Prop. 1971:20

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m.m.

Nr 20

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m.; given Stockholms slott den 29 januari 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredra- gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJ ER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till sådana ändringar i den exeku- tionsrättsliga lagstiftningen som betingas av den nya jordabalken(JB) och den under år 1970 antagna följdlagstiftninger; till denna. Sålunda föreslås ändringar i de regler om exekutiv försäljning—. _w fast egendom som nu finns upptagna i utsökningslagcn (UL). Samtidigt som lagstift- ningen om fastighetsexekutionen anpassas till JB, särskilt tr.. dess nya panträttssystem, innefattar förslagen en reformering av bestämn. -lserna i syfte att skapa en modern och effektiv lagstiftning på detta område.

I redaktionellt avseende innebär förslagen att de regler om försäljning av utmätt fast egendom som nu finns i UL bryts ut och får motsvarighe- ter i en särskild lag om exekutiv försäljning av fast egendom. I UL kom- mer därefter att, såvitt gäller fast egendom, stå kvar övriga regler om exekutionen, såsom regler om utmätning, fördelning av under exekution inflytande medel och fullföljdsregler.

En betydande nyhet som föreslås är att utmätt fastighet skall, när detta framstår som ändamålsenligt, kunna säljas under hand. Avsikten är att man på det sättet i mindre komplicerade fall skall kunna uppnå bättre försäljningsresultat och en smidigare avveckling än vid försälj-

1 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 20

Prop. 1971: 20

lx)

ning på auktion. Beträffande försäljning på auktion föreslås nya regler i syfte att bereda dem som har nyttjanderätt till fastigheten ökat skydd. I förslaget ges också nya regler om försäljning av fast egendom, till vil- ken gäldenären helt eller delvis bara har villkorlig äganderätt. Också för det fallet att andel i fastighet har utmätts ger förslaget nya regler. Mot bakgrunden av JB:s regler har de nuvarande reglerna om försäljning av gemensamt intecknade fastigheter ändrats och systematiserats.

Förslaget till lag om ändring i UL avser i första hand bestämmelserna om fast egendom men berör också reglerna om lös egendom. Den nya panträttskonstruktionen i JB har medfört förslag till ändrade regler om utmätning av ägarhypotek i fast egendom. De regler om tvångsförvalt- ning av fast egendom som finns i UL föreslås bli upphävda.

De nya reglerna om exekutionen har föranlett följdändringar i bl. a. konkurslagen. I detta sammanhang föreslås också i konkurslagen följd- ändringar till förmånsrättslagen. Vidare innefattar förslaget till lag om ändring i konkurslagen bl. a. vissa nya regler om konkursförvaltares åligganden vid exekutiv försäljning av fast egendom som hör till kon- kursbo.

Som anmäldes i propositionen med förslag till JB (prop. 1970: 20 del A s. 393) och i propositionen med förslag till lag om införande av nya jordabalken m.m. (prop. 1970: 145 s. 448) har, i samband med att för- slag till lagstiftning på exekutionsrättens område nu utarbetats, ytterli- gare övervägts de bestämmelser i JB som berörs därav. Översynen har givit vid handen att de bestämmelser med exekutionsrättslig anknytning som finns i JB i allt väsentligt passar väl ihop med den lagstiftning om exekution i fast egendom som nu föreslås. Vissa justeringar har emeller- tid tagits upp i förslag till lag om ändring i JB. Ändringarna är delvis föranledda av förslaget att utmätt fast egendom skall kunna säljas inte bara på auktion utan också under hand.

Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att i sin helhet träda i kraft den 1 januari 1972.

1) Förslag till Lag

om exekutiv försäljning av fast egendom

Härigenom förordnas som följ er.

Inledande bestämmelser

1 5 Utmätt fast egendom säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på of- fentlig auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 &.

2s

Vad i denna lag sägs om utmätt fast egendom gäller i tillämpliga delar även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom gäl— ler även rätt till betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av särskilda bestämmelser i lagen.

De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även vilandebevis.

Förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning

3 5 Överexekntor skall låta beskriva och värdera utmätt fastighet så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i beskrivningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak. Om fastighet, som är intecknad gemensamt med annan fastighet, skall säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastigheterna, skall var och en av dem värderas.

45

Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som vi- sar hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar fastigheten eller om tillbehör till den och uppge vilka som har fordran eller rättighet som hör iakttagas vid egendomens försäljning. Överexekutor skall även på annat sätt söka införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.

Fastighetens ägare skall på anmodan överlämna pantbrev som han inne- har. Därefter får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 5 % Påstår någon bättre rätt till utmätt fastighet, skall övere'xekutor, om skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter det att föreläg- gandet delgivits honom väcka talan mot utmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare till fastigheten vid domstol som anges i 10 kap. 10 å rättegångsbalken. Första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan än fastighetens ägare påstår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till fastigheten. Efterkommes ej föreläggande enligt första eller andra stycket, är talan mot sökanden förlorad, om ej sökanden inom tid som nyss nämnts själv väckt ta- lan mot den som påstått bättre rätt och den som i ärendet antagits vara ägare. Är tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten ej säljas förrän tvisten bli- vit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

Förvaltning av utmätt fastighet

6 5

Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta till- behör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastig- heten. I övrigt får han, i den mån ej annat följer av 8 eller 9 5, tillgodogöra sig fastighetens vanliga avkastning till dess fastigheten sålts och skall till- trädas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda el- ler annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej i fastigheten upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket. Överexekutor får förbjuda honom att upplåta rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekutor medge undantag från första eller andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt och i övrigt är lämpligt.

7 5 På begäran av borgenär kan överexekutor vid behov förordna, att krono- fogdemyndigheten skall taga vård om tillbehör till fastigheten. I brådskande f att kan kronofogdemyndigheten på begäran omedelbart taga vård om sådant tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexekntor, som prövar om den skall bestå.

8 &

Arrendeavgif t, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl föreligger därtill, uppbäras av överexekutor eller den han förordnar som sysslomän. Överexekntor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betal- ningsskyldige förbud att betala till annan än överexekutor eller sysslomän- nen.

95. Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i strid med 6 5 eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan

överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga och förvalta fastigheten.

109"

Arrendeavgit'l, hyra och annan avkastning av fastigheten som syssloman uppbär skall redovisas till överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Tidsfrist för försäljning 11 5

Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra fjärde styckena.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av sökanden eller fas- tighetens ägare. På begäran av fastighetens ägare får anstånd beviljas endast om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver ett år från utmät- ningen.

I fall som avses i 77 a & utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller 70 g konkurs- lagen (1921: 225) skall tid som avses i första och tredje styckena räknas från den dag (lå försäljningen begärdes.

Utlösningsrätt och anslutningsrätt 12 &

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av (len utmätta fastighe- tens försälj ning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, till överexcku- tor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

135

Hör fastigheten till konkursbo, kan borgenär som i konkursen bevakat ford- ran med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten begära att fastighe- ten säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostri— dig eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos överexekntor senast två veckor före bevakningssammanträdet.

Bestämmelserna i 12 & äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att ut- lösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Försäljning av fastighetstillbehör

145

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig försäljning av fastigheten i övrigt, skall överexekutor utsätta sammanträde för prövning av frågan. Till sammanträdet skall överexekutor kalla sökan- den, fastighetens ägare och envar för övercxekutor känd innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försälj- ningen. '

Blir vid samnmnträdel närvarant'le sakägare ense om att tillbehör bör säl— jas för sig, förordnar överexekutor i enlighet därmed, om ej särskilda skäl

föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekn- tor förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör som avses i 5 5 andra stycket, får särskild försälj- ning av tillbehöret ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

15 & Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försälj- ning av utmätt lösöre. Överexekutor träder därvid i kronofogdemyndighetcns ställe.

Tillbehör som säljes för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej skilj es från denna.

165

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dem som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan avstå från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt. Inneha- vare av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får dock icke avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan förutsättning än att samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteck- ningen besvärade fastigheter som innehavare av panträtt, vilken gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteck- ningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning på auk- tion skall ske senast vid bevakningssammanträdet och kan därefter ej åter- kallas.

175

Förslår medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör att för- nöja sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning, skall förfarandet avbrytas, om ej egendomen är avträdd till konkurs och för- valtaren begär att. förfarandet skall fortgå.

Åtgärder före försäljning på auktion

18 & Tid och plats för auktion på fastighet bestämmes av överexekutor. Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt till fastigheten ir skyl- diga att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19 5 För förhandling om försäljningen skall bevakningssammanträdc hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag dessförinnan.

20 &

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall innehålla nppgif t om bevakningssammanträde och sammanträde för fördel- ning av köpeskillingen.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kun-

görelsen ej utfärdas förrän försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

21 g Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättigheter som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om denna. Innehavare av fordran' med förmånsrätt enligt 10 eller 11 % förmåns— rättslagen (1970: 979) behöver dock ej underrättas särskilt. Har anslutning enligt 13 % ägt rum, skall underrättelse därom ske enligt första stycket. 22 & Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som angivits i 20 och 21 åå, skall de inställas och nya tider utsättas, om bristen är väsentlig och icke kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde 23 5

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran eller rättighet anmälts hos överexekutor före sam- manträdet, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda an- språk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskil- lingen för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 5

När förhandlingen vid bevakningssammanträdet avslutats, upprättas sak- ägarförteckning.

25 5

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen,

1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 5 1) eller 7 g 1) eller 2) förmånsrättslagen(1970: 979) och som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i 36 ä,

2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastig— heten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola bestå oavsett fastig- hetens försäljning,

4. kostnaden för förfarandet. Om fastigheten hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kost- nad för fastighetens förvaltning under konkursen samt fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 10 eller 11 5 f örmånsrättslagen.

26 &

Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kost- naden för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Tillägg som avses i 6 kap. 3 & jordabalken upptages före pantbrev ets be— lopp, om ej bor gena1 en yrkar annat.

Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteck— ning beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen eller rättigheten med det företräde som tillkommer den, om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 13 & ägt rum.

27 &

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå på till- t1 ädesdagen, dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får åtnjutas för mer än pantbrev ets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3å jor da- balken. Undel stiger fordringen pantbr evets belopp, upptages återstoden som ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pant— brevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 5 jordabalken som med hänsyn till ägar ens uppgifter och andia mnständigheter kan ant.-igas höra utgå.

Äga111ypotek upptages utan tillägg, * om det ej är utmätt.

Rättighet upptages utan att något belopp anges.

28 &

Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med. det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på "tillträdesdagen. Motsvarande gäller, 0111 utfäst ränta är lägre än fem procent.

29 5

I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsford- ringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka ford- ringar som är skyddade,

2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betal- ning av fordringar som upptagits i förteckningen,

3. det lägsta bud som måste avges för att fastigheten enligt 32 5 skall få säljas,

4. vilka rättigheter som enligt 33 5 första stycket är skyddade utan förbe- håll eller enligt 33 å andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5. betalningsvillkoren och. tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i andel i fastigheten skall vid tillämpning av första stycket 1 medräknas så mycket som med hänsyn till andelens storlek och for dr' ingens läge täckes, när övriga fordringar med bättre rätt än exeku- tionsfordringen samt l.ostna den för fÖl fa1 andet är fullt täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran inom skyddsbeloppet i vidare mån än som angivits i sakägarförteckningen.

305

I sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1. verkan av underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som avses i 46 å andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med anledning av fastighetens försäljning,

2. rätt att bo kvar som hyresgäst som enl-igt lag tillkommer bostadsrätt- havare,

3. rätt att bo kvar på fastigheten som överexekutor enligt 36 & tredje styc- ket har medgivit ägaren.

31 % Skall försäl'ninGen ske å avvikande villkor enlirrt 37 3, u ) rättas sakägar- .. . . b. .. =— > IP =- fortecknmgen 1 enlighet darmed.

Villkor för försäljning på auktion 32 5 Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastig- heten, behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarför- teckningen skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.

33 å

Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbe— håll. Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyd- dade utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutions— fordringen.

I andra fall än som avses i första stycket skall nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund av ägarhypotek icke anses som fordran, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Talan mot överexekutors beslut varigenom rättighet förbehållits enligt andra stycket får föras endast av den som bestritt att förbehållet göres. In— nehavare av rättighet som ej sålunda förbehållits får ej föra talan mot över- exekutors beslut i denna fråga.

Rättighet 50111 ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll och icke heller f örbchållits enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll vid auktionen enligt 39 5.

34 ä

1 avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapitalbeloppet av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och icke enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör. Vad nu sagts gäller dock icke, om

1. fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och bor- genären yrkat kontant betalning,

2. fordringen är sådan som avses i 26 å tredje stycket, eller '-

3. fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten. För ägarhypotek skall, även om det faller inom skyddsbeloppet, kontant betalning alltid erläggas.

lj' Riksdagen 197]. ] saml. Nr 20

I den mån icke avräkning skall ske enligt första stycket skall köpeskil- lingen för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat annat med den som enligt sal—'Lägarförteekningen är betalningsberätligad. Om det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräk- nas. '

35 &

Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpen- ning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt 34 5 skall betalas kontant eller mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med pant- rätt i fastigheten, om den täckes av köpeskillingen och kan anses betryg- gande.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 43 % er- sättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 20 % kungj orts för köpeskillingens fördelning.

365

Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelningssam- manträdet skall äga rum. ('.')verexekutor kan dock medge inroparen att redan före tillträdesdagen taga vård om fastigheten eller del därav.

Överexekntor får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som en- ligt 8 eller 9 g skolat betalas till överexekutor eller syssloman och som har förfallit under tiden till och med den dag köparen tillträtt fastigheten, skall tillkomma honom. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen, skall denne redovisa därför till överexekutor.

Har förre ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att. bo kvar på fastigheten högst tre månader efter tillträdesdagen.

37 5

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta kö- peskillingen samt tiden för tillträde, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även 0111 borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

Begäran som avses i första stycket skall framställas senast vid bevaknings- sammanträdet.

Auktion på fastighet

385

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall följa fastigheten och ivad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplys-

ning skall lämnas, att fastigheten ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 40 g.

39 5

Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 5 första styc- ket är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller förbehållits enligt 33 å andra stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet bud som täcker fordringar med bättre rätt än rättigheten eller som, utan att täcka dessa, är lika högt som eller högre än budet vid det föregående utropet, har budet vid det senare utropet företräde. Att ägarhypotek i den mån det ej är utmätt icke täckes utgör ej hinder mot att bud med förbehåll för rättighe- ten godtages.

Upptager sakägarförteekningen två eller flera sådana rättigheter som avses i första stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon av rättigheterna och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde fram— för detta, om det icke leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.

När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt, kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mel- lan det budet och hud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skill- naden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala en- ligt vad nyss sagts men till följd av att flera tillskott erfordras det sålunda er-- bjudna beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjudes är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas enligt tredje stycket, skall fas- tigheten utropas med förbehåll för rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare hud och annat tillskott som bjudes.

Om borgenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager budet. skall fordringen vid tillämpning av första fjärde styckena anses som täckt.

Om rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det. gälla.

40 å”

Innan inrop godtages, skall överexeku l'.()1' pröva 0111 det i 32 & angivna vill- koret för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhållandet får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godtages fastän kost- naden för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsford— ringen ej täckes.

415

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt.

1 fall som avses i 39 5 skall handpenning lämnas för varje inrop, även om

fastigheten skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 35 5 fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

42 &

Sker ej inrop, som godtages och fullföljes genom att handpenning lämnas, skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 & tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår (lärifrån.

Har två auktioner hållits utan att fastigheten blivit såld och saknas anled- ning till antagande att fastigheten kan sälj as inom rimlig tid, får överexeku- tor avvisa begäran om nytt försälj ningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, äger 18—41 55 motsvarande tillämpning. An— mälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för se- nare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åt- gärder.

43 5

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 41 & tredje stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behöv-s för att samman- lagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex pro- cents årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdes— dagen och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om fastigheten säljes med förbehåll för rättighet som ej förbe- hållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten ej såld vid den nya auktionen är hela handpenningen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kost- nader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

445

Sedan auktion som lett till försäljning av fastigheten vunnit laga kraft och köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 & fjärde stycket, utfärdar överexekutor köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas till denne.

Verkan av auktion 45 5

Efter fastighetens försäljning svarar denna ej för fordran som avses i 25 5 första stycket 1.

Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köpa- ren göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 & jordabalken.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskom-

melse har avräknats på den kontanta köpeskillingen och den förre ägaren blir fri från ansvar härför. I fall som avses i 44 å andra stycket blir även den som gjort inropet betalningsskyldig.

46 &

Köpare, som fullgjort sin betalningsskyldighct enligt 35 & fjärde stycket, får tillträda fastigheten på den dag som bestämts för köpeskillingens fördel— ning. Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras efter tillträdesdagen.

Vill köparen att i sakägarförteckningen upptagen arrendc- eller hyresrätt, som ej är skyddad enligt 33 5 första stycket eller förbehållits enligt 33 5 and- ra stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall upphöra med anledning av uppsägning gäller vad som äl föreskrivet i fråga om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator eller hyresgäst att begära förlängning av avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns särskilda bestämmelser.

475

I fråga om rättighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastighetens försäljning gäller följ ande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett år ef- ter tillträdesdagcn får rättighetshavaren icke avräkna fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej heller betalning som rättighetsha- varen erlagt till den förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare förvärvat eller förskottshetalning eller upp- görelse som skett efter det att fastigheten utmätts får ej åberopas mot köpa- ren, om rättighetshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Om rättighetshavares rätt till ersättning av tidigare ägare, om rättigheten upphör med anledning av fastighetens försäljning, finns bestämmelser i 7 kap. 19 och 20 55- jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättighets- havare enligt 46 5 första stycket, äger 7 kap. 20 5 första och tredje styckena jordabalken motsvarande tillämpning.

48 &

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighct enligt 35 5 fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen tillträda fastighe- ten på den bestämda dagen, om ej förordnande enligt 218 5 3 mom. utsök- ningslagen (1877: 31 s. 1) meddelats dessförinnan. Får han på grund av sådant förordnande ej tillträda fastigheten och är hindret ej hävt inom tre månader från den bestämda tillträdesdagen, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan där- om hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

Gemensamt intecknade fastigheter 49 5

När någon av flera gemensamt intecknadc fastigheter skall säljas på auk- tion, har den som har fordran med panträtt på grund av den gemensamma inteckningen rätt att indraga annan av de intecknade fastigheterna i försälj- ningen, om den svarar för det intecknadc beloppet eller del av detta före den fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för panträttshavarens fordran eller för fordran som har lika eller bättre rätt, f är han även indraga fastighet som svarar för inteckningen först efter den fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexekutor senast vid be- vakningssammanträdet. Det skall delges fastighetens ägare med föreläg- gande för honom att inkomma med yttrande inom tid som övercxekutor be- stämmer. Bevakningssammanträde och auktion skall inställas, när det be- hövs för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid äger 22 & motsvarande till- lämpning.

Bifalles yrkandet, anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet med- delas. Den får ej sälj as innan beslutet vunnit laga kraft.

50 &

Om en av flera gemensamt intecknadc fastigheter skall säljas på auktion, skall fordran med panträtt på grund av den gemensamma inteckningen upp- tagas i sakägarförteckningen med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad.

51 &

Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas på auktion och förhållande som anges i 52 å andra stycket ej föreligger, upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet i nä- gon av fastigheterna skall härvid anses upplåten i dem alla. Vid auktionen utropas fastigheterna gemensamt.

52 &

Skall flera av gemensamt intecknade fastigheter men ej alla säljas på auk- tion, gäller 53—55 55.

Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säl- jas, gäller likaledes 53—55 åå" om

1. fastigheterna har olika ägare,

2. någon av fastigheterna med stöd av 49 & indragits i försäljningen,

3. någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam in- teckning,

4. någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning,

5. någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckning- cns hela belopp,

6. det yrkas av innehavare av sådan rättighet i någon av fastigheterna som ej skall bestå oavsett om fastigheten säljes, eller

7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav. Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid be- vakningssammanträdet.

53 5

Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsfm'dringen har bättre rätt. F ordran med panträtt på grund av gemensam inteckning upptages för varje fastighet med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till de andra fastigheterna. Kan ansvaret komma att vid försäljningen vidgas härutöver, skall det anmärkas. Beträffande fastighet som svarar endast i andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet indragits i försäljningen enligt 49 5, skall vid beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 5 jordabalken anses som om fastigheten utmätts samti- digt med den ursprungligen utmätta fastigheten.

Vid auktionen skall fastigheterna utropas var för sig. Därefter skall de ut- ropas gemensamt, om de har samme ägare. Efterföljande gemensamt utrop skall även eljest äga rum, om full betalning ej uppnåtts för fordran för vil- ken samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ense om att de skall utropas gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av huden vid de sär- skilda utropen, skall budet vid det gemensamma utropet ha företräde. Den köpeskilling som bjudits vid det gemensamma utropet skall fördelas på fas- tigheterna efter de värden som i ärendet åsatts dem. Fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fas- tigheten vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbe- hör som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall be- räknas eller utropats utan tillbehör som omfattades av nämnda värde, skall den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som finnes påkallat av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fastighe- terna dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke till skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning för- falla, skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås ej bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsford- ringen, får ej någon av fastigheterna säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av 49 5, skall den ur- sprungligen utmätta fastigheten utropas först. Om därvid ej uppnås bud som förslår till gäldande av någon del av exekutionsfordringen, får fastigheten ej säljas. Blir den ej såld, skall ej heller den indragna fastigheten säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen, innan det vi- sat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand. I andra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer sä- kerhet för beloppet. Gemensamt utrop av fastigheterna behöver ej ske i an- nat fall än då särskilda skäl föreligger.

55 5 Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop, skall förbehållet gälla även vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten ej förbehållits vid det sär- skilda utropet, tillämpas 39 5 även vid det gemensamma utropet. Vid tillämpning av 40 5 skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpe-

skilling kan uppnås, avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fas- tigheter som inropats vid auktionen. Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet skall utropas på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen. Fordran som på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den som enligt sakägarför— teckningen är betalningsberättigad avtalar annat.

Fortsatt inteckningsansvar 56 5

Sådant förordnande av överexekutor om fortsatt inteckningsansvar som avses i 6 kap. 12 5 jordabalken. får meddelas på begäran av köparen.

Har fastighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 5 andra stycket andra eller tredje punkten jordabalken, får förordnande om fortsatt inteckningsansvar meddelas beträffande gemensam inteckning som besvärar fastigheten endast om fastigheten i förhållande till de andra gemensamt intecknade fastighe- terna svarar för hela inteckningen och den fordran för vilken panträtt på grund av inteckningen åtnjutes blivit täckt. Om medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör utfaller på pantbrevets belopp, får förord- nande ej meddelas beträffande motsvarande del av inteckningen.

Begäran om förordnande enligt denna paragraf skall framställas senast vid sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges, om det ej förut är tillgängligt för överexekutor.

Försäljning under hand av fastighet 57 5

Utmätt fastighet får sälj as under hand, om försäljning i sådan ordning fin- nes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är tillförlitligt ut- rett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

Innan fastigheten utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och sökanden få tillfälle att yttra sig. -

58 5

Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla ford- ringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med för- månsrätt i fastigheten och kostnaden för förfarandet, i den mån ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmåns— rätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att kost— naden för förfarandet blir täckt. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke som fordran i den mån ej ägarhypoteket är utmätt.

Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej köparen visar att han avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden avstått från täckning av kostnaden för förfarandet, skall vad som behövs för sådan täckning be- talas kontant.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Härvid äger 47 5 motsvarande tillämpning.

Köparen skall lämna handpenning enligt vad som i 35 5 föreskrives i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Försummas det är

köpet ogiltigt.

Blir köpet ogiltigt, äger bestämmelserna i 43 5 om handpenning motsva— rande tillämpning. Vad i 43 5 första stycket sägs om auktion gäller även för- säljning under hand.

I övrigt bestämmer överexekutor köpevillkoren.

595

Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling, som underskrives av överexekutor och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har försäljningen före- gåtts av auktion utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock ej god- kännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Om ägaren ej godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas om skedd försäljning.

605

Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 5 fjärde stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar överexekutor köpebrev. Överklagas försäljningen, äger 48 5 motsvarande tillämpning.

615

Säljes ej egendomen under hand, skall den utbjudas till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

625

Bestämmelserna i 3—61 55 gäller i tillämpliga delar fast egendom som ut- mätts medan gäldenärens rätt till egendomen är villkorlig och andel i fastig- het som blivit utmätt, om ej annat följer av 63—69 55.

635

Har i fall, då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor, fastigheten ta- gits i mät för fordran hos överlåtaren, får försäljning icke ske förrän det vi- sar sig om villkoret uppfylles.

Om del av fastighet genom överlåtelse kommit i särskild ägares hand och fastigheten tagits i mät för fordran hos överlåtaren innan fastighetsbildning som enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet kommit till stånd, äger första stycket motsvarande tillämpning. Skulle det medföra betydande tids- utdräkt att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd, får dock fastigheten säljas med förbehåll för den rätt som tillkommer förvärva- ren. Försäljningen omfattar då även gäldenärens rätt mot förvärvaren. Köpa- ren svarar för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren.

64 5

Har i fall, då förvärv av fastighet eller del av fastighet är beroende av vill- kor, egendomen tagits i mät för fordran hos förvärvaren, skall överexekutor utbjuda gäldenärens rätt till egendomen till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Kommer försäljning till stånd, svarar köparen för gäldenärens skyldigheter mot sin fångesman. An- sökan om inteckning som gjorts samma dag som utmätningen eller senare förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen förordnar annat.

Kan det utan betydande tidsutdräkt avvaktas om det för förvärvet gällande villkoret uppfylles, kan anstånd med försäljningen medges tills det visar sig om så blir fallet. Om villkoret uppfylles, sker försäljning i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

När försäljning som skett enligt första stycket vunnit laga kraft samt kö- paren fullgjort sin betalning sskyldighet, utfärdar Överexekutor köpehand- ling.

65 5 Bestämmelserna i 63 och 64 55 gäller ej, om den fordran för vilken utmät- ning skett var förenad med särskild förmänsrätt i fastigheten.

66 5 Om villkoret uppfylles i fall som avses i 63 5 eller förvärvet går åter i fall som avses i 64 5 andra stycket, skall överexekutor driva in och bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmät- ningen. Härvid tillämpas dcn. ordning som gäller i fråga om utmätt fordran eller rättighet.

67 5 Om andel i fastighet blivit utmätt, kan överexekutor på yrkande av sökan- den, andelens ägare eller annan delägare förordna, att hela fas-tigheten skall säljas. Yrkande som framställes av någon av de därtill berättigade skall del- ges de övriga med föreläggande att inkomma med yttrande inom viss tid. I fråga om hinder mot den begärda försäljningen äger 6 och 7 55 lagen (1904: 48 s. 1) om samäganderätt motsvarande tillämpning.

68 5

Förordnas enligt 67 5 om fastighetens försäljning, räknas hela fastigheten som utmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

Om hela fastigheten skall säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel. Skyddsbeloppet skall bestämmas så att fordringar, som gäller i den först ut- mätta andelen enbart eller i nämnda andel jämte annan andel och som har bättre rätt än exekutionsford ringen, samt kostnaden för förfarandet blir fullt täckta.

Är någon av delägarna i konkurs, fär borgenär utöva anslutningsrätt enligt 13 5 även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.

695

F ramställcs ej yrkande enligt 67 5 eller vinner sådant yrkande ej bifall, skall överexekutor låta utbjuda den utmätta andelen till försäljning i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detsamma gäller, om yrkande enligt 67 5 bifalles men försäljning av fastigheten ej kommer till stånd.

När försäljning som skett enligt första stycket vunnit laga kraft samt kö- paren fullg'ort sin betalningsskyldighet, utfärdar överexekutor köpebrev.

Särskilda bestämmelser

705

I fråga om överexekutors behörighet i ärende som avses i denna lag äger 10 kap. 10 5 rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexekutor att han ej får upptaga ärendet, skall det överlämnas till behörig överexeku- tor.

71 5

Talan mot beslut i fråga som avses i 49 eller 67 5 föres särskilt. Överexe— kulor skall delge tappande part beslutet, om beslutet ej meddelats i hans närvaro.

Har överexekutor upptagit ärende enligt denna lag, får talan om att över— exekutor ej var behörig enligt 70 5 icke föras.

Beträffande talan mot överexekutors beslut enligt denna lag gäller i övrigt utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

725

När fast egendom eller tillbehör sålts enligt denna lag, har köparen rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av vad han förvärvat. Är fråga om skyldighet för förre ägaren att avflytta, äger 193 5 utsökningslagen (1877: 31 s. 1) motsvarande tillämpning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Lagens bestämmelser om kungörande av och underrättelse om auktion skall dock tillämpas redan dessförinnan, om auktionen skall äga rum efter ikraftträdandet.

2. Har yrkande, som avses i 35 5 eller 37 5 3 mom. andra stycket förord- ningen ( 1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom, före nya lagens ikraftträdande framställts hos rätten, äger borgenären få det prövat av rät- ten. Hålles i sådant fall bevakningssammanträde efter nya lagens ikraft- trädande, skall borgenären göra anmälan om yrkandet senast vid samman- trädet.

3. Nya lagens bestämmelser om tillägg enligt 6 kap. 3 5 jordabalken tilläm— pas beträffande ränta, som enligt 26 eller 27 5 lagen (1970: 995) om infö- rande av nya jordabalken i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapi- talbeloppet av inteckning enligt äldre lag.

4. Vid tillämpning av nya lagens bestämmelser anses fordran, för vilken fast egendom vid tiden för bevakningssammanträdet utan inteckning häftar enligt 11 kap. 2 5 äldre jordabalken, såsom fordran som är förenad med pant- rätt. Därvid gäller att fordringen skall betalas kontant. Punkt 3 äger motsva- rande tillämpning beträffandc ränta på sådan fordran.

5. Enligt äldre bestämmelser intecknad ränta eller annan sådan fordran, som icke är bestämd till kapitalet, upptages i sakägarförteekning enligt nya lagens regler om fordran med panträtt och beräknas därvid till det belopp som efter en räntefot av fem procent om året utgör fordringens värde på till- trädesdagcn. Är fråga om livränta, skall dock beräkningen ske med ledning av 3 5 lagen (1967: 531) om tryggande av peusionsutfästelse in. in.

6. Nya lagens bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elek- trisk kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom.

7. Skall ersättning utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan för- män som enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom och icke bibehål— les vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde vartill förmånen i pengar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på till- trädesdagen. I fråga om kapitalvärdcts beräkning äger därvid punkt 5 mot- svarande tillämpning.

8. Vad som i nya lagen f örcskrives om tomträtt gäller även vattenfallsrätt, som upplåtits enligt lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

9. Bestämmelserna i 11 5 nya lagen äger icke tillämpning i fråga om ut- tagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas. 10. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya be— stämmelsen.

2) Förslag

till

Lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s. 1)1, dels att 57, 79, 80, 80 a, 81, 84, 85, 87, 88, 97—135, 142, 148, 149, 167, 168 och 186 55 samt 7 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 39, 40, 48, 49, 51, 52, 56 a, 60 a, 62, 71, 74, 75, 77, 77 a, 78, 82, 83, 86, 88 c, 89, 91, 95, 139, 143, 144, 150, 151, 154, 156, 158—161, 166, 181, 184, 198, 199, 201, 209, 210, 211, 213 och 218 55 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 82 a, 88 d, 91 a, 91 b, 140 21 och 143 a 55, av nedan givna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

39 5.2

Är betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan sär- skilt bemyndigande, hos den tap— pande verkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konung- ens befallningshavande nedsatt pen- ningar, svarande mot vad dömt bli— vit; ej heller å hovrätts dom, innan

1 Senaste lydelse av

Är betalningsskyldighet någon ålagd, äge utmätningsman, utan sär— skilt bemyndigande, hos den tap- pande vcrkställa utmätning, ändå att ändring i domen sökes. Ej må dock utmätning å underrätts dom ske förr än den vunnit laga kraft, där den, som tappat, ställer pant eller borgen för vad honom ålagt är, så ock för skada, som genom uppehållet vållas kan, eller ock styrker, att han, till fullgörande av domen, hos Konting- ens befallningshavande nedsatt pen- ningar, svarande mot vad dömt bli- vit; ej heller å hovrätts dom, innan

57 5 1917: 307 100 b 51967:14O 113 51967:140 126 51967:140 167 5 1912: 211 79 5 1968: 693 100 (: 51967z140 114 5 1921: 301 127 5 1964: 446 168 5 1968: 693 80 51921:301 101 51967z140 115 51912z211 128 51967:140 169 5 1964: 446 80 a 51967:140 102 5 1912: 211 116 51912z211 129 51967:140 170 51921:301 81 51967: 140 103 5 1939: 127 117 5 1967:140 130 5 1912: 211 171 5 1921: 301 84 5 1963: 255 104 5 1964: 446 118 51912z211 131 51912: 211 172 51912z211 85 5 1967: 843 105 5 1964: 446 119 5 1967:140 132 5 1967: 140 173 5 1964: 446 87 5 1968: 693 106 5 1967:140 120 5 1912: 211 133 5 1930: 118 174 5 1921: 301 88 5 1955: 234 107 5 1968: 693 121 5 1967:140 134 5 1912: 211 175 519121211 97 51964:446 108 519122211 122 51912z211 135 5 1912: 211 176 5 1946: 814 98 5 1964: 446 109 5 1912: 211 123 5 1912: 211 142 5 1967:140 177 5 1921: 301 99 5 1964: 446 110 5 1967: 534 124 5 1967:140 148 51912z211 178 5 1921: 301 1005 1967:140 111 5 1968: 693 125 51967:140 149 5 1967: 534 186 51924:131 100 a 5 1967:140 112 51912z211 ” Senaste lydelse 1946: 814.

["O [O

(Nuvarande lydelse)

den vunnit laga kraft, där gäldenä- ren styrker att nedsättning skett, ef— ter ty nu är sagt. Visar efter utmät- ning gäldenären, att nedsättning skett, och gäldar han tillika kostna- den för utmätningen och godsets vård ävensom, där tvångsförvaltning kommit till stånd, förvaltningskost- naden i den mån densamma ej gul- dils av fastighetens avkastning, gånge utmätningen åter, där så ske liftii.

(Föreslagen lydelse)

den vunnit laga kraft, där gäldenä- ren styrker att nedsättning skett, ef- ter ty nu är sagt. Visar efter utmät- ning gäldenären, att nedsättning skett, och gäldar han tillika kostna- den för utmätningen och godsets vård, gånge utmätningen åter, där så ske kan.

Vad nedsatt —————————— är föreskrivet.

40 5.1

Vad efter __________ Utmätt lös __________

Fast egendom, som efter 39 5” är utmätt, må sältas under tvångsför- valining ändå att domen ej vunnit laga kraft, där ej domstol, hos vilken talan mot domen är anhängig, an— norlunda förordnar; dock ("ige borge- när ej lyfta något av behållningen annorledes än mot pant eller borgen.

egendomens försäljning. —— 6 kap. stadgas.

48 5.2

Skall någon för verkställighet av dom eller eljest enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej sä- kerheten av vederparten godkänd, varde den. prövad av myndighet, hos vilken säkerheten ställes. Löftcsmc'in skola borga en för alla och alla för en; för menighct eller för utländsk man, så ock i fall, varom i 95 och 125 5,5 sägs, skall borgas såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den pröva skall, det föreskriver, pliktig att sätta pan- ten i förvar hos vederhäftig man, som åtager sig att den vårda; löftes— skrift må omhändertagas av den, till vars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vara från säkerhets stäl- lande fri.

* Senaste lydelse 1921: 301. 2 Senaste lydelse 1912: 211.

Skall någon för verkställighet av dom eller av annan anledning i nt- sökningsmål ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten av vederparten godkänd, varde den prövad av myn— dighet, hos vilken säkerheten ställes. Borgen får ej godkännas av myndig- heten, om 0 j borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de tillika svara so- lidariskt.

Kronan, kommun, landstingskom- mun och kommunalförbund behöva ej ställa säkerhet.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

49 5.1

Tredskodom, varigenom betal- ningsskyldighet blivit den uteblivne parten ålagd, må, utan hinder av att återvinning sökts, verkställas såsom lagakraftvunnen, så vitt ej rätten, där talan om återvinning är anhäng- ig, annorledes förordnar.

Tredskodom, varigenom betal- ningsskyldighet blivit den uteblivne parten ålagd, må, utan hinder av att återvinning sökts, verkställas såsom lagakraftvunncn, så vitt ej rätten, där talan om återvinning är anhäng- ig, annorledes förordnar. U tmätt fast egendom får dock ej säljas utan ägarens samtycke innan domen vun- nit laga kraft.

Har talan —————————— målets återupptagande. Ej må —————————— annorledes förordnas. 51 5.1 I fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål, varigenom betal- ningskyldighet, blivit någon ålagd, gålle vad om tredskodom är i 49 5 första stycket stadgat.

Har intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, må försäljning ej äga rum förr än laga kraft å utslaget kommit. Har jämlikt 169 5 äskats, att egendomen skall sättas under tvångsförvaltning, må sådan verkställighet ske utan hinder av att ändring i utslaget sökes, så vitt ej den domstol, där talan är anhäng- ig, annorlunda förordnar; dock gälle om borgenärs rätt att lyfta be- hållningen vad i 4-0 5 tredje stycket för där omförmält fall sägs.

I fråga om verkställighet av utslag i lagsökningsmål, varigenom betal- ningsskyldighet blivit någon ålagd, gälle vad om tredskodom är i 49 % 1 mom. stadgat.

Har rätten fastställt att fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom, må försäljning ej utan ägarens samtycke äga rum förr än laga kraft å utslaget kommit.

Har i —————————— äga rum. Om verkställighet ————————— ty fall. 52 5.2 Har i —————————— eller vite.

Huru beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendom och av medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställig- het, därom skils i 6 och 7 kap.

56

Om utmätningsmannen igäldenä- rens hemvist tager fast egendom på 1 Senaste lydelse 1946: 814.

' Senaste lydelse 1964: 446. Senaste lydelse 1967: 140.

Huru beslut angående fördelning av köpeskilling för utmätt egendom går i verkställighet, därom skils i 6 kap.

a 5.3

(Nuvarande lydelse)

annan ort i mät, skall målet därefter överlämnas till utmätningsmannen i den orten för att i fortsättningen, i vad på utmätningsman ankommer, handläggas av denne.

(Föreslagen lydelse)

Tages viss — — — —— _— —- —— —— hemvist bestämmer.

Innan utmätningsman enligt 1 el- ler 2 mom. skiljer sig från målet, skall han vidtaga i 85 5 föreskrivna åtgärder. Anmälan enligt 85 5 1 mom. sker till överexekutor där egendomen är.

60

Kan utmätning av lös egendom ej genast verkställas, mä utmätnings- mannen, om det finnes erforderligt, säkerställa utmätningen genom att taga vård om egendomen eller med- dela sådant förbud, som stadgas i 74 5 eller 75 & 2 mom. för där avsed- da fall. Gäldenären må därefter ej till men för borgenären förfoga över egendomen. Utmätningsmannen skall, om gäldenären ej är närva- rande, skyndsamt underrätta honom om åtgärden.

Åtgärden må —— —— — —— — —

Kostnaden för åtgärden skall för- skjutas av borgenären, om utmät- ningsmannen begär det.

GL

(II!

3 5.1

Kan utmätning av lös egendom ej genast verkställas, mä utmätnings- mannen, om det finnes erforderligt, säkerställa utmätningen genom att taga -'ård om egendomen eller med- dela sådant förbud, som stadgas i 74 5, 75 ä 2 mom. eller 91 a 5 för där av— sedda fall. Gäldenären må därefter ej till men för borgenären förfoga över egendomen. Utmätningsmannen skall, om gäldenären ej är närva- rande, skyndsamt underrätta honom om åtgärden.

—— —— åtgärden hävas.

2

Vid utmätning —————————— ej skilj as.

Häflar på grund av inteckning gäl— denärens fasta egendom eller luftfar- tyg eller reservdelar till sådant fartyg för fordran, för vilken utmätning skall ske, eller är fordringen: förenad med luftpanträtt i sådant fartyg, skall den egendomen först utmätas, om ej borgenären hellre vill taga be- talning ur annan egendom. Skall ut- mätning på en gång ske för fleras fordringar får borgenär, för vars fordran viss egendom sålunda häf- tar, ej för vad därur kan utgå till

* Senaste lydelse 1963: 255. * Senaste lydelse 1967: 140.

Är fordran för vilken utmätning skall ske förenad med särskild för— månsrätt i gäldenärens fasta egen- dom, luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, skall den egendomen först utmåtas, om ej borgenären hell- re vill taga betalt ur annan egen- dom. Skall utmätning ske på en gång för fleras fordringar, får borgenär, för vars fordran viss egendom så- lunda häftar, ej för vad därnr kan utgå till förfång för annan borgenär taga betalning ur övriga tillgångar.

(Nuvarande lydelse)

förfång för annan borgenär taga be- talning ur övriga tillgångar.

Endast 0111 borgenären begär det får utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservde- lar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan, för vilken egendo- men på grund av inteckning häftar eller som, när fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i farty- get.

[0 en

(Föreslagen lydelse)

Endast om borgenären begär det får utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservde- lar till sådant fartyg ske för annan fordran än sådan som är förenad med särskild förmånsrätt i egendo- men.

71 5.1

Har någon—_________ Har inteckning i fast egendom el- ler i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg blivit av ägaren till den intecknadc egendomen lämnad så- som pant, skall inteckningen icke ut- mätas utan i stället den rätt till andel i inteckningen, som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenä- ren, tagas i mät i den ordning 74 å stadgar.

— betalning förfallen.

Har inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg blivit av ägaren till den intecknadc egendo- men lämnad såsom pant, skall in- teckningen icke utmätas utan i stål- let den rätt till andel i inteckningen, som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, tagas i mät i den ordning som 74 å stadgar.

Om utmätning av ägarhypotek i fast egendom finnas bestämmelser i 91 a 5.

74 å?

Utmätas penningar, skola de om- händertagas av utmätningsmannen. Medel som gäldenären i utmätnings- mål inbetalar till utmätningsmannen äro att anse som utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider häremot. Lösören som utmä- tas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sättas i förvar därstädes under utmätnings- mannens försegling, eller, om han finner det i brist av tjänliga förva- ringsrum eller av annan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insc- gel eller skriftligt anslag eller på an- nat sätt så utmärkas att det uppen- bart synes att godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med så-

1 Senaste lydelse 1955: 234. ' Senaste lydelse 1968: 623.

Utmätas penningar, skola de om- händertagas av utmätningsmannen. Lösören som utmätas skola, när de ej efter vad som nedan sägs föras från stället, sättas i förvar därstädes un- der utmätningsmannens föl-segling eller, om han finner det i brist på tjänliga förvaringsrum eller av an- nan orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegcl eller skriftligt an- slag eller på annat sätt så utmärkas, att det uppenbart synes att godset blivit utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stäl- let under gäldenärens tillsyn, skall utmätningsmannen låta det vårdas där av annan eller föras till annat ställe, om det kan ske..

(Nuvarande lydelse)

kerhet lämnas på stället under gäl- denärens tillsyn, skall utmätnings— mannen låta det vårdas där av an- nan eller föras till annat ställe, om det kan ske och borgenär förskjuter nödig kostnad för godsets vård eller flyttning.

Utmätes gäldenärs —- _. _. _ _ _

Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty sär- skilt är stadgat, tillkommer gäldenä- ren såsom ägare av intecknadc egen- domen, varde förbud inteckningsha- varen meddelat att till förfång för den, till vilken i följd av utmät- ningen gäldenärens rätt kan komma att övergå, utlämna intecknings- handlingen eller att på begäran av annan än denne eller utmätnings- mannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant ändamål, som i 26 5 förordningen angående inteck- ning ifast egendom eller 29 39 lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshava- ren överlämnas till utmätningsman- nen för att av honom uppvisas. Kost- naden för sådant uppvisande även- som för anskaffande av särskild in- teckningshandling å den utmätta an- delen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta, där utmät- ningsmannen det äskar.

(Föreslagen lydelse)

— att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning som tillkommer gäldenären såsom ägare av intecknat luftfartyg eller intecknadc reservde- lar till sådant fartyg, varde förbud inteckningshavaren meddelat att utan tillstånd av utmätningsmannen utlämna inteckningshandlingen. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshavaren över- lämnas till utmätningsmannen för det ändamål som anges i 30 5 lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

75 5.1

Skall fordran _________

Utmätes annan fordran eller rät- tighet, tage ock utmätningsmannen i förvar handling, som tjänar till bevis om fordringen eller rättigheten, där sådan handling finnes att tillgå, och teckne i protokollet förbud för (len, från vilken fordringen eller rättighe- ten skall utgå, att giva något därav ut till annan än utmätningsmannen eller den, till vilken i följd av utmät-

1 Senaste lydelse 1936: 89.

i förvar.

Utmätes annan fordran eller rät— tighet, tage ock utmätningsmannen i förvar handling, som tjänar till bevis om fordringen eller rättigheten, där sådan handling finnes att tillgå, ock teckne i protokollet förbud för den, från vilken fordringen eller rättighe— ten skall utgå, att giva något därav ut till annan än utmätningsmannen eller den, till vilken i följd av utmät—

(Nuvarande lydelse)

ningen gäldenärens rätt kan komma att övergå; och varde sedan protokol- let genom utmätningsmannen till— ställt den, vilken förbudet meddelas skall; vare dock borgenären pliktig att, där utmätningsmannen det äs— kar, kostnaden för förbudets delgi- vande förskjuta.

(Föreslagen lydelse)

ningen gäldenärens rätt kan komma att övergå; och varde sedan protokol- let genom utmätningsmannen till- ställt den, vilken förbudet meddelas skall.

77 5.1

Då utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 c 5 1 mom. eller 73—76 55, njuter borge- nären förmånsrätt i det utmätta ef- ter vad som stadgas i 17 kap. 8 5 handelsbalken, såvitt ej utmätning- en enligt vad nedan sägs eller eljest går åter eller undanröjes.

Då utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 c 5 1 mom. eller 73—76 åå, njuter borge- nären förmånsrätt i det utmätta ef— ter vad som stadgas i förmånsrättsla_ gen (1970: 979).

Finner utmätningsmannen —— —— — —— —— ägde rum.

Om åtgärd _________

77a

Har domstol eller lagsökningsdo- mare fastställt intecknad fordran till betalning ur fast egendom, vare så ansett som hade egendomen blivit ut- mätt.

— över utmätningen.

&?

Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild för- månsrätt i fast egendom, skall egen- domen anses utmätt.

78 5.

Vid utmätning av hus, tomt, jord eller vattenverk må ej ett från annat så söndras, att det som över är, var- der för ägaren onyttigt. Ej heller må växande gröda, växande skog eller annat, som till fast egendom hörer, tagas i mitt annorledes än genom ut- mätning av egendomen eller nyttjan— derätt till jorden.

Tillbehör till fastighet får ej tagas i mät annat än genom utmätning av fastigheten. Rätt till växande gröda eller annan ännu icke fallen avkast- ning av fast egendom som tillkom— mer nyttjanderättshavare får ej ta- gas i mät för dennes skuld annat än genom utmätning av nyttjanderät— ten.

82 5.3

Överlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye ägaren sökt lagfart, överlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande för förre ägarens gäld.

1 Senaste lydelse 1968: 623. ” Senaste lydelse 1937: 452. Senaste lydelse 1968: 693.

Den som har lagfart på fast egen- dom antages vara ägare till egendo— men, om det ej styrkes att den tillhör annan.

(Nuvarande lydelse)

Sökes å överlåtelse, som före ut- mätningen skett, lagfart samma dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag för lagfartsärenden, som näst efter fjor- ton dagar från utmätningen infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre egen- domen på grund av inteckning häf— tar för fordran, som utsökes, eller fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i övrigt stadgas, egendomen därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion till egendomens försäljning blivit kun— gjord att hållas innan den rätte- gångsdag, som nämnd är, inträffar, eller & samma dag, åligge dock nye ägaren att före auktionen överlåtel- sen anmäla och sin åtkomsthandling i huvudskrift eller besannad avskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker ej sådan anmälan, vare utmät- ningen emot nye ägare gällande, än- då att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Göres av nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgat är, eller har överlå- telsen blivit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag för egendomens försäljning, skall, därest överlåtelsens verkan mot utmät- ningen är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som ovan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess sig visat, om lag/arten sökes.

Har överlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom överlåtaren såsom ägare av inteck- nade egendomen, åligger det nye äga- ren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens gäld, att söka lagfart & överlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom. sägs, och skall vad i 3 mom. stadgas äga mot- svarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

Tvist om äganderätten till fast egendom, varå gäldenären har lag- fart eller vartill han har fångeshand- ling, utgör ej hinder mot utmätning.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

82a &.

Beror överlåtelse av fast egendom av villkor som ännu ej är uppfyllt, utgör överlåtelsen ej hinder mot ut- mätning av egendomen för fordran hos överlåtaren. Utmätningen omfat- tar i sådant fall även överlåtarens rätt mot den som förvärvat egendo- men. Uppfylles villkoret, gäller ut- mätningen därefter endast överlåta- rens rätt mot förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får även äga rum för fordran hos den som förvärvat egendomen, fastän hans förvärv beror av villkor. Går gäldenärens förvärv åter, omfattar utmätningen därefter endast den rätt som han i sådant fall har mot den som överlät egendomen.

83 5.

Om den förmånsrätt utmätning av fast egendom medför skils i 17 kap. 9 5 handelsbalken .

Utmätning av fast egendom är fullbordad när beslut därom med— delats och medför därefter för- månsrätt enligt förmånsrättslagen (1970: 979).

I fall som avses i 82 a 5 skall den andra parten underrättas om utmät- ningen och förbud meddelas honom att betala eller återbetala köpeskil- ling eller utge annat, som på grund av avtalet kan tillkomma gäldenären, till annan än utmätningsmannen el- ler överemekutor, om målet är an- hängigt där. Först när så skett med- för utmätningen förmånsrätt i den rätt som gäldenären har eller kan komma att få mot den andra par- ten.

86 å.1

Har borgenären, när intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, icke sist två månader efter det beslutet vann laga kraft be- gärt försäljning eller tvångsförvalt- ning av egendomen, förfaller den verkan som beslutet enligt 77 a 5 medfört.

1 Senaste lydelse 1963: 255.

Har borgenär, när fordran fast- ställts att utgå med särskild för- månsrätt i fast egendom, icke senast två månader efter det beslutet vann laga kraft begärt försäljning av egen- domen, förfaller den verkan som be- slutet enligt 77 a & medfört.

(Nuvarande lydelse)

Borgenär, som begär försäljning, är pliktig att förete lagakraftbevis samt i huvudskrift den handling på grund varav betalning blivit sökt. Ef- terkommer han ej föreläggande härom, avskrives framställningen.

88c

I mål om utmätning skall utmät- ningsmannen skyndsamt vidtaga vad på honom ankommer för att utmät- ningen skall verkställas. Såvitt möj— ligt skall utmätningsförrättni'ng hål— las inom fyra veckor från det utmät- ningsmannen mottog de i 54, 54 a el— ler 55 g nämnda handlingarna. Läm- nar borgenären anstånd med utmät— ningen och fortfar anståndet utöver sex månader från nämnda tidpunkt, är ansökningen förfallen.

Sedan utmätning skett, åligger det utmätningsmannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne att utan onödigt uppehåll vid— taga erforderliga åtgärder för att för- säljning skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov med— delas enligt vad nedan stadgas, skall försäljning ske inom två månader från utmätningen; dock skall" beträf— fande fast egendom, fartyg som sägs i 91; 3”, luftfartyg och intecknade re— servdelar till luftfartyg i stället gälla en tid av fyra månader från utmät- ningen eller, när intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egen- dom, från det försäljning av egendo- men begärdes.

Kan av särskild anledning antagas att utmätt egendom kommer att säl- jas till underpris eller finnes, att gäl— denären av särskild orsak huvudsak- ligen utan egen skuld råkat i betal- ningssvårigheter som kunna antagas vara av tillfällig natur, eller äro el- jest synnerliga skäl till uppskov, äger utmätningsmannen eller över-

' Senaste lydelse 1963: 255.

(Föreslagen lydelse)

Borgenär, som begär försäljning, är pliktig att förete lagakraftbevis samt, i förekommande fall, ford- ringsbevis och pantbrev i huvud- skrift. Efterkommer han ej föreläg- gande härom, avskrives framställ- ningen.

5-1

Utmätningsförrättning skall om möjligt hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen mottog de handlingar som anges i 54, 54 a eller 55 &. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar an— ståndet över sex månader från mot— tagandet av handlingarna, är ansök- ningen förfallen.

Utmätt lös egendom bör säljas inom två månader från utmätningen, om ej hinder möter eller utmätnings- mannen eller, om målet är anhängigt hos överexekutor, denne på begäran ger anstånd. Beträffande fartyg som avses i 94 &” skall dock gälla en tid av fyra månader från utmätningen.

Anstånd med försäljning får bevil- jas på begäran av borgenären eller gäldenären. På begäran av gäldenä- ren får anstånd beviljas endast om borgenären medger det eller sär— skilda skät föreligga. Utan synnerli- ga skäl får anstånd ej beviljas utöver sex månader eller, beträffande fartyg som avses i 94 35, ett år från utmät- ningen.

I fråga om tid för försäljning av luftfartyg och intecknadc reservdelar till luftfartyg eller av fast egendom finnas särskilda bestämmelser.

(Nuvarande lydelse)

erekutor, hos vilken målet är an- hängigt, medgiva uppskov med för- säljningen på viss tid, såframt icke borgenärens rätt till betalning även- tyras eller hans rätt eljest otillbörligt åsidosättes. Uppskov som nu sagts må ejntsträckas utöver sen: månader från den tidpunkt som angivits i 2 mom. Medgivandet må förenas med särskilda villkor och, om anledning förekommer därtill, återkallas.

Överexekutor äger, därest förelig- gande omständigheter påkalla det, förordna om ytterligare uppskov med försäljningen. Det åligger utmät- ningsman att, om skäl till sådant uppskov förekommer i ett av honom handlagt mål, göra anmälan därom hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med försäljningen och fortfar anståndet utöver sex månader från den tid- punkt som angivits i 2 mom., skall utmätningen gå åter eller, när ford— ran fastställts till betalning ur fast egendom, den verkan varom i 77 a 5 sägs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller upp— skov gått till ända, skall utmätnings- man eller överexekutor, hos vilken målet är anhängigt, självmant före- taga detta.

(Föreslagen lydelse)

88d 5.

Om sökandens fordran och den kostnad för vilken denne svarar be— talas innan den utmätta egendomen sålts, förfaller frågan om egendo— mens försäljning.

Medel som gäldenären i målet be— talar till utmätningsmannen anses utmätta i målet, om ej betalningen skett med villkor som strider här- emot. Om målet är anhängigt hos överexekutor, gäller detsamma i fråga om medel som betalas till denne eller till utmätningsmannen.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

89 5.1

Försäljning av utmätt egendom skall ske på offentlig auktion utom i fall som avses i 96 a 5.

Försäljning av utmätt lös egendom skall ske på offentlig auktion utom i fall som avses i 96 a 5.

Om försäljning _______ särskild lag.

Om försäljning av utmätt fast egendom meddelas likaledes bestäm- melser i särskild lag.

91 5.1

Kungörelse om — —— -— — —— ——

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom eller i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar blivit ut- mätt, låte utmätningsmannen an- skaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande be- loppet, där laga hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaf- fas, må ej förr än det skett; kungö- relse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske av inteckningshand— ling, vilken tagits i mät hos någon, som enligt handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrivna be- loppet, åligger det utmätningsman- nen, där ej med gäldenärens sam- tycke handlingen säljes med bibehål- lande av hans ansvarighet, att, innan handlingen utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, var- igenom gäldenären frikallas från an- svarighet.

—— är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans luftfar- tyg eller därtill hörande reservdelar blivit utmätt, låte utmätningsman- nen anskaffa särskild intecknings- handling å det gäldenären tillkom- mande beloppet, där laga hinder där- emot ieke möter; skall sådan hand- ling anskaffas, må ej förr än det skett kungörelse om auktionen ut- färdas. Skall försäljning skc av in- teckningshandling, vilken tagits i mät hos någon, som enligt hand- lingen är personligen ansvarig för det däri förskrivna beloppet, åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen säljes med bibehållande av hans ansvarighet, att, innan handlingen utlämnas till köparen, förse densam- ma med påskrift, varigenom gälde- nären frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg ————————— ske kan. Vid försäljning ————————— med flygpost. Om egendom ——————————— genast sändas. Är fråga —————————— angående verksamheten. 91 a 5.

Vid utmätning av ägarhypotek i fast egendom skall pantbrevet tagas i förvar eller, om annan än den inteck- nade fastighetens ägare innehar pantbrevet, förbud meddelas inneha- varen att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. Utmätningen är fullbordad först när så skett.

1 Senaste lydelse 1967: 140.

(Nuvarande lydelse)

2 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 20

(Föreslagen lydelse)

Den fasta egendom vari ägarhypo— teket gäller skall tagas i anspråk, om borgenären yrkar det inom en månad från det att beslut meddelades om utmätning av ägarhypoteket. När ut- mätningsmannen meddelat beslut om att den fasta egendomen tages i anspråk, anses den utmätt. Om bor- genären ej inom nämnda tid yrkat att den fasta egendomen tages i an- språk eller yrkande därom återkal— las, skall det utmätta ägarhypoteket pantförskrivas till honom enligt 01 b 5.

Råder tvist huruvida ägarhypotek för gäldenären föreligger, skall ut- mätningsmannen, om skäl äro därtill, förelägga utmätningssökan- den att inom en månad efter det att föreläggandet delgivits honom vid domstol som anges i 10 kap. 10 &” rät— tegångsbalken väcka talan mot gäl— denären och den som bestrider den- nes rätt. Innan tvisten blivit avgjord genom dom som vunnit laga kraft får beslut om fastighetens tagande i anspråk meddelas eller pantför- skrivning av ägarhypoteket ske en- dast om rätten förklarar hinder ej möta däremot.

Efterkommer ej utmätningssökan- den föreläggande enligt 3 mom. och är ej talan i saken väckt av annan part, går utmätningen åter.

91b &.

Pantförskrivning av ägarhypotek sker genom att utmätningsmannen till borgenären utfärdar bevis att pantbrevet utgör pant för dennes fordran och överlämnar pantbrevet till honom eller, om annan än fastig- hetens ägare innehar detta, under- rättar innehavaren om pantförskriv- ningen. I underrättelsen skall anges, att innehavaren ej får utlämna handlingen till skada för borgenären. Ägarhypotek som tillkommer ägare av andel i fastighet får ej pantför- skrivas för sig.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

95 5.1 Den, som ——————————— ånyo utropat. Vad av —————————— till godo. Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörj e genast auktionsförrätta- ren, att fartyget varder till försälj- ning ånyo utlyst, som i 90 och 91 åå sägs. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre kö- paren gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gottgöras. Är pant eller borgen ställd för köpe- skillingen, låte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, oför- dröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbin- delsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen ——————

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och besörje genast auktionsförrätta- ren, att fartyget varder till försälj- ning ånyo utlyst, som i 90 och 91 55 sägs. Går fartyget vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen skillnaden; går fartyget till mera, have förre köparen ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre kö- paren gäldas, där den ej kan genom överskott ä köpeskillingen gottgöras.

_ — gälden övertagit.

139 5.2

Borgenär som, när lös egendom ut— mättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen utan att ha den under panträtt i handom eller som ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för sin fordran, är berät— tigad att få betalning ur köpeskil- lingen enligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillings- fördelningen. Svarar utmätt egen- dom för företagsinteckning, äger in- teckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss

1 Senaste lydelse 1917: 307. ' Senaste lydelse 1967: 140.

Borgenär som, när lös egendom ut- mättes för annans fordran, hade panträtt i egendomen utan att ha den under panträtt i handom eller som ägde rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för sin fordran, är berät- tigad att få betalning ur köpeskil— lingen cnligt vad som anges nedan, såvida han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillings- fördelningen. Svarar utmätt egen- dom för företagsinteckning, äger in- teckningshavaren erhålla betalning ur köpeskillingen, om han framställt yrkande därom inom tid som nyss

(Nuvarande lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste an- ses obehövlig för att trygga inteck- ningshavarens och efterföljande in- teckningshavares rätt. Vid pröv- ningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gälde- nären på annat sätt än genom före- tagsinteckningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 5 handelsbalken rätt att erhålla betalning ur köpeskil— lingen, om han framställer yrkande därom före auktionen.

(Föreslagen lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej i den mån sådan betalning måste an- ses obehövlig för att trygga inteck- ningshavarens och efterföljande in- teckningshavares rätt. Vid pröv— ningen härav skall hänsyn tagas även till sådan egendom som gälde- nären på annat sätt än genom före- tagsinteekningen ställt som säkerhet för inteckningshavarens fordran. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis, äger även borgenär som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10 eller 11 5 förmånsrättslagen(1970: 979) rätt att erhålla betal- ning ur köpeskillingen, om han framställer yrkande därom före auk- tionen.

Har fartyg ————————— tid innestår.

140 a 5.

Har fartyg sålts efter nytt utrop i fall som avses i 95 å och är förre in- roparen ersättningsskyldig, skall er- sättningsbeloppet i den mån det in- flutit fördelas tillika med köpeskil- lingen.

143 5.1

Ha medel influtit genom särskild försäljning av tillbehör eller såsom avkastning av fast egendom, skall så- dan tillgång fördelas samtidigt med köpeskillingen för fastigheten. Har i fall, som avses i95 eller 130 Q', fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop och är färre inroparen skyldig ' att utgiva ersättning, skall ersätt- ningsbeloppet, såvitt detsamma gul- dits av honom eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen, fördelas tillika med köpe- skillingen.

Har försäljning av fastighet icke kommit till stånd, skall samman- träde för fördelning av tillgång som nu angivits hållas på tid som före-

1 Senaste lydelse 1967: 140.

När fastighet sålts på auktion, skall sammanträde för fördelning av den kontanta köpeskillingen, behål- len avkastning och andra influtna medel hållas på den dag som kun- gjorts tidigare. Fördelningen sker i enlighet med sakägarförteckningen, om det ej framgår att fordran un- derstiger vad som upptagits i för- teckningen. Har fordran eller kost- nad som, om den blivit anmäld i tid, bort upptagas i förteckningen anmälts senare, får betalning utgå av återstoden.

Har utmätt fastighet sålts under hand, skall den kontanta köpeskil- lingen och andra tillgängliga medel fördelas i första hand enligt köpe-

(Nuvarande lydelse)

skrives i 142 5 eller, om auktion icke hållits, så snart som möjligt. Behål- len avkastning skall fördelas enligt de grunder som i 7 kap. föreskrivas för fördelning av medel vilka influtit under tvångsförvaltning. Ersätt- ningsbelopp som avses i 1 mom. and- ra punkten skall, sedan kostna- derna för förfarandet betalats, an- vändas till betalning av utmätnings- sökandens fordran. Uppstår över- skott, skall det fördelas på samma sätt som nyss angivits om avkast- ning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall, när auktion ej hållits, kungöras på sätt föreskrives i 142 5 2 mom. andra punkten.

(Föreslagen lydelse)

villkoren och i övrigt enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning.

A vbrytes förfarandet innan utmätt fastighet sålts, fördelas tillgängliga medel enligt 1 mom., om bevaknings— sammanträde hållits och fördelning äger rum på den dag som kungjorts tidigare och i annat fall enligt de grunder som gälla för upprättande av sakägarförteckning. Vid fördel— ning av andra medel än behållen kö- peskilling för särskilt sålda tillbehör har dock annan borgenär än sökan- den rätt att få betalning endast för ränta och kostnader, om hans ford- ran är förenad med panträtt på grund av inteckning.

Ifall som avses i 2 mom. skall för- delningssammanträde hållas så snart som möjligt. Det skall utlysas minst två veckor i förväg på lämpligt sätt och sakägarna skola, när skäl före- ligga därtill, uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträ— det. Detsamma gäller ifall som avses i 3 mom., om ej bevakningssam- manträde hållits och fördelnings- sammanträde äger rum på den dag som kungjorts tidigare.

Möter hinder att verkställa fördel- ning på utsatt sammanträde, skall nytt sammanträde hållas så snart som möjligt och, om dagen ej genast bestämmes, på lämpligt sätt kungö- ras minst två veckor iförväg.

143 a 5.

Om säkerhet för handpenning ställts hos överexekutor och ogulden del av köpeskillingen ej betalas se- nast på bestämd dag, skall överexe- kutor göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad förre köparen har att svara för. Säkerhe- ten skall därvid tagas i anspråk på det sätt som finnes ändamålsenligt. Pant får säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom. Bor— gen får utsökas. Överexekutors be-

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

slut i nämnda hänseenden får ome- delbart verkställas.

Bestämmelserna i 1 mom. äga mot- svarande tillämpning, när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med köpe- skilling.

144 5.1.

Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsmannen re- dogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de ford- ringar, .för vilka anspråk på betal- ning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga är om fast egen— dom, borgenärsförteekningen därvid lända till efterrättelse. Därefter äge ' tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären, där han när är, att an- draga vad de till bevakande av sin rätt akta nödigt.

150

Skall ur köpeskillingen för utmät- ningsvis såld lös egendom utdelning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen beräknad efter de i 110 &” stadgade grunder.

Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsmannen re- dogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de ford- ringar, för Vilka anspråk på betal- ning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdelning ändock må beräknas.

&?

Skall ur köpeskillingen för utmät- ningsvis såld lös egendom utdelning ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före förfallodagen, varde fordringen be- räknad till det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör dess värde vid fördelningen. Motsvarande gäl- ler, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

Till vilka —————————— i sjölagen .

151 5.3

Är fråga om fordrans eller för ford— ran beviljad intecknings giltighet beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad, varde vad å fordringen enligt förmånsrätts- ordningen belöpa kan vid fördelning-

! Senaste lydelse 1912: 211. ' Senaste lydelse 1928: 164. ' Senaste lydelse 1946: 814.

Är fråga om fordrans eller inteck- nings giltighet beroende på särskild prövning eller avgjord genom beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är in- teckning sökt men ej bcviljad, var- de vad enligt förmånsrättslagen(1970: 979) d fordringen eller in- teckningen .belöpa kan vid fördel-

38

(Nuvarande lydelse)

en avsatt, intill dess frågan om bor- genärs rätt blivit slutligen avgj ord.

(Föreslagen lydelse)

ningen avsatt, intill dess frågan om borgenärens rätt blivit slutligt av- gjord.

Finnes eljest ———————— honom fritt. Är fordran ————————— eller förfallit. 154 5.1 Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller överexeku- tors beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret väckt.

156

Är auktion på utmätt fast egen— dom överklagad, får ej utan köpa- rens medgivande utdelning ur köpe- skillingen lyftas annat än mot pant eller borgen. När tillbehör till fastig- het sålts för sig, skall vad som nu sagts äga motsvarande tillämpning beträffande utdelning ur köpeskil- lingen för tillbehöret intill dess tiden för klagan över försäljningen utgått eller förd klagan blivit prövad.

158

Belopp, som jämlikt 151 5 blivit vid fördelningen avsatt för någon borgenärs fordran, skall ofärdröjli— gen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt är stadgat. Har borgenärens anspråk blivit godkänt genom dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad att beloppet mot pant eller borgen lyfta. I annat fall må på överexekutors prövning ankomma, huruvida beloppet, innan fråga om rätt därtill blivit avgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig av den borgenär, för vilken det blivit avsatt, eller av annan, vilken på grund av bestämmelse, varom i 152 &” sägs, medlen kunna tillfalla.

1 Senaste lydelse 1912: 211. ' Senaste lydelse 1967: 140. ' Senaste lydelse 1912: 211.

Bifalles talan mot utmätnings- mans fördelningsförslag eller över- exekutors beslut i fördelningsfrågan, gälle det till förmån även för den som ej själv väckt sådan talan.

5-2

När utmätt fast egendom sålts, får ej utan köparens medgivande utdel- ning ur köpeskillingen lyftas annat än mot pant eller borgen innan för- säl jningen vunnit laga kraft. När till- behör till fastighet sålts för sig, äger vad som nu sagts motsvarande till— lämpning beträffande utdelning ur köpeskillingen för tillbehöret.

5-3 Belopp som enligt 151 & blivit av- satt för borgenärs fordran får, om borgenärens anspråk godkänts av domstol, mot pant eller borgen lyftas av honom utan hinder av att avgö- randet ej vunnit laga kraft. Överexe- kutor kan tillåta borgenären att även i annat fall mot pant eller borgen lyfta beloppet utan hinder av att frå- gan om rätten därtill ej blivit slut- ligt avgjord. Vill borgenären i så- dant fall ej lyfta beloppet, kan mot- svarande tillstånd ges annan som medlen enligt 152 &” kunna tillfalla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

159 59

Medel, som vid köpeskillings för- delning blivit borgenär tillagda, men icke av honom lyftas, skola i riks— banken nedsättas på sätt särskilt är stadgat.

Är utdelning ————————— kunna tillfalla.

160 53

Medel, som jämlikt 158 och 159 5.5? skola i riksbanken nedsättas, må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som av överexekutor godkännes, för att där mot ränta in- nestå, under den tid överexekutor be— stämmer; och komme räntan den borgenär till goda, som finnes till medlen berättigad.

161

När betalning utfallit på fordran, för vilken egendomen häftar på grund av inteckning, skall anteck- ning därom göras på intecknings- handlingen, när denna företes för lyftning av inteckningshavaren till— kommande belopp.

! Senaste lydelse 1917: 307. ' Senaste lydelse 1912: 211. ' Senaste lydelse 1967: 140.

Medel som influtit i utsöknings- mål skola utan dröjsmål insättas i bank mot ränta. Föreligger anled- ning antaga att utbetalning kommer att ske inom två veckor från det medlen influtit, behöver insättning i bank dock ej ske.

Räntan på belopp som innestår för borgenärs räkning tillkommer borge— nären. '

5-3

När betalning skall lyftas i utsök- ningsmål, skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borgenär att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som lämnats för fordran.

Har betalning utfallit på fordran för vilken pantbrev i fast egendom överlämnats som pant, skall borge- nären även när han ej är skyldig att återställa panten förete pantbrevet, om ej undantag medgives. Det- samma gäller i fråga om skuldebrev som är intecknat i annan egendom, när skyldighet att förete eller åter- ställa skuldebrevet ej följer av 1 mom.

När den som förvärvat fast egen- dom-åberopar överenskommelse med borgenär om avräkning på köpeskil- lingen, äga 1 och 2 mom. motsva- rande tillämpning vid överexekutor-s prövning av överenskommelsen. '

40 (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

166 5.1

Medel, som till utmätningsman in- flutit och borgenär tillkomma, skola, utom i fall, som i 159 5 sägs, hos ut- mätningsmannen hållas borgenären tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt sär- skilt är stadgat; och äge utmätnings- mannen sedermera att med beviset om nedsättningen till borgenären re— dovisa. Där fordringsbevis, som för utmätnings vinnande blivit av borge— när avlämnat, bör efter målets hand— läggning till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen hållas borgenären tillhanda under den tid, som ovan sagts; och gälle i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär att ur ut— mätt egendom taga betalning, have ej rätt till ränta från den tid det av honom berott att—betalning njuta, där ej på grund av stadgandet i 160 5 sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillings— medel, innan frågan om bättre rätt därtill blivit slutligen prövad, och finnes han sedan pliktig att det lyf- tade eller någon del därav återbära, gälde ränta efter sex för hundra om året.

181

Överexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. Är synnerlig fara, att det, som under sådant för-

1 Senaste lydelse 1917: 307. ' Senaste lydelse 1921: 301.

Om någon fått lyfta medel innan frågan om bättre rätt därtill blivit slutligt avgjord och han blir skyldig att helt eller delvis återbära medlen, skall han betala serc procents ärlig ränta på beloppet. I fall som avses i 159 _8 är den som lyft medlen dock ej skyldig att, om borgenären seder- mera anmäler sig, betala ränta för längre tid än frän det att utmät— ningsmannen eller överexekutor krävt återbetalning.

5-2

Överexckutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom och vad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. Är synnerlig fara, att det, som under sådant för-

(Nuvarande lydelse)

bud satt är, genom vanvård eller an- norledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 5 andra stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)

bud satt är, genom vanvård eller an- norledes i större mån försämras, kan överexekutor förordna syssloman att omhändertaga och förvalta egendo- men.

184 5.1

Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta avrad, hyra eller ränta, som av fast egendom faller, varde, på sätt i 81 5 första stycket sägs, syssloman tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalnings- skyldige kungjort. Den som blivit satt till syssloman skall tillse, att ut- skyld eller avgift, som bör för egen,- domen gäldas och under kvarstadsti- den till betalning förfaller, gulden vardcr.

Finner överexekutor skäl att i kvarstad sätta arrendeavgifl, hyra el- ler annan avkastning som av fast egendom faller, varde syssloman till- satt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldige kungjort att utge avkastningen till annan än syss- lomannen. Den som blivit satt till syssloman skall tillse, att utskyld el- ler avgift, som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning förfaller, gulden varder.

198 5.2

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och för- säljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden var- det, skall av sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är förskjutet eller vid anfordran gäldas, hos ho- nom utmätas. Skall av flera gemen- samt intecknade egendomar någon särskilt säljas för gäldande av ford- ran, som äger sämre rätt än den ge- mensamma inteckningen, och har i anledning därav inteckningshavaren yrkat försäljning av de andra egen- domarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den, som påkallat den särskilda försäljningen, vidkän- nas hela kostnaden.

Sökes utmätning —— —— — —-

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom eller ut- slag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen förskjutes av sökanden. Den, som be- gär utmätning av fast egendom eller

1 Senaste lydelse 1921: 301. ' Senaste lydelse 1955: 234.

21' Riksdagen 1971. ] saml. Nr 20

Kostnaden för utmätning och det fortsatta förfarandet skall utgå ur köpeskillingen för den utmätta egen- domen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Kan kost- naden ej uttagas på detta sätt, skall den betalas av utmätningssökanden eller, om den avser åtgärd som annan begärt, av denne och får omedelbart utmätas. När fråga är om försäljning av fastighet som besväras av gemen- sam inteckning och annan fastighet indragits i förfarandet men försälj- ning ej kommer till stånd, skall dock den som inlett förfarandet svara för hela kostnaden, om han har sämre rätt än den som begärt indragningen.

underrätta utmätningsmannen.

Den som begår utmätning är skyl- dig att förskjuta kostnaden för åt- gärden. Kostnaden för annan åtgärd i målet skall förskjutas av den som begår åtgärden, om utmätningsman- nen eller överercekutor påkallar det. .

(Nuvarande lydelse)

luftfartyg eller intecknadc reservde- lar till sådant fartyg eller ock verk- ställighet av dom eller utslag,. varige- nom intecknad fordran fastställts till betalning nr fast egendom, vare, ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt belopp till be- stridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71 5 konkurs— lagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, utmät- ningsvis säljes, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

All nödig kostnad för försäljning av lös egendom, å vilken lagts kvar— stad eller vilken ställts under sking- ringsförbud, skall, där det äskas, av sökanden förskjutas, och skall i öv- rigt beträffande sådan kostnad vad enligt första stycket gäller om kost- nad för utmätt lös egendoms försälj— ning äga motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

Betalas ej förskott inom förelagd tid, får verkställigheten inställas. Om försäljning av utmätt egendom inställes av sådan anledning, kan ut- mätningsmannen eller överexekutor besluta att utmätningen skall gå åter.

199 5.1

Kostnad för annan förrättning, än i 198 &” omförmäles, skall, där utmät— ningsmannen det äskar, förskjutas av den som åtgärden sökt.

Är i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom ut— mätning, föreskrift given, att verk- ställigheten skall ske på den tap— pande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos ho— nom av utrnätningsmannens uttagas.

1 Senaste lydelse 1912: 211.

Om beslut, som skall verkställas på annat sätt än genom utmätning, innehåller föreskrift att verkställig- heten skall ske på den tappande par- tens bekostnad, skall utmätnings- mannen utmäta kostnaden hos ho- nom. Kostnad för försäljning av lös egendom som tagits i kvarstad eller ställts under skingringsförbud skall utgå ur behållningen.

Kostnad som ej kunnat uttagas en- ligt 1 mom. skall betalas av sökanden och får omedelbart utmätas hos ho- nom.

Sökanden är skyldig att förskotte- ra kostnaden, om utmätningsman-

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

nenbegär det. Om förskott ej betalas inom förelagd tid, får verkställighe- ten inställas.

201 53

Vill gäldenär eller borgenär klaga över utmätning, skall han inkomma till överexekutor med klagoskrift inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av protokoll eller bevis om utmätningen.

Vidtages rättelse _______

Vill gäldenär eller borgenär klaga hos överexekutor över beslut om at- mätning, skall han göra det inom tre veckor från den dag, då han erhöll del av beslutet. Detsamma gäller be- slut om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a 5.

— —— om åtgärden.

När utmätning _______ viss tid'

209

I mål varom i 201, 202 eller 203 5 förmäles, skall överexekutors slut— liga utslag givas ä dag, som genom anslag sist dagen förut kungjord bli- vit. Underrättelse om tiden, då utsla- get kommer att meddelas, varde in- förd i en därtill inrättad bok, som skall utan särskild begäran vara till- gänglig för allmänheten.

210

Ej må klagan över utmätning hindra förrättningens fullbordan el- ler egendomens försäljning eller stäl- lande under tvångsförvaltning, eller klagan över annan av utmätnings- man vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre överexekutor an- norledes förordnar.

Den som före utmätning av fast egendom förvärvat egendomen från gäldenären får ej klaga hos överexe- kutor över utmätningen sedan egen- domen sålts men är oförhindrad att klaga över utmätningen i samband med klagan över försäljningen i den ordning som anges i213 ä'.

5-2

I mål om klagan över beslut om ut- mätning eller om att fastighet tages i anspråk enligt 91 a &" samt i mål som avses i201 ,? 2 mom. eller 203 5 skall överexekutors utslag sändas till par- terna samma dag som det meddelas.

år”

Ej må klagan över utmätning hindra t'örrättningens fullbordan el- ler egendomens försäljning eller kla- gan över annan av utmätningsman vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre överexekutor annor- lunda förordnar.

Utslag, varigenom —— —— —— —— —— —— — _— förordnat därom.

1 Senaste lydelse 1968: 623. ' Senaste lydelse 1937: 452. * Senaste lydelse 1963: 255.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

211 g;

Nöjes ej part åt överexeku'tors be- slut i utsökningsmål, äger han be- svära sig däröver i hovrätten. Har be- slutet meddelats av Konungens be- fallningshavande i län, som hör un— der skilda hovrätter, skall fullföljd ske i den hovrätt till vilken målet kan hänföras på grund av belägenhe- ten inom dess domkrets av utmät- ningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör eller vars köpeskilling eller avkastning är i fråga, eller av ort för verkställig- hets- eller handräckningsåtgärd. Kan hovrätts behörighet ej sålunda be- stämmas, skall fullföljd ske, om den mot vilken åtgärd sökts har att svara i tvistemål i allmänhet vid domstol inom länet i den hovrätt under vil- ken domstolen hör och eljest i den hovrätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Det åligger överexeku- tor, då slntligt utslag gives eller då auktion hållits av honom eller då i annan ordning särskild försäljning av fastighetstillbehör skett, att med- dela underrättelse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försummas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrättcr angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

Över utslag —— —— —— -— -— —-—

Nöjes ej part åt överexekutors be- slut i utsökningsmål, äger han be- svära sig däröver i hovrätten. Har be- slutetmeddelats av Konungens be- fallningshavande i län, som hör un- der skilda hovrätter, skall fullföljd ske i den hovrätt till vilken målet kan hänföras på grund av belägenhe- ten inom dess domkrets av utmät- ningsmans tjänstgöringsområde, av fast egendom, som målet berör, eller av ort för verkställighets- eller hand- räckningsåtgärd. Kan hovrätts behö- righet ej bestämmas på det sättet, skall fullföljd ske, om den mot vil- ken åtgärd sökts har att svara i tvis- temål i allmänhet vid domstol inom länet, i den hovrätt under vilken domstolen hör och eljest i den hov- rätt under vilken den stad hör, där Konungens befallningshavande har sitt säte. Det åligger överexekutor, då slutligt utslag gives eller då auktion hållits eller då i annan ordning för- Såiljning skett, att meddela underrät- telse om vad som är att iakttaga vid ändrings sökande samt äventyret, om det försummas. Vad Konungens befallningshavande i fall då länet hör under skilda hovrätter angivit om behörig hovrätt skall lända till efterrättelse.

talan däremot.

Ej må —————————— utmätningsman behörig.

213 5.1

Vill någon överklaga överexeku- tors slutliga utslag i fråga om fördel- ning av köpeskilling för fast egen- dom eller av medel, som avses i Ill-3 5 2 mom. eller i 7 kap., eller på klagan över utmätning eller förslag till för- delning av köpeskilling, skall han in- komma till överexekutor med bc- svärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades.

* Senaste lydelse 1967: 140.

Vill någon överklaga överexeku- tors slutliga utslag i mål som anges i 209 _é" skall han inkomma till över- exekutor med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget med- delades.

(Nuvarande lydelse)

Den som vill klaga över auktion, som överexekutor hållit, eller över särskild försäljning av fastighetstill- behör i annan ordning skall in- komma till överexekutor med sin be- svärsinlaga inom tre veckor från för- säljningsdagen. Besvär över borge- närsförteekningen skola dock, när de ej avse bestämmande av lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, anföras i den ordning som är före- skriven för klagan över överexeku- tors utslag i fråga om köpeskillings fördelning.

(Föreslagen lydelse)

Den som vill klaga över auktion, som överexekutor hållit, eller försälj- ning som överexekutor verkställt i annan ordning skall inkomma till överexekutor med sin besvärsinlaga inom tre veckor från försäljningsda- gen. Besvär över sakägarförteckning som ej avse upphävande av auktion få dock ej anföras annat än i sam- manhang med klagan enligt 3 mom.

Den som vill överklaga överexe- kutors utslag i fråga om fördelning av medel som avses i 140, 140 a eller 111-3 & skall inkomma till överexeku— tor med besvärsinlaga inom tre vec- kor från den dag då utslaget med- delades.

218 5.1

Sedan besvär ———————— — 1 mom. sägs. Vad i —————————— eller beslut.

Om besvär anförts över försälj- ning som överexekutor verkställt, kan hovrätten förordna att fortsatt verkställighet tills vidare ej får äga rum innan slutligt utslag meddelas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Har ägarhypotek utmätts men försäljning därav ej ägt rum före ikraft- trädandet, tillämpas de nya bestämmelserna, om ej annat följer av punkt 4. Tid som anges i 91 a 5 2 mom. räknas därvid från ikraftträdandet.

3. Pantförskrives enligt 91 b 5 skuldebrev som enligt äldre bestämmelser är intecknat i fast egendom, upphör personligt betalningsansvar på grund av skuldebr evet.

4. Har fast egendom eller andel i inteckning utmätts före ikraftträdandet, tillämpas 82 å i sin äldre lydelse.

5. Har intecknad fordran före ikraftträdandet fastställts till betalning ur fast egendom, äger 86 5 i sin nya lydelse motsvarande tillämpning.

6. Ärende, som rör utmätt fast egendom och är anhängigt hos utmätnings- man vid ikraftträdandet, skall överlämnas till överexekutor, sedan utmät- ningsmannen har fullgjort vad som åligger honom enligt äldre bestämmelser.

7. Har auktion på fast egendom hållits före ikraftträdandet, tillämpas äld-

1 Senaste lydelse 1963: 255.

re bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens för- delning och vad som har samband därmed.

8. Skall fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg sälj as utmätningsvis un- der konkurs, tillämpas äldre: lydelsen av 139 5, om konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet.

9. Har fördelningsförslag framlagts av utmätningsmannen eller beslut i fördelningsfråga meddelats av överexekutor före ikraftträdandet, tillämpas äldre lydelsen av 154 5 . 10. Har tvångsförvaltning begärts före ikraftträdandet, tillämpas äldre be- stämmelser därom. 11. Vad som i 184 g i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning till- lämpas också beträffande ränta som på grund av utfästelse enligt äldre be- stämmelser utgår av fast egendom. 12. Bestämmelsen i 201 5 4 mom. tillämpas ej, om egendomen utmätts före ikraftträdandet. 211, 213 och 218 åå tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om klagan över utslag som meddelats eller försäljning som verkställts före ikraftträdandet. 13. Bestämmelserna i 88 c :S äger icke tillämpning i fråga om uttagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betal- ningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas. 14. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya be- stämmelsen.

3) Förslag till Lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808)

Härigenom förmdnas, att 1, 2, 3 och 13 55 lagsökningslagen (1946: 808) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 5.1 - För fordran ——————————— nedan sägs. Borgenär som för sin fordran har Om för fordran som avses i första inteckning äger också genom lagsök- stycket skriftligen upplåtits panträtt ning söka betalning ur den egendom i fast egendom, kan borgenären vari inteckningen gäller. genom lagsökning söka betalning ur egendomen. Har borgenären för ford- ringen inteckning i fartyg eller luft-

1 Senaste lydelse 1967: 142.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fartyg eller reservdelar till luftfartyg eller företagsinteckning, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäl- ler. - Vad i denna lag sägs om gäldenä- ren tillämpas vid lagsökning enligt andra stycket på ägaren av den egen- dom ur vilken betalning sökes.

2å.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenä- rens namn, yrke, hemvist: och post- adress samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, sä ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omstän- digheter som betinga rättens behö- righet, om denna ej framgår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varä fordringen grundas.

Ansökningen skall jämte avskrift av fordringshandlingen avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, ombesörje rätten mot stad- gad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika med huvud- skrift.

Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgift om borgenä- rens namn, yrke, hemvist och post- adress samt gäldenärens namn och, där så kan ske, dennes yrke, hemvist och postadress, så ock fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären angive ock de omstän- digheter som betinga rättens behö— righet, om denna ej framgår av vad eljest anföres. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av handling varå fordringen grundas och, då be- talning enligt 1 5 andra stycket sökes ur fast egendom, av handling varige- nom panträtt iegendomen upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som angives i första slycket avläm- nas i tvä exemplar och vara egenhän- digt undertecknad av borgenären el- ler hans ombud. Är endast ett ex— emplar ingivet, ombesörje rätten mot stadgad avgift erforderlig avskrift, och gälle den i målet lika med 1111- vudskrift.

35.

Finnes den åberopade handlingen icke innefatta bevis om fordran eller prövar rätten eljest hinder möta för upptagande av ansökningen, skall den avvisas; bevis därom skall teck- nas ä ena exemplaret av ansök- ningen.

Finnas åberopade handlingar icke innefatta bevis om fordran eller rätt till betalning ur angiven egendom el— ler prö 'ar rätten eljest hinder möta att upplaga ansökan enligt 1 5 första eller andra stycket, skall den avvisas. Bevis därom skall tecknas å ena ex— emplaret av ansökningen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 5.1

Åre ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökning'en be- talning ur egendom vari inteckning gäller, skall rätten fastställa ford- ringen till betalning ur egendomen.

Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång, skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären. [fall som avses i 1 5 and- ra stycket skall fastställas att ford- ringen skall utgå med förmånsrätt i egendomen i den omfattning som gäller enligt lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Om inteckningshandling som rör fast egendom vid ikraftträdandet utgör pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 å andra stycket i dess nya lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftligt bevis eller panträttsupp- låtelsen ej skett skriftligen. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs invändning som hänför sig till fordringen eller panträttsupplåtelsen samt borgenärens rätt finnes stridig.

4) Förslag till Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap. 5 & rättegångsbalken skall ha nedan an-

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33 KAP. 5 5.2 Tredskodom delgives genom rät- tens försorg endast om den innebär att intecknad ford- ran fastställes till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfalls- rätt, om den part som yrkat tredskodo- men begär det, eller om part åtnj utit fri rättegång.

Tredskodom delgives genom rät- tens försorg endast

om den innebär att fordran fast- ställes att utgå med särskild för- månsrätt i fast egendom eller tomt- rätt,

om den part som yrkat tredskodo- men begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Vid tillämpning av 33 kap. 5 5 skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

1 Senaste lydelse 1967: 142. ' Senaste lydelse 1970: 429.

5) Förslag till Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas i fråga om konkurslagen (1921: 225)1, dels att 4 och 68 55 skall upphöra att gälla, dels att 24, 29, 31, 33, 70, 71, 73, 76, 78, 138, 143, 195 och 216 55 skallha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 5.2

Har innan beslut om egendomsav- träde meddelats egendom blivit ut— mätt till gäldande av fordran, för vil- ken borgenären hade panträtt i egen- domen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller luft- fartyg eller ä gods i fartyg eller luft- fartyg eller å intecknadc reservdelar till luftfartyg, skall verkställigheten fortgå, så vida ej efter ty i 68 å sägs framställning om dess inställande göres innan försäljning av egendo- men ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös egendom, upphöre utmätningsmans befattning med egendomen, utan så är att denna blivit försäld före ovan— nämnda besluts meddelande.

* Senaste lydelse av 4 5 1967: 144. ' Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).

Har utmätning skett innan beslut om egendomsavträde meddelats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall belopp, som enligt ut- sökningslagen (1877: 31 s. 1) skolat utgivas till utmätningssökanden el— ler annan borgenär som ej hade panträtt, i stället redovisas till för- valtaren.

Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det behövs för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller eljest syn- nerliga skäl föreligga. Begäran om uppskov får göras även av borgenär, vars rätt kan bero därav. Om auktion är utsatt, skall konkursboet betala kostnad som blir onyttig genom upp- skovet.

Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall även utmätningen gå äter, om förvaltaren begär det innan egendomen blivit såld.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 5.1 Har gäldenären —— _ —— —— _ konkursboet åter. Har borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning i gäldenärens egendom för fordran, vid vars till- komst sådan säkerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 & jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet-antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller också tillhandahålla in- teckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för verkstäl- lande av utbyte enligt vad som är fö- reskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för inteck- ningens dödande.

Om borgenär under ovan angiven tid sökt inteckning av skuldebrev för fordran, vid vars tillkomst sådan sä- kerhet ej betingats, är borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningshand- lingen till boet eller också tillhanda- hålla inteckningshandling angående luftfartyg för utbyte enligt vad som är föreskrivet därom samt handling, på grund varav inteckning i fartyg eller företagsinteckning sökts, för in- teckningens dödande.

Vlad sålunda _______ om konkursansökningen. Vad i ——————————— till pensionsstiftelse. 31 &.

Har inom trettio dagar innan kon- kursansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet 0111 egendomsavträde meddelades egen- dom blivit för någon borgenärs ford— ran i mät tagen och har borgenären genom utmätningen erhållit betal- ning, gånge den betalning på talan av konkursboet åter.

Har inom trettio dagar innan kon- kursansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades egen- dom tagits i mät -för borgenärs ford- ran, skall den förmånsrätt eller be— talning som vunnits genom utmät- ningen på talan av konkursboet gå äter. Har borgenär ej fått betalning när den rätt som vunnits genom ut- mätningen skall gå äter, behöver sär- skild talan dock ej väckas.

33 5.2

Har vid — —— konkursansökningen gjordes.

Där dödsbos egendom blivit av- trädd till konkurs pä ansökning, som gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller ti- den därför tilländagick eller, om ef- ter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd till för- - valtning av boutredningsman, inom

1 Senaste lydelse 1967: 533. ' Senaste lydelse 1933: 324.

Där dödsbos egendom blivit av- trädd till konkurs på ansökning, som gjorts inom en månad från det bouppteckning förrättades eller ti— den därför tilländagick eller, om ef- ter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd till för- valtning av boutredningsman, inom

(Nuvarande lydelse)

en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkurs- boet återgå, om den, med vilken avta- let ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obe— stånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer er- hållit betalning eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökt i dödsboets egendom på grund av medgivande, som lämnats efter döds- fallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars tillkomst sådan sä- kerhet ej betingats, och är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2. ,S jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där avses, skall, där konkurs inträffar såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 5 är stadgat om inteckning.

70

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myn- dighet äska försäljning därav i den ordning utsökningslagen bestämmer. Egendomen må jämväl säljas i an- nan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman till försälj- ningen lämnar bifall; vägrar han bi- fall, begäre förvaltaren borgenärer- nas samtycke. Ej må inågot fall för- säljning av fast egendom ske annor- ledes än å auktion, med mindre gäl- denären det medgiver.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning ut- sökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga yt- terligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyss- nämnda ordning cj ägt rum, men

(Föreslagen lydelse)

en månad från det boutredningsman förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för borgenärerna, på talan av konkurs- boet återgä, om den, med vilken avta- let ingicks, hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obe- stånd. Har, efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer er- hållit betalning cller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt om återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning av skuldebrev sökt i dödsboets egendom på grund av medgivande, som läm- nats efter dödsfallet eller som av den döde givits för fordran, vid vars till- komst sådan säkerhet ej betingats, skall, där konkurs inträffar, såsom nyss sagts, städse gälla vad i 29 5 är stadgat om inteckning.

&.

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myn- dighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Egendomen mä jämväl säl- jas i annan ordning, så framt förval— taren finner det för boet fördelakti- gare och rättens ombudsman till för- säljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärer- nas samtycke. När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren inhämta gälde- närens mening beträffande försälj- ningen.

Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egen- domens försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum,

(Nuvarande lydelse)

föreligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren med samtycke av ombudsmannen under- låta att föl-anstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt 17 kap 9 _? handelsbalken eller 11 kap. 2 5 jordabalken eller som skola ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det till- städ ja.

Varder auktion å boets fasta egen- dom utsatt att hållas i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge det förvaltaren att före auktionen eller, där jämlikt 102 & samma lag särskilt sammanträde skall hållas, före det sammanträde till auktionsförrätta- ren avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkom- mit, så ock före konkursen uppkom- men behållning, som på grund därav att verkställighet, varom i2/I- 5 andra stycket förmäles, inställts blivit till förvaltaren överlämnad. Behållning, som ej sålunda avlämnas, skall, där egendomen försätts vid auktion, som nyss sagts, tillhandahållas auktions- förrättaren före det sammanträde, då fördelning av köpeskillingen skall äga "rum, men eljest innan slutlig ut- delning sker överlämnas till överexe- kutor att på sätt och i den ordning utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit under tvångs- förvaltning, emellan rättsägarne för- delas.

(Föreslagen lydelse)

men föreligger anledning till anta- gande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvalta- ren med samtycke av ombudsman- nen underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de bor- genärer som i "konkursen bevakat fordringar, vilka skola utgå med sär— skild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen, samtycka därtill.

Varder auktion å boets fasta egen- dom utsatt att hållas i den ordning som gäller för utmätt sådan egen- dom, åligge det förvaltaren att före bevakningssammanträdet avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkommit. Behållning som ej avlämnas före bevaknings- sammanträdet skall, om egendomen säljes, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan slututdelning i konkursen sker.

Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträde för auktion på fast egendom anmäla arvode, an- nan kostnad och i konkursen beva— kade fordringar som böra beaktas vid egendomens försäljning. I den mån det är påkallat skall han också i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10 eller ' 11 &" förmånsrättslagen (1970:979) .

Förvaltaren skall genom brev under— rätta borgenär om anmälan som han gör eller yrkande som han framstäl- ler på dennes vägnar.

71 5.1 Vill förvaltaren —————————— kan ske. Lös egendom ————————— försäljningen beroende. Samtycke som ———————— gäldenärens rörelse. Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbö- rande utmätningsman äska försälj-

* Senaste lydelse 1967: 144.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget finnes å ort inom riket, begära för- säljning i den ordning som gäller för

(Nuvarande lydelse)

ning i den ordning, som om dylik egendom, den därblivit utmätt, sär- skilt är stadgad. Är fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre inteclmingshavare, vil- kens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfar- tyg eller av intecknadc reservdelar till sådant fartyg och finnes egendo- men inom riket, skall vad i 70 5 första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill för- valtaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som för" utmätt sådan egendom är stadgad, med ombuds- mannens samtycke underlåta att för- anstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen be- vakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendo- men eller förmånsrätt som i 17 kap. 4 ,? handelsbalkcn sägs. Gods i luft- fartyg skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belas- tar hans fasta egendom eller luftfar- tyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa sär- skild inteckningshandling å det gäl- denären tillkommande,beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av intecknings- handling, som innehaves av gäldenä- ren och för vilkcn han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibe- hållande av hans ansvarighet, förse

(Föreslagen lydelse)

utmätt sådan egendom. Är fartyg, som skall säljas, intecknat för gäld, må det ej säljas annorledes än ut- mätningsvis, med mindre inteck- ningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker till försäljningen samt, om fartyget in- köpts av annan, för inteckningens dödande avlämnar inteckningshand- lingen till den, som utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfar— tyg eller av intecknadc reservdelar till sådant fartyg och finnes egendo- men inom riket, skall vad i 70 5- första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill för- valtaren, ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som för utmätt sådan egendom är stadgad, med ombuds- mannens samtycke underlåta att för- anstalta om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen be- vakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendo- men eller förmånsrätt enligt 10 eller 11 & förmånsrättslagen (1970-979) Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belas- tar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild intecknings? handling å det gäldenären tillkom- mande beloppet, där laga hinder där- emot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som in- nehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gälde- nären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med

(Nuvarande lydelse) handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarig— het.

(Föreslagen lydelse )

påskrift, varigenom gäldenären fri- kallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 5 sista styc- ket äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Vad där sägs om talan för borgenärer gäller även borgenärer som ha förmånsrätt enligt 12 &” för- månsrättslagen.

73 5.1 Har borgenär ————————— som influtit. Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller re- servdelar till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknadc egendomen lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tilkomma gäldenären.

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i luft- fartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad så- som pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som ef— ter ty särskilt är stadgat må till- komma gäldenären.

76 5.1

Finner förvaltaren det i 74 & före- skrivna kungörelsesätt icke vara äg- nat att bereda kungörelsen nödig of- fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio- nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, be- gäre samtycke därtill av rättens om- budsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egen— dom eller luftfartyg eller intecknadc reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan in- skränkning ske beträffande kungö— rande av auktion å annan lös egen- dom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17

1 Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).

Finner förvaltaren det i 74 % före- skrivna kungörelsesätt icke vara äg- nat att bereda kungörelsen nödig ot"- fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio- nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, be- gäre samtycke därtill av rättens om- budsman. lnskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egen- dom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan in- skränkning ske beträffande kungö- rande av auktion å annan lös egen- dom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som av-

(Nuvarande lydelse)

Ul Ul

(Föreslagen lydelse)

kap. handelsbalken sägs, med ses i förmånsrättslagen (1970:979) , mindre den borgenär samtycker- med mindre den borgenär samtycker därtill. därtill.

78 5.

Har förlikningsanhud angående osäker eller tvistig tillgång blivit gjort och finner förvaltaren fördel- aktigt för konkursboet, att det an— bud antages, begäre samtycke därtill, då tillgången utgöres av fast egen- dom, av borgenärerna men eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hän- skjuta frågan till borgenärerna. Ej må dock förlikning avslutas innan gäldenären fått tillfälle att yttra sig däröver. Vägrar gäldenären sitt sam- tycke till förlikning, som avser ägan- derätt till fast egendom, vare frågan därom förfallen. Motsätter han sig förlikning angående annan egendom, vare det ej hinder för förlikningen; dock äge han själv utföra tvisten, där han ställer säkerhet för vad i förlik- ning b judes.

138

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är ut- fäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenä- rerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräk- nas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla be- vakade fordringar utom böter, och skall i sådant fall å fordran, för vil- ken ränta ej är utfäst eller eljest lag- ligen" äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Har förlikningsanbud gjorts an"- gåendeosäker eller tvistig tillgång och finner förvaltaren fördelaktigt för konkursboet att anbudet antages, skall han inhämta samtycke därtill av borgenärerna, när tillgången ut- göres av fast egendom, och eljest av rättens ombudsman. Godkänncr denne ej anbudet, äger förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. När det lämpligen kan ske, skall för- valtaren inhämta gäldenärens me- ning innan förlikning ingås. Motsät- ter sig gäldenären förlikningen och ställer han säkerhet för vad som b ju- des genom den, har han rätt att själv utföra tvisten.

&. För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är ut- fäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning emellan borgenä- rerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om egendomsavträde. meddelades; dock skall ränta beräk- nas till den dag, från Vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla be- vakade fordringar utom sådana som avses i 1!) %$ förmånsrättslagen (1970: 979), och skall i sådant fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas efter fem för hundra om året från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall

räknas.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1971 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) Å fordran ———————————— egendomsavträde meddelades. Utgår fordran ——————————— å betalningsdagen. 143 5. Har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 _? handelsbalken, må ho- nom medgivas att innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Har borgenär __________

'Har borgenär förmånsrätt enligt 10 eller 11 5 förmånsrättslagen (1970: 979), må honom medgivas att, innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum, lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas. den egendom.

Övriga förmånsberättigade. —————— tillgång därtill.

Ändå att ——————————

195

Vad i denna lag är stadgat beträf- fande borgenär, som har lös egen- dom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om borge- när, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin ford- ran kvarhålla; dock gälle vad nu är sagt icke i avseende & hyresvärds el- ler jordägares rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator.

216

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes borgenären hava, då han in- gav ansökningen, saknat skälig an— ledning till antagande, att gäldenä— ren var på obestånd eller i fall, va— rom i 3 och 4 5,5? stadgas, att omstän— dighet, som där sägs, förelåg, vare borgenären pliktig att, om gäldenä— ren det yrkar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats gäldenären genom ansökningen och dess handläggning.

meddelade bestämmelser.

5.

Med panträtt i fast egendom lik- ställes vid tillämpning av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäl- ler i egendomen och ej grundas på utmätning.

Vad i denna lag är stadgat beträf- fande borgenär, som har lös egen- dom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om borge- när, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin ford- ran kvarhålla.

5.

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och bcfinnes borgenären hava, då han in- gav ansökningen, saknat skälig an- ledning till antagande, att gäldenäf ren var på obestånd eller i fall, var- om i 3 ål'stadgas, att omständighet, som där sägs, förelåg, vare borgenä- ren pliktig att, om gäldenären det yr- kar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats gäldenä- ren genom ansökningen och dess handläggning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Vad som föreskrives i 24, 70, 71 och 78 55 i deras nya lydelse tillämpas när fråga är om försäljning eller förlikning som äger rum efter ikraftträdan- det. Därvid gäller hänvisningarna till 10, 11 eller 12 5 förmånsrättslagen(1970: 979) i stället motsvarande bestämmelser i 17 kap. handelsbalken, i den mån det föranledes av övel'gångsbestämmelserna till förmånsrättslagen.

3. Vad i 195 5 i dess äldre lydelse sägs om hyresvärds eller jordägarcs rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator äger fortfarande tillämpning, om sådan rätt består enligt 34 5 lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken.

4. I övrigt tillämpas äldre lag, när konkursansökningen gjorts före ikraft— trädandet. Äldre lydelse av 29 och 33 åå tillämpas, när borgenär sökt inteck- ning i fast egendom på grund av medgivande som lämnats före ikraftträdan- det.

6) Förslag

till

Lag om ändring i ackordslagen ( 1970: 847)

Härigenom förordnas, att 16 & ackordslagen (1970: 847) skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 5.

Sedan förhandling ______

Bestämmelserna i 31 5 konkursla- gen om återvinning av betalning genom utmätning äger motsvarande tillämpning i fråga om förmånsrätt som borgenär vunnit genom utmät— ning. Rätten får även förordna, att fortsatt verkställighet av utmät- ningen tills vidare ej får äga rum.

— — ackordet fastställes.

Sökes återvinning av förmånsrätt eller betalning som vunnits genom utmätning, får rätten förordna att fortsatt verkställighet av utmät- ningen tills vidare ej får äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

7) Förslag till Lag

om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer

1 5

Utmätt luftfartyg och utmätta intecknadc reservdelar till luftfartyg säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknadc reservdelar till så- dana luftfartyg tillämpas jämte denna lag lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 5 Vad i denna lag sägs om utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reserv- delar till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

3 $ Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör sälj as inom fyra månder från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas en- ligt andra stycket. Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av utmätningssökan- den eller ägaren. På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökan- den medgcr det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

4 5 Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta egendo- mens försåljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens ställe. Den som vill utlösa sökanden skall, innan egendomen sålts, till överexeku- tor betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

5 5

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen bevakat fordran varmed är förenad luftpanträtt eller för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller varmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 5 förmånsrättslagen(1970: 979), begära att egendomen säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkes.

Bestämmelserna i 4 5 äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att ut- lösa den som anslutit sig enligt första stycket.

Auktion skall kungöras på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg. Kungö- relsen skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskil- lingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

7 5 Minst en månad före auktionen skall underrättelser om försäljningen sän- das i rekommenderade brev till sökanden och ägaren samt till kända borge- närer som har luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan bor- genär känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

85. Har auktionen ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 55, skall den instäl- las och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt. 9 5

Vid början av auktionen skall lämnas en kortfattad redogörelse för inne- hållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan ford- ran anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda an- språk och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteckning.

mg

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutiousfordringen, fordran för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller reten- tionsrätt samt kostnaden för förfarandet.

Om egendomen hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kost- nad för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 & förmånsrättslagen(1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

115

Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

F ordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller tvistig. Är inteckning sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen med det företräde som tillkommer den, om inteckningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 5 & ägt rum.

125

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå den dag då fördelningssammanträde skall äga rum. Fordran, som-ej är förfallen till betalning och icke. löper med ränta före förfallodagen, upptages med det

belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde nämnda dag. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

Ränta på intecknad fordran beräknas för ett år, om det ej visas att den står inne för annan tid. Ägarhypotek upptages utan ränta, om det ej är utmätt.

13 5

1 övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions- fordringen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för att egendomen enligt 15 5 skall få säljas,

3. betalningsvillkoren. Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestämmas högre än till två tredjedelar av det värde som åsatts reservdelarna enligt 73 & utsökningslagen (1877: 31 s.1).

145

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje fartyg utropas för sig. Luft— fartyg som är i samme ägares hand och svarar för samma fordringar skall dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försälj- ning av visst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfar- tyg svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än förteck- ningen anger kan komma att falla på egendomen till följd av att köpeskil- lingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller del därav.

Första stycket äger motsvarande tillämpning vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar. Luftfartyg och reservdelslager får dock ej utropas gemensamt, om fordran bevakats av borgenär som ej har inteck— ning i reservdelarna.

Lager av reservdelar som ej utropas gemensamt med luftfartyg kan på be- gäran av lagrets ägare eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll att försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 20 5.

15 5 Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för egen- domen och andra medel som finns att tillgå.

165

Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av inteckningsha— vare får dock kapitalbeloppet av intecknad fordran som faller inom köpeskil- lingen innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan fordran som avses i 11 5 andra stycket. Omfattar inteckningen flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå endaSt om all den inteck- nade egendomen blivit utmätt och sälj es vid gemensamt utrop.

I sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

175

Den som ropar in egendomen är skyldig att efter inropet lämna handpen- ning som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än den kostnad för förfarandet som skall utgå ur egendomen.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för beloppet.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 23 & er- sättningsskyldiga intill motsvarande belopp.

Oguldcn del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det sammanträde som enligt 6 & kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen till fullo betalats, får köparen komma i besittning av egendomen.

18 %

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, så- vitt avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontan— ta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning av egendomen, ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

19 5 Innan egendomen ropas ut, skall redogörelse lämnas för innehållet i sak- ägarförteckningen. Upplysning skall lämnas, att egendomen ropas ut under förbehåll att inrop skall prövas enligt 20 5.

20 å

Innan inrop godtages, skall överexekutor pröva om det i 15 & angivna vill— koret för försäljning är uppfyllt.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godtages fastän kostna- den för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsford- ringen ej täckes.

21g

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven handpenning. Överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning, om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej handpenning, skall egendomen ropas ut på nytt.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 17 å fjärde stycket, är inropet ogiltigt.

22 5

Har inrop blivit ogiltigt enligt 21 å andra stycket, skall nytt försäljnings- försök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Om ny auktion skall hållas, äger 6—21 55 motsvarande tillämpning. An- mälan som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går. utmätningen åter. Detta gäller dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åt- gärder.

23 5

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 21 å andra stycket, skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att samman- lagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex pro- cents årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och med den nya dagen för sådan fördelning och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Detta gäller även 0111 ändrade förhållanden in- trätt. Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inro- paren fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir egendomen ej såld vid den nya auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kost— nader för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk återlämnas.

24 %

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel äger vad som enligt 143—166 55 utsökningslagen (1877: 31 s. 1) gäller beträf- fande fast egendom motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 å andra stycket får dock den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för bor- genär som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad med kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 23 g handpenning för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomma i'nroparen.

Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning som avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen före- skrives för motsvarande ärenden som rör fast egendom.

%&

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 17 & fjärde stycket, även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen komma i besittning av den sålda egendomen, om ej förordnande enligt 218 5 3 mom. utsöknings- lagen (1877: 31 s. 1) meddelats innan han blivit berättigad därtill. Får han på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av den sålda egen- domen och är hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för köpe- skillingens fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves la- gen (1955: 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luft- fartyg m. m.

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av och underrättelse om auk- tion skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktionen skall äga rum efter ikraftträdandet.

3. Har auktion hållits före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed.

4. Övergångsbestämmelserna till lagen (1967: 143) angående ändrad ly- delse av 4 och 7 55 lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmel— ser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. äger motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen.

5. Bestämmelserna i 3 5 nya lagen äger icke tillämpning i fråga om ut- tagande av böter, viten eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestäm- melsen.

8) Förslag till Lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationth erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg,

dels att 6 5 skall ha nedan angivna lydelse, dels atti 8 & ordet ”luftfartsstyrelsen” skall bytas ut mot ”luftfartsverket”.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

65.

Där försäljning av luftfartyg eller i 4 5 omnämnda reservdelar till så- dant fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda bestämmelser om försälj- ning av utmätt luftfartyg m.m., åligge den som påkallat försälj- ningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbörande myndig- het i den stat där fartyget är regi- strerat utfärdat gravationsbevis an- gående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma

När exekutiv försäljning av luft- fartyg eller i 4 g omnämnda reserv- delar till sådant fartyg skall äga rum, åligger det den som påkallat försälj- ningen att ingiva ett av vederbörande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis angående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen på registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall underrättelse i den ordning som är föreskriven i fråga om under- rättelse till borgenär sändas till inne- havaren av varje i fartyget inskriven

(Nuvarande lydelse)

tid skall underrättelse varom stadgas i3 5 lagen med särskilda bestämmel- ser om försäljning av utmätt luftfar— tyg m.m. sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt (lenna lag. I borgenärsförteekningen skall upptagas, utöver de i "l- 5 lagen med särskilda bestämmelser om försälj- ning av utmätt luftfartyg m.m. av— sedda fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta bu- det. Faller rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 &” utsökningsla— gen sägs motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.

Utöver de fordringar och kostna- der som annars skola upptagas i sak- ägarförteckning vid exekutiv för- säljning av luftfartyg eller reservde- lar skall i förteckningen upptagas annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rättighets ställning vid exekutiv för- säljning äger i övrigt vad som gäller beträffande rättighet i fast egendom som säljes exekutivt motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag till Lag

om ändring i förordningen (1377: 31 s. 51) om nya utsökningslagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 12 5 förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsök- ningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

10) Förslag

till

Lag

om ändring i jordabalken1

Härigenom förordnas, att 6 kap. 12 ä, 7 kap. 16, 17 och 19 åå, 8 kap. 15 5, 12 kap. 29 g, 17 kap. 10 g, 19 kap. 21 5, 20 kap. 6 och 9 55, 22 kap. 3 5 samt 23 kap. 2 5 jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP. 12 & Avser inteckning endast —— _— pantbrevets belopp. Avser inteckning flera — — —— pantbrevets belopp.

Säljes fastighet exekutivt under hand, är inteckning i fastigheten utan verkan till belopp som ur medel, vilka influtit genom särskild försäljning av tillbehör, utfallit på pantbrevets belopp.

7 KAP. 16 5 Säljes fastighet på exekutiv auk- tion, gäller upplåtelse av nyttjande- rätt, servitut eller rätt 'till elektrisk kraft mot den nye ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt lagen ( ) om exekutiv försäljning av fast egendom eller rättigheten enligt samma lag är skyddad utan förbe- håll.

Efter exekutiv försäljning av fas- tighet gäller upplåtelse av nyttjande- rätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft mot den nye ägaren endast om_ försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt lagen ( ) om exekutiv försäljning av fast egendom eller rättigheten enligt samma lag är skyddad utan förbe- håll.

Bestämmelser om ——————— fast egendom.

17 & Överlåtes fastigheten ——————— vid överlåtelsen. Den nye —————————— tillträtt fastigheten. Har fastigheten förvärvats på exe- kutiv auktion, gäller lagen ( ) om exekutiv försäljning av fast egen-

1 Lydelse enligt 1970: 994. 3 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 20

Efter exekutiv försäljning av fas- tighet gäller lagen (_ ) om exe- kutiv försäljning av fast egendom i

(Nuvarande lydelse)

dom i fråga som avses i första och andra styckena.

19

Säljes fastigheten på exekutiv auktion och kommer upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft ej att gälla mot den nye ägaren, skall den från vilken för- säljningen ägt rum ersätta rättig- hetshavaren dennes skada. Har rät- tigheten bevarats genom att rättig- hetshavaren tillskjutit medel enligt lagen ( ) om exekutiv försälj- ning av fast egendom, har rättighets- havaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättighe- ten. Om upplåtelsen skett utan ve- derlag, äger vad som sagts förut till- lämpning endast om fastigheten sålts för annat ändamål än till betalning av fordran för vilken den på grund av utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetsha- vare som genom överenskommelse vid auktionen låtit rättighetens fö- reträdesläge försämras, om det ej är

(Föreslagen lydelse)

fråga som avses i första och andra styckena.

E/IJ

Kommer till följd av exekutiv för- säljning av fastighet upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft ej att gälla mot den nye ägaren, skall den från vilken för- säljningen ägt rum ersätta rättig- hetshavaren dennes skada. Har rät- tigheten bevarats genom att rättig- hetshavaren tillskjutit medel enligt lagen ( ) 0111 exekutiv försälj- ning av fast egendom, har rättighets- havaren såsom skadestånd rätt till ersättning för tillskottet i den mån detta ej överstiger värdet av rättighe- ten. Om upplåtelsen skett utan ve- derlag, äger vad som sagts förut till- lämpning endast om fastigheten sålts för annat ändamål än till betalning av fordran för vilken den på grund av utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej rättighetsha- vare som genom överenskommelse vid exekutiv auktion låtit rättighe- lens företrädesläge försämras, om

uppenbart att rättigheten ändå det ej är uppenbart att rättigheten skulle ha gått förlorad. ändå skulle ha gått förlorad. 8 KAP. 15 5

Om fastigheten utmätes före till- trädesdagen eller om före nämnda dag fordran för vilken panträtt upp- låtits i fastigheten fastställes till be- talning ur denna, får arrendatorn uppsäga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det arrendatorn fick kännedom om utmätningen eller fastställandet till betalning. Upphäves utmätningen el- ler förfaller eljest. frågan om fastig- hetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.

Om fastigheten blivit utmätt före tillträdesdagen, får arrendatorn upp- säga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det arrendatorn fick kännedom om att fastigheten blivit utmätt. Upphä- ves utmätningen eller förfaller eljest frågan om fastighetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 KAP. 29 5 Om fastigheten utmätes före till- trädesdagen eller om före nämnda dag fordran för vilken panträtt upp- låtits i fastigheten fastställes till be- talning ur denna, får hyresgästen uppsäga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det hyresgästen fick kännedom om utmätningen eller fastställandet till betalning. Upphäves utmätningen el- ler t'örfaller eljest frågan om fastig- hetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.

Om fastigheten blivit utmätt före tillträdesdagen, får hyresgästen upp- säga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det hyresgästen fick kännedom om att fastigheten blivit utmätt. Upphä- ves utmätningen eller förfaller eljest frågan om fastighetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter.

17. KAP. 10 5

Detta kapitel ________

I fråga om företräde mellan upplå- telser av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft vid exekutiv försäljning gäller ej 3 5. I fall då in- skrivning av rättigheterna sökts samma inskrivningsdag har förvär- ven lika rätt, om ej annan företrä- desordning fastställts.

Andra stycket ________

—— — annan grund.

I fråga om företräde mellan upplå- telser av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft vid exekutiv auktion gäller ej 3 5. I fall då in- skrivning av rättigheterna sökts samma inskrivningsdag har förvär- ven lika rätt, om ej annan företrä- desordning fastställts. '

_ — fast egendom.

19 KAP. 21 5 Har fast egendom eller tomträtt utmätts eller fordran, för vilken panträtt upplåtits, fastställts till be— talning ur sådan egendom eller har beträffande fast egendom eller tomt- rätt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fastighetsboken eller tomträttsboken. Anteckning att egendomen försålts utmätningsvis skall ske när handling som visar kö- peskillingens fördelning inkommit.

Har fast egendom eller tomträtt utinätts eller har beträffande fast egendom eller tomträtt som ingår i konkursbo begärts försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upp- hävts eller frågan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Anteckning att egendomen försålts utmätningsvis skall ske när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommit.

Om inverkan _— _ _ __ _ _ _ Förekommer i _ _— _ _ __ _ __ _

_ förhållandet inkommit.

gäller bestämmelsen.

20. KAP. 6 5

Lagfartsansökan skall ——————

7. fastigheten på en.-ekutiv auktion sålts till annan än sökanden och för— säljningen enligt lag äger företräde framför dennes förvärv,

8. för sökandens ________

9

Har fastighet förvärvats genom ex- propriation eller liknande tvångsför- värv eller på exekutiv auktion, vid vilken fastigheten sålts till betalning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att erhålla lag- fart utan hinder av att den före- gående ägaren ej har lagfart.

—— sökandens förvärv,

7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och försälj- ningen enligt lag äger företräde framför dennes förvärv,

_ göras gällande.

å

Har fastighet förvärvats genom ex- propriation eller liknande tvångsför- värv eller sålts exekutivt till betal- ning av fordran för vilken den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att erhålla lagfart utan hinder av att den föregående ägaren ej har lagfart.

22 KAP. 3 5

Ansökan om ————————— -— eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv auktion eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,

4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv försäljning el- ler genom expropriation eller lik- nande tvångsförvärv,

5. sökanden är — —— —— —— överlåtit egendomen.

Har ärende ___—______ —— samma dag.

23 KAP. 2 5 Ansökan om ——————————— framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exe— kutiv auktion eller genom. expro- priation eller liknande tvångsför- värv,

7. upplåtelsen avser ______ Har ärende __________

6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtarcn på grund av ex- ekutiv försäljning eller genom ex- propriation eller liknande tvångsför- varv, göras gällande.

samma dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

11) Förslag till Lag om ändring i upphördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 60 5 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 60 5.

3 mom.1 Bestämmelserna i 88 c _3, 3 mom. Bestämmelserna i 88 c S' utsökningslagen skola icke äga till- och 198 5 3 mom. utsökningslagen, lämpning vid utmätning för skatt, ej 11 5 lagen om exekutiv försäljning heller vad i nämnda lag stadgas om (11) fast egendom samt 3 5 lagen om skyldighet för borgenär att i vissa exekutiv försäljning av luftfartyg fall förskjuta kostnad. m.m. skola icke äga tillämpning vid

utmätning för skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1963: 260.

Utdrag av protokollet över justitieärendcn, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 14 maj 1970.

Närvarande:

Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOIA-errsr, ASPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, WICKMAN, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för justitiedepartemcntet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen- sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning an- gående exekntiv försäljning av fast egendom m. m. och anför.

1. Inledning

Frågan om ny jordabalk anmäldes första gången i statsrådet den 11 febru- ari 1966. Därvid remitterades till lagrådet fullt utarbetat förslag till 16 av bal- kens 23 kap. nämligen 1—7, 13 och 16—23 kap. Det då remitterade förslaget (JB 1966) omfattade bl. a. bestämmelserna om panträtt och inteckning i fast egendom. Därefter har ytterligare förslag remitterats till lagrådet, nämligen dels den 20 januari 1967, 14——15 kap., dels den 29 november 1968, lag om in- förande av nya jordabalken(JP) jämte viss följdlagstiftning, dels den 19 september 1969, 8——12 kap. jämte viss följdlagstiftning. Genom proposition till riksdagen den 20 mars 1970 (prop. 1970: 20) har lagts fram förslag till ny jordabalk omfattande 23 kapitel (JB). I fråga om JP och följdlagstiftningen är lagrådsgranskningen ännu ej avslutad.

Lagberedningen som sedan 1960 arbetar med en reform av utsökningsla- gen (UL) och därmed sammanhängande lagstiftning, tog på grundval av JB 1966 upp till övervägande de ändringar inom exekutionsrätten som den nya jordabalken borde ha till följd. Beredningen ansåg därvid att arbetet borde vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fastighetsexekutionen och således ingå som ett led i beredningens arbete på en ny utsökningsbalk.

Beredningen avlämnade den 15 november 1968 betänkandet Fastighetsauk— tion m. m., Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64)1

I betänkandet lägger beredningen fram förslag till lag om exekutiv försälj- ning av fast egendom och lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. samt förslag till lag om ändring i UL. Det är beredningens avsikt att de nya reglerna skall inflyta på lämpligt sätt i en ny utsökningsbalk (UB). Därjämte innefattar beredningens betänkande förslag till viss följ dlagstiftning. Försla- get torde få fogas till statsrådsprotokolleti detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stock- holms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Väster— bottens län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogde- distrikt, cxekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), inskrivningskom- mitte'n, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges skogs- ägareföreningars riksförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges allmän- nyttiga hostadsföretag, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advo- katsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, För- eningen Sveriges kronofogdar, Sveriges industriförbund och Sveriges lant- bruksförbund. Luftfartsverket har yttrat sig över det i betänkandet intagna förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. och sjölagskom- mitte'n över de föreslagna ändringarna i utsökningslagen som rör fartyg.

Yttrande har överlämnats av länsstyrelsen i Uppsala län från kronofogde- myndigheten i Uppsala distrikt, av länsstyrelsen i Östergötlands län från kro- nofogdemyndigheterna i Linköpings, Motala och Norrköpings distrikt, av länsstyrelsen i Malmöhus län från kronofogdemyndigheterna i Eslövs, Lands- krona, Lunds, Malmö och Trelleborgs distrikt samt av Svenska sparbanks- föreningen från Stockholms sparbank.

1Beredningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsmau- nen Jens Adolfsson, sekreteraren i LO Bert Ahlgren, andre vice talmannen i riksdagens andra kammare lantbrukaren Leif Cassel, ledamoten av riksdagens andra kammare lant- brukaren Robert Dockered, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Erik Forstadius, förbundsjuristen i TCO Stig Gustafsson, advokaten Gunnar Lindh och ledamoten av riks- dagens första kammare redaktören Lisa Mattson. I arbetct har vidare som särskilt till— kallade sakkunniga deltagit bankjuristen Stig Balk-Möller, kronofogden Olof Beck-Friis, bankdirektören Erik Burling, hypoteksdirektören Bengt Gunnhagen, f. d. landssekretera- ren Ludvik Loriehs, professorerna Lennart Vahlén och Lars Welamsou samt, i fråga om försäljning av luftfartyg och reservdelar därtill, presidenten Karl Sidenbladh.

I enlighet med den arbetsfördelning som tillämpas i beredningen har ordföranden, f. d. justitierådet Gösta Walin, dåvarande ledamoten hovrättsrådet Gösta Dyrssen och sekre- teraren numera hovrättsrådet Jan Heuman deltagit i utarbetande av betänkandet. I fråga om de föreslagna ändringarna i konkurslagen har även ledamöterna numera hovrättsrådet Bengt Rydin och hovrättsassessorn Henry Montgomery deltagit, varjämte beredningen i den delen samrått med advokaterna Sten Lindskog och Anders Öhman i egenskap av sär- skilt tillkallade sakkunniga på konkurslagstiftningens område.

I yttrandena från Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges skogsägare- föreningars riksförbund och Sveriges lantbruksförbund har man förklarat sig instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands- hypoteksinstitution har anfört i sitt yttrande. Folksam har avstått från att avge yttrande över betänkandet.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartcmentet utar- betats förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. 111. Försla- gen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärendet som bilaga 2.

2. Allmän motivering

2.1. Panträtt ifast egendom

2.1.1 Nuvarande ordning Fastighetspanträtten grundas på inteckning. Enligt 1 5 förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom (IF) skall till grund för inteckning ligga Skuldebrev eller annan handling, varpå fordran grundas. 0111 fastighetsägaren på en sådan handling tecknar medgivande till att hans fasta egendom skall utgöra pant för fordringen, får denna intecknas. Lagen är sålunda utformad med tanke på en panträtt som har karaktär av ac- cessorinm till en vanlig fordran, som grundas på skriftligt fordringsbevis. Den fordran som inteckningshandlingen representerar är personlig, dvs. exekution kan äga rum i all gäldenärens egendom. Har handlingen utformats

som ett skuldebrev, vilket är det vanliga, är detta löpande, om det inte för- setts med direkt förbehåll om motsatsen.

Fastighetspanträtten framträder emellertid i flera hänseenden som fri- gjord från beroendet av någon personlig fordran. Kravet på personlig betal- ningsutfästelse innebär inte att en sådan fordran verkligen måste föreligga vid den tidpunkt då inteckning söks. Det är heller inte nödvändigt för pant- rättens bestånd att en personlig fordran kvarstår efter inteckningshandling- ens utgivande.

Om i det särskilda fallet något personligt betalningsansvar på grund av in- teckningshandlingen inte föreligger framstår denna som bärare enbart av ett direkt mot fastigheten riktat betalningsanspräk.

I de flesta fall är inteckningshandlingen bärare av ett anspråk som kan riktas såväl mot någon personligen som mot den pantförskrivna fastigheten. Dennas ansvar är subsidiärt i den meningen att inteckningshavaren inte kan vända sig mot fastigheten utan att den personliga fordran är förfallen, vilket får praktisk betydelse när den personligt betalningsansvarige och fastighets- ägaren inte är samma person..

I praktiken har det redan länge varit regel att låntagaren vid fastighetskre-

dit avfordras två skilda lånehandlingar, nämligen inteckningsreversen och en omslagsrevers. I den sistnämnda regleras det personliga skuldförhållandet.

Huvudbestämmelsen rörande verkan av att borgenärs fordran blivit in- tecknad finns i 18 ä 1 mom. IF. Där föreskrivs att inteckning för fordran medför rätt att i den ordning UL bestämmer av den intecknadc egendomen utfå vad som blivit intecknat. Beträffande intecknad ränta görs dock en be- gränsning. Inteekningshavaren har inte rätt att få ut ränta för längre tid före den dag utmätning sker eller konkurs inleds än två år. Av 25 5 andra stycket IF följer att, om inteckningen innehas av fastighetsägaren själv, denne inträ- deri den rätt som annars skulle ha tillkommit en borgenär. Detsamma gäller om inteckningen inte kan göras gällande mot fastighetsägaren. Fastighets- ägaren är alltså berättigad att vid utsökning eller när medel i annat fall av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten uppbära på inteckningen utfallande belopp. Inteekningen sägs tillkomma fastighetsägaren som ägar- hypotek. Han får dock inte tillgodogöra sig ränta och han kan inte göra ägar- hypotek gällande genom att själv inleda ett exekutivt förfarande mot fastig- heten. Endast när exekution inletts av annan rättsägare kan fastighetsägaren få betalning ur fastigheten. Enligt 25å tredje stycket IF gäller det sagda också när inteckningen innehas av borgenär men, på grund av att avbetal- ning skett eller att inteckningen belånats till lägre belopp än det varpå den lyder, endast till en del få göras gällande mot fastighetsägaren. Borgenären har dock företräde för sin fordran.

I fråga om exekutiv auktions inverkan på inteckning är huvudregeln att sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, fastigheten inte vidare svarar för intecknat belopp, som enligt borgenärsförteekningen faller utanför vad som täcks av köpeskillingen. Beträffande belopp inom kö- peskillingen har man att skilja på om beloppet täcks av eller faller utom lägsta budet. I det första fallet gäller det intecknade beloppet oförändrat i fastigheten, medan däremot inteckningen i det senare fallet blir utan verkan, om köparen och inteckningshavaren inte kommit överens om avräkning av beloppet på köpeskillingen.

I fråga om gemensam inteckning gäller särskilda bestämmelser.

2.1.2 Den i JB föreslagna ordningen Panträtten är i JB uppbyggd på ett annat sätt än i gällande rätt. Den nuva— rande konstruktionen med ett skriftligt fordringsbevis på vilket fastighets- ägaren tecknar medgivande till inteckning och på grund av vilket inteckning sedan meddelas i fastigheten har övergivits. I det intecknadc skuldebrevets ställe träder en handling —— pantbrevet som utfärdas av inskrivningsmyn— digheten. Pantbrevet skall endast kunna lämnas som säkerhet för fordran och en överlåtelse av pantbrevet för sig medför inte någon rättsverkan. För uttagande av pantbrev skall följande gälla. Fastighetsägaren ger in en

31" Riksdagen 197]. ] saml. Nr 20

skriftlig ansökan till inskrivningsmyndigheten. Ansökan skall innehålla uppgift om dels det penningbelopp på vilket inteckningen skall lyda, dels den eller de fastigheter som avses (22 kap. 2 5 första stycket). Myndigheten be- viljar inteckning och på grundval av denna utfärdas pantbrev (22 kap. 5 g).

Panträtt i fastighet till säkerhet för fordran upplåtes genom att fastighe- tens ägare överlämnar pantbrevet som pant för fordringen (6 kap. 2 % första stycket). Borgenär, som sålunda fått panträtt för sin fordran, äger vid utsök- ning eller när myndighet i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i fas- tigheten erhålla betalning för fordringen med högst det belopp som anges i pantbrevet jämte särskilt tillägg, allt efter det företräde mellan rättsägare som inteckningen medför enligt lag (6 kap. 3 % första stycket). I den mån pantbrevet inte är överlämnat som pant för fordran, tillkommer beloppet fastighetsägaren som ägarhypotek.

Den nya inteckningshandlingen, pantbrevet, blir inte bärare av någon per- sonlig betalningsförpliktelse. Inte heller berättigar enbart innehavet av pant— brevet till betalning ur fastigheten. En borgenär måste alltid kunna hänvisa till en fordran, för vilken pantbrevet överlämnats såsom pant. Fordringen be- höver emellertid inte vara skriftlig. Panträtt kan upplåtas också till säkerhet för en muntlig fordran. Även pantförskrixmingen kan ske muntligen. Det nya systemet innebär emellertid att det kommer att ligga i borgenärens intresse att kunna styrka fordringen och pantförskrivningen.

Av grundläggande betydelse för den nya panträttskonstruktioncn är att panträttsupplåtelsen — dvs. förfogandet genom pantsättning över pantbrevet alltid måste göras av fastighetsägaren. Upplåtelsen blir annars utan ver- kan. Enbart innehavet av pantbrevet anses inte legitimera innehavaren. Bor- genären kan i princip inte göra godtrosförvärv, om upplåtelsen gjorts av an- nan än fastighetens rätte ägare. Har fastigheten överlåtits och har förre äga- ren upplåtit panträtt innan nye ägaren sökt lagfart, gäller dock upplåtelsen om borgenären var i god tre (6 kap. 7 5). Av betydelse i detta avseende är vi- dare balkens regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning (18 kap.). Om pantsättaren kan åberopa sig på lagfart och borgenären är i god tro, blir panträttsupplåtelscn gällande oavsett att annan i själva verket visar sig vara ägare till fastigheten (18 kap. 2 5).

Den omständigheten att inteckning meddelats för fordran garanterar intei gällande rätt att betalningsrätt i den intecknadc fastigheten under alla för- hållanden föreligger. En beviljad inteckning kan nämligen av skilda anled- ningar i efterhand förklaras ogiltig. Risken för att en inteckningshandlings giltighet kan sättas i fråga leder till viss rättsosäkerhet. Det nya systemet har därför konstruerats så, att pantbrevets giltighet i princip upprätthålls i alla lägen. Ogiltighetsgrunder får däremot göras gällande såvitt avser det bak- omliggande fordringsförhållandet (omslagsreversen) eller pantförskriv- ningen. Om ogiltighet inträder, går den ut över omslagsreversen eller pant-

upplåtelsen men aldrig över pantbrevet som sådant. Detta tillkommer i stäl- let fastighetsägaren och rättsanspråket på grund av pantbrevet kommer att utgöra ägarhypotek.

Inteekningen och därmed också pantbrevet skall lyda på visst kapitalbe- lopp. Borgenärens rätt till betalning ur fastigheten med stöd av panträtt är emellertid inte begränsat till pantbrevets belopp. Säkerheten består dessutom av ett särskilt tillägg, som uppgår till 15 procent av pantbrevets belopp och som är avsett att täcka borgenärens anspråk på ränta och hans krav på er- sättning för kostnader, som föranleds av fordringsförhällandet (6 kap. 3 5). Härutöver får borgenären tillgodogöra sig ränta efter sex procent för tiden efter det att fastigheten utmättes eller efter motsvarande tidpunkt i andra fall av medelsfördelning.

Det särskilda tillägget får tas i anspråk under vissa särskilt angivna förut- sättningar. Avsikten är att begränsa rätten att utnyttja tillägget enbart till vad som fordras för att det primära syftet med tillägget skall komma till sin rätt, nämligen att ge parterna möjlighet att i alla normala fall utnyttja hela pantbrevets belopp som säkerhet för kapitalfordran. För det första får tilläg- get tas i anspråk bara om pantbrevets belopp inte förslår. För det andra får tillägget utnyttjas endast för betalning av ränta på fordringens kapitalbelopp i den mån detta inte överstiger pantbrevets belopp, av skadestånd på grund av förtida betalning eller av ersättning för indrivningskostnad eller annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Borgenären äger alltså inte erhålla betalning för sin kapitalfordran ur tillägget. Inte heller får han, om fordringen överstiger pantbrevets belopp, uppbära betalning för den ränta som hänför sig till det överskjutande beloppet. För det tredje, slutligen, skall tillägget beräknas på den del av fordringens kapitalbelopp, som ligger inom pantbrevets belopp.

I den mån ett pantbrev inte utnyttjats för panträttsupplåtelse, som är gäl- lande mot fastighetsägaren, tillfaller betalning på grund. av pantbrevet denne (6 kap. 9 5). Fastighetsägarens anspråk —— ägarhypoteket — bygger alltså på samma principer som i gällande rätt. Fastighets ansvar för inteckning kan upphöra helt eller delvis till följd av att fastigheten blivit föremål för exeku- tiva åtgärder. Om fastigheten säljs på exekutiv auktion är huvudregeln den, att inteckning är utan verkan till belopp som inte täcks av köpeskilling, be- hållen avkastning eller andra influtna medel (6 kap. 12 5 första stycket). I fråga om gemensam inteckning föreslås särskilda bestämmelser.

Den förändrade panträttskonstruktioncn kräver särskilda övergångsbe- stämmelser. Dessa återfinns i 20—30 55 JP. Strävan har varit att så snabbt som möjligt föra in vid balkens ikraftträdande bestående panträttsupplåtel- ser under det nya systemet. Vissa särregler har dock ställts upp.

I princip skall bestämmelserna i 6 kap. JB äga tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande (20 5). In-

teckningen skall därvid anses som en enligt balkens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på motsvarande kapitalbelopp. Inteekningshandlingen skall vidare anses som ett pantbrev på beloppet (21 5). Av dessa regler följer att den intecknadc räntan i princip skall bli utan betydelse efter balkens ikraftträdande. I stället gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 3" JB om tillägg till pantbrevets belopp.

När det gäller rättsförhållandet mellan borgenär och gäldenär görs över- gångsvis viss skillnad mellan. det fall att en inteckning utgör säkerhet för fordran och det fall att inteckningen fungerar som självständig värdehandling (22 5). I det första fallet görs balkens regler omedelbart tillämpliga. Pant- sättningen av inteckningshandlingen betraktas som en pantförskrivning en- ligt balken och själva inteckningen blir inte längre förenad med rätt till be- talning ur den intecknade egendomen. Borgenären går alltså miste om sin nu föreliggande rätt att skaffa sig betalning för fordringen genom att utnyttja inteckningshandlingens egenskap av lös pant, dvs. att låta utmäta och exeku- tivt försälja handlingen eller, i mån av befogenhet, säl ja den under hand. Har inteckningen pantförskrivits till säkerhet för en muntlig fordran leder dessa regler till en försämring av borgenärens rättsställning, om denne vid exeku- tion skulle vara tvungen att styrka den muntliga fordringen. —— I det andra huvudfallet, då inteckningen fungerar som självständig värdehandling, har borgenären till skillnad mot vad som föreslås gälla för de nyss angivna fallen ansetts böra vara bibehållen vid sin rätt att med stöd av enbart intecknings— handlingen rikta krav mot den intecknadc fastigheten. Övergångsvis föreslås därför gälla, att panträtt enligt 6 kap 1 & JB anses upplåten i fastigheten till säkerhet för borgenärens rätt. på grund av handlingen.

De nu återgivna bestämmelserna rörande vid JB:s ikraftträdande be— stående panträttsförhållanden skall äga motsvarande tillämpning om borge— när vid ikraftträdandet innehar ett med inteckningsmedgivande försett ford- ringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset (23 5). I sådana fall gäller vidare att ansökningen om inteckning skall godtas som ansökan om inteckning enligt nya balken (45 5). Detta innebär bl.a. att pantbrev kom- mer att utfärdas på ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbe— lopp.

Bestämmelserna i 6 kap. 3 & JB angående omfattningen av rätten till betal— ning ur intecknad fastighet innebär väsentliga förändringar i jämförelse med den nu rådande ordningen. Med anledning därav har i JP tagits upp en be- stämmelse att 6 kap. 3 5 inte skall tillämpas, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav. En förutsättning är vidare att fastigheten utmäts eller kon- kursansökan görs eller, om medelsfördelning föranleds av annat än utmät- ning eller konkurs, medlen nedsätts innan fem år förflutit från balkens ikraftträdande (24 5). Även efter utgången av nämnda frist kan fastighets— ägaren motsätta sig att borgenären erhåller betalning med högre be10pp än som skulle ha utgått enligt äldre lag, såvitt avser vid balkens ikraftträdande

bestående eller därmed jämställda panträttsupplåtelser (25 å). Till borgenä- rens skydd ges regler om förtida uppsägning för den händelse en tillämpning av 6 kap. 3 g medför att inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår (25 S)-

Det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandling upp- hör inte i och med balkens ikraftträdande. Sådant ansvar skall fortfarande kunna göras gällande av borgenären (27 5).

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för inteckning som enligt nu gäl- lande rätt kan ha inträtt efter exekutiv auktion eller andra fall av medelsför- delning skall fortfarande bestå efter balkens ikraftträdande (29 5 första styc- ket).

Tomträtten är enligt 13 kap. JB liksom enligt gällande rätt likställd med fast egendom i det hänseendet att rättigheten kan intecknas och bli föremål för panträttsupplåtelse. Någon motsvarighet till institutet vattenfallsrätt upptas intei balken. Ännu bestående vattenfallsrätter skyddas emellertid och har i stor utsträckning underkastats balkens regler om tomträtt. Vattenfalls- rätt skall i samma utsträckning som hittills kunna intecknas och följer därvid reglerna om inteckningi tomträtt (11 g JP).

När det gäller begränsade sakrätter i fast egendom i övrigt innehåller JB bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft (7—12, 14 och 15 kap.).

2.2. Allmänna synpunkter på lagstiftningen om fastighetsexekution

2.2.1 Den nuvarande ordningen Inteekning i fast egendom ger borgenären panträtt i den intecknadc egen- domen och förmånsrätt enligt 17 kap. HB. Borgenär som på grund av inteck- ning har panträtt i fast egendom kan för att få en s.k. exekutionstitel mot fastigheten använda sig av lagsökning enligt vad som gäller därom eller också föra talan i vanlig rättegång. Han kan dessutom utkräva personligt be- talningsansvar av fastighetens ägare när sådant ansvar åvilar denne. När borgenär kan åberopa inteckning råder i allmänhet ingen tvekan om att fastigheten skall svara för skulden. Fast egendom kan emellertid angripas exekutivt även för fordran som inte är intecknad, t. ex. för oguldna skatter. Det är givetvis av vikt att den egendom mot vilken kravet då riktas tillhör gäldenären så att misstag inte sker på den punkten. UL innehåller vissa reg- ler i dessa hänseenden. Om fastighet överlåtits, förutsätts att förvärvaren söker lagfart för att han skall skydda sig mot utmätning för överlåtarens skulder. I konkurs saknas motsvarande regelsystem. Sedan fast egendom tagits i mät, fortsätter förfarandet i noggrant bestämd ordning. Försäljningen ombesörjs av överexekutor (ÖE) och sker på offent- lig auktion. Tillbehör till fast egendom kan dock försäljas separat antingen

på auktion eller underhand. I stället för försäljning av fast egendom kan ordnas tvångsförvaltning. I avvaktan på försäljning kan gäldenären också skilj as från förvaltningen av fastigheten genom att syssloman tillsätts.

Innan auktion kan hållas på fast egendom måste åtskilliga förberedande åtgärder vidtas. Före auktionen upprättas en förteckning över borgenärerna och andra rättsägare som bl. a. ligger till grund för bestämmande av det 5. k. ' lägsta budet. Detta skall överstiga summan av de fordringar som i förteck- ningen upptagits framför cxekutionsfordringen och kostnaden för förfaran- det. Försäljning får inte ske utan att lägsta budet uppnås. Detta är ett ut— tryck för den s. k. täckningsprincipen. Lägsta budet kan emellertid, särskilt vid försäljning under konkurs, ligga mycket lågt. ÖE har rätt att avvisa bud som uppnår det formellt lägsta budet, om det är sannolikt att avsevärt bättre pris kan uppnås. En annan grundläggande princip _— den s.k. övertagan- deprincipen innebär att inteckningar inom lägsta budet som regel inte skall betalas kontant. De skall kvarstå i fastigheten utan att det för ändamå- let behövs någon särskild överenskommelse mellan köparen och borgenä- rerna.

Den som ropar in fast egendom skall betala viss handpenning eller ställa säkerhet därför. Den återstående köpeskilling som skall betalas kontant skall erläggas senast vid sammanträde för köpeskillingsfördelning. Fullgör inte köparen sin betalningsskyldighet, hålls ny auktion på den försumlige inropa- rens risk.

Kostnaden för exekutionen tas i första hand ut av influtna medel. I andra hand svarar sökanden för kostnaden. Delvis utgår den efter taxa. De olika le- den i exekutionen kan överklagas till hovrätt och i viss utsträckning till högsta domstolen.

Fast egendom kan säljas exekutivt även under konkurs bl. a. på initiativ av konlmrsförvaltaren. Av praktisk betydelse är att bl. a. löneborgenärer då i viss omfattning har rätt till betalning före inteckningshavare.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har betydelse även utanför UL:s område. I flera lagar ges sålunda hänvisning till dessa regler. Så är fallet, t. ex. i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, lagen (1925: 221) om bulvanförhållande i fråga om fast egendom samt jordförvärvslagen(1965: 290).

Med fastighetsauktion har exekutiv försäljning av ägarhypotek visst sam- band. Ägarhypotek kan utmätas och säljas. Köparen kan vid behov på samma sätt som vanlig inteckningshavare begära att fastigheten säljs exeku- tivt.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har till stor del gällt som mönster för lagen (1955: 235) med särskilda bestämmelser om försälj— ning av utmätt luftfartyg m. m. Dessutom hänvisar denna till UL:s regler om försäljning av vanliga fartyg. Även i luftfartyg'kan ägaren ha ägarhypotek.

2.2.2 Lagberedningens förslag Som nämnts inledningsvis har beredningen, framför allt med utgångs- punkt från de regler om panträtt i fast egendom som togs upp i JB 1966 över- vägt förfarandet vid exekution i fast egendom i sin helhet. Den nya panträtts- konstruktioncn i JB kräver åtskilliga ändringar inom cxekutionsrätten. Be- redningen har ansett att detta arbete borde vidgas till en genomgripande re— form av reglerna om fastighetsexekution. Denna reform bör kunna genomfö- ras till den tidpunkt då man beräknar att den nya jordabalken skall trädai kraft eller årsskiftet 1971—1972. Däremot kan man inte räkna med att en ny UB hinner utarbetas och lagrådsgranskas inom detta tidsskede. De nya reglerna om fastighetsexekution påkallar en väsentligen redaktionell omar- betning som ändå måste företagas för UB. Även förmånsrättsordningen är föremål för revision och beredningen avser att avlämna ett särskilt betän- kande om ny förmånsrättsordning (FRO). Preliminärt förslag därtill har fogats till betänkandet om fastighetsexekution. Beredningen utgår från att den nya förmånsrättsordningen skall kunna träda i kraft samtidigt med de nya reglerna om fastighetsexekution m. m. I lagtekniskt hänseende har beredningen under sitt arbete på fastighets- exekutionen ansett lämpligt att reglerna om försäljning av utmätt fast egen- dom t.v. tas upp i en särskild lag. De förslag till lagar om exekutiv försälj- ning av fast egendom (FfL) och av luftfartyg m.m. (LfL) som nu läggs fram avser beredningen framdeles skola i stort sett oförändrade bilda två själv- ständiga kapitel i UB. Beredningen ämnar framdeles föreslå att ÖE avskaffas. I samband därmed bör försäljningen av fast egendom och luftfartyg in. 111. anförtros kronofogdemyndighet. Förslag härom har ansetts böra anstå till dess utsökningsrätten i dess helhet är genomgången. För att vederbörande förrättningsmän framdeles skall besitta erforderliga kunskaper, erfarenhet och rutin torde handläggningen böra inom kronofogdeorganisationen över- lämnas till vissa kvalificerade befattningshavare så att t. ex. kronofogdemyn- digheterna inom ett eller flera län använder expert, förslagsvis stationerad till residensstad. De regler som gäller själva utmätningen av fast egendom skall å andra sidan enligt beredningens förslag t.v. stå kvar i 3 och 4 kap. UL. Be- redningen föreslår också att regler som gäller köpeskillingsfördelningen, kostnader för förfarandet och fullföljd till högre instans, med visst undan- tag, t.v. skall stå kvar i UL. Beredningens avsikt är att reglerna om utmät- ning i en framtida UB skall stå i ett gemensamt kapitel oavsett egendomens beskaffenhet. Avsikten är vidare att i UB ta upp reglerna om köpeskillings— fördelningi ett för olika slag av exekutiv försäljning gemensamt kapitel samt att regler om kostnader, fullföljd och förfarandet i högre instans skall samlas i en gemensam avdelning i slutet av UB.

Beträffande exekution i fast egendom har förfarandet från början till slut

måst övervägas med utgångspunkt från de nya regler om panträtt som tagits upp i JB.

Den nya panträttskonstruktioncn har i mycket väsentliga hänseenden änd— rat fastighetsägarens ställning i fråga 0111 ägarhypotek. Reglerna om ägarhy- potek blir tillämpliga både när ägaren "innehar obelånat pantbrev och när den fordran för vilken pantbrev pantförskrivits ej uppgår till pantbrevets belopp. I båda fallen måste ägarhypoteket vid behov bli tillgängligt för borgenärerna. Beredningen föreslår nya regler härom som innebär att efter utmätning av ägarhypotek skall antingen detta pantförskrivas till den som vunnit utmät- ning därav eller också beslut meddelas om att fastigheten tas i anspråk. I senare fallet utbjuds fastigheter till försäljning i det aktuella ärendet.

Beträffande gemensamt intecknadc fastigheter föreslår beredningen åt- skilliga nyheter. Reglerna därom tas upp i ett särskilt avsnitt i lagen. Enligt beredningens förslag skall man i fortsättningen skilja mellan försäljning av flera gemensamt intecknade fastigheter i enlighet med gemensam sakägar- förteckning och försäljning enligt särskilda sakägarförteckningar. I förra fallet blir reglerna om försäljning av en enda fastighet i princip tillämpliga.

Enligt JB skall inteckning inte kunna meddelas i ideell andel av fast egen- dom. I enlighet därmed bör ideell andel inte heller få sälj as enligt vanliga reg- ler om exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår möjlig- het att efter utmätning av ideell andel dra in återstoden i försäljningen. När det inte bör ske, får andelen säljas enligt reglerna om försäljning av lös egen— dom. I sådant fall kommer alla befintliga inteckningar och rättigheter att be- stå.

I lagförslaget uppmärksammas också utmätning av villkorlig rätt till fast egendom i överlåtares eller förvärvares hand.

Panträttskonstruktionen i JB har föranlett ändringar även i lagsökningsla- gen (LL).

Den för fast egendom säregna regeln att domstols fastställelse av fordran till betalning ur fast egendom. medför s. k. utmätningsverkan bör upphävas. Enligt beredningens förslag skall den som har fått fordran enligt omslagsre- vers fastställd till betalning hos gäldenären begära utmätning i vanlig ordning. Om det inte redan prövats att hans fordran är förenad med panträtt i fast egendom, får detta styrkas i utmätningsärendet. I detta sammanhang föreslås nya regler om verkan av att fastigheten blivit överlåten när utmät- ning kommer i fråga.

Utropsordningen har nyreglerats och de nya bestämmelserna i JB beaktats. Beträffande nyttjanderätt 0. I.. som belastar utmätt fastighet innehåller UL en del regler till rättighetshavarens skydd som ingår i utropsordningen. De är emellertid föga effektiva. Beredningen har försökt att göra motsvarande regler i förslaget mera verksamma.

För att undvika att fast egendom sälis exekutivt till uppenbart underpris

infördes på förslag av beredningen år 1967 regler som ger den som förrättar fastighetsauktion möjlighet att vägra godkänna ett för lågt bud. Dessa regler behåller beredningen i förevarande lagförslag. Liksom utmätt lös egendom och fastighetstillbehör enligt regler som infördes 1967 kan säljas under hand föreslår beredningen nu att själva fastigheten skall kunna sälj as under hand, företrädesvis med hjälp av mäklare. Avsikten är att metoden skall komma till användning i enklare fall och att man genom att använda sig av metoden skall kunna uppnå bättre pris.

Reglerna i UL om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel har förenklats, bl.a. som en följd av att institutet tvångsförvaltning fått utgå. Beträffande kostnaderna har ökade möjligheter att begära förskott in- förts. I fråga om fullföljdsförfarandet har i huvudsak endast vidtagits följd— ändrin Tar. I det fortsatta arbetet på UB får beredningen tillfälle att behandla fullföljdst'örfarandet i dess helhet och göra bl. a. den revision som påkallas av att ÖE enligt beredningens mening bör avskaffas.

l UL har beredningen utmönstrat en hel del bestämmelser om underrättel- ser myndigheter emellan. Föreskrifter härom tordc böra meddelas av Kungl. Maj:t.

De föreslagna nya reglerna om fastighetsexekution föranleder vissa änd- ringar i konkurslagen (KL). I detta sammanhang har även lagts fram förslag om följ dändringar i KL med anledning av FRO.

Beredningen har funnit att de tillämnade nya reglerna om fastighetsexeku- tion gör det nödvändigt att vidta inte obetydliga följdändringar i nuvarande regler om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. Beredningen har funnit det lämpligt att ta steget fullt ut och upprätta förslag till en ny lag om exeku- tiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL) med användning av samma metodik som i förslaget till fastighetsförsäljningslag. I motsats till 1955 års lag är den föreslagna lagen självständig i förhållande till UL:s regler om försäljning av fartyg. Beredningen avser, att den nya lagen utan väsentliga ändringar skall infogas som särskilt kapitel i en ny UB.

I övrigt innehåller beredningens nu aktuella betänkande förslag till smärre följdändringar i rättegångsbalken (RB), lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjande— rätt till fast egendom (NJL), förordningen (1880: 36 s. 1) innefattande sär- skilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs samt lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande inter— nationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Eftersom lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. ni. kan väntas bli upphävd i de delar som den berör fastighetsexekution har beredningen inte upprättat förslag till ändringar i lagen som annars skulle ha behövts. Följd— ändringar i lagen (1901: 26 s. 1.) om inteckning i fartyg och 41 5 lagen

(1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg avser beredningen att lägga fram i samband med FRO.

Genom föreslagna ändringar i banklagstiftningen (prop. 1968: 143) ges bankbolag, sparbanker och jordbrukskassor möjligheter att för att skydda fordran köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen inte bara då egendomen utbjuds på offentlig auktion utan också då den enligt de år 1967 i 96 a 5 UL beträffande lös egendom införda bestämmelserna av utmät- ningsman säljs under hand. Banklagstiftningen behöver jämkas i nu nämnt avseende, om beredningens förslag om underhandsförsäljning av utmätt fas- tighet genomförs. Beredningen har emellertid inte ansett sig behöva lägga fram förslag till j ämkningar i detta sammanhang.

2.2.3 Remissyttrandena Beredningens förslag har vid remissbehandlingen fått ett positivt motta- gande och huvddelen av remissinstanserna har tillstyrkt att förslagen läggs till grund för lagstiftning. Till dessa remissinstanser hör hovrätterna för Västra Sverige och Övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stock- holms, Uppsala, Värmlands. ll'ästmanlantis och Västerbottens län, EON, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Konungariket Sve- riges stadshypotckskassa, Sveriges fastiglietsiig(.ireförband, Sveriges allmän- nyttiga bostadsföretag, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advo— katsamfund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, För- eningen Sveriges kronofogdar och Sveriges industriförbund. I flera remissvar uttalas att beredningens förslag beträffande förfarandet vid fastighetsexekution innebär en i stort sett ändamålsenlig anpassning av förfarandet vid exekution i fast egendom till Jst regler. Samtidigt framhålls därvid att beredningens förslag i den mån de går utöver vad som betingas av JB tillmötesgår ett behov av reformering av UL:s regler om fastighetsexeku— tion. Uttalanden av sådan :iniziebörd görs t. ex. av hovrätterna för Västra Sve- rige och Övre Norrland. Svenska spariianksförcningen anser det värdefullt att de i många stycken svåröverskådliga och praktiskt ohanterliga regler rö- rande fastighetsexekution, somingår i UL och anslutande författningar, nu har blivit föremål för en genomgripande översyn samt att reglerna därvid har systematiserats och sammanförts. Föreningen konstaterar också med till- fredsställelse att beredningen målmedvetet har strävat att vid sidan av den nödvändiga anpassningen till den blivande nya jordabalken modernisera det exekutiva förfarandet så att det kan tillgodose kreditlivets behov av en smi- dig och praktisk exekutionsordning. I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa framhålls att förslagen rörande förfarandet vid cxe- kutiv försäljning av fastighet bygger på redan nu gällande principer, som dock har modifierats med utgångspunkt från reglerna i JB. Liknande syn- punkter anförs av länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands och Västerbot-

tens län. Enligt EON framstår beredningens förslag i fråga om handlägg- ningen av exekutiva fastighetsförsäljningar rent allmänt som rationella och ägnade att ge bättre resultat än vad de nuvarande försäljningsreglerna gör.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitntion anser att de föreslagna reglerna om fastighetsexekutionen i allt väsentligt in- nebär en ändamålsenlig reglering av förfarandet efter det att exekution har inletts. Utformningen av förfarandet i denna del förefaller föreningen väl äg- nad att på ett tillfredsställande sätt tillgodose fastighetskreditgivarnas in- tressen. Däremot är föreningen kritisk mot de regler om hur exekution skall inledas som beredningen har föreslagit. Föreningen framhåller helt allmänt att det från kreditgivarnas synpunkt är av särskilt intresse att reglerna i det avseendet utformas med sikte på vad som med hänsyn till det praktiska livets kra ' är mest ändamålsenligt.

I ett par remissvar påpekas att förslaget beträffande förfarandet vid exe- kution i fast egendom innehåller regler som är invecklade och svärtit gäng- liga. Hovrätten för Övre Norrland framhåller att tillämpningen av vissa av de föreslagna reglerna, trots dessas stora förtjänster, torde komma att vålla åt- skilliga svårigheter för sådana parter i förfa 'andct som inte är rättsbildade. Främst gäller detta enligt hovrätten den allmänhet till vilken utbud vid fas- tighetsexekution skall riktas. Svenska sparbanksföreningen finner förslagen i allt väsentligt tillgodose rimliga krav på tydlighet. På vissa punkter anser föreningen emellertid de förslagna bestämmelserna så invecklade att de för en lekman torde te sig nära nog helt obegripliga och även av en juridiskt sko— lad läsarc fordrar mer än rimlig tankemöda. Som exempel nämner för- eningen bl. a. de föreslagna bestämmelserna om utropsförfarandet, när fastig- het belastas av flera rättigheter. Enligt föreningens mening är det önskvärt att alla möjligheter till förtydliganden och ytterligare förenklingar i lag- textutformningen tillvaratas.

Allmänt kritiska synpunkter beträffande beredningens förslag rörande fastighetsexekutionen framförs av länsstyrelserna i Kalmar, Kopparbergs och Jämtlands län". Länsstyrelsen i Kalmar län anser att förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom i många avseenden är i behov av en omarbetning. Mycket av det som har vunnits genom att samman- föra reglerna rörande fast egendom iill en särskild lag har enligt läns- styrelsen förlorats dels genom att bestämmelserna många gånger har gjorts alltför kortfattade och oklara och dels genom att det förutsätts, att kompletterande föreskrifter skall utfärdas i administrativ Ol'(lllln".LäIlS- styrelsen menar att överskådligheten därigenom har minskat väsent- ligt. Länsstyrelsen i Kopparbergs lc'in är av uppfattningen att förslagen beträffande fastighetsexel-zutionen liite i tillräcklig grad tillgodoser be- hovet av förenklingar. Visserligen kan enkla fastighetsexekutioner kanske bli ännu något enklare om' förslagen genomförs. Vissa av förslagen kommer emellertid enligt länsstyrelsens mening att verka i motsatt riktning. Lik—

nande synpunkter anläggs av länsstyrelsen i Jämtlands län, som anför att det, liksom fallet är nu, torde bli endast ett fåtal som så behärskar förfaran- det vid exekutiv fastighetsförsäljning, att de i olika situationer kan ta tillvara sina intressen på bästa sätt. Förslaget kommer även att medföra att överexe- kutorernas arbetsbörda ökas. I förslagen förutsätts i olika avseenden åtgär- der och aktiv medverkan från ÖE:s sida i väsentligt större utsträckning än f. n. och det arbete ÖE måste ägna fastighetsförsäljningarna blir både om- fattande och tidsödande. Länsstyrelsen finner det därför troligt, att en viss personalförstärkning kan bli behövlig.

Beredningens förslag att reglerna om exekutiv försäljning av fastighet skall upptas _i en särskild lag, som framdeles skall kunna bilda ett sj älvstän- digt kapitel i en UB, samt att reglerna om utmätning av fastighet, köpeskil— lingsfördelning, kostnader och fullföljd t. v. skall stå kvar i UL har allmänt godtagits under remissbehandlingcn. Flera remissinstanser betonar särskilt att sammanföringen av reglerna om försäljning till en särskild lag innebär att reglerna blir mer överskådliga och att en bättre systematik kan åstad- kommas. Allmänna uttalanden i sådan riktning görs av bl. a. hovrätten för Övre Norrland samt länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens län. Några remissinstanser anser emellertid att också reg- lerna om köpeskillingsfördelning bör tas in i lagen om exekutiv försäljning av fast egendom. Hovrätten för Västra Sverige anser sålunda att reglerna om köpeskillingsfördelning har ett så nära samband med försäljningsreglerna att det skulle vara till fördel om de fördes in i den särskilda försäljnings— lagen. Enligt hovrätten bör de också framdeles tas in i det kapitel i. en UB som rör försäljning av fast egendom. Även i yttrandena från länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms sparbank ges uttryck för uppfattningen att bestämmelserna om köpeskillingsfördelning bör finnas i den särskilda för- säljningslagen. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges fastighetsägare— förbund ser det som önskvärt att alla regler som berör exekutiv försäljning av fastighet förs samman i en lag. Länsstyrelsen framhåller, att bestämmel- serna därigenom skulle bli mer lättillgängliga och överskådliga.-

Beredningens åsikt att överexekutorsinstitutionen i framtiden bör avskaf- fas och kronofogdemyndigheternai samband därmed anförtros bl. a. försälj- ning av fast egendom kritiseras i yttrandena från flera länsstyrelser. Läns— styrelsen illlalmöhns län framhåller att beredningen, samtidigt som den för- utskickar förslag om att ÖE skall avskaffas, finner att försäljning av fast egendom m. ni. hör koncentreras till vissa kvalificerade befattningshavare inom kronofogdeorganisationen. Länsstyrelsen sätter mot bakgrunden av detta i fråga om inte ÖE skulle kunna behållas. Länsstyrelsen betonar där- vid att någon allvarligare kritik inte har riktats mot den nuvarande ordning- en. Länsstyrelserna i Stockholms och Kopparbergs län anför liknande syn- punkter. Förstnämnda länsstyrelse påpekar att vad beredningen förordar är en regional organisation med lokalisering till residensstäder som skall ersätta

överexekutorerna i fråga om försäljning av fast egendom. Enligt länsstyrel- sens mening står en sådan anordning inte i god överensstämmelse med strä- vandena att åstadkomma en rationell länsförvaltning. Länsstyrelsen i Värm- lands län anser att kronofogdemyndigheterna inte inom överskådlig tid kommer att förfoga över personal som besitter sådana kunskaper och så- dan erfarenhet inom framför allt faslighetsrältens Område som behövs för att försäljning av fast egendom m. m. skall kunna anförtros dem. Om överexe- kutorsinstitutionen avskaffas bör därför enligt länsstyrelsens mening ären- den av så kvalificerad art som fastighetsförsäljning kunna ankomma på länsstyrelserna, inom vilka det sedan gammalt finns personal som är väl för- trogen med sådana ärenden. Samma uppfattning kommer till uttryck i ytt— randena från länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län. Dessa länsstyrelser påpekar också att fördelning av medel med tillämpning av de regler som gäller vid köpeskillingsfördelning efter exekutiv fastighelsför- säljning ombesörjs av länsstyrelserna enligt bestämmelser i vattenlagen, ex— propriationslagen och flera andra lagar samt att det inte har satts i fråga att dessa ärenden skulle tas bort från länsstyrelserna.

Länsstyrelsen iStockholms län finner det vara angeläget att principfrågan om utsökningsärendena skall föras bort från länsstyrelserna snarast får sin lösning bl.a. för att länsstyrelsens långsiktiga arbetsplanering inte skall försvåras. Överereklltor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt anser att frä- gan om vilken myndighet som skall handha exekutiv försäljning av fastig- het har betydelse när det gäller att utforma förfarandet vid sådan försälj- ning och att frågan därför bör lösas i samband med att förfarandet nu över- ses.

Beredningens uttalande, att ett genomförande av förslaget att utmätt fas- tighet skall kunna säljas under hand bör medföra ändringar i banklagstift- ningen berörs av bankinspektionen. Bankinspektionen förklarar sig inte ha något att erinra mot att hankinstitulen vid underhandsförsäljning får samma rätt att skydda fordran som de f.n. har vid exekutiv försäljning av lös egendom och fastighetstillbehör. Svenska bank/öreningen påpekar att ändringar till följd av bestämmelser om underhandsförsäljning av fastighet krävs, förutom i banklagstiftningen, också i jordförvärvslagen, förköpslagen, lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. samt lagen om bulvanförhållande i fråga om fast egendom.

2.3 Inledande av exekution i fast egendom 2.3.1 Gällande rätt. Fast egendom kan angripas exekutivt på olika sätt. Ofta är borgenärens fordran förenad med panträtt på grund av inteckning i egen— domen och därmed åtföljande förmånsrätt enligt 17 kap. 9 5 HB. Om gälde- nären ej fullgör sin betalningsskyldighet, försöker borgenären regelmässigt att med åberopande av inteckningen genom lagsökning ta utbetalning ur egendomen. När fordringen fastställs till betalning ur fastigheten, anses

denna utmätt. Borgenären får därefter åtnj uta betalning med den förmåns- rätt som inteckningen medför (77 a & UL). Nämnda utmätningsverkan för- faller om borgenären inte begärt försäljning eller tvångsförvaltning sist två månader efter att beslutet om fastställelse till betalning vann laga kraft ( 86 & UL). En borgenär kan även angripa och njuta betalning med särskild för- månsrätt i fast egendom utan att han kan åberopa inteckning. Detta gäller t. ex. en rad betalningsanspråk som. nu räknas upp i 17 kap. 6 & HB och ford- ringar som på grund av hänvisning till detta lagrum har förmånsrätt som avses där. I andra fall kan exekution inledas av borgenär som inte har sär- skild förmånsrätt i fast egendom eller överhuvud i någon viss egendom. 1 den situationen har borgenären inte något anspråk på att just fast egendom skall tas i mät. Annan egendom bör tas i första hand. Genom utmätning av fast egendom får borgenären förmånsrätt enligt 17 kap. 9 & HB. Under konkurs kan borgenärens fordran vara förenad med allmän förmånsrätt i konkurs, t. ex. lönefordran som avses i 17 kap. 4 g HB. Vid utmätning har emellertid denna förmånsrätt ingen betydelse annat än om försäljning sker under kon- kurs.

Om gäldenärs egendom avt 'äds till konkurs, begränsas möjligheten att få utmätning. Såvitt angår fast egendom får endast borgenär som har panträtt i fastigheten erhålla utmätning av egendomen (23 & KL). Med panträtt förstås här så äl panträtt på grund av inteckning i fast egendom som den förmåns- rätt som avses i 17 kap. 6 & handelsbalken (HB) och till detta lagrum hän- visande författningar. Exekutiv försäljning av fastigheten kan emellertid äga rum även på begäran av konlmrsförvaltaren (70 & KL). I princip skall då på försäljningen tillämpas samma regler som när utmätning skett. Det finns emellertid vissa särskilda bestämmelser som skall iakttas. Framför allt gäl- ler, att borgenärer som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 5 HB äger bevaka sina fordringar och, om det behövs, få betalning framför fordringar som har förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 eller 9 5 HB.

Om en inteckningshavare vill söka betalning ur den intecknade egendomen och denna har överlåtits utan att nye ägaren har sökt lagfart, kan han söka förre ägaren utan hinder av överlåtelsen (18 5 2 mom. första stycket IF). Nå- gon motsvarande legitimationsregel finns inte när det gäller förmånsrätt en- ligt 17 kap. 6 5 HB och därmed jämställda förmånsrätter.

Fast egendom kan också tas i anspråk för skuld som inte före utmätning—- en är förenad med förmånsrätt i fastigheten. Utmätning som avser sådan fordran kan endast avse fastighet som är gäldenärens egendom. Därvid fordras att gäldenären har lagfart på fastigheten eller att hans fång till den- na styrks genom att fångeshandlingen företes.

Har fastighet överlåtits, får den i princip inte tas i mät för förre ägarens. skulder. En överlåtelse av fastighet hindrar dock inte utmätning för förre ägarens skulder så länge den nye ägaren inte har sökt lagfart på sitt förvärv. Överlåtelse av en fastighet, som blir utmätt för överlåtarens skuld, kan emel—

lertid tryggas genom att den nye ägaren söker lagfart på den inskrivningsdag som infaller näst efter 14 dagar från utmätningen. Söks lagfart på överlåten fastighet inom denna tid, förfaller utmätning som efter överlåtelsen har skett för förre ägarens skulder, såvida inte fastigheten svarar för utmätningsford- ringen på grund av inteckning eller på grund av att fordran är förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 % HB (82 g 1 och 2 mom. UL).

2.3.2 Den i JB föreslagna ordningen. En motsvarighet till 18 5 2 mom. första stycket IF har även tagits upp i JB (18 kap. 10 5). Enligt: dessa bestämmel- ser får betalning för fordran, för vilken panträtt upplåtits eller som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt, sökas hos den för vilken lag- fart senast är beviljad eller sökt även om denne före talans väckande överlå- tit egendomen. Den till vilken egendomen sålunda överlåtits äger i rätte— gången samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången.

2.3.3 Lagberedningen. Av den panträttskonstruktion som finns i JB följer, att pantbrevet inte såsom nuvarande inteckningshandlingar kan användas som exekutionsurkund. Exekution kan endast grundas på den utfästelse för vilken pantbrevet lagts som säkerhet, dvs. i vanliga fall en omslagsrevers. Pantbrevet. blir bara ett hjälpmedel för att visa i vilken ordning fordringen skall betalas, om andra fordringar konkurrerar med den. Det åligger den som åberopar pantförskrivning att visa, att sådan skett. Innehavet av pantbrevet är intei och för sig tillräckligt bevis. Inteekningshavare använder f.n. i allmänhet lagsökning när han vill er- hålla exekution. Det kan sättas i fråga 0111 det finns så stora skäl att behålla denna särskilda form av summarisk rättegång grundad på skriftligt ford— ringsbevis. Antagligen skulle det låta sig göra att använda det vanliga för- farandet i tredskomål, om det vidtas en del jämkningar av Rst regler därom. Beredningen har emellertid inte som sin uppgift att ta upp frågan om avskaffandet av lagsökning till närmare utredning och utgår sålunda från att lagsökning alltjämt står till buds. Vad som har betydelse för det exekutiva förfarandet är att borgenären har en exekutionstitel att stödja sig på. Bered- ningen har övervägt huruvida det skulle vara tillräckligt att borgenär har klar och förfallen fordran enligt skriftligt fordringsbevis och pantbrev som säkerhet. Frågan erbjuder emellertid åtskilliga svårigheter och det har synts mindre lämpligt att i detta sammanhang föreslå en särskild ordning i fråga om krav som är förenade med panträtt i fast egendom. F. n. är lagsökning den bekvämaste vägen att uppnå exekutionstitel. Lagsökning förutsätter skriftligt fordringsbevis. Om borgenären har omslagsrevers för vilket pant- brev i den nya bemärkelsen ligger som pant, hör han även i fortsättningen kunna använda sig av lagsökning. Det pantbrev som inskrivningsdomaren skall utfärda finner beredningen däremot inte självständigt kunna läggas till grund för lagsökning. Borgenären måste klarlägga vad han har att fordra en-

ligt omslagsreversen och visa i vad mån fordringen är förfallen. Erforderlig uppsägning av skulden skall ske hos den som svarar för omslagsreversen.

Att inteckning enligt JB inte längre får beviljas för ett skuldebrev skall inte medföra något avsteg från principen, att panträtt här liksom eljest kan göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betalningsskyldig. Beredningen menar att det även enligt den nya ordningen i sådana fall bör finnas möjlighet att ålägga ägaren av fastig- heten att med denna svara för skulden, ehuru han inte är personligen betal- ningsskyldig. Även om fastighetens ägare inte är personligen betalningsskyl— dig förutsätter emellertid lagsökning mot honom, att det finns ett skriftligt fordringsbevis. För att en fordran skall kunna i lagsökningsmål förklaras för— enad nied panträtti fast egendom förutsätts också att pantbrev i fastigheten har pantförskrivits antingen genom klausul i fordringsbeviset eller genom särskild skriftlig handling. I detta sammanhang kan erinras om att en fastig- hets ägare kan pantförskriva pantbrevi egen fastighet till säkerhet för borge- närs fordran hos en tredje person. Också i sådana fall måste pantförskriv- ningen vara skriftlig för att kunna åberopas vid lagsökning.

Beredningen räknar med att lagsökning för fordran, som är förenad med panträtt i fast egendom, ibland kommer att begränsas till att avse allenast den personliga fordringen enligt omslagsreversen. I sådant fall bör det inte, för att exekution i fastigheten skall uppnås, ovillkorligen krävas, att det i lag— sökningsutslaget fastslås att fastigheten svarar för det pantbrev som pantför- skrivits. När personlig fordran fastställts till betalning, får borgenären be- gära utmätning av fastigheten. Borgenären bör då i samband med sin an- sökan anvisa fastigheten som utmätningsobjekt och åberopa pantförskriv- ningen.

För att utmätning av fastigheten skall kunna äga rum förutsätts i princip att fastigheten alltjämt tillhör den som utfärdat omslagsreversen. Bered- ningen föreslår en presumtion för att den som har lagfart på fast egendom också äger denna. Frågan om verkan av att fastigheten överlåtits sedan för- fallen fordran fastställts att på grund av att inteckning utgår med särskild förmånsrätt ur fastigheten behandlas närmare i det följ ande.

Också enligt gällande lag har det inträffat att lagsökning gått ut på att fastställa till betalning den personliga fordran som borgenär har enligt om— slagsrevers. Borgenären har därefter under åberopande av lagsökningsutsla- get begärt och fått utmätning av fastigheten. Det har i sådant fall ansetts, att borgenären inte kunde begära att exekutionen skulle äga rum för fordran med det förmånsläge som följer av pantförskriven inteckning. Borgenärens förbiseende att begära fastställelse till betalning i fastigheten i enlighet med det intecknadc skuldebrevet har sålunda ansetts binda honom i det fortsatta exekutiva förfarandet. Konsekvenserna i denna ståndpunkt kan bli stötande. Sålunda blir lägsta budet högre än om exekution begärts under åberopande av det intecknade skuldebrevet. Lägsta budet kan bli så högt att någon för-

säljning inte kommer till stånd och borgenären får betala kostnaderna. En- ligt beredningens förslag skall något sådant inte förekomma. När fastighet tagits i mät på grund av den till betalning fastställda personliga fordringen mot fastighetsägaren, får borgenären i exekutionstirendet styrka, att han har panträtt i fastigheten. Detta anser beredningen inte vara märkvärdigare än att andra borgenärer som bevakar fordran under det fortsatta förfarandet får styrka att de har panträtt. Vad som behövs är bevis om pantförskrivning och uppvisande av pantbrev. Om pantförskrivningen undantagsvis har skett muntligen, kan det naturligtvis vara förenat med svårigheter att styrka den. Vitsordar fastighetens ägare att pantförskrivning skett, bör det i allmänhet vara tillfyllest. Om det är av betydelse för tredje man huruvida pantförskriv- ning skett eller inte, är fastighetsägarens medgivande inte utan vidare bin- dande i förhållande till tredje mannen. Medgivandet blir emellertid i och för sig att likställa med pantförskrivning. Frågan gäller därefter endast när pantförskrivning skett. Man behöver knappast i praktiken räkna med munt— liga pantförskrivningar. Om stridigheter uppkommer, får vid köpeskillings- fördelning medel avsättas i avvaktan att tvisten blir förlikt eller slits genom dem.

I ordinära fall torde det inte komma att vara förenat med några särskilda olägenheter, om borgenären i lagsökningsförfarandet begränsar sig till att be- gära att den personliga fordringen fastställs till betalning enligt omslagsre- versen. Borgenären löper emellertid risken, att gäldenären överlåter fastighe- ten innan borgenären hinner få utmätning. En opålitlig gäldenär kan någon gång tänkas vilja hindra eller uppskjuta exekution på det stiftet. Det bör därför finnas möjlighet för borgenären att jämte fastställelse till betalning enligt omslagsreversen få fastslaget, att fordringen skall på grund av inteck- ning utgå mcd panträtt i fastigheten. För att uppnå detta resultat mäste bor- genären framställa särskilt yrkande i lagsökningsprocessen och styrka sin ta- lan med skriftligt bevis om pantförslu'ivning av pantbrev i fastigheten. Bifall till hans talan innebär, att rätten förklarar att den personliga fordringen skall utgå med den panträtt som markeras av pantbrevet. Även om lagsök- ningsutslaget får detta innehåll skall det inte enligt beredningens förslag i och för sig innebära, att fastigheten är utmätt. Borgenären får särskilt begä— ra utmåtning av fastigheten i vanlig ordning. Utslaget riktar sig givetvis mot den som är svarandei lagsökningsprocessen och kan i princip verkställas en- dast mot honom. Det skulle sålunda, om ej annat sägs, inte kunna användas för utmätning av fastigheten, om denna kommit i ny ägares hand. För att en överlåtelse av fastigheten i dessa fall inte skall utan vidare hindra exekution bör utmätning på grund av utslaget kunna erhållas även om fastigheten överlåts, såvida utmätning begärs inom viss begränsad tid. Beredningen före- slår, att om rätten fastställt att borgenär har förfallen fordran som på grund av inteckning skall utgå ur fast egendom, får beslutet verkställas även mot ny ägare, om utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslu-

tets dag. Den angivna fristen anser beredningen vara tillräcklig för att borge- nären skall ha god tid på sig att begära utmätning.

Prövningen huruvida fordran är förenad med panträtt i fast egendom er- bjuderi allmänhet inte några särskilda svårigheter. I undantagsfall kan svå- righeter i det avseendet emellertid uppstå. Detta gäller enligt beredningen främst, när antingen inteckning från början har meddelats i flera fastigheter eller intecknad fastighet har delats senare. Enligt gällande lag kan exekution som rör en av fastigheterna åstadkomma svårbedömda verkningar. Även in— teckningsåtgärder kan ändra inteckningsansvaret på ett svåröverskådligt sätt. Efter genomförandet av JB och beredningens förslag bör dessa svårighe- ter minska betydligt för framtiden, men de försvinner inte helt. Dessutom kvarstår under kanske lång tid verkningarna av äldre exekutioner och inteck- ningsåtgärder. Nämnda problem blir ofta inte alls uppmärksammade i lag- sökningsprocessen. Borgenären kan vara okunnig om att några problem exi- sterar eller önskar inte dra fram dem. Fastighetsägaren förhåller sig kanske passiv och har ofta ännu mindre än borgenären förmåga att tränga in i frå- gorna. Följden kan lätt bli, att lagsökningsutslag, som fastställer viss fordran till betalning ur intecknad fastighet, inte stämmer med det verkliga sakläget. Fastigheten kan i själva verket vara helt befriad från ansvar för inteck- ningen eller svarar endast för en del av dess belopp. Det har därför ifråga- satts, att man skulle begränsa lagsökningsutslagets rättsverkan mycket starkt. För ny lagstiftning har därvid angetts som ett önskemål, att faststäl- lelse till betalning ur viss egendom inte skulle innebära mer än att exekution får öppnas och att det sedan i det exekutiva förfarandet får närmare prövas i vad mån fastigheten belastas av inteckningen. I sammanhanget har också påpekats, att lagsökningsutslag ofta inte leder till omedelbar exekution och att det är ovisst vad de efter någon tid kan anses ha för rättskraft. De baseras då på en aktuell situation och, när de eventuellt används för exekution långt senare, kan förhållandena ha ändrats på ett sätt som gör att utslaget, om det var riktigt när det meddelades, dock inte längre svarar mot intecknings- förhållandena.

Ett lagsökningsutslag gäller endast mellan borgenären, å ena, samt svaran- den i målet, å andra sidan. Tredje man som inte var part i processen är inte bunden av vad utslaget innehåller. Detsamma gäller i fråga om dom som i vanlig rättegång meddelats rörande inteckning i fastighet. Tredje man som har pantbrev med sämre rätt än det som åberopas i lagsökningsutslaget kan . t. ex. under det exekutiva förfarandet göra gällande att ntmätningssökandens pantbrev inte medför någon panträtt i fastigheten, oavsett om fastighetens ägare medgivit exekutionssökandens talan eller, om dom meddelats varige- nom dennes talan bifallits, trots fastighetsägarens bestridande. Följden kan bl. a. bli, att ett pantbrev som på grund av lagsökningsutslaget skall gälla mot fastighetens ägare medför rätt till betalning först efter tredje mans pantbrev. Beredningen finner det vara svårt att i förhållandet mellan borgenären och

svaranden i lagsökningsprocessen reducera lagsökningsutslagets verkan till något mindre än som annars följer av ett rättens avgörande. Enligt bered- ningens mening måste man här följa allmänna regler både i fråga om den personliga fordringen och beträffande förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i fastigheten.

En annan sak är om rätten i lagsökningsmålet är bunden att bifalla sö- kandens yrkanden, om svaranden inte framställer invändning däremot. Sö- kanden skall i lagsökningsprocessen förete skriftligt bevis som styrker hans talan. Om rätten av handlingarna finner att pantbrevet inte längre gäller el- ler inte har full verkan, bör den inte bifalla yrkande om panträtt i strid där- emot. Notoriska förhållanden får också beaktas av rätten ex officio. Rätten bör t. ex. granska fastighetsboken för att konstatera om pantbrevet gäller, såvitt förhållandet kan utläsas av boken. I vissa hänseenden är rättens prövning beroende av att invändning framställs. Det är omstritt vad som gälleri denna del.

Beredningen anser att det ordinära utmätningsförfarandet alltid bör an- vändas vare sig fast eller annan egendom är föremål för exekution. Faststäl- lelse till betalning ur fartyg, luftfartyg eller reservdelar därtill eller företags- intecknad egendom medför inte utmätningsvcrkan, och denna princip synes böra gälla över hela linjen, alltså även beträffande fast egendom. Denna ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslaget endast innehåller, att personlig fordran fastställts till betalning. Det skulle enligt beredningen vara olämpligt att göra skillnad mellan fall då endast den personliga fordringen fastställts till betalning och sådana fall då det även förklarats att fordringen skall utgå med panträtt i fastigheten även om ett utslag med det senare inne- hållet enligt beredningens förslag skall ge borgenären en viss förmån, om fas- tigheten har överlåtits. Beredningens förslag till ändring i UL innehåller så— lunda inte någon motsvarighet till bestämmelsen i '77 a & UL, att dom eller utslag, varigenom intecknad fordran har fastställts till betalning ur fastig— het, har utmätningsverkan. Bestämmelsen i 86 % UL att sådan utmätnings- verkan som avses i 77 aå förfaller om borgenären inte har begärt försälj- ning eller tvångsförvaltning sist två månader efter det att beslutet om betal- ningsfastställelse vann laga kraft blir då överflödig.

Om konkursförvaltare begär att fastighet skall säljas exekutivt, skall för- säljningen enligt beredningens förslag också i fortsättningen ske med till- lämpning av reglerna om försäljning av utmätt fast egendom.

I fråga om förhållandet mellan överlåtelse av fastighet och utmätning be- rör beredningen till en början fallet att fastighet tas i mät för fordran som är förenad med förmånsrätt som avses i 17 kap. 6 5 HB. Till sådana fordringar är att hänföra inte bara fordringar som nämns i lagrummet, utan framför allt fordringar som på grund av hänvisning till detta i andra lagar åtnjuter den förmånsrätt som avses där. Frågan i vad mån dessa fordringari fortsätt--

ningen bör vara förenade med förmånsrätt behandlas i 8 5 1) resp. 9 5 1) och 2) FRO.

Den som vill söka ut en fordran med förmånsrätt enligt 8 g 1. och 9 5 1. och 2. FRO måste skaffa sig en exekutionstitel. Enlig 18 kap. 10 g JB är den som har eller sökt lagfart behörig att därvid företräda fastigheten. Utslag eller dom som innebär bifall till borgenärens talan att fordran skall utgå med sådan förmånsrätt i fastigheten, skall. enligt beredningens förslag ge rätt att söka fastigheten i mät även om fastigheten har överlåtits, såvida borgenären inte dröjer för länge utan söker utmätning inom tre månader från dagen för rättens beslut. Här får observeras, att giltighetstiden för för— månsrätten i många fall är begränsad.

Även i fråga om det vanliga fallet att utmätning skall äga rum för fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning får borgenären skaffa sig en exekutionstitel. Om han vill att personlig fordran mot fastighetsägare skall fastställas till betalning, måste han väcka talan mot ägaren personligen. Det är sålunda inte tillräckligt, att han väcker talan enligt 18 kap. 10 5 JB mot den som har eller sökt lagfart på fastigheten, om denne inte är personli- gen betalningsskyldig. Vill borgenären dessutom eller endast få en förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i pantförskriven fastighet, kan han för sitt yrkande i den delen använda sig av regeln i det nämnda lagrummet. Han kan därefter enligt beredningens förslag under vissa förutsättningar erhålla utmätning av fastigheten även om denna överlåtits. Också i detta fall krävs emellertid enligt beredningens förslag att utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslutets dag.

Frågan om pantförskrivnings verkan mot ny ägare kan uppkomma dels i lagsökningsmål dels, efter utmätning av fastighet, i samband med dess för- säljning. Den som förvärvat inteckningshandling i god tro är enligt gällande lag som regel skyddad, om inteckningen tillkommit i behörig ordning, liksom i vässa andra fall. Efter genomförandet av JB:s panträttsregler krävs emeller- tid, att pantbrev har pantförskrivits i behörig ordning av den som var ägare vid tiden för pantförskrivningen. Med behörig pautför-skrivning skall jäm- ställas sådant fall av godtrosförvärv som avses i 6 kap. 7 & JB. Har emellertid pantförskrivning skett av behörig ägare till fastigheten, är panthavaren inte beroende av senare växlingar i äganderätten. Den som inropar fastigheten, när den säljs för betalning av fordran med panträtt, kan också som fånges- man åberopa den fastighetsägare som verkställt pantförskrivningen och är inte beroende av att senare överlåtelser av fastigheten är giltiga fram 11. o. m. den aktuella gäldenärens fång. Det är emellertid att märka, att omslagsrever- ser ofta förnyas i samband med ägarbyte och att då kanske sker en ny pant— förskrivning. Efter en sådan novation torde borgenären inte längre, åtmins— tone inte utan vidare, kunna stödja sig på pantförskrivning som tidigare ägare gjort. När fastigheten sålts exekutivt, kan den som inropat fastigheten

på motsvarande sätt för giltigheten av sitt fång bli beroende av att den se- naste pantförskrivningen har ägt rum av någon som var eller skall anses ha varit behörig. Vissa riskmoment har sålunda tillkommit genom JB, som emellertid innehåller regler som på annat sätt avser att skapa större trygghet på f astighetsmarknaden.

I fråga om utmätning för fordran som inte är förenad med förmånsrätt i fastigheten anför beredningen, att för utmätningi princip bör krävas, att gäl- denären äger fastigheten i det ögonblick då utmätning äger rum. Gällande lag gör genom 82å UL ett betydelsefullt avsteg från denna princip. Även om äganderätten till fast egendom civilrättsligt anses övergå redan genom upp- rättandet av överlåtelsehandling och det sålunda t. ex. vid köp är köpekon- traktets dag som är avgörande, föreskriver nämnda lagrum att överlåtelse inte i och för sig utgör hinder mot egendomens utmätande för förre ägarens gäld. Den som förvärvat egendomen kan emellertid skydda sin rätt genom att söka lagfart inom viss tid efter utmätningen. Dessa regler hindrar inte att utmätning av fastigheten sker hos den nye ägaren för hans skulder, även om han inte sökt lagfart. Det är oklart, hur det skall förfaras om konkur— rens uppstår mellau utmätning hos den som har överlåtit egendomen och alltjämt har lagfart på denna samt utmätning hos (len som har förvärvat egendomen och ännu inte sökt lagfart på sitt fång.

Beredningen anser att den nuvarande regleringen i 82 & UL är alltför ålder- domlig för att kunna behållas. En ny lag måste rimligen i fråga om fast egendom liksom beträffande annan egendom bygga på principen att utmät- ning inte får ske för annat än fordran mot ägaren —— frånsett utmätning för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten. Lagfarten blir inte utan betydelse, även om denna princip godtas. Lagfarten har i JB för vissa fall tillmätts legitimerande verkan. När det är fråga om utmät- ning för fordran som inte redan har särskild förmånsrätt i fastigheten, gäller det inte så mycket att säkerställa möjligheten att nå en representant för fas- tigheten utan mera att söka få bevis för att den betalningsskyldige verkligen är ägare till den egendom som det är fråga om att utmäta. Lagfarten kan här vara ett betydelsefullt bevismedel. Beredningen föreslår därför, att den som har lagfart på fast egendom får antas vara ägare till denna, om det inte styrks att den tillhör annan. Om det i ärendet visas att fastigheten överlåtits, får utmätning inte äga rum för förre ägarens gäld. Om överlåtelsehandling visas men skäl finns att misstänka antedatering eller att överlåtelsen på an- nan grund inte är gällande mot borgenären, skall utmälningsmannen trots den åberopande överlåtelsen verkställa utmätning. ÖE kan vidare enligt för- slaget hänvisa den som vill skydda sitt fång att väcka talan mot utmätnings- sökanden och gäldenären. Möjlighet skall stå öppen för sökanden att väcka talan. Förslaget överensstämmer i denna del principiellt med vad som gäller om lös egendom, i den mån motsvarande spörsmål överhuvud har blivit föremål för reglering beträffande sådan egendom. Beredningens förslag inne—

fattar också en begränsning av möjligheten at föra talan mot utmätning av fast egendom.

2.3.4 Remissyttrandena. Beredningens förslag att lagsökningsutslag, som in- nebär att fordran skall utgå med panträtt i fastigheten inte skall ha utmät- ningsverkan och de uttalanden som beredningen har gjort i anslutning till detta förslag kritiseras i åtskilliga remissyttranden. Därvid betonas allmänt att den av beredningen förordade ordningen att lagsökningsförfarandet för att fastighetsexekution skall inledas måste följ as av utmätningsförfarandc är omständlig, tidskrävande och dyrbar. Hovrätten för Västra Sverige framhål- ler sålunda att det regelsystem beredningen förordar för det fall att inneha- vare av fordran som är förenad med panträtt i fastighet vill realisera sin panträtt blir betydligt mera invecklat än det nuvarande och kommer att er— saka både myndigheter och enskilda avsevärt besvär. Hovrätten anser att detta beror på att en dubbel omgång blir nödvändig, om lagsökningsutslag inte längre får utmätningsverkan och alltså inte innebär att exekution i fas- tigheten inleds. Enligt advokatsamfundet innebär beredningens förslag en betydligt omständligare ordning än den som nu gäller. Samfundet sätter i fråga om det är nödvändigt att införa denna ordning som när det gäller att få till stånd exekution i fastighet för borgenärerna kommer att leda till längre tidsutdräkt och högre kostnader än vad som nu är fallet. Länsstyrelsen i" Västmanlands län påpekar att det ojämförligt största antalet exekutiva för- säljningar av fastigheter f. :n. är ett resultat av att intecknad fordran har fastställts till betalning i lagsökningsutslag som har utmätningsverkan. Detta. system har fungerat smidigt. Länsstyrelsen anser att de av beredningen åbe- ropade skälen för en annan ordning inte är övertygande. Kronofogdemyndig_ heterna skulle få ett vida större antal ansökningar om utmätning av fast egendom att behandla än de har nu, om beredningens förslag genomförs. Ut- talanden i samma riktning görs av länsstyrelserna i Malmöhus, Koppar-- bergs, Jämtlands och Västerbottens län. Också länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner den ordning beredningen har förordat göra förfarandet mera tungrott än det nuvarande och anser därför att beredningens förslag bör göras till föremål för ytterligare analys. Föreningen mellan ombudsmannen hos Sveriges landshypoteksinstitution framhåller att beredningens förslag i stället för att tillgodose en utveckling i förenklande och effektivitetsbefrämjande riktning leder till ett helt motsatt resultat. En inteckningshavare kan f. n. lagsöka enbart på en inteckningsre— vers och åberopa en avskrift av denna medan omslagsreversen inte behöver- åberopas. Enligt förslaget blir det emellertid nödvändigt att åberopa såväl omslagsrevers som pantbrev. Föreningen finner att det från hypoteksför-- eningarnas synpunkt är ett skrämmande perspektiv att tänka sig det antal. avskrifter som skulle behöva göras av kreditinstitutet och domstolarna. En- ligt föreningen kommer det också att medföra en betydande omgång och...

tidsförlust samt en ytterligare ökning av arbetsbelastningen, om sökanden sedan lagsökningsutslag har givits har att begära utmätning hos kronofog- demyndigheten. Samma uppfattning kommer till uttryck i yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotckskassa och Svenska sparbanksför- eningen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det vara otänkbart att ett lagsöknings- utslag, i vilket har förklarats att fordran är förenad med panträtt i fastighet, endast innebär att utmätning av fastigheten får ske och att det sedan under det exekutiva förfarandet får prövas närmare i vad mån fastigheten är belas- tad till följd av panträtten. Med en sådan ordning har lagsökningsförfaran- det enligt länsstyrelsens uppfattning ingen funktion att fylla. EON påpekar att beredningens förslag innebär att borgenär med fordran som är förenad med panträtt i fastighet vid ansökan om utmätning av fastigheten på grund av lagsökningsutslag har att styrka panträtten, om denna inte har prövats i lagsökningsmålet. Eftersom pantsättningen av pantbrev kan ske muntligt, kan utmätningsmannen i sådana fall få pröva en muntlig utsaga medan han f. n. kan ta hänsyn till och pröva endast skriftliga bevis. Genom förslaget vid- gas sålunda utmätningsmans befogenheter. EON påpekar också att antalet mål om utmätning av fast egendom med all sannolikhet kommer att öka, om beredningens förslag genomförs. Kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anför samma synpunter. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att den nuvarande möjligheten att genom lagsökning få betalningsfastställelse med omedelbar utmätningsverkan torde inverka gynnsamt på en presumtiv kre- ditgivares villighet att lämna begärt län. Om denna möjlighet slopas och en dubbel omgång med både lagsöknings- och utmätningsförfarande införs kan fara för rättsförlust uppstå, eftersom borgenären måste begära utmätning inom viss tid efter lagsökningsutslaget för att freda sig mot eventuell överlå- telse av fastigheten. Detta förhållande kan också väntas medföra att borge- när snarast möjligt efter lagsökningsutslaget begär utmätning av fastigheten, medan borgenärerna med det nuvarande systemet enligt länsstyrelsens erfa- renhet väntar i det längsta med att söka verkställighet på grund av lagsök- ningsutslag.

Den kritik mot den av beredningen föreslagna ordningen som sålunda har framförts i yttrandena från länsstyrelserna i Västmanlands, Malmöhus, Kop- parbergs, Älvsborgs och Jämtlands län samt Konungariket Sveriges stadsby- potekskassa utmynnari att det helt allmänt förordas att möjligheten att lag- sökningsvägen få fastighet förklarad utmätt behålls.

Hovrätten för Västra Sverige förordar i sitt yttrande att den nuvarande ordningen som innebär att lagsökningsutslag har utmätningsverkan behålls med de modifikationer som måste göras med hänsyn till de nya panträttsreg- lerna. Hovrätten framhåller därvid att den ordning beredningen har föresla- git inte nödvändiggörs av den nya panträttskonstruktionen. För att syftet med denna skall bli tillgodosett är det enligt hovrättens mening tillräckligt,

att pantbrevet inte har karaktär av skuldebrev och att det kan göras gällande barai förbindelse med omslagsreversen. Om omslagsreverscn måste åberopas jämte pantbrevet för erhållande av exekutionstitel mot fastigheten, finns det enligt hovrätten inte något som hindrar att lagsökningsutslaget innehåller en utmätningsförklaring. En sådan förklaring anser hovrätten mycket väl, lik- som hittills, kunna meddelas av underrätten. Föreningen Sveriges härads- hövdingar och stadsdomare finner det visserligen vara ofrånkomligt att lag- sökning, om J B:s panträttskontruktion godtas, inte kan ske enbart på grund av pantbrevet. Men av detta finner föreningen inte med nödvändighet följa att fastställelse till betalning av fordran som är förenad med panträtt i fastig- het inte skall kunna ha utmätningsverkan. Tillräckliga skäl för att avskaffa denna regel, som har visat sig ändamålsenligt, förefaller föreningen knappast föreligga. Uttalanden med samma innebörd görs i yttrandena från Svenska sparbanksföreningen och Stockholms sparbank.

I yttrandena från advokatsamfundet, länsstyrelsen i Västerbottens län och Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution är man av annan uppfattning än beredningen i frågan om pantbrev kan an- vändas som exekutionsurkund. Advokatsamfundet anser sålunda att man bör kunna tillåta borgenär att åberopa endast pantbrev som grund för lag- sökning och i samband därmed behålla den nuvarande regeln att fastig— het anses utmätt genom att fordringen fastställts till betalning ur fastig- heten. Länsstyrelsen i Västerbottens län hävdar att den nya panträttskon- struktioncn i JB i och för sig inte behöver hindra att det öppnas möjlig- het att få fastighet dömd i mät lagsökningsvägen. Enligt länsstyrelsen bör därvid enbart pantbrev kunna åberopas. Föreningen mellan ombudsmän- nen hos Sveriges Iandshypoteksinstitution anser att lagstiftaren, oavsett panträttskonstraktionen i JB, måste ha fria händer att utforma exe- kutionsreglerna med hänsyn till vad som är mest ändamålsenligt. Mot panträttskonstruktionen mäste vägas behovet och önskemålet att göra inledandct av exekution i fastighet så enkelt och praktiskt som möj- ligt. Vidare påpekar föreningen att en fastighetsägare i framtiden yt- terst sällan kommer att använda ett pantbrev på annat sätt än till att lägga det som säkerhet för en omslagsrevers. Under andra betingelser kommer han inte att lämna ifrån sig pantbrevet. Vidare blir det inte möjligt att, såsom nu är fallet, med stöd av en klausul i omslagsreversen realisera ett pantsatt pantbrev genom att. försälja det på offentlig auktion. Dessutom blir varje godtrosförvärv av pantbrev uteslutet. Föreningen anser alltså att man kommer att kunna presumera, att den som innehar ett pantbrev avseende fastighet, som tillhör någon annan också har en omslagsrevers, i vilket bre- vet har pantförskrivits. Följaktligen kan man enligt föreningens mening låta inteckningshavaren inskränka sig till att åberopa pantbrevet som grund för lagsökning. Det behöver bara införas en bestämmelse om verkan av att fastighetsägaren invänder att det inte finns någon omslagsrevers eller att

skulden redan har blivit betald. En sådan invändning skulle medföra att sö— kanden måste förete omslagsreversen vid äventyr att ansökningen annars skulle förfalla. I lagsökningsmålet skulle med en sådan ordning ansökan rik- tas mot den som har lagfart på fastigheten och utslaget skulle kunna, liksom nu, gå ut på att fastigheten döms i mät. Föreningen framhåller emellertid att det inte går att. bortse från det bakomliggande fordringsförhållandet, även om lagsökningen grundar sig enbart på pantbrev. Enligt föreningens mening bör det dock vara tillräckligt att det i ett sådant lagsökningsmål lämnas upp- gift om beloppet av den förfallna fordran, som sökanden anser sig ha. Om fastighetsägaren inte vill godta uppgiften, får sökanden förete omslagsre- versen. Kan fastighetsägaren inte styrka sina påståenden med skriftligt bevis såsom kvitto på betalning får storleken på exekutionsfordringen bestämmas med ledning av omslagsreversen och sökandens uppgifter.

Hovrätten för Västra Sverige ställer mot bakgrunden av sitt förslag att lag— sökningsutslag liksom hittills skall kunna innebära att intecknad fastighet skall anses utmätt frågan om utslaget behöver innehålla något därutöver. Hovrätten påpekar att intecknat belopp i utslag f. n. fastställs till betalning i fastigheten och att denna fastställelse anses vinna rättskraft enligt vanliga regler. Betalningsfastställelsen och rättskraften torde emellertid inte ha nå- gon funktion att fylla. Det viktiga för inteckningshavaren är att få exekution i fastigheten inledd, närmast för att utöva påtryckning på fastighetsägaren, vilket i flertalet fall leder till betalning. Däremot kan i detta skede inte be- stämmas hur mycket inteckningshavaren skall ha i utdelning vid en even— tuell exekutiv försäljning av fastigheten, eftersom utdelningens storlek dcl- vis beror på omständigheter som inträffar efter utslaget. Hovrätten framhål- ler vidare att det för fastighetsägaren inte är någon fördel att det redan i lag- sökningsutslaget träffas ett avgörande som kan bli rättskraftigt angående exekutionssökandens fordran i fastigheten. Tvärtom kan detta någon gång vara till nackdel för honom. Om ett alltför högt belopp faställs, blir fastig— hetsägaren efter delgivning av utslaget nödsakad att söka återvinning vid domstol för att förhindra att utslaget vinner laga kraft mot honom. Hovrät- ten påpekar dessutom att rättskraftsregeln ibland föranlett ett visst besvär. Det förekommer inte sällan att fastighetsägaren efter att på något sätt ha gjort upp med långivaren och fått lagsökningen att förfalla, på nytt råkar i dröjsmål, varför långivaren nödgas göra en ny lagsökning på samma inteck- ning. Enligt 17 kap. 11 5 tredje stycket RB har den nya talan då avvisats utan att någon invändining gjorts från svarandens sida. Detta är enligt hov- rättens mening fullt korrekt om (len nya lagsökningen avsett samma belopp som den första, t. ex. om båda lagsökningarna har avsett inteckningens ka- pitalbelopp, men inte om den nya lagsökningen har rört en senare förfallan- de räntepost. Det förefaller hovrätten vara onödigt betungande att rätts- kraftsfrågan på detta sätt skall prövas, fastän det inte har påkallats av nå- gon. Har långivaren en gång lagsökt på grund av inteckningens kapitalbe-

lopp inträder sålunda den egendomliga konsekvensen att han, så länge sam- ma person är ägare till fastigheten, blir avskuren från möjligheten att få fastigheten dömd i mät på grund av kapitalbeloppet. Hovrätten anser att en förenkling skulle vinnas och långivarens ställning samtidigt skulle förbätt- ras, 01n lagsökningsutslaget reduceras till att innefatta ett beslut om att exe— kution skall inledas. Hovrätt en påpekar att det är denna fråga som är aktuell på lagsökningsstadiet. Fastställelsen av fordringens belopp har en viss be- tydelse under det exekutiva förfarandet. Betalas fordringen skall exekutio— nen sålunda avbrytas. Vidare äger efterföljande rättsägare utlösa exeku- tionssökanden genom att till ÖE betala hans fordran och kostnaderna. Vid auktionen kan exekutionssökanden dessutom hindra att bud som inte täcker exekutionsfordringen antas. Hovrätten anser emellertid att dessa förhållan- den inte gör det nödvändigt att ha rättskraftsregeln. Ytterst sällan inträffar något av de nämnda fallen. Utlösen eller förhindrande av att bud antas före- kommer sålunda knappast i praktiken. Betalning erläggs regelmässigt till långivaren, varefter bevis därom lämnas till ÖE. Skulle undantagsvis betal- ning erläggas till ÖE resp. utlösen eller avslående av bud förekomma, och skulle därvid delade meningar uppstå angående exekutionsfordringens stor- lek, får enligt hovrätten ÖE pröva denna fråga på grundval av omslagsre- versen och de bevis om betalning som fastighetsägaren kan prestera. Med hänsyn till exekutionsfordringens betydelse under det exekutiva förfarandet förefaller det emellertid hovrätten vara av behovet påkallat att domstolen i lagsökningsutslag antecknar beloppet av den åberopade fordringen. För- eningen mellan ombudsmännen hos Sveriges Iandshypoteksinstitution ger i sitt yttrande i nu nämnda hänseenden uttryck för samma uppfattning som hovrätten.

Beredningens förslag och uttalande i fråga om verkan av överlåtelse av fas— tighet före utmätning har lämnats utan erinran av det helt övervägande anta- let remissinstanser. Hit hör hovrätten för Övre Norrland, EON, Svenska bankföreningcn, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseför- bund, Sveriges fastighetsäga'reförbund, Svenska kommunförbundet, Konunga— riket Sveriges stadshypotekskassa, Föreningen mellan ombudsmännen Itos Sveriges landshypoteksinstitation, advokatsamfundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsclomare, Sveriges industriförbund och flertalet av de länsstyrelser, som har avgivit yttranden. I vissa hänseenden har emellertid förslagets utformning blivit föremål för kritik.

Den föreslagna regeln att fastighet oaktat den har överlåtits får utmätas, om rätten har fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild för— månsrätt och ansökan om utmätning görs inom tre månader från beslutets dag, kritiseras av hovrätten för Västra Sverige. Hovrätten anser att regeln medför osäkerhet för fastighetsköparen. Om säljaren inte har upplyst köpa— ren om rättens utslag, kan köparen för att fria fastigheten från exekutiv för— säljning bli nödsakad att betala skulder, t. ex. lagsöknings- och exekutions—

kostnader, för vilka fastigheten svarar men avräkning inte har skett vid kö- pet. Enligt hovrätten undviks denna olägenhet om man behåller det nuva- rande systemet, varigenom fastigheten anses som utmätt redan genom lag- sökningsutslaget. Fastighetsboken tillförs då omedelbart en anteckning om utslaget. Med den av beredningen föreslagna ordningen, som innebär att bor- genär efter lagsökningsutslaget alltid måste söka utmätning av fastigheten, kommer viss tid att förflyta mellan utslaget och utmätningen. Man måste då, för att undvika olägenheten, ålägga domstolen att sända meddelande till in- skrivningsdomaren angående utslaget, varigenom rätten har utdömtden ford- ran, som skall utgå med särskild förmånsrätt. Eftersom man knappast kan undvara att fastighetsboken senare tillförs anteckning om utmätning blir dubbla anteckningar nödvändiga i de fall då utslaget leder till utmätning. Ett sådant system finner hovrätten vara onödigt tungrott. Hovrätten sätter även i fråga riktigheten av beredningens uppfattning att den nuvarande regleringen i 82 % UL är för ålderdomlig för att kunna behållas och att en ny lag måste bygga på principen att utmätning inte får ske för annat än fordran mot äga— ren. Hovrätten understryker att den nuvarande ordningen fyller den viktiga uppgiften att ge visst skydd mot skenöverlåtelser. Om denna ordning inte finns, ligger det enligt hovrätten nära till hands för gäldenären att söka un- dandra fastigheten från utmätning genom en skentransaktion med tredje man. Hovrätten anser att det skäl som låg till grund för införande av den nu— varande ordningeu behovet av en spärr mot skenöverlåtelser fortfa- rande har sin giltighet. Beredningen har visserligen beaktat problemet med skenöverlåtelser och uttalat att utmätning, trots att överlåtelse åberopas, skall verkställas om det finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelse- handlingen eller att annan grund för att överlåtelsen inte är gällande mot borgenären föreligger samt att ÖE sedan kan hänvisa den som vill skydda sitt fång att väcka talan mot utmätningssökanden och gäldenären. Detta" förfarande är emellertid avsett att användas bara i sådana fall då utmät— ningsmannen på grund av någon särskild omständighet har skäl till misstan- ke att överlåtelsen inte är gällande mot borgenären. I alla andra fall kom— mer en uppvisad överlåtelsehandling att hindra utmätning för gäld, som inte utgår ur fastigheten med särskild förmånsrätt, även om förvärvaren inte har sökt lagfart. Nackdelarna med den av beredningen föreslagna bestäm- melsen kan bli särskilt påtagliga vid utmätning för oguldna skatter. Den nu— varande regleringen anser rätten däremot utgöra en effektiv spärr mot skentransaktioner, eftersom lagfart drar en inte obetydlig kostnad och det alltid är riskabelt för en fastighetsägare att låta en annan få lagfart på fastig- heten. Dessutom verkar den automatiskt vilket hovrätten finner vara en vä- sentlig fördel. Hovrätten föreslår därför att de nuvarande reglerna i 825 första stycket och andra stycket första punkten UL behålls. Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar sig i samma riktning och anför att nuvarande be— stämmelser i 82 g UL har utgjort en lättfattlig huvudregel både för allmänhe-

ten och myndigheterna. Eftersom bestämmelserna är väl kända, förefaller det inte att i större utsträckning ha förekommit några rättsförlusler. Den av beredningen föreslagna regeln kan inbjuda till skenköp som de nuvarande bestämmelserna har avsetts skola förhindra. Också Föreningen Sveriges kro- nofogdar anser att de nuvarande bestämmelserna har varit ägnade att på ett enkelt sätt hindra skentransaktioner. De föreslagna reglerna, som innebär att överlåtelse skall utgöra hinder lnot utmätning 0111 det inte finns skäl att misstänka antedatering av överlåtelsehaudling eller att överlåtelsen av annan grund inte skall gälla, ställer enligt föreningen utmätningsmannen inför svåra avgöranden. Också ÖE kommer vid klagan över utmätning att ställas inför besvärliga bevisvärderingar. Föreningen är därför inte övertygad om lämpligheten av den föreslagna ordningen och sätter i fråga om den inte bör kompletteras med en bestämmelse att ÖE på begäran av utmätningsmannen eller sökanden skall kunna förelägga en påstådd köpare att inom viss tid söka lagfart på sitt förvärv vid äventyr att utmätning av fastigheten annars får Ske.

2.4 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet

2.4.1 Gällande rätt. I gällande rätt finns inte några särskilda bestänunelser för det fall att utmätning sker hos den som har överlåtit fast egendom medan förvärvet ännu är beroende av villkor.

2.4.2 Lagberedningen. Fastighetsköp avser ofta endast visst område av fas- tighet, som skall avstyckas. Köpet kan enligt gällande lag vara civilrättsligt giltigt, även om avstyckning inte kan genomföras. l 4 kap. 7 5 i JB 1966 före— skrivs emellertid att köp, som avser visst område, är giltigt endast om fastig- hetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning som av— slutas senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades eller som vid utgången av nämnda tid är sökt under åberopande av köpet eller på- går på grundval av detta. I annat fall återgår det köpta området eller, om kö- pet avsåg fastighet med undantag av visst område, fastigheten till sälj aren. Denna nya ordning kan inte undgå att inverka även på reglerna om fastig— hetsexekution. Beredningen föreslår därför vissa regler om utmätning av fast egendom medan äganderätten är svävande och om försäljning av gäldenärens rätt eller anstånd med försäljning i sådana fall. Förslaget går ut från att utmätning av villkorlig rätt till fast egendom skall kunna ske hos överlåtaren för dennes gäld eller hos förvärvaren för dennes gäld. Reglerna avser både det fallet att överlåtelsen gäller hela fastigheten och det fallet att överlåtelsen är mera bc- gränsad. Har hel fastighet sålts villkorligt och sker därefter utmätning hos överlå- taren för dennes gäld, skall det enligt beredningens förslag anstå med försälj-

ning i avvaktan på att det visar sig, om villkoret uppfylls eller inte. Fordran pä utestående köpeskilling ingår i utmätningen och skall betalas till utmät- ningsmannen eller ÖE. Uppfylls villkoret, blir det inte tal om försäljning av fastigheten och utmätningssökanden får hålla sig till den rätt, dvs. vanligen endast köpeskillingsfordran, som överlåtaren hade mot förvärvaren. av fas- tigheten. Enligt beredningen skall överexekutor i sådant fall driva in eller bjuda ut vad som alltjämt omfattas av utmätningen i den ordning som gäl- ler beträffande utmätt fordran eller rättighet.

När visst område eller fastighet med undantag av visst område har överlå- tits och avstyckning ännu inte har skett, torde det visserligen vara klart, att "verlåtaren kommer att behålla viss fast egendom. Men exekutiv försäljning därav är då förenad med vissalsvårighetcr. F. 11. torde överlåtarens rätt till den del som har behållits kunna utmätas och säljas enligt vanliga regler om försäljning av fast egendom. Vad som överlåtits före utmätningen går då vid sidan och omfattas inte av den exekutiva försäljningen. Beredningen menar, att denna ordning inte kan bestå orubbad sedan JB har genomförts. Om den villkorliga överlåtelsen inte blir gällande, måste den därigenom sålda egendo- men återförenas med överlåtarens kvarvarande egendom, men om denna då redan exekutivt sålts för sig kan inroparen inte göra anspråk på att utan vi- dare få även den tidigare villkorligt överlåtna egendomen. Å andra sidan bör fastighetsdelarna inte ligga på skilda händer. Det förekommer enligt uppgift att motsvarande situation vid frivillig försäljning av överlåtarens rätt regle- ras på det sättet att den som förvärvar hans återstående egendom även iklä- der sig överlåtarens skyldigheter med anledning av den tidigare villkorliga överlåtelsen och jämväl förvärvar möjligheten att återfå den villkorligt över- låtna egendomen, om den överlåtelsen inte står sig. Om det villkorliga fånget inte blir gällande, kommer alltså fastighetsdelarna att återförenas hos den som förvärvat överlåtarens återstående del av fastigheten. Denna ordning bör tjäna som mönster för förfarandet vid exekutiv försäljning. Enligt bered- ningens förslag skall emellertid i första hand avvaktas, om den villkorliga försäljningen går i lås, dvs. om avstyckning kan genomföras. Det kan emellertid befaras, att avstyckningsförfarandet ibland tar så lång tid att det vore orimligt att stoppa det exekutiva förfarandet tills saken blir klar. För— slaget ger därför möjlighet att sälja utmätt fastighet, från vilken visst områ— de villkorligt har överlåtits, om det inte utan betydande tidsutdräkt kan av- vaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Utmätningen skall i detta fall formellt avse hela fastigheten. Också försäljningen skall gällahela fastigheten men förbehåll skall ske för den rätt till det sålda området som tillkommer förvärvaren av detta. Försäljningen skall omfatta även överlåtarens rätt mot den som villkorligt förvärvat området. I övrigt skall tillämpas vanliga regler om försäljning av fast egendom. Förslaget innebär, att 0111 det villkorliga fånget till området inte blir gällande, den som inropat den utmätta fastighe— ten också blir ägare till nämnda område. Inroparen skall enligt förslaget även

svara för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren av området enligt dennes fångeshandling.

Den rätt förvärvaren har vid villkorlig överlåtelse av fastighet kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans borgenärer och villkorligt överlåten fastighet skall alltså kunna utmätas hos förvärvaren. Med hänsyn till att för- värvaren så länge hans rätt är villkorlig inte kan belasta fastigheten med in— teckning utan samverkan med överlåtaren eller upplåta särskild rättighet till fastigheten annat än villkorligt anser beredningen att försäljning av förvär- varens rätt regelmässigt kan ske utan användande av den ordning som an- nars gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår därför, att försäljning av förvärvarens villkorliga rätt får ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt 'ättighet. Den som förvärvar gäldenärens rätt skall enligt förslaget svara för dennes skyldigheter i enlighet med gäldenärens fångeshandling. Medan gäldenärens rätt är villkorlig, kan det vara osäkert hur mycket den är värd och försäljning enligt reglerna om försäljning av utmätt rättighet kan därför medföra att hans rätt säljs till un- derpris. Det bör därför finnas möjlighet att ge anstånd med försäljningen. Enligt beredningsförslaget får ÖE ge sådant anstånd, om det utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Om villkoret uppfylls innan försäljning har skett, skall denna äga rum i den ordning som i allmänhet gäller om försäljning av fastighet. Om det villkorliga förvärvet går åter innan gäldenärens rätt enligt fångeshandlingen har sålts, skall ÖE enligt förslaget låta driva in eller bjuda ut till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen. Om villkoret uppfylls sedan gäldenärens villkorliga rätt sålts, kommer den som har ropat in gäldenärens rätt att bli ägare till den överlåtna fastigheten resp. det överlåt— na omrädet.

Med hänvisning till sitt förslag att fast egendom skall kunna säljas exeku— tivt under hand påpekar beredningen, att vad som nu har sagts om den som har inropat fast egendom på auktion är tilllämpligt också på den som har köpt fastighet vid underhandsförsäljning.

Tas villkorligt överlåten fastighet i mät hos överlåtaren eller förvärvaren för fordran som fastigheten på grund av upplåtelse av panträtt eller på an- nan grund svarar för oavsett vem som äger fastigheten, föreligger inte någon anledning att sälja fastigheten i annan ordning än den vanliga.

2.4.3 Remissyttrandena. De regler som beredningen har föreslagit för det fall att utmätning av fast egendom, som har överlåtits villkorligt skall ske hos överlåtaren eller förvärvaren har i allmänhet inte föranlett några erinringar under remissbehandlingen. Hovrätten för Västra Sverige anser dessa vara väl underbyggda och innebära en god lösning av de problem som uppkommer. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner däremot förslaget att förvärvarens vill— korliga äganderätt skall få säljas i den ordning som gäller för exe-kutiv för-

säljning av lös egendom vara mindre tillfredsställande. Enligt länsstyrelsen måste det vid sådan försäljning bli mycket svårt att bedöma hur mycket den villkorliga äganderätten är vård och följaktligen praktiskt taget omöjligt att avgöra vilket bud som kan godtas. Länsstyrelsen i Jämtlands län berör i sitt yttrande förslaget att utmätt fastighet får sälj as även om visst område av fas- tigheten före utmätningen har överlåtits villkorligt och ställer sig tveksam till regeln att den som ropar in sådan fastighet också blir ägare till området, om den villkorliga överlåtelsen av detta inte blir gällande. Även om inroparen i princip skall svara för gäldenärens skyldigheter gentemot förvärvaren av om— rådet, förefaller det länsstyrelsen sannolikt att ovissheten om den slutliga äganderätten till området kan inverka menligt på det pris som bjuds vid auk- tionen.

2.5. Exekution på grund av gemensam inteckning

2.5.1 Gällande rätt. Enligt gällande rätt kan samma fordran intecknas i två eller flera fastigheter vare sig fastigheterna tillhör samma eller skilda ägare. Intecknandet kan ske samtidigt eller vid olika tidpunkter och kan avse fas- tigheter i samma eller olika inskrivningsområden. Det är också möjligt att gemensamt inteckna ideella andelar i fastighet. Gemensamt inteckningsan— svar kan också uppstå genom att intecknad fastighet delas. Reglerna i IF om fördelningen av gemensamt intecknadc fastigheters an- svar utgår i princip från att varje fastighet i första hand (primärt) svarar för en viss, med hänsyn till förhållandena vid den gemensamma ansvarighetens tillkomst fixerad del av inteckningsbeloppet. Uppstår brist i någon fastighet, tas bristen ut i de andra fastigheterna. I andra hand (sekundärt) är alltså ansvaret solidariskt. Det primära ansvaret fördelas i förhållande till de gemensamt intecknade fastigheternas värden (32 5 första stycket IF). Värdet bestäms i första hand av vad som i detta avseende kan ha angivits i inteckningshandlingen. Om värdet inte angivits på detta sätt blir i andra hand taxeringsvärdena året fö- re inteckningsansökan eller, om sådana värden inte finns, de värden som därefter först åsätts, avgörande för ansvarsfördelningen. Om även taxerings- värden saknas får man gå på de saluvärden som utmätningsmannen åsätter fastigheterna före exekutiv auktion (jfr 79 å UL). Motsvarande regler gäller i fråga om fördelningen av det sekundära ansvaret (32 5 andra stycket IF)

Ett betydelsefullt undantag från den angivna ansvarsfördelningen gäller i fråga om vissa avsöndringar och avstyckningar. Dessa svarar nämligen en— dast i den mån full betalning inte utgår ur stamfastigheten. De har sålunda endast subsidiärt ansvar. Beträffande avstyckningar förutsätts dock att slamfastighet och avstyckning inte längre är i samme ägares hand. Beträf- fande avstyckningars och avsöndringars inbördes ansvar gäller att den styck- ningslott varå lagfart senast söks skall gå först i betalning. Om lagfart sökts

samma dag är överlåtelsedagen avgörande (37 g 3 mom. första stycket och 5 mom. IF).

Vid exekutiv försäljning av samintecknad fastighet på begäran av annan än innehavaren av gemensam inteckning har denne rätt att dra in övriga fas- tigheter eller någon av dem i. försäljningen (35 5 IF). På detta sätt kan det utrönas om brist kan uppstå, för vilken det ursprungliga exekutionsobjektet svarar. Yrkandet skall framställas i lagsökningsväg och bevis om att så skett skall inges till auktionsförrältaren inom bevakningstiden. Underlåter inteck- ningshavaren att utnyttja sin indragningsrä'tt, får han inte ur köpeskillingen för den fastighet som skall säljas uppbära det belopp som annars i första hand skulle ha utgått ur ej indragen fastighet, om denna erbjudit full betal- ning. Särskilda bestämmelser om exekution i gemensamt intecknadc fastig- heter ges i UL. Också 1 IF finns bestämmelser, som rör sådan exekution. De exekutionsrättsliga bestämmelserna anknyter till de nyss nämnda bestäm- melserna om ansvarsfördelning mellan gemensamt intecknadc fastigheter. Samtidigt har man vid utformningen av reglerna beaktat särintressen som kan finnas i ett gemensamt intecknat fastiglietskomplex. Detta har bl. a. för- anlett särskilda regler om utropsordningen när flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas samtidigt på exekutiv auktion. Reglerna härom förut- sätter att såväl särutrop av fastigheterna som gemensamt utrop kan komma till stånd (jfr 121 & UL).

2.5.2 Den i JB föreslagna ordningen. JB innehåller regler som gör det möjligt att ocksåi fortsättningen låta två eller flera fastigheter svara gemen- samt för inteckning. Liksom f . n. uppkommer gemensamt ansvar när inteck- ning avser flera fastigheter eller när intecknad fastighet delas. Möjligheterna att få till stånd gemensam inteckning har emellertid begränsats. Ansökan om inteckning får sålunda avse flera fastigheter gemensamt endast om de är i en ägares hand och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område. An- går ansökan om gemensam inteckning fastighet som svarar för beviljad eller sökt inteckning måste ansökningen för att kunna beviljas avse samma fasta egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte svarar för inteckningen (22 kap. 2 5 andra stycket). Reglerna syftar till att såvitt möjligt begränsa gemensamma inteckningar till faslighetskomplex som är i en ägares hand och likformigt besvärade av inteckningar. Beträffande ansvarsfördelningen mellan gemensamt intecknadc fastighe— ter innehåller JB regler som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. Möjligheten att ange ansvarsfördelningen i inteckningshandlingen föreligger dock inte enligt JB (jfr 6 kap. 10 och 11 55). Regler om indrag- ningsrätt har inte tagits upp i JB.

2.5.3. Lagberedningen. Den utformning reglerna om genemsam inteckning fått i JB, gör att de svårigheter på det exekutionsrättsliga planet som är

förenade med sådana inteckningar blir mindre framträdande. Helt har de emellertid inte kunnat undanröjas. Sålunda måste man alltjämt räkna med äldre särinteckningar. Vidare kommer särintressen att kunna finnas till följd av äldre eller nya upplåtelser av nyttjanderätt eller servitut osv. Det kan inte heller hindras, att ett homogent komplex splittras genom att det kommer på olika händer, även om regelsystemet i allmänhet avser att tvinga fram en uppordning av inteckningsförhållandena. Gemensamma inteckningar kom- mer också att i framtiden ibland slås sönder på olika sätt, t. ex. genom ex- propriation och exekutiv försäljning.

Om gemensam inteckning gäller i homogent intecknadc fastigheter, kan man enligt beredningen räkna med att exekution kommer att riktas mot hela det intecknade fastighetskomplexet. Beredningen har övervägt, huruvida det borde stadgas förbud för borgenären att rikta exekutionen mot allenast når gon eller några av de intecknade fastigheterna. Eftersom det under lång tid framåt kommer att på grund av äldre åtgärder råda inteckningsförhållanden som inte är förenliga med ett sådant förbud och det också i framtiden kan tillkomma omständigheter som gör att separat exekution ä1 motiverad, vill beredningen emellertid inte föreslå något sådant förbud. Enligt beredningen bör det sålunda överlämnas åt borgenären att avgöra vad som i det särskilda fallet är lämpligast. Risken att han genom någon åtgärd åstadkommer en onödig försämring av inteckningsförhållandena förefaller beredningen vara ringa.

Innehavare av gemensam inteckning kan inte vid separat exekution riktad mot en av fastigheterna enligt gällande ordning få ut mer ur fastigheten än som motsvarar det belopp för vilket fastigheten primärt svarar i förhållande till övriga intecknadc fastigheter. Beredningen har övervägt möjligheten av att under vissa bestämda förutsättningar —— främst krav på gemensam ägare och homogen inteckningsbelastning såvitt angår inteckningar med lika eller sämre rätt —-— ge borgenären rätt att ta ut hela pantbrevets be10pp ur en fas- tighet, i den mån dess värde förslår därtill. En sådan möjlighet skulle minska exekutionskostnaderna. Det har emellertid synts angeläget att såvitt möjligt undvika nya regler som kan bidra till att ytterligare komplicera den ordning som systemet med gemensamma inteckningar med nödvändighet drar med sig. Något krav på införande av den antydda exekutionsmöjligheten har inte framställts och eventuella behov som skulle kunna tillgodoses kan förmodas vara ringa.

De nuvarande reglerna i 35 5 IF om indragning av annan fastighet i cxeku- tivt förfarande riktad mot en gemensamt intecknad fastighet gör det möjligt för innehavare av gemensam inteckning att. göra det solidariska ansvaret för den gemensamma inteckningen gällande i fastigheterna. Indragningsrätten används f. n. antagligen sällan och användningen kan antas bli ännu säll- syntare efter genomförandet av JB. Möjligheten till indragning kan emeller- tid inte avvaras och föreligger därför också enligt beredningens förslag. ln-

dragning bör ses som en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram. Det passar också av andra skäl mindre väl att hänskjuta frågan om indragning till lagsökning hos rätten. Beredningen föreslår därför, att öE skall pröva fråga om indragning.

I fråga om förfarandet, när två eller flera gemensamt intecknadc fastighe- ter samtidigt skall säljas exekutivt föreslår beredningen ett system som i lik- het med vad som nu gäller förutsätter både särutrop och gemensamt utrop. Om det inte finns särintressen som måste beaktas, skall det enligt bered- ningen som regel endast ske gemensamt utrop på grundval av en för fastighe- terna gemensam sakägarförteckning. När särintressen finns, måste fastighe- terna som regel utropas var för sig. Enligt beredningens förslag skall då också särskild sakägarförteckning upprättas för varje fastighet. Efter särut- rop skall, när det behövs, följa gemensamt utrop. Beredningen har emellertid sökt att begränsa möjligheten av dubbla utrop till så få situationer som möj- ligt. Dubbla utrop torde dock i de komplicerade situationerna nästan aldrig kunna undvaras. Att förbjuda dubbla utrop i de enkla situationerna innebär enligt beredningen å andra sidan inte någon större fördel från arbetssyn- punkt. Även om någon lättnad skulle vinnas, måste fördelen därav vägas mot att dubbla utrop kan ge bättre resultat av försäljningen. Beredningen anser, att man inte kan bortse från sistnämnda förhållande, och har därför inte nått något större resultat i sin strävan att begränsa utropen.De regler be- redningen föreslår överensstämmer därför i sak väsentligen med vad som nu gäller. Reglerna har dock i beredningens förslag fått en utformning som gör dem väsentligt lättare att handskas med än de nuvarande reglerna. Enligt be- redningen torde det normala framdeles ändå böra bli, att endast gemensamt utrop behöver ske när homogent gemensamt intecknade fastigheter skall säl- jas. Om endast gemensamt utrop behöver ske bör det enligt beredningen inte vara nödvändigt att upprätta mer än en gemensam sakägareförteckning.

2.5.4 Remissyttrandena. Vad beredningen har anfört i denna del har godta— gits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Länsstyrelsen i Malmöhus län delar beredningens uppfattning att indrag— ning av annan intecknad fastighet bör ses som en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram och biträder därför förslaget att yrkande om indragning skall prövas av ÖE i stället för som hittills av rätten. Länsstyrelsen i Väster— bottens län finner det vara onödigt att gå över lagsökningsförfarande för att få indragning till stånd. Enligt denna länsstyrelses mening kan ÖE mycket väl på grundval av det material som har skaffats in i ett ärende pröva frågan om indragning.

2.6 Exekution i andel av fastighet

2.6.1 Gällande rätt. Något hinder finns inte i IE mot inteckning av kvotdel av fastighet. Enligt praxis gäller emellertid den begränsningen att fastighets— ägaren mäste inteckna hela sitt innehav. Detta torde gälla även om delar av hela innehavet lagfarits särskilt. I detta sammanhang bortses från sådana fall då andelsinnehav följts av sämj edelning. Andel av fastighet kan enligt gällande rätt även tas i mät för ägarens gäld. Även i detta avseende gäller emellertid att, om en person äger en hel fastig- het, utmätning inte får begränsas till andel av fastigheten annat än på grund av att andelen är intecknad för sig. I princip är förfarandet vid utmätning av andel av fastighet och det förfarande som följer på utmätningen detsamma som när hel fastighet utmäts. Andel av fastighet säljs sålunda exekutivt i samma ordning som gäller för hel fastighet. Andel i tomträtt antas däremot skola utmätas som rättighet och alltså säljas exekutivt i den ordning som gäl- leri fråga om försäljning av utmätt rättighet, vilket bl. a. har förklarats med, att andel i "tomträtt, till skillnad från andel i fasighct, inte kan bli föremål för särskild inteckning.

2.6.2 Den i JB föreslagna ordningen. Enligt JB får ansökan om inteckning inte avse andel av fastighet (22 kap. 2 5 andra stycket). Detsamma gäller för inteckning i tomträtt (22 kap. 15 5). Enligt en särskild övergångsbestäm- melse är andelsinteckning utan verkan i andelen 0111 fastigheten säljs på exe- kutiv auktion (29 å andra stycket JP).

2.6.3 Lagberedningen. Mot bakgrunden av bestämmelserna i JB tar bered- ningen till övervägande upp frågan om andel i fastighet skall få utmätas för sig. Om utmätning inte får ske, skulle andel i fastighet inte kunna angripas an- nat än genom konkurs. En sådan svårighet bör inte skapas. Dessutom kom— mer frågan om andelens försäljning tillbaka i konkursen. Det kan här vara fråga om mycket praktiska fall, såsom då två makar gemensamt köpt en fas- tighet eller syskon tillskiftals var sin andel i en ärvd fastighet. Andel i fastig- het måste sålunda enligt beredningens mening kunna angripas genom utmät- ning och nägot förhud däremot vill beredningen inte ställa upp. Några särskilda regler om hur utmätning av andel i fastighet skall gå till finner beredningen inte behövliga. Det får liksom enligt gällande lag anses klart att, om en person äger hel fastighet, utmätning regelmässigt inte får be— gränsas till andel av fastigheten annat än på grund av särskild inteckning i andelen. På motsvarande sätt får, när en person äger andel av fastighet, ut- mätning regelmässigt inte begränsas till viss del av andelen. I fråga om reali- sationen av utmätt andel är det däremot mera tveksamt hur man bör förfara. Denna tvekan hänför sig inte till det fallet att (len som har pantbrev i fastig-

het som ägs av flera begär att fastigheten tas i mät. Därtill är han berättigad, om de aktuella ägarna gemensamt pantförskrivit fastigheten eller tidigare ägare gjort det. Borgenär med förmånsrätt enligt 8 % FRO (jfr 17 kap. 65 HB) har samma rätt till utmätning. Frågan gäller i stället det fallet att ut- mätning av andel äger rum för fordran som inte är förenad med panträtt på grund av inteckning eller förmånsrätt av det slag som nyss har nämnts. Det mest praktiska fallet är, att makes andel tas i mät. Om båda makarna svarar för den aktuella fordringen, kan det tänkas att båda makarnas andelar tas i mät för fordringen. I den situationen anser beredningen att andelarna utan vidare kan sälj as gemensamt. I fall då bara ena makens andel blivit utmätt kan det däremot enligt beredningens mening inte vara tillfredsställande att man, såsom nu antas vara förhållandet beträffande andel i tomträtt, skall vara hänvisad till att sälja andelen i den ordning som gäller för försäljning av rättighet. Försäljning i sådan ordning gör det sålunda inte möjligt att un- der konkurs låta borgenärer med förmånsrätt enligt 12 eller 13 & FRO (jfr 17 kap. 4 5 HB) få betalning före borgenärer med panträtt i fastigheten, ef- tersom de senares panträtt inte torde rubbas genom försäljningen. Även om förmånsrätten enligt nämnda lagrum är besvärande för fastighetskrediten måste det enligt beredningen vara praktiskt möjligt för borgenärerna att få åtnjuta den. Det är dessutom sannolikt ogynnsamt för utmätningssökanden och kanske även för andelsägaren, att dennes rätt säljs som lös egendom. Den som köper andelen vet inte så noga vad han ger sig in på, och detta kan lätt leda till att andelen säljs till underpris.

Beredningen föreslår att, när andel tagits i mät, även återstoden av fastig- heten skall få säljas i det exekutiva förfarandet. Den som har andel av fastig- het får redan nu enligt samäganderättslz-igen räkna med att hela fastigheten bjuds ut till försäljning. Det förefaller då beredningen inte vara alltför över- raskande att, om annans andel tagits i mät, det exekutiva förfarandet kan leda till att hela fastigheten går till försäljning, därvid bl. a. envar andels— ägare har möjlighet att bjuda på fastigheten. Yrkande om gemensam försälj- ning skall enligt beredningens förslag kunna framställas hos ÖE av utmät— ningssökanden, andelens ägare eller annan delägare. Om andelens ägare är i konkurs, kan yrkandet framställas av konkursförvaltaren. Yrkandet skall enligt beredningens förslag prövas av ÖE enligt de grunder som enligt 6 och 7 55 lagen (1904: 48 s. 1) om. samäganderätt gäller när delägarei fastigheten vill att fastigheten skall säljas. Den som enligt gällande lag har förvärvat andel exekutivt, kan därefter göra ansökan om försäljning av hela fastighe- ten cnligt samäganderättslagen och förstaget innebär sålunda att man sam- manför två led i ett gemensamt förfarande.

Det förhållandet att yrkande att hela fastigheten skall säljas skall prövas enligt samäganderättslagens regler innebär att det inte är givet att yrkande skall bifallas. 6 och 7 53" i lagen innebär sålunda att fastighet på delägares be- gäran skall bjudas ut till försäljning, om inte annan delägare visar synner-

liga skäl till anstånd, samt att det förhållandet att fastigheten kan bli före- mål för laga skifte kan utgöra hinder mot försäljning. Om ÖE avslår yrkande om försäljning av hela fastigheten medför detta enligt beredningens förslag att den utmätta andelen skall säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av rättighet. Detsamma skall gälla, om något yrkande inte fram- ställs. Bifalls å andra sidan ett sådant yrkande skall hela fastigheten räknas som utmätt och säljas när beslutet har vunnit laga kraft.

De regler som enligt förslaget sålunda skall gälla beträffande försäljning av andel i fastighet anser beredningen också böra tillämpas vid försäljning av andel i tomträtt.

Beredningen erinrar om att det har varit vanligt, att fastigheter har sämj e- delats och att delägare har ansetts ensam ägare.. till lott som utlagts på mar— ken. Beredningen utgår från att sämjedelning blir legaliserad i den omfatt— ning som man anser att den kan godtas och att sämjelotten i så fall inte skall behandlas som andel av fastighet utan som hel fastighet.

2.6.4 Remissyttrandcna. Beredningens förslag i denna del och uttalandena i anslutning till dem har godtagits eller lämnats utan erinran i så gott som alla remissyttrandena. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att förslaget att återstoden av fastighet skall kunna dras in i försäljningen när andel i den har utmätts innebär ökade möjligheter att uppnå ett sådant resultat att sökanden får be- talning för sin fordran. Med nuvarande regler inträffar det enligt länsstyrel- sen inte sållan att utmätt fastighetsandcl inte kan säljas, därför att det sak- nats intresse av att förvärva en ideell andel. Länsstyrelsen anser därför för- slaget i denna del vara mycket värdefullt. Hovrätten för Övre Norrland tillstyrker att yrkande om att återstoden av fastighet skall säljas när andel i fastigheten har utmätts skall prövas enligt samäganderättslagen. Hovrätten anser emellertid att prövningen bör göras av allmän domstol. Utöver fall som omnämns i 9 5 i den nämnda lagen kan i fråga om ägarnas förhållanden komma upp frågor som det inte bör åläggas ÖE att pröva. Hovrätten vill därför föreslå, att ÖE i stället åläggs att hänvisa sökanden, andelens ägare eller annan andelsägare som framställt begäran om samtidig försäljning att inom viss tid väcka "talan vid allmän domstol. I avbidan på sakens prövning bör förrättningen vila. Hovrätten påpekar att 6 och 7 55 samäganderättslagen måste ändras för att ntmätningssökanden skall kunna föra sådan talan.

2.7. Ägarhypotek

2.7.1 Gällande rätt. Ägarhypotek är enligt gällande lag en tillgång som kan bli föremål för utmätning och som också ingår i konkursbo. Om fastighets— ägaren innehar en obelånad inteckning, sker utmätning och försäljning enligt

de vanliga regler som gäller för lös egendom. Är inteckning belånad genom att den har överlåtits till borgenär eller lämnats som pant, men tillkommer en del av det värde den representerar fastighetsägaren, [. ex. på grund av av- betalning, föreligger vid utmätning liksom vid konkurs rätt att bryta ut ägar- hypoteket (jfr 27 & IF och 91 5 UL). Utbrytning innebär, att inteckningsrät- ten frigörs från sambandet med den ursprungliga inteckningshandlingen till ett belopp som motsvarar ägarhypoteket och att en särskild inteckning för det uthrntna beloppet utfärdas. Den nya inteckningshandlingen realiseras därefter enligt de regler som gäller för lös egendom. Också fastighetsägaren har rätt till utbrytning av ägarhypotel—z, men endast om annat inte har eller inte kan anses ha avtalats med borgenären (26 5 IF).

2.7.2 Den i JB föreslagna ordningen. Som tidigare anförts har i JB tagits upp bestämmelser om ägarhypotek som i huvudsak överensstämmer med , motsvarande regler i IF. JB innehåller dock inte några regler om utbrytning av ägarhypotek. Föredragande departementschefen anförde vid remissen till lagrådet att det väsentliga skälet till att man år 1912 förde in ägarhypoteket i svensk rätt var en strävan att underlätta förfarandet vid exekution i fastig— het, särskilt fastställandet av lägsta budet. Vidare framhölls att ägarhypote- ket väsentligen har sin betydelse på det exekutionsrättsliga planet och att en omprövning av ägarhypoteket därför i viss män skulle föregripa beredning- ens pågående arbete på reglerna om fastighetsexekution. Med hänsyn härtill ansågs det inte finnas anledning att på sakens dåvarande ståndpunkt i ägar- hypoteksfrågan avvika från gällande rätt.

2.7.3 Lagberedningen. De skäl för att införa ägarhypoteket som åberopades i samband med 1912 års lagstiftning gäller alltjämt, även om ägarhypoteket i praktiken kanske inte så ofta spelar någon roll när det kommer till exeku- tion. Det skulle enligt beredningen vara förenat med bestämda risker och olä- genheter att avskaffa ägarhypoteket. Ett system enligt vilket inteckningsha— vare med sämre rätt rycker upp, t. ex. när ett belånat pantbrev inlöses, men fastighetsägaren ändå kan när som helst utge pantbrevet på nytt, är långt ifrån tillfredsställande och vållar en rad svårigheter. Man kunde möjligen i och för sig tänka sig ett system, enligt vilket pantbrev och motsvarande in- teckning blir verkningslösa när ett lån löses. En sådan ordning är emellertid oförenlig med systemet i JB som förutsätter att panlbreven skall överleva de aktuella lånen, och skulle överhuvud åstadkomma en djupgående omvälv- ning av JB och reglerna om fastighetsexekution. Beredningen erinrar om att ägarhypotek finns även i fråga om luftfartyg och intecknadc reservdelar därtill samt att det beträffande vanliga fartyg väntas förslag från sjölags- kommittén om lagstiftning som skulle komma att införa ä garhypotek beträf- fande sådana inteckningsobjekt. Beredningen anser det såluiula-ofrånkom- ligt att beträffande ägarhypoteket följa de grundlinjer på vilka JB bygger.

Beredningen har inte någon anledning föreslå att ägarhypotek skall få bry- tas nt. Det är emellertid enligt beredningen uppenbart, att det värde som ägarhypotek representerar, vare sig pantbrevet är helt obelånat eller endast delvis belånat, måste vara tillgängligt för fastighetsägarens borgenär såväl vid utmätning som i konkurs. Detsamma gäller, om gäldenären bara har ideell andel i ägarhypotek, t. ex. då makar som är samägare till fastighet har pantbrev liggande obelånat. Om utmätning av ägarhypotek hindras, kunde situationen utnyttjas av ägaren på ett otillbörligt sätt. Genom att inteckna sin fastighet till fulla värdet kunde han t. ex. utan att belåna pantbre- ven, hindra sina oprioriterade borgenärer att komma åt den med pantbreven blockerade delen av fastighetens värde annat än genom konkurs.

När ägarhypotek tas i mät, skall enligt beredningens förslag panbrevet tas i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar pantbrevet, för- bud meddelas innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmätnings- mannen. Pantbrev är enligt JB inte någon värdehandling i vanlig mening och medför inte i och för sig någon rätt för innehavaren. Man kan därför inte ta i mät och säl j a själva pantbrevet. Det måste sökas andra vägar att realisera det värde som man vill komma åt med utmätningen.

Enligt beredningens förslag skall två möjligheter stå till buds. Den ena är, att borgenären begär att fastigheten tas i anspråk. Beslut härom skall inne- bära, att även fastigheten anses utmätt för borgenärens fordran. Genom ut- mätning av ägarhypoteket har borgenären fått förmånsrä tt i detta enligt 10 å FRO (jfr. 17 kap. 8 & HB). Genom beslutet att fastigheten tas i anspråk får borgenären vid realisation av fastigheten möjlighet att åtnjuta den förmåns- rätt som pantbrevet representerar. Det kan emellertid ibland vara onödigt hårt att skrida till försäljning av fastigheten. Borgenären kan kanske låta sig nöja med den säkerhet som innehav av pantbrevet kan erbjuda. Enligt förslaget skall därför borgenär också ha möjlighet att begära, att utmätt pantbrev av utmätningsmannen pantförskrives till säkerhet för borgenärens fordran. En sådan möjlighet har även betydelse bl. a. för innehavare av pant- brev med sämre rätt som är intresserad av att försäljning undviks. Sådan panlhavare bör kunna utlösa utmätningssökanden, om denne vill driva sa- ken till försäljning. Om utmätningen av ägarhypoteket endast ger rätt att få fastigheten såld, kan panthavaren emellertid inte genom utlösning hindra försäljning utan att uppge den med utmätningen förvärvade säkerheten i ägarhypoteket. Har utmätningssökanden begärt att fastigheten tas i anspråk, kan enligt förslaget en panthavare som utlöst honom begära pantförskriv- ning av ägarhypoteket och återkalla framställningen om att fastigheten skall tas i anspråk. Han behöver alltså enligt förslaget inte uppge den genom ut— mätning förvärvade säkerheten för att undvika försäljning.

De båda angivna möjligheterna står enligt förslaget till buds även när pantbrev är belånat och en del av pantbrevets belopp är ägarhypotek. Bered- ningen räknar dock knappast med att utmätning av sådant ägarhypotek

kommer att äga rum annat än rent undantagsvis, om inte själva fastigheten redan är utmätt. Liksom f. 11. kan det däremot väntas förekomma allt emel- lanåt, att ägarhypotek tas i mål i samband med exekutiv försäljning av fas— tigheten.

Ideell andel i ägarhypotek skall enligt beredningens förslag visserligen kunna tas i mät men den får inte pantförskrivas för sig. Liksom den som äger andel i fastighet inte kan ta ut inteckning i andel av fastigheten eller pantförskriva andel av pantbrev får inte heller utmätningsmannen enligt förslaget pantsätta andel av ägarhypotek. Om även den eller de återstående delägarna i fastigheten svarar för utmätningssökandens fordran, bör emel- lertid utmätning kunna äga rum av hela ägarhypoteket och detta även kunna pantförskrivas. Det är inte avsett, att förslaget skall lägga hinder i vägen för ett sådant förfarande.

Beredningen påpekar att den som fått utmätning av andel i ägarhypotek enligt förslaget kan komma till sin rätt genom att begära, att däremot sva— rande andel av fastigheten tas i anspråk. Han kan därefter gå ett steg vidare och begära, att hela fastigheten säljs "för delägarnas gemensamma räkning. Om sådant yrkande inte framställs eller inte vinner bifall, får fastighetsande- len sälj as i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet. En så- dan ordning kan synas komplicerad. Den förebygger emellertid, att andel i ägarhypotek blir oåtkomlig för borgenärerna, och man behöver inte räkna med att förfarandet skall behöva utnyttjas annat än undantagsvis. Om tvångsmöjlighet finns att komma åt andelen, kan en gåldenär som annars skulle göra svårigheter antas medverka till att andelen ställs till borgenä- rernas förfogande. Beredningen har inte kunnat finna någon annan väg som tillgodoser borgenärernas berättigade krav utan att bryta med de principer som lagts till grund för JB.

2.7.4 Remissyttrandena. Beredningens uppfattning att ägarhypoteket bör behållas i den utformning det har fått i JB har inte mött någon invändning under remissbehandlingen. Likaså har beredningens åsikt att utmätning av ägarhypotek inte skall hindras men att utbrytning av ägarhypotek i samband med utmätning eller i övrigt inte skall få ske lämnats obestridd. Den ordning som beredningen föreslår när det gäller att realisera utmätt ägarhypoteks värde, dvs. att utmätningssökanden får möjlighet att välja mellan att begära att fastigheten tas i anspråk för hans fordran eller att få ågarhypoteket överlämnat till sig som pant för sin fordran, har godtagits el- ler lämnats utan erinran av det övervägande flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen mellan ombuds- män hos Sveriges landshypoteksinstitntion, advokatsamfundet, Sveriges in- dustriförbund, Sveriges lantbrulcsförbund och flertalet länsstyrelser. Läns— styrelsen i Älvsborgs län finner de föreslagna reglerna mycket tilltalande.

Länsstyrelsen framhåller, att den nuvarande ordningen som innebär att ut- mätt ägarhypotek kan säljas enligt bestämmelserna om lös egendom inte är tillfredsställande, eftersom man då inte kan få ut ett pris som motsvarar fordringens värde. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare tillstyrker också vad beredningen har föreslagit. Som motiv för sin stånd- punkt anför föreningen liknande synpunkter som den nämnda länsstyrel— sen. Föreningen påpekar sålunda att det, när utmätt ägarhypotek utbjuds till försäljning, föreligger risk för att verkliga eller befarade juridiska kom- plikationer verkar avhållande på köpare. Det saknas enligt föreningen inte exempel på att inteckning, som har utmätts hos fastighetsägaren, har sålts till uppenbart underpris. Föreningen hälsar med tillfredsställelse att sådant i framtiden förhindras.

Länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län anser att de före- slagna reglerna om hur utmätt ägarhypoteks värde skall realiseras kommer att göra förfarandet mer komplicerat än det nu är. Samtidigt framhålls att detta knappast går att undvika med hänsyn till den karaktär som pantbrev får enligt den föreslagna lagstiftningen. EON och kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt anser däremot att beredningens förslag beträffande ägarhy- potek från det exekutiva förfarandets synpunkt innebär en förenkling. Emel- lertid är det dessa remissinstansers uppfattning att de föreslagna reglerna sannolikt kommer att medföra att den som har fått ägarhypotek utmätt får vänta längre innan han får betalt för sin fordran. Det påpekas sålunda, att utmätningssökanden när ett ägarhypotek nu tas i mät inte behöver vidta nä- gon åtgärd för att få betalning för exekutionsfordringen. Han har endast att vänta på redovisning från utmätningsmannen. Enligt de föreslagna reglerna måste borgenären efter utmätning av ägarhypotek först fatta ett beslut, inne- bärande antingen att fastigheten skall tas i anspråk eller att utmätningsman— nen skall pantförskriva det utmätta pantbrevet till säkerhet för borgenärens fordran. Välj er borgenären det första alternativet har han att invänta fastig- hetens exekutiva försäljning och i samband därmed bevaka sin fordran. Väl- jer han det andra alternativet måste han, om pantförskrivningen inte direkt leder till betalning, skaffa sig en exekutionsurkund på den pantförskrivna fordringen och begära utmätning och försäljning av fastigheten. Enligt båda alternativen kan avsevärd tid förflyta, innan utmätningssökanden får betalt. Mot bakgrunden av detta anser EON och den nämnda kronofogdemyndighe- ten de föreslagna reglerna inte vara helt tillfredsställande från borgenärens synpunkt.

I yttrandet från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa framhålls att beredningens förslag kan komma att föra med sig att fast egendom i ökad ut- sträckning utnyttjas som exckutionsobjekt av borgenär utan särskild för— månsrätt. Eftersom stadshypoteksinstitutionen inte har intresse av att. ut- lämnade lån betalas i förtid, anses detta vara en mindre önskvärd konse- kvens av de föreslagna reglerna.

2.8 Beskrivning och värdering: av utmätt fastighet m. m.

2.8.1 Gällande rätt. När fast egendom har blivit utmätt eller är att anse som utmätt, åligger det utmätningsmannen att upprätta beskrivning över egen- domen. Vid sin beskrivning skall utmätningsmannen särskilt ange tillbehör till fastighet i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak (79 5 UL). I samband med beskrivningen av fastigheten skall utmätningsmannen av- fordra fastighetsägaren de handlingar som visar hans äganderätt och i övrigt tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende. Utmätningsman- nen skall också avfordra fastighetsägaren uppgifter om vilka som har ford- ringar Och rättigheter som bör iakttas vid försäljningen. Han skall också på annat sätt söka utröna vad som hör till fastigheten. Värdering av fastigheten är obligatorisk. Den skall göras av utmätnings- mannen i samband med utmätningen eller som följ dåtgärd till denna. Utmäts flera fastigheter på en gång, skall de beskrivas och värderas var för sig. Är utmätt fastighet gemensamt intecknad med annan eller andra fastigheter och befinns det att någon av dem inte har särskilt taxeringsvärde, skall samt- liga samintecknade fastigheter värderas.

2.8.2 Lagberedningen. Beredningen anser det inte befogat att såsom f. n. kräva obligatorisk beskrivning redan i samband med utmätning. Som skäl för detta anför beredningen att ett mycket stort antal utmätningar inte leder till försäljning och att det arbete som nedläggs på beskrivningen i alla dessa fall blir bortkastat. Beredningen anser det mera ändamålsenligt att låta ÖE avgöra när beskrivning bör ske. Det kan enligt beredningen vara lämpligt att beskrivning och värdering sker i ett sammanhang. Så länge anstånd med försäljning gäller torde det som regel inte vara skäl att beskriva eller värdera fastigheten. När beskrivning eller värdering skall ske, kan ÖE uppdra den åt utmätningsmannen. Det kan dock vara behövligt, att ÖE i stället anlitar sär- skilda sakkunniga. Beredningen har sålunda föreslagit regler som innehåller att ÖE skall låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta för- farandet. I överensstämmelse med 'vad som nu gäller föreslås vidare att till- behör skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till deras värde av annan orsak. I beredningens förslag finns också regler om den utredning rörande utmätt fastighet som bör äga rum. Enligt de föreslagna reglerna skall fastighetsäga- ren på anmodan tillhandahålta handlingar som tjänar till upplysning om fas- tigheten i rättsligt hänseende. Därjämte föreslås att ÖE även på annat sätt skall söka inhämta fullständig utredning i sådant hänseende och om den eko- nomiska belastning som kända rättigheter kan tänkas utgöra för fastigheten. Beredningen framhåller vikten av att obelånade pantbrev finns tillgängliga

vid försäljning av fastighet så att de kan överlämnas till köparen när han har fullgjort sin betalningsskyldighct. Även om pantbrevet ej till någon del täcks av köpeskillingen är det enligt beredningen olämpligt, att det efter försälj— ningen ligger på annat håll. Under vissa förutsättningar skall f.ö. pantbrev kunna förklaras efter skedd försäljning fortfarande gälla, oaktat det inte täcks av köpeskillingen. För att förordnande härom skall kunna meddelas förutsätts, att pantl')revet finns tillgängligt. Till dessa ordningssynpunkter kommer att ägaren kan vålla speciella svårigheter för exekutionen, om han får behålla pantbrev och kan förfoga över dem efter gottfinnande. Bl. a. kan försäljning under hand försvåras t. ex. om pantsättning sker i sista stund. Även för exekutiv auktion kan pantförskrivning strax före bevakningssam— manträdet medför praktiska olägenheter. Beredningen förordar därför en bestämmelse som innehåller att pantbrev som ägaren innehar skall på anmo- dan överlämnas. I beredningens förslag återfinns också en föreskrift att pantbrev som har tagits om hand inte får pantförskrivas utan ÖEzs tillstånd. äeredningen har inte ansett några anvisningar för tillståndsprövningen vara påkallade. Det är uppenbart, att ÖE skall lämna tillstånd om skäl till pantförskrivning föreligger. Avsikten är att bestämmelsen om pantberv skall gälla även om inteckning beviljas först sedan utmätning har skett, vare sig ansökan har gjorts före eller efter utmätningen.

Beredningens förslag innefattar också föreskriften att ÖE skall under- rätta känd innehavare av företagsinteckning om ärendet i fall (lå ägaren dri- ver näringsverksamheten på fastigheten. Motsvarande bestämmelse gäller nu för utmätningsman (jfr 79 5 2 mom. UL).

Den värdering som enligt gällande rätt alltid skall ske av utmätt fastighet fyller olika ändamål. Förutom att den tjänar till ledning för spekulanter kan värderingen sålunda bli av betydelse vid prövning om inteckning kan godtas som säkerhet för handpenning (125 5 1 mom. UL) och vid fördelning av an- svaret för gemensam inteckning (325 IF) eller av köpeskilling för gemen- samt intecknade fastigheter (121 5 2 mom. UL). Enligt beredningen torde det f. n. ske en ganska schablonmässig värdering i samband med att utmätnings- man tar fastighet i mät. Har utmätning skett på dennes kontor, får han göra ett besök på fastigheten, om inte en expert anlitas. När fastighet anses utmätt genom lagsökningsutslag, sker värderingen efter uppdrag av OE. Någon bc— t'ogenhet för utmätningsmannen att efter eget omdöme underlåta värdering finns inte.

Enligt beredningens mening är det knappast motiverat att kräva obligato- risk värdering av utmätt fast egendom. Behovet av -'är(lering för att avgöra vad en utmätning bör omfatta är ringa, när det gäller fast egendom. Vid ut- mätning för oprioriterad gäld kan tänkas, att utmätningsmannen stundom behöver få en uppfattning om vilket värde fastigheten representerar. För detta ändamål måste han emellertid också få reda på bl. a. den intecknings- belastning som åvilar fastigheten. Som regel torde utmätningsmannen få ett

visst begrepp om fastighetens värde genom det fastigheten äsatta taxerings- värdet, åtminstone om han känner till hur taxeringsvärdet brukar förhålla sig till saluvärdet i orten. I viss utsträckning kan taxeringsvärdet också vara tillräckligt som vägledning för spekulanter. Särskild värdering kan inte hel- ler anses påkallad för prövning, huruvida inteckning kan godtas som så- kerhet för handpenning. Ofta äl det utomordentligt svårt att göra en verkligt realistisk värdering.

Av nu angivna skäl har beredningen stannat för att ÖE bör få bedöma huruvida värdering behövs när fastigheten är taxerad. Saknas taxeringsvär- de, måste värdering ske före :försäljningen. När taxeringsvärde finns, får ÖE pröva, huruvida det kan befaras vara missvisande, t. ex. genom att fastighe— . ten har blivit bebyggt efter taxeringen. Beredningen utgår från att ÖE till fullo beaktar de skäl som i det särskilda fallet talar för värdering. När värde- ring skall ske bör den enligt beredningens mening i allmänhet göras samti- digt med beskrivningen.

Emellertid finner beredningen särskilda regler beträffande värdering av gemensamt intecknade fastigheter vara påkallade. Värderingen har då bety- delse för fördelningen av ansvaret för den gemensamma inteckningen. Enligt 6 kap-. 17 & JB 1966 (jfr. 6 kap. 10 5 JB) skall ansvaret för inteckningen sålunda fördelas på fastigheterna i proportion till deras värden. De värden från vilka man härvid skall utgå är taxeringsvärdena året innan inteckning- en söktes eller, om sådant värde inte fanns, det därefter först fastställda taxeringsvärdet. Om taxeringsvärde inte finns för alla fastigheter skall de värden gälla som utmätningsmannen åsätter dem. Värderingen får också betydelse för fördelningen av gemensamma köpeskilling för gemensamt in- tecknade fastigheter, om dessa utformas på sätt beredningen har föreslagit. Beredningen föreslår bestämmelser som innebär, att fastighet skall värderas, om en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensamt intecknadc fastigheterna. Också subsidiärt ansvariga fastigheter kan behöva värderas.

Enligt beredningens mening har värdering av utmätt fastighet en sådan betydelse att ägaren bör få tillfälle att närvara och lämna upplysningar. Be- redningen har därför föreskrivit att ägaren skall underrättas om förrätt- ningen när fastighet eller tillbehör skall värderas. Däremot kan det inte an- ses behövligt att alltid underrätta ägaren när egendomen skall beskrivas. Med hänsyn till att värdering oftast torde ske i samband med beskrivningen kommer ägaren att i allmänhet få besked även härom.

Den som är missnöjd med '.färdering får klaga däröver i samband med kla- gan över auktion, när sådan hålls.

2.8.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att det skall ankomma på ÖE att avgöra när beskrivning av utmätt fastighet skall ske har lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser förslaget vara väl ägnat att avlasta kronofogdemyndigheterna en hel del onödigt arbete. EON hälsar med till— fredsställelse att beskrivning av fastighet enligt förslaget kan ske först i sam— band med försäljningen samt att annan än utmätningsman skall kunna anli— tas för beskrivningen. EON framhåller, att beskrivning av fastighet kan vara tidsödande och omständlig. Med nuvarande ordning utförs ofta ett arbete som blir överflödigt, eftersom åtskilliga beskrivna fastigheter på grund av be— talningsuppgörelse aldrig blir exekutivt sålda. Förslaget i denna del kommer därför med sannolikhet att något minska exekutionsmyndigheternas arbete. Kronofogdemyndigheterna i Malmö, Landskrona och Motala distrikt anför liknande synpunkter. Sistnämnda kronofogdemyndighet påpekar att det har visat sig att den beskrivning som enligt nuvarande regler har gjorts i sam— band med utmätning många gånger har fått göras om på grund av den långa tid som ofta förflyter mellan utmätning och försäljning.

Kritik mot förslaget framförs av.,länsstyrelserna i Kalmar och Värmlands län. Förstnämnda länsstyrelse anser att beskrivning, liksom värdering, alltid bör ske i samband med utmätningsförrättning. Länsstyrelsen framhåller att det inte sällan, särskilt i fråga om industrifastigheter, är mycket angeläget att redan vid utmätningstillfället få redovisat vad utmätningen omfattar. Länsstyrelsen påpekar också att värdering enligt beredningens förslag skall ske bara om taxeringsvärde saknas eller detta kan antas vara missvisande och ställer frågan hur ÖE skall kunna anta att taxeringen är missvisande, innan beskrivning av fastigheten är tillgänglig. Enligt länsstyrelsen ger vi- dare den föreslagna, med gällande rätt överensstämmande regeln att utmätt fastighet i regel skall säljas inom fyra månader erfarenhetsmässigt inte ut— rymme för något dröjsmål med åtgärder för beskrivning och värdering. Länsstyrelsen anser dock att undantag från den av länsstyrelsen förordade ordningen beträffande beskrivning och värdering bör kunna medges då exe- kutionssökanden lämnar anstånd med Vidtagande av ytterligare exekutiva åtgärder i samband med utmätningen. Länsstyrelsen i Värmlands län anför liknande synpunkter.

Hovrätten för Övre Norrland påpekar, att förslaget inte innehåller någon föreskrift om underrättelse angående beskrivning. Hovrätten framhåller att ägarens medverkan i de flesta fall är av stor betydelse för beskrivning av fas- tighet jämte tillbehör. Ofta torde en riktig beskrivning inte kunna göras utan hans medverkan. Ägaren bör därför underrättas. Vidare bör enligt hovrätten innehavare av företagsinteekning få sådan underrättelse, att han kan inställa sig vid beskrivningsförrättningen. Innehavaren av företagsinteekningen kan tänkas hysa annan uppfattning än ägaren eller förrättningsmannen om vad som är lös egendom och vad som är tillbehör. Också nyttj anderättshavare bör underrättas med hänsyn till innehållet i 5 5 lagen om vad som är fast egen- dom. Även kronofogdemyndigheten i Motala distrikt anser att fastighetsäga-

ren alltid bör underrättas om beskrivningsförrättning, eftersom ägaren i fler- talet fall är den ende som vid denna kan lämna upplysningar av värde.

Frågan om fastighetsägarens rätt att besvära sig över beskrivning av ut- mätt fastighet berörs av kranofogdemyndighelen i Uppsala distrikt. Krono— fogdemyndigheten framhåller att ägaren enligt praxis har kunnat klaga över beskrivningi samband med besvär över själva utmätningsförrättningen. En- ligt beredningens förslag skall beskrivning inte verkställas i samband med utmätningen utan först när ÖE finner det vara lämpligt. ÖE torde inte sällan komma att föranstalta om sådan åtgärd, först när ägarens tmsvärstid enligt 201 5 UL har gått till ända. lironofogdemyndigheten påpekar att förrätt- ningsmannen vid beskrivning av fastighet mången gång tar miste på vilka tillbehör som är att hänföra till fastigheten, vilket kan vara till skada för ägaren. Kronofogdemyndigheten ifrågasätter om inte ägaren bör tillerkän- nas rätt att föra någon slags talan mot beskrivning.

Föreskriften att ägare av utmätt fastighet på anmodan skall överlämna pantbrev som han innehar till ÖE och att de därefter inte får pantförskrivas utan dennes tillstånd behandlas särskilt i några remissvar. .-tduokatsamf1.1n- det anser inte föreskriften vara lämplig och menar dessutom att den med den föreslagna utformningen i praktiken blir ganska verkningslös. Ägarhy- 'potek tillkommer ägaren och denne får sålunda, om fastigheten säljs och ägarhypoteket faller inom köpeskillingen, lyfta vad som belöper på ägar- hypoteket. Det bör enligt samfundet då inte föreligga något hinder mot att, även om fastigheten utmäts, tillåta ägaren att disponera pantbrev som han själv innehar. Utmätningen berör inte hans pantbrev. Vill hans borgenärer angripa ägarhypoteket, har de att skaffa en exekutionstitel och utmäta detta. I varje fall förefaller det samfundet helt omotiverat att förhindra ägaren att disponera över pantbrev, som har bättre förmånsrätt än exekutionsford- ringen. Samfundet anser vidare att ÖE får mycket svårt att fullgöra upp- giften att lämna tillstånd till pantförskrivning, eftersom han beträffande skälen för pantsättningen väsentligen endast har att hålla sig till äga- rens uppgifter. Samfundet påpekar också att de nämnda bestämmelserna i sin helhet är ineffektiva, eftersom ägaren inte kan tvingas att uppge, om han själv har ett pantbrev. Om han underlåter att lämna någon uppgift, står det honom fritt att belåna pantbrevet. En bestämmelse, som är så lätt att kringgå, är enligt samfundets mening inte lämplig. Länsstyrelsen i Stock- holms län anser att innehållet i föreskriften om överlämnande av pantbrev är något tveksamt, eftersom det skulle bli beroende på en diskretionär prövning av ÖE om fastighetsägaren skall få utnyttja ett kvarstående kreditvärde i fastigheten för att klara av det skuldförhållande som aktualiserat exekutio- nen. Enligt sistnämnda länsstyrelses mening är det önskvärt att det tillska- pas någon form av sanktion mot fastighetsägare när det gäller överläm- nande av pantbrev, eftersom det kan komma att bli vanligt att han inte är

villig att lämna sin medverkan. Länsstyrelsen vill föreslå en föreskrift att kronofogdemyndigheten vid behov skall lämna handräckning. Också hovrät- ten för Västra Sverige finner det kunna övervägas om inte ÖE genom en föreskrift i lagtexten bör ges möjlighet att tillgripa sanktioner mot fastig- hetsägare som vägrar att fullgöra vad som åligger honom beträffande pant- brev som han innehar.

Beredningens förslag att värdering av utmätt fastighet skall ske bara om taxeringsvärde saknas eller kan vara missvisande har godtagits eller lämnats utan erinran av hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen, L'ON, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningeu, Sveriges jordbruks- kasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och flertalet av de länsstyrelser som har avgivit yttran- den.

Kritiska synpunkter mot beredningens ståndpunkt framförs emellertid av hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Värm- lands och Kopparbergs län, övcrerekulor för Hälsingborgs kronofogdedi- strikt och advokatsamfundet.

Regeln att den som förrättar fastighetsauktion inte får godta inrop om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås åbe- ropas av hovrätten för Västra Sverige och länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län som skäl för en annan ordning än den som beredningen har föreslagit. Hovrätten framhåller att ÖE har behov att få en uppfattning om fastighetens värde för att vid tillämpning av den nämnda regeln kunna av- göra vad som är ett acceptabelt bud för fastigheten. Taxeringsvärdet för en fastighet avviker inte sällan starkt från det verkliga värdet utan att fastig- heten genom nybyggelse eller annan påtaglig åtgärd undergått värdeföränd- ring efter den senaste taxeringen. Det är inte lätt för ÖE att enbart med hjälp av beskrivningen avgöra hur taxeringsvärdet i det särskilda fallet förhåller sig till det verkliga värdet. Hovrätten anser att regeln om värdering bör ges den utformningen att värdering skall ske då fast egendom blivit utmätt. Den bör dock kompletteras med en föreskrift om att ÖE får underlåta värdering om han finner det uppenbart att sådan inte behövs. De nämnda länsstyrel- serna föreslår av samma anledning att värdering skall ske obligatoriskt i samband med beskrivningen av utmätt fastighet. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att värdering får en större betydelse, om beredningens förslag om underhandsförsäljning av fastighet genomförs, eftersom ÖE också vid sådan försäljning har att se till att fastigheten inte säljs till underpris.

Advokatsamfundet framhåller att den prövning av frågan om värdering skall ske som beredningen vill ålägga ÖE inte blir lätt, särskilt som det re- gelmässigt måste förutsättas att ÖE inte själv har sett fastigheten. Att ÖE utan att ha besiktiga fastigheten utan vidare skall kunna ta ställning till om ett taxeringsvärde kan befaras vara missvisande är inte sannolikt. Samfundet anser att man med hänsyn till att taxeringsvärdena ofta är missvisande bör

behålla det nuvarande tillvägagångssättet, dvs. obligatorisk värdering. I varje fall bör värdering alltid ske, om exekutionssökanden eller fastighets- ägaren skulle begära det. Värdering av tillbehör bör vidare enligt samfundet ske obligatoriskt. Det måste vara av vikt att särskilt industritillbehör görs till föremål för sakkunnig och detaljerad värdering. Överexekutor för Hälsing- borgs kronofogdedistrikt påpekar att rättsägare och spekulanter genom- gående visar stort intresse för det saluvärde som har åsatts utmätt fastighet och anser det svårt att föreställa sig något fall då värdering skulle vara utan betydelse. Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner förslaget att värderingen skall vara beroende av förekomsten av rättvisande taxeringsvärde verklig- hetsfrämmande. Enligt länsstyrelsens erfarenhet är taxeringsvärdena så gott som undantagslöst odugliga som mätare på fastighetsvärdena. Länsstyrelsen framhåller också att det, sedan beskrivning av fastighet väl har genomförts, rent arbetsekonomiskt måste vara en i allmänhet föga tidskrävande proce— dur att åsätta fastigheten ett värde, om åtgärderna kan ske i ett sammanhang. Skall däremot en kanske längre tid få förflyta mellan beskrivning och värde- ring kan den senare åtgärden bli mera tidskrävande. Intrycken från Okulär- besiktningen av fastigheten förblcknar snabbt. Vidare kan det inträffa att den som har utfört beskrivningen när värderingen omsider skall göras inte är tillgänglig. En annan värderfingsman måste då anlitas, som måste sätta sig in i hela ärendet från början. Liknande synpunkter framförs av länsstyrel- sen i Värmlands län. Denna länsstyrelse framhåller också att det, om bered- ningens förslag genomförs, i den praktiska tillämpningen i regel kommer att bli nödvändigt att upprätta beskrivning, innan ÖE kan ta ställning till om taxeringsvärde kan antas vara missvisande. Annan tillgänglig handling än beskrivningen torde knappast kunna ge ÖE någon vägledning för den be- dömning han skall göra i det enskilda fallet. Med hänsyn till de betydande olägenheter som nödvändigtvis måste vara förenade med en regel, som framtvingar att beskrivning och värdering sker vid skilda tillfällen, anser länsstyrelsen bestämmelsen helt oacceptabel. Som förut har nämnts anser sistnämnda länsstyrelse, liksom länsstyrelsen i Kalmar län, att beskrivning och värdering av fastighet alltid skall ske i samband med att den utmäts. Länsstyrelsen iMalmöhus län anser det vara omöjligt att bilda sig en till- förlitlig uppfattning om en fastighets beskaffenhet om man inte tillsammans med beskrivningen har en uppgift om dess ungefärliga saluvärde. Någon ändring i förhållande till den ordning som nu gäller torde därför den före- slagna bestämmelsen inte komma att innebära och länsstyrelsen vill ifråga- sätta om inte den obligatoriska värderingen bör bibehållas. Enligt länsstyrel- sen i Älvsborgs län bör värdering av utmätt fast egendom fortfarande vara obligatorisk i alla enskilda mål. En sådan värdering finner länsstyrelsen nöd— vändig för att ÖE skall kunna ta ställning till om ett avgivet bud skall god- kännas. Av praktiska och ekonomiska skäl bör denna värdering i enskilda mål ske i samband med utmätningen. I allmänna mål däremot bör man kun-

na vänta med såväl beskrivning som värdering av den fasta egendomen, tills det visar sig, att försäljning blir nödvändig.

Frågan om vem som skall utföra värdering av fastighet i de fall då sådan skall genomföras berörs av några remissinstanser. Svenska bankföreningen framhåller som synnerligen angeläget att i de fall, då värdering finnes påkal- lad, uppgiften anförtros åt personer med beprövad kunskap och vana på om- rådet. Det är enligt föreningen av stor vikt att de åsatta värdena blir realis- tiska, eftersom de kan få betydelse i många viktiga sammanhang, t. ex. när det gäller att avgöra om ett vid auktion givet bud skall förkastas därför att utsikt finns till att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Felbedömningar vid sådana avgöranden kan leda till onödig kostnadsökning och tidsutdräkt. Advokatsamfundet framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att värderingen alltid bör ske genom utmätningsmannen, som emellertid liksom hittills bör kunna tillkalla särskild expert. Utmätnings— mannen bör enligt länsstyrelsen lättare än ÖE genom besök på fastigheten kunna skaffa sig en uppfattning om värderingens svårighetsgrad och däri— genom i frågan om expert bör anlitas.

2.9 Kungörelse och underrättelser om fastighetsauktion rn. m.

2.9.1 Gällande rätt. När fastighet skall säljas exekutivt skall sammanträde hållas för förhandling om rättsägares anspråk .och villkoren för försäljning- cn. Detta s. k. borgenärssammanträde kan utsättas till särskild tid eller hål- las omedelbart före utropet pä auktionen. Hålls särskilt sammanträde, skall det äga rum tidigast på tredje eller, om särskilda omständigheter föreligger, tidigast på tionde dagen före auktionen (102 och 106 åå UL). Kungörelse om auktion på fast egendom skall införas i allmänna tidning— arna minst fyra veckor före auktionsdagen samt tas in i länskungörelserna. Auktionen skall också minst fjorton dagar i förväg kungöras i tidning inom orten. Härmed avses ortstidning, inom vars spridningsområde fastigheten är belägen. Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för auktionen och om egendomens beskaffenhet (101 5 1 mom. UL). Tid och ort för särskilt borgenärssammanträde skall intas i kungörelsen (102 g UL). I denna skall också anges, att rättsägare skall bevaka sin rätt vid auktionen eller vid sär- skilt borgenärssammanträde, om sådant blivit utsatt (103 5 1 mom. UL). Har förordnande meddelats om särskild tillbehörsförsäljning, gäller att kungö- relse om fastighetsauktionen inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts eller fråga om försäljning förfal- lit (101 € 3 mom. UL). Såvitt möjligt skall särskilda underrättelser om utsatt auktion och even- tuellt föregående sammanträde gå till dem som har fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen. Om ÖE saknar kännedom om sakägarnas namn och adress, skall han söka inhämta upplysningar därom. Underrättel-

sen skall senast fyra veckor före auktionen sändas i rekommenderat brev. Den skall innehålla sådan uppgift om exekutionsfordringen att rättsägaren kan beräkna hur lägsta budet skall sättas. Underrättelse skall även lämnas borgenären och gäldenären (103 5 2 mom. UL).

Sammanträde för fördelning av köpeskillingen för exekutivt såld fastighet skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtio— sjätte dagen efter auktionen (1425 1 mom. UL).

2.9.2 Lagberedningen. I beredningens förslag kallas sammanträde för för- handling om exekutiv försäljning av fastighet för bevakningssammanträde. Sådant sammanträde skall enligt vad beredningen har föreslagit hållas an- tingen samma dag som auktionen eller också lämplig dag tidigare. Vid sam- manträdet skall förhandlas om villkoren för försäljning och bl. a. upprättas förteckning på intressenterna, vilken i beredningens förslag benämns sak- ägarförteckning. Beredningen påpekar att inteckningsförhållandena i all- mänhet är ganska enkla och att de fasta uppgifter som behövs i förteckningen har samlats in i förväg. I stora drag kan förteckningen alltså förberedas före sammanträdet. Liksom nu bör därför sammanträdet i allmänhet kunna hål- las omedelbart före auktionen. Det skall emellertid enligt beredningens för- slag alltid såsom ett särskilt sammanträde —— hållas formellt skilt från auktionen. Om förhållandena är mera invecklade kan det enligt beredning- en vara nödvändigt att hålla bevakningssammanträde någon kort tid före auktionen. Beredningen anser att det med hänsyn till inställelsekostnaderna inte bör ske i onödan. I beredningens förslag får ÖE fria händer att bestäm- ma lämplig tid för sammanträdet. Det kan hållas några dagar före auktio- nen eller vid tidigare klockslag samma dag. Även plats för sammanträdet får ÖE enligt förslaget bestämma efter vad som är ändamålsenligt för sak- ägarna. Också tidpunkten för sammanträde för fördelning av köpeskilling skall enligt beredningens förslag bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt. Be- redningen understryker att ÖE när tid för fördelningssammanträde bestäms måste beakta att inroparen kan behöva skäligt rådrum för att betala köpe- skillingen. Sammanträdet bör hållas först sedan tiden för fullföljd av talan mot auktionen, tre veckor, har utgått. En tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssammanträde kan enligt beredningen vara lämplig. De av beredningen föreslagna bestämmelserna om kungörelse angående fastighetsauktion innebär att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Beredningen föreslår vidare att kungörelsen skall innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning av kö- peskilling. Tiden och platsen för bevakningssammanträdet bör anges med hänsyn till att det enligt förslaget alltid skall hållas ett särskilt sådant sam- manträde.

Beredningen anlägger vissa synpunkter på frågan hur kungörelse an- gående fastighetsauktion bör publiceras. Beredningen utgår därvid från att kungörande även i fortsättningen skall ske såväl i Post- och Inrikes Tid- ningar (allmänna tidningarna) som i ortstidning. Bl. a. med hänsyn till kre- ditinstitutcns möjligheter att bevaka sin rätt kan annonsering i allmänna tid- ningarna inte undvaras. Annonsering bör kunna ske i flera ortstidningar, om det är lämpligt. I allmänhet bör enligt beredningens uppfattning annonsering Ske tre eller fyra veckor före auktionen. Även en kortfattad påminnelsean— nous någon dag före auktionen kan vara motiverad. Kungörelsen bör vidare införas i länskungörelserna, om dessa kommer att finnas kvar, och anslås på lämpliga ställen. Lokala regler om kungörandet torde böra upphävas.

Beredningen påpekar att kungörelserna f. n. i allmänhet är långa och om- ständliga. Enligt beredningens mening bör de avsevärt förkortas och göras mer stimulerande för eventuella spekulanter genom att de utformas på unge- fär samma sätt som andra annonser om fastighetsförsäljning. För vanliga objekt kan det vara tillräckligt att ange belägenhet, areal, bebyggelse och taxeringsvärde eller saluvärdc. Att 1 annons mera ingående beskriva fastig- heten är knappast påkallat. Däremot bör i annonsen anges, var en spekulant kan få närmare besked om fastigheten och försäljningen. Tillgänglig beskriv- ning bör tillställas spekulant som begär det.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller har beredningen föreskrivit att innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen i kungörelsen om denna skall uppmanas att anmäla sin rätt hos ÖE senast vid bevakningssammanträdet. F. n. förekommer enligt bered- ningen inte sällan, att bevakning sker skriftligen före sammanträdet. Detta förfaringssätt godtas också även om ordalydelsen i gällande lag närmast ger vid handen att bevakning skall ske vid sammanträdet. I beredningens för- slag har paragrafen fått en utformning som tydligt anger att detta bevak- ningssätt är tillåtet.

Beredningen föreslår också regler som innebär att kungörelse om auktion på själva fastigheten inte får utfärdas förrän tillbehörsförsäljning har vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts eller frågan om tillbehörsförsäljning förfallit.

Det är angeläget att särskilda underrättelser om fastighetsauktion sänds till sakägarna. I enlighet härmed vill beredningen att det skall föreskrivas att kända innehavare av fordringar eller rättigheter i god tid skall underrättas. Om fastighet säljs under konkurs behöver emellertid enligt förslaget särskild underrättelse inte sändas till innehavare med förmånsrätt enligt 12 eller 13 & FRO. Beredningen anser det tillräckligt att konkursförvaltaren underrättas.

En särskild fråga som beredningen har tagit upp är frågan hur under- rättelse skall sändas när fastighet skall säljas under konkurs och borgenär i konkursen utövar anslutningsrätt. Beredningen framhåller att anslutning har betydelse för bestämmande av villkoren för försäljningen, bl. a. för

skyddsbeloppet. Enligt beredningens förslag skall därför särskilt meddelande sändas, om anslutning har gjorts först efter det att urulcrrällelser om auktio- nen har sänts ut till sakägarna.

Beredningen anser att särskilda underrättelser om auktionen skall sändas till, förutom innehavare av fordringar och rättigheter, också utmätningssö— kanden och fastighetsägaren. Även andra sakägare finner beredningen kunna ha intresse av auktionen. Som exempel pekar beredningen på den som är personligen betalningsskyldig för fordran som är förenad med panträtt i den utmätta fastigheten eller som har gått i bergen för sådan fordran eller som kan bli skadeståndsskyldig om en rättighet blir uppoffrad. Angrips en del av ett gemensamt intecknat komplex, kan vidare ägarna av återstoden vilja agera. Det är enligt beredningen lämpligt, att ÖE sänder underrättelser till dem när han finner att det kan vara av betydelse.

2.9.3 Remissyttrandena. I anslutning till beredningens förslag angående kungörelse om fastighetsexekution har hovrätten för Övre Norrland anlagt . vissa allmänna synpunkter på frågan hur allmänheten skall informeras om en förestående exekutiv fastighetsförsäljning. Hovrätten ställer frågan om alla möjligheter att stimulera köpintresset har tagits till vara av beredning- en. Hovrätten konstaterar i det avseendet att beredningens förslag innebär att utbudet till allmänheten sammankopplas med den kungörelse i vilken borgenärer och rättighetshavare uppmanas att bevaka sina intressen. Visser- ligen utesluts inte separat annonsering, men kungörelsen förutsätts, i före- kommande fall tillsammans med en hos ÖE tillgänglig beskrivning, normalt bli allmänhetens enda informationskälla. Förslagen ger enligt hovrätten härutöver knappast några möjligheter till information. Detta anser hov- rätten hänga samman med att sammankopplingen mellan bevakningssam— manträdet och auktionen har behållits. Liksom i UL förutsätts sålunda att bevakuingssa-mmanträdet skall hållas samma dag som auktionen eller, om särskilda skäl föreligger, på lämplig dag dessförinnan. Möjligheten att hålla sammanträdet tidigare än auktionsdagen är tänkt uteslutande för att man i invecklade fall skall hinna färdigställa sakägarförteckningeu men inte för att spekulanterna skall bli informerade på förhand. Hovrätten vill föreslå ett förfarande, genom vilket möjlighet skapas att i god tid före auktionen informera möjliga spekulanter såväl om fastigheten som 0111 belastning och minsta erforderliga kontantinsats. Hovrättcns förslag innebär i huvudsak följande. När ärende rörande försäljning av fastighet har kommit in till ÖE, skall denne utfärda kungörelse med kallelse till bes-'akningssainmanlräde, i vilken också anges tid för auktion och fördelningssammanträde om hin- der inte uppkommer. Under tiden fram till bevakningssammanträdet skall beskrivning upprättas och andra förberedande åtgärder vidtas. Vid sam- manträdet skall i förekommande fall tas upp frågan om försäljning av till- behör. Om tillbehörsförsäljning skall ske eller andra hinder möter mot att

slutligt upprätta sakägarförteckningen och bestämma auktionsvillkoren, får nytt sammanträde utsättas. Eftersom det kan antas att sakägarna i allmän- het inle finner det vara påkallat att närvara vid bevakningssammanträdet, torde enligt hovrätten förfarandet inte bli särskilt betungande. Sedan sak— ägarförteckningen har blivit definitiv och auktionsvillkoren har fastslagits, bör fastigheten bjudas ut till försäljning genom effektiv annonsering. In- tresserade bör då få tillgång till samtliga informationer om fastigheten. Hov- rätten förmodar, att intresset för försäljningen på så sätt stimuleras och att försäljningsresultatet förbättras, eftersom fler spekulanter skulle få ma- terial för att överväga att köpa fastigheten. Spekulanterna skulle också bli i tillfälle att underhandla med borgenärerna om avräkning och med låne- inrättningar om upptagande av lån och i övrigt förbereda sig för auktionen. Mot det föreslagna förfarandet anser hovrätten knappast kunna invändas att det skulle verka fördyrandc, eftersom det syftar till bättre försäljnings- resultat. Ti-dsåtgången skulle bli något större, men förfarandet torde inte behöva pågå längre än fyra veckor.

Beredningens förslag att bevakningssammanträde alltid skall hållas for- mellt skilt från auktionen kritiseras av länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen framhåller att borgenärssammanträdet enligt de nuvarande reglerna i 102 & UL inte är obligatoriskt utan skall utsättas i fall när auk- tiousförrättaren anser det behövas. Möjligheten att hålla särskilt samman- träde med rättsägarna torde enligt länsstyrelsen utnyttjas i skiftande grad av auktionsförrättarna. För sin del förbereder länsstyrelsen så gott som undan- tagslöst auktionen under hand utan att borgenärssammanträde hålls. Läns- styrelsen anser att möjligheten till ett sådant förfarande bör finnas kvar och att det sålunda inte, som beredningen har föreslagit, skall vara obligatoriskt att hålla bevakningssammanträde.

Beredningens uppfattning att detaljerade föreskrifter om kungörelse an- gående fasligl'ietsauktion inte skall tas upp i lagen utan lämnas i en tillämp— ningskungörelse har av det stora flertalet remissinstanser lämnats utan in- vändning. Länsstyrelsen i Malmöhus län sätter emellertid det lämpliga i en sådan ordning i fråga. Bestämmelser om sättet för kungörelse, vars åsido- sättande kan föranleda att förfarandet får avbrytas, skall enligt länsstyrel— sens mening inte behöva sökas i annan författning. Länsstyrelsen anser sä- lunda att bestämmelser i det avseendet skall tas in i lagtexten. Länsstyrel- sen påpekar också att beredningen har uttalat att annonsering om auktion i allmänhet bör ske tre till fyra veckor före auktionen och att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktion och fördelningssammanträde i regel torde vara lämplig. Med hänsyn till vad beredningen har anfört som skäl för detta förordar länsstyrelsen att det i lagtexten skrivs in fasta tidsfrister i de nämnda hänseendena. Länsstyrelsen föreslår att den minsta kungö- relsctiden fastställs till tre veckor och att tiden för fördelningssammanträ- det sätts till fyra veckor efter auktionen. Även om sistnämnda tid fastställs

i lagtexten bör enligt länsstyrelsens mening dagen för fördelningssamman- trädet anges i kungörelsen, särskilt med hänsyn till att tillträdesdagen före- slås sammanfalla med fördelningsdagen.

Beredningens förslag att tidpunkten för fördelningssammanträdet skall bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt kritiseras av länsstyrelserna i Kopparbergs och Kalmar län. Båda länsstyrelserna anser att det i lagen lik- som hittills bör bestämmas inom vilken tid från auktionsdagen som för- delningssammanträde skall hållas och anger som skäl för detta att det för ÖE och rättsägarna är en fördel med en på detta sätt bestämd dag. Enligt förstnämnda länsstyrelse gäller detta inte minst när ränta på bevakade ford- ringar skall yrkas och fastställas. Tiden mellan försäljning och fördelning anser länsstyrelsen dock kunna förkortas till fyra veckor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har inte något att erinra mot förslaget, att ÖE själv skall bestämma tidpunkten för fördelningssammanträdet. Be- redningens uppfattning, att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auk- tion och föl'delningssammanträde i regel torde vara lämplig delas däremot inte av länsstyrelsen. Nuvarande sex veckor anser länsstyrelsen vara en lämpligare tidpunkt. Besvär över auktion kan komma att anföras kort före besvärstidens utgång. Hovrätten bör då ha andrum för att fatta eventuellt inhibitionsbeslut Och för att sända detta till ÖE. Denne behöver också viss tid för att vidta de åtgärder som ett sådant beslut föranleder.

Beredningens uttalanden beträffande kungörelsernas utformning, bl. a. att annonsering skall ske i former som väcker eventuella spekulanters intresse, finner Konungariket Sveriges stadshypotekskassa vara från alla synpunkter välmotiverade. Överewekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt är av (len uppfattningen att kungörelsen inte bör tas in i länskungörelserna, eftersom publicering i dem inte tillgodoser något bcaktansvärt intresse.

Enligt hovrätten för Övre Norrland bör innehavare av rättigheter i kungö- relsen om fastighetsauktion uppmanas att senast vid bevakningsammanträ- det uppge fordringar som de kan vilja kvitta mot arrende, hyra eller annat vederlag.

Föreskrifterna i förslaget om hur anmälan av fordran eller rättighet skall ske har berörts endast i yttrandena från länsstyrelserna i Kalmar och Krono- bergs län. Förstnämnda länsstyrelse finner det böra övervägas, att i lagen ange att anmälan av anspråk skall göras inom viss tid, förslagsvis 14 dagar före auktionen eller bevakningssammanträdet. I praktiken tillämpas redan nu allmänt ett förfarande som innebär att bevakningar infordras i god tid före auktionen. Enligt länsstyrelsens uppfattning talar starka skäl för att en sådan ordning lagfästs. Det är sålunda ofta nödvändigt att auktionsförrätta- ren före auktionen förbereder borgenärsförteckuingen. Länsstyrelsen i Kro— nobergs län har uppmärksammat att rättsägare, speciellt när särskilt borge- närssammanträde hålls, ofta förbiser att det redan vid sammanträdet skall företes handlingar som åberopas som stöd för anmält anspråk. Detta har

medfört olägenheter i olika avseenden. Enligt länsstyrelsen skulle en för— bättring i detta avseende möjligen kunna åstadkommas om det i lagtexten anges att bevakning förutsätter ingivande av den handling varpå bevak- ningen grundas och att detta förhållande skall påpekas i auktionskungörelsc och kallelsebrev.

Vad beredningen har föreslagit i fråga om underrättelse till sakägare har i allmänhet inte föranlett några särskilda uttalanden från remissinstansernas sida. Hovrätten för Västra Sverige instämmer i sitt yttrande i beredningens påpekande att också andra än sakägare som anges i föreskrifterna kan ha in- tresse för auktionen. Hovrätten föreslår att ÖE genom en uttrycklig före- skrift åläggs att sända underrättelser till sådana intressenter som bered- ningen har nämnt i det sammanhanget.

2.10 Tidsfrister i mål om utmätning m. m.

2.10.1 Gällande rätt. Nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken utmät- ningsförrättning skall hållas och om anstånd med sådan förrättning innebär att utmätningsmannen skyndsamt skall vidta de åtgärder som ankommer på honom för att utmätningen skall verkställas. Såvitt möjligt skall utmätnings- förrättning hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen har mot- tagit erforderliga handlingar. Lämnar borgenären anstånd med utmätningen och fortfar det utöver sex månader från det att handlingarna kom in förfaller utmätningsansökningen (88 c 5 1 mom. UL). Beträffande tid för försäljning av utmätt egendom gäller den allmänna föreskriften att det åligger utmätningsmannen eller, om försäljningen an- kommer på ÖE, denne att utan onödigt dröjsmål vidta de åtgärder som be- hövs för att försäljning skall komma till stånd. I övrigt ges skilda regler för olika kategorier egendom. Beträffande vanlig lös egendom föreskrivs att den skall säljas inom två månader, om inte hinder möter eller uppskov meddelas. I fråga om fast egendom, fartyg som avses i 94 å UL, luftfartyg och inteelmade reservdelar till luftfartyg är motsvarande tid bestämd till fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran har fastställts till betalning ur fast egendom, från det att begäran om försäljning av egendom gjordes hos ÖE (88 e 5 2 mom. UL). Utmätningssökanden kan medge anstånd med försäljningen av utmätt egendom. Om anstånd som sökanden har medgivit fortfar utöver sex måna- der från utmätningen går denna emellertid åter. På samma sätt förfaller den utmätningsverkan som fastställelse till betalning ur fast egendom har enligt 77 a 5 UL, om av sökanden lämnat anstånd föranleder att det förflyter längre tid än sex månader från det begäran om försäljning gjordes hos ÖE (88 c % 5 mom. UL). Utmätningsman eller ÖE kan vidare medge uppskov med försäljning- en av utmätt egendom. Som förutsättningar härför gäller att det kan an-

tas att egendomen annars skulle sälj as till underpris eller att gäldenären hu- vudsakligen utan egen skuld råkat i tillfälliga betalningssvårigheter eller att det i övrigt föreligger synnerliga skäl till uppskov. Som ytterligare förutsätt- ningar uppställs att utmätningssökandens rätt till betalning inte får äventy- ras eller hans rätt i övrigt otillbörligt åsidosättas. Uppskovsmedgivande får förenas med villkor och kan, när anledning finns, återkallas. Uppskov skall meddelas för viss tid men får i princip inte utsträckas utöver sex månader från utmätningen (88 c 5 3 mom. UL). ÖE kan emellertid medge ytterligare uppskov om föreliggande omständigheter påkallar det (88 c 5 4 mom. UL).

De angivna reglerna är enligt 60 5 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272) inte tillämpliga vid indrivning av skatter. Enligt punkt 3 i över- gångsbestämmelserna till lagen (1963:255) om ändring i utsökningslagen äger bestämmelserna i 88 c % UL inte heller tillämpning i fråga om uttagan- de av böter, vite eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar be- talningsskyldighet, och inte heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel och enligt domstolens. beslut skall återgäldas.

2.102 Lagberedningen. Beredningen föreslår inte någon ändring i de nuva- rande reglerna om tidsfrist inom vilken utmätningsförrättning skall äga rum och om anstånd med sådan förrättning. Reglerna om tidsfrist för försäljning av utmätt egendom och om anstånd med sådan försäljning har beredningen tagit upp till omprövning. Realisa- tion av utmätt fast egendom bör äga rum utan dröjsmål. Uppskov medför risk för värdeförstöring och kan medföra betydande kostnader. Vidare ku- mulcras ränta. För borgenären är det naturligtvis en särskild olägenhet att han får vänta på betalning. Försäljning av fast egendom måste emellertid förberedas på lämpligt sätt. En utmätt fastighet skall sålunda bl.a. beskri- vas och eventuellt värderas. Om auktion skall hållas, måste kungörelse ut- färdas i god tid. Avser ÖE att låta sälja fastigheten under hand så som be- red ningens förslag medger, får i allmänhet anlitas en mäklare som behöver viss tid för att utföra uppdraget. Beredningen har därför inte funnit det vara praktiskt möjligt att förkorta den nuvarande ordinära tidsfristen för försälj— ning av utmätt fast egendom. Som huvudregel skall därför enligt beredning— ens förslag alltjämt gälla att försäljning av utmätt fastighet bör ske inom fyra månader från utmätningen. Vid försäljning som under konkurs skall ske på begäran av förvaltaren bör tiden enligt beredningen räknas från den- nes framställning. Någon särskild regel om tidsfristen för det fallet att in- tecknad fordran fastställts l.ill betalning ur fast egendom, behövs inte om beredningens förslag att upphäva bestämmelsen i 77 a & UL genomförs. Det är inte alltid möjligt att genomföra försäljning av utmätt fastighet inom fyramånadersfristen. Rättsligt eller faktiskt hinder kan föreligga. Som exempel på rättsligt hinder nämner beredningen att fastighet, som har ut-

mätts på grund av icke lagakraftvunnen dom, enligt 40 g 1 mom. UL inte utan gäldenärens samtycke får säljas förrän domen har vunnit. laga kraft. Vi- dare kan försäljning få uppskjutas för att en ostörd dödsboavveekling skall bli möjlig. Tvist om äganderätten till fastighet eller tillbehör kan också vara hinder mot försäljning. Även förordnande om särskild försäljning av fastig— hetstillbehör medför att auktion på fastigheten måste anstå. Hinder mot för- säljning kan också möta på grund av högre myndighets förordnande om in- hibition. ÖE skall i samtliga angivna fall självmant beakta, om hinder mot försäljning föreligger och ta upp ärendet när hindret upphör.

Enligt beredningen måste utrymme finnas att av praktiska skäl dröja med försäljningen även 0111 något ovillkorligt hinder inte föreligger mot försälj- ning. Denna möjlighet får dock inte stå öppen utan inskränkningar. Om ti— den löper, växer bl. a. 'äntan på exekutionsfordringen eller andra fordringar som har förmånsrätt i fastigheten. Den nuvarande utformningen av bestäm- melserna om anstånd med försäljning av fast egendom finner beredningen vara mindre lämplig. Rent principiellt bör inte utmätningssökanden ensam få styra förfarandet i ett anhängigt ärende. Det riktiga förefaller vara, att sökanden förordar eller fastighetens ägare begär anstånd. Den nuvarande ordningen är enligt beredningens uppfattning också försåtlig. Om anstånd som sökanden har medgivit räcker mer än sex månader från utmätningen, går denna utan vidare åter. Sökanden kan sålunda genom förbiseende eller passivitet förlora den rätt som han har förvärvat genom utmätningen. Med nuvarande regler måste man också skilja mellan anstånd som utmätningssö- kanden medgivit och uppskov som ÖE har beslutat, vilket lätt kan vålla missförstånd.

En klar och lättfattlig reglering av frågan om anstånd vid försäljning av fast egendom får man enligt beredningen om det alltid får ankomma på ÖE att fatta beslut om anstånd. Den nuvarande bestämmelsen om att ut- mätningen går åter, när sökanden gett för långt anstånd, kan då utgå. En- ligt beredningens förslag bör alltså fastigheten säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej hinder möter eller ÖE på begäran ger anstånd.

Initiativ till anstånd kan tas såväl av utmätningssökanden som av fastig- hetens ägare i'ågon särskild bestämmelse om förfarandet, när utmätningssö- kanden själv tar initiativ till anstånd, anser beredningen inte behövas. Bered- ningen föreslår däremot särskilda regler för det fallet att anstånd begärs av fastighetens ägare. Utmätningssökanden skall då enligt förslaget få tillfälle att yttra sig över ägarens begäran. Om utmätningssökanden därvid medger anstånd, skall ÖE också regelmässigt bevilja anstånd. Om inte mycket starka skäl föreligger, bör dock enligt beredningens mening anstånd inte medges sedan auktion har blivit utlyst. Därigenom har även andra intres- senter dragits in i förfarandet och ÖE bör ta viss hänsyn även till dem. Även om utmätningssökanden motsätter sig anstånd, får enligt förslaget an- stånd medges på grund av särskilda skäl. Som exempel nämner bered-

ningen att det genom anstånd blir möjligt att sälja fastigheten vid en lämpligare tidpunkt eller att fastighetsägaren oförskyllt råkat i tillfälliga betalningssvårigheter.

Beredningen föreslår en tidsgräns för anstånd med försäljning av fast egendom som inte får överskridas utan synnerliga skäl. Tiden har satts till ett år från utmätningen. Skälen för att bevilja anstånd utöver ett år måste enligt beredningens uppfattning vara särskilt starka. Beredningen erinrar i sammanhanget om att utmätningssökanden har möjlighet att återkalla ut- mätningen med verkan att förfarandet skall nedläggas.

Reglerna om tidsfrist för försäljning av 11 tmätt luftfartyg m. m. och om an- stånd med försäljning överensstänuner med dem som beredningen har före- slagit beträffande fast egendom, dock med det undantaget att förslaget inte tar upp någon ettårsgräns för anstånd som inte får överskridas annat än av synnerliga skäl. Anledningen till detta undantag är att så lång väntetid som ett år inte gärna kan tänkas komma i fråga, bl. a. med hänsyn till de kostna- der som förvaring av luftfartyg drar. Redan tiden fyra månader anser bered- ningen vara lång för sådan egendom.

Ocksåi fråga om annan lös egendom än luftfartyg föreslår beredningen att nuvarande tidsfrister för försäljning skall behållas. Lös egendom bör så- lunda sälj as inom två månader från utmätningen, om inte hinder möter eller anstånd beviljas. Beträffande fartyg som avses i 94 & UL skall enligt bered- ningens förslag liksom f. n. gälla en tid av fyra månader.

Det bör ankomma på utmätningsmannen att bevilja anstånd med försälj- ning av lös egendom. Med hänsyn till att ÖE sköter försäljningen av fartyg bör det dock enligt beredningen ankomma på ÖE att ge anstånd beträf- fande sådana fartyg. I övrigt har beredningen föreslagit regler om anstånd som överensstänuner med vad som föreslås beträffande fast egendom. Den tidsgräns för anstånd som. inte får överskridas utan synnerliga skäl vill beredningen emellertid i fråga om lös egendom i allmänhet sätta till sex månader från utmätningen. För fartyg föreslås motsvarande tidsgräns bli densamma som för fast egendom, dvs. ett år från utmätningen.

2.10.3 Remissyttrandena. Beredningens förslag att nuvarande regler om den tidsfrist inom vilken utmätningsförrättning skall hållas och om anstånd med sådan förrättning inte skall ändras har allmänt godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. I några remissvar sätts emellertid en annan ordning i fråga. EON påpekar att den rätt att medge anstånd med utmätningsförrättning som utmätnings- sökanden nu har ofta utnyttjas på sådant sätt att gången i ett utsökningsmål blir följande. Sedan gäldenären underrättats om den begärda utmätningen, lämnar sökanden ett kortare anstånd. När tiden för anståndet gått till ända, utsätter utmätningsmannen förrättning och sänder ett meddelande om detta till gäldenären. Denne, som då blir påmind om sin skuld, tar kontakt med sö-

kanden och lovar betalning eller gör en avbetalning. Sökanden meddelar därpå ett nytt anstånd, varpå samma procedur upprepas på nytt till dess ut- mätningsansökningen efter sex månader förfaller. Enligt EON är det inte ovanligt att. utmätningsmannen under en sexmånadersperiod får sätta ut för- rättningar ett par gånger i månaden. Förhållandet medför praktiska olägen- heter för utmätningsmännen. Att bevaka anståndstiderna, sätta ut förrätt— ningar, underrätta gäldenärer om för 'ättning samt inställa förrättningar är ett omfattande arbete som tar avsevärd tid i anspråk. Att frånta borgenä- rerna möjlighet att lämna anstånd är givetvis uteslutet och är inte heller av intresse för utmätningsmännen, eftersom åtskilliga mål aldrig behöver verk— ställas genom att borgenären kan lämna anstånd. EON sätter mot bakgrun- den av de nämnda förhållandena i fråga om inte samma skäl talar för att ut- mätningsmannen skall besluta om anstånd med utmätningsförrättning som att han skall besluta om anstånd med försäljning. Huvudregeln skulle då, liksom i fråga om anstånd med försäljning enligt de av beredningen före- slagna bestämmelserna, vara att anstånd bör medges, om borgenären be- går det, men att särskilda skäl bör föreligga för anstånd om förrättning har utsatts. Utsättande av utmätningsförrättning skulle därvid likställas med att auktion har utlysts. Länsstyrelsen i Malmöhus län och kronofogde- myndigheten i Malmö distrikt anför liknande synpunkter.

De av beredningen föreslagna reglerna om tidsfrister för försäljning av ut- mätt egendom och om anstånd med försäljning har lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser, bland dem hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, Svenska banlcföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, advokatsamfundet, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen Sveriges kronofogdar och huvuddelen av de länsstyrelser som har avgivit yttrande.

Beredningens förslag att tidsfristen för försäljning av utmätt fastighet också i fortsättningen skall sättas till fyra månader kritiseras av länsstyrel— sen i Jämtlands län. Enligt länsstyrelsen har det i praktiken visat sig vara svårt att hinna med en försäljning inom en fyramånadersfrist. Beskrivning och värdering, anskaffandet av gravationsbevis och andra handlingar röran- de fastigheten samt erforderlig kungörelsetid har gjort att en försäljning ibland inte har hunnits med inom den ordinära tidsfristen.Beredningens för- slag beträffande underhamlsförsäljning av fastighet, separat försäljning av fastighetstillbehör m. In. kommer vidare att göra förberedelseförfarandet yt— terst tidsödande, varigenom svårigheterna att hinna med försäljning inom föreskriven ordinär tid ytterligare kommer att accentueras. Länsstyrelsen föreslår därför, att tidsfristen fastställs till sex månader.

Advokatsamfundet understryker vikten av att fyramånadersfristen för för- säljning av fastigheter inte överskrids annat än om vägande rättsliga eller faktiska hinder föreligger. Samfundet framhåller därvid, att det f.n. vid

flera länsstyrelser på grund av arbetsbalansen förekommer en tidsutdräkt mellan ansökan och auktion, som inte är försvarbar. Det förekommer sålun- da att auktionen dröjer mer än ett är utan att något annat hinder har före- legat än ai'belsbalansen. Samfundet framhåller också att försäljning av fas- tighet i konkurs bör handläggas med förtur med hänsyn till de speciella in-

. 1

tressen som då bör beaktas.

De föreslagna reglerna om anstånd med försäljning av utmätt egendom och beredningens uttalanden i anslutning till dem berörs av flera remiss- instanser.

Överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt framhåller att möjlig- heten att ge anstånd med försäljning av utmätt fastighet i praktiken är bland det viktigaste i hela förfarandet. Genom att på lämpligt sätt medge anstånd kan man nedbringa antalet exekutiva försäljningar till en ringa bråkdel av de begärda till fördel för alla berörda parter. Möjligheten att medgiva an- stånd bör därför begränsas så litet som möjligt. Länsstyrelsen i Älvsborgs län biträder förslaget att det skall ankomma pä ÖE att ge anstånd med försälj- ning av utmätt fastighet. Bestämmelsen bör enligt länsstyrelsen kunna an— vändas bl.a. om gäldenären påstår, att han har spekulant på fastigheten och att han beräknar kunna få den såld så att samtliga exekutionsfordringar kan betalas. I ett sådant fall bör ÖE kunna lämna anstånd en eller två må- nader med den exekutiva försäljningen för att se, om en und'erhandsförsålj— ning kan komma till stånd.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att nuvarande regler om anstånd med försäljning av utmätt egendom bör behållas oförändrade. De bestämmelser som nu gäller är enligt länsstyrelsens mening väl avvägda för att tillgodose gäldenärs, utmätningssökandes och övriga borgenärers intressen. Länssty- relsen ränder sig särskilt mot de föreslagna reglerna om anstånd vid för- säljning av utmätt fastighet, och finner det inte vara rimligt att ÖE skall pröva och besluta i de talrika fall. då fråga om anstånd kommer upp. Enligt länsstyrelsen har beredningen inte framfört några bärande motiv för att bryta den hittills tillämpade principen att sökanden är herre över förfaran- det. Länsstyrelsen kritiserar också förslaget att anstånd med försäljning av fastighet skall kunna medges upp till ett år, vilket länsstyrelsen finner vara olämpligt med hänsyn till de ökade räntefordringar som kan uppstå under så lång tid.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anlägger liknande synpunkter beträf- fande anstånd med försäljning av utmätt fastighet. Enligt länsstyrelsens me- ning bör anståndsmedgivande från utmätningssökandens sida obligatoriskt respekteras. Detta bör emellertid inte hindra att gäldenären ges möjlighet att begära anstånd. Länsstyrelsen påpekar att den möjligheten i praktiken redan föreligger, dock med den skillnaden i förhållande till förslaget att gäldenären då hänvisas att direkt hos sökanden utverka anstånd. Det finns enligt läns-

styrelsen inte någon anledning att låta ÖE ta del i de förhandlingar som föl- jer på en sådan begäran om anstånd.

Beredningens uttalande att anstånd med försäljning av utmätt egendom inte utan starka skäl bör medges sedan auktion har utlysts berörs i några re- missyttranden. EON ansluter sig i det avseendet till beredningens uppfatt- ning. EON framhåller därvid att det t'. 11. inte är ovanligt att sökande lämnar anstånd omedelbart före en utlyst auktion, som då måste inställas. Efter nä— gon tid kan ny auktion få utlysas, vilken i sin tur kan få inställas efter för- nyat anstånd. Genom ett sådant förfarande åsamkas de exekutiva myndighe- terna onödigt arbctc och statsverket kostnader. En större olägenhet med den nuvarande ordningen ä1 emellertid enligt EON att auktionsspekulanter inte vet om en utlyst auktion verkligen kommer att hållas. Denna ovisshet medför ofta att spekulanter helt enkelt inte infinner sig i sådan omfattning att rim- ligt pris på godset kan uppnås. Utmätt gods försäljs därvid ofta till lägre pris än vad som annars hade kunnat uppnås. Länsstyrelsen i Värmlands län på- pekar att beredningen har förutsatt att ÖE, når anstånd begärs, skall göra en avvägning mellan olika intressen. En sådan prövning torde emellertid enligt länsstyrelsen ofta te sig ganska vansklig, 0111 den skall äga rum myc- ket nära eller i omedelbart sammanhang med auktionstillfäliet. Länsstyrel- sen finner en fix regel, som innebär att uppskov inte får beviljas sedan auk- tion har blivit utlyst vara att föredra. Länsstyrelsen i Kopparbergs län an- ser däremot att beredningens åsikt att anstånd normalt skall vägras sedan auktion har utlysts är felaktig. Likaväi som gäldenären förutsätts ha rätt att avstyra försäljningen genom betalning ända fram till klubbslaget, bör en- ligt länsstyrelsens mening anståndsmedgivande från= utmätningssökandens sida intill samma tidpunkt kunna beaktas. Länsstyrelsen anser att olä- genheten att auk-lion måste utsättas gång efter annan på grund av att an- stånd lämnas får accepteras i de sällsynta fall då sådant förekommer. Läns- styrelsen framhållcr i det sammanhanget att det f. n. oftare torde förekomma att auk-tion inställs i sista stund på grund av betalning än till följd av att an- stånd medges.

Sjölagskommittén konstaterar att beredningens förslag beträffande far- tyg, liksom i fråga om fastigheter, innebär att anstånd med försäljning inte utan synnerliga skäl får meddelas utöver ett år från utmätningen. Kommit- tén påpekar att denna ettårsgräns i beredningens förslag saknar motsvarig— het i fråga om luftfartyg, eftersom beredningen har funnit så lång väntetid som ett är inte kunna tänkas komma i fråga beträffande dem, bl. a. med hän- syn till de kostnader som förvaring av dem drar. Enligt kommittén gör sig be- hovet av snabbhet i exekutionsförfarandet utan tvekan gällande på motsvz rande sätt i fråga om fartyg, i varje fall när det gäller handelsflottans fart vg. Kommittén anser det därför ligga närmare till hands att söka överensstäm- melse mellan reglerna för exekution i fartyg och motsvarande regler i fråga om luftfartyg än att likställa fartyg med fastighet. Kommittén förordar så-

lunda att reglerna om tidsgräns för anstånd med exekutiv försäljning av fartyg utformas i överensstämmelse med de föreslagna motsvarande reglerna i fråga om luftfartyg. A dvolcat'samfundet är av samma uppfattning.

Om de föreslagna bestämmelserna om anstånd med försäljning av utmätt lös egendom görs tillämpliga på de allmänna målen måste enligt E()N:s me- ning följden bli att utmätningsmännen i princip inte kan träffa uppgörelser om avbetalning i dessa mål för längre tid än sex månader efter utmätning. Anståndstiden sex månader är för kort och EON föreslår därför att anstånd med försäljning av utmätt lös egendom i allmänna mål medng upp till ett år och att anstånd därutöver kan medges om synnerliga skäl föreligger. Krono- fogdcniyndigluflen iälalmö distrikt är av samma uppfattning.

Flera andra företrädare för exekutionsväsendet tar upp frågan om tillämp- ningen i allmänna mål av den. föreslagna bestämmelsen att anstånd med för— säljning av utmätt fastighet inte utan synnerliga skäl får beviljas utöver ett år från utmätningen. Man framhåller att det vid utmätning av fastighet för skatter och andra. allmänna avgifter inte är ovanligt, att anstånd med försälj- ning beviljas tills vidare för att bereda gäldenären möjlighet att klara upp skulden enligt avbetalningsplan. När skulderna uppgår till stora belopp kom- mer betalningsplanerna ofta att omfatta längre tid än ett år. Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län, överexekutor för Hälsingborgs kronofog- dedistrikt och kranofogdeniyndighctcn i Linköpings distrikt anser att denna konsekvens av de föreslagna reglerna bör undvikas genom att begränsningen av anståndstiden till ett år uttryckligen anges inte skola gälla vid utmätning av fastighet i allmänt mål.

Länsstyrelsen. i Värmlands län och lcronofogdemyndigheten i Östersunds distrikt anser att samtliga föreslagna regler om anstånd vid försäljning av utmätt fastighet bör gälla enbart vid utmätning i enskilda mål och sålunda inte avse allmänna mål.

Aduolcatsamfundet anser däremot att de föreslagna reglerna också bör till- låmpas vid utmätning för Skatt. Samfundet framhåller i det avseendet att det till följd av att de nuvarande reglerna int . gäller vid utmätning för skatt i praktiken of ta förekommer att sådana utmätningar blir mycket gamla, ibland flera år. Samfundet anser att det inte finns någon anledning att på detta sätt särbehandla skattefordringar. Det nu varande systemet medför en- ligt samfundet ofta den allvarliga olägenheten, att konkursmässiga gäldenä- rer till förfång för övriga borgenärer hålls ifrån konkurs på grund av att kro- nofogdemyndigheten använder utmätningen som en säkerhetsåtgärd och se- dan successivt, ofta under lång tid, försöker driva fram betalningar från gäl- denären. Härigenom lockas gäldenärer på obestånd att fortsätta sin verksam- het under upptagande av nya krediter t. ex. hos leverantörer, som inte kän- ner tilt utmätningen.

2.11 Former för realisation av utmätt fast egendom

2.11.1 Gällande rätt. Utmätt fast egendom skall enligt gällande lag alltid säl- jas på offentlig auktion, som förrättas av ÖE (89 och 97 åå UL). Exekutiv försäljning av fastighet omfattar fastigheten med alla dess tillbe; hör. Möjlighet finns emellertid att anordna särskild försäljning av tillbehör till utmätt fastighet (100 2 % UL). Särskild försäljning av tillbehör ombe- sörjs av ÖE och kan ske antingen på offentlig auktion eller under hand. Vid sidan av försäljning av utmätt fast egendom finns enligt gällande lag möjlighet att ställa egendomen under tvångsförvaltning (jfr 7 kap. UL). ÖE kan på begäran av utmätningsborgenären förordna om sådan förvaltning antingen omedelbart vid utmätning eller efter ett misslyckat försäljnings- försök. Skall fastighet stå under tvångsförvaltning, förordnar ÖE syssloman att ta band 0111 egendomen. I UL ges åtskilliga föreskrifter om förvaltning- en, uppbörd och redovisning av influtna medel och fördelningen av upp- kommen behållning.

2.11.2 Lagberedningen. Beredningen understryker det angelägna i att vid exekutiv försäljning av fastighet de rättsliga förhållandena utreds, så att köparen såvitt möjligt kan säkert bedöma vad han förvärvar. Varje osäker— het på den punkten är ägnad att minska den valuta som försäljningen kan inbringa, till skada för utmätningssökanden eller andra borgenärer och fas- tighetens ägare. Den som i sådant fall förvärvar fastigheten kan göra en obehörig vinst, om han har räknat med viss risk som sedan inte aktualise- ras. Det är inte önskvärt, att en sådan spekulationsvinst inhöstas.

Vissa bestämmelser som redan har förts in i UL efter förslag av bered- ningen tjänar syftet att uppnå goda resultat vid exekutiva t'astighetsförsälj- ningar eller i varje fall motverka försäljningar till underpris. Bestämmel- serna i 1265 3 mom. UL ger sålunda auktionsförrättare möjlighet att av- visa inrop på auktion, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än inropssumman kan uppnås. Vidare kan bestämmelserna om särskild för- säljning av utmätt fastighetstillbehör, i synnerhet beträffande industrifas- tigheter, leda till att bättre ekonomiskt resultat kunde uppnås än 0111 fas- tighet med alla tillbehör måste säljas i klump. Motsvarigheter till dessa be- stämmelser, liksom tilt nuvarande bestämmelser om det s.k. lägsta budet vid fastighetsauktion, har tagits in i beredningens förslag till ny försälj- ningslag.

Beredningen har nu prövat också andra vägar än de nämnda för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Enligt beredning- ens mening bör det ibland vara möjligt att få ut mera för en fastighet, om den liksom lös egendom får utbjudas till försäljning under hand. Detta förfa— rande finner beredningen visserligcn in-te lämpa sig så bra i mera komplice-

rade fall. Försäljningen av I.. ex. en obebyggd tomt, en villafastighet, ett hy— reshus m. 111. kan emellertid ofta vara mycket enkel rättsligt sett, om fastig— heten inte är alltför högt belånad. I sådana fall bör fastigheten kunna med fördel utbjudas till försäljning under hand. Enligt beredningens förslag skall därför utmätt fastighet få säljas på detta sätt, om det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och försäljning i den ordningen synes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion. Avsik— ten är, att ÖE i dessa fall skall regelmässigt låta utbjuda fastigheten ge- nom mäklare, som äger åtnjuta sedvanlig provision om försäljning kom— mer till stånd genom hans förmedling. Undantagsvis kan det tänkas, att ÖE själv kan inhämta anbud t. ex. från statlig eller kommunal myndighet som kan antas vara intresserad av att köpa fastigheten, men i allmänhet är det inte lämpligt att ÖE är verksam på detta sätt. Något hinder hör en— ligt beredningen inte föreligga mot att lämna samma uppdrag åt två eller flera mäklare samtidigt, om det anses främja saken.

Försäljning under hand hör i princip inte få leda till att inteckningar blir utan verkan eller att upplåtna rättigheter upphör. Försäljningen bör ske i former som så nära som möjligt ("ix-'erensstämmer med frivillig försäljning. Köparen bör därför åläggas. att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller i övrigt är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om inte borgenär får gottgörelse ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. Härav följer att försäljning under hand prak— tiskt sett inte kan ske utan att utmätningssökanden får full betalning eller godtar försäljningen. Det kan antas, att denne, som t. ex. kan vara staten såsom innehavare av skattefordran, gör sådant medgivande efter ett eko— nomiskt övervägande. I övrigt måste kontakt tas med alla inteckningsha- vare för att få uppgift om den aktuella belåningen m.m. Förslaget förut- sätter också, att alla rättigheter som på grund av skriftlig upplåtelse gäller i fastigheten skall förbehållas, om inte rättighetshavaren efterger sin rätt. Däremot har beredningen ansett sig kunna bortse från muntliga upplåtel- ser, som inte heller beaktas vid exekutiv auktion.

Förslaget kräver som hiwudregel, att fastighetsägaren godkänner försälj- ningsvillkoren vid underhandsförsäljning. När han godkänt dessa, är han utesluten från möjligheten att genom klagan vinna ändring i ÖE:s beslut och överlåtelsen kan äga rum i förutsatt ordning. Kravet på ägarens god- kännande har dock inte ansetts böra upprätthållas, när det har gjorts för- sök att sälja fastigheten på auktion utan att därvid skett godtagbart inrop. I sådant fall bör enligt beredningen försäljning under hand kunna få ske även utan ägarens godkännande, om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Beredningen behandlar i detta sammanhang institutet tvångsförvaltning av fast egendom. En väsentlig orsak till att institutet infördes år 1912 var, att bestämmelserna om lägsta budet befarades kunna leda till att utmätt fastig- het inte kunde säljas och att det inte var tillfredsställandc om gäldenären då

utan vidare fick den fastigheten åter till fri disposition. Institutet omreglera- des senare till en fullt självständig realisationsform, varvid syftet närmast var att gynna inteckningshavare med svag förmånsrätt under en lågkonjunk- tur med fallande fastighetsvärden.

Möjligheter att få tvångsförvaltning till stånd har använts sällan och i allt mindre omfattning. Erfarenheterna har, såvitt beredningen kunnat inhämta, inte varit goda. Det är sålunda knappast möjligt att bedriva tvångsförvalt- ning av jordbruks- eller industrifastighet på ett sätt som ger något utbyte, medan möjligheterna kanske är något gynnsammare, när det gäller en vanlig hyresfastighet.

Enligt beredningens mening finns det inte tillräckliga skäl att behålla in- stitutet tvångsförvaltning. Fordringsägare kan med större fördel söka utmät- ning i annan gäldcnärens egendom eller söka honom i konkurs. Visserligen kan en borgenär, som inte har personlig fordran mot fastighetens ägare, inte få utmätning i annan hans egendom eller söka honom i konkurs. Men de sällsynta undantagsfall som det här kan vara fråga om motiverar inte i och för sig, att institutet upptas i en ny lag. Efter genomförandet av JB blir det vidare enligt beredningens mening säkerligen mera sällsynt, att någon har pantbrev i fast egendom utan att ägaren är personligen betalningsskyldig för omslagsrevers. Beredningen föreslår alltså, att institutet. tvångsförvaltning avskaffas. Beredningens förslag innehåller emellertid, liksom gällande lag, bestämmelser om förordnande av syssloman för utmätt fastighet i avvaktan på dess försäljning som ju ibland kan låta vänta på sig. Syssloman kan fåi uppdrag att uppbära avkastning av fastigheten (t.ex. hyror) eller att ta vård om fastigheten. Även utan att syssloman utses kan enligt förslaget meddelas förordnande som gör det möjligt att ta hand om avkastning av utmätt fastighet efterhand som den förfaller.

2.113 Remissyttrandena. Förslaget att exekutiv försäljning av fastighet skall kunna ske under hand tillstyrks av bl. a. hovrätten för Västra Sverige, länsstyrelsen i Malmöhus län, EON, Svenska bankföreningen, Stockholms sparbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges jordbruks- kasseförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges fastiglietsägareförbund. Hovrätten för Västra Sverige delar beredningens uppfattning att försäljning under hand knappast kan konnna i fråga i mera komplicerade fall. Eftersom vissa praktiska problem inte kan undvikas vid underhandsförsäljning finner hovrätten det vara vanskligt att uttala sig om vilken betydelse institutet kan få i praxis. I det stora hela anser hovrätten emellertid att möjligheten till un- derhandsförsäljning kommer att utgöra ett värdefullt komplement till reg- lerna om offentlig auktion. Särskilt förtjänar det enligt hovrätten att fram- hållas att försäljning under hand kan utgöra en tänkbar möjlighet i de fall då det har visat sig omöjligt att få ett acceptabelt bud vid offentlig auktion och ÖE därför har tvingats avvisa inrop. Svenska sparbanksföreningen anser

ST Riksdagen 1971. ] saml. Nr 20

att en underhandsförsäljning i de flesta fall är ägnad att ge ett för alla be- rörda parter, inte minst innehavare av i egendomen intecknadc rättigheter, förmånligare resultat än om fastigheten säljs på offentlig auktion. Enligt för- eningens mening bör förfarandet därför riktas in på underhandsförsäljning som den normala realisationsformen, medan försäljning på auktion bör an- vändas bara om underhandsförsäljning har misslyckats eller det från början måste anses osannolikt att en sådan ger bättre resultat. Också i yttrandet från Stockholms sparbank kommer den uppfattningen till uttryck att under- handsförsäljning i de flesta fall ger ett bättre resultat än försäljning på auktion och att underhandsförsäljning därför borde göras till den primära realisationsformen. Emellertid framhålls samtidigt att det finns anledning att befara att underhandsförsäljning kommer att medföra en besvärande för- dröjning av exekutionen. Visserligen är t. ex. inteckningshavares räntekrav teoretiskt sett garderat oavsett hur lång tid förfarandet tar, men även med nuvarande system har det i praktiken visat sig att tidsutdräkten vid förfaran- det ofta har vållat svårigheter. Sveriges industriförbund anser att försäljning under hand kanske främst kan komma i fråga beträffande obebyggda tomter, villafastigheter och hyreshus men påpekar att det inte kan anses uteslutet att också mindre industrifastigheter med okomplicerad intecknings- och rättig— hetsstruktur kan vara lämpliga objekt för sådan försäljning. Enligt Sveriges fastighetsägareförbund har man anledning att utgå från att det, trots de kostnader som är förenade med en försäljning under hand, ofta kan bli möj— ligt att uppnå bättre pris än vid auktionsförsäljning. Förbundet framhåller emellertid att det i varje enskilt fall måste ske en avvägning av för- och nack— delar av underhandsförsäljning innan man använder sig av denna försälj- ningsform. Under förutsättning att de restriktiva bestämmelser som enligt förslaget skall kringgärda underhandsförsäljning behålls, anser sig förbun- det kunna godta att möjlighet till sådan försäljning öppnas.

I några remissvar lämnar man förslaget om underhandsförsäljning utan erinran men ger samtidigt uttryck för uppfattningen att denna försäljnings- form i praktiken inte kommer att kunna användas så ofta. Föreningen Sveri- ges häradshövdingar och stadsdomare finner det vara svårt att ha någon me- ning i frågan om möjligheten till underhandsförsäljning i praktiken kommer att utnyttjas i nämnvärd utsträckning och framhåller i det sammanhanget att den föreslagna bestämmelsen at-t försäljningsvillkor skall godkännas av fastighetsägaren torde innebära en avsevärd begränsning. Föreningen delar emellertid beredningens uppfattning, att också denna utväg bör stå öppen för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Länssty- relsen i Älvsborgs län betonar att försäljning under hand inte torde kunna förekomma annat än i enkla fall då fastigheten inte är alltför högt belånad. Bankinspektionen finner det i och för sig vara tillfredss-tällande om möjlig- het till underhandsförsäljning av fastighet införs men framhåller att det torde vara realistiskt att anta att svårigheter inte så sällan kommer att upp-

stå när det gäller att uppfylla de förutsättningar för sådan försäljning som enligt förslaget skall gälla. Viss risk föreligger därför enligt inspektionen att försäljningsformen i praktiken inte kan begagnas så ofta som kanske hade varit önskvärt.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kopparbergs och Västerbottens län uttryc- ker tveksamhet inför förslaget att det skall vara möjligt att sälja fastighet exekutivt under hand. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer frågan om ÖE i varje ärende om exekutiv försäljning av fastighet skall bedöma om under- handsförsäljning bör komma i fråga. Länsstyrelsen påpekar att det under 1968 kom in 471 ansökningar om fastighetsförsäljning till länsstyrelsen och framhåller att det med en sådan arbetsmängd blir mycket omständligt och tidsödande att genomföra det förberedande arbete som enligt förslaget läggs på ÖE. Med hänsyn härtill hyser länsstyrelsen stor tvekan om regler angåen- de försäljning under hand bör införas men vill, bl. a. med hänsyn till att be- stämmelser om sådan försäljning redan finns beträffande utmätt lös egen- dom, inte motsätta sig detta. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att läns- styrelsen tidigare har förklarat sig inte ha något att erinra mot att det inför- des möjlighet att sälja utmätt lös egendom under hand. När det gäller un- derhandsförsäljning av fast egendom är länsstyrelsen emellertid avgjort mer tveksam. Länsstyrelsen sätter i fråga om den föreslagna ordningen kom- mer att tillämpas i praktiken och framhåller att den inte är användbar annat än i vissa mycket enkla undantagsfall såsom när det gäller en sommarstuga eller svärsäljbar egendom beträffande vilken stat eller kommun kan tänkas vara enda spekulant. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län har möjligheten att sälja utmätt lös egendom under hand utnyttjats i mycket begränsad ut- sträckning. I de fall där metoden har använts har det visat sig att den i varje fall inte givit bättre ekonomiskt utbyte än vad som hade kunnat uppnås vid auktionsförsäljning. Länsstyrelsen förutser att metoden att sälja fastighet under hand kommer att utnyttjas i lika ringa grad.

En klart avvisande inställning till beredningens förslag beträffande under— handsförsäljning av utmätt fastighet intar länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Östergötlands län finner det föreslagna förfarandet vid underhandsförsälj- ning vara dyrbart, omständligt och tidskrävande och understryker bl.a. att åtskilliga arbetsuppgifter enligt förslaget kommer att åvila ÖE och detta även vid en försäljning som sker genom mäklare. ÖE skall sålunda utreda vilka fordringar och rättigheter, som belastar fastigheten, bestämma köpcvillkoren, hålla fördelningssammanträde och utfärda köpebrev. Länsstyrelsen anser vi- dare att försäljningsformen bara kan komma till användning i undantags- fall. l det avseendet pekar länsstyrelsen på det förhållandet att köparen vid försäljning under hand skall svara för alla fordringar som är förenade med panträtt eller annan förmånsrätt i fastigheten, vilket innebär att förfarandet inte kan komma till användning i de talrika fall då fastigheten är högt be-

lånad. Vidare framhåller länsstyrelsen att underhandsförsäljning inte kan användas i fall då överenskommelse att bibehålla samtliga i fastighet upp- låtna rättigheter inte kan träffas. Liknande synpunkter anförs av länssty- relsen i Jämtlands län, som anser att förslaget utan olägenhet kan utgå. I de fall då berörda sakägare är ense om försäljning under hand kan sådan enligt länsstyrelsen ske på frivillighetens väg utan att. exekutivt förfarande behöver tillgripas. Länsstyrelsen i Kalmar län betonar att det vid försäljning av fas- tighet ofta är fråga om stora ekonomiska värden och att många sakägare kan beröras av en försäljning. Det är därför viktigt att försäljningen sker med tillämpning av ett i lag noga reglerat förfarande. Försäljningsformen bör en- ligt. länsstyrelsens mening inte bestämmas av ÖE efter en diskretionär pröv- ning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot att mäklare enligt beredningens förslag skall anlitas för att genomföra en underhands- försäljning. Länsstyrelsen pckar på de risker som uppstår för att statsverket dras in i tvister om mäklararvode, särskilt om, som beredningen förutsätter kunna ske, två eller flera mäklare samtidigt anlitas. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län torde det i praktiken i allmänhet förhålla sig så att, när fastighetsexekution inleds, möjligheten att få till stånd ett utbyte av ägare till fastigheten redan har utnyttjats utan resultat. I de fall där fast egendom ingår i konkursbo torde därjämte frågan om fastighetens försäljning under hand ha prövats i konkursförfarandet och resulterat i att sådan försäljning inte bör ske.

Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det mindre lämpligt att lägga på ÖE att avgöra om underhandsförsäljning skall komma till stånd. Enligt läns- styrelsen bör i varje fall krävas att yrkande om sådan försäljning skall ha gj orts av ägaren, inteckningshaware eller annan rättsägare innan öE behöver pröva frågan om underhandsförsäljning och att den som framställer sådant yrkande skall anse sig med fog kunna påstå att ett fördelaktigare pris kan nås genom sådan försäljning. Länsstyrelserna i Västmanlands och Koppar— bergs län delar uppfattningen att ett uttryckligt yrkande frän rättsägare bör utgöra en förutsättning för att frågan om underhandsförsäljning skall tas upp. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att inte bara sökanden och ägaren utan också rättsägare som inteclmingshavare och rättighethavare bör få till— fälle yttra sig innan frågan om fastighet bör säljas under hand avgörs.

Beredningens förslag att institutet tvångsförvaltning skall avskaffas har godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Länsstyrel— sen i Västmanlands län uttalar i sitt yttrande att länsstyrelsen tveklöst anslu— ter sig till förslaget. Länsstyrelsen framhåller, att möjligheten till tvångsför— valtning har utnyttjats sällan.När det har utnyttjats har det enligt länsstyrel— sen utgjort ytterligare en komplikation i det exekutiva förfarandet.

2.12. Exekutiv försäljnings inverkan på inteckningar

2.12.1 Gällande. rätt. Inteekning som vid exekutiv auktion faller utanför lägsta budet upphör att gälla, om inte inteckningshavaren och inroparen kommer överens om avräkning (23 & IF och 131 & UL). [ fråga om gemensam inteckning gäller att inteckningen — även om den faller inom lägsta budet —— blir utan verkan, om inte samtliga fastigheter säljs efter gemensamt utrop el- ler inteckningshavaren medger att det solidariska ansvaret skall upphöra el- ler att det belopp som belöper på såld fastighet skall stå inne i fastigheten (36 & IF och 117 % UL). l enlighet med övertagandeprincipen skall befintliga län i fastighet som säljs exekutivt kunna stå kvar. Huvudregeln är att be— lopp som faller inom lägsta budet inte behöver betalas kontant, om inte kö- paren avtalar annat med borgenären (117 och 131 55 UL). En förutsättning för att lån skall stå kvar är naturligtvis att inteckningen gäller. Den som ropar in fastighet på exekutiv auktion blir inte därigenom person- ligen bet:.tlningsansvarig mot. de borgenärer vilkas fordringar enligt lagens regler skall stå kvar i fastigheten, dvs. i princip de intcckningsfordringar som faller inom lägsta budet. Om förre ägaren var personligen betalningsskyldig för lånet kvarstår detta ansvar efter auktionen. Om en inteckningshavare vid exekutiv auktion inte begagnar sig av sin rätt att uppbära kontant betalning ur köpeskillingen utan i stället låter beloppet innestå i fastigheten, anses han ha uppgett den person- liga fordringen mot förre ägaren (30 5 IF). Beträffande ägarhypotek gäller att om andel i inteckning som faller inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären (dvs. ägaren), skall den andelen utan särskilt yrkande betalas kontant (117 S UL). Någon särskild bestäm- melse finns inte om kontant betalning i det fallet att gäldenären innehar hel inteckning inom lägsta budet. Denna torde —— trots att inteckningen inte är belånad — höra betraktas som intecknad gäld och skall alltså inte betalas kontant, om det inte yrkas. inteckningen övergår enligt gällande lag inte genom försäljningen till köparen. Om ägaren har hel inteckning eller andel i inteckning utom lägsta budet, skall inteckningen resp. andelen givetvis beta- las kontant, om inte annat avtalas med köparen. Ägarhypotek tas ofta i mät i samband med exekutiv försäljning och ägaren kommer då inte själv i åtnju- tande av tillgodohavandet.

2.122 Den i JB föreslagna ordningen. Som huvudregel anges i .lB att inteck- ning blir utan verkan till belopp som enligt sakägarförteckningen inte. täcks av köpeskillingen om inte ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Mot- svarande gäller när inteckning avser flera fastigheter gemensamt och dessa säljs på exekutiv auktion enligt gemensam sakägarförteckning. Sker däremot försäljningen enligt särskilda sakägarförteckningar förlorar inteckningen alltid sin verkan, om inte ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Säljs

endast någon eller några av fastigheterna, blir inteckningen, såvitt angår såld fastighet helt utan verkan, om inte ÖE förordnat om fortsatt inteckningsan- svar, och såvitt angår annan fastighet, utan verkan till den del medel utfallit på pantbrevets belopp (6 kap. 12 & JB). Någon motsvarighet till 30 5 IF har inte tagits upp i JB.

2.123 Lagberedningen. I syfte att bevara befintliga inteckningar i största möjliga utsträckning förordar beredningen att särskild förklaring skall kunna meddelas om att vissa inteckningar som köparen vill bevara alltjämt skall gälla oaktat de inte täcks av köpeskillingen. Begäran om fortsatt inteck- nings-ansvar skall enligt beredningens förslag göras senast vid saminant 'äde för köpeskillingens fördelning. Förordnandc om intecknings fortsatta be- stånd skall meddelas av ÖE. Förslaget möjliggör att. inteckningarna kan omedelbart belånas hos kreditgivare som köparen anlitar. Enligt beredning- ens förslag skall ÖE även kunna förordna att gemensamma inteckningar, vil— kas belopp inte täcks av köpeskillingen skall fortfara att gälla. Beredningen har även övervägt huruvida (")E skulle kunna tillerkännas en allmän befogen- het att förordna om fortsatt inteckningsansvar även i sådana fall när gemen- samt intecknade fastigheter säljs efter särskilda utrop eller sådan fastighet säljs för sig. Situationen kan emellertid vara komplicerad och beredningen har därför ansett det rådligast att begränsa en sådan befogenhet till enkla fall som lätt kan överblickas. Till den grupp som här är i fråga hör bl. a. för— säljning av stamfastighct som svarar primärt för gemensam intecknings hela belopp. Om den aktuella fordringen helt täcks av köpeskillingen, kan något subsidiärt ansvar inte göras gällandei annan fastighet. ÖE bör i denna situa— tion på begäran av köparen kunna förordna att inteckningen alltjämt skall gälla, nämligen i den sålda fastigheten. Härigenom bereds köparen bl. a. möj- lighet att med den som innehar pantbrevet avtala om avräkning på köpeskil- lingen. Vad åter angår det fallet att fordringen inte helt täcks av köpeskil- lingen kan innehavaren av pantbrevet vara berättigad att vända sig mot sub— sidiärt ansvarig fastighet för att få ut resterande belopp. Så länge ett sådant ansvar består kan det inte vara lämpligt att ge förordnande om att inteck- ningen jämsides skall bestå i den sålda fastigheten. Det skulle kunna vara tänkbart att ge möjlighet till sådant förordnande om pantbrevets innehavare avstår från all rätt mot subsidiärt ansvarig fastighet. Detta kräver emellertid i så fall särskild åtgärd och anteckning i fastighetsboken. I enkelhetens iu— tresse har beredningen ansett att man bör lämna utanför de fall, då ford- ringen inte helt täcks av köpeskillingen. Dessa spörsmål får enligt sakens natur inte någon aktualitet vid försälj- ning under hand som ju inte får inverka på inteckningarna i såld fastighet. Även om inteckningarna skall gälla efter auktionen i den mån de täcks av köpeskillingen torde det inte vara lämpligt att lagen utgår från att motsva- rande lån skall kvarstå i fastigheten. Det skulle innebära att. om inte annat

sägs, förre ägaren skulle kvarstå som personligen betalningsskyldig för lån ända intill det belopp som motsvarar gränsen för fastighetens värde, såvitt detta kan bedömas genom resultat av auktionen. En betydande risk skulle härigenom komma att åvila honom. Även om han redan är insolvent när fas- tigheten säljs, kan det inte vara rimligt att den risken kvarstår beträffande fordran som täcks av köpeskillingen. Å andra sidan kan lagen inte utan att åsidosätta borgenärens rät-t föreskriva att lånen skall stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Inte ens om nye ägaren åläggs personligt betalningsansvar för lånen kan man gärna tvinga långiva- ren att stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar upphör. Det är ju inte sagt att nye ägaren är i stånd att klara ut situationen. I allmän— het torde långivare under åberopande av uppsägningsklausul före auktio- nen ge tillkänna alt de yrkar kontant betalning om inte efter auktionen an- nat avtalas med köparen. Efter auktionen regleras frågan med köparen. I all— mänhet övertar denne belalningsansvaret och befrias förre ägaren därifrån. Det torde därför "vara helt orealistiskt att tänka sig en legal reglering som ut- går från att alla län som täcks av köpeskillingen skall stå kvar utan att sa- ken regleras med köparen.

Det äl inte utan vidare givet att gränsen mellan lån som lagen antar skall stå kvar efter auktionen och lån som skall betalas kontant bör som i gällande lag dras vid lägsta budet resp. skyddsbeloppet enligt beredningens termi- nologi. Då emellertid under alla omständigheter utmätningssökandens ford- ran —— som regelmässigt faller utanför skyddsbeloppet skall betalas kon-tant till större eller mindre del, har beredningen ansett det naturligt att på denna punkt stå fast vid regleringen i gällande lag. Detta innebär sålunda att, om borgenär inte gjort gällande rätt till kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, lån som faller inom skyddsbeloppet skall avräknas på köpeskillingen, att förre ägaren alltjämt blir personligen betalningsskyldig för sådant lån om personligt betalnings— ansvar åvilade honom före försäljningen och att nye ägaren inte blir person— ligen betalningsskyldig mot långivaren för lånet. Givetvis kan det därefter in- träffa att nye ägaren övertar sådant betalningsansvar och att förre ägaren be— frias därifrån. Detta får emellertid överlämnas åt parterna att bestämma. Vad angår lån som faller utanför skyddsbeloppet innebär beredningens för- slag att borgenären har rätt till kontant betalning och att förre ägaren blir befriad från personligt betalningsansvar. Om borgenär medger köparen av- räkning, betingar sig borgenären givetvis att köparen ikläder sig betalnings- ansvar för lånet i fråga. Ifrågavarande förslag har inte avseende på exekutiv försäljning under hand. Vid sådan försäljning får tillses att frågan om över— tagande av lån ordnas enligt vad som brukar tillämpas vid frivillig försälj- ning.

Det kan vara fullt tänkbart att pantbrevet är pantförskrivet till säkerhet för fordran som överstiger pantbrevets belopp, eller att ränta m.m. löpt så

lång tid att sammanlagda fordringsbeloppet väsentligt överstiger pantbrevets belopp. Det ligger i sakens natur att om borgenären haft rätt till kontant be- talning men avtalat med köp aren om avräkning på köpeskillingen, omfatt- ningen av köparens betalningsutfästelse och innebörden av pantförskriv- ningen då klaras ut för framtiden. Om länet faller inom skyddsbeloppet och inte skall betalas kontant bör pantförskrivningen i framtiden inte kunna åberopas för större belopp än pantbrevets belopp. En annan ordning skulle bl.a. innebära att en fastighetsägare skulle kunna till skada för senare in- teckningshavare realiter belasta fastigheten med långt större belopp än in— skrivningen i fastighetsboken och gravationsbevis utvisar. En köpare skall vidare aldrig kunna bli skyldig att —— utan särskilt åtagande —— mer än en gång svara för den del av köpeskillingen som avräknats. Den angivna princi- pen bör gälla inte bara pantbrevets kapitalbelopp utan även tillägg som avses i 6 kap. 3 5 JB.

Om borgenär i följd av exekutiv auktion får motta betalning i förtid kan han bli berättigad till skadestånd. Enligt JB får utöver pantbrevets belopp även det i 6 kap. 3 g angivna tillägget användas för att täcka skadestånd. Det är inte alldeles klart, hur det enligt gällande lag skall förfaras med skade- ståndsbeloppet om köparen övertar ansvaret för lånet på oförändrade villkor. Enligt beredningens mening skall beloppet i så fall tillkomma köparen som kompensation för länets övertagande. Borgenärens anspråk på beloppet bort- faller då. Om köparen får lånet på billigare villkor, skall långivaren som kompensation för eftergiften behålla skadeståndsbelopp i proportion till denna.

Enligt beredningens förslag skall ägarhypotek i den mening som avses i 6 kap. 95 JB alltid utan särskilt yrkande betalas kontant även om det faller inom skyddsbeloppet. Regeln gäller alltså vare sig ägaren har hel inteckning obelånad eller endast har andel i belånad inteckning. Enligt JB går rätten till inneliggande inteckning över till köparen. Enligt 6 kap. 3 & JB skall tillägg inte beräknas på ägarhypotek. Beredningen har tagit upp en motsvarande he— stämmelse. Om ägarhypoteket blivit utmätt, skall emellertid tillägg kunna utgå. Det är då i själva verket inte längre ägarhypotek. Att detta skall gälla när ägarhypotek enligt beredningens förslag pantförskrivits av utmätnings- mannen, torde vara klart utan särskild bestämmelse. I sådant fall bör all— männa rcgler för den som har panträtt i fast egendom gälla. Behov av be- stämmelse föreligger däremot om den som fått utmätning i ägarhypotek har begärt omedelbar exekution i fastigheten. Exekutionen kan dra ut på tiden och det saknas anledning att inte medge tillägg t. ex. för ränta. Även i andra fall där ägarhypotek tagits i mät efter att fastigheten utmätts, bör ägarhypo- teket i princip utgå på samma sätt som om ägaren efter utmätningen pant- förskrivit pantbrev som gäller i fastigheten.

2.124 Remissyttrandena. Beredningens förslag att ÖE skall kunna meddela förklaring att inteckning, som annars efter exekutiv fastighetsförsäljning skulle bli utan verkan, alltjämt skall gälla har godtagits eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanserna. Hit hör bl. a. de båda hörda hou- rätterna, bankinspektionen, EON, inskrivningslcommitte'n, Svenslca bank/"ör- eningen, Svenska sparbanksföreningen, Konungariket Sveriges stadshypo- tekskassa, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteks- institution, advokatsamfundet och flertalet länsstyrelser som har yttrat sig. Kritik mot förslaget att också inteckningar, som faller utanför köpeskil— lingen, ef ter ÖE:s förordnande skulle kunna stå kvar i fastigheten framförs emellertid i remissyttrandena frän länsstyrelserna i Älvsborgs oeh Västman- lands län. Enligt förstnämnda länsstyrelse torde inteckningar som faller utom köpeskillingeni de flesta fall inte vara sunda kreditobj ekt. ÖE bör där- för inte medverka till att de får fortsatt giltighet. Länsstyrelsen vill dessutom påpeka att redan de nuvarande bestämmelserna om stämpel för inteckning ger möjlighet att utan särskild stämpelkostnad förnya inteckningar, som inte täcks av köpeskillingen. Mot bakgrunden av vad som har nämnts finner läns- styrelsen förslaget mindre lämpligt. Beträffande de gemensamma inteckning- arna anser länsstyrelsen, att de under inga förhållanden bör få gälla efter den exekutiva auktionen, om de intecknadc fastigheterna säljs efter särskilda utrop eller någon av dem säljs för sig. Länsstyrelsen i Västmanlands län fin— ner de av beredningen anförda skälen för förslaget inte vara bärande och på— pekar att beredningen i detta hänseende, liksom i andra, lägger en ny börda på ÖE :s verksamhet. Beredningens uttalande och förslag i fråga om vad som vid exekutiv fas-tig- hets försäljning bör betalas kontant och vad som kan stå kvar som län i fas- tigheten efter försäljningen har godtagits eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom länsstyrelsen i Älvsborgs län. Länsstyrelsen kan inte biträda förslaget att förre ägaren av exekutivt såld fastighet alltj ämt skall bli personligen betalningsskyldig för lån som faller inom skyddsbeloppet. Läns- styrelsen anser att regeln bör vara att personligt betalningsansvar för förre ägaren skall upphöra för inteckningar, som täcks av köpeskillingen. Länssty- relsen vändcr sig i sammanhanget. mot beredningens uttalande att långivare, vars län enligt nu gällande regler faller inom lägs-ta budet, i allmänhet genom uppsägning av lånen ser till att de själva kan bestämma om lånen skall stå kvar eller inte. Länsstyrelsen framhåller att det vid länsstyrelsens exekutiva fastighetsförsäljningar nästan aldrig förekommer att långivare med lån inom lägsta bildet begär kontant betalning för sina kapitalfordringar och att. ut- talandet därför inte stämmer med länsstyrelsens erfarenheter. Länsstyrelsen vänder sig också mot beredningens uttalande om skadestånd vid förtida be- talning. Länsstyrelsen ställer frågan hur den ordning beredningen har föror- dati det avseendet skall genomföras i praktiken. Beredningens uttalanden är enligt länsstyrelsen oklara bl. a. så till vida att det inte av dem framgår om

ÖE skall vara verksam för att få reda på vilka överenskommelser, som har träffats mellan köpare och säljare, eller om det av fördelningslängdcn skall framgå under vilka villkor långivaren låter lån stå kvar i fastigheten.

2.13. Exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter

2.131 Gällande rätt. Enligt 1.07 & UL skall i borgenärsförteckning, som auk— tionsförrättaren upprättar vid fastighetsauktion, tas upp fastigheten belas- tande rättigheter av typ nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån och rätt till servitut. En förutsättning för att en rättighet av det nämnda slaget skall tas upp i förteckningen är emellertid att rättigheten är intecknad eller att den grundar sig på en skriftlig handling, som är tillgänglig för auktionsförrättaren. l borgenärsförteekning- en tas den eller de rättigheter och de fordringar som belastar fastigheten och skall antecknas i förteckning upp efter det företräde mellan dem som gäller enligt lag. Av 113 ä 1 inom. UL framgår, att försäljning av fastighet på auktion alltid skall ske under förbehåll att rättighet som enligt" borgenärsförteckningen fal— ler inom lägsta budet skall bestå. Detta innebär att rättighet med förmånsrätt framför exekutionsfordran regelmässigt skall bestå efter fastighetens försälj- ning. Beträffande rättighet som enligt borgenärsförteckningen faller utom lägsta budet gäller som princip att dess bestånd skall förbehållas vid auktio- nen, om detta kan ske utan förlust för rättsägare med bättre förmånsrätt än rättigheten. Enligt 123 å UL gäller därför, att fastigheten vid auktionen först skall utropas med förbehåll om rättighetens bestånd. Uppnås då ett slutbud, som täcker alla fordringar med bättre rätt än rättigheten, godtas budet och något ytterligare utrop sker inte. Blir däremot inte alla framförliggande fordringar täckta av budet, görs ett nytt utrop utan förbehåll om rättighe- tens bestånd. Blir slutbudet vid detta utrop högre än vid det föregående blir det antaget. I annat fall antas det första slutbudet. Är i borgenärsförteek- ningen upptagna flera rättigheter som sinsemellan har olika förmånsrätt och faller utom lägsta budet, kan en serie av utrop bli nödvändig. Fastighe- ten utropas då först med förbehåll om samtliga rättigheters bestånd. Blir slutbudet då inte så högt att det täcker alla fordringar med förmånsrätt framför den rättighet som har lägsta prioritet, sker nytt utrop, varvid sist- nämnda rättighet inte förbehålls. Om slutbudet vid det nya utropet inte täc- ker fordringar med bättre förmånsrätt än rättigheten som är näst lägst prio- riterad, får ännu ett utrop ske, vid vilket inte heller denna rättighet förbe— hålls. På detta sätt pågår utropen till dess ett slutbud uppnås, som innebär att någon rättighet kan förbehållas eller samtliga rättigheter har fallit bort. Har en rättighet förbehållits, är därmed också bättre prioriterade rättighe- ter givetvis förbehållna. Sker gemensamt utrop av flera fastigheter, varav

någon eller några är belastade med rättigheter, följs samma regler som då en fastighet utropas särskilt.

Enligt 123 & UL kan rättighet, som efter utrop annars skulle falla bort, räd- das av innehavaren genom att han fyller ut vad som brister för att fordringar med bättre rätt än rättigheten skall bli täckta. Nytt utrop kan i det läget också underlätas, om borgenärerna med fordringar med bättre rätt som inte blir täckta av slutbudet samtycker därtill.

Rättigheter som inte har förbehållits vid auktion blir enligt gällande rätt inte alltid fördenskull utan verkan. Om det finns arrendator eller hyresgäst vars rätt inte har förbehållits vid auktion på fastigheten, skall nye ägaren inom en månad från tillträdesdagen säga upp honom. Annars blir det gamla avtalet gällande (133 5" UL). När t. ex. hyresfastighet säljs exekutivt, torde i allmänhet någon uppsägning ej äga rum. Uppsägning kan emellertid använ— das av nye ägaren bl. a. för att få arrende- eller hyresvillkoren justerade.

2.132 Lagberedningen. Beredningen har i förslaget till lag om exekutiv för— säljning av fast egendom använt termen rättighet i avgränsad bemärkelse och angivit, att med rättighet som besvärar fast egendom åsyftas nyttjande- rätt, servitut och samfällighetsrätt som avses i JB och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egen- dom. Av den givna bestämningen framgår, att panträtt eller förmånsrätt inte omfattas liksom att rättigheter som grundas direkt på lag eller på för- rättning inte heller avses. Vid sin behandling av frågan om exekutiv försälj— nings inverkan på rättigheter har beredningen använt ordet rättighet i den nu angivna bemärkelsen. Beredningen anser att de. nuvarande reglerna beträffande rättigheternas behandling vid exekutiv auktion dåligt tillgodoser rättighetshavarnas intres- sen. När dubbla utrop skall äga rum, leder det första utropet inte till några allvarligt menade bud. Det kanske inte bjuds något alls. Resultatet blir, att fastigheterna regelmässigt säljs utan förbehåll för de rättigheter som här är i fråga. Någon. praktisk möjlighet för rättighetshavare att bevara sin rättighet genom kontant betalning torde som regel inte föreligga. Rättigheter kan på detta sätt komma att offras utan att någon rimlig anledning föreligger därtill. Beredningen anför som exempel att om en fastighet ingår i konkursbo och den säljs för fordringar som avses i 17 kap. 4 g HB, kan ett gammalt in- skrivet servitut eller en nyttjanderätt som för länge sedan har inskrivits i fastigheten konnua att försvinna därför att ingen bjuder något för fastighe— ten när denna utropas med förbehåll för rättighetens bestånd. Beredningen finner att det måste anses vara mycket otillfredsställande, att välfångna rät- tigheter kan godtyckligt bringas att försvinna. Beredningen har därför sökt att åstadkomma en bättre ordning. Utgångspunkten bör enligt beredningens mening liksom i gällande lag vara, att rättigheter med bättre rätt än den fordran för vilken fastigheten

skall säljas blir skyddade utan särskilt förbehåll. Beträffande andra rättighe- ter bör förbehåll vara obligatoriskt, om det saknas anledning till antagande att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Till grund för ÖE:s bedömning i nämnda avseende skall läg— gas den utredning som bör göras om fastighetens belastning med rättigheter och vad som framkommer vid bevakningssammanträdet. Ägaren av fastig- heten bör enligt beredningen givetvis inte i detta sammanhang betraktas som fordringsägare därför att han eventuellt har ägarhypotek i fastigheten. Han har ju antingen förvärvat fastigheten belastad av rättigheten eller själv upp- låtit denna. I sakägarförteckningen bör anges rättigheter som blir skyddade på nu angivet sätt.

Beredningen är av den uppfattningen att det genom bestämmelser av det slag som nu har angivits blir bättre sörjt för att fastigheten kommer att ut- bjudas med bevarande av de rättigheter som det inte finns någon rimlig an- ledning att upphäva. Man måste emellertid enligt beredningen räkna med att det finns ytterligare rättigheter, som kan utgöra en belastning men som ändå av olika skäl bör och kan räddas vid fastighetens försäljning. Beträffande dem får avgörandet träffas vid auktionen. Beredningen anser, att dessa rät- tigheter då skulle komma i en bättre ställning, om utropsordningen ändras och fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och där- efter med sådant förbehåll. Om spekulanterna inte intresserar sig för det förra utropet enligt denna ordning, har rättighetshavaren inte någon olägenhet därav. För honom är av intresse, att andra budgivningen blir effektiv. Beträf- fande andra utropet bör enligt l:)eredningen föreskrivas, att 0111 därvid bjuds så mycket att fordringar med bättre 'ätt än rättigheten täcks, gäller detta bud, även om högre bud givits vid första utropet. Beredningen räknar med att det skall bli en helt annan stimulans till budgivning vid det andra utropet enligt förslaget än som är fallet vid det första utropet enligt gällande lag, ef— tersom det enligt förslaget blir det andra utropet som kan väntas bli avgö- rande inte bara för rättighetshavaren utan även i konkurrensen mellan olika spekulanter. Har budet gått högt redan vid det första utropet, som sker utan förbehåll om 'ättighetens bestånd, kan man vänta att konkurrensen blir härd även vid det andra utropet och att därvid verkligen uppnås bud som ej påver- kas av förbehållet om rättigheteus bestånd i vidare mån än som verkligen föranleds av därmed förenad olägenhet. Om vid andra utropet uppnås lika högt bud som vid första utropet, bör enligt beredningen budet gälla, även om fordringar med bättre rätt ej blivit täckta.

Beredningen framhåller att. den nu existerande möjligheten för rättighets- havare att rädda sin rättighet, genom att vid första utropet betala vad som brister för att borgenär med bättre 'ätt skall få full gottgörelse kan antas ha ringa praktisk betydelse. Om det överhuvud inte bjuds något för fastigheten vid första utropet, skulle rättighetshavaren enligt denna regel nödgas betala alla fordringar som ligger före honom, dvs. i praktiken köpa fastigheten.

Beredningen påpekar att regeln också i andra fall leder till egendomliga re- sultat. Rättighetshavaren måste kanske betala belopp som inte står i någon proportion till den belastning som rättigheten utgör. Genom den omkastning av utropen som beredningen förordar blir det enligt beredningens mening större möjligheter för en rättighetshavare att bedöma, hur stor belastning rättigheten anses utgöra. Vid det andra utropet kan buden antas bli realis- tiska, och det kan då vara någon mening med att rättighetshavaren ingriper och betalar något för att rättigheten skall bestå. Rättighetshavaren skall vi— dare inte behöva betala mera än som svarar mot den belastning hans rättig- het anses utgöra.

Beredningen päpekar att de nuvarande reglerna för det fall att fastighet belastas av flera rättigheter innebär att rättighet som har företräde framför annan skall vika först efter denna. Detta finner beredningen ha till följd, att rättigheter som är alldeles utan betydelse för fastighetens värde kan komma att offras endast därför att de är upplåtna senare än andra rättigheter. Bered- ningen föreslår att det såvitt möjligt skall genom utrop och hud konstateras i vad mån rättighet som är i farozonen verkligen är belastande för fastigheten. Enligt beredningens förslag skall vidare rättighetshavare som är i farozonen kunna rädda sin rättighet genom att betala det belopp varmed rättigheten kan anses sänka fastighetens värde, såvitt man .kan bedöma detta av budgiv- ningen. Det är avsett, att liian skall börja med den rättighet som ligger bäst till. Beredningen erinrar i sammanhanget om att ÖE skall kunna före auktio- nen bestämma att rättigheter, vilka bedöms som icke betungande, skall utan vidare bestå. Härigenom bör enligt beredningen antalet rättigheter som för- anleder särskilda utrop vid auktionen bli starkt reducerat.

Beredningen erinrar om att besittningsskydd i viss utsträckning gäller be- träffande säväl arrende som hyra. Även när avtalet skall upphöra på grund av exekutiv försäljning träder besittningsskyddet i allmänhet i funktion. Detta innebär, att en köpare då inte kan räkna med det värde som fastigheten skulle representera för honom befriad från nyttj anderättshavaren. Att den- nes rätt inte förbehålls vid auktionen innebär endast, att den nye ägaren får möjlighet att efter uppsägning påkalla en omreglering inom den mm som lagstiftningen om besittningsskydd erbjuder.

Liksom enligt gällande rätt åligger det enligt beredningens förslag köparen att uppsäga arrende- eller hyresavtal, som inte har förbehållits och som kö- paren vilt bringa att upphöra. I förslaget erinras också om det besittnings- skydd som gäller vid arrende och hyra samt om den rätt till skadestånd som kan finnas med anledning av uppsägning som har följt på exekutiv auktion.

2.133 Remissyttrandena. Beredningens förslag att rättighetshavares ställ— ning vid fastighetsauktion skall stärkas genom att också rättigheter med sämre rätt än exekutionsfordran under vissa förutsättningar obligatoriskt skall förbehållas och genom att den nuvarande utropsordningen ändras har

under remissbehandlingen godtagits eller lämnats utan erinran av bl. a. läns- styrelserna i Uppsala och Göteborgs och Bohus län, övere.rekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogdedistrikt, EON, Svenska bankför— eningen, Svenska sparbanks föreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostads- företag, Föreningen mellan omblldsmännen hos Sveriges landshypoteksinsti-- tvtion, Föreningen Sveriges kronofogdar och Sveriges lantbruksförbund. För- eningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomarc uttalar att de föreslagna ändringarna enligt föreningens mening är välbetänkta. Sveriges industriför- bund förklarar att förbundet delar beredningens uppfattning att rättighets- havarnas intressen bör stärkas och tillstyrker särskilt förslaget att alla 'ättig- heter med sämre rätt än exekutionsfordringen skall förbehållas, om det sak- nas anledning till antagande att de belastar fastigheten i fråga till beaktans- värd skada för innehavarc av fordran med bättre rätt.

Under remissbehandlingen har emellertid från flera remissinstansers sida hävdats att den nu farande ordningen för beaktande av rättigheter vid fastig- hetsauktion bör behållas. I denna riktning uttalar sig sålunda länsstyrelserna iKalmar, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Västerbot- tens län samt advokatsamfundet och Sveriges fastighetsiigareförbund. Advo— katsamfundet anser att beredningens uppfattning att rättigheter skall skyd- das i vidare mån än f. 11. har lett till regler och avvägningar som förefaller väl omfattande för de intressen som skall tas tillvara. Samfundet framhåller, att de rättigheter det är fråga om i allt väsentligt består av hyres- och arrende-— rätter. Dessa skyddas enligt. samfundets mening på ett godtagbart sätt genom annan lagstiftning. Att i övrigt utarbeta ett system för att skydda rät- tigheter .med sämre rätt än exekutionsfordringen anser samfundet vara en åt- gård som kan sättas i fråga. Sveriges fastighetsägareförbund finner det vara riktigast att, för att undvika att skapa om på fastighetsmarknaden, vid fas— tighetsauktion söka be fara rättigheter i fastigheten på samma sätt som hit- tills. Förbundet framhåller att hyresgäster efter uppsägning i anledning av auktion på fastigheten enligt: den nya hyreslagstiftningen i regel kan till— tvinga sig nytt kontrakt. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att regelkom- plexet inte innebär några egentliga fördelar utan enbart konuner att verka tyngande på förfarandet. Också länsstyrelsen i Västmanlands län förordar den nuvarande ordningen framför den föreslagna. Länsstyrelsen anser att rättighetshavarna lned sämre rätt än exekutionsfordringen liksom inneha— vare av fordringsinteekningar får finna sig i de risker som följer av ett dåligt förmånsläge. Länsstyrelsen framhåller att det, i de fall då en rättighet enligt nuvarande ordning har upphört att gälla, inte sällan händer att rättigheten får bestå efter överenskommelse med fastighetsägaren. Länsstyrelsen i Väs— terbottens län intar en liknande ståndpunkt.

I flera remissvar anläggs särskilda synpunkter på å ena sidan förslaget att rättighet med sämre rätt än exekutionsfordringen obligatoriskt skall förbe—

hållas vid auktion om den inte är till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt och å andra sidan på förslaget om ändrad utropsord- ning.

Förslaget att rättighet under vissa betingelser skall förbehållas vid auk- tion även om den har sämre rätt än exekutionsfordringen utgör enligt hov— rätten för Västra Sverige en betydande förbättring i förhållande till nu gäl- lande rätt. Hovrätten för Övre Norrland delar beredningens uppfattning, att rättigheter som inte belastar fastigheten till beaktansvärd skada bör kunna särskilt förbehållas. Hovrätten sätter emellertid det föreslagna prövningsför- farandet i fråga. Molsätter sig sakägare att rättigheten fär särskilt förbehål- las, kan inte bortses från möjligheten att han anför besvär över auktionen. Risken härför kan i sin tur inverka menligt på budgivningen. Det kunde därför enligt hovrätten förtjäna övervägas, om inte möjligheten till sär- skilt förbehåll borde begränsas till fall då innehavare av fordran med bättre rätt inte motsätter sig detta.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att uttrycket ”beaktansvärd skada” kan bli mycket svårtolkat. Beredningens uttalanden i anslutning till förslaget finner länsstyrelsen också kunna ge upphov till tolkningssvårigheter. Läns- styrelsen sätter i fråga om inte ytterligare förtydligande av bestämmelsen bör ske. Kronofogdemyndiglieten i Eslövs distrikt delar länsstyrelsens upp- fattning och framhåller att tolkningssvårigheterna kan ge upphov till en oen- hetlig bedömning. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att det i praktiken torde komma att visa sig vara ogörligt för ÖE att träffa från rätts- säkerhetssynpunkt tillfredsställande avgöranden. Enligt länsstyrelsens i Kopparbergs län erfarenhet är det ytterst sällan som rättighetshavare och. fastighetsägare uppträder vid auktionerna. Länsstyrelsen finner det därför vara tveksamt om ÖE skall kunna utreda om det saknas anledning till an- tagande att en rättighet belastar fastighet till beaktansvärd skada. Länssty- relsen anser det vidare vara att tilltro utmätningsman och vårderingsman för mycket om man utgår från att det vid beskrivning eller värdering av fastighet går att få fram tillförlitliga uppgifter om en rättighets ekonomiska belastning på en fastighet. Om sakkunniga anlitas kan det enligt länsstyrel- sen komma att fördröja handläggningen ganska väsentligt. Också advokat- samfundet anser att den bedömning som läggs på ÖE kan vara vansklig att göra. Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län.

De föreslagna ändringarna i utropsordningen kritiseras i flera remissvar. Hovrätten för Västra Sverige ställer sig avvisande till beredningsförslagen och anför som grund för detta följande. Den nu gällande utropsordningen be— reder en rättighetshavare god möjlighet att skydda sin rättighet. Som exem- pel kan tas att ett servitut har tagits upp efter fordringar om sammanlagt 50 000 kronor, varefter följer ytterligare fordringar om 25 000 kronor. Om servitutshavaren vid det första utropet bjuder 50 000 kronor är han tryggad.

Något ytterligare utrop skall då enligt 123 % UL inte äga rum. lnnehavarna av fordringar med sämre rätt kan därför inte låta budet bli bestående, om de avser att ropa in fastigheten för att skydda sina fordringar. Utomstående spekulanter kan inte heller låta budet bli bestående, om de har för avsikt att bjuda t. ex. 60 000 eller 70 000 kronor. Följaktligen blir alla som är beredda att gå högre än till 50 000 kronor med bevarande av servitutet tvungna att fortsätta budgivningen. Skulle de av förbiseende eller okunnighet underlåta att fortsätta, blir följden att servitutshavaren förvärvar fastigheten till un- derpris. Vad en rättighetshavare enligt nuvarande ordning har att göra är alltså endast att vid det första utropet bjuda så mycket att framförliggande fordringar blir täckta. Det medför ingen risk för honom att göra detta, även om budet skulle överstiga hans ekonomiska resurser. Budet är inte bindande. Det blir bindande först om handpenning erläggs eller säkerhet ställs enligt 125 5 UL. Spekulanterna kan emellertid inte räkna med att rättighetshavaren skall vara ur stånd att fullgöra den prestationen "som fordras. De blir därför nödsakade att fortsätta budgivningen i det första utropet. Beredningens för- slag om ändrad utropsordning skulle emellertid innebära en försämring av servitutsluwarens möjligheter att trygga sin rättighet. Till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande Jag skall enligt förslaget den som efter utrop har stannat för högsta budet lämna handpenning innan nytt utrop äger rum. I det anförda exemplet måste servitutsluu'aren med förslagets regler bjuda 50 000 kronor i andra utropet för att trygga sin rättighet. Kan han inte betala den mot budet svarande handpenningen eller ställa säkerhet för denna vin- ner budet inte beaktande. Finns det andra rättigheter med sämre rätt som kan förbehållas kan spekulanterna i vissa fall tänkas avstå från att avge bud vid andra utropet för att se om rättighetshavaren är i stånd att prestera handpenning. Misslyckas han därmed och bevakar övriga rättighetshavare inte sina intressen, kan spekulanterna underlåta att bjuda vid påföljande ut— rop med resultat att fastigheten säljs utan förbehåll för rättigheterna. Beta- las handpenningen kan spekulanterna ropa in fastigheten vid något av de se- nare utropen. Hovrätten framhåller dessutom att hovrätten inte är övertygad om att de föreslagna ändringarna i utropsordningen skulle innebära någon större stimulans till budgivning från utomstående spekulanters sida när fas- tigheten utropas med förbehåll för rättigheter. Vare sig det ena eller andra systemet tillämpas, beror det väsentligen på rättighetshavarna själva, om rät- tigheterna förbehålls eller inte. Förklaringen till att något bud f. n. inte av- ges, när fastigheten utropas med förbehåll om rättigheters bestånd, är att ingen rättighetshavare begagnar den möjlighet lagen ger honom. Det finns ingen anledning anta att rättighetshavarna skall utnyttja sina möjligheter mera enligt den föreslagna ordningen. Om egendomen är belastad med många rättigheter erfordras enligt förslaget ett stort antal utrop, i synnerhet om flera fastigheter skall säljas samtidigt på grundval av särskilda sakägar- förteckningar. Eftersom de avgivna buden skall prövas i omvänd ordning

mot utropsordningen kan resultatet av auktionen inte bedömas förrän de successiva utropen är genomgångna. Utropsserierna måste sålunda alltid fullföljas till slut. Förfarandet kan bli mycket invecklat och resultatet av budgivningen svårbedömbart för intressenterna. I samband med att hovrät- ten mot bakgrund av det anförda avstyrker beredningens förslag om änd- ringar i ulropsordningen sätter hovrätten emellertid i fråga att komplettera nuvarande bestämmelser med en möjlighet. för rättighetshavaren att köpa sig kvar genom att betala ett belopp som står i relation till rättighetens värde. Att uppskatta. detta finner hovrätten emellertid vara svårt. För rättighetsha- varen skulle det fortfa 'ande bli enklast och billigast att avge hud i första ut— ropet. Någon principiell ändring av det nuvarande systemet kan hovrätten därför inte förorda.

Beredningens uppfattning att den föreslagna utropsordningen skall stimu- lera till budgivning vid utrop med förbehåll för rättighet sätts starkt i fråga. av länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen tvivlar på möjligheten att uppnå högre bud vid utrop med förbehåll än utan förbehåll av rättighet. Länsstyrelsen har den erfarenheten att allvarliga spekulanter har fullt klart för sig om de vill låta en rättighet förbehållas eller inte och rättar sin budgiv- ning därefter. Resultatet av den föreslagna ordningen skulle enligt länssty- relsen inte bli det önskade utan i stället att bud bara skulle komma att avges- vid det första utropet. Länsstyrelsen anser därför att. det inte föreligger nå- got skäl att ändra den nu tarande utropsordningen. Länsstyrelsen i Kop- parbergs län anför liknande synpunkter. Också länsstyrelserna i Östergöt- lands, Västmanlands och Västerbottens Ir'in ger uttryck för uppfattningen, att den omkastade utropsordningen inte kommer att ge det resultat bered- ningen har tänkt sig.

Några remissinstanser anser att den föreslagna utropsordningen är onödigt komplicerad och svårtillämpad och att den nuvarande ordningen därför är att föredra. Uttalanden av den innebörden görs av bl. a. länsstyrelserna i Ös- tergötlands och Jämtlands län, advokatsamfundet och i yttrandet från Ko- nungariket Sveriges stadshypotekskassa. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att redan de nu 'arande reglerna om utropsordningen i 123 & UL ställer stora krav på auktionsförätlare och intressenter. Dessa regler är emellertid klara och tydliga. Enligt länssstyrelsen kan man befara att all- mänheten inte alltid skall förstå vad (1. av beredningen föreslagna reglerna innebär. Eftersom reglerna inte torde komma att stimulera till budgivning, avstyrker länsstyrelsen den föreslagna ordningen. I den mån 'ättigheler inte förbehålls i sakägarförteckningen, bör nuvarande regler enligt länsstyrelsens mening behållas.

Beredningens förslag beträffande utropsordningen när fastighet belastas av flera rättigheter berörs särskilt av länsstyrelserna i Malmöhus och Älvs- borgs län. Förstnämnda länsstyrelse framhåller att den i det avseende före- slagna ordningen kan leda till ett mer invecklat utropsförfarande än den hit-

tillsvarande. Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län torde det bli mycket svårt att genomföra en ordning som den t'öreslagnai praktiken. Länsstyrelsen me— nar att budgivningen med en sådan ordning kan bli tämligen godtycklig och förordar därför att den inte genomförs.

En konsekvens av beredningens förslag beträffande utropsförfarandet som framkallar kritik är, att slutbud som avges vid utrop med förbehåll för rättig- het kan komma att godtas även om det är lägre än slutbud vid tidigare utrop av samma fastighet. En sådan ordning finner länsstyrelsen iKalmar län inte vara rimlig. Det viktigaste måste enligt länsstyrelsens mening vara att rätts- ägarnas fordringar blir täckta. i största möjliga utsträckning. Liknande syn- punkter anförs av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Inte heller advokatsam— fundet finner en bestämmelse som innebär att bud, som skyddar rättighet har företräde även om det är lägre än tidigare bud, vara godtagbar.

Den nämnda konsekvensen av beredningens förslag framkallar enligt någ- ra remissinstanser särskilda svårigheter med tanke på att det åligger ÖE att pröva om inrop kan godtas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar, att det kan komma att inträffa att inrop som görs vid ett första utbud utan förbehåll av rättighet får anses godtagbart medan inropet vid ett följande utbud med rättigheten förbehållen inte kan godtas. I länsstyrelsens yttrande ställs, lik- som i yttrandet från Stockholms sparbank, frågan hur en sådan situation skall lösas. Länsstyrelsen iStocl-cholms län anser att auktionsförrättaren kan komma att ställas inför svåra problem när det gäller att mot varandra väga å ena sidan rättighetshavarens intresse att få rättighet förbehållen och å andra sidan fastighetsägarens krav att uppnå högsta möjliga köpeskilling.

Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att beredningen genom förslaget att rättighet i vissa fall obligatoriskt skall förbehållas har uppgivit principen att rättighet med sämre rätt, om det behövs, skall uppoffras före rättighet med bättre rätt. Vidare påpekar hovrätten att beredningen genom reglerna som ger rättighetshavare möjlighet att genom tillskott skydda sin rättighet har stärkt rä-ttighetshavarnas ställning betydligt. För att rättighetshavaren i komplicerade fall skall kunna tillvarata sin rätt, torde emellertid enligt hovrätten fordras att överexekutor är verksam för att upplysa honom. Där— igenom kan konflikt uppstå mellan olika sakägarintressen. Hovrätten vill därför sätta i fråga, om det inte skulle. vara mer tilltalande att införa den huvudregeln att fastigheten, om den inte kan säljas med förbehåll för rät— tighet som har bättre rätt, skall utropas utan förbehåll för denna rätt men med förbehåll för följande rättighet och efter hand för ökat antal rättighe— ter så länge antagbart bud kan uppnås.

2.14. Departementsehefen

2.14.1. Allmänna synpunkter

Som inledningsvis anförts har den nu föreslagna översynen av lagstift- ningen om fastighetsexekutionen närmast föranletts av de nya bestämmel- serna om panträtt i JB. Lagberednin-gen har emellertid inte begränsat över- synen till fötjuändringar med anledning av JB utan föreslår nu en relativt ge- nomgripande reform av lagstiftningen om fastighetsexekutioncn. I samman- hanget har även beaktats aktuella reformer beträffande förmånsrättsord- ningen. Lagtekniskt är den föreslagna lagstiftningen om faslighetsexekution så utformad att den kan anpassas till en kommande UB.

De nya reglerna om panträtt i JB har medfört behov av nya regler som ger möjlighet för borgenärerna att ta ägarhypotek i anspråk. Även i fråga om ge- mensamt intecknadc fastigheter föreslår beredningen åtskilliga nyheter som har samband med panträttskonstruktiouen i JB. Utmätning av ideell andel i fastighet och villkorlig rätt till fast egendom har också uppmärksammats mot bakgrund av de nya panträttsreglerna. När det gäller förfarandet vid fas- tighetsexekution har beredningen tagit upp frågan om domstols fastställelse till betalning ur fast egendom med hänsyn till den nya panträttskonstruktio- nen bör vara förenad med utmätningsverkan. I detta sammanhang aktualise- ras också vissa frågor om verkan av överlåtelse av fastigheten före utmät- ningen. Förfarandet fram till auktionen berörs i mindre omfattning av re- formförslagen men utropsordningen har nyreglera'ts med beaktande av reg- lerna i JB. I samband härmed har skapats ett ökat skydd för innehavare av andra rättigheter än panträtt. Beträffande själva försäljningen föreslår be- redningen att möjlighet till underhandsförsäljning av fast egendom införs. Reglerna om fördelning av köpeskilling har förenklats. Slutligen har bered- ningen lagt fram förslag till vissa följdäm'lringar i annan lagstiftning.

Lagberedningens förslag har under remissbehandlingen fått ett positivt mottagande. Både när det gäller anpassningen av reglerna om fastighetsexe- kution till JB och i fråga om från JB fristående reformer har förslaget att- mänt ansetts innebära väl avvägda lösningar. De allmänt kritiska synpunkter som framförts under remissbehandlingen har i huvudsak gått ut på att för— slagen inte i tillräcklig grad tillgodoser kraven på ett enklare exekutionsför- farande.

Samhällsutvecklingen ställer höga anspråk på den lagstiftning som utgör grunden för den alltmer betydelsefulla fastighetskrediten. De nya bestäm— melserna om panträtt i JB innebär en betydande modernisering av rättsreg- lerna på detta område. Det pågående reformarbetet inom inskrivningsväsen- det kommer att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett modernt och effektivt system för fastighetskredit. Lagstiftningen om fastighetsexekutio-

nen och samordningen av reglerna om panträtt i fast egendom och exekution i fast egendom är ett viktigt led i det pågående ret'(.>r1narbetct på fastighets— rättens område.

De reformförslag som lagberedningen framfört i fråga om fastighetsexeku-- tionen syftar i första hand till att anpassa lagstiftningen lill p:'int1'ätlssyste- mot i JB. Förslagen innebär emellertid härutöver betydande nyheter i syfte- att skapa en modern och effektiv lagstiftning om fastighetsexekution. l lik- het med det stora flertalet remissinstanser anser jag att beredningens förslag är väl ägnat att läggas till grund för den genomgripande reform på fastighets-- exekutionens område som nu förestår. De farhågor som i några remissytt- randen uttalats att förfarandet blir alltför komplicerat och svårbedömbart för den enskilde är enligt min mening överdrivna. Att komplicerade och svårbedömbara situationer i undantagsfall kan uppstå under det exekutiva förfarandet torde vara oundvikligt. Väsentligt är emellertid att förfarandet i normalfallen blir så enkelt och snabbt som möjligt. Jag anser att beredning- ens förslag innefattar en lämplig avvägning även i detta hänseende. Proble- met bör emellertid uppmärksammas vid valet mellan olika lösningar på skil- da områden.

Sedan beredningens förslag lagts fram har jordabalksarbctet framskridit så långt att proposition med förslag till ny jordabalk nu avlåtits till riksdagen. Förslag till följdlagstiftning har också remitterats till lagrådet. I vissa av- seenden har jämkningar vidtagits som har betydelse för fastighetsexekutio- nen. Bl. a. har vissa av beredningens förslag beaktats vid (len slutliga utform- ningen av panträtten i JB (jfr prop. 1970: 20 det B 2 s. 910). Av betydelse för reglerna om fastighetsexekution är vidare att det slutliga jordabalksförslaget inte tar upp institutet samfällighetsrätt men i stället tar upp rätt till elektrisk kraft som en särskild sakrätti fast egendom (jfr prop. 1970: 20 det A s. 392). I detta sammanhang bör också nämnas att jag senare denna dag kommer att anmäla förslag till förmånsrättslag. Förslaget är utarbetat på grundval av lagberedningens betänkande Utsökningsrätt lX (SOU 1969: 5). ] fortsätt- ningen avses, om ej annat anges, med JB det i prop. 1970: 20 upptagna för- slaget till ny jordabalk och med FRL förslaget till förmånsrättslag.

2.142 Inledande av exekution ifast egendom Enligt den nuvarande ordningen har domstols beslut varigenom fordran fastställs till betalning ur fastighet den verkan att fastigheten anses utmätt. Ett lagsökningsutslag som innehåller att fordran har fastställts till hela]- ning ur fastighet översänds: av domstolen direkt till (len ÖE på vilken det ankommer att vidta de exekutiva åtgärder som följer av att fastigheten skall anses utmätt. Redan i samband med att utslaget meddelas kan domstolen ombesörja att anteckning i fastighetsboken om betalningsfastställelse och dess utmätningsverkan kommer till stånd samt att delgivning av utslaget med

gäldenären skar. För borgenären innebär den nuvarande ordningen att han endast genom en enkel framställning till ÖE kan åstadkomma att fastighe- ten säljs exekutivt på grund av utslaget.

Beredningens förslag "innebär att lagsökningsutslag inte skall ha utmät- ningsverkan. Borgenären skall i allmänhet i lagsökningsförfarandet kunna begränsa sig till att begära att den personliga fordringen fastställs till betal- ning enligt omslagsreversen. Under det fortsatta exekutiva förfarandet skall fastigheten tas i mät, varvid borgenären får styrka att han har panträtt i fas- tigheten genom att förete bevis om pantförskrivning och uppvisa pantbrev. Eftersom panträtten även i fortsättningen skall kunna göras gällande även om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betal- ningsskyldig finns enligt förslaget möjlighet att genom lagsökning ålägga ägaren av fastigheten att svara med denna för skulden, fastän han inte är personligen betalningsskyldig. Möjlighet skall också finnas för borgenären att jämte fastställelse. till betalning enligt omslagsreversen få fastslaget, att fordringen skall på grund av inteckning utgå med panträtt i fastigheten. En sådan förklaring skall vara förenad med vissa rättsverkningar som innebär att gäldenären inte skall kunna hindra exekutioncn genom att överlåta fas- tigheten.

Beredningens förslag har mötts av kritik under remissbehandlingcn. Därvid har framhållits att den nuvarande ordningen fungerar väl och erbju- der borgenär med panträtt i fastighet. en praktisk och säker väg att få exeku- tion i fastighetcn till stånd. De kritiska remissinstanserna har allmänt föror— dat att betalningsfastställelse i intecknad fastighet också i fortsättningen skall ha utmätningsverkan.

För att skydda sig mot risken att fastigheten överlåts före utmätningen torde med beredningens förslag borgenären i allmänhet i lagsökningsmålet få yrka både fastställelse av den personliga fordringen och förklaring att ford- ringen är förenad med förmånsrätt på grund av inteckning. Ett särskilt nt- mätningsförfaramle inför utmätningsman blir därefter nödvändigt för att borgenär skall uppnå att. exekution i fastighet inleds. Utmätningsmannens huvudsakliga uppgift blir att meddela utmätningsförklaring och att därefter överlämna ärendet till (")E för vidare exekutiva åtgärder. Med cxekutionsvä- sendets nuvarande organisation skjuts förfarandet inför utmätningsmannen sålunda in som ett led mellan domstolsförfaramlet och det exekutiva förfa- 'andet inför ÖE. Den under remissbehandlingen framförda kritiken mot den föreslagna ordningen saknar enligt min mening inte fog. Det är ur kreditli- vets synpunkt angeläget att fastighetsexekution kan inledas i enkla och prak— tiska former.

Beredningen har framhållit att utmätning i vanlig ordning är ofrånkomlig i fall då lagsökningsutslag bara innebär att personlig fordran enligt omslagsre- vers har fastställts till betalning samt att det skulle vara olämpligt att göra skillnad på dessa fall och fall då det samtidigt i utslaget har förklarats att

fordringen skall utgå med förmånsrätt i fastigheten. Detta skäl mot att ge lagsökningsutslag av det sistnämnda slaget verkan av utmätningsförklaring är enligt min mening inte övertygande. Om det i lagsölmingsutslag har fast- ställts att fordran skall utgå med förmånsrätt i fastighet, kan det sägas redan genom utslaget vara bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk för att täcka fordringen. Till skillnad från de fall då utslag endast innebär att per- sonlig betalningsskyldighet har fastställts, behövs sålunda inte någon sär- skild förrättning för att fastställa vilken egendom som skall tas i mät för den- aktuella fordringen.

Det förhållandet att fastställelse av fordran till betalning ur intecknat far- tyg, luftfartyg eller företagsinteelmad egendom inte f. 11. medför utmätnings— verkan bör inte heller tillmätas någon avgörande betydelse i nu förevarande sammanhang. Om det framstår som lämpligt att beträffande intecknad fast egendom behålla en ordning som innebär att betalningsfastställelse har ut- mätningsverkan, bör detta inte hindras av att en annan ordning gäller i fråga om intecknad egendom av annat slag.

Det nu anförda ger enligt min mening vid handen att något avgörande skäl inte kan anföras mot att behålla den nuvarande ordningen att. lagsöknings- utslag som innebär att fordran fastställs att utgå ur fastighet har verkan av utmätningsförklaring. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhet. under det fortsatta lagstiftningsarbetet på exelmtionsrättens område. Änd- ringar i exekutionsväsendets organisation och den samlade överblick av exe- kutionsförfarandet som kan. vinnas i ett kommande förslag till UB kan för- anleda en omprövning av fördelningen av uppgifterna mellan domstolarna och de exekutiva myndigheterna. En särskild fråga i detta sammanhang är vilken rättsverkan lagsökningsutslaget har i förhållande till gäldenären och i förhållande till andra borgenärer än sökanden i lagsökningsmålet.

Några remissinstanser har gett uttryck för den också i andra samman- hang framförda meningen att lagsökningsutslag bör kunna begränsas till att innefatta endast beslut att exekution i fastigheten får inledas. Som skäl för detta har anförts att det för borgenären och fastighetsägaren kan vara en för- del att lagsökningsutslaget inte innefattar något .vgörande, som kan bli rättskraftigt beträffande den under lagsökningsförfa.'andet åberopade för- fallna fordringen.

Även om vissa skäl talar för en sådan ordning som förordats under remiss- behandlingen är jag inte f. r.--.. beredd att i detta sammanhang ta upp de svår- bedömbara problem som därvid aktualiseras. Några praktiska olägenheter av betydelse torde inte heller ha vållats av den nuvarande ordningen. Dessutom har även denna fråga samband med exekutions räsendets framtida organisa- tion. Det kan sålunda sättasi fråga om ett beslut som uteslutande innebär en utmätningsförklaring har sin plats inom lagsökningsförfarandet. Även denna fråga bör alltså hållas öppen under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Jag är sålunda inte beredd att nu föreslå att lagsökningsutslagets innehåll

,

och verkan reduceras i förhållande till vad som gäller f. n. utan förordar att den nuvarande ordningen även på detta område behålls oförändrad. Lagsök— ningsutslag som innebär att fordran fastställs till betalning skall sålunda lik- som hittills ange visst belopp och vinna rättskraf t endast såvitt avser parter— na i lagsökningsförfarandet. Som beredningen påpekar kan utslagets inne- håll både såvitt avser fordringsbeloppet och förmånsrätten under ett följ ande exekutivt förfarande sättas i fråga av andra sakägare i fastigheten. Oavsett lagsökningsutslagets innehåll kan borgenären således tvingas att under det exekutiva förfarandet styrka sina anspråk.

Enligt nu gällande ordning har inte bara lagsökningsutslag utan också dom som innebär att fordran fastställs att utgå ur intecknad fast egendom den verkan att egendomen anses utmätt. Detta framstår som naturligt inte minst med tanke på att dom med sådan innebörd inte annat än undantagsvis förekommer i andra fall än då lagsökningsmål, i vilka yrkande om betal- ningsfastställelse har framställts, såsom tvistiga har hänskjutits till rätte— gång. Betalningsfastställelse i fastighet bör också i fortsättningen ha utmät— ningsverkan, oavsett om domstolens avgörande har meddelats efter vanlig rättegång eller i lagsökningsmål.

Borgenär kan ha fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fast egendom utan att han kan åberopa panträtt i denna. Detta gäller t. ex. bor- genärer med vissa betalningsanspråk som räknas upp i 17 kap. 6 & handels— balken eller som på grund av hänvisning till detta lagrum har den förmåns— rätt i fast egendom som avses där (jfr 6 5 F RL). Även om domstol har med- delat dom som innebär att sådan fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom har detta f. 11. inte den följden att egendomen anses utmätt. Borge- nären är följaktligen hänvisad till att med åberopande av domen begära ut- mätning av egendomen i vanlig ordning.

Också när dom som innebär att fordran skall utgå ur fastighet med annan särskild förmånsrätt än panträtt har meddelats, kan det med fog hävdas att det genom domen har blivit bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk för betalning av fordringen. Ett särskilt utmätningsförfarande med domen som grund framstår därför på samma sätt som vid fastställelse till betalning ur intecknad fastighet som en onödig omgång. Med hänsyn härtill förordar jag att också sådan dom får verkan av utmätningsförklaring. Härigenom uppnås den fördelen att utmätningsverkan kan tilläggas alla domstolsbeslut med innebörden att fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom.

I enlighet med vad som nu anförts skall enligt departementsförslaget be- slut att fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom ha verkan av ut- mätningsförklaring. I likhet med vad som nu gäller innebär departements- förslaget att utmätningsverkan förfaller, om borgenären inte inom två måna- der efter det att beslutet har vunnit laga kraft hos ÖE har gjort framställ- ning om egendomens försäljning.

I det föregående har berörts fall då exekution i fastighet föranleds av ford- ran som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i fastig- heten. Oekså i fortsättningen skall emellertid utmätning i fastighet kunna avse betalning för personlig fordran mot fastighetsägaren utan att ford— ringen före utmätningen är förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten. Någon ändring av de regler som nu gäller i det avseendet föreslås inte i detta sammanhang.

Exekution i fast egendom kan enligt nu gällande ordning också föranledas av att konkursförvaltare begär att fastighet som är avträdd till konkurs skall säljas exekutivt (jfr 70 & KL). Sådan begäran fö 'anleder ett exekutivt förfa— rande som med vissa avvikels er överensstämmer med det som tillämpas be- träffande utmätt fast egendom.

Konkursförvaltare bör också i fortsättningen ha möjlighet att få till stånd försäljning av fastighet i den ordning som gäller för utmätt fastighet Inte helleri det avseendet föreslås sålunda någon ändring.

I lagsökningsförfarandet åberopar borgenären i allmänhet det intecknade skuldebrevet som enda fordringsbevis och detta oavsett om inteckningshand- lingen, som vanligen är fallet, är pantförskriven för fordran enligt 0111- slagsrevers. Denna ordning möjliggörs av det förhållandet att inteckning f. 11. meddelas på grund av skuldebrev och att sj älva inteekningshandlingen därför kan åberopas som sådant skriftligt fordringsbevis som fordras i lag- sökningsförfarandet.

Det utmärkande för panträttskonstruktionen i JB är, att pantbrev som ut'— färdas på grund av inteckning inte skall vara bärare av någon betalnings- förpliktelse. Enbart innehavet av ett pantbrev konmier således inte att berät— tiga till betalning ur den fastighet som pantbrevet avser. För att panträtt i fastighet skall uppstå förutsätts att pantbrevet av fastighetsägaren har pant- förskrivits för fordran enligt omslagsrevers eller för annan skriftlig eller muntlig utfästelse.

I några remissvar har anförts att det bör öppnas möjlighet för borgenär att med åberopande av endast pantbrev genom lagsökning få fastställt att fastig— heten svarar för hans fordran. En sådan ordning skulle emellertid inte stå i överensstämmelse med principen att lagsökningsförfarainlet skall grundas på skriftligt fordringsbevis. Liksom beredningen anser jag sålunda att det förhållandet att pantbrev inte skall vara bärare av någon betalningsskyldig— het, bör få till följ d att pantbrev inte självständigt kan läggas till grund för lagsökningsförl'arande.

Som förutsättning för att fordran i lagsökningsmål skall förklaras förenad med panträtt i fastighet måste gälla, förutom att skriftligt fordringsbevis åberopas, att pantbrev i fastigheten har pantförskrivits i fordringsbeviset el- ler genom särskild skriftlig handling, som företes under lagsökningsförfaran- det. 1 fall då borgenär med förfallen fordran enligt omslagsrevers vill få visst belopp fastställt till betalning ur intecknad fastighet, hör han sålunda i lag—

sökningsmålet med skriftliga bevis styrka såväl fordringen som pantförskriv- ningen. Självfallet bör han samtidigt kunna få den personliga betalnings- skyldighetcn enligt fordringsbeviset fastställd. Något hinder mot att borgenä- ren begränsar sitt yrkande till att avse enbart fastställelse till betalning ur fastigheten bör emellertid inte föreligga. Om fastighet på grund av att pant- brev är pantförskrivet svarar för fordran för vilken fastighetsägaren inte är personligen betalningsskyldig, får på samma sätt krävas att skriftligt ford- ringsbevis och bevis om pantsättningen åberopas i lagsökningsmålet. Detta bör gälla både i fall då personlig betalningsskyldighet över huvud taget inte föreligger, t. ex. som följd av att fordringen enligt fordringsbeviset är pre— skriberad, och i fall då sådan betatningsskyldighet åvilar annan än ägaren av den pantsatta fastigheten.

0111 det således inte kan undvikas att omslagsreversen måste företes i lag— sökningsmålet, kan det ifrågasättas, om det är nödvändigt att pantbrevet före— tes. Om borgenären företer omslagsrevers och skriftlig pantförskrivning av visst pantbrev är det enligt min mening inte nödvändigt att han styrker sitt innehav av panttu'evet i andra fall än när gäldenären gör invändning mot panträtten. Själva pantbrevet innehåller inte heller några upplysningar ut— över dem som framgår av fastighetsboken. Om betalningsfastställelsen följs av ytterligare åtgärder för exekutiv försäljning av fastigheten, får pantbrevet företes under det exekutiva förfarandet (jfr 86 ä 2 mom. i förslaget till lag om ändring i UL). Med en sådan ordning blir lagsökningsförfarandet i nor- malfallet relativt okomplicerat.

Med den nu föreslagna ordningen uppstår fråga vilka bestämmelser som behövs för att hindra fastighetsägaren från att undgå exekution i fastigheten genom att överlåta den före utmätningen. Den i departementsförslaget valda lösningen att lagsölmingsutslag i vissa fall skall medföra utmätningsverkan innebär att problemet får betydligt mindre räckvidd än enligt beredningens förslag. Som tidigare anförts gäller legitimationsregcln i 18 kap. 10% JB i fråga om både panträtt och förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & HB (jfr 6 & FBI.). Även utmätningsverkan skall enligt departen'ientsförslagct inträda när betal- ning fastställs ur fastigheten vid båda formerna av företrädesrätt och oavsett om avgörandet har formen av dom eller utslag i lagsökningsmål. När rätten på grund av panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & HB fastställt visst belopp till betalning ur fastigheten och fastigheten sålunda är att anse som utmätt i och med rättens avgörande finns inte något utrymme för gäldenären att undgå exekution genom överlåtelse av fas-tigheten. Problemet föreligger sålunda endast i sådana fall när borgenär, som har panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & HB, underlåtit att inför domstolen yrka att beloppet skall fastställas till betalning ur fastigheten och i sådana fall när borgenären begär utmätning utan att ha panträtt eller angiven förmånsrätt och endast har en exekutionstitel bel 'äffande en personlig fordran mot fastighetsägaren. I dessa fall kommer det att gå en tid mellan domstolsförfarandet oeh utmät- ningen och gäldenären kan under denna tid överlåta fastigheten i syfte att

undanhålla den från exekution. Enligt nuvarande bestämmelser är lågfarts- förhållandena .vgörande för frågan om utmätning kan ske hos överlåtaren. Har förvärvaren sökt lagfart på fastigheten, får den sålunda inte utmätas för förre ägarens gäld. Om utmätning skett men förvä "aren söker lagfart inom 14 dagar från utmätningen, är denna utan verkan. Beredningens förslag i denna del innebär att den som har lagfart på fastigheten skall anses vara ägare till denna om det inte styrks att den tillhör annan. Förvärvaren kan även hänvisas att skydda sitt fång genom att väcka talan mot utmätningssö- kanden och gäldenären. I några remissyttranden har den gällande ordningen ansetts vara att föredra framför den av beredningen föreslagna. För egen del anser jag beredningens förslag medföra vissa fördelar genom att regleringen blir mindre stel och ger visst utrymme för beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Den av beredningen föreslagna ordningen ansluter även till vad som gäller vid utmätning av lös egendom. Departementsförslaget har därför i denna del utformats i överensstämmelse med motsvarande regler i beredningens förslag. Jag vill i sammanhanget framhålla det betydelsefulla i att de exekutiva myndigheterna uppmärksammar risken för skenöverlåtel— ser och iakttar försiktighet när det gäller att tillägga överlåtelse som inte har lagfarits verkan av utmätningshinder. Med en sådan tillämpning torde skill— naden mellan nuvarande och den föreslagna ordningen i praktiken vara ringa.

2.143 Emek-ation av villkor-ad äganderätt till fastighet ] UL finns inte några särskilda regler för det fall att utmätning sker hos den som har överlåtit eller föl -'ärvat fast egendom medan fånget ännu är be- roende av villkor. Rättsläget är osäkert på detta område i betydelsefulla av- seenden och bristen på särskilda regler har vållat svårigheter. Jag delar beredningens uppfattning att förhållandet mellan utmätning och villkorlig överlåtelse av fast egendom bör regleras, när fastighetsexekutionen nu görs till föremål för översyn. För detta talar inte bara den omständigheten att rättsläget är oklart utan också det förhållandet att fråga om förvärv av område av fastighet numera reglerats i lagen (1968: 579) med vissa bestäm— melser om förvärv av område av fastighet. Enligt denna lag är köp som inne- bär att visst område av fastighet kommeri särskild ägares hand giltigt endast om fastighetsbildning sker i Överensstämmelse med köpet genom förrättning som sökts senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om för 'ättningen inte är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av köpet. Bestämmelserna äger motsvarande tillämp- ning i fråga om byte och gåva. Motsvarande bestämmelser har upptagits i JB (4 kap. 7 g). Enligt JB skall motsvarande gälla även i fråga om andel som överlåtits med föreskrift att andelen skall utbrytas (4 kap. 8 5 andra styc- ket). Frekvensen av överlåtelser som på detta sätt blir villkorliga gör det sär- skilt angeläget att införa bestämmelser om utmätning av fast egendom .medan äganderätten är svävande.

När hel fastighet har överlåtits villkorligt utgör fastigheten intill dess överlåtelsen blir definitiv en tillgång i överlåtarens hand. Därutöver har överlåtaren i allmänhet viss rätt mot förvärvaren enligt överlåtelsehand- lingen, vanligen bestående av fordran på utestående köpeskilling. Bered- ningen har därför föreslagit att utmätning hos överlåtaren skall omfatta inte bara den villkorade rätten till den överlåtna fastigheten utan också den rätt som överlåtaren har mot förvärvaren. Efter en sådan utmätning skall avvak- tas huruvida villkoret uppfylls eller inte. Uppfylls inte villkoret, skall fastig- heten säljas i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Om villkoret å andra sidan uppfylls, kommer utmätningen därefter att avse en- dast överlåtarens rätt mot för 'ärvaren enligt överlåtelsehandlingen. Försla- get innebär att ÖE i sådant fall, med tillämpning av vad som gäller beträf- fande utmätt fordran eller rättighet, skall driva in eller låta bjuda ut vad som tillkommer överlåtaren. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar mot beredningens förslag i nu angivna delar. De bör även enligt min mening godtas.

Har visst område av fastighet eller fastighet med undantag för visst om- råde överlåtits utan att fastighetsbildning i enlighet med överlåtelsen ännu har skett bör, när utmätning skall ske hos överlåtaren, själva utmätningen kunna genomföras enligt de föreslagna reglerna om utmätning av hel fastig- het som har överlåtits villkorligt. Liksom beredningen och en enhällig re- missopinion anser jag sålunda att utmätning också i sådana fall bör omfatta hela fastigheten och dessutom den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Den följande försäljningen erbjuder inte några speciella problem om det un- der det exekutiva förfarandet kan avvaktas huruvida det med överlåtelsen förenade villkoret, dvs. att avstyckning sker, uppfylls eller inte. Uppfylls villkoret, kan utmätningen inte längre avse den del av den ursprungliga fas- tigheten, som omfattas av överlåtelsen utan endast återstoden av denna och den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Denna rätt får drivas in eller bjudas ut på det nyss angivna sättet, dvs. i den ordning som gäller för ut- mätt fordran eller rättighet. Om villkoret inte uppfylls, kan hela fastigheten säljas, medan utmätningen inte längre kan avse någon överlåtarens rätt mot förvärvaren. Som beredningen framhåller kan en avstyckningsförrättning visa sig så tidskrävande att det skulle medföra betydande olägenheter att av- vakta dess slutförande inuan försäljning kan ske. Om man i det läget tillåter att fastigheten säljs med undantag för överlåtet område, skulle konsekven- sen av att avstyckning sedermera inte kan ske bli den att området och åter- stoden av fastigheten kommer i olika händer utan att fastighetsindelningen kan bringas i överensstämmelse med äganderättsförhållandena. Konsekven- sen kan bli densamma, om försäljningen får avse endast området i fall då fas- tighet med undantag för visst område har överlåtits och utmätning har skett hos överlåtaren. En sådan konsekvens är oförenlig med de principer som ligger bakom bestämmelserna om överlåtelse av del av fastighet.

Enligt beredningens förslag skall alltid i första hand avvaktas om avstyck— ning kan genomföras. För de fall då det visar sig att detta skulle medföra he- tydande tidsutdräkt föreslår beredningen den ordningen att hela fastigheten skall säljas, Yarvid dock förbehåll skall göras för den rätt till redan överlåten det av fastigheten som tillkommer förvärvaren vid den tidigare överlåtelsen. Försäljningen skall, liksom utmätningen, också avse den rätt som överlåta- ren kan ha mot förvärvaren. Den som förvärvar fastigheten skall svara för överlåtarens skyldigheter enligt överlätelsehandlingen. I övrigt skatt vanliga regler om försä tj ning av utmätt fast egendom tillämpas.

Beredningens sistnämnda förslag innebär att köparen vid den exekutiva försäljningen dels förvärvar den återstod av fastigheten som inte omfattas av den föregående villkorliga försäljningen dels inträder i de rättigheter och skyldigheter som den tidigare överlåtelsen av fastigheten medförde för över- låtaren. Blir denna överlåtelse inte gällande, blir köparen vid den exekutiva försäljningen ägare också av den tidigare överlåtna delen av fastigheten. Samtidigt kan han bli skyldig att ersätta förvärvaren den köpeskilling denne kan ha erlagt. Blir den tidigare överlåtelsen däremot gällande, kan köparen uppbära den köpeskilling som ännu inte har erlagts.

Jag är, liksom remissinstanserna, av den uppfattningen att beredningens förslag i de sist angivna hänseendena bör godtas. Denna i vissa avseenden komplicerade ordning för försäljning av utmätt fastighet torde inte behöva tillämpas annat än i sällsynta undantagsfall. Skäl finns att överväga införan- det av föreskrifter som innebär att avstyckningsförrättning i fall som här avses skall handläggas med förtur och stor skyndsamhet. Denna fråga får emellertid tas upp i annat sammanhang.

Som beredningen framhåller skapar ett villkorligt fång av fast egendom en rätt för förvärvaren som kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för hans börgenärer. Detta gäller inte bara den rätt som förvärvaren får till egen- _domen. Förvärvaren kan också i andra avseenden få rättigheter gentemot överlåtaren, som aktualiseras om villkoret inte uppfylls och fånget blir ogil— tigt. Det torde sålunda 'ara vanligt att förvärvaren har erlagt köpeskillingen eller det av denna och, om fånget inte blir gällande, får en fordran på överlå- taren som mots 'arar vad som har erlagts. Det sagda gäller givetvis både i fall då hel fastighet har förvärvats villkorligt och i fall då det villkorliga fånget avser visst. område av fastighet eller fastighet med Undantag för visst område.

Jag delar beredningens uppfattning att, när utmätning skall ske hos den som förvärvat fast egendom villkorligt, utmätningen bör avse både den fasta egendom som förvärvet omfattar och den rätt som förvärvaren kan ha mot överlåtaren. Blir fånget efter en sådan utmätning ogiltigt, kommer utmät- ningen därefter endast att avse förvär rarens återstående rätt mot överlåta- ren, t. ex. fordran på redan erlagd köpeskilling.

Beredningen har påpekat att förvärvaren så länge hans rätt är villkorlig

inte kan belasta egendomen med inteckning och inte heller upplåta nyttjan- derätt eller annan särskild rättighet annat än villkorligt. Vidare har bered- ningen framhållit att en exekutiv försäljning som är en följd av att utmät- ning har skett hos förvärvaren av fast egendom, som har överlåtits villkor- ligt, inte kan inverka på inteckningar som har tagits ut eller på rättigheter som har upplåtits före överlåtelsen. Beredningen har funnit att försäljning vid sådan utmätning kan ske utan att den ordning som annars gäller för exe- kutiv försäljning av fast egendom iakttas. Jag delar denna uppfattning. De- partementsförslaget innebär sålunda liksom beredningens förslag att för— säl jningen i stället skall avse f örvärvarens villkorliga rätt enligt hans fånges- handling och skall skei den ordning som gäller för försäljning av utmätt rät- tighet. Den som därvid förvärvar denna villkorliga rätt träder in i det rätts- förhåtlande som råder till följd av det tidigare fånget på så sätt att han över- tar både de rättigheter och de skyldigheter som förvärvaren hade enligt fång- eshandlingen. Om det villkor som fånget är beroende av sederme 'a uppfylls, blir följden sålunda att den egendom som fånget avser tillfaller den som vid den exekutiva försäljningen har förvärvat den villktn'liga rätten till egendo— men.

Tär villkorlig rätt till fast egendom skall säljas på det angivna sättet upp- står risk för att försäljningen komme ' att ske till underpris. Som framhållits under remissbehandlingen blir det för (len som verkställer försäljningen svårt att bedöma hur mycket den villkorliga rätten är värd. Dett-a medför svå- righeter att bedöma om den köpesumma som bjuds kan godtas (jfr 93 _S 2 mom. UL). I likhet med beredningen anser jag därför att det bör finnas möj- lighet att låta anstå med försäljning av den villkorliga rätten och avvakta om det med fånget förenade villkoret uppfylls eller inte. Om villkoret därefter uppfylls och förvärvet av egendomen blir definitivt, kan försäljningen äga rum i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Visar det sig däremot att villkoret inte kan uppfyllas, gär fånget. åter. Som jag nyss f 'ain- höll, avser utmätningen därefter endast förvärvarens återstående rätt mot överlät-tron. Det bör då ankomma på ÖE att låta driva in eller bjuda ut till- försäljning vad som fortfarande omfattas av utmätningen, dvs. vanligen ford- ran på redan erlagd köpeskilling, varvid den ordning som gäller beträffande utmätt fordran eller rättighet får tillämpas.

Om fastighet eller del av fastighet har överlåtits villkorligt och fastigheten medan villkoret fortfarande gäller tas i mät för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt, bör i enlighet med beredningens förslag försäljningen alltid ske i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Med hänsyn till att fordran, som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i fastighet, kan tas ut ur fastigheten oavsett äganderättsförhållandena behöver någon särskild ordning för försäljning inte tillämpas även om fastigheten eller del av den har överlåtits villkorligt.

2.144. Exekution på grund av gemensam inteckning

De särregler om exekution i gemensamt intecknade fastigheter som nu finns i UL är så utformade att det skapas möjligheter att rikta ett exekutivt förfarande mot någon eller några fastigheter som svarar för en gemensam in- teckning. Särskilda regler ger möjlighet att göra gemensamheten i ansvaret fullt ut gällande enligt de principer som kommer till uttryck i IF:s regler om fördelningen av ansvaret på de fastigheter som besväras av en gemensam in- teckning. Genom reglerna om exekution i gemensamt intecknadc fastigheter har man även sökt tillgodose de särintressen som kan finnas i sådana fastig- heter.

Reglerna om gemensamt inteckningsansvar har varit en av de mest om— stridda frågorna under jordabalksarhetet. I lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26) upptogs inte några regler om gemensam in- teckning. De därmed sammanhängande frågorna skulle enligt förslaget i stål- let lösas genom institutct hruksenhet. Förslaget blev starkt kritiserat under remissbehandlingen. .lordabalksutredningen, som fick i uppdrag att göra en översyn av förslaget i denna del, föreslog i sitt betänkande med revide'at förslag till jordabalk m.m. (SOU 1963: 55) regler som innebar ett bibehål— lande av ordningen med gemensamt inteckningsansvar. I JB har i denna del tagits upp bestämmelser som. i huvudsak överensstämmer med jordabalksut- redningens förslag:

Bestämmelserna i JB om gemensam inteckning har getts ett innehåll som syftar till bl. a. att reducera de olägenheter i exekutionsrättsligt hänseende som den nu ':i 'ande ordninmen medför. Dessa olägenheter uppstår särskilt i sådana fall när ett särintresse föreligger i någon eller några av de gemensamt intecknadc fastigheterna. Ett sådant särintresse kan föreligga antingen på borgenärssidan eller på fastighetsägarsidan. Till förekommande av sådana situationer har i JB föreskrivits bl.a. att ansökan om inteckning får avse flera fastigheter gemensamt endast om dessa är i samme ägares hand. Angår ansökan fastighet som redan svarar för beviljad eller sökt inteckning, mås- te ansökningen avse samma. fasta egendom som inteckningen och får inte därjämte avse fastighet som inte svarar för inteckningen. Särinteckning i en fastighet kommer alltså att medföra att fastigheten inte kan intecknas gemensamt med annan fastighet. Vidare kan särinteckning aldrig medde- las i fastigheter som är gemensamt intecknadc utan att det gemensamma ansvaret dessförinnan bringas att upphöra.

Det ojämförligt vanligast-3 fallet av särintresse i gemensamt intecknade fastigheter uppstår när någon av de gemensamt intecknade fastigheterna helt eller delvis överlåts. I dessa situationer torde den i JB föreslagna ord- ningen framtvinga relaxation elle' annan ansvarsuppdelning inom relativt kort tid. Reglerna i JB kan sålunda väntas få till följd att de situationer som nu vållar komplikationer vid exekutiv försäljning i framtiden blir relativt

sällsynta. Det kan sättas i fråga om de strävanden mot homogent intecknadc fastighetskomplex som ligger bakom bestämmelserna i JB bör främjas ytter- ligare genom förbud för borgenär, som för sin fordran har panträtt på grund av gemensam inteckning i flera fastigheter, att begära att bara någon eller några av fastigheterna tas i anspråk för att täcka fordringen. Liksom bered- ningen anser jag emellertid att ett sådant förbud skulle leda alltför långt. Det bör sålunda också i framtiden stå borgenären fritt att rikta exekution mot en del av det gemensamt intecknadc fastighetskomplexet. Utöver vad bered- ningen har anfört som skäl för ett sådant ställningstagande vill jag påpeka, att ett förbud av det antydda slaget skulle kunna få otillfredsställande konse- kvenser när det gäller sådana fastigheter i ett gemensamt intecknat fastig- hetskomplex som är subsidiärt ansvariga för den gemensamma inteckningen. Att alltid låta avstyckade områden, i vilka inteckning i stamfastigheter står kvar, dras in i exekution som begärs av innehavaren av den gemensamma in- teckningen skulle enligt min mening vara olämpligt. Jag vill i sammanhanget framhålla att ett förbud skulle få begränsad betydelse med tanke på att sepa- rat exekution i fastighet som ingår i ett samintecknat komplex alltid måste kunna komma till stånd på begäran av borgenär, som för sin fordran har an- nan särskild förmånsrätt i fastigheten än på grund av inteckning eller som har fordran som inte har någon förmånsrätt.

Beredningen har även övervägt om det bör vara möjligt för borgenär att vid exekution i en av flera gemensamt intecknadc fastigheter ta ut hela det belopp som det på grundval av den gemensamma inteckningen utfärdade pantbrevet avser. En sådan möjlighet skulle innebära att det gemensamma ansvaret som åvilar fastigheterna skulle tas ut vid den separata exekutionen så långt värdet på den fastighet som exekutionen avser medger detta. Bered- ningen har emellertid inte funnit anledning föreslå en sådan ordning. Önske- mål i den riktningen har inte heller framförts under remissbehandlingen. Möjlighet att vid separat exekution i en gemensamt intecknad fastighet ta ut mera än vad fastigheten svarar för i förhållande till övriga fastigheter som besväras av den gemensamma inteckningen har inte heller införts i departe- mentsförslaget.

Det gemensamma ansvar som åvilar samintecknade fastigheter kan enligt nuvarande ordning krävas ut helt bara om fastigheterna säljs samtidigt. Brist som uppstår i en av fastigheterna kan sålunda inte överföras till fastig- het som redan har sålts. Detta förhållande har föranlett att man infört möj- lighet för innehavare av gemensam inteckning att vid exekution i någon av fastigheterna som besväras av inteckningen dra in de övriga eller någon av dem i det exekutiva förfarandet. Genom att utöva denna indragningsrätt kan inteckningshavarc få fastställt om det i någon annan av fastigheterna förelig- ger brist som på grund av det gemensamma ansvaret skall tas ut ur den fas- tighet exekutionen ursprungligen avsåg.

Enligt 6 kap. 12 5 andra stycket JB skall gemensamt intecknad fastighet

som säljs vid separat exekution bli fri från ansvar för den gemensamma inteckningen. Denna huvudregel innebär att det också i fortsättningen som förutsättning för att gemensamt ans tar för inteckning skall kunna tas ut helt skall gälla att fastigheterna säljs samtidigt. Liksom nu behövs sålunda också i framtiden regler som gör det möjligt för borgenär, som har panträtt på grund av gemensam inteckning i flera fastigheter, att vid separat exe- kution i någon eller några av dem dra in annan intecknad fastighet i för— farandet.

I enlighet. med vad beredningen föreslagit bör bestämmelserna om indrag- ningsrätt ha sin plats i lagstiftningen om exekutiv försäljning av fast egen- dom. Reglcr härom har inte heller tagits upp i JB.

F. 11. gäller att yrkande om. indragning skall framställas i form av lagsök— ning. Beredningen har föreslagit att frågan om indragning i fortsättningen skall prövas av ÖE. Jag ansluter mig till detta förslag, som inte har mött nå- gon erinran under remissbehandlingen. Indragning bör alltså i fortsätt- ningen helt vara en åtgärd inom det exekutiva förfarandets rain. Någon nämnvärd belastning för de exekutiva myndigheterna kommer en sådan överföring knappast att medföra. lndragningsrätten utnyttjas nu i ringa om- fattning och det kan antas att användningen blir ännu sällsyntare i framti- den.

Gällande rätt kan sägas kännetecknas av att särintressen i gemensamt in- tecknade faslighetskomplex bereds ett långtgående skydd. Genom ett system med särutrop av samintecknade fastigheter och därefter följande gemensamt utrop söker man tillgodose föreliggande särintressen i så stor utsträckning som möjligt utan att inkräkta på möjligheterna för innehavare av gemensam inteckning att få betalning.

De regler beredningen har föreslagit för de fall då särintressen finns i ge- mensamt intecknade fastigheter som skall säljas samtidigt på exekuti ' auk- tion överensstämmeri sak väsentligen med de regler som gäller nu. De situa- tioner när denna ordning måste tillämpas kan, som jag tidigare framhållit, i framtiden väntas bli relativt sällsynta. Jag har därför, i likhet med remissin— stanserna, funnit att de regler beredningen har föreslagit bör godtas.

2.145 Exclcution i andel av fastighet Enligt nuvarande regler sker utmätning och försäljning av andel av fastig- het i samma ordning som gäller för hel fastighet. Detta sammanhänger med att andel av fastighet på samma sätt som hel fastighet kan bli föremål för in- teckning. Reglerna i JB innebär att det inte skall vara tillåtet att inteckna fastighets- andel för sig. Denna nya ordning i fråga om fastighetsandels behandling i inteckningshänseende ger anledning att ställa frågan om andel av fastighet i fortsättningen över huvud taget bör få utmätas för sig och vidare, om så- dan utmätning tillåts, hur försäljning av fastighetsandel skall ske.

Beredningen har'vid sin behandling av de nämnda frågorna funnit det vara uteslutet att uppställa förbud mot särskild utmätning av fastighetsan- del. Denna bedömning har inte kritiserats under remissbehandlingen.

Eftersom något hinder inte enligt JB föreligger mot förvärv av andel av fastighet bör inte heller enligt min mening något förbud mot utmätning av fastighetsandel ställas upp. En fastighetsandel kan utgöra ett värdefullt för- mögenhetsobj ekt och måste kunna tas i anspråk för ägarens borgenärer utan att konkursförfarande behöver tillgripas. Detta är av betydelse inte bara för borgenärerna utan också för ägaren av andelen. Som beredningen påpekat är det här fråga om så praktiska fall som att arvingar .vid arvskifte har till- skiftats var sin andel av en fastighet eller att två personer, t. ex. äkta ma- kar, tillsammans har köpt en fastighet.

Utmätning av fastighetsandel bör inte tillåtas i vidare mån än som motsva- ras av ett praktiskt behov. Liksom beredningen anser jag därför att utmät— ning av fastighetsandel endast bör få ske i sådana fall då andelen i fråga för- värvats för sig eller annars är föremål för särskild äganderätt. En utmätning bör sålunda inte få begränsas till del av en fastighetsandel. Äger en person en hel fastighet, får utmätning inte heller begränsas till en andel av denna. Som följd av att det nu är tillåtet att särskilt inteckna andel av fastighet bör dess- utom tidigare särskilt intecknad fastighetsandel också kunna mätas ut sär— skilt, även om gäldenären äger hela fastigheten eller den intecknade ande- len utgör del av en större kvotdel av fastigheten som gäldenären äger.

Om en fastighet ägs av mer än en person men i sin helhet tas i mät för gäl— dande av en och samma fordran, uppstår inte några svårigheter i fråga om försäljningssättet. Sedvanliga regler för exekutiv försäljning av fastighet bör då tillämpas. Detta bör gälla såväl när utmätningen har skett för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i hela fastigheten som när den har avsett alla andelarna i fastigheten och skett för fordran för vilka alla del- ägarna svarar.

Situationen är en annan 0111 en av flera andelar av en fastighet har-tagits i mät och skall säljas. [ sådant fall bör reglerna om försäljning av fast egen- - dom i framtiden inte tillämpas. Skall andel av fastighet säljas i den ordning som gäller för fast egendom, skulle nämligen reglerna om gemensamt inteck- ningsansvar bli tillämpliga beträffande inteckningar som belastar inte bara andelen utan också återstoden av fastigheten. Försäljningen av andelen kan då i fråga om sådana inteckningar få konsekvenser som inte står i över— ensstämmelse med förbudet mot inteckning i andel av fastighet, t. ex. på det sättet att inteckning som gäller hela fastigheten efter andelsförsäljningen upphör att gälla i andelen men kvarstår i återstoden av fastigheten.

Avser en försäljning endast en andel av en fastighet bör den i princip ske i den ordning som gäller för lös egendom. En sådan— ordning kan emellertid lätt medföra att försäljning sker till underpris. För spekulanter i allmänhet kan det förhållandet att vad som kan förvärvas bara är en del av en fastighet

verka avskräckande. Starka skäl talar därför enligt min mening för den av beredningen föreslagna ordningen, som innebär att möjlighet öppnas att när andel av fastighet skall säljas exekutivt också dra in återstoden av fastighe- ten i försäljningen.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseende innebä ' att yrkande om för- säljning av hela fastigheten skall kunna framställas av utmätningssökanden, ägaren av utmätt fastighetsandel eller annan delägare. Yrkandet skall fram- ställas hos ÖE, som vid sin prövning av detta skall tillämpa de grunder som enligt 6 och 7 55 samägamlerättslagen gäller när delägare i fastighet hos domstol begär beslut om försäljning av hela fastigheten. Bifalles yr- kandet, skall försäljningen i allt väsentligt ske enligt de sedvanliga reg- lerna för försäljning av fastighet. Beredningens förslag har lämnats utan erinran av remissinstanserna. ] ett remissyttrande har emellertid föresla— gits att prövningen av yrkande om gemensam försäljning skall tillkomma allmän domstol och inte ÖE.

För min del anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen innebär en ändamålsenlig lösning av dessa frågor. Kretsen av dem som bör kunna framställa begäran om försäljning av hela fastigheten bör sålunda också en- ligt min mening vara begränsad till utmätningssökanden och delägarna i fas- tigheten. Att prövningen av ett framställt yrkande samordnas med de regler som enligt samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet vill tvinga fram försäljning av hela fastigheten mot annan delägares vilja, ser jag som en fördel. Som beredningen påpekar får en delägarei fastighet i normala fall räkna med att en försäljning av hela fastigheten kan komma att genomföras mot hans vilja. Det får då 505 som naturligt att en försäljning av hela fastig- heten kan komma till stånd när en andel i fastigheten har tagits i mål, i syn- nerhet som en förvärvare av andelen, om denna skulle säljas särskilt, har möjlighet att omgående hos domstol begära försäljning av hela fastigheten.

Även när det gäller prövningen av yrkande om försäljning av återstod av fastighet nä' andel i fastigheten har blivit utmätt delar jag beredningens uppfattning att prövningen bör äga rum inom det exekutiva förfarandets ram. Härmed undviks den ytterligare fördröjning av förfarandet. som en domstolsprövning skulle föra med sig.

Om något yrkande om försäljning av hela fastigheten inte f 'amställs, får den utmätta andelen säljas särskilt. Särskild försäljning av andelen får också ske om yrkande om försäljning av hela fastigheten avslås, t. ex. som följd av att en delägare anför ett betydelsefullt skäl mot en gemensam försäljning som ÖE enligt 65 samäganderättslagen finner anledning att beakta. Som framgår av vad jag tidigare anfört kan en sådan särskild andelsförsäljning inte ske enligt de regler som gäller för exekutiv försäljning av fast egendom. Andelsförsäljningen får ske i den ordning som gäller för utmätt lös egendom.

Departementsförslaget innebär, liksom beredningens förslag, att reglerna om försäljning av fastighetsandel skall tillämpas även vid försäljning av ut— mätt andel i tomträtt.

2.14.6. Ägarliypotelc

I JB finns regler om ägarhypoteket som i sak överensstämmer med dem som nu gäller. I 6 kap. 9 & anges innebörden av ägarhypoteket sålunda ana att fastighetsägare, om pantbrev inte överlämnats som pant för fordran, är berättigad att med den företrädesrätt som inteckningen medför, uppbära be- talning som faller ut på grund av inteckningen när medel vid exekution eller i annat fall fördelas mellan rättsägarna i fastigheten. Om pantbrev över- lämnats som pant för fordran men fordringen understiger pantbrevets be- lopp, skall gälla att fastighetsägaren vid sådan fördelning får uppbära skillnaden.

I enlighet med vad som förutsattes när JB 1966 remitterades till lagrådet har beredningen i sitt nu aktuella betänkande tagit upp ägarhypoteket. till mnprövning. Beredningens slutsats är att det från exelmtionsrättslig syn- punkt är ofrånkomligt att följa de grundlinjer på vilka JB:s regler om ägar- hypoteket bygger. Denna uppfattning har inte mött några invändningar un- der remissbehandlingen och jag har inte heller funnit anledning frångå den bedömning som i denna fråga gjordes i JB 1966. I JB har också reglerna om ägarhypoteket tagits upp utan ändringari sakligt hänseendei förhållande till det tidigare förslaget.

Såväl enligt nu gällande rätt som enligt JB utgör ett ägarhypotek en rätt för fastighetsägare att få betalning ur sin egen fastighet. I det avseendet är ett ägarhypotek i fastighetsägarens hand en tillgång som bör kunna tas i anspråk av hans borgenärer genom utmätning. Emellertid fordras det sär- skilda regler beträffande förfarandet när sådan utmätning har skett.

F.n. gäller att utmätning av ägarhypotek som föreligger när fastighets- ägaren innehar obelänad inteckning sker på det sättet att inteckningen tas om hand och säljs enligt reglerna om utmätt lös egendom. Utmäts ägarhypo- tek som föreligger till följd av att inteckning inte är helt utnyttjad för belå— ning, bryts ägarhypoteket ut, vilket innebär att en särskild inteckningshand- ling för det outnyttjade inteckningsbeloppet anskaffas av utmätningsman- nen. Därefter säljs den nya inteckningen enligt reglerna för utmätt lös egendom.

Den ordning som nu gäller vid utmätning av ägarhypotek kan inte behållas om JB:s panträttsregler genomförs. Panträttskontruktionen i JB karakterise- ras av att panträtt i fastighet uppstår genom att pantbrev överlämnas som så- kerhet. för en fristående fordran. Enbart innehavet av ett pantbrev kommer inte att berättiga till betalning ur fastighet och pantbrevet är inte bärare av någon personlig betalningssky]dighet. Mot bakgrunden härav står det klart att man vid utmätning av ägarhypotek, som föreligger till följd av att pant- brev över huvud taget inte är belånat, inte kan gå så tillväga att man tar hand om pantbrevet och säljer det som lös egendom. Vid utmätning av ägarhypo- tek, som finns när pantbrev är pantsatt men hela dess belopp inte går åt för

att täcka fordringen, kan inte heller någon motsvarighet till nuvarande ordning med utbrytning av ägarhypotek komma i fråga.

Andra vägar för att realisera värdet av utmätt ägarhypotek får alltså sökas. Beredningen har föreslagit att två möjligheter skall stå till buds. Den ena in- nebär att borgenär för vars fordran ägarhypotek har blivit utmätt skall kunna begära att fastigheten tas i anspråk och den andra att borgenären kan få det utmätta ägarhypoteket pantförskrivet till sig. Båda möjligheterna skall enligt beredningens förslag stå öppna vare sig utmätningen avser ägarhypo- tek i form av obelånat pantbrev eller outny-ttj ad del av belånat pantbrev.

De av beredningen föreslagna lösningarna när det gäller att ge borgenä- rerna möjlighet att ta i anspråk ägarhypotek har allmänt godtagits under re- missbehandligen. I några ren'iissyttranden har anförts att den föreslagna ord— ningen medför ett mera komplicerat och tidsödande förfarande än f.n. och att reglerna kan komma att leda till att fastigheter i framtiden i större ut— sträckning än nu kan komma att tas i anspråk för oprioriterade borgenärers räkning.

Beredningens förslag ansluter enligt min mening väl till panträttsreglerna i JB. Välj er borgenär som har fått ägarhypotek utmätt för sin fordran att hos utmätningsmannen begära att fastigheten skall tas i anspråk, skall beslut om detta innebära att fastigheten anses utmätt. Det sedvanliga förfarandet vid realisation av utmätt fastighet skall därefter vidta och borgenären åtnjuter då den förmånsrätt som följ er med ägarhypoteket. Borgenärens fordran blir jämställd med fordran som är förenad med panträtt i fastigheten. Väljer bor- genären att få det utmätta ägarhypoteket genom utmätningsmannens försorg pantförskrivet för sin fordran, får han samma ställning som annan ford- ringsägare med förmånsrätt på grund av panträtt. Han kan själv begära be— talning ur fastigheten och får vid exekution i fastigheten på annans begäran den förmånsrätt för sin fordran som panträtten medför.

Den ordning för realisation av utmätt ägarhypotek som gäller nu innefat- tar risk för värdeförstöring. När ägarhypoteket säljs som utmätt lös egen- dom, kan det komma att säljas till pris som inte alls motsvarar det värde det utgöri fastighetsägarens hand. En betydande fördel är enligt min mening att denna risk elimineras vare sig borgenären väljer den ena eller andra av de möjligheter som erbjuds enligt beredningens förslag. '

Som framhållits under remissbehandlingen kan den föreslagna ordningen i vissa fall medföra ett mer komplicerat förfarande än det nuvarande. Detta gäller speciellt i de fall då borgenär finner sig böra begära att fastigheten skall tas i anspråk och utmätningen därigenom leder till att exekutivt förfa- rande beträffande själva fastigheten omedelbart inleds. Som någon remiss- instans anfört kan de föreslagna reglerna också komma att leda till att fas- tigheter i framtiden kommer att i något större utsträckning än nu tas i an- språk för oprioriterade borgenärers räkning. Det bör emellertid i detta sam- manhang framhållas att det f. n. inte är särskilt vanligt att ägarhypotek ut—

mäts. Av de 73-468 utmätningar som enligt statistiken företogs i hela landet under sista halvåret 1967 och första halvåret 1968 riktade sig sålunda endast 499 mot ägarhypotek. De utmätningar som förekommer sker oftast först när exekution i fastigheten har inletts. Anledningen till att ägarhypotek sällan kan tas i anspråk är att ägarhypotek regelmässigt är pantförskrivet för ef ter- följande inteckningshavares eller annan borgenärs räkning. Enligt min me- ning f-inns det ingen anledning att räkna med någon påtaglig ändring i dessa avseenden i framtiden. Man bör sålunda kunna räkna med att utmätning av ägarhypotek inte kommer att äga rum annat än undantagsvis, om inte själva fastigheten är utmätt. De möjligheter som förslaget anvisar för dessa fall är enligt min mening lämpliga.

Om förfarandet efter utmätning utformas efter beredningens förslag, är det nödvändigt. att det ges regler som innebär att man vid själva utmätningen av ägarhypotek tar pantbrevet i förvar om det innehas av fastighetsägaren. I annat fall får den som innehar pantbrevet meddelas förbud att lämna ut det utan att utmätningsmannen har gett sitt tillstånd. Också i fråga om tillväga- gångssättet när ägarliyjmtek skall tas i mät ansluter jag mig alltså till bered- ningens förslag.

I likhet med beredningen anser jag att utmätning av ideell andel av ägar- hypotek bör va 11 möjlig men att det i JB uppställda förbudet mot inteckning i fastighetsandel bör leda till att det inte kan tillåtas att ideell andel av ägar— hypotek pantförskrivs för sig. Har ideell andel av ägarhypotek utmätts, bör alltså borgenären vara hänvisad till att begära att den andel av fastigheten som svarar mot andelen i ägarhypoteket tas i anspråk och därigenom blir att anse som utmätt. De regler som skall gälla vid försäljning av andel i fastig- het kan därefter tillämpas.

2.14.7 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m.m. Fastighet som skall säljas exekutivt skall enligt 795 UL beskrivas och värderas av utmätningsmannen. Åtgärderna skall företas i samband med utmätningen av fastigheten eller, om försäljningen skall ske efter framställ- ning hos ('_')E, i omedelbar anslutning till att framställningen, görs. Beskriv- ningen skall i första hand tjäna till ledning för framtida spekulanter på fas- tigheten. I samband med att lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom genomfördes utvidgades beskrivningen till att också bli ett första led i utred- ningen av vad som hör till fastighet som skall säljas exekutivt. Det föreskrivs sålunda att utmätningsmannen i beskrivningen skall ange tillbehör till fas- tigheteni den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan särskild orsak, vilket förutsätter att det i samband med beskrivningen verkställs en utredning angående vad fastigheten omfattar (jfr prop. 1967: 16 s. 119 och 145). Även värderingen av fastigheten kan sägas tjäna till ledning för spekulanterna. Samtidigt är den emellertid av betydelsei andra avseenden, såsom i fråga om fördelningen av ansvaret för gemensam inteck-

ning och av köpeskillingen för gemensamt intecknadc fastigheter. Det kan också påpekas att värderingen kan tjäna till ledning för den prövning av frå- gan om bud som avges på exekutiv auktion på fastigheten kan godtas som åligger auktionsförrättaren (jfr 126 S 3 mom. UL).

Beredningen har föreslagit vissa ändringar-i vad som nu gäller beträffande beskrivning och värdering.

I fråga om beskrivningen har beredningen funnit en mer ändamålsenlig ordning än den nuvarande vara att låta (")E avgöra när under det exeku- tiva förfarandet beskrivningen bör ske. Enligt beredningens förslag skall ÖE sålunda låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet..

Beredningens förslag får ses mot bakgrunden av att en stor del av de ären— den angående fastighetsexekution som handläggs av överexelmtorerna inte leder till försäljning. Med den nuvarande ordningen då beskrivningen obliga- toriskt skall ske i ett inledande skede av förfarandet blir det ofta så att det arbete som nedläggs på beskrivningen framstår som överflödigt till följd av att förfarandet avbryts innan det har fortskridit till försäljning.

Med anledning av beredningens förslag beträffande tidpunkten för be- skrivningen vill jag framhålla att den arbetsbesparing som kan uppnås genom att det får ankomma på ÖE att från fall till fall bestämma när be- skrivning skall ske är begränsad. För att fylla sitt ändamål måste beskriv— ningen och den utredning som sker i anslutning till denna i allmänhet förläggas till ett relativt tidigt skede av förfarandet. Härtill kommer, som på— pekats under remissbehandlingen, att regeln att fastighet normalt skall säl— jas inom fy 'a månader inte ger utrymme för annat än kortare uppskov med beskrivningen. Förutsättningarna för att ÖE skall kunna avvakta ett. lämp- ligt tillfälle för bcskrivningen är sålunda begränsade. Jag vill också betona att en ordning som den föreslagna inte kan tillåtas få den följden att tidsut- dräkten vid exekutiva försäljningar ökas.

Även om den ordning som beredningen föreslår sålunda inte kan antas medföra några mer påtagliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller, bör den emellertid kunna leda till att en det onödigt arbete kan undvikas. I vissa fall, såsom t. ex. när anstånd med försäljningen har medgetts, kan det stå klart att beskrivningen bör anstå tills vidare. Med tanke på sådana fall finner jag förslaget kunna medföra fördelar. Liksom det helt övervägande flertalet remissinstanser anser jag sålunda att det bör genomföras.

I övrigt innefattar beredningens förslag bet 'äffande beskrivningen en luot- svarighet till den nu 'arande föreskriften att tillbehör till fastigheten skall anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av annan orsak. Att denna föreskrift behålls framstår som natur— ligt med hänsyn till att de i 2 kap. JB intagna bestämmelserna om tillbehör till fastighet i allt väsentligt motsvarar dem som har genomförts genom lagen om vad som är fast egendom. Jag biträder sålunda beredningens förslag i den delen.

Värdering av fastighet skall enligt beredningens förslag inte vara någon obligatorisk åtgärd. För fall då det exekutiva förfarandet avser fastighet som inte besväras av gemensam inteckning innebär beredningens förslag sålunda att värdering skall ske endast om taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseenden har mött kritik under re- missbehandlingen. De kritiska remissinstanser-na har allmänt gett uttryck för uppfattningen att värdering alltid bör ske i samband med beskrivningen. Man har därvid framför allt pekat på regeln att den som förrättar fastighets- auktion inte får godta inrop, om det är sannolikt att avsevärt högre köpe- skilling kan uppnås. Det framhålls att denna regel förutsätter att ÖE har en uppfattning om fastighetens egentliga värde. Man menar att taxerings- värdet i allmänhet inte kan tas som utgångspunkt för prövningen. Det har också understrukits att det blir förenat med svårigheter att enbart med hjälp av beskrivningen bedöma om taxeringsvärde på fastighet kan antas vara missvisande eller inte. I några remissvar har dessutom påpekats att följ- den av den ordning beredningen föreslår kommer att bli att beskrivning och värdering, när sådan enligt förslaget skall ske, kommer att äga rum vid skilda tillfällen, vilket anses medföra praktiska olägenheter och tidsutdräkt.

Enligt min mening har den uppfattning som sålunda har kommit till ut- tryck under remissbehandlingen fog för sig. Jag anser därför att värdering allt-id bör ske av fastighet som skall säljas exekutivt. Från praktisk synpunkt framstår det därvid som lämpligt att värderingen och beskrivningen skeri ett sammanhang, varvid de båda åtgärderna, liksom f. n., oftast kan genomföras vid en förrättning och av en förrättningsman. Någon nämnvärd ökning av de exekutiva myndigheternas arbetsbörda torde ett frångående av beredningens förslag alltså inte medföra.

Som förut antytts har värderingen f. n. särskild betydelse i fråga om för- delningen av ansvaret för gemensam inteckning. Enligt JB finns inte den nu- varande möjligheten att ansvarsfördelningen bestäms i inteckningshand- lingen (jfr 6 kap. 10 5). Detta medför att de under det exekutiva förfarandet åsatta värdena kan komma att bli avgörande för ansvarsfördelningen i större utsträckning än f. 11. Liksom f. n. bör värdering av gemensamt intecknadc fastigheter också kunna läggas till grund för fördelning av köpeskilling vid samtidig försäljning av gemensamt intecknadc fastigheter. Beredningen har föreslagit en föreskrift av innebör att alla fastigheter som svarar för en gemensam inteckning skall värderas, om en eller flera av dem skall säljas exekutivt och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för någon av de gemensamt intecknadc fastigheterna.

Beredningens förslag går utöver vad som behövs som komplement till be- stämmelserna i JB om ansvarsfördelningen för gemensam inteckning så till vida att enligt förslaget samtliga gemensamt intecknade fastigheter skall vär- deras också i fall då taxeringsvärdet för någon av dem kan antas vara miss-

visande. Enligt min mening föreligger det inte behov av en sådan utvidgning av föreskriftens räckvidd. Med hänsyn härtill och till de tillämpningssvårig- heter som den skulle medföra anser jag att denna utvidgning inte bör gö- ras. I-övrigt har jag inte något att erinra mot en föreskrift av den inne- börd sorn beredningen har föreslagit.

I fråga om sättet för värdering har beredningen inte föreslagit annan före- skrift än att tillbehör skall värderas för sig om det finnes påkallat. Jag delar beredningens uppfattning att en föreskrift av den innebörden bör tas upp i lagen. Enl-igt min mening är det lämpligt att förutsättningarna för särskild tillbehörsvärdering och särskilt angivande av tillbehör i beskrivningen anges på samma sätt. Påpekas bör att en sådan samordning inte gör det nödvändigt att alltid särskilt värdera tillbehör som anges i beskrivningen. I allmänhet torde det emellertid framstå som naturligt att förfara på det sättet.

Självfallet innebär det förhållandet att det får ankomma på ÖE att låta be- skriva och värdera fastighet inte att det är ÖE som skall genomföra åtgär- derna. ÖE bör uppdra åt lämplig person att verkställa beskrivningen och värderingen. I flertalet fall tordet det komma att falla sig naturligt att ÖE anlitar kronofogdemyndighei'. Som beredningen framhåller hör ÖE vid be- hov i stället kunna anlita särskilda sakkunniga. I mer komplicerade fall, såsom när fråga är om industrifastighet, bör detta vara lämpligt. Enligt min mening bör det inte vara uteslutet att ÖE ger kronofogdemyndighet i upp- drag att verkställa beskrivningen och anlitar sakkunnig för värderingen. ÖE bör också kunna ge sakkunnig uppdrag att biträda kronofogdemyndig- heten vid beskrivning oeh värdering.

Enligt gällande rätt torde talan mot beskrivning och värdering inte kunna föras särskilt. Den som är missnöjd med värdering har sålunda ansetts kunna klaga däröver endast i samband med klagan över auktion (jfr NJA 1958 s. 558). Någon ändring i. vad som nu tillämpas bör inte ske i detta sam- manhang. Jag vill emellertid påpeka att det står fastighetsägare och annan som berörs fritt att till ÖE framföra anmärkningar mot beskrivning och vär- dering. I den mån anmärkningar finnes vara befogade bör rättelse åväga- bringas. Jag vill också erinra om att departementsförslaget till lag om exeku- tiv försäljning av fast egendom, liksom beredningens förslag, innehåller be- stämmelser som gör det möjligt att hänskjuta tvist om tillbehör till dom- stols prövning (jfr 55 andra stycket i departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom).

Beträffande den ytterligare utredning om fastighets rättsliga beskaffenhet som bör föregå en exekutiv t'astighetsförsäljning. har beredningen föreslagit bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. En- ligt beredningens förslag skall fastighetsägaren på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende. ÖE skall också på annat sätt åvägabringa fullständig utredning i dessa av-

seenden. Mot beredningens förslag i dessa avseenden har jag liksom remiss- instanserna inte något att erinra. Jag biträder också beredningens förslag att det skall åläggas ÖE att söka utreda i vad mån kända nyttjanderätter och andra sådana rättigheter utgör en ekonomisk belastning för fastigheten. Fö- reskriften härom får ses mot bakgrunden av att rättigheter av detta slag en- ligt vad som förordas 'i det följande alltid skall förbehållas vid försäljningen, om det saknas anledning att anta att de belastar fastigheten till beaktans- värd skada för innehavare av fordran med bättre rätt till fastigheten.

Under exekution i fastighet kan det visa sig att fastighetsägaren innehar ett obelånat pantbrev. Beredningen har påpekat att det kan vålla svårigheter och olägenheter för det exekutiva förfarandet om ägaren i sådant fall får be— hålla pantbrevet och förfoga över det utan inskränkningar. Beredningen har därför föreslagit en bestämmelse som innebär att pantbrev som ägaren inne- har på anmodan skall överlämnas till ÖE. Beredningens förslag innefattar också bestämmelse att pantbrev sedan det har överlämnats inte får pant- förskrivas utan GE:s tillstånd.

Beredningens förslag i nu nämnda hänseenden har godtagits eller lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I ett par re- missvar framförs emellertid invändningar. Det hävdas därvid att ägarens rätt att disponera över pantbrev inte bör inskränkas, i varje fall inte om pantbrevet ger bättre förmånsrätt än exekutionsfordran. Det framhålls ock— så att svårigheter uppstår för ÖE vid bedömningen om pantbrev bör få pantförskrivas under exekutionen. Vidare framförs uppfattningen att be- stämmelserna blir ineffektiva, eftersom anmodan att överlänma pantbrev inte är förenade med någon form av sanktion.

Enligt min mening innebär beredningens förslag en rimlig avvägning mel- lan å ena sidan intresset a ' att hindra ägaren som innehar pantbrev att genom att förfoga över det försvåra det exekutiva förfarandet och å andra si- dan ägarens intresse av att utnyttja pantbrevet för pantförskrivning, t. ex. för att skaffa medel till frivillig betalning av exekutionsfordringen. Det inne- fattar sålunda dels en skyldighet för ägaren att överlämna pantbrev som han innehar och ett förbud för honom att därefter pantförskriva detta dels en möjlighet för honom att genom att hänvända sig till ÖE utverka undantag från förbudet. Liksom huvuddelen av remissinstanserna är jag beredd bi- träda beredningens förslag i denna del. Jag vill erinra om att en liknande awägning har gjorts när det gäller ägarens möjligheter att under exeku- tion utnyttja själva fastigheten oeh tillbehör till denna (jfr nuvarande 80 a & UL).

ÖB:s befogenhet att medge att obelänat pantbrev får pantförskrivas får ut- nyttjas med beaktande av de syften som bestämmelsen att pantbrevet skall överlämnas. är avsedd att fylla. Några närmare riktlinjer för ÖE:s hand- lande kan svårligen anges. ÖE får bedöma en framställning om tillstånd

att pantförskriva pantbrev med hänsyn till omständigheterna i det en- skilda fallet.

Med anledning av vad som har framförts under remissbehandlingen finner jag det kunna övervägas att förena skyldigheten för fastighetsägaren att överlämna obelånat pantbrev med någon form av sanktion. Jag vill emeller- tid framhålla att de skyldigheter som under ett exekutivt förfarande åligger fastighetsägare eller annan gäldenär inte är förenade med några i den exeku- tionsrättsliga lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana ford— ras i olika avseenden bör enligt min mening prövas i ett sammanhang. En sådan prövning bör kunna ske under utarbetandet av UB. Påpekas bör att pantbrev som påträffas hos.. fastighetsägaren bör kunna tas i förvar på samma sätt som andra handlingar han innehar.

2.14.8 Kungörelser och underrättelser om fastighetsauktion m.m. I detta avsnitt behandlas frågor som rör dels bevakning av fordringar och rättigheter under fastighetsauktion dels tidpunkten för bevakningssamman— träde och sammanträde för fördelning av köpeskilling dels kungörelse och särskilda underrättelser om fastighetsauktion. F.n. gäller att det före auktion på fastighet skall hållas ett sammanträde med rättsägarna, vanligen kallat borgenärssammanträde (102 och 106 åå UL). Detta kan äga rum på auktionmlagen omedelbart före utropet av fastig- heten eller som ett särskilt sammanträde. Ändamålet med sammanträdet är att ge rättsägarna tillfälle att bevaka sina anspråk och låta dem framställa anmärkningar mot bevakningar samt därjämte att möjliggöra överenskom- melser mellan rättsägarna. På grundval av vad som förekommit vid samman- trädet upprättas förteckning över fordringar och rältigheter som skall iakttas vid auktionen. Beredningen föreslår i fråga om det nu nämnda sammanträdet, som jag i fortsättningen i enlighet med beredningens förslag kallar bevakningssam- manträde, att det skall hållas antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag tidigare. Beredningens förslag innebär att bevakningssamman- trädet alltid som ett särskilt sammanträde skall hållas formellt skilt från själva auktionen. Remissinsianserna har lämnat beredningens förslag utan invändningar. En länsstyrelse har emellertid anfört, att den nuvarande ord- ningen som tillåter att hevakningsförfarandet anordnas som ett led i auktio- nen bör behållas och att särskilt bevakningssannnanträde inte skall vara obligatoriskt. Jag biträder beredningens förslag i de avseenden som nu har nämnts. En- ligt min mening bör det vara en fördel att bevakningsförfarandet alltid hålls formellt skilt från utropsförtarandet. Jag vill framhålla att förslaget medger att bevakningssammanträdet i mindre invecklade fall hålls i direkt anslut- ning till auktionen. Mot vad beredningen i övrigt har anfört i anslutning till förslaget beträffande bevakningssammanträdet har jag inte något att erinra.

Beträffande sammanträde för fördelning av köpeskilling gäller nu att det skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtio- sjätte dagen efter auktionen. Enligt beredningens förslag skall också tid- punkten för detta sammanträde bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt. Beredningen anser att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktionen och sammanträdet är lämplig.

Beredningens förslag i sistnämnda del har lämnats utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I ett par remissvar ges uttryck för uppfattningen att tidpunkten för fördelningssammanträdet liksom hittills bör vara fastställd i lag. En länsstyrelse har framhållit att den tidrymd mel- lan auktionen och sammanträdet som beredningen har funnit lämplig är för kort och bör utsträckas till att motsvara nuvarande sex veckor. Som skäl för detta har anförts att besvär över auktionen kan anföras kort före den tre vec- kor långa besvärstidens utgång och att visst rådrum då behövs för de åtgär- der detta kan föranleda.

Genom beredningens förslag uppnås den fördelen att man kan ta viss hän- syn till omständigheterna i det enskilda fallet när tidpunkten fastställs. Jag ansluter mig alltså, liksom huvuddelen av remissinstanscrna, också till be- redningens förslag i denna del. Framhållas bör att den tidrymd mellan auk- tionen och fördelningssanuuanträdet som beredningen har angivit som lämp— lig är att se som en rekommendation för normalfallet. Det ankommer i det enskilda fallet på ÖE att avgöra vilken tidpunkt som är lämplig för samman- trädet.

lnför en exekutiv fastighetsauktion måste information om auktionen spri- das. Informationen riktar sig till dem som har fordringar och rättigheter som bör beaktas vid denna eller vars intressen på annat sätt direkt berörs av för- säljningen. Härutöver riktar sig infornn-ditnwn till möjliga spekulanter på fastigheten. I detta avseende är det av betydelse att den utformas så att köp— intresset stimuleras. Den lagstiftning beträffande fastighetsexekutionen som föreslås i detta sammanhang innehåller olika bestämmelser som syftar till att åstadkomma goda ekonomiska resultat vid exekutiva fastighetsför- säljningar eller i varje fall att försäljningar till underpris undviks. Föreskrif- terna om information bör fylla samma syfte.

Nuvarande ordning innebär att kungörelse om förestående. auktion skall införas i allmänna tidningarna, dvs. Post- och Inrikes Tidningar, minst fyra veckor före auktionsdagen och dessutom i ortstidning minst 14 dagar dessförinnan. Vissa bestämmelser ges 0111 kungörelsens innehåll (101 och 103 55 UL"). Därjämte föreskrivs att särskilda underrättelser 0111 auktionen senast fyra veckor före denna skall sändas till dem som har fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktionen.

De bestämmelser beredningen förordar innebär att den nuvarande ord— ningen i sina huvuddrag behålls. Beredningen föreslår sålunda dels ett kun- görelscförfarande dels att särskilda underrättelser skall utgå till sakägarna.

Attberedningen på detta sätt har ansett att huvuddragen i den nuvarande ordningen för spridandet av information om auktion skall behållas har i all- mänhet godtagits under remissbehandlingen. Hovrätten för Övre Norrland har dock framfört kritik mot att kungörelsen liksom f.n. förutsätts bli allmänhetens enda informationskälla. Hovrätten föreslår i stället en ord- ning som innebär att ett dubbelt kungörelseförfarande kommer till använd— ning. Enligt hovrätten skulle sålunda först utfärdas kungörelse om bevak- ningssammanträde, tidpunkt för auktionen och fördelningssammanträde och därefter, sedan olika förberedande åtgärder vidtagits, ytterligare en kun- görelse om auktionen, vilken skulle innehålla samtliga informationer om fastigheten som kan vara av intresse för eventuella spekulanter.

Det är även enligt min mening angeläget att eventuella spekulanter på fas- tighet som skall säljas exekutivt får lättillgänglig information om fastighe- ten. En sådan ordning kan verksamt bidra till ett högre pris. Denna fråga hör samman med den större frågan om vidgad samhällsinformation som infor- mationsutredningen behandlat i sitt betänkande Kungörelseannonsering (SOU 1969: 7). De förslag utredningen lagt fram på detta område bereds f.n. inom justitiedeparlemcntet. ] det sammanhanget kommer också att tas upp- frågor om kungörelse om exekutiv försäljning. Med hänsyn härtill bör några mera genomgripande ändringar inte nu genomföras på detta område. I de- partementsförslaget har den nuvarande ordningen sålunda i huvudsak bibe— hållits.

Vad beredningen har anfört beträffande bevakningsförfarandet ger inte heller anledning till erinran från min sida. Jag delar sålunda inte den i ett par remissvar framförda uppfattningen att det bör föreskrivas att anspråk skall anmälas inom viss tid före auktionen eller bevakningssammanträdet. Jag vill emellertid framhålla att det inte föreligger något hinder mot att man under hand infordrar anmälningar av fordringar från kända sakägare redan före be rakningssammanträdet. Härigenom kan förfarandet vid sammanträ- det förenklas.

Som förut har nämnts har beredningen föreslagit att sakägarna skall un- derrättas särskilt om en förestående fastighetsauktion. Enligt förslaget skall gälla att sakägarna —— dvs. fastighetsägaren, sökanden samt kända inneha- vare av fordringar och rättigheter som bör iakttas vid auktionen —— i god tid skall underrättas. Vid försäljning under konkurs skall underrättelse inte sändas till innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 12 och 13 55 FRO, dvs. innehavare av lönefordran, men däremot till konkursförvaltaren. Har vid försäljning under konkurs anslutningsriilt utövats, skall underrättelse härom sändas till de sakägare som nu har nämnts.

De föreslagna bestämmelserna har godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Också jag biträder beredningens förslag.

I anslutning till bestämmelsen att innehavare av lönefordran vid försälj- ning under konkurs- inte skall underrättas särskilt vill jag påpeka att jag i

det följande i enlighet med förslag av beredningen förordar att konkursför— valtare skall åläggas att vid exekutiv fastighetsförsäljning bevaka sådan fordran och också att vid behov föra borgenärens talan i ärendet.

2.14.9 Tidsfrisler i mål om utmätning m.m. För att åstadkomma en snabb handläggning av utmätningsmål finns i UI. föreskrifter som ålägger de exekutiva myndigheterna att skyndsamt vidta vad som på dem ankommer för att utmätning skall verkställas och för att försäljning av utmätt egendom skall ske. Samtidigt har det angetts vissa tidsfrister inom vilka utmätning och försäljning normalt skall äga rum. Ut- mätningssökanden har emellertid möjlighet att ge anstånd både med utmät-- ningsförrättning och försäljning. De exekutiva myndigheterna kan också un- der vissa förutsättningar meddela uppskov med försäljning av utmätt egen— dom. Liksom beredningen anser jag att den tidsmässiga regleringen av utmät- ningsmålen och vad därmed sammanhänger bör göras till föremål för en all- män översyn i samband med förevarande reform av lagstiftningen 0111 exku- tion i fast egendom. I fråga om de tidsfrister inom vilka de olika åtgärderna som ingår i ett exe- kutivt förfarande normalt skall äga rum föreslår beredningen inte någon ändring. Sålunda föreslås att utmätningsförråttning liksom f. n. skall hållas inom fyra veckor från det att utmätningsmannen har tagit emot de band- lingar som behövs för att förrättning skall kunna ske. Vidare föreslås att tidsfristen för försäljning av lös egendom i allmänhet skall sättas till två må— nader från utmätningcn samt för fast egendom, fartyg, luftfartyg och inteck— nade reservdelar till fyra månader från utmätningen. Förslaget att de nuva'ande fristerna för utmätningsförrättning och för- säljning inte skall ändras har godtagits under remissbehandlingen. Från nå- got håll har emellertid gjorts gällande att försäljningsfristen såvitt avser fast egendom är för kort. För min del finner jag liksom beredningen inte anled— ning frångå den avvägning beträffande tidsfristerna som gjordes vid dessa bestämmelsers tillkomst år 1963. Som framgår av det redan sagda skall försäljningsfrist beräknas med ut- gångspunkt från tidpunkten för utmätningen. Vid exekutiv försäljning av fastighet under konkurs får utgångspunkten i stället vara tidpunkten då framställningen om försäljning gjordes. I det föregående har jag förordat att domstols beslut som innebär att ford- ran skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha den verkan att egendomen skall anses utmätt. Liksom f. 11. när fastighet anses utmätt till följd av att fordran har fastställts till betalning bör tidpunkten för framstäl- ningen om försäljning utgöra utgångspunkt för beräkning av försäljnings- fristen.

Självfallet kan det visa sig föreligga hinder mot att genomföra utmätnings-

förrättning eller försäljning inom de. angivna tidsfristerna. Tidsfristerna bör därför liksom f. n. endast ange de tider inom vilka utmätningsförrättning el- ler försäljning normalt skall äga rum. Beredningen har i fråga om fast egen- dom gett flera exempel på situationer som kan medföra att försäljnings- fristen måste överskridas. Liknande situationer kan givetvis uppstå också när det gäller utmätt egendom av annat slag.

De nuvarande reglerna ger utmätningssökanden möjligheter att lämna an— stånd med såväl utmätningsförrättning som försäljning av utmätt egendom. Någon annan begränsning har inte ställts upp än att en viss längsta tid för anstånd har fastställts. Sålunda gäller att ansökan om utmätning förfaller, om utmätningssökanden lämnar anstånd med utmätningsförrättning som varar utöver sex månader från den tidpunkt då utmätningsmannen har tagit emot de handlingar som erfordras. Fortfar anstånd med försäljning utöver sex månader från utmätningen eller från tidpunkt för framställning om för— säljning av fast egendom, förfaller utmätningen eller den utmätningsverkan som betalningsfastställelse i fast egendom har.

När det gäller anstånd med ulmälningsförrättning föreslår beredningen inte någon ändring i vad som nu gäller. Beredningen föreslår däremot vissa ändringar i fråga om anstånd med försäljning av utmätt egendom. Enligt be- redningens förslag skall det alltid ankomma på de exekutiva myndigheterna att fatta beslut om anstånd med försäljning. Den nuvarande bestämmelsen att utmätning förfaller om anstånd med försäljning fortfar utöver viss tid har sålunda inte någon motsvarighet i beredningens förslag.

Beredningens förslag att reglerna om anstånd med utmätningsförrättning inte skall ändras har föranlett kritiska uttalanden i några remissyttranden. Det har därvid påpekats att möjligheten att ge anstånd med utmi-itningsför- rättning f.n. ofta utnyttjas på så sätt att utmätningssökanden i syfte att ut- öva pålryekning pä gäldenären lämnar flera korta anstånd under sexmåna- derspcrioden. Det har framhållits att ett sådant förfarande medför praktiska olägenheter för utmätningsn'iännen därigenom att de tvingas bevaka an- ståndstider samt att flera gånger i samma mål sätta ut och ställa in förrätt- ningar, vilket är ett omfattande och tidskrävande arbete. För att detta skall undvikas föreslås bl.a. att en ordning som motsvarar den som beredningen har tänkt sig beträffande anstånd med försäljning av utmätt egendom skall införas också beträffande anstånd med utmätningsförrättning.

Enligt min mening är det angeläget att utmälningssökande borgenärers möjligheter att ge anstånd med ulmätningsförrättning inte inskränks i för- hållande till vad som nu gäller. Framför allt för gäldenärer mot vilka an- sökan Om utmätning riktas men också för de exekuti ra myndigheterna kan det vara en fördel om utmätningssökandena får ge anstånd med utmätnings- förråttning utan att skälen för anstånd underkastas någon prövning. Lik- som beredningen och det helt övervägande flertalet remissinstanser anser jag sålunda att det också i fortsättningen bör stå öppet för utmätnings-

sökanden att lämna anstånd med utmätningsförrättning med endast den begränsningen att ansökningen om utmätning förfaller om anståndet fort- far längre tid än sex månader.

Avgörandet i frågan om försäljning av utmätt egendom skall uppskjutas kan inte på samma sätt som när det gäller utmätningsförrät[ningen över- lämnas till utmätningssökandens fria skön. Hänsyn måste också kunna tas till gäldenärens intressen. Enligt gällande rätt kan detta sägas ske genom att det vid sidan om utmätningssökandens befogenhet att lämna anstånd finns regler som ger de exekutiva myndigheterna befogenhet att bevilja uppskov med försäljning. Uppskov kan sålunda medges dels när det finns särskild anledning antaga alt utmätt egendom kommer att säljas till underpris, dels när gäldenären av särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i 'till— fälliga betalningssvårigheter dels när i övrigt synnerliga skäl talar för upp- skov, allt under förutsättning att ulmätningssökandens rätt till betalning inte äventyras eller hans rätt på annat sätt otillbörligt sätts åt sidan.

Liksom beredningen anser jag att den nuvarande ordningen med både an- stånd som lämnas av utmätningssökanden och uppskov som meddelas av exekutiv myndighet bör ersättas med bestämmelser som alltid ligger i de exekutiva myndigheternas hand att besluta i frågan om försäljning av ut- mätt egendom skall anstå. Den avvägning mellan olika partsintressen som kan sägas komma till uttryck i nuvarande regler bör samtidigt i huvudsak behållas.

Befogenheten att meddela anstånd bör givetvis åvila den myndighet som det åligger att ombesörja den exekutiva försäljningen. När det gäller utmätt lös egendom i allmänhet bör det således vara utmätningsmannen som med- delar anstånd, medan motsvarande uppgift i fråga om fastighet samt fartyg. luftfartyg och intecknadc reservdelar till luftfartyg bör ligga på ÖE.

Anstånd bör, som beredningen förutsätter, inte kunna komma i fråga annat än efter begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. Förfarandet måste emellertid gestaltas på skilda sätt beroende på om det. är sökanden eller gäl- denären som begär anstånd.

En begäran om anstånd med försäljning från sökandens sida bör regelmäs- sigt beviljas. Endast om särskilda skäl talar mot anstånd bör begäran avslås. Om gäldenären begär anstånd bör sökanden, i enlighet med beredningens förslag, alltid få tillfälle yttra sig, innan beslut fattas. Ett medgivande från sökandens sida bör därvid bedömas på samma sätt som om han själv begärt anstånd. Utan sådant medgivande bör gäldenärs begäran om anstånd bifallas endast om särskilda skäl föreligger.

Beredningen har som skäl för att vägra anstånd som har medgetts av ut- mätningssökande anfört att auktion på den ifrågavarande egendomen redan har blivit utlyst. Jag delar beredningens uppfattning att anstånd i ett sådant läge inte bör medges annat än om mycket starka skäl föreligger. Att, som nå-

gon remissinstans förordar, helt stänga möjligheten att på begäran eller efter medgivande av sökan-den inställa en utlyst auktion anser jag inte vara lämp— ligt. Liksom beredningen vill jag emellertid betona att det inte bör få före- komma att auktion utsätts och inställs vid upprepade tillfällen. Det kan i det sammanhanget påpekas att sökanden alltid har möjlighet att genom återkal- lelse av utmätningen åstadkomma att förfarandet nedläggs och utlyst auk— tion inställs.

För prövningen av om anstånd bör lämnas utan att sökanden har medgett det bör ledning kunna hämtas i de nuvarande bestämmelserna om uppskov med försäljning. I en sådan situation bör anstånd sålunda kunna medges på de grunder som nu kan åberopas för uppskov. Samtidigt bör emellertid gälla att anstånd inte får leda till att sökandens rätt till betalning äventyras eller att hans rätt i övrigt åsidosätts. .

Som beredningen har förordat bör det beträffande fastigheter och lös egen- dom i allmänhet fastställas vissa tidsgränser för anstånd med försäljning som inte utan synnerliga skäl får överskridas. En sådan tidsgräns för an— stånd beträffande fastigheter bör, i enlighet med vad beredningen föresla- git, kunna sättas till ett år och i fråga om lös egendom till sex månader från utmätningen. Jag delar också beredningens uppfattning att någon mot- svarande tidsgräns inte behövs i fråga om anstånd med försäljning av luft- fartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg, eftersom några längre an— ståndstider knappast kan tänkas komma i fråga beträffande sådan egen- dom. Samma skäl kan, som har påpekats i ett par remissyttranden, också anföras för att underlåta att sätta ut en tidsgräns för anstånd med för- säljning av fartyg som avses i 94 & UL. I avbidan på att den pågående över- synen av reglerna om exekutiv försäljning av fartyg slutförs bör emellertid enligt min mening samma tidsgräns som förordas beträffande anstånd med försäljning av fastighet, dvs. ett år efter utmätningen, kunna fastställas också beträffande sådana fartyg.

Reglerna om tidsfrister för utmätning och försäljning av utmätt egendom samt om anstånd med sådana åtgärder är f.n. inte tillämpliga vid indriv- ning av skatter, böter och andra offentligrättsliga fordringar.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan i vad mån undantag från de nu föreslagna bestämmelserna bör göras beträffande indrivning av skatter, böter och liknande. Därvid har framhållits att det skulle innebära en skärp- ning av indrivningsförfarande't om undantag inte görs.

Frågan om det tidsfristsystem och de begränsningar i anståndmöjlighe- terna som den föreslagna ordningen innefattar bör gälla i allmänna mål bör inte tas upp till omprövning i detta sammanhang. I departementsförslaget har således de allmänna målen undantagits från tillämpningen av bestäm- melserna om tidsfrister och anstånd.

2.14.10 Former för realisation av utmätt fast egendom Genom ändringar i UL, som trädde i kraft den 1 juli 1967, infördes flera bestämmelser i syfte att öka möjligheterna att uppnå tillfredsställande eko- nomiskt utbyte vid exekutiva försäljningar eller i varje fall motverka att ut- mätt egendom säljs till underpris. Bestämmelserna rörde bl.a. formen för försäljning av utmätt egendom. I fråga om lös egendom öppnades sålunda möjlighet att verkställa försäljning inte bara på auktion utan också under hand (96 a & UL). Sådan underhandsförsäljning får ske om det framstår som sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. När det gå]- ler fast egendom infördes bcstämmelser som gör det möjligt att sälja tillbe- hör till utmätt fastighet för sig och därefter fastigheten i övrigt, när detta från ekonomisk synpunkt och i övrigt framstår som lämpligare än en försälj- ning av fastigheten och alla dess tillbehör i ett sammanhang (100 a & UL). Tillbehörsförsäljning skall ske i den ordning som gäller för utmätt lösöre, vilket innebär att den kan ske på auktion eller under hand. Såväl i fråga om fast som lös egendom infördes samtidigt bestämmelser som gör det möjligt för den som förrättar exekutiv auktion att vägra godta inrop, om det är san- nolikt att avsevärt högre. köpeskilling kan uppnås (93 Q 2 mom. och 126 5 3 mom. UL). Bestämmelserna om särskild försäljning av fastighetstillbehör och om rätt att vägra godta inrop när fastighet bjuds ut på auktion har, i sakligt hänseende oförändrade, tagits in i beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom. Som framgår av vad jag nu har sagt berörde de ändringar i UL, som ge- nomfördes år 1967, inte sättet för exekutiv försäljning av fastighet i annat avseende än att särskilda regler om fastighetstillbehör infördes. Nu liksom ti- digare gäller sålunda att försäljning av själva fastigheten bara kan ske på offentlig auktion som verkställs av ÖE (89 och 97 Så UL). Beredningen har i sitt nu aktuella betänkande tagit upp frågan om det, på samma sätt som redan har skett beträffande lös egendom bör öppnas möj— lighet att också sälja utmätt fastighet under hand i stället för på auktion. Vid sina överväganden i denna fråga har beredningen funnit att det ibland bör vara möjligt att få ut mera för en fastighet om den får bjudas ut "till för- säljning under hand. Beredningen anser emellertid att underhandsförsälj— ning inte lämpar sig så bra som försäljningsform i mer komplicerade fall. I fall då försäljningen rättsligt sett är mycket enkel och då fastigheten inte är högt belånad bör det emellertid enligt beredningen vara en fördel om under- handsförsäljning kan ske. Beredningen. har därför föreslagit regler som in- nebär, att utmätt fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt ut- rett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och under- handsförsäljning finnes vara mera ändamålsenlig än försäljning på auk- tion. Under remissbehandlingen har flertalet remissinstanser anslutit sig till be-

redningens uppfattning. En allmän åsikt bland de positiva remissinstanserna är sålunda, att underhandsfö-rsäljning bör kunna ske i sådana okomplicerade fall som beredningen åsyftar men att försäljning på auktion måste vara det normala försäljningssättet.

I flera remissvar framförs emellertid kritik mot förslaget att göra det möj- ligt att sälja utmätt fastighet under hand. Det har därvid framhållits att det vid exekutiv försäljning av fastighet är viktigt att försäljning sker med till- lämpning av ett i lag noga reglerat förfarande. Vidare har framhållits att underhandsförsäljning bara kommer att kunna utnyttjas i enstaka undan- tagsfall och att det därför framstår som onödigt att öppna möjligheter att använda denna försäljningsform.

Enligt min mening är det när det gäller utmätt fast egendom, som ofta ut- gör ett viktigt förmögenhetsobjekt, särskilt angeläget att man utformar reg- lerna om hur försäljningen skall ske så att de ger möjligheter att i det en- skilda fallet uppnå ett så tillfredsställande ekonomiskt resultat som möjligt. Från denna synpunkt är det önskvärt att införa regler som medger att utmätt fastighet bjuds ut till försäljning under hand. I vissa fall kan därigenom på ett bättre sätt än vid försäljning på auktion skapas förutsättningar för ett marknadsmässigt pris för fastigheten.

Tydligt är emellertid att utrymmet för att använda underhandsförsäljning som försäljningsform när det gäller utmätta fastigheter är begränsat. I fall då förhållandena är komplicerade, som då förfarandet rör många rätts- ägare med mot varandra stridande intressen eller då det föreligger svårighe- ter att utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten, är det inte lämpligt eller Önskvärt att man frångår det formbundna förfarande som auktionsförsäljning innebär. Jag delar sålunda beredningens uppfatt- ning att försäljning under hand inte är en försätjningsform som lämpar sig för komplicerade fall.

Det förhållandet att användningsområdct på detta sätt måste vara begrän- sat bör emellertid enligt min mening inte leda till att man avstår från att in— föra försäljningsformen. Liksom beredningen och flertalet remissinstanser anser jag att de fördelar som denna försäljuingsform kan erbjuda bör kunna tas till vara i sådana fall då försäljningen rättsligt sett framstår som enkel och då förhållandena också 'i övrigt är okomplicerade. Jag delar sålunda bc— redningens uppfattning att regler bör införas som medger att denna försälj- uingsform får användas också beträffande utmätta fastigheter. Jag vill emel— lertid framhålla att jag inte räknar med att underhant'lsförsäljning skall bli någon särskilt vanlig företeelse. Försäljning på auktion torde sålunda också i fortsättningen få ses som det normala sättet för försäljning av utmätta fas— tigheter.

Av vad jag redan anfört framgår att jag liksom beredningen anser att un" derhandsförsäl j ning av en utmätt fastighet bör föregås av en prövning, som visar att försäljning i denna ordning framstår som fördelaktig. Vid denna

prövning bör för- och nackdelarna med de olika försäljningssätten vägas mot varandra. Självfallet kommer härvid frågan vilket av dem som kan vara äg- nat att leda till det bästa utbytet i förgrunden. Enbart det förhållandet att det finns anledning att anta att en högre köpeskilling kan uppnås genom under- handsförsäljning av fastigheten än om den säljs på auktion kan emellertid inte vara avgörande för frågan 0111 fastigheten bör bjudas ut under hand. Som jag nyss nämnde är underhandsförsäljning inte en försäljningsform som lämpar sig för fall då förhållandena från olika synpunkter sett är kom- plicerade. I sådana fall bör därför underhandsförsätjning inte komma i fråga, även om det finns skäl att anta att försäljning i den ordningen skulle kunna leda till bättre utbyte än auktionsförsäljning. Å andra sidan kan det i något fall framstå som fördelaktigt att sälja fastighet under hand, trots att det är tveksamt 0111 försäljning i den ordningen kommer att medföra att högre pris uppnås än om försäljningen sker på auktion. Det kan exempel— vis visa sig att det är möjligt att snabbt slutföra det exekutiva förfarandet 0111 underhandsförsäljning får ske. Är försäljning under hand inte utesluten av annan orsak, bör då det förhållandet att osäkerhet råder i frågan om man kan få ut mera vid auktion inte utgöra något absolut hinder mot att under- handsförsäljning sker. Att försäljning under hand av utmätt fastighet på detta sätt får föregås av en allmän lämplighetsprövning bör komma till ut- tryck genom att det, i enlighet med vad beredningen har föreslagit, som för- utsättning för att denna försäljningsform skall få användas föreskrivs att den framstår som mer ändamålsenlig än försäljning på auktion. Jag biträder sålunda inte den av några remissinstanser framförda uppfattningen att det, liksom i fråga 0111 underhandsförsäljning av lös egendom, också beträffande utmätt fastighet bör föreskrivas att försäljning under hand får ske bara 0111 det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom.

Det kan sättas i fråga 0111 man som förutsättning för att fastighet skall få säljas under hand bör föreskriva att försök först skall ha gjorts att sälja fas- tigheten på auktion. 0111 ett sådant krav ställdes, skulle man kunna skapa ett gott underlag för bedömningen om underhandsförsätjning är en ändamål- senlig försäljningsform. Mot detta kan emellertid hävdas att ett sådant förfa— rande skulle bli omständligt, tidskrävande och dyrbart. Beredningen har in- te heller förutsatt att försök att sälja fastighet på auktion skall föregå ett ut- bud av fastigheten till försäljning under hand. Liksom rcmissinstanserna har jag inte något att erinra mot detta ställningstagande. Å andra sidan kan ett utrop av fastighet på auktion, som inte har lett till försäljning till följd av att ett godtagbart bud inte har uppnåtts, utgöra ett skäl att pröva om under- handsförsäljning kan ge ett bättre resultat. Något hinder mot att efter ett misslyckat försök sälja fastighet på auktion gå över till att bjuda ut fas— tigheten under hand bör alltså inte finnas.

Jag är ense med beredningen om att försäljning under hand av utmätt fas— tighet bör ske i former som så nära som möjligt ansluter till dem som i all-

mänhet tillämpas vid frivillig försäljning av fastighet. Försäljning under hand bör därför i princip inte ha till följd att några inteckningar blir utan verkan eller att upplåtna rättigheter upphör. Vidare bör köparen åläggas att svara för alla fordringar som belastar fastigheten och som inte betalas på an- nat sätt under exekutionen. Detta leder till att man som en ytterligare allmän förutsättning för att underhandsförsäljning skall få ske bör ställa upp att det skall vara utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Om någon säker utredning i det avseendet inte har kunnat åstadkommas, bör fastigheten inte bjudas ut till försäljning under hand. Också i det avseendet. ansluter jag mig sålunda till beredningens förslag.

Enligt beredningens förslag ankommer det på ÖE att pröva 0111 förutsätt- ningarna för underhandsförsäljning är uppfyllda och att besluta om försälj- ning i sådan ordning. Under remissbehandlingen har från några remissin- stansers sida hävdats att ÖE borde pröva frågan 0111 försäljningsformen bara efter framställning från rättsägare. Det har också påpekats att det skulle medföra en ökning av arbetsbördan, om det åläggs ÖE att i varje ärende om exekutiv försäljning av fastighet verkställa en sådan prövning. I anslutning till detta vill jag erinra 0111 den karaktär av undantagsföreteelse som försälj- ning under hand av utmätt fastighet skall ha. i det helt övervägande fler- talet exekutionsfall som avser fastighet borde det utan någon närmare pröv- ning från ÖE:s sida stå klart att försäljning under hand inte bör kunna komma i fråga. Att ÖE självmant har att ta upp frågan om försäljningsfor- men kan därför inte antas komma att föra med sig att hans arbetsbörda ökas nämnvärt. Jag vill också framhålla att frågan om fastigheten skall bj u- das ut under hand bör tas upp till prövning på ett så tidigt stadium som möjligt under det exekutiva förfarandet. Från den synpunkten sett fram- står det som en fördel att Ö'E kan agera utan att behöva avvakta initiativ från någon rättsägares sida. Jag anser sålunda liksom beredningen att ÖE, när det föreligger anledning därtill, självmant skall ta upp frågan 0111 un- derhandsförsäljning.

Som jag har nämnt förut bör vid underhandsförsäljning av utmätt fastig- het i princip gälla att alla inteckningar som finns i fastigheten kvarstå och att köparen åläggs att svara. för alla fordringar som är förenade med för- månsrätt i fastigheten. Detta innebär att alla fordringar som gälleri fastighe— ten, 11tmätningssökandcns inbegripen, och kostnaderna för förfarandet måste täckas av köpeskillingen för att underhandsförsäljning skall få ske. Undantag härifrån bör endast gälla för de fall (lå borgenär, utmätningssö- kanden eller annan avstår från betalning eller får betalning för sin fordran ur sådana medel som flyter "in under förfarandet i form av avkastning eller köpeskilling när tillbehör till fastigheten har sålts för sig.

Mot bakgrunden av vad som nu har sagts framstår det enligt min mening som klart att de borgenärer, som har fordringar som gäller i utmätt fastig- het, vid en underhandsförsäljning får sina intressen tillgodosedda på sådant sätt att det inte är påkallat att som allmän förutsättning för att underhands-

försäljning skall få ske ställa upp att de skall ha godkänt försäljuingsvillko- ren. Det finns inte heller anledning att föreskriva att de skall ges tillfälle att yttra sig innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand. I sistnämnda avseende intar emellertid utmätningssökanden en särställning. Utmätnings- sökanden skall också i fortsättningen svara för kostnader för förfarandet i den mån de inte kan utgå ur den utmätta fastigheten. Med tanke på bl. a. detta framstår det som lämpligt att hans mening skall inhämtas innan fastig- heten bjuds ut till försäljning under hand.

Jag vill i sammanhanget påpeka att det förhållandet att det inte åläggs ÖE att höra andra borgenärer än utmätningssökanden innan fastighet bjuds ut till försäljning under hand givetvis inte utesluter att ÖE i tveksamma fall på lämpligt sätt inhämtar deras mening beträffande försäl j ningsformen.

Också i fråga om rättigheter som belastar utmätt fastighet bör, som jag förut har antytt, principen vara att de skall stå kvar 0111 fastigheten säljs un- der hand. Detta bör gälla som försäljuingsvillkor, oavsett om fråga är 0111 inskrivna rättigheter eller inte.

Beredningen har framhållit att muntligt upplåtna rättigheter inte beak- tas vid exekutiv auktion och därför bör kunna lämnas utan avseende också vid försäljning under hand. Denna uppfattning har lämnats utan erinran un- der remissbehandlingen. Också jag anser att det förhållandet att man säljer utmätt fastighet under hand inte bör föra med sig att rättigheter som grundar sig på muntliga upplåtelser får ett skydd som de inte har vid auk— tionsförsäljning. För att rättighet skall skyddas vid underhandsförsäljning bör alltså liksom vid auktionsförsäljning fordras att det föreligger skriftlig upplåtelse.

Enligt beredningens förslag skall ägaren till utmätt fastighet godkänna försäljningsvillkoren innan underhandsförsäljning får ske. Det förutsätts också att han skall få tillfälle att yttra sig, innan fastigheten bjuds ut till för- säljning under hand. Jag delar uppfattningen att fastighetsägaren på detta sätt bör tilläggas ett stort inflytande på valet av försäljningsform. Ägaren bör sålunda kunna motsätta sig en försäljning under hand, om han bedömer det som möjligt att man genom att bjuda ut fastigheten på auktion kan uppnå ett högre pris. Emellertid bör, som beredningen har framhållit, kravet på ägarens godkännande inte upprätthållas, om fastigheten redan har bjudits ut på auktion men inte kunnat säljas på grund av att ett godtagbart inrop inte har skett. Kan man i sådant fall uppnå ett bättre pris genom att bjuda ut fastigheten under hand, bör ägaren inte kunna hindra att försäljning sker.

Beredningens avsikt är att ÖE, om utmätt fastighet skall bjudas ut under hand, regelmässigt skall överlämna till fastighetsmäklare att ombesörja ut- budet. Även enligt min mening är en sådan ordning lämplig. Fördelen med försäljning under hand är just, att försäljning i den ordningen ger möjlighet att bjuda ut utmätt fastighet på samma sätt och i samma former som annan fastighet och att det därigenom blir möjligt att få ut det pris som fastigheten

betingar på allmänna marknaden. Emellertid kan det, som beredningen på- pekar, i vissa fall vara lämpligt att ÖE själv fordrar in anbud, t. ex. från stat- liga eller kommunala myndigheter, som kan antas vara intresserade att köpa fastigheten. Att ÖE agerar på detta sätt torde emellertid bara kunna före- komma i enstaka undantagsfall.

Under remissbehandlingen har från något håll uttryckts farhågor för att utbud av utmätt fastighet till försäljning under hand kan medföra ökad tids- utdräkt. Jag vill i anledning därav framhålla, att frågan hur det exekutiva förfarandet tidsmässigt påverkas om fastigheten bjuds ut under hand måste beaktas vid ÖB:s bedömning av om underhandsförsäljning framstår som en ändamålsenlig försälj ningsform. ] de fall då en fördröjning av förfarandet kan beräknas uppstå får detta vägas mot de fördelar som underhandsför— säljning kan medföra. Har det förordnats att fastighet skall bjudas ut till f örsälj ning under hand, bör ÖE vidare enligt min mening avbryta förfarandet. och i stället föranstalta om auktionsförsäljning om det inte visar sig möjligt att inom rimlig tid uppnå ett godtagbart anbud. Några generella anvisningar torde inte kunna ges i det avseendet. Frågan hur länge försök att sälja fas- tighet under hand skall pågå får bedömas från fall till fall.

I 7 kap. UL ges bestämmelser om tvångsförvaltning av utmätt fastighet. Bestämmelserna innebär att sådan förvaltning kan anordnas, om en utmätt fastighet inte har kunnat säljas. Emellertid kan förordnande på utmätnings- sökandens begäran oekså anordnas utan att något försäljningsförsök har gjorts. Tvångsförvaltning innebär att fastigheten ställs under vård av en syssloman och att dess avkastning används dels till att betala räntor och andra årligen upplöpande belopp, dels till betalning av sökandens fordran.

Beredningen anser att det inte finns till 'äckliga skäl att behålla institutet tvångsförvaltning som en realisationsform vid sidan av försäljning. Bered-- ningens uppfattning har stöd i en enhällig remissopinion.

De skäl som beredningen har anfört för att inte ha någon motsvarighet till' de nuvarande bestämmelserna om tvångsförvaltning finner jag vara bärande. Det förhållandet att tvångsförvaltning endast förekommer i några enstaka fall årligen visar, att institutet inte fyller någon påtaglig praktisk funktion.. ] likhet med beredningen anser jag sålunda att bestämmelserna 0111 tvångs— förvaltning kan utgå genom att 7 kap. UL upphävs.

I sammanhanget vill jag erinra om att departementsförslaget, liksom gäl- lande lag och beredningens lagförslag, innehåller bestämmelser som gör det möjligt att förordna syssloman att föl 'alta utmätt fastighet, om det kan be- faras att ägaren vanvårdar den eller på annat sätt åstadkommer att den för- sämras i större mån. Vidare innehåller förslaget bestämmelser som innebär att avkastning av utmätt fastighet kan uppbäras av ÖE eller särskilt förord-- nad syssloman.

2.14.11 Exekutiv auktions inverkan på inteckningar När det gäller principerna för exekutionens inverkan på inteckningar inne- bär den nuvarande ordningen att inteckning som faller utom lägsta budet upphör att gälla. Gemensam inteckning blir i princip utan verkan i den för- sålda fastigheten även om den ligger inom lägsta budet. Den i JB 1966 före- slagna ordningen på detta område innebär att inteckning blir utan verkan endast till belopp som enligt sakägarförteckningen inte täcks av köpeskil- lingen. Motsvarande gäller när gemensamt intecknadc fastigheter säljs enligt gemensam sakägarförteckning. I övrigt förlorar inteckningen sin verkan. Beredningen har ansett att man bör gå ett steg längre i strävandena att bevara befintliga inteckningar och föreslår att öE skall kunna förordna att även inteckningar som faller utom köpeskillingen skall gälla. Detta skall gälla även i fråga om gemensam inteckning om försäljningen avser alla fas- tigheter och sker enligt gemensam sakägarförteckning. I sådana fall när ge- mensamt inlecknad fastighet säljs för sig eller efter särskilda utrop får för- ordnande att inteckning fortfarande skall gälla meddelas endast i fråga om belopp som faller inom köpeskillingen. I samband med förslag till vissa ändringar i bl. a. 6 kap. JB, som behandla- des i JB 1969, tog föredragande departementschefen upp frågan om de av be— redningen föreslagna bcstämmelserna om att ÖE i vissa fall skall kunna för- ordna att inteckning alltjämt skall gälla och anförde att bestämmelserna borde läggas till grund för lagstiftning. Så har även skett i det slutliga för- slaget till JB (jfr 6 kap. 12 5). De erinringar som i ett par remissyttranden anförts i denna fråga och som går ut på att inteckningar som faller utom köpe- skillingen inte är sunda kreditobjckt och att ÖEzs arbetsbörda ökas har så- lunda inte föranlett att beredningens förslag frångåtts. Någon prövning av intecknings kreditvärde sker inte i samband med att inteckning beviljas och ÖE har givetvis inte heller något ansvar i detta avseende vid förordnande att inteckning fortfarande skall gälla. Någon närmare prövning av ett yrkande om förklaring att inteckning fortfarande skall gälla lorde i allmänhet inte heller behöva göras. När det gäller frågan vad som vid exekutiv försäljning bör betalas kon- tant och vad som kan stå kvar som län i fastigheten innebär beredningens förslagi huvudsak samma ordning som den som gäller nu. Om borgenär inte begärt kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, skall sålunda lån som faller inom det före försäljningen bestämda s. k. skyddsbeloppet avräknas på köpeskillingen. Förre ägarens personliga betalningsansvar mot långivaren kvarstår och nye ägaren blir inte betalningsskyldig för lånet. Om länet faller utom skyddsbeloppet, har borge- nären rätt till kontant betalning och förre ägaren befrias från sitt betalnings-

ansvar. Den av beredningen föreslagna ordningen har allmänt godtagits under re-

111issbehandlingen. I ett remissyttrande har dock förordats att förre ägaren alltid skall bli fri från sin personliga betalningsskyldighet i fråga 0111 lån som faller inom skyddsbeloppet.

För egen del anser jag, liksom beredningen, att det skulle innebära ett åsi- dosättande av borgenärens rätt att föreskriva att lån skall stå kvar även om förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Ett sådant resultat bör liksom hittills vara beroende av att uppgörelse härom kan träffas med borgenären. En sådan uppgörelse är givetvis i sin tur beroende av vilka möj— ligheter borgenären har att få betalning hos den nye ägaren.

Enligt 6 kap. 3 5 J B är borgenär för fordran som är förenad med panträtt i fastighet berättigad att vid utsökning få betalning intill pantbrevets belopp med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag samt att ur pantbre- vets tillägg utfå ränta på kapitalbelopp inom pantbrevets belopp, för skade- stånd på grund av förtida betalning samt för ersättning för indrivningskost- nad och annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Med tanke på de fall när borgenärens fordran överstiger pantbrevets belopp har bered- ningen föreslagit en bestämmelse att borgenär som har pantbrev ej efter fas- tighetens försäljning kan mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som av— ses i 6 kap. 3 & JB. Givetvis bör den principen gälla att köparen aldrig skall skall kunna bli skyidig att svara för köpeskillingen mer än en gång.

När det gäller skadestånd på grund av förtida betalning har beredningen anfört att frågan bör vara beroende av överenskommelse som borgenären och köparen träffar out övertagande av länet i fråga. Övertar köparen lå- net på oförändrade villkor, skall skadestånd inte utgå. 0111 däremot köparen får förmånligare villkor än som gällde tidigare, skall skadestånd utgå i pro- portion till eftergiften. En sådan ordning framstår också enligt min mening som naturlig. Vid bedömningen av skadeståndets belopp blir överenskom- melsen mellan borgenärcn och köparen avgörande. Denna överenskommelse skall givetvis företes vid köpeskillingens fördelning.

Även när det gäller betalning på grund av ägarhypotek ansluter jag mig till lagberedningens förslag. Detta innebär att ägarhypotek alltid utan särskilt yrkande betalas kontant och att tillägg inte skall beräknas på ägarhypotek i andra fall än när ägarhypoteket blivit utmätt.

Frågan om inverkan på inteckningar vid underhandsförsäljning enligt be- redningens förslag härom behandlas i det följ ande.

2.14.12 Exekutiv auktions inverkan på rättigheter Beredningens förslag innehåller i fråga om rättigheters stätlning vid exe- kutiv försäljning åtskilliga ändringar i förhållande till gällande rätt. De föreslagna bestämmelserna syftar till att stärka rättighetshavarnas ställning. Sålunda föreslår beredningen att rättigheter som inte kan antas belasta fas-

tigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt skall förbehållas vid försäljningen även om de har sämre förmånsrätt än den fordran för vilken fastigheten skall sälj as. För att ge en bättre ställning även åt rättigheter som inte kan förbehållas på grund av dessa bestämmelser före- slår beredningen att utropsordningen ändras så att fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Belastas fastigheten av flera rättigheter, skall enligt förslaget fastigheten ut- ropas med successivt ökande belastning av rättigheten för att slutligen utro— pas med förbehåll för samtliga rättigheter.

Beredningens förslag att stärka rättighetshavarnas ställning har godtagits av flertalet remissinstanser. Åtskilliga remissinstanser, däribland flera läns- styrelser, har dock förordat att den nuvarande ordningen behålls. Som skäl härför har anförts att, förmånsrätten mellan en rättighet och exekutionsford- ringen bör vara avgörande för frågan om en rättighet skall bestå efter exeku- tiv försäljning. Beträffande arrende- och hyresrätter tillgodoses rättighetsha- varnas intressen dessutom genom lagstiftningen om besittningsskydd.

Om en rättighet skall bestå efter en exekutiv försäljning, medför detta ofta att fastiffhetcn får sälj as för ett lägre pris än om fastigheten kan säljas utan att belastas av ri-tttigheten. I princip bör därför frågan om 'ättighetens be- stånd avgöras av rättighetens läge i förmånsrättsordningen. Förhållandena kan emellertid ofta vara sådana att en rättighet inte utgör någon nämnvärd belastning, t. ex. om utövandet inte innebär någon olägenhet eller om ett pe- riodiskt utgående vederlag utgör full kompensation för olägenheten. I sådana situationer finns det inte någon anledning att rättigheten skall uppoffras vid exekutiv försäljning. Jag delar beredningens uppfattning att de nuvarande reglerna kan medföra risk att rättigheter i sådana situationer som här an- getts uppoffras i onödan.

Som framhållits under remissbehandlingen har vissa rättighetshavare en särställning på grund av reglerna om besittningsskydd. Så är fallet beträf— fande vissa arrende- och hyresrätter. I 8—12 kap. JB har tagits upp regler som innebär att direkt besittningsskydd, dvs. rätt till förlängning av avta- let, i vissa fall föreligger vid jordbruksarrende, bostadsarrende och vid hyra av bostadslägenhet, medan indirekt besittningsskydd, dvs. rätt till ersätt- ning vid avtalets upphörande, i vissa fall föreligger vid anläggningsarrende och vid hyra a ' annan lägenhet än bostadslägenhet. I samtliga fall kan besitt- ningsskyddet göras gällande även efter en exekutiv försäljning. För dessa rättigheter innebär ifrågavarande regler om rättighets bestånd vid exekutiv försäljning att frågan om förlängning eller ersättning kan uppkomma under en löpande avtalsperiod till följd av uppsägning efter exekutiv försäljning.

Den omständigheten att vissa rättighetshavare kan göra gällande besitt- ningsskydd även i förhållande till den som förvärvat fastigheten på exekutiv auktion utgör enligt min mening inte tillräckligt skäl mot att stärka rättig—

hetshavarnas ställning vid exekutiv försäljning. För rättighetshavare med besittningsskydd är det inte utan betydelse om uppsägning kan ske under den löpande avtalsperioden. För andra nyttjanderätter än arrende och hyra och inte minst för servitut kvarstår vidare behovet av en starkare ställning vid exekutiv försäljning. Jag ansluter mig därför till beredningens stånd- punkt att rät-tigheter bör bestå oberoende av exekutiv försäljning i större ut— sträckning än som är fallet f. 11.

De bestämmelser i beredningens förslag som främst är ägnade att stärka rättighetshavarnas ställning går ut på att rättighet som inte kan antas be- lasta fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre förmånsrätt alltid skall förbehållas. Förslagets utformning har i all- mänhet lämnats utan erinran under remissbehandlingen. I några remissytt- randen har emellertid anförts att den bedömning av rättighetens inverkan på övriga rättsågares ställning som här'läggs på ÖE kan vara vansklig att göra.

För egen det anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen ger goda möjligheter att stärka rättighetshavarnas ställning. En oskadlighets- prövning av angivet slag är dock som framhållits under remissbehandlingen förenad med svårigheter och bör därför ske med försiktighet. Till grund för sin bedömning har ÖE — förutom beskrivning och värdering av fastigheten vad som förekommit vid bevakningssammanträdet. Det bör enligt min mening ofta finnas möjlighet att på grundval av denna utredning besluta att rättigheten skall förbehållas. Ofta torde förhållandena f. 6. vara sådana att borgenärerna inte har anledning motsätta sig att förbehåll sker enligt dessa regler. Jag ansluter mig sålunda till beredningens förslag.

De av beredningen föreslagna reglerna beträffande utropsordningen när fastigheten belastas av rättighet har kritiserats under remissbehandlingen från olika synpunkter. Det har anförts att den nu gällande utropsordningen bereder rättighetshavarna tillräckligt skydd samt att den föreslagna ord- ningen blir komplicerad och svårtillämpad.

Enligt min mening finns det fog för den kritik som beredningen riktat mot de nu gällande reglerna angående utropsordningen. I praktiken medför den nuvarande ordningen med all sannolikhet att rättigheter blir uppoffrade i onödan. De av beredningen föreslagna reglerna är enligt. min mening ägnade att minska riskerna för detta. Den föreslagna ordningen kan visserligen ibland medföra ett mera komplicerat och tungrott förfarande. Detta är emel- lertid endast fallet när flera rättigheter skall beaktas vid utropet. På grund av de tidigare nämnda reglerna om obligatoriskt förbehåll när rättighet inte belastar fastigheten till skada för borgenärerna kan dessa situationer antas komma att bli mindre vanliga. Jag anser därför inte att det från den syn— punkten finns anledning att behålla den gällande ordningen. På grund av det anförda har i departementsförslaget reglerna om utropsordningen när fastigheten belastas med rättigheter tagits upp enligt beredningens förslag.

Frågan om inverkan på rättigheter vid underhandsförsälj ning enligt lagbe— redningens förslag härom har berörts i det föregående.

3. Motivering till framlagda lagförslag

3.1 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Departementschcfcn. I enlighet med beredningens förslag har i departe- mentsförslaget de regler om försäljning av utmätt fast egendom som nu finns i UL brutits ut och fått motsvarigheter i en särskild lag om sådan för- säljning. Denna ordning, som har lämnats utan erinringar av det stora flerta- let remissinstanser, innebär att i UL kommer att stå kvar reglerna om utmät- ning av fast egendom, om fördelning av medel som flyter in under exekution i sådan egendom, om exekutionskostnader, och med något undantag, reg- lerna om fullföljd av talan till högre instans samt att den särskilda försälj- ningslagen kommer att omfatta övriga regler om förfarandet vid fastighets— exekution. Som nämnts tidigare är det beredningens avsikt att lagen i framti- den, med vissa justeringar, skall ingå som ett kapitel i en ny UB.

Departementsförslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom (F fL) överensstämmer i sakligt hänseendei allt väsentligt med beredningens förslag. I terminologiskt avseende ansluter departementsförslaget också till beredningens förslag. Sålunda används beteckningarna sakägarförteckning och bevakningssammanträde som motsvarigheter till de nuvarande termerna borgenärsförteekning och borgenärssammanträde. Vidare används termen skyddsbeto-pp, som i vissa avseenden får samma funktion som ”lägsta budet” nu har. I departementsförslaget förekommer emellertid också termen lägsta bud, men då i den mer adekvata betydelsen av det lägsta bud som måste av- ges vid fastighctsauktion för att fastigheten skall få säljas (jfr 30 å i departe- mentsförslaget). Med utmätning av fast egendom åsyftas i förslaget inte bara utmätning av hot fastighet utan också utmätning av ideell andel av fastighet eller av villkorlig äganderätt till fastighet eller till område av fastighet. Den som har begärt exekution i fastighet benämns utmätningssökande eller, i vissa fall, endast sökande. Fordran för vilken exekution sker kallas sökan— dens fordran eller exekntionsfordringen. Beträffande den person mot vilken exekution i fast egendom riktas används beteckningen ägaren (fastighetsäga- ren). .

Departementsförslaget saknar motsvarighet till vissa av bestämmelserna i beredningens förslag. Beredningens förslag (1 5 andra stycket) innehåller så— lunda regeln att bestämmelserna om försäljning av fast egendom också skall gälla beträffande tomträtt. Eftersom detta följer redan av 13 kap. 26 % JB, har denna regel ansetts obehövlig. Beredningen har vidare i sitt förslag (3 5 första stycket) angett att med panträtt i fast egendom avses panträtt som behandlas i 6 kap. JB. Efter ikrafträdande av JB och FRL kommer termen panträtt i fast egendom att vara så entydig att någon särskild definition i här ifrågavarande lag inte torde behövas. Definitionen har därför inte

tagits upp i departementsförslaget. I beredningens förslag (3 g tredje stycket) har också angetts vad som åsyftas med rättighet. I departements- förslaget har också denna särskilda definition fått utgå. ]. detta avses med rättighet sådana rättigheter som anges i 7 kap. 1 & JB, dvs. hyra, arrende, tomträtt och annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft. I en särskild övergångsbestän.1melse har angetts att FfL:s bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och elektrisk kraft också gäller annan sådan rättig— het som på grund av upplåtelse enligt äldre lag besvärar fast egendom.

l (lepartcmcntsförslaget har företagits en viss omdisposition av bestämmel- serna. Särskilt gäller dctta bestämmelserna om upprättande av sakägarför- teckning och om villkoren vid auktionsförsäljning. Vidare har mellanrnbri— ker förts in i större utsträckning än i beredningens försiag. Efter inledande bestämmelser (1—2 55) följer regler om förberedande åtgärder inför exeku- tiv försäljning (3—5 åå), förvaltning av utmätt fastighet ((%—10 55), tids- frist för försäljning (11 '$"), ntlösningsrätt och anslutningsrätt (12—13 55), försäljning av fastighetstillbehör (14—17 55), åtgärder före försäljning på auktion (18—22 åå), bcvakningssammanträde (23—24 55), Sakägarförteclming (25—31 åå), villkor för försäljning på auktion (32—37 åå), auktion på fas- tighet (38—44 55), verkan av auktion (45—48 55), gemensamt intecknadc fastigheter (49—55 55), fortsatt inteckningsansvar (56 å), försäljning under hand av fastighet (57—61 553) samt försäljning av villkorlig rätt till fastig— het eller av andel i fastighet (62——70 åå). Slutligen följer under rubriken sär- skilda bestämmelser några bestämmelser utan inbördes samband (71—74 åå).

Beredningen har förutsatt att FfL skall kompletteras med av Kungl. Maj :t meddelade tillämpningsföreskrifter. En sådan ordning anser jag vara ända- målsenlig. I samband med att de särskilda bestämmelserna i förslaget berörs i det följande kommer i åtskilliga fall att påpekas att kompletterande före- skrifter förutsätts komma att ges i administrativ ordning. Vissa bestämmel— ser i beredningens förslag har funnits vara av sådan karaktär att de bör kunna ges i form av tillämpningsförcskrifter, varför de saknar motsvarighet i departementsförslaget.

1 5

Paragrafens första punkt motsvarar 1 5 första stycket i beredningens för- slag. Andra punkten har i lagberedningens förslag sin motsvarighet i 13 å sista stycket.

Departementschefen. Utmätt fast egendom skall enligt gällande rätt säljas på offentlig auktion. Sådan auktion skall enligt 97 5 1 mom. UL förrättas av ÖE. Jag har i den allmänna motiveringen anslutit mig till beredningens för- slag att försäljning av fast egendom skall kunna ske förutom på offentlig auktion också under hand.

I första punkten av denna paragraf anges att försäljning av utmätt fast egendom skall, oberoende av vilken försäljningsform som väljs, ombesörjas

av ÖE. Jag vill emellertid erinra om att frågan om vem som skall ha hand om exekutiv försäljning av fast egendom kommer att bli föremål för ytterligare överväganden av beredningen under det fortsatta arbetet på en ny UB.

I paragrafens andra punkt har tagits upp en bestämmelse om att försälj— ning av utmätt fast egendom skall ske på offentlig auktion, om annat inte följer av 15 eller 57 5. I sistnämnda paragrafer behandlas särskild tillbehörs— försäljning, som kan ske på auktion eller under hand, resp. underhandsför- säljning av själva fastigheten.

När det gäller formen för auktion har beredningen anfört att tillväga- gångssättet med utrop i upp- och avslag, s. k. Dutch auction, är komplicerat och används så sällan att allmänheten inte förstår vad det innebär. Bered- ningen anser därför att auktion alltid skall ske i enbart uppslag. Detta an- ser beredningen inte beböva anges i lagtexten. Under remissbehandlingen har inte framförts några erinringar häremot. Vissa remissinstanser anser dock att det i lagtexten skall uttryckligt anges att försäljning på auktion alltid skall ske genom utrop i uppslag. Jag delar uppfattningen att det enda tillåtna iillvägagångssättet vid auktion bör vara försäljning i uppslag, dvs. försälj- ning efter hud och överbud. Någon särskild föreskrift om detta anser jag, lik- som beredningen, inte behövas. Det nu sagda leder till att föreskrifterna i 120 & UL saknar motsvarighet i departementsförslaget liksom i beredningens förslag. Bestämmelserna i 12 5 förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsök- ningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall (UP) om Dutch auction kommer härigenom att sakna betydelse. De föreslås därför bli upphävda.

2 %

Paragrafens första stycke motsvarar 2 5 i lagberedningens förslag. Andra stycket har i lagberedningens förslag sin motsvarighet i 3 5 andra stycket.

Departmncnfschefen. Fast egendom kan Säljas exekutivt under konkurs dels som följd av att egendomen är utmätt dels när konkursförvaltaren enligt 70 å KL hos ÖE har begärt exekutiv försäljning av egendom som tillhör kon— kursbo. ]. första stycket av paragrafen har i enlighet med beredningens för- slag föreskrivits att lagens bestämmelser om exekutiv försäljning av utmätt egendom i tillämpliga delar gäller när egendom skall säljas exekutivt under konkurs. Föreskriften omfattar sålunda båda de nämnda fallen. Påpekas kan att det i lagen på olika ställen ges särskilda regler om försäljning under kon- kurs.

I 67 å i beredningens förslag har särskilt angetts att fastighetsägaren före- träds av förvaltaren i fall då fast egendom ingår i konkursbo. Eftersom detta får anses ligga i sakens natur, saknar departementsförslaget motsvarande föreskrift. Beredningen har också i lagen velat ta in en erinran om för 'alta- rens åligganden enligt KL när fastighet säljs exekutivt under konkurs. En sådan erinran behövs enligt min mening inte. I sammanhanget vill jag på-

peka att bestämmelserna om förvaltarens åligganden i nämnda avseende be- rörs i förslaget till lag om ändringi KL (jfr 70 _S)

I andra stycket av paragrafen har föreskrivits att lagens bestämmelser om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom är tillämpliga också i fråga om den rätt till betalning på grund av ägarhypotek som enligt 6 kap. 9 & JB tillkommer ägaren. I Vissa fall skall ägarhypotek emellertid inte jäm- ställas med fordran som är förenad med panträtt. Detta framgår i så fall av de särskilda bestämmelserna i. lagen, såsom av bestämmelserna i 33 å andra stycket, 34 å andra stycket och. 58 & första stycket i departementsförslaget.

3 och 4 åå

Paragraferna motsvarar 5 och 6 55 i lagberedningens förslag. Departementschcfen. I departementsförslaget har i 3 & tagits upp bestäm- melser om beskrivning och värdering som skall föregå en exekutiv fastighets- försäljning. I 4 5 finns bestämmelser om utredning angående fastighet-s rätts- liga förhållanden samt om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren kan in- neha. Bestämmelserna har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motiveringen.

I 3 5 första stycket har bestämmelserna om beskrivning och värdering av fastighet sammanförts. [ samband därmed har bestämmelserna undergått viss saklig ändring i förhållande till beredningens förslag. I det hänseendet får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen. I andra stycket har tagits in säl-bestämmelsen beträffande värdering i fall då en eller flera gemensamt intecknadc fastigheter skall säljas. I departementsförslaget har, i enlighet med vad som har angetts i den allmänna motiveringen, före- skrivits att värdering av samtliga gemensamt intecknadc fastigheter skall ske, om en eller flera av dem skall säljas och taxeringsvärde saknas för någon av dem.

4 5 första stycket innehåller föreskrifter om utredning angående fastighets rättsliga förhållanden. Föreskrifterna överensstämmer i sak med beredning- ens förslag. 1 paragrafens andra stycke ges den i den allmänna motiveringen behandlade bestämmelsen om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren inne- har.

Bestämmelserna i 4 5 första stycket första punkten och andra stycket inne- bär att fastighetsägaren skall tillhandahålla handlingar som tjänar till upp- lysning om fastigheten i rättsligt hänseende och dessutom obelånat pantbrev som han kan inneha. Lämpligt torde vara att ÖE ger den som förordnas att utföra beskrivning av fastigheten i uppdrag att avfordra fastighetsägaren så- dana handlingar (jfr nuvarande 79 g- UL).

I 5 5 tredje stycket och 6 5 tredje stycket i beredningens förslag finns bc- stämmelser som innebär dels att känd innehavare av företagsinteekning skall underrättas, om ägaren driver näringsverksamhet på fastigheten, dels att fas— tighetsägaren skall underrättas om värderingsförrättning. Dessa bestämmel- ser bör enligt min mening ges i form av tillämpningsföreskrif ter.

:) &

Paragrafen motsvarar 7 5 i lagberedningens förslag. Gällande rätt. I gällande lag saknas bestämmelser för det fall tvist råder om äganderätten till utmätt fast egendom. Däremot infördes genom 1967 års ändringar i UL i 100 c & regler för det fallet att det föreligger sådan tvist om tillbehör till fast egendom. Kan den som påstår att han äger tillbehör inte genast styrka sin rätt, skall sålunda ÖE, om sannolika skäl visas, hänvisa ho— nom att inom en månad väcka talan mot borgenären och gäldenären. Under- låter han att väcka talan i rätt tid förlorar han sin talan mot borgenären. Bor- genären å sin sida har alltid rätt att själv väcka talan. Särskild försäljning av tillbehör får inte ske förrän tvisten prövats eller tiden för att väcka talan gått ut. Är tvistens utgång av väsentlig betydelse för fastighetens värde, får inte heller fastigheten säljas dessförinnan.

Lagberedningen. Enligt beredningens mening kan en ny lag inte med tyst- nad gå förbi den situationen att tvist råder om äganderätten till fastigheten, även om det inte of ta torde förekomma att utmätning och sådan tvist sam- manträffar. Beredningen föreslår att bestämmelser om tvi-st rörande ägande- rätten till fastigheten och beträffande tillbehör tas upp i en gemensam para- graf. '

Det är uppenbart att tvist om äganderätten kan inverka högst menligt på det. pris som kan uppnås vid fastighetens försäljning, eftersom den som kö- per fastigheten är utsatt för risken att fastigheten frångår honom. Även på andra sätt kan stora olägenheter vällas, om själva utgångspunkten för auk- tionen är oriktig. Beredningen anser det angeläget, att ÖE kan åstadkomma klarhet i frågan. Om någon påstår bättre rätt till utmätt fastighet, skall ÖE sålunda kunna förelägga honom att väcka talan inom .viss tid vid äventyr att han förlorar sin rätt. Talan skall väckas inom en månad efter det att föreläg- gandet genom ÖB:s försorg delgivits den som gör anspråk på fastigheten. Ta- lan skall riktas mot såväl utmätningssökanden som den som i ärendet anta- gits vara ägare, dvs. regelmässigt gäldenären. Talan skall väckas vid fastig- hetsforum, dvs. domstol som angesi 10 kap. 10 & RB.

Beredningen föreslår att ÖE skall ha diskretionär befogenhet att pröva, om det. finns skäl att ge sådant föreläggande som nu nämnts. I vissa situationer är tvisten utan större betydelse för försäljningen, t. ex. om utmätning skett för fordran med förmånsrätt som gäller oavsett tvistens utgång. Tvisten in- verkar då bara på frågan vem som i ärendet skall representera fastigheten och vem som skall lyfta utdelning på ägarhypotek eller eventuellt överskott liksom på vissa andra mera sekundära spörsmål. ÖE skall alltså ge föreläg- gande bara om skäl föreligger därtill. I denna prövning ingår också befogen- het. att underlåta föreläggande, om ÖE bedömer det framställda anspråket som ogrundat. Att bortse från anspråket i sådana fall kan dock vålla sådana olägenheter att försiktighet måste iakttas.

I fråga om tvist om tillbehör till utmätt fast egendom föreslår beredningen att ÖE skall diskretionärt pröva, om tvisten är av sådan betydelse att föreläg- gande bör meddelas. Det-ta ger ÖE något större frihet än enligt gällande lag som gör föreläggande obligatoriskt, om sannolika skäl visats.

Väcks inte talan om äganderätten till fastigheten eller tillbehör i enlighet med föreläggande, är enligt beredningens förslag talan förlorad mot sökan- den, om denne inte själv väckt talan inom föreskriven tid.

Är "tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten inte säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord —— dvs. genom dom eller beslut som vunnit laga kraft _ eller tiden för väckande av talan har gått ut. Den nuvarande bestämmel- sen i 100 c & 2 mom. UL att särskild försäljning av tillbehör inte får ske förrän tvist om tillbehören prövats eller tid för talans väckande gått ut tas upp i 16 å iberedningens förslag (jfr 14 g i departementsförslaget).

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kopparbergs län efterlyser regler om hur ÖE bör förfara i det fall han finner uppenbart att (len som påstår bättre rätt till utmätt fastighet har fog för sin talan.

Departemenlschefen. Jag delar beredningens uppfattning att FfL bör inne- hålla bestämmelser för det fall tvist råder om äganderätten till fastigheten. Beträffande den närmare utformningen av dessa bestämmelser och reglerna om tvist rörande äganderätten till tillbehör kan jag helt ansluta mig till be— redningens förslag, som i huvudsak lämnats utan kritik av remissinstan- serna. _

Om utmätning av fastighet har skett för oprioriterad fordran och ÖE fin- ner att tredje man som påstår sig ha bättre rätt till fastigheten har fog för sin talan, bör föreläggande att väcka talan alltid utfärdas. Detta får anses framgå av bestämmelserna i första stycket av paragrafen. Läget är emel- lertid ett annat, om tredje man hos ÖE styrker att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till utmätt fastighet. I sådan fall bör före- målet undantas från försäljningen av fastigheten (jfr prop. 1967: 16 s. 120). Detta kan vid försäljning på auktion ske genom att ÖE enligt 38 & sär- skilt anger att föremålet inte följer med fastigheten.

65

Denna paragraf motsvarar 8 5 i lagberedningens förslag. Gällande rätt. När en fastighet utmätts får ägaren i regel sitta kvar på fas- tigheten, ombesörja dess förvaltning och tillgodogöra sig avkastningen. En- ligt 80 a & UL, som tillkom i samband med 1967 års ändringar i UL, får äga- ren dock inte minska egendomens värde genom att överlåta tillbehör. Inte heller får han annat än för husbehov avverka skog, bedriva grus- eller sten- täkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra egendomen. ] övrigt får han i princip tillgodogöra sig normal avkastning av egendomen (1 mom.). På fastighetsägarens. begäran kan ÖE medge undantag från de upp- ställda förbuden i den mån det kan ske utan intrång i exekutionssökandens rätt och i övrigt är lämpligt (2 mom.).

Lagberedningen. Beredningen föreslår i fråga om gäldenärens rätt att till- godogöra-sig normal avkastning att denna uttryckligen begränsas till att avse tiden fram till dess fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen.

Beredningens förslag innefattar inte något förbud för fastighetsägaren att på normalt sätt bärga mogen skörd. Ägaren kan göra detta även under tiden mellan auktion på fastigheten och köparens tillträde, om inte annat bestäms. Detta får beaktas vid bestämmandet av auktionsvillkoren. ÖE får sålunda enligt beredningens förslag möjlighet att föreskriva att växande gröda och annan avkastning skall ingå i försäljningen. Detta blir bindande för ägaren.

Beredningen framhåller att fastighetsägaren enligt gällande lag är berät- tigad att upplåta rättigheter i den fasta egendomen även efter det att denna har blivit utmätt. Denna befogenhet kan emellertid vålla praktiska olägen- heter särskilt i fall då andel i fastighet tagits i mät eller utmätt fastighet har förvärvats av gäldenären under villkor som alltjämt gäller. Om andelen eller den fastighet som gäldenären innehar med villkorlig rätt skall säljas, är det av vikt att utmätningsobj ektet inte kommer att efter försäljningen belastas av rättighet som upplåtits efter utmätningen. Även i andra fall synes de höra till god ordning att gäldenären inte genom upplåtelser av rättighet belastar den utmätta egendomen på ett sätt som vållar onödiga svårigheter vid för- säljningen. Beredningen har därför övervägt ett generellt förbud för ägaren att sedan fastigheten blivit utmätt upplåta rättighet till densamma. Det har emellertid synts beredningen tveksamt, om ett sådant förbud är tillräckligt motiverat. Efter utmätning kan det ibland dra ut på tiden innan försäljning kan genomföras. I synnerhet i fråga om hyresfastigheter kan man tänka sig praktiska olägenheter av att hyresvärden inte kan sluta hyresavtal m. in., även om förbudet förses med dispensmöjlighet för ÖE. Beredningen har ock- så befarat att ett förbud kan vålla missförstånd i samband med upprättandet av sakägarförteckning, 0111 ägaren i strid däremot slutit hyresavtal eller upp- låtit annan rättighet. Vissa regler hur nyttjanderättshavare skall uppsägas synes också påkallade, om ett generellt förbud mot rättighetsupplåtelser med- delas. Beredningen har därför valt en mera försiktig väg och föreslår en ut- trycklig bestämmelse att ägaren inte får upplåta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt huvudregeln 0111 fastighetsägarens befogenheter be- träffande utmätt fastighet. Den föreslagna bestämmelsen innebär inte mer än en bekräftelse på vad som ändå gäller. Vidare föreslås ÖE få befogenhet att förbjuda ägaren att upplåta annan rättighet som kan försvåra fastighe- tens försäljning.

Förbudet för ägaren att minska fastighetens kapitalvärde liksom förbudet att upplåta rättigheter kan ibland drabba ägaren onödigt hårt. Beredningen föreslår därför —— i överensstämmelse med 80 a 5 2 mom. UL "möjlighet för ÖE att på begäran av ägaren efter diskretionär prövning medge undantag från de uppställda förbuden. Utmätningssökanden bör höras i ärendet.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att beredningen

7'l' Riksdagen 1971. ] saml. Nr 20

inte nämnt under vilka förutsättningar ÖE kan föreskriva att växande gröda eller annan avkastning skall ingå i exekutiv försäljning av fastighet. F örsla- get är i detta hänseende så oklart att en omarbetning behövs. Beträffande förslaget att ÖE skall kunna förbjuda fastighetsägaren att "upplåta rättighet som kan "försvåra fastighetens "försäljning anser länsstyrelsen att det knap- past torde förel'igga skäl för ÖE att meddela sådant förbud ex officio. Förbud bör kunna meddelas bara efter framställning från utmätningssökanden eller annan borgenär. Hovrätten för Västra Sverige påpekar att beredningen i mo- tiven har uttalat att utmätningssökanden bör höras innan undantag från för- budet att utnyttja eller bruka utmätt fastighet medges. En uttrycklig bestäm- melse om detta bör tas in i lagtexten.

Departementschcfen. De av beredningen föreslagna reglerna, som i väsent- liga (lelar överensstämmer med gällande rätt, har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag biträder förslaget. Att som en remissinstans föreslagit i lagen lämna närmare föreskrifter Om auktionsvillkoren beträf- fande växande gröda och annan avkastning finner jag varken lämpligt eller behövligt. Frågan om villkoren för försäljning får bedömas från fall till fall. Jag vill emellertid framhålla att det beträffande växande gröda ofta torde vara befogat att låta denna ingå i försäljningen. Ett sådant försäljningsvill- kor innebär förbud för ägaren 'att tillgodogöra sig mogen skörd under tiden mellan auktionen "och köparens tillträde.

Under remissbehandlingen har hävdats att förbud för fastighetsägaren att upplåta rättighet borde få meddelas bara efter framställning från rättsägare. Jag vill i anledning härav framhålla att det i vissa fall, t. "ex. då andel av fas- tighet utmätts eller köpares villkorliga rätt tagits i mät, kan framstå som angeläget att ÖE kan handla utan dröjsmål och "utan att behöva avvakta ini- tiativ från utmätningssökanden eller annan borgenär. I likhet med bered- ningen anser jag att utmätningssökanden bör höras innan OE medger un- dantag från förbud enligt denna paragraf. Att som en remissinstans föresla- git ange detta i lagen finner jag inte behövligt.

7 %

Paragrafen motsvarar 9 5 i lagberedningens förslag. Gällande rätt. Enligt 80 a 5 3 mom. UL kan ÖE på begäran av utmätnings— sökanden vi'd'behov förordna att utmätningsman skall ta vård om fastighets- tillbehör-. I brådskande fall får utmätningsman på begäran omedelbart ta vård om tillbehör. Sådan åtgärd skall genast anmälas hos ÖE, som skall pröva om åtgärden skall bestå. Kostnaden för vården "skall förskjutas av "sö- kanden, om utmätningsmannen begär det.

Lagberedningen. Enligt beredningen bör inte bara utmätningssökanden utan också annan borgenär ”få begära att "tillbehör sätts under vård. Det är nämligen inte givet att utmätningssökanden finner anledning att ingripa därför att tillbehör skingras, eftersom hans förmånsrätt kan vara så god 'att .han inte behöver lita till tillbehören för att få sin fordran täckt.

Departemcnlschefcn. Paragrafen har tagits upp i departementsförslaget med det innehåll som beredningen föreslagit. Frågan om kostnaden för vår- den bör, i överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit, regleras i 198 & UL.

8—1055

Paragraferna motsvarar 10—12 55 i lagberedningens förslag. Gällande rätt. 81 & UL innehåller föreskrifter om sysslomannaskap beträf- fande utmätt fastighet. I 1 mom. finns regler om det 5. k. mindre syssloman- naskapet, vilket inte rubbar gäldenärens besittning av fastigheten. På begå"— ran av utmätningssökanden kan utmätningsmannen förordna att avrad, hyra eller ränta skall uppbäras av honom eller särskild syssloman. Utmätnings- mannen skall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige förbud att utge något till annan än utmätniugsmannen eller sysslomannen. l 2 mom. regleras det större sysslomannaskapet, som innebär att syssloman förordnas att om— händerta och förvalta egendomen. Som förutsättning för detta gäller att det är fara för att ägaren vanvårdar egendomen eller förfogar över den i strid med betstäminelsernai 80 a % UL eller att egendomen på annat sätt" försämras i större män. Om syssloman har förordnats enligt 1 eller 2 mom. och fastig- heten skall säljas, gäller enligt 8 mom. att medel som sysslomannen har upp- burit skall redovisas till auktionsförrättaren. Detta skall ske före auktionen eller före borgenärssammanträde enligt 102 & UL, om sådant förekommer. Detsamma gäller i fråga om utmätningsman som uppburit avkastning. Om avkastning av utmätt fastighet utgörs av varor, skall utmätningsmannen om- besörja att varorna säljs på exekuti -' auktion eller under hand och därefter redovisa influtna medel enligt tidigare angivna regler. För medel som inte re- dovisats i angiven ordning skall redovisning lämnas före det sammanträde, då fördelning av köpeskilling eller annan tillgång skall äga rum.

Lagberedningen. Beredningen har tagit upp de nu gällande reglerna om det mindre sysslomannaskapet i huvudsak oförändrade. Beslut om mindre syss- lomannaskap skall dock fattas av ÖE. Ansökan om sysslomannaskap får gö- ras såväl av utmätningssökanden som av annan borgenär.

I fråga om det större sysslomannaskapet föreslås inte annan ändring i för- hållande till gällande rätt än att begäran om förordnande kan göras inte bara av utmätningssökan-den utan också av annan borgenär.

Beredningen har inte funnit det nödvändigt att i lag reglera när redovis- ning skall ske utan ansett att frågan kan överlämnas till ÖE:s bedömande i varje särskilt fall.

Remissyttrandena. I fråga om det mindre sysslomannaskapet anser läns— styrelsen i Kalmar län att de nuvarande reglerna bör behållas oförändrade med den jämkningen att ansökan om förordnande av syssloman som bered- ningen föreslagit skall kunna göras av varje borgenär. Beträffande reglerna om redovisning av uppburen avkastning anser länsstyrelsen i Kopparbergs

län att det inte finns någon anledning att ändra på nu gällande regler. En för- utsättning för att avkastning skall kunna beaktas när ÖE gör upp sakägar- förteckning måste vara att avkastningen i reda pengar är tillgänglig hos ÖE. De tillfällen då detta sålunda bör vara fallet är vid borgenärs- och fördel- ningssammanträdena. Samma förfarande bör tillämpas i fråga om konkurs— . förvaltares motsvarande redovisning. Länsstyrelsen i Kalmar län är av samma uppfattning. Denna länsstyrelse framhåller även att det är en fördel om redovisningsfrågan regleras så, att särskilda beslut inte skall behöva meddelas från fall till fall. .

Departementschefcn. Vad beredningen föreslagit beträffande syssloman- naskap och redovisning av uppburna. medel ger inte anledning till erinran från min sida. Jag kan sålunda inte ansluta mig till den under remissbehand— lingen framförda kritiken mot de föreslagna redovisningsbestämmelserna. Någon ändring i sak av vad som nu gäller sker inte genom bestämmelserna i förslaget. I praktiken torde det bli så att redovisning av uppburna medel också framdeles sker dels vid bevakningssammanträde, dels vid samman- träde för köpeskiltingsfördelning.

11%

Paragrafen motsvarar 13 5; första, andra och tredje styckena i lagbered- ningens förslag.

Departementscliefen. I denna paragraf har tagits upp bestämmelser om tidsfrist för försäljning av utmätt fastighet och om anstånd med försäljning. Bestämmelserna har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motive- ringen.

Som framgår av det föregående förordar jag, i motsats till beredningen, att domstols beslut varigenom fordran fastställs att utgå med särskild förmåns— rätt i fastighet skall ha utmätningsverkan. Mitt förslag i det avseendet inne- bär att utmätningsverkan liksom f. n. skall förfalla om framställning om försäljning inte görs hos ÖE inom två månader (jfr 86 & UL). I överensstäm- melse med detta böri ett sista stycke av denna paragraf föreskrivas att, om försäljning skall ske på grund av sådant avgörande av domstol som har ut- mätningsverkan (jfr 77 a & UL), tidsfristerna som anges i paragrafen skall beräknas med utgångspunkt från tidpunkten då framställning om försälj- ningen gjordes hos ÖE.

12 &

Denna paragraf motsvarar 14 å i lagberedningens förslag.

Gällanderätt. Enligt 87 & UL får vissa rättsägare vars rätt kan vara be- roende av försäljning av egendomen inträda i utmätningssökandens rätt genom att betala hans fordran och den kostnad för vilken sökanden svarar ( s. k. utlösningsrätt). Sådan befogenhet tillkommer den som har fordran för vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller som har nyttjanderätt

till egendomen, återköpsrätt, rätt till servitut eller rätt till elektrisk kraft. Har utmätning skett för del av fordran, har utmätningssökanden dock före- träde för sin återstående fordran. ' '

Lagberedningen. Beredningen föreslår regler om utlösningsrätt, som i hu— vudsak stämmer överens med gällande lag. Kretsen av utlösningsberättigade föreslås dock utsträckt till envar vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning. Däremot anser beredningen det inte behövligt att uttryckligen ange att utmätningssökanden efter det utlösning skett har före- träde för sin återstående fordran. Att så måste bli fallet ligger i sakens natur. För att undanröja den oklarhet som enligt gällande rätt råder beträffande frågan inom vilken tid utlösningsrätten skall utövas, föreslär beredningen en regel med innebörd att utlösning skall ske innan fastigheten har sålts.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det bör ut- tryckligen föreskrivas att utmätningssökande har föret inte för sin åter- stående fordran, när utlösning har skett för del av fordran. Hovrätten för Västra Sverige delar däremot beredningens bedömning i detta avseende. Där- emot sätter hovrätten i fråga om utlösning för del av fordran över huvud ta- get bör vara tillåten. En sådan utlösning kan enligt hovrätten skapa problem men torde inte fylla något egentligt behov.

Departementschcfen. Beredningens förslag om rätt för vissa intressenter att inträda i utmätningssökandens rätt genom att betala hans fordran och kostnad för vilken sökanden svarar stämmer i huvudsak överens med gäl- lande rätt. Vad beredningen föreslagit har utan saklig ändring tagits upp i departementsförslaget. Som beredningen föreslagit bör utlösningsrätten kunna utövas intill dess fastigheten har sålts.

135

Paragrafen motsvarar 15 å i lagberedningens förslag. Gällande rätt. När fast. egendom är avträdd till konkurs och säljs exekutivt på begäran av förvaltaren har enligt 114 5 UL vissa borgenärer rätt att begära att försäljning sker till gäldande av deras fordringar (s. k. anslutningsrätt). Sådan rätt tillkommer borgenär som i konkursen bevakat fordran för vilken egendomen svarar enligt 17 kap. 9 % HB eller som skall utgå ur egendomen med förmånsrätt framför intecknad fordran. Vidare fordras att borgenärens rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkt. Den som vill utöva anslutningsrätt skall göra det inom den tid som är föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet som bör beaktas vid försäljningen. Om anslutnings- yrkande inte framställs, får försäljning inte ske till förfång för de rättsägare som tagits upp i borgenärsförteckningen.

Lagberedningen. Beredningens förslag stämmer i huvudsak överens med gällande bestämmelser. '

F. 11. finns anslutningsrätt bara om försäljning skall ske på konkursförval— tarens begä 'an. Emellertid kan exekutiv försäljning under konkurs också ske

t. ex. efter utmätning, vilken begärts av borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt 'i fastigheten. De motiv som bär upp anslutningsrätten gör sig gällande också när fastigheten under konkursen skall säljas på grund av utmätning. Beredningen föreslår därför, att anslutningsrätt alltid skall kunna utövas när fastighet som avträtts till konkurs skall sälj as exekutivt.

Den som vill utöva anslutningsrätt skall f. 11. göra det inom den tid som är föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet som bör beaktas vid för— säljningen. Detta medför, att intressenter i fastigheten inte i förväg kan be- räkna var lägsta budet kommer att ligga. Av underrättelscrna till sakägarna bör visserligen framg'", att försäljning sker för konkursbo-s räkning. Den som känner reglerna i detalj kan därav förstå att han hör inställa sig vid auktio- nen och bevaka sin rätt med hänsyn till att lägsta budet eventuellt kan komma att sänkas hur långt som helst. Andra kan förbli helt okunniga om den risk som hotar. Man bör därför begränsa möjligheterna att ändra förut- sättningarna för realisationen och sörja för tydliga meddelanden till sak- ägarna. Om anslutningsrätt skall föreligga också när initiativ till försäljning under konkurs kommer f rån en utmätningssökande, blir det än mera angelä- get att en ny ordning införs. Beredningen föreslår därför att den som vill an— sluta sig skall anmäla detta hos ÖE senast två veckor före det bevaknings- sammantri—ide som skall föregå auktion. Uppgift om redan skedd anslutning kan tas in i den underrättelse som enligt 23 å i beredningens förslag (jfr 21 5 i departements-förslaget) skall sändas till kända sakägare. Om anslutningen kommer senare men ändå i behörig tid, skall enligt samma paragraf särskilda umlerrättelser sändas till sakägarna.

Rätt till utlösning föreligger också när fastigheten säljs under konkurs. Beredningen föreslår en särskild regel om att den som utövat sin anslut— ningsrätt kan bli utlöst.

Remissyttrandena. Beredningens förslag har i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Kritiska synpunkter an— läggs emellertid i några remissvar.

Advokatsamfundet sätter i fråga om tillräckliga skäl finns att behålla den nuvarande bestämmelsen att innehavare av fordran med panträtt i f astig- heten skall ha bevakat sin fordran i konkursen för att få utöva anslutnings- rätt. Enligt samfundet bör det vara tillräckligt att innehavaren kan styrka sin fordran och panträtt inför ÖE.

Länsstyrelsen iKopparbergs län anför att varken gällande rätt eller försla— get innehåller några närmare bestämmelser om innebörden av att borgenärs rätt till betalning ur fastigheten skall vara ostridig eller styrkt. Enligt läns- styrelsens mening skulle det vara till fördel för såväl ÖE som rättsägare i konkurser 0111 det av lagtexten klarare framgick exempelvis att ostridighet anses föreligga när anslutningsyrkandet biträds av konkursförvaltarcn eller när det beträffande lönefordri ngar och likställda fordringar framgår av kon— kursbouppteckningen att de inte helt kan gäldas ur konkursboets lösa egen-

dom. Föreskriften att den som vill ansluta sig skall anmäla det hos ÖE senast två veckor före bevakningssammanträdet och bestämmelser om särskilt med- delande om anslutning till rättsägarna anser länsstyrelsen var-a onödiga. En- ligt länsstyrelsens erfarenhet är möjligheterna till anslutningsrätt så väl- kända bland de rättsägare som kan beröras därav, att de redan vid beskedet om att fastighetsägaren är i konkurs får klart för sig att anslutning kan komma att aktualiseras och rättar sina mått och steg därefter. Visserligen kommer enligt beredningens förslag anslutningsrätt att kunna utövas också i de fall då annan än konkursförvaltaren har begärt försäljningen. I sådana fall kan det givetvis vara av värde för övriga borgenärer att få veta att gälde- nären är i konkurs och att anslutningsrätt kan bli aktuell. Emellertid anser länsstyrelsen att det för dessa fall bör vara tillräckligt att föreskriva att ÖE, där så kan ske, underrättar rättsägarna 0111 att fastighetsägaren är i konkurs och att anslutning på grund härav kan bli aktuell. Anslutningsrätten här där- efter kunna utövas intill dess bevakningsförfarandet avslutas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser däremot att den föreslagna tiden om två veckor är- väl kort. Eftersom uppgift om anslutning om möjligt bör tas in i den underrät- telse om auktionen, som skall tillställas kända sakägare, bör tiden enligt läns- styrelsen lämpligen bestämmas till tre veckor.

I yttrandet från länsstyrelsen i Kopparbergs län berörs också förslaget att utlösningsrätt skall kunna utövas när fastighet skall. säljas under konkurs. Länsstyrelsen anser att förslaget i det avseendet kan ge upphov till mycket svårbedömbara problem beträffande utlösnings- och skyddsbeloppets storlek. Länsstyrelsen erinrar om att lönebelopp vid exekutiv fastighetsförsäljning regelmässigt bevakas reservationsvis och att det kan gå år innan en konkurs i vilken det förekommer lönefordringar har avslutats eller franiskridit så långt att lönefordringarna slutgiltigt kan tas ut ur fastigheten. Länsstyrelsen framhåller dessutom att utlösningsrättens syften vid exekutiv fastighetsför— säl jning under konkurs i stort sett kan bli tillgodosedda genom reglerna om anslutningsrätt. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden av det anförda sätta i fråga om det är nödvändigt att medge utlösningsrätt i konkursfallen.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna angående an- slutningsrätt under konkurs stämmer i huvudsak överens med nu gällande bestämmelser. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser ansluter jag mig till förslaget.

För att borgenär skall kunna utöva anslutningsrätt förutsätts liksom enligt gällande rätt att hans fordran bevakats i konkursen och att hans rätt till be— talning ur fastigheten är ostridig eller styrkts. Jag kan inte dela den uppfatt- ning som kommit fram under remissbehandlingen att kravet på bevakning i konkursen bör slopas. Inte heller anser jag det möjligt att i lagtexten när— mare precisera när borgenärs rätt till betalning skall anses vara ostridig eller styrkt. Den närmare bestämningen härav får överlämnas åt rättstillämp- ningen (jfr NJA 1968 s. 6).

Enligt gällande rätt kan intressenter i fastighet, som skall säljas exekutivt under konkurs, inte i förväg beräkna var lägsta budet kommer att ligga. Mot denna bakgrund är beredningens förslag, som innebär en begränsning av möjligheterna att genom anslutning ändra förutsättningarna för försälj- ningen, enl-igt min mening väl. grundat. Den tid inom vilken anslutning enligt förslaget skall anmälas anser jag också vara väl avvägd. Vad som i dessa av- seenden anförts under remissbehandlingen har sålunda inte föranlett mig att frångå beredningens förslag. Jag biträder även förslaget i fråga om utlös- ningsrätt när fastighet skall säljas under konkurs.

14—17 åå

Paragraferna motsvarar 16—19 55 i lagberedningens förslag. Departementschefcn. Dessa paragrafer behandlar separat försäljning av fastighetstillbehör. De motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 100 a b 55 UL.

Beredningens förslag lämnas med något undantag utan erinran av remiss- instanserna. En länsstyrelse anser dock att de nuvarande bestämmelserna om separat försäljning av fastighetstillbehör innebär så många svårbedöm- da problem att det berättigade i att behålla dem kan sättas i fråga. För att onödigt arbete skall undvikas bör regleringen i vart fall utformas så att frågan om separat försäljning bara behöver tas upp till prövning efter uttryckligt yr— kande från rättsägare. Vidare har två länsstyrelser uttalat att det bör åvila kronofogdemyndigheten att verkställa separat försäljning av tillbehör och att detta bör anges i lagtexten. Kronofogdemyndigheterna får nämligen anses ha bättre förutsättningar att genomföra sådana försäljningar än vad öE har.

De bestämmelser beredningen föreslår innebär att den nuvarande ord- ningen för separat försäljning av tillbehör som tillkom vid 1967 års änd- ringar i UL behålls. Jag ansluter mig liksom flertalet remissinstanser till förslaget.

Beträffande kritiken mot att initiativet till sammanträde om separatför— säljning skall ligga hos ÖE och att försäljningen skall omhänderhas av ÖE får jag hänvisa till vad föredragande departementschefcn anförde vid till- komsten av bestämmelserna (prop. 1967: 16 s. 110 och 112).

. Bestämmelserna i 16 5 om avstående från rätt till betalning har i departe- mentsförslaget utformats i överensstämmelse med de principer som ligger till grund för JB (jfr prop. 1970: 20 det B 5. 911).

135

Paragrafen motsvarar 20 å i lagberedningens förslag. Gällande rätt. Enligt 97 5 2 mom. UL skall auktion på utmätt fastighet hål- tas på tid och plats som bestäms efter hörande av borgenären och gäldenären, om det kan ske utan oskäligt uppskov. Enligt 3 mom. kan auktionen, om sär- skilda skäl är därtill, hållas utanför ÖE:s område. UL innehåller inte några bestämmelser om visning av fastighet som skall säljas exekutivt.

Lagberedningen. I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslår be— redningen, att utmätningssökanden och ägaren skall få tillfälle att yttra sig innan ÖE bestämmer tid och plats för auktionen, när det inte föranleder för stor tidsutdräkt. Parterna får inte bestämma var och när auktionen skall äga rum men deras önskemål i det avseendet bör enligt beredningen tillmätas stor betydelse när ÖE fattar sitt beslut. Vid utsättande av tid för auktionen skall fristerna i 13 & FfL (jfr 11 å i departementsförslaget) beaktas. Auktion kan efter omständigheterna äga rum på ÖE:s kansli eller i närheten av fas— tigheten eller, om ägaren medger det, på fastigheten. Om ägaren inte bor på fastigheten, bör auktion även utan hans medgivande kunna äga rum där.

Beredningen anser det utan vidare klart att auktion kan hållas på lämplig plats utanför ÖE:s ämbetsområde. Beredningen finner det alltså överflödigt att i ny lag införa bestämmelse, som motsvarar nuvarande 97 ä 3 mom. UL.

När tid och plats för auktionen har bestämts, skall ÖE utsätta bevaknings- sammanträde och fördelningssammanträde, eftersom auktionsknngörelsen skall innehålla uppgift om båda dessa sammanträden.

I andra stycket av paragrafen har beredningen tagit in en bestämmelse som ålägger fastighetsägaren att låta fastigheten visas för allmänheten på lämplig tid. Beredningen framhåller i anslutning därtill att det f.n. är en brist att ÖE inte kan låta spekulanter se den fastighet som skall säljas. Be- träffande byggnaders skick inomhus är de t. ex. hänvisade till att studera den beskrivning över fastigheten som upprättas, om inte fastighetsägaren frivil- ligt visar fastigheten. Det förefaller beredningen angeläget, att spekulanter kan få gå igenom fastigheten även om ägaren inte är hågad att visa den. Äga- ren är enligt förslaget inte skyldig att själv visa fastigheten, om han inte vill. Visningen kan då enligt beredningen ombesörjas av någon som ÖE har utsett därtill. Innan tid och sätt för visning bestäms bör ÖE höra sig för hos ägaren. Beredningen har inte ansett det nödvändigt att ställa upp någon särskild sanktion för den händelse att ägaren motsätter sig visning. Beredningen framhåller emellertid, att ÖE torde ha befogenhet att använda visst tvång, t. ex. att låta låssmed öppna dörren åtminstone till en obebodd byggnad, om ägaren trots kallelse har uteblivit. Beredningen understryker att denna befo- genhet måste användas med försiktighet. ÖE skall tillse, att spekulanterna inte uppträder olämpligt eller blir i tillfälle att öva skadegörelse eller göra tillgrepp.

Lika med fastighetsägaren är nyttjanderättshavare enligt beredningens förslag skyldig att låta visa fastigheten.

Remissyttrandena. Föreskriften att ägare till utmätt fastighet, liksom nyttjanderättshavare, skall vara pliktig att visa fastigheten för allmänheten på lämplig tid har berörts i flera remissvar. Allmänt framhålls därvid att det är en brist att en föreskrift med denna innebörd inte finns i nu gällande rätt. I några yttranden anläggs emellertid vissa synpunkter på utformningen av föreskriften och de uttalanden beredningen har gjort i anslutning till denna.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser praktiska och andra skäl tala för att de uppgifter i samband med visning av fastighet som beredningen synes vilja lägga på ÖE i stället bör åligga kronofogdemyndigheten. Denna uppfattning delas av länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län. Förstnämnda länsstyrelse pekar i det sammanhanget på det förhållandet att tvång i vissa fall kan komma att användas. Enligt länsstyrelsens mening bör i administra— tiv ordning införas bestämmelser om att ÖE kan förordna kronofogdemyn- dighet att verkställa visning.

Några remissinstanser framhåller att det ofta kan komma att visa sig att fastighetsägare motsätter sig eller försvårar en visning och att det därför be- hövs regler som ger ÖE möjligheter att vidta åtgärder för att visning skall konnna till stånd mot fastighetsägarens vilja. Advokatsamfundet anser att ÖE bör ges en lagstadgad möjlighet att snabbt komma till rätta med en ägare, som inte medverkar till ändamålsenlig visning. Eftersom fastighetsägaren måste antas vara insolvent, bör vite normalt inte komma i fråga. I stället bör ÖE enligt samfundet ges möjlighet att genast förordna om handräckning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår att ett handräckningsförfarande närmast motsvarande det som f. n. föreskrivs i 133 & UL skall stå till buds. Länsstyrelsen i Stockholms län anser det tänkbart att handräckning enligt 191 5 UL skulle kunna komma i fråga men framhåller mot detta att det då blir fråga om en särprocess som kan dra ut på tiden. Länsstyrelsen föreslår i stället en föreskrift att kronofogdemyndighet vid behov skall lämna hand- räckning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län sätter i fråga om inte ÖE, för att undvika att fastighetsägare och kronofogdemyndighet gång på gång besväras av krav på visning i samma ärende, redan i kungörelse om fastighetsauktionen bör bestämma en tid för visning som skall iakttas om inte fastighetsägaren med- ger annat.

Departementschcfen. Första stycket av denna paragraf har, med vissa re- daktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag. Före- skriften att sökanden och fastighetens ägare skall beredas tillfälle att yttra sig har fått utgå. Regler härom bör enligt min mening ges i form av tillämp- ningsföreskrifter.

I likhet med beredningen och remissinstanerna anser jag att det i lagen bör föreskrivas, att fastighetsägare, liksom nyttjanderättshavare, skall vara skyl- dig att låta fastigheten visas för allmänheten på lämplig tid.

Föreskriften härom i departementsförslaget överensstämmer i sak med den beredningen har föreslagit.

Med anledning av vad som har framkommit under remissbehandlingen vill jag framhålla att uppgiften att anordna visning av fastighet och bestämma tid för visning av ÖE kan anförtros kronofogdemyndighet eller lämplig per— son i övrigt (jfr 1 5 3 inom. UL).

Jag delar uppfattningen som har kommit till uttryck i några remissvar att

det bör övervägas att förena skyldigheten för ägare att låta visa fastighet med någon form av sanktion. De skyldigheter som åvilar fastighetsägare under fastighetsexekution är f. n. inte förenade med några i den exekutionsrättsliga lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana fordras i olika av- seenden bör prövas i ett sammanhang under utarbetandet av UB.

Ägare bör alltid höras innan tid för visning bestäms. Även denna fråga an- ser jag höra regleras genom tillämpningsföreskrif ter.

19 å Paragrafen motsvarar 215 i lagberedningens förslag. Departementschefen. I paragrafen föreskrivs, i enlighet med beredningens förslag, att sammanträde för förhandling om försäljning av fastighet, s.k. bevakningssammanträde, skall hållas antingen samma dag som auktionen el- ler lämplig dag dessförinnan. Föreskriften har behandlats i den allmänna motiveringen.

20 å

Paragrafen motsvarar 225 första och tredje styckena i lagberedningens förslag.

Departementsclzefen. I första stycket föreskrivs i enlighet med vad bered— ningen föreslagit att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt samt att kungörelsen skall innehålla uppgift om hevakningssammanträdet och sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Beredningen har i 22 å andra stycket i sitt förslag tagit upp föreskriften att innehavare av fordran eller rättighet i kungörelsen skall anmodas an- mäla sin rätt till ÖE. Enligt min mening kan denna föreskrift ges i form av en tillämpningsföreskrift.

I överensstämmelse med vad beredningen har föreslagit har i paragrafens andra stycke föreskrivits att, om ÖE förordnat om särskild försäljning av tillbehör (jfr 14 5), kungörelse om auktion på själva fastigheten inte får ut— färdas förrän försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen har be— talts eller frågan om sådan försäljning har förfallit. Motsvarande föreskrift finns nu i 101 5 3 mom. UL (jfr prop. 1967: 16 s. 114, 157 och 230).

Den nämnda föreskriften får, som beredningen har påpekat, ses mot bak— grunden av att medel som har flutit in genom en tillbehörsförsäljning kan komma att inverka på villkoren för försäljningen av själva fastigheten. Vi— dare gäller att tillbehören, om en tilltänkt separatförsäljning inte blir av, skall ingåi utropet av fastigheten.

21 & Paragrafen motsvarar 23 å i lagberedningens förslag. Departementschefen. I paragrafens första stycke ges föreskrifter om sär- skild underrättelse till sakägarna om en förestående fastighetsauktion. Be-

stämmelserna har, frånsett redaktionella ändringar, utformats i enlighet med beredningens förslag. Bestämmelser om sättet för underrättelse och innehål— let i underrättelsen har jag dock funnit inte höra tas upp i lagen utan i till- lämpningsföreskrifter. I andra stycket föreskrivs att, om anslutning enligt 13 5 har skett, underrättelse därom skall sändas på samma sätt som under- rättelse om auktionen. Föreskrifterna i nu nämnda hänseenden har berörts i ett avsnitt i den allmänna motiveringen.

I anslutning till bestämmelsen att kända innehavare av fordringar och rät- tigheter skall underrättas bör erinras om att det enligt 4 5 första stycket ålig- ger ÖE att självmant söka ta reda på vilka sakägare det finns. Föreskriften att ägaren skall underrättas bör kompletteras med tillämpningsföreskrift av innebörd att den som har lagfart på fastigheten alltid skall underrättas men att underrättelse också skall sändas till annan som har förvärvat fas- tigheten eller gör anspråk på den. Vid försäljning under konkurs skall konkursförvaltaren underrättas i ägarens ställe.

Beredningen har framhållit att också andra än sakägare som anges i para— grafen kan ha intresse av auktionen, t. ex. den som är personligen betalnings— skyldig för fordran som ar förenad med panträtt i fastigheten eller som har gått i borgen för sådan fordran. Beredningen anser att ÖE, även om särskild föreskrift inte ges i lagen, bör sända underrättelser i sådana och liknande fall, när ÖE finner det kunna vara av betydelse. Föreskrifter i detta avseende får övervägas vid utformningen av tilliimpningsföreskrifterna.

225

Paragrafen motsvarar 245 i lagberedningens förslag. Gällande rätt. Om kungörelse angående fastighetsauktion inte på föreskri- vet sätt har förts in i Post- och Inrikes Tidningar, länskungörelserna eller ortstidning eller om det i övrigt föreligger väsentlig brist med avseende på kungörandet, skall auktionsförrättaren enligt 104 % UL inställa auktionen och utsätta ny tid för denna.

När utlyst auktion inställs på grund av laga hinder skall förhållandet en- ligt 105 UL såvitt möjligt kungöras i länskungörelserna och tidning inom orten samt på annat lämpligt sätt. .

Lagberedningen. I första stycket har beredningen tagit in föreskriften att, om auktion och sammanträden inte har blivit utlysta så som angivits i 22 och 23 55 (jfr 20 och 21 55 i departementsförslaget), förfarandet skall avbrytas och nya tider utlysas, om bristen är väsentlig och inte kan avhjälpas på an- nat sätt. Någon upplysande exemplifiering av vad som avses med att bristen är väsentlig och inte kan avhjälpas har beredningen inte ansett kunna läm— nas i lagtexten. Beredningen framhåller att detta hänger samman med att närmare bestämmelser om kungörandet förutsätts komma att ges i admi— nistrativ ordning. Huruvida utlysandet och senare vidtagna åtgärder kan anses ha behörigen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko intres—

senter, får bedömas från fall till fall. Beredningen påpekar att underlåtenhet att enligt 103 g 2 mom. UL sända särskilda underrättelser till sakägarna, åt- minstone innan 104 & UL år 1964 fick ändrad lydelse, inte ansågs medföra att auktionen skulle inställas eller att hållen auktion kunde upphävas. En- ' ligt beredningens förslag är emellertid också detta en brist, som kan föran- leda att auktionen skall inställas.

Beredningen framhåller att ÖE, om auktion inställs, vid utlysande av nya tider för auktion och sammanträden skall tillämpa bestämmelserna i 20 & (jfr 18 å i departementsförslaget).

I andra stycket har beredningen tagit upp en föreskrift att sakägare som avses i 23 % (jfr 21 å i departeinentsförslaget), såvitt möjligt i god tid före be- vakningssammanträdet skall underrättas, om förfarandet avbryts. Någon motsvarande skyldighet föreligger inte enligt gällande lag. Beredningen anser det emellertid vara lämpligt att dessa sakägare underrättas.

Beredningen påpekar att det också av andra anledningar än som nämnsi paragrafen kan bli nödvändigt att inställa en utlyst auktion. Ett sådant fall behandlas i 48 å andra stycket (jfr 50 5 andra stycket i departementsförsla- get), nämligen att indragning av gemensamt intecknad fastighet begärs. När yrkande om indragning framställs på ett sent stadium, kan det bli nödvän- digt att inställa redan utlyst auktion på den fastighet som skolat säljas. Här- vid har enligt beredningens förslag denna paragraf motsvarande tillämpning. Det förekommer också ofta, att förfarandet nedläggs eller avbryts t. ex. på grund av anstånd, betalning eller återkallelse. ÖE får då vidta lämpliga åt- gärder. Några bestämmelser härom har inte tagits in i lagförslaget men kan enligt beredningens mening meddelas i administrativ ordning.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser det vara olämpligt att reglerna 0111 avbrott i förfaramtet på det sätt beredningen har föreslagit delas upp så att frågan om avbrott på grund av brister i kungörelseförfa- randet regleras i denna paragraf medan frågan om avbrott i övrigt skall regleras i tillämpningsföreskriftcr.

Departementschcfen. Denna paragraf i departementsförslaget motsvarar, med en mindre redaktionell ändring, första stycket i beredningens förslag. Bestämmelsen i andra stycket i beredningens förslag bör enligt. min mening kunna ges i form av en tillämpningsföreskrif t.

Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige har anfört vill jag på- peka, att beredningens förslag att frågan 0111 åtgärder med anledning av av- brott i förfarandet av annat skäl än som nämns i paragrafen skall regleras i administrativ ordning avser fall då förfarandet måste nedläggas eller avbry- tas till följd av att anstånd medges, återkallelse sker eller liknande. En reg- lering i tillämpningsföreskrifter av förfarandet i sådana situationer är en- ligt min mening lämplig.

23 g

Denna paragraf motsvarar 25 å i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Bestämmelser om borgenärssammanträde som skall hållas före eller i samband med fastighetsauktion finns intagna i 106 g UL. Auk- tionsförrättaren skall vid sådant sammanträde föredra åtskilliga handlingar såsom protokoll över utmätning eller det utslag, varigenom intecknad ford- ran fastställts till betalning ur den fasta egendomen, gravationsbevis, värde- ring, beskrivning och handlingar rörande servitut och nyttjanderätt. Där- efter skall de sakägare som har fordran eller 'ättigheter som bör iakttas vid auktionen anmanas att anmäla dem. Vidare skall närvarande sakägare läm— nas tillfälle att yttra sig över handlingarna, anmälda anspråk och villkoren för försäljning. Om tillbehör sålts för sig, skall särskilt behandlas hur den- behållna köpeskillingen för tillbehören skall användas i den mån detta inver- kar på villkoren för fastighetens försäljning.

Lagberedningen. Sammanträdet för förhandling mellan sakägarna karak- teriseras av att en rad handlingar skall läsas. Detta är till stor del menings— löst och i praxis förekommer redan nu en viss sovring. Beredningen föreslår att ÖE vid bevakningssammanträdet bara skall redogöra för vad som är rä- sentligt genom att lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handling-- arna och vidtagna åtgärder. Av enbart en muntlig redogörelse kan emellertid de närvarande inte få någon riktig uppfattning om vad som kan inträffa vid auktionen eller villkoren för denna. ÖE bör därför ha gjort en skriftlig upp-- ställning av relevanta .fakta och mångfaldigat den så att de närvarande kan få var sitt exemplar. Den bör innehålla beskrivning över fastigheten och så fullständig stomme till sakägarförteckning som möjligt. Efter ÖE:s redogö- relse skall innehavare av fordran eller rättighet som bör iakttas vid auktio- nen uppmanas att" anmäla den. Om sakägare gjort anmälan före bevaknings- sammanträdet, skall Ö'E meddela detta. Närvarande sakägare skall få tillfälle— att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försälj-- ningen. Vid bevakningssammanträdet skall särskilt behandlas hur behållen köpeskilling från eventuell försäljning av tillbehör skall användas, i den mån det inverkar på försäljningen av fastigheten.

Remissyttrandcna. De föreslagna bestämmelserna har godtagits eller läm— nats utan erinran av remissinstanserna.

Beredningens uttalande i motiven att ÖE bör göra en skriftlig uppställning av relevanta fakta som vid sammanträdet tillhandahålls rättsägarna har kommenterats i några remissvar. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att be— redningens förslagi och för sig är lämpligt men svårt att genomföra i prakti— ken, cftersom bevakningarna ofta sker på sådant sätt att borgenärsförteck— ning får göras i sista stund. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att en uppställning av det slag beredningen har tänkt sig knappast är behövlig för rättsägarna annat än vid vissa mera komplicerade auktioner. Denna länssty—

relse påpekar också att uppställningen för att göra avsedd nytta hör tillhan- dahållas på ett tidigare stadium än vid bevakningssammanträde. Också läns- styrelsen i Kopparbergs län anser att särskild uppställning inte behövs annat än vid mer komplicerade auktioner. Enligt överexekutor för Hälsingborgs kronofogdedistrikt bör ÖE vid bevakningssannnanträdet lämna en redogö- relse för innehållet i tillgängliga handlingar och för vidtagna åtgärder. Det är emellertid onödigt att redogörelsen är skriftlig.

Departementschefcn. De av beredningen föreslagna reglerna, som inte mött någon erinran under remissbehandlingen, har tagits upp i departe- mentsförslaget i sak oförändrade.

Beträffande beredningens uttalande i motiven att ÖE till bevakningssam- manträde bör ha gjort upp en skriftlig uppställning av relevanta fakta vill jag med anledning av vad som anförts i några remissyttranden framhålla att varken beredningens förslag eller departementsförslaget uppställer något krav på särskild uppställning. Det ankommer således på ÖE att avgöra i vilka fall en sådan uppställning bör göras upp. Jag vill emellertid under- stryka att en skriftlig redogörelse of ta och framför allt vid mera komplice— rade försäljningar kan fylla en viktig funktion.

245

Denna paragraf motsvarar 26 å lagberedningens förslag. Departementschefen. I paragrafen föreskrivs i saklig överensstämmelse med gällande rätt (107 5 1 mom. UL) och beredningens förslag att sakägar- förteckning skall upprättas när förhandlingen mellan sakägarna avslutats. Under remissbehandlingen har föreslagits att sakägarförteckningen skall hål- las tillgänglig viss tid före auktionen. Ett sådant krav kan emellertid inte uppställas, eftersom auktionen kan hållas i direkt anslutning till bevak- ningssannnanträdet.

25 å

Paragrafen motsvarar 27 å i lagberedningens förslag. Departementsehefcn. Denna paragraf reglerar vilka fordringar och rättig- heter som skall tas upp i sakägarförteckningen. Den stämmer i sak överens med vad beredningen har föreslagit.

De rättigheter som enligt paragrafen skall tas upp i sakägarförteckning- en är sådana som på grund av upplåtelse besvärar fastigheten och som avses i 7 kap. 1 & JB, dvs. nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft. Däremot skall sådana rättigheter som avses i 7 kap. 4 g JB, dvs. vägrätt, gravrått och bostadsrätt, inte tas upp i förteckningen. Äldre rättighetstyper som utmönstrats .i JB får beaktas i övergångsbestämmelserna (jfr 3 5 tredje stycket i beredningens förslag).

Under remissbehandlingen har bl.a. den kritiken framförts Inet motsva- rande bestämmelser i beredningens förslag att det inte tillräckligt klart fram- går med vilket belopp "fordran skall tas upp i förteckningen. Jag vill därför

framhålla att denna paragraf bara reglerar vilka fordringar och rättigheter som skall tas upp i förteckningen, medan bestämmelser om beräkning av fordringsbelopp m. m. lämnas i de följande paragraferna.

26 %

Paragrafen motsvarar 28 å :i lagberedningens förslag. Departementschefen. Denna och de närmast följande tre paragraferna in- nehåller närmare bestämmelser om hur sakägarförteckningen skall upprät— tas. I första stycket av förevarande paragraf har liksom i 107 5 UL angetts att fordringar och rättigheter skall tas upp i förteckningen efter det före- träde som gäller enligt lag. Härmed avses i första hand bestämmelserna i FRL samti 7 och 17 kap. JB.

I FRL regleras bl. a. förhållandet mellan inteckning för fordran och utmät- ning av fast egendom. Däremot behandlas varken i FRL eller JB företrädet mellan rättighet och utmätning. I en andra punkt i första stycket hari enlig- het med beredningens förslag föreskrivits att inskriven rättighet har före- träde framför fordran med förmånsrätt på grund av utmätning, om inskriv— ning sökts före dagen för utmätningen. Som beredningen påpekat framgår indirekt av bestämmelsen att rättighet som inte inskrivits har sämre rätt än som följer med utmätning. Som en sista punkt i första stycket har tagits in en regel om att kostnaden för förfarandet skall tas upp närmast före sö- kandens fordran.

Enligt 6 kap. 3 & JB har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i fastigheten få betalning med det i pantbrevet angivna beloppet jämte visst tillägg. I andra stycket av förevarande paragraf har i saklig över- ensstämmelse med beredningens förslag förts in en bestämmelse om att till- lägg som avses i 6 kap. 3 & JB skall tas upp före pantbrevets belopp, om bor- genären inte yrkar annat.

Beredningen har i anslutning till bestämmelsernai 6 kap. 3 5 JB också dis- kuterat den situationen att en borgenär har flera pantbrev som pant för en fordran. Jag vill påpeka att beredningens resonemang grundas på den lydelse paragrafen hade i JB 1966 men att i prop. 1970: 20 (det A 5. 400) föreslagits att nämnda paragraf i JB kompletteras med ett andra stycke av innehåll att. om flera pantbrev utgör pant. för samma fordran och inteckningarna medför företrädesrätt i obruten ordning, bestämmelserna i paragrafen om pantbrev-'s belopp skall avse pantbrevens sammanlagda belopp. Pantbreven skall således betraktas som en enhet och tillägg får beräknas bara om borgenärens kapital- fordran jämte ränta, skadestånd och kostnader överstiger pantbrevens sam- manlagda belopp. Om detta är förhållandet, skall tillägget beräknas som om borgenären haft ett enda pantbrev på pantbrevens sammanlagda belopp. I sakägarförteckningen skall tillägget sättas före det pantbrev som har bästa rätt, om borgenären inte yrkar annat. Jag vill emellertid understryka att re- geln för sin tillämpning förutsätter att pantbreven i företrädeshänseende inte

är skilda från varandra av annan inskrivning och att inte heller annat pant- brev bar lika rätt som något av de aktuella pantbreven.

l paragrafens tredje stycke har i enlighet med beredningens förslag angetts att fordran eller rättighet skall tas upp i sakägarförteckningen även om den är beroende av villkor eller om inteckning eller inskrivning är sökt men ännu inte beviljats eller om tvist föreligger. Som beredningen framhållit innebär bestämmelsen emellertid inte att fordran eller 'ältighet måste tas med i för- teckningen om ÖE för sin del finner anspråket vara uppenbart obefogat.

När kcmkursförvaltare begärt försäljning i exekutiv ordning anses enligt gällande rätt. försäljningen ske för oprioriterade borgenärer i konkursen. I den mån behållningen förslår får emellertid också borgenärer med allmän förmånsrätt nytta av försäljningen. Deras förmånsrätt går dock efter ford- ringar och rättigheter som gäller i fastigheten. Om anslutningsrätt utövas, skall den begärda försäljningen äga rum för den anslutandes fordran. Detta innebär, att lägsta budet sätts framför den fordringen. I 114 _8 andra punkten UL föreskrivs att om anslutningsyrkande inte görs, försäljning inte får ske till förfång för de i borgenärsförteekningen upptagna rättsägarna.

För att utvisa att fordringar och rättigheter som skall tas upp i sakägarför- teckningen i princip inte rubbas av försäljning som konkursförvaltarc begär har i enlighet med beredningens förslag i förevarande paragrafs fjärde stycke angetts, att konkursboet i nämnda situation skall tas upp som sökande utan förmånsrätt. Skyddsbeloppet skall alltså bestämmas så att fordringar och rättigheter som tagits upp i sakägarförteckningen blir skyddade. Detta gäller oavsett vilka skäl förvaltaren kan ha haft när han begärde försäljning, så- lunda även om försäljningen begärts i syfte att få täckning för kostnader som enligt 81 % KL skall belasta fastigheten. Bestämmelsen gäller dock inte om borgenär utövat anslutningsrätt enligt 13 å i departementsförslaget.

27 &

Paragrafen motsvarar 295Q i lagberedningens förslag. Gällande rätt. 1 fråga om beräkning av fordran i sakägarförteckning gäller f.n. att kapitalbeloppet av en fordringsinteckning alltid skall tas upp i sin helhet. Framgår av borgenärens bevakning eller styrks på annat sätt att det av en inteckning utgör ägarhypotek, tas detta upp efter det övriga beloppet. Gör fastighetsägaren gällande att en inteckning i dess helhet skall tas upp som ägarhypotek, får han styrka sitt påstående genom att förete intecknings- handlingen. Ränta som är utfäst i inteckningsreversen och blivit intecknad kan enligt 18 g 1 mom. lF utgå ur fastigheten för högst två år före dagen för utmätningen eller konl-mrsansökningen. Därtill kommer ränta för tiden (lär- efter till och med dagen för köpeskillingsfördelningen. Om ränta inte beva- kats, skall enligt 112 5 1 mom. UL vid borgenärsförteckningens uppgörande beräknas ränta på intecknadc beloppet för ett år. Detsamma gäller, om bor- genären inte kan styrka att ränta innestår för längre tid. För ägarhypotek beräknas enligt 25 5 andra och tredje styckena iF inte någon ränta.

Lagberedningen. Den nuvarande beräkningen av ränta på inteckningsre- verser är oförenlig med panträttsbestämmelserna i JB. Borgenärs fordran skall beräknas enligt omslagsreversen eller de andra bevis som borgenären kan åberopa till stöd för sin fordran. Fordringen måste alltså utredas mera ingående än f. n. Panträtt får dock inte åtnjutas för mer än pantbrevets ka- pitalbelopp jämte tillägg enligt 6 kap. 35 JB. Om fordringen understiger pantbrevets belopp, skall återstoden tas upp som ägarhypotek. Fordran skall tas upp till dess belopp den tänkta tillträdesdagen.

Genom gäldenärens egna uppgifter och borgenärernas bevakningar torde det i allmänhet kunna tillfredsställande utredas vilka som innehar pantbrev i fastigheten och hur stora inteckningsborgenärernas fordringar är. Om pant- brev ligger obelånat hos fastighetsägaren, torde denne i allmänhet uppvisa pantbrevet. Det kan emellertid förekomma fall då man inte kan få uppgift om var pantbrev ligger eller om den aktuella belåningen. För upprättande av sakägarförteckningen måste i tveksamma fall bestämmas om något tillägg skall tas upp utöver pantbrevets belopp.

Beredningen har inte ansett det väl förenligt med konstruktionen i 6 kap. 3 g JB att—i den angivna situationen upptaga tillägg eller del av tillägg enligt någon sehablonregel. I stället bör ÖE pröva, om det finns skälig anledning att räkna med att pantbrevet är belånat resp. att fordringen med ränta m.m. överstiger pantbrevets belopp, när fastighetsägaren t. ex. uppger att pantbre- vet är belånat hos en person, som inte kunnat anträffas på grund av utlands- vistelse, och att ränta är ogulden för viss tid. Om i fastigheten gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon fordran, för vilken pantbrevet utgör säkerhet, inte blivit anmäld, skall sålunda i förteckningen "tas upp pantbre- vets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 % JB som kan antas böra utgå med hänsyn till fastighetsägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter. Regeln blir tillämplig även när anteckning om innehav av pantbrevet finns i fastighetsboken men fordringsägaren inte anmält sig. Om lämnade upp- lysningar inte är alldeles övertygande, får enligt beredningen det för den antagne fordringsägaren beräknade beloppet tas upp som tvistigt.

Enligt 6 kap. 9 & JB skall tillägg inte beräknas på ägarhypotek. Bered- ningen föreslår en uttrycklig bestämmelse härom. När ägarhypotek tas i mät, föreligger inte längre ägarhypotek i egentlig mening, i den mån borge- nären fått förmånsrätt däri. Beredningen föreslår därför att tillägg i sådant fall skall kunna beräknas, vare sig ägarhypoteket blivit formligen pantför- skrivet eller ej.

Remissyttrandena. Den av beredningen föreslagna regeln att ÖE i sakägar- förteckningen i vissa fall skall ta upp pantbrevs belopp och sådant tillägg som med hänsyn till omständigheterna kan antas böra utgå kan enligt hov- rätten för Västra Sverige orsaka ÖE åtskilligt merarbete i form av förfråg- ningar och efterforskningar. Det kan enligt hovrätten sättas i fråga om inte en schablonregel av det slag som nu finns är att föredra framför beredning-

ens förslag. Konstruktionen i 6 kap. 3 5 JB kan knappast anses utgöra hinder mot att i denna undantagssitimtion använda en schablonregel. Länsstyrelsen i Kopparbergs län vänder sig också mot den nämnda regeln. Länsstyrelsen ansluter sig i och för sig till beredningens uppfattning att konstruktionen i 6 kap. 3 & JB leder till en sådan regel men anser att det i fråga om pantbrev som inte har företetts vid be rakningssammanträdc bör vara möjligt att ex of- ficio ta upp pantbrevet med sitt kapitalbelopp och ett tillägg på förslagsvis sex procent. Länsstyrelsen påpekar därvid att ÖE under ärendets gång oftast inte har någon som helst kontakt med fastighetsägaren, vilken av bered- ningen förutsätts vara den som i första hand skall lämna uppgifter för ett diskretionärt bestämmande av tillägg. Det förefaller vidare inte länsstyrelsen tilltalande att, som beredningen har tänkt sig, sätta av ett beräknat tilläggs- belopp som tvistigt, om inhämtade upplysningar för dess beräknande är bristfälliga. Strä Yan måste enligt länsstyrelsens mening vara att få hela det exekutiva förfarandet genomfört och avslutat i ett sammanhang.

Departementschefen. Som beredningen har anfört medför de nya pant- rättsbestämmelserna i JB att de nuvarande reglerna om hur fordran skall be- räknas i sakägarförteckningen måste omarbetas. Kravet på utredning av bor- genärs fordran måste ställas högre än f. 11. De lösningar som beredningen fö- reslagit har i allmänhet godtagits under remissbehandlingen. Också jag bi- träder de föreslagna bestämmelserna, som ansluter väl till panträttsreglerna i JB. '

Ett par remissinstanser ifrågasätter om det inte bör införas en schablonre- gel för beräkning av tillägg i det fall det i fastigheten gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säker- het inte blivit anmäld. Som beredningen framhållit torde emellertid en sådan regel ansluta mindre väl till bestämmelserna i 6 kap. 3 5 JB. Jag är därför inte beredd att frångå den lösning av problemet som beredningen valt. Härtill kommer att den aktuella situationen torde uppkomma endast i undantags- fall. Inte heller kan jag ansluta mig till den kritik som riktats mot förslaget att det beräknade tilläggsbeloppet i sakägrn-förteckningen kan tas upp som tvistigt.

285

Denna paragraf motsvarar 30å i lagberedningens förslag. Departementschefen. Enligt denna paragraf skall fordran som inte är för- fallen och inte löper med ränta före förfallodagen tas upp med det belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesda- gen. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent. Bestäm— melserna stämmer överens med beredningens förslag, som godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

295

Paragrafen motsvarar 31 å i lagberedningens förslag. Departementschefen. I denna paragraf, som motsvarar 111 5 1 mom. UL, har i saklig överensstämmelse med beredningens förslag föreskrivits att rät— tighet som besvärar fastigheten skall tas upp utan att något belopp anges för den.

30 %

Denna paragraf motsvarar delvis 32 5 samt 33 5 första stycket 4 och 34 5 första stycket första punkteni lagberedningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf har i departementsförslaget sam— manförts vissa föreskrifter att skyddsbelopp m.m. skall anges i sakägarför— teckningen.

Punkterna I och 3. I samband med 1967 års ändringari UL berörde lagrå- det innebörden av uttrycket lägsta budet och riktade viss kritik mot reglernas utformningi 113 & och 135 g 2 mom. UL (jfr prop. 1967: 16 s. 218). Lagrådet framhöll att uttrycket lägsta budet används för att beteckna det lägsta pris som kan antas men att det också begagnas för att ange en fordrans läge i borgenärsför'teckningen. Fordringen kan falla inom eller utom lägsta budet, dvs. över eller under det streck på borgenärsförteckningen som sätts genom bestämmandet av lägsta budet. När and *a medel än köpeskilling står till för- fogande och det därför enligt uttryckssättet i 113 5 2 mom. och 135 5 2 mom. UL skall vid lägsta budets bestämmande avdrag ske för det tillgängliga be— loppet, syntes innebörden härav enligt lagrådet vara att det pris spekulanten lägst mäste. bjuda skall minskas med beloppet. Däremot avsågs inte att göra någon ändring i fråga om läget av det streck som före avdraget satts på bor- genärsförteckningen. En fordran som visserligen inte täcks av det pris köpa- ren lägst kan bjuda men som täcks av sunnnan av nämnda pris och eljest till- gängliga medel faller alltså inom lägsta budet. Lagrådet ansåg lagens termi- nologi vara mindre tillt'redsställande. Tillräckliga skäl att vid en provisorisk reform som den år 1967 genomförda frångå dittills tillämpats uttryckssätt syntes dock inte. föreligga.

] departementsförslaget har, liksom i beredningens förslag, lagrådets kritik beaktats. Departementsförslaget skiljer sålunda klart mellan å ena sidan summan av fordringar med bättre rätt än den för vilken fastigheten skall säl— jas och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet), samt å andra sidan det lägsta bud som måste avges på auktionen för att fastigheten skall få säljas.

Beräkningen av skyddsbeloppet kan påverkas a , att kontanta medel, som finns att tillgå, skall användas till betalning av fordringar med bättre rätt än exelmtionsfordringen och att till följd därav skadeståndsanspråk utlöses. Jag kan i det hänseendet hänvisa till vad beredningen har anfört (betänkandet s. 141 not. 3).

Punkt 2. I 16 & (jfr 18 å i beredningens förslag) föreskrivs att medel som har flutit in genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dem som har fordringar med rätt i fastigheten efter det företräde mellan dem som gäller enligt lag och att den som vill avstå från sin rätt till betalning ur medlen, skall ge det tillkänna senast vid bevakningssammanträdet, om avståendet inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning. Enligt 23 % tredje stycket (jfr 25 & tredje stycket i beredningens förslag) skall vidare på bevaknings- sammanträdet särskilt behandlas hur den behållna köpeskillingen för tillbe- höret skall användas i den mån det inverkar på villkoren vid fastighetens för- säljning. I anslutning till dessa bestämmelser har i denna punkt tagits upp en föreskrift att ÖE skall ange i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning av fordringar som har tagits tipp i sakägarför- teckningen. I ett andra stycke av paragrafen har föreskrivits att tillbehörs— medel inte får tas i anspråk för betalning av fordringar inom skyddsbeloppet annat än i enlighet med vad som har angivits i sakägarförteekningen. Mot— svarande föreskrift finns i 100 b 5 1 mom. UL och i 32 å andra stycket i be- redningens förslag.

Punkt 4. Under denna punkt föreskrivs att i sakägarförteckningen skall anges vilka rättigheter som enligt 33 5 är skyddade utan förbehåll eller skall förbehållas vid försäljningen. Som beredningen framhållit bör anteckning härom lämpligen ske vid varje särskild rättighet. Om ÖE försummar att göra sådan anteckning vid rättighet som har bättre rätt än exekutionsfordringen, inverkar det inte på rättighetens bestånd. Om ÖE inte i sakägarförteckningen anger förbehåll i fråga om rättighet med sämre rätt än exekutionsfordringen, skall frågan om rättighetens bestånd prövas enligt reglerna i 39 %.

Punkt 5. Som sista punkt i uppräkningen har tagits upp en föreskrift att betalningsvillkoren och tillträdesdag skall anges i sakägarförtcckningen.

315

Paragrafen motsvarar 33 å andra och tredje styckena samt 34å 6 andra punkten i lagberedningens förslag.

Departementsclzefen. Punkt 1. I denna punkt föreskrivs att sakägarför- teckningen även skall innehålla erinran om den rätt till förlängt avtal som enligt lag tillkommer nyttjanderättshavarc, om han blir uppsagd med anled- ning av fastighetens försäljning. De lagregler som åsyftas är dels reglerna .i JB om jordbruks— och bostadsarrendators samt hyresgästs rätt till förläng— ning av avtalet efter uppsägning (9 kap. 7 och 8 åå, 10 kap. 4 och 5 55 samt 12 kap. 45—47 55 JB), dels motsvarande regler i lagen (1957: 390) om fiske- arrenden (5 5). De skadeståndsregler som åsyftas återfinns i 9 kap. 14 &, 11 kap. 5 5 och 12 kap. 57% JB. Ersättningsregeln i 7 kap. 195 JB åsyftas däremot inte med hänvisningen.

Punkt 2. Denna bestämmelse överensstämmer med 111 5 2 mom. UL.

Punkt 3. Enligt denna punkt skall sakägarförteckningen innehålla uppgift

D

om rätt att bo kvar på fastigheten som ÖE enligt 36 & tredje stycket kan ha medgivit ägaren.

32 Denna paragraf motsvarar delvis 3 förslag. Departementschefcn. I första stycket av paragrafen har tagits upp den grundläggande regeln, att skyddsbeloppet vid försäljningen skall vara täckt av köpeskillingen och andra medel som finns att tillgå. Av regeln framgår att täckningsprincipen fortfarande skall gälla. Departements-förslaget stämmer härutinnan överens med beredningens förslag. Förslaget innebär att försälj- ning kan ske så snart skyddsbeloppet är täckt, medan enligt nuvarande be- stämmelser försäljning får ske endast om lägsta budet har överskridits, dvs. sökandens fordran har blivit täckt med åtminstone ett öre. Beträffande termen skyddsbelopp och hur detta skall. beräknas får jag hänvisa till vad som anförts vid 30 &. Beredningen har berört den situation som uppstår när ny auktion hålls se- dan inrop blivit ogiltigt därför att inropare inte inom föreskriven tid betalat återstående del av den kontanta köpeskillingen. Som beredningen anfört får inroparens handpenning då räknas in bland de medel som finns att tillgå vid (len nya auktionen, trots att handpenningen inte får tas i anspråk under an- nan förutsättning än som anges i 43 5. Om inroparen ställt säkerhet enligt 35 å andra stycket i stället för att betala handpenning kontant, bör det be- 10pp, för vilket säkerheten gäller, dvs. handpenningens belopp, räknas som tillgängligt även om ÖE inte ännu har gjort bruk av säkerheten (jfr 143 a 5 i förslaget till ändring i UL), under förutsättning att säkerheten är betryg- gande. När ett bud visserligen inte täcker fordringar med bättre rätt än exeku- tionsfordringen men innehavarna av sådana bättre prioriterade fordringar medger försäljning, bör givetvis försäljning kunna ske utan hinder av de nämnda bestämmelserna i paragrafens första stycke. Vidare bör gälla att sö- kanden kan medge att inrop godtas fastän kostnaden för förfarandet inte har blivit täckt. Föreskrifter i dessa hänseenden ges i 40 å andra stycket. I andra stycket av paragrafen har i överensstämmelse med vad bered- ningen har föreslagit tagits upp en regel enligt vilken förhandenvaron av fordran som gäller i andel i fastigheten inte får hindra försäljning, om köpe- skillingen för fastigheten förslår till betalning av någon del av exekutions— fordringen. Beträffande innebörden av regeln får jag hänvisa till vad bered- ningen har anfört (bet s. 142). Jag vill framhålla att reglerna om bestäm- mande av skyddsbeloppet i departementsförslaget innebär att fordran som gälleri andel av fastigheten och har bättre rätt än exekutionsfordringen fal- ler inom skyddsbeloppet. Däremot gäller enligt förevarande bestämmelse täckningsprincipen inte alltid beträffande sådan fordran.

10 cm 5 första stycket i lagberedningens

IQ [0 03

33 &

Paragrafen motsvarar 33 5 1—3 i lagberedningens förslag. Departemenlschefen. I den allmänna motiveringen har utförligt behand- lats de frågor som hänger samman med exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter. Beträffande de principer som ligger till grund för bestämmel- serna i denna paragraf får jag hänvisa till vad jag där anfört. Härutöver vill jag endast tillägga att departementsförslaget, liksom beredningens förslag, innehåller den nyheten i förhållande till gällande rätt att tomträtt som är inskriven alltid gäller utan förbehåll. Härigenom förhindras att tomträtten går förlorad vid exekutiv försäljning för fordran med förmånsrätt enligt 6 5 1 FRL.

Enligt beredningens förslag (33 5 1) skall huvudregeln att rättighet med

bättre rätt än exekutionsfordran är skyddad utan förbehåll inte vara tillämp- ' lig på rättighet som gäller bara i andel av fastigheten och inte har bättre rätt i andelen än fordran som inte är skyddad enligt 32 & (jfr 32 å andra stycket i departements-förslaget). Sedan beredningen har lagt fram sitt förslag har la- gen (1968: 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning (legaliseringslagen) antagits. Lagen har trätt i kraft den 1 januari 1969. Mot bakgrunden av reglerna om legalisering av sämjedelning och förbudet mot an-delsupplåtelse i 7 kap. 9 % JB finner jag den nämnda undantagsbestämmel— sen inte fylla något praktiskt behov. Om en sådan situation som bestämmel- sen avser i något undantagsfall uppstår, torde den kunna klaras upp utan särskild bestämmelse. Departementsförslaget saknar följaktligen motsvarig- het till ifrågavarande bestämmelse.

I övrigt har bestämmelserna i paragrafen tagits upp i saklig överensstäm- melse med vad beredningen har föreslagit i 83 5 1—3 i sitt förslag. Vissa re- daktionella ändringar har vidtagits i förtydligande syfte.

34—36 åå

Paragraferna motsvarar 34 å i lagberedningens förslag. Gällande rätt. I avräkning på köpeskillingen skall enligt 117 5 1 mom. UL i fastigheten innestå kapitalbeloppet av gäld som är intecknad och som faller inom lägsta budet (övertagandeprincipen). Förutom när det gäller gemen- samma inleckningar är övertagandeprincipen behäftad med fyra undantag. Fordran skall inte innestå, om det i borgenärsförteekningen har angetts att den skall betalas av medel för tillbehör som har sålts för sig (117 5 1 mom. UL). F ordran som grundar sig på sökt men ännu inte beviljad inteckning och fordran på gfund av inteckning, vars giltighet är föremål för tvist, skall inte innestå (117 5 1 mom. andra punkten UL). Föl-faller intecknad fordran till betalning senast den dag, då sammanträde för fördelning av köpeskilling hålls, är borgenären berättigad att på begäran få kontant betalt för sin ford- ran även om den enligt övertagandeprincipen skulle stå inne i fastigheten

(1175 21110111. första punkten. U L). Finnes vid borgenärsförteckningens upp- rättande andel 1 inteckning, som faller inom lägsta budet, tillkomma gäldenä- ren som ägarhypotek, skall sådan andel utan särskilt yrkande betalas ur kö- pcskillingen (117 5 2 mom. andra punkten). Belopp som sålunda inte skall innestå i egendomen skall betalas kontant (1175 S' 3 mom. UL).

När inrop skett sk.-lll köparen enligt 1255 UL genast betala en sjättedel av köpeskillinge 1, dock inte mer än vad som enligt borgenärsförteekn-ingen bör utgå i reda pengar eller mindre än beloppet av kostnaden i utsökningsmålet. Vill köparen hellre ställa pant eller borgen för vad som skolat betalas, skall det också gälla. Erbjuder köparen som pant inteckning i egendomen, får den godkännas endast såvitt (less kapitalbelopp ligger inom inropssumman och inom det värde som åsatts fastigheten av utmätningsmannen samt inom nästföregående års taxeringsvärde. Betalar inte köparen handpenningen eller ställer han inte säkerhet, skall egendomen genast ropas ut igen (125 5 UL).

Senast vid sammanträdet för köpeskillingsfördelningen skall den del av köpeskillingen, som skall utgå i reda pengar, ha erlagts till auktionst'örrät'ta- ren. Sker inte betalning i enlighet härmed, är köpet ogiltigt. Ny auktion skal i då hållas (130 g 1 mom. UL).

Om köparen visar att fordringsägare, som skulle ha kontant betalning, har lämnat honom anstånd med betalningen eller är köpar en själv berättigad till kontant betalning, har han enligt 131q s 1 mom. UL rätt att på köpeskillingen avräkna inotsvartuu'lc belopp. 0111 auktionsförrättaren begär det, skall han dock ställa pant eller borgen för återbäring i händelse beloppet skulle befin- nas rätteligen tillkomma annan borgenär. Finns, sedan fordringsägarna har förnöjts, överskott på köpeskillingen och beviljar .1st1'fhetsa'uren anstånd med betalning 1-1v'överskottet, gäller anståndet.

Köpare har rätt att tillträda egendomen, när han har fullgjort sin betal- ningsskyldighet (133 5 1 mom. första punkten UL). Om g1lden.11e11 inte har annat hemvist att tillgå, får utmätningsmannen anv isa honom nödiga rum. I dessa kan gäldenären bc1.1t11".1s att sitta kvar till nästa infallande fardag för avträdande av förhyrd lägenhet ( 133 5 1 mom. andra punkten UL). Sedan köparen tillträtt egendomen, har han rätt att uppbära arrendeavgift eller hyra, som förfaller efter tillträdet, och i övrigt utö ".1 de rättigheter som på grund av arrende— eller 111'1 esax talet tillkommer ägaren. Sl"1ll avtalet gälla mot 1n1opa1cn, sv at .11 denne i förre ägarens ställe för de förpliktelser som åligger .1"11 en och som skall lull"-föras eftei tillträdesdagen (13: 52 mom. första punkten UL).

Lagberedningen. &” 51 )unkt 1 1 ber ednin'fens föl slag (jfr 34 5 första sty c— ket 1 departementsför slaget) innehållel regler som motsv .11 .11' de nuv'aiande bestämmelserna 0111 avräkning i 117 % UL. I punkten ges därmed uttryck åt övertagandeprincipen. Enligt förslaget skall således kapitalbeloppet av skyd— dad fordran som är fö1enad med panträtt som regel innestå i avräkning pa köpeskillingen, om inte borgenären framställt yrkande om betalning och

fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen. 'För att kunna beaktas vid sakägarförteckningens upprättande måste yrkandet framställas senast vid bevakningssanunanträdet. Av bestämmelsen framgår indirekt, att ränta skall betalas kontant, liksom andra biförpliktelser som avses i 6 kap 3 5 andra stycket i JIE-förslaget. Kontant betalning skall enligt förslaget också ske, om fordringen är beroende av villkor eller om inteckning sökts men ännu inte beviljats eller om tvist föreligger. Enligt gällande lag skall kontant-' betalning äga rum endast om inteckningens giltighet är föremål för tvist eller inteckning är sökt men ännu inte beviljad. Att själva fordringen är tvistig el- ler beroende pä villkor medför således f.n. inte, att beloppet skall betalas kontant. Den ändring som förslaget innebär betingas av att pantbrevet enligt JB-förslaget inte som nuvarande inteckningshandling utgör någon fordrings- handling. Självfallet skall inte det belopp som är föremål för tvist eller är be- roende av villkor utan vidare betalas ut till borgenären. Förslaget till lag om ändring i UL innehåller bestämmelser om hur i detta hänseende skall förfa- ras vid köpeskillingsfördelningen.

Andra stycket under punkten 1 i beredningens förslag innebär att fordran som är förenad med panträtt endast i andel av fastigheten skall betalas kon- tant. Denna regel saknar motsvarighet i gällande lag och får enligt bered- ningen ses i samband med JB:s förbud mot inteckningi andel av fastighet.

Innehavare av skyddad fordran kan på grund av bestämmelserna i 18 å i förslaget (jfr 16 å i departementsförslagetf) få lyfta medel som har flutit in genom försäljning av fastighetstillbehör. Detta innebär också ett undantag från övertagandeprincipen. ] tredje stycket har erinrats härom. Motsvarighet till bestämmelsen finns nu i 117 g 1 mom. UL. Tredje stycket innehåller vi— dare, att avräkning inte skall ske 0111 köpeskillingen för fastigheten inte täc— ker skyddade fordringar och andra medel skall användas därtill. Här åsyftas bl. a. behållen avkastning och, när ny auktion hålls därför att tidigare inro- pare brustit i likviden, den handpenning som denne betalt. Med den avfatt— ning som 33 % fått i beredningens förslag (jfr 33 å andra stycket i departe- mentsförslaget) kan rättighetshavarnas ställning inte påverkas av att avkast- ning eller andra medel finns tillgängliga. Innehavare av skyddad fordran kan sålunda enligt förslaget få finna sigi att ta emot kontant betalning. Detta in- träffar, när sammanlagda beloppet av tillgängliga kontanta medel överstiger summan av vad som under alla omständigheter skall betalas kontant inom skyddsbeloppet. Skyldigheten att acceptera kontant betalning åvilar i första hand den som har skyddad fordran med sämsta rätt.

l punkt 2 i beredningens förslag (jfr 34 å andra stycket i departements— förslaget) behandlas ägarhypotek. Enligt 117 5 2 mom.- gäller f. 11., att om vid borgenärsförteckningens upprättande andel i inteckning inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären, skall andelen utan särskilt yrkande betalas ur köpeskillingen. Grunden till denna bestämmelse ligger i att ägarhypoteket i detta fall följer äganderätten till fastigheten och därför genom den exekutiva

försäljningen går över från gäldenären till inroparen. Om ägarhypoteket inte betalas kontant, skulle alltså gäldenären få byta ut ägarhypoteket mot en personlig fordran mot inroparen. Kontant betalning har därför ansetts stämma bäst överens med hans intresse. Annorlunda förhåller det sig f. n. med inteckningshandling som gäldenären själ-v innehar. Någon anledning att beträffande sådant ägarhypotek göra avsteg från överlagandeprincipen har inte hittills ansetts föreligga. Den ståndpunkt som gällande rätt intar i sist- nämnda hänseende kan enligt beredningen inte vid-hållas. Medan gäldenären f.n. utan vidare efter försäljning av fastigheten intar panthavares ställ- ning på grund av sitt innehav av inteckningshandlingen, kan han enligt JB inte göra någon rätt gällande på grund av pantbrevet utan att pantbrevet har pantförskrivits till honom. Med hänsyn härtill gör beredningens förslag inte någon skillnad mellan att pantbrev är obelånat och att det finns ägarhypotek på ett pantsatt pantbrev. I båda fallen skall ägarhypotek enligt punkt 2 beta— las kontant utan särskilt yrkande, även om det faller inom skyddsbeloppet.

Enligt punkt 3 i beredningens förslag (jfr 34 & tredje stycket i departe- mentsförslaget) skall återstoden av köpeskillingen —— dvs. den det som på grund av tidigare bestämmelser i paragrafen inte skall innestå i avräkning på köpeskillingen som regel betalas kontant. Stadgandet ersätter 117 5 3 mom. UL. Av den föreslagna lydelsen följer liksom enligt gällande rätt att frågan om kontantbetalning inte påverkas av besvär över köpeskillingsför- delningen och beslut varigenom beloppet förklaras tillkomma annan än den som enligt sakägarförteckningen upptagits som borgenär. Alt kvittning får ske när inroparen själv är berättigad till kontant betalning för fordran följer av allmänna regler och har inte ansett-s behöva särskilt anges i lagtexten (jfr 131 som.

Punkt 4 i beredningens förslag (jfr 35 å i departementst'örslaget') upptar regler om lnuulpenning och om betalningen av den kontanta köpeskillingen.

] fråga om handpenningens storlek gäller nu, att den i regel skall utgöra en sjättedel av köpeskillingen. Beredningen påpekar att detta överstiger den handpenning som är bruklig vid vanliga frivilliga försäljningar. ] allmänhet bestäms den till tio procent av den överenskomna köpesumman. Det förefal- ler beredningen lämpligt att anknyta till denna praxis. Även tio procent av köpeskillingen _ utan avdrag för inteckningssknlder som köparen skall överta är betydande och t.orde vara tillräckligt för att de viktigaste ända- målen med handpenningen skall fyllas, nämligen att förmå inroparen att i tid fullgöra sin återstående betalningsskyldighet och att, om han inte gör det, i rimlig omfattning täcka ersättning för den skada som genom hans försum- melse kan drabba exekutionssökanden och andra. Enligt förslaget är sålunda den som inropar fastigheten regelmässigt skyldig att efter inropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen. Liksom i gällande lag ges emellertid vissa kompletterande bestämmelser. Handpenningen är så- lunda begränsad till vad-som enligt föregående regler i paragrafen skall beta-

las kontant och får inte underskrida den kostnad som skall utgå ur fastighe- ten.

Beredningen har ansett, att staten och kommun bör vara befriade från skyldighet att lämna handpenning, och har upptagit bestämmelse därom som andra stycke under punkten 4 (jfr 35 % tredje stycket i departementsförsla- get). Om staten eller kommun till äventyrs skulle underlåta att fullfölja kö- pet, skall emellertid ersäl'tningsskyldighet inträda i den omfattning som för andra fall följer av 42 å (jfr 43 å i departcmentsförsl-aget).

Den omständigheten att. inroparen enligt gällande lag genast skall betala handpenning anses inte innebära, att detta måste ske omedelbart i alla situa— tioner. Frågan om anstånd blir aktuell bl. a. när dubbelt utrop skall ske. Förslaget intar en annan ståndpunkt än gällande lag och förutsätter att handpenning skall lämnas vid de skilda utropen.

Handpenningen skall enligt förslaget (jfr 355 andra stycket i departe- ments-förslaget) betalas kontant, om inte inroparen ställer säkerhet som kan godtas eller godkänts av den till vars förmån den gäller. F. 11 är det van- ligt, att som säkerhet erbjuds inteckning i den fastighet exekutionen avser. En följd av JB:s panträttsregler är att pantbrev inte i och för sig blir tjänligt som säkerhet. Däremot bör panthavare kunna som säkerhet ställa sin med panträtt i fastigheten förenade fordran hos gäldenären. Bestämmelse härom har beredningen infört i första stycket under punkten 4. Förutsättningarna för att godkänna säkerheten bör kunna mildras jämfört med nu gällande reg- ler. Enligt förslaget skall fordringen täckas av köpeskillingen och kunna an- ses betryggande. Vid denna prövning måste självfallet taxeringsvärdet och, om fastigheten värderats i ntsökningsmälet, det därvid åsatta värdet beaktas av ÖE.

Vad som senare i förslaget sägs om handpenning bör även gälla säkerhet för handpenning intill det belopp som säkerheten gäller. Detta anges i första stycket under punkten 4.

Enligt tredje stycket under punkten 4 (jfr 35 % fjärde stycket i departe- mentsförslaget) skall ogulden del av den kontanta köpeskillingen _ inkl. handpenningsbelopp som inte har betalts kontant _ betalas senast vid det sammanträde för fördelning av köpeskillingen som blivit utlyst i kungörelsen om auktionen. '

Om den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad har med— givit avräkning, skall det avräknade beloppet avdras från vad som skall be- talas. Om köparen slutit avtal om avräkning med den enligt förteckningen betalningsberättigade men förteckningen sedermera visar sig felaktig på denna punkt, måste köparen betala det avräknade beloppet till den rätta bor- genären, om han inte lyckas utverka anstånd av denne. Köpets giltighet är emellertid inte beroende därav. Enligt 131 & UL kan auktionsförrättaren av- kräva köparen säkerhet för det belopp som denne sålunda kan bli skyldig be- tala. Det har uttalats, att auktionsförrättaren måste begagna denna befogen-

het med stor varsamhet för att inte åstadkomma skada. I förslaget har inte intagits någon motsvarighet till detta stadgande. Förslaget innehåller där- emot förbud mot avräkning, om det enligt sakägarförteckningen är ovisst vem beloppet tillkommer (jfr 345 tredje stycket i departementsförslaget.i

Regler om tillträdesdag har tagits upp i punkt 5 i förslaget (jfr 36 å i de— partementsförslaget). Enligt 133 5 UL gäller f.n. därom, att köparen får till— träda egendomen när han fullgjort sin betalningsskyldighet. Han behöver inte avvakta den föreskrivna likviddagen utan kan betala i förtid. På så sätt kan han få rätt att tillträda fastigheten tidigare och därmed uppbära t. ex. hyror som förfaller till betalning under tiden mellan auktionen och likvid- dagen. Denna förmån torde också ofta utnyttjas.

Beredningen anser det inte tillfredsställande, att inropare skall kunna be- reda sig en förmån genom att betala i förtid. Köparen kan genom förtida be- talning få lyfta betydande hyresbelopp m. m. Den osäkerhet om blivande till- trädesdag som följ er därav kan vidare bl. a. i vissa fall göra det svårt för sak- ägare att bedöma, hur mycket han behöver bjuda för att rädda fordran eller rättighet. Beredningen anser det lämpligare, att dagen för fördelningssam- manträdet fixeras som tillträdesdag så att det blir klart vad som skall till- komma borgenärerna och gäldenären å ena samt köparen å andra sidan. Lik- som hittills hör det inte för tillträde krävas, att auktionen har vunnit laga kraft. lnroparen bör ha möjlighet att ingripa, om det är risk för att egendo- men på grund av bristande tillsyn eller liknande kan skadas under tiden mel- lan auktionen och tillträdesdagen. ] första stycket under punkten 5 föreslås på grund av det anförda, att som tillträdesdag skall räknas den dag som kungjorts för fördelningssammanträdet men att ÖE kan medge inroparen att ta vård om egendomen tidiga re.

Regeln om tillträdesdag medför att avkastning av fastigheten under tiden fram t.o.m. dagen för fördelningssammanträdet skall tillfalla föregående ägare, om ej annat bestämts. Borgenärerua har emellertid möjlighet att till- godogöra sig den genom att hos ÖE utverka förordnande enligt 10 eller 11 å i förslaget. En annan modifikation, som närmast tar sikte på arrende, hyra och liknande avkastning, har tagits upp i andra stycket under punkten 5 (jfr 36 å andra stycket i departemenisförslaget). Enligt vad där sägs kan ÖE bc— stämma, att utestående avkastning av fastigheten som enligt 10 eller 11 g (jfr 8 och 9 åå i departementsförslaget) skolat betalas till ÖE eller syssloman och har förfallit under tiden t.o.m. tillträdesdagen skall tillkomma köparen. Därigenom kan ÖE eller sysslomannen befrias från uppgiften att efter auk— tionen driva in arrenden, hyror o.d. men avkastningen kan ändå indirekt komma borgenärerna tillgodo.

Om avkastning som rätteligen fall-it under tiden t. o. m. tillträdesdagen ut— ges till köparen ehuru den inte tillkommer honom, skall han redovisa därför till ÖE. Det får sedan bli ÖE:s sak att tillställa den föregående ägaren vad han Skall ha eller —— om förordnande har meddelats enligt 10 eller 11 å _—

fördela tillgängliga medel mellan därtill berättigade. Bestämmelse om köpa- rens skyldighet att redovisa ifrågavarande medel till ÖE har också intagits i andra stycket under punkten 5.

I tydlighetens intresse har som tredje stycke under 5 upptagits föreskrift al t' avkastning som förfaller efter tillträdesdagen tillkommer köparen.

Som punkt 6 i förslaget (jfr 36 & tredje stycket i deparlementsförslaget) har stadgats, att ÖE kan medge ägaren att bo på fastigheten under högst tre månader efter tillträdesdagen. Beredningens förslag innebär också att frågan måste uppmärksammas senast vid bevakningssammanträdet. Uppgift. om rätt att kvarbo skall nämligen tas uppi sakägarförteekningen och blir därige- nom ett köpevillkor. ÖE bör i sitt beslut ange vilka utrymmen som förre äga- ren får disponera. Självfallet måste han också beakta köparen-s intresse av att i tid få tillträda så stor det av fastigheten som möjligt. För det fallet. att förre ägaren inte ftyttari tid ges bestämmelse i 71 5 i förslaget (jfr 74 å ideparte- mentsförslaget ) .

Remissyttrandena. De av beredningen föreslagna reglerna om handpen- ning, tillträdesdag och rätt för fastighetsägare att bo kvar på fastigheten be- handlas särskilt i några remissvar. I övrigt har remissinstanserna inte berört den närmare utformning beredningen har givit bestämmelserna om betal— ningsvillkor och tillträdesdag.

Frågan om handpenningens storlek tas upp av advokatsamfundet. Sam- fundet förordar i första hand att den nuvarande regeln om handpenningens storlek, en sjättedel av köpeskillingen, behålls. Om en sänkning skall ske, an- ser samfundet i andra hand att den inte bör genomföras för alla slags fastig- heter, särskilt med tanke på att beredningen har intagit den ståndpunkten att inroparen endast ansvarar med handpenningen, om köpet inte fullföljs. I de fall då köpeskillingen är låg torde enligt samfundet en tiondel av köpe— skillingen vara en väl liten handpenning för att utöva ett effektivt tryck på en inropare att fullfölja köpet. En lämpligare lösning anser samfundet där- för vara att handpenningen vid köpeskillingar upp till förslagsvis 100 000 kronor utgår med en sjättedel för att sedan successivt sänkas till en tiondel för större objekt. Samfundet kritiserar också beredningens förslag i fråga om säkerhet för handpenning i form av fordran som är förenad med pant- rätt i fastigheten. Samfundet anser det vara att föredra att spekulanterna i förväg vet exakt vad som får godtas såsom säkerhet i form av pantbrev i fas- tigheten. Att säkerheten "kan anses betryggande” är svävande och det är en- ligt samfundet bättre att söka bestämma kraven i lagtexten. Samfundet me- nar att ett krav på att säkerheten skall ligga inom taxeringsvärdet eiler, om fastigheten värderats, inom x-färderingsbetoppet inte skulle innebära någon större avvikelse från gällande rätt och skulle kunna rara en godtagbar lös- ning, varigenom rättsförluster, om erbjuden säkerhet inte kan anses betryg— gande, skulle undvikas. Samfundet påpekar i det sammanhanget att bered— ningen förutsätter att ÖE vid sin bedönming av säkerheten skall beakta taxeringsvärde och värdering.

Regeln att staten och kommun inte skall behöva lämna handpenning eller ställa säkerhet bör enligt Svenska bankförcningen ges tillämpning också när det gäller de reguljära fastighetskreditinrätlningarna. Föreningen anser att man därigenom skulle uppnå praktiska förenklingar och att några avgörande betänkligheter inte kan anföras mot en sådan utvidgning. Bankinspektionen anför liknande synpunkter. Inspektionen framhåller att lagstiftaren i andra sammanhang har ansett förbindelse av bankinstitut inte behöva säkerställas i särskild ordning för att anses betryggande och sätter därför i fråga om inte sådant institut i det här aktuella avseendet och i övrigt när säkerhet. skall ställas i utsökningsmål bör jämställas med staten och kommun. Hovrätten för Övre Norrland anser att också kommunalförbund bör befrias från skyl- digheten att lämna handpenning och ställa säkerhet.

Beredningens uppfattning att köpare inte som f.n. genom att fullgöra sin betalningsskyldighet omedelbart skall kunna bereda sig tillträde till fastighe- ten kritiseras i yttrandena från Svenska bankföreningen, advokatsamfundet och Sveriges jordbrukskusseförbun(I. I dessa yttranden ges uttryck för upp- fattningen att nuvarande ordning skatt behållas och att beredningens förslag att den kungjorda dagen för fördelningssamniantrådet skall räknas som till- trädesdag således inte bör genomföras.

Svenska bankföreningeu finner beredningens förslag och uttalanden i an- slutning till detta tyda på att beredningen anser att en köpare kan bereda sig en otillbörlig förmån, om han genom förtidsbetalning kan skaffa sig rätt att uppbära arrende— eller hyresbelopp som förfaller mellan betalningstillfället och dagen för fördelningssammanträdet. Enligt föreningens mening kan det knappast betraktas som en orättvisa, att sådana medel kommer köparen, som vanligen också är borgenär, till godo i stället för att tillfalla gäldenären. Dess— utom framhåller föreningen att möjligheten att utan dröjsmål kunna tillgo- dogöra sig.fastighetens avkastning kan föranleda, och normalt också föranle- der, en presumtiv köpare att bjuda högre köpeskilling än han annars skulle ha gjort. Mot den nuvarande ordningen finner föreningen kanske kunna in- vändas att den är ägnad att gynna kapitalstarka köpare. I praktiken kan man emellertid enligt föreningen räkna med, att den som uppträder som speku- lant vid en exekutiv fastighetsauktion, på förhand har ordnat möjligheter att finansiera köpet med lån i den mån han inte kan göra det med egna pengar. Det torde därför så gott som aldrig förekomma, att en köpare till följd av brist på likvida lnedel nödgas avstå från förtidsbetalning, om sådan i och för sig ter sig förmånlig. Föreningen vill också framhålla, att betydelsen av den nuvarande tillträdesregeln inte begränsar sig till frågan om avkastningens fördelning. Exekutiva auktioner gäller sålunda inte sällan fastigheter, där ett byggnadsföretag har börjat uppföra ett hus men sedan råkat i svårigheter och inte kunnat fullfölja arbetet. I sådana fall kan det vara av utomordent— ligt stor vikt att omedelbart kunna få tillträda fastigheten för att t. ex. ordna med att bygget kommer under tak så att skador av väder och vind förhindras.

Enligt förslaget kommer detta att bli möjligt endast om ÖE särskilt med- ger det. Detta innebär enligt föreningen ett osäkerhetsmoment, som kan leda till tidsutdräkt och därmed också till ekonomisk förlust. Advokatsam- fundet anlägger i sistnämnda hänseende samma synpunkter som föreningen. Samfundet framhåller att ÖE, när det gäller att avgöra om skäl för för- tidstillträde föreligger, kommer att ställas inför svåra bedömningsfrågor. Man kan enligt samfundet vänta sig en varierande praxis, vilket i fråga om auktion på fastigheter med pågående byggnation, som har avbrutits, kan in- nebära betydande osäkerhetsmoment. Att i sådana fall vara beroende av det såväl tids- som resultatsmässigt osäkra beslut, som en administrativ myndig- het kan komma till, förefaller inte samfundet vara ägnat att främja den smi- dighet. och de möjligheter till snabba ingripanden som i ett stort antal fall torde vara önskvärda. Sveriges jordbrukskasseförbund anser inte den möjlig- het som beredningens förslag anvisar att ÖE skall kunna medge inroparen att ta vård om egendomen före tillträdesdagen vara tillfyllest. Det händer ofta att kreditinrättningar tvingas ropa in fastigheter för att skydda in- teckningsfordringar. I sådant fall föreligger skyldighet att åter avyttra egen- domen snarast möjligt. Det är därför enligt förbundets mening angeläget att möjlighet finns att genom betalning av köpeskillingen omedelbart få full rådighet över egendomen. Särskilt i fråga om jordbruksfastigheter kan detta vara av vital betydelse.

Svenska bankföreningen och advokatsamfundet framhåller i sina yttran- den också, att ett genomförande av förslaget om dagen för fördelningssam- manträdet som exklusiv tillträdesdag sannolikt skulle medföra ett stort antal framställningar till ÖE om förtida tillträde och om förordnanden dels att avkastning av fastigheten skatt uppbäras av ÖE eller syssloman enligt 10 och 1155 i beredningsförslaget dels att avkastning som förfaller under ti- den mellan auktionen och tillträdesdagen skall tillkomma köparen. Detta skulle fördyra förfarandet och välla myndigheterna betydande merarbete.

Regeln som innebär att ÖE skall kunna medge köpare rätt att ta vård om egendomen före den fastställda tillträdesdagen bör enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län kompletteras med föreskrifter om när yrkande om för- tida tillträde senast får framställas och hur ett beslut om bifall till sådant yr- kande skall bringas till rättsägarnas kännedom. För sin det anser länsstyrel- sen att yrkande bör framställas senast vid auktionstillfältet så att dess resul— tat omedelbart. blir bekant för de närvarande. För övriga rättsägare som kan ha intresse av beslutet, främst den i normalfallet vid auktionen frånvarande tidigare ägaren, kan protokollet över auktionen då lämna erforderliga upp- lysningar.

Frågan om förre ägaren bör få bo kvar på fastigheten efter dag då inropare skall tillträda denna anser länsstyrelsen i Kalmar län böra lösas i huvudsak efter de linjer som nu finns angivna i UL. Frågan bör alltså enligt länsstyrel- sens mening tas upp först i samband med eventuell begäran från inroparens

sida om handräckning gentemot förre ägaren. Som skäl för detta framhåller länsstyrelsen att det vid bevakningssammanträdet ofta torde saknas kontrol- lerbar uppgift huruvida den förre ägaren, för det. fall han på tillträdesdagen får lämna fastigheten, kommer att sakna bostad eller inte. Även om nuva- rande ordning i huvudsak behålls, bör emellertid maximitiden för rätt att bo kvar på fastigheten bestämmas till tre månader från tillträdesdagen. Om be- redningens förslag anses böra genomföras, anser länsstyrelsen i varje fall böra föreskrivas att frågan om rätt att bo kvar inte skall behöva tas upp av ÖE annat än på yrkande av ägaren. Sådant yrkande bör då kunna fram- ställas i samband med utmätning eller vid beskrivning och värdering av fastigheten, om dessa åtgärder sker senare än vid utmätningen. Kronofogde- myndigheten hör därvid bereda ägaren tillfälle att begära att få bo kvar på fastigheten viss tid och försöka utreda om ägaren kommer att ha annan bo- stad att tillgå efter fastighetens försäljning. Denna utredning bör därefter ligga till grund för ÖE:s beslut i frågan.

Departementschefen. Beredningens förslag att. handpenningen i princip skall utgöra en tiondel av köpeskillingen har under remissbehandlingen mött viss kritik. Man har därvid erinrat om att beredningen har intagit den stånd- punkten att inroparen endast ansvarar med handpenningen, om köpet inte fullföljs. Detta är också departementsförslagets stånd-punkt. Jag delar emel— lertid beredningens uppfattning att också en handpenning av den måttliga storleksordning som det kan bli fråga om enligt förslaget får anses vara till- räcklig för att de viktigaste ändmålen med handpenningen skall fyllas. An- ledning saknas därför enligt min mening att frångå förslaget i denna del.

Enligt min mening bör den under remissbehandlingen väckta frågan om en utvidgning av bestämmelserna 0111 befrielse från skyldigheten att lämna handpenning eller ställa säkerhet till att avse även bankinstitut inte prövas i detta sammanhang. En sådan utvidgning med-för bl. a. gränsdragningspro- blem som är svårlösta och fordrar ingående överväganden. Däremot bör den särreglering som föreslås för kommunerna kunna gälla även kommunalför- bund. Jag vill erinra om att nu nämnda frågor aktualiseras också i anslut- ning till 48 å i förslaget till lag om ändring i UL.

Vid remissbehandlingen har beredningens förslag, att den dag för fördel- ningssammanträdet som har angetts i auktionskungörelsen skall räknas som tillträdesdag mött stark kritik. Som exempel på att bestämmelserna skulle få ogynnsam-ma verkningar i praktiken har anförts att auktionen av— ser en fastighet, på vilken ett byggnadsföretag har påbörjat byggnation men inte kunnat fullfölja arbetet. I sådana fall kan det vara av vikt att köparen genast får tillträda fastigheten för att begränsa skadorna. Kritiken går ut på att den av beredningen föreslagna ordningen att ÖE skall kunna medge köpa- ren att ta vård om egendomen före tillträdesdagen innebär betydande osäker- hetsmoment. Enligt min mening är de uttalade farhågorna betydligt över- drivna. Jag vill i sammanhanget framhålla att någon mera omfattande utred-

ning om behovet av att i förtid ta vård om fastigheten inte är avsedd att be- höva förebringas av köparen. Syftet med bestämmelsen om tillträdesdag är närmast att förhindra att en inropare bereder sig förmåner på bekostnad av gäldenären, som redan befinner sig i ett utsatt ekonomiskt läge. Bestämmel— sen om tillträdesdagen får utformas under beaktande av detta syfte. Vad som sagts nu gäller också det fallet att en kreditinrättning som är skyldig att så snart som möjligt avyttra egendomen ropar in fastigheten. Inte heller i så- dana situationer kan den ordning som beredningen föreslagit sägas innebära några betänkligheter. I departementsförslaget har därför reglerna om till- trädesdagen tagits upp i enlighet med beredningens förslag. I anslutning till vad som har framhållits under remissbehandlingen vill jag erinra om den möjlighet som ÖE enligt såväl beredningsförslaget som departementsför- slaget har att förordna att avkastning av fastighet som har förfallit under tiden t. o. m. tillträdesdagen skall tillkomma köparen.

Enligt 305 i departementsförslaget skall ÖE i sakägarförteckningen ange tillträdesdagen. Vid remissbehandlingen har föreslagits att begäran om att få ta vård om egendom före tillträdesdagen skall få framställas senast vid auktionstillfället. Enligt min mening bör en sådan begränsning inte genom- föras. Sådana förhållanden som motiverar ett vårdtagande kan mycket väl tänkas uppstå också efter auktionen. I administrativ väg bör ges föreskrifter om hur ett medgivande om förtida tillträde skall kunna bringas till rätts- ägarnas kännedom. .

De föreslagna bestämmelserna om möjlighet för ÖE att förordna att äga- ren skall få bo kvar på fastigheten under viss tid efter tillträdesdagen inne- bär enligt min mening en lämplig avvägning mellan de intressen som här kan komma att stå emot varandra. Den nuvarande ordningen är ägnad att skapa osäkerhet och kan därför tänkas verka prissänkande. Som framgår av 31 å i departementsförslaget skall beslut beträffande rätt att bo kvar anmär- kas i sakägarförteckningen.

Också övriga av beredningen föreslagna bestämmelser beträffande betal- ningsvillkm och tillträde finner jag höra godtas. I departementsförslaget har bestämmelserna delats upp på tre paragrafer, varav 34 och 35 55 avser betal- ningsvillkor och 36 & tillträde till såld fastighet. I förhållande till berednings— förslaget har därvid gjorts vissa smärre avvikelser. Bl. a. har i departements- förslaget inte tagits upp någon motsvarighet till föreskriften i beredningens förslag att bestämmelserna i lagen om handpenning även gäller säkerhet för handpenning (345 4 första stycket sista punkten i beredningens förslag). Det får anses ligga i sakens natur att detta gäller och någon uttrycklig be— stämmelse härom anser jag inte vara påkallad.

37 & Paragrafen motsvarar 35 å i lagberedningens förslag. Departementschefen. Paragrafen, som i gällande rätt har sin motsvarighet

i 118 5 UL, har tagits upp i (")verensstänimclse med beredningens förslag. I anslutning till denna paragraf har under remissbehamllingen endast fram- förts den synpunkten att sådan överenskommelse som avses med bestämmel- sen bör kunna med bindande verkan för alla sakägare träffas av dem som är närvarande vid sakägarsammanträdet. En sådan ordning skulle. enligt min mening kunna leda till obilliga konsekvenser för borgenär som inte är när- varande vid sammanträdet. Jag kan därför inte biträda denna uppfattning.

Jag vill framhålla att den angivna möjligheten att frångå legala köpevill— kor inte bara avser villkor som har tagits tipp under 152-"3653 i departe- mentsförslaget utan också omfattar de bestämmelser om sakägarförteckning- ens upprättande som har betydelse för försäljningsvillkoren, t. ex. bestäm- mandet av skyddsbeloppet och rättsägarnas inbördes företräde till betalning.

Av vad som anförs i anslutning till 53 å framgår att innehavare av gemen- sam inteckning inte kan ef terge det gemensamma ansvaret.

385

Denna paragraf motsvarar 37 å i lagberedningens förslag. Gällande rätt. Enligt 119 g 1 mom. UL skall auktionsförrättaren innan ut- rop av egendomen sker läsa upp borgenärsförteekningen och meddela full- ständig och tydlig underrättelse o-m sättet för försäljningen samt ange när köpeskillingen sist skall vara betald. Auktionsförrättaren skall också i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av tillbehör till fastigheten eller av annan orsak ange vilken egendom som skall åtfölja fastigheten vid för— säljningen och i vad mån egendom som framstår som tillbehör inte skall åt- följa fastigheten. Råder tvist om tillbehör skall det anmärkas. Auktionsför- rättaren skall vidare enligt 119 5 2 mom. UL upplysa, att egendomen utropas under förbehåll att utrop skall prövas av ÖE. I 132 5 2 mom. UL föreskrivs att 'i försäljningen ingår vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Har vid försäljningen beträffande viss egendom särskilt angetts, att den åt— följer fastigheten eller att så inte är fallet, är dock vad som sålunda har an- getts avgörande för vad försäljningen omfattar.

Lagberedningen. I beredningens förslag har som första stycke tagits upp bestämmelser som motsvarar 1195 1 mom. andra och tredje punkterna och 1325 2 mom. UL. Beredningen påpekar att den beskrivning som har givits på fastigheten med tillbehör visserligen bestämmer vad försäljningen om- fattar säljare och köpare emellan men inte binder tredje man som påstår att han har bättre rätt till t. ex. viss maskin. Dennes rätt kan emellertid ha prekluderats enligt vad som gäller därom.

Beredningen framhåller, att det bör väljas ett mera ändamålsenligt sätt för upplysningar till sakägare och spekulanter än att läsa upp hela sakägarför- teckningen. Beredningen föreslär i andra stycket att sakägarförteckningen skall föredras. Kompletterande föreskrifter bör enligt beredningen ges i ad— ministrativ ordning.

Tredje stycket i beredningens förslag motsvarar 119 5 2 mom. UL. Departemenlschc/en. Departementsförslaget överensstämmer i sak med beredningens förslag. Beträffande den närmare innebörden av bestämmel- serna att det vid auktionen skall lämnas uppgifter om vad försäljningen om- fattar får jag hänvisa till prop. 1967: 16 (s. 120, 221 och 232).

Enligt departementsförslaget skall vid auktionen lämnas redogörelse för innehållet i. sakägarförteckningen. Som beredningen har framhållit bör denna föreskrift kompletteras med tillämpningsföreskrifter.

39 5

Paragrafen motsvarar 385 i lagberedningens förslag. Departementschefcn. Denna paragraf innehåller bestämmelser i fråga om rättigheter som enligt 33 & fjärde stycket i departementsförslaget kan förbe- hållas vid auktionen.

I första och andra styckena ges föreskrifter om utropsordningen när fas- tigheten belastas av rättigheter. Bestämmelserna har behandlats i den all- männa motiveringen. Jag vill härutöver bara tillägga att som tredje punkt i första stycket har föreskrivits att den omständigheten att ägarhypotek inte täcks inte utgör hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtas. Denna regel, som stämmer överens med beredningens förslag, är motiverad av att fastighetsägaren inte bör få betalt på bekostnad av rättighetshavaren. Regeln gäller dock inte 0111 ägarhypoteket har blivit utmätt.

I tredje stycket behandlas möjligheten för rättighetshavare att göra till— skott för att rädda sin rättighet. I överensstämmelse med beredningens för- slag anges att rättighet kan skyddas genom att rättighetshavaren betalar skill- naden mellan buden eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt än rättigheten. Vidare föreskrivs i fjärde stycket att, om rättighetshavare i det fall sakägarförteckningen upptar två eller flera rättigheter är villig att betala skillnaden mellan buden men beloppet inte en- samt eller i förening med annat tillskott som bjuds förslår för att fordringar med bättre rätt skall täckas, fastigheten skall utropas med förbehåll för den aktuella rättigheten eller den eller de rättigheter som är skyddade genom ti- digare bud och annat tillskott som bjuds. Detsamma skall gälla, om bud med förbehåll för rättigheten inte understiger bud utan sådant förbehåll men fordringar med bättre rätt inte är täckta. Som beredningen påpekat torde möjligheten att göra tillskott komma att användas bara i undantagsfall. Någon risk för att bestämmelserna skall komma att komplicera förfarandet i praktiken torde därför inte föreligga.

Femte stycket innehåller en regel för det fall att borgenär, vars fordran inte blivit täckt genom visst bud, godtar budet. I sådant fall skall vid tillämp— ningen av de tidigare angivna bestämmelserna i paragrafen fordringen räknas som täckt. [ sjätte stycket slutligen anges att om rättighetshavare i stället för betalning ställer säkerhet, skall det gälla. De nu behandlade bestämmelserna stämmer överens med beredningens förslag.

40 5

Denna paragraf motsvarar 39 å i lagberedningens förslag. Departementschefen. I första stycket har föreskrivits att ÖE innan inrop på auktion godtas skall pröva om de villkor för försäljning som anges i 325 är uppfyllda. Detta innebär att ÖE skall pröva om skyddsbeloppet täcks av sammanlagda beloppet av den för fastigheten bjudna köpeskillingen, behål- len köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå. Samtidigt får i förekommande fall regeln beträffande andelsinteck- ning i 32 å andra stycket iakttas. Nu nämnda bestämmelse ger uttryck för täckningsprincipen. I andra stycket har emellertid tagits upp undantag från denna princip.

Andra punkten i första stycket motsvarar nuvarande 126 5 3 mom. UL. Även om skyddsbeloppet har uppnåtts, får inropet enligt vad som där före- skrivs inte godtas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Beträffande innebörden av denna bestämmelse får jag hänvisa till prop. 1967: 16 (s.125).

Som nyss har nämnts har i andra stycket tagits upp undantag från täck- ningsprincipen. Där föreskrivs sålunda att inrop får godtas utan hinder av bestämmelserna i första stycket, om samtliga berörda sakägare medger det. Bestämmelsen ger, liksom nuvarande 126 5 2 mom. UL, uttryck för att inne— havare av fordran med bättre rätt i fastigheten kan avstå från den fördel täck- ningsprincipen ger honom genom att medge att försäljning sker utan att hans fordran är täckt. Regeln innebär att alla sakägare som berörs av att vill- koren i 32 5 inte är uppfyllda måste medge försäljning för att sådan skall kunna konnna till stånd. Det räcker alltså inte med medgivande från sak- ägare som är närvarande vid auktionen.

Att märka är att medgivande som nu har nämnts, till skillnad från vad som f.n. gäller, också skall kunna göra försäljning möjlig i fall då ÖE har funnit sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. I sådana fall fordras medgivande från alla innehavare av fordringar och rättigheter som uppoffras, om försäljning sker samt dessutom från fastighetsägaren.

I andra punkten i andra stycket har som ytterligare ett undantag från täckningsprincipen föreskrivits att exekutionssökanden kan medge att för- säljning får ske utan att kostnaden för förfarandet är täckt. Medgivandet kan avse inte bara kostnad, som i sista hand faller på sökanden, utan också kostnader som borgenär som har påkallat särskild åtgärd i sista hand ansva- rar för.

I överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 126 5 1 mom. UL har i paragrafens tredje stycke föreskrivits att inrop inte får godtas 0111 sökandens fordran inte har blivit täckt och han motsätter sig att försäljning sker. Med sökandens fordran avses därvid exekutionsfordriugen. Den som efter utlös- ning av sökanden har trätt i dennes ställe övertar också den rätt som sökan-

den har enligt sist nämnda bestämmelse. Borgenär som har utövat anslut- ningsrätt kan också motsätta sig försälj ning,-om hans fordran inte har blivit täckt och försäljning inte har begärts av borgenär med bättre rätt _i fastighe- ten.

41 g

Paragrafen motsvarar 40 å i lagberedningens förslag. Departcnientschefen. Första stycket innehåller bestämmelser om påfölj- derna av att den som ropat in fastigheten inte lämnar handpenning.

Enligt 125 & UL gäller f. n. att fast egendom som har ropats in på exekutiv auktion genast: ropas ut på nytt, om köparen inte betalar föreskriven hand- penning eller ställer säkerhet för denna. Beredningen föreslår att det nuva- rande kravet på omedelbar betalning mjukas upp. Nytt utrop skall enligt be- redningens förslag ske om inroparen underlåter att lämna handpenning utan dröjsmål. ÖE skall också på begäran kunna göra ett kort uppehåll i hand- läggningen för att bereda inroparen tillfälle att skaffa handpenning, om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts det lämpliga i att ge ÖE möjlig- het att göra uppehåll i handläggningen för att inropare skall hinna skaffa handpenning eller säkerhet för handpenning. Förfarandet har ansetts kunna leda till förvirring, bland annat i fall när det kan bli fråga om att bevilja flera uppehåll. Det har också framhållits att auktionsförrättaren tvingas ta en viss risk, om uppehåll beviljas. Erfarenheten har visat att, om köparen under uppehållet inte lyckas skaffa tillräckliga medel för att fullfölja sitt inrop, spekulanter kan ha avlägsnat sig från auktionslokalen och inte får tillfälle att bjuda vid det nya utrop som blir följden av att köparen inte kan erlägga handpenning eller ställa godtagbar säkerhet. Auktionen kan då efter besvär upphävas.

Jag delar, liksom det övervägande antalet remissinstanser, beredningens uppfattning att en viss uppmjukning av de nuvarande reglerna om betalning av handpenning bör ske. I—Iuv1u.lregeln bör som beredningen föreslagit. vara att fastigheten skall utropas på nytt, 0111 inroparen inte betalar handpen- ningen utan dröjsmål. ÖE skall emellertid på begäran kunna göra ett kort uppehåll i handläggningen för att inroparen skall få tillfälle att anskaffa handpenning. En sådan möjlighet torde i vissa fall kunna leda till att ett bättre försäljningsresultat uppnås.

Som beredningen och några remissinstanser framhållit bör möjligheten att göra uppehåll i handläggningen utnyttjas med viss försiktighet. Uppehåll bör inte får göras om det kan antas medföra beaktansvärda olägenheter. Som ex- empel härpä kan nämnas att avbrottet får till följd att kretsen av spekulanter minskar under väntetiden.

I vissa fall kan två eller flera utrop vara nödvändiga med hänsyn till de rättigheter som är upplåtna i fastigheten. Beredningen föreslår att handpen-

ningi sådant fall skall lämnas för varje inrop. Skall inrop inte bestå återläm- nas handpenningen.

Det har under remissbehaudlingen anförts att en regel som den föreslagna kan, om möjlighet till uppehåll för anskaffande av handpenning införs, med- föra en tidsutdräkt vid auktionen som inte kan tolereras. Enligt min me— ning framstår den av beredningen föreslagna regeln som väl motiverad. Genom att den som stannat för högsta budet blir skyldig att lämna hand- penning eller ställa säkerhet innan nytt utrop äger rum får han visa att hans bud är allvarligt menat. Någon risk för att bestämmelsen skall med- föra nämnvärd tidsutdräkt anser jag inte föreligga. När samma person gör flera inrop här redan lämnad handpenning kunna tillgodoräknas inropa- ren vid senare inrop.

Bestämmelserna om handpenning vid flera utrop återfinns i andra stycket i den föreslagna paragrafen.

I tredje stycket föreskrivs att inrop är ogiltigt, 0111 inroparen inte betalar ogulden del av den kontanta köpeskillingen senast vid fördelningssamman- trädet. Bestämmelsen stämmer i sak överens med gällande rätt (130 5 1 mom. UL) och beredningens förslag.

42 å

Paragrafen motsvarar 41 55 i lagberedningens förslag. Departemenlschcfen. Denna paragraf innehåller bestämmelser för det fall då n; auktion skall hållas.

Kommer försäljning inte till stånd på den grund att det inte avges något bud vid auktion eller avgivet bud inte antas av auktionsförrättarcn gäller f. 11. enligt 127 & UL att ny auktion skall hållas, om sökanden begär detta före förrättningens slut. Om inrop har blivit ogiltigt till följd av att inroparen har försummat att i tid betala ogulden del av den kontanta köpeskillingen, skall auktimist'örrättaren enligt 130 5 1 mom. UL genast utlysa ny auktion.

Enligt beredningen bör det när godtagbart inrop inte har skett inte krävas att sökanden skall bestämu'ia sig för nytt försäljningsförsök redan innan auktionen har avslutats. Begäran om ny auktion bör i stället kunna framstäl- las iuom en vecka från auktionen. För det fall att inrop har blivit ogiltigt till följd av att obetald del av den kontanta köpeskillingen inte har betalts senast vid fördelningssammauträdet anser beredningen att ny auktion inte bör kungöras utan att sökanden, om han vill avstå från nytt försäljningsförsök, fått tillfälle att meddela ÖE detta. Förslaget om en veckas betänketid har kri- tiserats i ett remissyttrande. Det har därvid anförts att det är av stort värde för såväl auktionsförrättaren som de vid auktionen närvarande intressen- terna att redan medan de är församlade i auktionslokalen få reda på om nytt försäljningsförsök skall göras eller inte. För egen del ansluter jag mig emellertid till beredningens förslag. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag sålunda den föreslagna regeln om betänketid vara motiverad. Be— stämmelsen har tagits upp i första stycket i departementsförslaget.

Kommer försäljning inte till stånd på den första auktionen och yrkar ut- mätningssökanden inte ny auktion eller blir fastigheten inte heller såld på den senare auktionen, skall f. 11. enligt 128 & UL utmätningen gå åter, om fas- tigheten inte ställs under tvångsförvaltning. Sådan förvaltning kan enligt 178 & UL i sin tur följas av nytt försäljningsförsök. Beredningen, som utgår från att institutet tvångsförvaltning skall upphöra, föreslår att ÖE skall kunna avvisa begäran om nytt försäljningsförsök, om två auktioner har hål- lits utan att fastigheten har blivit såld och det saknas anledning anta att fastigheten kan säljas inom rimlig tid.

Remissinstan-scrna har med ett undantag lämnat beredningens förslag utan erinran. Också jag ansluter mig till detta. Bestämmelsen härom åter- finns i andra stycket. Beträffande institutet tvångsförvaltning vill jag erinra 0111 att jag i den allmänna motiveringen har föreslagit att institutet skall ut- mönstras ur lagstiftningen.

Tredje stycket innehåller regler om förfarandet när ny auktion skall äga mm. I gällande rätt finns bestämmelser härom i 127, 130 och 135 55 UL.

I 135 & UL föreskrivs f.n. för det fall att ny auktion skall hållas till följd av bestämmelserna i 127 eller 130 5 UL att fordran eller rättighet som tagits upp i den tidigare borgenärsförteckningen utan särskild anmälan skall tas upp i den nya förteckningen. Rättsägare som på grund av försummad an- mälan inte har blivit upptagen i den första förteckningen får däremot inte tas upp i den nya förteckningen. F ordringsägare kan dock enligt 1485 UL tänkas få betalt av överskott.

Beredningen föreslår att fordran eller rättighet skall få anmälas också av den som försummat att göra anmälan vid tidigare auktion. Den nuvarande ordningen kan enligt beredningen leda till obilliga resultat och kan svårligen motiveras enbart med att den möjligen är arbetsbesparande. Däremot bör som hittills gälla att skedd bevakning inte behöver upprepas. Reglerna "skall i första hand vara tillämpliga när nytt försäljningsförsök skall göras antingen på den grund att godtagbart inrop inte skett vid den tidigare auktionen och sökanden begärt ny auktion eller till följd av att inrop blivit ogiltigt. Tillämp- ningsområdet föreslås emellertid inte inskränkt därtill utan reglerna skall gälla också när den nya auktionen beror på att den föregående auktionen har upphävts av högre instans. Vad beredningen sålunda föreslår kommer i lag- texten till uttryck genom en bestämmelse av innehåll att. 20—40 55 i bered- ningens förslag skall äga motsvarande tillämpning när ny auktion skall hål- las samt att anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäl- ler också för senare auktion.

Jag kan i likhet med remissinstanserna ansluta mig till beredningens för- slag i denna del.

Fjärde stycket innehåller i överensstämmelse med beredningens förslag en bestämmelse om att utmätning går åter, om nytt försäljningsförsök inte skall göras. Detta gäller dock inte medel som influtit eller inflyter med anledning

av redan vidtagna åtgärder. Dessa skall således bli föremål för fördelning (jfr. 143 5 3 mom. UL').

43 &

Paragrafen motsvarar 425 i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 130 & UL kan den som ropat in en fastighet på exeku- tiv auktion men underlåter att inom föreskriven tid betala köpeskillingen bli skyldig att-betala skadestånd. För detta ändamål skall i första hand använ- das den handpenning som betalats vid inropet eller säkerhet som ställts för band-penningen. Om det inte förstår, kan ytterligare belopp drivas in hos den försumlige inroparen.

De nuvarande reglerna i 130 & UL skiljer mellan det fallet att försäljning sker på den nya auktion som auktionsförrättaren har haft att utlysa och det fallet att någon försäljning inte kommer till stånd. I det förra fallet svarar inroparen för det belopp varmed köpeskillingen vid den nya auktionen un- derstiger den förra köpeskillingen med laga ränta därå samt kostnaden för den nya auktionen. lnroparen blir inte fri från sitt ansvar enbart genom att det vid den nya auktionen uppnås ett pris för fastigheten som täcker hans ansvarssumma. Först måste den nya inroparen betala sin köpeskilling. När detta har skett, får handpenningen återställas till den första inroparen. Ro- par denne själv in fastigheten på den senare auktionen, måste han på nytt betala handpenning eller ställa säkerhet.

I fråga om den försumlige inroparens ansvarighet när någon försäljning inte kommer till stånd vid den senare auktionen gäller att hans betalnings- skyldighet om-fattar, förutom kostnader, vad som vid den förra auktionen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar som har företräde framför utmätningssökandens fordran jämte ränta därå.

Lagberedningen. Beredningen anser det önskvärt att ersättningsreglerna förenklas och föreslår att inroparens ansvar begränsas till högst handpen— ningen. Ett mera vittgående ansvar har enligt sakens natur inte någon bety- delse annat än om den försumlige inroparen är solvent. Är så fallet är det emellertid föga troligt att han underlåter att fullfölja köpet och of-frar hand- penningen.

Kommer försäljning till stånd vid ny auktion som hålls sedan inrop har blivit ogiltigt till följd av att inroparen inte har betalat köpeskillingen, skall enligt beredningens förslag handpenningen tas i anspråk i den mån det be- hövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auk- tionen jämte sex procent årlig ränta därå från tillträdesdagen t. o. m. den nya tillträdesdagen och kostnaden. för den nya auktionen. Detta skall gälla även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som inte har förbehållits vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden har inträtt. Någon motsva— rande bestämmelse finns inte f. 11., men man torde ändå enligt gällande rätt åtminstone i viss utsträckning få bortse från en sådan ändring av försälj-

ningsvillkoren som nu har nämnts. Om rättigheten räddas vid den nya auk- tionen genom att rättighetshavaren gör tillskott, bör tillskottet läggas till köpeskillingen när ersättningsfrågan bedöms. Vidare föreslås att vad som inte behöver tas i anspråk skall återlämnas först när den nya inroparen full- gjort sin betalningsskyldighet. Därav följer att den första inroparen, om han ropar in fastigheten på nytt, inte får som handpenning räkna sig till godo den handpenning som han betalade förra gången utan måste lämna ny sådan för det senare inropet.

Det kan inträffa att flera inropare efter varandra försummar att fullgöra sin betalningsskyldighet eller att vid försäljning av gemensamt intecknadc fastigheter köpet inte fullföljs beträffande alla. Beredningen anser det inte möjligt att i lagförslaget reglera sådana speciella och säkerligen sällsynta fall.

Beredningen påpekar att det redan i motiven till nuvarande regler betona- des att den förlust inroparen bör ersätta inte kan beräknas exakt, när någon försäljning inte kommer till stånd vid den senare auktionen. Olika meningar har också framförts i fråga om lämpliga beräkningsgrunder. Beredningen anser att man bör välja en så enkel metod som möjligt och föreslår att hand- penningen skall vara förverkad om fastigheten inte blir såld vid den nya auk- tionen. Handpenningen är inte större än att en sådan påföljd förefaller rim- lig.

Beredningen har övervägt att för alla fall när inropare inte fullgör sin be- talningsskyldighet föreslå en gemensam regel om att handpenningen skall vara förverkad. Av skilda skäl har beredningen emellertid avvisat tanken på en sådan regel.

Gällande lag förefaller enligt beredningen utgå från att ny auktion alltid skall utsättas, om inroparen underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet. Det förutsätts att. denna auktion kommer till stånd och leder till utrop. Emel- lertid torde gäldenären vara oförhindrad att betala sin skuld under tiden mellan de två auktionerna och t. o. in. under den nya auktionen. Vidare kan borgenären under samma tid återkalla sin verkställighetsbegäran. Även en— ligt beredningens förslag förutsätts att exekutionssökanden skall kunna av- stå från nytt försäljningsförsök, i vilket fall utmätningen går åter. Med hän— syn härtill föreslår beredningen för det fall någon ny auktion inte hålls att handpenningen inte skall användas till annat än betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga. Hit hör t. ex. kostnaderna för den hållna auktionen. l enkelhetens intresse skall detta gälla i samtliga fall när ny auk- tion inte kommer till stånd. Återstoden av handpenningen skall tillkomma inroparen.

Beredningen föreslår slutligen att det i anslutning till ersättningsreglerna ges en hänvisning till bestämmelserna om rätt- för inropare att i visst fall frånträda köpet och återfå handpenning när exekutiv auktion har överkla— gats.