning får ske när inroparen själv är berättigad till kontant betalning för fordran följer av allmänna regler och har inte ansells behöva särskilt anges i lagtexten (jfr

131 8 UT).

Punkt 4 i beredningens förslag (jfr 35 § i departementsförslaget) upptar regler om handpenning och em betalningen av den kontanta köpeskillingen.

I fråga om handpenningens storlek gäller nu, att den i regel skall utgöra en sjätledel av köpeskillingen. Beredningen påpekar alt detta översliger den handpenning som är bruklig vid vanliga frivilliga försäljningar. I allmänhet bestäms den till tio procent av den överenskomna köpesumman. Det förefaller beredningen lämpligt att anknyla till denna praxis. även lio procent av köpeskillingen — utan avdrag för inteckningsskulder som köparen skall överta — är betydande och lorde vara tillräckligt för atl de viktigaste ändamålen med handpenningen skall fyllas, nämligen att förmå inroparen alt i tid fullgöra sin återstående betalningsskyldighet och alt, om han inte gör det, i rimlig omfattning täcka ersättning för den skada som genom hans försummelse kan drabba exekutionssökanden och andra. Enligt förslaget är sålunda den som inropar fastigheten regelmässigt skyldig atl efter inropel lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen. Liksom i gällande lag ges cmellertid vissa kompletterande bestämmelser. Handpenningen är sålunda begränsad till vad som enligt föregående regler i paragrafen skall beta-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 227

fas kontant! och får inte underskrida den kostnad som skall ulgå ur fastighe. ten.

Beredningen har ansett, alt staten och kommun bör vara befriade från skyldighet att lämna handpenning, och har upptagit bestämmelse därom som andra stycke under punkten 4 (jfr 35 § tredje stycket i departementsförslaget). Om slaten eller konymun till äventyrs skulle underlåta alt fullfölja köpel, skall emellertid ersättningsskyldighet inträda i den omfattning som för andra fall följer av 42 § (jfr 43 §i departementsförslaget).

Den omständigheten att inroparen enligt gällande lag genast skall betala handpenning anses inte innebära, alt detta måste ske omedelbart i alla situalioner. Frågan om anslånd blir aktuell bl. a. när dubbelt utrop skall ske. Förslaget intar en annan ståndpunkt än gällande lag och förutsätter att handpenning skall lämnas vid de skilda utropen.

Handpenningen skall enligt förslaget (jfr 35 § andra stycket i departementsförslaget) betalas kontant, om inle inroparen ställer säkerhet som kan godtas eller godkänts av den till vars förmån den gäller. F.n är det vanligt, att som säkerhet erbjuds inteckning i den fastighet exekutionen avser. En följd av JB:s panträttsregler är att pantbrev inte i och för sig blir tjänligt som säkerhet. Däremot bör panthavare kunna som säkerhet ställa sin med panträtt ij fastighelen förenade fordran hos gäldenären. Bestämmelse härom har beredningen infört i första stycket under punkten 4. Förutsältningarna för alt godkänna säkerhelen bör kunna mildras jämfört med nu gällande regler. Enligt förslaget skall fordringen täckas av köpeskillingen och kunna anses betryggande. Vid denna prövning måste självfallet taxeringsvärdet och, om fastigheten värderats i utsökningsmålet, det därvid åsatta värdet beaktas av ÖE.

Vad som senare i förslaget sägs om handpenning bör även gälla säkerhet för handpenning intill det belopp som säkerheten gäller. Detta anges i första slyckel under punkten 4.

Enlig! [redje stycket under punkten 4 (jfr 35 § fjärde stycket i departementsförslaget) skall ogulden del av den kontanta köpeskillingen — inkl. handpenningsbelopp som inte har betalts kontant — betalas scnast vid det sammanträde för fördelning av köpeskillingen som blivit utlyst i kungörelsen om auktionen. |

Om den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad har medgivit avräkning, skall det avräknade beloppet avdras från vad som skall betalas. Om köparen slutit avtal om avräkning med den enligt förteckningen betalningsberättigade men förteckningen sedermera visar sig felaktig på denna punkt, måste köparen betala det avräknade beloppet till den rätta borgenären, om han inte lyckas utverka anslånd av denne. Köpets giltighet är emellertid inte beroende därav. Enligt 131 § UL kan auktionsförrättaren avkräva köparen säkerhet för det belopp som denne sålunda kan bli skyldig betala. Det har uttalats, att auktionsförrättaren måste begagna denna befogen-

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 het med slor varsamhet för att inte åstadkomma skada. I förslaget har inte intagils någon molsvarighet till detta stadgande. Förslaget innehåller däremot förbud mol avräkning, om det enligt sakägarförteckningen är ovisst vem beloppet tillkommer (jfr 34 § tredje stycket i departementsförslaget.)

Regler om tillträdesdag har tagits upp i punkt 5 i förslaget (jfr 36 §i deparlemenlsförslaget). Enligt 133 § UL gäller f.n. därom, att köparen får tillträda egendomen när han fullgjort sin betalningsskyldighet. Han behöver inte avvakta den föreskrivna likviddagen utan kan betala i förtid. På så sätt kan han få rält att tillträda fasligheten tidigare och därmed uppbära t. ex. hyror som förfaller till betalning under tiden mellan auktionen och likviddagen. Denna förmån torde också ofta utnyttjas.

Beredningen anser det inte tillfredsställande, alt inropare skall kunna bereda sig en förmån genom atl belala i förlid. Köparen kan genom förtida betalning få lyfta betydande hyresbelopp m. m. Den osäkerhet om blivande tillträdesdag som följer därav kan vidare bl. a. i vissa fall göra det svårt för sakägare att bedöma, hur mycket han behöver bjuda för att rädda fordran eller rättighet. Beredningen anser det lämpligare, att dagen för fördelningssammanträdet fixeras som tillträdesdag så att det blir klart vad som skall tillkomma borgenärerna och gäldenären å ena samt köparen å andra sidan. Liksom hittills bör det inte för tillträde krävas, att auklionen har vunnit laga kraft. Inroparen bör ha möjlighet att ingripa, om det är risk för att egendomen på grund av bristande tillsyn eller liknande kan skadas under tiden mellan auktionen och lillträdesdagen. I första stycket under punkten 5 föreslås på grund av det anförda, alt som tillträdesdag skall räknas den dag som kungjorts för fördelningssammanträdet men att ÖE kan medge inroparen att ta vård om egendomen tidigare.

Regeln om tillträdesdag inedför att avkastning av fastigheten under tiden fram t.o.m. dagen för fördelningssammanträdet skall tillfalla föregående ägare, om ej annat bestämts. Borgenärerna har emellertid möjlighet att tillgodogöra sig den genom att hos ÖE utverka förordnande enligt 10 eller 11 §i förslaget. En annan modifikation, som närmast tar sikte på arrende, hyra och liknande avkastning, har tagits upp i andra stycket under punkten 5 (jfr 36 § andra slycket i departemenisförslaget). Enligt vad där sägs kan ÖE bestämma, alt utestående avkastning av fastigheten som enligt 10 eller 11 § (jfr 8 och 9 §§ i departementsförslaget) skolat betalas till ÖE eller syssloman och har förfallit under tiden l. o. m. tillträdesdagen skall tillkomma köparen. Därigenom kan ÖE eller sysslomannen befrias från uppgiften att efter auktionen driva in arrenden, hyror o.d. men avkastningen kan ändå indirekt komma borgenärerna tillgodo.

Om avkastning som rätteligen fallit under tiden t. o. m. tillträdesdagen utges till köparen ehuru den inte tillkommer honom, skall han redovisa därför till ÖE. Det får sedan bli ÖE:s sak att tillställa den föregående ägaren vad han skall ha eller — om förordnande har meddelats enligt 10 eller 11 8 —

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år'1971 229 fördela tillgängliga medel mellan därtill berättigade. Bestämmelse om köparens skyldighet att redovisa ifrågavarande medel till ÖE har också intagits i andra stycket under punkten 5.

I tydlighetens intresse har som tredje stycke under 5 upplagits föreskrift alt avkastning som förfaller efter tillträdesdagen tillkommer köparen.

Som punkt 6 i förslaget (jfr 36 § tredje stycket i deparlemenisförslaget) har stadgats, att ÖE kan medge ägaren alt bo på fastigheten under högst tre månader cfter tillträdesdagen. Bercdningens förslag innebär också alt frågan måste uppmärksammas senast vid bevakningssammanträdet. Uppgift om rätt att kvarbo skall nämligen tas upp i sakägarförteckningen och blir därigenom ett köpevillkor. ÖE bör i sitt beslul ange vilka utrynimen som förre ägaren får disponera. Självfallet måste han också beakta köparens intresse av att i tid få tillträda så slor del av fastigheten som möjligt. För det fallet alt förre ägaren inte flyttar i lid ges bestämmelse i 71 § i förslaget (jfr 74 § i departementsförslaget).

Remissyltrandena. De av beredningen föreslagna reglerna om handpenning, tillträdesdag och rätt för fastighetsägare att bo kvar på fastigheten behandlas särskill i några remissvar. I övrigt har remissinstanserna inle berört den närmare ulformning beredningen har givit bestämmelserna om belalningsvillkor och tilllträdesdag.

Frågan om handpenningens storlek tas upp av advokatsamfundet. Samfundet förordar i första hand att den nuvarande regeln om handpenningens storlek, en sjättltedel av köpeskillingen, behålls. Om en sänkning skall ske, anser samfundet i andra hand att den inte bör genomföras för alla slags fastigheter, särskilt med tanke på att beredningen har intagit den ståndpunkten alt inroparen endast ansvarar med handpenningen, om köpet inte fullföljs. I de fall då köpeskillingen är låg torde enligt samfundet en tiondel av köpeskillingen vara en väl liten handpenning för alt utöva ett effektivt Iryck på en inropare att fullfölja köpet. En lämpligare lösning anser samfundet därför vara att handpenningen vid köpeskillingar upp till förslagsvis 100 000 kronor utgår med en sjättedel för att sedan successivt sänkas till en liondel för större objekt. Samfundet kritiserar också beredningens förslag i fråga om säkerhet för handpenning i form av fordran som är förenad med panträtt i fastigheten. Samfundet anser det vara att föredra att spekulanterna i förväg vet exakt vad som får godtas såsom säkerhet i form av panlbrev i fastighelen. Alt säkerheten ”kan anses belryggande” är svävande och del är enligt samfundet bättre att söka bestämma kraven i lagtexten. Samfundet menar alt elt krav på alt säkerheten skall ligga inom laxeringsvärdet eiler, om fastighelen värderats, inom värderingsbeloppet inte skulle innebära någon slörre avvikelse från gällande rätt och skulle kunna vara en godtagbar lösning, varigenom rättsförluster, om erbjuden säkerhet inte kan anses belryggande, skulle undvikas. Samfundet påpekar i det sammanhanget alt beredningen förutsätter att ÖE vid sin bedömning av säkerheten skall beakta taxeringsvärde och värdering.

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Regeln all slalen och kommun inte skall behöva lämna handpenning clier slälla säkerhet bör enligt Svenska bankföreningen ges tillämpning också när det gäller de reguljära fastighetskredilinrätlningarna. Föreningen anser alt man därigenom skulle uppnå praktiska förenklingar och alt några avgörande betänkligheter inte kan anföras mot en sådan utvidgning. Bankinspektionen anför liknande synpunkter. Inspektionen framhåller att lagstiftaren i andra sammanhang har anselt förbindelse av bankinstitut inte behöva säkerställas i särskild ordning för at! anses betryggande och sätter därför i fråga om inle sådant institut i det här aktuella avseendet och i övrigt när säkerhet skall slällas i utsökningsmål bör jämställas med staten och kommun. Hovrätten för Övre Norrland anser att också kommunalförbund bör befrias från skyldighelen alt lämna handpenning och ställa säkerhet.

Beredningens uppfallning att köpare inle som f. n. genom att fullgöra sin betalningsskyldighet omedelbart skall kunna bereda sig lillträde till fastigheten kritiseras i yttrandena från Svenska bankföreningen, advokatsamfundet och Sveriges jordbrukskasseförbund. 1 dessa yttranden ges uttryck för uppfallningen att nuvarande ordning skall behållas och at! beredningens förslag alt den kungjorda dagen för fördelningssanmanträdet skall räknas som tillträdesdag således inle bör genomföras.

Svenska bankföreningen finner beredningens förslag och uttalanden i anslutning till detla tyda på atl beredningen anser att en köpare kan bereda sig en otillbörlig förmån, om han genom förtidsbetalning kan skaffa sig rätt alt uppbära arrende- cller hyresbelopp som förfaller mellan betalningstillfället och dagen för fördelningssammanträdet. Enligt föreningens mening kan det knappast betraktas som en orättvisa, alt sådana medel kommer köparen, som vanligen också är borgenär, till godo i stället för att tillfalla gäldenären. Dess-

utom framhåller föreningen att möjligheten att utan dröjsmål kunna lillgo-

dogöra sig fastighetens avkaslning kan föranleda, och normalt också föranleder, en presumliv köpare all bjuda högre köpeskilling än han annars skulle ha gjorl. Mot den nuvarande ordningen finner föreningen kanske kunna invändas att den är ägnad alt gynna kapitalstarka köpare. I praktiken kan man emellertid enligl föreningen räkna med, alt den som uppträder som spekulant vid en exekutiv fastighelsauktion, på förhand har ordnat möjligheter att finansiera köpet med lån i den mån han inte kan göra del med egna pengar. Det torde därför så gott som aldrig förekomma, att en köpare till följd av brist på likvida medel nödgas avstå från förtidsbetalning, om sådan i och för sig ter sig förmånlig. Föreningen vill också framhålla, att betydelsen av den nuvarande tillträdesregeln inte begränsar sig till frågan om avkastningens fördelning. Exckutiva auktioner gäller sålunda inte sällan fastigheler, där ett byggnadsförelag har börjat uppföra ett hus men sedan råkat i svårigheter och inte kunnat fulifölja arbetet. I sådana fall kan det vara av ulomordentligt stor vikt all omedelbart kunna få tillträda fastigheten för alt t. ex. ordna med att bygget kommer under lak så att skador av väder och vind förhindras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 231 Enligt förslaget kommer detta att bli möjligt endast om ÖE särskilt medger det. Detla innebär enligt föreningen ett osäkerhetsmoment, som kan leda till tidsutdräkt och därmed också till ekonomisk förlust. Advokatsamfundet anlägger i sistnämnda hänseende samma synpunkter som föreningen. Samfundel framhåller att ÖE, när det gäller alt avgöra om skäl för förtidstilllräde föreligger, kommer att ställas inför svåra bedömningsfrågor. Man kan enligt samfundet vänta sig en varierande praxis, vilket i fråga om auktion på fastigheter med pågående byggnation, som har avbrutits, kan innebära belydande osäkerhelsmomentl. Atl i sådana fall vara beroende av det såväl tids- som resullalsmässigt osäkra beslut, som en administrativ myndighet kan komma till, förefaller inle samfundet vara ägnat att främja den smidighet och de möjligheler till snabba ingripanden som i ctt stort antal fall torde vara önskvärda. Sveriges jordbrukskasseförbund anser inte den möjlighet som beredningens förslag anvisar att ÖE skall kunna medge inroparen att la vård om egendomen före tillträdesdagen vara tillfyllest. Det händer ofta alt kreditinrätlningar ivingas ropa in fastigheter för att skydda inteckningsfordringar. I sådant fall föreligger skyldighet att åter avyttra egendomen snarast möjligt. Det är därför enligt förbundets mening angeläget att möjlighet finns att genom belalning av köpeskillingen omedelbart få full rådighet över egendomen. Särskilt i fråga om jordbruksfastigheter kan detta vara av vital betydelse.

Svenska bankföreningen och advokatsamfundet framhåller i sina yttranden också, att ett genomförande av förslaget om dagen för fördelningssammanträdet som exklusiv tillträdesdag sannolikt skulle medföra ett stort antal framställningar till ÖE om förtida tillträde och om förordnanden dels att avkastning av fastigheten skall uppbäras av ÖE eller syssloman enligt 10 och 11 8§ i beredningsförslaget dels att avkastning som förfaller under tiden mellan auktionen och tillträdesdagen skall tillkomma köparen. Detta skulle fördyra förfarandet och vålla myndigheterna betydande merarbete.

Regeln som innebär att ÖE skall kunna medge köpare rätt att ta vård om egendomen före den fastställda tillträdesdagen bör enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län kompletteras med föreskrifter om när yrkande om förtida tillträde senast får framställas och hur ett beslut om bifall till sådant yrkande skall bringas lill rättsägarnas kännedom. För sin del anser länsstyrelsen att yrkande bör framställas senast vid auktionstillfället så att dess resultat omedelbart blir bekant för de närvarande. För övriga rättsägare som kan ha intresse av beslutet, främst den i normalfallet vid auktionen frånvarande tidigare ägaren, kan protokollet över auktionen då lämna erforderliga upplysningar.

Frågan om förre ägaren bör få bo kvar på fastigheten efter dag då inropare skall tillträda denna anser länsslyrelsen i Kalmar län böra lösas i huvudsak efter de linjer som nu finns angivna i UL. Frågan bör alltså enligt länsstyrelsens mening tas upp först i samband med eventuell begäran från inroparens

232 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971 sida om handräckning gentemot förre ägaren. Som skäl för delta framhåller länsstyrelsen att det vid bevakningssammanträdet ofta torde saknas kontrollerbar uppgift huruvida den förre ägaren, för det fall han på tilllrädesdagen får lämna fastigheten, kommer att sakna bostad cHer inte. även om nuvarande ordning i huvudsak behålls, bör emellerlid maximiliden för rätt att bo kvar på fastighelen bestämmas till tre månader från tillträdesdagen. Om beredningens förslag anses böra genomföras, anser länsstyrelsen i varje fall böra föreskrivas att frågan om rätt att bo kvar inte skall behöva las upp av ÖE annat än på yrkande av ägaren. Sådant yrkande bör då kunna framställas i samband med utmäitning eller vid beskrivning och värdering av fastigheten, om dessa åtgärder sker scnare än vid utmätningen. Kronofogdemyndigheten bör därvid bereda ägaren tillfälle att begära att få bo kvar på fastigheten viss tid och försöka utreda om ägaren kommer att ha annan bostad att tillgå efter fastighetens försäljning. Denna utredning bör därefter ligga lill grund för ÖE:s beslut i frågan.

Departementschefen. Beredningens förslag alt handpenningen 1i princip skall utgöra eu tiondel av köpeskillingen har under remissbehandlingen mött viss kritik. Man har därvid erinrat om att beredningen har intagit den ståndpunkten att inroparen endast ansvarar med handpenningen, om köpet inte fullföljs. Delta är också departementsförslagets ståndpunkl. Jag delar emellertid beredningens uppfattning att också en handpenning av den måttliga storleksordning som det kan bli fråga om enligt förslaget får anses vara tillräcklig för att de viktigaste ändmålen med handpenningen skall fyllas. Anledning saknas därför enligt min mening att frångå förslaget i denna del.

Enligt min mening bör den under remissbehandlingen väckta frågan om en ulvidgning av bestämmelserna om befrielse från skyldigheten att lämna handpenning eller ställa säkerhet till att avse även bankinstitut inte prövas i detta sammanhang. En sådan utvidgning medför bl. a. gränsdragningsproblem som är svårlösta och fordrar ingående överväganden. Däremot bör den särreglering som föreslås för kommunerna kunna gälla även kommunalförbund. Jag vill erinra om att nu nämnda frågor aktualiseras också i anslutning till 48 §i förslaget till lag om ändring i UL.

Vid remissbehandlingen har beredningens förslag, att den dag för fördelningssammanträdet som har angetts i auktionskungörelsen skall räknas som tillträdesdag mött stark krilik. Som exempel på att bestämmelserna skulle få ogynnsanima verkningar i praktiken har anförts att auktionen avser en fastighet, på vilken ell byggnadsföretag har påbörjat byggnation men inte kunnat fullfölja arbetet. I sådana fall kan det vara av vikt att köparen genast får tillträda fastigheten för all begränsa skadorna. Kritiken går ut på att den av beredningen föreslagna ordningen att ÖE skall kunna medge köparen att ta vård om egendomen före tillträdesdagen innebär betydande osäkerhetsmoment. Enligt min mening är de uttalade farhågorna betydligt överdrivna. Jag vill i sammanhanget framhålla att någon mera omfattande utred-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 233 ning om behovet av att i förtid ta vård om fastigheten inte är avsedd att behöva förebringas av köparen. Syftet med bestämmelsen om tillträdesdag är närmast att förhindra att en inropare bereder sig förmåner på bekostnad av gäldenären, som redan befinner sig i ett utsatt ekonomiskt läge. Bestämmelsen om tilllrädesdagen får utformas under beaktande av delta syfte. Vad som sagts nu gäller också det fallet att en kreditinrättning som är skyldig att så snart som möjligt avyttra egendomen ropar in fastigheten. Inte heller i sådana situationer kan den ordning som beredningen föreslagit sägas innebära några betänkligheter. I departementsförslaget har därför reglerna om tillträdesdagen tagits upp i enlighet med beredningens förslag. I anslutning till vad som har framhållits under remissbehandlingen vill jag erinra om den möjlighet som ÖE enligt såväl beredningsförslaget som departementsförslagel har att förordna att avkastning av fastighet som har förfallit under tiden I. o. m. tillträdesdagen skall tillkomma köparen.

Enligt 30 § i departementsförslaget skall ÖE i sakägarförteckningen ange tillträdesdagen. Vid remissbehandlingen har föreslagits att begäran om att få ta vård om egendom före tillträdesdagen skall få framställas senast vid auktionstillfället. Enligt min mening bör en sådan begränsning inte genomföras. Sådana förhållanden som motiverar ett vårdtagande kan mycket väl tänkas uppstå också efter auktionen. I administrativ väg bör ges föreskrifter om hur ett medgivande om förtida lillträde skall kunna bringas till rättsägarnas kännedoni. .

De föreslagna bestämmelserna om möjlighet för ÖE att förordna att ägaren skall få bo kvar på fastigheten under viss tid efter tillträdesdagen innebär enligt min mening en lämplig avvägning mellan de intressen som här kan komma att stå emot varandra. Den nuvarande ordningen är ägnad att skapa osäkerhet och kan därför tänkas verka prissänkande. Som framgår av 31 Si departementsförslaget skall beslut beträffande rätt att bo kvar anmärkas i sakägarförleckningen.

Också övriga av beredningen föreslagna bestämmelser beträffande betalningsvillkor och tillträde finner jag böra godtas. I departementsförslaget har besläminelserna delats upp på tre paragrafer, varav 34 och 35 §§ avser betalningsvillkor och 36 § tillträde till såld fastighet. I förhållande till beredningsförslaget har därvid gjorts vissa smärre avvikelser. Bl. a. har i departementsförslaget inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i beredningens förslag alt bestämmelserna i lagen om handpenning även gäller säkerhet för handpenning (34 § 4 första stycket sista punkten i beredningens förslag). Det får anses ligga i sakens natur att detta gäller och någon uttrycklig beslämmelse härom anser jag inte vara påkallad.

37 §

Paragrafen motsvarar 35 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Paragrafen, som i gällande rätt har sin motsvarighet 8 Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 i 118 § UL, har tagils upp i överensstämmelse med beredningens förslag. I anslulning till denna paragraf har under remissbehandlingen endast framförts den synpunkten att sådan överenskommelse som avses med bestämmoelsen bör kunna med bindande verkan för alla sakägare träffas av dem som är närvarande vid sakägarsammanlrädet. En sådan ordning skulle enligt min mening kunna leda till obilliga konsekvenser för borgenär som inte är närvarande vid sammanträdet. Jag kan därför inte bilräda denna uppflattning.

Jag vill framhålla att den angivna möjligheten att frångå legala köpevillkor inte bara avser villkor som har tagits upp under 32---36 §§ i departemenlsförslaget utan också omfattar de bestämmelser om sakägarförteckningens upprättande som har betydelse för försäljningsvillkoren, I. ex. bestämmandet av skyddsbeloppel och rätlsägarnas inbördes företräde till betalning.

Av vad som anförs i anslutning till 53 § framgår all innehavare av gemensam inteckning inte kan efterge det gemensamma ansvarel.

38 5

Denna paragraf molsvarar 37 8 i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 119 8 1 mom. UL skall auktionsförrältaren innan utrop av egendomen sker läsa upp borgenärsförteckningen och meddela fullständig och tydlig underrättelse om sättet för försäljningen samt ange när köpeskillingen sist skall vare betald. Auktionsförrättaren skall också i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av tillbehör till fastigheten celler av annan orsak ange vilken egendom som skall ålfölja fastigheten vid försäljningen och i vad mån egendom som framstår som tillbehör inte skall åtfölja fastigheten. Råder tvist om tillbehör skall det anmärkas. Auklionsförrättaren skall vidare enligt 119 8 2 mom. UL upplysa, alt egendomen utropas under förbehåll att utrop skall prövas av ÖE. I 132 §& 2 mom. UL föreskrivs att i försäljningen ingår vad som enligt lag ulgör tillbehör till fastigheten. Har vid försäljningen beträffande viss egendom särskilt angetts, att den ålföljer fastigheten eller alt så inle är fallet, är dock vad som sålunda har angelts avgörande för vad försäljningen omfallar.

Laqgberedningen. I beredniagens förslag har som försla stycke lagits upp bestämmelser som: motsvarar 119 § I mom. andra och tredje punkterna och 132 8 2 mom. UL. Beredningen påpekar att den beskrivning som har givits på fastighelen med tillbehör visserligen bestämmer vad försäljningen omfaltar säljare och köpare emellan men inte binder tredje man som påstår alt han har bättre rält till t. ex. viss maskin. Dennes rätt kan emellerlid ha prekluderats enligt vad som gäller därom.

Beredningen framhåller, alt det bör väljas ett mera ändamålsenligt sätt för upplysningar lill sakägare och spekulanter än alt läsa upp hela sakägarförteckningen. Beredningen föreslår i andra stycket att sakägarförteckningen skall föredras. Kompletterande föreskrifler bör enligt beredningen ges i administraliv ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 235

Tredje stycket i beredningens förslag motsvarar 119 § 2 mom. UL.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna all det vid auklionen skall lämnas uppgifter om vad försäljningen omfattar får jag hänvisa lill prop. 1967: 16 (s. 120, 221 och 232).

Enligt departementsförslaget skall vid auktionen lämnas redogörelse för innehållet 1 sakägarförteckningen. Som beredningen har framhållit bör denna föreskrift kompletteras med tillämpningsföreskrifter.

Paragrafen motsvarar 38 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser i fråga om rättigheter som enligt 33 S fjärde stycket i deparlementsförslaget kan förbehållas vid auktionen.

I första och andra styckena ges föreskrifter om utruopsordningen när fasligheten belastas av rättigheter. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen. Jag vill härutöver bara tillägga att som tredje punkt i första slycket har föreskrivits att den omständigheten att ägarhypotek inte täcks inte utgör hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtas. Denna regel, som stämmer överens med beredningens förslag, är motiverad av att fastighetsägaren inte bör få belalt på bekostnad av rättighetshavaren. Regeln gäller dock inte om ägarhypoteket har blivit utmätt.

I lredje stycket behandlas möjligheten för rällighetshavare att göra tillskott för att rädda sin rättighet. I överensstämmelse med beredningens förslag anges att rättighet kan skyddas genom atträttighetshavaren betalar skillnaden mellan huden eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rält än rättighelen. Vidare föreskrivs i fjärde slycket all, om rältighetshavare i det fall sakägarförteckningen upptar två eller flera rättigheter är villig att betala skillnaden mellan buden men beloppet inte cnsamt cller i förening med annat tillskott som bjuds förslår för alt fordringar med bättre rätt skall täckas, fastigheten skall utropas med förbehåll för den aktuella rättigheten eller den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds. Detsamma skall gälla, om bud med förbehåll för rältigheten inte understiger bud utan sådant förbehåll men fordringar med bättre rätt inte är täckta. Som beredningen påpekat torde möjligheten att göra tillskott komma att användas bara i undantagsfall. Någon risk för att bestämmelserna skall komma att komplicera förfarandet i praktiken torde därför inte föreligga.

Femte stycket innehåller en regel för det fall att borgenär, vars fordran inte blivit täckt genom visst bud, godtar budet. I sådant fall skall vid tillämpningen av de tidigare angivna bestämmelserna i paragrafen fordringen räknas som täckt. I själle stycket slutligen anges att om rättighetshavare i stället för betalning ställer säkerhet, skall det gälla. De nu behandlade bestämmelserna stämmer överens med beredningens förslag.

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Denna paragraf motsvarar 39 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första stycket har föreskrivits att ÖE innan inrop på auktion godtas skall pröva om de villkor för försäljning som anges i 323 är uppfyllda. Detta innebär att ÖE skall pröva om skyddsbeloppet täcks av sammanlagda beloppet av den för fastigheten bjudna köpeskillingen, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå. Samlidigt får i förekommande fall regeln beträffande andelsinteckning i 32 § andra stycket iakttas. Nu nämnda bestämmelse ger uttryck för täckningsprincipen. I andra stycket har emellertid tagits upp undantag från denna princip.

Andra punkten i första stycket motsvarar nuvarande 126 8 3 mom. UL. Även om skyddsbeloppet har uppnåtts, får inropet enligt vad som där föreskrivs inte godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Beträffande innebörden av denna bestämmelse får jag hänvisa till prop. 1967: 16 (s. 125).

Som nyss har nämnts har i andra slycket tagits upp undantag från täckningsprincipen. Där föreskrivs sålunda att inrop får godtas utan hinder av bestämmelserna i första slycket, om samtliga berörda sakägare medger det. Bestämmelsen ger, liksom nuvarande 126 8 2 mom. UL, uttryck för att innehavare av fordran med bättre rätt i fastighelen kan avstå från den fördel täckningsprincipen ger honom genom att medge att försäljning sker utan att hans fordran är täckt. Regeln innebär att alla sakägare som berörs av att villkoren i 32 8 inte är uppfyllda måste medge försäljning för att sådan skall kunna komma till stånd. Det räcker alllså inte med medgivande från sakägare som är närvarande vid auktionen.

Alt märka är att medgivande som nu har nämnts, till skillnad från vad som f.n. gäller, också skall kunna göra försäljning möjlig i fall då ÖE har funnit sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. I sådana fall fordras medgivande från alla innehavare av fordringar och rättigheter som uppoffras, om försäljning sker samt dessutom från fastighetsägaren.

I andra punkten i andra stycket har som ytterligare ett undantag från täckningsprincipen föreskrivils att exekutionssökanden kan medge att försäljning får ske utan att kostnaden för förfarandet är täckt. Medgivandet kan avse inte bara kostnad, som i sista hand faller på sökanden, utan också kostnader som borgenär som har påkallat särskild åtgärd i sista hand ansvarar för.

I överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 126 § 1 mom. UL har i paragrafens tredje stycke föreskrivits att inrop inte får godtas om sökandens fordran inle har blivit täckt och han motsätter sig att försäljning sker. Med sökandens fordran avses därvid exekutionsfordringen. Den som efter utlösning av sökanden har trätt i dennes ställe övertar också den rätt som sökan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 237

den har enligt sist nämnda bestämmelse. Borgenär som har utövat anslutningsrätt kan också motsätta sig försäljning, om hans fordran inte har blivit täckt och försäljning inte har begärts av borgenär med bättre rätt i fastigheten.

41 §

Paragrafen motsvarar 40 § i lagberedningens förslag.

Departecmentschefen. Första stycket innehåller bestämmelser om påföljderna av alt den som ropat in fastigheten inle lämnar handpenning.

Enligt 125 8 UL gäller f. n. alt fast egendom som har ropats in på exekutiv auktion genast ropas ut på nytt, om köparen inte betalar föreskriven handpenning eller ställer säkerhet för denna. Beredningen föreslår att det nuvarande kravet på omedelbar betalning mjukas upp. Nytt utrop skall enligt beredningens förslag ske om inroparen underlåler alt lämna handpenning utan dröjsmål. ÖE skall också på begäran kunna göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att skaffa handpenning, om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts det lämpliga i att ge ÖE möjlighet att göra uppehåll i handläggningen för att inropare skall hinna skaffa handpenning eller säkerhet för handpenning. Förfarandet har ansetts kunna leda till förvirring, bland annat i fall när det kan bli fråga om att bevilja flera uppehåll. Det har också framhållits att auktionsförrättaren tvingas ta en viss risk, om uppehåll beviljas. Erfarenheten har visat att, om köparen under uppehållet inte lyckas skaffa tillräckliga medel för att fullfölja sitt inrop, spekulanter kan ha avlägsnat sig från auktionslokalen och inte får tillfälle alt bjuda vid det nya utrop som blir följden av att köparen inte kan crlägga handpenning eller ställa godtagbar säkerhet. Auktionen kan då efter besvär upphävas.

Jag delar, liksom det övervägande antalet remissinstanser, beredningens uppfattning alt en viss uppmjukning av de nuvarande reglerna om betalning av handpenning bör ske. Huvudregeln bör som beredningen föreslagit vara att fastigheten skall utropas på nytt, om inroparen inte belalar handpenningen ulan dröjsmål. ÖE skall emellertid på begäran kunna göra elt kort uppehåll i handläggningen för all inroparen skall få tillfälle att anskaffa handpenning. En sådan möjlighet torde i vissa fall kunna leda till att elt bältre försäljningsresultat uppnås.

Som beredningen och några remissinstanser framhållit bör möjligheten att göra uppehåll i handläggningen utnyttjas med viss försiktighet. Uppehåll bör inte få göras om del kan antas medföra beaktansvärda olägenheler. Som cxempel härpå kan nämnas att avbrottet får till följd att krelsen av spekulanler minskar under vänletiden.

I vissa fall kan två eller flera utrop vara nödvändiga med hänsyn till de rättigheler som är upplåtna i fastigheten. Beredningen föreslår alt handpen-

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ning i sådant fall skall lämnas för varje inrop. Skall inrop inte bestå återlämnas handpenningen.

Det har under remissbehandlingen anförts alt en regel som den föreslagna kan, om möjlighet till uppehåll för anskaffande av handpenning införs, medföra en tidsutdräkt vid auktionen som inte kan tolereras. Enligt min mening framstår den av beredningen föreslagna regeln som väl motiverad. Genom alt den som stannal för högsta budet blir skyldig all lämna handpenning eller ställa säkerhet innan nytt utrop äger rum får han visa att hans bud är allvarligt menat. Någon risk för att bestämmelsen skall medföra nämnvärd lidsutdräkt anser jag inte föreligga. När samma person gör flera inrop bör redan lämnad handpenning kunna tillgodoräknas inroparen vid senare intop.

Beslämmelserna om handpenning vid flera utrop återfinns i andra stycket i den föreslagna paragrafen.

I tredje stycket föreskrivs att inrop är ogiltigt, om inroparen inte betalar ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssammanträdet. Bestämmelsen stämmer i sak överens med gällande rätt (130 8 1 mom. UL) och beredningens förslag.

Paragrafen motsvarar 415 i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser för det fall då ny auktion skall hållas.

Kommer försäljning inte till stånd på den grund alt det inte avges något bud vid auktion eller avgivet bud inte antas av auklionsförrätlaren gäller f.n. enligt 127 8 UL alt ny auktion skall hållas, om sökanden begär delta före förrättningens slut. Om inrop har blivit ogiltigt till följd av alt inroparen har försummat att i tid betala ogulden del av den kontanta köpeskillingen, skall avktionsförrältaren enligt 150 § 1 mom. UL genast utlysa ny auktion.

Enligt beredningen bör del när godtagbart inrop inte har skett inle krävas att sökanden skall bestämma sig för nytt försäljningsförsök redan innan auklionen har avslutals. Begäran om ny auktion bör i stället kunna framslällas inom en vecka från auktionen. För det fall att inrop har blivit ogiltigt till följd av att obetald del av den kontanta köpeskillingen inte har betalts senast vid fördelningssammanträdet anser beredningen atl ny auktion inte bör kungöras utan all sökanden, om han vill avstå från nytt försäljningsförsök, fålt Lillfälle atl meddeia ÖE detta. Förslaget om en veckas betänketid har kritiserats i elt remissyllrande. Det har därvid anförts all det är av stort värde för såväl auktionsförrättaren som de vid auktionen närvarande intressenterna att redan medan de är församlade i auktionslokalen få reda på om nyll försäljningsförsök skall göras eller inte. För egen del ansluter jag mig emellerlid till beredningens förslag. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag sålunda den föreslagna regeln om betänketid vara motiverad. Bestänrmelsen har tagits upp i första stycket i departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 239

Kommer försäljning inle till stånd på den första auktionen och yrkar utmätningssökanden inte ny auktion eller blir fastigheten inte heller såld på den senare auktionen, skall f.n. enligt 128 § UL ulmätningen gå åter, om fastigheten inte ställs under tvångsförvallning. Sådan förvaltning kan enligt 178 § UL i sin tur följas av nytt försäljningsförsök. Beredningen, som utgår från alt institutel tvångsförvaltning skall upphöra, föreslår att ÖE skall kunna avvisa begäran om nytt försäljningsförsök, om två auktioner har hållits utan att fastigheten har blivit såld och det saknas anledning anta att fastigheten kan säljas inom rimlig lid.

Remissinstanserna har med ett undantag lämnat beredningens förslag utan erinran. Också jag ansluter mig till detta. Bestämmelsen härom återfinns i andra stycket. Beträffande institutet tvångsförvaltning vill jag erinra om att jag i den allmänna motiveringen har föreslagit att institutet skall utmönstras ur lagstiftningen.

Tredje stycket innehåller regler om förfarandet när ny auktion skall äga rum. I gällande rätt finns bestämmelser härom i 127, 130 och 135 88 UL.

I 1335 8 UL föreskrivs f. n. för det fall att ny auktion skall hållas till följd av bestämmelserna i 127 eller 130 8 UL att fordran eller rättighet som tagits upp i den tidigare borgenärsförteckningen utan särskild anmälan skall tas upp i den nya förteckningen. Rättsägare som på grund av försummad anmälan inte har blivit upptagen i den första förteckningen får däremot inte tas upp i den nya förteckningen. Fordringsägare kan dock enligt 1488 UL tänkas få betalt av överskott.

Beredningen föreslår alt fordran eller rättighet skall få anmälas också av den som försummat att göra anmälan vid tidigare auktion. Den nuvarande ordningen kan enligt beredningen leda till obilliga resultat och kan svårligen moliveras enbart med att den möjligen är arbetsbesparande. Däremot bör som hittills gälla att skedd bevakning inle behöver upprepas. Reglerna skall i första hand vara tillämpliga när nytt försäljningsförsök skall göras antingen på den grund att godtagbarl inrop inte skett vid den tidigare auktionen och sökanden begärt ny auktion eller till följd av att inrop blivit ogiltigt. Tillämpningsområdet föreslås emellertid inte inskränkt därtill utan reglerna skall gälla också när den nya auktionen beror på att den föregående auktionen har upphävts av högre inslans. Vad beredningen sålunda föreslår kommer i lagtexten lill uttryck genom en bestämmelse av innehåll att 20-—40 88 i beredningens förslag skall äga motsvarande tillämpning när ny auktion skall hållas samt att anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller också för senare auktion.

Jag kan i likhet med remissinstanserna ansluta mig till beredningens förslag i denna del.

Fjärde stycket innehåller i överensslämmelse med beredningens förslag en bestämmelse om atl utmätnuing går åler, om nyt! försäljningsförsök inte skall göras. Detta gäller dock inte medel som influlit eller inflyter med anledning

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 av redan vidtagna åtgärder. Dessa skall således bli föremål för fördelning (jfr. 143 83 mom. UL.

Paragrafen motsvarar 42 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 130 §& UL kan den som ropat in en fastighet på exekutiv auktion men underlåter att inom föreskriven tid betala köpeskillingen bli skyldig alt betala skadestånd. För detta ändamål skall i första hand användas den handpenning som betalats vid inropet eller säkerhet som ställts för handpenningen. Om det inte förslår, kan ylterligare belopp drivas in hos den försumlige inroparen.

De nuvarande reglerna i 130 8 UL skiljer mellan det fallet att försäljning sker på den nya auktion som auktionsförrättaren har haft att utlysa och det fallet att någon försäljning inte kommer till stånd. I det förra fallet svarar inroparen för det belopp varmed köpeskillingen vid den nya auktionen understiger den förra köpeskillingen med laga ränla därå samt kostnaden för den nya auktionen. Inroparen blir inte fri från sitt ansvar enbart genom att det vid den nya auktionen uppnås ett pris för fastigheten som täcker hans ansvarssumma. Först måste den nya inroparen betala sin köpeskilling. När detta har skett, får handpenningen återställas till den första inroparen. Ropar denne själv in fastigheten på den senare auktionen, måste han på nytt betala handpenning eller ställa säkerhet.

I fråga om den försumlige inroparens ansvarighet när någon försäljning inte kommer till stånd vid den senare auktionen gäller att hans betalningsskyldighet omfattar, förutom kostnader, vad som vid den förra auktionen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar som har företräde framför utmätningssökandens fordran jämte ränta därå.

Lagberedningen. Beredningen anser det önskvärt att ersältningsreglerna förenklas och föreslår att inroparens ansvar begränsas till högst handpenningen. Ett mera viltgående ansvar har enligt sakens natur inle någon betydelse annat än om den försumlige inroparen är solvent. Är så fallet är det emellertid föga troligt att han underlåter att fullfölja köpet och offrar handpenningen.

Kommer försäljning till stånd vid ny auktion som hålls sedan inrop har blivit ogiltigt till följd av atl inroparen inte har betalat köpeskillingen, skall enligt beredningens förslag handpenningen tas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta därå från tillträdesdagen t. o. m. den nya tillträdesdagen och kostnaden för den nya auktionen. Detta skall gälla även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som inle har förbehållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden har inträtt. Någon motsvarande bestämmelse finns inte f. n., men man torde ändå enligt gällande rätt åtminstone i viss utsträckning få bortse från en sådan ändring av försälj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 241

ningsvillkoren som nu har nämnts. Om rättigheten räddas vid den nya auktionen genom att rättighetshavaren gör tillskott, bör tillskottet läggas till köpeskillingen när ersättningsfrågan bedöms. Vidare föreslås att vad som inte behöver tas i anspråk skall återlämnas först när den nya inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Därav följer alt den första inroparen, om han ropar in fastigheten på nytt, inte får som handpenning räkna sig till godo den handpenning som han betalade förra gången utan måste lämna ny sådan för det senare inropet.

Det kan inträffa att flera inropare efter varandra försummar att fullgöra sin betalningsskyldighet eller att vid försäljning av gemensamt intecknade fastigheler köpet inte fullföljs beträffande alla. Beredningen anser det inte möjligt att i lagförslaget reglera sådana speciella och säkerligen sällsynta fall.

Beredningen påpekar att det redan i motiven till nuvarande regler betonades alt den förlust inroparen bör ersätta inle kan beräknas exakt, när någon försäljning inte kommer till stånd vid den senare auktionen. Olika meningar har också framförts i fråga om lämpliga beräkningsgrunder. Beredningen anser att man bör välja en så enkel metod som möjligt och föreslår att handpenningen skall vara förverkad om fastigheten inte blir såld vid den nya auktionen. Handpenningen är inte större än att en sådan påföljd förefaller rimlig.

Beredningen har övervägt att för alla fall när inropare inte fullgör sin betalningsskyldighet föreslå en gemensam regel om att handpenningen skall vara förverkad. Av skilda skäl har beredningen emellertid avvisat tanken på en sådan regel.

Gällande lag förefaller enligt beredningen utgå från att ny auktion alltid skall utsättas, om inroparen underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet. Det förutsätts att denna auktion kommer till stånd och leder till utrop. Emellerlid torde gäldenären vara oförhindrad att betala sin skuld under tiden mellan de två auktionerna och t. o. m. under den nya auktionen. Vidare kan borgenären under samma tid återkalla sin verkställighetsbegäran. Även enligt beredningens förslag förutsätts alt exekutionssökanden skall kunna avstå från nytt försäljningsförsök, i vilket fall utmätningen går åler. Med hänsyn härtill föreslår beredningen för det fall någon ny auktion inle hålls att handpenningen inte skall användas till annat än betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Hit hör t. ex. kostnaderna för den hållna auktionen. I enkelhetens intresse skall detta gälla i samtliga fall när ny auktion inte kommer till stånd. Återstoden av handpenningen skall tillkomma inroparen.

Beredningen föreslår slutligen att det i anslutning till ersällningsreglerna ges en hänvisning till bestämmelserna om rätt för inropare att i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning när exekutiv auktion har överklagats.

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Remissyttrandena. Beredningens förslag har av det övervägande flertalet remissinstanser lämnats utan crinran. Några remissinstanser anlägger emellertid kritiska synpunkter i sina yltranden. Advokatsamfundet kan för sin del inle finna någon anledning till att man frångår den nu gällande principen att inropare, som inte fullföljer köpet, skall ansvara med handpenningen och dessutom ha full ersätlningsskyldighet. Delta bör enligt samfundets mening gälla både vid försäljning på auktion och kanske framför allt vid försäljning under hand. I det sistnämnda fallet saknas anledning att försätta en försumlig köpare i bättre ställning än en köpare i vilken frivillig fastighetsaffär som helst. Att utan vidare låta en försumlig köpare som betalat mera än handpenningen få tillbaka överskjutande belopp, om köpet blir ogilligt till följd av betalningsförsummelsen, kan inte vara förenligt med normal affärskutym och framstår i övrigt som cen föga rimlig åtgärd och bör inte ske, om det inte har blivit klarlagt att skadan inte överstiger handpenningen. Enligt samfundets åsikt bör sålunda skadeståndspåföljden fortfarande finnas. Länsslyrelsen I Kopparbergs län anser beredningens tvekan att föreslå en enkel, för alla hithörande fall gemensam regel om handpenningens totala förverkande vara överdriven. Det måsle vara elt primärt intresse all exekutionen genomförs så snabbt som möjligt. Med detta syfte kan knappast en generell regel om handpenningens totala förverkande i samtliga fall av bristande fullföljd av köpet anses obillig.

Regeln alt hela handpenningen är förverkad, om fastigheten inte blir såld när ny auktion hålls, kritiseras av länsstyrelsen i Stockholms län och i yttrandet från Stockholms sparbank. Länsstyrelsen påpekar att handpenningen enlig! förslaget skall motsvara en tiondel av köpeskillingen. Vid försäljning av större fastigheter kommer handpenningen att uppgå till betydande belopp, sannolikt avsevärt högre än vad som är vanligt vid privata köp. Enligt länsstyrelsens mening kan det då inte vara rimligt att hela handpenningen skall gå förlorad. Någon form av ”tak” behövs. I yttrandet från Stockholms sparbank erinras om atl klausuler med innehåll som motsvarar regeln ofta förekommer i köpekonlrakl avseende frivillig försäljning av fastighet. Att handpenningens förverkande enligt den nu föreslagna regeln i vissa lägen kan leda till obilliga konsekvenser är fullt klart. En tiondel av inropssumman kan bli myckel pengar när exekutionen avser stora objekt! medan skadan av utebliven fullföljd från inroparens sida knappast lär stå i proportion till objeklels slorlek. Det är föremål för tvekan om 36 § avtalslagen kan åberopas även i fråga om handpenning vid exekutiv försäljning.

Departementschefen. Beredningens förslag att inroparens ansvar skall begränsas till högsl handpenningen kriliscras i ett remissyttrande. Jag finner emellerlid inte skäl alt i detta avseende frångå beredningens förslag. Som beredningen framhållit lorde del bara i rena undantagsfall komma alt inträffa alt en solvent inropare underlåter alt fullfölja köpet och därigenom avstår från handpenningen. Är inroparen insolvent saknar en regel om ersältnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 243 skyldighet med högre belopp än det vartill handpenningen uppgår betydelse.

Det har under remissbehandlingen salts i fråga om inte inbetald handpenning alltid borde förverkas när inroparen underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighel. Som beredningen har påpekat skulle emellertid en sådan regel leda till att handpenningen går förlorad även när fastigheten betingar ett högre pris vid den nya auktionen. Uppgår handpenningen till ett mera betyrande belopp, lorde sådana bestämmelser också i andra fall kunna leda till elt obilligt resultat. Jag anser därför i likhet med beredningen att en regel om att handpenningen alltid skall förverkas inte bör införas.

Beredningen föreslår däremot att hela handpenningen skall vara förverkad, om fastigheten inte blir såld på den nya auktionen. Också denna regel har kritiserats under remissbehandlingen.

Kommer någon försäljning inte till stånd vid den senare auktionen kan den förlust som den försumlige inroparen bör ersätta inte beräknas exakt. Olika meningar har också gjort sig gällande i fråga om lämpliga beräkningsgrunder. Under sådana förhållanden framstår det som ändamålsenligt att inroparens ansvarighelt bestäms av en schematisk regel utan hänsynstagande till förlusten i det enskilda fallet. Jag godtar därför beredningens förslag. Beslämmelsen i 36 § avtalslagen är inte lillämplig beträffande handpenning som förverkats enligt den nu föreslagna regeln.

även i övrigt ansluter jag mig till beredningens förslag.

44 § Paragrafen molsvarar 43 § i lagberedningens förslag.

Deparlemenlschefen. I första stycket har tagils upp en bestämmelse om att ÖE skall utfärda köpebrev på fastighelen sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats. Regeln stämmer överens med 132 3 1 mom. UL och beredningens förslag.

Uppsger inroparen vid auktionen att han är ombud för annan och styrker ban sin behörighet, skall ÖE förklara fastigheten såld lill huvudmannen. Det kan emellertid inträffa alt inroparen först efter auktionen, t. ex. när köpeskillingen betalas, uppger att inropel sketl för annans räkning. För sådana fall har i överensstämmelse med beredningens förslag i andra stycket av paragrafen föreskrivils att, om inroparen visar all han har bjudit för annans räkning, köpebrevet skall ulfärdas för denne. Någon bevisning utöver en förklaring från huvudmannen bör i regel inte krävas.

För det fall all inroparen enligt 34 8 i departementsförslaget har fålt avräkna belopp som skolat betalas kontant och därmed enligt 45 § tredje stycket i förslaget ådragil sig personligt betalningsansvar för del avräknade be- Joppet har i en andra punkt i andra stycket av förevarande paragraf förls in cen bestämmelse om att inroparen och huvudmannen skall svara solidariskt för sådant belopp. Det har nämligen inte ansetts tillfredsställande att inroparen skall kunna befria sig från betalningsansvar för avräknat belopp

244 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 genom att upplysa om att inropet skett för annans räkning. Bestämmelsen stämmer överens med beredningens förslag.

45§

Denna paragraf motsvarar 56 §i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I första stycket har tagits upp en bestämmelse alt fastigheten inte svarar för fordran som avses i 25 § 2 — dvs. fordran med förmånsrätt enligt 6 § 1) eller 7 8 1) eller 2) FRL — i den mån fordringen förfallit till belalning senast på tillträdesdagen. Bestämmelsen har i gällande rält sin motsvarighet i 134 & UL, med vilken emellertid avses fordringar som har förfallit före försäljningsdagen. I likhet med beredningen anser jag att tillträdesdagen i nu förevarande hänseende bätlre överensstämmer med vad som i allmänhet gäller om verkningarna av fastighetsköp.

Bestämmelsen i andra stycket, vilken behandlar den rätt som elter fastighetens försäljning tillkommer innehavare av fordran med panlrätt, har behandlats i den allmänna motiveringen.

I tredje stycket återfinns bestämmelser i fråga om det personliga betalningsansvar som åvilar inroparen och fastighelens ägare, om borgenären träffar överenskommelse med inroparen om att hans fordran skall avräknas på köpeskillingen i stället för att betalas kontant. även denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen.

46 §

Paragrafen motsvarar 44 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som f.n. gäller enligt 183 8 I mom. UL har i första stycket av denna paragraf föreskrivits att inropare som fullgjort sin betalningsskyldighet får tillträda fastigheten på den dag som bestämts för köpeskillingens fördelning, även om köpebrev då ännu inte utfärdats. Belräffande köparens möjligheter att få handräckning för atl komma i besiltning av fastigheten får jag hänvisa till 74 § i departementsförslaget. I försla stycket har vidare tagits upp en bestämmelse om att inroparen svarar för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter lillträdesdagen.

Om köparen vill alt arrende- eller hyresrält som inte är skyddad eller förbehållits skall upphöra, skall han enligl andra stycket säga upp avtalet inom en månad från tillträdesdagen. Annars gäller avtalet mot honom. Beträffande den tid då avtalet skall upphöra har hänvisats till vad som gäller om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet. Bestämmelserna stämmer i sak överens med 133 3 UL och beredningens förslag.

I 9—12 kap. JB finns bestämmelser om besittningsskydd för jordbruks-, bostads- och anläggningsarrendator och för hyresgäst. Dessa regler är tilllämpliga även när arrende- eller hyresavtal skall upphöra på grund av cxekutiv auktion. Som ett tredje stycke har i överensstämmelse med beredningens

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 243

förslag tagits upp en hänvisning till JB:s bestämmelser om besittningsskydd.

Belräffande annan rätlighetshavare än arrendator och hyresgäst har beredningen föreslagit att rättighelshavaren skall särskill underrättas när rättighelen upphör i anledning av fastighetens försäljning. Vet köparen alt rätlighelshavaren känner till att rättigheten upphör, kan underrättelse underlåtas. Bestämmelsen syftar enligt beredningen till att rättighetshavaren inte skall anses ha förfarit obehörigl, om han i god lro fortsatt att utöva sin rättighet efter försäljningen. Under remissbehandlingen har ifrågasatts om det är lämpligt att ta in en sådan regel i FfL. För egen del har jag funnit den föreslagna regeln — som saknar motsvarighet i gällande rätt — obehövlig. I departementsförslaget har därför inte tagits upp någon motsvarighet till 44 § sista styckel i beredningens förslag.

47 8

Paragrafen motsvarar 45 § i lagberedningens förslag.

Deparlementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser om rättighet som inte omedelbart skall upphöra efter fastighetens försäljning. Reglerna ansluter nära till motsvarande regler om frivillig försäljning i JB. Departemenisförslaget överensstämmer i huvudsak med beredningens förslag, som lämnats ulan erinran av remissinstanserna. Vissa sakliga och formella justeringar har dock vidtagits för att uppnå överensstämmelse med JB.

Paragrafen motsvarar 46 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Exekutiv auktion på fast egendom kan enligt 213 8 UL överklagas genom besvär till hovrätten. Beredningen föreslår alt inropare utan hinder av besvär över auktionen skall fullgöra sin betalningsskyldighet senast på tillträdesdagen. Vidare föreslås att inroparen efter sammanträdet skall få tillträda fastigheten, om inte, innan han blivit berättigad därtill, annat förordnats enligt 218 § UL. Tillträde skall rättsligen anses ha ägt rum, när inroparen blivit berättigad att tillträda fastigheten.

Det kan vara förenat med större eller mindre olägenheter för inroparen att vara bunden av köpet i avvaktan på att besvären blir slutligt prövade. Inroparen har visserligen rätt aft tillträda fastigheten och att utöva ägares befogenheter, om inte högre instans förordnat annat, men köpebrev på fastigheten får inte utfärdas förrän auktionen har vunnit laga kraft. Eftersom inroparen då inte kan få lagfart på fastigheten, har han i praktiken inte möjlighet alt använda fastigheten som kreditobjekt. Risken att auktionen blir upphävd kan också hindra honom från att bruka fastigheten på ett rationellt sätt, i synnerhet om detta förutsätter investeringar. Det kan slutligen ibland vara olägligl för honom att ligga ute med den kontanta köpeskillingen utan att kunna på åsyftat sätt använda fastigheten under tiden till dess målet blir av-

246 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 gjort. Om inroparen genom inhibition hindrals att filllräda fastighelen, kan det innebära ökade olägenheler. Med hänsyn härtill föreslår beredningen att inroparen skall få frånträda köpet om hovrätlen meddelat interimistiskt förordnande, enligt vilket inroparen in!e får tillträda fastigheten på den bestämda dagen och detta hinder består under en beaktansvärd tid. Del förutsätts, all förordnandet hinner meddelas innan tillträde skall äga rum. Sedan tillträde rätlsligen ägt rum kan ett därefter meddelat interimistiskt förordnande inte ålägga inroparen att avträda fastigheten. Beträffande längden av den tid under vilken inroparen bör avvakta målets vidare utveckling innan han får frånträda köpel anser beredningen, att den bör vara så lång all hovrätten kan antas hinna slutligt pröva målet. Beredningen anser liden kunna sättas till [re månader, även om detta från inroparens synpunkt är en ganska lång frist. Efter utgången av den nu angivna fristen kan inroparen göra anmälan hos ÖE att han frånträder köpet, om hindret alltjäml består. Om hovrätten undanröjer auktionen, innebär det givetvis att hindret består. Ogillar hovrätten besvären, faller hindret bort. I och med att hindret faller bort har inroparen rältsligen tilltrält fastigheten och därefter har han inle längre rält att frånträda köpet. Högsta domstolen kan inte heller, om talan skulle fullföljas dit sedan tillträde sålunda skett, meddela interimistiskl förordnande som rubbar detta förhållande. När inroparen är berältigad att frånträda köpet, bör han få lillbaka lämnad handpenning och vad han har betalt på tillträdesdagen jämte ränta. Departementschefen. Beredningens förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag ansluter mig till förslaget.

49 8 Paragrafen motsvarar 47 § i lagberedningens förslag. Lagberedningen. Om en av två eller flera gemensamt intecknade fasligheter skall säljas, skall i princip tillämpas vad som gäller för försäljning av fastighet i allmänhet. Första stycket av denna paragraf hänvisar för sådana fall till 13—46 §§ (jfr 11—48 §§ i departementsförslaget). Det återstår emellertid att bestämma, med vilket belopp gemensam inteckning skall tas upp i sakägarförteckningen. Förslaget hänvisar i denna del till 6 kap. 17 och 18 §§ JB 1966 (jfr 6 kap. 10 och 11 §§ JB), som anger hur ansvaret för gemensam inteckning är fördelat faslighelerna emellan. Det belopp för vilket fastigheten sålunda svarar i förhållande till de andra skall enligt andra stycket första punkten tas upp i förteckningen. Detta innebär, atl fastighetens primäransvar alllid skall anges. Om subsidiärt ansvar är aktualiserat, skall tas upp: den belastning som följer därav. Har t. ex. fastigheterna A, B och C blivit gemensaml inlecknade och brist uppstått vid tidigare försäljning av A, är B. och C ensamma ansvariga för återstoden och bristen skall fördelas mellan

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 - 247 dem enligt reglerna i 6 kap. 17 § andra stycket JB 1966 (jfr 6 kap. 10 § andra slycket JB). Vänder sig exckulionssökanden i detta läge endast mot B, skall av den gemensamma inteckningen tas upp deis B:s ursprungliga primäransvar dels B:s andel av bristen i A.

Vid upprältande av sakägarförleckningen skall eventuellt ägarhypoiek beaktas. I regel torde delta böra fördelas på de primärt ansvariga fastigheterna efter samma grunder som primäransvaret. Om emellertid det intecknade komplexet har skilda ägare och ägaren av viss fastighet betalt primäransvaret för denna, kan ifrågasättas, huruvida inte motsvarande belopp bör tas upp som ägarhypotek enbart i hans fastighet.

är den ulmätta fastigheten en avstyckning som endast svarar för vad som inte kan ulgå ur stamfastigheten, skall inteckningen tas upp utan angivande av något belopp. Säljes avstyckningen, blir den fri från ansvar för den gemensannna inteckningen. Dessutom befrias de fastigheter som i ansvarskedjan står efter den sålda fastigheten.

Det enligt sakägarförteckningen på fastigheten belöpande beloppet bör betalas kontant, om inte annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Bestämmelse härom har intagits som andra punkt i andra stycket. Överenskommelse om att fordringen skall kvarstå måste förutsätta, all inteckningen alltjämt gäller. Av 52 § (jfr 56 §i departementsförslaget) framgår, att del ställs särskilda krav för att förordnande om sådant fortsatt inleckningsansvar skall kunna meddelas.

Även när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas blir reglerna i 13—-46 §§ (jfr 11—48 §§ i departementsförslaget) om fastighets försäljning i princip lillämpliga. I detta fall är emellertid flera avvikelser nödvändiga. Bestämmelser härom ges i 48-51 §§ (jfr 50—55 §§ i departementsförslaget), lill vilka tredje stycket av förevarande paragraf hänvisar.

Beslämmelserna i 48-—51 §§ är inte tillämpliga när intecknade fastigheler, som är i en och samma ägares hand men inte är gemensamt intecknade, skall säljas vid samnna auktion. F.n. anses, att fastigheterna i första hand skall obligatoriskt utropas var för sig men därefter gemensamt utrop kan ske. Beredningen förutsätler, att detta kan tillämpas även framdeles, om någon rättslig komplikation inte inträder. Det torde vara möjligt att därvid tillämpa vissa bestänimelser i 483—51 §§ analogiskt, om inte någon sakägare dirigenom blir sämre ställd än vid särutrop som har ägl rum före det gemensamma utropet. Detta gäller t. ex. reglerna om köpeskillingens fördelning på de olika fastigheterna.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland lar upp frågan om behandlingen av ägarhypolek, när inteckningen avser mer än en fastighet. Hovrällen anser att amortering som har gjorts av ägaren till en fastighet bör tas upp som ägarhypotek endast i hans fastighet. Motsatsen skulle innebära att äsaren av fastighet, gemensamt intecknad med fastighet i annans hand, inte kunde förhindra att ägarhypotek på grund av hans amortering blev taget i

248 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 mäl för den andres skulder. Lagen kunde enligt hovrätten därför lämpligen kompletteras med ett ultryckligt stadgande om detta.

Deparlementschefen. I likhet med beredningens förslag upptas i första stycket bestämmelse om att reglerna i 11—48 83 för försäljning av fastighet i princip skall gälla också vid försäljning av någon av lvå eller flera gemensamt intecknade fastigheter.

Andra stycket av förslaget reglerar frågan till vilket belopp gemensam inteckning skall tas upp i sakägarförteckningen. Beredningens förslag anknyter lill beslämmelserna om gemensam inteckning i JB. Dessa innebär att var och en av fastigheterna i första hand bara svarar för så stor del av det intecknade beloppet som motsvarar fastighetens värde och att det solidariska ansvarel inträder först i andra hand. Enligt förslaget skall fastighetens primäransvar alltid tas upp i sakägarförteckningen. Är subsidiärt ansvar aktuellt, skall också den belastningen las upp. Vad beredningen i denna del föreslagit har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag ansluter mig till förslaget.

Av en remissinstans har berörls frågan om behandlingen av ägarhypotek, när inteckningen avser mer än en fastighet med skilda ägare. Enligt min mening bör i sådant fall ägarhypoteket bara tas upp i den fastighet till vilket ägarhypolektet är att hänföra. Att i lagen införa en särskild regel härom anser jag inte erforderligt.

90 5

Paragrafen motsvarar 48 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Systemet med gemensamma inteckningar bygger på att det solidariska ansvarel kan göras gällande endast subsidiärt. Först sedan det visat sig att det ur viss fastighet inte kan tas ut det belopp för vilket den svarar primärt får annan fastighet 'as i anspråk för bristen. Med hänsyn till detta subsidiära solidariska ansvar måste inteckningshavaren, när exekutiv auktion på en fastighet är aktuellt, kunna få till stånd samtidig försäljning av alla de gemensamt intecknade fastigheterna. I annat fall får han helt eller delvis vidkännas brist, som senare visar sig när annan fastighet säljs på auktion. Delta intresse tillgodoses genom 35 § IF, som vid exekutiv försäljning av saminlecknad fastighet på begäran av annan än innehavaren av gemensam inleckning ger denne rätt att dra in även övriga fastigheter eller någon av dem i försäljningen. Yrkandet skall framställas lagsökningsvägen. Bevis om att så har skett skall inges till auktionsförrättaren inom bevakningstiden.

I princip är 35 § IF tillämplig också när det gemensamma ansvaret uppkommit som följd av fastighetsdelning. Vid exekutiv försäljning av en subsidiäransvarig avstyckning kan således stamfastigheten eller avstyckning, som svarar före exekulionsobjektet, dras in i försäljningen för utrönande av om brist behöver tas ut ur detta. På grund av en särskild regeli 37 § 3 mom. andra stycket IF kan dessutom subsidiäransvarig fastighet dras in vid exekutiv

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 249 försäljning av fastighet, som svarar före den förra fastigheten, trots att i sådant fall inte kommer i fråga alt överföra brist till det ursprungliga exekutionsobjektel. En förutsättning för indragning enligt regeln i 37 § 3 mom. IF är, att exekutionssökanden har lika eller bättre förmånsrätt än innehavaren av den gemensamma inteckningen. Indragningsrätten förutsätter att inteckning har beviljats i den fastighet som skall dras in. Det är sålunda ej möjligt att utöva indragningsrätt med stöd av vilande inteckning.

Lagberedningen. Enligt första stycket första punkten i denna paragraf föreligger indragningsrätt för envar som har panlrätt på grund av gemensam inteckning. Delta innebär formellt en viss utvidgning i förhållande till gällande rätt. Nu förutsätts nämligen, att exekulionen har inletts av annan än den som begär indragning. Emellerlid kan exekutionssökanden på goda skäl ha begränsat sig till alt endasl angripa viss fastighet, om denna L. ex. primärt svarar för hela fordringen. Det förefaller inte beredningen påkallat alt hindra exekutionssökanden att därefler begära indragning av annan fastighet i förfarandet. Enligt beredningens förslag bör även vilande inteckning kunna föranleda indragning, om det är klart att den andra fastigheten skall svara för fordringen oaktat inteckning ännu inte beviljats. I annat fall spolieras den vilande ansökningen.

Av 54 § tredje stycket IF följer, att indragningsrätt tillkommer innehavare av inteckning för avkomsträtt. Enligt JB 1966 tår avkomsträtt inte längre intecknas. På grund av bestämmelser i JP torde emellertid innehavare av inteckning för avkomsträtt som meddelats enligt äldre lag alltjämt få utöva indragningsrätt.

Förutsättning för indragning enligt första stycket första punklen är, att den indragna fastigheten helt eller delvis svarar för intecknade beloppet före det ursprungliga exekutionsobjektel. Detta följer av ändamålet med indragningen som i detta fall är att utröna huruvida indragen fastighet visar brist som skall överföras lill den förs! utmätta fastigheten. Del är alltid möjligt alt dra in gemensamt intecknad fastighet som är primärt ansvarig, frånsett givetvis sådana fall då det gemensamma ansvaret har spolierats. Oavsett inteckningens läge svarar ju fastighelen i allt fall för en del av det intecknade beloppet före det ursprungliga exekutionsobjektel. Likaså kan indragning ske av subsidiärt ansvarig fastighet som cnligt ansvarskedjan skall fas i anspråk före den först utmätta fastigheten. Man kan inte dra in fastighet som t. ex. på grund av relaxalion utan förbehåll blivi! befriad från ansvar. Om flera avstyckningar svarar efter varandra, kan man inte heller hoppa över någon i ansvarskedjan.

Anäåra punkten i första slyckel ger -— i överensstämmelse med 37 § 3 mom. andra stycket IF — borgenär möjlighel att dra ip subsidiärt ansvarig fastighet i förfarandet, oaktat enligt sakens natur brist inte kan överföras från sistnämnda fastighet till den först ulmätta fastigheten. Däremot måste brist kunna överföras molsatl väg, dvs. till den indragna avstyckningen. Annars

250 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 kan inteckningen aldrig föranleda försäljning av avstyckningen. Härav följer, att när flera fastigheler har avstyckats, något avbrott ej får finnas i ansvarskedjan före avstyckningen. En förutsättning för indragning i dessa fall är vidare, alt den som begär indragning inle har förmånsrätt före exekutionssökanden. I motsatt fall är nämligen indragningen meningslös ur inteckningshavarens synpunkt. Stamfastigheten kan då inte säljas utan att han får full betalning. Grunden till rätten att dra in subsidiärt ansvarig fastighet är, att borgenären inte kan värja sig mot att en del av det ursprungliga pantobjektet genom avstyckning kommer att bära ett endast subsidiärt ansvar Det har med hänsyn härtill ansctts, att borgenären bör kunna genom indragning åstadkomma samtidig försäljning av stamfastigheten och avstyckningen. Med indragningsrätten avses i dessa fall att möjliggöra ett bättre pris för pantobjektet genom samlidig försäljning av fastigheterna.

I de siluationer som avses i andra punkten i första stycket kan underlålen indragning inte orsaka någon begränsning i borgenärens möjligheter att framdeles göra inteckningen gällande. Använder han inte indragningsrätten, kan ändå den brist som eventuellt uppstår vid försäljning av stamfastigheten tas ut ur avstyckningen.

Regler om förfarandet när inteckningsborgenär önskar dra in fastighet ges i andra styckel av paragrafen.

Beredningen framhåller att indragningen utgör ett led i det påbörjade exekutiva förfarandet och att det är en omväg att behöva använda lagsökning för prövning av frågan. Härtill kommmer, att indragningen inte förutsälter att någon fordran fastställs till betalning såsom det normala är vid lagsökning. Enligt förslaget skall ÖE i stället pröva frågan om indragning. Yrkande om indragning skall göras senast vid bevakningssammanträdet. Det skall delges fastighelens ägare. Härvid tillämpas 18 kap. 10 § JB. ÖE skall förelägga ägaren alt avge yttrande inom tid som ÖE bestämmer. Denna tid bör enligt beredningen inte vara längre än som är nödvändig. ÖE skall därefter ex officio pröva, huruvida förutsällningar för indragning föreligger. Upplysningar härom får ÖE genom inteckningshandlingarna saml gravations- och äganderättsbevis. När yrkande om indragning framställts på ett framskridel stadium av exekutionen, kan det bli nödvändigt atl inställa bevakningssammanträde och auklion för att indragningsyrkandet skall kunna prövas. Självfallet måste då också utsatt fördelningssammanträde inställas. Beredningen påpekar att detta överensslämmer med vad som nu tillämpas. När det exekutiva förfarandet tas upp igen kan det tänkas all ny framställning om indragning görs. Rätten all framställa indragningsyrkande får emellertid i och med första bevakningssammanlrädet anses prekluderad för envar som har haft möjlighet att framställa sådant yrkande vid det sammanträdet. Indragning av viss fastighet kan dock till äventyrs i sin tur föranleda indragning av ytterligare fastighet, även om man praktiskt sett inle behöver räkna härmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 251 Har bevakningssammantlräde inställts med anledning av indragningsyrkande, inträder inte någon sådan preklusion som nyss nämnts,

I tredje stycket första punkten föreskrivs, att om indragningsyrkande bifalls, skall fastighelen anses utmätt när beslutet meddelas. Enligt 50 § 1 (jfr 53 3 andra stycket i deparlementsförslaget), skall dock tillägg enligt 6 kap. 3 S JB-förslaget beräknas med utgångspunkt från utmätningen av det ursprungliga exekutionsobjeklet.

Enligt tredje stycket andra punkten får den indragna fastigheten inte säljas innan beslute! om indragning har vunnit laga kraft. Detta innebär, att det under tiden regelmässigt inle skall vidtas åtgärder för försäljning beträffande vare sig den först utmätta eller den indragna fastigheten.

Beslut om indragning behöver inte leda till att fastigheten blir såld. Den som framställt indragningsyrkandet är att anse som exekutionssökande beträffande den indragna fastigheten men är beroende av det redan inledda förfarandet. Om den som ursprungligen har begärt exekution nedlägger förfarandet eller ulmätningen går åler därför att han har fått betalt, förfaller även frågan om försäljning av den indragna fastigheten.

Remissytlrandena. De närmare bestämmelser om indragningsrält som beredningen har lagit upp i denna paragraf har godtagils eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Den rätt som i förslaget tilläggs innehavare av pantrält att dra in subsidiärt ansvarig fastighet finner emellertid hovrätten för Övre Norrland kunna sällas i fråga. Flovrätten framhåller, att det sammanlagda värdet av stamfastigheten och avslyckningen i regel torde vara bögre än värdet av stamfastigheten före avslyckningen. Enda beaktansvärda fördel med indragningsrälten skulle därför vara, alt panthavaren snabbare kan få betalt i fall då stamfastisheten inte förslår till täckande av hans fordran. Mot detta bör enligt hovrällen vägas övriga med avslyckningen knutna intressen. Eftersom avstyckningen inte får säljas annat än om stamfastighetlen blir såld och brist som inle täcks på annat sätt därvid uppstår, kan inte förväntas att ulbudet av avstyckningen lockar till sig spekulanter. Faran att avstyckningen, om den behöver tas i anspråk, blir såld till underpris kan därför inte lämnas åsido. Blir den inte såld, har förfarandel dock vållat besvär och oroal sakägarna. På grund av det anförda finner hovrätten tveksamt, om ifrågavarande rätt till indragning bör behållas. I fall då den subsidiärt ansvariga fastigheten har samma ägare som den först utmätta fastigheten torde enligt hovrätten olägenhelerna dock vara mindre.

Beslänunelserna em förfarandet vid indragning berörs av hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelsen i Kalmar län. Hovrätlen konstaterar att yrkande om indragning enligt förslaget skall göras senast vid bevakningssammanträdet. Framställs yrkandet först vid eller kort före bevakningssammanträdet, måste nytt sådant sammanträde hållas och auktion i allmänhet utlysas till annan tid, vilket medför olägenheter och ökade kostnader för in-

252 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 tressenterpa. Svårigheterna skulle enligt hovrätten kunna undvikas om man föreskrev all indragningsyrkande måste framställas viss tid, t. ex. en vecka, före bevakningssammanträdet. ÖE skulle då hinna inslälla bevakningssammanträde och auktion samt meddela sakägarna om avbrottet i förfarandet. Ändringen skulle då inte innebära någon försämring för de indragningsberättigade, eflersom dessa också enligt nuvarande rält måste ta ställning till indragningsfrågan redan före bevakningstidens utgång. Hovrätlen påpekar, att en erinran om alt indragningsyrkande måste framställas inom viss lid, om hovrättens förslag genomförs, bör tas in i kungörelsen angående auktion. Länsstyrelsen i Kalmar län framför samma synpunkter. Enligt länsstyrelsen skulle det vara en fördel om samma tidsfrist gäller för begäran om indragning som beredningen har föreslagit i fråga om begäran om anslutning, dvs. två veckor. Länsstyrelsen sälter därför i fråga om inte begäran om indragning bör göras senast två veckor före bevakningssammanlrädet.

Departementschefen. I paragrafen tas upp bestämmelserna om rätt att indra annan gemensamt intecknad fastighet i exekutiv försäljning. Beredningens förslag i denna del överensstämmer i huvudsak med gällande rätt utom såtillvida att förfarandet inleds hos ÖE och att indragningsrätt tillkommer också ursprunglig exekutionssökande som har panträtt på grund av gemensam inteckning. Vad beredningen har föreslagit har godtagils av remissinstanserna. Också jag ansluter mig till förslagen. Som har framhållits under remissbehandlingen kan skälet för att upprätthålla kravet på indragningsrätt beträffande subsidiärt ansvarig fastighet i vissa fall vara mindre starkt grundat. Jag anser det emellertid inle lämpligt att inskränka den föreslagna indragningsrätten.

Enligt gällande rätt skall yrkande om indragning framställas senast vid bevakningssammanträdet. Någon större praktisk olägenhet av en sådan ordning har inte framkommit. Jag finner därför inte heller anledning föreligga att frångå beredningens förslag i detta avscende.

Jag vill erinra om att särskilda regler om talan mot beslut om indragning har tagits upp i 73 § andra stycket.

51 §

Denna paragraf motsvarar inledningen av 49 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. När gemensamt intecknade fastigheter skall säljas samtidigt bör på bevakningssammanträdet särskill behandlas frågan hur utrop på auktionen skall äga rum. 1 departementsförslaget har föreskriften härom tagits upp i denna paragraf.

Paragrafen motsvarar 49 § (utom inledningen) i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Bestämmelser om ulropsordningen, när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas samtidigl, finns i 121 och 122 §§

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 253 UL. Utgångspunkten är, alt fastigheterna endast utropas gemensamt, om inle annal föreskrivs. Detta följer indirekt av 121 § UL. Bara en för alla fastigheterna gemensam borgenärsförteckning behöver då upprättas. När det finns särintresse i någon av de utmätta fastigheterna, skall emellertid enligt 121 8 1 mom. första punkten UL särutrop äga rum, Härvid krävs särskild borgenärsförteckning för varje faslighet. När särutrop skall ske, skall det inte följas av gemensamt utrop annat än om detta behövs av hänsyn till gemensam inteckning eller begärs av ägaren till två eller flera fastigheter.

Lagberedningen. 1 49 § i beredningens förslag behandlas utropsordningen när gemensamt intecknade fastigheter skall säljas samtidigt. Under 1 i första stycket anges de fall då fastigheterna skall utropas var för sig. Under 2 regleras när gemensamt utrop skall ske efter särutrop och vissa därmed sammanhängande frågor. Under 3 föreskrivs, att i återstående fall endast gemensamt utrop skall ske.

Särutrop skall enligt beredningens förslag förekomma i sex fall. I de fall som anges i punkt 1 under a)—d) är särutrop obligatoriskt. I de fall som avses under e) och f) förutsätter särutrop, att yrkande därom framställs av behörig sakägare. Beträffande samtliga dessa fall bör enligt beredningen beslämmelserna inle anses hindra, att särutrop begränsas till den fastighet till vilken särintresse hänför sig eller som avses med yrkande enligt f). En förutsättning är, att det inte härigenom sker en felaktig bristöverföring.

Enligt a) skall särutrop äga rum, om fastigheterna har olika ägare. Detta överensslänrmer med gällande rätt. Särutrop behövs för alt varje ägare skall kunna få möjlighet att ropa in sin fastighet. Den som har lagfart antas vara ägare, om inte annat visas.

Under b) föreslås i överensstämmelse med 122 8 UL, att särutrop skall ske om fastighet med stöd av 48 § (jfr 50 § i departementsförslaget) har dragits in i försäljningen. Atl man då inte kan nöja sig med gemensamt utrop av alla berörda fasligheter följer redan av indragningens ändamål. Indragen fastighet får sålunda inte säljas, om inle den först utmätta fastigheten blir såld (jfr 55 § första stycket i departementsförslaget). Om redan den ursprungliga exekulionen har riktat sig mot två eller flera fastigheter, skall frågan om utropsordningen inom denna grupp behandlas särskilt för alt man skall se, om indragen fastighet får säljas. Efter särutrop bör då de ursprungligen angripna fastighelerna ulropas gemensamt. Om flera gemensamt intecknade fastigheter har dragits in och ropats ut var för sig, kan gemensamt utrop av dessa fastigheter behövas. Stulligen skall de ursprungligen angripna och de indragna fasligheterna ropas ut gemensamt, om förutsältningarna under 2 är uppfyllda.

Särutrop skall vidare enligt c) äga rum, om någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning. Därmed avses t. ex., att en av två fastigheter svarar endast subsidiärt. Rättsläget kan emellertid vara mera

254 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 komplicerat, t. ex. så alt fastighelerna A och B:1 svarar primärt medan fastigheten B: 2 svarar endast subsidiärt efter B: 1.

Föreskriften under ec) syftar på fall då viss fastighet endast svarar subsidiärt. Det gäller här främst avstlyckade fastigheter. Enligt 6 kap. 18 8 JB 1966 (jfr 6 kap. 11 8 JB) blir avstyckad fastighets ansvar subsidiärl så snart stamfastigheten och den avstyckade fastigheten inte längre är i samme ägares hand. Det subsidiära ansvarct uppstår oavsett om det är stamfastighelen eller avstyckningen som får ny ägare. Fånget behöver inle lagfaras för att ansvaret skall bli subsidiärt. |

Av sättet för ansvarels ulkrävande följer, at! fastighet som endast är subsidiärt ansvarig inte får säljas innan det visat sig att köpeskillingen för den fastighet som svarar i första hand inte förslår till borgenärens förnöjande (jfr 55 § andra stycket i departementsförslaget). Härav följer, att när någon av de angripna fastigheterna endast svarar subsidiärt, särutrop måste tillgripas.

Enligt d) skall särutrop ske, om någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning eller någon fastighets ansvar för gemensam inteckning cj avser inteckningens hela belopp.

Förslaget kräver —- i motsats till gällande lag — inte obligatoriskt särutrop därför att det finns särintresse 1 form av särskild rätlighet i viss fastighet, t. ex. nylljanderätt. Enligt e) ges emellertid möjlighet till särutrop efter yrkande i denna situation.

Om det finns särinteckning, skall enligt förslaget särutrop alllid äga rum, oavsett om denna inteckning har bättre eller sämre rält än exekutionsfordringen. Om inteckningen har sämre rätt, är det självfallet, att inteckningshavaren har inlresse av särutrop. Ilar däremot särinteckningen bältre formånsrätt, är särutrop inte påkallal för att inleckningshavaren skall vara säkerställd. Tvärtom kan dennes ställning försämras genom särutrop. I detla fall påkallas särulrop i ställel av hänsyn till eflerföljande gemensamma inteckningar.

Med förhandenvaron av särinteckning likställs i förslaget, att någon fastlighets ansvar för gemensam inteckning inte avser inteckningens hela belopp. Det gemensamma ansvaret kan ha skadats t. ex. genom dödningsåtgärd, exproprialion eller underlåtenhet att begära indragning. I JB har man konsekvent sök! motverka förekomslen av pantbrev som gäller i flera fastigheter utan att var och en åtminstone subsidiärt svarar för pantbrevets hela belopp. Men undantagsvis kan sådana situationer även framdeles förekomma.

Ytterligare ett fall som på grund av bestämmelsen under d) skall föranleda särutrop är, att inte alla gemensamt intecknade fastigheter omfattas av exekutionen. Sker i sådant fall endast gemensamt utrop av de fastigheter som skall säljas, kan det medföra, att brisl överförs på icke tillåtet sätt.

Som nyss har nämnts skall förekomsten av en rättighet inte obligaloriskt medföra särutrop. Enligt e) får däremot rätlighetshavare möjlighet att be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 250 gära särutrop. Där föreskrivs sålunda särutrop, om det yrkas av innehavare av särskild rättighet i någon av fastigheterna och rättigheten ej skall bestå oavselt om fastighelen säljs. Denna rält att begära särutrop tillkommer enligt förslaget rättighetshavare oavsell om rällighelen är inskriven eller inte. Muntlig upplåtelse, som ju inle skall upptas i sakägarförteckning, avses inte. Vid särutrop kan rättighetshavaren tänkas ha större möjlighet att rädda sin rältighel än vid gemensamt utrop.

Förutlsättning för att rättighetshavaren skall få yrka särulrop är, att rälligheten inte skall beslå oavsett om fastigheten säljs. Innehavare av rättighet, som är skyddad redan på grund av dess läge i sakägarförteckningen eller som jämlikt 33 § 2 (jfr 33 § andra stycket i departementsförslaget) har förbehållits vid bevakningssammanträdet, har inle något intresse av särutrop.

Enligt f) skall särulrop också äga rum, om. det yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav. Sålunda kan den som äger hela det utmätta komplexet vara intresserad av särutrop i förhoppning alt fastigheterna skall ge mera på det sättet. Etl sådant förfarande kan, frånsett arbetet med särskilda sakägarförteekningar, inte skada någon. Sedan särutrop skett skall nämligen enligt 2 ske gemensamt utrop i hithörande fall. även en borgenär kan av nämnda skäl yrka särutrop, om ban anser att inskriven rättighet med bällre rätt bör belasta endast den fastighet i vilken rättigheten gäller (jfr 53 § försla stycket i departementsförslaget). Vidare kan det t. ex. tänkas, alt om någon borgenär har förmånsrätlt enligt 8 § 1) FRO (jfr 6 8 1. FRL) i viss fastighet, annan borgenär vill ha särulrop.

Sakägare som vill begära särutrop i fall som avses under ce) eller f), skall framställa yrkande härom innan bevakningssammanträdet avslutas, eftersom yrkandet är av belydelse för upprättandet av sakägarförteckning. Beslämmelse bärom har upptagils som andra stycke under 1.

I punkt 2 första stycket regleras, när gemensamt utrop skall ske sedan särskilda utrop ägt rum. Om fastigheterna har samma ägare, skall gemensamt utrop alltid följa. Om köpeskillingen då blir högre än summan av särutropen, skall det gemensamma utropet som regel godtas. I motsatt fall gäller särutropen. Ingen sakägare kan i denna situation förlora på det gemensamma utropet (jfr 55 § fjärde stycket i departementsförslaget). Läget är ett annat, om fastigheterna har olika ägare. Gemensamt ulrop kan då göra det omöjligt för den enskilde ägaren att ropa in sin egendom. I detta fall föreskrivs därför gemensamt utrop endast om full betalning inte har uppnåtts för fordran, för vilken samtliga fastigheter svarar. Gemensamt ulrop behövs då för att det gemensamma ansvaret skall kunna utkrävas så långt som möjligt. ägarna kan också enas om alt fastigheterna skall utropas gemensamt. Det är inte tillräckligt att, om någon ägare är frånvarande, de övriga ägarna enas om alt begära gemensaml utrop. Samtliga ägare måste vara ense därom.

Mellan stamfastighet och subsidiärt ansvarig avstyckning föreligger som regel inte —- frånsett inteckningen -— någon ekonomisk gemenskap. Gemen-

256 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 samt utrop behöver i sådant fall inte äga rum enligt förslaget annat än om särskilda skäl föreligger. Med särskilda skäl förstås, att man har starka skäl att räkna med högre pris vid gemensam försäljning på grund av fasligheternas belägenhet och beskaffenhet eller att på annan grund gemensam försäljning innebär en betydande fördel som bör inverka på priset. Besltämmelse härom har upptagits som sista punkt i första stycket under 2.

Den omständigheten att bud inte avges vid särutropen medför inte att frågan om fastigheternas försäljning förfaller. Det åligger i stället ÖE att fortsätta med gemensamt utvop.

Vid försäljning av gemensamt intecknade fastigheter kan tillämpningen av skyddsreglerna för rättigheter föranleda komplikationer, när såväl särutrop som gemensamt ulrop skall ske. Gällande lag anvisar inte någon entydig lösning och skilda åsikter i frågan bar framförts. I praktiken torde svårigheterna ofta ha kringgåtts genom att skyldigheten att göra särutrop har blivit eftersatt. Med beredningens förslag i 33 3 (jfr 33 § i departementsförslaget) kommer rättigheler att i ökad utsträckning stå kvar oberoende av utropen. I fall då utropen får betydelse för rättighetshavaren skall utrop av fastigheten först ske utan förbehåll om rättighetens bestånd och sedan med sådant förbehåll. Buden tjänar till upplysning, huruvida rättigheten utgör någon belastning på fastigheten eller inte. Det krävs av inteckningshavarna och andra sakägare att de är vaksamma på detta stadium, om de anser att rättigheten är en belastning. Om utropet med förbehåll för rättigheten blir lika högt som utropet utan förbehåll eller högre är rättigheten räddad. Rättigheten blir också räddad, om alla fordringar med bättre rätt blir täckta och fastigheten inte kan komma att belastas med subsidiäransvar för inteckning som har bättre rält än rättighelen. I andra fall är rättigheten alltjämt i farozonen. Rättigheten blir då inte skyddad utan att alla borgenärer med bättre rätt — efter fördelning även av subsidiäransvaret — får full betalning ur fastigheten eller borgenär som blir nödlidande godtar ett lägre bud. För ändamålet kan det behövas all rättighetshavaren tillskjuter visst belopp (jfr 39 § i departemenlsförslaget).

När särutrop äger rum, vet man inte alltid hur stor belastningen slutligen blir på fastigheten. Sakägarna får räkna med att fastigheten kommer att belastas med subsidiärt ansvar, vilket också skall vara anmärkt i sakägarförleckningen (jfr 53 § andra stycket i departementsförslaget). Delta medför, att rättighetshavare inte kan behöva göra tillskott som eventuellt föranleds av subsidiäransvar för fastighelen förrän det visat sig hur stor belastningen av sådan anledning blir. Om han gjort tillskott med utgångspunkt från primäransvaret men ej vill öka sin insats till vad som påkallas av subsidiäransvaret, skall betalningen gå åter. Rättighetshavarnas ställning kan alllså inte bedömas förrän även subsidiäransvaret är fördelal. Fördelningen av subsidiäransvaret behöver inte föranleda nya särutrop. De bud som givits vid de

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 257 särutrop som redan skett gäller även för det fallet att den slutliga belastningen på den ena eller andra fastigheten klargörs först senare.

Har en rättighet förbehållits vid särulrop, skall det enligt andra stycket under 2 gälla även om gemensamt utrop sker. Delta följer redan av att fastighetens andel i den gemensamma köpeskillingen inte kan bli mindre än vad som bjöds för fastigheten vid särutropet. Om emellertid rättigheten inte har skyddats vid särutrop, kan den ändå räddas vid det gemensamma utropet. Då skall nämligen med tillämpning av 38 3 (jfr 39 8 i departementsförslaget) ånyo undersökas, huruvida rättigheten behöver offras. Det bör också analogivis vid gemensamt utrop prövas, om rättigheten kan räddas med mindre tillskott från rättighetshavarens sida än vid särutropet.

I överensstämmelse med 121 § 2 mom, första punkten UL föreskrivs i tredje stycket under 2, att gemensamt utrop har företräde, om det är högre än summan av vad som bjudits vid särutropen. Häri gäller emellertid den inskränkningen att, om någon fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen inte uppgår till fastighetens skyddsbelopp, frågan om dess försäljning förfaller. Ålerstående fastigheter skall då enligt 51 3 3. andra stycket (jfr 55 § femte stycket i departementsförslaget) utropas gemensamt. Därefter får särutropen och det sista gemensamma utropet jämföras för deras del. I punkt 3 föreskrivs, att i andra fall än som tidigare behandlats i paragrafen skall fastigheterna endast utropas gemensamt. De kommer då att säljas enligt gemensam sakägarförteckning. Som tidigare utvecklats torde, sedan JB:s regler om gemensam inteckning har slagit igenom och en viss övergångslid har förflutit, det vanliga bli att endast gemensamt utrop sker.

Beredningen har inte givit särskilda regler om grupputrop. Beredningen har emellertid under 1 uttalat, all särulrop bör kunna begränsas till den fastighet till vilken särintresse hänför sig eller som avses med yrkande enligt f). Detta förutsätter, att grupputrop kan ske av återstående fastigheter. När vissa av de utmätta fastigheterna har samma ägare och besväras av samma gravationer, har också i praxis vid tillämpning av gällande lag godtagits, att grupperna och inte de individuella fastigheterna utropas för sig. Beredningen förulsätter, att grupputrop kan ske utan särskild föreskrift. Som förut antytts måste emellertid tillses, att grupputrop inte leder till att felaktig bristöverföring sker.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att gemensamt inlecknade fastigheter enligt förslaget undantagslöst skall ropas ut gemensamt om de har samma ägare. Uppnås därvid högre bud än summan av buden vid särutropen, skall det gälla om inte annat följer av 51 § i förslagel. Har fastigheterna olika ägare, behöver inte gemensamt utrop äga rum annat än om gemensam skuld blir nödlidande. Liksom de olika ägarna kan ha intresse av att ropa in sin egendom kan ägaren av flera fastigheter ha intresse av att ropa in en eller flera av d2 utmätta fastigheterna. Hovrätten ifråga-

9 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

258 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 sätter om inie den som äger samtliga utmätta fastigheter bör beredas samma möjligheter som de olika ägarna.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att de nuvarande reglerna om utrop av gemensamt intecknade fastigheter reglerar när särutrop skall ske. ÖE kan då regelmässigt förbereda ärendet i enlighet härmed. Enligt förslaget är särutrop obligatoriskt endast i de fall som anges under punkt 1 a)—d) i paragrafens första stycke, medan övriga fall förutsätter att yrkande framställs av behörig sakägare innan bevakningssammanträdet avslutas. Länsstyrelsen anser, att sådant yrkande bör framställas inom viss tid före bevakningssammanträdet. Just försäljning av gemensamt intecknade fastigheter innebär oftast de största problemen såväl för ÖE som sakägarna. Det är därför synnerligen värdefullt om auktionen kan förberedas i god tid, så att alla berörda parter i någon mån har möjlighet alt förutse hur utropsordningen för auktionen kommer att gestalta sig.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att de rätlsägare som är närvarande vid bevakningssammanträdet alltid bör ha rätt alt träffa överenskommelse om gemensamt utrop av gemensamt intecknade fastigheter utan föregående särutrop. En förutsättning för detta är att alla rätlsägare har underrättats om att sådan överenskommelse kan träffas om det inte bestrids skriftligen eller muntligen vid sammanträdet. Först genom en sådan regel skulle enligt länsstyrelsen verkliga lältnader i fråga om förfarandet vid försäljning av gemensamt intecknade fastigheter kunna uppnås. Länsstyrelsen påpekar att det, om en ordning som den av länsstyrelsen förordade genomförs, blir nödvändigt med en regel om den ordning enligt vilken inleckningar m. m. skall tas uppi den gemensamma sakägarförteckningen.

Departementschefen. Gällande bestämmelser om utropsordningen, när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas samtidigt är i flera avseenden svårtillgängliga. Beredningens förslag innebär att reglerna blir tydligare och mer överskådliga än de för närvarande är. Med tanke på de skiftande situationer och de invecklade förhållanden som kan föreligga vid samtidig försäljning av gemensamt intecknade fastigheter är det knappast möjligt alt nå längre än beredningen i syfte att förenkla bestämmelserna. Liksom beredningen vill jag emellertid framhålla att JB:s regler om gemensamma inteckningar är så uppbyggda att det finns grundad anledning att anta att förfarandet vid samtidig försäljning av gemensamt intecknade fastigheter i framtiden i allmänhet inte kommer att föranleda några större svårigheler. I det avseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen.

I anslutning till de av beredningen föreslagna bestämmelserna har under remissbehandlingen framförts uppfattningen att vid bevakningssammanträdet närvarande rättsägare skall få bestämma att enbart gemensamt utrop skall.ske. En regel av denna innebörd kan enligt min mening leda till rältsförluster för sakägare som iale är tillstädes och något fullgott skydd däremot

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 239 uppnås inte genom att regeln kompletteras med skyldighet alt underrätta sakägarna om dess existens. Jag anser det inte nödvändigt att ytlerligare komplicera proceduren genom att, som har föreslagits i ett remissvar, ta in föreskrift att yrkande om särutrop — när sådant inte är obligatoriskt — skall framställas viss tid före bevakningssammanträdet.

Från en remissinstans har ifrågasatts om inte den som är ensam ägare till samtliga utmätta fastigheter borde beredas samma möjlighet till inrop av en eller flera av fastigheterna som föreslås beträffande det fall då det finns olika ägare till de utmätta fastigheterna. Jag delar inte den uppfattningen. Enligt förslaget är ägare till samtliga fastigheter betagen rätten till förvärv av en eller flera fastigheter bara om bättre bud nås efter gemensamt utrop. Mellan det fallet alt fastigheterna tillhör olika ägare och det fall att de tillhör samma ägare föreligger också en principiell skillnad. Vid försäljning av fastigheter med skilda ägare avses enbart att uppnå full betalning för den gemensamma inteckningen. Innehas däremot fastigheterna av en ägare, dvs. exekultionsgäldenären, åsyftar försäljningen betalning av samtliga fordringar. Med hänsyn härtill anser jag beredningens förslag böra följas också på denna punkt.

I sak har beredningens förslag beträffande utropsordningen följts i departementsförslaget. I redaktionellt avseende har vissa ändringar emellertid företagits. Jag vill särskilt nämna att det i departementsförslaget inledningsvis anges som huvudregel alt gemensamt intecknade fastigheter skall utropas gemensamt, varigenom reglerna om särutrop tydligare får karaktär av bestämmelser för särskilda fall. Som framgår av det föregående har föreskriften att frågan om utropsordningen skall behandlas på bevakningssammanträdet, som i beredningens förslag finns som inledning till de här aktuella bestämmelserna, i departementsförslaget fått sin plats i 51 §

53 och 54 §8

Paragraferna motsvarar 50 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 116 § 1 mom. UL skall särskild sakägarförteckning upprältas för varje fastighet när gemensamt intecknade egendomar skall utropas var för sig vid samma auktion.

I 116 5 2 mom. meddelas regler om lägsta budet, när två eller flera gemen- . samt intecknade fastigheter skall säljas. Skall fastigheterna säljas till gäldande av samma fordran och har den gemensamma inteckningen bättre rätt än exekutionsfordringen, skall lägsta budet för envar fastighet bestämmas som om försäljningen skedde för betalning av den gemensamma inteckningen. Anledningen härtill är, att gemensamheten i ansvar annars inte skulle kunna utnyttjas till fullo. Om det finns flera gemensamma inteckningar, anses lägsta budet skola bestämmas med hänsyn till den bästa gemensamma inteckningen. En följd av lägsta budets placering kan bli, att särinteckning i viss fastighet, som ligger mellan den bästa gemensamma inteck-

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ningen och exekutionsfordringen, offras. Hänsynen till den gemensamma inleckningen har alltså krävt avsleg från täckningsprincipen.

Enligt 116 §& 3 mom. har innehavaren av gemensam inteckning möjlighet att efterge den gemensamma ansvarigheten. Sker eftergift beträffande de fastigheler som skall säljas, skall borgenärsförteckningarna upprättas och lägsta buden bestämmas i överensstämmelse härmed.

Som huvudregel gäller enligt 117 8 UL att alla gemensamma inteckningar skall betalas kontant, om inte försäljningen har skett vid gemensamt utrop utan föregående särutrop. Om inteckningshavaren efterger den gemensamma ansvarigheten eller endast en av de gemensamt intecknade fastigheterna säljs, kan emellertid avräkning ske.

Lagberedningen. 1 50 § i beredningens förslag ges regler om upprättande av sakägarförleckning när gemensamt intecknad fastighet skall säljas. Bestämmelserna avser såväl försäljning enligt särskild sakägarförteckning som försäljning enligt gemensam förteckning. Paragrafen innehåller också kompletterande bestämmelser om betalning av köpeskilling och handpenning.

I punkt 1 föreskrivs, att då särskilda utrop sker särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Detta överensslämmer i sak med vad som gäller enligt 116 § 1 mom. UL.

Det kan enligt beredningen tänkas förekomma, alt t. ex. två av tre gemensamt intecknade fastigheter har utmätts och skall säljas. I sådant fall kan det visserligen vara tillräckligt med en gemensam sakägarförteckning, om de två utmätta fastighelerna tillhör samma ägare och är helt homogent belastade. Förteckningen skall emellertid ändå anses som särskild sakägarförteckning därför att den iredje intecknade fastigheten ej säljs samlidigl. Detta innebär, att fordringar som belastar fastigheterna i princip skall betalas kontant och alt fortsatt inteckningsansvar inte kan komma i fråga. Som fallet måste bli mycket sällsynt har laglexten inte betungats därmed.

Enligt första stycket andra punkten under 1 skall, när särskilda sakägarförteckningar upprättas, förteckningen för varje fastighet upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen. Det görs alltså inte någon skillnad mellan det ursprungliga exckutionsobjektet och indragen fastighet. Även i indragen fastighet blir endast inleckningar som ligger framför dens bästa gemensamma inteckningen skyddade. Om cxekutionsfordringen har bättre rätt i en eller flera fastigheler än den bästa gcemensamma inteckningen, skall skyddsbeloppet för den eller de fastigheterna enligt förslaget bestämmas med hänsyn till exekutionsfordringen.

Gemensam inteckning skall enligt 47 § andra stycket (jfr 49 £ andra stycket i departementsförslaget) fördelas så som sägs i 6 kap. 17 eller 18 § JB 1966 (jfr 6 kap. 10 eller 11 § JB). För varje fastighet skall alltså i sakägarförteckningen tas upp det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande Lill övriga fastigheter. I princip innebär detta, att fastighetens primärbelopp skall anges. Emellertid följer av reglerna för gemensam inteckning att fastig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 261

het kan få bära ett ökat ansvar, om det konstaleras brist i annan egendom. Delta måste till ledning för spekwlanterna anmärkas i sakägarförteckningen. Storleken av det vidgade ansvaret kan emellertid inle bestämmas i förväg utan blir beroende på utfallet av försäljningen av övriga utmätlta fastigheter. Bestämmelse alt i förleckningen skall göras anmärkning om att ansvaret kan vidgas har upptagits i andra stycket under 1. Regeln, som överensstämunier med scnare delen av 116 §£ I mom. UL, avser primärt ansvarig fastighet.

Enligt 48 § tredje stycket (jfr 50 § Iredje stycket i deparlementsförslaget) anses indragen fastighet utmätt när beslut meddelas om indragning. När faslighet har dragits in, uppkommer ett särskilt problem i fråga om beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 § JB. Enligt sistnämnda lagrum utgör tillägget dels femton procent av fordringens kapitalbelopp, i den mån detta faller inom pantbrevets belopp, och dels sex procent årlig ränta på samma fordringsbelopp från den dag då fastigheten utmättes eller konkursansökan gjordes. Av 48 § tredje stycket skulle följa, att ”utmätningsräntla” skulle kunna tas ut ur indragen fastighet endast från den dag då den anses utmätt. Ur det ursprungliga exekutionsobjektet kan emellertid utmätningsränta tas ut för liden från utmätningen av detta objekt. Uppstår brist i indragen fastighel, kan också ränta på bristen tas ut ur vad som först utmätts. Gällande Jag besvarar inte spörsmålet, för vilken tid ränta får tas ut ur indragen fastighet. Det har i doktrinen hävdals, att ränta för alla fastigheter som skall säljas, alltså även indragen fastighet, skall räknas från utmätningen av det ursprungliga exekutionsobjektet. Genom reglerna i 6 kap. 3 § JB reduceras frågan lill att avse den där angivna utmätningsräntan. Beredningen föreslår, att som tredje stycke under 1 förs in en regel i ämnet. Där föreskrivs, att när fastighet har dragits in enligt 48 §, tillägg enligt 6 kap. 3 8 JB skall beräknas med utgångspunkt från den första utmätningen. Denna föreskrift är tillämplig även när indragning sker med anledning av att fastighet skall säljas exekuliv! under konkurs. Om konkursansökningen har föregått indragningsbeslutet, bör emellertid räntan räknas från konkursansökningen.

Beträffande fastighet som endast i andra hand svarar för inleckning skall enligt fjärde slycket under 1 anges, om sådant ansvar kan ifrågakomma. Det är nödvändigt att fästa uppmärksamheten på förhållandet genom anteckning i sakägarförteckningen. Situationen inträder, när en subsidiärt ansvarig avstyckning säljs samtidigt med stamfastigheten. Då kan i stamfastigheten uppstå brist som skall tas ut ur avslyckningen. För alt detta skall kunna ske förutsätts, alt avstyckningar som svarar före den avstyckning varom är fråga säljs samtidigt.

Beträffande inteckningsansvaret efter exekuliv auktion på gemensamt intecknade fastigheter innehåller JB bestämmelser som leder till att avräkning på fordran, för vilken gemensam inteckning ligger som säkerhet, inte kan äga rum annat än om försäljningen gäller hela komplexet och särutrop ej skett. Under 21 50 § har beredningen föreskrivit, alt i fall som avses under 1

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 -— dvs. när försäljning sker enligt särskild sakägarförteckning — varje fordran som är förenad med panträtt i den sålda fastigheten skall betalas kontant. Det medges dock undantag efter överenskommelse mellan inroparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Sådan överenskommelse kan tänkas, när ÖE jämlikt 52 § tredje stycket (jfr 56 § tredje stycket i departementsförslaget) kan meddela förordnande om fortsatt inteckningsansvar.

Förekommer särinteckning i såld fastighet, föreligger inte hinder mot överenskommelse om avräkning för fordran som är förenad med panträtt. Det kan här nämnas, att gemensam inteckning förvandlas till en eller flera separatinteckningar om borgenären efterger det gemensamma ansvaret när det kan ske enligt bestämmelsen under punkten 5. Beredningen har likväl inte ansctt, att det för sådana fall som här nämnts behöver göras något undantag från regeln om kontantbetalning i punkt 2.

I punkt 3 behandlas frågan om skyldighet att erlägga handpenning vid särutrop. Gällande lag ger inte något besked i detta hänseende. Det har ansetts, att särutrop bör säkerställas genom handpenning. Härvid har åberopats den betydelse som särulropen, även om de inte blir gällande, har för den gemensamma köpeskillingens uppdelning. De måste därför vara allvarligt menade. Beredningen ansluter sig till denna uppfattning och förordar en bestämmelse därom. I första punkten under 3 föreslås sålunda, att handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet enligt 49 § (jfr 52 § i departementsförslaget) skall utropas på nytt. Av 34 § 4 (jfr 35 § andra stycket i departementsförslaget) följer, att det är tillfyllest att lämna godtagbar säkerhet. är handpenning som lämnats vid ett inrop tillräcklig för att täcka handpenning som samma inropare skall lämna för senare inrop, behöver ny handpenning inte lämnas. För ett bud som är så lågt att det inte kan antas behöver handpenning inle lämnas. Detta gäller även inrop som sker vid gemensamt utrop och inte kan godtas därför att det inte överstiger summan av vad som har bjudits vid särutropen. Om en fastighet utropas flera gånger för prövning om rättighet skall förbehållas, skall också varje inrop säkerställas (jfr 41 §i departementsförslaget).

Om inrop inte skall bestå, skall handpenningen återlämnas. När gemensamt inrop skall gälla, behöver alltså inte avvaktas, att köpet verkligen fullföljs på belalningsdagen.

När gemensamt intecknade fastigheter endast skall ulropas gemensamt, upprättas enligt punkt 4 endast gemensam sakägarförteckning. Som framgår av 49 8 1 (jfr 52 £ första stycket i departementsförslaget) föranleder särintressce i form av rättighet inte att särutrop är obligatoriskt. Det förutsätts yrkande därom. Framställs inte sådant yrkande, utgör särintresset sålunda inte hinder mol försäljning efter endast gemensamt ulrop.

Om endast gemensamt utrop skall äga rum och rättigheter finns i mer än en fastighet, behövs en regel om den ordning i vilken rättigheterna skall las

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 263 upp i förteckningen. Enligt andra stycket under 4 i förslaget skall varje rättighet anses upplåten i alla fastigheterna. Rättigheterna skall till följd härav ordnas som om de alla upplåtits i en och samma fastighet, vilket onekligen erbjuder vissa problem cnligt förslaget liksom enligt gällande lag. Bestämmelsen omfattar endast rättigheter som avses i 27 8 4 (jfr 25 § 4 i departementsförslaget), dvs. rättigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen. Enligt 38 § (jfr 39 § i departementsförslaget) skall för varje rättighet prövas vilken belastning den medför, om ej annat följer av 33 8 (jfr 33 § i departementsförslaget). Ordningsföljden mellan rättigheter meddelade i olika fastigheter blir därför av mindre betydelse.

Enligt 35 8 (jfr 37 §i departementsförslaget) kan sakägare fordra, att försäljning skall ske på andra villkor än lagen anger, om avvikelsen intle gör intrång i annans rätt. Eftergift av den gemensamma ansvarigheten hör hit. Eftersom eftergiftens ändamål är att ge inteckningshavaren möjlighet att låta avräkna sin fordran i stället för att ta betalt finns inte behov av eftergift vid försäljning enligt gemensam sakägarförteckning. En sådan eftergift skulle medföra särgravation i ett homogent komplex, något som uppenbarligen inte kan tillåtas. I punkt 5 föreskrivs därför, att vid tillämpning av 35 § skall iakttas att innehavare av gemensam inteckning inte får efterge den gemensamma ansvarigheten annat än om fastigheterna säljs var för sig.

Om inteckningshavaren vill efterge det gemensamma ansvaret när eftergift är tillåten enligt punkt 5, måste han göra det senast vid bevakningssammanträdet. Effekten av eftergiften blir, att den gemensamma inteckningen förvandlas till en eller flera separatinteckningar, om försäljning kommer till stånd. Detta inverkar på sakägarförteckningarna och har betydelse för bestämmande av skyddsbeloppen. Eftergiften är begränsad till de fastigheter som säljs. Däremot kvarstår gemensam ansvarighet för fastigheter som till äventyrs inte omfattas av exekutionen. Kommer försäljning inte till stånd, kvarstår det fulla gemensamma ansvaret.

Remissyttrandena. De av beredningen i denna paragraf upptagna bestämmelserna har lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom länsstyrelsen i Kopparbergs län. Länsstyrelsen konstalerar att beredningen under punkten 1i paragrafen föreslår att särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Detta förslag anser länsstyrelsen inte överensstämma med beredningens uttalanden i betänkandet om grupputrop av fastigheter. I den mån grupputrop redan i första omgången kan ske beträffande vissa fastigheter måste det enligt länsstyrelsen vara tillräckligt att upprätta en gemensam förteckning för dem. |

Departementschefen. Beredningen har föreslagit en regel av innebörd att innehavare av gemensam inteckning får efterge den gemensamma ansvarigheten, om gemensamt intecknade fastigheter säljs var för sig (punkt 5 i förslaget). Däremot skall enligt beredningen sådan eftergift vara utesluten, om fastigheterna säljs enligt gemensam sakägarförteckning.

264 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

En regel av den föreslagna innebörden står inte i överensstämmelse med vad som enligt JB skall gälla beträffande panträtt på grund av gemensam inteckning och i fråga om exekutiv auktions inverkan på gemensam inleckning. Regeln saknar därför motsvarighet i departementsförslaget. Detta innebär att eftergift av gemensamt ansvar enligt deparlementsförslaget inte i något fall är möjlig.

I övrigt överensstämmer departementsförslaget i sak med beredningens förslag. Särskilda regler om grupputrop har inte tagits upp i förslaget. Försäljning i denna form innebär emellertid att grupperna och inte de särskilda fastigheterna utropas för sig. Det medför att det bör vara tillräckligt att upprätta en gemensam sakägarförteckning för fastigheterna, om grupputrop kan ske redan i första omgången.

Redaktionellt har bestämmelserna i departementsförslaget delats upp på två paragrafer. I enlighet med den disposition som har följts i det föregående tas i 53 § upp reglerna om innehållet i sakägarförteckningen (jfr punkterna 1 och 4 i beredningens förslag). medan reglerna om betalningsvillkoren har tagils upp som 54 § (jfr punkterna 2 och 3 i beredningens förslag).

55 §

Paragrafen motsvarar 51 §i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. I 51 §i beredningens förslag har samlats vissa regler som skall iakttas vid auktion på gemensamt intecknade fastigheter. Samtliga föreskrifter avser förhållanden som endast kan uppstå vid försäljning av gemensamt intecknade fastigheter och kompletterar de regler som gäller vid exekutiv försäljning av en enda fastighet.

Punkt 1 behandlar försäljning av indragen fastighel. Härom föreskrivs f.n. i 122 § UL, att den egendom vars särskilda försäljning har blivit begärd skall ropas ut först. Om vad som då bjuds inte ger någon betalning åt exekutionsfordringen, skall varken del ursprungliga exekutionsobjektet eller indragen fastighet säljas. I annat fall skall sistnämnda fastighet utropas. Brist i denna fastighet, som skall överföras till det ursprungligen utmätta objektel, kan då medföra att ingen fastighet kan säljas.

Beredningen anser, alt samma ordning bör gälla även i forlsätlningen. Leder alltså utropet! av den först utmätta fastigheten inle till resullat, nedläggs hela förfarandet. Detta kan inträffa även om skyddsbeloppet uppnåtts. Skyddsbeloppet bestäms ju med hänsyn till den bäsla gemensamma inteckningen. Att avgivet bud jämte eventuclla övriga tillgängliga medel överstiger skyddsbeloppet behöver därför inte medföra, att exekutionssökanden verkligen kan få betalning. Om emellertid budet förslår till någon betalning på sökandens fordran, fortsätter ÖE alt ropa ut den indragna fastighelen. Uppstår härvid brist, skall denna överföras till det första exekutionsobjektet. Något nytt utrop av denna fastighet behöver emellertid inte företas. Skyddsbeloppet för denna är bestämt med hänsyn till den bästa gemensamma inteck-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 =: 265 ningen och ändras inlie i nämnda situation. Med utgångspunkt från det avgivna budet har man att undersöka, om den ursprungliga exekutionssökan- ' den kan få någon betalning trots bristöverföringen. Blir svaret nekande, sker ingen försäljning (se punkt 4). Beredningen har förut nämnt, att det kan bli nödvändigt att, förutom särulrop av varje fastighet, ha gemensamt utrop av de ursprungligen angripna fastigheterna, av de indragna fastigheterna samt slutligen av samtliga fastigheter. I enlighet med vad som nu sagts har i 51 81 föreskrivits, att när fastighet indragits i försäljningen med stöd av 48 § (jfr 50 5 i departementsförslaget) och den först utmätta fastigheten inte blir såld, skall inte någon av fastigheterna säljas.

även vid exekution som riktar sig såväl mot primäransv arig som mot endast i andra hand ansvarig fastighet behövs särskilda regler om utropsordningen. 121 § 3 och 4 mom. UL avser de fallen att exekution direkt riktas mot stamfastighet och subsidiärl ansvarig avstyckning på grund av gemensam inteckning eller att avstyckningen indragits i förfarandet. Inteckningen får då -— som en följd av ansvarets subsidiära natur — inte föranleda försäljning av avstyckningen, om brist inte har konstaterats i stamfastigheten. Blir exekutions- och eventuell indragningsfordran täckta i stamfastigheten, får avstyckningen inte säljas. Detta anses gälla även om gemensam inteckning med sämre rätt blir nödlidande. 121 § 3 och 4 mom, UL lämnar möjlighet för avstyckningens ägare att avvärja försäljning av avstyckningen genom att betala vad som brister för att sökanden skall få fullt. är avstyckningens ansvar begränsat till visst belopp, behöver högst detta belopp tillskjutas.

I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslår beredningen i punkt 2, att om fastighet endast i andra hand svarar för fordran på grund av gemensam inteckning, får den inte säljas för den fordringen innan det visat sig att betalning inte kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand. Här åsyftas de fall då utmätlningssökanden fått utmätning av såväl stamfastigheten som den subsidiärt ansvariga fastigheten och då borgenär med lika eller sämre rätt än utmälningssökanden dragit in den subsidiärl ansvariga fastigheten i i förfarandet.

I andra stycket föreskrivs att den endast i andra hand ansvariga fastighelen inte får säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. I förhållande till gällande lag innebär beredningens förslag den nyheten att även annan sakägare än ägaren kan träda emellan och hindra försäljning. Närmast har beredningen åsyftat innehavare av särskild rättighet i avstyckningen som kan vilja tillskjuta medel för att undvika att hans rättighet sätts i fara. Bestämmelsen om säkerhet är också ny. Av 48 8 i UL-förslaget följer att säker-

heten skall prövas av ÖE enligt vad där sägs.

Utropas fastigheler först särskilt och sedan gemensamt, behövs regler om köpeskillingens fördelning mellan fastigheterna, när det gemensamma utropet leder till försäljning. Vid fördelning av köpeskillingen utgör enligt 191 £ 9t Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

266 Kungl. Mai;:ts proposition nr 20 år 1971 2 mom. UL nästföregående års taxeringsvärde i första hand jämförelsetal mellan fastigheterna. Saknar någon fastighet taxeringsvärde, används i stället de av utmätningsmannen i ärendet åsalta värdena. Till denna fördelningsprincip har fogats en tilläggsbestämmelse, alt fastighets andel i köpeskillingen aldrig får understiga vad som bjöds för fastigheten vid särutropet. Om fastighet har ropats ut med tillbehör som inte ingick i taxerings- eller saluvärdet eller utan tillbehör som omfattades av detta värde, får jämkning ske av de värden som skall utgöra. jämförelsetal.

Avsikten med reglerna är bl. a. att skapa större fasthet i förfarandet. Till grund för fördelningen av överskottet bör därför de jämförelsetal ligga som bäst avspeglar fastigheternas inbördes värden. Enligt 6 § andra stycket (jfr 3 § andra stycket i departementsförslaget) skall ÖE låta värdera gemensamt intecknade fastigheler, om taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon fastighet. Har sådan värdering skett, bör den användas vid nu ifrågavarande fördelning. Om åter särskild värdering inte skett, bör fastigheternas senaste taxeringsvärden ligga till grund för köpeskillingens fördelning. Tillräcklig anledning att, sedan ny taxering skett, hålla sig till näslföregående års taxeringsvärden synes inte föreligga. I övrigt har gällande regler oförändrade tagits upp som första stycke under punkt 3.

När försäljning sker i enlighet med särskilda sakägarförteckningar, finns inte något gemensamt skyddsbelopp vid ett efterföljande gemensamt utrop. Beträffande varje särskild fastighet måste däremot det för den fastigheten bestämda skyddsbeloppet uppnås. I fråga om fastighet, beträffande vilken denna förutsällning brister, förfaller frågan om försäljning. Man får då skrida till gemensamt utrop av ålerstående fastigheter. Härigenom kan undan för undan fastigheter falla bort så att hela exekutionen blir resultatlös. Bestämmelse härom har beredningen tagit in i andra stycket under punkten 3. Den motsvarar 121 § 2 mom. sista punkten UL.

Som punkt 4 föreskrivs i förslaget att, om det inte uppnås bud som förslår lill betalning av någon del av exckutionsfordringen, inte någon av fastigheterna får säljas. Det är sålunda inte tillräckligt, alt skyddsbeloppet för en eller flera fastigheter uppnås. Skyddsbeloppet bestäms ju med hänsyn till den bästa gemensamma inteckningen. Exekutionen måste som helhet ge något resultat för att överhuvud någon fastighet skall få säljas. Tillämpning av 39 § andra slycket andra punkter (jfr 40 3 andra stycket andra punkten i departiementsförslaget) kan inte i detta fall föranleda, att försäljning får äga rum.

Enligt gällande rätt får inrop inte godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Bestämmelsen har överförts till 39 § första slycket (jfr 40 8 i departementsförslaget). Föreskriften kräver en komplettering, när försäljning avser gemensamt intecknade fastigheter. Om inrop som gäller enstaka fastighet avvisas, skulle ansvaret för gemensamma inteckningar kunna övervällras på övriga fastigheter. Frågan huruvida anbud bör avvisas skall därför prövas med hänsyn till det vederlag som sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 267

manlagt bjudits för samtliga fastigheter som inropats vid auktionen. Bestämmelsen, som nu finns i 126 § 3 mom. andra punkten UL, har tagits in som punkt 5.

Departementschefen. När gemensaml intecknade fastigheter efter föregående särutrop har ropats ut gemensamt skall enligt beredningens förslag (punklen 3) den köpeskilling som har bjudits fördelas efter fastigheternas taxcringsvärden eller, om särskild värdering har skett i ärendet, efter de värden som därvid har åsatts fastigheterna. Förslaget i denna del utgår från att särskild värdering som har skett i ärendet utgör den fördelningsgrund som i första hand bör användas och att taxeringsvärdena sålunda inte bör användas som jämförelsetal annat än om särskild värdering inte har skett. Jag ansluter mig till uppfattningen att värdering som har sketl i ärendet bör tas till utgångspunkt för fördelningen. Med hänsyn till att värderingsreglerna i 3 §i deparlementsförslaget, till skillnad från beredningens förslag, innebär att särskild värdering alltid skall ske av faslighel som skall säljas exekutivt behövs inte någon föreskrift att fördelning skall ske efter laxeringsvärdena om särskild värdering inte har skett. I departementsförslaget har fördelningsregeln utformats i enlighet härmed (55 § fjärde stycket).

I övrigt har de av beredningen föreslagna reglerna, som nära ansluter till gällande rätt, i sak oförändrade tagits upp i departementsförslaget.

56 §

Denna paragraf molsvarar 52 §i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Enligl första stycket i denna paragraf skall ÖE på begäran av den som köpt fast egendom exekutivt kunna förordna att inteckning, som annars enligt 6 kap. 11 § första stycket JB 1966 (jfr 6 kap. 12 3 första stycket JB) blir utan verkan i fastigheten, alltjämt skall gälla. Om pantbrev har förkommit, får förordnande inte meddelas (jfr fjärde stycket). Det är då enligt beredningen lämpligare, alt köparen söker ny inteckning.

Bestänrmelsen i 6 kap. 11 § första stycket JB 1966 skall gälla även om inteckningsansökan är vilande. På motsvarande sätt bör denna paragraf i beredningens förslag bli tillämplig, om fastigheten är belastad av vilande inteckning som ej läcks av köpeskillingen. En förklaring av ÖE om fortsatt giltighet medför då naturligtvis ej annan verkan än alt ansökningen alltjämt är vilande och ej försvinner genom fastighetens försäljning.

Inteckning som endast gäller i andel av fastighet bör efter försäljning på exekutiv auklion upphöra alt gälla, vare sig inteckningen täcks av köpeskillingen eller cj.

I andra stycket av 6 kap. 11 8 JB 1966 (jfr 6 kap. 12 3 andra styckel JB) sägs, att försla stycket skall ha motsvarande tillämpning i fråga om fastighet som svarar för inteckning gemensamt med annan fastighet, om fastighelen säljs vid gemensamt utrop utan föregående särskilda utrop. Avser auktionen

268 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 sådan fastighet ensam eller sker särskilda utrop, skall fastigheten ej vidare svara för inteckningen.

Om gemensaml intecknade fastigheter sålls på exekuliv auklion i enlighet med gemensam sakägarförteckning, är situationen jämförlig med att endast en enda fastighet sålts. I andra stycket av denna paragraf föreslår beredningen en däremol svarande bestämmelse om fortsatt inteckningsansvar. Denna bestämmelse skall gälla, om samtliga gemensamt intecknade fastigheter har sålts i enlighet med gemensam sakägarförteckning. Det bör understrykas, att bestämmelsen sålunda inte är tillämplig om vissa av de gemensamt intecknade fastigheterna men ej alla sålts i enlighel med gemensam sakägarförteckning. |

I 6 kap. 18 § andra stycket JB 1966 (jfr 6 kap. 11 § andra stycket JB) regleras primärt och subsidiärt inteckningsansvar, när fastighet har delats genom avstyckning. Stamfastigheten. skall svara primärt och den avstyckade fastigheten subsidiärt, om fastigheterna kommit på olika händer. Vidare regleras ansvarct, om successiva avstyckningar har skett.

Enligt 6 kap. 11 § tredje stycket JB 1966 skall, om flera fastigheler svarar gemensamt för inteckning och någon cller några av dem säljs på exekutiv auktion, de övriga ej vidare svara för belopp som utgått ur köpeskillingen för de fastigheter som sålls. Enligt av beredningen utarbetat förslag till ändring av nämnda bestämmelser (bil. A till betänkandet) skall, om gemensamt intecknad fastighet har sålts i enlighet med särskild sakägarförteckning, inteckningen vara utan verkan i fastigheten även om den täcks av köpeskillingen, om inte ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar (jfr 6 kap. 12 8 andra stycket JB).

Sådant förordnande av ÖE om fortsall inteckningsansvar som sist nämnts skall kunna meddelas enligt tredje stycket i denna paragraf. Möjligheten därtill är starkt begränsad. Det förutsälts till en början, att den sålda fastigheten enligt 6 kap. 18 § JB 1966 (jfr 6 kap. 11 8 JB) svarar för hela inteckningen i förhållande till varje annan gemensamt intecknad fastighet. Vidare förutsätts, att den fordran för vilken pantbrevet ligger som säkerhet har blivit helt täckt vid den exekutiva auktionen. Detta betyder, att subsidiärt ansvarig faslighel ej längre kan angripas. ÖE skall under dessa förutsättningar kunna på begäran av köparen av stamfastigheten förordna, att inteckningen, när den annars skulle bli utan verkan skall alltjämt gälla i stamfastigheten. Bestämmelsen gäller oavsett hur pantbrevet ligger i förmånsrätlsordningen. Della innebär bl. a. att sämre liggande inteckningar hindras att utan skäl rycka upp, om förordnande meddelas.

Första och tredje styckena i denna paragraf torde kunna kombineras så, att ÖE förordnar enligt försla stycket, att inteckningar som gällde endast i den sålda fastlighelen men föll utanför köpeskillingen skall alltjämt gälla i fastigheten, och enligt tredje stycket, att inteckning, som täcks av köpeskillingen men var gemensam för den sålda fastighelen och subsidiärt ansvarig

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 269 fastighet, också skall gälla i den sålda fastigheten. Serien av inteckningar i sistnämnda fastighet kan alltså behållas obruten, om situationen är sådan som nyss beskrivits.

Det är nödvändigt, att frågan om fortsatt inteckningsansvar blir klargjord senasl i samband med köpeskillingsfördelningen. Efter denna skall ju ÖE rapportera till inskrivningsmyndigheten vad som hänt med fastigheten. Besäran om förordnande som avses i första, andra eller tredje stycket skall därför framställas innan köpeskillingsfördelning skett. Därvid skall pantbrevct inges, om det ej förut är tillgängligt för ÖE. Bestämmelser härom har intagits som fjärde stycke. Genom kravet på ingivande av pantbrevet säkerställs, att ÖE ej kan meddela förordnande enligt paragrafen annat än om pantbrevet är tillgängligt.

Enligt femte stycket i paragrafen skall ÖE anmäla förordnande enligt denna paragraf till inskrivningsmyndigheten och översända pantbrevet för utfärdande av nytt panibrev, när sådan åtgärd behövs. Nylt pantbrev kan behövas, när pantbrevet tidigare gällde i mer än stamfastighet och nu skall gälla endast i stamfastigheten. Det är lämpligt, att ÖE samråder med inskrivningsmyndigheten när någon som helst oklarhet råder om inteckningsförhållandena så att det ej vållas oordning i detta hänseende.

Departementschefen. Vad beredningen föreslår under denna paragraf överensstämmer med bestämmelserna i 6 kap. 12 § JB om fortsatt inteckningsansvar (jfr prop. 1970:20 del B s. 912). I sakligt hänseende ansluler jag mig sålunda till beredningens förslag i denna del. Redaktionellt har bestämmelserna i departementsförslaget fått en utformning som klarare markerar att de anger vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att förordnande om fortsatt inteckningsansvar skall kunna meddelas och vilket innehåll förordnande i visst fall skall ha, medan bestämmelserna i 6 kap. 12 § JB reglerar frågan om verkan av förordnandet.

Underrättelserna mellan ÖE och inskrivningsmyndighetlen bör cnligt min mening regleras i tillämpningsföreskrifter. Sista stycket i beredningens förslag har därför inte någon motsvarighet i departementsförstaget.

57 UT:

Paragrafen, som motsvarar 53 8 i lagberedningens förslag, innehåller de srundliggande bestämmelserna för att utmätt fastighet skall få säljas under hand.

Lagberedningen. Beredningen framhåller till en början att det, även när fastighet säljs under hand med ägarens medverkan, är fråga om exekutiv försäljning av utmält egendom. Della medför t. ex., att den betalning som utmätningssökanden uppnår kommer att tillfalla honom med den förmånsrätt som följer med utmätning av fast egendom. Förslaget förutsätter emellertid å andra sidan bl. a. att försäljning under hand ej kan rubba inteckningsförhållandena.

270 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

Försäljning under hand får enligt förslaget inte användning annat än om del är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fasligheten. Något formligt bevakningssammanlräde krävs inte. Genom kontroll av sravationsbevis och förfrågningar hos långivare, fastighetens ägare och rätlighetshavare som finns på fastigheten eller på annat sätt förutsätts ÖE kunna utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Det måste krävas, att ÖE kan hysa tilltro till upplysningarna. Om det skulle vara önskvärt att diskulera saken gemensamt med långivare och rättighetshavarce, kan ÖE kalla dem till ett informellt sammanträde för överläggning. Man kan bl. a. tänka sig att långivare kan finna det fördelaktigt att fastigheten säljs under hand, fastän han ej får full betalning för sin fordran, eller att överenskommelse kan träffas med någon rällighetshavare om att denne avstår från upplåten rättighet för att möjliggöra fastighetens försäljning.

ÖE skall pröva, huruvida försäljning under hand är mera ändamålsenlig än försäljning på auktion. Fördelen med försäljning under hand är, att den ger möjlighet att undersöka marknaden på ett affärsmässigt sätt och alt mäklare kan engageras för att arbeta för fastighetens försäljning. även om dennes arbete kräver provision när det lyckas kan man ofta vänta sig, att neltobehållningen blir större än vid försäljning på auktion. Det är dock möjligt, alt erfarenheterna på sina håll kan ge vid handen att vissa typer av fastigheter kan gå högre vid auktion.

Förslaget förutsätter inte, alt försök först skall göras med försäljning på auklion. ÖE skall enligt förslaget bereda ägaren och utmätningssökanden tillfälle alt yttra sig om hur man bäst bör förfara. Motsälter sig ägaren försäljning under hand, måste på grund av 55 § i förslaget (jfr 59 § i departementsförslaget) auktion utlysas. Visar det sig emellertid vid auktionen att acceptabelt bud inte kan uppnås, är ägarens medverkan till försäljning under hand inte alltid nödvändig enligt 55 §. Ulmätningssökanden har å sin sida inte annat intresse i saken än att hans fordran jämte kostnaden för förfarandet täcks. Det står honom emellertid fritt alt medge all försäljning sker under hand utan att hans fordran blir täckt. Av ändamålet med det exekutiva förfarandet följer dock, alt försäljning inte bör äga rum om den inte ger täckning för någon del av sökandens fordran eller den kostnad för vilken han svarar.

Det krävs alt någon arbetar för fastighetens försäljning. Som regel torde del lämpligaste vara, att mäklare anlitas med rätt för honom att få sedvanlig provision om hans arbete leder till fastighetens försäljning. Självfallet bör ÖE i samband med uppdraget avtala med mäklaren om storleken av den provision som skall utgå. Man kan även tänka sig att ÖE undantagsvis använder anbudsförfarande, l. ex. om det är fråga om ett specialobjekt. Annonsering med anbudsförfarande kan kräva så pass stora kostnader, alt ÖE bör försäkra sig om att sökanden cller gäldenären inte har särskild crinran däremot. Om ett eller flera anbud inkommer men inget av dem anses böra goå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 = 271 tas, kan de ändå tjäna till ledning för ÖE:s bedömning, huruvida pris som bjuds i annan ordning är acceptabelt. I administrativ ordning kan lämnas anvisningar om lämpliga metoder att gå till väga.

Det föreligger enligt förslaget inget hinder att sälja en fastighet under hand därför att den är intecknad gemensamt med annan fastighet. Om alla de gemensamt intecknade fastigheterna skall säljas, behöver situationen inte vara mera komplicerad än om en enda fastighet, som inte är föremål för gemensam inteckning, skall säljas. Ibland kan det också vara förenat med särskilda fördelar att sälja en av två eller flera gemensamt intecknade fastigheler under hand. Det kan sålunda bl. a. vara olägligt att, såsom vid försäljning på exekutiv auktion, behöva antingen dra in annan fastighet eller också riskera, att det gemensamma ansvaret upphävs i större eller mindre mån. Försäljning under hand skall enligt förslaget inte medföra sådan verkan.

Remissyttrandena. I anslutning till beredningens uttalande rörande medverkan av mäklare vid underhandsförsäljning av fastighet påpekar länsstyrelsen i Älvsborgs län att den sedvanliga mäklarprovisionen uppgår till högre belopp än den försäljningsavgift som enligt nuvarande bestämmelser skall uttas när ÖE säljer fastighet på auktion. Mäklarprovisionen utgör enligt länsstyrelsen för enfamiljshus 3 Z på belopp upp till 200 000 kronor och 2 på överskjutande belopp, för hyreshus 3 70 på belopp upp till 100 000 kronor samt 1 90 på belopp över 100 000 kronor upp till 400 000 kronor och för jordbruksfastigheter 3 70 på belopp upp till 100 000 kronor och 1 1/2 § på belopp över 100 000 kronor upp till 300 000 kronor. Länsstyrelsen ställer i sammanhanget frågan om fastighet som säljs av mäklare bör belastas med dels mäklarens provision och dels statens försäljningsavgift. Sveriges fastighetsägareförbund erinrar också i sitt yttrande om att det med den provisionstaxa som gäller för auktoriserade mäklare kan röra sig om ganska betydande kostnader för själva försäljningen.

Har mäklare fålt i uppdrag att ombesörja försäljning under hand av faslighet bör enligt länsstyrelsen i Malmöhus län beskrivning och värdering av fastighelen kunna överlåtas åt honom. I yttrandet från Stockholms sparbank föreslås att uppdrag till mäklare skall tidsbegränsas på så sätt att det i detta anges viss lid, inte överstigande tre månader, inom vilken fastigheten skall säljas. Har inte fastigheten sålts inom den angivna tiden förordas att auktion omedelbart skall sättas ut.

Departementschefen. I den allmänna moliveringen har jag uppehållit mig vid frågan om försäljning under hand av fast egendom och härvid anslutit

mig till beredningens förslag.

T detta sammanhang vill jag understryka beredningens uttalande att även underhandsförsäljning i princip är en exekutiv försäljning. De särskilda bestämmelserna om underhandsförsäljning reglerar endast formen för försäljningen. De verkningar som i allmänhet är förenade med cn exekutiv försäljning, t. ex. vid konkurrens med annat förvärv, skall sålunda gälla även

272 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 efter en underhandsförsäljning. I ett avseende skall emellertid. en underhandsförsäljning inte medföra samma verkningar som en exekutiv auktion, nämligen när det gäller försäljningens inverkan på intecknings giltighet. En underhandsförsäljning skall enligt departementsförslaget i detta hänseende vara likställd med en frivillig försäljning och således inte få några verkningar för giltigheten av inteckning i fastigheten. En särskild bestämmelse härom föreslås i JB. Köpevillkoren får anpassas härefter. Frågan om verkningarna åv en underhandsförsäljning behandlas även i anslutning till förslaget till lag om ändring i JB.

Det bör även uppmärksanrmas att förvärv av fast egendom vid exekutiv auktion har vissa verkningar enligt reglerna i 1 och 12 §§ jordförvärvslagen (1965: 290), 3 8 förköpslagen (1967: 868) och 7 § lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller: aktier i vissa bolag. Någon ändring i denna lagstiftning föreslås inte nu. De nämnda reglerna blir sålunda inte tillämpliga vid exekutiv försäljning under hand. Som beredningen har framhållit (betänkandet s. 77) aktualiserar reglerna om underhandsförsäljning emellertid vissa ändringar i banklagstiftningen. Frågan härom får tas upp i annat sammanhang.

Försäljning under hand får ske först efter en tillförlitlig utredning av vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Vidare skall krävas att försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än på auktion. Vid denna bedömning skall givetvis hänsyn tas till såväl den provision som utgår till mäklaren om försäljning lyckas som ÖE:s övriga kostnader. Jag vill tillägga att jag avser att senare ta upp frågan om och i vad mån försäljningsavgift bör tas ut i sådana fall (jfr 4 § tredje stycket kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m.)

Förslaget ger ÖE i rätt stor omfattning frihet att själv bestämma det lämpligaste förfaringssättet vid utredningen av fastigheten. Som någon remissinstans framhållit kan det därvid visa sig vara lämpligt att, när mäklare anlitas, överlåta det närmare arbetet med beskrivning och värdering av fastigheten åt denne, Det ligger emellertid i sakens natur att ÖE lämnar mäklaren noggranna och klara anvisningar om försäljningen.

58 §

Paragrafen motsvarar 54 § i lagberedningens förslag och innehåller de närmare villkoren för försäljning under hand.

Lagberedningen. Villkoren för försäljning under hand skall enligt förslaget så gott som helt ansluta till de villkor som gäller för frivillig försäljning. De skall inskrivas i köpehandling som underskrivs av ÖE och köparen.

Under punkt 1 sägs, att köparen skall åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. I fråga om fordringar som har för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 273 månsrätt enligt 8 8 1) resp. 9 § 1) eHer 2) FRO (jfr 6 § 1. och 7 § 1. och 2. FRL) fordras inte någon särskild förklaring för att de i fortsättningen skall åvila fastighelen. Belopp som förfaller t. o. m. tillträdesdagen måste enligt förslaget täckas av köpeskillingen eller andra medel som har flutit in i ärendet. Fordringar som är förenade med panträtt på grund av inteckning kan också vara förfallna till kapital och ränta eller endast i fråga om räntan. Utmätningssökandens fordran måste vara helt eller delvis förfallen för att exekution överhuvud skall ha blivit aktuell. Alla dessa aktualiserade anspråk måste klaras ut på samma sätt som vid frivillig försäljning. När saken har framskridit så långt att köpevillkoren skall fixeras i detalj, bör uppgift fordras in från långivare om exakta beloppet av deras fordringar med ränta t. 0. m. tillträdesdagen.

Det kan tänkas, att långivare är villig att godta även en köpare som inte vill betala förfallen fordran kontant. Det skall enligt förslaget ankomma på köparen alt visa, att den som är berättigad till kontant betalning avstått därifrån och låtit köparen överta betalningsansvaret. Givetvis får inte på detta sätt ingås något avtal till skada för ägaren av fastigheten. Denne skall alltså befrias från belalningsansvar för vad som var förfallet och täcks av köpeskil- ' lingen eller på annat sätt influtna medel. Överhuvud bör säljaren om möjligt helt befrias från betalningsansvarel för fastighelen belastande skulder, såsom brukar ske vid frivillig försäljning.

Kostnäden för förfarandet skall också betalas kontant. Som redan antytts kan emellertid sökanden medge, att försäljning får ske utan att kostnaden täcks. Till kosinaden hör i detta fall också provision till anlitad mäklare. Även kostnad för tidigare försäljningsförsök i ärendet hör hit.

1 punkt 2 i paragrafen behandlas upplåtna rättigheter. Här avses både rättigheter som är inskrivna och sådana som inte är inskrivna. Vid försäljning under hand skall enligt förslaget skriftlig upplåtelse föreligga för alt rättighet skall skyddas. Muntliga tillägg till skriftlig upplåtelse kommer inte i beaktande. Beträffande arrende- och hyresavtal har beredningen under 45 §i förslaget (jfr 47 8 i departementsförslaget) upptagit en hänvisning till JB:s regler om verkan av att i sådant avtal skett ändringar eller tillägg. Detsamma bör gälla vid försäljning under hand. Förslaget tar i denna punkt upp en hänvisning till bestämmelsen i 45 §. Den omfaltar även vad som i övrigt sägs i sistnämnda paragraf.

I punkt 3 regleras vad en köpare skall betala i handpenning. Man får ta i beräkning, att en köpare inte är beredd alt betala hela den kontanta delen av köpeskillingen redan i samband med underskrivandet av köpehandling. Det bör emellertid krävas, att köparen åtminstone betalar handpenning i samma omfattning som i 34 8 4 (jfr 35 § i departementsförslaget) föreskrivs för inropare på exekutiv auktion. I första stycket under punkt 3 tas upp en bestämmelse i enlighet därmed. Staten och kommun är enligt förslaget befriade från skyldighet att lämna handpenning.

274 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I andra stycket under punkt 3 anges, att återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter att köpehandling har upprättats, Försummas det, är köpet ogiltigt. Av andra stycket under punkt 1 framgår, att köparen kan avtala med långivare eller utmätningssökande om anslånd med betalning av vad som skolat betalas kontant. Det ligger i sakens natur, att han kan avtala med fastighetens ägare om anstånd med betalning av överskott som skall tillkomma denne. Köpet får emellertid inte fördenskull göras villkorligt.

Om kontant köpeskilling inte betalas i rätt tid medför detta, som nyss nämnts, att köpet blir ogilligt. Köparens försummelse föranleder i övrigt inte någon påföljd för honom, utöver vad som enligt tredje stycket under punkt 3 gäller om handpenningen. Något ytterligare skadestånd kan inte åläggas honom för hans kontraktsbrott, och den återstående köpeskillingen kan inte indrivas. Har köparen betalt en del av köpeskillingen utöver handpenningen, är han obetingat berättigad att återfå den delen. Detta överensstämmer med den princip som gäller beträffande försäljning av lös egendom, när anstånd lämnats med betalningen (96 8 UL).

Vid frivillig försäljning bestäms ofta, att handpenning skall vara förverkad om köpet ej fullföljts av köparen. Det är inte givet alt en sådan klausul kan göras gällande under alla omständigheter. Beredningen har i 42 8 (jfr 43 § i departementsförslaget) närmare reglerat, hur det skall förfaras med handpenning när inrop på exekutiv auktion blir ogiltigt. Dessa regler skall enligt beredningens förslag bli tillämpliga även efter försäljning under hand. Vad i 42 § första stycket sägs om ny auktion skall i hithörande fall gälla också i fråga om ny försäljning under hand. Förslaget reglerar sålunda på enahanda sätt vad som skall hända med handpenning, om cn första försäljning under hand misslyckas och det därefter sker försäljning på exekutiv auktion eller ny försäljning under hand. Säljs inte fastigheten under hand till ny köpare och hålls ej heller auktion, blir 42 § tredje stycket tillämpligt.

Det kan vara behövligt alt vid upprättandet av köpehandling även ge bestämimnelser i andra hänseenden än som avses i punkterna 1—3. Särskilt är det angeläget att om möjligt befria gäldenären från betalningsansvar för gäld som skall kvarstå i fastighelen. Vidare bör bl. a. tillträdesdagen bestämmas. Stämpelskatten måste åläggas köparen ensam och även andra detaljer kan behöva fixeras. Från försäljning genom mäklares förmedling finns riklig crfarenhet av vad som bör regleras i ett köpeavtal för att tvist om dettas rätta innebörd skall undvikas. I den mån särskilda villkor inte har angetts av ÖE enligt förevarande punkt 4 bör reglerna i JB om frivillig försäljning tillämpas. Det bör emellertid uppmärksammas alt exekutiv försäljning under hand inte ålägger den aktuclla ägaren något sådant hemulsansvar ce. d. som förutsätter rättshandling från hans sida. På det sättet skiljer sig förevarande realisalionsform från frivillig försäljning.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser alt frågan om ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 275 formningen av köpevillkoren vid underhandsförsäljning av fastighet måste ägnas ytterligare uppmärksamhet. Hovrätten påpekar att ägaren enligt förslaget skall godkänna försäljningsvillkoren, men att det samtidigt föreskrivs att han genom godkännandet inte ådrar sig någon förpliktelse som annars förutsäller frivillig överlåtelse. Vanliga principer kan således inte tillämpas vid kontraktsskrivningen. Vid tvist om köpevillkorens rätta tolkning kompliceras situationen enligt hovrätten av att ÖE intar en mellanställning i förhållande till köpare och säljare. Närmare föreskrifter om avfattningen av köpevillkoren bör lämnas i administraliv ordning. Hovrätten förordar att man i samband därmed låter utarbeta ett normalkontrakt för underhandsförsäljning av utmätt fastighet. Vidare bör enligt hovrätten paragrafen kompletteras med cen uttrycklig föreskrift om att säljaren skall befrias från betalningsansvar för skulder som belastar fastigheten.

Departementschefen. Enligt punkt 1 första stycket i beredningens förslag skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som är förenade med särskild förmånsrätt i fastigheten, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. Enligt 3 § andra stycket i beredningens förslag (jfr 2 § andra stycket i departementsförslaget) skall vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i tillämpliga delar gälla även rätt till betalning på grund av ägarhypotek. Detta innebär att en underhandsförsäljning skulle kunna hindras därför att ägaren vägrar avstå från betalning på grund av sitt ägarhypotek. Fastighetsägaren skall givelvis kunna hindra en underhandsförsäljning om köpevillkoren inte är godtagbara. Särskilda regler härom har tagits upp i 59 §. Däremot bör han enligt min mening inte enbart på grund av ägarhypotek kunna hindra en underhandsförsäljning. I deparlemenlsförslaget har därför i första stycket gjorts ett tillägg av innebörd att skyldigheten för köparen att svara för fordringar inte gäller ägarens rätt på grund av ägarhypotek, om inte ägarhypoteket är utmätt. I övrigt överensstämmer departmentsförslaget i sak med beredningens förslag.

Som jag tidigare framhållit är även en underhandsförsäljning en exekuliv försäljning med i princip samma verkningar som en exekutiv auktion. Det är givet att försäljningens karaktär av tvångsförvärv får betydelse för utformningen av köpevillkoren. Som framhållits under remissbehandlingen bör .dessa frågor uppmärksammas vid utfärdande av tillämpningsföreskrifter. En lämplig ordning synes även cnligt min mening vara att normalkontrakt för underhandsförsäljning utarbetas.

59 §

Paragrafen molsvarar 55 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Förslaget tar som huvudregel upp att villkoren för försäljning under hand måste godkännas av ägaren. Det räcker inte med dennes medgivande in blanco. Bestämmelsen utesluter inte att ägaren kan lämna

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 bindande godkännande i förväg. Förslaget till köpehandling kan t. ex. redan från början preciseras på sådant sätt alt villkoren i själva verket är bestämda fastän t. ex. räntor inte har räknats fram till och med tillträdesdagen. Det krävs inte enligt förslaget, att ägaren även har godkänt den köpare som mäklare eller ÖE lyckats anskaffa. Lika litet som vid exekuliv auktion bör han ha rält aft avvisa en anvisad köpare därför att han av personliga skäl inle önskar att fastigheten övergår till den anvisade personen. I fråga om det personliga betalningsansvaret för fastigheten åvilande gäld och därmed förenad framtida risk för ägaren synes denne tillräckligt tillgodosedd genom de regler som ges i föregående paragraf.

Man kan tänka sig, att ÖE nöjer sig med att inhämta ägarens godkännande av vissa huvudpunkter, t. ex. lägsta pris. Om detta pris uppnås och ägaren ej har någon saklig erinran mot övriga villkor som kan vara mer eller mindre schablonmässiga, bör hans godkännande gälla, oaktat det formellt inte omfattat alla försäljningsvillkor.

Av det anförda framgår, att ÖE har vissa möjligheter att redan i samband med beslul om utbjudande till underhandsförsäljning skaffa sig garanti för att ägaren inte senare kan motsälta sig att försäljningen genomförs. Om ägarens godkännande till avsedda försäljningsvillkor inte inhämtats, kan han däremot enligt huvudregeln motsätta sig försäljningen utan att åberopa några särskilda skäl.

Om auktion föregått ulan att godtagbart inrop skelt, bör ägaren ej kunna förhindra underhandsförsäljning på gynnsammare villkor, dvs. praktiskt sett till högre pris. Självfallet förutsätts, att ÖE anser priset godtagbart. Vad särskilt angår rättigheler måste underhandsförsäljningen ske utan att rältighetshavarna lider intrång, frånsett muntligen upplåtna rättigheter. Om ändå högre pris uppnås, har försäljningen skelt på gynnsammare villkor, såvida inte på köparens begäran tillkommit något särskilt villkor som föranleder en annan slutsats. Att ägaren eventuellt kan bli skadeståndsskyldig därför all muntlig upplåtelse inte skall bestå kommer inte i betraktande vid den jämförelse som här är i fråga. Sådan upplåtelse skall ju vika vare sig fastigheten säljs på exekutiv auktion eller under hand.

I andra stycket av denna paragraf föreskrivs i tydlighetens intresse, att ägaren inle genom att godkänna försäljningsvillkoren ådrager sig någon förpliktelse som annars förutsätter frivillig överlåtelse. Det är även vid försäljning under hand fråga om en överlåtelse med exekutivt tvång som bakgrund, och ägaren bör då inte bära större ansvar än vid försäljning på exekutiv auktion. En annan sak är att han kan ådraga sig skadeståndsskyldighet genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att lämna uppgifter t. ex. om upplåtelse av nyttjanderätt, när han tillfrågas om gällande belastningar på fasligheten.

Av det sagda framgår, att ägarens godkännande under viss förutsäitning inte behövs om auktion föregått. ägaren skall enligt [redje stycket i paragra-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 277 fen genast underrillas, om ÖE säljer fastigheten utan hans godkännande av försäljningsvillkoren. ägaren kan därefter överklaga försäljningen.

Givetvis är det lämpligt, att ägaren underrätlas även i andra fall än då han inte har godkänt försäljningsvillkoren. I administrativ ordning kan ges föreskrift om underrättelser utöver vad lagen föreskriver, bl. a. även till långivare och rättighelshavare som kan ha intresse därav.

Departementschefen. Som jag tidigare framhållit har även en underhandsförsäljning i prineip samma verkningar som en exekutiv auklion. Vilka förpliktelser ägaren har vid underhandsförsäljning får alltså bedömas med ledning av de allmänna grundsatserna i JB. Jag anser det inte nödvändigt eller lämpligt at! på sätt skett i beredningens förslag ta upp särskilda bestämmelser härom i anslutning till reglerna om underhandsförsäljning. På grund härav saknas i departementsförslaget motsvarighet till andra stycket i beredningens förslag. I övrigt har denna paragraf tagils upp i överensstämmelse med beredningens förslag.

60 §

Paragrafen motsvarar 56 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Om köpeskillingen vid underhandsförsäljning har betalats i rätt tid och försäljningen har vunnit laga kraft, skall ÖE utfärda köpebrev. Tiden för överklagande av skedd försäljning är enligt den föreslagna utformningen av 213 § UL tre veckor.

Skulle försäljningen överklagas, skall 46 § i förslaget (jfr 48 § i deparlementsförslaget) ha motsvarande tillämpning. Det innebär, att köparen under vissa förutsättningar kan efter inhibition frånträda köpet, om han inte vill avvakta att målet blir slutligt prövat.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

61 8

Paragrafen motsvarar 57 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Försöken att sälja den utmätta fasligheten under hand kan dra ut på tiden alltför länge. Den frihet som står ÖE till buds enligt 13 8 (jfr 11 §i departementsförslaget), när det gäller tiden för försäljning, får inte missbrukas så att försäljning under hand kommer i vanrykte. Om ansträngningarna alt sälja fastigheten inte bär frukt, bör ÖE ta kontakt med ägaren och utmälningssökanden. Regelmässigt bör i detta läge uppdrag som lämnats mäklare återkallas och auktion utsättas. Sökanden har emellertid möjlighet att avstå från att auktion hålls. I så fall förfaller frågan om fastighetens försäljning och eventuclit influtna medel skall fördelas enligt 143 § UL. .

Deparlementschefen. Paragrafen har upptagils i enlighet med beredningens förslag. |

278 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

62 §

Paragrafen motsvarar 58 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I derna paragraf har i enlighet med beredningens förslag tagits upp en allmän regel om att bestämmelserna i 3—61 §§ i departementsförslaget i princip skall gälla också när fast egendom utmälts medan gäldenärens rätt lill egendomen är villkorlig eller när andel i fastighet har utmätts. Det ligger emellertid i sakens natur atl alla bestämmelserna inte kan tillämpas.

63 5

Paragrafen motsvarar 59 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas det fallet att fastigheten utmätts hos gäldenär som före utmätningen har överlåtit fastighelen eller visst område därav under villkor som alltjämt gäller. Paragrafen, som anknyter till 82 a § I mom. UL, har behandlats utförligt i den allmänna motiveringen.

64 §

Denna paragraf motsvarar 60 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf, som innehåller bestämmelser för det fall fastighet eller visst område därav tagits i mät hos den som har förvärvat egendomen under villkor som alltjämt gäller, anknyter till 82 a 8 2 mom. i departementsförslaget till lag om ändring i UL. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelserna får jag hänvisa till den allmänna motiveringen. Jag vill tillägga följande.

Om förvärvarens rätt säljs i den ordning som gäller för exckutiv försäljning av utmätt rättighet, rubbar försäljningen inte ansökan om inleckning som gjorts senast dagen före utmätningen. I första stycket sista punkten förevarande paragraf har däremot i enlighet med beredningens förslag, som godtagits av remissinstanserna, föreskrivits atl inteckningsansökan som gjorts samma dag eller senare förfaller genom försäljningen, om inle ÖE på begäran av köparen förordnar annat.

I ett par remissyltranden förordas att försäljningen av förvärvarens rätt skall ombesörjas av kronofogdemyndigheten i stället för av ÖE. Jag finner inte skäl frångå beredningens förslag i detta avscende. även om ansvaret för försäljningen åvilar ÖE är det inget som hindrar att denne anlitar kronofogdemyndighet för att verkställa försäljningen. Jag vill erinra om att frågan kommer att bli föremål för förnyal övervägande vid beredningens fortsatta arbete på en ny UB.

65 §

Paragrafen motsvarar 61 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har lagits upp en regel för det fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 279 att fastighet eller viss del därav har överlåtits villkorligt och fastigheten medan villkoret fortfarande gäller tas i mät för fordran som är förenad med särskild förmånsrält. Fastigheten får då säljas i den ordning som i allmänhet gäller för exckutiv försäljning av fast egendom. Regeln har behandlats i den allmänna motiveringen.

66 §

Denna paragraf motsvarar 62 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Av vad jag tidigare har anfört framgår att, om villkorligt överlålen fastighet tas i mät hos överlåtaren, utmätningen skall omfatta överlåtarens rätt mot den som har förvärvat fastigheten. Om villkoret uppfylls, blir utmätningen av själva fastigheten inte längre av betydelse. Utmätningen gäller därefter bara överlåtarens rätt mot den andre. Har utmätning skelt hos den som villkorligt förvärvat fastighet och går förvärvet åter, skall utmätningen bara omfatta den rätt som gäldenären i sådant fall har mot den som överlät egendomen.

Skall det exekutiva förfarandet i enlighet med det nu anförda inte längre inriktas på fastigheten utan bara på gäldenärens kvarstående rätt, skall enligt denna paragraf ÖE låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som tillkommer gäldenären och omfattas av utmälningen. Härvid skall tillämpas den ordning som gäller för utmätt fordran eller rättighet. Regeln överensstämmer med beredningens förslag och har behandlats i den allmänna motiveringen.

Beträffande frågan om vem ansvaret för indrivning och försäljning skall åvila får jag hänvisa till vad som anförts vid 64 8.

67 8

Paragrafen motsvarar 63 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf tas upp en regel om rältl för vissa sakägare att när andel i fastighet blivit utmätt dra in återstoden av fastigheten i förfarandet. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen.

Jag vill erinra om att det i 73 § andra styckel har tagits upp en särskild regel om talan mol beslut som avses i paragrafen.

68 5

Paragrafen motsvarar 64 8 i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Bifalls yrkande enligt 63 § i förslaget (jfr 67 § i departementsförslaget) att hela fastigheten skall säljas, föreslår beredningen att hela fastigheten skall anses utmält när beslutet därom meddelas. Andelen är förut utmält genom särskilt beslut men det nya beslutet innebär alt hela fastigheten är utmätt. För att utmätningsverkan skall inträda förutsätts inte att beslutet har vunnit laga kraft. Beslutet har betydelse ur prioritetssynpunkt,

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 t.ex. i konkurrens med intecknings- eller inskrivningsansökningar som rör hela fastigheten. |

Dagen för utmätning av fast egendom är bl. a. av betydelse för beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 § JB. I detta hänseende bör en och samma utmätningsdag gälla för hela fastigheten. Ränta som avses i 6 kap. 3 § JB skall alltså beräknas från den dag då hela fastigheten är att anse som utmätt. När utmälning av andel sker för oprioriterad fordran hos andelens ägare och sedan återstående andel indras, är det naturliga att räntetillägg för panträttshavarna beräknas från den dag då hela fastigheten skall anses utmätt.

Sakägarförteckning skall i princip upprättas enligt vanliga regler. I vissa avseenden föreslår beredningen dock särskilda bestämmelser.

Eftersom det kan finnas olika ägare till skilda andelar måste sakägarförteckningen visa vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Framdeles kan man vänta sig att en fastighet som regel endast är homogent belastad med inteckringar. Man får däremot räkna med att viss ägares andel skall vid exekution under konkurs belastas av fordringar som har förmånsrätt före fordran med panträtt. Att hela fastigheten skall säljas för delägarnas gemensamma räkning innebär inte att sådana fordringar skall utgå också ur andel som tillhör annan än konkursgäldenären. Enligt äldre lag kan inteckning ha beviljats i viss andel. Fordran som är förenad med panträtt på grund av sådan inteckning får också enligt beredningens förslag göras gällande bara i andelen, även om hela fastigheten skall säljas. Vidare skall utmätningssökandens fordran och kostnaden för förfarandet tas ut bara ur utmälningsgäldenärens andel.

Vid bristande homogenitet i fastighetens belastning i fråga om fordringar som har bältre rätt än sökandens fordran måste skyddsbeloppet bestämmas på ett särskilt sätt. Beloppet skall bestämmas så att det svarar mot det belopp som krävs för att täcka skyddade fordringar i den först utmätta andelen jämle kostnaden för förfarandet. Fastigheten får vidare inte säljas om köpeskillingen inte förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen.

Delta innebär bl. a. att fordringar och rättigheter i återstående andel av fastigheten ibland kan få vika. Beredningen har inte ansett detta obilligt. Den som har ekonomiskt intresse i en fastighet som är föremål för samäganderätt måste få vidkännas vissa konsekvenser av situationen, om man över huvud skall kunna komma till rätta med exekution som i första hand riktat sig mot viss andel.

Det kan möjligen inträffa att skyddsbeloppet till följd av att exekutionskostnaden ingår två eller flera gånger kommer att i andel som har dragits in i försäljningen ge ökad täckning åt intecknad fordran i motsvarande mån. Beredningen utgår från att den angivna räkneoperationen inte skall inverka i höjande riktning på vad sorna skall betalas kontant eller på intecknings bestånd. Frågan har ansetts vara alltför speciell för att påkalla en särskild bestämmelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 281

Beredningen har vidare särskilt uppmärksammat det fallet alt någon delägare är i konkurs och anslutningsrätt kommer i fråga. Anslutningsrätt kan utövas också av borgenär som bara har förmånsrätt i andel av fastigheten. Detta innebär att skyddsbeloppet för hela fastigheten kan komma atl sänkas nästan till 0.

Departemenlischefen. Beredningens förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag ansluter mig till förslaget.

69 5

Paragrafen motsvarar 65 § i lagberedningens förslag.

Deparlementschefen. I denna paragraf föreskrivs att, om yrkande om försäljning av hela fastigheten enligt 67 8 i departemenlsförslaget inte framställs eller sådant yrkande inte bifalls, ÖE skall bjuda ut gäldenärens rätt till andelen i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Delsamma gäller om försök gjorts att sälja hela fastigheten men någon försäljning inte kommer lill stånd. Förslaget, som stämmer överens med beredningens förslag, har berörts i den allmänna motiveringen.

Några remissinslanser har lagit upp frågan om vem som bör ha ansvaret för försäljningen av gäldenärens rätt. Beträffande detta spörsmål får jag hänvisa till vad jag har anfört vid 64 §.

70 8

Paragrafen molsvarar 66 81 lagberedningens förslag.

Departementschefen. Har fast egendom sålts på auktion eller underhand i den ordning som i allmänhet gäller för exckuliv försäljning av fast egendom, skall enligt 44 resp. 60 § i deparlementsförslaget köpebrev upprättas. Emellertid kan enligt 64 och 69 88 i departemenlsförslaget försäljning ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. I denna paragraf har i överensstämmelse med beredningens förslag tagits upp en föreskrift att ÖE också vid sådan försäljning skall utfärda köpebrev sedan försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalts.

71 §

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket andra punkten i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Förklaras ansökan om inteckning vilande skall enligt 22 kap. 4 § JB inskrivningsmyndigheten utfärda bevis om detta, s. k. vilandebevis. Sådant bevis kan användas till upplåtelse av panträtt. Borgenärens rätt på grund av innehavet av vilandebeviset blir villkorad av att inteckning beviljas. Panlträtt kommer till stånd i och med beviljandet. I förevarande paragraf föreskrivs alt bestämmelserna i FfL om pantbrev i tillämpliga deltar skall gälla också vilandebevis.

bå [0.2] DD Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

72 8

Paragrafen motsvarar 69 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Paragrafen behandlar ÖE:s behörighet i fråga om försäljning av fast egendom. Den stämmer i sak överens med beredningens förslag.

73 §

Denna paragraf motsvarar 70 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I derna paragraf, som i sak överensstämmer med beredningens förslag, ges i första stycket en regel av innebörd att frågan om behörig ÖE är avgjord, om ÖE beslutar att ta upp ärendet.

Beslut om indragning av gemensamt intecknad fastighet enligt 50 § eller all hela fastigheten skall säljas när utmätning avser endast andel enligt 67 8 får enligt andra stycket överklagas särskilt. För att fullföljdsmöjligheten skall kunna tillvaratas har även föreskrivits att beslutet om indragning skall delges den tappande parten. Om sådan delgivning gäller reglerna i den anlagna delgivningslagen.

I övrigt har inte införts bestämmelser om fullföljd mot ÖE:s beslut enligt denna lag. I stället hänvisas till UL. Viss begränsning i rätten att fullfölja talan har föreskrivits i 33 § tredje stycket.

74 8

Paragrafen molsvarar 71 £ i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Första stycket av denna paragraf innehåller — såvitt avser fast egendom i huvudsaklig överensstämmelse med vad som hittills gällt enligt 133 § I mom. UL — att köpare av fast egendom eller tillbehör vid behov har rätt alt få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av vad han förvärvat. I paragrafens andra stycke har föreskrivits att belräftande handräckning mot förre ägaren 193 8 UL skall äga motsvarande tillämpning. Bestämmelserna överensstämmer i sak med beredningens förslag. |

Övergångsbeslämmelserna

Punkt 1. JB skall träda i kraft den 1 januari 1972. De föreslagna reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom, som anknyter till bestämmelserna i JB, bör träda i kraft samtidigt.

Punkt 2. Som beredningen föreslår bör den nya lagen tillämpas på varje exekutiv auktion på fast egendom som skall äga rum efter ikraftträdandet. Om auktion skall ske cfter ikraftträdandet och den nya lagens bestämmelser sålunda skall tillämpas, bör också det förberedande förfarandet och kungörandet av auktionen och vad som har samband därmed ske i den ordning som föreskrivs i nya lagen. Vidare bör de nya bestämmelserna om förvaltning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 283

utmätt fastighet och om sakägarförteckning tillämpas. Föreskrifter om detta har i enlighet med beredningens förslag tagits upp i ctt första stycke i denna punkt i övergångsbestämmelserna. Föreskrifterna innebär att, om auktion skall ske efter ikraftträdandet, alla åtgärder som måste föregå auktionen skall vidtas enligt nya lagen och att de påföljder som föreskrivs i lagen skall tillämpas om detta försummas.

Beredningen har påpekat alt det kan inträffa att auktion hålls före nya lagens ikraftträdande men att det då inte avges något godtagbart bud. I sådana fall blir 127 § UL tillämplig, dvs. ny auktion skall sättas ut. Skall den nya auktionen då hållas efter nya lagens ikraftträdande, får ÖE emellertid för denna auktion tillämpa den nya lagens regler. Har fastighet ropats in på auktion, som hållils före nya lagens ikraftträdande, måste äldre lag tillämpas beträffande inroparens förpliktelser samt köpeskillingsfördelningen och vad som har samband därmed, En särskild bestämmelse om detta har i enlighet med beredningens förslag tagits upp i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i UL (punkt 7). |

Försäljning under hand av fastighet bör kunna komma i fråga också i ärende som har kommit in före ikraftlrädandet. även utan särskild bestämmelse därom, bör det vara möjligt att redan före lagens ikraftträdande lämna försäljningsuppdrag lill mäklare. Någon försäljning kan självfallet inte ske förrän efter ikraftträdandet.

Har talan om indragning av fastighet framställts hos rätten före lagens ikraftträdande, bör talan alltid få föras till slut. Föreskrift om detta ges i andra stycket i punkten. Samtidigt föreskrivs att sådan talan skall anmälas senast vid bevakningssammanträde, om detta hålls först efter lagens ikraftträdande. 1 övrigt skall i fall som avses i punktens första stycke indragning behandlas enligt nya lagen.

Punkt 3. Enligt 24 § JP skall den i 6 kap. 3 § JB angivna ordningen med ett fixerat tillägg till pantbrevs belopp för ränta och andra biförpliktelser inte alltid tillämpas beträffande inteckning som har beviljats enligt äldre lag. Under en övergångstid av fem år skall sålunda på yrkande av sakägare äldre lag, dvs. 18 5 1 mom. IF, kunna gälla i fråga om rätten till betalning med stöd av sådan inteckning ur medel som myndighet i samband med cexekution eller i övrigt fördelar mellan sakägare i fastigheten. Med hänsyn härtill har under denna punkt i här ifrågavarande övergångsbestämmelser föreskrivits att nya lagens bestämmelser om tillägg enligt 6 kap. 3 § JB skall tillämpas beträffande ränta som enligt JP i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet av inleckning enligt äldre lag.

Punkt 4. Den särskilda förmånsrättsställning som enligt 11 kap. 2 §i nuvarande jordabalk tillkommer fordran på ogulden köpeskilling har inte någon motsvarighet i nya JB. I 5 § JP har emellertid tagits upp regler som övergångsvis bevarar den förmånsrätt som skulle ha förelegat enligt äldre lag. Principen är att innehavare av fordran som avses i 11 kap. 2 § i nuva-

284 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

rande jordabalIk för att vara bibehållen vid sin förmånsrätt skall söka inteckning inom den tid som anges i lagrummel, om sådan åtgärd inte redan har vidtagits.

Som beredningen har funnit bör en särskild övergångsbestämmelse ges för det fallet att bevakningssammanträde efter nya lagens ikraftträdande hålls innan tiden för sökande av inteckning enligt 11 kap. 2 § i nuvarande jordabalk har gålt till ända. I enlighet med beredningens förslag har under förevarande punkt tagits upp en regel att fordran för vilken fast egendom enligt sislnämnda lagrum utan inleckning svarar vid tiden för bevakningssammanträdet skall anses som fordran som är förenad med pantrält. Vidare har föreskrivits att sådan fordran alltid skall betalas kontant. Föreskriflen i punkt 3 i de här föreslagna övergångsbeslämmelserna bör också vara lilllämpliga i fråga om fordran som på det angivna sättet skall anses vara förenad med panträtt.

I sammanhanget kan erinras om att nyltjande- och avkomsträtter enligt nu gällande lag kan ha förmånsrätt som för ogulden köpeskilling. Enligt 5 § JP kan också denna förmånsrätt bestå under övergångsförhållanden.

Punkt 5. Enligt gällande lag kan inteckning i fast egendom avse ränta eller annan fordran som inte är beslämd till kapitalet. Enligt 110 8 2 mom. skall sådan fordran vid exekutiv försäljning av egendomen uppskattas till silt kapitalvärde på fördelningsdagen efter en räntefot av fem procent. När fråga är om livränta, skall uppskattningen ske med Jedning av 3 § lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

JB:s panträttskonstruktion gör det inte möjligt alt inleckna ränta eller Jiknande. Övergångsvis kommer inteckningar avseende fordringar som inle är till kapitalet bestämda emellertid att bestå. Med hänsyn härtill har under förevarande punkt i övergångsbestämmelserna föreskrivits att enligt äldre bestämmelser inlecknad ränta eller annan sådan fordran, som inte är bestämd till kapitalet, skall tas upp i sakägarförteckning enligt nya lagens regler om fordran med panträtt. Vidare har i punkten tagils in föreskrifter som motsvarar dem som nu finns i 110 8 2 mom. UL, varvid dock den redaktionelia jämkningen har vidtagits att tillträdesdagen skall vara avgörande för värdeberäkningen. Av nya lagen framgår att tillträdesdagen skall sammanfalla med den dag som har satts ut för fördelning av köpeskillingen.

Som beredningen har framhållit avser föreskrifterna under denna punkt bara sådan rättighet som enligt gällande lag är att betrakta som fordran och som vid exckution skall behandlas som sådan. Beträffande avkomsträtt ges särskilda regler i det följande.

Påpekas bör också att särskilda regler om beräkning av värdet på fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall beräknas före förfallodagen, på förslag av beredningen har tagits upp i nya lagen. Reglerna, som svarar mot dem som nu finns i 110 § 1 mom. UL, innebär att sådan fordran vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 285

fästighetsförsäljning skall beräknas till det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör värdet på tillträdesdagen.

Punkt 6. De olika särskilda rättigheter som enligt nya lagen skall beaklas vid exekutiv försäljning av fast egendom är i första hand de rättigheter som behandlas i JB, dvs. nytljanderätter av olika slag, servitut och rätt till elektrisk kraft. Emellertid måste också rättighet som besvärar egendomen på grund av upplåtelse enligt äldre lag beaktas. En särskild bestämmelse om detta har beredningen ansett böra tas in i själva lagen (jfr 3 § tredje stycket i beredningens förslag). I deparlementsförslaget har bestämmelsen emellertid fått sin plats i denna punkt i övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen har utformats med sikte på rättigheter som har upplåtits enligt äldre bestämmelser. Alla rättigheter som f.n. skall beaktas vid exekutiv fastighetsförsäljning och som skall finnas kvar efter JB:s ikraftträdande omfattas av bestämmelsen.

I begreppet nyttjanderätt innefattas också tomträtt. Om fastighet som besväras av tomträtt blir föremål för exekutivt förfarande, skall tomträtten räknas som en fastighetsbelastning som skall beaktas under förfarandet. Enligt nya lagen behandlas i sådant fall tomträtten som nyttjanderätt men enligt en särskild regel skall tomträtten alltid förbehållas vid auktion på fastigheten. Om själva lomträtten görs till föremål för exekution gäller emellertid att den skall behandlas som fast egendom. Beredningen har föreslagit att en särskild föreskrift därom skall tas in i lagen (jfr 1 § andra stycket i beredningens förslag). Med hänsyn till vad som föreskrivs beträffande tomträtt i 13 kap. 26 § JB och 37 § JP kan emellertid en sådan särskild föreskrift inte anses vara nödvändig. I deparlementsförslaget har den sålunda inte någon motsvarighet.

I och med att JB genomförs utmönstras avkomsträtt och vattenfallsrätt ur lagsliftningen. Rättigheter av sådant slag som har upplåtits i enlighet med den vid lidpunkten för upplåtelsen gällande lagen skall emellertid kunna finnas kvar. Särskilda regler beträffande sådana rättigheter som skall bestå övergångsvis ges i följande punkter.

Punkt 7. Beträffande rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom gäller f.n. skilda regler beroende på om rätten är inlecknad eller inte. En oinlecknad avkomsträtt kan liksom annan nyttjanderätt förbehållas vid exckutiv försäljning. Om fastigheten säljs utan förbehåll om avkomsträttens bestånd, har innehavaren ingen rätt till utdelning ur köpeskillingen vare sig för rättighetens värde eller för förfallna förmåner. Beträffande intecknad avkomsträtt gäller också att avkomsträtten kan förbehållas. Oavsclt om rättighelen förbehålls eller inle har innehavaren enligt 54 § IF emellertid rätt att få utdelning ur köpeskillingen för förfallna förmåner, dock endast för förmåner som belöper på de två sista åren. Uppoffras avkomsträtten vid försäljningen, har han därjämte rätt att få utdelning ur köpeskillingen för rättighetens kapitaliserade värde, varvid utdelning dock får åtnjutas bara för

286 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 förmåner som utgår i pengar eller varor. Enligt 149 § UL skall förmåner som utgår i varor uppskattas efter ortens pris. Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot om fem procent om året. Rättighet som är tillförsäkrad någon för livstiden skall uppskattas med ledning av 3 8 i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Avkomsträtt skall, som nyss nämndes, inte kunna upplåtas efter det att JB har trätt i kraft. Tidigare upplålna rättigheter av denna typ skall emellertid stå kvar. Av punkten 6 framgår att nya lagen blir tillämplig i frågan om avkomsträtt skall förbehållas cller uppoffras vid försäljningen. Nu gällande bestämmelser om möjligheterna för innehavare av avkomsträtt att få utdelning ur köpeskillingen blir emellertid tillämpliga också efter nya lagens och JB:s ikraftträdande. Med tanke härpå har under denna punkt i övergångsbestämmelserna tagits upp motsvarigheter till de nuvarande bestämmelserna i 149 8 UL.

Ersättning för förfallna förmåner i pengar eller varor skall f.n. enligt 112§ 2 mom. UL beräknas för ett år, om det inte visas att de innestår för längretid. Någon motsvarande regel torde inte behöva tas upp bland förevarande övergångsbestämmelser.

Punkt 8. Vattenfallsrätt skall, som nyss har nämnts, inle längre kunna upplåtas sedan JB har trätt i kraft. Upplåtelser som har skett med stöd av äldre lag kommer emellertid att finnas kvar (jfr 11 8 JP). Med hänsyn härtill har i denna punkt föreskrivits att bestämmelserna i nya lagen om tomträtt också gäller vattenfallsrätt som har upplåtits enligt äldre bestämmelser.

Föreskriften avser det fall då fastighet som besväras av valtenfallsrätt skall säljas exekulivt. Skall själva vattenfallsrätten säljas cxekutivt äger enligt 11 8 JP bestämmelserna om tomträtt i 13 kap. 26 § JB motsvarande tilllämpning, vilket innebär att reglerna om exekutiv försäljning av fast egendom skall tillämpas.

Punkt 9. Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör de nya bestämmelserna om tidsfrister för olika åtgärder under ett exekutivt förfa- «rande och om anstånd med sådana åtgärder inte äga tillämpning vid indrivning av böter m. m. I enlighet härmed föreskrivs i denna punkt att reglerna i 11 8 nya lagen inte skall vara tillämpliga vid indrivning av böter, viten, annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, eller domstolskostnad, som har utgålt av allmänna medel och enligt domstolens beslu! skall återgäldas. Föreskriften motsvarar punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1963: 255) om ändring i UL. Övergångsbeslämmelser med samma innebörd föreslås i fråga om lagen om ändring i UL och lagen om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Punkt 10. Under denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på vanligt sätt anger hur hänvisningar till bestämmelser i UL som ersätts genom bestämmelser i nya lagen skall tolkas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 287

I flera författningar föreskrivs att fast egendom skall säljas i den ordning som UL föreskriver eller liknande. Någon ändring i dem föreslås inte i detta sammanhang. Genom förevarande övergångsbestämmelse kommer i sådana fall nya lagen att gälla beträffande allt som rör själva försäljningen. Beträffande förfarandet i övrigt, såsom i fråga om köpeskillingsfördelning och fullföljdsförfarandet, kommer hänvisningar av det nämnda slaget fortfarande att avse UL. Genom en övergångsbestämmelse till lagen om ändring i UL kommer hänvisningarna därvid att avse också de delvis nya bestämmelser som föreslås i UL. :

En genomgång av de författningar som hänvisar till UL:s regler om fastighetsförsäljning bör ske i samband med utarbetandet av UB. Intill dess UB genomförs bör hänvisningarna kunna stå kvar oförändrade. Om ändringar i författningar i vilka sådana hänvisningar finns vidtas av annan orsak, bör emellertid också hänvisningarna kunna omarbetas.

3.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Departementschefen. I UL ges f£. n. regler om alla de olika leden i ett exekutivt förfarande som rör fast egendom. UL innehåller sålunda regler om själva ulmätningen (3 och 4 kap.), om försäljning (5 kap.), om köpeskillingsfördelning (6 kap.) samt om kostnader och fullföljd till högre instans (9—11 kap.). |

Som framgår av det föregående föreslås nu att reglerna om försäljning av utmätt fastighet skall brytas ut ur UL och efter omarbetning föras in i en särskild lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Denna lagtekniska lösning, som med tanke på det pågående arbetet på en ny UB får karaktären av ett provisorium, innebär i fråga om fastighetsexekution att i UL t. v. skall stå kvar de regler som rör utmätningen, köpeskillingsfördelning samt kostnader och fullföljd av talan, medan UL:s regler om försäljning av utmätt fastighet får motsvarigheter i FfL. De regler som i enlighet härmed ersätts av FfL finns i 79, 80 a, 81, 87, 97—129, 132—135 och 149 §§ UL. Dessa paragrafer i UL föreslås följaktligen nu bli upphävda.

130, 131, 142, 148 och 186 §§ UL innehåller nu regler som delvis ersätts av bestämmelser i FfL och i övrigt får motsvarigheter genom de bestämmelser som har tagits upp i 143 a, 161, 143 resp. 160 88 i förslaget. Också 130, 131, 142, 148 och186 8§ UL föreslås följaktligen bli upphävda.

I 167 8 finns f.n. en bestämmelse som ålägger utmätningsman skyldighet att betala ränta, om han innehåller medel som rätteligen skulle ha betalats ut, Denna bestämmelse fyller inte längre någon funktion. I enlighet med förslag av beredningen föreslår jag alt den upphävs.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att institutet tvångsförvaltning av utmätt fast egendom inte skall behållas. Bestämmelserna om tvångsförvaltning finns i 7 kap. UL. Enligt förslaget skall detta kapitel

288 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 utgå. Det förhållandet att tvångsförvaltning inte längre skall kunna anordnas föranleder också ändringar på andra håll i UL.

Åtskilliga bestämmelser som nu finns i UL utgörs av instruktioner för myndigheterna. Dessa bestämmelser bör inte längre stå kvar i UL utan, i den mån de fortfarande har aktualitet, ges i administrativ ordning. Bestämmelserna i 57, 84, 85, 88 och 168 §§ UL är i sin helhet av instruktionskaraktär och föreslås i enlighet med cet sagda bli upphävda. I övrigt finns bestämmelser av samma slag i åtskilliga paragrafer i UL. I den mån paragrafer med sådana bestämmelser berörs av ändringsförslagen i det följande, bör de föras över till tillämpningsföreskrifter.

De nya reglerna i FfL om försäljning av utmätt fast egendom medför att de regler om fastighetsexckutionen som fortfarande skall stå kvar i UL måste ses över. Ändringar i UL påkallas också av den nya lag om exekutiv försäljning av luflfartyg m. m. som föreslås i det följande. Ett införande av JB gör det vidare, som framgår av den allmänna moliveringen, nödvändigt att föra in vissa nya bestämmelser i UL. Redaktionellt har i departementsförslaget ändringarna i UL i dessa avseenden utformats så att nya bestämmelser, till vilka motsvarigheter nu finas i UL, har förts in som ändringar av de nuvarande bestämmelserna, medan helt nytillkomna bestämmelser tagits upp under nya paragrafbeteckningar. I något fall har bestämmelser som redan finns i UL fått föras in under ny paragrafbeteckning. Detta har medfört att i departementsförslaget 39, 40, 48, 49, 51, 52, 56 a, 60 a, 62, 71, 74, 75, 77, 77 a, 78, 30, 32, 83, 86, 38 c, 89, 91, 95, 139, 143, 144, 150, 151, 154, 156, 158—161, 166, 181, 184, 198, 199, 201, 209-—-211, 213 och 218 §§ ändras. De paragrafer som tillkommer i departementsförslaget har betecknats som 82 a, 88 d, 91 a, 91 b, 140 a och 143 a 88.

Den redaktionella utformningen som departementsförslaget sålunda har fått skiljer sig i olika avseenden från beredningens förslag. I sakligt hänseende föreligger skillnader som betingas av att departementsförslaget, i motsats lill beredningens förslag, innehåller regler om domstolsbesluts utmätningsverkan. I övrigt är förslagen innehållsmässigt i allt väsentligt överensstämmande.

39 §

Departementschefen. Dom varigenom någon har ålagts belalningsskyldighet kan enligt 1 mom. i förevarande paragraf föranleda utmätning även om domen inte har vunnit laga kraft. I så fall skall emellertid utmätningen gå åter, om gäldenären visar att han hos länsstyrelsen satl ned det utdömda beloppet och dessutom betalar vissa kostnader. Har tvångsförvaltning enligt gällande lag kommit till stånd, skall han bl. a. betala förvaltningskostnaden, i den mån denna inle har kunnat tas ut ur fastighetens avkastning.

I det föregående har jag förordat att bestämmelserna i UL om tvångsförvaltning skall upphävas. I enlighet härmed har den föreskrift i nämnda moment av paragrafen som syftar på tvångsförvaltning fått utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 289

40 8

Departementschefen. Fasl egendom som har utmälts enligt 39 8 kan enligt nuvarande 3 mom. i förevarande paragraf sättas under tvångsförvaltning, även om domen inte har vunnit Jaga kraft. Eftersom reglerna om tvångsförvaltning utmönstrats har bestämmelsen fått utgå.

48 8

Gällande rätt. Enligt UL skall pant eller borgen ställas i ett flertal fall. I denna paragraf meddelas generella bestämmelser om den beskaffenhet som säkerheten då skall ha. Därav framgår till en början att säkerhet som inte är godkänd av motparten skall prövas av den myndighet hos vilken den ställs, dvs. av kronofogdemyndigheten, ÖE eller i visst fall länsstyrelsen. För prövningen av pant uppställer lagen inte några särskilda bestämmelser. Särskilda regler ges däremot om borgen. Det torde inte fordras, att borgen nödvändigt skall tecknas av mer än en person, men om så sker skall borgensmännen svara solidariskt. För vissa fall krävs propricborgen, nämligen när säkerheten skall gälla till förmån för menighet eller utländsk man och när den skall lämnas av auktionsinropare i stället för handpenning enligt 95 eller 125 §. Borgensförbindelse får omhändertagas av den till vars säkerhet den gäller. I fråga om pant kan myndigheten föreskriva, alt den skall sättas i förvar hos vederhäftig man som ålar sig alt vårda den.

Lagberedningen. I beredningens förslag har 125 8 UL upphävts och ersatts med en bestämmelse i 34 8 FfL (jfr 35 8 i motsvarande departementsförslag) enligt vilken den som på exekutiv auktion inropar fastighet skall betala handpenning kontant om han inte släller säkerhet för beloppet. Som säkerhel kan därvid godkännas fordran som är förenad med panträtt i den inropade fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande. Även vid exekutiv försäljning av fastighel som enligt beredningens förslag sker under hand kan det bli aktuellt att ställa säkerhet. Med hänsyn till dessa nya regler har 1 mom. av denna paragraf i beredningens förslag jämkats. Lagrummet har i förslaget gjorts tillämpligt inte bara när pant eller borgen fordras enligt UL utan även när säkerhet i annat fall skall ställas i utsökningsmål.

Liksom gällande rätt innebär beredningens förslag, att myndighets prövning av säkerhet behövs endast om säkerheten inte har godkänts av den till vars förmån den har ställls. Prövningen får i princip ske fritt med beaktande av att säkerheten skall vid behov kunna realiseras och därvid täcka den förpliktelse som skall garanteras. Särskilda föreskrifter om säkerhetens beskaffenhet lämnas bara i fråga om borgen, vartill bl. a. bankgaranti får räknas. Förslaget medför den nyheten, att proprieborgen alltid krävs för myndighetens godkännande. Denna skärpning i förhållande till gällande rätt kan enligt beredningens mening inte orsaka nämnvärda olägenheter för dem som har att ställa säkerhet i utsökningsmål. Om två eller flera går i borgen, skall 10 Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

290 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 deras ansvar som hitlills vara solidariskt för att säkerheten skall kunna godtas av myndigheten. Beredningen påpekar att det enligt 10 kap. 11 5 HB gäller, att borgen som har tecknals av flera medför solidarisk ansvarighet, om förbehåll inte har uppställts om delad ansvarighet.

Vad 48 8 UL i sin nuvarande lydelse innehåller beträffande omhändertagande av borgensförbindelse cch om befogenhet för myndigheten att meddela föreskrift om pantförvaring har inte medtagits i beredningens förslag. Följden härav blir, att myndigheten alltid själv skall ta hand om säkerheten och ombesörja dess förvaring. Härvid kan yppas vissa praktiska frågor om bl. a. vård av pant och ersättning för kostnader som rör pants vård och förvaring. Beredningen framhåller emellertid att sådana spörsmål kan aktualiseras redan enligt gällande lag, och att förslaget därför knappast kan antas ge upphov till några principielll nva komplikalioner. Frågorna får enligt beredningen lösas med ledning av gängse panträttsliga regler. Om undantagsvis särskild förvaringskostnad skulle uppkomma, t. ex. om pant utgörs av ett skrymmande konstverk eiler annat som på grund av sin storlek eller sitt värde inte lämpligen bör förvaras av myndigheten själv, kan den som ställer panten åläggas att svara för kostnaden enligt 198 eHer 199 § i beredningens förslag.

Efter mönster av 74 § expropriationslagen har 2 mom. av förevarande paragraf i beredningens förslag ändrats på det sättet att förutom staten även kommun har fritagits från skyldigheten att ställa säkerhet. Med kommun avses i första hand borgerlig primärkommun, dvs. landskommun, köping och stad, men även landslingskomimun. Kommunalförbund inbegrips inte.

Beredningen förordar att det i tillämpningsföreskrifter anges vad slags säkerbet som får godtas i samband med exckutiv försäljning och att dessa bestämmelser blir mycket restriktiva. Endast bankgaranti, fullt betryggande pant eller likvärdig säkerhet bör enligt beredningens mening godtas.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att en regel som innebär att borgen, om den tecknas av två eller flera, för att kunna godtas skall vara solidarisk är enkel att tillämpa. Det förefaller emellertid hovrätten vara förtjänt alt övervägas om en sådan regel är förenlig med syftet atl nå för parterna bästa möjliga resultat i utsökningsförfarandet och om inte viss uppmjukning kunde tillåtas. Borgensmännen borde enligt hovrätten kanske få rält all åtminstone i viss omfattning begränsa sitt åtagande till kvotdelar av aktucl säkerhet. Eftersom myndigheten skall pröva säkerheten, torde en sådan anordning knappast innebära någon olägenhet för den till vars förmån säkerhelen skall ställas utom i det avseendet att solidarisk borgen får anses lättare alt utkräva. För borgensmannen däremot skulle det innebära cen fördel, eftersom han skulle befrias från att själv pröva medborgensmännens möjligheter att fullgöra borgensåtagandet. |

I anslutning till beredningens förslag att förutom staten även kommun skall vara befriad från alt ställa säkerhet påpekar den nämnda hovrätten att

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 291 det enligt 74 § expropriationslagen gäller alt också kommunalförbund åtnjuter motsvarande befrielse. Det förefaller hovrätten angeläget att kravet på säkerhet i skilda sammanhang överensstämmer. Hovrätten föreslår därför att också kommunalförbund befrias från skyldighet alt ställa säkerhet enligt UL. Advokatsamfundet sätter i fråga, om inte kretsen av subjekt som är befriade från att ställa säkerhet borde utvidgas något. Det har enligt samfundet förekommit att bank såsom sökande i avhysningsärende har fått ställa borgen för den skada som kan vållas motparten. Liknande exempel finns också i andra fall, trots att bankgaranti i övrigt godtas som fullgod säkerhet. Samfundet föreslår därför alt det övervägs att ge myndigheten befogenhet att, när särskilda skäl föreligger, efterge anspråk på pant eller borgen. Inte bara banker utan också försäkringsbolag, andra större företag, stiftelser m. m. har ofta en sådan ekonomisk ställning alt pant eller borgen förefaller helt överflödig.

Departementschefen. I deparlementsförslaget har 1 mom. utformats i enlighet med beredningens förslag. Vad beredningen har anfört i anslutning till de föreslagna bestämmelserna föranleder inte någon erinran från min sida. Den av hovrätten för Övre Norrland under remissbehandlingen väckta frågan om borgensåtagande anser jag böra övervägas vidare vid utformningen av UB.

Jag delar den nämnda hovrättens uppfattning att, förutom staten och kommun, också kommunalförbund bör vara befriat från att ställa säkerhet. 2 mom. av paragrafen har i departementsförslaget utformats i enlighet härmed.

Advokatsamfundets förslag alt myndighet skall ges befogenhet att, när särskilda skäl föreligger, efterge kravet på säkerhet bör enligt min mening inte prövas i detta sammanhang. I det avseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i anslutning till 35 § i departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom. Med anledning av vad samfundet har anfört vill jag påpeka att jag, liksom beredningen, anser att bankgaranti i här aktuellt avseende får räknas till borgen.

49 och 51 38

Gällande rätt. Enligt 40 § 1 mom. gäller att, om utmätning har skett på grund av icke lagakraftvunnen dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts, den utmätta egendomen inte utan gäldenärens samtycke får säljas förrän domen har vunnit laga kraft. Bestämmelsen avser både fast och lös egendom, varvid emellertid beträffande lös egendom görs visst undantag. Enligt 49 8 1 mom. och 51 8 1 mom. gäller emellertid särskilda bestämmelser beträffande icke lagakraftvunna tredskodomar och lagsökningsutslag varigenom betalningsskyldighet har blivit ålagd. Av 49 § 1 mom. i dess nuvarande lydelse framgår sålunda att sådan tredskodom får verkställas som lagakraftvunnen, såvida domstol inte förordnar om inhibition. Genom hänvis-

292 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ning i 51 8 I mom. till bestämmelserna i 49 8 1 mom. gäller del som nu har sagls beträffande tredskodom också i fråga om lagsökningsutslag. Om inhibitionsbeslut inte meddelas, hindrar alltså det förhållandet att tredskodom eller lagsökningsutslag inte har vunnit laga kraft ej att ulmätning sker på grund av domen eller utslaget och att den utmätta egendomen, vare sig den är fast eller lös, säljs exekutivt.

Utöver de nämnda bestämrnelserna ges i 51 § 2 mom. en särskild föreskrift för fall då intecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom. På srund av sådan betalningsfastställelse, som innebär att egendom enligt 77 a § anses utmätt, får försäljning inte ske förrän utslaget har vunnit laga kraft.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att verkställighet av icke lagakraftvunnen tredskodom enligt 49 8 I mom. får fortgå ända t. o. m. försäljning. I fråga om fastigheter skiljer sig bestämmelsen på denna punkt från vad som gäller beträffande verkställighet av lagsökningsutslag. Om verkställighet av sådana utslag gäller enligt 51 § 2 mom. alt, om intecknad fordran genom utslaget faslställts till betalning ur fast egendom, försäljning inte får ske förrän utslaget har vunnit laga kraft. Beträffande lagsökningsulslag som rör fast egendom har det sålunda inte ansetts lämpligt, alt försäljning äger rum innan det visar sig att återvinning inte sökts eller, om detta skett, avgörandet i återvinningsmålel vunnit laga kraft. Beredningen erinrar om att 40 8 innehåller ett oeftergivligt förbud att utan gäldenärens samtycke sälja fast egendom som utmätts på grund av vanlig icke lagakraftvunnen betalningsdom.

Vid verkställande av tredskodomar bör enligt beredningens mening gälla samma regel som i fråga om lagsökningsutslag. Beredningen har därför i 49 § 1 mom. infört bestämmelsen, alt fast egendom inte får säljas innan tredskodomen har vunnit laga kraft. Liksom i 40 8 anges därvid uttryckligen, att fastigheten får säljas om ägaren samtycker därtill.

151 51 mom. i nuvarande lydelse hänvisas beträffande verkställighet av lagsökningsutslag till 49 § 1 :nom. Också enligl beredningens förslag kan lagsökningsutslag varigenom betalningsskyldighet har ålagls verkställas som lagakraftvunnen dom utan hinder av att återvinning har sökts, om inte beslut om inhibition meddelas. Beredningen har cmellertid föreslagit en viss jämkning i förhållande till vad som nu föreskrivs i syfte att markera att regeln skall tillämpas inte bara när personlig betalningsskyldighet har ålagts genom lagsökningsutslag utan även när det undantagsvis genom sådant utslag endast har blivit fastställt, att fordran skall på grund av inteckning utgå med förmånsrätt i viss egendom.

Beredningen framhåller att också det av beredningen i 49 8 I mom. upptagna förbudet alt sälja fastighet innan iredskodom har vunnit laga kraft på grund av hänvisningen i 51 § 1 mom. blir tillämpligt vid verkställighet av lagsökningsutslag. Förslaget medför här en viss ändring i jämförelse med nuvarande regler. Försäljningsförbudet i 51 § 2 mom. gäller f. n. bara när inteck-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 203 nad foräran lagsökningsvägen har fastställts till betalning ur fast egendom, vilken enligt 77 a § då är alt anse som utmätt. Enligt förslaget skall förbudet alltid gälla, när fastighet utmätts på grund av lagsökningsulslag och detta inte har vunnit laga kraft. Beredningen påpekar i det sammanhanget att bestämmelsen i 77 a § om utmätningsverkan saknar motsvarighet i beredningens förslag. |

I övrigt föreslår beredningen den ändringen i 51 § att nuvarande bestämmelse i 2 mom. om anordnande av tvångsförvallning skall utgå ur lagtexten.

Departementschefen. Beredningens förslag till ändringar i 49 8 1 mom. och 315 1 mom. innebär alt, om fast egendom har utmätts på grund av icke lagakraftvunnen tredskodom eller ej lagakraftvunnet lagsökningsutslag, egendomen inte utan ägarens samtycke får säljas innan domen eller utslaget har vunnit laga kraft. Genom förslaget kommer i det avseendet att gälla samma ordning som redan nu enligt 40 § 1 mom. gäller för fall då fast egendom har tagits i mät på grund av icke lagakraftvunnen dom. Beredningsförslaget innebär därjämte att den särskilda föreskriften i 51 § 2 mom. om domstolsbeslut, som innefattar betalningsfastställelse i fast egendom, upphävs.

Beredningens förslag får ses mot bakgrunden av att beredningen inte har velat tillägga domstols beslut varigenom fordran fastställs till betalning ur fast egendom någon utmälningsverkan. Som framgår av det föregående intar jag i det avseendet en annan ståndpunkt än beredningen. I departementsförslaget har sålunda i 77 a § förts in bestämmelsen att domstols beslut, som innebär att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, skall ha den verkan att cgendomen anses ulmätt.

även om en sådan ordning som den jag förordar införs, konmimer det självfallet att i framtiden förekomma alt fast egendom i vanlig ordning utmäts på grund av icke lagakraftvunnet domstolsbeslut, varigenom betalningsskyldighel har fastställts. I sådana fall bör, som beredningen föreslår, belräffande försäljningen av egendomen gälla samma regel, oavsett om beslutet meddelats i form av dom, tredskodom eller lagsökningsutslag.

även i fall då domstols beslut enligt den av mig förordade ordningen innebär att fast egendom skall anses utmätt bör gälla att egendomen inte utan ägarens samtycke får säljas innan beslutet har vunnit laga kraft. På samma sätt som f.n. bör en särskild föreskrift härom ges i 51 § 2 mom. I departementsförslaget har sålunda, med anknytning till den föreslagna lydelsen av 77 a §,i det nämnda momentet föreskrivits att, om domstol har fastställt att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, egendomen inte utan ägarens samtycke får säljas innan beslutet har vunnit laga krafl. Föreskriften avses gälla, oavsett om betalningsfastställelsen skett genom dom, tredskodom celler lagsökningsutslag.

I departemenlsförslaget har, liksom i beredningens förslag, nuvarande bestämmelse i 51 82 mom. om anordnande av tvångsförvaltning fått utgå.

294 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

52 §

Departementschefen. I 2 raom. av förevarande paragraf hänvisas beträffande fördelningen av medel som flutit in under tvångsförvaltning av fastighet till 7 kap. Denna hänvisning har i enlighet med beredningens förslag fått utgå.

56 a 8

Gällande rätt. Gällande regler om utmätningsmans lokala kompetens kan medföra, att utmätningsman i gäldenärens hemvist tar i mät fast egendom som ligger inom annat kronofogdedistrikt. Enligt I mom. i förevarande paragraf skall i så fall ärendet överlämnas till utmätningsmannen i det distrikt där egendomen ligger. Av 3 mom. i paragrafen framgår emellertid att den som har verkställt utmätningen först skall vidta vissa expeditionella åtgärder som hänger samman med utmätningen, bl. a. underrätta ÖE och inskrivningsmyndighet om utmätningen. Han bör också ta om hand de handlingar rörande fasligheten som kan finnas tillgängliga hos gäldenären. Sedan målet överlämnats till utmätningsrmannen där egendomen ligger skall denne vidta andra åtgärder som ankommer på utmätningsman. Sådana uppgifter som beskrivning och värdering av fasligheten kommer därmed att åvila honom. När han fullgjort sina åligganden, skall han enligt 99 § insända handlingarna till den ÖE under vilken han lyder.

Lagberedningen. Beredningen påpekar att förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom medför vissa ändringar i den förberedande handläggning som i ärenden om utmätt fast egendom skall föregå fastighetens försäljning. Sedan utmiätningsmannen har tagit egendomen i mät och vidtagit därav föranledda omedelbara åtgärder, skall han överlämna ärendet till den ÖE som är behörig. I administrativ ordning bör enligt beredningen ges föreskrift härom och om utmätningsmannens åligganden innan ärendet överlämnas. ÖE skall genast ta upp ärendet till behandling för de fortsatta förberedande åtgärder som är påkallade. Med denna ordning saknas det enligt beredningen anledning att behålla regeln att mål skall överlämnas till utmätningsmannen i den ort där den utmätta fastighelen ligger.

I 3 mom. finns f.n. föreskrifter om vissa expeditionella åtgärder som utmälningsman skall vidta. Liksom beträffande andra regler i UL som avser rent expeditionella åtgärder, t. ex. de i 85 8 vartill 56 a 8 nu hänvisar, förordar beredningen att behövliga bestämmelser av ifrågavarande natur meddelas i administrativ ordning. Nämnda 3 mom. skall därför enligt beredningens förslag upphävas.

Departementschefen. Departemenlsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 295

60 a §

Lagberedningen. Enligt 78 § i beredningens förslag skall utmätning av ägarhypotek i fast egendom ske på det sättet att pantbrevet tas i förvar eller, om annan än fastighetsägaren innehar det, förbud meddelas innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. Beredningen framhåller alt det när ägarhypotek skall utmätas, liksom vid annan utmätning, kan möla hinder av olika slag. Om pantbrevet är belånat, kan det vara lämpligt att, innan beslut om utmätning meddelas, inhämta upplysning hos borgenären huruvida det finns något ägarhypotek. I sådana situationer bör interimisliska åtgärder kunna komma i fråga. Med hänsyn härtill har beredningen kompletterat I mom. av förevarande paragraf med en hänvisning till 78 8.

13 mom. föreskrivs f.n. att kostnad för interimistlisk åtgärd som avses i paragrafen skall förskjutas av borgenären, om utmätningsmannen begär det. Då generella bestämmelser om förskott i utmätningsmål enligt beredningens förslag skall intas i 198 §, anser beredningen att momentet bör upphävas.

Departementschefen. Liksom beredningen anser jag att I mom. av förevarande paragraf bör kompletteras med en hänvisning till de nya bestämmelser om ultmätning av ägarhypotek som i enlighet med beredningens förslag har tagils upp i departementsförslaget. I departementsförslaget har dessa beslämmelser fått sin plats i en ny paragraf, betecknad 91 a §. Detta har föranlett att hänvisningen i departementsförslaget ändrats till att avse 91 a §.

På förslag av beredningen har i 198 § tagits in generella bestämmelser om förskott i utmätningsmål. Detta bör, som beredningen framhåller, leda till att 3 mom. av förevarande paragraf upphävs.

62 §

Lagberedningen. Denna paragraf behandlar den s.k. utmätningsordningen. F1 mom. anges som första punkt, alt av utmätningsbara tillgångar i första hand bör tas i anspråk egendom som kan användas till borgenärens förnöjande med minsta kostnad, förlust och annan olägenhet för gäldenären. Vidare skall enligt andra punkten om möjligt tillgångar som hör samman inte skiljas. Dessa regler kompletteras i 2 och 3 mom. av särbestämmelser angående utmätning av fast egendom, luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg.

Om utmälning skall äga rum för fordran som är intecknad i fast egendom eller luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg eller för fordran som är förenad med luftpanträtt i luftfartyg, skall enligt första punkten i 2 mom. den av inteckningen eller luftpanträtten besvärade egendomen utmätas i första hand, om inte borgenären hellre vill ta betalt ur annan egendom. Mot denna regel har invänts, att borgenär, som inte har nöjt sig med att få intecknad fastighet dömd i mät enligt 77 a 8 utan skaffat sig en personlig exekutionstitel mot fastighetsägaren och begär utmätning hos denna, knappast vill all den fasta egendomen tas i anspråk i första hand.

296 Kungl. Mcj:ts proposition nr 20 år 1971

Vad som anförts mot bestämmelsen har inte föranlett något ändringsförslag från beredningens sida. Bestämmelsen i nuvarande 77 a & saknar motsvarighet i beredningens förslag och även inteckningsborgenär som anlitat lagsökning får begära utmätning för att kunna angripa fastigheten. Regeln att den intecknade fastigheten i första hand skall tas i anspråk synes då passa väl till situationen och svara mot inteckningsborgenärens sannolika önskan i fråga om utmätningsobjcekt.

Beredningen anser, atl den nämnda regelns tillämpningsområde i detta sammanhang lämpligen kan vidgas till att gälla alla fordringar med särskild förmånsrätt i fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg. Härigenom inbegrips fordringar som har förmånsrätt enligt $$ 1) eller 9 8 1) eller 2) FRO (jfr 6 8 1 och 7 8 1 och 2 FRL) eller är förenade med retentionsrätlt i luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg. Första punkten i 2 mom. skall därför enligt beredningens förslag innehålla, att om fordran för vilken utmätning skall ske, är förenad med särskild förmånsrätt i gäldenärens fasta egendom, luftfartyg cller reservdelar till sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, om inte borgenären hellre vill ta betalt ur annan egendom. Förmånsrätt enligt 12, 13 eller 14 § FRO (jfr 10, 11 och 12 £8 FRL) räknas inte som särskild utan som allmän förmånsrätt och hör alllså inte hit.

Enligt 3 mom. av paragrafen gäller, att fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg inte utan borgenärens begäran får tas i mät för annan fordran än sådan för vilken egendomen häflar på grund av inteckning eHer som, när fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i fartyget. Denna bestämmelse har i beredningens förslag jämkats till överensstämmelse med 2 mom. första punkten i förslaget.

Departementschefen. Som förut nämnts förordar jag alt domstols beslut, varigenom fordran fastställs skola utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, skall ha utmälningsverkan. Detta förhållande bör enligt min mening inte föranleda att beredningens förslag beträffande förevarande paragraf i något avseende frångås. Departementsförslaget överensstämmer sålunda med beredningens förslag.

71 §

Departementschefen. I 2 mom. av denna paragraf föreskrivs att inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, som har panlsatts av ägaren till den intecknade egendomen, inte får utmätas för ägarens skuld. I stället får den rätt till andel i inteckningen, dvs. del ägarhypotek. som kan tillkomma honom ulmätas.

Som framgår av vad jag bar anfört i den allmänna motiveringen nödvändiggör panträttsreglerna i JB att nya regler om utmätning av ägarhypotek i fast egendom meddelas. Dessa nya regler har i departementsförslaget tagits in i 91 a §. Till följd härav har de bestämmelser om utmätning av ägarhypov-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 | 297 tek i fast egendom som nu finns i 2 mom. av denna paragraf fått utgå. Reglerna om utmätning av ägarhypotek i luftfartyg och reservdelar har däremot behållits.

I ett nytt 3 mom. av paragrafen har lagits upp en hänvisning till reglerna i 91a3.

74 8

Departementschefen. I 1 och 3 mom. av denna paragraf finns f. n. regler om borgenärs skyldighet att lämna förskott till kostnader avseende vård och flyttning av utmätt egendom samt anskaffande av särskild inteckningshandling när andel av inteckning som utgör ägarhypotek har utmätts.

Som förut har nämnts har på förslag av beredningen i 198 8 tagits upp generella bestämmelser om skyldighet för borgenär att förskjuta kostnader vid utmätning. Detta har föranlett att de regler om förskott som nu finns i förevarande paragraf har fått utgå.

I 1 mom. föreskrivs nu att medel som gäldenären i utmätningsmål betalar in till utmätningsmannen är att anse som utmätta i målet, om betalningen inte har skett med villkor som strider häremot. Föreskriften, som infördes i momentet år 1968, har utan ändringar i sak förts över till 88 d § 2 mom.

I 3 mom. av paragrafen ges föreskrifter om tillvägagångssättet vid utmätning av rätt till andel i inteckning, dvs. ägarhypotek. Föreskrifterna avser rätt till andel i inteckning i fast egendom samt i luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Det förhållandet att nya regler om utmätning av ägarhypotek i fast egendom har tagits upp i 91 a 8 har medfört att föreskrifterna har begränsats till att avse utmälning av rätt till andel i inteckning i luftfartyg och reservdelar.

75 8

Departementschefen. Det förbållandet att generella bestämmelser om skyldighet för borgenär att vid utmätning förskjula kostnader har tagits in i 1988 har fört med sig alt den föreskrift om förskott till delgivningskostnad som nu finns i 2 mom. av förevarande paragraf har fått utgå.

77 8

Gällande rätt. I 1 mom. av förevarande paragraf anges alt borgenär, när utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 ec 8 1 mom. eller 75— 76 8§, njuter förmånsrält i den utmätta egendomen efter vad som stadgas i 17 kap. 8 § HB, såvitt inte utmätningen enligt vad som sägs i UL eller på annat håll går åter eller undanröjs.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag till ny förmånsrättsordning skall utmätning ge förmånsrätt enligt 10 § FRO. Hänvisningen i I mom. av förevarande paragraf till 17 kap. 8 § HB skall sålunda utgå. I stället bör göras en allmän hänvisning till FRO. 10t Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Beredningen anser att den begränsning av förmånsrätlen som nu görs för det fall att utmälning går åter eller undanröjs är självklar. Beredningen föreslår därför att den får utgå.

Remissyltrandena. Den föreslagna ändringen i paragrafen har lämnats ulan erinran av remissinslanserna. Länsstyrelsen i Östergötlands län, överexekutor för Norrköpings kronofogdedistrikt, Föreningen Sveriges kronofogdar och kronofogdemyndigheten i Norrköpings distrikt har emellertid i sina yltranden behandlat bestämmelserna i 2 mom. av paragrafen om rättelse av utmälning, även om dessa inte berörs av ändringsförslaget. I yttrandena framhålls det önskvärda i att den nuvarande tidsfristen för rättelse för vissa fall förlängs.

Departementschefen. Paragrafen har i sak utformats i enlighet med beredningens förslag. I departementsförslaget hänvisas i fråga om förmånsrätlen till FRL. Den under remissbehandlingen väckta frågan om förlängning av den i 2 mom. av paragrafen angivna tidsfristen för rättelse av utmätning får övervägas i samband med utarbetandet av UB.

77 a 8

Departementschefen. I denna paragraf föreskrivs f.n. att domstols beslut varigenom intecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom har den verkan alt egendomen anses ha blivit utmält. Som framgår av det föregående har beredningen funnit att domstols beslut inte i något fall bör ha ulmätningsverkan. Beredningen har sålunda föreslagit att bestämmelsen skall upphävas.

I den allmänna motiveringen har jag förordat att alla domstolsbeslut som innebär att fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom bör ha den verkan att egendomen skall anses utmätt. I departementsförslaget har denna paragraf därför behållits men ändrats i överensstämmelse med vad som har angetts i den allmänna motiveringen. Enligt paragrafen i dess föreslagna lydelse skall sålunda det förhållandet att domstol har fastställt at! fordran skall utgå med särskild förmånsrätlt i fast egendom medföra alt egendomen anses utmält.

Genom bestämmelserna i denna paragraf blir det också i fortsättningen möjligt för borgenär, som för sin fordran har panlrätt i fast egendom, att lagsökningsvägen få exekulion i egendomen till stånd.

Paragrafen avser emellertid inte bara lagsökningsutslag, varigenom fordran har fastställts skola utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom. även när domstols beslul med denna innebörd ges i annan form får beslutet enligt paragrafen utmätningsverkan.

Liksom f.n. kommer föreskriften i paragrafen också att omfatta fall då fordran har fastställts all utgå med särskild förmånsrätt i fastighetsandel och i tomirätt.

Vilka förmånsräller som räknas som särskilda framgår av FRL. Av sär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 299 skild betydelse är i detta sammanhang förmånsrätten som följer med panträtt i fast egendom eller tomträtt och som behandlas i 6 § 2) och 7 8 3) FRL.

Sedvanliga regler om behandlingen och försäljningen av utmätl egendom blir tillämpliga på egendom som anses ulmätt enligt denna paragraf. Försäljning skall sålunda ske enligt de regler som föreslås i FfL. För andel i fastighet som anses utmätt kommer alltså de särskilda bestämmelser om andelsförsäljning som har tagits upp i sistnämnda lagförslag alt gälla. Påpekas bör att det i vissa hänseenden föreslås skola, liksom f. n., gälla särskilda regler för här avsedda fall (jfr t. ex. 51 8 2 mom. UL samt 11 § fjärde stycket FfL).

78 §

Paragrafen motsvarar 63 § 1 mom. i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Enligt 62 8 1 mom. gäller att tillgångar som hör samman när ulmätning skall ske om möjligt inte bör skiljas. Denna bestämmelse avser både lös och fast egendom. Beträffande fartyg som avses i 94 § och luftfartyg kompletteras den av föreskrifter i 63 §. Enligt 1 mom. i sistnämnda paragraf får sålunda tillbehör till fartyg eller luftfarlyg inte las i mät annat än genom utmätning av farlyget eller luftfarlyget. I 2 mom. finns därjämte bestämmelse för det fallet att inteckning i luftfartyg även omfatlar reservdelar. Ingen av de på viss plats förvarade reservdelarna får då utmätas för sig ulan inteckningshavarens samtycke.

I fråga om fast egendom innehåller 78 8 i gällande lag såsom en första punkt, att man vid utmätning av hus, tomt, jord eller vattenverk inte får söndra ett från annat så att det som är över blir onyttigt för ägaren. Eftersom principen har fastslagits genom nyssnämnda bestämmelse i 62 8 1 mom., anser beredningen första punkten i 78 § utan olägenhet kunna utgå.

I andra punkten i 78 8 anges, att växande gröda, växande skog eller annat som hör till fast egendom inte får las i mät på annat sätt än genom utmätning av själva fastigheten eller nyttjanderätt till jorden. Regeln i 78 § andra punkten ersätts i beredningens förslag delvis av en ny bestämmelse som innehåller alt tillbehör till fastighet inle får tas i mät annat än genom utmätning av fastighelen. En särskild fråga gäller eventuell utmätning av växande sröda m. m. som skall tillkomma nyttjanderättshavarc. Innebörden av den nuvarande bestämmelsen härom förefaller vara, att skörd på rot o. d. som tillkommer arrendator eller annan nyttjanderättshavare inte får utmätas för sig utan endast i samband med utmätning av rättigheten, i den mån denna överhuvud är utmätningsbar. Växande gröda och skog liksom frukt som växer på träd o. 1. utgör tillbehör till fastigheten, även om nyttjanderättshavare har rätt att tillgodogöra sig nyttighelen. Nyttigheten inkluderas alltså i utmätning av själva fasligheten, fastän dennas försäljning ofta inte påverkar nyttjanderättshavarens möjligheter att tillgodogöra sig vad som i nämnda hänseende omfattas av nyttjanderätten. Han får ju i regel utöva sin nyttjan-

300 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 derätt så länge denna består. Nyltigheten kan enligt sakens nalur inte som lös egendom utmätas för nyttjanderättshavarens gäld så länge den utgör tillbehör till fastigheten. Den rätt att tillgodogöra sig nyttigheten som ingår i nyttjanderälten bör inte heller få utbrytas ur denna och utmätas för sig. Detta kan måhända sägas vara självklart. Nyttjanderätten kan inte gärna delas upp i en rad speciella rättigheter som skulle kunna angripas var för sig. Om nyttjanderätten är överlåtbar, kan det hela tas i mät. Vad nu sagts skulle enligt beredningens mening gälla ulan särskild bestämmelse. I tydlighetens intresse föreslår beredningen emellertid en uttrycklig bestämmelse därom. Beredningen framhåller att denna bestämmelse inte får läsas motsättningsvis så att det t. ex. hos den som arrenderar grustag skulle kunna utmätas rätt att ta grus utan att hela nyttjanderälten tas i mät.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

80 8

Paragrafen motsvarar 97 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Enligt gällande lydelse av 80 8 skall fast egendom som blivit utmätt utbjudas till försäljning i den ordning 5 kap. stadgar, om inte borgenären begär tvångsförvaltning på sätt som sägs i 7 kap.

Bestämmelser om försäljning av utmätt fast egendom skall enligt beredningens förslag ges i särskild lag. Beredningens förslag till ändring i UL innebär att också den nuvarande bestämmelsen i 80 8 om försäljning av utmätt fast egendom skall ersättas med en hänvisning till den särskilda lagen.

Departementschefen. Liksom i beredningens förslag har i departementsförslaget bestämmelserna i denna paragraf ersatts med en hänvisning till de beslämmelser om exekutiv försäljning av fast egendom som nu skall ges i FfL.

82 8

Denna paragraf motsvarar 81 §i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Med utgångspunkt i den allmänna grundsatsen att egendom som tillhör annan än gäldenären inte får utmätas för dennes skuld har beredningen i 1 mom. av 81 § angett, att den som har lagfart på fast egendom antages vara ägare, om det inte styrkts att den tillhör annan. Har gäldenären lagfart, kan alllså fasligheten utmätas, om det inte visas att någon annan är ägare. Omvänt utgör den omständigheten all gäldenären saknar lagfart inte något hinder mot utmätning, om det kan visas alt fastigheten tillhör honom. Härvid krävs regelmässigt, att gäldenären har en formellt riktig fångeshandling som leder tillbaka till senaste lagfart. även andra situationer kan tänkas, t. ex. att gäldenär överlåtit fastigheten till någon som har fått lagfart men vars fång visas vara ogiltigt.

Har gäldenären sålt fastigheten, medför enbart underlåtenhet av förvär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 301 varen att: söka lagfart inte enligt förslaget att han förlorar sin rätt mot utmätningssökanden. Förvärvaren får möjlighet att avvärja utmätning för fordran mot överlåtaren genom att styrka silt fång. Om överlåtelsen avslöjas som en skeniransaktion, utgör den givetvis ej hinder mot utmätning. Den föreslagna regeln blir tillämplig inte bara när tredje man åberopar överlåtelse från gäldenären utan även när han gör gällande äganderätt till fastigheten på grund av fång från annan än gäldenären.

Om gäldenären har lagfart på viss fastighet eller visas ha fångeshandling till fastigheten, bör tvist om äganderätten inte hindra utmätning. Bestämmelse om detta har beredningen i sitt förslag tagit upp i 81 § 2 mom. Beredningen påpekar att den som vid sådan utmätning påstår bättre rätt till fastigheten kan hänvisas att väcka talan vid domstol enligt bestämmelser i FfL.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf i departementsförslaget har behandlats i den allmänna motiveringen. Som framgår av vad som där har anförts överensstämmer departementsförslaget med de regler som beredningen har tagit upp i 81 8 i sitt förslag.

Vissa frågor som har anknytning till bestämmelserna i denna paragraf behandlas i anslutning till 201 8.

82a8

Denna paragraf motsvarar 82 § 2 och 3 mom. i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har i departementsförslaget tagits upp regler om utmätning av fast egendom som har överlåtits under villkor som alltjämt gäller. I mom. avser fall då utmätning sker hos överlåtaren och 2 mom. det fallet att utmätning äger rum hos förvärvaren. Reglerna har behandlats i den allmänna motiveringen.

Beredningen har i 82 8 1 mom. i sitt förslag tagit upp bestämmelser som avser all för innehavare av fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fastighet skapa ett särskilt skydd mot att gäldenären genom att överlåta fastigheten, försvårar exekution i denna. Den i departementsförslaget förordade ordningen att domstolsavgörande som innebär att sådan fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fastigheten får utmätningsverkan (jfr 77 a §), medför att de av beredningen i nämnda hänseende föreslagna bestämmelserna blir överflödiga. De saknar sålunda motsvarighet i departementsförslaget.

83 8

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller f.n. endast en hänvisning till 17 kap. 9 8 HB. I beredningens förslag meddelas under paragrafen besltämmelser, som anger när utmätning av fast egendom skall anses fullbordad och förmånsrätt enligt FRO skall åtnjutas samt vilka åtgärder som i vissa fall skall vidtas i samband med sådan utmätning.

I 1 mom. sägs att utmätning av fast egendom skall anses fullbordad och

302 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 förmånsrätt äga rum, när beslut om utmälning har meddelals. Att redan . utmätningsbeslutet ger förmånsrätt överensstämmer enligt beredningen med vad som nu gäller. Det krävs inte, att några följdåtgärder har vidtagits. Ovidkommande är sålunda t. ex. huruvida beskrivning av fastigheten skett eller inte. Om utmätningen undanröjs, förfaller givetvis också förmånsrätten. Beslut om utmätning av villkorligt överlåten fast egendom skall i fall som avses i 82 8 2 mom. i beredningens förslag även omfatta överlåtarens rätt mot den som har förvärvat egendomen. I fall som avses i 82 8 3 mom. i beredningens förslag kommer utmätningen, om gäldenärens förvärv går åter, att därefter omfatta endast den rätt som förvärvaren i sådant fall har mot den som överlät egendomen. I 2 mom. av förevarande paragraf skall enligt beredningens förslag föreskrivas, att ultmätningsmannen i fall som avses i 82 § 2 eller 3 mom. skall underrätta den andra avtalsparten och meddela honom förbud att betala eller återbetala köpeskilling eller utge annat som omfattas av utmätningen till annan än utmätningsmannen celler ÖE, om målet är anhängigt där. I fråga om denna sekundära verkan av utmätningen skall reglerna om utmätning av lös egendom lillämpas. För utmätningens fullbordan i den delen krävs därför, alt beslutet har delgivits andra parten. Därefter inträder förmånsrätt enligt vad som sägs i 77 8. Sådan förmånsrätt blir inle längre aktuell, om den fasta egendomen sedermera säljs på grund av utmätningen.

Deparlementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

86 3

Departementschefen. De nuvarande beslämmelserna i denna paragraf har samband med bestämmelsen i 77 a 8 att fastställelse av inteeknad fordran till betalning ur fast egendom har den verkan all egendomen anses utmält. I 1 mom. föreskrivs sålunda att den utmätningsverkan som sådan betalningsfastställelse enligt 77 a § har förfaller, om borgenären inle senast två månader efler det att betalningsfastställelsen vann laga kraft begärt försäljning eller lvångsförvaltning av egendomen. I 2 mom. föreskrivs att borgenär som begär försäljning skall förete lagakraftbevis samt i huvudskrift den handling på grund varav betalning har blivit sökt. Efterkommer borgenären inte föreläggande härom, skall framställningen avskrivas.

I överensstämmelse med sitt förslag att betalningsfastställelse inte skall ha utmätningsverkan och att 77 a § följaktligen skall upphävas har beredningen föreslagit att de nuvarande bestämmelserna i denna paragraf skall ulgå.

Som framgår av det föregående skall enligl departemenlsförslaget domslols beslut att fordran skall ulgå med särskild förmånsrätt i fast egendom ha utmätningsverkan. Bestärmrmelse härom har förts in genom ändring av 77 a §. I den allmänna motiveringen har förutsatts att denna utmätnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 303

verkan, i likhet med vad som nu gäller, skall förfalla, om borgenären inte inom två månader cfler det att beslutet har vunnit Jaga kraft hos ÖE har gjorl framställning om egendomens försäljning. Mot bakgrund bärav har i 86 § i departementsförslaget tagits upp motsvarigheter till de bestämmelser som nu finns i denna paragraf.

I departementsförslaget har 1 mom. av denna paragraf fått en lydelse som anknytler till den föreslagna lydelsen av 77 a §. Som en följd av att bestämmelserna om tvångsförvaltning av fast egendom nu föreslås bli upphävda, har vad som i detla moment sägs om lvångsförvaltning fått utgå.

Enligt 2 mom. i nuvarande lydelse skall borgenär som med åberopande av belalningsfastställelse begär försäljning förete, förutom lagakraftbevis, också den handling på grund av vilken betalning har blivit sökt. Enligt departementsförslaget kan beltalningsfaslställelse med ulmätningsverkan komma till stånd utan att betalning har sökts på grund av skriftligt fordringsbevis, t. ex. i fall då domstol genom dom har fastställt alt fordran skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1 FRL. Med tanke på detta föreskrivs i departementsförslaget alt borgenären i förekommande fall skall förete handling på grund av vilken betalning har sökts. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör pantbrev företes, om försäljning begärs på grund av domstolsbeslut, varigenom fordran har fastställts att utgå med panträtt ur fastigheten. Föreskrift om detta har också tagits in i 2 mom. av förevarande paragraf.

Jag vill erinra om att det, sedan framställning om försäljning har gjorts enligt I mom., kommer att kunna meddelas anstånd med försäljningen enligt FfL.

88cs

Denna paragraf motsvarar 57 och 84 §§ i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I 88 c § finns f.n. bestämmelser om lidsfrister inom vilka utmätning samt försäljning av utmätt egendom normalt skall äga rum. I paragrafen ges samlidigt bestämmelser om anstånd och uppskov. Beredningen har föreslagit vissa ändringar 1 dessa bestämmelser. Beredningens förslag har behandlats i ett särskilt avsnilt i den allmänna motiveringen.

Av vad jag där har anfört framgår att jag i sakligt hänseende ansluter mig till beredningens förslag.

Bestämmelserna om tidsfrist för utmätningsförrättning och om anstånd med sådan förrättning ges nu i 88 c 8 1 mom., medan regler om tidsfrister och anstånd vid försäljning av olika slag av utmätt egendom finns i 2---5 mom. Enligt beredningens förslag skall bestämmelserna i det förstnämnda hänseendet föras över till 57 8 UL.

I departementsförslaget har, liksom i beredningens förslag, reglerna om tidsfrister och anstånd för försäljning av fast egendom och luftfartyg förts in i de föreslagna lagarna om exekutiv försäljning av fast egendom rcsp. luftfartyg m. m.

304 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

I 88 c § I mom. i departementsförslaget ges föreskrifter om tidsfrist för utmätningsförrättning och om anstånd. Föreskrifterna överensstämmer helt med dem som beredningen föreslagit. Sålunda har den nuvarande föreskrifien att utmätningsmannen skyndsamt skall vidta vad på honom ankommer för alt förrällningen skall verkställas fått utgå. Avsikten är att en motsvarande bestämmelse skall ges i tillämpningsföreskrifter.

1 88 c § 2 och 3 mom. i departementsförslaget ges föreskrifter om tidsfrister och anstånd vid försäljning av utmätt lös egendom. I 4 mom. har beträffande tid för försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till Juftfartyg eller av fast egendom hänvisats till de bestämmelser som enligt vad jag nyss nämnde, föreslås i de särskilda lagarna om försäljning av sådan egendom. Föreskrifterna i 88 c § 2—4 mom. överensstämmer i sak med vad beredningen föreslagit.

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör beslämmelserna om tidsfrister och anstånd inte vara tillämpliga vid indrivning av skatter, böter och andra offentligrättsliga fordringar. I detta hänseende får jag hänvisa till övergångsbestämmelserna och till förslaget till ändring av 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272).

88 d §

Paragrafen motsvarar 86 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. F. n. är det inte alldeles klart hur sent en gäldenär, hos vilken utmätning har skett, kan betala utmätningsfordran med verkan att frågan om försäljning av den utmätta egendomen förfaller. Enligt beredningens mening är det rimligt, att gäldenären kan hindra försäljning genom att betala så länge egendomen inte är såld. I enlighet härmed tar beredningen i sitt förslag upp en bestämmelse att frågan om egendomens försäljning förfaller, om sökandens fordran och den kostnad för vilken denne svarar betalas innan den utmätta egendomen sålls. Bestämmelsen gäller såväl fast som lös egendom. Vid auktion bör egendomen enligt beredningen inte anses såld förrän auktionsförrättaren har godtagit skett inrop. Därmed har auktionen även formellt avslutats och inroparens rättigheter och skyldigheter har blivit fixerade. Om köpet inte fullföljs och den utmätta cgendomen därför skall utropas på nytt, får gäldenären ånyo tillfälle att genom betalning hindra försäljning. När egendom säljs under hand, blir i fråga om lös egendom den tidpunkt avgörande då avgivet anbud antages av ÖE och beträffande fast egendom den tidpunkt då köpekontrakt underskrivs.

Den föreslagna bestämmelsen omfattar såväl betalning till utmätningsmannen resp. ÖE som betalning direkt hos borgenären.

Vidare har beredningen tagit upp en föreskrift att medel som gäldenären i målet betalar till utmätningsmannen anses utmätta i målet om inte betalningen har skett med villkor som strider häremot. Samma regel skall gälla i mål som är anhängigt hos ÖE. Samtidigt föreskrivs i detta moment att me-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 305

del, som gäldenären i mål som är anhängigt hos ÖE betalar till utmätningsmannen, av denne skall tillställas ÖE.

Remissyttrandena. Frågan när betalning av utmätningsfordran senast skall kunna ske för att medföra alt frågan om utmätt egendoms försäljning förfaller berörs i några remissvar. Länsstyrelsen i Kopparbergs län vänder sig mot beredningens uppfattning att betalningen vid auktionsförsäljning skall kunna ske ända fram (ill dess inrop har godtagits. Enligt länsstyrelsen är det från praktisk synpunkt mer tilltalande att vid auktion sätla gränsen för betalning vid klubbslaget, eftersom detta bildar en för alla tydligare markerad gräns än godtagandet av inropet. I fråga om auktion på fast egendom anser länsstyrelsen i Östergötlands län att inledandet av budgivningen bör utgöra gräns för frivillig betalning. Enligt Föreningen Sveriges kronofogdar visar erfarenheten att utmätningsgäldenärer i stor ulslräckning dröjer så länge som möjligt med att betala med följd att många utsatta auktioner måste avlysas i sista stund. Föreningen anser att en tidsgräns, som innebär att betalning som sker senare än t. ex. 24 timmar före auktionen inte utgör hinder för försäljning, skulle medföra betydande fördelar. Kronofogdemyndigheten i Motala distrikt har samma uppfattning.

Departementschefen. Har egendom utmätts, bör gäldenären självfallet genom att betala utmätningsfordran och de kostnader som har uppstålt kunna hindra att egendomen säljs. I och med att betalning sker har exekutionsändamålet uppnåtts och försäljning av den utmätta egendomen bör då inte äga rum. I likhet med beredningen anser jag att det bör vara möjligt för gäldcenär, vars egendom har utmätts, att genom betalning förhindra försäljning av egendomen så länge den inte är såld. Som beredningen framhåller kan vid exekutiv auktion försäljning inte anses ha skett förrän inrop har prövals och godtagits av auktionsförrältaren. Försäljning under hand får i fråga om lös egendom anses vara genomförd när anbud har accepterats och beträffande fast egendom när köpehandling har upprätlats.

Liksom beredningen anser jag att vad som nu har sagls bör komma till uttryck genom föreskriften, att frågan om utmätt egendoms försäljning förfaller, om utmätningssökandens fordran och uppkomna kostnader betalas innan egendomen har sålts. Denna föreskrift har tagits in i I mom. av denna paragraf i departementsförslaget.

Till 2 mom. har, som jag förut har framhållit, förts över den genom lagändring år 1968 i 74 § 1 mom. upptagna regeln, alt medel som gäldenären i utsökningsmål betalar till ulmätningsmannen anses utmätta i målet, om inte betalningen har skett med villkor som strider häremot. Jag delar beredningens uppfattning alt regeln nu bör utsträckas till atl avse också mål som är anhängigt hos ÖE. Detta har i departementsförslaget skelt genom ett Lilllägg till 2 mom.

Föreskrift beträffande förfarandet med medel som gäldenären frivilligt betalar till utmätningsmannen i mål som är anhängigt hos ÖE bör enligt min

306 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 mening ges i tillämpningsföreskrifter. Vad beredningen bar föreslagit i det avseendet saknar alltså motsvarighet i departementsförslaget.

89 §

Departemenisehefen. I 1 mom. föreskrivs nu att försäljning av utmätt egendom skall ske på auktion utom i fall som avses i 96 a §, dvs. fall då utmätt lös egendom kan säljas under hand. I 2 mom. görs i fråga om försäljning av utmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdelar till sådana fartyg en hänvisning lill bestämmelserna som meddelas i den särskilda lagen därom.

I enlighet med beredningens förslag har bestämmelsen i I mom. i departementsförslaget begränsats till att gälla endast lös egendom. En motsvarande bestämmelse beträffande fast egendom har tagits in i 1 8 FfL.

Den i paragrafens 2 mom. upplagna hänvisningen har behållits oförändrad. Enligt 1 §1 förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfarlyg m. m. skall utmätta luftfartyg och intecknade reservdelar alltid säljas på auktion.

91 8

Deparlementschefen. I 2 mom. finns beslämmelser om utbrytning av sådan rätt till andel i inteckning i fast egendom eller luftfartyg eller därtill hörande reservdelar som har utmätts.

Som framgår av det föregående (jfr 60 a 8) skall utmält ägarhypotek i fast egendom inte vidare kunna utbrytas. I enlighet med förslag av beredningen har bestämmelserna i 2 mom. av förevarande paragraf därför ändrats så att de inte längre gäller ägarhypotek i fast egendom. Däremot skall de fortfarande gälla beträffande ägarhypotek i luftfartyg och intecknade reservdelar därtill.

De nya bestämmelserna om utmätning av ägarhypotck i fast egendom har i departementsförslaget tagils upp i två följande paragrafer, betecknade 91 a och 91 b SS.

91as8

Paragrafen molsvarar 78 8 i lagberedningens förslag. I paragrafen ges föreskrifter om utmätning av ägarhypotek.

Lagberedningen. Beträffande förfarandet vid utmätning av rätt till ägarhypotek föreskrivs i den av beredningen föreslagna bestämmelsen alt pantbrevet skall tas i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar detsamma, förbud meddelas innehavaren alt utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. Utmätningen skall vara fullbordad först när pantbrevet har omhändertagits cHer förbud delgivits den som innehar panibrevet att utlämna det. När della har skett, skall enligt förslaget 77 § ha motsvarande tillämpning.

Beredningen framhåller alt av förbudet följer att panthavaren inte får

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 307 utlämna panlbrevet 1ill fastighetsägaren, om denne betalar sin återstående skuld till panlhavaren. Förbudet innebär å andra sidan inte, att panthavaren betages möjlighet att låta annan ta hand om pantbrevet för panthavarens räkning. Vill han t. ex. inge panlbrevet till inskrivningsmyndigheten för åtgärd som inte inverkar på utmätningssökandens rätt, kan han göra det utan att begära tillstånd av utmätningsmannen. Däremot får han inte utan sådant tillstånd medverka till dödning av inteckningen, relaxation eller nedsältning. För sådana åtgärder krävs i vanliga fall fastighetsägarens samtycke. Efter utmätningen får emellertid fastighetsägaren inte förfoga över ägarhypoteket på dylikt sätt. Självfallet får då panthavarcen inte heller medverka till åtgärden. På motsvarande sätt gäller att fastighetsägaren inte får till skada för utmätningssökanden använda pantbrevet som säkerhet för utökad belåning hos panthavaren.

Om pantbrevets innehavare åsidosätler förbudet, blir han skyldig att ersätta utmätningssökanden den skada som därigenom åsamkas denne. Har pantbrevet obehörigen återställts till fastighetsägaren, kan skada undvikas, om utmälningsmannen hinner ta pantbrevelt i förvar innan fastighetsägaren gjort bruk av handlingen.

Beredningen har vidare tagit upp et uttryckligt förbud mot försäljning av ägarhypotek. I momentet anges därefter de åtgärder som i stället skall stå till buds efter utmätning av ägarhypotek, dvs. att den fasta egendom vari ägarhypoteket gäller tas i anspråk eller att ägarhypoteket pantförskrivs.

Enligt förslaget har sökanden möjlighet alt välja mellan nämnda alternativ. Önskar han att fastigheten tas i anspråk, skall han framslälla yrkande därom hos ulmätningsmannen. Yrkandet, som kan göras formlöst, skall framställas inom en månad från det att bestul om utmätning av ägarhypoleket meddelades. Denna begränsning avser att hindra, att förfarandet drar ut för långt på tiden. Fristen kan enligt förslaget inte förlängas. Sökanden kan emellertid redan i samband med utmätningsansökan begära att fastigheten tas i anspråk och sedan återkalla yrkandet. Om sökanden i behörig tid har yrkat att faslighelen tas i anspråk, skall utmätningsmannen meddela beslut härom.

Underlåter sökanden att i tid framställa yrkande om fastighetens ianspråktagande, skall utmätningsmannen pantförskriva ägarhypolceket till honom. Detsamma gäller, om sökanden återkallar yrkande att fastighelen skall tas i anspråk. Återkallelse avses kunna ske så länge fastigheten inte är såld.

Den fasta egendomen skall anses utmält, när utmätningsmannen meddelat beslul alt den skall tas i anspråk. Detta innebär bl. a. alt bestämmelserna om exckuliv fastighetsförsäljning blir tillämpliga i fortsältningen. Försäljningen av fastigheten kommer alt ske till gäldande av den fordran för vilken ägarhypoteket utmätts och fordringen har därvid den förmånsrätt i fastigheten som följer med ägarhypoleket.

Om ett inlett försäljningsförfarande avbryts, skall utmätningen av fastig-

308 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 heten gå åter. Detta innebär inte att även utmätningen av ägarhypoteket skall gå åter. Man har då kommit i samma läge som om utmätningssökanden aldrig begärt att fastigheten skulle tas i anspråk. Det ankommer på utmälningsmannen att pantförskriva ägarhypoteket till säkerhet för utmätningsfordringen.

Även ideell andel av ägarhypotek kan utmälas enligt beredningens förslag, nämligen hos den som endast har ideell andel av fastigheten. Borgeniär för vars fordran sådan andel blivt utmätt kan därefter enligt förslaget begära, att fastighetsandelen skall tas i anspråk. Däremot får andelen i ägarhypoteket enligt 79 § sisla punkten i beredningens förslag (jfr 91 b § sista punkten i departementsförslaget) inte pantförskrivas för sig.

Om utmätningssökanden inte avstår från att fastigheten tas i anspråk, skall enligt förslaget pantförskrivning inte ske förrän en månad förflutit från dagen för utmätningsbeslutet.

Råder tvist huruvida gäldenären har rätt till ägarhypotek är det inte lämpligt, att fastigheten säljs utan att det är klarlagt om något ägarhypotek finns. Inte heller är det i sådant fall lämpligt att ägarhypotek pantförskrivs till utmätningssökanden. Utmälningsmannen kan därför förelägga utmätningssökanden att väcka talan mot fastighetens ägare och den som bestrider dennes rätt till ägarhypotek. Utmätningsmannens föreläggande bör enligt beredningen lämpligen meddelas i samband med beslut om utmätning. Enligt förslaget skall talan väckas inom en månad efter det att föreläggandet delgivits borgenären. Talan skall väckas hos den rätt som i 10 kap. 10 3 RB anges för där avsedda fall, dvs. i allmänhet hos rätten i den ort där fastigheten ligger. Föreläggandet skall innehålla föreskrift härom. Förslaget medger, att utmätningsmannen kan ge föreläggande så länge han inte har meddelat beslut att fastigheten skall tas i anspråk. Beredningen har inte anselt, att ÖE bör få en motsvarande befogenhet, sedan fastigheten lagits i anspråk och skall anses ulmätt. Det skulle medföra, att frågan om utmätningens verkan förblev svävande alltför länge.

När föreläggande har givits måste enligt förslaget som regel lagakraftvunnen dom avvaktas innan utmätningsmannen får meddela beslut om att fastigheten tas i anspråk. För att inte ett klart oberättigat bestridande av gäldenären eller tredje man skall sloppa förfarandet kan cmellertid enligt förslagel rätten förordna att tvisten inte skall hindra beslut om att fastighelen las i anspråk. Ett dylikt förordnande skall givetvis inte meddelas utan att utmätningssökanden framställt yrkande därom. Enligt förslaget utgör tvist inle något direkt hinder mot att utmätt ägarhypotek pantförskrivs.

Om ulmätningsmannen har hänvisat utmätningssökanden att inleda rältegång och denne inte väckt talan inom föreskriven lid och vid behörig domstol, skall utmätningen gå äter. Denna påföljd är ovillkorlig och inträder t. ex. om sökanden väckt talan mot endast endera av gäldenären eller tredje mannen, när talan skall väckas mot bägge. Utmätningen skall enligt för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 309 slaget också gå åter, om ulmätningssökanden visserligen väckt talan i enlighet med givet föreläggande men hans talan ogillas genom dom som vinner laga kraft eller målet avvisas eller avskrivs eller hans talan förfaller och det inte längre slår honom öppet att fullfölja eller ånyo väcka talan.

Beredningen har också berört frågan var utmätning av ägarhypotek får sökas. Beredningen påpekar att enligt 56 § UL som allmän regel gäller att utmälning alltid får sökas hos utmälningsmannen där gäldenären är bosatl. Härjämte medges att utmätning av egendom som finns på annan ort än gäldenärens hemvist får sökas där egendomen är. Utmätning av fordran i pengar får jämväl sökas där den förpliktade är, även om fordringen skall anses finnas på annan ort. F. n. torde enligt beredningen vara klart att utmätning av inteckning som fastighetsägaren innehar får sökas där inteckningen finns. Motsvarande kan antas gälla beträffande utmätning av fastighelsägaren tillkommande del i belånad inteckning. Utmätning torde också få sökas hos utmätningsmannen där fastigheten ligger, eftersom inteckningen grundar betalningsanspråk mot fastigheten. Beredningen utgår från alt pantbrev enligt JB skall anses i så måtto jämförliga med inteckningshandlingar enligt gällande lag alt ägarhypoteket kan tas i mät av utmätningsmannen i den ort där pantbrevet finns. Dessutom bör ägarhypoteket kunna tas i mät av utmätningsmannen där fastigheten ligger, eftersom ägarhypoteket ger en rätt till betalning som är riktad mot fastigheten. Det senare alternativet kan ha särskild betydelse, när man önskar samtidigt ta i mät fastigheten och ägarhypotek i denna.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige förordar att i lagtexten tas in en bestämmelse att utmätning av ägarhypotek får sökas, förutom där gäldenären är bosatt, såväl där pantbrevet finns som där faslighelen är be-

lägen. |

Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län förekommer utmätning av ägarhypotck f.n. i det övervägande antalet fall under tiden mellan en exekutiv fastighetsauktion och sammanträdet för fördelning av köpeskillingen. Utmätningsprotokollet innehåller i dessa fall ett förbud för ÖE att utge det belopp, för vilket utmätning har skett. ÖE betalar härefter utmätningsbeloppet till utmätningsmannen för vidare redovisning i målet angående utmätning av ägarhypotek. Tillvägagångssättet är enligt länsstyrelsens mening ett smidigt sätt att tillgodose de borgenärer som i brist på pantförskrivning eller exekutionstitel vid auktionstillfället varit förhindrade att göra gällande sin rätt. Länsstyrelsen sälter i fråga om denna ändamålsenliga rutin kommer att kunna behållas även om beredningens förslag följs.

Föreningen Sveriges kronofogdar anser alt det inte bör åligga utmätningsman att pantförskriva ägarhypotck till borgenären i fall när fastighet först har tagits i anspråk på begäran av borgenären men fastighetsutmätningen därefter av någon anledning har gått åter. I sådana fall då målet handläggs av ÖE, bör pantförskrivning av det utmätta ägarhypotekel enligt föreningen

310 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971 kunna verkställas av ÖE i stället för att målet för denna ålgärd skall behöva återlämnas lill utmätningsman.

Deparlementschefen. Huvuddragen av beredningens förslag belräffande utmätning av rält till ägarhypolek har jag behandlat i den allmänna motiveringen. I enlighet härmed har beredningens förslag till utformning av bestämmelserna av sådan utmätning i sak oförändrade tagits in i denna paragraf i departementsförslaget.

Jag ansluter mig till beredningens uppfattning i frågan var utmätning av ägarhypolek får sökas. Särskilda föreskrifter i det avseendet behöver enligt min mening inte i detta sammanhang tas in i UL. Vid utarbetandet av UB bör emellertid frågan härom tas upp till nytt övervägande.

Liksom beredningen anser jag att det alltid bör ankomma på utmälning>mannen att panlförskriva ägarhypotek till säkerhet för utmätningsfordran. Enligt min mening bör det sålunda inte för de enstaka undantagsfall som Föreningen Sveriges kronofogdar berör i sitt remissyltrande föras in en regel om att pantförskrivning skall kunna verkställas av ÖE.

Också i övrigt ansluter jag mig till vad beredningen har anfört i anslutning till de föreslagna bestämmelserna.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört vill jag framhålla att det enligt min mening inte är någol som hindrar att man, när ägarhypotek har tagits i mät först efter exekutiv auktion på fastighelen, också i forlsättningen går tillväga på så sätt alt besked om utlmätningen lämnas ÖE som därefter överlämnar vad som vid köpeskillingsfördelningen kan falla ut på ägarhypoteket till utmätningsmannen för redovisning Lill utmätningssökanden. I sådant fall får utmätningen anses avse den rätt till del av köpeskillingen som på grund av ägarhypoteket kan tillkomma fastighetsägaren.

91b§

Paragrafen motsvarar 79 § i lagberedningens förslag. I paragrafen ges bestämmelser om förfarandet när utmätningsmannen skall pantförskriva utmätt ägarhypotek. i

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag skall pantförskrivning av utmätt ägarhypolek ske genom att utmätningsmannen till utmätningsborgenären utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom. Om annan än faslighetsägaren innehar pantbrevet, underrättas i stället innehavaren om pantförskrivningen. Närmare bestämmelser om hur underrättelsen skall ske bör enligt beredningen meddelas i administrativ ordning.

När underrättelse om pantförskrivning skall tillställas den som innehar pantbrevet, skall utmätningsmannen enligt förslaget samtidigt ange, att innehavaren inte får utlämna pantbrevet till skada för borgenären (utmätningssökanden).

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 311

Beredningens förslag innehåller dessulom förbud mot alt, när ägarhypotek tillkommer ägare av andel i fastighet, efter ulmälning panlförskriva dennes ägarhypotek för sig.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna har utan ändring i sak lagits upp i denna paragraf i deparlementsförslaget.

95 5

Departementschefen. I 3 mom. av förevarande paragraf finns bestämmelser om förfarandet när efter exekutiv auktion på utmätt farlyg köpeskillingen inte lill fullo betalas senast vid sammanträdet för köpeskillingsfördelning. Enligt sista punkten i momentet gäller att auktionsförrättaren, om pant eller borgen har ställts för köpeskillingen, vid behov skall sälja panten eller utsöka borgensförbindelsen.

I enlighet med vad beredningen föreslagit har generella bestämmelser om indrivning av pant och utsökning av borgen i sådana situationer som den i 3 mom. av denna paragraf avsedda tagits in i departementsförslaget. Bestämmelserna har i detta förslag fått sin plats i en ny paragraf, betecknad 143 a 8.

Som en följd av att generella bestämmelser nu föreslås har föreskrifterna i 3 mom. sista punkten av förevarande paragraf i enlighet med beredningens förslag fått utgå.

139 8

Departementschefen. Om fartyg celler gods i fartyg eller i luftfartyg under konkurs skall säljas utmätningsvis, äger borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB, dvs. löneborgenär, enligt 1 mom. sista punkten rätt att få betalning ur köpeskillingen, om yrkande därom framställs före auktionen.

Förmånsrätt som avses i 17 kap. 4 §&$ HB motsvaras av förmånsrätt enligt 10 celler 11 8 FRL. Hänvisningen i I mom. sista punklen har ändrats i enlighet därmed.

140 a 8

Denna paragraf molsvarar 142 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. "Till denna nya paragraf i departementsförslaget har ulan sakliga ändringar förts den nuvarande föreskriften i 143 8 1 mom. andra punkten såvitt denna avser fördelning av ersättningsbelopp som försumlig inropare vid auktion på farlyg är skyldig alt utge (jfr 95 §).

Paragrafen överensstämmer i sak med vad beredningen har föreslagit.

143 8

Gällande rätt. I 143 § ges f.n. föreskrifter om fördelning av medel sonr har flutil in vid särskild försäljning av fastighetstillbehör och om fördelning

312 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 av behållen avkastning av utmätt fastighet. Olika regler gäller för fall då själva fastigheten har sålts på auktion och för fall när försäljning av fastigheten inle har kommit till stånd. I det förra fallet skall köpeskilling för tillbehör och avkaslning enligt I mom. fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten. I det senare fallet skall enligt 2 mom. elt särskilt fördelningssammanträde hållas. Beträffande avkastning gäller att fördelningen då skall ske efter sanuma grunder som enligt 7 kap. gäller för fördelning av medel som har flutit in under tvångsförvaltning. Detta innebär att avkastning, sedan nödig kostnad betalts, skall användas för betalning av utmätningssökandens fordran och fordringar med bättre rätt i den ordning som anges i förmånsrättsordningen (172 8 UL). Inteckningsborgenär, som inte själv är exekutionssökande, får emellertid endast ta del i likviden för räntor och andra årliga upplöpande belopp. I 143 § finns också regler om fördelning av ersättningsbelopp, scm en försumlig inropare av fartyg eller fastighet har att erlägga enligt 95 eller 130 §. Vid fördelningen skall i formellt hänseende förfaras på det nyss angivna sättet. Har försäljning av fastigheten inte kommit till stånd, skall emellertid sådant ersällningsbelopp fördelas enligt särskilda grunder. Enligt 2 mom. gäller sålunda att ersättningsbelopp, sedan kostnaderna för förfarandet betalts, i första hand skall användas till betalning av utmätningssökandens fordran. Eventuellt överskott skall fördelas på samma sätt som avkastning.

I 142 8 2 mom. UL ges f.n. en föreskrift för det fallet att fördelningssammanträde inte kan hållas därför alt högre myndighet har förordnat om inställande av vidare åtgärd i målet. Inställandet av sammanträdet skall då kungöras. Upphör hindret, skall ny tid för sammanträdet utsättas och kungöras. Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning minst 10 dagar före sammanträdet.

Lagberedningen. I beredningens förslag tas i denna paragraf upp bestämmelser om köpeskillingsfördelning för olika fall då fast egendom har varit utmätt.

I I mom. behandlas det fallet att utmätt fastighet har sålts på auktion. Liksom i gällande lag skall enligt förslaget behållen avkastning då fördelas tillsammans med köpeskillingen. Med avkastning avses i förslaget medel som har flutit in enligt bestämmelserna i 10 eller 11 § FfL (jfr 8 och 9 88 i motsvarande departementsförslag). Samtidigt med köpeskillingen för fasligheten skall enligt förslaget fördelas också andra medel som har flutit in.

Till grund för fördelningen skall ligga den sakägarförteckning som har upprättats vid bevakningssammanträdet, om inte annat följer av 145 8 2 mom. i förslaget (jfr 145 § i departementsförslaget). Den grundläggande regeln att fördelningen skall ske i enlighet med förteckningen har upptagits som försla punkt i I mom. med tillägg att förteckningen inte gäller, om det framgår alt fordringen understiger vad som har tagits upp i förteckningen.

Beredningen erinrar vidare om att medel som har flutit in genom särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 313

försäljning av tillbehör skall fördelas med iakttagande av 18 5 FfL (jfr 16 § i motsvarande departementsförslag).

Enligt 148 8 UL gäller nu att fordran, som bort tas upp i borgenärsförteckningen om den hade anmälts i rätt tid, betalas efter de fordringar som har lagils upp i förteckningen. En motsvarande regel har beredningen tagit upp som andra punkt i 1 mom. Den gäller även kostnad som inte har anmälts i tid. I båda fallen förutsätts anmälan innan fördelning har skett.

I 2 mom. i beredningens förslag behandlas köpeskillingsfördelning sedan utmätt fast egendom sålts under hand. Beredningen framhåller alt köpehandlingen vid försäljning under hand kan fungera som sakägarförleckning. fastän rättsverkningarna inte är desamma. Där anges bl. a. också vad som skall betalas kontant. Det kan emellertid uppkomma cn del tillämpningsfrågor. Man kan också tänka sig en kombination av separat försäljning av tillbehör och underhandsförsäljning av själva fastighelen. Vidare kan ägaren tillkommande överskott vara utmätt. I den mån köpevillkoren inte ger ledning i dessa hänseenden skall enligt förslaget tillämpas de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning. Tidpunkten för köpeskillingsfördelning efter underhandsförsäljning anges i 4 mom. i förslaget.

1 3 mom. behandlar beredningen fördelning av tillgängliga medel när förfarandet har avbrutits innan fastigheten har sålts. Beredningen föreslår att i momentet las upp en generell bestämmelse som direkt reglerar frågan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande avkastning. Till skillnad från gällande lag, sådan den tillämpas, skall emeHerltid inteekningsborgenär, som inte själv är utmätningssökande, inte få betalt för förfallna amorteringar. Det är enligt beredningens mening inte moliverat, att vad som råkar vara förfallet av borgenärens kapitalfordran skall i förevarande sammanhang betalas ur tillgänglig avkastning. Den som har panträtt på grund av inteckning skall enligt förslaget även få betalt för kostnader som omfattas av pantförskrivningen. Det sagda skall inte tillämpas, när borgenärs pantrält på grund av inteckning skall upphöra på grund av försäljning av tillbehör. Då gäller 18 8 FfL (jfr 16 § i motsvarande departemenlsförslag).

Har förfarandet avbrutits först sedan bevakningssammanträde hållits skall enligt förslaget den vid sammanträdet upprättade sakägarförteckningen läggas lill grund för fördelningen. Denna äger rum på den dag som kungjorts i samband med utlysandet av auktionen. I andra fall skall sammanträde utsättas och fördelningen ske med beaktande av de regler som nyss nämnts och de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning.

I 4 mom. ges först regler om tiden för och kallelser lill fördelningssammanträde, som skall äga rum när fastigheten har sålts under hand. Sådant sammanträde skall enligt förslaget äga rum så snart som möjligt. Vid försäljning under hand måste köparen ha fullgjort sin betalningsskyldighet före sammanträdet. Sammanträdet bör till undvikande av ränteförluster

314 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

hållas omedelbart efter betalningsdagen. Det skall enligt förslaget kungöras på lämpligt sätt minst två veckor i förväg. Närmare föreskrifter om kungörandet förutsätts skola meddelas i administrativ väg. Sakägarna skall, när skäl föreligger till det, uppmanas att senast vid sammanträdet anmäla sina anspråk.

De nu angivna bestämmelserna skall enligt förslaget gälla även när förfarandet har avbrutits ulan att fastigheten sålts. Om bevakningssammanträde har hållits och fördelningssammanträde äger rum på förut kungjord lid, behöver inte något nytt kungörande ske. Har däremot bevakningssammanträde inte hållits eller kan fördelningssammanträde inte hållas på kungjord lid, måste särskilt sammanträde utsättas och kungöras.

Enligt beredningens förslag skall fördelningssammanlräde inle inställas därför att fortsatt verkställighet inhiberas av högre myndighet. Senast vid sammanträdet skall inroparen trots inhibition fullgöra sin betalningsskyldighet. Däremot kan inte köpeskillingen och andra medel fördelas, när inhibitionsbeslut i den delen raeddelats. även andra hinder kan göra det nödvändigt att uppskjuta fördelning helt eller delvis, t. ex. om medel behöver indrivas. För dessa situationer föreskrivs i 5 mom. i förslaget, att nytt sammanträde skall hållas så snart som möjligt. Kan dagen inte genast bestämmas, skall kungörelse utfärdas. Kungörelseliden har ökats från minst tio dagar i gällande lag till minst två veckor i förslaget. Närmare regler om kungörandet får enligt beredningen utfärdas i administrativ ordning.

Beredningen erinrar i anslutning till de i 5 mom. upptagna föreskrifterna om att köparen på fastighetsauktion enligt 46 § FfL (jfr 48 8 i motsvarande departementsförslag) är skyldig att betala köpeskillingen på utsatt dag, oavsett om auklionen har överklagats och inhibition har meddelats. Köparen kan emellertid efter viss tid från inhibitionsbeslutet vara berättigad frånträda köpet.

Departementschefen. De i beredningens förslag upptagna beslämmelserna bar lämnals utan erinran av remissinstanserna. Också jag finner dem böra godtas. Departementsförslaget överensstämmer sålunda i sak med beredningens förslag.

143 a §

Paragrafen motsvarar 144 8 i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Den som på exekutiv auktion på fast egendom, fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg ropar in egendomen har, under vissa förutsättningar, rätt att i stället för kontant handpenning lämna säkerhet. I 130 § 1 mom. samt i 12 § första stycket lagen (1955: 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. ges regler om hur auktionsförrättaren skall göra bruk av säkerhet som ställts vid försäljning av fast egendom resp. luftfartyg m. m. Om köparen av sådan egendom inte fullgör likviden, skall säkerheten genast realiseras. Pant skall säl-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 315 jas i den ordning som gäller för utmätta lösören och borgensförbindelse skall utsökas hos löftesmannen.

Beträffande handpenning som lämnats när fartyg sålts gäller en annan ordning. Enligt 95 § 3 mom. sista punkten UL skall säkerheten då realiseras först om det visar sig behövligt för uttagande av vad den försumliga inroparen skall belala. I detta fall avvaktas alltså nytt försäljningsförsök och resultatet därav avgör, buruvida säkerheten skall realiscras. :

Lagberedningen. Reglerna om omedelbar realisation av säkerhet för handpenning vid inrop av fastighet har kritiserats. Detta har framför allt gällt det fallet att inteckning i den fastighet som är föremål för exekution lämnats som säkerhet. Det är stor risk, att inteckningen säljs till underpris. Även i andra fall kan onödig förlust uppstå. Enligt beredningens mening bör kritiken beaktas. Beredningen föreslår därför, att om säkerhet för handpenning ställts hos ÖE och ogulden del av köpeskillingen ej betalas senast på bestämd dag, ÖE skall göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad den förra köparen skall utge. Behovet av att ta säkerheten i anspråk skall sålunda vara klarlagt genom det fortsatta förfarandet. Regeln skall gälla även vid fartygsförsäljning och innebär inte i den delen någon ändring av gällande rätt.

Säkerheten skall vara prövad av ÖE och bedömd såsom fullt belryggande (jfr 48 8). Man behöver därför inte räkna med att säkerheten inte skall ge valuta. Det belopp för vilket säkerheten gäller kan därför vid bestämmande av vad som måste bjudas vid ny auktion räknas som tillgängligt, även om ÖE inte gjort bruk av säkerheten.

När säkerheten behöver tas i anspråk, skall detta enligt beredningens förslag ske på sält som finnes ändamålsenligt. I första hand skall inroparen få tillfälle att betala frivilligt. Om detta misslyckas, får enligt förslaget pant säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom och borgen utsökas. Vid utsökande av borgensförbindelse kan enligt nu gällande rätt lagsökningsförfarandet användas. I praxis har emellertid förekommit, att ÖE direkt har ålagt löftesmannen betalningsskyldighet. Det förefaller beredningen rationellt, att så sker. Att gå omvägen över ett domstolsförfarande är onödigt och tidskrävande. Beredningen föreslår i sista punkten av 1 mom. i 144 §, att ÖE:s beslut får omedelbart verkställas. Av 218 8 följer att hovrätten kan förordna om inhibition.

Enligt beredningens förslag skall de angivna reglerna ha motsvarande tilllämpning, när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med köpeskilling. Också sådan säkerhet måste vara betryggande.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar alt onödiga komplikationer kan uppstå om ÖE skall kunna hålla ny auktion utan att avvakta vad säkerhet som har ställts för köpeskilling i samband med tidigare auktion kommer att inbringa. även om det i administrativ ordning meddelas restriktiva bestämmelser beträffande vilka säkerheter för köpeskilling som

316 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 skall få godtas, är det inte säkert att den ekonomiska verkligheten alltid rättar sig därefter. Länsstyrelsen anser därför att säkerhet alltid skall realiseras innan ny auktion sätts ut. |

Departementschefen. Beredningens förslag innebär att förfarandet vid realisation av säkerhet, som ställts för handpenning vid auktion på fastighet och luftfartyg, blir smidigare. Under förutsättning att säkerhet som har ställts är betryggande finns det enligt min mening inte anledning att befara att den föreslagna ordninger. kommer att föranleda komplikationer. De föreslagna reglerna får sålunda anses bygga på att det när säkerhet i olika situationer skall ställas sker en noggrann prövning av den säkerhet som bjuds. En sådan prövning skall också ske enligt de regler som har tagits upp i 48 §. Min avsikt är också att det i tillämpningsföreskrifter skall ges regler om vilka säkerheter som i hithörande fall får godtas. Med hänsyn härtill finner jag mig kunna ansluta mig till beredningens förslag. I departementsförslaget har dessa därför utan ändring i sak tagits in i denna paragraf.

144 8

Denna paragraf motsvarar 145 § 1 mom. i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 144 § i nuvarande lydelse skall förrättningsmannen vid fördelningssammanträde redogöra dels för den tillgång som skall fördelas dels för anmälda fordringar och för fordringar som utan anmälan skall beaktas vid fördelningen. När fråga är om fast egendom skall därvid borgenärsförteckning följas. Tillstädesvarande borgenärer och gäldenären äger därefter andraga vad de aktar nödigt till bevakande av sin rätt.

Lagberedningen. Enligt 145 § I mom. i lagberedningens förslag skall förrättningsmannen vid fördelningssammanlräde redogöra för vad som skall fördelas och de fordringar som anmälts eller ändå skall beaktas. Beslämmelsen är tillämplig såväl när fördelningssammanträde hålls efter exekutiv försäljning av faslighet som när sådant sammanträde hålls sedan lös egendom har sålts exekultivt.

I beredningens förslag saknas motsvarighet till föreskriflen att borgenirerna och gäldenären, efter förrättningsmannens redogörelse, skall få andraga vad de aktar nödigt till bevakande av sin rätt. Att närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig över förrättningsmannens redogörelse och vad i övrigt förekommer vid sammanträdet har förefallit beredningen så självfallet att det inte särskilt har nämnts i förslaget.

Föreskriflen att borgenärsförteckningen skall lända till efterrätlelse, när fråga är om fördelning av köpeskilling för fast egendom, har sin motsvarighet i 143 8 I mom. i beredningens förslag. |

Departementschefen. De av beredningen föreslagna föreskrifterna har utan ändring i sak tagits upp i denna paragraf i deparlemenlsförslaget.

Liksom i beredningens förslag har i departementsförslaget den nuvarande föreskriften att borgenärsförteckningen skall lända till efterrättelse vid fördelning av köpeskilling för fast egendom sin motsvarighet i 143 § 1 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 317

150 8

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller bestämmelser om beräkning av vissa fordringar som skall utgå ur köpeskillingen för lös egendom. F.n. innehåller 1 mom. av paragrafen en hänvisning till 110 8 UL. Sistnämnda paragraf innebär, att fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall betalas före förfallodagen, skall beräknas till det belopp som efter en räntefot av fem för hundra om året utgör fordringens värde på fördelningsdagen. Ränta eller annan dylik fordran som inte är bestämd till kapitalet uppskattas efter samma räntefot till sitt kapitalvärde på fördelningsdagen. Beträffande livränta skall uppskattningen ske med ledning av 3 8 lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsulfäslelse m. m.

I beredningens förslag ges i 150 § 1 mom. en regel om beräkning av fordran som inte är förfallen och inle löper med ränta före förfallodagen. Därvid skall användas samma diskonteringsregel som föreslås i 30 8 FfL (jfr 28 8 i motsvarande departementlsförslag). Liksom i sistnämnda paragraf ges också en diskonteringsregel för det fallet att utfäst ränta är lägre än fem procent. Beträffande den matematiska metoden för kapitaliseringen hänvisar beredningen till vad som sägs i motiveringen till 30 8 FfL.

Någon regel om kapitalisering av ränterätt och liknande har beredningen inte ansett behövlig. Ränterätt skall enligt JB inte vidare kunna intecknas i fast egendom. I FfL har därför ingen kapitaliseringsregel för sådan fordran upptagits. Inte heller när det gäller lös cgendom torde det föreligga något praktiskt behov av en bestämmelse. Om kapitalisering av ränterätt mot all förmodan undantagsvis skulle behöva ske, bör diskonteringsregeln i förevarande paragraf analogivis tillämpas såtillvida att kapitaliseringen sker efter fem procent. Om man bestämt procentsatsen, kan kapitalvärdet beräknas enligt försäkringstekniska grunder. Härvid kan som hjälpmedel användas de grunder som skall finnas fastställda enligt 3 8 lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Beredningen vill erinra om att 110 §& UL upphävs genom förslagel.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

151 8

Gällande rätt. I denna paragraf ges föreskrifter om förfarandet när det vid köpeskillings fördelning visar sig att frågan om giltigheten av fordran eller för fordran beviljad inteckning är beroende av särskild prövning eller avgjord genom beslut som inte ännu har vunnit laga kraft. I 1 mom. föreskrivs att i sådana fall vad som kan belöpa på fordringen enligt förmånsrältsordningen vid fördelningen skall avsätlas intill dess frågan om borgenärs rätt har blivit slutligt avgjord. Samma förfaringssätt skall tillämpas när inteckning för fordran är sökt men ännu inte beviljad. Enligt 2 mom. skall,

318 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

om fordran är tvistig, borgenären hänvisas att väcka talan vid domstol och medel som kan belöpa på fordran avsättas på det nyssnämnda sättet. I 3 mom. föreskrivs att medel som kan belöpa på fordran som är beroende av villkor skall avsättas, intill dess villkoret har uppfyllts eller förfallit.

152 8 innehåller föreskrifter om s. k. sekundärfördelning. Om utdelning för fordran har beräknats utan att fordringsbeviset har blivit företett eller om medel har avsatts, skall enligt vad som där föreskrivs meddelas bestämmelse hur belopp skall fördelas för det fall att beloppet eller del därav sedermera befinns inte böra tillkomma borgenär för vilken det har beräknats eller avsatts.

Lagberedningen. Beredningen föreslår att 151 8 I mom. jämkas redaktionellt med hänsyn till de nya panträttsreglerna i JB.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Hänvisningen till förmånsrältsordningen har därvid ändrats till att avse FRL.

Enligt 22 kap. 5 § tredje stycket JB skall, om efter exekutiv fastighetsförsäljning medel har nedsatts som motsvarar pantbrevs belopp, inskrivningsmyndigheten på ansökan av fastighetens nyc ägare utfärda nytt pantbrev på grundval av inteckningen. Det förra pantbrevet gäller därefter endast rätten till de nedsatta medlen. Som jag har framhållit i propositionen med förslag till JB (prop. 1970: 20 dei A s. 416) är de nämnda bestämmelserna avsedda att tillämpas i varje särskilt 'sådant fall då vid köpeskillings fördelning efter exekutiv försäljning betalning har utfallit på pantbrevs belopp men betalningen inte har lyfts. Bestämmelserna skall sålunda tillämpas såväl i de fall då belopp har avsatts eller beräknats enligt 151 och 152 88 UL som i andra fall då medel bar tillagts borgenär men ännu inte lyfts av honom

(jfr 160 3).

154 8

Lagberedningen. Förevarande paragraf behandlar verkan av klander mot utmätningsmans fördelningsförslag och mot ÖE:s beslut i fördelningsfråga. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse gäller klandret inte för annan än den som har väckt detta. Innebörden av denna regel finner beredningen inte vara otvetydig. Beredningen belyser detta med följande exempel.

Antag att det finns 50 000 kronor att fördela och att fördelningslängden upptar först borgenären A för en fordran på 50 000 kronor, sedan B för 25 000 kronor och sist C för 50 000 kronor. Om C yrkar att A skall förklaras sakna rätt till utdelning och vinner bifall, är två alternativ tänkbara. Antingen får C de 50 000 kronor som felaktigt tilldelats A eller också får C endast 25 000 kronor, d.v.s. vad han skolat få om fördelningslängden från början varit riktig. I praxis har det förra alternativet godkänts och C blir alltså bättre ställd än om fördelningen från början varit riktig.

På konkursrättens område gäller en annan regel än den som nu finns i denna paragraf. Enligt 131 3 KL skall sålunda bifall till borgenärs klander

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 319 mot utdelningsförslag gälla till förmån också för dem som inte har deltagit i klandret. Enligt beredningens mening är det uppenbart att principen i KL ger rimligare resultat. Beredningen föreslår därför, att bifall till klandertalan mot utmätningsmans utdelningsförslag eller ÖE:s beslut i fördelningsfråga skall gälla till förmån också för dem som inte själva väckt klandertalan. I det anförda exemplet betyder detta, att B får 25 000 kronor och C 25 000 kronor, dvs. vad som skolat tillkomma envar av dem om fördelningen från början varit riktig.

Departementschefen. Jag anser att den av beredningen föreslagna regeln beträffande verkan av klander mot av utmätningsman upprättat fördelningsförslag och mot av ÖE meddelat beslut i fördelningsfrågan bör godtas. I detta avseende kommer sålunda inom exekutionsrätten att gälla samma ordning som på konkursrättens område. I departementsförslaget har paragrafen utformats i enlighet med beredningens förslag.

156 §

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller i första punkten förbud mot att annat än efter köparens medgivande eller mot pant eller borgen lyfta köpeskillingen för såld fast egendom, innan försäljningen har vunnit laga kraft. Stadgandet har tillkommit för att skydda köparen. Av detta syfte följer att förbudet avser endast köpeskillingen för fastigheten och inte andra tillgängliga medel. Regeln har emellertid i andra punkten motsvarande tilllämpning, när tillbehör till fastighet har sålts för sig.

Paragrafen har i beredningens förslag redigerats med beaktande av att utmätt faslighet enligt FfL kan få säljas inte bara på auktion utan även under hand.

Beredningen erinrar i sammanhanget om att det i FfL har öppnats viss möjlighet för köpare att frånträda köp, om exekutiv försäljning överklagas och inhibitionsbeslut meddelas.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

158 8

Gällande rätt. I denna paragraf ges föreskrifter om behandlingen av medel som enligt 151 § har blivit avsatta för någon borgenärs fordran. Föreskrifterna innebär att avsatt belopp genast skall nedsättas i riksbanken. Har borgenärs anspråk blivit godkänt genom dom eller utslag som inte har vunnit laga kraft, får han lyfta beloppet mot pant eller borgen. I annat fall ankommer det på ÖE att pröva huruvida den borgenär för vars fordran avsättning skett eller den som i andra hand enligt 152 8 förklarats berättigad till beloppet får lyfta detta mot pant eller borgen.

Lagberedningen. Enligt beredningens förslag skall medel, som har flutit in i utsökningsmål, på grund av en generell föreskrift i 160 § göras ränte-

320 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 bärande genom insättning i bank. Till följd härav innehåller denna paragraf i beredningens förslag inte någon föreskrift om nedsättning av medel i riksbanken.

I överensstämmelse med gällande rätt får enligt beredningens förslag avsatt belopp lyftas mot pant eller borgen, om borgenärens anspråk godkänts av domstol men avgörandet ännu inte vunnit laga kraft.

Även före rättens avgörande med anledning av tvist bör liksom enligt gällande lag finnas möjlighet att lyfta avsatta medel mot säkerhet. Detsamma gäller sådana fall då inteckning sökts men inte beviljats och andra fall då belopp avsatts enligt 151 8. I dessa situationer bör det ankomma på ÖE att bestämma, huruvida lyftning får ske mol pant eller borgen. I första hand bör tillstånd lämnas åt den borgenär för vars räkning medlen avsatts. Beredningen föreslår därför, med jämkning av vad som nu gäller, att den som i andra hand är berättigad till medlen får tillåtas lyfta medlen endast om den borgenär, för vars räkning avsättning skett, inte vill lyfta dem.

Departementschefen. I departementsförslaget har i enlighet med beredningens förslag i 160 § tagits upp en generell bestämmelse om insättning i bank mot ränta av medel som flyter in i utsökningsmål. Den föreskrift om nedsättning i riksbanken som nu finns i förevarande paragraf har därför, som beredningen föreslagit, fått utgå. även i övrigt har paragrafen i departementsförslaget fått en utformning som i sak överensstämmer med beredningens förslag.

159 §

Departementschefen. I 1 mom. av förevarande paragraf ges f. n. föreskrift om nedsättning i riksbanken av medel som har tillagls borgenär vid köpeskillings fördelning men inte lyftes av honom.

Som förut har nämnts har i 16C 8 i departementsförslaget tagits in en generell bestämmelse om insättning i bank av medel som flyter in i utsökningsmål. Till följd härav har föreskriften om nedsättning i riksbanken i 1 mom. i denna paragraf fått utgå.

160 8

Gällande rätt. Som förut har nämnts skall enligt 151 § medel avsättas i flera olika fall. Avsatta belopp skall f.n. enligt 158 § nedsättas i riksbanken. Enligt 159 § gäller vidare att medel som vid fördelning av köpeskilling har tillagts borgenär men som inte har lyfts av honom skall nedsättas i riksbanken. I denna paragraf i dess nuvarande lydelse öppnas möjlighet att göra medel som skall nedsättas enligt 158 och 159 §§ räntebärande. I paragrafen föreskrivs sålunda att sådana medel på begäran av rättsägare får sättas in på bankinrättning som godkänns av ÖE för att stå inne mot ränta under tid som ÖE bestämmer. Räntan skall komma den bhorgenär till godo som finnes vara berättigad till medlen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 321

Lagberedningen. Enligt beredningens mening bör utmälta medel göras räntebärande så snart omständigheterna tillåter det. Detta ligger självfallet i sakägarnas intresse. En sådan ordning behöver inte bli betungande för de exekutiva myndigheterna. I beredningens förslag föreskrivs därför, att medel som influtit i utsökningsmäål utan dröjsmål skall insättas i bank mot ränta. Influtna medel behöver enligt förslaget inte insättas i bank, om de skall utbetalas inom en helt kort tid, t. ex. en eller två veckor. Insättning i bank är enligt förslaget inte beroende av yrkande från sakägare utan skall ske ex officio, Paragrafen har betydelse främst när det gäller försäljning av fast egendom men är generellt utformad och blir alllså tillämplig i alla utsökningsmål.

Beträffande ränta föreskrivs i andra punkten, att den skall tillkomma borgenär för vars räkning beloppet innestår. Vem denne är vet man inte alltid på förhand. Har t. ex. nedsättning skett av belopp som avser tvistig fordran, skall räntan tillkomma den borgenär som slutligen visar sig ha rält till beloppet.

Remissyttrandena. Den av beredningen föreslagna ordningen alt medel som har flutit in i utsökningsmål utan dröjsmål skall sättas in i bank är enligt EON och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt till förmån för alla parter, inle minst för utmätningsmänncen, som därigenom slipper det nuvarande omständliga förfarandet vid nedsättning i riksbanken och de inte mindre omständliga åtgärderna vid medlens återbetalning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att beredningens förslag -: innebär att alla medel som flyter in i ett utsökningsmål ex officio skall göras räntebärande inom en helt kort tid, t. ex. en eller ivå veckor. Denna ordning finner länsslyrelsen bli betungande för de exekutiva myndigheterna. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget. Om delta genomförs, anser länsstyrelsen att det i lagtexlen bör anges att medel som skall betalas ut inom sex veckor inte skall behöva göras räntebärande genom insättning i bank.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län konstaterar att regeln om insällning i bank medför att handpenning, som betalas kontant vid auktionstillfället och som inte skall fördelas förrän vid fördelningssammanträdet, bör göras räntebärande. Hur det skall förfaras med bankräntan på handpenningen vid fördelningssammanträdet förefaller emellertid inte länsstyrelsen vara. uttömmande reglerat. Enligt länsstyrelsens mening bör den tillfalla den bäst prioriterade av de inteckningshavare som inle har fält full täckning för sin fordran eHer, vid brist på sådana, förre fastighetsägaren,

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning att medel som har flulit in i utsökningsmål bör göras räntebärande genom insättning i bank. Genom en sådan ordning kan det komplicerade förfarande som nedsällning i riksbanken innebär undvikas (jfr 92 och 93 §§ utsökningskungörelsen). Som beredningen påpekar ligger denna ordning också i sakägarnas intresse. Den uppfyller befogade krav på säkerhet vid hanteringen av in- 11 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

322 Kungl. Maj:ts propostlion nr 20 år 1971 flutna medel samtidigt som den ger möjlighet att komma i åtnjutande av den ökning av medlen sony förräntningen medför.

Allmänt bör gälla alt influtna medel skall sätlas in på bank så snart som möjligt. I sådana fall då medlen skall betalas ut tämligen snart kan det emellertid komma att framstå som en onödig omgång att på det angivna sättet göra dem räntebärande. Genom att föreskriva alt medlen skall insättas utan dröjsmål har beredningen velat markera alt undantag kan göras i dessa fall. Beredningen har ansett att undantag bör kunna medges, om utbetalning kan beräknas komma att ske inom kort tid, t. ex. inom en eller två veckor. Också i nu nämnda hänseenden är jag ense med beredningen. Enligt min mening bör detta undantag från huvudregeln komma till uttryck i lagtexten. I sådana fall då undantag från regeln om insättning i bank görs, bör medlen i stället sättas in på tjänstepostgirokonto, om inte medlen behövs för omedelbar utbetalning på annat sätt än över postgiro (jfr 85 § utsökningskungörelsen). Denna ordning kan enligt min mening inte sägas bli betungande för de exekutiva myndigheterna. Närmare föreskrifter om förfarandet med medel som inte sätts in i bank bör kunna ges i administrativ ordning.

Ränta som utfaller vid insättning i bank bör i fall då insältningen skett för borgenärs räkning, såsom t. ex. i de i 158 och 1539 §§ avsedda fallen, tillkomma borgenären. Jag ansluter mig till beredningens förslag i det avseendet.

Är medlen inte insatta för viss borgenärs räkning, dvs. innan något fördelningsbeslut har meddelats, bör ränta på utmätta medel vid fördelningen ses sont en del av dem. Detta bör också gälla det under remissbehandlingen berörda fallet alt ränta har uppkommit efter insättning av handpenning. Någon. särskild regel härom anser jag liksom beredningen inte vara behövlig.

161 §

Gällande rätt. Någon allmän föreskrift att borgenär skall förete fordringsbevis när betalning skall lyftas finns f. n. inte i UL. Enligt 131 8 2 mom. gäller emellertid särskilda regler beträffande exekutiv auklion på fast egendom. Om köparen på köpeskillingen har fålt avräkna fordran för vilken den sålda egendomen svarar på grund av inleckning, skall den som förrältat auktionen göra anteckning därom på inteckningshandlingen, när den är tillgänglig för honom. Avräkningen medför enligt 30 § IF, att den. som personligen svarade för fordringen blir fri från detta ansvar. Enligt förevarande paragraf i UL gäller vidare att, om betalning har utfallit på fordran för vilken egendomen häftar på grund av inteckning, anteckning skall göras på inteckningshandlingen, när den företes för lyftning av belopp som tillkommer inteckningshavaren.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att skuldebrev eller annat skrift-

Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 323

ligt fordringsbevis, som enligt 54 8 UL har lämnats för utmätning, skall

överlämnas till gäldenären, om fordringen har betalts till fullo. Vid avbetalning bör anteckning därom göras på fordringsbeviset. även i andra fall kan

det vara lämpligt att göra anteckning. Enligt beredningens mening bör det

i administrativ ordning regleras, vilka anteckningar som exekutiva myndigheter bör göra på inteckningar och fordringshandlingar. Beredningens förslag upplar därför ingen molsvarighet till 'stadgandena i 131 8 2 mom. och 161 8. I administrativ ordning bör enligt beredningen också ges ordningsföreskrifter om återställande av handlingar och liknande åtgärder som skall vidtagas av exekutiv myndighet. - | |

Beredningen anser däremot att det i UL bör tas upp bestämmelser som ger upplysning om eller reglerar sakägares skyldigheter i samband med lyftning av medel och avräkning. Dessa bestämmelser har i beredningens förslag fålt sin plats i 161 §. I I mom. av denna paragraf föreslås, att när betalning skall lyftas i utsökningsmål, skall iakttas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som lämnats för fordringen. Härmed syftar beredningen i: första rummet på skuldebrevslagen. Detta innebär beträffande fordran som är grundad på löpande skuldebrev, alt handlingen som regel skall företes när borgenären vill lyfta betalning (21 §& skuldebrevslagen). Gäldenären är inte skyldig att infria löpande skuldebrev utan att det har återställts till honom. Även i andra fall förutsätts att fordringsbevis företes resp. återställs (jfr bl.a. 39 § växellagen och 34 § checklagen). Beredningen erinrar i sammanhanget om bestämmelsen i 11 § tredje stycket skuldebrevslagen att, om den som utfärdat skuldebrev till viss man, har tecknat medgivande till inteckning på skuldebrevet, blir skuldebrevet löpande, om det inte försetts med s. k. rektaklausul. |

Beträffande enkla skuldebrev gäller att handlingens företeende, med undantag av bevis om tillgodohavanden hos banker och masspapper av enkelt skuldebrevs natur, inte utgör något villkor för betalning. Emellertid bör enligt beredningens mening också enkelt skuldebrev företes för änleckning om betalning och återställas, när skulden blivit betald. Exckutiv myndighet bör därför tillse, att detta sker.

I 1 mom. föreslår beredningen vidare, att vad som i allmänhet gäller beträffande företeende eller återställande av säkerhet skall gälla vid lyftning av betalning. Pant skall t. ex. återställas, när skulden har infriats och panlrätten därmed upphör. Det åligger exekutiv myndighet att tillse, att pant återlämnas när det skall ske. Som pant räknas även pantbrev eller intecknat skuldebrev som ligger såsom säkerhet för omslagsrevers. Det sagda gäller också borgensförbindelse, när huvudförbindelsen infrias. |

I 2 mom. har beredningen tagit in kompletterande föreskrifter beträffande pantbrev i fast egendom och skuldebrev som är intecknat i annan egendom. När pantbrev utgör säkerhet för fordran på vilken betalning har

324 - Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 fallit ut i utsökningsmål, bör pantbrevet företes även om borgenären ännu inte är skyldig att återställa panten. .

Pantbrev är enligt JB inte ett skuldebrev och beredningen finner det därför vara ovisst i vad mån borgenär är skyldig att förete pantbrevet för att han skall få lyfta betalning. ÖE bör emellertid enligt beredningens mening kontrollera, att fordringen och säkerheten alltjämt ligger på samma händer. Bestämmelsen är tillämplig även när fordringen grundar sig på muntlig utfästelse. Enligt förslaget kan emellertid ÖE medge undantag från skyldigheten att förete pantbrev, om det finnes alltför betungande. Pantbrevet behöver inte förses med anteckning om uppvisandet. Vad som i förslaget sägs om pantbrev i fast egendora gäller enligt andra punkten i 2 mom. även skuldebrev som är intecknat i annan egendom än fast och inte redan på grund av bestämmelsen i 1 mom. skall företes eller ålerställas. Denna bestämmelse får självständig betydelse, när det intecknade skuldebrevet inte är löpande eller skuldebrev är lämnat som säkerhet för en fordran som endast delvis blir infriad. De två första momenten i den föreslagna paragrafen anger borgenärs skyldigheter när han skall lyfta betalning. I 3 mom. föreskrivs, alt nämnda båda moment skall ha motsvarande tillämpning när den som har förvärvat fast egendom åberopar överenskommelse med borgenär om avräkning på köpeskillingen. När ÖE prövar sådan överenskommelse skall sålunda som regel både fordringsbevis och pant företes. Detta är här lika motiverat som när borgenären lyfter betalning. I stället för anteckning om betalning bör fordringsbeviset förses med påskrift, att det personliga ansvaret för lidigare ägare upphört genom avräkningen. Beredningen framhåller att detta kanske innebär en viss skärpning i förhållande till gällande rätt eftersom det i 131 8 2 mom. f.n. föreskrivs, att auktionsförrättaren skall göra anteckning om avräkning, endast när inteckningshandlingen är tillgänglig för honom.

Remissyttrandena. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län är den skärpning i förhållande till. nuvarande beslämmelser i 131 § 2 mom. UL om anteckning om avräkning på inteckningshandling som beredningen förordar onödig. Länsstyrelsen anser alt det för ÖE:s del bör räcka att göra anteckning om avräkning, varefter var och en som har intresse av detta själv får bilda sig en uppfattning om innebörden av anteckningen.

Departementschefen. Det framslår som en brist att det f.n. inte finns några allmänna föreskrifter i UL som reglerar frågan i vad mån handlingar och säkerhet som borgenär åberopar i utsökningsmål skall företes eller återställas när betalning Iyftes. De bestämmelser som nu finns i 131 § 2 mom. och 161 8 reglerar endast frågan on anteckning på inteckningshandling när under fastighetsexekution intecknad fordran skall avräknas på köpeskilling eller betalning faller ut på sådan fordran och kan dessutom: sägas vara oklara och i behov av förtydligande. Liksom beredningen finner

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 - - 325 jag det därför lämpligt att nya bestämmelser i nu nämnda hänseenden ges i detta sammanhang.

Beredningen har förordat att det i förevarande paragraf i UL skall tas in allmänna bestämmelser som reglerar frågan när fordringsbevis eller säkerhet som har lämnats för fordran skall företes eller återställas, samt att det i administrativ ordning skall ges närmare föreskrifter därom och beträffande de anteckningar som därvid bör göras på företedda handlingar. Beredningens förslag innebär sålunda att de nuvarande föreskrifterna i 131 § 2 mom. och 161 § skall upphävas. I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till den av beredningen förordade ordningen.

De allmänna bestämmelser som enligt beredningens förslag skall tas in i den här ifrågavarande paragrafen har inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen. Också enligt min mening bör de godtas. Departementsförslaget överensstämmelser sålunda i sak helt med beredningens förslag.

Jag vill tillägga att jag i fråga om utformningen av kommande tillämpningsföreskrifter också ansluter mig till den uppfattning som beredningen har gett uttryck för. Jag auser sålunda att en anteckning om avräkning på köpeskilling, som görs efter en exekutiv fastighetsauktion, bör innefatta att det personliga ansvaret för tidigare ägare har upphört genom avräkningen (jfr 45 § tredje stycket FfL). Att sådan anteckning görs är enligt min mening betydelsefullt från rättssäkerhetssynpunkt.

166 8

Lagberedningen. Denna paragraf innehåller f.n. i I mom. en regel om att medel, som av utmätningsmannen fördelas utan särskilt köpeskillingssammanträde, skall hållas borgenären till handa under två veckor från den dag borgenären har rätt att utfå medlen. Sker inte lyftning under denna tid, skall medlen ofördröjligen nedsättas i riksbanken. Utmätningsmannen får i så fall redovisa till borgenären med beviset om nedsättning. Sista punkten i I mom. ger i sak motsvarande föreskrift beträffande fordringsbevis som lämnats för utmätning och efter målets handläggning bör återlämnas till borgenären.

Enligt 160 8 i beredningens förslag skall influtna medel utan dröjsmål insättas i bank mot ränta. Nedsättning i riksbanken skall sålunda inte längre förekomma. Övriga bestämmelser i I mom. i 166 8 UL skall enligt beredningens förslag utgå ur UL och i stället ges i administrativ ordning.

I 2 mom. sägs f.n. att borgenär som försummar att ta betalning ur utmätt egendom, inte har rätt till ränta från den tid som det berott av honom att njuta betalning. Undantag härifrån görs för medel som enligt 160 & UL insatts i bank. Beredningen framhåller att någon motsvarighet till bestämmelserna i 2 mom. inte behövs om förslaget till utformning av 160 8 godtas. Enligt beredningens förslag skall nuvarande 2 mom. därför utgå.

13 mom. föreskrivs f. n. skyldighet att betala ränta, när någon skall åter-

326 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

bära köpeskillingsmedel som fått lyftas innan frågan om bättre rätt till medlen har blivit slutligt avgjord. Ränta räknas från den dag då medlen lyfts och räntesatsen är sex procent. Bestämmelsen är tillämplig på all förtida lyftning (jfr 155, 156, 158 och 159 88). I 159 8 i beredningens förslag regleras den rätt till lyftning som tillkommer borgenär, när utdelning beräknats för annan borgenär utan att fordringsbeviset företetts och denne borgenär inte anmält sig inom ett år från den dag fördelningen vunnit laga kraft. I denna situation kan det vara en tung belastning för den som fått lyfta medlen att behöva betala ränta om han blir återbetalningsskyldig. Lång tid kan förflyta innan den i första hand berättigade borgenären hör av sig. Beredningen föreslår därför, att i detta fall skyldigheten att betala ränta skall räknas först från den dag då utmätningsmannen eller ÖE har krävt återbäring av beloppet. I enlighet härmed har 166 3 i beredningens förslag, som motsvarar nuvarande 3 mom., delats upp i två moment, av vilka det första avser lyftning i annat fall än som avses i 159 8 samt det andra avser lyftning enligt 159 8 och innehåller nämnda begräsning beträffande räntetiden. Bestämmelsen har samtidigt jämkats redaktionellt.

Departementschefen. Som framgår av det föregående har i enlighet med beredningens förslag generella bestämmelser om insättning i bank av i utsökningsmål influtna mdel tagits in i 160 8 i departementsförslaget. Detta bör, som beredningen framhåller, ha till följd att bestämmelserna om nedsättning av medel. i riksbanken i nuvarande 1 mom. och bestämmelserna i nuvarande 2 mom. av förevarande paragraf får utgå. Eftersom jag liksom beredningen anser att övriga föreskrifter som nu finns i I mom. kan ges i form av tillämpningsföreskrifter saknar de nuvarande 1 och 2 mom. helt motsvarighet också i departementsförslaget. Också i övrigt har beredningens förslag belräffande denna paragraf i sak följts i departementsförslaget.

181 och 184 88

Departementschefen. 1 förevarande paragrafer hänvisas f.n. i fråga om förordnande av syssloman till 81 §. Bestämmelserna om syssloman i sistnämnda paragraf har förts över till 8 och 9 §8 FfL. I enlighet med förslag av beredningen har de nämnda hänvisningarna därför fått utgå ur här ifråga-. varande paragrafer. I stället har förts in bestämmelser om sysslomannaförordnanden, som överensstärnmer med dem som har tagits in i 9 resp. 8 8 i det nämnda förslaget.

Reglerna i:184 § första punkten har jämkats med hänsyn till att enligt JB ränta av fast egendom inte vidare skall kunna utfästas.

. 198 8

Gällande rätt. I UL finns på skilda ställen föreskrifter om hur kostnader för de exekutiva myndigheternas åtgärder i utmätningsmål skall ersättas.

Enligt 198 8 1 mom. gäller att all nödig kostnad ' för utmätning, utmätt

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 327

egendoms vård och försäljning samt för köpeskillingsfördelning skall betalas ur köpeskillingen för den utmätta egendomen. Om ulmätningsmannen har drivit in en' utmätt penningfordran, skall verkställighetskostnader betalas ur det indrivna beloppet (88 b § 1 mom.). Avkastning av utmätt egendom och försumlig inropares ersättningsbelopp kan också användas för be- . lalning av sådan kostnad (143 och 172 §§). Kostnad, som inte på angivet sätt kan betalas ur tillgängliga medel, skall enligt 198 § 1 mom. betalas av ul- -: miälningssökanden. Om förskott inte har lämnats och kostnaden inte heller betalas vid anfordran, får beloppet ulmälas hos sökanden. I 198 § 1 mom. finns särbestämmelse för det fallet att gemensamt intecknad fastighet skall säljas exekutivt och annan intecknad fastighet har dragits in i förfarandet. Kommer försäljning i sådant fall inte till stånd, skall den som har inlett förfarandet svara för hela kostnaden, om han har fordran med sämre rätt än den gemensanima inteckning på grund av vilken indragning har skett. I 198 5 2 mom. finns föreskrifter om kostnader vid utmätning på grund av dom eller utslag, som inte har vunnit laga kraft.

I UL finns också regler om skyldighet för utmätningssökanden att i vissa fall förskottera verkställighetskostnad. Enligt 198 8 3 mom. kan förskott krävas när fråga är om ulmätning på grund av dom eller utslag som inte har vunnit laga kraft. Förskott får också krävas, när det begärs utmätning av fastighet, luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant farlyg eller om verkställighet begärs av dom eller utslag, varigenom intecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom. Också när konkursförvaltare enligt 70 eller 71 8 KL begär försäljning av egendom i den ordning som gäller för utmält egendom kan förskott för kostnaden krävas. Förskollsregler ges också i 60 a, 74, 75, 80 a och 81 §§. Dessa regler avser kostnader för vissa särskilda åtgärder såsom omhändertagande och vård av egendom.

Närmare föreskrifter om de statsverkets kostnader som skall ersättas enligt de nämnda bestämmelserna ges i kungörelsen (1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m. :

Lagberedningen. Enligt 1 mom. av denna paragraf skall enligt beredningens förslag kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet utgå ur köpeskillingen för den utmätta egendomen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Med kostnad avses därvid den ersättning (avgift) som skall utgå till det allmänna för verkställigheten. Med tillgängliga medel avses främst handpenning eller sådan del därav som kan tas i anspråk. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreskrivs i I mom. vidare att kostnaden, om den inte tas ut på nämnda sätt, skall betalas av utmätningssökanden. Förslaget innehåller här tillägget, alt kostnad för åtgärd som annan än sökanden har begärt skall betalas av denne. Regeln att utmätningssökanden, eller i särskilda fall annan borgenär, i sista hand själv skall svara för exekulionskostnaden är inte undantagslös. BL. a. gäller, att part

328 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

som haft fri rättegång också får fri verkställighet, dock inte för mer än ctt verkställighetsförsök (12 8 lagen om fri rältegång).

Kostnad som skall betalas av utmätningssökanden får enligt förslaget liksom f.n. omedelbart utmälas. Detsamma skall gälla, när kostnaden skall betalas av annan.

Förslaget innehåller i I mom. vidare en särbestämmelse för det fallet all gemensamt intecknad fastighet skall säljas och annan fastighet har dragits in i förfarandet. Beslämmelsen överensstämmer i sak med gällande rätt.

I syfte att vinna en enklare och mera ändamålsenlig ordning i fråga om förskott för verkställighetskostnader än den nuvarande föreslår beredningen att i 3 mom. skall tas in en generell föreskrift, alt den som begär utmätning är skyldig alt förskjula kostnaden för själva utmälningen. Kostnad för annan åtgärd skall enligt förslaget förskjutas, om utmiätningsmannen eller ÖE begär det. Kravet bör då riktas mot den som yrkat åtgärden, dvs. i regel ulmätningssökanden. Även annan än borgcnär, t. ex. den som påkallat sysslomannaförordnande, kan emellertid enligt förslaget krävas på förskott. De föreslagna bestämmelserna medför, alt de särskilda förskotisreglerna i 60 a, 74 och 75 §§ kan utgå. Beredningen påpekar att förslaget i fråga om förskolt förutsätler att ändrade beslämmelser meddelas beträffande ersättning till statsverket för dess koslnader i utsökningsmål.

De nuvarande reglerna i 4 mom. skall enligt beredningens förslag få motsvarighet i 199 §. I momentet har i stället tagits in vissa kompletterande regler som saknar direkt motsvarighet i gällande lag.

Beredningen framhåller att det i UL f.n. inte finns fastställt någon påföljd för underlålenhet av sökanden att förskottera verkställighetskostnader. I 4 mom. har i delta hänseende föreskrivits, att verkställigheten får instlällas om förskott inte betalas inom förelagd lid. Härmed avses den åtgärd för vilken kostnadsförskott begärts. Om försäljning av utmätt egendom inställs på grund av utebliven förskottsbetalning, äger utmätningsmannen eller ÖE enligt förslaget besluta att utmätningen skall gå åter. Om befogenheten i det särskilda fallet bör utnylljas, får enligt beredningen bli beroende av omständigheterna.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland framhåller att den som har åtnjutit fri rättegång enligt 12 § lagen om fri rättegång är berättigad till ett utmätningsförsök på det allmännas bekostnad. Det övervägande antalet kravmål avgörs emellertid enligt lagen om lagsökning och betalningsföreläggande, I sådana mål förekommer fri rättegång ylterst sällan, eflersom kostnaderna är låga. Ulmätningskostnaderna kan däremot bli avsevärda, bland annat om utmätningsobjektet är avlägset beläget eller utgörs av fast egendom. Hovrätten föreslår därför alt reglerna i 12 § lagen om fri rättegång i motsvarande omfattning görs tillämpliga vid verkställighet av dom eller utslag i fall när sökanden inte kan antas äga tillgång att förskjuta kostnaden för utmätningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 329

EON och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt framhåller i sina yttranden att beredningen när det gäller kostnaderna för förfarandet inte har närmare behandlat frågan om uttagandet av gamla exekutionskostnader och frågan hur kostnader skall tas ut och fördelas när flera ulmätningssökande konkurrerar om belalning ur samma utmälta egendom. Beträffande frågan om uttagandet av gamla exekutionskostnader framhålls att det är mycket vanligt att sökande, när han efter ett tidigare misslyckat utmätningsförsök ånyo begär verkställighet, också begär att de exekutionskostnader han har fått betala i det första ärendet skall tas ut i det nya ärendet. Det råder delade meningar bland utmätningsmännen om sådana äldre kostnader kan tas ut i det senare ärendet. I frågan hur kostnader skall tas ut och fördelas när flera sökande konkurrerar framhålls att lagtexten f.n. inte ger något besked. Ofta utmäts emellertid samtidigt eller vid olika tidpunkter samma egendom i flera olika mål. Det framhålls att innebörden av de föreslagna bestämmelserna i det nämnda hänseendet inte är helt klar.

Deparlementschefen. De av beredningen i denna paragraf föreslagna bestämmelserna har utan ändringar i sak tagits upp i deparlementsförslaget.

Med anledning av vad som har förekommit under remissbehandlingen vill jag i anslutning till de föreslagna bestämmelserna anföra följande. Den ändring som föreslås i I mom. får anses innebära att i utmälningsärende kan tas ut endast sådan kostnad som hänför sig till ärendet. Bestämmelserna medför sålunda att det inte blir möjligt för utmätningssökande, som i ett ärende har tvingats betala kostnad för utmätning, att få kostnaden uttagen av gäldenären i senare ärende.

I fall då utmätning av samma egendom har skett för flera borgenärers fordringar kommer fråga upp hur kostnaderna skall tas ut ur den utmätta egendomen. Härvid torde man få skilja mellan å ena sidan det fallet att utmätning har skett samtidigt och å andra sidan fallet att egendomen har utmätts vid olika tidpunkter. I det förra fallet bör enligt min mening sökandenas sammanlagda kostnader först tas ut ur köpeskillingen för den utmätta egendomen och andra tillgängliga medel. Därefter bör vad som återstår av medlen fördelas mellan sökandena. I det senare fallet bör sökandena i mån av tillgång på medel få täckning för sina kostnader, liksom för sina fordringar, i den ordning som utmätningarna skedde. Därvid bör emellertid kostnader som får anses vara gemensamma t. ex. kostnad för försäljning och vård av egendomen, först tas ut. Vad jag nu har anfört avser fall då ingen av sökandena har bättre förmånsrätt i den utmätta egendomen än den som följer av att utmätning har skett.

Under det fortsatta arbetet på en ny UB kommer reglerna om kostnader i utsökningsmål i sin helhet att ses över. Såväl de bestämmelser som föreslås i denna paragraf som de frågor som jag nyss har berört torde i det sammanhanget få övervägas på nytt.

Vad hovrätten för Övre Norrland har anfört i sitt remissyttrande ger mig 1lt Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

330 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 anledning påpeka att frågan om rättshjälp i utsökningsmål övervägs under det arbele på en allmän rättshjälpsreform som bedrivs inom justiliedepartementet.

199 5

Lagberedningen. Beredningen föreslår i denna paragraf beslämmelser om kostnader för annan verkställighet än ultmätning.

I 1-:mom. har tagits upp en föreskrift som ersätter nuvarande 2 mom. av paragrafen. Om beslut som skall verkställas på annal sätt än genom uwulmälning innehåller föreskrift att verkställigheten skall ske på den tappande partens bekostnad, skall utmätningsmannen enligt förslagel utmäta kosinaden hos honom. I samma moment har som andra punkt intagits en beslämmelse, motsvarande nuvarande 4 mom. i 198 §, enligt vilken kostnad för försäljning av lös egendom som tagits i kvarstad eller ställts under skingringsförbud skall utgå ur behållningen.

Kostnad som inte har kunnat tas ut enligt I mom. skall enligt 2 mom. i förslaget betalas av sökanden och får omedelbart utmätas hos honom. Beredningen påpekar att någon motsvarighet till denna beslämmelse inte finns i gällande lag. I praxis har dock antagits, att stadgandet i 198 8 I mom. andra punkten UL får tillämpas analogiskt och utmätning hos sökanåen företas utan särskild dom, om sökanden inte lämnat förskott.

Enligt 3 mom. i förslaget skall; i överensslämmelse med vad som nu gäller enligt I mom., sökanden på begäran av utmilningsmannen förskottera kostnad som avses i paragrafen. I förslaget föreskrivs i anslutning därtill, alt verkställigheten får inställas, om förskott inle betalas inom förelagd tid. Förslagets regel om skyldighet för sökanden att på anmodan betala förskott skall gälla även om verkställigheten förklarats skola ske på den andra partens bekostnad.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag.

201 5

Gällande rätt. Klagan över utmätningsmans förfarande skall enligt 200 § ske skriftligen hos ÖE. Någon bestämd klagotid gäller i allmänhet inte. I denna paragrafs 1 och 2 mom. har emellertid klagotiden begränsats i vissa fall. I I mom. föreskrivs sålunda att gäldenär eller borgenär, som vill klaga över utmätlning, skall inkom. ma till ÖE med sin klagoskrift inom tre veckor från den dag då han fick del av prolokoll eller bevis om utmätningen (jfr 84 & UL och 41 8 utsökningskungörelsen). Försittes tiden och visas inte laga förfall, skall enligt 204 8 klagan, om den åsyftar att vinna ändring i utmälningsmannens ålgärd, inte tas upp till prövning. Vidlas rättelse av utmälning som avses i 77 § 2 mom. äger borgenären enligt 2 mom. av förevarande paragraf föra talan däremot inom tre veckor från den dag då han fick del av

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 331

protokoll eller underrättelse om åtgärden (jfr 77 § 3 mom.). I 3 mom, av paragrafen, som tillades genom lagen (1968:623) om ändring i UL, föreskrivs att klagan inte är inskränkt till viss tid när utmätning har skett av avlöning, pension eller livränta i den ordning som föreskrivs i 67 a—67 d §§ eller av annan egendom i fall som avses i 67 ce 8 2 mom.

Lagberedningen. Med hänsyn till de nya reglerna i beredningens förslag om utmälning av ägarhypotek föreslår beredningen ett tillägg till 1 mom. För talan mot utmätningsmans beslut att ta faslighet i anspråk enligt 78 § (jfr 91 a 8 i departementsförslaget) skall enligt vad som föreskrivs i tilllägget gälla samma regler som gäller för talan mot utmätning. Vill gäldenären eller borgenären överklaga beslut om fastighetens ianspråklagande, måsle det alltså ske inom tre veckor från att han fick del av ulmätningsmannens beslut i frågan. I samband med tillägget har också första punkten i 1 mom. jämkats redaktionellt.

Annan sakägare än gäldenär och borgenär kan enligt gällande rätt föra talan mot utmälning under obegränsad tid, under förutsättning att talan inte har gått förlorad enligt 69 §. I tydlighetens intresse föreslås en bestämmelse härom i ett nylt moment, i vilket föreskrivs att, om annan än gäldenär eller borgenär vill klaga över beslut som avses i 1 mom., gäller inle särskild tid för talan mot beslutet. Av bestämmelsen får inte molsättningsvis slutas, att särskild klagotid skulle gälla i andra fall som inte är uttryckligt behandlade i lagen.

Att besvärstiden för tredje man sålunda inte är begränsad är enligt beredningen av mindre betydelse såvitt angår lös egendom som kan bli föremål för godtrosförvärv. Den som köpt sådan egendom i god tro är skyddad mol rätte ägaren även om denne alltjämt har möjlighet alt överklaga ulmätningen. Elt sådant överklagande leder inte till annat än att han eventuellt får ett ersättningsanspråk mot den gäldenär hos vilken ulmätning skett. Beredningen framhåller att det i andra fall inte ligger lika väl till från köparens synpunkt. Vad särskilt angår fast egendom är den som ropat in sådan egendom på exekutiv auktion inte skyddad mot den som då hade bältre rätt än gäldenären till den sålda egendomen. I anslutning till 81 8 i sitt förslag (jfr 82 § i departementsförslaget) föreslår beredningen i avvaktan på en mera generell reglering över hela fältet, alt det i del nya momentet av denna paragraf förs in en bestämmelse som avser att skydda köparen av excekutivt såld fast egendom mot den som före utmätningen förvärvat fastigheten av gäldenären. Med hänsyn till att utmätning beslutas av kronofogdemyndighet och försäljning av fast egendom ombesörjs av ÖE har beredningen därvid ansett sig böra skilja mellan tiden före och tiden efter fastighetens eventuella försäljning. Enligt förslaget skall förvärvaren kunna hos ÖE klaga över utmätningen intill dess egendomen sålts. Han skall emellertid enligt förslaget därefter kunna klaga över utmätningen även i samband med klagan över försäljningen i den ordning som anges i 213 8.

332 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Om utmätningen har överklagats hos ÖE, skall i fråga om ÖE:s möjligheter att sälja fastigheten tillämpas vad som i allmänhet gäller, när klagan har förts över utmälning av fast egendom. Avsikten med förslaget är, att den som inte har fört talan mot utmätningen i angiven ordning inte sedermera skall kunna angripa försäljning som sker med anledning av utmätningen.

Beredningen crinrar i samrnanhanget om att varje led i det exekutiva förfarandet i fråga om fullföljden skall anses som i huvudsak självständigt och måste överklagas för sig. Detta är bl. a. betingat av att klagan över utmätningen f. n. inte hindrar att den utmätta egendomen säljs (210 8 UL), att köpebrev utfärdas för inroparen (132 8 UL) eller att köpeskillingen efter fördelningen får lyftas utan säkerhet (156 § UL). På grund av de nuvarande bestämmelserna i 82 8 UL saknar emellertid föreskriften om försäljning utan hinder av klagan över utmätningen aktualitet i det fallet att utmätning av fast egendom har överklagats av tredje man som har förvärvat egendomen av gäldenären. De regler beredningen föreslår i 81 8 UL och 7 § FfL (jfr 82 § resp. 5 § i molsvarande departementsförslag) medför, att situationen vid fastighetsulmätning blir en annan. Om någon annan än gäldenären vid utmätningen celler i samband med klagan över denna eller eljestiutmätningsärendet påstår sig vara ägare till fastigheten, skall ÖE, när skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom viss tid instämma utmätningssökanden och gäldenären med påstående om bättre rätt till fastigheten. Om tvisten är av väsentlig betydelse, får fastigheten inte säljas innan den blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan gått ut. Dessa bestämmelser torde medföra, att om förvärvaren har överklagat utmätningen före den exekutiva försäljningen, någon försäljning knappast kan komma till stånd innan äganderättsfrågan blivit löst.

Departementschefen. Som framgår av det föregående har beredningens förslag till regler om utmätning av ägarhypotek i sak oförändrade tagits in i 91 a §. Enligt dessa regler skall utmätning av ägarhypotek kunna föranleda beslut av ulmätningsmannen att den fasta egendomen, i vilken ägarhypoteket gäller, skall tas i anspråk. Ett sådant beslut skall innebära att egendomen skall anses utmätt. Liksom beredningen anser jag att det för gäldenär och borgcenär i fråga om sådana beslut bör gälla en bestämd klagotid. I departementsförslaget har 1 mom. i denna paragraf sålunda utformats i saklig överensstämmelse med beredningens förslag.

Beredningen har föreslagit att det i ett nytt moment av paragrafen i tydlighetens intresse skall slås fast att föreskrifterna om bestämd klagotid i I mom. endast avser klagan av gäldenär eller borgenär och att någon särskild klagotid inte gäller för tredje man. Enligt min mening är ett sådant förtydligande inte nödvändigt med tanke på den utformning som 1 mom. nu har och också får enligt ändringsförslaget. I deparlemenlsförslaget har alltså den av beredningen i nämnda hänseende föreslagna bestämmelsen fått utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 333

Liksom beredningen anser jag emellertid att det i elt nytt moment i paragrafen bör föras in regler om 'hur besvär skall föras när tredje man gör gällande att han före utmätning av fastighet har förvärvat fastighelen av gäldenären. Vad beredningen har föreslagit i den delen anser jag böra godtas. I departementsförslaget har reglerna förts in som 4 mom.

Gällande rätt. Slutligt utstag som ÖE meddelar i mål som avses i 201 eller 203 8, dvs. mål rörande klagan över utmätning eller över utmätningsmans fördelningsförslag, skall f.n. enligt denna paragraf ges på dag som har kungjorts genom anslag sist dagen förut.' Underrättelse om tiden då utslaget kommer att meddelas skall föras in i en för allmänheten tillgänglig bok. Enligt föreskrift i 2 8 kungörelsen (1967: 148) med vissa bestämmelser om ÖE:s verksamhet skall därjämte underrättelse om liden för meddelandet sändas till parterna senast samma dag.

Lagberedningen. Beredningen framhåller att besvärstiden enligt 213 8 1 mom. skall räknas från den dag då utslaget meddelades. Brister i systemet för parternas underrättande kan därför leda till rättsförlust. Det nuvarande anslagsförfarandet är inte någon tidsenlig delgivningsmetod. Den i administrativ ordning utfärdade bestämmelsen om meddelanden till parterna får ses som ett försök att t. v. undanröja de olägenheter som anslagsförfarandet för med sig. Ordningen med såväl anslag som särskilda meddelanden till parterna är emellertid mindre lämplig från bl. a. arbetsekonomisk synpunkt. Beredningen föreslår en föreskrift, att ÖE i mål som avses i 201 eller 203 8 genast skall sända sitt utslag till part som inte var närvarande vid utslagets meddelande.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. |

210 8

Departementschefen. Det förhållandet att reglerna i 7 kap. om tvångsförvaltning nu föreslås bli upphävda. har föranlett att föreskrifterna i I mom. har ändrats till att inte längre innefatta åtgärden ställande under tvångsförvaltning.

Departementschefen. Enligt I mom. åligger det ÖE att meddela besvärshänvisning när slutligt utslag ges eller auktion har hållits av honom eller när i annan ordning särskild försäljning av fastighetstillbehör har skett.

I det föregående har jag i enlighet med beredningens förslag förordat att regler om försäljning av fastighet under hand förs in i FfL. Självfallet bör ÖE också efter en underhandsförsäljning av fastighet meddela underrättelse

334 Kungl. Mai:ls proposition nr 20 år 1971 om vad den som vill klaga över försäljningen har att iaktla. Den nämnda bestämmelsen har därför i departementsförslaget, liksom i beredningens förslag ulformats så att den innefattar också underhandsförsäljning av faslighet.

Gällande rätt. 1 mom. innehåller f.n. bestämmelser om besvärstid när det gäller av ÖE meddelade utslag dels i fråga om fördelning av köpeskilling för fast egendom eller av behållen avkastning av ulmätt faslighet vid tvångsförvaltning eller i övrigt, dels till följd av klagan över utmätlning, eller över av utmätningsman upprättat förslag till fördelning av köpeskilling för utmätt lös egendom. Besvärstliden är tre veckor från utslaget.

I 2 mom. finns bestämmelser om besvärstid i fråga om auktion, som ÖE har hållit och beträffande underhandsförsäljning av fastighetstillbehör. I dessa fall är besvärstiden tre veckor från försäljningsdagen. Samtidigt föreskrivs att besvär över borgenärsförteckning skall anföras i den ordning som är föreskriven för klagan över utslag som ÖE meddelar i fråga om fördelning av köpeskilling. När besvären avser bestämmande av lägsta budet eller villkoren för försäljningen skall de dock föras genom klagan över auklionen.

I andra fall än som avses i 213 § är besvärstiden i fråga om beslut av ÖE tre veckor från det beslutet avkunnades muntligen för klaganden eller, om så inte har skett, från det han fick del av detta (214 5).

Lagberedningen. De nuvarande beslämmelserna om besvärstid gäller oavsett om klaganden varit närvarande eller inle när utslaget meddelades resp. när försäljningen skedde. Någon ändring i detta avscende föreslås inte. Med hänsyn bl.a. till förslagen om underhandsförsäljning och om upphävande av reglerna om lvångsförvallning anser beredningen dock vissa jämkningar i paragrafen vara påkallade.

I beredningens förslag innehåller paragrafen lre moment. I I mom. behandlas fullföljden av talan mot vissa utslag i anledning av klagan över utmätningsmans förfarande, i 2 mom. överklagande av försäljning som verkställts av ÖE och i 3 mom. besvär över ÖE:s fördelningsutslag. I jämförelse med gällande lag innebär förslaget att I mom. i paragrafens gällande lydelse har blivit uppdelat på I och 3 mom.

Enligt 1 mom. i förslaget skall talan mot utslag i mål som avses i 201: eller 203 8 fullföljas inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades. Bestämmelsen blir lillämplig i mål om utmätning, ianspråktagande av fastighet enligt 78 8 (jfr 91 a § i departementsförslaget), rättelse av utmätning enligt 77 § 2 mom. och fördelningsförslag som upprättats av utmätningsman. Alla mål som rör klagan över utmätning faller under bestämmelsen, således också mål som rör klagan av tredje man.

2 mom. i förslaget gäller besvär över auktion som ÖöE har hållit eller

Kungl. Maj:ts proposttion nr 20 år 1971 330 försäljning som han verkställt i annan ordning. Besvärstiden är tre veckor från försäljningsdagen.

Beredningen framhåller att de nuvarande bestämmelserna i 2 mom. om besvär över borgenärsförteckning har gjorts till föremål för kritik. BI. a. har därvid framhållits all regeln kan föranleda det missförståndet, alt fel i fråga om bestämmande av lägsta budet eller annat villkor för försäljningen alltid måste göras gällande genom klagan över auktionen. En sådan Lolkning är enligt beredningen inte rimlig. Den har också avvisats i praxis. I förslagel har bestämmelsen i stället givils det innehållet, att besvär över sakägarförteckning som inte avser upphävande av auktionen inte får anföras annat än i samband med klagan över fördelning av influtna medel. Bestämmelsen avses bli tillämplig, vare sig auktionen lett till försäljning eller inle. Har skyddsbeloppet satts för högt och auktionen på grund därav avslutats med förklaringen att försäljning inte kan äga rum, är således den borgenär som har inlelt förfarandet enligt förslaget berältigad att överklaga auktionen och yrka upphävande av beslutet.

Den i 3 mom. av beredningen upptagna regeln om klagan över ulslag i fråga om fördelning av köpeskilling eller andra medel medför i sakligt hänseende endast den förändringen i förhållande till gällande rätt, att därunder inbegrips klagan över köpeskillingsfördelning efter fartygsauktion, som har hållits av ÖE. F. n. hör sistnämnda fall under 214 §.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar att besvärstiden i de fall som avses i 213 § skall beräknas med utgångspunkt från den dag då part har fått del av beslutet genom post- eller stämningsmannadelgivning eller genom att vara närvarande vid sammanträde vid vilket beslutet har meddelats. Länsstyrelsen framhåller alt det genom en sådan ordning skulle uppnås en önskvärd överensstämmelse med övriga besvärstider som tillämpas av länsstyrelserna.

Departementschefen. Som beredningen framhåller medför förslagen att utmält fastighet skall kunna säljas under hand och att reglerna om lvångsförvaltning av fastighet skall upphävas behov av ändringar i denna paragrafs beslämmelser om besvärstid. Beredningen har föreslagit att paragrafen i samband därmed skall redigeras om och att den nuvarande regeln i 2 mom. om besvär över borgenärsförleckning skall ändras. Jag ansluter mig till beredningens förslag beträffande utformningen av paragrafen.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Kopparbergs län har: anfört i anslutning till beredningens förslag vill jag påpeka att kretsen av dem som kan anses ha klagorätt över beslut som avses i denna paragraf i allmänhet inte kan bestämmas så, att besvärstiden kan räknas från den dag klaganden har fått del av beslutet genom delgivning eller genom närvaro vid sammanträde då beslutet meddelas. Jag vill också framhålla att det i mål som avses i 201 och 203 §§, som t. ex. mål i anledning av klagan över utmätning, enligt den föreslagna lydelsen av 209 § skall gälla att beslut av ÖE omedelbart skall

336 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

sändas till part som inte var närvarande när det meddelades. Härigenom skapas i fråga om den som kan räknas vara part i målet en ordning som nära överensstämmer med vad som gäller för beslut som avses i 214 8.

218 5

Lagberedningen. Enligt 1 mom. kan hovrätten förordna om inhibition av utslag, som ÖE har meddelat, sedan besvär över utslaget har kommit in till hovrätten. Med hänsyn till ordalagen i bestämmelsen kan det sättas i fråga, om hovrätten också när en exekutiv försäljning har överklagats kan inbibera verkställigheten. Enligt beredningens mening är det önskvärt, att lagtexten på denna punkt görs klarare. Som ett nytt 3 mom. i paragrafen har därför i förslaget föreskrivits alt hovrätten, om besvär har anförts över försäljning som ÖE har verkställt, i den mån det finnes påkallat, äger förordna att fortsatt verkställighet t. v. inte får äga rum innan slutligt utslag meddelas. Ett sådant inhibitionsbeslut, som kan meddelas oberoende av yrkande, innebär bl. a. att köparen inte får tillträda fastigheten. Däremot medför beslutet inte, alt fördelningssammanlrädet skall ställas in eller att köparen befrias från sin skyldighet att vid sammanträdet fullgöra sin betalningsskyldighet. Försummar köparen alt betala, anses han inte ha fullföljt köpet. med de konsekvenser en sådan underlåtenhet har enligt 41 och 42 §§ FfL (jfr 42 och 43 88 i motsvarande departementsförslag). Emellertid ger 46 § F[L (jfr 48 8 i motsvarande departementsförslag) honom en möjlighet alt frånträda köpet och återfå vad han betalt med ränta, om hindret för tillträdet inte hävts inom viss lid. Särskild talan får inte föras mot hovrättens beslut enligt 219 8.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att den av beredningen föreslagna bestämmelsen bör förtydligas så alt det klart framgår att hovrätts inhibitionsbeslut inte skall medföra att fördelningssammanträde skall inställas eller att köparen befrias från skyldighet att vid sammanträdet fullgöra sin betalningsskyldighet.

Departementschefen. I likh.et med beredningen anser jag att det genom ett tillägg till de nuvarande föreskrifterna i paragrafen bör klargöras, all hovrätt kan meddela beslut om inhibition när en försäljning som ÖE har genomfört överklagas. Mot beredningens förslag i det avseendet och vad beredningen har anfört i anslutning till detta har jag inte något att erinra. Departementsförslaget överensstämmer sålunda med beredningens förslag.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Kalmar län har anfört i sitt yttrande vill jag framhålla att bestämmelserna i 48 8 FfL har en utformning av vilken det klart framgår att inhibitionsbeslut som är en följd av att faslighetsförsäljning överklagas inte medför att fördelningssammanträde skall ställas in eller att köparen befrias från skyldighet att senast vid sammanträdet betala köpeskilling. |

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 337

Övergångsbestämmelserna

Departementschefen. Lagen om ändring i UL bör självfallet träda i kraft samtidigt med JB och FfL, dvs. den 1 januari 1972. Detta anges i punkt 1. I övrigt innefaltar förslaget övergångsbestämmelser i 13 punkter (punkterna 2—14).

Punkt 2. De nya bestämmelser om utmätt ägarhypotek som finns i 71, 74, 91, 91 a och 91 b 85 bör tillämpas även i sådana fall då utmälningen av ägarhypotek har skett men försäljning inte har ägt rum före ikraftträdandet. Att visst undantag härifrån bör ställas upp framgår av punkten 4. När de nya bestämmelserna skall tillämpas beträffande sådant ägarhypotek i fast egendom som har tagits i mät före lagens ikraftträdande bör den tidsfrist för begäran att egendomen skall tas i anspråk som anges i 91 a 8 2 mom. räknas från ikraftträdandet. Föreskrifter i nu nämnda hänseende har tagits in i denna punkt i övergångsbestämmelserna.

Punkt 3. Enligt 20 och 21 8§ JP skall panträttsbesltämmelserna i JB i princip äga tillämpning på fordringsinteckning i fast cgendom som har beviljats före balkens ikraftträdande. Inteckningshandlingen skall därvid anses som ett pantbrev avseende det intecknade kapitalbeloppet. Enligt 27 § JP upphör emellertid inte det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandlingen i och med balkens ikraftträdande.

Om intecknat skuldebrev pantförskrivs av ulmätningsman enligt de nya bestämmelserna i 91 b §, bör eventuellt personligt betalningsansvar upphöra. Denna punkt innehåller en bestämmelse om detta. I tillämpningsföreskrifter bör föreskrivas att skuldebrevet skall förses med anteckning att det personliga OK TD SSANSVATeT inte består efter en sådan pantförskrivning.

Punkt 4. De nuvarande bestämmelserna i 82 § UL bör fortfarande gälla beträffande fast egendom som har tagits i mät före ikraftträdandet. I 4 mom. av nämnda paragraf finns f. n. vissa bestämmelser om ulmätning av rätt till andel i inteckning. Dessa bestämmelser bör också tillämpas i fall då andel i inteckning har utmätts före nya lagens ikraftträdande.

Punkt 5. Enligt denna punkt skall bestämmelserna i 86 § i dess föreslagna lydelse äga motsvarande tillämpning i fall då intecknad fordran före ikraftträdandet har fastställts till betalning ur fast egendom.

Punkt 6. Enligt punkten 2 i övergångsbeslämmelserna till FfL skall gälla att de nya bestämmelserna beträffande förberedande åtgärder inför exekutiv fastighetsförsäljning skall tillämpas även om försäljningen skall ske först efter lagens ikraftträdande.

De förberedande åtgärder som enligt nu gällande bestämmelser ankommer på utmälningsmannen avser framför allt beskrivning och värdering av ulmätt fast egendom. Dessutom finns i 56 a 8 UL vissa föreskrifter om vad utmätningsmannen skall göra efter utmätning av fast egendom. De nu nämnda åtgärderna bör utmätningsmannen fullgöra, även om försäljningen

338 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 av egendomen skall ske först efter det att FfL och lagen om ändring i UL har trätt i kraft. Därefter bör han överlämna ärendet till ÖE.

Punkt 7. Har auktion på fast egendom ägt rum före ikraftträdandet, bör äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt om köpeskillingsfördelning och vad som har samband därmed tillämpas. Föreskriften omfatlar också reglerna om pant eller borgen och realisation därav.

Särskilda övergångsbestämmelser beträffande ändringarna i 139 och 154 §§ har ansetts påkallade. De återfinns i punkterna 8 och 9.

Punkt 8.1 denna punkt har tagits in en särskild föreskrift som anger att 139 § i äldre lydelse skall tillämpas när konkursansökan har givits in före ikraftträdandet.

Punkt 9, Belräffande 154 § har i denna punkt föreskrivits att äldre lydelse skall tillämpas om fördelningsförslag har lagts fram av ulmätningsman eller beslut har meddelats av ÖE före ikraftträdandet.

Punkt 10. Har tvångsförvaltning begärts före ikraftlrädandet, bör den fortgå. Föreskriften härom gäller samlliga bestämmelser om tvångsförvaltning som nu finns i 7 kap. samt 39, 40, 51, 80 och 81 §§. Vidare omfattar föreskriften äldre lags bestämmelser om fördelning av vad som flyter in under tvångsförvaltning.

Punkt 11. Vad som i 184 §i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning skall enligt denna punkt gälla också ränta av fast egendom som utgår på grund av äldre utfästelse.

Punkt 12. I denna punkt har föreskrivits att 201 3 4 mom. inte är tilllämplig när fast egendom har ulmätts före lagens ikraftträdande. Vidare har förts in föreskriften att bestämmelserna i 209, 211, 213 och 218 8§ i sin nya lydelse inte har tillämpning när ÖE har meddelat ulslag eller verkställt försäljning före lagens ikraftträdande.

Punkt 13. På motsvarande sätt som i punkt 9 i övergångsbestämmelserna till TfL har i förevarande punkt föreskrivits alt reglerna i 88 c 8 UL belräffande lidsfrister och anstånd vid utmätning och vid försäljning av utmätt egendom inte skall vara tillämpliga vid indrivning av böler m. m.

Belräffande bestämmelserna om försäljningstider i 88 ce $ kommer i övrigt all gälla att de blir tillämpliga, om försäljning inte har skett före ikraftträdandet. Uppskov och anslånd som beslutats eller medgetts dessförinnan gäller även om de sträcker sig ulöver tidpunkten för ikraftträdandet.

Punkt 14.1 denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på | sedvanligt sätt anger hur hänvisningar till UL skall tolkas.

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Departementschefen. Som framgår av vad som har anförts i det föregående föranleder panträttskonstruktionen i JB viss ändring i lagsökningslagen (LL). Ändringen avser de bestämmelser som nu finns i I $ andra stycket och som

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 339

öppnar möjlighet att lagsökningsvägen få intecknad fordran fastställd till betalning ur intecknad egendom. Den ändring som föreslås i I $ medför att bestänmelserna i 3 och 13 §§ får jämkas i vissa avseenden.

117 § andra stycket LL föreskrivs nu att beträffande delgivning av lagsökningsutslag, som innebär alt borgenärs talan har bifallits, skall gälla vad i RB är föreskrivet om delgivning av tredskodom. Hänvisningen till RB avser 33 kap. 4 8, enligt vilken bl. a. gäller att tredskodom som innebär fastställande av intecknad fordran till betalning ur fast egendom, tomträtt celler vattenfallsrätt skall delges genom rättens försorg om inte delgivningen efter rättens prövning i stället anförtros part. Alt tredskodom och lagsökningsutslag som innefattar betalningsfastställelse i fast egendom som regel skall delges genom rättens försorg är betingat av att talan mot sådana domar och utslag förs genom återvinning och att återvinningstiden räknas från delgivning av domen eller utslaget. Genom de nämnda föreskrifterna i LL och RB skapas en grund för alt beräkna den tidpunkt då enligt 86 § UL den utmätningsverkan som är förbunden med domen eller utslaget skall vara förfallen.

Mot bakgrunden av sitt förslag att domstols beslut inle skall ha utmätningsverkan har lagberedningen föreslagit att 17 § andra stycket LL skall upphävas och att vad som i 33 kap. 4 § RB sägs om delgivning av tredskodom som innebär betalningsfastställelse skall utgå (jfr beredningens förslag till lag om ändring i RB).

I det föregående har förordats att domstols beslut att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast cgendom skall ha utmälningsverkan. Föreskrift härom har tagits in i 77 a §i departementsförslaget till lag om ändring i UL. Enligt de föreslagna ändringarna i 86 8 UL skall utmätningsverkan liksom nu när det gäller betalningsfastställelse förfalla, om framställning om försäljning inte görs hos ÖE inom två månader från det rättens beslut vann laga kraft. Med hänsyn härtill bör den nuvarande ordningen för delgivning av lagsökningsutslag och tredskodom som innebär betalningsfastställelse i stället gälla beträffande tredskodom eller utslag varigenom fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom. Detta uppnås genom att 17 8 LL i departementsförslaget lämnas oförändrad, medan ändring föreslås i RB:s bestämmelser om delgivning av tredskodom.

| 15 | a

Gällande rätt. Enligt första stycket i denna paragraf får gäldenär lagsökas för fordran som grundar sig på skriftligt fordringsbevis och är förfallen till betalning. I andra stycket ges borgenär som för sin fordran har inteckning möjlighet att genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller. Föreskriften avser alla olika former av inteckning i cgendom, dvs. inte bara inteckning i fast egendom, tomtrält och vattenfallsrätt utan också inteckning 1 vanliga fartyg och luftfartyg samt företagsinteckning. Som förut nämnts har emellertid endast lagsökningsutslag som avser betal-

340 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ningsfastställelse i fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt utmätningsverkan, jfr 77 a § UL samt 4 kap. 27 § och 5 kap. 2 § lagen (1907: 36's. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Av 1 § LL framgår sålunda att lagsökning kan avse såväl personlig fordran mot viss gäldenär som rätten till betalning ur viss egendom, om denna rätt grundar sig på inteckning. Lagsökning kan emellertid inte användas för alt fastställa, huruvida fordran som utan inteckning är förenad med förmånsrätt i fastighet, dvs. förmånsrätt enligt 17 kap. 6 8 HB, får tas ut ur fastigheten. I den mån det i sådana fall föreligger personligt betalningsansvar som är grundat på skriftligt fordringsbevis kan emellertid lagsökning äga rum enligt 13 första stycket LL. |

Lagberedningen. Beredningen utgår från att det också i fortsättningen liksom [. n., skall fordras skriftligt fordringsbevis för att vanlig lagsökning skall kunna användas. Borgenär som till säkerhet för fordran har pantbrev i fast egendom måste sålunda för att kunna gå till lagsökning kunna åberopa en skriftlig omslagsrevers. Beredningen finner det antagligt, att borgenären efter det att JB har genomförts regelmässigt kommer att begära lagsökning hos gäldenären personligen på grund av omslagsrevers för att i den ordningen få konstaterat att han har förfallen fordran enligt reversen. En sådan lagsökning faller utan vidare in under första stycket i 1 8 LL.

Sannolikt vill borgenären i lagsökningsmålet också få fastställt, att han har panträtt i fastigheten. Vanligen är den som personligen svarar för omslagsreversen även ägare till fastigheten. Talan om fastställande av det personliga betalningsansvaret och talan om förklaring att fastigheten svarar för fordringen kan då riktas mot och delges en och samma person. ägaren av den intecknade fastigheten är emellertid inte alltid personligen betalningsansvarig för omslagsreversen. Det kan då inte mot honom riktas annan talan än sådan som avser alt fastigheten skall förklaras svara för fordringen. Liksom hittills bör det sålunda finnas möjlighet att genom lagsökning väcka talan därom även utan samband med fastställande av personligt betalningsansvar.

Panträttskonstruktionen i JB finner beredningen böra medföra att man, vid bifall till sökandens talan, undviker det nuvarande ullryckssättet, enligt vilkel intecknad fordran fastställs till betalning ur den intecknade egendomen, vilket ger sken av att det är fråga om en självständig fordran som får tas ut ur fastigheten. Beredningen framhåller också att det ofta inte blir möjligt att i lagsökningsulslaget fixera något slutligt belopp som får tas ut med förmäånsrätt i fastigheten. Däremot kan fastställas, i vad mån det föreligger pantförskrivning som kan leda till att fordran får tas ut med de begränsningar som kan följa enligt lag. Bifall till yrkande som avser att få konstaterat att viss fastighet svarar för förfallen fordran bör enligt beredningen sålunda framdeles gå ut på en förklaring, alt fordringen skall på grund av inteckning utgå med förmånsrätt i fastigheten i den omfattning som gäller enligt lag, dvs. enligt 6 kap. JB och det regelsyslem som kommer att anknyta

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 341 därtill. I ordinära fall, då även personligt betalningsansvar görs gällande, skall rätten konstatera, att borgenären A har förfallen fordran mot gäldenären B på beloppet X jämte ränta m. m. och att pantbrev i B:s fastighet har pantförskrivits för fordringen m. m., samt därefter dels ålägga B alt utge beloppet X m. m. till A dels förklara, att den fordran, för vilken pantförskrivning föreligger, skall på grund av närmare identifierat pantbrev utgå med förmånsrätt ur fastigheten i den mån det är förenligt med 6 kap. JB. Beredningen föreslår att andra stycket av denna paragraf i LL avfattas så att lydelsen passar till vad som kan antas bli det ordinära vid lagsökning för fordran som är förenad med panträtt i fast egendom. Enligt förslaget får gcenom lagsökning prövas huruvida förfallen fordran skall på grund av inteckning utgå med förmånsrätt i viss egendom, om borgenären har skriftliga bevis. Den ändrade lydelsen är enligt beredningen också användbar för det fallet att lagsökning enbart avser fastighetens ansvar. Beredningen anser den också vara godtagbar, om lagsökning grundas på inteckning i fartyg eller luftfartyg jämte reservdelar eller företagsinteckning.

Svaranden i lagsökningsmål betecknas enligt gällande lag som gäldenär även när det är fråga om talan som endast gäller fastställande av fordran till betalning ur fastigheten. Detsamma gäller andra fall av betalningsfastställelse som avses i 1 3 andra stycket. Terminologin kan enligt beredningen vara försvarlig, när det, såsom enligt gällande lag, alltid förutsätts att inteckning beviljas till säkerhet för visst skuldebrev. Med det system som finns i JB kan det knappast godtas att utan vidare beteckna fastighets ägare som gäldenär enbart därför att viss fordran är förenad med panträtt i fastigheten. Beredningen anser, att man måste redaktionellt ta konsekvenserna av vad som nu sagts i terminologiskt hänseende. Beredningen har därför till denna paragraf i LL fogat ett nytt stycke som anger att vad i lagen sägs om gäldenär i fall då fråga är om inteckning i egendom skall gälla ägaren av den intecknade egendomen. :

Departementschefen. I den allmänna motiveringen har jag behandlat frågan hur lagsökningsförfarandet bör utformas för att det också i fortsättningen skall vara möjligt alt genom lagsökning få fastighetsexckution till stånd. Därvid har jag förordat att lagsökningsutslag varigenom fordran förklaras vara förenad med panträtt i fastighet skall ha den verkan att fastigheten skall anses utmätt. Regler om detta har tagits upp i 77 a 81 departementsförslaget till lag om ändring i UL. Samtidigt har jag framhållit att det som förutsättningar för att fordran i lagsökningsmål skall förklaras vara förenad med panträtt måste gälla att skriftligt fordringsbevis företes samt att pantbrev har pantförskrivits i fordringsbeviset eller genom särskild skriftlig handling som företes under lagsökningsförfarandet. Jag har i samband därmed uttalat att det enligt min mening inte är nödvändigt att borgenär som i lagsökningsmål styrker sin fordran och panträtt genom skriftligt fordringsbevis och skriftlig pantförskrivning av visst pantbrev också företer själva

3142 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 pantbrevet i andra fall än då gäldenären (fastighelsägaren) gör invändning mot panträtten.

Den ordning som jag sålunda förordal behöver enligt min mening inte föranleda någon saklig avvikelse från beredningens förslag till ny lydelse av andra stycket av förevarande paragraf i LL. I departemenisförslaget har föreskrivits att, om borgenären har skriftliga bevis, genom lagsökning får prövas huruvida förfallen fordran skall på grundval av inteckning utgå med förmånsrätt i viss egendom.

De skriftliga bevis som borgenären skall förete är i enlighet med vad jag nyss nämnde, i fråga om fast egendom — vartill i detta sammanhang räknas även tomträtt — skriftligt ferdringsbevis och, om inte redan där skett pantförskrivning av pantbrev i fastighet för fordringen, särskild skriftlig handling som ulvisar alt sådan pantförskrivning har ägt rum. Om panträtten bestrids under förfarandet, får borgenären dessutom styrka sitt innehav av pantbrevel. När det gäller annan inlecknad egendom än fast egendom, dvs. vanliga fartyg, Juftfartyg och reservdelar till luftfartyg samt företagsintecknad egendom, innebär förslaget inte någon ändring i fråga om handlingar som skall företes i Jagsökningsmål. Självfallet måste, liksom alltid vid lagsökning, förutsättas att fordringen är förfallen till betalning.

På motsvarande säll som nu bör borgenär, som har personlig fordran enligt fordringsbevis och panträtt för fordringen i fastighet till följd av pantförskrivning av panlbrev, i samma lagsökningsmål kunna få fastställt det personliga betalningsansvaret och att fordran skall utgå ur fastigheten. I sådant fall kommer beträffande det personliga betalningsansvaret första stycket av förevarande paragraf att vara tillämpligt medan det föreslagna andra stycket får tillämpas beträffande fastställande av fastighetens ansvar. Vanligen torde det, som beredningen framhåller, vara så all den som personligen svarar för fordran också är ägare till fastigheten. Emellertid kan det också inträffa atl ägaren av den intecknade fastigheten inte är personligen betalningsskyldig. I så fall får talan föras både mot den betalningsskyldige gäldenären och mot fastighetsägaren.

Enligt förslaget är det också möjligt att genom lagsökning få fastställt att fastighet svarar för fordran som är förenad med panträtt i fastigheten utan alt personligt betalningsansvar för fordringen samtidigt fastställs. Denna möjlighet slår öppen såväl i fall då borgenären avslår från att väcka talan om fastställelse av personligl betalningsansvar som då sådant ansvar inte föreligger, i. ex. som följd av att detta är preskriberat.

Vad beredningen har anfört beträffande utformningen av lagsökningsutslag som innebär alt fordran fastställs att utgå med panlrätt i fastighet föranleder ingen crinran från min sida. Om sådant utslag har utmätningsverkan bör detta emellertid också anmärkas i utslaget på samma sätt som nu sker när intecknad fordran fastställs till betalning.

Enligt 85 § UL gäller nu att rätten, när intecknad fordran har fastställts

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 343

till betalning ur fastighet, skall sända bevis härom till inskrivningsdomaren och ÖE. Min avsikt är att motsvarande föreskrifter beträffande domstols beslut, som innebär att fordran fastställs att utgå med pantrält i fastighet, skall meddelas i tillämpningsföreskrifter.

Den ändrade lydelsen av 1 § andra stycket som nu föreslås medför, som förut har antytts, inte någon ändring i förfarandet när borgenär begär att det lagsökningsvägen skall fastställas att intecknad egendom av annat slag än fast esendom och tomlrätt skall svara för fordran. Emellertid torde utslaget i sådana fall böra ges en utformning som ansluter lill lagrummets ordalydelse.

I ett nytt tredje stycke av förevarande paragraf i LL har i enlighet med beredningens förslag tagils upp, att vad som i lagen sägs om gäldenär när fråga är om inteckning i fast egendom skall gälla ägaren av egendomen.

3 och 13 §§

Departementschefen. I departementsförslaget har dessa paragrafer jämkals så att bestämmelserna bringas i överensslämmelse med den föreslagna lydelsen av 1 § andra stycket.

Övergångsbestämmelser

Lagberedningen. Ändringarna i LL bör träda i kraft samtidigt med JB. I lagsökningsmål skall iakttas de materiella regler som följer av övergångsbestämmelserna till JB. Den nya lydelsen måste anses rymma även fall då äldre inteckning åberopas och rättsverkningarna av den äldre inteckningen skiljer sig från rältsverkningarna av pantbrev.

Det kan förekomma, alt äldre inteckningshandling ligger som pant för muntlig fordran. Enligt gällande lag kan i sådant fall lagsökning äga rum på grund av inteckningshandlingen, om ansökningen riktas mot fastigheten. Beredningens förslag lill ändring av LL utgår däremot från att lagsökning inte kan äga rum utan att själva fordringen liksom pantförskrivningen grundas på skriftligt fordringsbevis. Beredningen föreslår, att det ges en övergångsbestämmelse, enligt vilken i nämnda fall lagsökning enligt 1 § andra stycket i dess nya lydelse får göras med åberopande av inteckningshandlingen. Härvid förutsätts, att sökanden uppger beloppet av sin muntliga fordran. Om det görs invändning som rör fordringen eller pantförskrivningen och invändningen inte kan lämnas utan avseende, är borgenärens rätt alt ansc som stridig och målet skall hänskjutas till rättegång. Om borgenär åter har fordran som grundas på själva inteckningshandlingen, är det utan vidare klart, att lagsökning även framdeles kan grundas på handlingen. Detta gäller även om inteckningshandlingen inte är förenad med personlig fordran utan endast ger en rätt till betalning ur fastigheten. Inteckningshandlingen utgör då skriftligt bevis om fordringsförhållandet.

Även mål som inkommit före nya lagens ikraftträdande bör i övrigt prövas

344 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 enligt nya lagen. Detta innebär enligt beredningen inte någon annan ändring än att en försiktigare formulering än f.n. bör iakttas vid bifall till ansökan enligt I 8 andra stycket.

Departementschefen. I departementsförslaget har övergångsbestämmelserna tagits upp i enlighet med beredningens förslag.

3.4 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Genom prop. 1970:13 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga bl. a. förslag till lag om ändring i RB. Förslaget har antagits av riksdagen och skall träda i kraft den 1 janusri 1971 (1LU 17, rskr. 101).

I det antagna förslaget till lag om ändring av RB har föreskrifter om delgivning av tredskodom tagits in i 33 kap. 5 §. Enligt dessa föreskrifter gäller bl. a. att tredskodom som inr.ebär att inlecknad fordran fastställs till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt skall delges genom rättens försorg. .

Som har framhållits i anslutning till förslaget till lag om ändring i lagsökningslagen bör den nämnda föreskriften ändras med hänsyn till att det nu föreslås ändrade regler beträffande domstolsbesluts utmätningsverkan. I departementsförslaget har i enlighet härmed föreskrivits alt tredskodom som innebär att fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom eller tomträtt skall delges genom rättens försorg. Med tanke på att enligt JB vaitenfallsrätt inte vidare skall kunna upplåtas men kommer att vara kvar på grund av äldre upplåtelser har bestämmelse om tredskodom som rör sådan rält tagits in som en övergångsbeslämmelse.

3.5 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Departementschefen. De förslag till lagar om exckutiv försäljning av fast egendom (FfL) och om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL) samt om ändring i UL som nu läggs fram påkallar vissa ändringar i KL. ändringar i KL föranleds också av det förslag till förmånsrättslag (FRL) och därmed sammanhängande lagändringar som jag avser alt senare denna dag anmäla för remiss till lagrådet.

Lagberedningens förslag till ändringar i KL, som har utarbetats med utgångspunkt från bl. a. av beredningen upprättat förslag till förmånsrättsordning (FRO), har vid remissbehandlingen i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinringar. Departementsförslaget överensstämmer också i sak väsentligen med vad beredningen har föreslagit. Vissa ändringar i beredningens förslag har nödvändiggjorts genom att förslaget till förmånsrättslag i redaktionellt hänseende avviker från RO.

Departementsförslaget till lag om ändring i KL innebär att 4 och 68 §§ upphävs samt att 24, 29, 31, 33, 70, 71, 76, 78, 138, 143, 195 och 216 §§ ändras.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 345

4§

Gällande rätt, 117 kap. 5 § första stycket HB tillerkänns hyresvärd särskild förmånsrält för hyresfordran som inte har förfallit till betalning lidigare än ett år före ulmätning celler ingivande av konkursansökan. Hyresvärden har också förmånsrätt för kost under de sista månderna av hyrestiden liksom för ersätlning för skada på den förhyrda lägenheten. Förmånsrätten gäller i hyresgästen tillhöriga lösören som finns inom fastigheten.

Enligt 17 kap. 6 § första stycket HB har jordägare förmånsrält för arrende eller avgäld som skall utgå till honom samt för belopp motsvarande utskyld eller annan avgift som åligger honom men hade bort erläggas av arrendatorn. Förmånsrätlen avser dock inle fordran som har förfallit tidigare än ett år före utmätning eller ingivande av konkursansökan. Vidare gäller förmånsrätt i fråga om ersällning för husröta och vanhävd. Här är någon tidsbegränsning emellertid inte föreskriven. Slutligen har jordägaren förmånsrätt för lega och ersättning för kreatur, redskap och annat som jordägaren lämnat arrendatorn för egendomens bruk. Beträffande lega gäller den förut angivna ettårsbegränsningen. Förmånsrätten gäller i arrendatorn tillhöriga lösören som finns på fastigheten.

Enligt 2 kap. 42 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyltjanderätt till fast egendom har jordägaren retentionsrält.

14 § KL finns f. n. särskilda konkursgrunder som anknyter till de nämnda reglerna om jordägares och hyresvärds förmånsrätt. Som konkursgrunder anges sålunda dels att lös egendom, i vilken förmånsrätt tillkommer jordägare enligt 17 kap. 6 § första stycket HB, tagits i mät dels att sådan egendom eller egendom, i vilken hyresvärd har förmånsrält enligt 17 kap. 5 § första slycket HB, har sålts genom skriftlig avhandling med villkor att säljaren skall få behålla egendomen i sin vård, s. k. lösöreköp. Gäldenären skall i dessa fall på borgenärens yrkande försättas i konkurs, om han inte visar att den övriga egendom som borgcnären har förmånsrätt i är tillräcklig för betalning av hans fordran.

Lagberedningen. Avsikten med 4 § KL är att ge jordägare och hyresvärd ett skydd mot att säkerheten som han har i arrendatorns eller hyresgästens egendom urholkas genom att denna tas i anspråk för andra borgenärers fordringar.

Jordägares retentionsrält kan utövas endast i samband med arrendatorns avflyltning. Om jordägaren inte har exekutionstitel för sin fordran, skulle han inte utan konkurs kunna hindra att cgendom, vari han har förmånsrätt, under arrendets bestånd undandrogs honom. Utan att ha retentionsrätt får han nämligen inte del av köpeskillingen för execkutivt såld egendom, om inte ulmätning äger rum också för hans fordran. Till förekommande av denna olägenhet har jordägaren genom 4 § KL beretts möjlighet all få arrendatorn försalt i konkurs. I konkursen kan han på vanligt sätt bevaka sin fordran

316 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971 med förmånsrätt. Eftersom hyresvärds retentionsrätt kan ulövas under hyrestidens gång och borgenär med retentionsrätt då kan få sin förelrädesrätt beaktad vid utmätning för annans fordran har ett motsvarande skydd inte ansetts behövligt för hyresvärd.

Om arrendator eller hyresgäst säljer egendom enligt bestämmelserna i 1845 års lösöreköpsförordning kan jordägarens och hyresvärdens rctentionsoch förmånsrätt äventyras. En sådan försäljning blir nämligen enligt huvudregeln i 3 § i förordningen gällande mot säljarens borgenärer, sedan köpeavtalet har företetts hos rätter. och 30 dagar därefter förflutit utan att utmätning har skett eller konkursansökan gjorts. Det kan vara svårt för jordägare eller hyresvärd att utverka utmätning celler konkurs på vanliga grunder inom denna tid och därigenom hindra verkningarna av lösöreköpet. Detta utgör bakgrunden till det skydd som i 4 § KL tillerkänts jordägare och hyresvärd med anledning av försäljning genom lösöreköp.

Beredningen framhåller att de förmånsrätter som nu finns i 17 kap. 5 § första stycket eller 6 § första styckel HB i viss omfattning ersätts av förmånsrätt enligt 7 § 1) FRO. Sådan förmånsrätt skall gälla också vid utmätning. Beredningen ämnar föreslå ett hyresvärds och jordägares retentionsrält upphävs. I stället avser beredningen föreslå rätt till omedelbar utmätning för hyresvärd eller jordägare som har klar och förfallen fordran mot hyresgäst eller arrendator. Beredningen anser, att de speciella konkursgrunderna i 4 § KL därmed kan undvaras, och föreslår, alt paragrafen upphävs. Denna ändring överensstämmer med de principer om vilka man preliminärt har enats vid det nordiska samarbetet på konkursrättens område.

Departementschefen. Frågan om jordägares och hyresvärds förmånsrätt för fordran på arrendeavgift eller hyra, liksom frågan om dem tillkommande retentionsrätt, kommer jag att ta upp till utförlig behandling i samband med att jag senare denna dag föreslår att till lagrådet skall remitteras förslag till förmånsrättslag m. m. I detta sammanhang kan jag därför inskränka mig till alt nämna att jag då avser att i enlighet med beredningens förslag förorda alt förmånsrälten skall begränsas till att gälla fall då hyres- celler arrendeavtal avser lägenhet eller jord som är avsedd att användas i näringsverksamhet, i vilken företagsinteckning kan meddelas (5 § första stycket FRL). Förmånsrätten skall omfatta lös egendom som hör till verksamheten. Vidare vill jag nämna att jag, likaledes i enlighet med beredningens förslag, förordar att jordägares och hyresvärds retentionsrält avskaffas. Däremot har jag inte ansett mig kunna biträda beredningens förslag att jordägare och hyr esvärd som har fordran mot hyresgäst eller arrendator skall ha rätt till omedelbar utmätning.

Även om jag inte avser att följa beredningens förslag att jordägare och hyresvärd skall få rätt till omedelbar utmätning i vissa fall, anser jag att de särskilda konkursgrunderna som nu finns i 4 § KL kan undvaras. Liksom beredningen föreslår jag alliså att paragrafen upphävs.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 347

24 §.

Gällande rätt. 1 23 8 KL regleras möjligheten för borgenär att få utmätning till stånd när gäldenären är försatt i konkurs. Enligt huvudregeln i första stycket får utmälning för gäldenärens skuld efter konkursbeslutet inte ske i: egendom som hör till konkursboet. Skulle utmälning äga rum i strid mot regeln, saknar utmätningen verkan. Från regeln att utmätning inte får ske görs i andra stycket av paragrafen undantag för fordran med panträtt i fast eller lös egendom. Borgenär med sådan fordran kan alltid få utmälning av egendom som utgör säkerhet för fordringen.

Regler om utmätningsförfarande som pågår när gäldenären råkar i konkurs finns i 24 § KL. Enligt första stycket i denna paragraf gäller alt, om egendom före beslut om konkurs har blivit utmätt för fordran för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, verkställigheten skall fortsätta utan hinder av konkursen. Andra och tredje styckena i 24 § avser fall, då utmätningssökandens fordran inte är säkrad genom panträtt eller därmed likställd retentionsrätt. | |

I andra stycket regleras förfarandet, när utmälning skett av fast egendom, vanliga fartyg, luftfartyg, gods i fartyg eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Verkställigheten skall fortgå, om inte konkursförvaltaren före egendomens försäljning enligt 68 § gör framställning om att den skall inställas. :

Beträffande utmätning av annan lös egendom än som avses i andra stycket föreskrivs i tredje stycket av 24 § att utmätningsmannens befattning med egendomen skall upphöra, om den inte har blivit såld före konkursbeslutets meddelande. I stället får förvaltaren sälja egendomen cnligt föreskrifterna i KL. För att få betalt ur egendomen blir då utmätningsborgenären hänvisad till reglerna om bevakning och utdelning i konkurs. Som konkursborgenär kan han göra gällande den förmånsrätt som följer med utmätning, om förmånsrätten inte har förfallit enligt 17 kap. 8 8 HB.

Om utmätning och försäljning av den utmätta egendomen har hunnit ske före konkursbeslutet men redovisning celler fördelning av influtna medel återstår, skall verkställigheten i utmätningsärendet alltid fortgå i de fall som avses i 24 § första och andra styckena. Detsamma torde gälla i fall som avses i paragrafens tredje stycke. Redovisning eller fördelning anses därvid skola ske enligt de vanliga föreskrifterna i UL. Om utmätningsborgenären inte har pant- eller därmed jämställd retentionsrätt i egendomen, har han emellertid rätt att uppbära betalning endast under förutsättning att utmätningen ägt rum mer än en månad eller, om utmätning ägt rum för makes fordran, ett år före konkursansökningen. Om ackordsförhandling har föregått eller gäldenären har avlidit, gäller speciella frister (jfr 17 kap.:8 8 och 9 § 3 mom. HB). Om utmätning ägt rum senare, skall vad som belöper på utmätningssökandens fordran tillsammans med eventuellt överskott vid försäljningen rce-

348 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 dovisas till konkursförvaltaren. Utmätningssökanden får sedan göra sin fordran gällande i konkursen utan anspråk på någon förmånsrätt i anledning av utmätning.

Om utmätningsförfarandet avbryts enligt bestämmelserna i 24 § andra eller tredje stycket KL, innebär detta inte, att utmätningen blir utan verkan. Bl. a. anses att utmätningsförfarandet skall återupptas, om cgendomen inle blir såld under konkursen. .

Lagberedningen. Beredningen föreslår inte någon ändring i 23 § KL. Däremot finner beredningen ändringar i 24 8 KL vara påkallade med hänsyn till de nya regler om utmätning av ägarhypotek i fastighet som har tagits upp i 78 §i beredningens förslag till lag om ändring i UL (jfr 91 a § i motsvarande departementsförslag). Dessa regler innebär alt den som har fått utmätning för ägarhypotek skall kunna begära att fastigheten tas i anspråk. Denna form av verkställighet bör enligt beredningen få forlgå efter ett konkursutbrott under samma förutsällningar som när annan ulmätning har ägt rum. Beredningen påpekar vidare att i FRÖ inte finns någon motsvarighet till föreskrifterna i 17 kap. 8 och 9 §§ HB alt utmätning förfaller när konkurs inträffar inom viss lid därefter. Detta gör vissa ändringar i 24 § KL önskvärda.

Beredningen föreslår, alt som första stycke i 24 § tas upp en allmän regel som förutsätter att, när utmätning skett före konkursen, verkställigheten skall forlgå, om det inte görs någon begäran om att den skall uppskjutas eller, i fall som anges i tredje stycket helt avbrytas. Begäran om uppskov skall kunna göras av förvaltaren eller av borgcnär vars rätt beror därav. För alt uppskov skall beviljas skall enligt förslaget krävas, att det är behövligt för att borgenärers rält skall kunna tas tillvara eller alt i övrigt synnerliga skäl föreligger. Särskilt när fast egendom har blivit utmält finner beredningen det kunna vara angeläget, alt auktion uppskjuls för att lönefordringar skall kunna bevakas. Bevakningssammanträde och auktion kan före konkursens början ha utsalts att hållas strax därefter. Auktionen bör då regelmässigt ställas in i avvaktan på att bevakningstiden i konkursen går ut.

Enligt 68 § KL gäller f. n. att framställning om avbrytande av förfarandet i fall som avses i 24 8 andra slycket KL förutsätter samtycke av rättens ombudsman. Beredningen anser inte alt något sådant krav bör ställas upp beträffande begäran om uppskov som avses med beredningens förslag. Det tillkommer ÖE att pröva, huruvida anledning till uppskov föreligger, och denna kontroll är enligt beredningen tillräcklig. 68 8 bör därför upphävas.

Uppskov kan föranleda, att vissa kosinader blir onytliga. Denna utgift bör enligt beredningens mening inte drabba utmätningssökanden. Beredningen föreslår därför att, om auktion har blivit utsatt, onyltig kostnad skall betalas av konkursboct, vare sig uppskov sker på begäran av förvaltaren eller på framställning av borgenär.

Beredningen framhåller att sakägarförteckningen skall följas vid fördelning av medel efter försäljning av fast egendom som har skett före konkur-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 349 sens början. Sakägarförteckning skall också gälla, om luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg har sålts. Därav följer emellertid inte att belopp som enligt förteckningen tillkommer utmätningssökanden under alla omständigheler skall betalas till denne. Om utmätningssökanden inte hade panträtt och den förmånsrätt han vunnit genom utmätningen skall gå åter enligt 31 8 KL i beredningens förslag, bör ÖE beakta detta och redovisa beloppet till konkursförvallaren. På motsvarande sätt skall eventuellt överskott vid försäljningen inte redovisas till gäldenären personligen utan till konkursförvaltaren.

En likartad situation föreligger om försäljning ännu inte har ägt rum när konkursbeslutet meddelades men sker senare under konkursen. Förslaget förutsätter, att det före konkursen inledda förfarandet kan få fortgå i sin vanliga ordning, även om utmälningssökanden inte hade panträtt och den förmånsrätt han vunnit genom ulmätningen skall gå åter. Om emellertid förfarandet skall fortgå, skall enligt vad som föreslås i andra stycket av 24 § KL det belopp som enligt reglerna i UL skolat tillkomma borgcnär, vars genom ulmätningen vunna förmånsrätt går åter, inte utbetalas till honom utan redovisas till konkursförvaltaren.

Beredningen påpekar att sådana situationer som nu har berörts också kan förekomma efter utmitning av lös egendom, t. ex. luftfartyg eller företagsinlecknad egendom. |

Om utmälningssökanden inte hade panträtt och den förmånsrätt han har vunnit genom utmätningen skall gå åter, kan det enligt beredningen vara olämpligt, att utmätningsförfarandet får fortsätta. Beredningen föreslår därför i lredje stycket av 24 § KL, att utmätningen i sådant fall skall gå åter om förvaltaren yrkar det innan den utmätlta egendomen har blivit såld. I sådant fall upphör alla verkningarna av utmätningen. Den återupplivas alltså inte, om konkursen nedläggs. I andra fall kan utmätningen stå kvar och bli av betydelse, om återvinning inte längre kommer i fråga därför att konkursen har lagts ned. Att konkursen läggs ned inverkar då endast på redovisningen av influlna medel. Dessa skall inle redovisas till konkursboet utan till borgenären eller, i fråga om överskott, till gäldenären.

Remissyttrande. Bestämmelsen i beredningsförslaget att konkursboet skall betala kostnad som blir onyltig genom att exekuliv auklion uppskjuts på grund av gäldenärens konkurs berörs i yttrandet från advokatsamfundet. Samfundet konstaterar att bestämmelsen enligt beredningens mening skall gälla inte bara om konkursförvaltaren har begärt uppskov utan också om borgenär i konkursen har gjort det. Samfundet kan inte finna något skäl för att konkursboet skall belastas med kostnader, som beror på enskild borgenärs åtgärd.

Departementschefen. Jag anser den av beredningen föreslagna ordningen kunna godtas i sak. I departementsförslaget har beredningens förslag emellertid omarbetats. Departemenlsförslaget innebär att man i elt första slycke tar in den grundläggande, i beredningens förslag underförstådda rce-

350 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 geln att verkställighet av utmätningsmål skall fortgå om annat inte bestäms. Dessutom innehåller första stycket den tillämpningsbestämmelse som ges i andra stycket i beredningsförslaget. Andra stycket i departementsförslagel upptar den av beredningen föreslagna bestämmelsen om uppskov med förfarandet och tredje stycket regeln om återgång av utmätningsförfarandet på yrkande av förvaltaren.

Uppskov enligt det föreslagna andra stycket skall bara få förekomma för att borgenärers rält skall kunna tas tillvara eller då synnerliga skäl föreligger. Avsikten är inte att ge borgenärer någon särskild fördel utöver den som förelegat om konkursen inte hade föregåtts av utmätning. Det är därför enligt min mening inte oskäligt att konkursboet belastas med den kostnad som har blivit onyttig genom uppskovct, även om detta har meddelats på begäran av enskild borgenär.

Med den föreslagna utformningen av 24 § blir bestämmelserna i 68 § överflödiga. 68 5 föreslås sålunda bli upphävd.

Lagberedningen. I 29 3 andra stycket KL finns särskilda bestämmelser om återvinning av säkerhet som består i inteckning. Vad där sägs om inteckning i fast egendom är oförenligt med JB. Panlsättning av pantbrev som avses i JB kommer all falla in under förevarande paragrafs försla stycke. Andra stycket har därför jämkats så att det inte omfattar sådant pantbrev.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Den ändrade lydelsen av paragrafens andra stycke medför att detta stycke endasl kommer att avse inteckning i gäldenärens lösa egendom. Panlsällning av pantbrev i fastighet enligt JB kommer i fortsättningen att omfattas av regeln i paragrafens första slycke.

31 §

Denna paragraf motsvarar 31 § och 39 3 fjärde stycket i beredningens förslag.

Gällande rätt. Borgenär, för vars fordran lös egendom har blivit utmiätt, åtnjuter enligt 17 kap. 8 § HB förmånsrätt till belalning ur den utmätta egendomen. Förmånsrätten förfaller, om konkurs har följt på ansökan som har gjorts inom en månad eller, när utmätningsborgenären är gäldenärens make, ett år efter utmätlningen. För det fallet alt utmätning skett i en avliden gäldenärs dödsbo gäller en särskild frist för ingivande av konkursansökan. Vidare gäller en särskild regel, när konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling.

I 17 kap. 9 § 3 mom. HB finns föreskrifter om den förmånsrätt som följer med utmätning av fast egendom. Har sådan egendom utmätts för fordran, för vilken egendomen inte 'svarar på grund av inteckning, äger borgenären, om utmälningen inte upphävs eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 | 351 ulmätta egendomen som om inteckning för hans fordran hade beviljals samma dag utmätningen skedde. Om inteckning söks samma dag som utmät- ningen äger rum, har ulmätningen dock företräde. Inträffar konkurs i enlighet med vad som sägs i 8 §, förfaller förmånsrätten.

Har egendom tagits i mät för borgenärs fordran inom 30 dagar innan konkursansökan gjordes eller under tiden därefter fram till konkursbeslutet och har borgenären fått betalning genom utmätningen, skall betalningen enligt 31 § KL på talan av konkursboet gå åter. Föreskriften, som gäller vid utmälning av såväl lös som fast egendom, kan sägas komplettera bestämmelserna i 17 kap. 8 § och 9 § 3 mom. HB. Om ultmätning har skett inom 30 dagar före konkursansökan och hunnit leda till både försäljning och likvid till borgenären före konkursbeslutet, har sålunda konkursboet möjlighet att återvinna likviden. Om enbart försäljning men inte likvid har skett före konkursbeslutel, har det antagits, att utmälningsmannen skall redovisa köpeskillingen till konkursboet och inte till utmätningssökanden. Köpeskillingen kommer då att ingå i konkursboet, och utmätningssökanden får bevaka sin fordran i konkursen utan att kunna åberopa förmånsrätt på grund av utmätningen. Om verkställigheten skall fortgå enligt reglerna i 24 § KL tillämpas, som framgår av vad. som tidigare har nämnts, en särskild ordning. För återvinning från make och när ackordsförhandling föregålt gäller särskilda frister (jfr 33 och 35 88 KL).

Lagberedningen. Bestämmelserna i 17 kap. 8 och 9 §§ HB om förmånsrätt ersätts av 10 § FRO (jfr 8 8 FRL). Detta förslag innehåller emellertid inie någon bestämmelse alt förmånsrätt på grund av utmätning inte skall gälla när konkursansökan eller annan ålgärd följer inom för olika fall fastställda tider. Beredningen föreslår i stället, att 31 § KL vidgas så att den får gälla inle bara återvinning av betalning utan även återvinning av den förmånsrätt som har vunnits genom utmätning. |

Enligt gällande lag förutsätter återvinning att talan därom väcks inom viss tid. Della krav bör enligt beredningens mening inte gälla, när utmälning inie har lett till att borgenären fått betalning ulan egendomen eller medel som har flutit in efter dess försäljning eller på annat sält även finns i behåll hos utmälningsmannen eller ÖE. Beredningen föreslår därför, att som fjärde stycke i 39 8 KL förs in bestämmelsen att särskild talan om ålervinning inte behöver väckas, när den rätt som vunnits genom ulmätning skall gå åter och borgenären inte har fått betalning.

Departementschefen. De regler om förhållandet mellan utmätning och konkurs som nu finns i HB och KL är svåröverskådliga och komplicerade. Enligt min mening skulle en ordning som den av beredningen föreslagna leda till en önskvärd förenkling och skapa större klarhet i regelsystemet. I enlighet med beredningens förslag förordar jag sålunda alt det i FRL endast anges att utmätning ger förmånsrätt i den utmätta egendomen samt att 31 § KL ändras så att därav framgår alt frågan öm den genom utmitningen vunna

352 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971 förmånsrätten skall bestå under konkurs blir beroende av om framställning om återvinning görs inom viss tid. I samband med att jag senare denna dag anmäler FRL för remiss till lagrådet kommer jag att ta upp den nu angivna ordningen till vidare behandling (lagrådsremissen s. 104). I detta sammanhang inskränker jag mig till att beröra utformningen av de nya bestämmelserna i 31 § KL.

Enligt beredningens förslag skall i 31 8 KL föreskrivas att den förmånsrätt eller betalning som har vunnits genom utmätning skall gå åter, om utmätningen skedde inom 30 dagar innan konkursansökningen gjordes eller under tiden därefler till dess konkursbeslutet meddelades. Beredningen föreslår vidare att i ett nytt fjärde stycke i 39 § KL skall tas in föreskriften att särskild talan om ålervinning inle behöver väckas, om den förmånsrätt som har vunnils genom ulmälning skall gå åter och gäldenären inte har fått betalning.

I sak ansluter jag mig till beredningens förslag. Enligt min mening blir bestämmelserna emellertid klarare om de sammanförs i 31 § på så sätt att där anges dels att förmånsrätten eller betalning under angivna förutsättningar på talan av konkursboct går åter dels att särskild talan om återgång av förmånsrätt inte behövs, om borgenären ännu inte har fått betalning på grund av utmätningen. Departementsförslaget har utformats i enlighet härmed.

33 §

Departementschefen. I andra stycket har reglerna om inteckning för ogulden köpeskilling utmönstrats. Liksom 29 § andra stycket omfattar beslämmelserna i 33 3 andra stycket i forlsättningen inte pantbrev i fastighet.

68 §.

Departementschefen. I enlighet med vad som har anförts i anslulning till 24 § föreslås att denna paragraf skall upphävas.

70 8

Lagberedningen. Enligt första stycket i denna paragraf i dess nuvarande lydelse kan konkursförvallaren begära, att fast egendom som ingår i boet skall säljas i den ordning som UL bestämmer. Men cgendomen får också avyllras på annat sält, om förvaltaren finner det fördelaktigare för boet och rättens ombudsman samtycker. Skulle ombudsmannen vägra sitt bifall, kan förvaltaren underställa frågan borgenärernas prövning. Enligt sista punkten i stycket gäller vidare, att försäljning av fast egendom inte i något fall får ske annat än på auktion, om inte gäldenären medger det.

Vid en av beredningen under år 1962 företagen enkät rörande reformbehov på konkursrättens område yrkades från flera håll, att det nu nämnda kravet på gäldenärens godkännande inte borde vara ovillkorligt. Det hävdades, att gäldenärens ståndpunkt ofta besläms av subjektiva skäl och att missbruk förekommer av kravet på samtycke. Beredningen föreslår mot bakgrund av

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 353 detta att kraven på gäldenärens samtycke upphävs. Gäldenären bör få tillfälle att framföra sina synpunkter på försäljningssättet, när det är fråga om fast egendom. Han bör emellertid inte kunna avsevärt fördröja en försäljning, t. ex. genom att hålla sig undan så alt han inte kan höras. Beredningen föreslår därför att sista punkten i 70 § första stycket ändras så, att det åläggs förvaltaren att höra gäldenären beträffande försäljning av fast egendom när det lämpligen kan ske.

I andra stycket av paragrafen föreslår beredningen redaktionella jämkningar. När det i andra punkten enligt förslaget krävs samtycke av borgenärer som i konkursen bevakat fordringar, vilka skall utgå med särskild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen, kan det dock enligt beredningen möjligen innefatta någon ulvidgningi förhållande till gällande lag.

Tredje stycket i paragrafen har i beredningens förslag jämkats så att det skall ansluta sig till FfL.

Med anledning av framställningar från JO och Samverkande byggnadsfackförbunden har beredningen övervägt frågan om konkursförvaltningen vid exekutiv försäljning av fast egendom under konkurs bör underrätta ÖE om vilka borgenärer som har förmånsriält enligt 17 kap. 4 § HB. Beredningen har vid sina överväganden i denna fråga slannat för att föreslå att det i ett nytt fjärde stycke av 70 § KL ges bestämmelser som ålägger konkursförvaltaren att vid sådan försäljning anmäla alla i konkursen bevakade fordringar som bör beaktas vid fast egendoms försäljning under konkurs. Beredningen påpekar att förvaltaren f. n. i praxis anses ha behörighet till detta såvilt angår fordringar som avses i 17 kap. 4 § HB, dvs. främst lönefordringar. Någon skyldighet i det avseendet är emellertid inte föreskriven i lag. Fjärde stycket i 70 §i förslaget ålägger förvaltaren skyldighet att göra anmälan. Skyldigheten är inte inskränkt till lönefordringar utan skall omfatta alla fordringar vilka bevakats med sådan förmånsrält som bör beaktas vid fastighetens försäljning, dvs. bl. a. fordringar med säkerhet i pan!brev på grund av inteckning. Beredningen vill understryka, alt i den mån den lösa egendomen uppenbart förslår för att de förmånsberättigade löneborgenärerna skall få full betalning, dessa fordringar självfallel inte kräver beaktande vid försäljningen av den fasta egendomen. Någon anmälan från förvaltarens sida blir då inte aktuell. Förvaltaren skall enligt förslagei också anmäla arvode och annan konkurskostnad som bör beaktas vid egendomens försäljning.

Beredningen framhåller att det, för att fastigheten skall bli såld och löneborgeniärerna få betalt, kan behövas att anslutningsrätt utövas enligt 15 § FfL (jfr 13 8 i motsvarande departementsförslag). Förslaget upptar i fjärde stycket som en andra punkt föreskrift, att förvaltaren också skall föra talan för dessa borgenärer om det är påkallat. Av detta följer bl. a., att han skall utöva anslulningsrätt och om det behövs fullfölja talan till högre instans.

Som en tredje punkt i fjärde stycket har beredningen upptagit bestämmelser att förvallaren genom brev skall underrätta borgenär om anmälan som 12 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

334 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 han har gjort rörande dennes fordran eller yrkande som han har framställt på dennes vägnar. Borgenären får genom detta kännedom om vad som har skett och kan själv ta sina intressen tillvara.

Beredningen framhåller att avsikten med de föreslagna bestämmelserna inte är alt förvaltaren skall ensidigt söka ta tillvara vissa borgenärers intressen. Han är sålunda inte skyldig att väcka eller fullfölja talan i strid mot egen uppfaltning. Har förvaltaren anmält fordringsanspråk mot vilket han har framställt anmärkning i konkursen, skall i vanlig ordning prövas om anmärkningen är befogad. Vid fastighets försäljning får det anmälda beloppet tas i beräkning som tvistigt.

Remissyttrandena. De av beredningen i fjärde stycket av 70 § KL föreslagna bestämmelserna berörs i några remissyltranden. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare tillstyrker förslaget och betonar atl den hittillsvarande bristen på bestämmelser varit klart otillfredsställande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län välkomnar också förslagen och framhåller att mycken möda kommer att besparas konkursborgenärer genom de föreslagna reglerna, Kraven på uppmärksamhet från deras sida kommer att kunna sänkas samtidigt som ÖE i betydande utsträckning undgår att anslå sin tid till kontroll av vad konkursförvaltare med celler utan fullmakt från konkursborgcnär får eller inle får göra i bevakningshänseende. Advokatsamfundet delar uppfattningen att förvaltaren bör åläggas att anmäla lönefordringar. Enligt samfundet kan det cmellertid diskuteras om åläggandet bör utsträckas till att avse fordringar som är förenade med panträtt i fastighelen. Normalt sett ankommer det på fordringsägare med panträtt att själva bevaka sina intressen. De lider på grund av utebliven anmälan inte någon egentlig risk för rättsförlust, eftersom pantbrevcn obligatoriskt skall tas upp i sakägarförteckningen med kapitalbelopp. Det fyller alltså enligt samfundet inle någon egentlig funktion att ålägga förvaltaren att anmäla sådana fordringar. Samfundet anser därför alt förvaltaren inte bör belastas med detta. Vidare anför samfundet att det från olika synpunkter är olämpligt att förvaltaren skall föra talan för löneborgenärerna. Samfundet framhåller att det uppdrag som förvaltaren i det avseendet får genom beredningens förslag är grannlaga. Om det finnes påkallat, är han sålunda skyldig att föra borgenärs talan. Han kan ådra sig skadeståndsrättsligt ansvar, om han underlåter att göra detta i en situation, i vilken han kanske inte själv finner det påkallat men en senare prövning visar att det kunde anses ha varit påkallat. Han skall visserligen enligt förslaget genom brev underrätta borgenär bl. a. om det yrkande som han framställer på dennes vägnar, men detta är omöjligt, om förvaltaren gör anmälan vid bevakningssammanträde samma dag som auktionen. Den föreslagna skyldigheten att föra talan för vissa borgenärers räkning avstyrks därför. Hinder möter emellertid inte mot att han tilläggs rätt att begära anslutning.

Departementschefen. Jag delar uppfattningen att det nuvarande kravet på

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 355

samtycke av gäldenären för att fastighet skall få säljas under hand inte bör behållas. :

Som beredningen föreslår bör det i stället åligga förvaltaren att, när det lämpligen kan ske, ge gäldenären tillfälle att framföra sina synpunkter beträffande försäljningen av fastighet som ingår i konkursboct. I departementsförslaget har första stycket i förevarande paragraf sålunda fått en utformning som i sak överensstämmer med beredningens förslag.

Beredningens förslag till ändringar i andra och tredje styckena av paragrafen föranleder ingen erinran från min sida. Också i dessa delar överensstämmer departementsförslaget sålunda i sak med beredningens förslag.

När fastighet under konkurs skall säljas på exekutiv auktion ankommer det f. n. på borgenärer, som har fordringar som bör iakttas vid försäljningen, att själva bevaka sina anspråk och föra sin talan. I praxis anses konkursförvaltaren visserligen vara berättigad att företräda borgenärer med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § HB, dvs. främst borgenärer med lönefordringar. Någon skyldighet att företräda dem anses emellertid inte åvila förvaltaren.

Beredningen har föreslagit att det skall åligga förvaltaren att, när fastighet skall säljas exekutivt under konkurs, i viss utsträckning företräda konkursborgenärer som har intressen att bevaka vid försäljningen. Förslaget innebär sålunda att förvaltaren skall vara skyldig att anmäla alla fordringar som har bevakats i konkursen och som bör beaktas vid försäljningen. Därutöver skall det enligt förslaget åligga förvaltaren att, i den mån det är påkallat, vid försäljningen föra talan för borgenärer som i konkursen har bevakat fordringar med förmånsrätt enligt 12 och 13 §§ FRO (jfr 10 och 11 §§ FRL), dvs. i stort sett sådana fordringar som nu är förenade med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 S HB.

Enligt min mening är det en naturlig ordning att förvaltaren åläggs en sådan anmälningsskyldighet som beredningen har föreslagit. Härigenom uppnås för borgenärerna fördelen att de undgår ett dubbelt bevakningsförfarande. Med en sådan ordning kan också risken för rättsförlust på grund av att fordran inte blir anmäld vid exekutiv fastighetsförsäljning reduceras. Jag ser det också som naturligt att förvaltaren efter sådan anmälan bevakar den rätt som tillkommer borgenärer med lönefordringar och andra liknande fordringar. Vad som framför allt är av betydelse i det avseendet är att förvaltaren kan utöva den rätt till anslutning som sådan borgenär har. Liksom beredningen anser jag att det bör åligga förvaltaren inte bara att vid behov begära anslutning för löneborgenärers räkning utan också att företräda borgenär när anslutning har kommit till stånd. Enligt min mening bör beredningens

förslag i nämnda hänseenden alltså godtas.

Med anledning av vad advokatsamfundet har anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att innebörden av föreskriften att förvaltaren skall föra talan för vissa borgenärers räkning är, att förvaltaren skall tillse att dessa borgenärer får den förmånsrätt beaktad som de är tillförsäkrade genom lagstift-

356 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ningen. Förvaltaren skall sålunda ta ställning till frågan om det för alt ta borgenärernas lagenliga rätt tillvara är nödvändigt att vidta särskilda åtgärder under det exekutiva förfarandet och rätta sitt handlande därefter. Vad som i det avseendet kommer att åligga förvaltaren kan knappast sägas vara mer komplicerat än andra uppgifter som ankommer på honom.

Liksom beredningen anser jag att förvaltaren bör åläggas att underrätta borgenär om åtgärder som han på dennes vägnar har vidtagit vid exekutiv fastighetsförsäljning. Jag ansluter mig sålunda till beredningens förslag också i det avseendet. Det finns anledning understryka att det i många fall kan vara påkallat att förvaltaren också underrättar borgenär om att han inte anser sig böra framställa visst yrkande, t. ex. begäran om anslutning.

En sådan underrättelse bör sändas i så god tid att borgenären blir i tillfälle att själv föra sin talan vid försäljningen. Någon särskild föreskrift i dessa hänseenden anser jag inte behövas.

I enlighet med beredningens förslag har de sist berörda reglerna om förvaltarens åligganden vid försäljning av fastighet på auktion tagits in i ett nytt fjärde stycke av förevarande paragraf. I redaktionellt avseende har föreskrifterna anpassats till FRL.

71 §

Lagberedningen. Med hänsyn till att exekutiv försäljning av fartyg, som avses 1 94 8 UL, numera ombhbesörjs av ÖE föreslår beredningen en jämkning

i fjärde stycket i denna paragraf.

I femte stycket föreslås ändringar som föranleds av FRO.

I sjätte stycket har beredningen uteslutit vad som nu sägs om försäljning av gäldenären lillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans fasta egendom, eftersom sådan rätt inte vidare skall kunna brytas ut och säljas.

I ett nytt sjunde stycke har beredningen för lös egendom fört in motsvarighet till vad som i 70 § fjärde stycket har föreslagits beträffande fast egendom. Beredningen framhåller att bestämmelsen huvudsakligen får betydelse vid försäljning av luftfartyg; eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Det kan emellertid enligt beredningen tänkas, att även borgenärer som har förmånsrätt enligt 14 8 FRO (jfr 12 § FRL och nuvarande 17 kap. 6 a § HB) kan ha rätt att få betalt före utmätningssökande. Med hänsyn till detta föreslås en andra punkt i sista stycket av förevarande 71 §, enligt vilken vad som i 70 $ sista stycket sägs om talan för borgenärer även skall gälla borgenärer som har förmånsrätt enligt 14 § TRO.

Departementschefen. Jag ansluter mig till beredningens förslag beträffande förevarande paragraf. Redaktionellt har bestämmelserna i paragrafen anpassats till FRL.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 357

76 8

Departementschefen. Den hänvisning till 17 kap. HB som nu görs i sista punkten i paragrafen har ersatts med en hänvisning till FRL.

78 8

Gällande rätt. I denna paragraf regleras möjligheterna för konkursförvaltaren att ingå förlikning angående osäker eller tvistig tillgång. Om förvaltaren finner förlikningsanbud fördelaktigt för konkursboet, skall han inhämta samtycke av borgenärcerna, när fråga är om fast egendom, och annars av rättens ombudsman. Om rättens ombudsman inte godkänner förlikningsanbudet, kan förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Förlikning får dock aldrig ingås innan gäldenären har fått tillfälle att yltra sig. Om gäldenären vägrar sitt samtycke till förlikning som avser äganderätten till fast egendom, är förlikningsfrågan förfallen. I fråga om annan egendom får förlikning ske även mot gäldenärens bestridande. Gäldenären får emellertid själv utföra tvisten om han ställer säkerhet för vad som bjuds i förlikning.

Lagberedningen. Beredningen framhåller, att det vid den i anslutning till 70 § nämnda enkäten har framställts önskemål om upphävande av gäldenärens rätt att utan vidare hindra förlikning som avser äganderätt till fast egendom. Beredningen har funnit att önskemålen bör beaktas och föreslår därför ändringar i denna paragraf. Innan förlikning ingås skall förvaltaren enligt förslaget höra gäldenären, när det lämpligen kan ske. Om gäldenären då inte låter sig avhöra, skall det inte hindra förlikning. Beredningen har däremot inte funnit anledning att föreslå ett avskaffande av den rätt som gäldenären nu har att själv utföra talan rörande annat än fast egendom. Det är enligt beredningen naturligt atl som en konsekvens av den föreslagna ändringen låta den bestämmelsen omfatta också fast egendom.

Remissyttrandena. Hovrätten för Övre Norrland anser det välmotiverat att inte göra någon skillnad mellan fast och lös egendom i fråga om gäldenärens möjligheter att hindra förlikning. Man pekar emellertid på alt kravet på borgenärernas godkännande kvarstår i fråga om fast egendom. Hovrätten sätter i fråga om delta är en lämplig gränsdragning. Särskilt med hänsyn till den utvidgning av kretsen av fastighetstillbehör som har inträtt genom tillkomsten av lagen om vad som är fast egendom måste kravet mången gång verka betungande för borgenärerna och leda till onödiga fördyringar. Å andra sidan kunde i fråga om annan egendom, t. ex. patenlrättigheter finnas skäl att kräva borgenärernas godkännande. Hovrätten vill därför föreslå, att skyldigheten att inhämta borgenärernas godkännande skall gälla frågor av betydenhet.

Departementschefen. Jag anser den föreslagna ändringen i fråga om gäldenärens ställning när förlikningsanbud har gjorts vara lämplig. Med anledning av vad hovrätten för Övre Norrland har anfört vill jag framhålla att frågor om förlikning beträffande fast egendom i allmänhet är av sådan vikt att bor-

358 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 genärernas samtycke alltid bör inhämtas. Något beaktansvärt behov av undantag från vad som nu gäller i det avseendet anser jag sålunda inte föreligga. Å andra sidan finner jag det inte vara lämpligt att låta regeln om borgenärernas samtycke omfatta också annan egendom än fast egendom. Det står alltid förvaltaren fritt att und.er hand inhämta borgenärernas åsikt. Departementsförslaget överensstämmer sålunda i sak med beredningens förslag.

138 8

Departementschefen. Jag avser att föreslå bestämmelser i 19 8 FRL som innebär att böter, viten och fordringar på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott vid konkurs går efter andra fordringar. Vad som i första stycket av förevarande paragraf i dess nu gällande lydelse sägs om böter bör gälla alla fordringar som avses i 19 8 FRL. I departementsförslaget har lagrummet ändrats i enlighet därmed.

143 8

Departementschefen. Den hänvisning till bestämmelserna i 17 kap. 4 8 HB som nu görs i paragrafens första stycke har i departementsförslaget ändrats till att avse motsvarande bestämmelser i FRL.

195 8

Lagberedningen. Beredningen framhåller att förslaget att jordägares och hyresvärds retentionsrätt skall upphävas föranleder att vad 195 8 KL f. n. innehåller om sådan retentionsrätt bör utgå.

Beredningen påpekar vidare att med panträtt i fast egendom enligt KL förstås även sådan förmånsrätt i fast egendom som stadgas i 17 kap. 6 § HB. I JB och FfL åsyftas däremot med panträtt i fast egendom endast panträtt på grund av inteckning. Då samma terminologi bör eftersträvas i KL, föreslår beredningen, att som första stycke i 195 § tas upp föreskriften att med panträtt i fast egendom likställs särskild förmånsrätt som på annan grund gäller i egendomen.

Departementschefen. I enlighet med beredningens förslag har i departementsförslaget i ett nytt första stycke i denna paragraf föreskrivits att med panträtt i fast egendom i KL likställs särskild förmånsrätt som på annan grund gäller i egendomen. Med särskild förmånsrätt menas därvid sådan förmånsrält som avses i 6 8 1 resp. 7 8 I och 2 FRL och som skall gälla i fast egendom resp. tomlrätt.

Som jag förut har nämnt kommer jag senare denna dag att föreslå att nuvarande bestämmelser om jordägares och hyresvärds retentionsrätt upphävs. Med hänsyn härtill har i departementsförslaget, liksom i beredningens förslag, den undantagsbestämmelse om sådan retentionsrätt som nu finns i förevarande paragraf fått utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 359

216 §

Departementschefen. ändringen i denna paragraf är föranledd av att 4 § föreslås upphävd.

Övergångsbestämmelserna

Deparlementschefen. Liksom i fråga om övriga författningsförslag som nu läggs fram föreslås att lagen om ändring i KL skall träda i kraft den 1 januari 1972. Föreskrift om detta har tagits upp under punkt 1 i övergångsbestämmelserna.

De ändringar som föreslås i 70 och 71 §§ bör tillämpas så snart FfL eller LfL skall tillämpas vid cxekutiv försäljning av egendom under konkurs, Enligt övergångsbestämmelserna till FfL och LfL skall dessa tillämpas på varje med dem avsedd försäljning som sker efter ikraftträdandet. I överensstämmelse härmed har i punkt 2 av här ifrågavarande övergångsbestämmelser föreskrivits att de nya bestämmelserna i 70 och 71 §§ KL skall tillämpas på alla försäljningar som sker efter ikraftträdandet.

I 70 och 71 §3 KL i deras föreslagna lydelse hänvisas i vissa avscenden till 10, 11 och 12 §§ FRL. Dessa hänvisningar bör avse motsvarande bestämmelser i 17 kap. HB i den mån detta föranleds av de övergångsbestämmelser som kommer att föreslås i anslutning till FRL. Föreskrift om detta har också tagits upp i punkt 2 av här aktuella övergångsbestämmelser.

Ett utmätningsförfarande, som har inletts innan gäldenären försatts i konkurs, kan enligt vad som föreskrivs i 24 8 i både dess nuvarande och föreslagna lydelse fortgå under konkursen och leda till exekutiv försäljning av den utmälta egendomen. Om det, i enlighet med nyssnämnda övergångsbestämmelser lill FfL och LfL, kan bli aktuellt att tillämpa någon av dem på sådan försäljning bör 24 § i dess föreslagna lydelse också vara tillämplig. i punkt 2 av här aktuella övergångsbeslämmelser ges föreskrift härom.

De ändrade bestämmelserna om förlikning i 78 § KL bör tillämpas på varje förlikning som är aktuell efter ikrafllrädandet. Också i delta avseende ges föreskrifter i punkt 2 av de föreslagna övergångsbestämmelserna.

Som förut har nämnts avser jag att föreslå att den retentionsrätt i arrendators resp. hyresgästls egendom som nu tillkommer jordägare och hyresvärd skall upphävas. Förslag till lag om ändring i JB med bl. a. denna innebörd kommer att läggas fram i anslulning till att jag senare anmäler förslaget till förmånsrätlislag. Jordägaren och hyresvärden kommer emellertid enligt en allmän övergångsbestämmelse som har tagits in i 31 8 i förslaget till lag om införande av nya jordabalken att vara bibehållna vid sin retentionsrätt om arrende- eller hyresavlalet har ingålls före JB:s ikraftträdande. Det i gällande lydelse av 195 §& KL föreskrivna undantaget för jordägares eller hyresvärds relentionsrätt bör fortfarande tillämpas i den mån retentionsrätt så-

360 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 lunda består. Bestämmelse om detta har tagits upp i punkt 3 av här ifrågavarande övergångsbeslänimelser.

Enligt punkt 4 av de föreslagna övergångsbestämmelserna skall beträffande ändringarna i KL i övrigt gälla att äldre lag skall tillämpas när konkursansökan har gjorts före nya lagens ikraftträdande. Samlidigt föreskrivs att äldre lydelse av 29 och 33 SE skall gälla, när inteckning i fast egendom har sökts före nya lagens ikraftträdande.

3.6 Förslaget till lag om ändring i ackordslagen

Den 20 mars 1970 remitterades till lagrådet förslag till ackordslag m. m. Jag avser att senare denna dag anmäla lagrådets utlåtande med anledning härav och hemställa att Kungl. Maj:l genom proposition föreslår riksdagen att godta bl. a. det nämnda lagförslaget. Avsikten är att den föreslagna ackordslagen skall träda i kraft den 1 januari 1971.

Enligt 16 8 i förslaget till ackordslag skall bestämmelserna i KL om ålervinning i konkurs äga motsvarande tillämpning sedan offentlig ackordsförhandling har inletts och ackordet faststlällls. I andra stycket av paragrafen har emellertid tagits upp en avvikelse från vad som f.n. gäller beträffande återvinning i konkurs. Där föreskrivs sålunda alt vad som i 31 8 KL sägs om återvinning av betalning ger.om utmätning äger motsvarande tillämpning i fråga om förmånsrätt som borgenär har vunnit genom utmätning. Vidare föreskrivs att rätten får föroråina att fortsalt verkställighet av utmälning tills vidare inte får äga rum.

Som framgår av det föregående föreslås nu att 31 8 KL skall ändras så att bestämmelserna inte bara avser återvinning av betalning som har vunnits genom utmätning utan också ger möjlighet lill återvinning av den förmånsrält som utmätningen har medfört. Om denna ändring i KL genomförs, blir de särskilda bestämmelserna. om återvinning av förmånsrätt som har lagils upp i 16 § andra stycket i förslaget lill ackordslag överflödiga.

Den nämnda ändringen i 31 § KL avses träda i kraft den 1 januari 1972. Om ackordslagen sätts i kraft vid avsedd tidpunkt, dvs. den 1 januari 1971, bör 16 § andra stycket i der utformning det f.n. har gälla under 1971. Från och med den 1 januari 1972 bör denna bestämmelse emellertid endast inncehålla föreskriften att rätten, när återvinning söks av förmånsrätt clier betalning genom utmätning, får förordna att fortsatt verkställighet av utmätning tills vidare in!e får äga rum. Förslaget till lag om ändring i ackordslagen, som sålunda skall träda i kraft 1 januari 1972, har utformats i enlighet härmed.

3.7 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Lagberedningen. Beredningen har funnit alt de nya reglerna om fastighetsexekution nödvändiggör följdändringar i lagen (1955:235) med särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 361 bestämmelser om försäljning av utmält luftfartyg m. m. Beredningen har därvid ansett det lämpligt att ersätta 1955 års försäljningslag med en helt ny lag som använder samma metodik som förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom. I beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. har också den terminologi som beredningen använl i fråga om fastighetsexekutionen tagits upp. Några sakliga nyheter av större betydelse innehåller inte förslaget. Beredningens avsikt är att den nya lagen framdceles skall fogas in i UB som elt särskilt kapitel.

Beredningen framhåller att reglerna i 19535 års för säljningslag i i väsentliga delar bygger på 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rält till luftfartyg, som ratificerades av Sverige den 12 maj 1955. Genom ratificeringen föreligger förpliktelse att iaktta vad konventionen innehåller. Däremot kan det exekutiva förfarandet beträffande luftfartyg i andra hänseenden regleras på det sätt som från svensk synpunkt framstår som bäst.

Beredningen påpekar att lös egendom i allmänhet enligt 96 a § UL kan säljas exekutivt under hand. Reglerna om underhandsförsäljning gäller emellertid inte beträffande vanliga fartyg eller luftfarlyg och reservdelar som avses i 1955 års försäljningslag. även om 1948 års konvention inte kan sägas lägga något direkt hinder i vägen för att införa möjlighet till exekutiv underhandsförsäljning av luftfartyg och reservdelar till luftfartyg anser beredningen att en sådan försäljningsmetod inte utan viss svårighet skulle låta sig passas in i det system med kallelser och sammanträden m. m. som konventionen föreskriver. Därtill kommer att en ensartad ordning bör eftersträvas för exekutiv försäljning av luftfartyg och försäljning av vanliga fartyg. Någon översyn av reglerna om ulmätning och försäljning av vanliga fartyg har beredningen inte kunnat genomföra i samband med att här ifrågavarande förslag utarbetades. Beredningen anser sålunda att försäljning av utmätt luftfartyg m. m., åtminstone t. v., skall kunna ske bara på offentlig auktion.

Beredningens förslag om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. bygger på att vissa bestämmelser om underrättelser m. m. kommer att utfärdas i administrativ ordning. 17 §i 1955 års försäljningslag, som innehåller föreskrifter för auktionsförrättare om underrättelser till inskrivningsdomare, saknar därför motsvarighet i beredningens förslag. Vidare anser beredningen alt i administrativ ordning kan föras in bestämmelse om skyldighet för ÖE att anskaffa gravationsbevis rörande egendom som skall säljas (jfr 1 § första stycket i 1955 års försäljningslag och 91 3 6 mom. UL).

Remissyttrandena. Beredningens förslag att 1955 års försäljningslag skall ersättas med en ny lag om exekutiv försäljning av luflfartyg m. m. har godtagits eHer lämnats utan erinran av remissinstanserna. Luftfartsverket har förklarat alt verket inte har något alt erinra mot lagförslaget i vad det berör dess verksamhetsområde.

I remissyttrandena har inte framförts några synpunkter i direkt anslutning till bestämmelserna i lagförslaget. Några remissinstanser, bl. a. hovrät- 12t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

362 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 ten för Västra Sverige och länsstyrelsen i Kalmar län, påpekar emellertid att de erinringar som de har anfört i fråga om bestämmelserna i förslaget till lag om exekuliv försäljning av fast egendom också i tillämpliga delar gäller det här aktuella förslaget.

Departementschefen. Jag delar beredningens uppfattning att reglerna om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. bör anpassas till de nya regler om exekutiv försäljning av fast egendom som nu föreslås. Samordningen bör avse både metodiken och [crminologien. Detta gör det nödvändigt alt ersätta 1955 års Jag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmält luftfartyg m. m. med en hell ny lag.

Som beredningen framhåller bygger 1955 års försäljningslag på 1948 års Genévekonvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Bestämmelserna i denna konvenlion, som har ratificerats av Sverige, måste beaktas också vid utarbelandet av den nya lagstiflningen. Inom det område som regleras av konventionen får den nya lagen alltså ges samma innehåll som den nuvarande, ändringar i sakligt hänscende kan bara företas i frågor som faller utanför detta område.

Departementsförslaget till lag om exckutiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL) överensstämmer i sakligt hänscende med beredningens förslag. Liksom enligt beredningens förslag skall sålunda enligt departementsförslaget försäljning ske på offenllig auklion. I anstulning till vad beredningen har anfört i fråga om försäljningsformen vill jag framhålla att reglerna om exe-

kution i vanliga fartyg f. n. övervägs av beredningen. Frågan om det bör

öppnas möjlighet att sälja vanliga fartyg under hand blir då föremål för uppmärksamnhet. I det sammanhanget torde det framstå som naturligt att ta upp frågan om sättet för försäljning av utmätt luftfartyg till nytt övervägande.

Liksom beredningens förslag förutsätter departementsförslaget att kompletterande beslämmelser ulfärdas i administraliv ordning. Till kommande tillämpningsföreskrifter bör i enlighet med beredningens förslag kunna överföras de bestämmelser som finns i 17 §i 1955 års försäljningslag.

I redaktionellt avseende har LfL givits en utformning som ansluter till departementlsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL). Detta innebär att bestämmelserna i beredningens förslag blivit föremål för viss omdisposition. Som nyss har nämnts har någon saklig ändring inte genomförts. I 24 §i beredningens förslag har särskilt angivits att, när egendom säljs execkutivt under konkurs, egendomens ägare företräds av konkursförvallaren. Eftersom detta får anses ligga i sakens natur, saknar departementsförslaget motsvarande föreskrift. Beredningen har också velat ta in en crinran om förvaltarens åligganden enligt KL, när egendom säljs exekutivt under konkurs. En sådan erinran behövs enligt min mening inte. Den saknar sålunda också motsvarighet i departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 363

158 Paragrafens första stycke motsvarar 1 § första stycket och 3 § tredje stycket i lagberedningens förslag. Andra stycket har i beredningens förslag sin motsvarighet i 1 3 andra stycket.

Lagberedningen. Föreskriften att utmätt luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg säljs av ÖE överensstämmer med vad som nu föreskrivs i 2 §i 1955 års försäljningslag.

Hänvisningen i andra stycket till lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg motsvarar 1 § andra stycket i 1955 års försäljningslag. Hänvisningen avser luftfartyg vilka är registrerade utomlands i stater som tillträtt 1948 års konvention. Vid exekutiv försäljning av sådana luftfartyg här i landet skall vissa särskilda rättigheter beaktas. Det gäller bl. a. med besittning förenad rätt att genom köp förvärva luftfartyg och nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader.

Departementschefen. I 1 § första stycket har som en andra punkt förts in bestämmelsen att försäljning skall ske på offentlig auktion (jfr 1 § första stycket FfL). I övrigt överensstämmer departementsförslaget i sak med beredningens förslag.

28 Paragrafen motsvarar 2 § i lagberedningens förslag.

Deparlementschefen. Paragrafen har utformats i enlighet med beredningens förslag. Den motsvarar 2 § första stycket FfL.

38 Paragrafen motsvarar 3 § första och andra styckena i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har tagits upp bestämmelser om tidsfrist för försäljning av utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar till sådant fartyg och om anstånd med försäljning. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen.

Som framgår av vad som anförts i anslutning till 1 § har bestämmelsen om försäljningssättet som finns i 3 § tredje stycket i beredningens förslag förts över till 1 § första stycket i departementsförslaget.

4§

Paragrafen motsvarar 4 8 i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. I 87 § 2 mom. UL meddelas f. n. bestämmelser om rätt för inteckningshavare att lösa ut utmätningssökanden. Bestämmelserna i detta ämne har flyttats till denna paragraf i förslaget.

I motsats till gällande lag (87 8 1 mom. UL) upptar förslaget inte någon

364 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 bestämmelse om prioriteten, när utmätning har skett för del av fordran för vilken egendomen svarar på grund av inteckning. Liksom i motsvarande fall vid ulmälning av fast egendom har beredningen ansett det självklart, att utmätningssökanden skall ha företräde framför den utlösande beträffande återstoden av sin fordran. Pantförskrivningen till honom gäller alltjämt och han kan inte genom utlösningen bli sämre ställd än om han genom egendomens försäljning fått betalt för den del av hans fordran som utmätningen avsåg.

Departementschefen. Paragrafen har, med vissa redaktionella jämkningar, utformats i enlighet med beredningens förslag. Den motsvarar 12 § FIL.

5 §

Paragrafen motsvarar 5 §i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Under konkurs kan konkursförvaltaren enligt 71 8 KL göra framställning om att luftfartyg eller intecknade reservdelar till Iuftfartyg skall säljas i exekutiv ordning. För sådant fall gäller enligt 7 § i 1955 års försäljningslag, att vissa förmånsberättigade borgenärer kan ansluta sig till försäljningsyrkandet med verkan att försäljningen skall äga rum och lägsta bud bestämmas som om den anslutande varit utmätningssökande. Motsvarande beslämmelser har tagits upp i 5 § i förevarande förslag. Därvid har gjorts vissa jämkningar.

Enligt förslaget skall sålunda anslutningsrätt få utövas så snart exekutiv försäljning skall ske under konkurs, oavsett vem som tagit initiativ till försäljningen. Bland dem som f.n. kan begära anslutning uppräknas borgenär som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 8 HB. I stället för förmånsrätt enligt detta lagrum skall träda förmånsrätt enligt 12 eller 13 8 FRO (jfr 10 och 11 $$ FRL). Samma befogenhet bör tillkomma borgenär med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 a 8 HB som motsvaras av 14 § FRO (jfr 12 8 FRL). Föreskrift härom har tagits upp i förslaget. Anslutningsrätten för dessa borgenärsgrupper har enligt beredningen dock mycket ringa praktisk betydelse, eftersom deras förmånsrätt går efter förmånsrätten för fordringar, med vilka är förenad luftpanträtt eller för vilka egendomen svarar på grund av inteckning eller med vilka är förenad retentionsrält. Om konkursförvaltaren begärt försäljning, kommer därför lägsta budet att regelmässigt bestämmas på samma sätt, vare sig anslutningsrätt utövas eller inte. Beredningen utgår från att förvaltaren i hithörande fall måste anses begära försäljning inte bara för att tillgodose oprioriterade borgenärers rält utan även med tanke på borgenärer som har allmän förmånsrätt. Beredningen erinrar i sammanhanget om att förvaltaren enligt beredningens förslag till ändring av 71 8 KL skall föra talan för borgenärer som har förmånsrätt enligt 12—14 §§ FRO (jfr 10—12 8§ FRL). Endast i fråga om egendom, som före konkursen utmätts för fordran utan förmånsrätt eller med sämre förmånsrätt än enligt 12, 13 eller 14 8 FRO 'och skall säljas under konkursen, kan anslutningsrätten för nyss-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 365 nämnda borgenärer få praktisk betydelse. Utmätning av lös egendom ger utmätningssökanden sämre förmånsrätt än som är förenad med fordringar som avses i 12—14 88 FRO och borgenärer som har förmånsrätt enligt sistnämnda lagrum kommer därför att ligga inom skyddsbeloppet, om inte anslutningsrätt finns och ulövas.

Om försäljning kommer till stånd under konkurs, skall borgenärer som avses i 12—14 §§ FRO — om deras fordringar har anmälts — få utdelning efter sin förmånsrält vare sig anslutningsrätt ulövats eller inte.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. I redaktionellt hänseende har bestämmelserna anpassats till FRL.

Bestämmelserna har motsvarigheter i 13 8 FfL.

65 Paragrafen motsvarar 6 8 i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Bestämmelser om kungörande av auktion finns nu i 3 § i 1955 års försäljningslag. Med hänsyn till innehållet i artikel VII i 1948 års konvention bör den tid som skall förflyta mellan kungörandet och auktionen, minst sex veckor, bestämmas i själva lagen. I FfL har motsvarande fråga överlämnats till tillämpningsförfattning. Kungörelsen skall även innehålla uppgift om fördelningssammanträdet. Tiden för detta sammanträde är f. n. genom 1 § i 1955 års försäljningslag och 140 8 UL bestämd till fjorton dagar efter auktionen. Förslaget överlåter åt ÖE att bestämma tiden, men i stället skall tiden kungöras. Det förutsätts inte i förslaget, att något särskilt bevakningssammanträde skall hållas. Kungörelsen behöver följaktligen inte innehålla någon uppgift därom. Sakägarna skall uppmanas att anmäla sin rätt senast vid auktionen, dvs. innan ÖE övergår till att ropa ut egendomen.

Departementschefen. Paragrafen har utformats i enlighet med beredningens förslag.

7§

Paragrafen motsvarar 7 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Bestämmelserna i paragrafen ersätter senare delen av 3 § i 1955 års försäljningslag. De är betingade av innehållet i 1948 års konvention och har därför tagits in i lagen, fastän de är tämligen detaljerade.

Det kan vara tveksamt, om inte lagen borde innehålla föreskrift att underrättelserna skall ange vem som har begärt försäljning. Frågan har dock inte så stor praktisk betydelse i fråga om luftfartyg och reservdelar därtill. Beredningen anser det i varje fall vara tillräckligt, om tillämpningsförfattningen innehåller bestämmelser i ämnet.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer med beredningens förslag. Enligt min mening bör i administrativ ordning föreskrivas att underrättelse till sakägare skall innehålla uppgift om vem som har begärt försäljning.

366 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

88 Paragrafen molsvarar 8 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Bestämmelserna i denna paragraf är nya men har beträffande fast egendom sin motsvarighet i 24 8 FfL (jfr 22 § i motsvarande departementsförslag) som i sin tur ersätter 104 8 UL. Beredningen har ansett, att det också i förevarande lag bör anges hur ÖE skall handla för den händelse att utlysandet av auktion visar sig vara bristfälligt.

Beredningen anmärker i sammanhanget, att påföljderna av underlåtenhet att iaktta föreskrifterna om utlysandet i 1948 års konvention skall bestämmas av försäljningslandets lag, dock med beaktande av att försäljning som sker i strid med nämnda föreskrifter under vissa omständigheter kan förklaras ogiltig.

Departementschefen. Med viss redaklionell jämkning har paragrafen utformats i enlighet med beredningens förslag.

98

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. I paragrafen regleras det inledande förfarandet vid auktionen. Paragrafen ersätter första stycket i 4 8 i 1955 års försäljningslag.

Som framgår av FfL skal! särskilt bevakningssammanträde alltid hållas före exekutiv fastighetsauktion. Det kan och kommer sannolikt i allmänhet också att hållas i omedelbar anslutning till auktionen. För luftfartygsförsäljningarnas del finns knappast någon anledning att frångå gällande ordning, vilken innebär alt bevskningar som inte redan har gjorts får ske vid auktionens början innan den utmätta egendomen utbjuds till försäljning.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

10 8

Paragrafen motsvarar 10 3 i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. 1 denna paragraf anges vilka fordringar som skall tas upp i sakägarförteckningen. Bestämmelser härom finns f. n. i 4 § andra stycket i 1955 års försäljningslag. Förutom utmätningsfordringen jämte kostnaden för förfarandet kommer normalt inte i fråga andra fordringar än sådana, för vilka egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt. Några rältigheter av nyttjanderättstyp skall inte beaktas vid försäljning av inhemska luftfartyg. Om egendomen är avträdd till konkurs, skall också i sakägarförteckningen tas upp arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Har utmätning av egendomen skett före beslutet om egendomsavträdet och skall verkställigheten trots konkursen fortgå, skall därjämte tas upp anmälda fordringar som har förmånsrätt enligt 12—14 §§ FRO (jfr 10—12 83 FRL).

När fråga är om försäljning av luftfartyg, vilket registrerats i främmande

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 367

stat som tillträtt 1948 års Genevekonvention, och intecknade reservdelar till sådant luftfartyg, skall i sakägarförteckningen upptas också andra anspråk. Detta framgår av 6 § andra stycket i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till konvenlionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Om en intecknad fordringshandling vid exekutiv försäljning innehas av egendomens ägare, får denne enligt 28 § i lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg lillgodonjuta samma rätt som skulle ha tillkommit innehavare av inteckningen, dock inte ränta. Med anledning härav har i ett andra stycke av förevarande paragraf lagits in en erinran om att med fordran avses även ägarhypotek.

Deparlementschefen. Paragrafen stämmer i sak överens med vad bercedningen har föreslagit. I redaktionellt hänseende har den fått en utformning som ansluter till 25 § FfL.

11 8

Paragrafen motsvarar 11 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I enlighet med beredningens förslag har i förevarande paragraf tagits upp vissa bestämmelser rörande sakägarförteckningen, som kompletterar dem som finns i 10 8. Bestämmelserna, som ersätter 4 § andra och tredje styckena i 1955 års försäljningslag, har motsvarighet i 26 § FfL.

Paragrafen motsvarar 12 8 i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. 1 första punkten i paragrafens första stycke föreskrivs att fordran i sakägarförteckningen skall tas upp med dess belopp på dagen för köpeskillingsfördelningen, vilken skall vara bestämd och kungjord på förhand (jfr 6 §). Regeln överensstämmer i sak med 29 §, jämförd med 34 8 5. FfL (jfr 27 och 36 §§ i motsvarande departemenlsförslag). Beredningen framhåller alt i fråga om luftfartyg behöver inte fördelningsdagen och dagen då köparen får komma i besittning av egendomen sammanfalla (jfr 17 8 femte stycket i departementsförslaget).

Övriga regler i första slycket har också molsvarigheter i FfL. I 1955 års försäljningslag motsvaras de av en hänvisning i 4 § tredje stycket till 110 § 1 mom. UL. |

Ränteregeln i andra stycket av paragrafen motsvaras i 1955 års försäljningslag av hänvisning som 4 § tredje slycket gör till 112 § UL. Enligt 28 §i lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg får ränta inte beräknas på ägarhypotek. Beslämmelse härom har beredningen ansett böra tas upp även i förevarande paragraf. :

Departementschefen. Paragrafen har, med vissa redaktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag.

368 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 13 8 Paragrafen motsvarar 13 £ första stycket (delvis), 13 § andra och tredje styckena saml inledningen av 15 § i lagberedningens förslag. Departementschefen. I derna paragraf har i departementsförslaget sammanförts vissa föreskrifter att skyddsbelopp m. m. skall anges i sakägarförteckningen. Paragrafen har fått en redaktionell utformning som ansluter till 30 8 FEL. Den i andra stycket av paragrafen upptagna bestämmelsen, som motsvarar 3 § andra slycket i 1953 års försäljningslag, är betingad av artikel X (3) i 1948 års konvention.

14 § Paragrafen motsvarar 14 §ilagberedningens förslag. Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf om samtidig försäljning av flera luftfartyg eller av luftfartyg och intecknat lager av reservdelar överensstämmer i sak medl de bestämmelser som nu finns i 6 §i 1955 års försäljningslag. Paragrafen har utformals i enlighet med beredningens förslag.

15 8 Paragrafen motsvarar 13 3 första stycket (delvis) i lagberedningens förslag. Departementschefen. Av 5 £1i1955 års försäljningslag framgår alt täckningsprincipen gäller vid exekutiv försäljning av luftfarlyg m. m. I förevarande paragraf i departementsförs:aget har tagits upp bestämmelser som ger uttryck för den nämnda principen. Förslaget innebär att försäljning kan ske så snart skyddsbeloppet är uppnålt. Paragrafen har fått en utformning som ansluter till 32 § första stycket FfL. Som beredningen har påpekat kan utöver köpeskilling knappast komma i fråga andra medel än förverkad handpenning (jfr 23 § i departementsförslaget).

16 § Paragrafen motsvarar 15 § 1 ilagberedningens förslag. Departementschefen. I denna paragraf i departementsförslaget har tagits upp bestämmelser om betalningsvillkor som motsvarar dem som nu finns i 8 $i 1955 års försäljningslag. I paragrafens andra stycke anges att det skall anmärkas i sakägarförieckningen, om fordran inte får innestå.

17 8 Paragrafen motsvarar 15 8 2 och 3 i lagberedningens förslag. Lagberedningen. Enligt beredningens förslag skall handpenningen vid inrop på auktion liksom f. n. fastställas till en sjättedel av köpeskillingen och

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 369 minst kostnaden för förfarandet. Någon anledning att såsom i gällande lag (jfr 10 8 i 1955 års försäljningslag) maximera handpenningens belopp till vad som skall betalas kontant anser beredningen inte finnas, eftersom övertagandeprincipen inte tillämpas utan köpeskillingen skall betalas kontant, om inte annat avtalas. Ställs säkerhet i slället för kontant handpenning, skall den enligt förslaget avse handpenningens belopp. Att såsom f. n. kräva säkerhet för större belopp förefaller beredningen inte vara behövligt. Att borgen skall vara proprieborgen framgår av 48 § i förslaget till lag om ändring i UL.

Liksom vid fastighetsförsäljning har i beredningens förslag staten och kommun befriats från skyldighet att lämna handpenning eller ställa säkerhet men ålagts ersättningsskyldighet intill motsvarande belopp.

Enligt förslaget äger köparen komma i besittning av egendomen, när köpeskillingen betalts till fullo. Förslaget skiljer sig i detta hänseende från 34 § FfL (jfr 36 8 i motsvarande departementsförslag) enligt vilken fördelningsdagen skall anses som tillträdesdag. Detta sammanhänger med att fast egendom kan ge betydande avkastning, varför tillträdesdagen bör vara fix. Beträffande utmätta luftfartyg och reservdelar kan knappast någon avkastning väntas men däremot kostnader för garagehyra och liknande som kanske kan undgås genom att köparen tar hand om egendomen.

Departementschefen. I denna paragraf i departementsförslaget har tagits in föreskrifter dels om handpenning vid inrop på auktion (första—tredje styckena) dels om betalning av återstående del av den kontanta köpeskillingen (fjärde stycket) dels om köparens rätt att komma i besittning av egendomen och om egendomens ansvar för skuld efter besittningstagandet (femte styckel).

Departementsförslaget i de nu angivna delarna har i allt väsentligt utformats i enlighet med beredningens förslag. I förhållande till beredningsförslaget har emellertid gjorts vissa avvikelser. I departementsförslaget har sålunda inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i beredningens förslag (15 § 2. första stycket i sista punkten) alt bestämmelserna i lagen om handpenning också gäller säkerhet för handpenning. Eftersom detta får anses ligga i sakens natur, har någon uttrycklig bestämmelse inte ansetts vara påkallad (jfr 35 8 FfL). Den befrielse från skyldighet att lämna handpenning som beredningen har velat tillerkänna kommuner har utsträckts till att avse också kommunalförbund (jfr 35 § tredje stycket FfL och 48 §i förslaget till lag om ändring i UL).

18 8

Paragrafen motsvarar 16 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Bestämmelserna överensstämmer med dem som har tagits upp i 37 § FfL. De ersätter den hänvisning till 118 § UL som nu görs i 4 $ tredje stycket i 1955 års försäljningslag. :

370 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971

19 8

Paragrafen motsvarar 17 § : lagberedningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen ges bestämmelser som ersätter dem som nu finns i 9 8 i 1955 års försäljningslag. Bestämmelserna har utformats i överensstämmelse med 38 § andra stycket FfL.

20 8

Paragrafen motsvarar 18 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Bestämmelserna i paragrafen ersätter de bestämmelser som nu finns i 11 §i 1955 års försäljningslag.

Beredningen påpekar att auktionsförrättare enligt 93 8 UL kan vägra att godta för låga inrop. Detta gäller emellertid inte vid auktion på vanliga fartyg och luftfartyg. Beredningen har inte kunnat finna att några sakliga invändningar kan framställas mot att den som förrättar auktion på luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana fartyg får motsvarande befogenhet att vägra godta inrop. Beredningen anser emellertid att frågan härom kan anstå till dess beredningen behandlar försäljning av vanliga fartyg.

Departementschefen. Förevarande paragraf har givits en ulformning som nära ansluter till 40 § FfL. I motsats till sistnämnda paragraf innefattar den inte någon befogenhet för den som förrättar auktion att vägra att godta inrop, som kan anses vara för lågt. I och för sig framstår det som tveksamt, om det föreligger något behov av en sådan befogenhet vid försäljning av luftfartyg (jfr prop. 1967: 16 s. 135). Som beredningen framhåller bör emellertid frågan härom kunna tas upp till nytt övervägande vid översynen av reglerna om exekution i fartyg. Det framstår också enligt min mening som lämpligt att reglerna i det avseendet bör vara desamma för vanliga fartyg och luftfartyg.

21 och 22 88

Paragraferna molsvarar 19 och 20 §§ i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Paragraferna rör påföljd av underlåtenhet att belala föreskriven handpenning eller återstoden av köpeskillingen. Dessa frågor rtegleras nu av 95 8 1 mom. UL, jämfört med 1 §i 1955 års försäljningslag, samt 11 och 12 88 i sistnämnda Jag. De föreslagna paragraferna, som har utformats i anslutning till 40 och 41 §§ FfL, kompletteras av 144 § i beredningens förslag till ändring av UL (jfr 41 och 42 §§ i departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom samt 143 a § i departementsförslaget till lag om ändring i UL).

Belalar inroparen inte återstående ogulden del av köpeskillingen, skall auktionsförrättaren enligt 12 §i 1955 års försäljningslag ombesörja ny auktion. Förslaget föreskriver, att nytt försäljningsförsök skall göras, om sökanden inte avstår därifrån.

Frånsett det nu angivna fallet skall inte ske mer än ett försäljningsförsök. Misslyckas det, går utmätningen åter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 371

Departementschefen. Förevarande paragrafer i departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag.

23 3

Paragrafen motsvarar 21 §i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen ges regler om användningen av handpenning, när inropare inte har fullgjort sin betalningsskyldighet. Reglerna har motsvarigheter i 43 8 FfL. De kompletteras av bestämmelserna i 143 a 8 i förslaget till lag om ändring i UL och ersätter bestämmelserna i 12 § första stycket i 1955 års försäljningslag.

24 8

Paragrafen motsvarar 22 § i beredningens förslag.

Lagberedningen. I 22 §i sitt förslag har beredningen tagit upp vissa regler om köpeskillingsfördelning och om fullföljd av talan.

Bestämmelser om köpeskillingsfördelning och vad som bar samband därmed finns f.n. i 13 och 14 88 i 1955 års försäljningslag som kompletteras av 140 § UL. I förslaget hänvisas i det avseendet till vad som föreskrivs beträffande fast egendom i 143—166 §§ UL, i den lydelse som dessa paragrafer har i beredningens förslag till lag om ändring i UL.

Departementschefen. Paragrafen har utformats i enlighet med beredningens förslag. I sakligt hänseende innebär bestämmelserna i paragrafen inte någon nämnvärd ändring i vad som nu gäller.

Paragrafen motsvarar 23 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I enlighet med beredningens förslag har i förevarande paragraf lagits upp bestämmelser som motsvarar dem som ges i 48 8 FfL. Bestämmelserna har inte någon motsvarighet i 1955 års försäljningslag.

Li

Övergångsbestämmelserna

Punkt 1. Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med FfL, dvs. den 1 januari 1972.

Punkt 2. Eftersom den nya lagen inte innehåller några större sakliga nyheter, bör den i princip vara tillämplig även i redan anhängiga ärenden, om inte annat anges i övergångsbestämmelserna. Liksom i fråga om FfL bör alltså gälla att nya lagen blir tillämplig på varje auktion som äger rum efter ikraftträdandet. Om lagen skall vara tillämplig på auktion, bör också förberedande åtgärder inför auktionen ske i enlighet med lagen. I denna punkt föreslås sålunda att nya lagens bestämmelser om sakägarförteckning samt om kungörande av auktion och vad som har samband därmed skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktion skall hållas först efter ikraftträdandet (jfr punkt 2 första stycket i övergångsbestämmelserna till FfL).

372 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Punkt 3. Har auktion ägt rum före nya lagens ikraftträdande, bör äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt om köpeskillingsfördelning och vad som har samband därmed tillämpas. Föreskriften om detta, som har tagits upp i förevarande punkt, överensstämmer med punkt 7 i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i UL.

Som beredningen framhåller bör det utan särskild föreskrift vara klart alt punkt 12 i övergångsbestämmelserna i förslaget till lag om ändring i UL gäller, när ÖE har meddelat utslag eller verkställt försäljning som rör luftfartyg eller reservdelar därtill.

Punkt 4. Bestämmelserna i 4 och 7 §§ i 1955 års försäljningslag ändrades år 1967. Ändringen hade samband med den nya lagstiftningen om företagsinteckning. I samband med ändringen meddelades en övergångsbestämmelse som innehöll att vad som föreskrevs i 4 och 7 88 i deras äldre lydelse alltjämt skulle gälla, när luftfartyg eller reservdelar enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna till lagen (1966:454) om företagsinteckning fortfarande bäftade för beviljad eller sökt förlagsinteckning. Enligt nämnda punkt i övergångsbestämmelserna kan äldre lag bli tillämplig i konkurs som inträder på grund av ansökan som görs inom tio år efter lagens ikraftträdande den 1 juli 1967.

I enlighet med förslag av beredningen föreslås att nämnda övergångsbestämmelse till ändringen i 1955 års lag skall ha motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen, dvs. att 4 och 7 §§ i 1955 års lag i deras lydelse före den 1 juli 1967 alltjämt skall gälla i de hänseenden som avsågs med 1967 års lagändring.

Punkt 5. På motsvarande sätt som i punkt 9 i övergångsbestämmelserna till FfL och punkt 13 i övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i UL har i förevarande punkt föreskrivits att bestämmelserna i 3 § nya lagen beträffande tidsfrist för försäljning och anstånd därmed inte skall vara tillämpliga vid indrivning av böter m. m.

Punkt 6. I denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på vanligt sätt anger hur hänvisningar till bestämmelser som ersätts genom bestämmelser i nya lagen skall tolkas.

3.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

1 6 § i här ifrågavarande lag föreslås vissa ändringar som har karaktären av följdändringar till förslagen till lagar om exekutiv försäljning av fast egendom och om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. Ändringarna i första stycket av paragrafen medför inte någon ändring i sak. Detsamma gäller beträffande ändringen i första punkten i andra stycket. Den föreslagna hänvisningen i andra punkten i andra stycket till vad som skall gälla beträf-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 313 fande förbehåll för rältighet i fast egendom torde medföra att rättigheter som skall erkännas på grund av förevarande lag, dvs. rättigheler som enligt 2 8 i lagen skall erkännas vid exckution i annan konventionsstats luftfartyg, får ett något bältre skydd än de nu har (jfr 33 och 39 §§ i förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom).

Samtidigt föreslås att ordet ”luftfartsstyrelsen” i 8 8 skall bytas ut mot ”luftfartsverket”.

3.9 Förslaget till lag om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall

I 12 8 av nämnda förordning ges, med anknytning till vad som nu föreskrivs i 120 8 UL, bestämmelser om tillvägagångssättet när vid fastighetsauktion försäljningen skall ske genom utrop i upp- och avslag (s. k. Dutch auction).

Som förut har anförts skall vid fastighetsauktion enligt departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom försäljning i uppslag, dvs. genom bud och överbud, vara den enda tillåtna försäljningsformen. Med hänsyn härtill föreslås alt 12 § i här ifrågavarande förordning skall upphävas.

3.10 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

I propositionen med förslag till JB framhöll jag att min avsikt var att i samband med att förslag om lagstiftning på exekutionsrättens område lades fram ytterligare överväga de bestämmelser i JB som kunde beröras därav (prop 1970: 20 del A s. 393). I enlighet härmed har bestämmelserna i JB nu setts över mot bakgrunden av de förslag beträffande fastighetsexekutionen som jag har behandlat i det föregående. Översynen har föranlett att ändringar föreslås i 6 kap. 15 §, 7 kap. 16, 17 och 19 88, 8 kap. 15 8, 12 kap. 29 8, 17 kap. 10 8, 19 kap. 21 8, 20 kap. 6 och 9 §§, 22 kap. 3 5 samt 23 kap. 2 8.

6 kap. 15 §

I 6 kap. 12 och 13 §§ JB finns bestämmelser om när inteckning helt eller delvis blir utan verkan till följd av exekutivt förfarande beträffande den intecknade egendomen. Bestämmelserna i 12 § avser fall då fastighet har sålts på exekutiv auktion, medan 13 8 rör fall då under exekutivt förfarande fördelas medel som finns att tillgå utan att fastigheten har sålts. I 14 § finns vidare bestämmelser om 'expropriations och liknande tvångsförvärvs inverkan på inteckning och pantbrev.

I 6 kap. 15 § ges föreskrifter om vad som skall gälla i fråga om inteckning och pantbrev när myndighet i annat fall än som avses i 12—14 88 har fördelat medel mellan rättsägare i intecknad fastighet. Föreskrifterna innebär att

374 Kungl. Maj.ts proposition nr 20 år 1971 inteckningen blir utan verkan till den del medel vid fördelningen har fallit ut på panlbrevets belopp. Särskilda bestämmelser gäller för det fall att innehavare av pantbrev vid medelsfördelning har avstålt från sin rätt till betalning.

Som framgår av det föregående föreslås nu regler i FfL som öppnar möjlighet att sälja utmätt fastigket underhand. Bestämmelserna härom innebär bl. a. att köparen vid underhandsförsäljning skall åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt eller i övrigt är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. Förfallna belopp skall emellertid alltid betalas kontant, om inte köparen visar att han avtalat annat med den be- : talningsberättigade (58 § andra stycket FfL). I 143 8 2 mom. i förslaget till lag om ändring i UL har tagits upp regler om medelsfördelning efter underhandsförsäljning. Reglerna innebär att fördelning av tillgängliga medel i första hand skall ske enligt köpevillkorcen och i övrigt enligt de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning. Medelsfördelningen skall ankomma på ÖE.

Av vad som har anförts i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om exekutiv underhandsförsäljning av fastighet framgår att avsikten är att underhandsförsäljning skall ske i former och ha verkan som överensstämmer med vad som gäller beträffande frivillig försäljning, i den mån det förhållandet att det rör sig om en exekutiv försäljning inte måste leda till annat. I enlighet härmed bör en exekutiv underhandsförsäljning lika litet som en frivillig försäljning ha den följden att inteckningar i såld fastighet helt eller delvis blir utan verkan. Efter en underhandsförsäljning bör sålunda i normaifallet inteckning i fastigheten stå kvar ograverad, även om vid medelsfördelningen medel har fallit ut på pantbrevets belopp.

Den nuvarande utformningen av de nämnda bestämmelserna i 6 kap. JB medför att frågan om inverkan på inteckning av medelsfördelning efter exekutiv underhandsförsäljning av fastighet är att bedöma enligt 15 §. Om denna paragraf lämnas oförändrad blir inteckning således utan verkan i den mån betalning vid sådan medelsfördelning faller ut på pantbrevets belopp. För alt undvika detta föreslås att det i ett nytt andra stycke i paragrafen görs undantag för det fall att medelsfördelning sker efter underhandsförsäljning.

Det är inte uteslutet att en underhandsförsäljning av fastighet kan komma alt föregås av en särskild tillbehörsförsäljning. Om en tillbehörsförsäljning i något undantagsfall har föregått en underhandsförsäljning av själva fastigheten, skall tillbehörsmedler. visserligen fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten och övriga medel som finns att tillgå. Därvid skall emellertid fördelningen av tillbehörsmedel ske enligt särskilda regler i FfL. I den mån tillbehörsmedel vid fördelningen faller ut på pantbrevs belopp bör, liksom vid fördelning som avses i 13 §, inteckningen helt eller delvis bli utan verkan.

I enlighet med vad som nu har sagts föreslås att den nämnda undantagsfö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 375 reskriften utformas så alt det framgår att de nuvarande reglerna i 15 § inte är tillämpliga om efter underhandsförsäljning av fastighet andra medel än tillbehörsmedel faller ut på pantbrevs belopp. Innebörden av föreskriften blir att fördelning av köpeskilling och avkastning m. m. efter en underhandsförsäljning aldrig får någon inverkan på inteckningar i fastigheten, medan frågan vilken inverkan fördelning av tillbehörsmedel som sker efter underhandsförsäljning av själva fastigheten får på inteckning får avgöras med tilllämpning av bestämmelserna i 15 § första stycket.

7 kap. 16, 17 och 19 88

I 7 kap. 16 § första stycket, 17 § tredje stycket och 19 § första stycket JB finns f. n. bestämmelser om rättighets ställning när fastighet har sålts på exekuliv auktion. Bestämmelserna bör gälla också efter exckutiv underhandsförsäljning av fastighet. I enlighet härmed föreslås bestämmelserna få ändrad lydelse.

8 kap. 15 § och 12 kap. 29 8

I 8 kap. 15 § och 12 kap. 29 § finns bestämmelser i fråga om arrendators resp. hyresgästs rätt till uppsägning, om fastighet har blivit utmätt före tillträdesdagen. Motsvarande bestämmelser finns nu i 2 kap. 32 § och 3 kap. 30 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

De nämnda bestämmelserna i JB innebär i sin nuvarande utformning att arrendatorn eller hyresgästen får säga upp avtalet om fastigheten utmäts före tillträdesdagen eller om före nämnda dag fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastigheten fastställs till betalning ur denna. Uppsägningen skall dock ske inom tre månader från det arrendatorn eller hyresgästen fick kännedom om utmätningen eller betalningsfastslällelsen. Upphävs utmätningen eller förfaller frågan om fastighetens exekutiva försäljning, får uppsägning inte ske därefter.

I det föregående har föreslagits regler som inncbär att domstols beslut, varigenom fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fastighet, skall ha den verkan att fastigheten anses utmätt (77 a 8 UL). Det har också föreslagits regler om utmätning av ägarhypotek som bl. a. innebär att utmätningsman cfter en sådan utmätning kan förordna att fastigheten skall tas i anspråk, vilket skall ha till följd att fastighelen anses utmätt (91 a § UL). Vidare innefattar FfL regler som innebär att hela fastigheten kan dras in i förfarandet och därigenom anses utmätt om andel i fastigheten har tagits i mät (67 och 68 §§ FfL).

Arrendator eller hyresgäst bör ha rätt att säga upp avtal både om fastigheten utmäts före tillträdesdagen och om den före denna dag är att anse som utmätt enligt de nämnda reglerna. I 8 kap. 15 § och 12 kap. 29 § JB föreslås ändringar i avsikt att låta detta komma till uttryck.

376 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

17 kap. 10 3

Enligt 17 kap. 10 § andra stycket JB skall bestämmelserna i 3 8 i kapitlet inte vara tillämpliga vid bestänrmande av företrädesordningen mellan inskrivna rättigheter vid exekuliv försäljning. Som ett undantag från bestämmelserna i 4 § i kapitlet föreskrivs vidare att, om inskrivning av rättigheter har sökts samma inskrivningsdag, förvärven har lika rätt, om inte annan företrädesordning har fastiställls.

Enligt de föreslagna reglerna om exekuliv underhandsförsäljning av fastighet skall rättigheter som avses med de nämnda bestämmelserna alltid förbehållas vid sådan försäljning. Med hänsyn härtill kan fråga om tillämpning av bestämmelserna i 3 och 4 8§ inte komma upp vid exekutiv underhandsförsäljning. I enlighet med vad lagrådet har förordat (prop. 1970: 20 del A s. 385) har föreskrifterna i 17 kap. 10 § andra stycket därför ändrats till att avse företrädesordningen mellan rättigheter vid exekutiv auktion (jfr 7 kap. 23 3 JB).

19 kap. 21 5

19 kap. 21 § JB innehåller föreskrifter om anteckningar i fastighetsbok eller tomträttsbok med anledning av vissa exekutiva åtgärder. Bl. a. föreskrivs i lagrummet i dess nuvarande utformning att anteckning skall göras, om fordran för vilken panträtt har upplåtits fastställts till betalning ur fast egendom eller tomträtt.

Den nämnda föreskriften bör ändras med hänsyn till att det nu föreslås att beslut varigenom fastställs att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha utmätningsverkan. I sammanhanget kan erinras om att sådan fastställelse med hänsyn till vad som föreskrivs i 13 kap. 26 8 JB också får utmätningsverkan beträffande tomträtt.

20 kap. 6 och 9 88

Enligt 20 kap. 6 § 7 JB gäller att lagfartsansökan skall avslås, om fastigheten på cxekuliv auktion har sålts till annan än lagfartssökanden. Har fastighet på exekuliv auktion sålts till betalning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem den tillhör, har vidare enligt 9 §i samma kapitel förvärvaren rätt att få lagfart utan hinder av att föregående ägare inte har lagfart.

Nu nämnda bestämmelser bör gälla också när fastighet har sålts exekutivt under hand. I enlighet härmed föreslås bestämmelserna få ändrad lydelse.

22 kap. 3 § och 23 kap. 2 §

Enligt 22 kap. 3 § första stycket 4 och 23 kap. 2 § första stycket 6 skall ansökan om inteckning resp. om inskrivning av nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft avslås, om fastigheten har frångått upplåtaren på grund av bl. a. exekuliv auktion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 317

Motsvarande bör gälla också när fastigheten har sålts exekutivt under. hand. I enlighet härmed föreslås bestämmelserna få ändrad Iydelse.

3.11 Förslaget till lag om ändring i uppbördsförordningen (1955: 272)

Enligt 60 § 3 mom. uppbördsförordningen i nu gällande lydelse äger bestämmelserna i 88 c § UL om tidsfrister för utmätning och försäljning av utmält egendom och om anstånd med sådana åtgärder inle tillämpning vid utmätning för skatt. Vidare föreskrivs att bestämmelserna i UL om skyldighet för borgenär att i vissa fall förskjuta kostnad inle skall tillämpas vid sådan utmätning.

Som har anförts i det föregående bör de bestämmelser om tidsfrister för utmätningsförrättning och försäljning av utmätt egendom samt om anstånd med sådana åtgärder som nu föreslås inte vara tillämpliga vid indrivning av skatt. I enlighet härmed föreslås att nämnda föreskrifter i här ifrågavarande förordning ändras till att avse de bestämmelser i dessa avseenden som har tagits in i 88 c 8 UL samt 11 resp. 3 §§ i de föreslagna lagarna om exekutiv försäljning av fast egendom samt om exckutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Enligt förslaget lill lag om ändring i UL skall i 198 § 3 mom. ges generella bestämmelser om skyldighet för borgenär att förskjuta kostnader i utmätningsmål. Samtidigt skall de bestämmelser i detta avseende som nu finns på skilda ställen i UL upphävas. Med hänsyn härtill föreslås den redaktionella ändringen i 60 8 3 mom. uppbördsförordningen att bestämmelserna i 198 3 3 mom. UL undantas från tillämpning vid skatteutmätning och att nuvarande undantagsbestämmelse beträffande förskoltsregler i UL får utgå.

4. Hemställan

I enlighet med det anförda föreligger förslag till

1) lag om exekutiv försäljning av fast egendom,

2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3) lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808), 4) lag om ändring i rättegångsbalken, 53) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

6) lag om ändring i ackordstagen,

7) lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m., 8) lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till

1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till

luftfartyg, 9) lag om ändring i förordningen (1877: 531 s. 51) om nya utsökningsla-

gens ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall,

378 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 10) lag om ändring i jordabalken, 11) lag om ändring i uppbördsförordningen (1955: 272).

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över förslagen under 1)-—10) inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 379

Bilaga 1

(Lagberedningens förslag)

Förslag till

Lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 8.

Fast egendom som tagits i mät säljs av överexekutor.

Om försäljning av tomträtt gäller detsamma som beträffande fast egendom.

28.

Vad i denna lag sägs om utmätt fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

3 8.

Med panträtt i fast egendom avses i det följande sådan panträtt som behandlas i 6 kap. jordabalken. De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även vilandebevis.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt skall i tillämpliga delar gälla även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

Med rättighet som besvärar fast egendom åsyftas i denna lag nyttjanderätt, servitut och samfällighetsrätt som avses i jordabalken och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egendom. |

Förberedande åtgärder och egendomens förvaltning

4 8.

När ärende som avses i denna lag inkommit lill överexekutor, skall det genast upptagas till behandling för de förberedande åtgärder som är påkallade.

5 8.

Överexekutor skall låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. I beskrivningen skall tillbehör anges i den mån det är påkallat med hänsyn till deras värde eller av annan orsak.

Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till denna och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning. Överexe-

380 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971

kutor skall även på annat sätt söka inhämta fullständig utredning i dessa hänseenden och om den ekonomiska belastning som kända rättigheter kan tänkas utgöra för fastigheten, när det är av betydelse för försäljningen. Pantbrev som ägaren innehar skall på anmodan överlämnas och får därefter ej pantförskrivas utan överex.ekutors tillstånd. Om ägaren driver näringsverksamhet på fastigheten, skall överexekutor underrätta känd innehavare av företagsinteckning i verksamheten om ärendet.

6 8. Saknas taxeringsvärde eller kan det antagas vara missvisande, skall överexckulor låta värdera fastigheten vid lämplig tidpunkt. Tillbehör skall värderas för sig, om det finnes påkallat. Om en eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas och taxeringsvärde saknas eller kan antagas vara missvisande för någon av de gemensamt intecknade fastigheterna, skall alla värderas. När faslighet eller tillbehör skall värderas, skall ägaren underrättas om förrättningen.

78. Påstår någon bättre rätt till utmätt fastighet, skall överexekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter att föreläggandet genom överexekutors försorg delgivits honom väcka talan mot utmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken. Om annan än fastighetens ägare påstår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör lill fastigheten, har första stycket motsvarande tillämpning. Väcks cj talan i enlighet med föreläggande som meddelats enligt första eller andra stycket, är talan förlorad mot sökanden, om ej denne själv inom förenämnda tid väckt talan mot den som påstått bättre rätt och den som i ärendel antagits vara ägare. Är tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten ej säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan har utgått.

8 8. Ägare av utmätltt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåla tillbehör eller genom att annat än för husbehov avverka skog, bedriva gruseller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. I övrigt får han tillgodogöra sig normal avkastning av fastigheten till dess den sålts och skall tillträdas av köparen, i den mån annat ej följer av 10 eller 11 8. Detta gäller dock ej växande gröda eller annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen. Ägaren får ej heller upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket. Därjämte äger överexekutor förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning. På begäran av ägaren kan överexekutor medge undantag från förbud som nämns i första eller andra stycket, i den mån det kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 381

9 8.

På begäran av borgenär äger överexekutor vid behov förordna, alt kronofogdemyndigheten skall taga vård om tillbehör till fastigheten. I brådskande fall kan kronofogdemyndigheten på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexckutor, som prövar om den skall bestå.

10 8.

Arrende, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexckutor eller den han förordnar som syssloman. Överexekutor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till annan än överexekutor eller sysslomannen.

11 8.

Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid mot 8 8 eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.

12 8.

Arrende, hyra och annan avkastning av fastigheten som syssloman uppbär skall redovisas till överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Försäljning

13 8.

Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller överexekutor på begäran ger anstånd.

Om ägaren begär anstånd, skall utmätningssökanden få tillfälle att yttra sig. Anstånd får beviljas, om denne medger det eller särskilda skäl föreligger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver ett år från utmätningen.

Försäljning skall ske på offentlig auktion, om ej annat följer av 17 eller 53 8.

14 8.

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning äger utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe. .

Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, till överexekutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

15 8.

Om fastigheten ingår i konkursbo och skall säljas exekutivt, äger borgenär som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller bättre förmånrätt i fastighelen begära att denna säljs för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrks.

Den som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla det hos över-

382 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

exekutor senast två veckor före det bevakningssammanträde som nämns i218.

I fråga om rätt att utlösa honom har 14 8 motsvarande tillämpning.

16 8.

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samilidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall överexekutor utsätta sammanträde för prövning av frågan och kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar överexekutor i enlighet därmed, om särskilda skäl ej föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekutor förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör som avses i 7 § andra stycket, får särskild försäljning därav ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan har utgått.

17 8.

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lösöre. Överexekutor träder därvid i kronofogdemyndighetens ställe.

Tillbehör som i denna ordning sålts för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skilts från denna,

18 8.

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör skall tillkomma dem som har fordringar med rätt i fastigheten, efter det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Vill någon avstå från sin rätt till betalning och inverkar det på villkoren vid fastighetens försäljning, skall han göra det senast vid det bevakningssammanträde som nämns i 21 8. Därefter kan avståendet ej återkallas.

19 §.

Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör förslår att förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, om ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren begär att förfarandet skall fortgå.

20 8.

Tid och plats för auktion på fastigheten bestäms sedan sökanden och ägaren fått tillfälle att yttra sig, när det ej föranleder för stor tidsutdräkt.

Ägaren är pliktig att låta fastigheten visas för allmänheten på lämplig tid. Detsamma gäller för nyttjanderättshavare.

21 8. .

För förhandling om försäljningen skall sammanträde hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag tidigare (bevakningssamman-

träde).

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 383

22 8.

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall även innehålla uppgift om bevakningssammanträdet och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt hos överexekutor senast vid bevakningssammanträdet.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kungörelsen ej utfärdas förrän den försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts eller frågan om sådan försäljning förfallit.

23 8.

Kända innehavare av fordringar eller rättigheter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid underrättas genom brev. Därvid skall anges vem som begärt försäljning, fordran för vilken försäljning skall äga rum och med fordringen förenad rätt i fastigheten. Innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 12 eller 13 8 förmånsrättsordningen behöver ej särskilt underrättas. När anslutning gjorts enligt 15 §, skall det meddelas på motsvarande sätt.

Även sökanden och ägaren underrättas genom brev.

24 8.

Har auktion och sammanträden ej blivit utlysta så som angivits i 22 och 23 8§, skall förfarandet avbrytas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt, och nya tider utlysas.

Sakägare som avses i 23 § skall såvitt möjligt i god tid före bevakningssammanträdet underrättas om avbrottet.

23 8.

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Därefter skall innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen uppmanas att anmäla den. Om anmälan skett hos överexekutor före sammanträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

26 8.

När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning i enlighet med 27—34 88, om ej avvikelse föranleds av 35 8.

278.

I förteckningen upptages 1. om fastigheten ingår i konkursbo:

a) arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen,

384 Kungl. Mai;:ts proposition nr 20 år 1971

b) fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 12 celler 13 8 förmånsrättsordningen, 2. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 8 § 1) eller 9 8 1) eller 2) förmånsrättsordningen och förfallit till betalning senast på den tillträdesdag som anges i 34 §, 3. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, 4. rättighet som besvärar fastigheten och är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig. Rättighet som består oavsett fastighetens försäljning skall dock ej upptagas.

Härtill kommer utmätningssökandens fordran, om den ej ingår under 1—3, och kostnaden för förfarandet.

28 8.

Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före sökandens fordran.

Tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken upptages före pantbrevets kapitalbelopp, om ej borgenären yrkar annat.

Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller om inteckning eller inskrivning är sökt men ännu ej beviljats eller om tvist föreligger.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, upptages, om ej annat följer av 15 8, konkursboet som sökande utan förmånsrätt.

29 8.

Fordran upptages med dess belopp på tillträdesdagen. Panträtt får dock ej på grund härav åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg som följer av 6 kap. 3 § jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn till ägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter kan antagas böra utgå.

Ägarhypotek upptages utan tillägg, om det ej är utmätt.

. 30 8.

Fordran, som ej är förfallen och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

31 3. .

Rättighet som besvärar fastigheten upptages utan att något belopp anges för den.

32 8.

I förteckningen upptagna fordringar med bättre rätt än den för vilken fastighelen skall säljas är skyddade vid försäljningen. Sammanlagda beloppet av sålunda skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet (skydds-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 385

beloppet) skall täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå. Om fordran har bättre rätt som endast gäller i andel av fastigheten, får detta dock ej hindra försäljning, såvida köpeskillingen för fastigheten förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen.

Med tillämpning av 18 § bestämmer överexekutor i vad mån behållen köpeskilling för tillbebör skall användas till betalning av fordran som upptagits i förteckningen. Medlen får ej tagas i anspråk för skyddad fordran annat än i enlighet med vad sålunda blivit bestämt.

I förteckningen anges vilka fordringar som är skyddade. Vidare anges det minsta belopp som måste bjudas för att skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet skall täckas. Bestämmelse som meddelats om användningen av behållen köpeskilling för tillbehör skall också intagas.

33 8.

Beträffande rättigheter som upptagits i förteckningen gäller följande: 1. Rättigheter med bättre rätt än den fordran för vilken fastigheten skall säljas är skyddade utan särskilt förbehåll. Detta är dock icke tillämpligt på rättighet vilken gäller endast i andel av fastigheten och ej har bättre rätt i andelen än fordran som ej är skyddad enligt 32 8.

Inskriven tomträtt gäller alltid utan förbehåll. 2. Andra rättigheter skall särskilt förbehållas, om det saknas anledning till antagande alt de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid räknas rätt till ägarhypotek ej som fordran, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Talan mot överexekutors beslut, varigenom rättighet förbehållits enligt första stycket, får endast föras av den som har bestritt sådant förbehåll. Innehavare av rättighet som ej har förbehållits enligt första stycket får ej föra talan mot överexekutors beslut. | 3. Rättigheter som ej skyddas enligt 1 eller förbehållits enligt 2 kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 38 8. 4, I förteckningen anges vilka rättigheter som skyddas enligt 1 eller förbehållits enligt 2.

Förteckningen skall innehålla erinran om den rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning.

Finns bostadsrätt, skall erinras om den rätt att kvarbo såsom hyresgäst under viss tid som enligt lag tillkommer bostadsrättshavaren.

34 8.

I förteckningen anges även betalningsvillkoren och tillträdesdag. Härom gäller följande: 1. I avräkning på köpeskillingen skall innestå kapitalbeloppet av skyddad fordran som är förenad med panträtt, om ej borgenären framställt yrkande om betalning och fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen eller det föreligger sådant fall som avses i 28 § tredje stycket.

Fordran som är förenad med panträtt endast i andel av fastigheten skall dock betalas kontant.

Första stycket gäller ej heller, om fordran skall betalas med köpeskilling för tillbehör eller om köpeskillingen för fastigheten ej täcker skyddade fordringar och andra medel skall användas därtill.

13 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

386 . Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

2. ägarhypotek skall utan särskilt yrkande betalas kontant, även om det faller inom skyddsbeloppet. 3. Återstoden av köpeskillingen skall betalas kontant, om ej inropar en visar att han avlalat annat med den som enligt förleckningen är betalningsberättigad. 4. Den som inropar fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 1—3 skall betalas kontant eller mindre än den kostnad som skall utgå ur fastigheten. Handpenning skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet kan godtagas jämväl fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täcks av köpeskillingen och kan anses betryggande. Vad som i det följande sägs om handpenning gäller även säkerhet för handpenning intill det belopp som säkerheten gäller.

Staten eller kommun behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 42 8 ersättningsskyldig intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 22 §& kungjorts för köpeskillingens fördelning, i den mån den som enligt förteckningen är betalningsberättigad ej medgivit avräkning. Om det enligt förteckningen är ovisst vem beloppet tillkommer, får det ej avräknas. 5. Som tillträdesdag räknas den dag som kungjorts för fördelningssammanträdet. Överexekutor kan medge inroparen alt taga vård om egendomen tidigare.

Överexekutor kan bestämma, att ogulden avkastning av fastigheten, som enligt 10 eller 11 3 skolat betalas till överexekutor eller syssloman och har förfallit under tiden till och med tillträdesdagen, skall tillkomma köparen. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till överexekutor.

Avkastning som förfaller efter tillträdesdagen tillkommer köparen. 6. Har ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att bo på fastigheten högst tre månader efter tillträdesdagen. Uppgift härom skall intagas i förteckningen.

35 8.

Sakägare vars rätt beror därav äger fordra, att försäljningen skall ske på andra villkor än som angivits ovan, om avvikelsen ej gör intrång i annans rätt. Den som ej själv begärt försäljning får icke motsätta sig, att skyddsbeloppet höjs.

36 8.

Efter fastighetens försäljning svarar denna ej för fordran som avses i 27 8 2 och förfallit till betalning senast på tillträdesdagen.

Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Inroparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse avräknats på den kontanta köpeskillingen, och den förra ägaren blir fri från ansvar därför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 387

37 8.

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Sakägarförleckningen skall föredragas.

Det skall meddelas, alt fastigheten utropas under förbehåll att inrop skall prövas enligt 39 8.

I fråga om rättighet som enligt 33 8 3 kan förbehållas vid auktionen skall iakttagas följande: 1. Fastigheten utropas först utan förbehåll om rättighetlens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Om vid det senare utropet uppnås bud som täcker fordringar med bättre rätt eller lika högt bud, har det budet företräde.

Att ägarhypotek icke täcks utgör ej hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtages, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt. 2. Upptager sakägarförteckningen två eller flera rättigheter som avses i denna paragraf, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon rätlighet och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter har företräde, även om det är lägre. 3. När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, äger rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses under 2 är villig att betala i första stycket angiven skillnad men beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds förslår för att fordringar med bättre rätt skall täckas, skall fastigheten utropas med förbehåll för hans rättighet och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds.

Detsamma gäller, om bud med förbehåll för rättigheten ej understiger bud utan sådant förbehåll men fordringar med bättre rätt ej är täckta. 4, Om borgenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager detta, skall fordringen vid tillämpning av 1—3 räknas som täckt. 5. Om rättighetshavare i stället för betalning ställer säkerhet, skall det gälla.

39 8.

Innan inrop godtages skall överexekutor pröva, att skyddsbeloppet blivit uppnått. även om delta är förhållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Om samtliga berörda sakägare medger det, får inrop godtagas utan hinder av första stycket. Sökanden kan medge, att inrop godtages ehuru kostnaden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej godtagas, om sökandens fordran ej täcks och han motsätter sig.

388 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

40 8.

Om inropare ej utan dröjsmål lämnar föreskriven handpenning, skall fastigheten utropas på nytt. Överexekutor äger på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet.

I fall som avses i 38 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om fastigheten skall utropas på nytt. Om inrop ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Betalar inroparen ej ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssammanträdet, är inropet ogiltigt.

41 8.

Har godtagbart inrop ej skett, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogilligt enligt 40 § tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden ej avstår därifrån.

Om två auktioner hållits utan att fastigheten blivit såld och det saknas anledning till antagande att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, äger överexekutor avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, har 20-—40 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

När nytt försäljningsförsök ej skall göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

42 8.

När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt enligt 40 8 tredje stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta därå frår. tillträdesdagen till och med den nya tillträdesdagen och kostnaden för den nya auktionen. Detta gäller även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som ej förbehölls vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nya inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet.

Blir fastigheten ej såld när ny auktion hålls, är hela handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Återstoden tillkommer inroparen.

Angående rält för inroparen att i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning stadgas i 46 8.

43 8.

Sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts, utfärdar överexekutor köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrevet utfärdas till denne. Har inroparen fått avräkna belopp som skolat betalas kontant, är inroparen och köparen solidariskt ansvariga för beloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 389

44 8.

även om köpebrev ännu ej utfärdats, får inropare, som fullgjort sin betalningsskyldighet, tillträda fastigheten på den för köpeskillingens fördelning bestämda dagen. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Om köparen vill att i sakägarförteckningen upptaget arrende- eller hyresavtal, som ej är skyddat enligt 33 § 1 eller förbehållits enligt 33 3 2 eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot köparen. Beträffande den tid då arrende- eller hyresavtal med anledning av uppsägning skall upphöra gäller vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning eHer frivillig överlåtelse av fastighet.

Om arrendators eller hyresgäslts rätt att begära förlängning av avtalet

Om annan rättighet upphör med anledning av försäljningen, skall köparen underrätta rättighetshavaren, när det behövs.

45 8.

I fråga om rättighet som ej omedelbart skall upphöra efter fastighetens försäljning gäller följande: 1. Om arrende, hyra eller annat vederlag skall utgå under rättighetens hela bestånd i särskilda poster, får fordran hos den förra ägaren ej avräknas på belopp som förfaller till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett år efter tillträdesdagen. Beträffande sådant belopp gäller ej heller betalning till den förra ägaren eller uppgörelse med denne. 2. Fordran som rättighetshavaren förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skett efter att fastigheten utmätts får ej åberopas mot köparen, om rättighetshavaren kände eller bort känna utmätningen. 3. Angående verkan av att i arrende- eller hyresavtal skett ändringar eller

balken är föreskrivet i fråga om frivillig försäljning. ” 4. Angående rättighetshavares rätt till ersättning av tidigare ägare, om rättighelen upphör i anledning av fastighetens försäljning, meddelas beslämmelser i 7 kap. 18 § jordabalken.

Om köpare, som enligt 44 8 svarar för tidigare ägares skyldigheter mot rättighetshavare, underlåter att fullgöra dem, har 19 § andra stycket andra och tredje punkterna i nämnda kap. motsvarande tillämpning.

46 §.

Överklagas exekutiv auktion, skall inroparen utan hinder därav fullgöra sin betalningsskyldighet senast vid fördelningssammanträdet. Han äger också efter sammanträdet tillträda fastigheten, om ej, innan han blivit berättigad därtill, annat förordnats enligt 218 8 utsökningslagen.

Får inroparen enligt meddelat förordnande ej tillträda fastigheten på den bestämda dagen och är hindret ej hävt inom tre månader från samma dag, äger han frånträda köpet och återfå vad han betalt jämte därå upplupen ränta, såvida han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

390 Kungl. Maj:ts: proposition nr 20 år 1971

Gemensamt intecknade fastigheter

47 8.

Bestämmelserna i 13—46 88 gäller även när någon av två eller flera gemensamt intecknade fasligheler skall säljas.

Av gemensam inleckning, för vilken fastigheten svarar enligt 6 kap. 17 eller 18 § jordabalken, skall i sakägarförteckningen upptagas det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförleckningen är betalningsberättigad.

Beträffande försäljning av två eller flera gemensamt inlecknade fastigheter skall även följande särskilda bestämmelser iakttagas. |

48 8.

När gemensamt intecknad. fastighet skall säljas, äger den som har panträtt på grund av inteckningen indraga annan intecknad fastighet i försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta för den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för fordran som har lika eller bättre rält, får han även indraga fastighet som svarar för inteckningen först efter den fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexekutor senast vid bevakningssammanträdet. Det skall delgivas fastighetens ägare med föreläggande för honom att inkomma med yttrande inom lid som överexekutor bestämmer. Bevakningssammanträde och auktion skall inställas, när det behövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid har 24 § motsvarande tilllämpning.

Bifalles yrkandet, anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas. Den får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

49 8.

Till ledning för upprättandet av sakägarförteckning skall vid bevakningssammanträdel upptagas till förhandling hur utrop skall äga rum. Härvid iakttages följande: 1. Gemensamt intecknade fastigheter skall utropas var för sig,

a) om fastigheterna har olika ägare, b) om fastighet med stöd av 48 8 indragits i försäljningen,

c) om någon av fastighelerna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

d) om någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning cller någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp,

e) om det yrkas av innehavare av rättighet i någon av fasligheterna och rättigheten ej skall bestå oavsett om fastigheten säljs,

f) om det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav.

Yrkande som avses under e) eller f) skall framställas innan sammanträdet avslutas. 2. Sedan särskilda utrop ägt rum när det skall ske, skall fastigheterna utropas gemensamt, om de har samma ägare. Har fastigheterna olika ägare, skall gemensaml utrop äga rum endast om full betalning ej uppnåtts för fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller ägarna är ense om aft

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 391

fastigheterna skall utropas gemensamt. Fastighet som endast svarar i andra hand behöver dock ej utropas gemensamt med fastighet som svarar i första hand annat än om särskilda skäl föreligger.

Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop av fastighet som besväras därav, skall det gälla även om därefter gemensamt utrop äger rum. I annat fall skall 38 § tillämpas även vid det gemensamma utropet.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av de förra buden,

skall det gälla, om ej annat följer av 51 §. |

3. I andra fall skall gemensamt intecknade fastigheter endast utropas gemensamt.

50 5

Beträffande upprättandet av sakägarförleckning iakttages följande: 1. I fall som avses i 49 § 1 upprättas särskild sakägarförteckning för varje fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsfordringen har bättre rätt.

Om ansvaret för gemensam inteckning kan komma att vid försäljningen vidgas utöver vad som anges i 47 § andra stycket, skall det anmärkas.

När fastighet indragits enligt 48 8, beräknas tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken med utgångspunkt från den första utmätningen. |

Beträffande fastighet som endast svarar i andra hand anges, om sådant ansvar kan ifrågakomma. 2. I fall som avses under 1 skall varje fordran som är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej inroparen och den som enligt sak- : ägarförteckningen är betalningsberättigad avtalar annat. 3. Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet enligt 49 § skall utropas på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen. 4, I fall som avses i 49 8 3 upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna.

Rättighet som avses i 27 § 4 skall härvid anses upplåten i alla fastigheterna. 5. Vid tillämpning av 35 8 skall iakttagas, att innehavare av gemensam inteckning ej får efterge den gemensamma ansvarigheten annat än om fastighelerna säljs var för sig.

51 8.

Vid auktionen skall även iakttagas följande: 1. Om fastighet indragits i försäljningen med stöd av 48 8 § och den först utmätta fastighelen ej blir såld, skall ej någon av fastigheterna säljas. 2. Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen innan det visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand.

Den i andra hand ansvariga fastigheten får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. 3. När gemensamt intecknade fastigheter, efter föregående särskilda utrop, har utropats gemensamt, skall den köpeskilling som därvid bjudits fördelas efter fastigheternas taxeringsvärden eller, om särskild värdering skett i ärendet, efter de värden som därvid åsatts fastigheterna. Fastighets andel

392 Kungl. Maj:ls proposilion nr 20 år 1971

i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fastigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbebör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas eller utropats utan tillbehör som omfattades därav, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som finnes påkallat av nämnda förhållande.

Finnes beträffande någon av fastigheterna alt dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke uppgår till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt. 4, Om det ej uppnås bud som förslår till betalning av någon del av exckutionsfordringen, får ej någon av fasligheterna säljas. 5. Vid tillämpning av 39 § första stycket skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpeskilling kan uppnås, avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheter som inropats vid auktionen.

For!satt inteckningsansvar

52 8.

Efter försäljning av fast egendom äger överexekutor på begäran av köparen förordna, att inteckning, som annars enligt 6 kap. 11 § första stycket jordabalken blir utan verkan i fastigheten, skall alltjämt gälla.

I fall, då gemensamt intecknade fastigheter sålts i enlighet med gemensam sakägarförteckning och försäljningen omfattade alla fastigheter vari inteckningen gällde, har första stycket motsvarande tillämpning i fråga om inteckningen, om den annars enligt 6 kap. 19 § första stycket jordabalken blir utan verkan.

När gemensamt intecknad fastighet, som enligt 6 kap. 18 § jordabalken svarar för hela inteckningen. i förhållande till de andra fastigheterna, har sålts enligt särskild sakägarförteckning och fordringen har blivit täckt, äger överexekutor på begäran av köparen förordna, att inteckningen, om den annars enligt 6 kap. 19 § andra stycket blir utan verkan i fastigheten, skall alltjämt gälla i denna och att de andra fastigheterna skall vara fria.

Begäran skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för överexekutor.

Överexekutor skall anmäla förordnande enligt denna paragraf till inskrivningsmyndigheten och översända pantbrevet för utfärdande av nytt pantbrev, när sådan åtgärd behövs.

Försäljning under hand

53 §.

Utmätt fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt utretlt vilka fordringar och rättigheter scm belastar fastigheten och försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.

Innan egendomen utbjuds till försäljning under hand skall ägaren och sökanden få tillfälle att yttra sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 393

54 8.

Beträffande villkoren för försäljning under hand gäller följande: 1. Köparen skall åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om ej borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten.

Förfallna belopp skall betalas kontant, om ej köparen visar att han avtalat annat med den betalningsberättigade. Vad som behövs för att läcka kostnad som uppkommit under förfarandet skall också betalas kontant, om ej sökanden medger att försäljning ändå får ske. 2. Före försäljningen upplåtna rättigheter som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid har 45 § motsvarande tillämpning. 3. Köparen skall lämna handpenning enligt vad som i 34 § 4 föreskrivs för inropare på exekutiv auktion.

Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter att köpehandling upprättats. Försummas det, är köpet: ogiltigt.

Beträffande handpenningen har 42 8 motsvarande tillämpning, om köpet blir ogiltigt. Vad i 42 § första stycket sägs om auktion skall även gälla försäljning under hand. 4. I övrigt bestämmer överexekultor köpevillkoren.

55 8.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har auktion föregått utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock ej godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Ägaren ådrager sig icke genom att godkänna försäljningsvillkoren någon förpliktelse som annars förutsätter frivillig överlåtelse.

Om ägaren ej godkänt försätjningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

06 8.

Om köpeskillingen betalts i rätt tid och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar överexekutor köpebrev.

Överklagas försäljningen, har 46 § motsvarande tillämpning.

57 §

Säljs egendomen ej under hand, skall den utbjudas till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

58 8.

Beslämmelserna i 4—57 §§ gäller i tillämpliga delar även när fast egendom tagits i mät medan gäldenärens rätt därtill är villkorlig eller när andel i fastighet blivit utmätt, om ej annat följer av 59—66 88 här nedan.

59 8.

Om fastighet enligt 82 § 2 mom. utsökningslagen tagits i mät hos gäldenär som överlåtit fastigheten eller visst område därav under villkor som allljämt gäller, skall avvaktas, huruvida villkoret uppfylls eller ej. 13+ Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

394 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

När endast visst område överlåtits till annan och det icke utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller ej, får dock fastigheten säljas för överlåtarens gäld med förbehåll för den rält till området som tillkommer den andre. Försäljningen omfattar i sådant fall även den rätt mot förvärvaren av området som utmätts enligt 82 § 2 mom. utsökningslagen. Den som förvärvar gäldenärens rätt skall också svara för dennes skyldigheter mot förvärvaren av området enligt fångeshandlingen.

60 8.

Om fastighet eller visst område därav enligt 82 § 3 mom. utsökningslagen tagits i mät hos den som förvärvat egendomen under villkor som alltjämt gäller, skall överexekutor utbjuda gäldenärens rätt enligt hans fångeshandling till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet, om ej anstånd medges. Den som förvärvar gäldenärens rätt svarar för dennes skyldigheter i enlighet med nämnda fångeshandling. Ansökan om inteckning, som gjorts samma dag som utmätningen eller senare, förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat.

Anstånd kan medges, om det utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller ej. Om villkoret uppfylls, sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller om försäljning av fastighet.

61 3.

Om fastighet i fall som avses i 59 eller 60 § har tagits i mät för fordran som var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten, får denna säljas i vanlig ordning utan hinder av vad som sägs i nämnda lagrum.

62 8.

Om villkoret uppfylls i fall som avses i 59 § första stycket eler förvärvet går åter i fall som avses i 60 § andra stycket, skall överexekutor låta indriva eller utbjuda till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmältningen. Härvid tillämpas den ordning som gäller beträffande utmätt fordran celler rättighet.

63 S.

Om andel i fastighet blivit utmätt, äger sökanden, andelens ägare eller annan delägare yrka, att överexekutor skall sälja hela fastigheten för delägarnas gemensamma räkning. Yrkande som någon av nämnda sakägare framställer skall delges de övriga med föreläggande att inkomma med yttrande inom lid som överexek.utor bestämmer.

Vid överexekutors prövning av yrkandet skall 6 och 7 §§ lagen om samäganderätt den 30 september 1904 (nr 48 s. 1) ha motsvarande tillämpning.

64 85.

Bifalles yrkande som avses i 63 8, räknas hela fastigheten som utmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

I övrigt skall iakttagas följande: 1. Av sakägarförteckningen skall framgå vilka fordringar och rältigheler som belastar varje särskild andel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 395

2. Skyddsbeloppet skall utgöra vad som för hela fastigheten svarar mot det belopp som krävs för att täcka skyddade fordringar i den först utmätta andelen jämte kostnaden för förfarandet. Fastighelen får dock ej på grund härav säljas, om köpeskillingen ej förslår lill betalning av någon del av exekutionsfordringen. 3. Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsrätt enligt 15 § även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.

65 8. Framställs ej yrkande som avses i 63 § eller vinner det ej bifall, skall överexekutor låta utbjuda gäldenärens rätt till andelen i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detsamma gäller, om yrkandet bifalles men någon försäljning av fastigheten ej kommer till stånd.

66 8. När försäljning som avses i 60 eller 65 § vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts, skall överexekutor utfärda köpebrev, även om försäljningen skett i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet.

Särskilda bestämmelser

67 §. När fast egendom ingår i konkursbo, företräds ägaren av förvaltaren. Om förvaltarens åligganden finns bestämmelser i 69 och 70 §§ konkurslagen.

68 8. När ägaren skall underrättas enligt denna lag, skall underrättelse sändas till den som har lagfart på egendomen. Är det känt att annan förvärvat eller gör anspråk på egendomen, skall även denne underrättas. När överlåtelse beror av villkor, skall såväl överlåtare som förvärvare underrättas.

69 8. Beträffande överexekutors behörighet i ärende som avses i denna lag har

10 kap. 10 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexeku-

tor att han ej äger upptaga ärendet, skall det överlämnas till behörig överexekutor.

70 8. När överexekutor har upptagit ärende enligt denna lag, får talan om att överexekutor ej var behörig enligt 69 8 icke föras. Talan mot beslut i fråga som avses i 48 eller 63 § skall föras särskilt. Överexekutor skall ge tappande part del av beslutet på sätt som i rättegångsbalken föreskrivs om delgivning, om beslutet ej meddelats i hans närvaro. Beträffande lalan mot överexekutors beslut enligt denna lag gäller i övrigt vad som sägs i utsökningslagen.

396 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

71 8.

När fast egendom eller tillbehör sålls enligt denna lag, äger köparen vid behov få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av vad han förvärv at.

Beträffande handräckning mot den förra ägaren har 193 § utsökningslagen motsvarande lillämpning.

Övergångsbestämmelser

2. Nya lagens bestämmelser om förberedande åtgärder och utmätt egendoms förvaltning samt kungörande av auktion och vad som har samband därmed skall tillämpas före lagens ikraftträdande, om försäljning skall äga rum först efter ikraftträdandet.

När yrkande som avses i 55 § eller 37 § 3 mom. andra stycket förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom har före nya lagens ikraftträdande framställts hos rätten i den ordning som sägs i nämnda lagrum, äger borgenären få det prövat av rätten. Borgenären skall, om bevakningssammanträde hålls efter nya lagens ikraftträdande, anmäla yrkandet senast vid sammanträdet.

3. När utmätning skett eller konkursansökan gjorts före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om förmånsrätt tillämpas vad som följer av övergångsbestämmelserna till den nya förmånsrättsordningen.

4. Vad i nya lagen sägs om tillägg enligt 6 kap. 3 § nya jordabalken skall, när enligt övergångsbestämmelserna till balken skall i stället för sådant tillägg beräknas ränta på kapitalbeloppet av inleckning enligt äldre lag, gälla sådan ränta.

5. Fordran, för vilken fast egendom enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken utan inteckning häftar vid tiden för bevakningssammanträdet, räknas som fordran vilken är förenad med panträtt. Den skall betalas kontant. Bestämmelsen under 4 har motsvarande tillämpning.

6. Enligt äldre lag intecknad ränta eller annan dylik fordran som ej är bestämd till kapitalet skall upptagas enligt samma regler som gäller annan fordran med panträtt och beräknas i sakägarförteckning till det belopp som efter en räntefot av fem procent om året utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Är fråga om livränta, skall uppskattningen ske med ledning av 3 8 lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. |

7. När ersättning skall utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån som enligt äldre lag besvärar fast egendom och ej bibehålles vid försäljning därav, skall utdelning beräknas för det kapitalvärde vartill förmånen i penningar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen. I fråga om kapitalvärdets beräkning har punkt 6 motsvarande tillämpning. |

8. Vad i nya lagen sägs om tomträtt gäller även vattenfallsrätt som upplåtits enligt äldre lag..

9. I fall då lag. eller författning hänvisar till utsökningslagen skall det, i de hänseenden som avhandlas i nya lagen, i stället gälla nya lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 397

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag om ändring i utsökningslagen

Härigenom förordnas, att 39, 40, 48, 49, 51, 52, 56 a, 57, 60 a, 62, 63, 71, 74, 75, 77, 78—80, 81-86, 89, 91, 95, 97, 139, 142—145, 150, 151, 154, 156—161, 166, 181, 184, 198, 199, 201, 209—211, 213, 215 och 218 §§ utsökningslagen skall ha ändrad lydelse så som anges i det följande och att 77 a, 30 a, 87— 88 c, 95—135, 148, 149, 167 och 168 §8, 7 kap. samt 186 § samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 §. . :

är belalningsskyldighet, någon När betalningsskyldighet ålagts, ålagd, äge utmätningsman, utan sär- äger ulmätningsmannen utan särskilt bemyndigande, hos den tap- skilt bemyndigande verkställa ulpande verkställa utmätning, ändå mätning hos gäldenären utan hinder att ändring i domen sökes. Ej må av att domen ej vunnit laga kraft. dock utmätning å underrätts dom Utmälning på grund av underrätts ske förr än den vunnil laga kraft, där dom får dock ej ske förrän den vunden, som tappat, ställer pant eller nit laga kraft, om gäldenären ställer borgen för vad honom ålagt är, så pant eller borgen för sin skuld och ock för skada, som genom uppehål- för skada som kan vållas genom let vållas kan, eller ock styrker, att uppehållet eller styrker att han hos han, till fullgörande av domen, hos Konungens befallningshavande ned- Konungens befallningshavande ned- satt det belopp han förpliktats att. sall penningar, svarande mot vad betala. Utmätning får ej heller ske dömt blivit; cj heller å hovrätts dom, på grund av hovrätts dom, förrän innan den vunnit laga kraft, där gäl- den vunnit laga kraft, om gäldenädenären styrker att nedsättning skett, ren styrker att nedsättning ägt rum efter ty nu är sagt. Visar efter ut- enligt vad som nu sagts. Visar gäldemälning gäldenären, att nedsättning nären efter utmätning att nedsättskelt, och gäldar han tillika kostna- ning skett och betalar han även kostden för utmätningen och godsets naden för utmätningen och godsets vård ävensom, där tvångsförvaltning vård, går utmätningen åter när det kommit till stånd, förvaltningskost- kan ske. naden i den mån densamma ej guldits av fastighetens avkastning, gånge utmälningen åter, där så ske kan.

Vad nedsatt ——— —-—————>— är föreskrivet.

398 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

40 8 Vad efter —— — ———-—-——>— egendomens försäljning. Utmätt lös ——————-——-——>-— 6 kap. stadgas. Fast egendom, som efter 39 § är

utmätt, må sättas under tvångsförvaltning ändå att domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hos vilken talan mot domen är anhängig, annorlunda förordnar; dock äge borgenär ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller borgen.

48 8.

Skall någon för verkställighet av Om någon för verkställighet av dom eller eljest enligt denna lag stäl- dom eller av annan anledning i utla pant eller borgen, och är ej säker- sökningsmål skall hos myndighet heten av vederparten godkänd, varde ställa säkerhet som ej godkänts av den prövad av myndighet, hos vilken den till vars förmån den gäller, skall säkerheten ställes. Löftesmän skola säkerheten prövas av myndigheten. borga en för alla och alla för en; för Borgen får ej godkännas av myndigmenighet eller för utländsk man, så heten, om ej borgensman svarar som ock i fall, varom i 95 och 125 §§ sägs, för egen skuld och, om två eller flera skall borgas såsom för egen skuld. tecknat borgen, de tillika svara so- Den pant bjuder, vare, där myndig- lidariskt. het, som den pröva skall, det föreskriver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas av den, till vars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans Staten eller kommun behöver ej talan förer, vare från säkerhets stäl- ställa säkerhet. lande fri.

49 8.

Tredskodom, varigenom =<:betal- Tredskodom, varigenom =<:betalningsskyldighet blivit den uteblivne ningsskyldighet ålagts den uteblivne parlen ålagd, må, utan hinder av att parten, får, ulan hinder av att återåtervinning sökts, verkställas såsom vinning sökts, verkställas som lagalagakraflvunnen, så vitt ej rätten, kraftvunnen, om ej rätten, där tadär talan om återvinning är an- lan om återvinning är anhängig, förhängig, annorledes förordnar. ordnar annat. Fast egendom får dock

ej utan ägarens samtycke säljas in-

nan domen vunnit laga kraft.

Hartalan ——— ——-———>--— målets återupptagande.

annorledes förordnas.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 399

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

51 3.

I fråga om verkställighet av utslag I fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål, varigenom betal- i lagsökningsmål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, ningsskyldighet ålagts, gäller vad gälle vad om tredskodom är i 49 8 som 1 49 £ 1 mom. föreskrivs om första stycket stadgat. tredskodom.

Har intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, må försäljning ej äga rum förr än laga kraft å utslaget kommit. Har jämlikt 169 § äskats, att egendomen skall sättas under tvångsförvaltning, må sådan verkställighet ske utan hinder av alt ändring i utslaget sökes, så vitt ej den domstol, där talan är anhängig, annorlunda förordnar; dock gälle om borgenärs rätt att lyfta behållningen vad i 40 § tredje stycket för där omförmält fall sägs.

Hario————————— äga rum.

Om verkställighet —— ——-—-—————>— ty fall.

52 8

Harrison nr — eller vite.

Huru beslut angående fördelning Om verkställighet av beslut angåav köpeskilling för utmätt egendom ende fördelning av köpeskilling för och av medel, som influtit under utmätt egendom meddelas bestämtvångsförvaltning, går i verkställig- melser i 6 kap. het, därom skils i 6 och 7 kap.

56 a 8.

Om utmätningsmannen i gäldenärens hemvist tager fast egendom på annan ort i mät, skall målet därefter överlämnas till utmätningsmannen i den orten för att i fortsättningen, i vad på utmätningsman ankommer, handläggas av denne.

Tagesviss-———————— — hemvist bestämmer. Innan utmätningsman enligt 1 el-

ler 2 mom. skiljer sig från målet, skall han vidtaga i 85 § föreskrivna åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1 mom. sker till överexekutor där egendomen är.

57 §.

Då för utmätnings vinnande fordringsbevis till utmätningsmannen avlämnas, skall han därom göra anteckning å handlingen och meddela borgenären bevis.

400 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

88 cs 1 mom. 57 §.

I mål om utmätning skall utmät- Ulmätningsförrättning skall såvitt ningsmannen skyndsamt vidlaga vad möjligt hållas inom fyra veckor från på honom ankommer för att utmät- att utmätningsmannen mottog de ningen skall verkställas. Såvitt möj- handlingar som anges i 54, 54 a eller ligt skall utmätningsförrättning hål- 55 3. Lämnar borgenären anstånd las inom fyra veckor från det utmät- med utmätningen och fortfar anstånningsmannen mottog de i 54, 54 a el- det över sex månader från mottaler 55 § nämnda handlingarna. Läm- gandet av handlingarna, är ansöknar borgenären anstånd med utmät- ningen förfallen. ningen och fortfar anståndet utöver sex månader från nämnda lidpunkt, är ansökningen förfallen.

60 a 8.

Kan utmätning av lös egendom Kan utmätning av lös egendom ej ej genast verkställas, må utmätnings- genast verkställas, får ulmätningsmannen, om det finnes erforderligt, mannen, om det behövs, säkerställa säkerställa utmätningen genom att utmätningen genom att laga vård taga vård om egendomen eller med- om egendomen eller meddela sådant dela sådant förbud, som stadgas i förbud som i 74 §, 75 8 2 mom. eller 74 § eller 75 8 2 mom. för där av- 78 § föreskrivs för där avsedda fall. sedda fall. Gäldenären må därefter Gäldenären får därefter ej till skada ej till men för borgenären förfoga för borgenären förfoga över egendoöver egendomen. Utmätningsmannen men. Utmätningsmannen skall, om skall, om gäldenären ej är närvaran- gäldenären ej är närvarande, skyndde, skyndsamt underrätta honom om samt underrätta honom om åtgäråtgärden. den.

Ätgärden må — ———— ————— åtgärden hävas: Kostnaden för åtgärden skall för-

skjutas av borgenären, om utmätningsmannen begär det.

62 8. |

Vid utmätning ————--———-——-— ej skiljas.

Häftar på grund av inteckning Är fordran för vilken utmätning gäldenärens fasta egendom eller luft- skall ske förenad med särskild förfartyg eller reservdelar till sådant månsrätt i gäldenärens fasta egenfartyg för fordran, för vilken. utmät- dom, luftfartyg eller reservdelar till ning skall ske, eller är fordringen sådant fartyg, skall den egendomen förenad med luftpanträtt i sådant först utmälas, om ej borgenären fartyg, skall den egendomen först ut- hellre vill taga betalt ur annan egenmätas, om ej borgenären hellre vill dom. Skall utmätning ske på en gång taga betalning ur annan egendom. för fleras fordringar, får borgenär, Skall utmätning på en gång ske för för vars fordran viss egendom såfleras fordringar får borgenär, för lunda häflar, ej för vad som kan vars fordran viss egendom sålunda utgå ur denna taga betalt ur övriga häftar, ej för vad därur kan utgå till tillgångar till skada för annan borförfång för annan borgenär taga be- genär. talning ur övriga tillgångar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 401

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Endast om borgenären begär det Endast om borgenären begär det får utmätning av fast egendom eller får utmälning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservde- luftfartyg eller intecknade reservlar till sådant fartyg ske för annan delar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan, för vilken egen- fordran än sådan som är förenad domen på grund av inteckning häf- med särskild förmånsrätt i egendotar eller som, när fråga är om luft- men. fartyg, är förenad med luftpanträtt i fartyget.

78 §. 63 §.

Vid utmätning av hus, tomt, jord Tillbehör till fastighet får ej tagas eller vattenverk må ej ett från annat i mät annat än genom utmätning av så söndras, att det som över är, fastigheten. Rätt till växande gröda varder för ägaren onyttigt. Ej heller eller annan ännu icke fallen avkastmå växande gröda, växande skog el- ning som tillkommer nyttjanderättsler annat, som till fast egendom hö- havare till fast egendom får ej tagas rer, tagas i mät annorledes än genom i mät för dennes skuld annat än geutmätning av egendomen eller nytt- nom utmätning av nyttjanderätten. janderätt till jorden.

eller luftfartyget.

—— — — samtycker därtill.

Har någon ————————>— — betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom el- Om ägaren av luftfartyg eller reler i luftfartyg eller reservdelar till servdelar till sådant fartyg lämnat sådant fartyg blivit av ägaren till inteckning i egendomen såsom pant, den intecknade egendomen lämnad får inteckningen ej utmätas utan såsom pant, skall inteckningen icke endast den rätt till andel däri som utmätas utan i stället den rätt till kan tillkomma ägaren. Härvid tillandel i inteckningen, som, efter ty lämpas den ordning som anges i 74 8. särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

Om utmätning av ägarhypotek i

fast egendom meddelas bestämmel-

ser i 78 §.

74 8.

Utmätas penningar, skola de av ' Utmätas penningar, skola de omutmätningsmannen omhändertagas. händertagas av utmätningsmannen. Lösören, som utmätas, skola, där de Lösören som utmätas skola, om de ej, efter ty nedan sägs, föras från ej enligt vad nedan sägs föras från stället, därstädes sättas i förvar un- stället, sättas i förvar där under utder utmätningsmannens försegling mätningsmannens försegling. Om uteller, om han finner det i brist av mätningsmannen finner att detta ej tjänliga förvaringstum eller av an- kan ske på grund av brist på lämp-

402 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) nan orsak ej lämpligen kunna ske, liga förvaringsrum eller av annan med hans insegel eller skriftligt an- orsak, skall godset utmärkas med slag eller på annat sätt så utmär- hans sigill eller med skriftligt anslag kas, att uppenbart synes att godset eller på annat sätt, så att det klart blivit utmätt. Anses det utmätta cj framgår att det blivit utmätt. Anses kunna med säkerhet lämnas på stäl- det utmätta ej kunna med säkerhet let under gäldenärens tillsyn, låte ut- lämnas på stället under gäldenärens mälningsmannen det av annan där tillsyn, äger utmätningsmannen omvårdas eller till annat ställe föras, besörja att det vårdas där av annan om det så ske kan och borgenär den eller föres till annat ställe, om det för godsets vård eller flyttning nödi- kan ske. ga kostnad försk juter.

Utmätes gäldenärs — — — ——-— —— — — att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till Skall utmätning ske av den rätt till andel i inleckning, som, efter ty sär- andel i inteckning som tillkommer skilt är stadgat, tillkommer gäldenä- gäldenären såsom ägare av intecknat ren såsom ägare av intecknade egen- luftfartyg eller intecknade reservdedomen, varde förbud inteckningsha- lar till sådant fartyg, skall förbud varen meddelat alt till förfång för meddelas inteckningshavaren att utden, till vilken i följd av utmätning- lämna inteckningshandlingen utan en gäldenärens rätt kan komma att tillstånd av utmätningsmannen. Förövergå, utlämna inteckningshand- budet skall tecknas på inteckningslingen eller att på begäran av annan handlingen, om inteckningshavaren än denne eller utmätningsmannen ej överlämnar den till utmätningsuppvisa handlingen vid domstol för mannen för det ändamål som anges sådant ändamål, som i 26 § förord- i 30 § lagen om inskrivning av rätt ningen angående inteckning i fast till luftfartyg. egendom eller 29 § lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshavaren överlämnas till utmätningsmannen för att av honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande ävensom för anskaffande av särskild inteckningshandling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.

Skall fordran ————— ————>-— i förvar.

Utmäles annan fordran eller rät- Utmätes annan fordran eller rättighet, tage ock utmätningsmannen i tighet, skall utmätningsmannen taga förvar handling, som tjänar till be- i förvar handling som tjänar till bevis om fordringen eller rättigheten, vis om fordringen eller rättigheten, där sådan handling finnes att tillgå, om sådan handling finnes att tillgå. och teckne i protokollet förbud för Han skall även meddela förbud för den, från vilken fordringen eller rät- den, från vilken fordringen eller rät-

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 403

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) tigheten skall utgå, att giva något tigheten skall utgå, att utge något därav ut till annan än utmätnings- därav till annan än utmätningsmanmannen eller den, till vilken i följd nen celler den, till vilken gäldenärens av ulmätningen gäldenärens rält kan rält kan komma att övergå till följd komma att övergå; och varde sedan av ulmätningen. Förbudet skall seprotokollet genom utmätningsman- dan genom utmätningsmannens förnen lillställt den, vilken förbudet sorg delgivas den som avses därmed. meddelas skall; vare dock borgenåren pliklig att, där utmätningsmannen det äskar, kostnaden för förbudets delgivande förskjuta.

77 8.

Då utmätning av lös egendom är Utmätning av lös egendom medför verkställd så som i 73 8 samt 74, förmånsrätt enligt vad som sägs i 795 eller 76 § sägs, njuter borgenären förmånsrättsordningen, när den är förmånsrätt i det utmätta efter vad verkställd så som föreskrivs i 73 8 som stadgas i 17 kap. 8 § handels- och 74, 75 eller 76 8. balken, såvitt ej utmätningen enligt vad nedan sägs eller eljest går åter eller undanröjes.

Finner utmätningsmannen — -— -— — — — — -— — — ägde rum. Om åtgärd — — ———— — — — -— över utmätningen.

78 §.

Utmätes rätt till ägarhypotek som

avses i 6 kap. 9 § jordabalken, skall

pantbrevet tagas i förvar eller, om

annan än fastighetens ägare innehar

pantbrevet, förbud meddelas inneha-

varen att utlämna det utan tillstånd

av utmätningsmannen. När detta

skett, har 77 § motsvarande tillämp-

ning.

ägarhypoteket får ej säljas. I stäl-

let skall den fasta egendom vari ägar-

hypoteket gäller tagas i anspråk, om

borgenären yrkar det inom en månad

från att beslut om utmätning av

ägarhypoteket meddelades. När ut-

mätningsmannen meddelat beslut om

att den fasta egendomen tages i an-

språk, anses egendomen utmätt. Om

borgenären ej inom nämnda tid yr-

kat att den fasta egendomen tages i

anspråk eller yrkande därom åter-

kallas, skall det utmätta ägarhypote-

ket pantförskrivas till honom enligt

79§.

$04 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Råder tvist huruvida gäldenären har ägarhypotek, äger utmätningsmannen förelägga borgenären att inom en månad efter att föreläggandet delqivits honom hos den rätt som 110 kap. 10 § rättegångsbalken anges för där avsedda fall väcka talan mot fastighetens ägare och den som bestrider dennes rätt. Beslut att fastighet skall tagas i anspråk får ej meddelas innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft, om ej rätten förordnar annat.

Försummar borgenären att iakttaga vad som nu sagts och är talan i saken ej väckt av annan part, går utmätningen åter.

798§.

Pantförskrivning av ägarhypotek sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom eller, om annan än fastig- . hetens ägare innehar detta, underrättar innehavaren om pantförskrivningen. I underrättelsen skall anges, att innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för borgenären. ägarhypotek som tillkommer ägare av andel i fastighet får ej pantförskrivas för sig.

80 §. ' Fast egendom, som blivit utmätt, skall utbjudas till försäljning i den ordning 5 kap. stadgar, där ej borgenären begär tvångsförvaltning av densamma på sätt i 7 kap. sägs.

88 b §. 80 S. Har fordran i penningar ulmätts, Har fordran i penningar utmätts, skall utmätningsmannen anmoda den skall utmälningsmannen anmoda den från vilken fordringen skall utgå att från vilken fordringen skall utgå alt

erlägga betalning till honom; dock betala till honom. Sådan anmodan

att sådan anmodan ej skall ske, där skall dock ej ske, när enligt vad förenligt vad förut är stadgat hinder ut är stadgat hinder för det utmättas för det utmättas försäljning möter försäljning möter eller eljest särskil-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 405

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) eller eljest särskilda skäl däremot da skäl föreligga däremot. Sker beäro. Sker betalning, skall utmätnings- talning, skall utmätningsmannen gömannen göra anteckning därom på ra anteckning därom på handling handling, som enligt 75 § tagits i för- som tagits i förvar enligt 75 § och var, samt skyndsamt underrätta gäl- skyndsamt underrätta gäldenären. denären. Beträffande influtet belopp Beträffande influtet belopp ha föreäga föreskriflerna om köpeskilling skrifterna om köpeskilling för utför utmälningsvis såld lös egendom mätningsvis såld lös egendom motmotsvarande tillämpning. svarande tillämpning.

Har fordran eller rättighet tagits i Har fordran eller rättighet tagits i mät och var, då utmätningen skedde, mät och var, när utmätningen skedfråga om fordringens eller rättighe- de, fråga om fordringens eller rättigtens bestånd beroende på särskild hetens bestånd beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut prövning eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga kraft, må det ut- som ej vunnit laga kraft, får det utmätta ej utan gäldenärens samtycke mätta ej säljas utan gäldenärens säljas förrän tvisten blivit slutligen samtycke förrän tvisten blivit slutavgjord eller borgenären ställt pant ligt avgjord eller borgenären ställt eller borgen för den skada som kan pant eller borgen för den skada som tillskyndas gäldenären genom för- kan tillskyndas gäldenären genom säljningen. försäljningen.

82 §. 81 §.

Överlåter någon sin fasta egendom Den som har lagfart på fast egentill annan, må, innan nye ägaren dom antages vara ägare därtill, om sökt lagfart, överlåtelsen ej utgöra det ej styrkes att den tillhör annan. hinder för egendomens utmätande Tvist om äganderätten till fast för förre ägarens gäld. egendom, varå gäldenären har lag-

Sökes å överlåtelse, som före ut- fart eller vartill han har fångeshandmätningen skett, lagfart samma dag, ling, utgör ej hinder mot utmätning. då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag för 82 §. lagfartsärenden, som näst efter fjor- Överlåtelse av fast egendom utgör ton dagar från utmätningen infal- ej hinder mot utmätning, om rätten ler; då vare ej utmätningen gällande fastställt att förfallen fordran skall emot nye ägaren, med mindre egen- utgå med särskild förmånsrätt i domen på grund av inteckning häftar egendomen och ansökan om utmätför fordran, som utsökes, eller ford- ning därav görs inom tre månader ringen eljest är sådan att, efter ty i från beslutets dag. lag i övrigt stadgas, egendomen där- Överlåtelse av fast egendom utgör för häftar, ändå att den kommit ur ej heller hinder mot utmätning i angäldenärens hand. Har auklion till nat fall för fordran hos överlåtaren, egendomens försäljning blivit kun- om överlåtelsen beror av villkor som gjord att hållas innan den rätte- ännu ej är uppfyllt. Utmätningen gångsdag, som nämnd är, inträffar, omfattar i sådant fall även överlåtaeller å samma dag, åligge dock nye rens rätt mot den som förvärvat ägaren att före auktionen överlåtel- egendomen. Uppfylles villkoret, gälsen anmäla och sin åtkomsthand- ler utmätningen därefter endast ling i huvudskrift eller besannad av- överlåtarens rätt mot den andre.

406 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) skrift för auktionsförrättaren upp- Utmätning av fast egendom kan visu. Sker ej sådan anmälan, vare ut- även åga rum för fordran hos den mätningen emot nye ägarer. gällan- som förvärvat egendomen, ehuru de, ändå att lagfart sökes å tid, som hans förvärv beror av villkor. Går förut är sagd. gäldenärens förvärv åter, omfattar

Göres av nye ägaren anmälan, på utmätningen därefter endast den rätt sätt nu stadgat är, eller har överlå- som han i sådant fall har mot den telsen blivit för auktionsförrättaren som överlät egendomen. kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest överlåtelsens verkan mot utmätningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ovan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lagfarten sökes.

Har överlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom överlåtaren såsom ägare av intecknade egendomen, åligger det nye ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart å överlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall vad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

Föres enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom talan om återköp, må, där egendomen utmätts, försäljning ej ske, såvitt före auktionen hos auktionsförrättaren företes bevis om stämningen i återköpsmålet och tillika styrkes, att, sedan återköp kommit till stånd, egendomen icke vidare skall häfta för den fordran, som utsökes. Visas, att återköpet fullbordats och att egendomen därigenom befriats från fordringen, vare frågan om egendomens försäljning förfallen. Styrkes, att frågan om återköp på den ågångna stämningen förfallit, utgöre ej sedan stämningen hinder för egendomens försäljning.

83 8.

Om den förmånsrätt ulmätning Ulmätning av fast egendom är av fast egendom medför skils i fullbordad när beslut därom medde- 17 kap. 9 § handelsbalken. lats och medför därefter förmåns-

rätt enligt vad som sägs i förmåns-

rättsordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 407

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I fall som avses i 82 § 2 eller 3

mom. skall den andra parten under-

rättas och förbud meddelas honom

Alt betala eller återbetala köpeskil-

ling eller utge annat som omfattas

av utmätningen till annan än utmät-

ningsmannen eller överexekutor, om

målet är anhängigt där. När förbu-

det delgivits den som avses därmed,

har 77 § motsvarande tillämpning.

88 c §2—6 mom. 84 §.

Sedan utmätning skett, åligger det Ulmätt lös egendom bör säljas inutmätningsmannen eller, om målet om två månader från utmätningen, är anhängigt hos överexekutor, den- om ej hinder möter eller utmätningsne att utan onödigt uppehåll vidtaga mannen eller, om målet är anhängerforderliga åtgärder för att försälj- igt hos överexekutor, denne på bening skall komma till stånd. Om ej gäran ger anstånd. Beträffande farhinder möter eller uppskov medde- lyg som avses i 94 § skall i stället las enligt vad nedan stadgas, skall gälla en tid av fyra månader från försäljning ske inom två månader utmätningen. från utmätningen; dock skall beträf- Om gäldenären begär anstånd, fande fast egendom, fartyg som sägs skall borgenären få tillfälle att yttra i 94 §, luftfartyg och intecknade re- sig. Anstånd får beviljas, om denne servdelar till luftfartyg i stället gälla medger det eller särskilda skäl föreen tid av fyra månader från utmät- ligga. Utan synnerliga skäl får dock ningen eller, när intecknad fordran anstånd ej beviljas utöver sex månafastställls till betalning ur fast egen- der eller, beträffande fartyg som avdom, från det försäljning av egendo- ses 1 94 §, ett år från utmätningen. men begärdes. Beträffande tid för försäljning av

Kan av särskild anledning antagas luftfartyg och intecknade reservdelar att utmätt egendom kommer att säl- till sådant fartyg eller av fast egenjas till underpris eller finnes, att gäl- dom finnas särskilda bestämmelser. denären av särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter som kunna antagas vara av tillfällig natur, eller äro eljest synnerliga skäl till uppskov, äger utmätningsmannen eller överexekutor, hos vilken målet är anhängigt, medgiva uppskov med försäljningen på viss tid, såframt icke borgenärens rätt till betalning äventyras eller hans rätt eljest otillbörligt åsidosättes. Uppskov som nu sagts må ej utsträckas utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom. Medgivandet må förenas med

408 Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) särskilda villkor och, om anledning förekommer därtill, återkalles.

Överexekutor äger, därest föreliggande omständigheter påkalla det, förordna om ytterligare uppskov med försäljningen. Det åligger utmätningsman att, om skäl till sådant uppskov förekommer i ett av honom handlagt mål, göra anmälan därom hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med försäljningen och fortfar anståndet utöver sex månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom., skall utmätningen gå åter eller, när fordran fastställts till betalning ur fast egendom, den verkan varom i 77 a § sågs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller uppskov gått till ända, skall utmätningsman eller överexekutor, hos vilken målet är anhängigt, självmant företaga detta.

88 a §. 85 §.

är utmätning i död mans bo verk- Har utmätning skett hos dödsbo ställd och hade borgenären ej pant- och hade borgenären ej panträtt i rätt i den utmätta egendomen eller den ulmätla egendomen eller rätt att rätt att den till säkerhet för sin kvarhålla den till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må, innan en må- fordran, får egendomen ej säljas, nad förflutit efter det bouppteckning innau en månad förflutit efter att förrältades eller tiden därför tillän- bouppteckning förrättades eller tiden dagick eller, där boet står under för- härför gick till ända eller, om boet valtning av boutredningsman, innan står under förvaltning av boutreduppgörelse träffats angående borge- ningsman, innan uppgörelse träffats närernas förnöjande, egendomen ej angående borgenärernas förnöjande. försäljas, med mindre samtycke där- Försäljning får dock ske, om samtill lämnas av dem, som företräda tycke därtill lämnas av dödsboet eldödsboet, eller ock egendomen är av ler om egendomen är sådan som anbeskaffenhet, som angives i 40 8 gives i 40 § I mom. första stycket.

86 8.

Har borgenären, när intecknad Om sökandens fordran och den fordran fastställls till betalning ur kostnad för vilken denne svarar befast egendom, icke sist två månader talas innan den utmätta egendomen efter det beslutet vann laga kraft be- sålts, förfaller frågan om egendo gärt försäljning eller tvångsförvalt- mens försäljning. | ning av egendomen, förfaller den Medel som gäldenären i målet be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 409

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) verkan som beslutet enligt 77 a § talar till utmätningsmannen anses medfört. utmätta i målet, om ej betalningen

Borgenär, som begär försäljning, skett med villkor som strider härär pliktig att förete lagakraftbevis emot. samt i huvudskrift den handling på Om målet är anhängigt hos övergrund varav betalning blivit sökt. Ef- exekutor, gäller detsamma i fråga terkommer han ej föreläggande här- om medel som betalas till denne. om, avskrives framställningen. Medel som i sådant fall betalas till

ulmätningsmannen skall tillställas

överexckutor.

89 8.

Försäljning av utmätt cgendom Ulmätt lös egendom säljes på ofskall ske på offentlig auktion utom i fentlig auktion, om ej annan ordning fall som avses i 96 a §. är särskilt föreskriven.

Om försäljning ———— ——————>—>— särskild lag.

Kungörelse om — — — — — — — RR är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta till andel i inteckning i hans luftegendom eller i hans luftfarlyg eller fartyg eller därtill hörande reservdedärtill hörande reservdelar blivit ut- lar blivit utmätt, skall utmätningsmätt, låte utmätningsmannen an- mannen anskaffa särskild inteckskaffa särskild inteckningshandling ningshandling på det gäldenären tillå det gäldenären tillkommande be- kommande beloppet, om laga binder loppet, där laga hinder däremot icke däremot icke möter. Kungörelse om möter; skall sådan handling anskaf- auktionen får icke utfärdas innan fas, må ej förr än det skett kungörel- handlingen anskaffats. Skall försäljse om auktionen utfärdas. Skall för- ning ske av inteckningshandling, vilsäljning ske av inteckningshandling, ken tagits 1 mät hos någon som enligt vilken tagits i mät hos någon, som handlingen är personligen ansvarig enligt handlingen är personligen an- för det däri angivna beloppet, och svarig för det däri förskrivna belop- har gäldenären ej samtyckt till att pet, åligger det utmätningsmannen, hans ansvarighet kvarstår, skall utdär ej med gäldenärens samtycke mätningsmannen, innan handlingen handlingen säljes med bibehållande utlämnas till köparen, förse den med av hans ansvarighet, att, innan hand- påskrift varigenom gäldenären befrilingen utlämnas till köparen, förse as från ansvarighel. densamma med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg —— ——————————>—-— ske kan. Vid försäljning —— ———=—-— —— — —-- med flygpost. Om egendom -— —— ———————— —— genast sändas. Äfrågg ———————— rr —— angående verksamheten.

95 8. Den, som —— ———— ———————>— ånyo ulropat.

Vadavo —————-e oe oe on — till godo.

410 Kungl. Mai:ls proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Varder ej sist å det sammanträde, Belalas ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd läm- till fullo eller lämnas ej anstånd ennat efler ty nyss är sagt, vare köpet ligt vad nyss sagts, skall köpet vara ogilll och besörje genasl auktionsför- ogillt och auktionsförrältaren genast rättaren, att fartyget varder till för- ombesörja, att fartyget ånyo utlyses säljning ånyo utlyst, som i 90 och till försäljning enligt vad som sägs i 91 §§ sägs. Går fartyget vid nya ut- 90 och 91 §§. Går fartyget vid nya utropel till mindre än den förra köpe- ropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från skillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen skillnaden; går skall förre köparen ersätta skillnafartyget till mera, have förre köpa- den; går fartyget till mera, har förre ren ej rätt till överskottet. Kostnaden köparen ej rält till överskottet. för senare försäljningen skall ock av Kostnaden för den senare försäljförre köparen gäldas, där den ej kan ningen skall också gäldas av förre genom överskott å köpeskillingen köparen, om den ej kan gottgöras gollgöras. är pant eller borgen ställd genom överskott å köpeskillingen. för köpeskillingen, låte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmanr.en.

Varder köpeskillingen gälden övertagit.

Om försäljning av fast egendom

meddelas bestämmelser i särskild

lag.

139 S.

Borgenär som, när lös egendom Borgenär som, när lös egendom ututmättes för annans fordran, hade mättes för annans fordran, hade pantpanträtt i egendomen utan att ha den rätt i egendomen utan alt ha den ununder pantrält i handom eller som der panträtt i handom eller som ägägde rätt att kvarhålla cgendomen de rätt att kvarhålla egendomen till till säkerhet för sin fordran, är be- säkerhet för sin fordran, är berätlirättigad att få betalning ur köpe- gad att få betalning ur köpeskillingskillingen enligt vad som anges ne- en enligt vad som anges nedan, sådan, såvida han framställt yrkande vida han framställt yrkande därom därom före auktionen eller, om egen- före auktionen eller, om egendomen domen sålts under hand, före köpe- sålts under hand, före köpeskillingsskillingsfördelningen. Svarar utmätt fördelningen. Svarar utmätt cgenegendom för företagsinteckning, äger dom för företagsinteckning, äger ininteckningshavarcen erhålla betalning leckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss yrkande därom inom tid som nyss

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 411

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) angivits. Vad sist sagts gäller dock angivits. Vad sist sagls gäller dock ej ej i den mån sådan belalning måste i den mån sådan betalning måste ananses obehövlig för alt trygga inleck- ses obehövlig för att trygga inteckningshavarens och efterföljande in- ningshavarens och eflerföljande intec kningshav ares rätt. Vid prövning- teckningshavares rätt. Vid prövningen härav skall hänsyn tagas även till en härav skall hänsyn tagas öven till sådan cgendom som gäldenären på sådan egendom, som gäldenären på annat sält än genom för etagsinleck- annat sätt än genom företagsinteckningen ställt som säkerhet för in- ningen ställt som säkerhet för inteckningshav arens fordran. Skall un- teckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i far- der konkurs fartyg eller gods i fartyg cliler i luftfartyg säljas utmät- tyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för ningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt sin fordran har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tätt alt 12 eller 13 § förmånsrättsordningen erhålla betalning ur köpeskillingen, rält att få betalning ur köpeskillingom han framställer yrkande därom en, om yrkande därom framställes före auktionen. före auklionen.

Har fartyg —--—— ———— — — — — tid innestår.

Sedan fast egendom blivit utmät- Har fartyg sålts efter nytt utrop ningsvis såld, skall för fördelning av i fall som avses i 95 § och är förre den del av köpeskillingen, som kö- inroparen ersättningsskyldig, skall paren har att i reda penningar gäl- ersättningsbeloppet fördelas tillika da, sammanträde inför auktionsför- med köpeskillingen, om det betalats rättaren hållas i Norrbottens, Väster- av inroparen eller indrivits. bottens, Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i övriga delar av riket å fyrtioandra dagen efter auktionen.

Ilar högre myndighet förordnat om inställande av vidare åtgärd i målet och kan sammanträde på grund härav ej hållas på därför bestämd tid, skall det om möjligt kungöras på sätt som anges i 105 §. Upphör hindret, skall auktionsförrättaren ofördröjligen utsätta ny tid för sammanträdet och låta kungörelse därom införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten minst tio dagar före sammanträdet samt intagas i länskungörelserna.

143 3.

Ha medel influtit genom särskild När fastighet sålts på auktion, förförsäljning av tillbehör eller såsom delas köpeskillingen, behållen avavkastning av fast egendom, skall så- kastning och andra influtna medel dan tillgång fördelas samtidigt med i enlighet med sakägarförteckningen, köpeskillingen för fastigheten. Har i om det ej framgår att fordran un-

412 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) fall, som avses i 95 eller 130 §, far- derstiger vad som upptagits i förtyg eller fast egendom försålts efter teckningen. Om fordran eller kostnytt utrop och är förre inroparen nad, som bort upptagas i förteckskyldig att utgiva ersättning, skall ningen om den blivit anmäld i tid, ersättningsbeloppet, såvitt detsam- har anmälts senare, får betalning utma guldits av honom eller influtit gå av återstoden. genom försäljning av pant eller ut- Har utmätt fastighet sålts under sökande av borgen, fördelas tillika hand, skall köpeskillingen och andra med köpeskillingen. tillgängliga medel fördelas i första

Har försäljning av fastighet icke hand enligt köpevillkoren och i övkommit till stånd, skall samman- rigt enligt de grunder som gälla för träde för fördelning av tillgång som upprättande av sakägarförteckning. nu angivits hållas på tid som före- Avbrytes förfarandet innan utmätt skrives i 142 § eller, om auktion icke fastighet sålts, har annan borgenär hållits, så snart som möjligt. Behål- än sökanden endast rätt att få belen avkastning skall fördelas enligt talning för ränta och kostnader, om de grunder som i 7 kap. föreskrivas han har panträtt på grund av inför fördelning av medel vilka influ- teckning och den ej skall upphöra tit under tvångsförvaltning. Ersätt- på grund av försäljning av tillbehör. ningsbelopp som avses i 1 mom. and- I övrigt fördelas tillgängliga medel ra punkten skall, sedan kostnaderna enligt vad som sägs i 1 mom., om för förfarandet betalats, användas bevakningssammanträde hållits och till betalning av utmätningssökan- fördelning äger rum på den dag som dens fordran. Uppstår överskott, kungjorts tidigare, och i annat fall skall det fördelas på samma sätt enligt de grunder som gälla för uppsom nyss angivils om avkastning. rättande av sakägarförteckning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall, I fall som avses i 2 mom. skall när auktion ej hållits, kungöras på fördelningssammanträde hållas så sätt föreskrives i 142 § 2 mom. and- snart som möjligt och minst två vecra punkten. kor i förväg utlysas på lämpligt sätt,

med uppmaning till sakägarna, när

skäl föreligga därtill, att anmäla si-

na anspråk senast vid sammanträ-

det. Detsamma gäller i fall som avses

i3 mom., om ej bevakningssamman-

tråde hållits och fördelningssam-

manträde äger rum på den tid som

kungjorts tidigare.

Möter hinder att verkställa fördel-

ning på utsatt sammanträde, skall

nytt sammanträde hållas så snart

som möjligt och, om dagen ej genast

bestämmes, kungöras minst två vec-

kor i förväg på lämpligt sätt.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade tid, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde utdel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 413

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) ning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen upptagna belopp.

144 §.

Om säkerhet för handpenning

ställts hos överexekutor och ogulden

del av köpeskillingen ej betalas se-

nast på bestämd dag, skall överexe-

kutor göra bruk av säkerheten, om

det behövs för betalning av vad för-

re köparen skall utge. Säkerheten

skall tagas i anspråk på det sätt som

finnes ändamålsenligt. Pant får säl-

jas i den ordning som gäller för ut-

mätt lös egendom. Borgen får utsö-

kas. Överexekutors beslut får ome-

delbart verkställas.

Bestämmelserna i 1 mom. ha mot-

svarande tillämpning, när sakägare

har lämnat säkerhet för belopp som

skall fördelas samtidigt med ogul-

den köpeskilling.

144 §. 145 §.

Vid sammanträde, varom förut är Vid fördelningssammanträde skall sagt, avgive förrättningsmannen re- förrättningsmannen redogöra för vad dogörelse dels för den tillgång, som som skall fördelas och de fordringar skall fördelas, dels ock för de ford- som anmälts eller ändå skall beakringar, för vilka anspråk på betal- tas. . ning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, att andraga vad de till bevakande av sin rätt akta nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, vilkas rätt Äro alla sakägare ense om fördelär av fördelningen beroende, så ock ningen, skall fördelningslängd uppgäldenären ense huru fördelningen rättas i enlighet därmed och utdelning må ske; uppgöre förrättningsman- genast verkställas, om hinder ej mönen i överensstämmelse därmed för- ter enligt 156 eller 157 8. delningslängd; och varde därefter utdelning genast verkställd, där ej enligt 156 eller 157 § hinder möter.

414 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

150 S.

Skall ur köpeskillingen för utmät- Om utdelning för fordran, som ej ningsvis såld lös egendom utdel- är förfallen och icke löper med ränta ning ske för fordran, som icke är före förfallodagen, skall utgå ur köförfallen och därå ränta icke skall peskillingen för lös egendom, beräkgäldas före förfallodagen, eller ock nas fordringen fill det belopp som efallenast för ränta eller annan dylik ter fem procent årlig ränta utgör dess fordran, som ej är till kapitalet be- värde vid fördelningen. Motsvarande stämd, varde fordringen beräknad gäller, om utfäst ränta är lägre än efter de i 110 § stadgade grunder. fem procent.

Till vilka i sjölagen.

151 8.

Är fråga om fordrans eller för Är fråga om fordrans eller inteckfordran beviljad intecknings giltig- nings giltighet beroende på särskild het beroende på särskild prövning prövning eller avgjord genom beeller avgjord genom beslut, som ej slut som ej vunnit laga kraft cller vunnit laga kraft, eller är inteckning är inteckning sökt men ej beviljad, för fordran sökt men ej beviljad, skall vad som enligt förmånsrättsvarde vad å fordringen enligt för- ordningen kan belöpa på fordringen månsrättsordningen belöpa kan vid eller inteckningen avsättas intill dess fördelningen avsatt, intill dess frå- frågan om borgenärens rätt blivit gan om borgenärs rätt blivit slutli- slutligt avgjord. gen avgjord.

Finnes eljest honom fritt. Är fordran eller förfallit.

154 S

Klander mot utmätningsrnannens Bifalles talan mot utmätningsfördelningsförslag eller överexeku- mans fördelningsförslag eller övertors beslut i fördelningsfråga gälle exekutors beslut i fördelningsfråga, ej för annan än den, som klandret gäller det till förmån även för dem väckt. som ej själva väckt sådan talan.

156 8.

Är auktion på utmätt fast egen- När utmätt fast egendom sålts, dom överklagad, får ej utan köpa- får utdelning ur köpeskillingen cj rens medgivande utdelning ur köpe- utan köparens medgivande lyftas anskillingen lyftas annat än mot pant nat än mot pant eller borgen innan eller borgen. När tillbehör till fastig- försäljningen vunnit laga kraft. När het sålts för sig, skall vad som nu tillbehör till fastighet sålts för sig, sagts äga motsvarande tillämpning skall vad som nu sagts ha motsvabeträffande uldelning ur köpeskil- rande tillämpning beträffande utdellingen för tillbehöret intill dess tiden ning ur köpeskillingen för tillbehöför klagan över försäljningen utgått ret. eller förd klagan blivit prövad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 415

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

157 8.

Är utmätning i död mans bo verk- Har utmätning skett hos dödsbo, ställd, må inom tid, som i 88 a § får betalning till borgenär ej ske sägs, betalning ej utan samtycke av inom tid som sägs i 85 § annat än dem, som företräda dödsboet, verk- om borgenären hade panträtt i den ställas till borgenär, som ej hade ulmätta egendomen eller rätt att panträtt i den utmätta egendomen kvarhålla den till säkerhet för sin eller rält att den till säkerhet för sin fordran eller dödsboet samtycker till fordran kvarhålla. betalning.

158 8. .

Belopp, som jämlikt 151 § blivit Belopp, som blivit avsatt enligt vid fördelningen avsatt för någon 151 §, får lyftas mot pant eller borborgenärs fordran, skall ofördröjli- gen, om borgenärens anspråk godgen i riksbanken nedsättas på sätt kännes av domstol, utan hinder av särskilt är stadgat. Har borgenäårens att avgörandet ej vunnit laga kraft. anspråk blivit godkänt genom dom I annat fall kan överexekutor tillåta eller utslag, som ej vunnit laga kraft, borgenär, för vilken beloppet blivit vare han dock berättigad att belop- avsatt, att lyfta det mot pant eller pet mot pant eller borgen lyfta. I an- borgen eller, om borgenären ej vill nat fall må på överexekutors pröv- lyfta, ge sådant tillstånd för den som ning ankomma, huruvida beloppet, medlen skall tillfalla i andra hand. innan fråga om rätt därtill blivit avgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig av den borgenär, för vilken det blivit avsatt, eller av annan, vilken på grund av bestämmelse, varom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda, men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat.

Är utdelning beräknad, utan att Har utdelning beräknats för borgefordringsbeviset blivit företett, och när utan att fordringsbeviset företetts anmäler sig ej fordringsägaren inom och anmäler sig cj borgenären inom natt och år efter det fördelningen elt år från den dag då fördelningen vunnit laga kraft, må medlen, mot vunnit laga kraft, får den som medpant eller borgen, lyftas av annan, len skall tillfalla i andra hand lyfta som de enligt 152 § kunna tillfalla. dem mot pant eller borgen.

160 8.

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§ Medel som influtit i utsökningsskola i riksbanken nedsättas, må, där mål skola utan dröjsmål insättas i någon rättsägare det äskar, insättas bank mot ränta. Räntan på belopp i bankinrättning, som av överexeku- som innestår för borgenärs räkning lor godkännes, för att där mot ränta tillkommer borgenären.

416 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) innestå, under den tid överexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo, som finnes till medlen berättigad.

161 8.

När betalning utfallit på fordran, När betalning skall lyftas i utsökför vilken egendomen häftar på ningsmål, skall iakttagas vad som i grund av inteckning, skall anteck- allmänhet gäller om skyldighet för ning därom göras på intecknings- borgenär att förete eller återställa handlingen, när denna företes för fordringsbevis eller säkerhet som lyftning av inteckningshavaren till- lämnats för fordringen. kommande belopp. Pantbrev i fast egendom som ut-

gör säkerhet för fordran varå betal-

ning utfallit skall företes även om

borgenären icke är skyldig att åter-

ställa panten, såvida ej undantag

medgives. Detsamma gäller skulde-

brev som är intecknat i annan egen-

dom, när skyldighet att förete eller

återställa skuldebrevet ej följer av

131 § 2 mom. 1 mon.

Har köparen, efter ty nu sagts, När den som förvärvat fast egenfått avräkna fordran, varför egen- dom åberopar överenskommelse med domen på grund av inteckning häf- borgenär om avräkning på köpeskiltar, åligger det auktionsförrättaren lingen, har 1 och 2 mom. motsvaranatt därom göra anteckning å inteck- de tillämpning vid överexekutors ningshandlingen, där denna är för prövning av överenskommelsen. honom tillgänglig.

166 8.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären till handa under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handläggning till honom återställas, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 417

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären till handa under den tid, som ovan sagts; och gälle i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, have ej rätt till ränta från den tid det av honom berott att betalning njuta, där ej på grund av stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillings- Om någon i annat fall än som medel, innan frågan om bättre rätt avses i 159 § fått lyfta medel innan därtill blivit slutligen prövad, och frågan om bättre rätt därtill blivit

finnes han sedan pliktig att det lyf- slutligt avgjord och han blir skyldig

tade eller någon del därav återbära, att helt eller delvis återbära medgälde ränta efter sex för hundra om len, skall han betala sex procent åråret. lig ränta till den betalningsberätti-

gade.

I fall som avses i 159 § är den som

lyft medlen ej skyldig att, om borge-

nären anmäler sig, betala ränta för

längre tid än från att utmätnings-

mannen eller överexekutor krävt

återbäring av beloppet.

181 8.

Överexekutor äge makt att, när När skäl föreligga, äger överexeskäl därtill äro, sätta fast egendom kutor sätta fast egendom och vad och vad därtill hörer under förbud som hör därtill under förbud att sälatt säljas eller skingras. Är synner- jas celler skingras. Föreligger synnerlig fara, att det, som under sådant lig fara att egendomen i större mån förbud salt är, genom vanvård eller försämras genom vanvård eller på annorledes i större mån försämras, annat sält, kan överexekutor förordvare lag, som i 81 § andra stycket na syssloman att förvalta den. sägs.

184 8.

Finner överexekutor skäl att i Finner överexekutor skäl att lägkvarstad sätta avrad, hyra eller rän- ga kvarstad på arrende, hyra eller ta, som av fast cgendom faller, var- annan avkastning av fast egendom, de, på sätt i 81 § första stycket sägs, skall syssloman tillsättas. Överexesyssloman tillsatt att medlen uppbä- kutor skall meddela den betalningsra och förbud den betalningsskyldige skyldige förbud att utge avkastningkungjort. Den som blivit satt till en till annan än sysslomannen. Densyssloman skall tillse, att utskyld ne skall av influtna medel betala uteller avgift, som bör för egendomen skyld celler avgift, som bör utgå för gäldas och under kvarstadstiden till egendomen och förfaller till betalbetalning förfaller, gulden varder. ning under kvarstadstiden. 14 Riksdagen 1971. I saml. Nr 20

418 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

198 8.

All nödig kostnad för utmätning Kostnaden för utmätning och det samt utmätt egendoms vård och för- fortsatta förfarandet skall utgå ur säljning, så ock för köpeskillingens köpeskillingen för den utmätta egenfördelning skall ur köpeskillingen domen, behållen avkastning eller för den utmätta egendomen gäldas. andra tillgängliga medel. Kan kost- Kostnad, som ej sålunda gulden var- naden ej utlagas på detta sätt, skall der, skall av sökanden betalas, och den betalas av utmätningssökanden må beloppet, där det ej är förskjutet eller, om den avser åtgärd som aneller vid anfordran gäldas, hos ho- nan begärt, av denne och får omenom utmätas. Skall av flera gemen- delbart utmätas. När fråga är om församt intecknade egendomar någon säljning av gemensamt intecknad särskilt säljas för gäldande av ford- fastighet och annan fastighet indraran, som äger sämre rätt än den ge- gits i förfarandet men försäljning ej mensamma inteckningen, och har i kommer till stånd, skall dock den anledning därav inteckningshavaren som inlett förfarandet svara för hela yrkat försäljning av de andra egen- kostnaden, om han har sämre rätt än domarna, skall, där försäljning ej den som indragit den andra fastigkommer till stånd, den, som påkal- heten. lat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

Sökes utmätning — — — ——— underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att Den som begär utmätning är skylverkställa utmätning å dom eller ut- dig att förskjuta kostnaden därför. slag, som ej vunnit laga kraft, med Kostnaden för annan åtgärd i målet mindre kostnaden för förrättningen skall förskjutas, om utmätningsmanförskjutes av sökanden. Den, som nen eller överexekutor begär det. begär ntmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg eller ock verkställighet av dom eller utslag, varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur fast eyendom, vare, ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderlig! belopp till bestridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurslagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, utmätningsvis säljes, skall ock kost-

naden på anfordran förskjutas.

Betalas ej förskott inom förelagd

tid, får verkställigheten inställas. Om

försäljning av utmätt egendom in-

ställes av sådan anledning, äger ut-

mälningsmannen eller överexekutor

besluta, att utmätningen skall gå

åter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 419

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) All nödig kostnad för försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvarstad eller vilken ställts under skingringsförbud, skall, där det äskas, av sökanden förskjutas, och skall i övrigt beträffande sådan kostnad vad enligt första stycket gäller om kostnad för utmätt lös egendoms försäljning äga motsvarande tillämpning.

199 8. Kostnad för annan förrättning, än Om beslut som skall verkställas på i 198 § omförmäles, skall, där ut- annat sätt än genom utmätning innemätningsmannen det äskar, förskju- håller föreskrift att verkställigheten tas av den som åtgärden sökt. skall ske på den tappande partens är i dom eller utslag, som skall bekostnad, skall utmätningsmannen verkställas annorledes än genom ut- utmäta kostnaden hos honom. Kostmätning, föreskrift given, att verk- nad för försäljning av lös egendom ställigheten skall ske på den tappan- som tagits i kvarstad eller ställts unde partens kostnad; då skall ock be- der skingringsförbud skall utgå ur vislig och nödig kostnad hos honom behållningen. av utmätningsmannen uttagas. Kostnad som ej kunnat uttagas enligt I mom. skall betalas av sökanden och får omedelbart utmätas hos honom. Sökanden är skyldig att förskottera kostnaden, om utmätningsmannen begär det. Om förskott ej betalas inom förelagd tid, får verkställigheten inställas.

201 8 Vill gäldenär eller borgenär klaga Vill gäldenär eller borgenär klaga över utmätning, skall han inkomma hos överexekutor över beslut om uttill överexekutor med klagoskrift mätning, skall han göra det inom tre inom tre veckor från den dag, då han veckor från den dag då han erhöll erhöll del av protokoll eller bevis om del av beslutet. Detsamma gäller beutmätningen. slut om att fastighet tages i anspråk enligt 78 §. Vidtages rättelse ——— —-—-—— — om åtgärden. Om annan än gäldenär eller borgenär vill klaga över beslut som avses i 1 mom., gäller ej särskild tid för talan mot beslutet. Den som före utmätning av fast egendom förvärvat egendomen från gäldenären äger dock ej hos överexekutor klaga över utmälningen sedan egendomen sålts men är oförhindrad att klaga över ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mätningen i samband med klagan

över försäljningen i den ordning som

anges i 213 §.

209 8.

I mål, varom i 201, 202 eller 203 8 I mål som avses i 201 eller 203 § förmäles, skall överexekutors slut- skall överexekutors utslag genast liga utslag givas å dag, som genom sändas till part, som ej var närvaanslag sist dagen förut kungjord rande vid utslagets meddelande. blivit. Underrättelse om tiden, då utslaget kommer att meddelas, varde införd i en därtill inrättad bok, som skall utan särskild begäran vara tillgänglig för allmänheten.

210 8.

Ej må klagan över utmälning Klagan över utmätning eller anhindra förrättningens fullbordan el- nan åtgärd av utmälningsman hindler egendomens försäljning eiler stäl- rar ej alt förfarandet fortgår annat lande under tvångsförvaltning, eller än om Överexekutor förordnar att klagan över annan av utmätnings- det skall avbrytas. man vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre överexekutor annorledes förordnar.

Utslag, varigenom förordnat därom.

211 8.

Nöjes ej part åt överexekutors be- Vill part klaga över överexekutlors slut i utsökningsmål, äger han be- beslut i utsökningsmål, äger han besvära sig däröver i hovrätten. Har svära sig i hovrälten. Har beslutet beslulet meddelats av Konungens be- meddelats av Konungens befallningsfallningshavande i län, som hör un- havande i län som hör under skilda der skilda hovrätter, skall fullföljd hovräller, skall fullföljd ske i den ske i den hovrätt till vilken målet hovrätt till vilken målet kan hänfökan hänföras på grund av belägen- ras på grund av belägenheten inom heten inom dess domkrets av utmät- dess domkrets av utmätningsmans ningsmans ljänstgöringsområde, av tjänstgöringsområde, av fast egenfast egendom, som målet berör eller dom som målet rör eller av ort för vars köpeskilling eller avkastning verkställighets- eller handräckningsär i fråga, eller av ort för verkstäl- åtvärd. Kan hovrätts behörighet ej lighets- eller handräckningsåtgärd. bestämmas på det sättet, skall full- Kan hovrätts behörighet ej sålunda följd ske, om den mot vilken åtgärd bestämmas, skall fullföljd ske, om sökts har att svara i tvistemål i allden mot vilken åtgärd sökts har att mänhet vid domstol inom länet, i den svara i tvistemål i allmänhet vid hovrält under vilken domstolen hör domstol inom länet, i den hovrätt och eljest i den hovrätt under vilken under vilken domstolen hör och el- den stad hör, där Konungens befalljest i den hovrält under vilken den ningshavande har sitt säte. När slutstad hör, där Konungens befallnings- ligt utslag gives eller auktion hållits havande har sitt säte. Det åligger eller försäljning skett i annan ord-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 421

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) överexekutor, då slutligt utslag gives ning, skall överexckulor meddela uneller då auktion hållits av honom el- derrältelse om vad som skall iaktler då i annan ordning särskild för- tagas när ändring sökes samt ävensäljning av fastighetstillbehör skett, lyret, om det försummas. Vad att meddela underrättelse om vad Konungens befallningshavande i fall som är att iakttaga vid ändrings sö- då länet hör under skilda hovrätter kande samt äventyret, om det för- angivit om behörig hovrätt skall länsummas. Vad Konungens befall- da [till efterrältelse. ningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angivit om behörig bovrätt skall lända till efterrättelse.

talan däremot.

Ejmå —— ——— —-——— — utmätningsman behörig.

213 8.

Vill någon överklaga överexcku- Den som vill överklaga överexekutors slutliga utslag i fråga om fördel- tors slutliga utslag i mål som avses ning av köpeskilling för fast egen- i 201 eller 203 § skall inkomma till dom eller av medel, som avses i 143 § överexekutor med sin besvärsinlaga 2 mom. eller i 7 kap., eller på klagan inom tre veckor från den dag då utöver utmätning eller förslag till för- slaget meddelades. delning av köpeskilling, skall han inkomma till överexekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

Den som vill klaga över auktion, Den som vill överklaga auktion som överexekutor hållit, eller över som överexckutor hållit eller försäljsärskild försäljning av fastighetstill- ning som överexekutor verkställt i behör i annan ordning skall inkom- annan ordning skall inkomma till ma till överexekutor med sin besvärs- överexekutor med sin besvärsinlaga inlaga inom tre veckor från försälj- inom tre veckor från försäljningsningsdagen. Besvär över borgenärs- dagen. Besvär över sakägarförteckförteckningen skola dock, när de ej ning som ej avse upphävande av aukavse bestämmande av lägsta budet tion få dock ej anföras annat än i eller andra villkor för försäljningen, sammanhang med klagan över föranföras i den ordning som är före- delning av influtna medel. skriven för klagan över överexekutors utslag i fråga om köpeskillings fördelning.

Den som vill överklaga överexeku-

tors utslag i fråga om fördelning av

medel som avses i 140, 142 eller 143 §

skall inkomma till överexekutor med

sin besvärsinlaga inom tre veckor

från den dag då utslaget meddelades.

215 3.

Skall besvärstid räknas från erhål- Skall besvärstid enligt 214 § räklen dei av beslutet, skall genom den nas från erhållen del av beslutet,

422 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) vinnandes försorg beslutet delgivas skall genom den vinnande partens vederparten på sätt i rättegångsbal- försorg beslutet delgivas motparten ken är om delgivning stadgat. Skall på det sätt som i rättegångsbalken är delgivning ske enligt 33 kap. 12 § stadgat om delgivning. Skall delgivnämnda balk, ankomme på överexe- ning ske enligt 33 kap. 12 § nämnda kutor att på begäran förordna där- balk, ankommer det på överexekutor om; och skall vad i sagda paragraf att på begäran förordna därom. Vad i stadgas om rätten gälla överexckutor. sagda paragraf stadgas om rätten

gäller därvid överexekutor.

Sedan besvär —————————— 1 mom. sägs.

Vadin——— Sr eller beslut.

Om besvär anförts över försälj-

ning som Ööverexekutor verkställt,

äger hovrätten, i den mån det finnes

påkallat, förordna att fortsatt verk-

ställighet tills vidare ej får äga rum

innan slutligt utslag meddelas.

Övergångsbestämmelser

Genom nya lagen upphävs 12 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

2. När utmätning av ägarhypotek i fast egendom beslutats men försäljning ej ägt rum före nya lagens ikraftträdande, skall nya lagen tillämpas, om ej annat följer av punkt 4. Tid. som anges i 78 § 2 mom. nya lagen skall då räknas från ikraftträdandet.

3. När utmätningsman enligt 79 8 nya lagen pantförskriver skuldebrev som intecknats enligt äldre lag, skall den som är personligen betalningsansvarig enligt skuldebrevet befrias från sådant ansvar.

4. Om fast egendom eller andel i inteckning tagits i mät före nya lagens ikraftträdande, skall 82 § i dess äldre lydelse alltjämt tillämpas.

5. Om intecknad fordran fastställts till betalning före nya lagens ikraftträdande, skall 86 § i dess äldre lydelse alltjämt tillämpas. Tvångsförvaltning får dock cj begäras efter nya lagens ikraftträdande.

6. Ärende som rör utmätl fast egendom och alltjämt är anhängigt hos utmätningsman vid nya lagens ikraftträdande skall överlämnas till överexekutor, sedan utmätningsmannen fullgjort vad som åligger honom enligt äldre lag.

7. Om auktion på fast egendom hållits före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag tillämpas i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.

8. När konkursansökan ingivits före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lydelsen av 139 § gälla.

9. När fördelningsförslag framlagts eller beslut meddelats före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lydelsen av 154 § gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 423

10. Har tvångsförvaltning begärts före nya lagens ikraftträdande, skall vad äldre lag innehåller därom alltjämt gälla.

11. Vad som i 184 § i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning skall jämväl gälla ränta som på grund av äldre utfästelse faller av fast egendom.

12. Bestämmelsen i 201 8 3 mom. nya lagen om tid för klagan över utmätning av fast egendom har ej tillämpning, när egendomen utmätts före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 209, 211, 213, 215 och 218 §§ nya lagen har ej tillämpning, när överexekutor meddelat utslag eller verkställt försäljning före ikraftträdandet.

13. I fall då lag eller författning hänvisar till bestämmelse i utsökningslagen som blivit ersatt av bestämmelse i nya lagen skall det i stället gälla nya lagen.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag om ändring i lagsökningslagen den 20 december 1946 (nr 808)

Härigenom förordnas, att 1, 3, 13 och 17 38 lagsökningslagen den 20 december 1946 skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För fordran — — — — —— — — — — — — nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har Genom lagsökning får även, om inteckning äger också genom lagsök- borgenären har skriftliga bevis, pröning söka betalning ur den egendom vas huruvida förfallen fordran skall vari inteckningen gäller. på grund av inteckning utgå med för-

månsrätt i viss egendom.

Vad i denna lag sägs om gäldenä-

ren skall vid lagsökning enligt andra

stycket tillämpas på ägaren av den

intlecknade egendomen.

Finnes den åberopade handlingen Finnas åberopade handlingar icke icke innefatta bevis om fordran eller innefalla bevis om fordran eller om prövar rätten eljest hinder möta för åberopad förmånsrätt eler prövar upptagande av ansökningen, skall rätten eljest hinder möta alt upptaga den avvisas; bevis därom skall teck- ansökan enligt 1 § första eller andra nas å ena exemplaret av ansökning- slycket, skall den avvisas. Bevis dären. om skall tecknas på ena exemplaret

av ansökningen.

424 Kungl. Ma;:ls proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

138.

Äro ej sådana skäl för handen att Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång, målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas skall med anledning av ansökan engäldenären; avser lagsökningen be- ligt I $ första stycket betalningsskyltalning ur egendom vari inteckning dighet åläggas gäldenären och, när gäller, skall rätten faststäila ford- ansökan gjorts enligt 1 § andra stycringen till betalning ur egendomen. ket, fastställas att fordringen skall

på grund av inteckningen utgå med

förmånsrätt i egendomen i den om-

fattning som gäller enligt lag.

I lagsökningsmål —— ————>— —— omedelbart därefter.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av utslaget gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av tredskodom.

Denna lag träder i kraft den...

Om inteckningshandling som rör fast egendom vid nya lagens ikraftträdande utgör pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 § andra stycket nya lagen, även om fordringen eller pantförskrivningen ej grundas på skriftligt bevis. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller pantförskrivningen och borgenärens rält finnes stridig.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 33 kap. 4 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap. 4 § rättegångsbalken skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan.

(Nuvarande lydelse" (Föreslagen lydelse)

33 KAP.

48.

Delgivning i rältegång skall ske Delgivning i rättegång skall ske genom rättens försorg. Begär part att genom rätlens försorg. Begär part att få ombesörja delgivning, må det an- få ombesörja delgivning, må det an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 425

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) förtros honom, om rätten finner det förlros honom, om rätten finner det kunna ske utan olägenhet. Delgiv- kunna ske utan olägenhet. Delgivning av tredskodom, som ej innebär ning av tredskodom skall ske genom fastställande av intecknad fordran rättens försorg, allenast om parten till betalning ur fast egendom, tomt- begär det. rätt eller vattenfallsrätt, skall ske genom rättens försorg, allenast om parten begär det.

Har åklagare o— ——————

Under förundersökning — ——-— — —-— meddelat beslutet.

Denna lag träder i kraft den ...

Nya lagen har ej tillämpning, när tredskodom meddelats före ikraftträdandet.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 2 kap. 32 § och 3 kap. 30 § lagen den 14 juni

1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

Härigenom förordnas, att 2 kap. 32 § och 3 kap. 30 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

328.

Varder, innan tid för tillträde är Blir fastigheten utmätt innan tid inne, fasligheten utmätt eller inteck- för tillträde är inne, äger arrendanad fordran fastställd till betalning torn frånträda avtalet och få ersättur fastigheten, äge arrendatorn från- ning för skada. Han skall dock uppträda avtalet och bekomma ersätt- säga avtalet inom en månad efter att ning för skada; uppsäge dock avtalet han fick kunskap om utmätningen, inom en månad efter det han erhöll om han ej skall förlora sin rätt därkunskap om utmätningen eller fast- till. Blir utmätningen upphävd eller ställandet till betalning, eller vare kommer eljest frågan om fastighesin rätt därtill förlustig. Varder ut- tens försäljning att förfalla, får uppmätningen upphävd, eller kommer sägning ej ske därefter. eljest frågan om fastighetens försäljning att förfalla, må ej därefter uppsägning ske.

Vadsålunda O— ————— rn i konkurs.

Föres, innan —— ——————— Sen uppsägning ske.

14§+ Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 20

4126 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 KAP.

30 8.

Beslämmelserna i 2 kap. 32 § om Bestämmelserna i 2 kap. 32 § om verkan av att före tillträdesdagen verkan av att före tillträdesdagen fastighel utmätes, intecknad fordran fastighet utmätes, jordägaren försätfastställes till betalning ur fastighe- tes i konkurs eller talan väckes om ten, jordägaren försättes i konkurs återköp av fastigheten äger motsvaeller lalan väckes om återköp av fas- rande tillämpning i fråga om hyra. tighelen äger motsvarande tillämpning i fråga om hyra.

Denna Iag träder i kraft den...

Nya lagen har ej tillämpning, när intecknad fordran har före ikraftträdan-

det fastställts till betalning.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 24, 29, 31, 33, 39, 70, 71, 76, 78, 138, 143, 195 och 216 8§ konkurslagen skall ha ändrad lydelse på sätt anges i det följande samt alt 4 och 68 §§ samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

248.

Har innan beslut om egendomsav- Har utmätning skett innan beslut träde meddelats egendom blivit ut- om - egendomsavträde meddelats, mätt till gäldande av fordran, för skall verkställigheten på begäran av vilken borgenären hade panträtt i förvaltaren uppskjutas, om det beegendomen, skall verkställigheten hövs för att borgenärers rätt skall fortgå utan hinder av konkursen. kunna tillvaratas eller eljest synner-

Där i andra fall utmätning skett å liga skäl föreligga. Begäran om uppfast egendom eller å fartyg eller luft- skov får även göras av borgenär, vars fartyg eller å gods i fartyg eller Tuft- rätt kan bero därav. Om auktion är fartyg eller å intecknade reservdelar utsatt, skall konkursboet betala kosttill luftfartyg, skall verkställigheten nad som blir onyttig genom uppfortgå, så vida ej efter ly i 68 § sägs skopvet. framställning om dess inställande Om utmätningssökanden ej hade göres innan försäljning av egendo- panträtt och den förmånsrätt som men ägt rum. han vunnit genom utmätningen skall

Ilar eljest utmätning skett å lös gå åter, skall belopp, som enligt beegendom, upphöre utmätningsmans stämmelserna i utsökningslagen sko-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 427

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) befattning med egendomen, utan så lat utgivas till utmätningssökanden är att denna blivit försåld före ovan- eller annan borgenär som ej hade nämnda besluts meddelande. panträtt, i stället redovisas till för-

valtaren.

I fall som avses i andra stycket

skall utmätningen gå åter, om för-

valtaren yrkar det innan egendomen

blivit såld.

Har gäldenären ————————————— konkursboet åter.

Har borgenär under ovan angiven Om borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning i gäldenärens lid sökt inteckning av skuldebrev egendom för fordran, vid vars till- och sådan säkerhet ej betingats vid komst sådan säkerhet ej betingats, fordringens tillkomst, är borgenären och är ej fråga om inteckning, som pliktig alt på talan av konkursboet inom den i 11 kap. 2 § jordabalken antingen återställa inteckningshandstadgade tid sökts för fordran, som lingen till boet eller också tillhandadär avses, är borgenären pliktig att hålla inteckningshandling angående på talan av konkursboct antingen luftfartyg för utbyte enligt vad som återställa inteckningshandlingen till är föreskrivet därom samt handling, boet eller också tillhandahålla in- på grund varav inteckning i fartyg teckningshandling angående = fast eller företagsinteckning sökts, för egendom eller luftfarlyg för verkstäl- inteckningens dödande. lande av ulbyte enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteckningens dödande.

Vad sålunda ———— ——— — — — — om konkursansökningen.

— — till pensionsstiftelse.

318.

Har inom trettio dagar innan kon- Har inom trettio dagar innan konkursansökningen gjordes eller under kursansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egen- egendomsavträde meddelades egendom blivit för någon borgenärs ford- dom tagits i mät för borgenärs fordran i mät tagen och har borgenären ran, skall den förmånsrätt eller begenom utmätningen erhållit betal- talning som vunnits genom utmätning, gånge den betalning på talan av ningen gå åter. konkursboet åter.

33 8.

Har vid o— ————-——— konkursansökningen gjordes.

Där dödsbos egendom blivit av- När dödsbos egendom blivit avträdd till konkurs på ansökning, som trädd till konkurs på ansökning, gjorts inom en månad från det bo- som gjorts inom en månad från det uppteckning förrättades eller tiden bouppteckning förrättades eller tidärför tilländagick eller, om efter an- den därför tilländagick eller, om ef-

428 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) sökning inom sålunda stadgad tid ter ansökning inom sålunda stadgad egendomen blivit avträdd till förvalt- tid egendomen blivit avträdd till förning av boutredningsman, inom cn valtning av boutredningsman, inom månad från det boutredningsman för- en månad från det boutredningsman ordnades, skall, ändå att rätt till åter- förordnades, skall, ändå att rätt till vinning ej föreligger enligt vad förut återvinning ej föreligger enligt vad i detta kapilet är sagt, avtal som för förut i detta kapitel är sagt, avtal, dödsboet slutits till skada för borge- som för dödsboet slutits till skada närerna, på talan av konkursboet för borgenärerna, på talan av konåtergå, om den, med vilken avlalct kursboct återgå, om den, med vilingicks, hade skälig anledning till ken avtalet ingicks, hade skälig anantagande, att dödsboet var på obe- ledning till antagande, att dödsboet stånd. Har, efter dödsfallet, borgenär var på obestånd. Har, efter dödsfaltill skada för övriga borgenärer cr- let, borgenär till skada för övriga hållit betalning eller fått utfäst pant borgenärer erhållit betalning eller till sig överlämnad, skall i konkursen fått ulfäst pant till sig överlämnad, vad nyss är sagt om ålergång av av- skall i konkursen vad nyss är sagt tal äga tillämpning. Är inteckning om återgång av avtal äga tillämpning. sökt i dödsbocts egendom på grund Är inteckning av skuldebrev sökt i av medgivande, som lämnats efter dödsboets egendom på grund av dödsfallet eller som av den döde gi- medgivande, som lämnats efter dödsvits för fordran, vid vars tillkomst fallet eller som av den döde givits för sådan säkerhet cj betingats, och är ej fordran, vid vars lillkomst sådan säfråga om inteckning, som inom den i kerhet ej betingats, skall, om kon- 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid kurs inträffar såsom nyss sagts, besökts för fordran, som där avses, stämmelserna om inteckning i 29 8 skall, där konkurs inträffar såsom alltid gälla. nyss sagts, slädse gälla vad i 29 8 är stadgat om inteckning.

Den återvinningsrätt — — — — — — — — — — till prövning.

Ätervinningstalan enligt — — — — — — — bodelningshandlingen ingavs.

äÄrlalan— — een SR till godo.

När den rätt som vunnits genom

utmätning skall gå åter och borge-

nären ej fått betalning, behöver sär-

skild talan ej väckas.

70 8.

Finnes i boct fast egendom, äge Finnes i boet fast egendom, äger förvaltaren hos vederbörande myn- förvaltaren begära försäljning därav dighet äska försäljning därav i den i den ordning som gäller för utmätt ordning utsökningslagen bestämmer. sådan egendom. Egendomen får även Egendomen må jämväl säljas i an- säljas i annan ordning, om förvaltanan ordning, så framt förvaltaren ren finner det fördelaktigare för boet finner det för boet fördelaktigare och och rättens ombudsman eller, om rättens ombudsman till försäljningen han vägrar, borgenärerna samtycka lämnar bifall; vägrar han bifall, be- till försäljningen. Beträffande förgäre förvallaren borgenärernas sam- säljning av fast egendom skall för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 290 Seg

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) tycke. Ej må i något fall försäljning valtaren höra gäldenären, när det av fast egendom ske annorledes än å lämpligen kan ske. auktion, med mindre gäldenären det medgiver. |

Har auklion å fast egendom, som Har auktion på fast egendom hålhör till boct, hållits i den ordning ut- lits i den ordning som gäller för utsökningslagen bestämmer utan att mätt sådan egendom utan att förförsäljning kommit till stånd, må säljning kommit till stånd, kan förförvaltaren underlåta att vidtaga yt- valtaren underlåta att vidtaga ytlterligare åtgärder för egendomens terligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyssnämn- försäljning. Har auktion i nämnda da ordning cj ägt rum, men förelig- ordning ej ägt rum men föreligger ger anledning till antagande, alt så- anledning till antagande att sådan dan auktion ej kommer att leda till auktion ej leder till försäljning, kan försäljning, äge förvaltaren med förvaltaren med samtycke av omsamtycke av ombudsmannen under- budsmannen underlåta att föranstallåta att föranstalla om egendomens ta om försäljning, om de borgenärer avyttrande, där de borgenärer, som i som i konkursen bevakat fordringar konkursen bevakat fordringar, för vilka skola utgå med särskild förvilka egendomen häftar enligt 17 månsrätt eller bättre rätt ur egenkap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. domen samtycka därtill. 2 § jordabalken eller som skola ur cgendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tillstädja.

Varder auktion å boets fasta egen- Om auktion på fast cgendom har dom utsatt att hållas i den ordning blivit utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge det som gäller för utmält sådan egenförvaltaren att före auktionen eller, dom, åligger det förvaltaren att före där jämlikt 102 § samma lag särskilt bevakningssammanträdet avlämna sammanträde skall hållas, före det behållning som uppkommit under sammanträde till auktionsförrätta- konkursen. Behållning som ej avren avlämna behållning, som under lämnas före bevakningssammanträkonkursen av egendomen uppkom- det skall, om egendomen säljes, avmit, så ock före konkursen uppkom- lämnas före tillträdesdagen och i anmen behållning, som på grund därav nat fall innan slutlig utdelning sker att verkställighet, varom i 24 § andra enligt vad som är föreskrivet därom. stycket förmäles, inställts blivit till förvaltaren överlämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall, där egendomen försålts vid auktion, som nyss sagts, tillhandahållas auktionsförrättaren före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen skall äga rum, men eljest innan slutlig utdelning sker överlämnas till överexekutor alt på sätt och i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångsförvallning, emellan rättsägarne fördelas.

430 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förvaltaren skall även senast vid

bevakningssammanträde för auktion

"" på fast egendom anmäla arvode, an-

då nan kostnad och i konkursen beva-

" kade fordringar som böra beaktas

vid cgendomens försäljning. I den

mån det finnes påkallat skall han

också i ärendet föra talan för bor-

genärer som ha förmånsrätt enligt

12 eller 13 § förmånsrättsordningen.

Förvaltaren skall genom brev under-

rätta borgenär om anmälan som han

gör eller yrkande som han framstäl-

ler på dennes vägnar.

Vill förvaltaren —— —————————— kan ske.

Lös egendom —————.———>— försäljningen beroende.

Samtycke som — ———--——>— — — — gäldcnärens rörelse.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget säljas, äger förvaltaren, om fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbö- finnes på ort inom riket, begära förrande utmätningsman äska försälj- säljning i den ordning som gäller ning i den ordning, som om dylik för utmätt sådan egendom. är faregendom, den där blivit utmätt, sär- tyg, som skall säljas, intecknat för skilt är stadgad. är fartyg, som skall gäld, får det ej säljas annorledes än säljas, intecknat för gäld, må det ej utmätningsvis, om ej inteckningssäljas annorledes än utmätningsvis, havare, vilkens fordran ej kan betamed mindre inteckningshavare, vil- las till fullo, likväl samtycker till kens fordran ej kan till fullo gäldas, försäljningen samt, om farlyget inlikväl samtycker till försäljningen köpts av annan, för inteckningens samt, om farlyget inköpts av annan, dödande avlämnar inteckningshandför inteckningens dödande avlämnar lingen till den som utses av honom inteckningshandlingen till den, som och köparen. utses av honom och köparen.

är fråga om försäljning av luftfar- Är fråga om försäljning av luftfartyg celler av intecknade reservdelar tyg eller av inlecknade reservdelar till sådant farlyg och finnes egendo- till sådant fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 8 förs- men inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga mot- ta och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill förvalta- svarande tillämpning. Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ren, churu auktion ej ägt rum i den ordning som för ulmätt sådan egen- ordning som för utmätt sådan egendom är stadgad, med ombudsman- dom är stadgad, med ombudsman-' nens samtycke underlåta alt föran- nens samtycke underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, stalla om egendomens avyltrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen be- de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen vakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller på grund av inteckning häftar eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 431

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) med vilken är förenad luftpantrält i med vilken är förenad luftpanträtt egendomen celler varmed följer rätt i cgendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egen- att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt som i 17 domen eller förmånsrätt enligt 12 kap. 4 §& handelsbalken sägs. Gods i eller 13 § förmånsrättsordningen. Juftfartyg skall säljas i samma ord- Gods i luftfartyg skall säljas i samning som gods i sjögående fartyg. ma ordning som gods i sjögående

fartyg.

Skall gäldenären tillkommande Skall gäldenären tillkommande rält till andel i inteckning som be- rält till andel i inteckning i hans lastar hans fasta egendom eller luft- luftfartyg eller därtill hörande refartyg eller till sådant fartyg hörande servdelar säljas, skall förvaltaren anreservdelar säljas, låte förvaltaren skaffa särskild inlteckningshandling innan försäljning sker anskaffa sär- på det gäldenären tillkommande beskild inteckningshandling å det gäl- loppet, om laga hinder icke möter denären tillkommande beloppet, där däremot. Skall försäljning ske av inlaga hinder däremot icke möter. teckningshandling, som innehaves Skall försäljning ske av intecknings- av gäldenären och för vilken han är handling, som innehaves av gäldenä- personligen ansvarig, och har gälderen och för vilken han är personligen nären cj samtyckt till att hans anansvarig, vare förvaltaren pliktig att, svarighet kvarstår, skall förvaltaren, där ej gäldenären medgiver, att innan handlingen utlämnas till köhandlingen må försäljas med bibe- paren, förse den med påskrift, varhållande av hans ansvarighet, förse igenom gäldenären frikallas från anhandlingen med påskrift, varigenom svarighet. gäldenären frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista styc-

ket ha motsvarande tillämpning, när

gäldenären tillhörig lös egendom

skall under konkursen säljas i den

ordning som gäller för utmätt sådan

egendom. Vad där sägs om talan för

borgenärer skall gälla även borger

närer som ha förmånsrätt enligt 14 §

förmånsrättsordningen.

76 8.

Finner förvaltaren det i 74 § före- Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesält icke vara äg- skrivna kungörelsesätlet icke vara ägnat att bereda kungörelsen nödig of- gat att bereda kungörelsen nödig offentiighet, ankomme på honom atl fentlighet, ankommer det på honom vidtaga de ytlerligare åtgärder, som att vidlaga de ytterligare åtgärder, må anses erforderliga. Skulle han i som kan anses erforderliga. Skulle något fall anse tillfyllest, att auktio- han i något fall anse tillfylest, att nen kungöres i mindre utsträckning auktionen kungöres 1 mindre utän i nämnda paragraf stadgas, be- sträckning än i nämnda paragraf gäre samtycke därtill av rättens om- stadgas, skall han begära samtycke budsman. Inskränkning i fråga om därtill av rättens ombudsman. Inkungörande av auktion å fast egen- skränkning i fråga om kungörande

432 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) dom eller luftfartyg eller intecknade av auktion å fasl egendom eller luftreservdelar till sådant fartyg må fartyg elter intecknade reservdelar till dock icke äga rum utan gäldenä- sådant fartyg får dock icke äga rum rens samtycke; ej heller må sådan utan gäldenärens samtycke. Ej heller inskränkning ske beträffande kun- får sådan inskränkning ske belräfgörande av auktion å annan lös fande kungörande av auktion å anegendom, vari borgenär har panträtt nan lös cgendom, vari borgenär har eller annan särskild förmånsrätt, panträtt eller annan särskild försom i 17 kap. handelsbalken sägs, månsrätt, som sägs i förmånsrättsmed mindre den borgenär samtycker ordningen, med mindre borgenären därtill. samtycker därtill.

78 8.

Har förlikningsanbud angående Har förlikningsanbud gjorts anosäker eller tvistig tillgång blivit gående osäker eller tvistig tillgång gjort och finner förvaltaren fördel- och finner förvaltaren fördelaktigt aktigt för konkursboet, att det anbud för konkursboet att anbudet anlaantages, begäre samtycke därtill, då ges, skall han inhämta samtycke av tillgången utgöres av fast egendom, borgenärerna, när tillgången ulgöres av borgenärerna men eljest av rät- av fast egendom, och annars av rättens ombudsman; godkänner han ej tens ombudsman. Godkänner denne anbudet, äge förvaltaren hänskjuta ej anbudet, kan förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock frågan till borgenärerna. Innan förförlikning avslutas innan gäldenä- likning ingås skall förvaltaren höra ren fålt tillfälle att yttra sig däröver. gäldenären, när det lämpligen kan Vägrar gäldenären sitt samtycke till ske. Motsätter sig gäldenären förlikförlikning, som avser äganderätt till ningen och ställer han säkerhet för fast egendom, vare frågan därom vad som bjudes därigenom, har han förfallen. Motsätter han sig förlik- rätt att själv utföra tvisten. ning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlikning bjudes.

138 S.

För fodringar, som ej utgå med För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränla är ut- förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rum, fäst eller cljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenärer- ränteberäkning mellan borgenärerna na inbördes upphöra från den dag, inbördes upphöra från den dag, då då beslutet om egendomsavträde beslutet om egendomsavlräde meddemeddelades; dock skall ränta beräk- lades. Ränta skall dock beräknas till nas till den dag, från vilken tiden den dag, från vilken tiden för klanför klander mot utdelningsförslag, der mot utdelningsförslag, vari såvari sådan fordran upptagils, är att dan fordran upplagits, är att räkna, räkna, där boet förslår till gäldande om boet förslår till gäldande av mer av mer än kapitalbeloppet av alla än kapitalbeloppet av alla bevakade bevakade fordringar utom böter, fordringar utom dem som avses i och skall i sådant fall å fordran, för 20 § förmånsrättsordningen, och

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 433

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) vilken ränta ej är utfäst eller eljest skall i sådant fall på fordran, för villagligen äger rum, ränta beräknas ken ränta ej är utfäst eller eljest lagefter fem för hundra om året från ligen äger rum, ränta beräknas efter den dag, då nämnda beslut meddela- fom för hundra om året från den des, till den dag, från vilken klander- dag, då nämnda beslut meddelades, tid såsom nyss är sagt skall räknas. till den dag, från vilken klandertid

såsom nyss är sagt skall räknas.

Å fordran -- ——————-—>-— egendomsavträde meddelades.

Utgår fordran å betalningsdagen.

Har borgenär förmånsrätt enligt Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må ho- 12 eller 13 § förmånsrättsordningen, nom medgivas att innan utdelning kan medgivas honom att, innan utenligt vad ovan är stadgat äger rum delning äger rum enligt vad ovan är lyfta betalning för sin fordran, i den stadgat, lyfta betalning för sin fordmån tillgängliga medel därtill fin- ran ji den mån tillgängliga. medel nas. finnas därtill.

Har borgenär den egendom. Övriga förmånsberättigade — — — ——— lillgång därtill. Ändå att meddelade bestämmelser.

Med panträtt i fast egendom lik-

ställes 1 denna lag särskild förmåns-

rätt som på annan grund gäller i

egendomen.

Vad i denna lag är stadgat beträf- Vad i denna lag är stadgat belräffande borgenär, som har lös egendowm fande borgenär, som har lös egendom såsom pant eller eljest under pant- såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande rätt i handom, skall äga motsvarantillämpning i fråga om borgenär, de tillämpning i fråga om borgcnär, som innehar lös egendom med rätt som innehar lös egendom med rätt att den lill säkerhet för sin fordran att kvarhålla den till säkerhet för sin kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt fordran. icke i avseende å hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

216 8.

Varder konkursansökning, som Blir konkursansökning, som gjorls gjorts av borgenär, ej bifallen och be- av borgenär, ej bifallen och befinnes finnes borgenären hava, då han in- borgenären hava, då han ingav angav ansökningen, saknat skälig an- sökningen, saknat skälig anledning ledning lill antagande, alt gäldenä- till antagande, alt gäldenären var på ren var på obestånd eller i fall, var- obestånd eller i fall, varom stadgas i om i 3 och 4 §§ stadgas, all omstän- 3 §, atl omständighet som där sägs dighet, som där sägs, förelåg, vare förelåg, vare borgenären pliktig att, borgenären pliktig att, om gäldenä- om gäldenären det yrkar, ersätta den

434 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) ren det yrkar, ersätta den skada, som skada, som skäligen kan anses hava skäligen må anses hava tillskyndats tillskyndats gäldenären genom angäldenären genom ansökningen och sökningen och dess handläggning. dess handläggning.

Denna lag träder i kraft den ...

24, 70, 71 och 78 §§ nya lagen skall tillämpas, när fråga är om försäljning eller förlikning efter nya lagens ikraftträdande. Därvid skall hänvisningarna till 12, 13 eller 14 85 förmånsrättsordningen g gälla motsvarande bestämmelser i 17 kap. handelsbalken, i den mån det föranleds av övergångsbestämmelserna till förmånsrättsordningen.

Vad i 195 § äldre lagen sägs om hyresvärds eller jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator skall forlfar: ande gälla, om sådan rält består enligt överg gångsbestämmelserna til! lagen den (nr -) angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 S. i om nyttjanderätt till fast egendom.

I övrigt skall äldre lag tillämpas, när konkursansökningen gjorts före nya lagens ikraftträdande. äldre lydelsen av 29 och 33 §§ skall också tillämpas, när inteckning i fast egendom sökts före nya lagens ikraftträdande.

(Lagberedningens förslag)

Förslag till Lag

om ändring i förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36 s. 1), innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg,

o

så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs

Härigenom förordnas, att 17 och 21 §§ förordningen den 15 oktober 1880, innefatlande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnvy äg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan och att 18 § samma förordning skall upphöra atl gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har järnväg, som begagnas för Har järnväg som begagnas för allallmän trafik, blivil utmätt, eller har män trafik blivit utmält, skall överintecknad fordran fastställls till be- exekulor så snart ärendet inkommit, talning ur sådan järnväg. skall över- oavselt om borgenär begärt att syssexekutor, så snart anmälan om ut- loman skall förordnas enligt 11 § lamätningen eller utslaget inkommit, gen den (nr ) om exekutiv evad borgenär gör yrkande som i försäljning av fast egendom, för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 435

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) $1 8 utsökningslagen omförmäles, el- ordna cen eller, när det behövs, flera ler icke, förordna cn eller, där så nö- erfarna och sakkunniga män att i digt anses, flera erfarna och sakkun- cgenskap av sådana sysslomän som niga män alt i egenskap av sådana avses i nämnda paragraf omhändersysslomän, som i nämnda paragraf taga järnvägen och förvalta den avses, järnvägen omhändertaga och samt sörja för trafikens uppehållanförvalta samt om trafikens uppchål- de i det omfång som förut varit vanlande i det omfång, som förut varit ligt eller eljest finnes lämpligt, intill vanligt eller 'eljest finnes lämpligt, dess järnvägen blivit såld i laga ordbesörja, intill dess järnvägen blivit i ning eller utmätningen eljest avslulaga ordning såld celler utmätningen lats. eljest avslutats.

Ifrågå -———-—— —— — — ulsökningslagen sägs.

21 8. Är järnväg O— ——— —-— — — egendomen utgå.

Skall under konkurs försäljning Om järnväg under konkurs skall av järnväg ske i den ordning utsök- säljas exekutivt, skall därvid så förningslagen bestämmer, skall därvid faras som om försäljningen ägde så förfaras som om försäljningen rum lill betalning av fordran som ägde rum till gäldande av fordran, äger bästa förmånsrätt i järnvägen som i järnvägen äger bästa förmåns- och försäljning ske även om inncharätt, och försäljning ske, ändå att in- varen av fordringen bestrider det. nehavaren av den fordran sådant bestrider.

Vad i--—— ———-—-— —— om järnväg.

Denna lag träder i kraft den...

Nya lagen har ej tillämpning, när intecknad fordran har före ikraflträdandet fastställts till betalning.

436 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer. 13. Ulmätt luftfarlyg och utmätta intecknade reservdelar till sådant fartyg säljs av överexekutor. I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana luftfartyg skall jämte denna lag lillämpas lagen den 12 maj 1955 (nr 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande sv rätt till luftfartyg. 28. Vad i denna lag sägs om utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar till sådant fartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan egendom skall säljas exekutivt under konkurs. 3 8. Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller överexekulor på begäran ger anstånd. Om ägaren begär anstånd, skall utmätningssökanden få tillfälle att yttra sig. Anstånd får beviljas, om denne medger det eller särskilda skäl föreligger. Försäljning skall ske på offentlig auktion. 4 8. Borgcnär eller annan vars rätt kan vara beroende av egendomens försäljning äger utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe. Den som vill utlösa sökanden skall, innan egendomen sålts, till överexckutor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

3 8 Om egendomen ingår i konkursbo och skall säljas exckutivt, äger borgenär, som i konkursen bevakat fordran varmed är förenad luftpanträtt eHer för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller varmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 12, 13 eller 14 § förmånsrättsordningen, begära att egendomen säljs för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrks. I fråga om rätt att utlösa honom har 4 § motsvarande tillämpning. 6 8. Auktion skall kungöras på lämpligt sätt minst scx veckor i förväg. Kungörelsen skall även innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 437

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas alt anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

738. Minst en månad före auktionen skall underrättelser om försäljningen i rekommenderade brev sändas till sökanden och ägaren samt till kända borgenärer som har luflpantrält, inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

8 83. Har auktion ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 88, skall förfarandet avbrytas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt, och ny tid utlysas. Sakägare som avses i 7 § skall såvilt möjligt i god tid före den först utsatta tiden underrättas om avbrottet.

9 8. Överexekutor skall vid början av auktionen lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Därefter skall innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen uppmanas att anmäla den. Om anmälan skett hos överexekutor före auktionen, skall det uppges. Närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen. När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning i enlighet med 10—15 §§, om ej avvikelse föranleds av 16 8.

10 8. I förleckningen upptages fordringar för vilka egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning celler retentionsrätt samt, om egendomen ingår i konkursbo, jämväl arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen och fordringar som i konkursen har förmånsrätt enligt 12, 13 eller 14 8 förmånsrättsordningen, om egendomen tillika är utmätt. Härtill kommer utmätningssökandes fordran, om den ej ingår bland förut nämnda fordringar, och kostnaden för förfarandet. Med fordran avses även ägarhypotek.

11 3. Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före sökandens fordran. Fordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller om inteckning är sökt men ännu ej beviljad eller om tvist föreligger. När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, upptages, om cj annat följer av 5 §, konkursboet som sökande utan förmånsrätt. 12 8. Fordran upptages med dess belopp den dag då sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum. Fordran, som ej är förfallen och icke löper med ränta, upptages med det belopp som efter fem procent årlig

438 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

ränta utgör fordringens värde nämnda dag. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem proccnt.

Ränta på intecknad fordran beräknas för ett år, om det ej visas att den slår inne för annan tid. På ägarhypotek beräknas ej ränta, om det icke är utmäitt.

13 8.

I förteckningen upptagna fordringar med bättre rätt än den för vilken försäljning skall äga rum är skyddade vid försäljningen. Sammanlagda beloppet av sålunda skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) skall täckas av köpeskillingen och andra medel som finns att tillgå.

I förteckningen anges vilka fordringar som är skyddade. Vidare anges det minsta belopp som måste bjudas för att skyddade fordringar och kostnaden för förfarandet skall täckas.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestämmas högre än till två tredjedelar av det värde som åsatls reservdelarna enligt 73 8 utsökningslagen.

14 3.

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje fartyg utropas för sig. Luflfartyg som är i samma ägares hand och svarar för samma fordringar skall dock ulropas gemensamt, ora ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning av visst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för cgendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfartyg svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än förteckningen anger kan komma att falla på egendomen till följd av alt köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Första stycket har motsvarande tillämpning vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager sv reservdelar. Luftfarlyg och reservdelslager får dock ej utropas gemensamt, om fordran bevakats av borgenär som ej har inteckning i reservdelarna.

Lager av reservdelar som ej utropas gemensamt med luftfartyg kan på begäran av lagrets ägare eller borgcnär utropas i skilda poster, med förbehåll att försäljning av sådar. post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 18 §.

15 8.

I förteckningen anges även betalningsvillkoren. Härom gäller följande: 1. Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av inteckningshavare får dock kapitalbeloppet av intecknad fordran som faller inom köpeskillingen innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 § andra stycket. Omfattar inteckningen två eller flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå endast om all den intecknade egendomen blivit utmätt och säljs vid gemensamt utrop.

I förteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå. 2. Den som inropar egendomen är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än den kostnad som skall utgå enligt 198 §& utsökningslagen. Handpenning

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 439

skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Vad som i det följande sägs om handpenning gäller även säkerhet för handpenning intill det belopp som säkerheten gäller. Staten eller kommun behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 21 3 ersättningsskyldig intill motsvarande belopp. Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall belalas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning, i den mån den som enligt förteckningen är betalningsberältigad ej medgivit avräkning. 3. När köpeskillingen till fullo betalts, får köparen komma 1i besittning av egendomen. Egendomen svarar därefter ej för annan skuld än som köparen övertagit enligt 1. 16 3. . Sakägare vars rätt beror därav äger fordra att försäljningen skall ske på andra villkor än som angivits ovan, om avvikelsen ej gör intrång i annans rätt. Den som ej själv begär försäljning får icke motsätta sig att skyddsbeloppet höjs.

17 8. Innan cgendomen utropas skall överexekutor föredraga sakägarförteckningen. Det skall meddelas, att egendomen utropas under förbehåll att inrop skall prövas enligt 18 8.

18 s§. Innan inrop godtages skall överexekutor pröva, alt skyddsbeloppet blivit uppnått. Om samtliga berörda sakägare medger det, får inrop godtagas utan hinder av första stycket. Sökanden kan medge, att inrop godtages ehuru kostnaden för förfarandet ej blivit täckt. Inrop får ej godtagas, om sökandens fordran ej täcks och han motsätter sig. 19 8. Om inropare ej utan dröjsmål lämnar föreskriven handpenning, skall egendomen ulropas på nyll. Överexekulor äger på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Betalar inroparen ej ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssammanträdet, är inropet ogiltigt.

20 8. Har inrop blivit ogiltigt enligt 19 § andra stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden ej avstår därifrån. Om ny auktion skall hållas, har 6—19 §§ motsvarande tilämpning. Anmälan som skett för en auktion gäller även för senare auktion. När nytt försäljningsförsök ej skall göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

440 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

21 8.

När ny auklion hålls sedan inrop blivit ogiltigt enligt 19 § andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämle sex procent årlig ränla därå från ulsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för ändamålet och kostnaden för den nya auktionen. Detta gäller även om ändrade förhållanden inlrätt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nya inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet.

Blir cgendomen ej såld vid den nya auktionen, är handpenningen förverkad.

Hålls ej ny auktion, skall bandpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Återstoden tillkommer inroparen.

Angående rätt för inroparern. att i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning stadgas i 23 8.

22 8.

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel skall vad som enligt 143—166 §§ utsökningslagen gäller beträffande fast egendom ha motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 § tredje stycket får dock den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för borgenär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad med kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 21 8 handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomma inro-

aren. P Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion och verkan därav eller i fråga om fördelning som avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrivs för motsvarande ärenden som rör fast egendom.

23 8.

Överklagas exekutiv auktion, skall inroparen utan hinder därav fullgöra sin betalningsskyldighet scnast vid fördelningssammanträdet. Han äger också komma i besittning av den sålda egendomen, om ej, innan han blivit berättigad därtill, annat förordnats enligt 218 8 utsökningslagen.

Får inroparen enligt meddelat förordnande ej komma i besittning av den sålda egendomen och är hindret ej hävt inom tre månader från dagen för köpeskillingens fördelning, äger han frånträda köpet och återfå vad han betalt jämte därå upplupen ränta, såvida han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

24 8.

När egendom som avses i denna lag ingår i konkursbo, företräds ägaren av förvaltaren.

Om förvaltarens åligganden finns bestämmelser i 71 § konkurslagen.

Övergångsbestämmelser

maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmält luftfartyg m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 441

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av auktion och vad som har samband härmed skall tillämpas före lagens ikraflträdande, om auktion skall hållas efter ikraftträdandet.

3. När ulmätning skett celler konkursansökan gjorts före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om förmånsrätt tillämpas vad som följer av övergångsbestämmelserna till nya förmånsrättsordningen.

4. Om auktion hållits före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag tilllämpas i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.

5. Övergångsbestämmelserna till lagen den 12 maj 1967 (nr 143) angående ändrad lydelse av 4 och 7 88 lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skall ha motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen.

6. I fall då lag eller författning hänvisar till den äldre lagen skall det i stället gälla nya lagen.

(Lagberedningens förslag)

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 8 lagen den 12 maj 1955 (nr 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 12 maj 1955 i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande inlernationellt erkännande av rätt till luftfartyg skall ha ändrad lydelse på sätt anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 5.

Där försäljning av luftfartyg eller När exekuliv försäljning av lufti 4 8 omnämnda reservdelar till så- farlyg eller 1 4 § omnämnda rescervdant fartyg skall äga rum i den ord- delar till sådant fartyg skall äga rum, ning, som stadgas i lagen med sär- åligger det den som påkallat försäljskilda bestämmelser om försäljning ningen att ingiva etl av vederböranav utmätt luftfartyg m. m., åligge de myndighet i den stat där farlyget den som påkallat försäljningen att är registrerat ulfärdat gravationsbetill auktionsförrättaren ingiva ett av vis angående egendomen jämte styrkt vederbörande myndighet i den stat översättning av beviset ävensom att, där farlyget är registrerat utfärdat när fråga är om luflfartyg, senast en sravationsbevis angående egendomen månad före auktionen låla kungöra jämte styrkt översättning av beviset försäljningen på regislreringsorten ävensom att, då fråga är om lufl- enligt där gällande lag. Inom samma fartyg, senast en månad före auktio- tid skall underrättelse 1 föreskriven nen låla kungöra försäljningen å re- ordning sändas till innehavaren av

442 Kungl. Mai:ts proposition nr 20 år 1971

(Nuvarande lydelse; (Föreslagen lydelse) gistreringsorten enligt där gällande varje i fartyget inskriven rättighet lag. Inom samma tid skall underrät- som skall erkännas enligt denna lag. telse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i fartygel inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

I borgenärsförteckningenr skall Utöver de fordringar och kostnaupptagas, utöver de i 4 § lagen med der som annars skall upptagas i saksärskilda bestämmelser om försälj- ägarförleckning vid exekutiv försäljning av utmätt luftfartyg m. m. av- ning av luftfartyg eller reservdelar sedda fordringarna och kostnaderna, skall i förteckningen upptagas annan annan rättighet som skall erkännas rättighet som skall erkännas enligt enligt denna lag. Försäljningen skall denna lag. Beträffande sådan rättigske under förbehåll om beståndet av hets ställning vid exekutiv försäljsådan rättighet, därest den enligt för- ning skall vad som gäller beträffanteckningen faller inom lägsta budet. de förbehåll för rättigheter i fast Faller rättigheten utom lägsta budet, egendom som säljs exekutivt ha motäge vad i 123 § utsökningslagen sägs svarande tillämpning. motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den ...

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 443

Bilaga ?

(De remilterade förslagen)

1) Förslag

till

Lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

18 Ulimält fast egendom säljes av överexekutlor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 8.

28 Vad i denna lag sägs om utmätt fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom gäller i tillämpliga delar även rätt till betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av särskilda bestämmelser i lagen.

Förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning

3§

Överexekutor skall låta beskriva och värdera fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskrivningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak.

Om en eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas och taxeringsvärde saknas för någon av de gemensamt intecknade fastigheterna, skall alla värderas.

4§

Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rälligheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till den och uppge vilka som har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning. Överexekutor skall även på annal sätl söka inhämta utredning i dessa hänseenden och om den belastning som rätlighet ulgör och det vederlag som utgår.

444 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Fastighetens ägare skall på anmodan överlämna pantbrev som han innehar. Därefter får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexckutors tillstånd.

5§

Påstår någon bättre rätt till utmätt fastighet, skall överexekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom väcka talan mot utmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare till fastigheten. Talan skall väckas vid domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan än fastighetens ägare påstår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till fastigheten.

Efterkommes ej föreläggande enligt första eller andra stycket, är talan mot sökanden förlorad, om ej sökanden inom tid som nyss nämnts själv väckt talan mot den som påstått bättre rätt och den som i ärendet antagits vara ägare.

Är tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten ej säljas förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan ulgått.

Förvaltning av utmätt fastighet

65 Ägare av utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta tillbehör celler genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva gruseller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. I övrigt får han tillgodogöra sig fastighetens vanliga avkastning till dess den sålts och skall tilllrädas av köparen 1 den mån ej annat följer av 8 eller 9 §. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej i fastighelen upplåla rätlighet som går utöver vad som är medgivel enligt första slycket. Överexckutor får förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekulor medge undantag från förbud enligt första eller andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7§8

På begäran av borgenär kan överexekutor vid behov förordna, att kronofogdemyndighelen skall taga vård om tillbehör till fastigheten. I brådskande fall kan kronofogdemyndighelen på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexekutor, som prövar om den skall bestå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 445

8§

Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fastighelen som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexekutor eller den han förordnar som syssloman. Överexekutor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att betala till annan än överexekutor eller sysslomannen.

98

Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 § eller att egendomen på annal sätt försämras i större mån, kan överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten. 108 Årrendeavgift, hyra och annan avkastning av fastigheten som syssloman uppbär skall redovisas lill överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Tidsfrist för försäljning 118 Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller anslånd beviljas enligt andra—fjärde stycket. Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av sökanden cHer fastighetens ägare. På begäran av fastighetens ägare får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger. Anslånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver elt år från utmätningen. I fall som avses i 77 a § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) skall tid som avses i första och tredje styckena räknas från den dag då framställning om försäljningen gjordes.

Utlösningsrätt och anslutningsrätt 128 Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning får utlösa sökanden. Han lräder därigenom i sökandens ställe. Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, lill överexekulor belala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

135 Skall fastighet som hör till konkursbo säljas exekutivt, kan borgenär som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastig-

446 Kungl. Maj:ts proposilion nr 20 år 1971 heten begära att fastigheten säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträde som avses i 19 8.

Bestämmelserna i 12 8 äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Försäljning av fastighetstillbehör

14 §

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall överexekutor utsätta sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall överexekutor kalla sökanden, fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas för sig, förordnar överexckutor i enlighet därmed, om ej särskilda skäl föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekutor förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör som avses i 5 § andra stycket, får särskild försäljning av lillbehöret ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

15 3

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning av utmätt lösöre. Överexekutor träder därvid i kronofogdemyndighetens ställe.

Tillbehör som sålts för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skilts från denna.

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dem som har fordringar med rält i fastigheten efter det förelräde mellan dem som gäller enligt lag. Vill någon avstå från sin rätt till betalning och inverkar avståendet på villkoren vid fastighetens försäljning, skall avståendet ske senast vid bevakningssammanträde enligt 19 § och kan därefter ej återkallas. Den som har fordran med panträtt i fastigheten på grund av gemensam inteckning får avstå från betalning endast om samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt. vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 117

17 8

Förslår medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör att förnöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrylas, om ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren begär att förfarandet skall fortgå.

Åtgärder före försäljning på auktion

18 8

Tid och plats för auktion på fastighet bestämmes av överexckutor.

Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt till fastigheten är skyldiga att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19 8

För förhandling om försäljningen skall bevakningssammanträde hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag tidigare.

20 8

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kungörelsen ej utfärdas förrän försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rätligheter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om denna. Innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 10 eller 11 8 förmånsrättslagen ( ) behöver dock ej underrättas särskilt.

Har anslutning skett enligt 13 8, skall underrättelse därom ske enligt första stycket.

Har auktion och sammanträden ej blivit utlysta så som angivits i 20 och 21 §§, skall förfarandet avbrytas och nya tider utlysas, om bristen är väsentlig och icke kan avhjälpas på annat sätt.

448 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Bevakningssammanträde

23 5

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas cen kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iaktlagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet anmälls hos överexekutor före sammanträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

24 8

När förbandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning enligt 25— 31 §§, om ej avvikelse föranledes av 37 8.

Sakägarförteckning

25 8

I sakägarförteckningen upptages

1. om fastigheten ingår i konkursbo,

a) arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen,

b) fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 10 eller 11 8 förmånsrättslagen ( ),

2. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 8 1) eller 7 § 1) eller 2) förmånsrättslagen och som förfallit till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 8,

3. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

4. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten och är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej rättighet som består oavsett fastighetens försäljning,

5. sökandens fordran, om den ej upptagits enligt 1—3, samt kostnaden för förfarandet.

26 8

Fordringar samt rättigheter, som avses i 25 § 4, upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsräll på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före sökandens fordran.

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 4:19 Tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken upptages före pantbrevets belopp, om ej borgenären yrkar annat. Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor, inteckning eller inskrivning är sökt men ännu ej beviljats eller tvist föreligger. : När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, upptages konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej annat följer av 13 §:

27 § Fordran upptages med dess belopp på tillträdesdagen. Panträtt får dock ej på grund härav ålnjulas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg cenligt 6 kap. 3 § jordabalken. Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages ålerstoden som ägarhypotek. Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet ulgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn till ägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter kan anlagas böra ulgå. äÄgarbypotek upplages utan tillägg, om det ej är utmätt.

285 Fordran, som cj är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upplages med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

2095 Rältighet som avses i 25 3 + upptages utan att något belopp anges för den,

305 LT övrigt anges i sakägarförteckningen 1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än den för vilken fastigheten skall säljas och kostnaden för förfarandet (skvyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade, 2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som upplagits i förteckningen, 3. det lägsta bud som mäste avges för att fastigheten enligt 32 § skall få säljas, 4, vilka rättigheter som enligt 33 £ är skyddade utan förbehåll eller skall förbehållas vid försäljningen, 3. betalningsvillkoren och tilllrädesdag. 135 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

450 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet annat än i enlighet med vad som angivils i sakägarförteckningen.

31 §

I sakägarförteekningen skall i förekommande fall erinras om

1. rätt till förlängt avlal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator celler hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2, rätt att kvarbo som hyresgäst under viss tid som enligt lag tillkommer bostadsrätishavare,

3. rätt att kvarbo på fastigheten som överexekutor enligt 36 § har medgivit ägaren.

Villkor för försäljning på auktion

32 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.

Har fordran som endast gäller i andel i fastigheten bättre rätt än exekutionsfordringen, får delta dock ej hindra försäljning, om köpeskillingen förslår till betalning av någon del av sistnämnda fordran.

Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskill förbehåll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rält till elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll, om rätligheten har bättre rätt än exekutionsfordringen.

I andra fall än som avses i första stycket skall annan nyttjanderätt än inskriven tomträtt samt servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till ägarhypotek icke anses som fordran, i den mån ägarhypolekel ej är utmätlt.

Talan mot överexekutors beslut varigenom rättighet förbehållits enligt andra stycket får föras endast av den som bestritt att förbehållet göres. Innehavarce av rättighet som ej förbehållits enligt andra stycket får ej föra talan mot överexekutors beslut att icke särskilt förbehålla rättigheten.

Rättigheler som cj är skyddade utan särskilt förbehåll och icke heller förbehållits i sakägarförteckningen kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 §.

Kungl. Maj:ts proposttion nr 20 år 1971 451

348 .

I avräkning på köpeskillingen skall, om ej annat följer av andra stycket, innestå kapitalbeloppet av fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt utom när

1. innehavare av sådan fordran framställt yrkande om betalning och fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen,

2. sådant fall föreligger som avses i 26 § tredje stycket, 3. fordran är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten, eller 4. fordran skall betalas med köpeskilling för tillbehör eller köpeskillingen

för fasligheten ej täcker skyddade fordringar och andra medel skall användas till det.

Ägarhypotek skall utan särskilt yrkande betalas kontant, även om det faller inom skyddsbeloppet.

Återstoden av köpeskillingen skall betalas kontant, om ej inroparen visar alt han avtalat annat med den som enligt sakägarförteckningen är betal- : ningsberättigad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräknas.

35 §

Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en liondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 £ skall betalas kontant eller mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt i fastigheten, om den täckes av köpeskillingen och kan anses betryggande. |

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sannmanträde som enligt 20 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 §

Som tlillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelningssammanträdet skall äga rum. Överexekutor kan dock medge inroparen att taga vård om egendomen tidigare. . .

Överexekutor får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som enligt 8 eller 9 8 skolat betalas till överexekutor eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med tillträdesdagen, skall tillkomma köparen. : Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall. denne redovisa | därför till överexekutor.

452 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Har förre ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att bo kvar pa fastigheten högst tre månader cfter tillträdesdagen.

37 §

På begäran av sakägare vars rätt beror därav kan försäljningen ske på andra villkor än som angivits ovan, om avvikelsen ej gör intrång i annans rätt. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Auktion på fastighet

Vid auktionen skall, i der mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör cj skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfaltar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplysning skall lämnas, att fastigheten ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 §

39 §

I fråga om rättighet som enligt 33 § fjärde stycket kan förbehållas vid auklionen gäller att fastigheten först utropas utan förbehåll om rällighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Om vid det senare utropet uppnås bud som läcker fordringar med bättre rätt eller lika högt bud, har det budet företräde. Att ägarhypotek icke täckes utgör ej hinder mot alt bud med förbehåll för rättigheten gödtages, i den mån ägarhypoteket ej är utmält.

Upptager sakägarförleckningen två eller flera rättigheter, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon rättighet och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rätligheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter har företräde, även om det är lägre.

När bud med förbehåll för rättighet cj täcker fordringar med bättre rält, kan rättighelshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud vtan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala skillnad som nyss nämnts men beloppet ej ensamt celler i förening med annat tillskott som bjudes förslår för att fordringar med bättre rätt skall täckas, skall fastigheten utropas med förbehåll för hans rättighet och den eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 453 de rätligheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjudes. Detsamma gäller, om bud med förbehåll för rättigheten ej understiger bud utan sådant förbehåll men fordringar med bätlre rätt ej är täckta.

Om borgcenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager budet, skall fordringen vid tillämpning av första—fjärde styckena anses som täckt. :

Om rättighetshavare i stället för betalning ställer säkerhet, skall det gälla.

40 §

Innan inrop godtages, skall överexckutor pröva om de i 32 § angivna villkoren för försäljning är uppfyllda. även om detta är förhållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Om samtliga berörda sakägare medger det, får inrop godtagas utan hinder av första stycket. Sökanden kan medge, alt inrop godtages fastän kostnaden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop fär ej godtagas, om sökandens fordran cj täckes och han motsätter sig att försäljning sker.

41 5

Om inropare ej utan dröjsmål lämnar föreskriven handpenning, skall fastighetlen ropas ut på nytt. Överexekutor kan på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan anlagas medföra beaktansvärd olägenhet.

I fall som avses i 39 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om fastighelen skall ropas ut på nytt. Om inrop ej skall bestå, återlämnas handpenningen. :

Betalar ej inroparen ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssammanträdet, är inropet ogiltigt.

42 8

Har godtagbart inrop ej skett, skall nylt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden av står därifrån.

Har två auktioner hållits utan att fastigheten blivit såld och saknas anledning till antagande att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, får överexekulor avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, äger 18—41 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åler. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyler med anledning av redan vidtagna åtgärder.

454 Kungl. Maj:ts proposilton nr 20 år 1971

43 8

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdesdagen och kostnaden för den nya auktionen. Detta gäller även om fastigheten säljes med förbehåll för rättighet som ej förbehållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträll. Vad som ej behöver lagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. |

Blir fastigheten ej såld när ny auktion hålles, är hela handpenningen förverkad. Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. återstoden tillkommer inroparen; |

Om rätt för inroparen att i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning finns bestämmelser i 48 §.

44 §

Sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats, utfärdar överexckutor köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas till denne. Har inroparen fått avräkna belopp som skolat betalas kontant, är inroparen och köparen solidariskt ansvariga för beloppet.

Verkan av auktion

45 §

Efter fastighetens försäljning svarar denna ej för fordran som avses i 2582.

Borgcenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från lilllrädesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Inroparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse har avräknats på cen kontanta köpeskillingen, och den förre ägaren blir fri från ansvar härför. |

46 §

Inropare, som fullgjort sin betalningsskyldighet, får tillträda fastighelen på den dag som bestämts för köpeskillingens fördelning, även om köpebrev ännu ej utfärdats. Han svarar därefler för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 455

Om köparen vill att i sakägarförteekningen upptaget arrende- eller hyresavtal, som ej är skyddat enligt 33 § första stycket eller förbehållits enligt 33 § andra stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning gäller vad som är föreskrivet i fråga om uppsägning efler frivillig överlåtelse av fastighet.

Om arrendators eller hyresgästs rätt att begära förlängning av avtalet eller alt erhålla skadestånd finns bestämmelser i 9—12 kap. jordabalken.

I fråga om rällighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastighetens försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett ar efter tillträdesdagen får rättighetshavaren icke avräkna fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej heller betalning som rättighetshavaren erlagt lill den förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse som skett efter det alt fastighelen utmälts får ej åberopas mot köparen, om rätlighetshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Angående verkan av att i upplåtelseavtal skett ändringar eller tillägg som ej var kända vid auktionen äger bestämmelserna i 7 kap. jordabalken om frivillig försäljning motsvarande tillämpning.

Om rättighelshavares rätt till ersättning av lidigare ägare, om rättigheten upphör med anledning av fastighetens försäljning, finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 §§ jordabalken.

Underlåtler köpare att fullgöra lidigare ägares skyldigheter mot rättighetshavare enligt 46 8, äger 7 kap. 20 § första och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 5 .

Överklagas exekutiv auktion, skall inroparen utan binder därav fullgöra sin betalningsskyldighet senast vid fördelningssammanträdet. Han får tillträda fastigheten efter sammanträdet, om ej annat förordnals enligt 218 § utsökningslagen (1877:31 s, 1) innan han blivit berättigad därtill.

Får inroparen enligt moddelat förordnande ej tillträda fastigheten på den bestämda dagen och är hindret ej hävt inom tre månader från den dagen, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

456 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

Gemensamt inlecknade fastigheter

49 8

Bestämmelserna i 11—-48 3§ gäller även när någon av två cHer flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas.

Av gemensam inteckning, för vilken fastigheten svarar enligt 6 kap. 10 eller 11 8 jordabalken, skall i sakägarförteckningen upptagas det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

I fråga om försäljning av två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall även 50—55 §§ iakttagas.

50 §

När gemensamt intecknad fastighet skall säljas, har den som har panträtt på grund av inteckningen rätt att indraga annan intecknad fastighet i försäljningen, om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för fordran som har lika eller bättre rätt, får han även indraga fastighet som svarar för inleckningen först efter den fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexeckulor senasi vid bevakningssammanträdet. Det skall delgivas fastighetens ägare med föreläggande för honom att inkomma med yttrande inom tid som överexekutor bestämmer. Bevakningssammanträde och auktion skall inställas, när det behövs för alt yrkandet skall hinna prövas. Härvid äger 22 8 motsvarande tilllämpning.

Bifalles yrkandet, anses «den indragna fastigheten utmätt när beslulet meddelas. Den får ej säljas innan beslulet vunnit laga kraft.

51 3

Vid bevakningssammanträdet skall särskilt behandlas hur utrop skall äga rum.

Gemensamt inlecknade festigheter skall ulropas gemensamt. Fastighe- . terna skall dock utropas var för sig om

1. fastighelerna har olika ägare,

2. fastighet med stöd av 50 § indragits i försäljningen,

3. någon av fastighelerna endast i andra hand svarar för gepiensam inteckning,

4, någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning eller någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp,

Kungl. Maj:ls proposition nr 20 år 1971 457

3. det yrkas av innehavare av rättighet i någon av fastighelerna och rätligheten ej skall bestå oavsett om fastigheten säljes, eller

6. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätl kan bero därav.

Yrkande som avses i första stycket 5 eHer 6 skall framställas innan bevakningssammanträdet avslutas.

Sedan i fall som avses i första stycket särskilda utrop har ägt rum, skall fastigheterna utropas gemensamt, om de har samme ägare. Har fastigheterna olika ägare, skall gemensamt utrop äga rum endast om full betalning ej uppnåtts för fordran för vilken samtliga fastigheter svarar eller ägarna är ense om att fastigheterna skall utropas gemensamt. Fastighet som svarar endast i andra hand behöver dock ej utropas gemensamt med fastighet som svarar i första hand i annat fall än då särskilda skäl föreligger.

Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop av fastighet som besväras därav, skall det gälla även om därefter gemensarat utrop äger rum. I annat fall tillämpas 39 § även vid det gemensamma utropet.

Uppnås vid gemensamt utrop enligt tredje stycket högre bud än summan av buden vid de särskilda utropen, skall budet vid det gemensamma ulropet gälla, om ej annat följer av 55 § femte stycket.

53 S

Skall gemensamt intecknade fastigheter endast utropas gemensamt, upprättas gemensam sakägarförteckning för fasligheterna. Rättighet som avses i 25 § 4 skall härvid anses upplåten i alla fastigheterna.

Skall gemensamt intecknade fastigheter utropas var för sig, upprältas särskild sakägarförteckning för varje fastighet som skall säljas. Förteckningen upprätlas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsfordringen har bättre rätt. Kan ansvaret för gemensam inteckning komma att vid försäljningen vidgas ulöver vad som anges i 49 3 andra stycket, skall det anmärkas. När fastighet indragits enligt 50 §, beräknas tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken med ulgångspunkt från den första utmätningen. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.

SENEN

Skall gemensamt inlecknade fastigheter enlig! 52 8 utropas var för sig, skall varje fordran som är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej inroparen och den som eniigt sakägarförteckningen är betalningsberälligad avtalar annat.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet enligt 32 § skall utropas på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

15t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 20

458 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971

30 8

Om fastighet indragits i försäljningen med stöd av 50 § och den först utmätta fastigheten ej blir såld, skall ej någon av fastigheterna säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen innan det visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand.

Fandra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eler ställer säkerhet för beloppet.

När gemensamt intecknade fastigheter, efter föregående särskilda utrop, har utropats gemensamt, skall den köpeskilling som därvid bjudits fördelas efter de värden som i ärendet åsatts fastigheterna. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fasligheten vid särskilt utrop. Ilar någon av fastigheterna utropats med tillbehör som cj ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas eller utropats ulan tillbehör som omfattades av nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som finnes påkallat av nämnda förhållande.

Uppgär i fråga om någon av fastigheterna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljnir:g förfalla, skall de övriga fastigheterna ulropas gemensamt.

Om del ej uppnås bud som förstår till betalning av någon del av exckutionsforäringen, får ej någon av faslighelerna säljas.

Vid tillämpning av 40 § skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpeskilling kan uppnås, avse den swunmanlagda köpeskillingen för samtliga fåsfigheier som inropats vid auktionen.

Fortsatt inteckningsansvar

56 8

Förordnande av överexekutor enligt 6 kap. 12 § jordabalken om fortsall inteckningsansvar får meddelas på begäran av köparen.

I fall då gemensamt intecknade fastigheter sålts i enlighet med gemensam sakägarförteckning får förordnande som avses i första stycket meddelas endast om försäljningen omfattade alla fastigheter vari inteckningen gällde.

När gemensamt intecknad fastighet har sålts enligt särskild sakägarförteckning får förordnande som avses i första stycket meddelas endast om fastigheten enligt 6 kap. 11 § jordabalken svarar för hela inteckningen i förhållande till de andra fastigheterna och fordringen har blivit täckt. Förordnandet skall därvid innebära all inteckningen alltjämt skall gälla i den sålda fastigheten och att de andra fastigheterna skall vara fria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 459

Begäran om fortsatt inteckningsansvar skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för överexekutor.

Försäljning under hand av fastighet

57 §

Utmält fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rältigheter som belastar fastigheten och försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.