SOU 1974:35
Spridning av kemiska medel
Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
Genom beslut den 3 mars 1972 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning om spridning av kemiska medel.
Med stöd av detta bemyndigande förordnade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, genom beslut nämnda dag till sakkunniga numera f. d. riksdagsledamoten Einar Henningsson, tillika ordförande, samt riksdagsledamöterna Karl-Gustav Andersson, Thorsten Larsson, Karl Leuchovius och Gudrun Sundström ävensom lantbrukaren Elias Jönsson. Till experter förordnades avdelningsdirektören Dicken Johansson, skogsdirektören Hans Lundberg, numera andre förbundssek— reteraren Ingemar Nilsson, generaldirektören Valfrid Paulsson, general- direktören Folke Rydbo, numera förbundsordföranden Börje Svensson, lantbrukaren Sven Tågmark och numera avdelningschefen Arne Westlin. Avdelningsdirektören Lars Ovegård förordnades samtidigt till sekreterare samt jägmästaren Anders Holmgren och departementssekreteraren Len- nart Lindgren till bitr. sekreterare. Genom beslut den 22 mars 1972 förordnades direktören K. Erik Brandt till expert åt utredningen.
De sakkunniga antog namnet Utredningen om spridning av kemiska medel.
Sedan utredningen nu slutfört sitt arbete, får utredningen härmed överlämna sitt betänkande Spridning av kemiska medel (SOU 1974: 35). De sakkunnigas förslag är enhälliga.
Särskilt yttrande av dels ledamoten Karl-Gustav Andersson, dels experten Erik Brandt bifogas.
Stockholm den 21 maj 1974. Einar Henningsson
Karl—Gustav Andersson Thorsten Larsson Karl Leuchovius _Gudrun Sundström
Elias Jönsson
/ Lars Ovegård
' .-'|' . W". .:"L. Min-;." '
"" 'JF'I ""'"-|" . .-. ..,?ng 135,54"? 'i'.-'lJi'"..ir"'* |5 .'
"IT..” ,..|
' ""'" W&W" ”'#Hånaim. .iJ'l >|'_ ';._.;
.'.-.,'.,u 'I," '|' II,,- 'I . u ' H ,”"' |||,,||
M. " , ' "". "||—| . .- ."-'- |'_,'| " H— ..?-" "'a'
_. .'..|... a:... v . .
"' '|'-.. '|'...,,'u_.u, .. », ,,
'." n,, .. ,. | a...». .. , J
» ...v-,'||".T. "|"! '.'-'"". 3.515- En: . " " "!"I'EH' ":l-”415: ||_1'L,Q|.' 'M'3|""lf' U". -'.'" 'ö'qu. ” m..» .Ju'. ..| '..) ':5na'l"7;,wsflil.li..s£1'LtiU.hl Ha 1....' '|L'.- . '.'!q .|. . |.u_ ,'":i . _]:Jhm'é'fu ': i... ._1, .. :.." | .,= |.'-'.
-|..".'."-' J.H....- "'|'... MW" ' .. ' '., "alla*; cfiwmarh-r. [tm-N'!" 'n- | " .. r» mot i' "'n-Här. =hg|ifffialllyhmu l..-ikwmrlu ' .' '. .: Url ,,:g-Jg-I' ., Ä—pLJJib'rsJuäliL .|-|. i'll-:|. där?...-315391 |l'.|':. Sai-|” Wåhlin—li 1|.I' a-ruif
Elh. '.lz. " 'Wx'ål'ww *":h 'a'”. 'l'h] n-J .cn mtl—5
:"f'H
' vi; 'är ama-Måbär]. IHJ"! .lbk;1éL*ul..f,l|uzl.|. .. ' m.,-J. i '. %%; ii.-ämmåqmwlm i.u-nu" .--.. _..- . hh ' wil-lin,: ': .I'TT 'eur'l'l'lg-f, .'L.'i': .[l' ;. ||. 1 -- . "rut. | "%li” ",-,|_'.'._,|'_| 427351 5qu '| ... "1 .l'- Tl'u | milsvid" "En w.! m,m! firma. lenin..- ' ,.- _-l "" h:;,.,3."lr.'1 hänger,...” ,'”..." .'"-inr. ....f"|'r 1" |. ' 'Hlé'ii'zlwdgumkm _,"|"||l m: rl',u_|L' | ||.” [flik 311.315 Milky, | ..,.ljlj' LL. | M. .l.|..".|.'1 ,|',+ |.'. iw... mln-. Iual-ll'ith-J =(] ,, .. || ,, i-"uwu gj, Will: ||,',lil...',q 'till'. H. yin-L. |.. r.;w' ela-:III'T- ,. ' ”'i" ',._-.".'.',J. mu ni. lr||.1'|_l|---'5 .-;. ... _-. Wii.... .. mu'u'm't HLR.” du...?” 30 ' .1 :$ 1.1 ':' al.-nl. |1' m...... "34" än; '.'"i' ”irland "|" :! rt-uubq'xs .. ",; || '_ .,"" '.- "_".."" , * ',, "_l-'#.Å'Äåjcl I'. Fn.-.! |||l|.l2!"1i?. %.?är'lli'u' .. '."th _ '?! "...l""l."..'" ,,,”, 5 "Jr'. "","F'llil; ..'"'" " ur?.- '|',|bg|_f'.v||'|..lz_|.'| Inpå '. y' .. '-L
ÖLT' '.'an'JU'JJ HD?
"VTT,"-
',mm' ""'"H." ”.,
Sammanfattning
Uppdraget för utredningen om spridning av kemiska medel avser frågan om spridning i jordbruk och skogsbruk av kemiska medel i form av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel.
Användningen av handelsgödsel innebär att näringsämnen som i tidigare faser av det organiska livet på jorden gått ur det biologiska kretsloppet återinförs i detta. Markens växtnäringshåll kan därigenom bibehållas, återställas eller byggas upp. Användningen betingas också av en strävan att öka markens produktionsförmåga.
För att vidmakthålla odlingen måste också åtgärder vidtas för att hindra angrepp och konkurrens från ogräs, växtsjukdomar och skadedjur, i första hand genom olika förebyggande åtgärder. Om sådana inte är tillräckliga, används främst kemiska bekämpningsmedel.
Användningen av bekämpningsmedel har sedan länge varit författnings- reglerad. För handelsgödselmedlen har det tidigare inte funnits någon lagstiftning som direkt avsett denna. Ingripanden mot olämplig använd- ning i särskilda fall av sådana medel har dock kunnat ske — och "kan alltjämt ske — med stöd av annan lagstiftning, t. ex. hälsovårdsstadgan (1958: 663). Genom tillkomsten av lagen (1973: 329) om hälso— och miljöfarliga varor gäller dock en ramförfattning som avser ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk—kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor elleri miljön. Lagen kan 1 princip tillämpas på både bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Kungörelsen (1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor innehåller bestämmelser om bekämpningsmedel och ersätter be- kämpningsmedelsförordningen. Några bestämmelser som direkt tar sikte på handelsgödselmedel har inte utfärdats men vissa i kungörelsen upptagna allmänna bestämmelser avser även dylika medel och möjliggör bl. a. för produktkontrollnämnden att utfärda vissa närmare föreskrifteri ämnet.
I betänkandet lämnas en utförlig redogörelse för den lagstiftning som är aktuell inom det område som innefattas i utredningens uppdrag, bl. a. för arbetarskyddslagstiftningen.
Handelsgödselmedlen kan vara enkla eller sammansatta, dvs. innehålla ett eller flera av huvudnäringsämnena kväve (N), fosfor (P) och kalium (K). Både de enkla och de sammansatta gödselmedlen kan vidare innehålla mikronäringsämnen av olika slag, t. ex. bor, koppar, mangan
och zink. I skogsbruket används praktiskt taget uteslutande gödselmedel som innehåller kväve. I jordbruket dominerar också huvudnäringsänmet kväve. Cirka hälften av de där använda medlen är enkla.
Förbrukningen av handelsgödselmedel har ivårt land från 1939/40 till 1971/72 stigit från 80 000 ton till 414 000 ton, räknat i rent N, P och K. Kväveförbrukningen, som under samma tid ökat från 30 000 ton till 233 000 ton, är i jordbruket mer än tolv gånger så stor som i skogsbruket. I jordbruket uppgick 1971/72 medelgivan kväve till 76 kg/ha, medan motsvarande tal för skogsbruket var 148. Gödslingen inom jordbruket omfattar varje år i princip all odlad mark. Denna areal utgör upp mot 3 milj. ha. Inom skogsbruket beräknas gödsling ske högst tre :i fyra gånger inom en omloppstid av 80—100 år. Skogsmarksgödslingen har först under de senaste sju åren fått en omfattning av betydelse. Under dessa år hari genomsnitt ca 100 000 ha per år gödslats. Totalt är alltså omkring 700 000 ha hittills gödslade, vilket motsvarar 3 % av skogsmarksarealen.
Antalet i Sverige använda bekämpningsmedel är ca 800, representeran- de ca 175 olika aktiva substanser. De ijordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket använda medlen, ca 350, hänförs till följande grupper allt efter användningsområdet, nämligen herbicider för växtbekämpning, framför allt ogräs, insekticider för insektsbekämpning och fungicider för svampbekämpning. Rodenticider används för rått- och sorkbekämpning.
Förbrukningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket och träd- gårdsnäringen har ökat starkt sedan mitten av 1940-talet. År 1938 förbrukades ca 300 ton handelspreparat. År 1972 var förbrukningen närmare 4 500 ton, räknat i aktiv substans.
Förbrukningen av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket är avse- värt lägre, även om man bortser från åren efter år 1970 då begränsningar rätt i fråga om rätten att använda herbicider. Förbrukningen uppgick år 1972 till 64 ton aktiv substans. Den ijordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket med bekämpningsmedel årligen behandlade arealen är svår att exakt ange. Detta beror bl. a. på det stora antalet brukare i de båda förstnämnda näringarna. För skogsbrukets del kan vidare vissa åtgärder, t. ex. virkesbesprutning, inte anknytas till arealer. Den i jordbruket årligen behandlade arealen torde utgöra närmare 50% av den totalt odlade arealen, som är i runt tal 3 milj. ha. Behandling av olika slag förekommer i stor utsträckning på samma arealer. Inom skogsbruket berördes år 1970 sammanlagt 176 000 ha av bekämpningsåtgärder. Då är att märka att närmare hälften av denna areal är sådan som planterats med i förväg DDT-behandlade plantor.
Herbicidbehandlingen i skogsbruket omfattade i slutet av 1960—talet ca 100 000 ha eller 30 % av den årligen slutavverkade arealen, motsvarande 0,4 % av den produktiva skogsmarksarealen. Varje område behandlas i regel högst en gång under beståndets omloppstid av 80—100 år. Plantering med insekticidbehandlade plantor kan år 1970 beräknas ha skett på ca 70 % av den skogsodlade arealen eller ca 0,4 % av den produktiva skogsmarksarealen. Det kan noteras att endast plantorna på denna areal behandlas.
Utredningen har ansett sitt uppdrag i princip begränsat till de kemiska
medlens användning i skogsbruk och jordbruk. Till jordbruket har hänförts även trädgårdsnäringen, offentliga parker och liknande områden. Utredningen behandlar även spridningen längs vägar. Utredningen har inte ansett sig ha till uppgift att i detalj ta ställning till olika uppfattningar som kan finnas om enskilda kemiska ämnens egenskaper. Utredningen har tolkat sin uppgift så att det gällt att från en samlad bedömning av tillgängligt material överväga de regler som bör gälla för spridningen av kemiska medel. Utredningen har alltså inte haft till uppgift att bedöma vilka konkreta medel eller grupper av medel som skall få spridas. Beslut härom fattas av den till statens naturvårdsverk knutna
produktkontrollnämnden. Utredningen har ansett sitt uppdrag vara av främst teknisk karaktär.
Det innefattar däremot inte åtgärder av t. ex. prispolitisk innebörd som skulle kunna påverka benägenheten att använda kemiska medel.
På grundval av ett utförligt resonemang om innebörden av sitt uppdrag anser utredningen sammanfattningsvis att detta innebär att komplettera de regler som redan gäller för spridning av kemiska medel ijordbruk och skogsbruk m. rn. så att erforderliga medel kan spridas på sådant sätt att de har avsedd effekt och att skada på människor eller i miljön hindras eller motverkas. Däri ingår att den som hanterar medlen eller som eljest kan komma i kontakt med dessa skall ha en så fullständig information som möjligt om medlens effekter.
Utredningen skall enligt sina direktiv bedöma de konsekvenser som ett förbud eller restriktioner i olika avseenden beträffande spridning av kemiska medel skulle få för i första hand jordbruket och skogsbruket. Utredningen har ansett att en sådan bedömning bör ske mot bakgrunden av de riktlinjer statsmakterna lagt fast för det svenska jordbruket och skogsbruket.
Gällande riktlinjer för jordbruks- och skogsbrukspolitiken kräver bl. a. att kända odlingsmetoder skall utnyttjas så effektivt som möjligt för att uppnå bästa möjliga produktionsresultat. Till dessa metoder hör utan tvekan användning av såväl handelsgödselmedel som bekämpnings— medel. Framför allt inom jordbruket har dessa medel inneburit ett avgörande bidrag till att utveckla och bibehålla produktionen på en hög nivå. Men även inom skogsbruket har dessa kemiska medel kommit att tillmätas en allt större betydelse.
Utredningen har sökt att belysa bl. a. den ekonomiska betydelsen för ifrågavarande båda näringsgrenar av att kunna använda kemiska medel eller med andra ord vilka konsekvenser restriktioner eller förbud i fråga om användningen skulle få. Det ligger enligt utredningens mening i sakens natur att dylika beräkningar i väsentliga avseenden måste få karaktären av räkneexempel som visserligen mer eller mindre tydligt kan belysa den allmänna tendensen i förevarande avseenden men där de enskilda uppgifterna måste bedömas med viss försiktighet. I den mån dessa är — som i det stora hela är fallet — entydiga, måste de dock anses tillräckligt säkra för att kunna ligga till grund för de översiktliga bedömningar utredningen ansett sig behöva göra.
Sammanfattningsvis säger utredningen i nu förevarande avsnitt att även
relativt begränsade, men allmänna restriktioner för användningen av handelsgödselmedel inom jordbruket kan påverka den jordbrukspolitiska målsättningen i stort och även dennas delmål. Ett totalförbud skulle få påtagliga konsekvenser för hela vårt samhälle och kräva en fullständig omprövning av målsättningen. Även om det skulle vara möjligt att anpassa jordbruksproduktionen till en sådan förutsättning — vilket i nuvarande läge kan ifrågasättas — skulle en sådan omställning medföra svåra problem med vida konsekvenser. Att överväga sådan alternativ resursutnyttjning ingår emellertid inte i utredningens uppdrag. Lokala, begränsade restriktioner som av olika skäl kan vara motiverade kan dock genomföras utan att jordbrukets produktionsförhållanden istort påver- kas.
Användningen av handelsgödselmedel inom skogsbruket år en relativt ny företeelse. De arealer som hittills gödslats är relativt små och motsvarar endast omkring 3 % av den produktiva skogsmarksarealen. Med hänsyn härtill och produktionsförhållandena i övrigt inorn skogsbruket blir de direkta verkningarna av förbud mot eller restriktioner för användning av handelsgödselmedel inom skogsbruket i varje fall omedel- bart inte lika drastiska som inom jordbruket. Som framgår av de räkneexempel som presenteras visar dock beräkningarna att det på längre sikt blir mycket kännbara konsekvenser. I absoluta tal rör det sig sålunda om betydande belopp.
Riktlinjerna för den framtida skogsbrukspolitiken utreds f. n. Enligt utredningens mening är det tydligt att dessa riktlinjer måsté påverkas av förbud eller restriktioner i fråga om användningen av handelsgödselme- del.
Förlusterna i vårt land till följd av skadegörare inom jordbruk och skogsbruk är internationellt sett ganska måttliga, även om de för enskilda odlare kan bli mycket kännbara. Det är emellertid att märka att förluster uppkommer trots att kemiska bekämpningsmedel använts. Till helt andra belopp än nu aktuella skulle förlusterna givetvis uppgå, om användningen av kemiska bekämpningsmedel helt eller delvis upphörde. Enligt vad utredningen inhämtat är dock kunskapsunderlaget än så länge helt otillräckligt för att vi för vårt lands del skall kunna göra en vederhäftig kalkyl för växtskyddets lönsamhet inom jordbruk och skogsbruk. För vissa skadegörare finns det dock tillräckligt säkra uppgifter för att man skall våga göra en kalkyl. Inom jordbruket har skördeförlusterna uppskattats till 15—20 % av skördevärdet, motsvarande mer än en halv miljard kronor. Det årliga produktionsbortfallet vid ett totalförbud mot kemisk bekämpning av löv inkl. kostnaderna för mekanisk röjning där sådan är möjlig beräknar skogsbruket motsvara ca 100 milj. kr. Produktionsbortfallet har bedömts innebära ett minskat förädlingsvärde för skogsindustrin om ca 525 milj. kr. Andra förluster till följd av utebliven användning av kemiska medel kan för skogsbrukets del beräknas till mer än 200 milj. kr./år.
Utredningen är medveten om att användningen av kemiska medel inte kan ses enbart mot bakgrunden av ekonomiska faktorer för jordbrukets och skogsbrukets del. Även andra intressen av både ekonomisk och annan
natur gör sig självfallet gällande, där hänsynen till miljön inte är minst väsentlig. Bl.a. detta gör att bedömningarna bör göras i ett vidare sammanhang, där olika värden kan vägas mot varandra. Utredningen erinrar också om att förbud eller restriktioner i vårt land som inte har motsvarighet på andra håll i vår omvärld — t. ex. i fråga om högsta tillåtna mängder rester av bekämpningsmedel i livsmedel —— är föga verkningsfulla.
Förebyggande åtgärder kan minska behovet av men inte ersätta bekämpningsåtgärder. Dessa behöver dock inte innebära att kemiska medel används utan i stället kan andra metoder tillämpas. Sådana brukar tillsammans med de förebyggande åtgärderna kallas alternativa bekämp- ningsmetoder. Även om utredningen primärt har till uppgift att överväga under vilka betingelser spridning av kemiska medel skall få äga rum, har utredningen funnit det angeläget att bilda sig en uppfattning om de alternativa metoderna. En omfattande forskning pågår på många håll i utlandet om olika alternativa bekämpningsmetoder. Särskilt omfattande tycks forskningen vara beträffande biologisk bekämpning. [jämförelse härmed måste motsvarande forskning inom de nordiska länderna anses obetydlig. Några permanenta resurser för ändamålet finns över huvud inte. Även om utredningen är medveten om att insatserna på detta område måste vägas mot andra, kanske lika angelägna, anser utredningen från sina utgångspunkter det vara angeläget att särskilda resurser avdelas för ändamålet. Utredningen anser att frågan om utvecklandet av alternativa metoder är mycket lämplig för ett fördjupat nordiskt samarbete.
Det material som utredningen fått fram rörande de alternativa metoderna ger vid handen att åtskilliga frågor med anknytning till dessa behöver närmare penetreras och övervägas. I den mån detta inte lämpligen kan ske inom ramen för ett nordiskt samarbete, är det angeläget att frågorna prövas i vårt land. I vilken ordning detta bör ske, undandrar sig utredningens bedömande. De upplysningar utredningen tagit fram talar dock för att samtliga aktuella frågor i ett sammanhang bör tas upp till allsidig prövning. Först härigenom kan de nödvändiga prioriteringarna göras.
Uppenbart är enligt utredningens mening att de alternativa metoderna kan utvecklas och i flera fall bli i verklig mening alternativ till de kemiska medlen. Men innan så kan bli fallet, fordras ett omfattande forsknings- arbete som kommer att ta en inte obetydlig tid. Tills vidare finns därför inte något egentligt alternativ till de kemiska bekämpningsmedlen. Motsvarande gäller i fråga om de övriga kemiska medel, handelsgödsel- medlen, som omfattas av utredningens uppdrag. De kemiska medlen får dock inte utnyttjas på sådant sätt att användningen kommer i konflikt med den grundläggande principen i lagen om hälso- och miljöfarliga varor, nämligen att sådana åtgärder skall vidtas och de försiktighetsmätt i övrigt iakttas som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Med denna inskränkning som grund gäller dock att statsmakterna genom olika beslut får anses ha godtagit de kemiska medlen som oumbärliga inslag i modernt skogsbruk och jordbruk. Bl. a.
utgör den nämnda lagen ett uttryck för denna inställning. Särskilda förbud eller andra inskränkningar som går utöver den angivna principen när det gäller användningen av kemiska medel skulle otvivelaktigt kunna medföra betydande ekonomiska förluster för vederbörande näringsgren genom såväl minskad skördeavkastning som kapitalförluster.
Utredningen har i fråga om användningen av handeslgödsel analyserat orsakerna till den ökade användningen och pekar därvid på de i olika avseenden ändrade förutsättningarna för jordbruksdriften och angelägen- heten av att kunna öka skogens avkastning för att säkerställa behovet av råvaror.
Utredningen har ingående tagit del av den aktuella forskningen som avser handelsgödselanvändningens betydelse för miljön. Utredningens genomgång visar att användningen av handelsgödsel inte är helt invänd- ningsfri från miljövårdssynpukt. Enligt utredningens mening innebär användningen otvivelaktigt en miljöpåverkan men i nuvarande läge knappast ett miljöhot. Konsekvenserna av användningen kan dock inte ses isolerade från det ekonomiska utbytet av denna.
Utredningen har särskilt övervägt, om det i likhet med vad som gäller för bekämpningsmedlen bör införas ett registreringstvång för handels- gödselmedlen men har inte kunnat finna att sådana fördelar skulle följa med ett sådant tvång att detta nu bör införas. Produktkontrollnämnden har att följa användningen av även handelsgödseln. Utredningen utgår från att nämnden kommer att ta de initiativ som utvecklingen kan föranleda. Utredningen anser det också angeläget att regionala och lokala myndigheter fortlöpande övervakar användningen och utnyttjar de möjligheter gällande lagstiftning ger när det gäller att vid behov begränsa användningen t. ex. i närheten av vattentäkter. Socialstyrelsen bör bl. a. utfärda erforderliga anvisningar till ledning för regionala och lokala myndigheter när det gäller att följa utvecklingen i fråga om dricksvattnets kvalitet.
För att förebygga ett framtida behov av en reglering av handelsgödsel- användningen är enligt utredningens uppfattning en intensifierad rådgiv- ning i fråga om handelsgödselmedlens egenskaper m. m. av väsentlig betydelse. Såväl lantbruksnämnder som skogsvårdsstyrelser har här betydelsefulla uppgifter att fylla och det är därför angeläget att vederbörande centrala myndigheter förser dem med lämpligt informa- tionsmaterial för ändamålet. Av betydelse bör även i detta sammanhang bli de föreskrifter utredningen utarbetat i fråga om hanteringen av handelsgödsel.
Utredningen har visat att en omfattande forskning pågår rörande handelsgödselns miljöpåverkan. De resultat som utvunnits av denna forskning kan på intet sätt anses definitiva. Det är därför angeläget med fortsatta forskningsinsatser. Ytterligare medel för ändamålet bör ställas till förfogande.
På samma sätt som gäller beträffande handelsgödseln har bekämpnings- medlen fått stor betydelse för det moderna jordbruket och skogsbruket. Utredningen har som förut nämnts vid sina överväganden utgått från att bl. a. tillkomsten av lagen om hälso— och miljöfarliga varor får ses som ett uttryck för att statsmakterna anser dessa medel vara oundgängliga inslag
inom bl. a. dessa näringsgrenar. Användningen skall dock ske under sådana former att skada på människor eller i miljön hindras eller motverkas.
De bestämmelser som numera gäller för användningen av bekämpnings- medel är grundade på den nyssnämnda lagen, vilken visserligen nyligen tillkommit men är baserad på en lång tids erfarenhet. Bestämmelserna äri många avseenden stränga och utrymmet för en skärpning av dessa måste därför anses begränsat. Utredningen har likväl ansett skäl tala för en viss ytterligare åtstramning av dessa.
För att i än högre grad än hittills säkerställa kravet på ett bekämp- ningsmedels verkningsgrad och lämplighet även i övrigt föreslår utred- ningen att i likhet medvad som redan gäller i ett flertal andra länder eni princip obligatorisk biologisk värdeprövning av bekämpningsmedel skall finnas även i i vårt land. Prövningen skall utgöra en förutsättning för att ett nytt bekämpningsmedel skall få registreras och skall omfatta alla typer av bekämpningsmedel inom jordbruk och skogsbruk och därmed jämställd verksamhet. Den frivilliga värdeprövning som hittills förekom- mit har endast gällt herbicider. Verksamheten skall has om hand av en särskild nämnd som skall knytas till lantbrukshögskolan. Utredningen har inte kunnat finna att användningen av bekämpnings— medel utgör någon inskränkning i allemansrätten. Denna rätt bör däremot enligt utredningens mening konstituera ett krav på tillräcklig och lämplig information om var och när bekämpningsmedel kommer att Spridas och detta oavsett metoden för spridningen. Utredningen föreslår därför att regler om obligatorisk sådan information skall införas i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor att gälla för områden där allmänheten äger fritt färdas. Utredningen redovisar utförligt hur informationen bör utformas.
Även i övrigt föreslår utredningen sådan komplettering av gällande bestämmelser att säkerheten för allmänheten skall öka. Utredningen föreslår sålunda att produktkontrollnämnden vid registrering av bekämp- ningsmedel skall kunna föreskriva att visst medel inte får spridas över områden som är avsedda för allmänheten, t. ex. i parker och längs vägar.
De uppgifter utredningen inhämtat ger enligt utredningens uppfattning vid handen att det inte föreligger tillräckliga skäl att sätta metoden att sprida bekämpningsmedel från luften i någon negativ särställning i förhållande till andra metoder. Det är tvärtom från flera synpunkter sett, inte minst arbetarskyddssynpunkt, så att denna metod'är fördelaktigare än andra metoder, givetvis under förutsättning att den tillämpas på rätt sätt. Utredningens olika förslag till kompletteringar i gällande regler är avsedda att öka säkerheten vid användningen av även denna metod. I anslutning till vad nu anförts föreslås att lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften skall upphävas.
Utredningen föreslår att utformningen av förpackningar för bekämp- ningsmedel ytterligare skall uppmärksammas. Övervägas bör också att införa förpackningar av endostyp (”ready—dose”).
Utredningen har särskilt övervägt om kravet på särskild behörighet för att använda vissa bekämpningsmedel i fortsättningen bör utsträckas att
även avse andra än 5. k. klass l-medel. Utredningen har inte ansett tillräckliga skäl föreligga för en sådan utvidgning men erinrar om den möjlighet som numera finns för produktkontrollnämnden att i särskilda fall kräva behörighet för användning av även andra än klass l-medel utan att man generellt behöver uppställa sådant krav.
Utredningen föreslår att produktkontrollnämnden skall bemyndigas besluta om krav på särskilt tillstånd för yrkesmässig användning av bekämpningsmedel. Utredningen förutsätter att nämnden kommer att besluta om dylikt tvång för yrkesmässig bekämpning i varje fall i skogsbruk, jordbruk och trädgårdsskötsel m. m. Tillståndsprövande myn- dighet skall bli länsstyrelsen och tillstånd föreslås lämnat för viss tid. För yrkesmässig bekämpning som kräver särskilt tillstånd skall finnas lämplig föreståndare som skall vara godkänd av yrkesinspektionen. Dessutom förutsätts att även arbetstagare i yrkesmässig verksamhet som använder klass l-medel skall ha särskilt tillstånd därför.
Liksom i fråga om handelsgödselmedlen uttalar sig utredningen för en ökad forskning om bekämpningsmedlens verkan i miljön m. m.
Handelsgödsel och bekämpningsmedel sprids i viss utsträckning med luftfartyg, i första hand med flygplan som är speciellt konstruerade och utrustade för ändamålet. Sådan verksamhet som här avses kallas jordbruksflyg. För denna form av luftfart behövs tillstånd av luftfarts— verket.
Enligt av luftfartsverket utfärdade bestämmelser skall företagare som bedriver jordbruksflyg utfärda och hålla aktuella anvisningar för besätt- ningens och markpersonalens handhavande av bekämpningsmedel eller andra ämnen, som innehåller för den mänskliga organismen, djur eller nyttoinsekter skadliga beståndsdelar. Anvisningarna skall insändas till arbetarskyddsstyrelsen för granskning och godkännande.
Enligt utredningens mening bör som ett led i de strängare villkor som föreslås av utredningen ingå att de anvisningar som här avses skall utfärdas inte som f. n. av vederbörande företag utan av produktkontrollnämnden. De bör i fortsättningen få formen av föreskrifter.
Genom särskilda certifikatbestämmelser har luftfartsverket uppställt krav på besättningsmedlemmar i jordbruksflyg, bl. a. krävs ingående kännedom om gällande bestämmelser rörande de använda preparaten. Behörighet förvärvas efter utbildning och godkännande inom företaget. Med' hänsyn till de skärpta krav som numera i olika avseenden gäller för hantering av hälso- och miljöfarliga varor och till den omfattning enbart lagstiftningen numera har anser utredningen att utbildningen i nu berörda delar bör väsentligt utökas. Vidare bör utbildningens innehåll närmare preciseras och i likhet med vad som gäller för den utbildning som krävs för erhållande av tillstånd att använda klass l-medel fastställas av lantbruksstyrelsen i samråd med produktkontrollnämnden och—arbetar- skyddsstyrelsen.
Prövningen av de teoretiska kunskaperna för att erhålla behörighet som förare i jordbruksflyg såvitt avser hantering av kemiska medel böri princip ankomma på lantbruksstyrelsen. Behörigheten bör tidsbegränsas.
Utredningen anför synpunkter på frågorna om transport samt destruk-
tion av kemiska medel.
Utredningen skall enligt direktiven beakta arbetarskyddssynpunkterna. Utredningen erinrar i sådant avseende om att den samordning som genomförts i fråga om tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningen och lagen om hälso- och miljöfarliga varor utgör ett viktigt framsteg när det gäller att beakta arbetarskyddsaspektema inom det område som innefat- tas i utredningens uppdrag. Särskilt synes den ordning som införts i fråga om tillsynen av arbete med kemiska medel ha undanröjt tidigare tveksamhet om kompetensområdet olika myndigheter emellan och skapat förutsättningar för att arbetsmiljöfrågoma skall kunna beaktasi tillräcklig mån även inom denna del av arbetslivet. Arbetarskyddsstyrel— sen har vidare under år 1972 inom ramen för sina befogenheter bl. a. kunnat utfärda anvisningar om skyddsåtgärder vid arbete med bekämp- ningsmedel, vilket måste anses väsentligt. Utredningen utgår från att de erfarenheter som vinns vid anvisningarnas tillämpning snabbt kommer att resultera ieventuellt erforderliga ändringar i dessa.
Den översyn av arbetarskyddslagstiftningen som pågår genom arbets— miljöutredningens försorg innebär att de frågor som avser användningen av kemiska medel kommer att intensivt uppmärksammas. Vid denna översyn kommer frågan om det behövs någon ändring när det gäller tillämpningsområdet för lagen om hälso- och miljöfarliga varor att tas upp. Samordningsfrågan kommer också att prövas på nytt.
Då arbetarskyddet inom det område som innefattas i utredningens uppdrag bör ses som en väsentlig del av det förstärkta arbetarskydd som måste antas bli resultatet av arbetsmiljöutredningens arbete, har utredningen ansett det vara i stort sett mindre lämpligt att i nuvarande läge lägga fram förslag av sådan karaktär att de måste vara beroende av ställningstagandet till arbetarskyddslagstiftningens utformning över hu— vud. Trots detta har utredningen ansett sig böra ta upp frågan om medicinsk kontroll av personer som sprider kemiska medel. Utredningen anser att en sådan kontroll snarast bör komma till stånd. Hur denna slutligt skall utformas, måste bl. a. bli beroende av de förslag arbetsmiljö- utredningen kan komma att lägga fram. Den bör emellertid enligt utredningens mening på samma sätt som gäller enligt kungörelsen (1949: 211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar kompletteras med en läkarundersökning före påbörjande av arbete med i varje fall bekämpningsmedel. Denna undersökning bör syfta till att visa att arbetstagaren inte företer sjuklighet eller svaghet som kan anses göra honom mindre väl lämpad för det aktuella arbetet.
Utredningen finner det vara angeläget att man utan att avvakta resultatet av arbetsmiljöutredningens arbete påbörjar sådan läkarunder- sökning och läkarbesiktning som här avses. Arbetsmarknadens vederbö- rande parter bör därför i samråd med arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen snarast utforma provisoriska regler därför och påbörja verksamheten.
Utredningen har inte ansett sig i nuvarande läge böra föreslå obligatorisk typprovning av redskap som används vid spridning av
kemiska medel. Utredningen förutsätter emellertid att" vederbörande myndigheter — arbetarskyddsstyrelsen, produktkontrollnämnden och statens maskinprovningar -— gemensamt verkar för att typprovning i lämplig omfattning snarast införs.
Med anledning av utredningens olika förslag föreslås viss personalför- stärkning inom statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå. Utred— ningen anför även vissa synpunkter i fråga om beslutsordningen inom produktkontrollnämnden.
Utredningen framhåller i olika sammanhang av detta betänkande betydelsen av att en ingående information om de kemiska medlens egenskaper, skyddsåtgärder vid hanteringen, gällande lagstiftning m. m. lämnas till dem som berörs av hanteringen av kemiska medel. Allmänhe- tens intressen i sammanhanget betonas speciellt. I ett särskilt kapitel anför utredningen vissa närmare synpunkter i ämnet. Utredningen föreslår också att medel skall ställas till statens naturvårdsverks förfogan- de för en brett upplagd informationskampanj .
I anslutning till utredningens olika förslag föreslås vissa författnings- ändringar, att gälla fr. o. m. den 1 januari 1975. Utredningen föreslår sålunda att lagen (1972: 123) om förbud mot spridning av bekämpnings- medel från luften skall upphöra att gälla samt att vissa ändringar skall ske i kungörelsen (1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor.
I Författningsförslag
] Förslag till Lag om upphävande av lagen (1972: 123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften
Kungl. Maj: t förordnar med riksdagen, att lagen (1972: 123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.
2. Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen (1973z334) om hälso- och miljöfarliga varor
Kungl. Maj: t förordnar i fråga om kungörelsen (1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor,
dels att 29 och 36 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 36a 5, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydeLse Föreslagen lydelse
295
Vid registrering av bekämpningsmedel skall produktkontrollnämnden fastställa hur förpackning till medlet skall vara märkt. Märkningen skall ge besked om
I . bekämpningsmedlets benämning och användningsområde, 2. namn och mängd på verksamma beståndsdelar i medlet och på övriga beståndsdelar däri av betydelse från hälso- och miljöskyddssyn- punkt,
3. vad som i övrigt kan behövas till skydd mot skada.
Produktkontrollnämnden kan vid registreringen föreskriva att medlet ej får spridas över sådant
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
område som utgör allmän plats enligt 1 5 allmänna ordningsstad- gan (1956: 617). Sådan föreskrift får dock ej gälla motorväg eller motortrafikled.
Produktkontrollnämnden kan vid registreringen föreskriva annat sär- skilt villkor till förebyggande av skada.
365
Föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel från luften över åkermark meddelas av pro- duktkontrollnämnden. .
Produktkontrollnämnden får medge sådant undantag från för- bud att sprida bekämpningsmedel över annat område än åkermark enligt lagen (1972:123) om för- bud mot spridning av bekämp- ningsmedel från luften som avsesi 2 & nämnda lag.
Innan bekämpningsmedel får spridas över område där allmänhe- ten får fritt färdas, skall den för vars räkning spridningen skall ske
]. underrätta polismyndighe- ten och hälsovårdsnämnden om spridningen,
2. införa meddelande om sprid- ningen i den eller de tidningar där kommunala meddelanden införes,
3. låta utmärka området på väl synligt sätt.
Vad som sägs i försra stycket gäller ej motorväg eller motortra- fikled.
Om särskilda skäl föreligger, får produktkontrollnämnden medge undan tag från första stycket.
36a 5
Produktkontrollnämnden kan förordna att yrkesmässig spridning av bekämpningsmedel får ske en- dast efter särskilt tillstånd.
Fråga om tillstånd prövas av länsstyrelsen och meddelas för viss tid.
För sådan spridning som avses i första stycket och som kräver
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
särskilt tillstånd skall finnas lämp- lig föreståndare, som skall vara godkänd av yrkesinspektionen.
I fråga om återkallelse av sådant tillstånd som avses i första stycket äger 7 5 motsvarande tillämpning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1975.
'e, rilauvrl alt.-. ” .».M
. ., 'i'-E'”. ' 7
nu ' " .. 'Em,
in: 7 ' .., " " ""'1n£**il"lf'”l"ll"lfvi.-Jr T” ;.ril man"
”Jå' * "F'ÅP' "'"-A. '.".""'.
”1 '. . .,1. H*, .. *.*_,,,, , gällt,-"411,52 "";" ”',---._,'.. .”L .'.' .' '- ..*,
, **,,. |'.—,.J , , al'l 11.11", I."."l "l':,'*.1|" ..-':,.,- *. ,' ' ||.- .|' tål,, , ”'I.
jmf.", 41:11 ..i ,, ..»,- 15.1 .,..1. ..”-lt ,,,,
.*?—hal. ' ,,,, +|, .. -., '
"#13,ng- ”
, .. i;. till .
H Inledande redogörelse
1. Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning
1.1. Direktiven
Inom jordbruk och skogsbruk används kemiska medel i form av bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Genom beslut den 3 mars 1972 beslöt Kungl. Maj:t att frågan om spridningen av dylika medel skall utredas genom särskilda sakkunniga.
I det anförande till statsrådsprotokollet som låg till grund för beslutet erinrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengts— son, att bekämpningsmedel fick användas endast om de godkänts av giftnämnden. I fråga om handelsgödselmedel fanns ingen lagstiftning som reglerar användningen. I fortsättningen framhöll departementschefen bl.a. följande.
Under senare år har det blivit allt vanligare med spridning av bekämpningsmedel och handelsgödselmedel från luften. Under år 1970 omfattade denna spridning drygt 200 000 ha. Giftnämnden har genom en särskild arbetsgrupp studerat frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften. Nämnden har därefter beslutat om vissa restriktioner ifråga om sådan spridning. Dessa innebär att endast bekämpningsmedel som särskilt godkänts för spridning från luften får användas. Dessutom gäller bl.a. skyldighet att underrätta hälsovårdsnämnd och polismyndighet liksom att föra noggranna anteckningar om utförd bekämpning.
Spridning av kemiska medel från luften torde innebära större risker i olika avseenden än spridning från marken. Bl.a. kan människor och djur som uppehåller sig i skog och mark träffas av de utspridda medlen. Vindavdrift kan göra det svårt att begränsa spridningen till de avsedda områdena. De risker som är förenade med spridningen beror självfallet på de kemiska medlens egenskaper i olika hänseenden.
Spridningen av kemiska medel från luften och även i vissa fall från marken, bl.a. utmed vägar, har medfört att allmänheten ibland ovetande utsatts för dessa medel. Detta har lett till osäkerhet och rädsla inför denna spridning. Miljökontrollutredningen kommer inte att behandla frågan om spridning av kemiska medel. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag beslutat att proposition skall avlåtas till riksdagen angående förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel över skogsmark och annan mark som inte är åkermark. Samtidigt bör frågan om spridning av kemiska medel — bekämpningsmedel och handelsgödselmedel — utredas.
Frågan om spridning från luften bör därvid särskilt tas upp. Särskilda sakkunniga bör tillkallas för att göra denna utredning.
Departementschefen framhöll att den principiella utgångspunkten för de sakkunnigas arbete bör vara att allmänheten så långt möjligt skall skyddas mot spridning av kemiska medel. En annan utgångspunkt bör vara att ingen ovetande skall behöva komma i kontakt med dessa medel eller beträda de områden inom vilka de spritts. De sakkunniga bör också bedöma de konsekvenser som ett förbud eller restriktioner i olika avseenden beträffande sådan spridning skulle få för i första hand jordbruket och skogsbruket. I de fall de sakkunniga finner att spridning kan tillåtas bör de bedöma under vilka betingelser detta kan ske. Under utredningsarbetet bör också arbetarskyddsaspekterna beaktas.
Utredningsarbetet skall enligt direktiven bedrivas skyndsamt. Samråd bör ske med bl.a. arbetsmiljöutredningen och miljökontrollutredningen.
De sakkunniga har antagit namnet Utredningen om spridning av kemiska medel.
1.2. Arbetets uppläggning, m.m.
För att få olika frågor som har samband med utredningens uppdrag så allsidigt som möjligt belysta har utredningen anordnat ett antal s.k. hearings. Härvid har omkring 60 företrädare för berörda myndigheter och vetenskapliga institutioner, arbetsmarknadens vederbörande parter m.fl. redovisat inom ämnesområdet gällande bestämmelser och tillämpad praxis, vetenskapens rön, pågående och tillämpad forskning, m.m. Utredningen har på så sätt också fått kännedom om berörda arbetstagares önskemål rörande anordnandet av arbetarskyddet inom detta område. Utredningen har även företagit vissa studieresor för att få information och synpunkter från bl.a. företrädare för det praktiska jordbruket och skogsbruket rörande användningen av kemiska medel. Utredningen har även haft överläggningar med företrädare för tillverkare av sådana medel samt för företag som yrkesmässigt sysslar med spridning av medlen. Efter vederbörligt bemyndigande har utredningens ledamöter besökt Helsing- fors. Härvid har bl.a. erhållits redogörelse för en finsk undersökning av personal som sysslat med besprutning med fenoxisyror. I enlighet med direktiven har utredningen vidare haft kontakter med andra offentliga utredningar med betydelse för utredningens arbete.
I regel har föredragandena vid utredningens hearings sammanfattat lämnade uppgifter i skriftliga promemorior eller hänvisat till tryckta skrifter. Detta material har — jämte annat — legat till grund för kap. 2— 9 i detta betänkande. I dessa kapitel sammanfattas alla de fakta som ligger till grund för utredningens synpunkter och förslag, vilka redovisasi följande kapitel. I kap. 10 sker den närmare avgränsningen av uppdraget och i därefter följande kapitel redovisas utredningens ställningstaganden i olika frågor. Av utredningen utnyttjat källmaterial finns förtecknat i en särskild bilaga, vilken såsom nr 1 fogas till detta betänkande.
Från enskilda och organisationer har till utredningen överlämnats skrivelser som berör utredningsuppdraget.
Utredningen har med anledning av remiss avgett yttrande över miljökontrollutredningens (MKU) betänkande (SOU 1972: 31) Lag om hälso- och miljöfarliga varor.
De uppgifter om förbrukning av kemiska medel m.m. som lämnas i detta betänkande hänför sig, om inte annat anges, av utredningstekniska skäl till senast år 1972.
2 Kemiska medel i jordbruk och skogsbruk, en översikt
2.1. Allmänt
Som tidigare nämnts avser utredningens uppdrag frågan om spridning i jordbruk och skogsbruk av kemiska medel i form av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel (då utredningen i fortsättningen av detta be- tänkande talar om kemiska medel avses därmed, om inte annat anges, just handelsgödselmedel och bekämpningsmedel). Innan utredningen i följan- de kapitel lämnar en redogörelse för gällande lagstiftning på området, användningen av dessa medel i nämnda båda näringsgrenar m.m., skall utredningen för att underlätta förståelsen av den fortsatta framställ- ningen översiktligt redovisa vissa grundläggande uppgifter i ämnet.
2.2. Biologisk bakgrund till användningen av kemiska medel. m.m.
Jordmånen är den del av jordskorpan som är påverkad av de av klimat, vegetation och djurliv betingade processerna. Från jordmånen hämtar växterna näringsämnen. Dessa återförs vid växternas nedbrytning. En del växtnäringsämnen upplagras också temporärt i rotmassan. De växtnä- ringsämnen som upplagras i de ovanjordiska växtdelarna tillförs mark- ytan, när växterna dör och förmultnar. Från markytan förs de ned i jordmånsskiktet av nedsipprande vatten och upplagras för att på nytt upptas av växtrötterna. Växtnäringsämnena beskriver således ett krets- lopp som kvantitativt sett varierar efter ämne men i allmänhet är stort, jämfört med den mängd växtnäringsämnen som årligen lakas ut ur jordmånen. Den utlakade mängden kompenseras helt eller delvis genom tillförsel av växtnäringsämnen med nederbörden eller genom direkt tillförsel från atmosfären, dels genom vittring av markmineralen. Omsätt- ningen av organisk substans i marken är också avsevärd. För vissa växtslag, t.ex. ettåriga gräs, är rotmassan ungefär lika stor som de gröna ovanjordiska delarna.
Vid nedbrytningen av det organiska materialet kvarstår en del rester som bryts ned långsamt och som bildar den organiska substans i marken som kallas humus. Mull består av humus med stor inblandning av oorganiskt material. Humusen bestämmer i hög grad de fysikaliska och
kemiska egenskaperna i jorden, dvs. markens vattenhållande och närings- ämneshållande förmåga.
Människan och hennes samhällsbildningar är en del av kretsloppet i naturen. Jordbrukets och skogsbrukets växtodling utgör den uppbyggan- de fasen. Praktiskt taget all annan verksamhet ingår i den nedbrytande fasen och leder till mineralisering av organisk substans. Så länge människan var jägare och primitiv jordbrukare, var hennes andel av kretsloppet obetydlig. Människans andel av kretsloppet har med tiden tilltagit. I dag är omkring 10 % av jordens landyta åker- och betesmark. Även växtproduktionen utanför åkermarken är påverkad och utnyttjad.
Också det av människan styrda kretsloppet är utsatt för förluster som sker genom att producerad växtmassa bryts ned i samband med husdjursskötseln, av oss själva eller av markens mikrobflora. I stället för att direkt återutnyttjas i odlingsmarkens växtproduktion transporteras allt större del av jordbrukets produktion av organiska substanser till tätorterna, där nedbrytning sker och den mineraliserade växtnäringen går till vattensystemen eller atmosfären.
Odlingsmarkens kvävekretslopp åskådliggörs schematiskt i bild 2:l (enligt professor Sven L. Jansson).
Kretsloppets huvudfaser utgörs av produktion av växtmassa, nitratas—
Atmosfären
M i krober Djur
)-
Gröna växter
Vattensystemen
Bild 2:1 Odlingsmarkens kvävekretslopp
'Näringsämnen lakas ut ur marken; marken blir urlakad.
similation (l), konsumtion av växtmassa, produktion av djur och mikrober (2), mineralisering av döda organismer (3) och nitrifikation (4).
Intaget i kretsloppet utgörs av biologisk luftkvävefixering (5), humus- nedbrytning (6) och gödselindustri (7).
Uttaget ur kretsloppet består av denitrifikation (8), utlakning (9) och humusbildning (10).
Ett bibehållet produktivt jordbruk kräver balans mellan intaget och avgången växtnäring i kretsloppet. Alla äldre jordbrukssystem som för tillförsel av växtnäringsämnen litat till markens mullämnen och som förlorat växtnäring till vattensystem eller atmosfären har varit dömda att förr eller senare misslyckas. I större delen av Europa blev försörjnings- situationen under 1700-talet prekär. Ett betydligt andrum uppnåddes genom att den nordamerikanska kontinenten till följd av emigrationen
kom att utnyttjas i jordbruksproduktionen. Den amerikanska odlingsmar- kens mullämnen exploaterades snabbt. Detta ledde till markförstöring i stor skala.
Utvecklingen i det av människan styrda kretsloppet har dock kunnat vändas genom bl.a. användningen av olika handelsgödselmedel.
Råvarorna för framställning av handelsgödsel hämtas bl.a. från det biologiska kretsloppets egna avlagringar. Detta är framför allt fallet med fosfor och var det tidigare även i fråga om kvävemedlen. I dag hämtas kvävet oftast direkt ur den luft som omger oss. Kalimedlen kommer från saltfyndigheter i jordskorpan. Användningen av handelsgödsel innebär således att växtnäringsmängder, som i tidigare faser av det organiska livet på jorden gått ur det biologiska kretsloppet, nu återinförs i detta. Markens växtnäringsinnehåll och mullhalt kan därigenom återställas och byggas upp.
Användningen av gödselmedel betingas emellertid också av strävan att öka markens produktionsförmåga. Detta kommer till uttryck i både jordbruket och skogsbruket. Vad särskilt skogsbruket beträffar må framhållas att även om ett aktivt sådant kan orsaka en större utlakning av näringsämnen ur skogsmarken' än i naturskogen gödslingen av denna mark inte motiverats av något behov av att återställa näringsförhål- landena utan av en önskan att erhålla ett ökat utbyte av verksamheten, både volymmässigt och ekonomiskt.
Samtidigt som man genom användningen av handelsgödselmedel bidrar till att öka skördarna både inom jordbruk och skogsbruk, vidtas på olika sätt åtgärder för att hålla odlingarna fria från ogräs, växtsjukdomar och skadedjur. All odlingsverksamhet — vare sig den sker i jordbruket eller i skogsbruket — innebär nämligen ingrepp i de naturliga ekologiska systemen. Sådana ingrepp medför alltid risk för angrepp av sjukdomar och skadedjur eller för konkurrens i olika avseenden från andra växter än de odlade.
För att vidmakthålla odlingen måste sålunda åtgärder vidtas för att hindra angrepp och konkurrens. Åtgärderna i detta syfte är av olika slag och genom i första hand förebyggande sådana söker man hålla odlingarna friska. Först när åtgärder av odlingsteknisk och annan natur inte ger tillräckligt resultat, tillgrips kemiska bekämpningsmedel.
Kemisk bekämpning används i jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket främst mot ogräs, insekter och svampar. Kemisk bekämpning av buskar och ogräs förekommer också eller har förekommit längs vägar och järnvägar, i kraftledningsgator, parker m.fl. platser. Kemisk bekämp- ning utförs också i hemmen, lagerlokaler och liknande platser. Sådan verksamhet faller dock, som närmare utvecklas i kap. 10, utanför utredningens uppdrag.
2.3. Regleringen av användningen av kemiska medel och om orsaken därtill
Redan tidigt uppkom behov av en reglering av användningen av bekämpningsmedel. Bestämmelser härom fanns sålunda bl.a. i giftstadgan (1943z877), ohyrekungörelsen (1943 :878), växtskyddskungörelsen (1953:589) och biskyddskungörelsen (1953z718). Genom tillkomsten av bekämpningsmedelsförordningen (19621703) bröts bekämpningsmedlen ut från giftlagstiftningen och behandlades i särskild ordning.
För handelsgödselmedlen har det tidigare inte funnits någon lagstift- ning som direkt avsett denna. Ingripanden mot olämplig användning i särskilda fall av sådana medel har dock kunnat ske — och kan alltjämt ske — med stöd av annan lagstiftning, t.ex. hälsovårdsstadgan (1958:663). Genom tillkomsten av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor gäller dock en ramförfattning som avser ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Lagen kan i princip tillämpas på både bekämpningsmedel och handelsgödselmedel. Kungörelsen (1973z334) om hälso- och miljöfarliga varor innehåller bestämmelser om bekämpningsmedel och ersätter bekämpningsmedels- förordningen. Några bestämmelser som direkt tar sikte på handelsgödsel- medel har inte utfärdats men vissa i kungörelsen upptagna allmänna bestämmelser avser även dylika medel och möjliggör bl.a. för produkt- kontrollnämnden att utfärda vissa närmare bestämmelser i ämnet.
Behovet av en särskild lag om hälso- och miljöfarliga varor redovisades utförligt av MKU, som i ett särskilt betänkande (SOU 1972z3l ) lade fram förslag i ämnet. Till detta betänkande hänvisas. Här skall endast sammanfattningsvis återges vissa synpunkter som är ägnade att belysa de problem som kan följa med användningen av kemiska medel och som sålunda måste beaktas vid utformning av regler om spridning. MKU anförde bl.a. följande.
Bland kemiska ämnen som människan tagit i sin tjänst finns en del substanser som på grund av sina egenskaper — stor fettlöslighet i förhållande, till låg vattenlöslighet förenad med i övrigt stor kemisk stabilitet — kommit att bli ett av våra dagars speciella problem inom miljövärden. Exempel härpå är PCB. Dessa ämnens kemiska stabilitet gör dem svårnedbrytbara i ultraviolett ljus och svårhanterliga även för de mikrobiella enzymsystemen. På grund av sin fettlöslighet och låga vattenlöslighet attraheras de till fettrika vävnader. Genom dessa egen-
skaper anrikas de hundra- eller tusenfaldigt eller mer i näringskedjorna. Särskilt utsatta blir därvid de organismer som befinner sig i slutet av en näringskedja. En avsevärd del av giftproblematiken förorsakas av sådana produkter med stor spridning som innehåller beständiga och anrikade komponenter. Många av de föroreningar som i dag utgör miljöproblem har släppts ut i små mängder men under lång tid. De har efter hand kommit att byggas upp till avsevärda depåer. Nedbrytningsförloppen för många av de organiska ämnen som nu förekommer i handeln är dåligt kända. Dotterprodukter med gifteffekt. kan tänkas förekomma. Det är enligt MKU också sannolikt att vissa tungmetaller som sprids i naturen kan bilda giftiga organiska föreningar på samma sätt som kvicksilver.
MKU framhöll vidare att en produkt med skadliga effekter för människan och hennes miljö ofta har ett helt spektrum ifråga om sin verkan. Produkten kan påverka de människor som tillverkar den eller på annat sätt kommer i direkt kontakt med den. Den kan också sekundärt, om den är beständig, komma att nå människan t.ex. via inandningsluft, dricksvatten eller födoämnen. I några fall får den verkan endast sekundärt och då genom att den koncentrerats upp till farliga nivåer i de ekologiska näringskedjorna. I andra fall är det direktverkan som avgör produktens farlighetsgrad. Samtidigt som produkter ger effekter på människans hälsa kan de ha en verkan på djurvärlden. Även växtlivet kan påverkas, även om det då ofta rör sig om helt andra verkningsmekanis- mer. Åtskilliga människor exponeras i större eller mindre grad för kemiska varor av olika slag i det dagliga arbetet och verksamheten på arbetsplatserna. I fråga om vissa av dessa varor löper den som hanterar dem en risk för akut förgiftning eller annan skada, om inte skyddsåtgär- der vidtas.
Särskilt allvarlig och samtidigt svårbedömd är enligt MKU frågan om riskerna för effekter genom kronisk exponering för gifter i mycket låga koncentrationer. Sådana skadeverkningar kan sammanhänga med anting- en att substansen i fråga upplagras i kroppen eller att substansen eller någon nedbrytningsprodukt från denna eljest under sin passage genom kroppen orsakar skador som inte går tillbaka eller repareras i cellerna. Den eventuella förekomsten av sådana genom påverkan av miljögifter inträffade förändringar är ytterst svår att fastställa och dessutom svår att skilja från sjukdoms— och besvärstillstånd som också förekommer naturligt. Genetiska verkningar på könscellerna, något som alltså inte manifesterar sig förrän hos avkomman, kan också ivissa fall vara av dold typ och blir eventuellt inte observerbara förrän efter åtskilliga generatio- ner. När det gäller ekologiska verkningar i naturen av gifter, är bilden ännu mera komplicerad, då de primära verkningarna på enskilda organismer eller grupper av organismer leder till rubbningar i de intrikata balanssystem som är resultatet av organismernas inbördes beroendeför- hållande. Även när det gäller människans omgivning är frågan om långsiktiga effekter av små mängder tillförda under lång tid mycket betydelsefull. Denna form av exposition torde i likhet med vad som gäller för människan själv vara betydligt vanligare än punktvisa större expositio- ner med akuta, lätt observerbara verkningar. Verkningar av detta slag på
balansen i ekologiska system är svåra att studera. En liten nackdel för en art kan medföra en fördel för konkurrerande arter som därigenom ökar i antal. Samma fenomen kan ha naturliga orsaker.
Mot bakgrunden av denna beskrivning av kemiska substansers hälso- och miljöfarlighet diskuterar MKU frågan om möjligheter till kunskap om dessa substansers effekter. Utredningen framhåller att en övervakning över alla de ämnen och produkter vilkas hantering medför risker för miljön bygger på möjligheten till kunskap om sådana effekter. Här möter många komplicerade problem och många områden berörs, bl.a. toxiko- logi, hygien, genetik, analytisk kemi och ekologi. Eftersom antalet kemiska produkter som tillförs marknaden varje år är mycket stort och testningsprogrammet är omfattande och tidsödande finner man att, om man skulle undersöka varje produkt fullständigt, en utomordentligt stor utredningsorganisation skulle erfordras. Ingen sådan undersökning skulle emellertid ge fullständig visshet om riskerna. Stora svårigheter uppkom- mer nämligen då man försöker omsätta laboratorieresultat till verkningar på människan i hennes miljö. Dessa svårigheter förstärks av att' vissa ämnen i kombination med varandra utövar en annorlunda eller större verkan än summan av verkningarna av de enskilda ämnena eller av ett ämne, s.k. synergistisk effekt resp. potentiering. Det kan exempelvis ske genom att avgiftningsmekanismen i levern påverkas, vilket kan leda till att nedbrytningen av giftiga substanser fördröjs, förhindras eller ändras. Man förfogar t.ex. ännu inte över någon allmängiltig genetisk testnings- metod som tillåter oss att dra slutsatser om ett visst ämnes genetiska verkningar på människan. De metoder som står till buds ger närmast möjligheter till jämförelser av de relativa genetiska effekterna av olika gifter under lika försöksbetingelser.
Sammanfattningsvis anför MKU att möjligheterna till kunskap om olika ämnens egenskaper och effekter i dag är begränsade. De biologiska sammanhangen ute i naturen är svåra att överblicka och de biokemiska processerna i människan är ännu ofullständigt kända. De vetenskapliga undersökningsmetoderna är också i vissa fall ofullgångna, vilket påverkar möjligheterna att bedöma om risk för skada föreligger när man utsätts för ett visst ämne, speciellt under lång tid.
I fråga om behovet av en utvidgad kontroll av kemiska produkter erinrar MKU om att omfattande och oförutsedda epidemiska förgift— ningar nyligen inträffat utomlands, att anrikning av tunga metaller och persistenta klorkolvåten konstaterats i vår miljö, att surhetsgraden i mark och vattendrag ändrats genom bl.a. användning av svavelhaltiga fossila bränslen och att sjöar växer igen på grund av ökad tillförsel av närsalter. Denna erfarenhet visar enligt utredningen nödvändigheten av stor vaksamhet. Utredningen fastslår att det gäller att så långt som möjligt förhindra att hälso— och miljöskador av betydelse uppkommer. Det kräver i sin tur ökade kunskaper och möjlighet för samhället att ingripa med stöd av lagstiftning.
2.4. Gödselmedel, arealer och spridningsmetoder
Gödsling av jordbruksjorden är en gammal företeelse. En av de tidigaste formerna för sådan gödsling var svedjebruket, där växtnäringsämnen i lättillgänglig form tillfördes genom askan. Gödsling med organiska gödselmedel har fått allt mindre betydelse, sedan de oorganiska handels- gödselmedlen infördes i början av 1900-talet. Organisk gödsling kan ske med hjälp av t. ex. stallgödsel eller genom odling av kväverika växter som t. ex. klöver.
Handelsgödselmedlen kan vara enkla eller sammansatta, dvs. innehålla ett eller flera av huvudnäringsämnena kväve (N), fosfor (P) och kalium (K). Både de enkla och de sammansatta gödselmedlena kan vidare innehålla mikronäringsämnen av olika slag, t.ex. bor, koppar, mangan och zink. I skogsbruket används praktiskt taget uteslutande enkla gödselme- del som innehåller kväve. I jordbruket dominerar också huvudnärings- ämnet kväve. Drygt hälften av de där använda medlen är enkla. Gödselmedlen förekommer i regel endast i fast form. På senare tid har dock flytande kvävegödselmedel börjat användas i jordbruket.
Totalförbrukningen och gödselgivans genomsnittliga storlek redovisas i bild 22. Av bilden framgår att förbrukningen i vårt land av handelsgöd- selmedel från 1939/40 till 1971/72 stigit från 80 000 ton till 414 000 ton, räknat irent N, P och K. Kväveförbrukningen, som under samma tid ökat från 30 000 ton till 233 000 ton, är i jordbruket mer än tolv gånger så hög som i skogsbruket. Något som inte framgår av bilden är att också vissa mängder fosfor- och kaliumgödselmedel förbrukas i skogsbruket vid gödsling av torvmarker och skogsplantskolor. Dessa mängder uppgick år 1972 till resp. 31 ton och 107 ton.
Gödselgivans storlek varierar med markens produktionsförmåga och är i regel större på goda än på dåliga marker. Ytterst bestäms dock givans storlek av ekonomiska faktorer. I jordbruket uppgick 1971/72 medel- givan kväve till 76 kg/ha, medan motsvarande tal för skogsbruket var 148. Det är emellertid att märka att gödslingen inom jordbruket varje år omfattar så gott som all odlad mark. Denna areal utgör upp mot 3 milj. ha. Inom skogsbruket beräknas gödsling ske högst 3 år 4 gånger inom en omloppstid av 80—100 år. Skogsmarksgödslingen har först under de senaste sju åren fått en omfattning av betydelse. Under dessa år har i genomsnitt ca 100 000 ha per år gödslats. Totalt är alltså omkring 700 000 ha hittills gödslade, vilket motsvarar 3 % av skogsmarksarealen.
Spridningen av handelsgödselmedel kan ske antingen med hjälp av markbundna aggregat eller från luften. I jordbruket dominerar spridning från markbundna aggregat. Intresset för flygspridning har emellertid ökat de senaste åren. Sådan spridning är aktuell under perioder med dålig markbärighet. I skogsbruket dominerar flygspridningen.
1 000 tc>_r1_
1 939/ 40 1 949/ 50 kg/ha 7 7 7 1 2 9 1 0
D jordbruk och trädgårdsnäring
% skogsbruk
25
1959/60 1962 13 20 60 N P K
216
1971/72 1972 76 24 40 148
kväve fosfor kalium
Bild 22 Sveriges förbrukning av handelsgödselmedel
(] OOO-tal ton)
2.5. Bekämpningsmedel, arealer och spridningsmetoder
Länge utgjordes bekämpningsmedlen av ett begränsat antal tämligen enkla kemiska föreningar såsom arsenikföreningar, kvicksilversalter och svavel. Efter andra världskrigets slut har utvecklingen på området skett mycket snabbt. Exempel på typer av föreningar som gett upphov till en rik flora av nya bekämpningsmedel är klorerade kolväten, fenoxiättiksy- ror och organiska fosforföreningar.
Antalet i Sverige använda typer av bekämpningsmedel uppgår f.n. till ca 175, fördelade på omkring 800 olika preparat. De i jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket använda medlen — ca 350, represen- terande omkring 125 olika verksamma substanser — hänförs till följande grupper allt efter användningsområdet, nämligen herbicider för växtbe- kämpning, framför allt ogräs, insekticider för insektsbekämpning, fungi- cider för svampbekämpning och rodenu'cider för rått- och sorkbekämp- ning.
Förbrukningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket och träd- gårdsnäringen har ökat starkt sedan slutet av andra världskriget. År 1938 förbrukades ca 300 ton handelspreparat. År 1972 var förbrukningen ca 4 525 ton, räknat i aktiv substans.
Förbrukningen av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket har varit avsevärt lägre, även om man bortser från åren efter år 1970 då herbicidanvändningen varit till största delen förbjuden. Förbrukningen uppgick år 1972 till 64 ton aktiv substans, vilket motsvarar omkring 108 ton handelspreparat. Närmare uppgifter i nu angivna hänseenden framgår av bild 23. Den i jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket med bekämpningsmedel årligen behandlade arealen är svår att exakt ange. Detta beror bl.a. på det stora antalet brukare i de båda förstnämnda näringarna. För skogsbrukets del kan vidare vissa åtgärder, t.ex. virkesbe- sprutning, inte anknytas till arealer.
Den i jordbruket årligen behandlade arealen torde utgöra närmare 50 % av den totalt odlade arealen, som är i runt tal 3 milj. ha. Behandling av olika slag förekommer i stor utsträckning på samma arealer. Inom skogsbruket berördes år 1970 sammanlagt ca 175 000 ha av bekämp- ningsåtgärder men då är att märka att närmare hälften av denna areal är sådan som planterats med i förväg DDT-behandlade plantor.
Herbicidbehandlingen i skogsbruket omfattade i slutet av 1960-talet ca 100 000 ha eller 30 % av den årliga slutavverkade arealen, motsvarande 0,4 % av den produktiva skogsmarksarealen. Varje område behandlas i regel högst en gång under beståndets omloppstid om 80—100 år. Plantering med insekticidbehandlade plantor kan år 1972 beräknas ha skett på ca 70% av den skogsodlade arealen eller ca 0,4 % av den produktiva skogsmarksarealen. Det kan noteras att endast plantorna på denna areal behandlas.
Behandlingen med bekämpningsmedel kan ske genom sprutning, doppning eller genom att bekämpningsmedel i pulverform strös ut. Sprutning sker med flygburna eller traktorburna aggregat eller med aggregat som bärs av sprutpersonalen. Spridning av herbicider i jordbru-
ket sker vanligen från traktorburna eller traktordragna aggregat. I skogsbruket utfördes denna spridning år 1970 till 60 % med flyg. År 1972 utgjorde flygspridningen av insekticider och fungicider i jordbruket 10 resp. 4 % av den totala behandlade arealen. I skogsbruket sprids dessa medel mer eller mindre manuellt.
1 000 ton aktiv substans
.1 8 . 20 7///////////. //Å wax/um '01 1964 19721970 1964 197219701964 1972 1970 Herbicider Insekticider Fungicider
D jordbruk och trädgårdsnäring Bild 2.3 Förbrukning av kemiska , bekämpningsmedel % ska ska (1 OOO-tal ton, 9 % aktiv substans)
3. Gällande författningar angående kontroll över kemiska medel, m.m.
3.1. Inledning
Utredningens uppdrag avser frågan om spridning av kemiska medel. Dessa har i direktiven definierats som bekämpningsmedel och handelsgödsel- medel. Hanteringen av dylika medel, dvs. enligt nedan nämnda lag tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse eller därmed jämförliga förfaranden, kan numera regleras av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor samt kungörelsen (1973z334) i samma ämne, vilka båda trätt i kraft den 1 juli 1973. Dessutom finns en rad andra författningar som från olika utgångspunkter behandlar frågor som har samband med dessa medel.
Lagen om hälso- och miljöfarliga varor avser såväl en kontroll över själva produkten som ett skydd för människan och miljön. Lagen är på så sätt en nyhet. Övrig aktuell lagstiftning tar i huvudsak sikte på antingen produkten eller företeelser, såsom t. ex. utsläpp av miljöfarliga ämnen.
Då utredningen i det följande lämnar en översiktlig redogörelse för gällande författningar inom det område som innefattas i utredningens uppdrag, delas den upp på så sätt att först redovisas bestämmelser av mer allmän karaktär och som inte enbart avser endera av de grupper medel som ingår i uppdraget. Därefter behandlas de bestämmelser som tar direkt sikte på handelsgödselmedel resp. bekämpningsmedel.
3.2. Allmänna bestämmelser
3.2.1. Lagen om hälsa— och miljö farliga varor
Som nyss nämnts har lagen om hälso- och miljöfarliga varor helt nyligen trätt i kraft. Den ersätter giftförordningen (19622702), bekämpnings- medelsförordningen (19621703) och PCB-lagen (1971:385), vilka för- fattningar reglerade hanteringen av vissa produktgrupper. Den nya lagen ”är en ramlag som innebär en skärpt produktkontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor elleri miljön. Lagen gäller även för vara som innehåller eller behandlats med ämne eller beredning som nyss nämnts, om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering kan
befaras medföra skada på människor eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälso— eller miljöskyddssynpunkt, får Kungl. Maj: t föreskriva att vad som i lagen sägs om hälso- och miljöfarlig vara skall gälla även i fråga om annan vara än sådan som förut nämnts. Lagen utgör den grundläggande författningen för reglering av hanteringen av handels- gödselmedel och bekämpningsmedel. Den är således av central betydelse för utredningens arbete.
Lagen innehåller bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor. Lagen upptar vidare bemyndigande för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor. Lagen innebär bemyn- digande för Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att föreskriva att visst slag av hälso- och miljöfarlig vara får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller att för hantering eller import skall gälla annat särskilt villkor. Totalförbud mot hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara av visst slag kan meddelas.
Lagen innehåller en allmän aktsamhetsklausul. Den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfang vara skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmätt i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Härvid skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara noggrant undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med uppgifter av betydelse från hälso- och miljövårdssyn- punkt.
För att klarlägga en varas hälso- och miljöfarlighet är den som yrkesmässigt hanterar eller importerar ämne, beredning eller annan vara — således varor av alla slag och inte enbart kemiska — skyldig att till myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer och i den ordning sådan myndighet föreskriver lämna uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som är nödvändiga för utredning om varans hälso- eller miljöfarlighet.
För att göra de centrala bedömningar som är aktuella i fråga om hälso- och miljöfarliga varor finns en självständigt beslutande nämnd, produkt- kontrollnämnden. Denna nämnd har övertagit giftnämndens arbetsupp- gifter. För beredning av frågor som produktkontrollnämnden handlägger har vid statens naturvårdsverk inrättats en särskild produktkontrollbyrå som i huvudsak organiserats genom att giftnämndens kansli överförts till naturvårdsverket. Det centrala ansvaret för tillsynen över efterlevnaden av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter har, med visst undantag, arbetar- skyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Under arbetarskyddsstyrelsen utövas den närmare tillsynen av yrkesinspektionen. I övrigt utövar, med i det följande nämnda undantag, länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet och hälsovårdsnämnden den omedelbara tillsynen inom kommunen. I fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg eller fartyg utövas tillsyn som här avses av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, dvs. luftfartsver- ket resp. sjöfartsverket.
För tillämpningen av lagen om hälso- och miljöfarliga varor har Såsom tidigare nämnts utfärdats en särskild tillämpningskungörelse, som bl. a. upptar bestämmelser om bekämpningsmedel. Utredningen behandlar dessa bestämmelseri det följande.
3.2.2. Miljöskyddslagen
Miljöskyddslagen (1969z387) innehåller bestämmelser till skydd mot olika slags miljöstöming i form av vatten- och luftförorening, buller m.m. Lagens tillämpningsområde är begränsat till användningen av fast egendom. Lagen är sålunda tillämplig på utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vidare ligger inom lagens tillämpningsområde — och detta är av särskilt intresse för utredningen — användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, om användningen ej utgör byggande i vatten. Naturvårdsverket har med stöd av lagen utfärdat vissa anvisningar för hantering av flytande handelsgödsel. Lagen är också tillämplig på användningen av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, dock endast om stömingen ej är helt tillfällig.
Kontrollen till skydd mot störningar från fast egendom är så utformad att lagen ger regler under vilka förutsättningar man får utöva miljöfarlig verksamhet. Dessutom uppställs vissa förbudsregler. De fall av åtgärd eller användning som omfattas av lagen kallas miljöfarlig verksamhet.
Helt generellt stadgas att den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall för verksamheten välja sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Man skall dessutom vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmätt i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Om miljöfarlig verksamhet kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger. Skulle olägenheten innebära att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt skulle uppkomma eller att liknande allmänt intresse skulle skadas avsevärt, får verksamheten över huvud inte utövas. Kungl. Maj:t kan dock lämna tillstånd om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.
Vidare äger Kungl. Maj:t bl.a. under i lagen angivna förutsättningar förbjuda all förorening av vattenområde genom avloppsvatten, fast ämne eller gas inom visst område.
I miljöskyddslagen har införts ett system med offentligrättsliga regler, som bl.a. innehåller obligatorisk förprövning och fortlöpande offentlig tillsyn. Tillsynsmyndighetema enligt miljöskyddslagen har befogenheter att "ingripa i olika former. Enskild sakägare kan föra talan vid domstol, inte bara oln ersättning utan också om förbud och skyddsåtgärder. I
systemet ingår att den som driver eller ämnar driva verksamhet som kan störa omgivningen skall ha rätt att trygga sin ställning genom att offentlig myndighet, koncessionsnämnden för miljöskydd, efter ansökan av företagaren prövar under vilka villkor verksamheten får bedrivas. När väsentliga allmänna intressen är berörda, skall tillståndsärendet under- ställas Kungl. Maj:t. Naturvårdsverket har emellertid getts befogenhet att meddela dispens från att söka tillstånd. Denna befogenhet har i vissa fall delegerats till länsstyrelsen.
Tillsyn till skydd mot miljöfarlig verksamhet som kan medföra fara för allmänna intressen utövas av statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. Naturvårdsverket har den centrala tillsynen och skall samordna länsstyrel- sernas tillsynsverksamhet och vid behov lämna bistånd i denna verksam- het. En väsentlig uppgift för verket är att utarbeta råd och anvisningar till ledning för länsstyrelsernas verksamhet. Den löpande tillsynen ankommer i princip på länsstyrelsen.
Såsom framgår av det följande har även hälsovårdsnämnd enligt hälsovårdsstadgan en övervakande och kontrollerande uppgift ifråga om vattenförorening, luftförorening, buller och andra sådana störningar inom kommunen. Hälsovårdsnämnd har alltså en löpande tillsyn på miljövårds- området och har möjlighet att i särskilda fall meddela förbud och förelägganden för att undvika sanitär olägenhet. Skulle kollision föreligga mellan hälsovårdsnämnds beslut och beslut av koncessionsnämnden, gäller att villkor som koncessionsnämnden fastställer inte kan rubbas genom föreläggande av hälsovårdsnämnden. Däremot har ett dispensbe— slut av naturvårdsverket inte någon rättsligt bindande verkan. Hälsovårds- nämnd kan alltså ingripa med tvångsföreläggande oavsett om det finns dispensbeslut. Det bör emellertid framhållas att i dispensärenden natur- vårdsverket samråder med hälsovårdsnämnderna.
3.2.3. Naturvårdslagen
Naturvårdslagen (1964z822) innehåller bestämmelser till skydd för miljön. Bestämmelserna om naturreservat innefattar bl.a. bemyndigande för länsstyrelsen att förbjuda användning av bekämpningsmedel inom sådant område.
3.2.4. Hälsovårdsstadgan
Hälsovårdsstadgan (1958:663) upptar bestämmelser som medger ett visst skydd mot sanitär olägenhet genom hanteringen av olika produkter. Hälsovårdsstadgan innefattar dels materiella bestämmelser om olika slag av byggnader, lokaler, inrättningar och åtgärder, bl.a. om vattenförsörj- ning, avloppsväsende, renhållning m.m., dels bestämmelser av mera allmän karaktär som bl.a. möjliggör för hälsovårdsnämnd att meddela de föreskrifter som utöver stadgan och lokal hälsovårdsordning finns erforderliga till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjandet av plats och lokal, till vilka allmänheten äger tillträde. Sådan föreskrift må dock ej avse
förhållande som reglerats genom annan allmän författning än hälsovårds- stadgan. Vid meddelande av föreskrift skall tillses att därigenom inte läggs onödigt tvång på allmänheten eller eljest görs obefogad inskränk- ning i den enskildes frihet.
Begreppet sanitär olägenhet som förekommer i hälsovårdsstadgan och som har en stor betydelse vid tillämpningen av denna är inte entydigt. 1 det betänkande som låg till grund för lagstiftningen (SOU 1953231) angavs att sanitär olägenhet omfattar alla yttre faktorer av någon betydenhet som inte är av blott tillfäng natur och som kan inverka menligt i fysiskt eller psykiskt hänseende på en normal människas hälsotillstånd, dock ej faktorer som har karaktären av olyckshändelse e. d. Bagateller kan inte åberopas som sanitär olägenhet; en viss tolerans måste alltså visas. Föredragande departementschefen anslöt sig i proposi- tionen (1958: B46) med förslag till hälsovårdsstadga till detta uttalande och framhöll bl. a. att en så allmänt avfattad norm som sanitär olägenhet möjliggjorde att man inom hälsovårdsverksamheten kunde ta hänsyn till bl. a. lokala särförhållanden, ekonomiska realiteter och den fortgående utvecklingen inom olika områden av samhällslivet. Begreppet är alltså inte statiskt utan kan anpassas till samhällsutvecklingens krav.
[ 6 kap. finns bestämmelser om vattenförsörjning och vattenundersök- ning m. m. Brunn vars vatten används tillldryck, matlagning eller annan beredning av livsmedel eller till rengöring av kärl eller redskap, som begagnas vid beredning eller förvaring av livsmedel, skall vara belägen på betryggande avstånd från anläggning, vilken kan menligt påverka vattnet. Anläggning för uppfordring, rening, förvaring eller överföring av vatten för ändamål som nyss nämnts skall vara så anordnad och utförd samt skall så underhållas och skötas, att vattnet inte röner menlig påverkan av betydelse för dess användning. Vatten ibrunn eller källa eller i anläggning som förut nämnts eller vid allmänt vattenhämtningsställe i vattendrag, sjö eller annat vattenområde får inte förorenas.
Vatten som inom hälsovårdstätort genom allmän anläggning för vattenförsörjning tillhandahålls för ändamål som ovan nämnts skall underkastas fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning. Länssty- relsen kan förordna om sådan undersökning även i andra fall. Det ankommer på ägare av anläggning och ledning vars vatten skall undersökas att vidta erforderliga åtgärder för undersökningens utförande. Fysikalisk-kemisk undersökning skall verkställas minst en gång varje år, men kan också ske oftare. Socialstyrelsen kan dock medge förlängning av tiden mellan undersökningarna till tre år.
Genom fysikalisk-kemisk undersökning erhålls som regel uppgifter rörande vattnets praktiska användbarhet för hushålls- och industriända- mål samt upplysningar om orsakerna till ett vattens eventuella skönhets— fel (utseende, lukt, smak). Genom undersökningen kan även indikationer erhållas på inverkan från hygieniskt betänkliga föroreningskällor.
Dåvarande medicinalstyrelsen gav år 1967 ut' råd och anvisningar rörande fysikalisk-kemiska vattenundersökningar (nr 122). I dessa har bl. a. angetts gränsvärden för acceptabla halter av kväveföreningar i dricksvatten.
Utredningen återkommer till dessa bestämmelser i det följande vid närmare behandling av frågan om kväveföreningar i dricksvattnet.
I anslutning till denna redogörelse för hälsovårdsstadgans bestämmelser om dricksvattnets kvalitet må erinras om att de ytterligare föreskrifter avseende allmänna hälsovården som för kommun eller del därav finns erforderliga utöver stadgan meddelas i lokal hälsovårdsordning. Till ledning för utarbetande av sådan hälsovårdsordning fastställer Konungen en normalhälsovårdsordning. I den nu gällande (197lz76l) finns en bestämmelse av följande lydelse:
Utan tillstånd från hälsovårdsnämnden får inom . . . fast gödsel från svin, fäderfä eller mink samt flytgödsel användas vid gödsling endast i ringa omfattning.
Någon bestämmelse om handelsgödsel finns inte upptagen i normal- hälsovårdsordningen. Hälsovårdsnåmnd kan emellertid för särskilda fall meddela de föreskrifter som utöver stadgan och lokal hälsovårdsordning finns erforderliga till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägen- het vid bl. a. viss verksamhet. Med stöd av denna bestämmelse torde en hälsovårdsnämnd för särskilt fall kunna meddela föreskrift beträffande an- vändningen av handelsgödsel.
Övervakningen av efterlevnaden av hälsovårdsstadgan och övriga hälsovårdsföreskrifter ankommer på hälsovårdsnämnden i kommunen. Huvudregeln i fråga om nämndens befogenheter är att nämnden äger att antingen omedelbart eller efter råd eller uppmaningar och skäligt anstånd meddela erforderliga förelägganden och förbud. Av särskilt intresse i förevarande sammanhang är att hälsovårdsnämndens beslut kan avse förbud tills vidare mot verksamhet vid anläggning för industri, hantverk eller annan näring men att sådant beslut kan meddelas endast om av nämnden anbefalld åtgärd till undanröjande av svår sanitär olägenhet inte har vidtagits inom förelagd tid.
På det regionala planet övervakas hälsovården av länsstyrelsen. Denna har att bl. a. tillse att tjänliga åtgärder vidtas till undanröjande av missförhållanden i hälsovårdshänseende när sådana kommer till dess kännedom. Högsta tillsynen över allmänna hälsovården i riket tillkommer socialstyrelsen och statens livsmedelsverk.
3.2.5. Vattenlagen
I anslutning till redogörelsen för bestämmelserna i hälsovårdsstadgan m.m. om dricksvattnets kvalitet må erinras om att vattenlagen (VL) upptar bestämmelser till skydd för grundvatten. Vill någon utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag eller vidta annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan på grundvattentillgång, vilken tillgodogörs eller kan antas komma att framdeles tillgodogöras, är han skyldig att till skydd för grundvattnet vidta de anordningar och tåla den begränsning av verksamheten ävensom i övrigt iaktta de försiktighets- mått, som skäligen föranleds av omständigheterna. Länsstyrelsen äger för att bereda skydd för grundvattentillgång som tillgodogörs eller kan antas
komma att framdeles tillgodogöras för vattenförsörjningen inom tätbe- byggelse, fastställa erforderligt skyddsområde för grundvattentillgången samt med giltighet inom detta område meddela allmänna föreskrifter rörande vad som enligt vad nyss nämnts skall iakttas.
3.2.6. Livsmedelslagstiftning
Bekämpningsmedel hör till den grupp ämnen som livsmedelslagen (1971:511) kallar främmande ämnen. Med främmande ämne förstås annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller be- skaffenhet i övrigt.
Grundregeln för livsmedels beskaffenhet är enligt livsmedelslagen att livsmedel som saluhålls inte får ha sådan sammansättning eller beskaffen- het i övrigt att det kan antas vara skadligt att förtära, smittoförande eller eljest otjänligt till människoföda. Livsmedel som inte fyller dessa fordringar får inte saluhållas.
Livsmedelslagen bemyndigar Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att förbjuda eller föreskriva villkor för hantering av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari sådant ämne överstiger viss halt. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer kan förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket av visst slag av livsmedel.
Statens livsmedelsverk har i livsmedelskungörelsen (1971:807) fått sådana bemyndiganden som nyss nämnts att meddela föreskrifter om hantering m.m. av livsmedel. Med stöd härav har livsmedelsverket i en särskild kungörelse föreskrivit, att de främmande ämnen som finns förtecknade i kungörelsen inte får förekomma i eller på det angivna livsmedlet i annan utsträckning än som anges i förteckningen.
För att kunna komma tillrätta med förekomsten av kvicksilver och vissa andra ämnen i fisk vilka nått livsmedelsråvaran via en föregående spridning i miljön har livsmedelsverket vidare i en särskild kungörelse om livsmedel som på grund av otjänlighet inte får saluhållas angett vissa vattenområden där fisken ”svartlistats” på grund av för hög halt av främmande ämnen. Listan upptar tre förteckningar, varav den första avser kvicksilver, den andra dieldrin och den tredje DDT. I fråga om kvicksilver anses halt upp till 0,2 mg/kg som normal. Halt över 1 mg/kg medför att fisken anses otjänlig till människoföda. Vid halter mellan 0,2 och 1,0 mg/kg tillämpas en kostrekommendation. Sådan fisk bör sålunda förtäras högst en gång i veckan.
Antalet bekämpningsmedel som finns upptaget i verkets kungörelse om främmande ämnen är ringa. Detta betyder emellertid inte att sådana ämnen som inte är namngivna i kungörelsen får förekomma i livsmedel som rester, vare sig från direkt bekämpning eller via miljön, i oacceptabla mängder. Livsmedelsverket har nämligen alltid möjlighet att påtala och ingripa om det är påkallat från hälsosynpunkt. Åtskilliga analyser utförs såväl på ämnen som finns omnämnda i kungörelsen som på andra. Beträffande de sistnämnda sker bedömningen i första hand mot bakgrund
av de av FAO/WHO meddelade rekommendationerna. I några fall (t. ex. i fråga om DDT och lindan) är den svenska tillämpningen mer restriktiv än vad FAO/WHO rekommenderar.
Målsättningen är, enligt vad utredningen inhämtat, att få en nationell förteckning över samtliga förekommande bekämpningsmedel som ger rester eller metaboliter i livsmedel, och detta ej enbart för vegetabilier utan även för livsmedel av animaliskt ursprung.
Utöver livsmedelslagen och dess följdförfattningar finns inom livs- medelsverkets verksamhetsområde vissa specialbestämmelser som reglerar införsel av vissa livsmedel, nämligen förordningen (1921 : 581) angående kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett samt kungörelsen (1955: 435) om införsel av vissa ägg- och mjölkprodukter.
Livsmedel som omfattas av nyssnämnda författningar får i princip införas i landet endast efter särskilt tillstånd av livsmedelsverket och efter undersökning i samband med införseln. Vidare fordras som regel att intyg eller andra dokument uppvisas för importbesiktningsveterinären på införselorten. Intyget skall bl. a. utvisa att varan är tjänlig till människo- föda. Importkontrollen omfattar dessutom stickprovsmässig laboratorie- undersökning.
Någon reglering av införsel till landet av exempelvis fiskvaror och vegetabilier liknande den ovan redovisade finns däremot ej f.n. Dessa varor kan således importeras fritt till landet men omfattas givetvis här av samma kontroll som gäller för de inhemska livsmedlen. Samma krav på de importerade varorna ställs sålunda upp som på de inhemska livsmedlen vad gäller bl. a. varornas hygieniska beskaffenhet, t. ex. att varorna är fria från eller har tolerabel halt av främmande ämnen etc.
Den nya livsmedelslagstiftningen har emellertid enligt livsmedelsver— kets uppfattning accentuerat behovet av en effektivare och mer systema- tiserad införselkontroll beträffande även andra livsmedelsslag än kött- varor och de ägg- och mjölkprodukter som redan är underkastade sådan kontroll. Verket anser att den erforderliga kontinuerliga kontrollen i samband med införsel bör regleras i särskild författning. Införselkontrol- len anses fordra tvingande föreskriftersom ej endast berör importören och hälsovårdsnämnderna utan även tullverket och polismyndighet. Vidare måste bestämmelserna liksom f.n. reglera omhändertagandet av varor som inte får införas och även bestämma fördelning av kostnaderna för införselkontrollen. Livsmedelsverket har därför, enligt vad utredningen inhämtat, i framställning till Kungl. Maj:t föreslagit en utökad införselkontroll av livsmedel. En sådan utvidgning avses omfatta de nyssnämnda varuslagen. I fråga om frukt och grönsaker t. ex. torde det i det stora flertalet fall kunna förutsättas att livsmedelsverket kommer att utfärda ett generellt tillstånd innebärande att dessa varor utan särskild ansökan villkorligt får importeras (eventuellt från vissa bestämda länder). Härvid kan som villkor ställas upp t. ex. krav på intyg och skyldighet att bekosta stickprovsundersökning främst beträffande bekämpningsmedelsrester och liknande.
3.2.7. Arbetarskyddsbestämmelser
Såsom framgår av den föregående redogörelsen reglerar lagen om hälso- och miljöfarliga varor hanteringen av vissa varor. Bestämmelserna tar även sikte på dem som i sitt arbete har att hantera dylika varor och är avsedda att utgöra grund för erforderliga skyddsföreskrifter i sådant hänseende. Därutöver finns sedan länge olika författningar som enbart avser arbetarskyddet. Bland dessa kan nämnas arbetarskyddslagen (1949: 1), arbetarskyddskungörelsen (1949 : 208), minderårigkungörelsen (1966:521) och kungörelsen (1949z211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar. Dessa författ- ningar tar emellertid inte i någon högre grad direkt sikte på de problem som är förbundna med spridningen av kemiska medel, då dessa vid tillkomsten av författningarna ej ägde samma aktualitet som nu är fallet. Erinras må emellertid, såsom närmare kommer att framgå av det följande, att arbetarskyddslagstiftningen f.n. övervägs av en särskild utredning.
Arbetarskyddslagen är i princip tillämplig på varje verksamhet vari arbetstagare används till arbete för arbetsgivares räkning. Lagen gäller dessutom på arbete som två eller flera personer för gemensam räkning utför under sådana förhållanden att om arbetstagare funnits anställd lagen skulle ha ägt tillämpning därå. Lagen gäller dessutom bl. a. för arbete som elever vid vissa undervisnings- eller utbildningsanstalter m. m. utför.
Lagen anger också vissa undantag för dess tillämpning. Bl. a. gäller detta för arbete som utförs av medlem av arbetsgivarens familj, såframt arbetet är förlagt till arbetsgivarens hem eller är att hänföra till jordbruk eller någon dess binäring, vilken inte bedrivs som självständigt företag eller till byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring som nyss nämnts.
Vad nu senast nämnts innebär alltså att arbetarskyddslagen i princip inte gäller inom s.k. familjejordbruk, dvs. en betydande del av de arbetsplatser där bekämpningsmedel och handelsgödselmedel används.
Arbetarskyddslagen upptar en allmän föreskrift om åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall. Arbetsgivare är sålunda pliktig att iaktta allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden under vilket arbetet bedrivs samt arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar för arbetet skäligen kan fordras för att förebygga att hos honom sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa till följd av arbetet eller drabbas av olycksfall. Arbetstagare är å sin sida pliktig att använda förefintliga skyddsanordningar, noga följa i lagen eller med stöd av denna meddelade föreskrifter samt i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och i vad på honom ankommer medverka till förekommande av ohälsa och olycksfall.
I arbetarskyddskungörelsen stadgas att arbetsgivare skall se till att hos honom sysselsatt arbetstagare erhåller kännedom om de särskilda risker för ohälsa och olycksfall som är förbundna med arbetet. Om så är nödvändigt, skall arbetsgivaren meddela de föreskrifter och förhållnings-
regler som arbetstagare skall iaktta för att undgå dessa risker. Om fara för ohälsa eller olycksfall kan anses uppkomma därigenom, får ledningen av visst arbete inte anförtros en med arbetet oerfaren person.
Lagen och kungörelsen upptar vidare bl. a. bestämmelser om arbetslo— kaler och biutrymmens beskaffenhet, om hygieniska anordningar och om omklädesrum.
Vid arbete där gift eller annan hälsofarlig vara kommer till användning eller där arbetsförhållandena eljest kan medföra förgiftnings— eller smittofara, skall betryggande skyddsåtgärder vara vidtagna. Gift eller annan hälsofarlig vara skall i den mån detta är möjligt ersättas med en inte hälsofarlig eller mindre hälsofarlig vara.
[ sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt luftutrymme och tillfreds- ställande luftväxling, tjänlig belysning rn. rn. Lämpliga anordningar skall såvitt möjligt vidtas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprids i en för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd. _
Där till vinnande av nödigt skydd mot ohälsa eller olycksfall annan åtgärd inte kan vidtas eller skäligen påfordras, skall personlig skyddsut- rustning av lämplig beskaffenhet tillhandahållas arbetstagaren. Denne är skyldig att använda utrustningen under arbetet samt väl värda den.
Personlig skyddsutrustning som är speciellt avsedd att förhindra ohälsa i arbetet skall, om inte annan överenskommelse träffas, bekostas av arbetsgivaren samt förvaras på arbetsstället. Sådan utrustning, såsom andnings— och ögonskydd, skyddskläder, skyddshandskar eller skyddssko- don skall i den mån arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver vara godkänd av styrelsen. Även om arbetet är av tillfällig natur, bör personlig skyddsut- rustning tillhandahållas. Den tid som arbetstagare används till arbete som medför särskild hälsofara skall då så är möjligt inskränkas genom att han sätts till annat ej hälsofarligt arbete viss tid varje arbetsdag eller vecka eller under längre perioder.
Utöver nu redovisade bestämmelser finns en som anger att Kungl. Maj:t kan föreskriva särskilda villkor för arbetstagarens användande till arbete som medför särskild fara för ohälsa eller olycksfall. Om arbete medför synnerlig fara för ohälsa eller arbete, kan Kungl. Maj: t förordna att arbetstagare inte får användas därtill. I fråga om arbete där bristande kunskap eller färdighet kan anses medföra fara för ohälsa eller olycksfall, skall också ses till att arbetstagare som saknar nödig erfarenhet inte används till dylikt arbete utan erforderlig undervisning och ledning.
Till arbete som ställer särskilda krav på arbetstagarens hälsotillstånd eller kroppsutveckling får inte användas arbetstagare som vid läkarunder- sökning konstaterats sakna eller eljest uppenbarligen inte äger fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet och därigenom kan utsätta sig själv eller andra för risk för ohälsa eller olycksfall.
Arbetarskyddslagen upptar också bestämmelser om vissa skyldigheter för tillverkare och försäljare m. fl. Dessa bestämmelser gäller oavsett om lagen i övrigt är tillämplig eller ej. Tillverkare eller försäljare av maskin, redskap eller annan teknisk anordning ävensom den vilken upplåter sådan anordning till begagnande skall se till att anordningen då den avlämnas för att tas i bruk inom riket eller här ställs ut till försäljning elleri
reklamsyfte, är försedd med nödiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall så ock tillhanda- hålla för anordningens montering, användning och skötsel erforderliga föreskrifter. När särskilda skäl härför föreligger, kan arbetarskyddsstyrel- sen föreskriva att anordningen också skall vara försedd med skylt eller annan märkning upptagande tillverkarens namn och annan uppgift som styrelsen finner erforderlig. Under samma förutsättning kan arbetar- skyddsstyrelsen föreskriva att anordningen skall vara godkänd av styrel- sen, innan den avlämnas för att tas ibruk inom riket eller här ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte.
I arbetarskyddslagen föreskrivs vidare att arbetsgivare på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen är skyldig att föranstalta om undersökning av ämne eller material som han använder eller framställer i sin verksamhet eller tillhandahålla prov för sådan undersök- ning.
Den som tillverkar, försäljer eller upplåter maskin, redskap eller teknisk anordning är också skyldig att på anmodan av arbetarskyddssty- relsen eller yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av sådan anordning eller tillhandahålla erforderliga prov för sådan undersökning.
Om så är påkallat, skall på arbetsställe finnas anslagna föreskrifter om vad arbetstagare särskilt skall iaktta för att förekomma ohälsa och olycksfall i arbete. På plats där synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall föreligger, skall varning för denna fara meddelas genom iögonfallande anslag, skylt eller påmålning på maskin, apparat e. d.
Tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen och' med stöd av denna meddelade föreskrifter utövas av arbetarskyddsstyrelsen samt under dess överinseende och ledning av yrkesinspektionen. Denna biträds av kommunala tillsynsmän.
Arbetarskyddsstyrelsen har under år 1972 utfärdat ett meddelande angående arbete med bekämpningsmedel (72: 17). Inledningsvis nämns att anvisningar för arbete med bekämpningsmedel inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel är under utarbetande inom arbetar- skyddsstyrelsen. Under år 1972 bedrevs samtidigt ett speciellt undersök- ningsarbete på området. Syftet härmed var bl. a. att få en uppfattning om i vilken grad arbetstagaren under arbete utsätts för bekämpningsmedel. Det har ansetts önskvärt att få in erfarenheterna av detta arbete innan anvisningsarbetet slutförts. Meddelandet, som också redogör för riskerna med bekämpningsmedel, redovisas här i anslutning till de allmänna arbetarskyddsbestämmelsema.
Allmänt
1. Arbete med bekämpningsmedel skall planeras, ledas, övervakas och bedrivas på sådant sätt att den fara för ohälsa och olycksfall som är förbunden med arbetet i möjligaste mån begränsas. Genom lämplig arbetsmetod och utrustning eftersträvas att risken för inandning av bekämpningsmedel och direkt kontakt med medlen genom t. ex. stänk i ögon eller på hud blir så liten som möjligt. I den mån så kan ske, skall farligt medel ersättas med mindre farligt medel.
Sprututrustning
2. Sprututrustning skall ha betryggande säkerhet mot söndersprängning och läckage. Den skall om möjligt utföras och placeras så, att eventuellt utläckande bekämpningsmedel (eller sprutdimma) ej träffar arbetstagare. 3. För påfyllning e. d. av koncentrerat bekämpningsmedel bör finnas anordning som hindrar, att arbetstagare utsätts för koncentrerat preparat.
Personlig skyddsutrustning
4. Där skydd mot ohälsa eller olycksfall inte kan erhållas genom annan åtgärd, skall personlig skyddsutrustning av lämpligt utförande tillhanda- hållas arbetstagaren. Skyddsutrustningen kan omfatta ansiktsskydd (skyddsskärm), andningsskydd, ögonskydd, skyddshandskar och i speciel- la fall skyddskläder. 5. Arbetsgivare skall, innan personlig skyddsutrustning lämnas ut, kontrollera att utrustningen är i gott skick. Han skall bl. a. se till att filter till andningsskydd är av lämplig typ. 6. Personlig skyddsutrustning skall efter användning rengöras samt förvaras torrt. Utrustningen skall förvaras så att den ej förorenas av bekämpningsmedel. 7. Skyddsutrustning skall tillhandahållas och användas i den omfattning som anges i påskrift på förpackningen av medlet. Därutöver skall skyddsutrustning alltid tillhandahållas och användas vid ofta upprepat eller långvarigt arbete, om a) kontakt med koncentrerat preparat kan uppstå eller b) arbetsförhållandena är sådana att sprutdimma e. d. kan inandas eller träffa ögonen. 8. Vid arbete, där särskild risk finns att arbetstagares kläder och hud blir förorenade av bekämpningsmedel, skall skyddskläder (skyddsplagg) tillhandahållas och användas. Sådan risk kan finnas vid arbete med ryggburen spruta. 9. Om på grund av särskilda förhållanden, t. ex. hög temperatur, ovan angiven erforderlig personlig skyddsutrustning ej kan användas, får arbetet ej utföras.
Arbete
10. Minderårig får ej sysselsättas i arbete med bekämpningsmedel annat i den utsträckning som medges med stöd av minderårigkungörelsen (SFS 1966: 521). 11. Arbetsgivare och arbetstagare skall noga läsa påskrift på förpackning till bekämpningsmedel. Medlet får användas endast för avsett ändamål och med iakttagande av de på förpackningen föreskrivna skyddsåtgärder— na. 12. Arbetsgivare skall lämna sådan instruktion om dosering vid tillred- ning av sprutvätska e. d. att inte mera koncentrerad sprutvätska e. d. än nödvändigt användes. 13. Arbetsgivare skall tillse, att innehållet i detta meddelande bringas till arbetstagares kännedom. Därutöver skall, då så erfordras, för arbetsstället eller arbetet speciella skyddsföreskrifter meddelas, vari hänsyn tas till lokala eller andra förhållanden. Skyddsföreskrifter skall ha meddelats arbetstagare, innan arbetet påbörjas. Arbetstagare som sysselsätts med arbete med bekämpningsmedel skall ha instruerats -väl för sådant arbete. 14. Arbetstagare skall iaktta tillbörlig försiktighet och i vad på honom ankommer vidta de åtgärder som är möjliga för att minska risken för
inandning och kontakt med bekämpningsmedel. Särskild försiktighet skall iakttas vid sprutning i växthus och fruktodlingar. 15. Arbetstagare är skyldig att under arbetet använda den personliga skyddsutrustning som ställts till förfogande samt vårda den väl. 16. Arbetstagare som är sysselsatt med arbete med bekämpningsmedel skall iaktta god personlig hygien. Varje arbetstagare skall ha tillgång till tvål och vatten i den utsträckning som krävs för att tvätta av stänk från bekämpningsmedel från huden. Vid arbete på fält e.d. bör tvål och minst 10 liter vatten per person medföras eller finnas tillgängliga. 17. Om bekämpningsmedel kommit på huden, t.ex. vid rengöring av spridarmunstycke, skall den tvättas av snarast möjligt. Tvättning skall alltid ske vid rast och före måltid. 18. Arbetskläder som blivit så förorenade med bekämpningsmedel, att arbetstagare därigenom utsätts för risk att skadas genom medlet, skall snarast möjligt bytas och rengöras eller kasseras. Skyddshandskar, som på insidan förorenats av bekämpningsmedel, skall behandlas på samma sätt. Har de gått sönder, skall de kasseras. 19. Sprutning på fält, i skog e.d. bör ej ske i stark vind. Sprutning skall om möjligt ske så, att vinden för sprutmolnet bort från arbetstagaren. 20. Om markör e.d. kan utsättas för bekämpningsmedel, skall han tillhandahållas och använda skyddsutrustning då så erfordras, t.ex. om vinden driver sprutmoln mot honom. 21. Läckande sprututrustning, t.ex. slangar, skall genast tas ur drift och repareras eller kasseras. Om stopp i spridare e.d. uppstår, skall sprutan stängas av och trycket avlastas, innan spridaren görs ren. Vid rengörings- arbetet skall skyddshandskar och ögonskydd användas. Man får inte blåsa eller suga i spridare med munnen. 22. Medhavd mat, dryck, tobak e.d. skall förvaras så att den inte förorenas av bekämpningsmedel. 23. I arbete med bekämpningsmedel bör inte sysselsättas arbetstagare, som visat sig vara allergisk mot bekämpningsmedlet och, i den mån så är möjligt, inte heller arbetstagare som har benägenhet att få eksem, astma eller allergisk snuva.
Första hjälpen
24. Vid misstanke om yrkesskada till följd av arbete med bekämpnings- medel skall kontakt tas med arbetsledaren eller arbetsgivaren. Läkare, helst läkare med yrkesmedicinsk inriktning, bör snarast uppsökas. Uppgift om använt preparat skall lämnas till läkaren. 25. Om illamående uppstår under sprutning e.d. skall arbetet genast avbrytas. Onormal törst, svettning, yrsel, synbesvär, huvudvärk e.d. bör uppmärksammas.
Anvisningarna innehåller slutligen uppgift om att vid förgiftningsfall eller misstanke därom råd och anvisningar kan erhållas från giftinforma- tionscentralen vid karolinska sjukhuset.
Den s.k. minderårigkungörelsen stadgar att till arbete som anges i en till kungörelsen fogad förteckning får användas arbetstagare under 18 år (minderårig) endast i den mån som följer av förteckningen.
Under punkt 7 i denna föreskrivs att minderårig inte får användas vid tillverkning av vara vid vilken föreskrifterna om tillverkning av gift i giftförordningen (numera tillämpningsbestämmelserna till lagen om hälso- och miljöfarliga varor) äger tillämpning. Ej heller får han använda
och hantera gift eller vara vilken enligt giftförordningen är att betrakta som gift eller bekämpningsmedel tillhörande klass ]. Beträffande bekämpningsmedel av sistnämnda typ kan yrkesinspektör dock lämna dispens från förbudet, om det inte är fråga om användning av minderårig i verksamhet som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller träd- gårdsskötsel. Yrkesinspektören skall dock ha godkänt arbetssättet samt ventilations- och utsugningsanordningarna.
Under punkt 8 i kungörelsen anges att minderårig inte får användas till arbete av annat slag än som anges i punkterna 1—7 vid vilket damm, rök, gas eller ånga med giftig, frätande eller på annat sätt skadlig inverkan uppkommer och sprids i farlig mängd. Förbudet gäller dock inte om yrkesinspektören godkänt arbetssättet och de skyddsåtgärder som vidta- gits samt medgett att minderårig används till arbetet.
] kungörelsen om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyg- gande av vissa yrkessjukdomar stadgas att om visst arbete medför särskild fara för uppkomst av bensen-, bly-, kadmium— eller kvicksilverförgiftning, dammlunga (pneumokonios) eller tryckfallssjuka hos arbetstagarna, arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen skall föreskriva att arbetstagare inte får användas därtill med mindre han vid läkarunder- sökning befunnits inte förete sjuklighet eller svaghet som kan anses göra honom särskilt mottaglig för den med arbetet förbundna hälsofaran. Sådan läkarundersökning skall företas inom viss skälig tid innan arbetstagare anställs. Sådan arbetstagare som här avses skall också undergå periodisk läkarbesiktning. Tiden mellan sådana läkarundersök— ningar fastställs av arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med socialstyrel- sen.
3.2.8. Bestämmelser om luftfart
En del av bekämpningsmedlen och handelsgödseln sprids från luften. Luftfart i syfte att från luften sprida frö, gödningsämnen eller bekämp- ningsmedel kallas jordbruksflyg. Sådan verksamhet regleras dels av lagen om hälso- och miljöfarliga varor — vilken såsom tidigare nämnts avser alla former av hantering —— dels av luftfartskungörelsen (19611558). Från förstnämnda bestämmelser bortses i detta sammanhang. När jordbruks- flyg bedrivs i förvärvssyfte är det en del av det s.k. bruksflyget. All luftfart i förvärvssyfte kräver enligt luftfartskungörelsen tillstånd, i princip av luftfartsstyrelsen. Även jordbruksflyg utan förvärvssyfte kräver tillstånd.
Luftfartens regler är ofta en avvägning mellan effektivitets- och olika säkerhetsintressen. När det gäller jordbruksflyg avser säkerhetsintressena dels flygsäkerheten, dvs. att flygningen utförs under sådana tekniska och flygoperativa förhållanden att flyghaverier kan undvikas, dels intresset av att personer i och utanför luftfartyget samt egendom och miljö inte skadas av preparat som hanteras.
I för medlemsstaterna bindande bestämmelser i Annex 2 i den s.k. Chicagokonventionen om internationell civil luftfart föreskrivs att föremål och ämnen får kastas ned eller spridas ut från luftfartyg under
flygning endast på villkor som föreskrivs av vederbörande myndighet. På grundval av nämnda annex och kungörelsen (1961 :563) om trafikregler för luftfarten har luftfartsverket utarbetet och Kungl. Maj:t fastställt Bestämmelser för Civil luftfart, Trafikregler för luftfart, BCL—T. I dessa föreskrivs att föremål eller ämnen får kastas ned eller spridas ut från luftfartyg endast på villkor som föreskrivs av luftfartsverket. Vidare föreskrivs att inte några föremål eller ämnen får kastas ned eller spridas ut på sådant sätt att det kan förorsaka skada, sjukdom eller sanitär olägenhet. Sistnämnda föreskrift återfinns även i luftfartskungörelsen, där det även föreskrivs att luftfartsverket, i förekommande fall efter samråd med socialstyrelsen, meddelar närmare föreskrifter bl.a. om hur föremål eller ämnen får kastas ned eller släppas ut från luftfartyg.
Nyss redovisade bestämmelser tar närmast sikte på skyddet för tredje man, dvs. personer eller egendom utanför luftfartyget vilka kan skadas av föremål som kastas ned eller sprids ut från flygplan. De bemyndigan- den som luftfartsverket enligt luftfartskungörelsen har att utfärda säkerhetsbestämmelser har tillkommit i flygsäkerhetens intresse. De bestämmelser verket utfärdat med stöd av dessa bemyndiganden har alltså inte primär karaktär av arbetarskyddsbestämmelser men innebär i praktiken ändock i stor utsträckning skydd för besättningen. Exempel på bestämmelser av detta slag utgör de luftvärdighetsnormer och flygopera- tiva bestämmelser som luftfartsverket utfärdar med stöd av bemyndigan- den i luftfartskungörelsen.
I anslutning till förut redovisade arbetarskyddsbestämmelser kan nämnas att chefen för luftfartsinspektionen tidigare haft ställning som specialinspektör inom yrkesinspektionen för tillsyn på arbete inom luftfartstjänsten och i denna egenskap utövat den tillsyn över efterlevna- den av arbetarskyddslagen m.m. som åligger yrkesinspektör. På förslag av arbetsmiljöutredningen (SOU l972z86) har denna s.k. specialinspektion för luftfarten i princip avskaffats (prop. l973:130, SOU l973:25, rskr l973:290). De speciella tillsynsuppgifter som chefen för luftfartsinspek- tionen haft och som till stor del varit av central karaktär har i stället tillagts tjänsteman som inom arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning handlägger arbetarskyddsfrågor inom trafikväsendet i övrigt.
Luftfartsverket har utfärdat Driftsbestämmelser, BCL—D 2.2 som upptar bestämmelser om bruksflyg. Enligt dessa skall företagare upprätta och vidmakthålla ett organ för ledning av flygverksamheten. Organet skall vara godkänt av luftfartsverket och stå under ledning av en av verket godkänd flygchef. Denne skall ansvara för att gällande bestämmelser efterlevs och att flygsäkerhetens intresse tillvaratas i företagets verksam- het. Luftfartsverket kan föreskriva att vederbörande innan sådant godkännande meddelas skall genomgå särskilt kunskapsprov för flygchef.
Företagare som bedriver jordbruksflyg skall utfärda och hålla aktuella anvisningar för besättningens och markpersonalens handhavande av bekämpningsmedel eller andra ämnen, som innehåller för den mänskliga organismen, djur eller nyttoinsekter skadliga beståndsdelar. Anvisningar- na skall insändas till arbetarskyddsverket för granskning och godkännan- de. Endast sådant bekämpningsmedel får spridas från luften, som särskilt godkänts för ändamålet av produktkontrollnämnden.
I Certifikatbestämmelser, BCL—C 5.5 har luftfartsverket uppställt krav på besättningsmedlemmar ijordbruksflygning. För behörighet att tjänst- göra som förare krävs — förutom lägst trafikflygarecertifikat av 3. klass _ även särskilt behörighetsbevis för jordbruksflygning. För att få sådant bevis krävs att sökanden har ingående kännedom bl.a. om bestämmelser rörande de omnämnda preparatens handhavande. Någon prövning sker inte genom luftfartsverkets försorg utan denna äger rum inom vederbö- rande företag.
Nu redovisade bestämmelser avser jordbruksflyg i förvärvssyfte. Beträffande jordbruksflyg utan sådant syfte gäller av luftfartsverket utfärdade BCL—D 3.1. Här stadgas att vid verksamhetens utövning för bruksflyg givna föreskrifter i tillämpliga delar skall gälla.
3.2.9. Allemansrätten
1 utredningens direktiv har frågan om allmänhetens intressen vid användningen av kemiska medel berörts. Det heter där att den principiel- la utgångspunkten för de sakkunnigas arbete bör vara att allmänheten så långt möjligt skall skyddas mot spridning av kemiska medel. 1 den allmänna debatten om användningen av främst bekämpningsmedel diskuteras vidare ofta vilken hänsyn som i sammanhanget bör tas till allmänhetens möjligheter att fritt röra sig inaturen. Debatten gäller med andra ord allemansrättens innebörd och gränser. Det finns därför anledning för utredningen att redovisa uppgifter härom.
Den enskilde medborgaren i vårt land åtnjuter sedan gammalt relativt stor frihet att färdas över och uppehålla sig på annans mark, att där tillgodogöra sig olika naturprodukter samt att utnyttja annans vattenom- råde för bätfärder, badning o.d. De befogenheter som således tillkommer envar brukar sammanfattas i begreppet allemansrätt. Vissa rättigheter av speciell art har uttryckligen lagfästs, t.ex. fiske på annans vatten eller jakt på annans mark. Det är emellertid ej sådana speciella rättigheter som vanligen åsyftas när allemansrätten diskuteras utan därmed brukar avses de rättigheter av mer generell natur som tillkommer allmänheten i de hänseenden som förut nämnts. Allemansrätten i denna mening är inte lagfäst utan vilar helt på sedvanerättslig grund. Ehuru sedvanan på området ibetydande utsträckning torde vara stadgad och allmänt erkänd, råder i brist på laglig reglering viss oklarhet om allemansrättens omfattning och närmare innebörd.
I en framställning av professor Bertil Bengtsson om Allemansrätt och markägarskydd (andra upplagan, 1966) sägs att allemansrätten i vissa avseenden kan tyckas inta en stark ställning i jämförelse med andra begränsade rättigheter för enskilda personer till annans fastighet. Den gäller ju helt oberoende av fastighetsägarens rättsliga dispositioner över fastigheten, såsom överlåtelse eller upplåtelse av nyttjanderätt och servitut. Ej heller kan expropriation eller tvångsinlösen av annat slag i och för sig hindra dess utövande. På andra sätt framträder emellertid rättighetens starkt begränsade karaktär. Om en jordägare, en nyttjande- rättshavare eller servitutshavare vidtar åtgärder med fastigheten som
faktiskt inskränker allmänhetens möjligheter att färdas eller uppehålla sig på denna, saknar den enskilde rätt till ersättning för intrånget i allemansrätten; inte heller kan han fordra gottgörelse om rättens utövning hindras genom sådana ingrepp som utbyggnad av vattenkraft enligt vattenlagen. Bengtsson framhåller vidare bl.a. att man i lagstift- ningsarbetet i stort sett godtar synpunkten att en markägares ekonomiska intresse särskilt av jordbruk och skogsbruk på fastigheten bör skyddas mot andra kränkningar än rent bagatellartade sådana.
[ en av statens naturvårdsverk utgiven publikation (l973z3) om skogsbruket och naturvården framhålls i sak bl.a. att markägares ekonomiska intressen inte får kränkas som en följd av allemansrätten. Skogsägaren har sålunda fri förfoganderätt över fastigheten och kan driva ett rationellt skogsbruk så länge han håller sig inom de av skogsvårdslagen fastställda gränserna och inskränkningar inte föreligger enligt någon annan lag. Han får alltså t.ex. använda kemiska medel inom de gränser som lagen om hälso- och miljöfarliga varor anger.
Naturvårdskommittén har i ett betänkande (Ds Jo 1974: 1) föreslagit att den rätt som enligt allemansrätten tillkommer envar att färdas fritt i naturen skall komma till positivt uttryck genom komplettering av 1 % naturvårdslagen (1964: 822).
3.3. Bestämmelser om handelsgödselmedel, m.m.
3.3.1. Inledning
Handelsgödselmedel finns inte författningsmässigt definierade men någon tvekan om vad som skall avses härmed torde inte behöva föreligga. Handelsgödsel är sålunda den vedertagna benämningen på i handeln förekommande gödselmedel, innehållande främst kväve, fosfor och kalium. [ stället för ordet handelsgödsel används även benämningen gödselmedel, konstgödsel, artificiell gödsel, mineralgödsel, påsagödsel m.m. Frågan om denna nomenklatur har behandlats av lantbruksakade- mien, som beslutat godkänna ett utlåtande i ämnet. Detta redovisas i akademiens tidskrift 1946 nr 4. Det heter där att industriellt framställda eller bearbetade gödselmedel bör benämnas handelsgödsel. Benämningen konstgödsel anses felaktig. Göda i betydelsen göra fet samt avledningar därav bör endast användas i fråga om djur. Medel som tillför växtnäring till jorden skall benämnas handelsgödsel. Det kan tilläggas att namnet konstgödsel troligen har sitt ursprung därav att dylik gödsel, som tillverkas fabriksmässigt, ansetts för konstgjord i jämförelse med husdju- rens produktion av stallgödsel som är ett naturligt gödselmedel. Handels- gödseln framställs emellertid av ämnen som finns i naturen och inte av konstgjorda produkter.
Som förut nämnts är lagen om hälso- och miljöfarliga varor en ramförfattning som bl.a. avser ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Lagen kan även
tillämpas på handelsgödselmedel. Såsom ramlag bygger författningen i princip på den förutsättningen att beträffande olika ämnen och bered- ningar särskilda tillämpningsbestämmelser skall utfärdas.
En särskild kungörelse (1973 :334) om hälso- och miljöfarliga varor har också som tidigare nämnts utfärdats. Denna innehåller särskilda regler om gifter och vådliga ämnen, bekämpningsmedel, PCB m.m. samt vissa andra, särskilt angivna hälso- och miljöfarliga varor. Några bestämmelser som tar direkt sikte enbart på handelsgödselmedel har inte upptagits i kungörel- sen. Denna innehåller dock vissa allmänna bestämmelser som kan tillämpas även beträffande handelsgödselmedel. Dessa redovisas därför i detta sammanhang. Det bör emellertid beaktas att ifrågavarande bestäm- melser även avser bekämpningsmedel och andra ämnen och beredningar som innefattas i lagens regelsystem.
Produktkontrollnämnden meddelar sålunda ytterligare föreskrifter — alltså utöver dem som finns upptagna i lagen och kungörelsen — om försiktighetsmätt och undersöknings- eller märkningsskyldighet av hälso- och miljöfarliga varor enligt Sä första stycket lagen om hälso- och miljöfarliga varor (50 å). Produktkontrollnämnden eller efter bemyndi- gande av nämnden polismyndighet kan vidare föreskriva att transport på våg av hälso- och miljöfarlig vara får ske endast efter särskilt tillstånd eller, om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssyn- punkt, förbjuda sådan transport. Nämnden kan också föreskriva att hälso- och miljöfarlig vara eller avfallsprodukt av sådan vara får destrueras, konverteras eller på annat sätt tas om hand endast efter särskilt tillstånd av nämnden. Produktkontrollnämnden meddelar ytter- ligare föreskrifter enligt 6 å första stycket lagen såvitt avser annat särskilt villkor för hantering eller import av hälso- och miljöfarlig vara än förbud att hantera eller importera sådan vara utan särskilt tillstånd (53 5).
Den som yrkesmässigt hanterar eller importerar ämne, beredning eller annan vara, t.ex. handelsgödselmedel, är skyldig att till produkt- kontrollnämnden och i den ordning nämnden föreskriver lämna de uppgifter om varans sammansättning, egenskaper i övrigt och hantering som är nödvändiga för utredning om medlens hälso- eller miljöfarlighet. Produktkontrollnämnden kan också föreskriva att den som yrkesmässigt hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall vara skyldig att göra anmälan om denna verksamhet (54 å).
Produktkontrollnämnden skall på begäran av den som saken angår meddela beslut huruvida viss vara med hänsyn till sina egenskaper och uppgivna eller troliga hantering är att anse som hälsofarlig.
Om det är av stor betydelse från allmän synpunkt och förhållandena medger det, får produktkontrollnämnden på begäran av den som saken angår även meddela beslut huruvida viss vara med hänsyn till sina egenskaper och uppgivna eller troliga hantering är att anse som miljöfarlig.
Tillämpningskungörelsen upptar också bl.a. en allmän aktsamhetsregel. Den som hanterar hälso- och miljöfarlig vara skall sålunda följa de varningsföreskrifter och andra instruktioner för varans hantering som meddelats genom märkning eller på annat sätt enligt tillämpningskungö- relsen eller i anslutning därtill meddelade föreskrifter.
Vad som förut sagts i 50, 53 och 54 55 om produktkontrollnämnden gäller i fråga om transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg, fartyg eller järnväg i stället vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. I fråga om transport som nyss avses kan vederbörande centrala förvaltningsmyndighet eller efter bemyndigande av förvaltningsmyn- digheten polismyndighet föreskriva att transport av hälso- och miljöfarlig vara får ske endast efter särskilt tillstånd eller, om det är av särskild be- tydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, förbjuda sådan transport.
Innan vederbörande centrala förvaltningsmyndighet meddelar förbud eller föreskrift, skall myndigheten samråda med produktkontrollnämn- den. Innan nämnden meddelar förbud eller föreskrift som har betydelse för transport med luftfartyg, fartyg eller järnväg, skall nämnden samråda med vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.
Samtliga nu redovisade allmänna bestämmelser i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor kan i och för sig tillämpas på handelsgödselmedel. Det är emellertid att märka att bestämmelserna i stort sett förutsätter att produktkontrollnämnden utfärdar särskilda föreskrifter som innebär att bestämmelserna i kungörelsen skall tillämpas på ifrågavarande medel. Några sådana föreskrifter har dock inte utfärdats och, enligt vad utredningen inhämtat, ej heller ännu övervägts. Hanteringen av handels— gödselmedel regleras därför i praktiken i vad avser bestämmelser som meddelats av Kungl. Maj:t och riksdagen endast av de i förevarande sammanhang mera begränsade bestämmelserna i hälsovårdsstadgan, miljö- skyddslagen och vattenlagen. Skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk och arbetarskyddsstyrelsen har dock — som framgår av det följande — utfärdat vissa anvisningar i ämnet.
3.3.2. Hanteringsanvisningar för kvävegödselmedel inom skogsbruket
Skogsgödslingen har under senare år uppmärksammats från flera syn- punkter, varvid naturvården och allmänhetens intresse för denna särskilt kommit att spela en stor roll. Skogsstyrelsen har därför funnit det påkallat att utfärda särskilda anvisningar för lagring, hantering och spridning av kvävegödselmedel vid skogsgödsling med flyg. Detta har skett i samråd med naturvårdsverket och efter det att synpunkter inhämtats från en referensgrupp, bestående av representanter för skogs- forskningen och skogsägarnas centrala organisationer, domänverket, flygföretagen, gödselfabrikanterna och skogsvårdsstyrelserna. I företalet till anvisningarna vilka är preliminära sägs att dessas tillkomst inte är betingad av att kvävegödselmedel av här ifrågavarande slag skulle vara direkt miljöfarliga. Bakgrunden är i stället att stora partier samtidigt hanteras inom begränsade områden. Den samlade effekten kan därför bli ogynnsam vid oskicklig hantering. Anvisningarna behandlar inte skogs- gödslingens effektivitet, val mellan olika kvävegödselmedel, arbetarskydd, flygtekniska frågor eller säkerhetstjänst. Då praktiskt taget all skogsgöds- ling f.n. sker med flyg, har anvisningarna utformats för detta spridnings- sätt. I tillämpliga delar kan de användas även för spridning med traktor och för hand.
Anvisningarnas innehåll kan i huvudsak redovisas genom angivande av rubrikerna i dessa, nämligen iordningställande av terminalen (dränering, yta, stängsel), transport och lagring, spridning (tider, avstängningar, frizoner, uppsamling av spill), städning och information. Spridning får ej ske på tjälad eller snötäckt mark eller vid snösmältning. I fråga om frizonerna sägs att behov av sådana t. ex. mot sjöar knappast styrkts av hittills föreliggande forskningsresultat. Långt intensivare gödsling än den som kommer i fråga inom skogsbruket sker sålunda inom jordbruket och därvid också mycket nära vattendrag. För att undanröja misstanke om ogynnsam påverkan och skydda mot att gödselmedel av misstag faller på olämpliga ytor skall emellertid vid skogsmarksgödsling frizoner tillämpas enligt nedan. Smärre s. k. spridningsmissar, dock högst motsvarande 20 kg gödselmedel per ha, kan dock få förekomma inom dessa zoner.
Gränsområdc mot Frizonens bredd, m
alla sjöar. tjärnar och dammar samt vattendrag som kan iakttas från luften 50 bebyggelse, gårdstun och trädgårdar allmän väg främmande mark I 20
I fråga om spill erinras att i nödsituationer vid flygning kan förekomma att hela gödsellass måste dumpas från låg höjd. Om endast ett lass dumpats på samma ställe, blir i regel koncentrationen inte så stor att några särskilda åtgärder är påkallade. Om flera lass av någon anledning kommit att dumpas på samma ställe — vilket anses vara att betrakta som ett rent hypotetiskt fall — skall erforderliga åtgärder vidtas för att motverka skada.
Under rubriken Information sägs att hälsovårdsnämnden i kommunen bör underrättas, innan gödselmedel körs ut för lagring på terminaler som ligger i närheten av vattendrag eller bebyggelse. Såväl hälsovårdsnämnd som polismyndighet skall informeras i god tid om när och var gödsling skall ske. Detta gäller all tlyggödsling oavsett närhet till bebyggelse. De mest närboende som kan tänkas bli berörda av flygbullret skall före flygningen underrättas antingen genom personliga besök eller genom brev.
Det kan i detta sammanhang även nämnas att skogsstyrelsen i april 1967 utfärdat anvisningar för planläggning och byggande av skogsflyg- platser. Domänverket har för sin del utfärdat liknande anvisningar, som dock i vissa avseenden inrymmer större säkerhetsmarginaler.
3.3.3. Hanteringsanvisningar för flytande handelsgödselmedel
Statens naturvårdsverk har den 23 mars 1973 med stöd av 39% miljöskyddslagen utfärdat anvisningar för hantering av flytande konst- gödsel (handelsgödsel). [ förordet till anvisningarna erinras om att dessa är avsedda för hanteringen av dessa vätskor hos jordbrukare och
motsvarande grupper. Självfallet måste även vid handelslagring, transport och övrig hantering föreliggande risker för miljöstöming beaktas. Eftersom hanteringen av vätskorna är en ny företeelse för Sverige, har anvisningarna provisorisk karaktär.
I själva anvisningarna sägs att de avser lagring och hantering av handelsgödselmedel som vid atmosfärtryck har flytande form. Behållare för lagring hos förbrukaren av gödselmedel bör ej ha större volym än 30 m3. För lagring som sammantaget överstiger 30 m3 skall hänvändelse ske till länsstyrelsen. Hos en och samma förbrukare kan flera behållare med vardera högst 30 m3 volym ställas upp, under förutsättning att de ej har kommunikation sinsemellan.
] fortsättningen anges kraven på behållaren, dess uppställning, märk- ning m.m. Vidare sägs att ett minsta avstånd av 50 m från uppställningsplats till sjö eller vattendrag bör eftersträvas. Vid kuperad terräng och genomsläpplig mark bör detta avstånd ökas. Behållare bör normalt ej uppställas inom skyddsområde för vattentäkt (2 kap. 64 & VL). Om så likväl måste ske, skall förvaringen ske enligt gällande skyddsföreskrifter. Även där skyddsområde saknas, skall vid uppställning av behållare hänsyn tas till närhet av vattentäkt.
Arbetarskyddsstyrelsen har den 12 juli 1967 utfärdat anvisningar rörande cisterner för flytande ammoniak avsedd som gödselmedel. Anvisningarna innehåller bl. a. utförliga uppgifter om hur cisternerna skall vara utrustade och hur ventil- och slanganslutningar skall vara märkta.
3.4. Bestämmelser om kemiska bekämpningsmedel, m. m.
3.4.1. Inledning
Intill den 1 juli 1973 reglerades handeln m.m. med bekämpningsmedel av bekämpningsmedelsförordningen (19622703) och dess tillämpnings- kungörelse (1963: 442). Fr. o. m. nämnda datum grundas regleringen på lagen om hälso- och miljöfarliga varor. De direkta bestämmelserna om bekämpningsmedel finns i dess tillämpningskungörelse (19731334) som upptar ett särskilt avsnitt om bekämpningsmedel. Föreskrifterna i detta är som förut nämnts i väsentliga hänseenden av samma innehåll som i bekämpningsmedelsförordningen, men vissa nyheter förekommer också.
Bekämpningsmedlens användning grundar sig direkt på en mer eller mindre stark biologisk aktivitet hos dessa. Häri har sedan länge ansetts ligga ett särskilt motiv för en specialreglering av bekämpningsmedlen.
Med bekämpningsmedel förstås i kungörelsen ämne eller beredning som är avsedd att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Som bekämpningsmedel räknas alltså varor som på kemisk eller fysikalisk-kemisk väg ingriper i biologiska processer, medan i huvudsak mekaniskt verkande medel ej skall räknas som bekämpnings- medel. Definitionen bygger på avsikten med varan. Men även den faktiska användningen torde i tveksamma fall få vara vägledande.
Nämnas må att särskilda motivuttalanden till de nya bestämmelserna om bekämpningsmedel i stort sett saknas. MKU har dock i vissa begränsade frågor gjort en del uttalanden. Då bestämmelserna som tidigare nämnts i stort sett överensstämmer med bekämpningsmedelsför- ordningens, torde de uttalanden som gjordes vid tillkomsten av denna alltjämt få anses vägledande.
Med egendomsskada avses sålunda enligt förarbetena (se härom prop. 1962: 184) sådan skada förorsakad dels av ogräs, svampar, bakte- rier, virus, insekter samt andra ryggradslösa djur, vilka angriper eller eljest kan anses skadliga för växter eller lagrade produkter från växtriket, för animaliska produkter såsom hudar, skinn och djurhår, textilier samt för virke och virkesprodukter, dels av vissa fåglar såsom skator och kråkor, dels ock av däggdjur såsom harar, vildkaniner, sorkar, råttor, möss och mullvadar ävensom av älg och rådjur.
I fråga om uttrycket sanitär olägenhet erinras i förarbetena att detta begrepp utförligt diskuterats i prop. 19581B46 med förslag till hälso- vårdsstadga, varvid framhållits svårigheterna att finna en mera exakt formulering. Denna svårighet föreligger även i detta fall. Emellertid anses en strikt gränsdragning i detta sammanhang inte nödvändig i fråga om den grad av olägenhet som de avsedda insekterna m. m. vållar. Även organismer som mer allmänt sett vållar otrevnad avses inbegripna. För att undvika en snäv gränsdragning hade efter orden "sanitär olägenhet” tillagts ”eller dylikt”. I den nu gällande författningen används orden ”annan jämförbar olägenhet”. Som exempel nämndes myror i den mån de inte förorsakar egendomsskada och på denna grund innefattas under ändamålsangivelsen.
Även indirekt verkande preparat som används i bekämpningssyfte är avsedda att omfattas av definitionen. Som exempel kan nämnas blastdödningsmedel i potatis vilka används för att förhindra spridning av den parasiterande organismens förökningskroppar från bladverket till knölarna, på vilka eljest röta skulle utbildas under lagringen. Giftiga lantbrukskemikalier vilka används i huvudsakligen annat syfte än bekämpning faller däremot utanför tillämpningsområdet och regleras i förekommande fall genom bestämmelserna om gift.
Skydd mot sanitär olägenhet eller egendomsskada förutsätts inte nödvändigtvis förgörande av de bekämpade organismerna. Till bekämp— ningsmedel räknas exempelvis medel för malsäkring av tyger, avskräck- ningsmedel mot älg och rådjur samt bedövningsmedel som används för att fånga in måsar och duvor.
Till bekämpningsmedlen hör en rad olika från varandra ej helt avgränsade varugrupper, såsom medel mot ogräs, buskar o.d., medel mot insekter och andra skadedjur inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling, medel mot ohyra, diverse insektsmedel i hemmen mot flugor, mal, myror och mygg, råttbekämpningsmedel, medel mot svampsjukdomar i odlingar t. ex. betningsmedel för utsäde, impregne- ringsmedel för trä och textilier m. m.
Som bekämpningsmedel skall enligt kungörelsen inte anses vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller annan
jämförbar vara. Samma gäller beträffande färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för annat ändamål än som bekämpningsmedel och som inte genom särskild benämning eller på annat sätt anges avsedda som bekämpningsmedel. Vara som är en kombination av målarfärger e. d. och mera specifika impregneringsmedel med bekämpningsverkan faller under kungörelsens bestämmelser. Fiskut- rotningsmedlen anses inte som bekämpningsmedel.
I enlighet med förslag av MKU får produktkontrollnämnden, om det är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt, föreskriva att vad som gäller i fråga om bekämpningsmedel skall gälla även i fråga om annan vara som med hänsyn till sina egenskaper och sin användning står bekämpningsmedlen nära. Till grund för sistnämnda bestämmelse ligger ursprungligen en den 15 oktober 1970 dagtecknad skrivelse från gift- nämnden till socialdepartementet. Nämnden anförde i denna i huvudsak följande.
Att varor som i fråga om egenskaper och användning står bekämp- ningsmedlen nära kommer utanför den i förordningen föreskrivna kontrollen, är enligt nämndens mening otillfredsställande. Till sådana varor hör bl. a. de s.k. skeppsbottenfärgerna, vilka kan innehålla höggiftiga ämnen såsom arsenik- och kvicksilverföreningar samt PCB. Sådana färger ligger under bekämpningsmedelsförordningen, om färgen exempelvis skulle anges förhindra direkta angrepp på båtskrovet av vattenorganismer. Detta är emellertid enligt nämndens mening knappast fallet om färgen enbart anges motverka att organismer sätter sig fast förorsakande högre friktion mellan vattnet och båtskrovet och därigenom fartminskning; färgen anges då inte ge skydd mot ”egendomsskada”. I växtodlingen används vidare vissa kemiska medel som inte är att anse såsom bekämpningsmedel. Hit hör bl. a. blad- och blastdödningsmedel. Blastdödning i odlingar av matpotatis har hittills främst skett iavsikt att skydda knölarna från att bli infekterade under upptagningen. Medel för sådant ändamål är att anse såsom bekämpningsmedel. Man torde emellertid kunna räkna med att den framtida användningen av blastdöd- ningsmedel för potatis kan komma att ske främst av andra motiv än av vad som täcks av bekämpningsmedelsförordningen, t. ex. för avbrytande av tillväxten vid den knölstorlek som ger högsta skördevärdet eller för att hindra driftstörningar i samband med upptagningen på grund av det förhållandet att blasten är för hög. Utanför bekämpningsmedelsförord— ningen ligger även tillväxtreglerande ämnen av olika slag, t. ex. medel som påverkar cellsträckningen i strået på råg och vete och därigenom motverkar liggsädesbildning. Hit hör även antigroningsmedel, kartgall- ringsmedel inom fruktodlingen och s. k. jordkonditioneringsmedel. Det sistnämnda är avsett att förhindra uppkomsten av skorpbildning och igenslamning av själva jordytan efter starkare regn och har åtminstone tidvis tilldragit sig intresse här i landet.
MKU anslöt sig till giftnämndens mening att varor som i fråga om egenskaper och användning står bekämpningsmedlen nära och som innebär risker för människan och miljön bör ligga under samma kontroll som bekämpningsmedlen. Särskilt gäller detta sådana varugrupper som skeppsbottenfärger samt inom växtodlingen använda avmognadsmedel, tillväxtreglerande ämnen, antigroningsmedel och kartgalln'ngsmedel. Nya
medel kommer emellertid till och ämnen och beredningar får nya användningsområden. En bestämd och uttömmande beskrivning av de varugrupper som bör läggas under kontroll stöter därför på svårigheter. En utvidgning bör genomföras så att en viss flexibilitet kan erhållas vid tillämpningen. [ enlighet härmed föreslog MKU att de ovan uppräknade medlen läggs under tillståndstvång samt att tillsynsmyndigheten bemyn— digas att närmare bestämma de enskilda varugrupperna. En bestämmelse av denna innebörd har alltså införts i tillämpningskungörelsen till lagen om hälso- och miljöfarliga varor.
Produktkontrollnämnden har genom beslut den 19 december 1973 föreskrivit att registreringstvång skall gälla även i fråga om följande varor, nämligen
l. ämne eller beredning som är avsedd att användas för att motverka groning hos skördeprodukter,
2. ämne eller beredning som är avsedd att användas för att påverka växande gröda, skog eller prydnadsväxtodlingar såsom medel för tillväxtreglering, blad- och blastdödningsmedel, kartgallringsmedel o. d.
Föreskrifterna skall dock inte gälla i fråga om vara som endast är avsedd att tillföra närings- eller spårämne.
3.4.2. Tillverkning och registrering av bekämpningsmedel, m. m. 3421 Tvingande föreskrifter
[ fråga om yrkesmässig tillverkning av bekämpningsmedel som är att anse som gift eller vådligt ämne och i fråga om import av bekämpningsmedel som är att anse som gift äger bestämmelserna om gift motsvarande tillämpning. Dessa återfinns också i tillämpningskungörelsen till lagen om hälso- och miljöfarliga varor.
Kontrollen över bekämpningsmedel är så utformad att sådant inte får saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos produkt- kontrollnämnden, tidigare giftnämnden. Undantag från registreringsskyl- digheten får produktkontrollnämnden medge, om det behövs för vetenskaplig prövning. Om synnerliga skäl föreligger, får nämnden också medge sådant undantag i fråga om medel för bekämpning av växtskade- görare eller växtsjukdom.
Kontrollen av bekämpningsmedlen bygger på individuell prövning av varje preparat och en differentiering av handelsvägar och avnämarkretsar. Medel får inte registreras om det kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, att de inte lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Registreringen innebär inte någon absolut garanti i fråga om verkningsvärde. Medel får dock inte registreras, om det på grund av bristande effektivitet inte är lämpat för sitt ändamål. Denna regel innebär en skärpning iförhållande till vad som gällde enligt bekämpnings— medelsförordningen. Enligt denna gällde att preparat inte fick vara uppenbart otjänligt för uppgivet ändamål. I anslutning till reglerna om bekämpningsmedels effektivitet kan nämnas att en frivillig s. k. biologisk
värdeprövning av bekämpningsmedel numera pågår. En redogörelse därför lämnas i ett senare sammanhang.
En ytterligare orsak till att bekämpningsmedel inte får registreras är att medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets samman- sättning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med annat bekämpningsmedel.
Som tidigare nämnts har produktkontrollnämnden fr. o. m. den 1 juli 1973 ersatt giftnämnden. Produktkontrollnämnden tillämpar tills vidare, enligt vad utredningen inhämtat, den praxis som giftnämnden haft i fråga om prövningsförfarande m. m. beträffande nya bekämpningsmedel.
Ansökan om registrering av bekämpningsmedel skall bl. a. innehålla uppgifter om den avsedda benämningen på medlet, ändamålet med medlet, storlek och typ av de förpackningar i vilka medlet skall tillhandahållas, fullständig deklaration rörande medlets sammansättning och uppgift om beredningsform, erforderliga uppgifter som kan tjäna till ledning för bedömande av graden av medlets giftverkan eller annan skadlig inverkan på människan, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nytto- växter. Om produktkontrollnämnden så påfordrar, är sökanden också skyldig att lämna upplysning om analysmetod, som i samband med tillverkningen använts för att fastställa i bekämpningsmedlet ingående ämnens identitet och mängd ävensom metod för att fastställa bekämp- ningsmedelsrest i livsmedel samt att insända prov på de ämnen som enligt deklarationen ingår i medlet.
Produktkontrollnämndens behandling av registreringsansökningshand- lingarna består i en granskning av att förutsättningarna är uppfyllda och av den dokumentation om medlens egenskaper sökande lämnat in. Denna dokumentation kan för nya preparat vara omfattande och kan stundom uppgå till flera hundra sidor. Produktkontrollnämndens granskning av de insända handlingarna är så till vida formell att den endast innefattar en prövning av de insända handlingarna.
Om produktkontrollnämnden finner förutsättningar föreligga för ett medels användning, registreras detta, varvid det med hänsyn till de toxiska egenskaperna placeras i någon av faroklasserna 1—3 (se vidare härom nedan).
Vid registrering av bekämpningsmedel skall produktkontrollnämnden fastställa hur förpackning till medlet skall vara märkt. Märkningen skall ge besked om bekämpningsmedlets benämning och användningsområde, namn och mängd på verksamma beståndsdelar i medlet och på övriga beståndsdelar däri av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt samt vad som i övrigt kan behövas till skydd mot skada. Produktkontroll- nämnden kan vid registreringen också föreskriva annat särskilt villkor till förebyggande av skada.
I samband med handläggningen av registreringsansökan görs även en bedömning av förpackningarna för det berörda medlet så att dessa är godtagbara från säkerhetssynpunkt.
Beträffande den av produktkontrollnämnden fastställda påskriften kan nämnas att uppgifter om användningsområde avser medlets huvudsak- liga användning och kan ha följande lydelse: Mot ogräs i gräsmattor,
träskyddsmedel för utvändigt trävirke, för besprutning av obarkat timmer, mot potatisbladmögel etc.
Varningsföreskrifterna innehåller i huvudsak uppgifter om lämplig skyddsutrustning vid användning av medlen, lämpliga åtgärder ifall man fått medlen på sig eller i förekommande fall lämpliga åtgärder vid eventuell förgiftning, även andra ur säkerhetssynpunkt lämpliga rekom- mendationer och anvisningar, t. ex. avlägsna foder och mjölkredskap från lokalen under sprutning, behandlade växthus hålles låsta under viss angiven tid, risk för skador på annan växtlighet vid vinddrift (tomater är särskilt känsliga etc).
Bekämpningsmedelsförordningen upptog bestämmelser om att be- kämpningsmedel vid registrering skulle hänföras till någon av tre faroklasser, klass 1 — klass 3, av vilka klass l-medlen var de farligaste. Någon motsvarande föreskrift finns inte upptagen i den nu gällande författningen. I denna finns dock en bestämmelse som knyter an till vad som förut gällde i fråga om klass l-medlen. Numera stadgas följande.
Är användning av bekämpningsmedel förenad med särskild risk för skada på människor eller i miljön såvida ej föreskrivna försiktighetsmätt noggrant iakttages, skall produktkontrollnämnden ange detta i samband med registreringen.
Produktkontrollnämnden tillämpar enligt beslut den 28 september 1973 vid registreringen av bekämpningsmedel fortfarande en indelning i tre klasser. Bekämpningsmedel som avses i nyssnämnda bestämmelse är dels samtliga hittills registrerade bekämpningsmedel tillhörande faroklass 1, dels bekämpningsmedel som framdeles vid registrering hänförs till faroklass 1 eller beträffande vilka produktkontrollnämnden på annat sätt i samband med registreringen anger att användningen är förenad med risker som sägs i nyssnämnda bestämmelse. Klassificeringen sker i övrigt enligt den praxis som utbildats inom giftnämnden. Härom har utred- ningen inhämtat följande.
En av de grundläggande principerna vid klassificeringen är att bedömningen sker av den formulerade varan som sådan och att hänsyn tas till alla de i varan ingående substanserna och deras koncentrationer. I praktiken kommer dock av flera skäl intresset att i första hand kretsa kring den verksamma beståndsdelens egenskaper. Av den berörda allmänheten uppfattas klassificeringen vanligen också såsom gällande den verksamma substansen. I många fall, kanske t. o. ni. de flesta, är det så att det är den verksamma substansens egenskaper, som dominerar i formuleringen och vad som nämns i det följande gäller i huvudsak just den aktiva beståndsdelen.
Även om LDSO-värden (vid djurförsök) såsom mått på den akuta och dermala toxiciteten av många betraktas med misstro och skepsis, är det otvivelaktigt så att dessa storheter åtminstone än så länge är de enda någorlunda lätthanterliga och konkreta mätare som finns vid en preliminär bedömning av en varas giftighet. LDSO-värden har därför kommit att spela en rätt avgörande roll inte bara vid bedömningen av om en vara är så giftig att den över huvud taget inte bör registreras utan också i samband med klassificeringen i de fall varan befinns vara lämplig som bekämpningsmedel.
Såsom praxis hittills utbildats vid registreringen, har preparat, som innehållit beståndsdelar vilkas LDSO—värden (akut oralt) varit (100 mg/kg kroppsvikt systematiskt placerats i klass 1 och medel med LDSO-värden i området 100 till 1 200—1 500 i klass 2 samt övriga till klass 3. l gränsområdet mellan klass 1 och 2 alltså i LDSO-området 50—100 finns dessutom några stycken preparat vilkas rätta placering inte är så helt given. Detta gäller kanske inte så mycket DDVP, som på grund av sin höga flyktighet och sin egenskap som direktverkande esterashäm- mare är att anse som en rätt farlig produkt och typiskt klass l-medel i de formuleringar som används i växthus eller i fältgrödor utan fastmer diazinon, demetonmetylpreparaten och några till, vilka vid normal användning och med iakttagande av någorlunda elementär försiktighet knappast kan åstadkomma några skadeverkningar, men vilkas akuta toxicitet ändå är så hög att en placeringi klass 1 inte är helt omotiverad.
De här angivna gränserna är naturligtvis helt konventionella. De bygger knappast på någon direkt experimentell erfarenhet. De är inte heller att betrakta som helt fixa. Bl. a. är det väl mycket tänkbart att ett preparat, vars aktiva substans har ett LDSO-värde på 2 000 men är löst i ett giftigare lösningsmedel hänförs till klass 2. Vidare finns också anledning att ta hänsyn till koncentrationen av de ibekämpningsmedlet ingående farliga substanserna. Bland exemplen kan dock nämnas 2,4—D som i de sedvanliga lantbrukspreparaten är hänfört till klass 2 men i en del lågprocentiga portionsförpackningar och i aerosoler till klass 3. Även formuleringen måste betraktas som avgörande för klassificeringen. Det finns t. ex. åtskilligt som talar för att granulat, som — förutom att de är relativt lågprocentiga — generellt sett inte erbjuder samma risker att använda som lösningar och att de därför kan placeras i en lägre faroklass. En annan faktor som också kan behöva beaktas är att samma produkt kan ha olika giftighet i olika lösningsmedel.
Klassificering och till registrering knutna villkor kan ändras när skäl därför är för handen. Registrering kan också återkallas, om villkor åsidosätts, ändrade förhållanden inträder eller föreskriven bekämpnings- medelsavgift ej erläggs. Till följd av nya förhållanden har t. ex. registreringen av preparat med paration och amitrol som verksamma beståndsdelar återkallats.
Det totala antalet till giftnämnden den 31 december 1972 inkomna registreringsanmälningar utgjorde 1 747. Antalet registrerade preparat var vid samma tidpunkt 1 017, representerande ca 175 olika aktiva substan- ser. Huvuddelen av preparaten har placerats i klass 2 och 3. Antalet i klass 1 placerade preparat var ett 30-tal (antalet aktiva substanser är dock endast 15). Av de 1 017 registrerade var dock ca 250 av olika anledningar avförda ur registret. Antalet registreringsansökningar som lämnats utan bifall är 150. Efter registreringen, dvs. under preparatets användning, sker vid statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå, tidigare giftnämnden, en fortlö- pande uppföljning av såväl publicerade som opublicerade arbeten som kommer till verkets kännedom och som är resultatet av den forsknings- verksamhet som pågår på det här området. Vidare sker en fortlöpande kontroll av preparatens sammansättning särskilt med avseende på de aktiva substanserna.
3.4.2.2 Frivillig biologisk värdeprövning av bekämpningsmedel, m. m.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen får bekämpningsmedel ej registreras, om medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål. Bestämmelsen innebär en skärpning i förhållande till vad som gällde enligt bekämpningsmedelsförordningen. Enligt denna fick ett medel ej vara uppenbart otjänligt för uppgivet ändamål.
Prövningen av registreringsansökningar består som förut nämnts i en granskning av att formella förutsättningar är uppfyllda och av den dokumentation om medlens egenskaper sökanden lämnat in. Dokumenta- tionen kan bl. a. avse in- och utländska försök rörande medlets verkningsgrad mot den organism det avses användas mot. Försöken kan vara tillverkarens egna eller av officiell prägel. Avgörande för om försöken godtas vid prövningen är om de anses ha relevans under svenska förhållanden.
Någon egentlig s.k. biologisk värdeprövning äger i anslutning till registreringsförfarandet således inte rum. En fristående, frivillig sådan förekommer dock sedan år 1967 i fråga om ogräsmedel. Den biologiska värdeprövningen av ogräsmedel leds av lantbrukshögskolans prövnings- nämnd. Nämnden, som konstituerades år 1968, "har till uppgift att bedö- ma kemiska ogräsmedels praktiska användbarhet samt att för sin del godkänna sådana medel som efter biologisk provning visat sig vara till nytta för jordbruk, trädgårdsbruk, skogsbruk eller för kontroll av icke önskvärd vegetation. Nämnden — som sorterar under styrelsen för lantbrukshögskolan, vilken också fastställer nämndens sammansättning — består av företrädare för produktkontrollnämnden, tidigare giftnämnden, lantbrukshögskolan, lantbruksstyrelsen, skogshögskolan, statens växt- skyddsanstalt, Lantbrukarnas Riksförbund, Föreningen Bekämpnings- medelsleverantörer och Föreningen Sveriges Bekämpningsmedelsindustri. För provningen1 svarar på jordbruksområdet lantbrukshögskolans institu- tion för växtodling, på trädgårdsområdet lantbrukshögskolans institution för trädgårdsvetenskap och landskapsplanering samt på skogsområdet skogshögskolans institution för skogsföryngring.
Den biologiska värdeprövningen av herbicider är såsom nämnts frivillig i vårt land. Samma är förhållandet i Danmark och Storbritannien, medan den är obligatorisk i Bulgarien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Jugoslavien, Nederländerna, Norge, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien, Tjeckoslovakien, Västtyskland, Österrike och Östtyskland.
Den svenska verksamheten är såsom nämnts begränsad till ogräsmedel och omfattar medel avsedda för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel samt för totalbekämpning i sjöar och vattendrag.
Provningen sker i två etapper, förprovning och huvudprovning. Förprovning krävs i allmänhet för nya preparat, om svenska erfarenheter av liknande tidigare inte finns. Uppvisar ett medel vid förprovning sådana resultat att det bör föras vidare till fortsatt provning, kan tillverkaren eller importören anhålla om huvudprovning. Vid denna utläggs fältförsök på olika platser i landet, vanligen under två år. Beroende på resultatet av dessa försök kan provningen pågå under ytterligare ett år.
1 Med provning förstås den försöksverksamhet
m. ni. som t. ex. en forskningsinstitution utför. Med prövning förstås en nämnds bedöm- ning av vunna provnings- resultat.
Förprovningen kan omfatta olika moment. A. Laboratorieförsök. Laboratoriemässig provning berör herbiciders direkta verkan på groningen och groddplantornas utveckling. Huvuddelen av laboratorieundersökningarna utgörs av biologiska tester för att undersöka preparatrester i mark och vatten samt för att studera herbicidtransporten och nedbrytningsförhållandena i marken.
B. Kärlförsök. Kärlförsök utnyttjas i första hand för att studera jordherbiciders verkan i olika jordar och vid olika fuktighetsförhållanden under likartade tillväxtbetingelser. Kärlförsök utförs också för att under likartade tillväxtbetingelser studera herbicidverkan på olika kulturväxter och ogräsarter.
C. Fältförsök. En betydande del av förprovningen utförs i mindre fältförsök, vilka delvis anläggs som s. k. ”screening tests”, där man gör en första bedömning av preparatens verkan. Olika doser av medlet provas för att bestämma dess selektivitet.
Samtliga preparat behöver inte genomgå alla förprovningstester. Vilka provningsmetoder, som kommer till användning, bestäms av preparatets verkningssätt och användningsområde. Samtliga preparat bör dock genomgå ”screening test” före den fortsatta provningen.
Sedan preparatet genomgått förprovning och visat sig vara av värde, går det vidare till huvudprovning. Denna genomförs i fältförsök i större skala och avser provning i olika klimat och på olika jordar. Denna allmänna provning kan utföras på flera olika platser i landet.
Huvudprovningen förläggs inom jordbruks— och trädgårdsområdet till lantbrukshögskolan och dess försöksstationer samt till hushållningssäll- skap och lantbruksnämnder. Inom skogsbruksområdet förläggs den till skogshögskolan och dess försöksparker.
Samtidigt med huvudprovning kan undersökningar av rester i jord och vatten, s. k. persistensundersökningar, utföras i laboratorieförsök. Dessa undersökningar berör i första hand jordherbicider. Med hjälp av känsliga testväxter undersöks hur lång tid restmängder återfinns i jord och vatten.
Tillverkaren tillhandahåller utan kostnad för provningen erforderlig mängd medel. Tillverkaren är vidare skyldig lämna de uppgifter om med- let som provningsinstanserna med hänsyn till provningens genomförande påfordrar.
Tillverkaren delges av prövningsnämnden efter varje års provning de vunna resultaten. Efter slutförd huvudprovning underrättas tillverkaren om att provningen är slutförd samt framkomna resultat av provningen. Prövningsinstanserna publicerar vunna resultat. Prövningsnämnden ger årligen ut en förteckning över de ogräsmedel som under året av prövningsnämnden prövats lämpliga för svensk växtodling.
Prövningsnämnden kan ompröva ett medels lämplighet om den finner detta motiverat. Nämndens slutomdöme från prövningen kan återkallas för förnyad prövning.
Kostnaderna för ifrågavarande verksamhet har hittills bestritts så att vid förprovning betalas de rörliga kostnaderna helt av beställaren, vid huvudprovning till 50 %. Staten har svarat för de fasta personalkostna- derna jämte 50 % av de rörliga kostnaderna vid huvudprovning.
Tabell 3.1 Provningsverksamhetens omfattning vid lantbrukshögskolans institution för växtodling (J), landskapsplanering (T) samt skogshögskolans institution för skogsföryngring (S)
1967 1968 1969 1970 1971 1972
S:a
lantbrukshögskolans institution för trädgårdsvetenskap och
S J T S .I
Förprovning
Antal preparat
Antal provnings- moment
Antal preparat till huvudprov-
ning
Huvudprovning Antal preparat Antal provnings— moment Avslutade prov- ningsmoment Antal preparat lämpliga för praktisk an- vändning
30 66 39 40 65 30 61 36 78 159 55 74
5 30 5 59
— 101
5 6 35
7 18 67
614 44
15 4 57 22 9 118
13
10 14 21
10 15
24 41 23 50 145 64 42
12 23 10
16 28 12
13 146
10 16 15
165 322 174 325 734 257 196
15 26
20 51 82 37 29
17 34 25 29 52 17 11
Provningsverksamhetens omfattning vid de olika provande institutio- nerna framgår av tabell 3.1. Antalet preparat till huvudprovning är t. o. m. är 1972 sammanlagt 219. Efter huvudprovning har 236 preparat ansetts lämpliga för praktisk användning.
Statens växtskyddsanstalt har bl. a. att genom forskning och försök följa utvecklingen beträffande växtskyddet. Bekämpningsmedel provas för att de vunna resultaten skall ligga till grund för rådgivningsarbetet på växtskyddets område. Provningen avser effekterna på skadegörare och nyttoväxter, lämpliga appliceringstidpunkter, doseringsfrågor, rn. rn. Be- kämpningens lönsamhet studeras också. Provningen utförs vid anstaltens botaniska och zoologiska avdelningar samt vid filialerna. I den mån det är möjligt utförs ofta inledningsvis orienterande laboratorieförsök. Dessa kompletteras sedan med växthus- eller fältförsök. Växtmaterial från försöken analyseras i vissa fall på kemiska avdelningen för kontroll av eventuella bekämpningsmedelsrester. Metodiken vid försökens genomfö- rande varierar starkt beroende på typ av bekämpningsmedel, skadegörare, växtslag etc. Preparatprovningen i fält är beroende av väderleken.- Temperatur och nederbörd påverkar också preparatens verkan samt parasiternas utveckling och angreppsförmåga. Av denna anledning utförs ofta parallella försök på två eller flera platser.
Provningamas omfattning och fördelning framgår av tabellerna 3.2 och 3.3. Den förstnämnda tabellen avser antal efter beställning av tillverkare
Tabell 3.2 Antal utförda beställda bekämpnings- medelsprovningar vid växtskyddsanstalten 1969—1972
År Antal utförda beställda provningar Botaniska Zoologiska Summa
1969 35 16 51 1970 26 23 49 1971 41 20 61 1972 40 8 48
Tabell 3.3 Antal försök och parceller för bekämpningsmedelsprovningar vid växtskyddsanstalten 1972 Försöks— Totalt antal Fältförsök, antal par- Lab. och växthusför— distrikt försök celler sök, upprepningar resp. parceller Bot. Zool. S:a Botaniska Zoologiska Botaniska Zoologiska To- Best. To- Best. To- Best. To- Best. talt talt tält talt S_ödra 49 48 97 1477 198 575 0 96 0 121 8 Ostra 108 96 204 1 336 228 852 149 4 121 220 424 16 Västra 3 8 11 104 16 94 0 O 0 O 0 Norra 9 19 28 207 32 486 0 O 0 0 0 Totalt 169 171 340 3 124 474 2 007 149 4 217 220 545 24
eller andra utomstående utförda provningar under åren 1969—1972. Den senare tabellen avser det totala antalet försök och parceller för bekämpningsmedelsprovningar vid växtskyddsanstalten under år 1972. I tabellerna avses med en provning en undersökning av ett preparat i en dosering mot en art av skadegörare. Ett försök definieras som ett arrangemang, i vilket ett eller flera preparat samtidigt provas.
Som framgår av tabell 3.3 upptar de beställda provningarna endast en mindre del av den totala verksamheten med bekämpningsmedelsprov- ningar. Resterande företas på eget initiativ.
Vid växtskyddsanstalten har en uppskattning gjorts av antalet provade preparat och preparattyper resp. verksamma substanser. Detta antal har ställts emot motsvarande antal bekämpningsmedel som förekom i marknaden 1972. Därav framgår att av de i marknadsförda bekämpnings- medel förekommande verksamma substanserna ca 90 % har provats vid växtskyddsanstalten. Andelen provade preparat uppges för fungicider och blastdödningsmedlen vara ca 60 %. Antalet provade preparat mot skadedjur har ej kunnat uppskattas. Beträffande uppgifterna om verk- samma substanser mot skadedjur anger talen endast att provningar förekommit men ej om de omfattat ett eller flera skadedjur.
Resultaten av de på anstaltens eget initiativ företagna provningarna publiceras i växtskyddsanstaltens skrifter, främst ”Växtskyddsnotiser”, om de bedöms vara av allmänt intresse. De beställda provningarna redovisas till beställaren samt i tryck, när anstalten så finner lämpligt. Beställaren äger rätt att i reklamsyfte återge utlåtande eller försöksberät- telse in extenso eller, efter tillstånd från växtskyddsanstalten, i förändrad form.
3.4.3. Handel m. m. med bekämpningsmedel
Handel med bekämpningsmedel, vars användning är förenad med särskild risk för skada på människor eller i miljön såvida ej föreskrivna försiktighetsmätt noggrant iakttas får bedrivas endast av den som behörigen tillverkat medlet (1), av den som är behörig att idka handel med gift i allmänhet (2) eller av den som har särskilt tillstånd att idka handel med sådant bekämpningsmedel (3). Fråga om tillstånd enligt (3) prövas av länsstyrelsen. Tillstånd kan avse visst slag av bekämpningsmedel eller sådant medel i allmänhet och meddelas för viss tid eller tills vidare. För sådan handel som avses enligt (1) och (3) skall finnas lämplig föreståndare som skall vara godkänd av yrkesinspektionen. De medel som här avses hänförs av produktkontrollnämnden i regel till klass ]. Bestämmelsens utformning möjliggör dock att den kan tillämpas även på medel i annan klass.
Tillstånd att bedriva handel kan återkallas. Bekämpningsmedel som överlåts skall vara inneslutet i förpackning som kan anses betryggande vid varans hantering och som ej genom sin utformning medför risk för förväxling med annan vara.
Beträffande hanteringen i övrigt av bekämpningsmedel gäller de allmänna aktsamhetsregler som avser samtliga hälso— och miljöfarliga
varor och som återgivits i det föregående. Beträffande bekämpningsmedel för vilket enligt vad nyss nämnts särskilda regler gäller för handel gäller särskilt att det får överlåtas endast till den som är behörig att idka handel med rriedlet eller till den som är behörig att använda medlet eller har sådan person anställd i sin rörelse. Sådant medel får användas endast av den som fått tillstånd därtill.
Fråga om sådant tillstånd som nyss nämnts prövas såvitt avser verksamhet som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller trädgårds- skötsel av lantbruksstyrelsen och i övrigt av socialstyrelsen. Sådant tillstånd skall numera — i motsats till vad som tidigare gällt — meddelas för viss tid. Närmare bestämmelser om förvärv av sådant tillstånd meddelas av lantbruksstyrelsen resp. socialstyrelsen i samråd med produktkontrollnämnden. Bestämmelser i ämnet har lantbruksstyrelsen år 1964 utfärdat i samråd med giftnämnden (kungörelse nr 10). Kungörelsen innehålleri huvudsak följande bestämmelser.
Bekämpningsmedel som tillhör klass I och som huvudsakligen är avsett att användas i jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel erhåller vid registreringen beteckningen L. Om ett medel med hänsyn till riskerna endast får hanteras av personal som undergått mera omfattande utbildning, har medlet därutöver tilläggsbeteckningen X.
För att erhålla tillstånd att använda bekämpningsmedel tillhörande klass ], betecknade L, krävs följande, nämligen
a) att ha uppnått 18 års ålder;
b) att under minst en bekämpningssäsong ha deltagit i praktiskt bekämp- ningsarbete och därvid genom ådagalagt ordningssinne och omdömes- gillhet visat lämplighet för sådant arbete; 0) att äga erforderliga kunskaper om de med bekämpningsmedel förknip- pade förgiftningsriskema och hur sådana motverkas;
d) att vara förtrogen med gällande bestämmelser på området.
Den som önskar få tillstånd att använda bekämpningsmedel av klass 1 L skall gå igenom en särskild utbildningskurs, anordnad enligt lantbrukssty- relsens föreskrifter. Utbildningen omfattar dels en teknisk del, dels en mera teoretisk, där giftproblemen behandlas från olika synpunkter. Kurserna anordnas i regel i lantbruksnämndernas regi. Efter avslutad kurs anordnas prov för kontroll av att kunskaper enligt punkterna c) och (1) ovan inhämtats. Kursanordnare skall utfärda intyg om resultatet av genomgånget prov. Ansökan om tillstånd ställs till lantbruksstyrelsen men inlämnas till vederbörande lantbruksnämnd. Tillstånd meddelas numera såsom nämnts för viss tid och kan återkallas när skäl därför föreligger.
Sedan vissa betmedel hänförts till klass 1 L (se mera härom i det följande), anordnas särskilda s.k. betningskurser som ger behörighet enbart för användning av betmedel i klass 1 L. En person som deltagit i allmän kurs och erhållit tillstånd att använda bekämpningsmedel i klass 1 L, behöver inte gå genom särskild betningskurs. Tillstånd att använda klass l-medel kan också erhållas efter genomgång av särskilda behörighetskurser som anordnas för elever i anslutning till
lantmästarkurs, arbets- och driftsledarkurs, grundläggande yrkeskurs och tolv veckors maskinskötarkurs, som äger rum vid jordbrukets yrkessko- lor, eller grundläggande yrkeskurs eller förmans- och teknikerkurs vid trädgårdsskola. Den tekniska delen av kursen fullgörs därvid inom den ordinarie kursplanen för skolan. Dessutom äger särskild utbildning rum beträffande de speciella giftfrågorna. Även i dessa fall är vederbörande lantbruksnämnd ansvarig för utbildningen och bedömer resultatet av det skriftliga förhör som anordnas.
För att erhålla tillstånd att använda medel som är betecknade med LX fordras att sökanden — utöver vad som gäller för normalfallet (L) — skall ha visat sig besitta sådana särskilda kunskaper och sådan särskild erfarenhet som lantbruksstyrelsen i samråd med produktkontrollnämn- den finner tillfredsställande. En bedömning sker härvid från fall till fall eller gruppvis. Enligt vad lantbruksstyrelsen upplyst har dylika tillstånd ännu inte varit aktuella.
Vid utgången av år 1972 hade 14 518 personer erhållit tillstånd att använda bekämpningsmedel i klass 1 L. Tillstånd att använda enbart betningsmedel hade vid samma tidpunkt meddelats ] 523 personer.
3.4.4. Betning av spannmål
Enligt bestämmelser i tillämpningskungörelsen till lagen om hälso- och miljöfarliga varor får yrkesmässig betning av spannmål eller potatis med bekämpningsmedel som produktkontrollnämnden bestämmer bedrivas endast efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen. De bekämpningsmedel som här avses tillhör klass 1 och 2.
Spannmål, potatis eller annat utsäde som har betats med bekämpnings- medel får användas endast som utsäde. Sådant utsäde får förvaras endast i emballage av sådant slag som produktkontrollnämnden föreskriver. Sådant emballage får inte användas för andra ändamål.
Utöver nämnda bestämmelser finns en kungörelse (1965: 530) med särskilda bestämmelser om betning av vårstråsäd. Sådan säd får ej betas med kvicksilverhaltigt bekämpningsmedel utan tillstånd av statens centra- la frökontrollanstalt eller av lokal frökontrollanstalt som lantbruksstyrel- sen förklarat behörig att utföra statsplombering av utsädesvara. Tillstånd meddelas endast om utsädet är så angripet av parasitsvamp att godtagbart skörderesultat inte kan påräknas utan betningen. Tillstånd fordras dock bl. a. inte för betning för den vars förbrukning av stråsäd vid vårsådden ej överstiger 500 kg och som för eget behov odlat eller förvärvat varan under sådana omständigheter att statsplombering får underlåtas.
Lantbruksstyrelsen har i en särskild kungörelse (1965: 12, ändrad 1971210) meddelat bestämmelser om betning av vårstråsäd. För att frökontrollanstalt skall lämna tillstånd till betning av vårstråsäd med kvicksilverhaltigt betmedel skall utsädet vid laboratorieanalys ha befun- nits vara till minst 16 % behäftat med andra parasitsvampar än sotsvamp. Påträffas strimsjuka eller annan sotsvamp än naket sot hos korn eller vete vid kontrollodling, officiell fältbesiktning eller laboratorieanalys lämnas också tillstånd. Prov av utsäde som inte är avsett för statsplombering
analyseras i regel endast beträffande andra utsädesbuma parasitsvampar än sotsvampen. Dessutom bestäms grobarheten.
Särskilda regler gäller om bokföring av betning med kvicksilverhaltiga medel. Huvudregeln är att sådan betning skall föras in i en särskild
journal.
3.4.5. Bekämpningsmedel och pollinerande insekter
Bekämpningsmedel som är särskilt skadligt för pollinerande insekter får inte användas för att behandla växter under den tid pollination kan förekomma. I påskriften på förpackningarna för dylika medel ingår orden Särskilt giftigt för bin och andra pollinerande insekter. Lantbruksstyrel- sen kan dock medge undantag från förbudet. Undantag kan avse vissa svårare ogräs, viss växtsjukdom eller visst växtskadedjur som effektivt kan bekämpas endast genom att växter vilkas blommor beflygas av pollineran- de insekter under blomningstiden utsätts för behandling med sådant medel som här avses. I fråga om bekämpning som utförs yrkesmässigt med bekämpningsmedel som är särskilt skadligt för pollinerande insekter skall föras anteckningar enligt föreskrifter som meddelas av lantbrukssty- relsen (kungörelse LS 1973: 28).
3.4.6. Spridning av bekämpningsmedel från luften 3.4.6.l Allmänt
Några särskilda regler om spridning från luften av bekämpningsmedel fanns inte upptagna i bekämpningsmedelsförordningen eller dess tillämp- ningskungörelse. Giftnämnden utfärdade emellertid på sin tid med tillämpning av bestämmelsen i förordningen om att nämnden vid registrering må föreskriva villkor till förebyggande av skada vissa föreskrifter i ämnet. Sedan den ljanuari 1971 gäller sålunda bl. a. att inte något bekämpningsmedel får spridas från luften, såvida inte medlet efter särskild prövning godkänts för sådan spridning.
I en skrivelse den 3 november 1970 som giftnämnden sände ut till dem som erhållit resp. sökt registrering av bekämpningsmedel erinrade nämnden om att den tillsatt en särskild arbetsgrupp för att överväga frågan om spridning från luften av bekämpningsmedel. Gruppen hade senare i skrivelse till nämnden anfört att det torde vara uppenbart att applikation av bekämpningsmedel från luften i genomsnittssituationen medför en större risk för Vindavdrift än applikation från markaggregat. De risker som hänger samman med Vindavdrift är i hög grad beroende av vilket medel som sprids och medlets egenskaper i olika avseenden. En mycket speciell och samtidigt svårbestämd faktor från miljöskyddssyn- punkt är den omständigheten att spridning från luften i vissa fall och för vissa slag av medel i realiteten möjliggör behandling av betydligt större ytor än om enbart markspridning är tillåten. Frågan huruvida detta innebär en risk sammanhänger även här med vilka medel det rör sig om. Behov av utökad kontroll över spridningen av kemikalier från luften
föreligger enligt gruppens uppfattning även med hänsyn till en sannolikt tilltagande osäkerhet och rädsla hos allmänheten inför denna form av verksamhet, helt oavsett riskerna med medlen.
Till den sålunda utsända skrivelsen från giftnämnden var fogad en promemoria som utarbetats inom nämndens kansli och i vilken fanns anvisningar till fabrikanterna om vilka upplysningar de skulle lämna för att få medel godkänt för spridning från luften. Framställning om sådant godkännande förutsätts innehålla motivering och data av betydelse för bedömning hos giftnämnden av ett sådant applikationssätt, såvida dessa inte framgår av redan tidigare lämnade uppgifter. Vidare skall avsedda förpackningsstorlekar, aktuell bruksanvisning eller förslag till sådan, upptagande spädningsföreskrifter m.m. anges. Om medlet vid använd- ningen skall försättas med visst upplösningsmedel (annat än vatten), förtjockningsmedel e. d. skall detta anges i framställningen.
Under våren 1971 prövade giftnämnden ett betydande antal ansök- ningar om godkännande för spridning från luften. I anslutning härtill beslöt nämnden att tillställa landets samtliga hälsovårdsnämnder samt rikspolisstyrelsen skrivelser i ämnet. I dessa angavs — utöver bakgrunden till nämndens skrivelse — att nämnden ansåg att man bör eftersträva att var och en som så önskar skall ha möjlighet att inom sin kommun få upplysningar om planerad eller pågående kemikaliespridning. Enligt nämndens mening ligger det närmast till hands att informationen samlas hos resp. hälsovårdsnämnder. Dessutom bör en anmälan omedelbart före bekämpningen göras till polismyndigheten i orten. Nämnden, som haft samråd med socialstyrelsen, hemställde om hälsovårdsnämndernas med- verkan att dels taga mot uppgifter om planerad resp. utförd spridning av kemikalier från luften från flygföretag eller den till vilken detta överlåtit uppgiftsskyldigheten, t. ex. markägaren, dels även meddela uppgifter om sådan spridning inom kommunen på sätt hälsovårdsnämnden kan finna lämpligt.
l skrivelsen till hälsovårdsnämnderna angavs vidare att nämnden tills vidare vid godkännande av bekämpningsmedel från luften skall komma att ange vissa minimikrav för sådan spridning. Uppgifter om vilka medel som godkänns skall successivt tillställas hälsovårdsnämnderna tillsammans med de speciella tilläggsvillkor som kan föreskrivas för resp. medel. Därutöver skall i tillämpliga delar gälla de av giftnämnden vid registre- ringen meddelade villkoren för användning. Hälsovårdsnämnderna skall tills vidare även erhålla avskrift av den av giftnämnden tidigare fastställda påskriften för medlet i fråga.
I den nämnda skrivelsen till rikspolisstyrelsen angavs bl. a. att följande villkor generellt gäller vid flygspridning av bekämpningsmedel.
Den som åtagit sig uppdrag att sprida rubricerade medel från luften (flygföretaget) har att snarast möjligt underrätta hälsovårdsnämnden i kommunen härom, därest ej annorlunda överenskommits med vederbö- rande nämnd. Därvid skall uppgift lämnas om
a) flygföretagets namn eller firma, adress och telefonnummer, b) beställarens namn, adress och telefonnummer, c) bekämpningsmedlets benämning,
d)vilken yta inom kommunen som behandlingen avser (fastighetsbeteck- ning m. m.) e) beräknad tidpunkt för behandlingen.
Uppgiftsskyldighet som här avses får av flygföretaget överlåtas på annan.
Omedelbart innan bekämpningen äger rum, skall flygföretaget anmäla detta till polismyndigheten i det distrikt där behandlingsytan är belägen. Då behandlingen är avslutad, bör hälsovårdsnämnden lämpligen underrät- tas härom.
Ett 80-tal ansökningar om tillstånd att använda ett 30-tal verksamma substanser vid flygbesprutning har gjorts. 30 handelspreparat innehållan- de tio olika substanser har godkänts, dock inte något medel av klass ]. Användningsområdet för godkända preparat har starkt begränsats i förhållande till vad som tidigare föreskrivits i samband med registre- ringen. Användningsområdet har specificerats vad gäller både gröda och skadegörare.
Numera gäller en särskild lag (1972: 123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften. Tillkomsten av denna lag hänger i hög grad samman med frågan om användningen av fenoxisyror som bekämp- ningsmedel. Denna fråga kommer utförligt att behandlas i detta betänkande. Under följande avsnitt skall de regler som numera reglerar användningen av bl. a. dessa medel redovisas. I senare kapitel kommer medlens egenskaper m. m. att sammanfattas.
3.4.6.2 Användningen av fenoxisyror, m. m.
Genom principbeslut den 4 mars 1971 beslöt giftnämnden med tillämp- ning av bekämpningsmedelsförordningen att vissa restriktioner skulle införas beträffande användningen av bekämpningsmedel innehållande fenoxisyror.
Det är i huvudsak tre typer av fenoxisyror som används, nämligen MCPA, 2,4-D och 2,4,5—T. Sådant medel fick inte användas för bekämpning av vattenväxter i sjöar och vattendrag. Tills vidare under 1971 förbjöds också användning av sådana medel mot buskar och sly i skogen, längs vägarna, i offentliga parker och på liknande platser. Bekämpning av enstaka träd och buskar genom fickning eller pensling av stubbar och rothalsar var dock tillåten. Förbuden gällde inte i privata trädgårdar. Ogräsbekämpning med fenoxisyror i jordbruket var dock tillåten. Nämnden fäste i sitt beslut stort avseende vid att fortsatt användning av fenoxisyror inte skedde på sådant sätt att människor ovetande kunde bli utsatta för dem.
Genom beslut den 1 februari 1972 beslöt giftnämnden att iprincip bibehålla de nämnda restriktionerna beträffande användningen av fenoxi- syror med den uppmjukningen att bekämpning på föryngringsytor i skogen skulle vara tillåten. I anslutning härtill medgav nämnden även spridning från luften av fenoxisyror på nämnda slag av ytor. Som villkor härför uppställdes vad som i det föregående anförts rörande allmänna villkor för flygbekämpning. Dessutom skulle före bekämpningen annon-
sering ha ägt rum i pressen och skyltar ha satts upp vid områden som behandlas. Till beslutet lämnades från giftnämnden följande särskilda anvisningar.
Jordbruksgrödor inklusive gräsfröodlingar omfattas inte av förbudet mot användning av fenoxisyrorna. Till jordbruksgrödor synes i föreva- rande fall även kunna räknas betesvall men ej betesmark på naturlig hagmark utanför åkerjorden. Dikesrenar i allmänhet inklusive åkerdiken, s. k. ägogränser m.m. får däremot förutsättas icke bli behandlade med fenoxisyror.
Då det gäller behandling runt vissa byggnader, t. ex. ekonomibyggna- der i jordbruksrörelse, torde hinder inte möta, såvida området kan jämställas med privat trädgård. Behandling på uppdrag av villaägarfö- rening, bostadsrättsförening eller liknande ter sig emellertid mycket tveksam. Användning av fenoxisyror i sådana sammanhang synes med hänsyn till formuleringen av restriktionerna kunna komma i fråga endast om alla delägare är införstådda med beställning av dylik bekämpning och behandlingsområdet har karaktär av privat trädgård.
I fråga om fotbollsplaner och andra idrottsplatser samt golfbanor kan man likaså ställa sig tveksam. Endast i mycket speciella undantagsfall synes sådana praktiska förutsättningar kunna föreligga att ogräsbekämp- ning med fenoxisyror inte bör möta några hinder. Invändningar synes däremot inte kunna riktas gentemot behandling på flygfält i vad avser yta dit allmänheten inte har tillträde.
Förbudet mot fenoxisyreanvändning längs vägar avser uppenbart alla vägar såväl allmänna som enskilda, där allmänheten normalt äger tillträde. Förbudsskylt mot t. ex. obehöriga motorfordon på s. k. enskild väg kan inte ändra någonting härvidlag. Normalt får även förutsättas att vägar och stigar över åkrar m. ni. inte behandlas.
Lövbekämpning med fenoxisyror i kraftledningsgator iallmänhet utan närmare precisering (dvs. på skogsmark och annan icke kultiverad mark, på platser där den enskilde kan utsättas för medlen etc.) omfattas också av förbudet för respektive medel.
Behandling med fenoxisyror vid t. ex. ställverk eller liknande inhäg- nade, avskilda områden bör normalt inte möta några hinder.
I prop. 1972: 25 föreslogs en lag om förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel över skogsmark och annan mark som inte är åkermark. Lagförslaget innebar bl. a. att de förbud mot spridning med flyg av fenoxisyror som gällde under 1971 tills vidare skall ha oförändrad omfattning.
Chefen för socialdepartementet erinrade i den berörda propositionen om att frågan om användning av bekämpningsmedel i naturen under senare tid tilldragit sig stor uppmärksamhet. Inte minst har man diskuterat vilka risker det skulle kunna innebära för människor att bli utsatta för medlen. De restriktioner för spridning av bekämpningsmedel från luften som gällt sedan hösten 1970 och som sedan kompletterats med andra förbud mot användningen av bekämpningsmedel har i hög grad bidragit till att minska riskerna för allmänheten att ovetande bli utsatt för obehag och andra följder av medlens användning. Genom att efter giftnämndens beslut de omdiskuterade fenoxisyrorna får spridas från luften över skogshyggen, hade läget till en del förändrats. — I fortsättningen anförde föredragande departementschefen följande.
Giftnämndens beslut har föregåtts av omfattande utredningar och nämndens ställningstagande bygger på material från olika experter. Såväl bland experterna som inom nämnden föreligger det dock delade meningar om i vilken utsträckning och på vilket sätt medlen skall få användas. Det är också uppenbart att många människor känner oro eller upplever obehag inför spridningen av kemiska medel på områden dit allmänheten har tillträde. Detta gäller inte minst då bekämpningsmedel sprids från luften. Med hänsyn härtill avser jag att i det följande föreslå lagstiftningsåtgärder som —- i avvaktan på en närmare utredning av dessa frågor — innebär ett fortsatt förbud mot spridning från luften av bekämpningsmedel över skogsmark m. m. ] realiteten kommer därigenom de förbud mot spridning av fenoxisyror från luften som gällt under förra året att t. v. ha oförändrad omfattning.
Frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften utgör endast en del av den större frågan om användningen av miljöfarliga produkter över huvud taget i vår omgivning. Miljökontrollutredningen (Jo 1970120) kommer inom kort att lägga fram förslag till lagstiftning om kontroll av samtliga hälso- och miljöfarliga produkter. Den särskilda frågan om sättet för spridning av kemiska medel torde dock enligt vad jag erfarit inte komma att behandlas i utredningen. Chefen för jordbruksdepartementet kommer därför senare denna dag att begära bemyndigande att få tillkalla särskilda sakkunniga med uppgift att allsidigt utreda frågan om spridning av kemiska medel. Den principiella utgångspunkten för de sakkunniga skall vara att allmänheten så långt det är möjligt skall skyddas mot spridning av kemiska medel och inte heller ovetande behöva komma i kontakt med sådana medel eller de områden inom vilka de spritts. De sakkunniga kommer också att få i uppdrag att bedöma de konsekvenser — bl. a. de ekonomiska — som förbud eller restriktioner i olika avseenden beträffande spridning av kemiska medel kan få för i första hand jordbruket och skogsbruket. I de fall de sakkunniga finner att spridning kan tillåtas, skall de bedöma under vilka betingelser det skall få ske. De sakkunniga skall särskilt behandla spridningen av kemiska medel från luften. Utredningen skall bedrivas skyndsamt.
Som jag förut nämnt bör fortsatta restriktioner för spridning av bekämpningsmedel från luften över skogsmark m.m. gälla i avvaktan på resultatet av denna utredning. I detta syfte föreslårjag efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet en särskild lag, varigenom spridning från luften av bekämpningsmedel förbjuds över skogsmark och annan mark som inte är åkermark. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i 1 5 första stycket i lagförslaget. Dä resultatet av de sakkunnigas arbete föreligger bör frågan ånyo underställas riksdagen.
Spridningen av bekämpningsmedel från luften över åkermark bör som hittills regleras av giftnämnden med stöd av bekämpningsmedelsförord- ningen. En erinran härom har tagits ini 1 5 andra stycket. De tillstånd som giftnämnden hittills meddelat beträffande åkermark kommer allt- jämt att gälla. Spridningen av bekämpningsmedel på annat sätt än från luften kommer även i fortsättningen att regleras helt med stöd av bekämpningsmedelsförordningen.
I vissa fall kan det vara nödvändigt att ge dispens från förbudet enligt 1 lj första stycket. Detta är fallet om allvarlig skadegörelse befaras på grund av angrepp av växtskadedjur eller växtsjukdom. Det bör också vara möjligt att undantagsvis ge dispens för vetenskaplig prövning av bekämp- ningsmedel. Det bör ankomma på giftnämnden att besluta om sådana dispenser (2 5).
Talan mot giftnämndens beslut enligt lagen bör föras hos Kungl. Maj:t istatsrådet (3 5).
Lagen bör också innehålla påföljdsbestämmelser för det fallet någon uppsåtligen bryter mot lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (4 $).
Socialutskottet (SoU 1972110) tillstyrkte propositionen och riksdagen beslutade i enlighet härmed (rskr 1972112).
I anslutning till riksdagens beslut om lagen om hälso- och miljöfarliga varor har vidtagits vissa formella ändringar i lagen (prop. l973zl7, JoU 1973zl7, rskr 19732145).
[ tillämpningskungörelsen till lagen om hälso- och miljöfarliga varor bemyndigas produktkontrollnämnden att meddela föreskrifter om sprid- ning av bekämpningsmedel från luften över åkermark. Nämnden bemyn- digas också att medge undantag från förbudet att sprida bekämpnings- medel över annat område än åkermark enligt 2 & lagen om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften.
Till följd av vad riksdagen sålunda beslutat och även med anledning av giftnämndens beslut gäller beträffande användningen av fenoxisyror f.n. följande.
De får inte an vändas
för bekämpning av vattenväxter i sjöar och vattendrag, samt på skogsmark och annan eljest icke kultiverad mark (undantag bekämpning av lövträd, buskar och skog på hyggesytor för eller med barrträdsföryng- ring), längs åkerrenar, vägar och stigar, i kraftledningsgator och utmed jämvägsbankar, ej heller i offentliga parker e.d. eller på andra platser där den enskilde ovetande kan utsättas för medlet.
De får användas
i privata trädgårdar samt i jordbruksgrödor inkl. gräsfröodlingar samt för punktbekämpning av enstaka träd och buskar genom fickning eller pensling av stubbar och rothalsar även i andra fall än på skogliga föryngringsytor.
All spridning från luften av fenoxisyror över annan mark än åkermark är förbjuden. I fråga om åkermark har giftnämnden ej haft att pröva frågan om tillstånd att sprida fenoxisyror från luften.
3.4.7. Förbud mot användning av vissa typer av bekämpningsmedel, m.m.
Giftnämndens, numera produktkontrollnämndens prövning av olika bekämpningsmedel leder ibland till att registrering vägras. På sådana enskilda fall har utredningen inte anledning att gå närmare in. Däremot skall i det följande något beröras ett par grupper av bekämpningsmedel som numera i princip är förbjudna. Början görs med kvicksilvermedel. Även om olika kvicksilversalter sedan slutet av 1800-talet använts som betningsmedel, var det först i och med introduktionen av de organiska kvicksilvermedlen på 1920- och 1930-talen som betningen av särskilt höstutsädet började få en mera landsomfattande utbredning i vårt land. Under 1940- och 1950-talen betades praktiskt taget allt höstutsäde och mer än hälften av vårutsädet. I praktiken innebar detta att mer än 1 milj. ha besåddes med kvicksilverbetat utsäde. Vidare tillkom under 1940-ta-
lets senare hälft en annan betydande användning av organiskt kvicksilver, nämligen inom massaindustrin för kontroll av slembildande mikroorganis— mer i pappersmaskinerna och rörledningssystemen. För detta ändamål dominerade kvicksilvermedlen marknaden helt under de första åren på 1960-talet.
Användningen av kvicksilvermedel för betning av utsäde eller för slembekämpning medförde under detta introduktionsskede inte några då synbara effekter på flora och fauna. Begreppet bioackumulation var något som företrädesvis tillskrevs ämnen som DDT och liknande. Det blev först i samband med införandet av en kombinationsprodukt av kvicksilver och insektsmedlet aldrin, avsedd att användas som skydd mot både svamp- och insektsangrepp, som mera drastiska effekter i form av fågeldöd kunde förmärkas. Undersökningar på statens veterinärmedicin- ska anstalt (SVA) visade att den nya kombinationsprodukten var betydligt mer giftig för fåglar än de enkla kvicksilvermedlen. Den s.k. dubbelbetningen kom dock aldrig att få någon större betydelse. Något mera uttalat behov av s.k. dubbelbetning av spannmål förelåg för övrigt ej heller. Endast ett par månader efter det att den nya bekämpningsmedels- lagstiftningen trätt i kraft, beslöt giftnämnden den 4 mars 1964 att lämna registreringsansökningar för betningsmedel innehållande aldrin och diel- drin utan bifall.
Misstankar om att även de enkla kvicksilvermedlen kunde ha skadliga effekter förelåg emellertid också. Giftnämnden förklarade därför utan att ta ställning till de enskilda preparaten det som synnerligen angeläget att växtskyddsanstaltens rekommendationer om s.k. anpassad betning följ- des. Sommaren 1965 framlades på SVA en sedan länge förutskickad rapport om kvicksilverförekomster i olika terrestra faunaelement. Rap- porten utvisade bl.a. att förhöjda kvicksilverförekomster var ytterst vanliga bland fröätande fåglar och dessas predatorer. Liknande erfaren- heter gjordes senare även på andra håll. Samtidigt härmed hade också interna studier och överläggningar inom giftnämnden givit vid handen att olika kvicksilverföreningar kunde ha från farmakologiska och farmako- dynamiska synpunkter rätt väsensskilda egenskaper och att vi här i Sverige som valt alkylkvicksilverföreningar för betningsändamål därmed valt den från nämnda synpunkter mest ofördelaktiga typen.
I en skrivelse till Kungl. Maj:t i september 1965 förklarade giftnämn- den, utan att gå in på några detaljer, att den kunde tänka sig en registrering av vissa kvicksilvermedel. Efter kontakter med den berörda industrin inkom senare under hösten 1965 registreringsansökningar för kvicksilvermedel av alkoxyalkyltyp vilka godkändes. Ansökningar för övriga typer av medel lämnades utan bifall med verkan fr.o.m. den 1 februari 1966. Samtidigt härmed avslogs inneliggande registreringsansök- ningar för kvicksilverhaltiga slembekämpningsmedel för pappersindustrin. Under åren 1966 och 1967 meddelades ytterligare ett par avslagsbeslut, gällande användning inom fruktodling och som konserveringsmedel för våt slipmassa. Härmed upphörde, utom för betning av utsäde, all användning av kvicksilverhaltiga medel som bekämpningsmedel.
Giftnämnden beslöt den 27 mars 1969 att inte vidare i Sverige som
bekämpningsmedel tillåta användning av vissa klorerade kolväten. Beslu- tet innebär att all användning av aldrin och dieldrin är förbjuden fr.o.m. den 1 januari 1970, att användning av DDT och lindan i hushålls- och hemträdgårdspreparat är förbjuden fr.o.m. samma tidpunkt samt att övrig användning av DDT förbjöds under en försöksperiod av två år räknat fr.o.m. samma tidpunkt. Genom beslut den 14 december 1971, dvs. strax innan försöksperioden löpte ut, avslog giftnämnden en del inneliggande registreringsansökningar för DDT-preparat, huvudsakligen avsedda för jordbruksändamål. I praktiken innebär detta att all använd- ning av DDT utom såvitt avser skogsbruket därmed upphört. Genom olika beslut har nämligen skogsbruket erhållit dispens från nämnda förbud för behandling av barrträdsplantor i syfte att förebygga angrepp av snytbagge. För dispensen har giftnämnden uppställt särskilda villkor. Den löpande tillsynen över användning av DDT-haltiga bekämpnings- medel skall i första hand utövas av domänverket på mark under dess förvaltning och i övrigt av skogsstyrelsen.
Utförliga anvisningar och rekommendationer för skyddsbehandling av barrträdsplantor har utfärdats av domänverket och skogsstyrelsen. I dessa nämns bl.a. att underlag ännu saknas för att generellt kunna rekommen- dera lägre koncentration än 1 % aktiv substans. 1 övrigt upptar anvisningarna regler med avseende på spill, vilka plantor som skall behandlas, förstöring av överblivet preparat, skyddsbehandlingens utfö- rande, arbetarskydd och om redovisning av förbrukad mängd DDT-prepa— rat. I anslutning till att skogsbruket erhållit fortsatt dispens att under 1974 använda DDT har ytterligare villkor ställts upp.
Närmare uppgifter om användningen av DDT inom skogsbruket kommer att lämnas i det följande.
3.4.8. Bestämmelser som ligger till grund för vissa myndigheters använd- ning av bekämpningsmedel, m.m.
För att underlätta verksamheten inom vissa myndigheters ämbetsområde används i viss utsträckning bekämpningsmedel. Härvid har bl.a. fenoxisy- ror utnyttjats. För användningen av dessa gäller, i enlighet med vad förut nämnts, f.n. vissa restriktioner. Den redogörelse som lämnas i det följande gäller därför med de förbehåll som följer av dessa restriktioner.
Nedbuskningen utefter vägarna har alltid varit svårbemästrad. Sedan slutet av 1960-talet har statens vägverk mera systematiskt bekämpat denna med kemiska medel i kombination med mekanisk röjning. Någon skyldighet att röja finns inte direkt inskriven i väglagstiftningen men följer indirekt av bl.a. skyldigheten att tillgodose trafiksäkerheten genom erforderlig sikt. Andra skäl för buskbekämpningen är att hänföra till tekniska och rent estetiska faktorer.
Närmast gäller 26, 43, 46, 47 och 53 55 väglagen (19711948) samt 3 & vägkungörelsen (1971 :954). Vägverket har vidare utfärdat utförliga anvisningar för arbetets utförande. Enligt dessa skall all vegetation som överstiger ca en meters höjd avverkas. Året därpå sker i regel kemisk bekämpning av alla synliga buskar och skott. Härvid uppnås en effekt av
omkring 95 %. Efter ett års uppehåll sker en kontrollbesprutning av eventuellt nya skott. Omkring fem år efter den första besprutningen sker på nytt besprutning. Denna sätts in innan något mer omfattande behov av mekanisk röjning visar sig.
I detta sammanhang skall nämnas att statens vägverk i skrivelse den 19 september 1973 till utredningen anmält sina erfarenheter av det gällande förbudet mot behandling av vegetation längs vägkanter med fenoxiättik- syror. Verket säger i denna skrivelse att verket i nuvarande läge undviker att utföra besprutningar längs vägrenar, oavsett om det skulle ha varit fråga om fenoxiättiksyra eller ej förbjudna medel. Verkets omsorg om trafiksäkerheten på vägarna utgör emellertid en klar begränsning för ett sådant handlingssätt. Verket ser f.n. mycket allvarligt på frågan. Buskbildningen får en sådan omfattning att trafiksäkerheten börjar
påverkas ogynnsamt. I en till skrivelsen fogad PM i ämnet anförs bl.a. följande.
Verket betonar särskilt risken för viltolyckor samt risken för upp- komst av isfläckar genom skuggbildning till följd av buskbildningen. Genom den snabba återväxten av buskar längs vägkanterna har röjnings- behovet ökat i sådan omfattning att verkets resurser inte står i tillräcklig proportion därtill. Att det särskilt vid nya vägar sträckvis kan bli fråga om betydligt större röjningsbredder av viltolycksskäl har blivit uppen- bart. Exempelvis omnämns hur man vid den nya motorvägsträckan mellan Gränna och Ödeshög har nödgats göra siktröjning upp till 20 meters bredd. Det nämns att det på den sträckan inträffat bl.a. två dödsolyckor till följd av vilt.
Den hittills tillämpade metodiken att först avverka grövre vegetation och sedan som regel året därpå utföra kemisk besprutning av alla kvarvarande buskar och under mellantiden uppkomna rot- och stubb- skott, synes alltjämt vara den riktiga metoden.
Det är fråga om en mycket betydande arbetsmängd. Arbetet måste budgeteras särskilt. Även externa resurser måste utnyttjas. Vidare förutsätts att den kemiska bekämpningen måste föregås av en för verkets del betydande informations-, utbildnings— och instruktionsverksamhet. En översyn och komplettering av utrustningen torde såvitt nu kan bedömas också bli nödvändig. Vid verksamhetens återupptagande efter det temporära förbudets upphörande måste emellertid varje möjlighet att vinna tid utnyttjas.
Reviderade anvisningar för bekämpningens utförande hade upprättats för säsongen 1971 men de har inte varit i tillämpning. Verket förutsätter emellertid att dessa anvisningar måste överses och kompletteras med de bestämmelser m.m. som kan komma att utfärdas för den fortsatta användningen av kemiska bekämpningsmedel.
En viktig synpunkt i sammanhanget är angelägenheten av att så mycket som möjligt kunna minska volymen på den mekaniska röjningen och särskilt den manuella med yxor, röjningssågar och liknande som hör till ur olycksfallssynpunkt riskabla arbeten. Verket ser det som viktigt att alla åtgärder som verket vidtar i denna fråga föregås av extern information i god tid så att allmänheten inser att myndigheterna spelar med öppna kort och med tillbörlig hänsyn till skilda intressen. Eftersom vägkanterna får räknas till sådana områden där allemansrätten gäller, dock med undantag för motorvägar och motortrafikleder där allemans- rätten uppenbarligen icke gäller eftersom allmänheten där inte har tillträde till marken, synes det verket angeläget att sättet för den kemiska bekämpningens tillkännagivande på platsen förbereds i god tid.
Under de tre gångna åren har systematiska försök med maskinell — mekanisk röjning pågått genom verkets försorg. Ur kostnadssynpunkt synes den maskinella röjningen, räknat per behandlad ytenhet och arbetstillfälle bli ungefär densamma som kemisk röjning. Den mekaniska röjningens varaktighet är låg och visar sig precis som vid den manuella men i än högre grad stimulera stubbskotts— och rotskottsbildningen. Utslaget i fortvarighetstillstånd synes kostnaden för kemisk metod resp. mekanisk metod förhålla sig ungefär som talen 2—5. Därvid är förutsatt att vid kemisk metod tillämpas den kombination av mekanisk röjning + kemisk behandling som tidigare berörts. Den kemiska metoden kommer sålunda inte att helt ersätta mekanisk röjning eller maskinell sådan.
Bland konsekvenserna av ett förbud är säkerhetssynpunkterna helt dominerande. Naturligtvis har ett förbud även andra konsekvenser t.ex. kostnadsförändring. Även om det här torde röra sig om minst en fördubbling av kostnaderna är en sådan i och för sig bagatellartad jämfört med säkerhetskonsekvenserna. Men en fördubbling av kostnaderna får också den säkerhetskonsekvensen att man därvid inkräktar på de resurser som eljest skulle stå till förfogande för vidtagande av andra säkerhetsåt- gärder t.ex. vidmakthållande av trafiklinjer, utförande av ljusare belägg- ningar, anordnande av elbelysning etc. Det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt att kvantifiera konsekvenserna av en utebliven eller minskad säkerhetsåtgärd. Trafiksäkerhetsfrågorna inom vägtrafiken har dock en sådan dimension att man kan säga att om det förekommer olyckstillbud, olyckor med personskador och än mer olyckor med dödsfall måste uteblivande av säkerhetsåtgärder mot detta betraktas som utomordentligt allvarligt. Det är helt klart att alla dessa tre grader av olycksrisker till följd av otillräcklig röjning förekommer ioroväckande grad på vägarna. Speciellt är de så kallade viltolyckorna det allra allvarligaste problemet.
Det synes sannolikt att en verksamhet med kemisk buskbekämpning behöver omfattas av vissa restriktioner. I den mån dessa kan inverka på utrustningens beskaffenhet och även på kravet på utbildning m.m. är det angeläget att dessa föreligger åtminstone i preliminär form i så god tid som möjligt.
Elektriska anläggningar måste drivas och underhållas så att driftstör- ningar undviks. I kommerskollegiets säkerhetsföreskrifter för elektriska starkströmsanläggningar anges att friledning skall vara anbragt på betryggande avstånd från träd. Föreskriften innebär bl.a. att friledning inte får vara fäst i träd eller anbragt i farlig närhet av fruktträd eller så nära andra träd att risk för kontakt mellan träd och ledning föreligger. Enligt föreskrifterna gäller för kraftledningar även en lägsta tillåten höjd över mark. Denna höjd över mark kan dock inte utnyttjas för växtligheten i en ledningsgata utan ett minsta avstånd mellan spännings- förande lina och växtlighet måste alltid finnas, om inte driftstörningar skall uppstå. Röjning måste därför äga rum i ledningsgatorna. Statens vattenfallsverk har i sin linjehandbok meddelat bestämmelser om bl.a. s.k. underhållsröjning. Ett särskilt avsnitt behandlar den kemiska röj- ningen. Denna kombineras med mekanisk sådan. Härigenom kan man få fram en vegetationstyp, dominerad av lågväxande träd, buskar och ris, vilka är ofarliga för driftsäkerheten samt en tät gräs- och örtmatta, vilken förhindrar frö från de högväxande träden att slå rot.
Statens järnvägar utför vegetationsbekämpning på och invid banvallen av såväl säkerhetsmässiga som tekniska skäl. Några särskilda bestämmelser i ämnet har ej utfärdats.
3.4.9. Riksdagen och bekämpningsmedlen
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen beslöt riksdagen år 1972 om en särskild lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften. Förutom vid detta tillfälle har frågan om användningen av bekämpningsmedel under senare år vid flera tillfällen diskuterats i riksdagen. De kemiska medlen har över huvud varit föremål för ett livligt intresse. Här skall en redogörelse lämnas för vissa utskottsutlåtanden om bekämpningsmedlen; redogörelsen begränsas till att avse de senaste åren.
I motioner till 1970 års riksdag yrkades — mot bakgrund av att uppgifter från olika håll gjorde gällande att fenoxisyrorna kunde ha skadeverkningar för människor och djur och under framhållande av att skadeverkningarna skyndsamt borde utredas — att giftnämnden borde få i uppdrag att, intill dess full vetskap om verkningarna erhållits, utfärda sådana förbud eller restriktioner kring medlens användande som kunde anses påkallade.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande erinrade andra lagutskottet (2 LU 1970: 80) att frågan om fenoxisyrornas användning som bekämp- ningsmedel i olika sammanhang aktualiserats. Utskottet hänvisade till att undersökningar i olika avseenden satts igång av SVA, statens institut för folkhälsan, statens naturvårdsverk och giftnämnden. Utskottet hänvisade till att giftnämnden tagit upp registreringsfrågan till omprövning, att nämnden beslutat begränsa rätten till spridning av bekämpningsmedel, att frågan om den fortsatta användningen av fenoxisyror i bekämpningssyfte skulle tas upp i god tid före 1971 års bekämpningssäsong och att en särskild expertgrupp tillkallats för att granska förefintligt material rörande fenoxisyror. Utskottet ansåg att genom de åtgärder som giftnämnden sålunda vidtagit i frågan fick motionernas syfte anses i huvudsak tillgodosett och att det med hänsyn härtill inte var nödvändigt med något initiativ från riksdagens sida.
Även vid 1971 års riksdag behandlades motioner angående vissa växtbekämpningsmedel. Socialutskottet, dit motionerna hänvisades, av- styrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande (SoU 1971 :28) yrkandena i motionerna och anförde därvid bl.a. följande.
Socialutskottet vill framhålla att användande av bekämpningsmedel nästan undantagslöst grundar sig på medlens giftiga egenskaper. Trots risker för förgiftning och andra skadeverkningar vid medlens användning har de ansetts oumbärliga till skydd mot egendomsskada och sanitär olägenhet. Genom föreskrifter om registreringstvång för alla bekämp- ningsmedel samt utförliga bestämmelser om tillverkning, handel och hantering av sådana medel har lagstiftaren sökt att i möjligaste mån eliminera dessa risker. Bl.a. föreskrives att registrering inte får ske om medlet är så giftigt eller annars bedöms kunna medföra så skadlig verkan på människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter att det inte lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Andra lagutskottet uttalade vid 1970 års riksdag i utlåtande angående skadeverkningarna av vissa buskbekämpningsmedel vilket utlåtande godkändes av riksdagen, att utskottet förutsätter att registreringsmyndigheten tillämpar den nämnda föreskriften restriktivt och i fall, då brist på dokumentation, tveksamhet eller delade meningar bland experter föreligger, vägrar registrering intill
dess vetenskapligt dokumenterad klarhet vunnits om medlens skadeverk- ningar. Socialutskottet ansluter sig helt till detta uttalande. Utskottet får i detta sammanhang också erinra om att villkor som knutits till registreringen får ändras när det finns skäl till detta och att registrering får återkallas om det befinnes påkallat. Även i dessa avseenden finns det skäl att tillämpa bestämmelserna restriktivt.
Genom giftnämndens beslut i mars i år tillgodosågs under 1971 års bekämpningssäsong önskemålen i motionen 1971:18 om att vissa av fenoxisyrorna inte skulle användas för bekämpning i skogen eller längs vägarna. Giftnämnden kommer senare i höst att ta upp frågan om rätten att i fortsättningen använda fenoxisyrorna som bekämpningsmedel. Giftnämnden får därvid möjlighet att ta med i bedömningen de ytterligare forskningsresultat som framkommit efter beslutet i mars. Med hänsyn till det anförda och då utskottet inte är berett att förorda en särlagstiftning beträffande fenoxisyrorna avstyrker utskottet motionen 1971118.
Slutligen kan nämnas att debatter förekommit i riksdagen vid 1970—73 års riksdagar med anledning av bl.a. enkla frågor och interpellationer angående användning av bekämpningsmedel.
3.4.10. Viss utredning inom statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå
Inom statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå (tidigare giftnämn- dens kansli) har under 1973 en särskild utredning utförts rörande hanteringen av bekämpningsmedel. Till grund för utredningen ligger en statistisk undersökning som enligt särskilt uppdrag utförts av jordbrukets utredningsinstitut.
Populationen ur vilken urval gjorts har bestått av nära 80 000 företag, nämligen
jordbruksenheter med mer än 10 ha brukad åker enligt 1972 års lantbruksregister; trädgårdsföretag enligt 1972 års trädgårdsräkning; maskinstationer enligt en förteckning som utarbetats inom giftnämnden.
I urvalet ingick drygt 8 200 enheter, 7 200 jordbruk, 760 trädgårds— företag och 250 maskinstationer. Den totala svarsprocenten utgjorde 96, för jordbruken 96, trädgårdsföretagen 97 och för maskinstationerna 81.
Av resultatet av undersökningen framgår bl.a. att ca 75 % av de tillfrågade jordbruksföretagen använt bekämpningsmedel. Inom jordbruk anlitade ca 30 % egen arbetskraft och nära 43 % utomstående arbetskraft för arbetet. Inom trädgårdsodlingen använde ca 76 % av företagen bekämpningsmedel, 68 % därav egen arbetskraft och ca 5 % främmande arbetskraft. 60 % av maskinstationerna använde bekämpningsmedel,
Tabell 3.4 Antal personer som arbetat med bekämpningsmedel under 1972
___—___— Tirnmar 0 (%) 1—10 (%) 11—40 (%) 41—100 (%) 101— (%) Summa ___—___— Klass l-medel 24 768 (79,4) 4 806 (15,4) 1 371 ( 4,4) 158 (0,5) 85 (0,3) 31 188 Klass 2-medel 3 079 ( 9,9) 12 400 (39,8) 12 580 (40,3) 2 520 (8,1) 609 (2,0) 31 188 Klass 3-medel 18 550 (59,5) 7 870 (25,2) 3 628 (11,6) 907 (2,9) 233 (0,7) 31 188 R_—
varav 51 % egen arbetskraft och 25 % främmande sådan. I återstående fall utnyttjades såväl egen som utomstående arbetskraft.
I tabell 3.4 har sammanställts det antal personer som under 1972 använt bekämpningsmedel och den tid i timmar räknat under vilket arbetet pågått.
Av tabellen framgår sålunda bl.a. att mer än 30 000 personer använt bekämpningsmedel och att exponeringstiden för de omkring 6 400 personer som använt klass 1-medel är låg.
Av undersökningen kan utläsas att mer än 700 personer arbetat med bekämpningsmedel av klass 1 utan behörighet och betningstillstånd. Omvänt kan konstateras att en stor del av dem som använt klass 2- och klass 3—medel har behörighet att använda klass I-medel och betningstill- stånd. Inom jordbruket är 84 % av den totala exponeringen att hänföra till jordbrukare med tillhörande familjer.
3.5. Vissa utredningar
Enligt de direktiv som gäller för utredningen bör samråd ske med bl.a. arbetsmiljöutredningen och miljökontrollutredningen.
Arbetsmiljöutredningen har i uppdrag att företa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen. I direktiven för utredningen erinras om att under den period av drygt tjugo år som arbetarskyddslagen varit i kraft utvecklingen i socialt, tekniskt och ekonomiskt hänseende gått mycket snabbt. Detta har fått återverkningar på faktorer som är av betydelse för hälsan och säkerheten i arbetslivet. Nya yrkesfaror har tillkommit, bl.a. som en följd av nya ämnen, tillverkningsmetoder, maskiner och anlägg- ningar. De yrkeshygieniska och medicinska problemen på arbetsplatserna kräver stor uppmärksamhet.
Den översyn som arbetsmiljöutredningen skall göra av arbetarskydds- lagstiftningen skall syfta till en lagstiftning som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Den nya lagstiftningen skall ge ett fast underlag för åtgärder och ingripanden från arbetarskyddet på ett betydligt vidare område än den nuvarande lagen. I direktiven erinras om att arbetarskyddsstyrelsen i en framställning till Kungl. Maj:t föreslagit att huvuddelen av nuvarande inskränkningar i arbetarskyddslagstift- ningens tillämplighet på arbete inom jordbruket skall slopas. En väsentlig uppgift för utredningen är att uppmärksamma yrkesfaror — ofta av helt ny typ — som hänger samman med den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid, t.ex. förgiftningsrisker på grund av olika slag av luftföroreningar.
På grundval av ett delbetänkande (SOU 1972186) från arbetsmiljöut- redningen har 1973 års riksdag (prop. 19732130, SOU 1973:25, rskr l973:290) beslutat om vissa ändringari arbetarskyddslagstiftningen. Änd— ringarna avseri huvudsak frågor om gemensamma arbetsställen, förhands- prövning av arbetslokaler, samverkan mellan arbetsgivare och arbetstaga- re, den offentliga tillsynsorganisationen samt vissa utbildningsfrågor.
Utredningsarbetet fortsätter.
Miljökontrollutredningen som tillkallades våren 1969 har arbetat på två avdelningar. En har utrett frågan om kontrollen av miljöfarliga produkter. Detta arbete har resulterat iden av riksdagen numera antagna lagen om hälso- och miljöfarliga produkter, för vilken en redogörelse lämnats i det föregående. En annan avdelning har behandlat frågan om informationen på miljövårdsområdet. I detta ämne har utredningen redovisat två betänkanden (SOU 1973:36 och 37) om miljövårdens informationssystem (MI). I betänkandet föreslås att ett samlat ADB-sy- stem för insamling, lagring och bearbetning av miljödata skall byggas upp, benämnd miljövårdens informationssystem (MI). Detta skall kunna tillhandahålla en väsentlig del av den information som fortsättningsvis kommer att behövas och efterfrågas av miljövårdsorganisationen. MI skall omfatta samtliga led i informationshanteringen, såsom insamling, lagring, bearbetning, sammanställning och presentation.
Riksdagen har numera beslutat om utveckling av ett informationssy- stem för miljövärden, m.m. (prop. 1974146, JoU 1974: 20, rskr 1974: 218)
4. Användningen av handelsgödsel i jordbruk och skogsbruk
4.1. Inledning
Inom jordbruket används sedan länge handelsgödselmedel av olika slag. Under senaste årtiondet har man även inom skogsbruket börjat därmed. Bakgrunden till denna utveckling har skisserats i ett tidigare kapitel. I det nu aktuella skall lämnas en redogörelse för handelsgödselanvändningen i vårt land. Redogörelsen disponeras så att den först tar upp vissa för de båda näringsgrenarna gemensamma förhållanden. Därefter lämnas upp- gifter som är specifika för resp. näringsgren. Avslutningsvis lämnas vissa sammanfattande uppgifter.
4.2. Typer av handelsgödselmedel, m. m.
Gödselmedlen brukar delas in i organiska och oorganiska. Till de organiska räknas stallgödsel, kompost, pressaft från silo och rötslam från reningsverk. I detta sammanhang bör också nämnas den gödseleffekt som rötter, stubb, halm m.m. har. Gröngödsling innebär att en växt odlas enbart för nedplöjning och är alltså ett sätt att tillföra jorden organisk substans. De organiska gödselmedlens egenskaper m.m. faller utanför ramen för denna redogörelse som avser de oorganiska gödselmedlen eller handelsgödselmedlen som de vanligen kallas.
I marknaden finns f. n. ca 40 olika handelsgödselmedel. Med utgångs- punkt från om de innehåller ett eller mer än ett av de 5. k. huvudnärings- ämnena kväve (N), fosfor (P) eller kalium (K) brukar de indelas i två huvudgrupper, enkla och sammansatta gödselmedel. Vissa speciella gödselmedel med bl. a. mikronäringsämnen brukar hänföras till en tredje grupp, specialgödselmedel.
De enkla gödselmedlen innehåller endera av kväve, fosfor eller kalium, de sammansatta kväve + fosfor, fosfor + kalium eller kväve + fosfor + kalium. Utöver dessa huvudnäringsämnen kan såväl enkla som samman- satta gödselmedel innehålla ett eller flera mikronäringsämnen, t. ex. koppar, bor och mangan som kan vara nödvändiga för växterna.
De enkla gödselmedlen utgörs — som redan nämnts —— av kväve-, fosfor-' och kaliumgödselmedel. Till kvävegödselmedlen hör chilesalpeter, kalk- salpeter, kalkammonsalpeter, ammoniumsulfat, ammoniumnitrat, urea och ammoniak.
Chilesalpeter, NaN03, kommer som namnet antyder från Chile. Förutom 16 % kväve i form av nitrat innehåller chilesalpetern natrium och en del mikronäringsämnen, t. ex. bor.
Kalksalpeter, Ca (NO3)2, med 15,5 % kväve tillverkas endast i mindre mängd inom landet. Huvudparten importeras från Norge, Holland och Västtyskland.
Kalkammonsalpeter, NH4NO3 +Ca+Mg, med 26 % kväve tillverkas i Sverige under benämningen Suprasalpeter. Hälften av kvävet föreligger som ammonium och hälften som nitrat.
Ammoniumsulfat, (NH4 )2804 , med 21 % kväve innehåller allt kväve i form av ammonium.
Ammoniumnitrat, NH4NO3, saluförs under olika handelsnamn med något varierande kvävehalt (32,5 % - 34,5 %). Kornstorleken är olika hos de skilda handelspreparaten.
Urea, (NH; );CO, med 46 % kväve, är ett syntetiskt urinämne. Detta är f.n. marknadens mest koncentrerade kvävegödselmedel i fast form. Handelspreparatet innehåller ca 0,5 % biuret, vilket är en halt som visat sig inte ha någon negativ verkan. Biuret omvandlas liksom urea till ammoniak och koldioxid i marken.
Ammoniak, NH3, är ett flytande kvävegödselmedel som innehåller 82 % kväve. Det används endast i södra delen av landet. Denna gödselmetod är i vårt land relativt ny. Den kommer från Amerika och har fått stor användning i Danmark. Ammoniak är en gas som komprimerad till vätska distribueras i trycksäkra tankar. Vid utspridningen måste den brukas ned i jorden med speciellt myllningsaggregat.
Sedan något år tillbaka har i liten omfattning flytande gödselmedel börjat användas i vårt land. Det är huvudsakligen en klar lösning med en koncentration av ca 30 % kväve som används. Hälften av kvävet föreligger som urea och hälften som ammoniumnitrat. Lösningen sprids nu med en modifierad ogrässpruta. Sannolikt kommer den i framtiden att spridas även med myllningsaggregat. Försöksvis har även en kvävefosforlösning prövats i praktisk jordbruksdrift. Hittills råder osäkerhet om man i alla situationer får samma biologiska effekt med flytande som med fasta gödselmedel.
För samtliga kvävegödselmedel gäller att kvävet av växterna huvudsak- ligen tas upp som nitrat. I de fall kvävet tillförs i annan form, t. ex. som ammonium, sker upptagningen till största delen först sedan kvävet omvandlats till nitrat. Denna omvandling (nitrifikation) sker i marken genom vissa mikroorganismer.
Fosforgödselmedlen utgörs av superfosfat och thomasfosfat. Superfosfat, Ca (H2P04 )2+CaSO4, är en blandning av kalciumfosfat och kalciumsulfat. Det svenska superfosfatet innehåller 11 % fosfor.
Thomasfosfat innehåller ca 5 % fosfor och erhålls som en biprodukt vid stålframställningen.
Kaliumgödselmedlen utgörs av kaliumklorid, kaliumsulfat och kali- magnesia.
Kaliumklorid, KCl, innehåller ca 50 % kalium samt små mängder natrium och magnesium.
Kaliumsulfat, Kg S04 , svavelsyrat kali, innehåller 42 % kalium. Kalimagnesia, K2SO4 MgSO4, med 23 % kalium är ett dubbelsalt av kaliumsulfat och magnesiumsulfat.
De sammansatta gödselmedlen är PK-, NP- och NPK-gödselmedel. PK-gödselmedel är blandningar av två enkla gödselmedel, superfosfat och kalisalt eller superfosfat och kaliumsulfat. PK-gödselmedel finns också med en allsidig mikronäringstillsats. I PK-gödsel finns alla ingående näringsämnen i samma korn.
NP-gödselmedel är kemiska föreningar mellan kväve och fosfor i form av ammonium, nitrat och fosfat. De har alltså inte som PK-gödsel framställts genom blandning av enkla gödselmedel.
NPK-gödselmedel innehåller samtliga huvudnäringsämnen, dvs. kväve, fosfor och kalium.
Specialgödselmedlen innehåller mikronäringsämnen. Aktuella ämnen är magnesium, svavel, koppar, mangan, bor,järn, zink och molybden.
Kalken (kalcium) har en mångsidig inverkan på mark och växter. Kalcium är ett nödvändigt näringsämne för växterna. Åkerjorden innehåller dock vanligtvis betydligt mer tillgängligt kalcium än vad växterna behöver. Kalkning innebär därför endast i undantagsfall näringstillförsel. Kalken är i stället i första hand ett jordförbättringsme- del, bl. a. för förbättring av markens struktur. Genom kalkningen påverkas markmiljön och näringstillstånden på flera olika sätt, bl. a. minskas markens surhetsgrad. Därigenom hindras bl. a. fastläggning av fosfor. Bakterielivet och den biologiska omsättningen gynnas. Detta kan medföra ökat frigörande av olika näringsämnen, t. ex. kväve och fosfor, liksom en bättre markstruktur genom aggregatbildning. Vissa sjukdomar, såsom klumprotsjuka och rotbrand, motverkas också av kalkning. Kalkrik jord, s. k. märgel, har sedan länge använts som kalkningsmedel. Vanliga kalkningsmedel är kalkstensmjöl, CaCO3, bränd kalk, CaO, släckt kalk, Ca (OH); och dolomitmjöl. Andra kalkningsmedel av mera lokal betydelse är slamkalk, filterkalk, kalkmesa och bashaltiga slagger.
Handelsgödsel i fast form levereras antingen i säck eller som lösvara. Kväve i form av flytande ammoniak distribueras i trycksäkra tankar. Hanteringen av säckar i tält sker vanligen från vagnflak. Under de senaste åren har i ökad utsträckning säckar placerade på pall levererats direkt till användningsplatsen och täckts över med plasthöljen tills utspridning skall ske. Det manuella påfyllningsarbetet ispridningsredskapen är tidsödande och ansträngande. Det har dock hittills visat sig svårt att ijordbruket mekanisera påfyllningen av säckad vara.
Leverans av gödsel i lös vikt innebär lägre pris jämfört med säck. Gödselmedel med hög hygroskopicitet (fuktighetsupptagande), t. ex. kalksalpeter, är dock svårare att distribuera i denna form. Dosering och kontroll blir vid spridningen också svårare att genomföra med lösvara. Dessa svårigheter har lett till att man nu börjat intressera sig för flytande kvävegödselmedel.
4.3. Handelsgödsel i jordbruket
4.3.1. Lämplig gödsling
Tidigare använde man inom jordbruket enbart enkla handelsgödselmedel. Näringsbehovet täcktes också för varje gröda för sig. Senare har sammansatta gödselmedel börjat användas, bl. a. för att göra handelsgöd- selspridningen mindre arbetskrävande. Ytterligare vägar att förenkla handelsgödselanvändningen är att så långt möjligt tillämpa förråds- och höstgödsling.
Förrådsgödsling innebär att man på en gång tillför stora gödselgivor av fosfor eller fosfor och kalium som skall räcka till flera kommande grödor. Metoden kan tillämpas för såväl grundgödsling, som avser att bygga upp tillgången på vissa näringsämnen i marken, som underhållsgödsling, vilken endast avser att täcka de kommande grödornas bortförsel av växtnäring.
Förrådsgödsling är mindre lämpligt på jordar med dåligt kalktillstånd (lågt pH-värde), eftersom fosfor då fastläggs i svårlösliga järn— och aluminiumföreningar.
Höstgödsling innebär att man tillför gödseln för vårsådda grödor redan hösten före, lämpligen på stubb före höstplöjningen. Höstgödsling och förrådsgödsling lämpar sig inte för alla näringsämnen. Gödsling med kväve, svavel och mangan måste ske individuellt för varje gröda för sig och i direkt anslutning till vegetationsperioden. En mindre giva kväve ges dock i vissa fall på hösten till höstsådda grödor efter stråsäd.
Kvävet är ett av växternas huvudnäringsämnen. Ijordbruket befinner sig ofta kvävet i minimum och begränsar därmed skördeutbytet. Olika grödor har mycket varierande behov av kvävetillförsel. Gödselgivan i Götaland ligger på i medeltal 100 kg kväve per ha, lägst för höstråg, kom och havre eller 45—90 kg per ha, och högst för höstoljeväxter eller 120—160 kg per ha. I Svealand ligger givan något lägre och i Norrland betydligt lägre. Kvävetillförsel påverkar grödan till såväl kvantitet som kvalitet. Kvalitén påverkas genom att kvävetillförsel ökar proteininnehål- let. Kvävet minskar också stråstyvheten vilket i ogynnsamma väderleks- situationer kan inverka negativt med liggsäd som följd.
Den kvävemängd som kan rekommenderas är givetvis också beroende av aktuella priser på såväl produkter som använda gödselmedel.
Till skillnad från kväve, som måste tillföras varje år, kan förråds- gödsling tillämpas för fosfor. Dennas effekt är beroende av markens surhetsgrad. Vid låga pH-värden måste dock årlig gödsling tillgripas.
Fosforgivans storlek bör anpassas efter såväl gröda som markens fosforklass enligt markkartering. Rekommenderad mängd fosfor per ha och år är för potatis (som har det största behovet) i klass I—II 110 kg, i klass IV—V 50 kg. För stråsäd, med lågt behov, anges storleken till 25 resp. 15 kg, allt per år och ha. De olika klasserna har bestämts med utgångspunkt från kemisk jordanalys.
Behovet av kaliumgödsling beror i stor utsträckning på jordarten. Lerjordar innehåller stora kaliumförråd, sandjordar däremot endast obetydliga. På lerjord kan förrådsgödsling tillämpas men är i regel
obehövlig. På sandjordar är förrådsgödsling olämplig på grund av risk för utlakning.
Liksom för fosfor avpassas mängden kalium efter såväl gröda som kaliumklass. Rekommenderad mängd kalium per ha och år är för potatis 200—240 kg i klass I och 40—80 kg i klass IV—V. För stråsäd anges storleken till 60—80 kg resp. 0—20 kg.
Med intensiv odling och stark gödsling med rena gödselmedel ökas riskerna för att brister skall uppträda även i fråga om de s.k. mikronäringsämnena, bor, koppar etc. Växternas behov inskränker sig till ca 1 kg per ha och år av vardera bor, mangan och zink, av de övriga mindre än ett hekto. I de handelsgödselmedel som numera saluförs ingår dessa ämnen.
4.3.2. Planeringen av gödslingen 4.3.2.1 Allmänt
Gödslingen är inte inriktad på en maximal utan i stället på en ekonomiskt optimal avkastning. Som ett led häri utförs dels markkartering för bestämning av jordens näringsinnehåll, dels gödslingsförsök. På så sätt fastställs jordens näringstillstånd och behovet av gödsling för att uppnå en optimal avkastning.
En god växtnäringsbalans bör eftersträvas. Detta kräver ofta en allsidig tillförsel av växtnäring. En tilltagande användning av handelsgödsel — som blir allt mer koncentrerad och renad — ökar dock riskerna för ensidighet i gödslingen. Gödslingsförsök i fält under flera år och med skiftande väderlek är den säkraste metoden för att fastställa brister i näringsämnes- balansen och för att få kunskap om hur stora mängder handelsgödsel som kan behöva tillföras för att häva brister och ge ett bra utbyte.
Ett stort antal fältförsök utförs årligen som ger vägledning i gödslings- frågor. Centralt har lantbrukshögskolan ansvaret för dessa försök. För det praktiska genomförandet svarar i fem län lantbruksnämnderna, i 13 län hushållningssällskapen och i sex län lantbrukshögskolans egna organ.
I rationellt skötta jordbruk brukar gödslingsplaner göras upp för varje år och för varje fält. Markkartering spelar därvid en viktig roll som underlag för dessa planer.
Vid upprättandet av en gödslingsplan kan brukaren beräkna den lämpliga gödselgivan per ha med utgångspunkt från tabeller och anvisningar i litteraturen eller från lokal rådgivnings— och försöksverksam- het i främst lantbruksnämndernas regi samt från egen erfarenhet.
Numera utges också för varje gödselår länsvisa riktlinjer för gödslingen. Mera om dessa nämns under följande avsnitt.
4.3.2.2 Lantbruksnämndemas rådgivning
Lantbruksnämnderna — en i varje län — har bl. a. till uppgift att bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Denna äger rum enskilt eller som massrådgivning. Den förra kan lämnas per telefon eller per brev eller
genom direkt kontakt på nämnden eller ute hos den enskilde jordbruka- ren. Massrådgivningen består i medverkan i kurser av olika längd och omfattning (1—5 dagar), artiklar i fack- och dagspress samt i lokala eller centrala TV- och radioprogram. Kursverksamheten bedrivs också i form av studieresor och fältvandringar.
Vid varje lantbruksnämnd finns en programnämnd för utarbetande av länsprogram för rådgivningen m.m. I denna ingår representanter för lantbruksnämnden, LRF, arbetsgivareorganisationen, trädgårdsnäringen, lantarbetareförbundet, lantbrukets yrkesskolor och olika organ på länsplanet som har kontakt med jord- och skogsbruk.
Kursverksamheten utgör som nämnts en viktig del av lantbruksnämn- dernas rådgivningsverksamhet. För att få information om nämndernas verksamhet i detta avseende under senare är har utredningen dels detaljstuderat verksamheten i ett län, dels inhämtat upplysningar av mera allmän karaktär från en tredjedel av landets 24 nämnder. Härav framgår i huvudsak följande.
Den nämnd utredningen detaljstuderat är den i Södermanlands län. Växtodlingsavdelningen vid denna har enbart under de senaste två åren genomfört ca 110 kurser med nära 4000 deltagare. Programmet för dessa kurser har i huvudsak omfattat Växtskydd, ogräsbekämpning, användningen av handelsgödsel samt sortval och Odlingsteknik. Växt- näringsfrågor av olika slag har till en betydande del diskuterats vid dessa kurser, delvis tillsammans med nämndens mekaniseringsavdelning som behandlar hantering och spridning av handelsgödsel.
I anslutning till kursverksamheten iordningställs faktaunderlag som används för bl. a. diskussioner vid kurserna. Underlaget består av lokalt, regionalt eller centralt försöksmaterial, oftast med kommentarer. Det kan också utgöras av sammanfattande råd och anvisningar, såsom t. ex. Riktlinjer för kalkning och gödsling. Ett annat exempel på det informationsmaterial en lantbruksnämnd kan ställa till jordbrukarnas förfogande är ett informationsblad som bl.a. behandlar aktuella samman- komster i växtnäringsfrågor.
Vad sedan beträffar kursverksamheten vid vissa andra nämnder än den i Södermanlands län har uppgifter härom sammanställts i tabell 4.1. Denna tabell avser antalet kurser inom växtodlingsområdet under åren 1968—69 och 1971—72. Av tabellen framgår att ett betydande antal av dessa kurser just avsett växtnäringsfrågor.
Ytterligare exempel på den information i förevarande avseende som går ut till jordbrukarna är den folder som gödselmedeltillverkaren Supra i samråd med vissa lantbruksnämnder ger ut. F. 11. finns denna folderi 19 upplagor för skilda delar av landet. Den innehåller gödslingsråd för i resp. del av landet aktuella grödor. Även en annan gödselmedeltillverkare, Norsk Hydro AB, ger ut liknande informationsmaterial. Detta innehåller även hanteringsråd.
Nämnas kan också att lantbruksnämnderna brukar medverka vid de ”säljträffar och informationsdagar” som såväl lantbrukskooperativa företag som den privata handeln anordnar för sina kunder.
Tabell 4.1 Antalet kurser inom växtodlingsområdet inom vissa län åren 1968—69 och 1971—72
Län
Uppsala Jönköping Gotland Malmöhus Älvsborg Örebro Gävleborg Västerbotten
Summa kurser % växtnäring
I-dagskurser 2—4-dagarskurser 5-dagarskurser och längre
1968—69 1971—72 1968—69 1971—72 1968—69 1971—72
Antal Därav Antal Därav Antal Därav Antal Därav Antal Därav Antal Därav växt- växt- växt- växt- växt- växt- näring näring näring näring näring näring
120a ga 85 39 25 22 49 46 58 39 28 21 89 79 122 80 58 20 57 25 — 46 26 59 21 1 27 18 35 24 — 12 12 10 10 60 41 34 22 2 —- —— 2 2
___—_—__________——
483 253 469 278 45 28 37 19 27 23 18 18 52 59 62 51 85 100
lv |
I"" I IWF'M | Hce—!=?
mer XDMNmzhl—(N
I | .— Hm—wNOHm
a Speciell information angående flyghavrebekämpning.
4.3.3. Spridningsmetoder
Huvuddelen av den handelsgödsel som används i jordbruket sprids av jordbrukarna själva med markbundna redskap. En viss del sprids på hösten av entreprenörer med lastbil eller stora traktorspridare. Endast några promille av arealen gödslas från luften. Obetydliga arealer gödslas numera för hand.
Gödslingen genomförs till största delen under vårbruket. Förråds- gödsling sker på sommaren (träda) eller på hösten. Gödslingen med markbundna redskap kan ske genom bredspridning eller radmyllning.
De vanligaste maskinerna för bredspridning är centrifugalspridare och tallriksspridare.
Centrifugalspridare är billiga och har stor kapacitet. De ger dock lätt en ojämn spridning. Största mängden gödsel sprids vanligen bakom maskinen och avtar sedan utåt sidorna. Spridningen skall därför ske med en viss överlappning. I praktiken är det svårt att avgöra den exakta arbetsbredden som varierar med olika gödselmedel. Liknande egenskaper har pendelspridare.
På senare tid har också fläktspridare börjat användas. Transporten inom maskinen sker genom en luftström som alstras av fläkthjul. Utmatningen sker med vals eller liknande. Spridningsjämnheten blir relativt god. Spridare med tallriks— eller valsutmatning ger en jämnare spridning men har mindre arbetsbredd. Kostnaden för spridningen blir därför högre per avverkad enhet.
Vanligtvis anskaffas de mera exakta spridarna för spridning av kvävegödselmedlen. God exakthet i spridningen erhålls genom s.k. placerad gödsling eller radmyllning. Gödselsträngarna placeras antingen på bestämt avstånd och djup i förhållande till utsädet - gödselmyllning och sådd företas då med en och samma maskin (kombimaskin) - eller oberoende av utsädesraderna. I senare fallet utförs radmyllningen i vinkel mot såriktningen.
Om gödseln kan spridas med samma maskin som används för sådd, inbesparas en körning över fälten. Detta kan vara fördelaktigt, särskilt på struktursvaga jordar på våren, då marken fortfarande är fuktig och lätt packas samman under redskapens tyngd.
Kombinerad sådd av utsäde och gödsel underlättas genom användning av koncentrerade gödselmedel. Flera av de nya gödselmedlen uppfyller detta önskemål.
Flytande ammoniak måste myllas med speciellt aggregat. Maskiner för radmyllning av fast gödsel har en relativt liten arbets- bredd. Hanteringen har därför inte kunnat ordnas särskilt rationellt för stora enheter. För medelstora enheter utgör de i många fall en klar rationalisering.
Ett ökat intresse för flygspridning av handelsgödselmedel har under de senaste åren kunnat konstateras. Sådan gödsling är aktuell tidigt på våren, då marken ännu inte bär traktorema. F. n. flyggödslas ca 15 000 ha. Som start- och landningsbana kan skördade slåttervallar eller liknande mark användas. Vid spridning på våren före fältens upptorkning fordras dock en bana med fast underlag, t. ex. väg eller anlagd flygplats.
4.3.4. Gödslade arealer och förbrukade kvantiteter
Inom jordbruket gödslas, såsom framgår av tabell 4.2, den övervägande delen odlad mark med handelsgödselmedel. Den odlade marken omfattar f. n. en areal om ca 3 milj. ha. Till skillnad från i skogsbruket, där gödslingen avses äga rum 3—4 gånger under en 80—100-årsperiod, gödslas inom jordbruket i regel varje år.
I tabell 4.2 har den kvävegödslade arealen uppdelats på olika grödor samt på slättbygdsområden och övriga jordbruksområden. Gödslingens intensitet anges med I för kvävegödsling med upp till 50 kg kväve per ha, med 11 vid gödsling med 50—100 kg per ha och med III vid gödsling med mer än 100 kg kväve per ha.
Tabell 4.2 Kvävegödslingsintensiteten år 1971 för olika grödor och dessas arealer
Gröda Areal, Kvävegödslingsintensitet ha Slättbygden Övriga områden
Höstvete 206 000 II—III II Vårvete 41 000 II—III II Höstråg 81 000 II II Korn 650 000 II—III I Havre 564 000 II I Blandsäd 75 000 II I Matpotatis 46 000 II—III II Fabrikspotatis 13 000 111 III Höstoljeväxter 62 000 III III Våroljeväxter 58 000 III III Ärter och vicker 7 000 — - Foderraps 7 000 III III Sockerbetor 41 000 III — Slåttervall
klöver I I klöver—gräs 783 000 II II gräs 111 11 Betesvall 213 000 111 111 Helträda 75 000 — — Obrukad åker 34 000 — —
Av tabellen framgår att flertalet arealer är att hänföra till grupperna II och III. Detta innebär alltså att kvävegivan mestadels uppgår till minst 50 kg per ha.
Förbrukningen av handelsgödselmedel har sedan 1950-talet visat en i stort sett fortgående ökning. Förbrukningen härav i ton räknat inom jordbruk och trädgårdsskötsel under vissa gödselår framgår av tabell 4.3.
Av tabellen framgår att förbrukningen av handelsgödselmedel sedan år 193 8/39 till 1971/72 i stort sett tredubblats eller från i runt tal 0,6 milj. ton till 1,7 milj. ton.
Kalkförbrukningen låg högst under de båda krigs- och avspärrnings- perioderna 1916—1920 och 1941—1945 men har numera sjunkit till
Tabell 4.3 Förbrukningen av handelsgödselmedel inom jordbruk och trädgårds- skötsel under vissa år (ton handelspreparat)
Gödselår 1938/39 1949/50 1959/60 1971/72
Enkla medel:
Kvävegödselrnedel 179 100 384 801 563 385 712 800 Fosforgödselmedel 304 600 494 314 282 215 83 877 Kaliumgödselmedel 88 400 137 923 75 174 3 439
Sammansatta medel:
PK—gödsel 331 394 322 816
NP—gödsel — 57 330
NPK—gödsel 50 629 512 994 Summa 572100 1017 038 1 302 797 1693 256
samma låga nivå som i början av 1900-talet. Förbrukningen var under år 1971 162 000 ton.
Förbrukningen i ton räknat av rent kväve, fosfor och kalium i form av handelsgödsel i jordbruket och trädgårdsskötseln framgår av tabell 4.4.
Tabell 4.4 Förbrukningen av rent kväve, fosfor och kalium inom jordbruk och trädgårdsskötsel under vissa år (ton)
Gödselår 1938/39 1949/50 1959/60 1971/72 Kväve 27 745 59 642 104 044 216 612 Fosfor 26 610 43 200 50 360 67 055 Kalium 29 350 45 790 71 520 114 442
Av tabellen framgår att förbrukningen av rent kväve i form av handelsgödsel under 1971/72 var nästan åtta gånger större än 1938/39, av fosfor två - tre gånger större och av kalium nära fyra gånger större. Den totala förbrukningen av handelsgödselmedel har som förut nämnts tredubblats. Enligt vad utredningen erfarit har förbrukningen dock under 1972/73 stagnerat eller i vissa avseenden gått tillbaka.
Om tillförseln av huvudnäringsämnena kväve, fosfor och kalium i form av såväl stallgödsel som handelsgödsel beaktas, framstår dock, som framgår av tabell 4.5, ökningstakten i näringstillförseln mer dämpad än vad som föregående uppgifter ger vid handen.
Tabell 4.5 Den totala förbrukningen av vissa näringsämnen ijordbruket under vissa år (ton)
__R— Kväve Fosfor Kalium
1951 1970 1951 1970 1951 1970
Stallgödsel 204 000 125 000 35 000 23 000 201 000 125 000 Handelsgödsel 68 000 205 000 50 000 61 000 45 000 107 000 &_
Summa 272 000 330 000 85 000 84 000 246 000 232 000
_E—
Som framgår av tabellen är det endast tillförseln av kväve som ökat eller med ca 60000 ton, motsvarande 22% under en 20-årsperiod. Tillförseln av fosfor och kalium är i stort sett oförändrad. Vad som till stor del inträffat är att stallgödsel ersatts av handelsgödsel. Det bör emellertid beaktas att skillnaden i verkligheten är något större än som framgår av tabellen. Arealen av åker och kultiverad betesmark har nämligen under angivna år minskat från 3 706 000 ha till 3 174 000 ha.
I tabell 4.6 redovisas riksmedeltalet för förbrukningen i kg per ha av vissa handelsgödselmedel under ett antal år.
Tabell 4.6 Riksmedeltal för förbrukningen i kg per ha i jordbruket av vissa handelsgödselmedel under vissa år
Tidsperiod Kväve Fosfor Kalium Kalk 1886—90 0,1 2 1 -— 1901—05 I 4 3 21 1911—15 2 4 4 32 1916—20 2 3 5 68 1926—30 4 5 6 46 1936—40 7 7 7 59 1941—45 10 4 8 66 1946—50 12 9 10 55 1951—55 20 13 16 39 1956—60 25 13 20 25 1961—65 35 14 22 21 1971—72 76 24 40 57
Av det redovisade materialet framgår sålunda att kvävegödselmedlen utgör den dominerande delen av totalmängden handelsgödselmedel. Orsaken till detta är bl. a. att grödornas behov av kväve är ca 3—4 gånger större än av fosfor och ungefär dubbelt så stort som av kalium. Förbrukningen av kvävegödselmedel ökade under 1960-talet med ca 100 %. Förklaring till den under de senaste årtiondena ökade använd- ningen av kvävegödselmedel är ett minskat antal hästar och nötkreatur. Även den obesådda trädesarealen har minskat starkt. I stället har nämnda arealer kommit att användas för andra, mera kvävekrävande grödor. Vidare har klövervallar och vissa ärtgrödor minskat, vilka är självförsör- jande på kväve genom bindning av luftens kväve via bakterier på rötterna. En ökning av odlingen av de kvävekrävande oljeväxtema kan också noteras.
Ökningstalen i procent räknat för fosfor och kalium var under 1960-talet 30 resp. 50. Motsvarande procenttal för ökningen av kväve, fosfor och kalium var i hela världen under 1960—talet resp. 200, 100 och 100.
Förbmkningen av växtnäring inom jordbruk och trädgårdsskötsel i olika län under gödselåren 1969/70—1971/72 framgår av tabell 4.7. Av denna framgår bl. a. att skånelänen har den största användningen av handelsgödsel — ca 25 % av kväve- och fosforgödselmedlen och ca 30 % av
Tabell 4.7 Förbrukning av växtnäring inom jordbruk och trädgårdsskötsel i olika län åren 1969/70—1971/72
Område och län 1969/70 1970/71 1971/72
N P K N P K N P K ton ton ton ton ton ton ton ton ton
Malmöhus 34 159 10 555 21874 35 695 10 546 21 382 34 113 10 961 21 988 Kristianstad 18 472 5 426 11 798 19 119 5 275 11 255 19 299 5 483 11 714 Halland 11177 3 784 7 575 11478 3 850 7 497 10 912 3 714 7 213 Blekinge 3 281 1 124 2 799 3 487 1 210 2 992 3 565 1 273 3 030
Jönköping 3 915 1 982 4 646 4 271 2 003 4 599 4 809 1 971 4 686 Kronoberg 2 557 1 184 2 644 3 134 1 295 2 835 2 660 1 356 2 962 Kalmar 7 878 2 973 6 075 7 476 2 936 5 938 8 685 3 324 6 605 Gotland 5 436 2 154 6 488 5 637 2 296” 6 544 5 768 2 272 6 476
Göteborgs och Bohus och Älvsborg 9 974 3 646 6 749 15 079 3 812 6 912 16 487 3 925 7 195 Skaraborg 19 001 5 091 7 622 18 415 5 776 8 397 17 121 6 369 9 324
Värmland 4 298 1 344 2 706 4 916 1 605 3 026 6 076 1 739 3 183 Ostergötland 16 982 4 363 5 417 19 121 5 199 6 131 19 868 5 382 6 925
Södermanland 11 154 2 709 2 545 10 433 2 910 2 853 3 330 3 476 Örebro 8 135 2 279 3 023 7 654 2 321 3 280 38 100 2 495 3 585 Västmanland 12 471 2 905 1 691 12 113 3 046 I 795 3 513 2 140 Uppsala 8 969 2 771 1 819 12 938 2 968 1970 16 907 2 813 2 295 Stockholm 4 830 1 466 1 760 5 605 1 447 1 673 1 531 1 648 Kopparberg 3 067 1 096 2 090 3 340 1 196 2 209 6 648 1 249 2 224 Gävleborg 2 696 1 063 1 873 2 770 I 210 2 056 1 123 1 960 Västernorrland 1 485 589 1 009 1 084 577 870 2 884 622 1 041 Jämtland 1 228 584 1 202 1 172 551 1 065 574 I 077 Västerbotten 2 088 1 120 2 199 2 102 1 116 1 981 1 856 1 301 2 456 Norrbotten 1 287 606 1 202 1 334 696 1 343 952 735 I 329
Totalt 194 540a 80 814 106 906 208 373b 63 841 108 603 216 708C 67 055 114 442
a Inkl. skogsgödsling 205 078 ton N. b Inkl. skogsgödsling 225 554 ton N. c Inkl. skogsgödsling 233 776 ton N.
kaliumgödselmedlen. I övrigt har även andra typiska jordbruksområden hög förbrukning av handelsgödsel. I norrlandslänen är däremot förbruk- ningen låg.
4.4. Handelsgödsel i skogsbruket
4.4.1. Inledning
I Sverige tillämpas gödsling av skogsmark i större utsträckning sedan mitten av 1960-talet. Gödslingen sker framför allt på fastmark och endast iringa utsträckning på torvmark. År 1962 gödslades ca 4 000 ha fastmark och ca 750 ha torvmark. Motsvarande arealer för år 1972 var resp. 114600 ha och 300 ha. Av den produktiva skogsmarksarealen utgör detta ca 0,5 %. Upprepad gödsling av samma areal har hittills förekommit i ringa utsträckning. Den totala av gödsling berörda skogsmarksarealen beräknas hittills uppgå till ca 750 000 ha. Detta motsvarar 3 % av den produktiva skogsmarksarealen i landet.
Liksom andra växter är skogsträden beroende av växtnäringsämnen i för dem upptagbar form. Trots att skogsmarkens kväveinnehåll är så stort som mellan 1000 kg och 6 000 kg per ha, har genom försök som pågått i ca 20 år konstaterats att skogsträden på praktiskt taget alla fastmarker i Sverige lider brist på kväve. Det i jorden befintliga kvävet är mycket hårt bundet till humus och förna (förmultnade och oförmultnade växt- och djurdelar). Genom inverkan från mikroorganismer kan dessa kväveföreningar omvandlas till en för växter upptagbar form. I det svala svenska klimatet går denna omvandling normalt mycket långsamt. Genom att påverka mikroklirnatet kan omsättningen i humusen ökas och därmed även mängden tillgängligt kväve. Avverkning som innebär ökad värmeinstrålning ger en sådan ökad omsättning. Även omrörning av markskiktet (markberedning) och bränning ökar tillgången på för växterna tillgängligt kväve. Dessa åtgärder ger emellertid kortvarig effekt. De kan inte heller vidtas medan marken är bevuxen med skog. Tillförsel av kväve bedöms därför som nödvändig, om produktionen skall ökas.
Genom praktiskt/vetenskapliga försök har kunskaper erhållits om i vilken form och mängd kväve kan tillföras skogsmarken för att en biologiskt och ekonomiskt optimal tillväxtökning skall erhållas. Eftersom skogsträdens tillväxttid är lång, måste också försöken pågå under längre tid. Trots att försökstiden nu omfattar tio år eller mer, anses de hittills erhållna resultaten inte kunna uttömmande ge svar på alla frågor i sammanhanget.
4.4.2. Optimal kvävegiva
De särskilda gödslingsförsök som utförts i Sverige för att få uppfattning om biologiskt optimal kvävegiva har framför allt avsett gödsling med urea. Av de försök som hittills reviderats framgår att den absoluta tillväxtökningen genom gödsling stiger med ökande tillväxt i skogs-
beståndet före gödsling upp till en viss gräns. Ovanför denna gräns — som för svenska förhållanden ligger högt — är tillväxtökningen konstant. Kvävegödslingens varaktighet är beroende av bl. a. trädslag. Vid gödsling enligt de rekommendationer som f. n. ges för praktiskt bruk kan varaktigheten i medelålders och äldre bestånd vid givor överstigande 100 kg kväve per ha anges till sju till nio år för tall och tio år eller något mer för gran. En tendens till att de lägre talen bör gälla för södra delarna av
landet kan möjligen spåras i hittillsvarande försöksmaterial. Sedan den första gödselgivans verkan ebbat ut, återgår takten i tillväxten till den ursprungliga. I vissa försök har tillväxten hos de gödslade ytorna t.o.m. sjunkit under kontrollytans nivå. Genom en förnyad gödsling kan tillväxten åter höjas. I några försök har därvid erhållits en högre tillväxtökning än vid den första gödslingsomgången.
Den biologiskt optimala kvävegivan ligger vid gödsling med urea på ca 450 kg/ha per gödslingstillfälle. Den ekonomiskt optimala kvävegivan är beroende av värdet för skogsägaren av den ökade virkesproduktionen. Detta värde kan vara olika beroende på ägarens situation och kostnadslä- ge. Ett leveransskogsbruk (utan egen industri) kan ha en ekonomiskt optimal kvävegiva som skiljer sig från industriskogsbrukets. Flera andra förhållanden kan påverka den lämpliga kvävegivan.
Enligt beräkningar som gjorts ligger den ekonomiskt optimala urea- kvävegivan på nivån 150—175 kg/ha eller ca 30% av den biologiskt optimala. Vid praktisk fastmarksgödsling har kvävegivan stigit från 60 kg/ha år 1962 till 149 kg/ha år 1972. Man räknar med att nivån skall stabiliseras vid nivån 150 kg kväve per ha och gödslingstillfälle. Försök det senaste året antyder att en ammoniumnitratkvävegiva om 100—125 kg/ha skulle i dessa avseenden motsvara ureagivan 150—175 kg/ha.
De redovisade uppgifterna gäller vad som är företagsekonorniskt optimalt. Vid en samhällsekonomisk beräkning kan dessa bli andra, t. ex. av sysselsättningsmässiga skäl.
4.4.3. Fastmarksgödsling 4.4.3.1 Planeringen av gödslingen
På grund av att gödslingen som tidigare nämnts har längre verkan i skog, upprepas den inte varje år som i jordbruket. Bl. a. kravet på samordning med avverkningarna innebär att gödslingsinsatserna planeras med stor noggrannhet.
Gödsling sker i första hand av virkesrika, medelålders och äldre bestånd med god dimensions- och kvalitetsutveckling. Gödsling kan sättas in 5—10 år före slutavverkning av ett bestånd. Speciella krav måste ställas på ägarens avverkningsplanering. Om gödslade bestånd avverkas för tidigt, utnyttjas nämligen inte gödslingseffekten fullständigt. Gödslingen får ej heller sättas in för tidigt, om den inte avses upprepad. Risk finns nämligen annars för att tillväxten sjunker för mycket sedan den första gödslingens effekt ebbat ut.
Upprepade gödslingar i praktisk skala har förekommit under så kort tid att endast obetydliga arealer hunnit gödslas mer än en gång. Eventuella nackdelar för omgivningen av denna gödslingsform kommer, enligt vad utredningen inhämtat, att klarläggas innan upprepning skeri mera betydande utsträckning. Med dagens gödslingsintensitet kan dock varje bestånd beräknas bli gödslat högst 3—4 gånger med minst sju år mellan gödslingstillfällena.
4.4.3.2 Spridningsmetoder, m. rn.
Det vanligaste sättet att sprida gödselmedel i skogsbruket är flygsprid— ning. År 1972 gödslades 97,7 % av arealen med flyg, 1,6 % med traktor och endast 0,7 % för hand.
Valet av spridningsmetod är beroende av kostnaden för spridning. Denna påverkas i sin tur av antalet, storleken och den geografiska placeringen av gödslingsobjekten, tillgången till flygstråk, markförhållan- den, stamtäthet osv. En kostnadsjämförelse mellan flyg- och traktorsprid- ning redovisas i det följande.
Gödslingen påbörjas i mitten av april i Sydsverige och är i regel avslutad i mitten av juli i norra Sverige. Verksamheten pågår alltså under ca tre månader per år.
Vid spridning av handelsgödsel från flyg kan antingen fastvingeplan eller helikopter användas. Helikopterspridning har på grund av högre kostnader förekommit endast i obetydlig omfattning (2 000 ha under 1972). Alternativet kan vara aktuellt vid gödsling av mindre arealer belägna på större avstånd från stora enhetliga objekt och med mark- och beståndsförhållanden som omöjliggör traktorgödsling. Flyggödsling ut- förs av ett mindre antal entreprenadföretag. Två av dessa har huvuddelen av verksamheten.
Gödslingen förbereds i god tid genom noggrann planering före spridningen. De områden som skall gödslas markeras på flygbilder och delas upp i gödslingsparceller av lämplig storlek. Områden som ej skall gödslas, gränser som ej får överskridas, lämpliga flygriktningar osv. markeras på bilderna. Detta arbete utförs i nära samarbete med entreprenören. Vidare görs en noggrann beräkning av erforderlig gödsel- mängd för varje parcell, tidsåtgång m.m., vilket ligger till grund för företagets totalplanering och beräkning av gödselmängd per flygplats.
Innan själva spridningen påbörjats, markeras orienteringspunkter i terrängen, där naturliga sådana saknas, antingen genom besprutning från helikopter av trädtoppar med färg eller genom markering på annat sätt.
Flygstråken som används är vanligen skogsbilvägar som kompletterats med vissa nödvändiga anordningar. Stråket skall enligt gällande anvis- ningar vara rakt och tillräckligt långt. På båda sidor om rullbanan skall finnas ett hinderfritt område liksom vid slutet av banan där start och inflygning sker. Vidare finns i ena änden av banan en terminal för lagring och påfyllning av gödselmedel och bränsle. Avstånden mellan flygstråken kan variera beroende på hur homogent området är med avseende på gödslingsobjekt. Aktionsradien för flyget är ca 7 km.
De flygplan som används kan lasta 800—1 200 kg. Gödselmedel som är förpackat i säckar vid leveransen töms före påfyllning över i en särskild tratt som är monterad i änden av en kran. Vid påfyllning öppnas ett bottenlocki tratten sedan ett böjligt rör på tratten passats in i flygplanets påfyllningshål. Påfyllning av ett flygplan sker på ca 20 sekunder. Den totala tiden från det flygplanet landar på flygstråket till dess det åter lämnar detta uppgår till något över en minut. Även gödselmedel i lös vikt används.
Normalt använder två eller tre flygplan samtidigt samma flygstråk. Varje plan har sina egna gödslingsparceller enligt den tidigare beskrivna planeringen. Flygtiden per dag och plan är starkt beroende av väderleks- förhållandena. Under gynnsamma förhållanden kan prestationen uppgå nu 80—120 håper dag och plan.
Spridningen med flyg sker under sådana tider på dagen då vindförhål- landena är gynnsamma, i regel på morgonen och kvällen. Stark vind innebär risker vid start och landning och mycket stark vind dessutom risker för avdrift av gödselmedlet. För att särskilt minska dessa senare risker har gödselmedlet givits formen av större eller mindre korn (granuler). Diametern hos dessa varierar i stort sett mellan 1 och 10 mm.
Eftersom gödslingens lönsamhet är beroende av att rätt område gödslas med rätt mängd över hela området, kontrolleras spridningsresultatet av skogsägaren. Detta tillgår så att uppsamlingsstrutar med känd diameter placeras ut med vissa avstånd utefter linjer inom gödslingsområdet. Den uppsamlade mängden gödsel i varje strut mäts i en särskild mätanordning och jämnheten i spridningen och mängden utspridd gödsel per hektar beräknas. Varken jämnheten eller den totalt utspridda mängden per arealenhet får avvika från de värden som angivits i kontraktet med entreprenören. Gränserna är bestämda så att för stora avvikelser kan bli ekonomiskt betungande för entreprenören.
Traktorgödsling förekommer i regel enbart där flyggödsling inte kan utföras, t. ex. om flygstråk saknas eller om antalet och storleken av gödslingsobjekten är otillräckliga för flyggödsling. För att kunna använ- das vid gödsling monteras på en konventionell skogstrakter ett sprid- ningsaggregat av fläkttyp. Genom ett svängande rör blåses gödselmedlet ut över terrängen på båda sidor om traktorns väg. Spridningsbredden är 25—35 rn. Metoden ställer stora krav på rekognosering av körvägar. Prestationen vid traktorspridning varierar. Den kan som genomsnitt beräknas till 15—25 ha per dag.
Vid stark vind finns risker för avdrift, eftersom gödselgranulema i viss utsträckning slås sönder till damm i spridningsaggregatet.
Handspridning kan utföras antingen helt manuellt med hjälp av t. ex. en såskäppa eller motormanuellt med hjälp av ett ryggburet fläktaggregat. Metoden kan vara lämplig på mycket små gödslingsobjekt. 2—3 ha per dag är möjlig prestation vid gödsling för hand.
Gällande anvisningar för förvaring och hantering av gödselmedel har redovisats i det föregående kapitlet.
Kostnaden för spridning av gödselmedel beror förutom av prestationen hos själva spridaren av antalet upplagsplatser för gödsel. Vid flygtermina-
lerna lagras i regel 200—800 ton. Domänverket angeri sina anvisningar minimimängderna 50 ton för flygspridning och 5 ton för traktorsprid- ning.
Ett skogsbolag har vid en jämförelse mellan spridningskostnaderna för flygspridning och traktorspridning (under gynnsamma förhållanden för traktor) funnit att 1972 års program skulle kosta 270 kr./ton vid traktorgödsling mot 170 kr./ton vid flyggödsling. Kostnaden för hand- spridning beräknas om gödselmedel körs ut i terrängen och placeras säckvis över hela gödslingsarealen uppgå till ca 260 kr./ton. Vid en jämförelse mellan flyg- och traktorspridning måste ytterligare kostnadsposter beaktas. Vid traktorgödsling kan t. ex. skador på stående träd inte undvikas. Om flyggödsling skall ersättas med traktorgödsling, kan vidare stora arealer inte gödslas på grund av dels svåra terrängförhål— landen, dels beståndens stamtäthet. Tillgången till traktorer för denna korta säsongverksamhet är f.n. inte tillräcklig. Investeringar för ända— målet skulle öka de tidigare angivna spridningskostnaderna för denna metod. Slutligen anses planeringen av verksamheten och tillsynen av gödselupplagen besvärligare vid traktorgödsling.
Frågan om gödslingens lönsamhet behandlas i ett senare kapitel av detta betänkande.
4.4.3.3 Gödslade arealer och förbrukade kvantiteter
Vid gödsling av fastmark används rena kvävegödselmedel i kornform, urea och ammoniumnitrat. Från början användes enbart urea. Fr. o. m. är 1968 har en allt större andel utgjorts av ammoniumnitrat. År 1972 var andelen härav 70 %. Anledningen till detta är de skillnader i tillväxtök- ning som konstaterats vid gödsling med de två typerna av preparat. I 25 olika försök där kvävegivan varierat mellan 70 kg/ha och 600 kg/ha har ammoniumnitratgödselmedel gett i medeltal 40 % större tillväxt än urea. Skillnaderna mellan de båda gödselmedelstyperna är större ju lägre den ursprungliga tillväxten i beståndet är och ju mindre givan är. Beroende på bl. a. ofullständig kännedom om utlakningsriskerna från produktivare marker har forskarna emellertid inte ansett sig kunna rekommendera en fullständig övergång till ammoniumnitrat. Av intresse är emellertid att den ekonomiskt optimala givan är lägre vid användning av ammonium- nitrat och att en lägre giva i sig anses innebära mindre risker för
utlakning. Den tillgängliga statistiken över fastmarksgödsling visar att den årligen
gödslade arealen ökat från ca 4 000 ha är 1962 till 115 000 ha är 1972. Totalt beräknas den av gödsling berörda skogsmarksarealen vara ca 750 000 ha, vilket motsvarar 3 % av den produktiva skogsmarksarealen. Gödslingsverksamheten bedrevs tidigare främst i Norrland men har nu förskjutits söderut. Av den areal som gödslades år 1972 var 37 % belägen i Norrland, 56 %i Svealand och 7 % i Götaland.
Skogsmarksgödsling har hittills förekommit framför allt inom stor- skogsbruket. År 1972 svarade domänverket för 42 % av arealen och det övriga storskogsbruket för 56 %. Fem företag svarade detta år för 90 %
och 15 för 97 % av den gödslade arealen. Motiven för gödsling har inom det privata skogsbruket varit mindre framträdande bl. a. på grund därav att tillväxten hittills överstigit avverkningen. Om efterfrågan på virke fortsätter att stiga, finns anledning att räkna med större intresse för gödsling även av dessa marker.
Den totala mängden förbrukat rent kväve vid fastmarksgödsling av skog var år 1962 ca 245 ton och hade år 1972 stigit till ca 17 100 ton.
4.4.4. Övrig gödsling, rn m. 4.4.4.l Torvmarksgödsling
Torvmarkerna utgör i Sverige mer än 15% av landarealen nedanför fjällen. Genom kombinerad dikning och gödsling eller i undantagsfall enbart gödsling kan torvmarker i många fall göras skogbärande med hög produktion. Skogsodling på torvmarker kan alltså vara en betydelsefull åtgärd, om virkesbristen för skogsindustrin skulle bli besvärande. Detta har bl.a. varit fallet i Finland, där dikning och gödsling av torvmarker sker i relativt stor omfattning.
Torvmarksgödslingen har hittills inte haft någon större omfattning i Sverige men kan i framtiden möjligen tänkas få detta. De senaste tio åren har den årligen gödslade arealen i genomsnitt varit ca 800 ha med variationer från 300 ha till 2 000 ha. Spridning har skett med framför allt flyg och traktor.
Anledningen till att denna verksamhet varit obetydlig i Sverige är att virkesbrist hittills inte rätt, att kostnaderna är högre än vid fastmarks- gödsling och att investeringen måste göras relativt tidigt under skogens omloppstid. Det sistnämnda medför bl.a. osäkra kalkyler och höga räntekostnader. Ett annat skäl till återhållsamhet är tveksamhet om möjligheterna att rationellt kunna tillvarata detta virke som produceras på mindre bäriga marker.
De näringsämnen som torvmarkerna har brist på är framför allt fosfor och kalium. I vissa fall kan brist också råda på upptagbart kväve. Bristen varierar kraftigt beroende på torvmarkstyp. Varje gödslingsobjekt måste därför noga analyseras före gödslingsinsatsen.
Genomsnittsbehovet av fosfor har beräknats till 44 kg/ha och av kalium till 116 kg/ha. I vissa fall behövs en startgiva av kväve om 50 kg/ha. Sammantaget innebär detta en fullgödselgiva av ca 600 kg/ha. Även 400—500 kg/ha har nämnts som en lämplig gödselgiva. Genomsnitt- lig giva år 1972 av kväve, fosfor och kalium var resp. 40, 29 och 89 kg/ha. Den totala förbrukningen av växtnäringsämnen var 47 ton.
Gödslingens varaktighet anges till 10—20 år, i gynnsamma fall längre. Produktionsökningen beräknas till minst 4 skogskubikmeter (m3 sk) per år och ha. Virkesbalansutredningen 1967 har beräknat att en satsning på torvmarksgödsling i kombination med dikning skulle kunna ge en produktionsökning av 6—10 milj. rn3 sk per år för hela landet. Torvmar- ker särskilt lämpliga för gödsling är de gamla dikningsområdena (300 000
x
3 400000 ha), där trädväxten utvecklas dåligt på grund av dålig
näringstillgång i marken. Även vissa odlingsmarker på torvunderlag anses vara värda att gödslas.
4.4.4.2 Gödsling i plantskolor och fröplantager
Gödslingen av plantskolor och fröplantager har i stort sett varit konstant de senaste tio åren. Årligen har gödslats ca 1 200 ha plantskolor och ca 200 ha fröplantager.
Plantskoloma gödslas med kväve, fosfor och kalium i enkel eller sammansatt form. En inte obetydlig del av gödselmedlen tillförs i form av näringslösningar. Även andra ämnen än huvudnäringsnämnena tillförs, t. ex. magnesium och svavel. Avsikten med gödslingen är att få snabbare plantutveckling och bättre plantkondition. Spridningen sker huvudsakli- gen med traktor eller genom fasta rörsystem.
Fröplantagerna gödslas framför allt med fullgödselmedel (NPK). Avsikten med denna gödsling är att erhålla en snabbare utveckling av de fröproducerande träden. Spridningen sker för hand och med traktor.
Vid gödsling i plantskolor och plantager förbrukades år 1972 samman- lagt 196 ton växtnäringsämnen.
4.5. Sammanfattande uppgifter om användningen av handels- gödsel
Handelsgödsel används sedan lång tid tillbaka regelmässigt inom all yrkesmässig växtodling, medan gödsling av skogsmark är en relativt ny företeelse i vårt land. Sistnämnda gödsling avser endast en begränsad del av skogsmarken. Medan inom jordbruket inemot 3 milj. ha årligen gödslas, gödslades år 1972 ca 115 000 ha skogsmark, vilket motsvarar 0,5 % av den produktiva skogsmarksarealen. Upprepad gödsling av samma skogsmark har hittills förekommit i mycket begränsad utsträckning. I skogsbruket torde för övrigt samma arealer komma att gödslas högst 3—4 gånger under en 80—100-årsperiod. Totalt beräknas den av gödsling berörda skogsmarksarealen f. n. uppgå till ca 750 000 ha, vilket motsva- rar 3 % av den totala skogsmarksarealen.
Under 1971/72 förbrukades ilandet 1,7 milj. ton handelsgödselmedel. Den alldeles övervägande delen eller 1,65 milj. ton, motsvarande nära 97 %, hänförde sig till jordbruket. Återstoden eller 0,05 milj. ton, motsvarande 3 % av den totala förbrukningen, används i skogsbruket. Av sistnämnda kvantitet utgjordes praktiskt taget allt av kvävegödselmedel. I jordbruket motsvarade 56 % av den använda mängden växtnäring kväve, medan återstoden fördelade sig med 16 % på fosfor och 28 % på kalium.
5. Användningen av kemiska bekämp- ningsmedel i jordbruk och skogsbruk
5.1. Inledning
Sjukdomar och skadedjur har under alla tider hotat människans odlingar. Särskilt utvecklingen mot ensidig växtodling inom jordbruket har ytterligare ökat detta hot. De skador som följer med direkta angrepp av olika slag medför stora ekonomiska förluster, både för samhället och för enskilda odlare. Så t. ex. må nämnas att vetemyggorna i Sydsverige omkring år 1930 förorsakade förluster på tiotals milj. kr. Svartrostens härjningar år 1951 anses ha orsakat förluster på ca 80 milj. kr. Oljeväxternas skadeinsekter liksom potatisbladmögel medför alltid stora skador. I ett särskilt kapitel i det följande kommer de samlade förlusterna genom ogräs, växtsjukdomar och skadedjur för det svenska jordbrukets del att belysas.
På växtskyddets område har under de senaste decennierna gjorts stora framsteg. Skälen därtill är att söka i bättre kännedom om djur- och svampparasiternas biologi, forskningens klargörande av bristsjukdomars och virussjukdomars, betydelse för våra grödor m.m. Kemins och maskinteknikens snabba utveckling har vidare skapat förutsättningar för effektivare växtskyddsmedel och bättre möjligheter att sprida dessa.
Grunden till den kemiska bekämpningen lades under 1930-talet, då en rad upptäckter möjliggjorde stora framsteg i kampen mot olika skadegörare inom framför allt jordbruket. De kontaktverkande insektsdödande egenskaperna hos DDT klarlades sålunda. Kunskapen om auxinerna som tillväxtreglerande ämnen inom växtvärlden möjliggjorde så småningom att syntetiska ogräsbekämpningsmedel, t. ex. fenoxisyrorna kunde tas fram. De biologiskt aktiva fosforföreningarna upptäcktes också under denna tid.
Användningen av bekämpningsmedel mot olika skadegörare har sin grund i en rad faktorer. Exempel härpå är minskad tillgång på arbetskraft, ökad mekanisering samt i olika avseenden ökade krav på lönsamhet. Inom jordbruket har även — såsom redan tidigare antytts — en ensidig och intensifierad odling ävensom nya växtslag bidragit till ett ökat intresse för användning av kemiska medel. Både inom skogsbruket och jordbruket har dessa medel kommit att bli viktiga komplement till förebyggande, odlingstekniska och/eller mekaniska åtgärder.
Vad särskilt det svenska skogsbruket beträffar har kemiska be-
kämpningsmedel använts sedan mitten av 1940-talet. De utnyttjas där främst för bekämpning av ej önskvärd löwegetation i barrkulturer men också för ogräsbekämpning i plantskolor och för insektsbekämpning. I motsats till jordbruket och framför allt trädgårdsnäringen, där en betydande del av de odlade arealerna behandlas med kemiska medel, är det inom skogsbruket relativt obetydliga arealer som är berörda av denna verksamhet. Innan inskränkningarna i rätten att använda herbicider infördes, besprutades årligen ca 100 000 ha skogsmark. Detta utgör 0,4 % av den totala produktiva skogsmarksarealen. Dessutom förekom viss lövbekämpning längs skogsbilvägar.
5.2. Kemisk bekämpning i jordbruket
5.2.1. Ogräsbekämpning
Följande avsnitt om jordbruket innefattar även uppgifter om trädgårdsnäringen.
Medlen mot ogräs dominerar bland de kemiska bekämpningsmedel som används i jordbruket. Dessa medel har en utbredd användning i framför allt stråsäd. Huvuddelen av dessa odlingar torde behandlas med ogräsmedel.
Bakgrunden till behovet av bekämpning är bl. a. den konkurrens om utrymme, näring, ljus och vatten som ogräsen innebär för kulturväxterna. Såväl skördens mängd som kvalitet kan bli nedsatt genom ogräsförekomst. Genom övergång till skördetröskning som i motsats till tidigare skördemetod med bindare lämnar huvudparten av ogräsfröna kvar på fälten sker numera en kontinuerlig spridning av ogräs. Även detta kräver motåtgärder med bl. a. kemiska medel.
De artrikaste bestånden av ogräs uppträder i södra Sverige och på Gotland. Korsblommiga arter, såsom åkersenap och åkerkål, vilka är lättbekämpade med kemiska medel, dominerade tidigare ogräsfloran. Övriga nu allmänt förekommande ogräs är i södra och mellersta Sverige i höstsådda grödor bl.a. baldersbrå, blåklint, dån, plister, åkerbinda, åkerviol och förgätmigej. I vårsådda grödor dominerar svinmålla, dån, våtarv, åkerspergel och pilört. Den senare gruppen återfinns också i Norrland, där ogräsfloran dock är artfattigare. Kvickrot finns i hela landet. Flyghavre är ett ogräs som starkt konkurrerar med grödorna. Den har sin huvudsakliga utbredning i Östergötland och området omkring Mälaren—Hjälmaren och den kan omöjliggöra utsädesodling. Vissa andra ogräs som kvickrot, baldersbrå, snärjmåra och vicker kan försvåra skörden med ökade skördekostnader, högre spill och dyrbar rensning som följd.
Förutom den konkurrens med kulturväxterna som ogräsen kan utgöra följer med dem även andra problem. Ogräsen kan vara värdväxter för Virussjukdomar och olika parasiter. Ogräsen kan i vissa fall också producera giftiga ämnen som på olika sätt påverkar grödan.
Ogräsbekämpningen planeras i princip analogt med vad som redovisats
för gödslingsområdet (4.3.2). Antalet fältförsök per år uppgår till ca 400. Resultaten av dessa publiceras och diskuteras årligen vid en tvådagarskonferens med lantbrukshögskolan som arrangör. Det nordiska samarbetet är väl organiserat med bl.a. gemensamma projekt. I övrigt diskuteras resultaten vid årliga sammanträden med European Weed Research Council, där Sverige är representerat.
De kemiska ogräsbekämpningsmedlen brukar benämnas herbicider. Efter verkningssättet kan ogräsmedlen indelas i systemiskt verkande och kontaktverkande medel. Beroende på om de tas upp av växten via bladen eller rötterna talas om bladherbicider resp. markherbicider. De senare används främst mot groende ogräs eller skottskjutande organ. De systemiskt verkande medlen tas upp genom bladen och transporterasi växternas kärlsystem, varvid den normala tillväxten störs. Exempel på sådana ämnen är MCPA, 2,4-D, 2,4,5-T, mecoprop, diklorprop, TCA och triaziner. De kontaktverkande preparattypema verkar snabbt nedbrytan- de och vävnadsförstörande, dock endast på de delar av växten som direkt träffas av preparatet. Svavelsyra och mineraloljor är exempel på äldre sådana preparat liksom de mera moderna dinoseb, bensoenitriler och bipyridyliumföreningar (diquat och paraquat).
Ogräsmedlen är ofta selektiva medel. Sådana medel kan tillföras i en växande gröda för bekämpning av ogräs utan att grödan nämnvärt skadas, t. ex. fenoxisyror. Totalbekämpningsmedlen dödar all vegetation, t. ex. natriumklorat (Klorex). Herbicidemas selektiva egenskaper är en förut- sättning för medlens praktiska användning och utnyttjande i växande grödor.
Förutom den eller de verksamma substanser som ger ett preparat för ogräsbekämpning dess speciella karaktär kan det innehålla bärsubstans, lösnings-, vätnings-, vidhäftnings- och emulgeringsmedel m. m.
De viktigaste preparattyperna för Ogräsbekämpning är följande.
Oorganiska föreningar Karbonsyreamider Fenylkarbamider Dinitrofenoler acetanilidcr Aziner Karbonsyror Bensoenitriler monaziner
alifatiska syror Karbamater diaziner bensoesyror fenylkarbamater triaziner fenoxisyror tiolkarbamater Bipyridylium föreningar
Övriga föreningar
Några av de viktigaste kemiska ogräsmedlen är följande.
Till fenoxisyrorna hör MCPA, 2,4-D, 2,4,5-T, mecoprop och diklor- prop. De tre förstnämnda tillhör gruppen fenoxiättiksyror och de två senare gruppen fenoxipropionsyror.
Nära två tredjedelar av de herbicider som används i jordbruket är fenoxisyror. Salter av MCPA används för Ogräsbekämpning i stråsädoch gräsmarker samt i någon utsträckning även i potatis. Salter av 2,4-D används i höstsäd och i gräsmarker. Estrar av 2,4-D sprids i gräsmarker, bl. a. mot maskros och för bekämpning av buskar under sommaren.
Mecoprop är mest jämförbar med MCPA i fråga om verkan mot ogräs, men verkar bättre på bl. a. snärjmåra, våtarv och harkål, medan
diklorprop närmast motsvarar 2,4-D. Utmärkande för diklorprop är dess goda verkan mot pilört. Medlet har dessutom god effekt mot de övriga nämnda ogräsen.
Fenoxisyrorna påverkar växternas tillväxt på samma sätt som vissa växthormoner. De har därför ibland betecknats som ”hormonderivat” och ger i viss dos onormal celldelning och tillväxt.
Fenoxisyrorna bryts i marken normalt ned inom loppet av några veckor av mikroorganismer.
TCA (triklorättiksyra) som tillhör gruppen alifatiska syror, är efter fenoxisyrorna den herbicid som används mest ijordbruket. TCA är det dominerande medlet för bekämpning av kvickrot. Substansen är en utpräglad jordherbicid och sprids framför allt under februari—april på fält avsedda för i första hand oljeväxter och betor. TCA kan även tillföras tidigt på hösten i samband med jordbearbetning. Medlet bryts ned i marken på ca sex månader.
Bensonitriler och klorerade bensoesyror används nästan uteslutande i blandning med fenoxisyror. Dessa medel har visat god verkan vid ogräsbekämpning i stråsäd och gräsvallar. Nedbrytningen i marken tar tre månader eller mer.
Pyrazon tillhör diazinerna. Substansen används framför allt för ogräsbekämpning i sockerbetor. Huvudparten av substansen bryts ned på ca två månader. Små mängder kan dock stanna kvar i marken betydligt längre tid.
Diklorpropionsyra tillhör gruppen alifatiska syror men har en något svagare verkan än TCA. Den används huvudsakligen för bekämpning av vass och kvickrot.
Triallat tillhör gruppen karbamater. Det är en jordherbicid och är ett specialmedel mot flyghavre. Substansen är relativt motståndskraftig mot nedbrytning i marken. Ända upp till två månader efter en behandling innehåller marken tillräckligt av substansen för att ge effekt på flyghavren.
Dinoseb är en dinitrofenol som stör växternas andningsmekanism. Medlet används för bekämpning av svårbekämpade ogräs i odlingar av klöver, lucern och ärtor samt i stråsäd med insådd av baljväxter. I jorden
Tabell 5.1 För olika grödor använda herbicider, m. m.
Gröda Medel Höstvete
Höstråg fenoxisyror Vårvete bensoesyror Korn bensonitriler Havre metabenstiazuron Blandsäd Baljväxter dino seb Oljeväxter TCA Grönfoder, ensilage —
Vall _
Potatis karbamider Betor pyrazon, lenacil
sönderdelas dinitroföreningarna av mikroorganismer. Efter tre—fyra månader kvarstår vanligen inte några giftiga restsubstanser.
En tabellarisk sammanställning över de olika herbicidernas användning i olika grödor har gjorts i tabell 5.1. Som en upplysning har i tabellen även upptagits sådana grödor m.m. som inte behandlas med kemiska medel.
Uppgifterna om i jordbruket använda preparatmängder är något osäkra. På grundval av uppgifter som inhämtats från produktkontroll- byrån inom statens naturvårdsverk har uppgifter härom för år 1969 och 1972 sammanställts i tabell 5.2. Dessa avser mängden verksam substans.
Uppgifter om de under år 1972 behandlade arealerna har ställts samman i tabell 5.3. Uppgifterna i denna och även i vissa övriga tabeller grundas på upplysningar som lämnats av lantbrukshögskolan, statens växtskyddsanstalt och statens centrala frökontrollanstalt.
Tabell 5.2 Inom jordbruket använda mängder herbicider (ton)
Preparat 1969 197 2 MCPA 1 150 1 400 TCA 400 1 200 Diklorprop 300 Mecoprop 250 160 Klorerade benzoesyror + Bensonitriler 75 80 Diklorpropionsyra 70 70 2,4-D 30 30 Dinoseb 100 30 _2_,4,5-T 20 20 Ovriga 300 230 Summa 2 395 3 520
___—___—
Tabell 5.3 Inom jordbruket år 1972 med herbicider behandlade arealer ___—___—
Total areal, Behandlad del Anm. ha _— ha % Stråsäd 1 620 000 1 130 000 70 Oljeväxter 120 000 42 000 35 TCA mot Sockerbetor 41 000 37 000 90 kvickrot Potatis 59 000 9 000 15 Övrigt: Trädgårdsväxter 11 500 6 000 50 Träda 75 000 11 000 15 Vall 1 000 000 10 000 1
Summa 2 926 500 1 245 000 43
Beräknade preparatkostnader vid viss kemisk bekämpning har ställts samman i tabell 5.4. Till de angivna beloppen kommer en kostnad av 20—25 kr. per ha för arbete och utrustning vid behandlingen.
Tabell 5.4 För jordbruket beräknade preparatkostnader för vissa herbicider (kn/ha) Gröda MCPA Fenoxi- Bland— Bland- Dinoseb
propion- preparat, preparat, syror benso- bensoe-
nitriler syror
Höstsäd 1 6 40 70 50 — Vårsäd 13 30 50 40 — Klöverinsådd 10 — — — 5 0 Arter 5 — — — 5 0
5.2.2. Insektsbekämpning
Insektmedel — vanligen kallade insekticider — spelar en relativt obetydlig roll i Sverige jämfört med vad som är fallet i många andra länder. Insekticidförbrukningen inom jordbruk och trädgårdsskötsel ivårt land uppskattas till ca 5 % av den totala bekämpningsmedelsförbrukningen i landet räknat som aktiv substans. Insektmedel kommer i första hand till användning för behandling av oljeväxter och sockerbetor, fruktodlingar samt konserv- och grönsaksodlingar. Den behandlade arealen är relativt obetydlig.
Flertalet av de moderna insektmedlen är kontaktverkande, dvs. de tas upp av insekterna genom huden. Medlen kan också tas upp genom andningsorganen eller i samband med förtäring av behandlade växtdelar.
Följande uppdelning av insekticiderna kan göras, nämligen
A. Insektmedel ur växtriket
B. Syntetiska medel ]. Klorerade kolväten 2. Organiska fosforföreningar 3. Karbamater
De viktigare insekticidema kan beskrivas på följande sätt.
Insektmedel ur växtriket utgör en liten grupp med relativt liten användning. Medlen sönderdelas snabbt, särskilt genom inverkan av solljus. De är därför inte särskilt lämpliga för användning utomhus.
Av insektmedlen ur växtriket är pyretrum ett av våra äldsta bekämpningsmedel mot framför allt skadedjur i hushållen. Medlet används även för bekämpning av förrådsskadedjur i magasin och lagerlokaler. Användningen inom jordbruket är obetydlig. Nikotinpreparat för sprutning har tidigare använts mot bl. a. bladlöss
men är numera förbjudna. Nikotinpreparat för rökning av växthus finns dock kvar på marknåden.
Bland de klorerade kolvätena finns ett flertal preparattyper med delvis mycket olika sammansättning. Begreppet klorerade kolväten reserveras vanligen för DDT, lindan, hexaklor, heptaklor, aldrin och dieldrin. Flertalet av de klorerade kolvätena är mycket stabila med risk för upplagring inte bara i de behandlade växterna utan äveni djurorganismer. Klorerade kolväten har därför under senare år i allt större utsträckning börjat ersättas av andra preparat, som bryts ned snabbare och som därför inte innebär samma riskmoment på längre sikt.
DDT är numera — såsom framgår av den tidigare redogörelsen — förbjudet för användning inom jordbruk och trädgårdsodling i Sverige. Skogsbruket har dock dispens för behandling av barrträdsplantor som skall utplanteras. Vidare är vissa andra klorerade kolväten förbjudna ivårt land.
Endosulfan — som också är ett klorerat kolväte — används mot insekter och kvalster på fruktträd och bärbuskar. Mot jordgubbskvalster och vinbärsgallkvalster är endosulfan det effektivaste medlet. Det är också relativt ofarligt för bin. Endosulfan bryts ner och utsöndras betydligt snabbare än klorerade kolväten i allmänhet. Risken för ackumulation i biologiskt material anses obefintlig.
Metaxyklor är ett ersättningsmedel för DDT. Substansen har låg giftighet och visar ingen benägenhet till ackumulation i levande organismer. Metoxyklor, som är ofarligt för bin, används framför allt mot skadegörare i oljeväxter, t. ex. rapsbagge och kålbladsstekel. Metoxyklor är ny på den svenska marknaden. Substansen prövades dock redan på 1950-talet av statens växtskyddsanstalt. Eftersom dess effekt inte var helt jämförbar med DDT, kom den dock inte då till praktisk användning.
Lindanpreparat får numera inte användas inom hushåll eller hemträdgårdar utan endast inom jordbruket och den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Ett viktigt användningsområde är behandling av oljeväxtfrö mot angrepp av jordloppor. Tidigare bekämpades bladlöss, husbock och en del ohyra inomhus samt förrådsskadeinsekter. Lindan försvinner ganska snabbt från behandlade växtdelar och anses inte ha särskilt stor benägenhet till ackumulation. I marken kan dock substansen vara mycket beständig.
Många av de organiska fosforföreningar som används som insekticider har kommit fram isamband med utvecklingen av stridsgaser. De introducerades som bekämpningsmedel efter det andra världskriget. Variationen mellan de olika preparaten i fråga om giftighet och effektivitet mot skadedjur är stor. Denna grupp av bekämpningsmedel omfattar numera ett 20—tal olika preparattyper.
Flertalet av de organiska fosforföreningarna är giftiga för bin och får därför inte användas på växter som står i blom eller beflygas av bin. Ett undantag utgör preparatet phosalone.
Fenitrotian har effekt mot en lång rad insekter och kan sägas ha blivit en ersättare för det numera förbjudna parationet och DDT. Efter indragningen av DDT har fenitrotion vidare fått betydelse för
bekämpning av rapsbagge före Oljeväxternas blomning. Medlet används också mot trips och för bekämpning av skadeinsekter i allmänhet inom frukt- och grönsaksodlingar.
Metasystox forte och Metasystox R är handelsnamn för föreningarna demeton-O—metyl och oxydemeton-metyl. Dessa medel har systemisk verkan. De används i första hand för bladlusbekämpning i sockerbetor och kålväxter. Inom fruktodlingen kan de användas mot äpplebladloppa, bladlöss och spinnkvalster. På prydnadsväxter kan de också begagnas mot bladlöss och växthusspinnkvalster. Risk finns dock här för sprutskador.
Malation kan användas mot en mängd olika skadedjur, t. ex. spinnkvalster, bladlöss, fjärils- och stekellarver. Det har även visat en utomordentlig effekt mot vissa sköldlöss. Preparatet har också använts mot rapsbagge före oljeväxtemas blomning, dock med svagare effekt än andra använda preparattyper som t. ex. fenitrotion. Det används också mot förrådsskadedjur. Malation har låg giftighet mot varmblodiga djur.
Diazinon är verksamt mot många olika skadedjur, bl. a. flugor, violgallkvalster och jordgubbskvalster.
Endast ett fåtal karbamater har kommit till användning i Sverige. De har genomgående visat sig mindre stabila än klorerade kolväten. Flera substanser torde därför så småningom komma ut på marknaden. Från produktkontrollbyrån inom naturvårdsverket har inhämtats uppgifter om förbrukade preparatmängder av insekticider. Av de uppgif- ter som lämnats och som avser år 1972 framgår att den totala användningen inom växtodlingen uppgår till ca 175 ton aktiv substans, varav fenitrotion 50 ton och metoxyklor 25 ton. Återstående mängd fördelar sig på ett 40-tal olika substanser.
De under år 1972 med insekticider behandlade arealerna framgår av tabell 5.5.
Tabell 5.5 Inom jordbruket år 1972 med insekticider behandlade arealer
Total areal, Behandlad del Anm. ha _— ha % Sockerbetor 41 000 4 000 10 Oljeväxter 120 000 108 000 90 Potatis 59 000 6 000 10 Normalt ingen. 197 2: Co lora- doskal- baggen Summa 220 000 118 000 54
I fråga om oljeväxtema kan nämnas att i varje fall i Skåne och Östergötland samma fält behandlas två å tre gånger.
5.2.3. Svampbekämpning
Flertalet av de bekämpningsmedel som används mot svampsjukdomar — fungicider — har framför allt en förebyggande verkan. Medlen tillförs därför ofta innan synliga angrepp av resp. svampangrepp uppträder. Kända exempel är medlen mot potatisbladmögel samt mot skorv och mögel inom frukt- och bärodlingen. Betning av utsäde med kvicksilver görs för att döda de svampar som finns på kärnomas yta.
I Sverige används medel mot svampsjukdomar inom jordbruket främst för bekämpning av bladmögel i potatis och för betning av utsäde. Inom frukt- och bärodlingen används fungicider mot skorv, mjöldagg, gloeosporium, fruktträdskräfta, gråmögel etc. och inom trädgårdsbruket i övrigt mot en rad svampsjukdomar. Medan man inom det egentliga jordbruket behöver använda endast ett fåtal preparattyper, måste frukt- och trädgårdsodlare arbeta med ett betydligt större antal medel.
Som svampbekämpningsmedel används ett flertal olika preparattyper. Till gruppen ditiokarbamater som har stor användning ijordbruket hör bl. a. fungiciderna maneb, mancozeb och zineb. För att förhindra angrepp av bladmögel besprutas större delen av matpotatisodlingarna med något av dessa medel eller med olika medel i blandning. Preparatet maneb innehåller mangan som på vissa lättare mineraljordari södra delen av landet också har en ren växtnäringseffekt. Denna grupp medel används även i viss utsträckning inom frukt- och trädgårdsodlingen.
Svavel är ett gammalt bekämpningsmedel. Det används främst mot mjöldagg på fruktträd. Även stråsäd kan behandlas med svavel mot mjöldagg, som vissa år uppträder i södra Sverige.
Kopparföreningar tillhör de mest effektiva svampmedlen. Användningen härav har dock gått starkt tillbaka till förmån för andra medel. Numera används kopparmedlen huvudsakligen för besprutning av fruktträd tidigt på våren och sent på hösten.
Captan och närbesläktade ämnen används mot en rad svampsjukdomar inom frukt-, bär- och köksväxtodlingen. Captan är det helt dominerande medlet mot fruktträdsskorv.
Quintozen används för sprutning eller pudring mot snömögel och andra svampar som skadar övervintrande gräsarter samt mot klöverröta, sallatsröta och gråmögel. Dessutom används det för inblandning i jord mot svampsjukdomar på groddplantor, t. ex. klumprotsjuka, groddbrand och sjukdomar på blomsterlök.
Tiram används huvudsakligen för betning av oljeväxter. Även utsädespotatis kan vid sättningen på våren behandlas med detta medel mot lackskorv.
Organiska kvicksilverföreningar har i Sverige använts för betning av utsäde sedan l920—talet. Numera behandlas stråsäd och betfrö. För betning av vårstråsäd gäller särskilda bestämmelser för vilka tidigare redogjorts.
Sedan den 1 februari 1966 får endast alkoxyalkylkvicksilverföreningar användas. Tidigare användes alkylkvicksilverföreningar (bl. a. metyl-
Tabell 5.6 Betning av vårstråsäd
___—”'_—
1966 1968 1970 1971 1972
dt % dt % dt % dt % dt % Statsplom— berat 1615 248 1491882 1578163 1665 233 1563 785 därav betat 406 822 25 193 732 13 55 497 3,2 338 692 20 771 379 49 Hemmapro- ducerat 1 500 000 1 500 000 1 500 000 1 500 000 1 500 000 därav betat 240 224 16 90 123 6 19 363 1,3 76 642 5 174 845 12 Totalt utsäde 3115 248 2 991882 3 078163 3165 233 3 063 785 därav betat 647 066 21 283 855 10 74 860 2,4 415 334 13 946 224 31
kvicksilver) som dock visade sig mycket stabila i biologiskt material med upplagring i näringskedjorna. Bl.a. kunde omfattande fågeldöd konstateras.
Uppgifter om betningen av utsäde av vårstråsäd under vissa år har ställts samman i tabell 5.6. Av tabellen framgår att betningen efter beslutet om restriktioner år 1966 kraftigt minskat fram till 1971, då den åter ökade i omfattning. År 1972 var betningen förhållandevis hög, 31 % av det utnyttjade utsädet, vilket är det högsta talet under den senaste sjuårsperioden. Bakgrunden är att svampangreppen åter ökat kraftigt under de senaste två år som omfattas av utredningens uppgifter.
Av inhämtade uppgifter framgår att 430 ton aktiv substans under 1972 användes för bekämpning av svampangrepp.
Den under 1972 med svampmedel behandlade arealen framgår av tabell 5.7.
Tabell 5.7 Inom jordbruket år 1972 med fungicider behandlade arealer
Total Behandlad del Anm. areal, _— ha ha % Höstsäd 287 000 258 000 90 betning Vårsäd 1 333 000 413 000 31 ” Sockerbetor 41 000 41 000 100 ” Oljeväxter 120 000 84 000 70 ” Potatis 59 000 35 000 60 bladmögel Summa 1 840 000 831 000 45
5.2.4. Övrig bekämpning
Bland förut inte nämnda bekämpningsmedel kan nämnas särskilda preparat mot spinnkvalster och sniglar, avskräckningsmedel mot små- gnagare, harar och hjortdjur liksom rått- och sorkbekämpningsmedel. Dessutom finns särskilda jordbehandlingsmedel som framför allt används
i plantskolor, växthus och grönsaksodlingar. Bl.a. bekämpas på detta sätt svampar och nematoder. Andra medel används för blast-_ och bladdödning, av vilka den förbrukade kvantiteten under år 1972 var sammanlagt 385 ton (Klorex 225, svavelsyra 150 och diquat 10 ton). Under år 1972 behandlades 21000 ha potatisodlingar med blastdödningsmedel, vilket motsvarar 35% av den till 59000 ha uppgående arealen.
Natriumklorat (Klorex) används i stor utsträckning som totalutrotningsmedel på grusgångar och gårdsplaner. Det är också standardmedlet vid bekämpning av berberis som är svartrostens mellanvärd och som enligt lag skall utrotas. Som blastdödningsmedel har natriumklorat inte lika snabb verkan som svavelsyra.
Svavelsyra dödar potatisblast snabbt och effektivt. Svavelsyran har frätande effekt på hud, kläder och maskiner och är därför besvärlig att handskas med.
Diquat används som blastdödningsmedel. Inom potatisodlingen är diquat det mest använda blastdödningsmedlet. Mängdmässigt används dock som nyss nämnts endast mindre kvantiteter, då endast små mängder åtgår per ha (3—5 kg).
Rått- och sorkbekämpningsmedel brukar benämnas rodenticider. Huvuddelen av de använda preparaten bygger på substansen warfarin eller närbesläktade ämnen. Den förbrukade mängden rått— och sorkbekämpningsmedel under år 1972 har inte kunnat anges.
5.2.5. Spridningsmetoder, m. m.
Spridning av bekämpningsmedel i jordbruket sker huvudsakligen med markbundna aggregat. Från luften behandlas en mycket liten areal. I det följande lämnas en allmän översikt över doser och olika spridningsmetoder.
De i bruksanvisningarna för olika preparat rekommenderade mängderna grundar sig på erfarenheter från laboratorieundersökningar och fältförsök. Som exempel på normaldos för vissa typer av bekämpningsmedel kan nämnas följande.
Av 50-procentiga malationpreparat används 1,5 liter per ha. Vätskemängden anpassas till beståndets utveckling och varierar mellan 400 och 800 liter. Vid potatisbesprutning rekommenderas av de 80-procentiga manebmedlen 2,5—4 kg per ha och av de 85-procentiga kopparoxikloridpreparaten 4—6 kg. Vid tidig besprutning, dvs. innan blasten har slutit sig, kan 400—500 liter per ha vara tillräckliga för täckning, vid fullt utvecklad blast 600—1 000 liter. Vid användning av mycket finfördelande spridare kan erforderlig täckning erhållas med så låga mängder som 200—250 liter per ha.
För att nå önskad effekt med en bekämpningsåtgärd krävs sålunda vanligen endast en jämförelsevis liten mängd aktiv substans. För många preparat kan även små avvikelser från den från verkningssynpunkt bästa dosen äventyra resultatet. Kraven på jämn fördelning är därför så stora att man endast i undantagsfall kan sprida koncentrerad aktiv substans.
För att underlätta spridningen måste den aktiva substansen blandas med en i regel biologiskt overksam bärsubstans.
Bärsubstansens karaktär avgör valet av spridningsutrustning och de krav som måste ställas på denna. Med hänsyn härtill kan bekämpningsmedlen exempelvis indelas i följande huvudgrupper, nämligen strömedel (pulver eller kom), puder, Sprutmedel (äkta lösningar, emulsioner eller suspensioner), aerosoler, gaser och betnings- medel (vätskelösta eller puder).
Bekämpningsmedel i ströform används i ringa utsträckning i vårt land. Under senare år har sprutpulver fått allt större användning, bl. a. av det skälet att de innebär mindre risk för sprutskador. De kan också säkrare blandas med andra preparat än vad fallet är med emulsioner, vilka innehåller lösningsmedel som i vissa avseenden kan inverka menligt på blandningen.
För spridning av sprutvätska finns traktorbogserade och traktorburna spridare samt ryggsprutor. I viss utsträckning sprids fungicider och insekticider från flygplan. De vanligaste typerna av spridare är hydrauliska Spridare, exempelvis virvelkammarspridare, spaltspridare och spegelspridare samt pneumatiska spridare.
För aerosoler som sprids som dimma används i regel pneumatiska spridare. Aerosoler i rökform sprids antingen lösta i ett lättflyktigt lösningsmedel som snabbt avdunstar elleri smält form. Aerosoler används framför allt i växthus och lagerlokaler.
Utsäde och betningsmedel blandas i en kontinuerligt arbetande betningsmaskin. Denna skall vara så konstruerad att personalen inte kommer i kontakt med betningsmedel eller betat utsäde och att detta inte Spills.
För att en bekämpningsåtgärd skall ha optimal effekt, måste flera krav uppfyllas. Även om alla maskintekniska krav är uppfyllda och man valt rätt medel i riktig dos, kan resultatet av behandlingen äventyras på grund av olämplig väderlek vid behandlingstillfället. Framför allt kan regn i samband med eller omedelbart efter behandlingen minska varaktigheten av en bekämpning och kräva upprepad behandling.
Av mycket stor betydelse är den uttunning eller koncentrationsminskning som en puder- eller sprutvätskebeläggning undergår på grund av att underlagets yta ökar genom att den behandlade växtens blad, knoppar och frukter växer ut. Särskilt gör sig detta gällande vid behandling av ungt växtmaterial, t. ex. groddplantor, unga skott av fruktträd etc., vilka växer så snabbt att de för varje dag exponerar nya ytor som inte nåtts av den senast utförda behandlingen. Därför måste exempelvis förebyggande besprutning mot bladmögel på potatis upprepas efter en viss tid.
Spridning av bekämpningsmedel från luften med flyg sker inom jordbruket i mycket begränsad omfattning. Beträffande fungicider och insekticider har dock flygspridningen relativt stor andel. Den sammanlagda spridningsarealen framgår av tabell 5.8. Värdet av inomjordbruk och trädgårdsnäring sålda bekämpningsmedel i kronor räknat ställs samman av jordbrukets utredningsinstitut.
Tabell 5 .8 Inom jordbruket från luften med bekämpningsmedel behandlade arealer (ha)
1969 1970 1971 1972 Herbicider 2 540 3 850 0 0 Insekticider 23 700 23 000 12 084 12 691 Fungicider 12 100 20 600 23 224 30 805 Övriga (blastdödning) 4 369 4 651 Summa 38 340 47 450 39 677 48147
Uppgifter härom återfinns i tabell 5.9. Tabellen är grundad på uppgifter som hämtats från samtliga av institutet kända tillverkare och importörer. Värdena anges i förbrukningspriser.
Av tabellen framgår bl. a. att värdet av sålda medel oavbrutet stigit, även om hänsyn tas till penningvärdets fall. Totalsumman för år 1972 var i runt tal nära 77 milj. kr. Härav hänförde sig ca 52 milj. k'r. till ogräsmedlen.
Tabell 5.9 Värdet av inom jordbruk och trädgårdsskötsel sålda bekämpningsmedel
1938 1948 1958 1968 1971 1972
Jordbruk:
Värdesummor, ] OOO-tal kr. I Växtskyddsme—
del A Insektmedel 83 2 824 3 288 5 878 9 011 6 735 B Medel mot växt- sjukdomar3 1 359 2 849 6 562 8128 8 674 10 357 C Ogräsmedel 33 2 278 8 582 42 587 43 974 49 638 D Övriga preparat för växtodling och lagring 9 63 137 308 1 240 1 613 11 Baljväxtbak- terier 16 170 133 42 80 64 &_ Summal +11 1500 8184 18 702 56 943 62 979 68 407 ___—___— 1951 1958 1968 1971 1972 Trädgårdsskötsel: Värdesummor, ] OOO-tal kr. I Växtskyddsmedel
A Insektmedel 1 441 2 368 1 902 1 827 2 698 B Medel mot växtsjuk-
domarb 349 1 661 3 267 2 358 2 925 C Ogräsmedel — 252 1 172 2 332 2 128 D Övriga preparat för växt-
odling och lagring 95 36 353 244 304
11 Baljväxtbakterier _ _ _ _ _
Summa I +11 1885 4 317 6 694 6 761 8 055
a) Inkluderar även de betningsmedel, som förbrukats av företag inom utsädes- branschen och vilka alltså inte direkt bekostas av jordbruket.
b) Inkluderar även de betningsmedel, som förbrukats av företag inom utsädesbranschen och vilka alltså inte direkt bekostas av trädgårdsskötseln.
5.3. Kemisk bekämpningi skogsbruket 5.3.1 Lövbekämpning
I samband med en slutavverkning av ett skogsbestånd ändras jämvikten på så sätt att det blir en ökad omsättning av näringsämnen i marken. Detta är bl. a. avsikten med denna form av avverkning. Ett ökat näringsutbud är ofta en förutsättning för att de nya plantorna skall kunna växa tillfredsställande. Det ökade näringsutbudet gynnar emellertid inte bara de plantor som avses bli odlade inom området utan också markvegetation och lövvegetation av olika slag, om sådana träd och buskar funnits före avverkningen eller finns i angränsande bestånd. Om det i samband med avverkningen tagits bort björk och asp, växer det på hygget relativt snart upp en ofta tät vegetation av lövsly i form av stubb- och rotuppslag. Genom att hygget markbereds före barrplantering eller -sådd, gynnas självsådd av björk.
Inslaget av lövvegetation på ett hygge blir ofta så stort att barrföryngringen hålls tillbaka eller dukar under för lövets konkurrens om ljus och näring. Det bestånd av huvudsakligen lövträd som växer upp på detta sätt lämnar låg avkastning i virkesvolym och värde. Graden av lövinslag i barrföryngringar regleras därför på ett eller annat sätt. Av skilda anledningar, som kommer att redovisas senare, har skogsbruket valt kemiska preparat för detta ändamål.
Den kemiska lövbekämpningen kan ske antingen som hyggesrensning före plantering eller sådd eller som röjning sedan barrföryngringen nått en viss utveckling.
För den kemiska lövbekämpningen i skogsbruket används nästan uteslutande fenoxiättiksyrepreparat. Fenoxiättiksyrorna är — som tidigare nämnts — syntetiskt framställda ämnen. De har egenskaper som är snarlika indolylättiksyrans. Detta senare ämne finns i växterna och är ett av deras vanligaste tillväxtreglerande hormon. Ifrågavarande ämnen stimulerar i låga koncentrationer växternas tillväxt men har i högre koncentrationer en giftverkan som är olika utpräglad för skilda växtarter. Vid höga koncentrationer kan preparaten döda bladen på lövträd och buskar så fort att de inte sprids i växten som helhet. Detta innebär att växten kan skjuta nya stam- eller rotskott.
Fenoxisyrorna finns tillgängliga i form av salter och estrar. I skogsbruket används estrarna för blad-, stam- och stubbesprutning och salterna för fickning (injicering i stammar). Salterna är mer lättlösliga i vatten, medan estrarna har lättare att tränga igenom bladens kutikula (yttersta skikt) och genom barken. Preparattypen MCPA som används i stor utsträckning i jordbruket fanns inte tillgänglig i form av ester då fenoxiättiksyroma introducerades i Sverige islutet av 1940-talet. Försök med detta ämne i esterform pågår sedan år 1971. De fenoxiättiksyror som används i svenskt skogsbruk är 2,4-D och 2,4,5-T.
Fenoxisyrornas hämmande inverkan på knoppanläggning och skott- bildning sätts successivt ur spel under ämnets transport inom växten. Detta har till följd att 2,4-D och 2,4,5-T inte kan användas för att helt hindra aspen att skjuta nya rotskott. För bekämpning av asp har under
senare år i stället i viss utsträckning använts ämnet picloram som är relativt effektivt. Aspen är många gånger inte önskvärd i tallföryngringar, eftersom den tillsammans med tall är värd för den värdväxlande svamp som orsakar knäckesjuka hos tallen, varvid årsskottet deformeras eller dödas.
Vid framställningen av 2,4,5-T erhålls vissa föroreningar. En speciell typ av sådana är dioxiner av vilka 2,3,7,8-TCDD intar en särställning. Denna förorening är ett av de giftigaste av alla kända kemiska ämnen. Huvuddelen av de 2,4,5-T—preparat som används i skogsbruket i Sverige innehåller mindre än 0,1 ppm av denna dioxin, räknat på halten 2,4,5-T-syra. Vid framställning av övriga fenoxisyror bildas inte några dioxiner.
Vid fickning används handelspreparatet outspätt och vid bladbesprutning späds preparatet ut med vatten. Som spädningsmedel vid stubb— och stambasbesprutning kan också lågaromatiska mineraloljor (typ white spirit, lacknafta o. d) komma i fråga.
Olika buskarter har olika känslighet för 2,4-D och 2,4,5-T. Al, björk och sälg samt ovanjordsdelarna av asp är känsliga. Ek och övriga ädla lövträd är motståndskraftiga. Svenska undersökningar har visat att 2,4-D är lämpligast mot känsliga arter men mindre effektivt än 2,4,5-T mot motståndskraftiga arter. I handelspreparaten har man därför i regel blandat 2,4-D och 2,4,5-T i proportionerna 2: 1. Vid bladbesprutning har 2,4,5-T vidare visat bättre selektivitet på så sätt att det inte påverkar barrträdsplantorna i samma utsträckning som 2,4-D. Effekterna av MCPA är ännu inte helt utredda. Preliminära forskningsresultat visar att effekterna av MCPA och 2,4,5-T är jämförbara hösten året efter behandling av björk och asp. Ytterligare något års försöksverksamhet anses nödvändig innan mer säkra slutsatser kan dras. 2,4,5-T är effektivare än 2,4-D vid stambas- och stubbesprutning liksom vid besprutning på bar kvist. Erfarenheterna av MCPA är begränsade. Enstaka försöksresultat tyder på att effekten av MCPA är långsammare och att högre doser krävs än av 2,4,5-T.
Sedan två år pågår försök med två nya bladherbicider. Den ena hindrar knoppsprickning på våren och kan framkalla tillväxtdepressioner. Den andra som påverkar växters proteinsyntes synes jämfört med 2,4,5-T ha starkare effekt på örter och gräs men svagare på lingon. Försöken ärinte slutförda.
Vid fickning har inte iakttagits några större skillnader mellan 2,4-D och 2