SOU 1974:59

Sexual- och samlevnadsundervisning

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 9 oktober 1964 med anledning av skolöverstyrelsens anhållan att sakkunniga måtte tillkallas för översyn av sexualundervisningen uppdrog Kungl. Maj: t åt undervisningsrådet Ragnar Lund, tillika ordförande, filosofie licentiaten Maj-Briht Bergström—Walan, redaktören Carl Gustaf Boethius, studeranden Rolf Granstrand, ung- domsinstruktören Birgitte Heeger, rektorn Ottar Ottersen, skolöverläka- ren Gösta Rodhe, leg. läkaren Thorsten Sjövall samt rektorn Torsten Wickbom att ”såsom sakkunniga inom skolöverstyrelsen överväga och framlägga förslag rörande dels sexualundervisningens och sexualupplys— ningens omfattning, innehåll och mål, dels åtgärder till förbättrande av undervisningen och upplysningsverksamheten på ifrågavarande område”.

Utredningen antog namnet ”Utredningen rörande sexual- och samlev- nadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet” (USSU).

I direktiven för utredningen heter det vidare bl. a.: ”De sakkunniga skola under sitt arbete beakta de erfarenheter som vunnits av sexualundervisningen i skolorna och av upplysningsverksamhe- ten i samlevnadsfrågor inom ungdomsverksamhet och folkbildningsarbete ävensom de rön och erfarenheter som gjorts på detta och närliggande områden inom medicinsk, psykologisk och social forskning.

De sakkunnigas överväganden och förslag skola avse den undervisning som meddelas inom skolväsendet samt den upplysningsverksamhet, inriktad på skolans olika åldersstadier, som förekommer eller bör förekomma vid sidan av den egentliga skolundervisningen.

Vid sina överväganden av vilka värderingar, som skola läggas till grund för sexualundervisningen, böra de sakkunniga se denna undervisning som ett led i den uppfostran för mänsklig samlevnad vilken skolan och övriga institutioner för fostran och upplysning har till uppgift att meddela. De värderingar, från vilka undervisningen och upplysningsarbetet i sexual- och samlevnadsfrågor skola utgå, böra därför sammanfalla med de grunder, på vilka skolans etiska fostran i allmänhet skall bygga.”

Sedan Lund anhållit om befrielse från sitt uppdrag som sakkunnig, tillika ordförande, tillkallades kanslirådet i civildepartementet Leif Andersson genom skrivelse den 13 mars 1970 att fr. o. m. den 10 mars 1970 vara ledamot och ordförande i utredningen.

Att som experter biträda utredningen tillkallades: — docent Birger Bromsjö fr.o.m. den 1 oktober 1965 (granskning av läromedel);

— studierektor Karl Meurling fr. o. m. den 1 oktober 1965 (granskning av läromedel i samhällskunskap); — lektor Sven Svensson fr. o. m. den 1 oktober 1965 (granskning av läromedel i naturkunskap och biologi); — skolkonsulent John G. B. Ronnås fr. o. m. den 1 oktober 1965 t. o. m. den 15 december 1968 (granskning av läromedel i religionskunskap); — docent Harry Aronson fr. o. m. den 16 december 1968 (granskning av läromedel i religionskunskap); — studerande Ulf Göransson fr.o.m. den 16 september 1968 t.o.m. den 29 juni 1969; -— studerande Rolf Granér fr. o. m. den 30 juni 1969; — studierektor Lars Du Rietz fr. o. m. den 27 juni 1969; — småskollärare Gertrud Åberg fr. o. m. den 27 juni 1969; — docent Bo Wärneryd fr. o. m. den 21 april 1971 (granskning av visst statistiskt material).

Såsom huvudsekreterare har förordnats fil. lic. Maj-Briht Bergström- Walan fr. o. m. den 1 maj 1965 t. o. m. den 30 september 1968 samt redaktör Carl Gustaf Bo'éthius fr. o.= rn. den 1 oktober 1968.

Såsom sekreterare har förordnats fil. kand. Birgitte Heeger fr. o. m. den 15 augusti 1966 t. o. m. den 30juni 1967 (heltid) samt fr. o. m. den 1 juli 1967 t. o. m. den 31 december 1967 (halvtid).

Såsom biträdande sekreterare har förordnats: — förste byråsekreterare A lnez M Johnson fr. o. m. den 18 november 1964 t. o. m. den 27 mars 1969;

— kanslisekreterare Roland Svensson fr.o.m. den 1 mars 1969 t. o. m. den 31 augusti 1969; — departementssekreterare Lars Å Maren fr. o. m. den 20 april 1970; — byrådirektör Thomas Wettergren fr. o. m. den 1 december 1972 t. o. m. den 31 mars 1973; — fil. stud. Carl G. Sköld fr. o. m. den 12 augusti 1973 t. o. m. den 30 september 1973.

Utredningen har publicerat följande delundersökningar: —— Om sexuallivet i Sverige (SOU 1969: 2); —Sexua1kunskapen på grundskolans högstadium I. Elevenkät (SOU 1969: 8); — Sexualkunskapen i gymnasiet. Elevenkät (SOU 1969: 28); — Sexualkunskapen på grundskolans högstadium II. Lärarenkät (SOU 1969: 44);

— Konfirmandundervisning och sexualkunskap. Enkät bland konfirma- tions— och bibelskolelärare och motsvarande (Stencil, U 1969: 1); — Sexualkunskapen på grundskolans låg— och mellanstadiet. Lärarenkät (SOU 1970: 39); — Sexual- och samlevnadsundervisning vid folkhögskolorna (Stencil, U 1970: 21).

År 1971 publicerade utredningen en preliminär information om sina överväganden genom skriften Sexualitet och samlevnad, fakta och

synpunkter för sexualundervisningen (Utbildningsförlaget, Temaserien).

Utredningen har avgivit följande remissyttranden:

— till skolöverstyrelsen den 8 maj 1969 om sexualundervisningen enligt förslaget till läroplansrevision för grundskolan; — till utbildningsdepartementet den 4 november 1969 om filmcensurut- redningens betänkande Filmen — censur och ansvar (SOU 1969: 14); — till justitiedepartementet den 23 december 1969 över yttrande— och tryckfrihetskommitténs betänkande Yttrandefrihetens gränser (SOU 1969: 38); — till utbildningsdepartementet den 26 februari 1970 över skolöversty- relsens förslag till reviderad läroplan för fackskolan; — till 1968 års bamstugeutredning den 3 juni 1971 med anledning av dess Diskussions-PM Innehåll och metoder i förskoleverksamheten.

Till sexualbrottsutredningen har utredningen den 17 april 1972 avgivit yttrande med synpunkter på skyddsgränsen vid 15 år gällande otukt med barn.

Till den av justitieministern 1972 tillsatta arbetsgruppen för förslag om abortförebyggande åtgärder i samband med proposition om ny abortlag har utredningen ingivit ett PM (USSU PM 1972:6) betitlat ”Skolans undervisning om födelsekontroll, abort och etiska synpunkter på sexuallivet. Frågan om individuell rådgivning”.

Utredningen har haft samråd med ett stort antal myndigheter, utredningar, organisationer och personer samt vid tre tillfällen med den danska utredningen rörande sexualundervisningen i folkskolan, vars arbete resulterade i införande av obligatorisk sexualundervisning fr. o. m. 1970 och utgivande av Vejledning om seksualoplysning i folkeskolen 1971.

Utredningen har haft 107 sammanträden. Sedan de sakkunniga nu slutfört sitt arbete, får de härmed överlänma sitt betänkande ”Sexual- och samlevnadsundervisning”. Betänkandet består av två huvuddelar: ]) utredning och överväganden; 2) förslag till ny lärarhandledning, innefattande även en faktaöversikt till undervis- ningens tjänst.

Till betänkandet har fogats en reservation av ledamoten Rolf Gran- strand.

Stockholm i september 1974

Leif A ndersson

Maj-Briht Bergström- Walan Birgitte Heeger Thorsten Sjövall Carl Gustaf Boéthius Ottar Ottersen Torsten Wickham Rolf Granstrand Gösta Rodhe

/Carl Gustaf Boethius

- lädjmgh'h A

'» aa,-w _ qiz [filt — mim

lil". lil lli] — I??? knut-lur lin., '|u_

1. Sammanfattning

(Siffror inom parentes hänvisar till kapitel och avsnitt i betänkandet. Siffror inom parentes, föregångna av ett H, hänvisar till avsnitt i förslaget till ny lärarhandledning i slutet av betänkandet. Valda avsnitt av handledningen kan också tjänstgöra som en sammanfattning av utred- ningens förslag.)

Undervisningens mål (H2)

Utredningen föreslår att målet för sexual— och samlevnadsundervisningen anges i följande fyra punkter. (Målpunkterna har formellt redigerats enligt reglerna för läroplansskrivning.)

Eleven skall genom sexual- och samlevnadsundervisningen

1. skaffa sig kunskaper om anatomi, fysiologi, psykologi, etik och sociala sammanhang för att därigenom få bättre förutsättningar att uppleva sexuallivet som en källa till lycka och glädje i gemenskap med en annan människa och att eftersträva en samlevnad präglad av ansvar, hänsyn och omsorg om medmänniskan;

2. förvärva en saklig och allsidig orientering om olika värderingar och livsåskådningar av betydelse för sexuallivet, dels grundläggande värdering- ar, vilka enligt läroplanens mål och riktlinjer skall framhållas och främjas, dels kontroversiella värderingar, vilka enligt läroplanens allmänna anvis- ningar skall belysas utan ställningstagande från skolans sida;

3. utveckla förmågan att förstå att sexualiteten är en integrerad del av människans liv och har ett oupplösligt samband med personlighetsutveck- lingen, med gemenskapsrelationema och med samhällsstrukturen;

4. förvärva större medvetenhet och därigenom ökad möjlighet till personligt ställningstagande på olika nivåer av mognad och sexuell erfarenhet.

Om undervisningen utformas enligt dessa mål och riktlinjer kommer den att omfatta tre huvudområden:

a. sexualanatomi och -fysiologi; b. sexuallivet i dess olika yttringar (t. ex. samlag, självtillfredsställelse, störningar i sexualfunktionen, preventivmetoder, abort, variationer i sexualdriftens inriktning, veneriska sjukdomar);

c. samlevnadsfrågor som har att göra. med känslor, relationer, vär- deringar, normer, samhällsförhållanden.

Större utrymme för samlevnadsfrågor

Genom att kalla sig ”Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågori undervisnings- och upplysningsarbetet” (USSU) markerade utredningen från början ett visst grundläggande synsätt: samlevnadsfrågorna borde få en framskjuten plats i undervisningen vid sidan av sexualkunskapen. Så har också skett i det här framlagda förslaget. Inga nya anatomiska eller fysiologiska undervisningsmoment har tillkommit (momentförteckningar— na i 1956 års handledning var redan, rubrikmässigt sett, ”heltäckande” på detta område). En utförligare undervisning i sexualkunskap har dock genomgående rekommenderats. Antalet moment som behandlar samlev— nadsfrågor av psykologisk, etisk och social art har flerdubblats. Ett av skälen härtill är att svensk sexualundervisning både inom och utom landet kritiserats för att vara ensidigt biologisk med otillräcklig betoning av känslomässiga faktorers betydelse. I den mån så varit fallet har man inte gjort rättvisa åt det sexuella samlivets möjligheter att skänka en rikare gemenskapsupplevelse. USSU: s kartläggning av den faktiskt förekommande sexualundervisningen visar att denna kritik var överdriven men dock hade ett visst fog för sig. Ett annat skäl att ge samlevnadsfrå- gorna stort utrymme är att dessa i ett strukturellt och ideologiskt snabbt förändrat samhälle har blivit mer problematiska och förorsakar både individen och samhället stora svårigheter.

Jämförelse mellan 1956 års handledning och den föreslagna nya handledningen

1956 års handledning och den föreslagna nya handledningen har bl. a. följande rekommendationer gem ensam ma:

Alla väsentliga fakta bör meddelas. Undervisningen bör söka motverka pryderi och förtegenhetsfostran på det sexuella området. Pojkar och flickor bör undervisas gemensamt (18.1). 1945 års handledning hade en föreskrift om skild undervisning för pojkar och flickor samt att läraren skulle vara av samma kön som eleverna.

Sexualupplysning bör ges redan under förskoleåren. Barnen bör få ärliga svar på sina frågor (19.2; 19.3; H5.2).

Rekommendationerna i den äldre och den föreslagna nya handledning- en skiljer sig åt på bl. a. följande punkter.

Den sexuella faktakunskapen framställs inte längre som problematisk och eventuellt skadlig för lägre åldrar. — I den gamla handledningen uttalas att det är ”önskvärt” att man på lågstadiet ger elementär upplysning om hur ett samlag går till. 1 förslaget till ny handledning utgör detta ett av momenten i sexualundervisningen på lågstadiet.

Inga varningar utfärdas mot att använda illustrationer på lågstadiet eller mot att låta eleverna på mellanstadiet göra teckningar i anslutning till undervisningen.

Vissa moment i sexualundervisningen har flyttats ned från högre till

lägre åldersstadier, samtidigt som informationen har blivit utförligare på alla stadier. Motiveringen härför är 1) att eleverna har frågor och funderingar på de aktuella områdena och därför behöver vederhäftig undervisning om dem; 2) att dessa frågor och funderingar — som ofta förekom även i äldre tid — har blivit ännu vanligare i vår tid genom den ökade sexuella öppenheten; 3) att kunskap om sexuallivet enligt utred- ningens nyss nämnda uppfattning inte kan betraktas som problematisk eller skadlig för någon ålder; 4) att ungdomar behöver information och synpunkter innan sexual— och samlevnadsfrågorna blir omedelbart aktuel- la för dem.

Den traditionella sexualundervisningen behandlade sexuallivet nästan enbart som ett led i fortplantningen. Fr. o. m. mellanstadiet rekommen- deras nu att utgå från det faktiska förhållandet att sexuallivet oftast syftar till gemenskap, njutning och glädje och inte till befruktning. Detta bör omnämnas redan på lågstadiet (H5.3.3, kommentaren till moment 5), men där är det av pedagogiska skäl lämpligt att i första hand bygga undervisningen på frågan hur ett barn kommer till.

Undervisningen är inte längre nästan helt inriktad på äktenskapet utan även på det föräktenskapliga samliv som principiellt ogillas endast av fem procent i den äldre generationen och två procent i den yngre (16.2).

De alltför tidiga sexualdebuter som förekommer bör enligt utredning- ens uppfattning motverkas genom andra inslag i undervisningen än en generell rekommendation till avhållsamhet under ungdomsåren (se nedan, Sexuellt samliv under tonåren).

Den gamla handledningens rekommendation att ”med kraft under- stryka preventivmedlens endast relativa skyddsverkan” har uteslutits emedan den inte är sakligt riktig och kan leda till uppfattningen att det inte lönar sig att använda preventivmedel. Ändringen motiveras också av att nya och säkrare preventivmedel tillkommit.

Det lämnas inte längre något råd att hellre gifta sig tidigt än att inleda ett föräktenskapligt samliv.

Samlevnadsundervisningen inklusive den familjeförberedande undervis- ningen har som nämnts fått betydligt större utrymme än tidigare.

Idylliserande uttalanden om äktenskapet har uteslutits, men värdet av en bestående och nära personlig gemenskap mellan man, kvinna och barn har genomgående starkt understrukits.

Den starkare betoningen av samlevnadsfrågorna innebär ökade uppgif- ter för ämnena samhällskunskap, religionskunskap, hemkunskap, barn- kunskap och svenska inom grundskolans sexualundervisning. Särskilt kursinnehållet i samhällskunskap bör enligt utredningens uppfattning kompletteras så att samhällsfrågor med anknytning till sexuallivet blir beaktade.

De rekommendationer i den gamla handledningen som här förtecknats visar enligt utredningens uppfattning att en ny handledning är nödvändig. Detta är också helt naturligt eftersom den gamla handledningen till största delen härstammar från 1945 och sedan dess stora förändringar skett i synen på sexual- och samlevnadsfrågor samtidigt som genom forskning på olika områden ny kunskap vunnits om dessa frågor.

Undervisning om värderingar

1 direktiven för utredningen heter det:

”Vid sina överväganden av vilka värderingar, som skall läggas till grund för sexualundervisningen, bör de sakkunniga se denna undervisning som ett led i den uppfostran för mänsklig samlevnad vilken skolan och övriga institutioner för fostran och upplysning har till uppgift att meddela. De värderingar, från vilka undervisningen och upplysningsarbetet i sexual- och samlevnadsfrågor skall utgå, bör därför sammanfalla med de grunder, på vilka skolans etiska fostran i allmänhet skall bygga.”

Enligt 1969 års läroplan skall i skolan undervisas dels om grundläggan- de värderingar, vilka skall framhållas och främjas i undervisningen, dels om sådana värderingar varom enighet inte råder, kontroversiella värde- ringar (16.3.2). Vid behandlingen av de grundläggande värderingarna — de som anges i läroplanens av riksdagen beslutade Mål och riktlinjer — skall undervisningen inte vara objektiv, utan ställningstagande, förkunnan— de. Exempel på en sådan värdering är ”människans egenvärde, människo- livets okränkbarhet och därmed rätten till personlig integritet”. Exempel på kontroversiella värderingar. är de olika politiska partiuppfattningarna eller olika inställningar till vissa sexualmoraliska frågor. När det gäller kontroversiella värderingar skall undervisningen vara objektiv. Skälet härtill är att den allmänna skolan inte får användas som indoktrinerings- instrument till förmån för en grupp av medborgare mot en annan grupp.

Utredningen har dels sökt ”översätta” de grundläggande värderingarna enligt Mål och riktlinjer till konkreta värderingar och etiska riktlinjer, vilka skall framhållas och främjas i sexual- och samlevnadsundervisningen — dels sökt fastställa vilka värderingar på det sexualmoraliska området som måste betraktas som kontroversiella och därför måste behandlas objektivt, utan ställningstagande i undervisningen.

De grundläggande värderingarna

Utredningen har funnit att de grundläggande värderingarna leder till följande etiska riktlinjer som skall framhållas och främjas i undervisning- en (16.3.3).

— För sexuella relationer gäller samma krav på hänsyn till andra människor och ansvar för konsekvenserna av sina handlingar som på alla livets områden. Det innebär först och främst att ingen medmänniska bör betraktas enbart som ett medel att tillgodose någon annans intressen och behov.

— Att förena sexualliv, gemenskap och respekt för den andra människans integritet är ett mål värt att eftersträva. (Respekt för den personliga integriteten bygger i det intima samlivet på en positiv gemenskapsupplevelse.) Detta är enligt utredningens uppfattning en central värdering som bör vara riktgivande för sexual- och samlevnads- undervisningen i dess helhet.

-— Varje form av psykisk press eller fysiskt övervåld utgör på det

sexuella området lika väl som på andra områden ett inkräktande på den andra människans integritet.

— Undervisningen bör ge stöd åt den värdering som enligt USSU: s undersökningar omfattas av de allra flesta i svenska folket: avståndstagan- det från otrohet. Med otrohet bör då avses ett svek mot gemenskapen, inte den sexuella handlingen i och för sig.

— Undervisningen bör ta avstånd från den traditionella dubbelmora- len, enligt vilken moraliska förkastelsedomar uttalas mot kvinnor för samma handlingar som män saklöst kan begå. Det är önskvärt att både män och kvinnor söker förverkliga målet att integrera sexualiteten i en personlig relation. Detta får dock inte innebära att man uttalar moraliskt klander mot dem som inte lyckats nå detta mål.

— Att ta avstånd från den sexuella dubbelmoralen är en del av uppgiften att motverka fördomsfulla könsroller. 1 den mån detta lyckas kommer det också att ha ett djupgående inflytande på den personliga och den sexuella relationen.

— Kravet på likaberättigande mellan människor leder också till en argumentering mot rasdiskriminering på det sexuella området. Vid fortsatt immigration kan denna fråga bli alltmer aktuell.

— Fördömande av variationer i sexualdriftens inriktning bör motver- kas och en förståelse och hänsynsfull inställning befrämjas.

— Undervisningen bör medverka till att rätt till ett sexualliv tiller- känns fysiskt och psykiskt handikappade, mentalsjuka, interner på fångvårdsanstalter och andra anstaltsbundna. 'Fördomarna mot äldres sexualliv bör motverkas.

— Undervisningen bör förkunna sexuell tolerans i betydelsen att respektera andras rätt att tala för och leva efter sexuella normer som man själv tar avstånd från. Toleransen kan dock inte gälla tänkesätt på det sexuella området vilka är oförenliga med de grundläggande värderingar varom här talats. Undervisningen kan t. ex. inte inta en tolerant hållning till sexuell rasdiskriminering eller dubbelmoral.

De kontroversiella värderingarna

Så långt de .grundläggande värderingarna, som undervisningen skall framhålla och främja. Till de kontroversiella värderingarna har utredning- en räknat följande, vilka alltså skall behandlas utan ställningstagande (H4.3.4).

— Inställningen till abortfrågan från etisk synpunkt. Skolan kan inte få engageras för att argumentera till förmån för någon av de olika ståndpunkterna i, abortfrågan. Men det är av största vikt att de olika åsiktsriktningarnas argument korrekt redovisas.

-— Föräktenskapligt sexuellt samliv med den man ämnar gifta sig med eller stadigvarande sammanleva med upplevs som självklart acceptabelt av de allra flesta inom svenska folket. Bortåt hälften av dem som har en personlig kristen tro har emellertid övertygelsen att det sexuella samlivet enligt Guds vilja hör hemma endast inom äktenskapet. Dessa föräldrar

och ungdomar måste kunna räkna med att deras åskådning i skolan framställs sakligt riktigt och på ett respektfullt sätt. Undervisningen får inte ta ställning mot deras uppfattning. En annan sak är att undervisning- en måste ägna stort utrymme åt de samlevnadsfrågor som sammanhänger med det föräktenskapliga samlivet.

— Det finns också en — mycket liten — minoritetsgrupp som anser användningen av preventivmedel vara etiskt/religiöst förkastlig. Vid den betydligt utökade undervisning om preventivmedel som utredningen rekommenderar, bl. a. i abortförebyggande syfte, måste det klargöras att meningen inte är att påverka dessa elever till att ändra uppfattning. De måste tvärtom få klart för sig att deras rätt att ha en annan åsikt än den vanliga respekteras. Undervisningen måste även på detta område vara objektiv i den meningen att den inte tar ställning mot en viss åsiktsgrupp.

-- Många unga människor bildar numera familj utan att ingå äkten- skap. Samlevnadsundervisningen bör inte ta ställning vare sig för eller mot deras uppfattning och handlingssätt. Den bör redogöra för både deras tänkesätt och tänkesättet hos den majoritet som gifter sig. Eleverna måste också få god kännedom om de skiljaktiga juridiska och ekonomis- ka villkoren vid samlevnad med och utan vigsel.

Sexuellt samliv under tonåren (16.2; 16.3.4.3)

Beträffande det sexuella samliv som inleds av drygt en fjärdedel av ungdomarna före grundskoletidens ?lut och av flertalet före slutet av tonåren, anser en majoritet inom den äldre generationen (31—60-åringar) att undervisningen skall uttala att detta inte bör förekomma; avhållsam— het under ungdomsåren bör rekommenderas.

Utredningen delar uppfattningen att många mycket tidiga sexualför- bindelser inleds innan ungdomarna ansvars- och känslomässigt kan klara en sådan situation, vilket kan leda till olyckliga konsekvenser. Sexual- och samlevnadsundervisningen bör söka medverka till att antalet sådana förbindelser nedbringas och de negativa konsekvenserna av dem mildras.

Utredningen anser det emellertid också uppenbart att dessa syften inte kan främjas genom en generell rekommendation till avhållsamhet under ungdomsåren. Därigenom skulle skolan nämligen avskära sig från möjlig- heten att ge hjälp och vägledning åt alla dem som före tonårens slut inleder sexuellt samliv, dvs. betydligt mer än hälften av- ungdomarna. Många av dessa förhållanden sköts på ett ansvarigt och hänsynsfullt sätt. Om skolan trots detta förklarar att beteendet under alla förhållanden är moraliskt förkastligt (det är innebörden av att generellt rekommendera avhållsamhet), upplever ungdomarna att man gör dem djupt orätt i en livsfråga som är väsentlig för dem. Från denna utgångspunkt kan varken sexual- eller samlevnadsundervisning bedrivas med utsikt till framgång. Kontakten med ungdomarnas egna centrala värderingar är från början bruten. Det finns också många i föräldragenerationen som inte har något att invända mot att äldre tonåringar har stadigt sällskap, innefattande också sexuellt samliv, om de visar ansvar och hänsyn i sitt förhållande.

Enligt utredningens uppfattning skulle det vara principiellt oriktigt och för undervisningen ödesdigert om skolan moraliskt tog avstånd från dessa ungdomar och föräldrar. Hur skolan här skall ställa sig är en fråga som överhuvud inte kan avgöras genom hänvisning till en majoritet. Avgöran- de är i stället det förhållandet att ansvarigt tänkande människor har delade meningar. Då kan inte den ena gruppen få lov att med skolans hjälp upphöja sig till domare över den andra. '

Det borde dessutom stå klart att en neutral hållning från skolans sida utgör ett nödvändigt skydd för minoritetsgrupper och deras värderingar. I den här aktuella frågan innebär principen att undervisningen skall präglas av samma respekt för olika handlingsmönster i den mån de bygger på vilja att visa ansvar och ta hänsyn. Både de många ungdomar som vill ”vänta” och de som har ett sexuellt samliv bör i undervisningen få uppleva att de är förstådda och accepterade. Skolan bör med andra ord inte ta ställningi denna moralfråga utan hålla fältet fritt för en förutsättningslös genom- gång av principiella och praktiska synpunkter som kan hjälpa ungdomar- na att se klarare och att finna sin egen väg. En generell rekommendation på detta område skulle däremot enligt utredningens uppfattning leda till att huvuddelen av eleverna drar slutsatsen att skolan inte har något meningsfullt att säga dem på samlevnadens område; därmed avskärmar de sig från den etiska undervisningen och utformar sina handlingsnormer helt på egen hand eller under inflytande av icke önskvärda värderingar. En generellt rekommenderande undervisning innebär i denna fråga en långt svagare etisk undervisning än en som med eleverna går igenom väsentliga synpunkter utan förutfattad ståndpunkt.

Syftet att motverka de alltför tidiga sexualdebuterna och mildra deras konsekvenser bör tillgodoses genom andra inslag i undervisningen. För det första bör man gå igenom och diskutera de grundläggande värderingar på sexuallivets område som skolan skall framhålla och främja (se ovan). Dessa kan i bästa fall väcka eftertanke och motverka ett oöverlagt handlande. Detsamma gäller en genomgång av de skilda sexualmoraliska uppfattningar som finns. För det tredje bör undervisningen peka på de risker som är förbundna med en alltför tidig sexualdebut, oberoende av vilka värderingar man har (16.1). De risker som avses är följande:

— att det blir ett förhållande, präglat av slitningar, oförmåga till inlevelse och därmed bristande möjligheter att visa hänsyn och ta ansvar;

— att man hamnar i en rad kortvariga och opersonliga förhållanden som man inte hade avsett och som kanske skapar en verklighetsfrämman— de negativ uppfattning om vad samlivet mellan man och kvinna kan ge;

— att man på grund av sin ungdom inte äger tillräcklig erfarenhet och omdömesförmåga för att kunna förhindra uppkomsten av en oönskad graviditet eller gonorrésmitta.

Sammanfattningsvis är det alltså utredningens uppfattning att under- visningen inte bör generellt ta ställning till frågan om sexuellt samliv under ungdomsåren men att den bör aktivt söka motverka alltför tidiga sexualdebuter.

Några speciella frågor

Utredningen rekommenderar att den nyanserade bild av värderingar och beteende på samlevnadsområdet som den moderna sociologin ger skall utnyttjas i undervisningen. Det möjliggör t. ex. korrigering av utbredda vanföreställningar om ungdomens sexualvanor. (2.4.6.1; 2.4.8) En vanlig uppfattning är att nästan alla 16—17-åringar har samlag. Undersökningar tyder på att flertalet ungdomar har sin sexualdebut senare än under grundskoletiden och att en femtedel av dem väntar till efter tonåren. Eftersom ungdomar är rädda för att vara ”annorlunda” (i förhållande till sina jämnåriga) är det viktigt att påpeka sådant. — Ett missvisande uttryckssätt är att säga att genomsnittsåldern eller normalåldern för sexualdebut är 18 år i Sverige. Vad man bör säga är att hälften har sin sexualdebut före fyllda 18 är, hälften efter denna ålder. Det mest karaktäristiska är den stora spridningen på åldrarna 15—21 år. Det finns ingen normalålder för sexualdebut. — Stora enkätundersökningar i flera länder visar att ungdomar mycket ofta tror att deras kamrater är mer ”avancerade” än vad som verkligen är fallet. Även med hänsyn härtill är det viktigt att upplysa om de undersökningar av värderingar och beteenden som finns. -— En speciell orsak till felaktiga föreställningar om ungdomens sexualvanor är att vissa ”fördomsfria” massmedier med förkärlek utväljer och intervjuar promiskuösa ungdomar och framställer dem som typiska. Även av detta skäl är det viktigt att ge en mera verklighetstrogen bild. -— En sådan är även viktig för läraren för att hon eller han skall kunna undvika två felaktiga utgångspunkter för undervis- ningen: att tro att alla äldre elever har haft samlag respektive att tro att nästan inga har haft det.

Undervisningen bör enligt utredningens uppfattning systematiskt motverka den bild av relationen mellan man och kvinna som förmedlas av pornografin och ”sexismen”. (Handledningens faktaöversikt, kapitlet Pornografi och andra sexualskildringar.) Avskiljandet av sexualiteten och sexuallivet från sammanhang med tillva